Nej, det kostar INGENTING att BLI HEDNING – och det gör INTE ont…

Många människor tror kanske, att det skulle göra ont att bli hedning, eller att det kräver en massa dyra och konstiga ceremonier. Men så är det inte. Det är lögn alltsammans, även om man ibland får se mycket trams, som skrivits på nätet.

Svårare än såhär, behöver inte SJÄLVA HEDNANDET vara – och tvärsemot vad många tror, är det GRATIS och KOSTAR INGENTING !

Nuförtiden finns det exempelvis en massa sajter – jag skall inte nämna vilka, och jag tänker inte heller länka till dem – som TAR BETALT av Svenska Medborgare, för att de skall kunna gå ur Svenska Kyrkan, till exempel. Men att gå ur ”Svenska” Kyrkan är faktiskt helt kostnadsfritt, enligt dess egna regler. Allt du behöver göra är att skicka in en lapp med namn, personnummer och adress, helst bevittnad av två vuxna vittnen, som måste vara över 18 år och vid sina sinnens fulla bruk. Det förutsätter jag också att du är, för underligt nog tvångsvärvar ju ännu samma ”Svenska” Kyrka förståndshandikappade och minderåriga bland sina medlemmar – vilket är väldigt, väldigt oetiskt – för de här människorna har aldrig ”valt” att tillhöra den kristna religionen.

 

Vi har sagt det förr, och det tål att UPPREPAS (Repetition är kunskapens moder !)

Religion är faktiskt ett aktivt val, liksom vår livsstil i övrigt. För att du ens skall kunna välja en tro, så måste du först förstå vad den tron innebär och den handlar om – och för det krävs faktiskt en viss grundläggande mental kapacitet.  En del människor tycker förstås, att det är ”jobbigt” att prata om de här sakerna, och de vill inte ens kännas vid sanningen – för visste du, att det före 1951 var totalförbjudet för alla svenska medborgare, att ens FÖRSÖKA gå ur ”Svenska” Kyrkan – som ju egentligen hör hemma bland Mellersta Österns Öknar, och nog borde skickas tillbaka dit, fortast möjligt..

Längre tillbaka än så, har vi faktiskt inte haft religionsfrihet i det här landet, och än idag håller Kyrkan på att manipulera, lura och bedra svenskarna. Den har ännu ett mystiskt ”stoppdatum” den 1 November, som säger att om du försöker gå ur i November eller December månad, så måste du betala, betala och betala ett helt år extra. Denna helt idiotiska och onödiga regel hittades på på 1950-talet, då man ännu förde kyrkoböckerna för hand, och kyrkan också hade hand om folkbokföring, skattskrivning och mycket annat – men redan på 1970- och 1980 talen ändrades allt detta – eftersom man redan då införde sk ”ADB” eller ”Automatisk Databehandling” av medlemsregistren, så att de kan uppdateras dagligen.

Ändå fortsätter man med att lura, schackra och ta extra betalt – så fort någon medborgare eller medborgarinna råkar hävda sin egen vilja emot den ”allsmäktige”.

 

Vad som står här är en sanning med modifikation. I genomsnitt tar ”Svenska” Kyrkan ut mer än 1,2 % på allt du tjänar, genom hela ditt liv. Har du barn, och är du dum nog att ”döpa” barnen (det sämsta du som förälder kan göra – för nog borde du respektera dina barns vilja, eller hur ?) så tar de dina barns pengar också, och låter dig betala, betala och betala..

Först 1991 tog Skatteverket över Folkbokföringen i Sverige, och det hade en alldeles bestämd orsak, som få svenskar idag vill kännas vid.  2014 kom det fram, att prästen Alexander Radler, som invandrat från Östtyskland på 1960-talet, lett en ”ring” av minst 12 präster, som systematiskt utlämnat svenska Folkbokföringsuppgifter till STASI, DDR:s hemliga polis. Även den nuvarande Ärkebiskopen, Antje Jackélen, hade mycket nära kopplingar till Radlers krets. Piloter i svenska flygvapnet, reservofficerare, kommunalråd, svenska statstjänstemän… alla stod på STASI:s dödslista, men som vi vet, kom invasionen aldrig. Inte den gången..

Många svenskar vet inte om det här, men till det kan vi lägga tvångsmissionen, häxprocesserna, förföljelsen av oliktänkande – alltsammans saker, som ”Svenska” Kyrkan gjort sig skyldig till, liksom samarbete med extrem islam – och det är ju inga fina eller kristliga händelser, precis… Till och med många kristna skribenter och tidningar har varit upprörda över detta…

Varför man väljer att Gå Ur Svenska Kyrkan kan vara vars och ens ensak, eller moraliska ställningstagande i privatlivet, visst – men tänk på att också förre Statsministern Fredrik Reinfeldt gjorde detta vid 18 års ålder – eller så snart han kunde – liksom jag själv. Det är nog också den enda likheten mellan oss, skulle jag tro – men båda är vi alltså Hedningar – och om Fredrik Reinfeldt och jag vågade – varför vågar inte du ?

Det finns väldigt många fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa i vårt land. Barnfattigdomen ökar, liksom klassklyftorna. Stadsmissionens kaffe och bullar förslår inte långt, och vi kan glömma tjafset om ”diakonin” eller ”de fina gratis kistorna till alla fattiga” för de flesta av oss etniska svenskar har insett, att ”Svenska” Kyrkan prioriterar helt andra befolkningsgrupper framför oss… Jag citerar, från en av mina många läsare, som jag låter vara anonym..

Folk är gruvligt trötta på kristendomen av flera skäl. Givetvis dem som nämnt men också det islamistiska fjäskandet och dekadenta vurmandet för Pride och annat polariseringsskapande påhitt, Kyrkan saknar ryggrad helt och hållet och allt fler söker sig tillbaka till det Nordiska som en reaktion på detta och på den pågående propagandan att ta emot sekteristisk islamisering med öppna armar. Folk behöver vare sig bibel eller koran utan vill börja tänka och känna själva.

I MORGON POLYTEISM… LIKSOM IDAG… OCH ALLA ANDRA DAGAR…

 

I det ”Könsdysforiska” Dagis-Landet under Herr Fridolins vana styre (sk Van-styre)

Det finns en hemsk och mycket svårbehandlad sjukdom som heter ADHD-HBTQB eller såkallad ”Könsdysfori” som Vårdguiden eller Socialstyrelsen kallar den.

I många fall kan sånt här röra sig om PSYKISK OHÄLSA visar den senaste forskningen…

Ett slags svårförklarlig längtan att göra sig själv till bög, fjolla, transa och flata, eller rent allmänt pervers och dum i huvudet på andra sätt. Sjukdomen drabbar allt fler och fler svenskar, också i vuxen ålder, och i vissa fall är den närmast obotlig, samtidigt som den orsakar allt större och större kostnader för samhället. Alternativmediat ”Svegot” påstår att den har nått en närmast explosionsartad ökning bland unga i Sverige, en hemsk tendens som också Svenska Dagbladet faktiskt bekräftar.

Undersökningar, Utredningar osv av de här underliga personerna drar med sig skenande kostnader för hela vårdapparaten. I många fall handlar det om inbillade problem, som är orsakade av identitetskriser, neuroser eller helt enkelt ett förfärligt dåligt självförtroende hos de drabbade, som felaktigt tror att de skulle kunna ”hela” eller hjälpa sig själva genom att ”komma ut ur garderoben” på olika sätt, och bygga upp en ny absurd identitet, där de får uppföra sig i stort sett som de vill, eller som omogna barn. Svegot erfar att grupptryck, eller ett växande behov att framställa sig själv som ”udda” spelar roll för dagens tonåringar, som sugs in i ett alltmer onaturligt, människofrämmande levnadssätt.

Nej, den välfriserade Överläkaren Fru Frisén har inte friserat siffrorna i jakten på ett ”klipp” för mera forskningsanslag…

Överläkare Louise Frisén vid Barn och Ungdoms-Psykiatrin i Stockholm säger till Svenska Dagbladet att man sett en hundraprocentig ökning av personer med den här sortens problem varje år sen 2013. År efter år – och siffrorna fördubblas alltså årligen – vad beror allt detta på ? Hon säger själv att hon ”inte vet” liksom den Moderate Partiledaren inför gruppvåldtäkterna.

Allt fler barn och vuxna upplever att det kön som de tilldelades vid födseln inte stämmer överens med hur de uppfattar sig själva – ett tillstånd som kallas könsdysfori. Vissa vill ha könsbekräftade behandling för att likna ett annat kön än det som registrerades på BB. Andra upplever att de varken är män eller kvinnor, utan har en så kallad icke-binär könsidentitet. — — – Någonting har hänt, men vi vet inte säkert vad. Det kan vara biologiska, psykologiska eller sociologiska orsaker som ligger bakom ökningen – eller en kombination av dessa, säger Louise Frisén, överläkare vid teamet som utreder barn och unga upp till 18 år. — —

Tre fjärdedelar av de unga patienterna är flickor som upplever sig som pojkar. Yngsta personen som utretts var 5 år gammal, men majoriteten är i övre tonåren.

Ett dilemma när det gäller behandlingen av unga är att studier visat att bara mellan 20 och 37 procent av de förpubertala barn som uppfyller diagnoskriterier för könsdysfori håller fast vid sin önskan att genomgå könsbekräftade behandling efter puberteten.

– De unga som kommer till oss vill verkligen förändra sina kroppar. Men vi behöver vara noggranna i våra bedömningar och undviker helst oåterkalleliga kroppsförändringar. I många fall erbjuder vi istället så kallade stopphormoner som tillfälligt pausar pubertetsutvecklingen och förlänger betänketiden, säger Louise Frisén.

– SvD 22 Juli 2018

Onödiga hormonbehandlingar, plastikoperationer och ”könskorrigerande” kirurgi är mycket dyrt för samhället, samtidigt som det bara tjänar till att tillfredsställa de här personernas fåfänga önskan att ”bli någon annan” – som de flesta av dem – eller i alla fall 60-70 % – helt ger upp inom några år…

Och hur uppstår dessa psykiska sjukdomar – för det är ju faktiskt tillstånd, som kräver psykiatrisk vård det handlar om... Människor blir olyckliga, och måste söka hjälp i en aldrig tidigare sedd omfattning – detta kan ju helt enkelt inte vara nyttigt eller bra för någon, samtidigt som forskningen nu står helt utan svar i frågan, efter vad man påstår…

Den kristna tidningen ”Världen Idag” hade idag ett intressant reportage från ett sk ”Genus-Dagis” i Sydsverige, enligt ej bekräftade uppgifter placerat i Hylte, där sk ”fornsedare” ofta synts till…

Barnen där har förbjudits att läsa ”farliga” böcker som Emil i Lönneberga eller Pippi Långstrump, eftersom de kan ”förstärka köns-identiteten” och Disney-filmer, tecknat och nästan all barnlitteratur utom den ”politiskt korrekta” har också belagts med totalförbud.

När Anna* började arbeta på en sydsvensk förskola för omkring två år sedan höll hon på att få en chock. En flicka hade kommit fram till henne och visat sin tröja med en fjäril på, varpå Anna hade sagt: ”Oj, vad fin!”. Men det skulle hon inte ha sagt. Genast kom en av de andra pedagogerna fram till henne och sade att man inte får säga till barnen att något de har på sig är fint, eller att de är söta.

— —

När hon sade ”han” eller ”hon” om barnen fick hon nya bannor.

– ”Du får inte könsbestämma barnen. Vi säger hen”, sade min kollega, berättar Anna.

Detta märktes även när Anna skulle läsa böcker för barnen. Personalen hade tagit Tipp-Ex och strukit över alla ”han” och ”hon” och i stället skrivit dit ett ”hen”.

Hur ska vi någonsin kunna göra friska, starka och livsdugliga medborgare av alla dessa kacklande små ”hens” ??

Bokhyllorna på förskolan har nu i stället fyllts med barnböcker med teman som transsexualitet och homosexualitet, berättar Anna.

Barnen på avdelningen som Anna arbetar på är tre–fyra år, men även när hon hoppade in på förskolans småbarnsavdelning märkte hon av det normkritiska tänket.

– Ett–två-åringarna satt i en ring medan pedagogerna berättade att en flicka kan bli kär i en flicka och en pojke i en pojke. Sedan fick några av barnen frågan: ”Vem är du kär i?”. En liten pojke såg helt förvirrad ut och sa sedan ”mitt lego”, berättar Anna.

Apropå lego så är det en av de leksaker som, enligt Anna, accepteras på hennes avdelning. Dockor har det inte funnits så länge hon har arbetat där, och nyligen åkte också bilarna och tågen ut, säger hon.

Något som finns kvar är utklädningskläderna. En dag var det en pojke som hade tagit på sig en brandmansdräkt, berättar Anna.

”Du vet väl att du kan ta på dig klänning om du vill?” kom då en av pedagogerna och sade, enligt Anna.

”Men jag vill inte ha klänning, jag vill ha på mig det här”, ska pojken ha svarat.

”Men du vet att du får ha klänning?” fortsatte pedagogen, berättar Anna.

Till och med 1- och 2-åringar skall alltså utsättas för ”lektioner i kärlek” – ett begrepp som i de flesta fall helt saknar relevans för dem, därför att såpass unga barn inte kan fungera som sexuellt aktiva vuxna, eller göra den sortens medvetna val, som ingår i vuxnas relationer. Barnen drillas till att bli lydiga transvestiter, och små pojkar får inte ha någon som helst form av manliga ideal eller förebilder – vilket sannolikt kommer att förstöra hela deras självbild.

Viljan att göra rätt för sig. Viljan att tjäna sitt eget land och att arbeta hårt. I alla tider en verksam manlig förebild, som hjälpt hela länder att komma på fötter efter krig och katastrofer…

 

Denna sommar har just brandmän stått i fokus för hela Sveriges uppmärksamhet, och att en ung pojke ser en framtid, där han också kan hjälpa till och uträtta något, är väl bara riktigt, klokt och sunt. Vilka pojkar har väl inte drömt om att bli brandmän, lokförare eller poliser som små ? Men – inte för dessa genus- eller rättare sagt anus-pedagoger, med sin PK-agenda..

Hajar du det nya PK-tugget ? Nu skall till och med barnen indoktrineras…

”Christian Belittlement” – Också de nordiska myterna och vår egen kultur ”görs ned” och förfulas. Manliga förebilder får inte finnas…

Jag fortsätter att citera, från den kristna dagstidningen – som levererat en mycket intressant läsning, även för mig som hedning:

– En dag sade jag: ”Din mamma är här” till en pojke. ”Jag är inte deras mamma, jag är förälder”, sade mamman.

Anna förklarar att personalen inte får säga ”mamma och pappa”, utan ska säga ”förälder” eftersom ett barn kan ha två vårdnadshavare av samma kön. — –Anna berättar att hon sedan fick reda på att denna kvinna inte lät sina barn kalla henne för ”mamma”, utan ville att de skulle säga ”mappa”. Det är dock inte alla föräldrar på förskolan som har sådana regler. Många av föräldrarna vet i själva verket inte hur genomsyrad verksamheten är av genusteorier, tror Anna.

Hon berättar att ord som ”snögubbe” och ”jultomte” inte får användas, utan har bytts ut till könsneutrala ord. — — – En dag kom en treårig flicka fram till mig och sade: ”I dag är jag en pojke.” Nästan ett år senare, precis innan sommarledigheten, kom hon fram till mig och viskade oroligt i mitt öra: ”Är jag en pojke eller flicka?” Anna struntade i alla direktiv och sade bestämt: ”Du är en flicka”.

– Jag kan inte följa de där reglerna. Jag kan bara inte det. De går emot allt jag vet.

Visst kan man skratta åt alla dessa totalt verklighetsfrämmande anus- och genus-teoretiker, men sanningen är att de gör våra barn mycket, mycket illa. Människor blir osäkra på sin läggning och identitet. De görs till svaga, ofärdiga och lätt-dompterade vuxna, som lydigt sväljer allt sjukt tankegods, som deras Miljöpartistiska herrar sätter framför näsan på dem.

Och i många fall slutar det – som vi sett – med fullt utvecklad ADHD-HBTQB i vuxen ålder – och en vistelse på dårhuset, könskliniken eller hos psykiatrikern…

När gör vi SLUT på det gröna och röda kacklet, avslöjar ”Herr Fridolin” och hela Hönsgården ?

Det finns en väg ut ur galenskapen. Det finns trots allt många sunda och friska föräldrar här i landet, som vägrar låta sig dompteras av makthavarna, och som inte sjunger med i den eviga hen-trallen. Många har blivit hedningar, helt enkelt – och de vet att det inte finns något tredje kön, rent biologiskt – eftersom kön faktiskt är en biologisk realitet, och inte alls en ”social konstruktion” som många hävdar. Visst – naturen är töjbar, och vissa missbildningar eller förvillelser (som Hjalmar Söderberg sa) kommer kanske alltid att uppstå, men det går inte att komma ifrån att människan som djurart är indelad i kvinnor respektive män, och att det INTE finns något biologiskt tredje.

Kärleken och livet fungerar bäst, när kvinnor får vara kvinnor och män får vara män. Allt annat ger ingen frisk och sund avkomma…

Hur ska vi annars kunna bygga upp stabila och kärleksfulla familjer som låter nästa generation nå styrka och frihet ??

Hedendomen och Asatron har svaret. För något årtionde sedan fanns det en norsk-amerikansk filosof vid namn Robert Bly, som skrev en på sin tid mycket läst bok som hette ”Järn-Hans” efter en gammal tysk folksaga.

Robert Bly menade att hela vår kulturkrets – den Europeiska, västeerländska kulturen löpte stor risk att infantiliseras och försvagas, just därför att samhället inte tillät starka manliga och kvinnliga förebilder. Utan att förstå moderskapet, till exempel, så fick nya generationer inga dugliga mödrar, och utan manliga förebilder blev de unga pojkarna och männen bara slynglar, som tyckte det var ”häftigt” med lokala smågangsters, bilbrännare och lokala fjollor.

Istället borde fäder och mödrar i alla land ta fram starka förebilder, menade han – och sådana förebilder fanns främst i de indoeuropeiska, förhistoriska myterna – som faktiskt finns kvar i nästan all Europeisk kultur, bara vi skrapar lite på ytan inom oss själva.

Vi behöver Tors styrka, Odens Visdom och Frejas skönhet – helt enkelt. Ett starkare, friskare och sundare släkte är målet – inte ett svagare och sjukare !