Jag firar Blasfemidagen 2019 – men LÅTSAS-LIBERALA DN VÅGAR INTE…

Idag är det dags att fira ett datum som många svenskar inte längre vågar fira, ens i sitt eget land. Än mindre vågar våra Låtsasliberala dagstidningar, som Dagens Nyheter till exempel, tala om att detta datum och detta firande faktiskt finns. Jag talar förstås om Den Internationella Blasfemidagen, en dag för hädelsen som fenomen, som firats varje år sedan 2009, och alltså fyller tio år i år. Ändå vågar ingen, absolut ingen i svenska media, och den låtsasliberala vänstern allraminst, uppmärksamma detta datum.

Vi hedningar och Asatroende har till och med en gud för själva HÄDELSEN eller BLASFEMIN, goda Polyteister som vi är. Och han heter Loke…

 

När man diskuterar Blasfemi eller hädelse, så måste man noga skilja mellan detta och två närliggande fenomen. Helgerån, till exempel, eller på latin Sacrilegium, är materiella handlingar, eller faktiska handlingar som drabbar föremål, personer eller byggnadsverk i verkligheten, och som påstås vanhelga dem. Det är alltså inte när man rånar en person som heter Helge, även om just Helge av en slump råkar ha namnsdag idag.

Hädelse eller Blasfemi kan bara utövas i ord, med åtbörder eller i bild, men orsakar inga som helst materiella skador. Allt som händer är att en idé, en gudom, en filosofi eller en åsikt eller en religion blir ”kränkt” även om inget sägs om dess utövare eller anhängare. I detta lättkränkthetens tidevarv räknas fler och fler saker som blasfemi eller hädelse, och på sista tiden har människor i vårt land fått groteska straff för nästan ingenting, förutom att de hävdat sin yttrandefrihet, eller vågat ha en åsikt.

Se här bara:

Farliga åsikter… ? Hur långt har denna absurda ”helgondyrkan” av vissa personer ändå inte gått…

 

Åsiktsförtrycket sprider sig, och intoleransen emot oliktänkande börjar prägla hela det svenska samhället – men det här är saker som DN, givet sin traditionellt Monoteistiska och klart pro-kristna hållning, aldrig någonsin vågat ta upp… I takt med att (S)harians taktfasta stöveltramp börjar eka på gator och i redaktionshus, är det särskilt vissa grupper som anses ”heligare” än andra, och som man på inga villkors vis får skoja med…för då kan de ju bli ”arga” eller rättare sagt Lättkränkta…

I april i år dömdes en svensk medborgare för att ha visat en bild på en handgranat på det ryska – inte svenska – Sociala forumet VKontakte, tillsammans med texten Hotline to Allah, Pull pin, Hold to ear then wait for dial tone”. Detta skulle då enligt en viss Sofia Tollgerdt, domare i Helsingborgs Tingsrätt ha ”uttryckt missaktning för muslimer som grupp” (trots att inte ett enda ord sades om dem, det var bara den imaginära varelsen Allah man vände sig emot, eller rättare sagt skojade med)

1884 frikändes August Strindberg för hädelse i den sk ”Giftas-processen” efter att ha skrivit följande text om Kristendomens kannibal-ritual, den sk ”Nattvaraden”:

Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion

Döm själv om skämtet om Allahs ”hotline” var så mycket mer vågat eller allvarligt än vad Strindberg faktiskt skrev, på 1800-talet. Jesus kallas av gamle August för ”folkuppviglare” och han talar om ett oförskämt bedrägeri, vilket faktiskt är rätt i sak. När processen emot Strindberg var över, så hälsades han av tusentals Stockholmare vid Centralstationen, dit herr Strindberg just anlänt med tåg. Till och med DN rapporterade om detta, men det skulle man nog inte våga idag. Litteratören tackade artigt för uppmärksamheten, och lyfte på sin höga hatt, som han höll i handen till tack för svenska folkets stöd.

Så gick det till den gången, men så var också vårt land en demokrati – dåförtiden…

Alla vågade hylla Strindberg, som på sin tid kallades ”Fritänkare”…. Idag vågar ingen längre hylla Humanism eller Yttrandefrihet när det VERKLIGEN gäller… Alla har blivit ”Låtsas-liberala”

 

Man kanske inte ska överdriva en enstaka Tingsrättsdom, men hur någon kan bli fälld i svensk domstol för ett brott som inte ens begåtts i Sverige, och till på köpet på såpass svag grund, undandrar sig min enkla bedömning.

Patentintrång, samt felaktig användning av runor och religiösa symboler, är däremot straffbart (hets emot folkgrupp)

Hädelse, emellertid, skall heller inte förväxlas med sk ”Kulturell Appropriering” dvs när man använder en annan kulturs (mer eller mindre) heliga symboler för egen vinning, eller i ett sammanhang där de inte hör hemma. ”Cultural Appropriation” som fenomenet kallas på engelska, orsakar de facto materiell skada på andra kulturer genom att utplåna dem. Här i Sverige förblir allt sådant ostraffat än så länge, fast hädelse inte är det – vi kan tänka på Nazistiska NMR:s felaktiga användning av Tyr-runan, eller Våldsvänsterns och den sk ”forn sed” rörelsens felaktiga användning av Torshammaren som exempel..

Man brukar säga, att Sverige inte har några hädelse-lagar ända sedan ”lagen om trosfrid” avskaffades år 1970. Ingen har dock uppmärksammat, att läget för yttrandefriheten och åsiktsfriheten i vårt land blir sämre och sämre dag för dag. Vi har vår Justitieministers helt orimliga och idiotiska hets emot runor, till exempel – något som inleddes för två år sedan och som han fortfarande inte har tagit avstånd ifrån. DN och andra låtsas-liberala media har såklart inte vågat ge sig in i den debatten heller, servilt regeringstrogna och slaviskt underdåniga som de är.

Globalt sett har situationen ändå förbättrats, anser man. Sedan den Internationella Blasfemi-dagen utlystes år 2009, har både Danmark, Irland, Finland och Island helt avskaffat sina blasfemi-lagar. Man menar att man inte kan bestraffa tankebrott, eller humor – och därför har så gott som alla civiliserade länder tagit bort dessa gamla och föråldrade lagar. I muslimska länder däremot, råder fortfarande dödsstraff enligt Koranens bud, och även den kristna bibeln föreskriver, att alla hädare ska dödas.

HUMOR – alla Monoteisters stora SKRÄCK !

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.

(3 Mosebok, 24:16)

Väldigt få intellektuella i Sverige vågar numera protestera emot nymoralisternas, muslimernas och de alltmer militanta kristnas stöveltramp, skrän och hets. En av de ytterst få undantagen i år är Ann Heberlein, annars professor i etik vid Lunds universitet. Hon skrev i somras en artikel, efter det att en kvinna i Österrike dömts för smädande av islam, när hon menade att Profeten Mohammeds giftemål med en 9-årig flicka var pedofili (vad ska man annars kalla det för ? frågade hon retoriskt)

Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I en sekulär stat råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Särskilt förbryllande – och oroväckande – menar jag att ECHR:s påstående att Frau H:s uttalande ”sannolikt kan uppväcka rättfärdigad ilska hos muslimer” är. Det som oroar mig är att ECHR anser att det är rättfärdigat att reagera med ilska når någon hånar, kritiserar eller smädar en Gud, profet eller någon annan mytisk figur. Har alltså de fanatiker som vill döda Lars Vilks på grund av sin ilska över hans bild av profeten som rondellhund rätt? Är deras ilska verkligen rättfärdigad? Och terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo – var det begripligt och rättfärdigat?

Jag anser att man ska hantera sina friheter med varsamhet. Frihet förutsätter – och kräver – ansvar. Man behöver alltså inte kränka den andres tro, utseende eller uppfattning bara för att man får. Men, i ett samhälle som värderar yttrandefrihet högt måste man också stå ut med yttranden och åsikter som är fula, grova, störande och stötande. Den som lever här, i Europa, måste lära sig att leva med det. Att skämta om eller kritisera Gud, Allah eller andra religiösa figurer ingår i en lång tradition av att häckla makten och auktoriteter och det är en rättighet värd att värna.

– Ann Heberlein, 2019-07-26

I asatron har vi Loke, som sagt – även om Loke inte är något eller någon man dyrkar – utom ibland förvirrade amerikaner, som inte vet vad Asatro faktiskt är, och som kallar sig ”Lokeans” eller Lokeaner. Loke är en figur som alltid finns, varesig man vill eller inte, och han är också högst nödvändig för att upprätthålla den kosmiska balansen i universum.

När någon företeelse i vårt samhälle, det må vara Gud, Kejsaren, Mammon, Greta Thunberg, Islam, Kungen, Militären eller kanske Svenska Akademin blir alltför allenarådande, ja då kommer också Hädelsen, Blasfemin och Loke som ett brev på posten.

Falsk dyrkan och falska symboler avslöjas alltid. Tänk på H C Andersens kända saga om ”Kejsarens Nya Kläder” och det lilla barnet som sa: ”Men han har ju ingenting på sig!”. Där har ni också Lokes roll…och rollen hos alla skämtare, hädare, clowner, humorister, satiriker och humanister från tidens början till tidens slut.

De finns de som på allvar hävdar att LOKE skulle ha ställt upp i det senaste Amerikanska Presidentvalet – och inte bara det – MYCKET talar väl för att han i själva verket VANN !!

(Hur skall vi annars förklara det här med Trumps förslag om ett köp av Grönland, till exempel ??)

 

Eftersom ingen i dagens Sverige längre vågar skall jag nu här nedan undersöka tio väldigt kända fall av hädelse eller blasfemi, som givit genklang över hela den kända världen. Sedan kan ni ju alla själv döma om de var så farliga egentligen, eller om detta var något som det var värt att tortera, döda, fängsla och plåga människor för – eller om vi inte hellre borde göra så som våra förfäder hedningarna gjorde – är någon gud ”kränkt” eller förorättad – ja då är det upp till Gudomen själv att hämnas, om den nu vill – men människor bör INTE göra det…

Detta kontroversiella konstverk har visats över hela Världen – men först när det kom till Sverige, utförde de kristna ett attentat…

Exempel 1: ”Pisse-Jesus”

1987 tog den amerikanske foto-konstnären Andres Serrano och sänkte ned ett krucifix i hans egen urin, och tog en bild av det – det var i alla fall vad han SA. Inga bevis finns dock för att nedsänkandet verkligen ägde rum i verkligheten – allt som Serrano visade sedan dess var en rödskimrande och ganska oskarp bild på vad som antas vara ett krucifix i plast, och alltså ingen riktig helig relik. Ingenting att gapa och skrika för, kan man tycka. Ändå har konstverket väckt orimlig uppståndelse sedan dess, och när det år 2007 visades i Sverige, blev fotot vandaliserat av nazister – betecknande nog. Svensk polis gjorde som vanligt ingenting för att förhindra saken, och om jag inte minns fel, dömdes heller ingen för dådet.

Är denna teckning – som visar en kärleksfull profet – egentligen så farlig ?

 

Exempel 2: ”Skoj på Jylland”

30 September 2005 publicerade den danska dagstidningen Jyllands-Posten (som verkligen är liberal, och inte bara LJUGER som Dagens Nyheter) en liten skämtteckning om profeten Mohammed. Profeten visade sig på teckningen vara en väldigt snäll herre, som ville skona både självmordsbombare och deras offer, eftersom han hade slut på jungfrur till det muslimska paradiset. Var nu det något att bli arg för – egentligen ? Betydligt grövre och råare teckningar har publicerats sedan dess, u-t-a-n att någon muslim protesterat offentligt, och marknaden börjar nu bli ”mättad” på detta slag av skämtteckningar. Ändå dödades minst ett hundratal människor – ironiskt nog mestadels muslimer i muslimska länder – bara för dessa bilder, och Khadaffis Libyen och den ännu kvarstående Saudiska diktaturen kallade hem sina ambassadörer från Danmark.

 

Exempel 3: Mördaren hattade runt efter Hattar…

Kring den 25 September 2016 mördades den Jordanske tecknaren Naheel Hattar genom att bli nedskjuten på öppen gata utanför en domstol i Amman, Jordaniens huvudstad. Han hade publicerat ovanstående teckning på den muslimske Jihadisten och Terroristen Abu Sahle – en av de ledande finansiärerna bakom IS – som USA mycket riktigt hade skickat till ”det muslimska paradiset” där följande dialog utspann sig:

The translation:
In Green: In paradise…
Allah: “May your evening be joyous, Abu Saleh, do you need anything?”
Jihadist: “Yes Lord, bring me the glass of wine from other there and tell Jibril [the Angel Gabriel] to bring me some cashews. After that send me an eternal servant to clean the floor and take the empty plates with you.”
Jihadist continues: “Don’t forget to put a door on the tent so that you knock before you enter next time, your gloriousness.”
Återigen – man kan fråga om detta verkligen var värt att ta en annan människas liv för – bilden av Allah som en snäll gammal man verkar ganska respektfull – satiren är knappast vänd emot religionen som sådan, snarare Jihadister i allmänhet och Abu Sahle i synnerhet… Ändå vågade The Independent (I England !) och Al Jazeera inte publicera denna bild – men jag vågar !

Exempel 4: ”Some russian PUSSY in da house…”

I februari 2012 utförde sju medlemmar ur det kvinnliga ryska musikkollektivet Pussy Riot (som från början bestod av 11 personer) en mindre än 15 sekunder lång performance i den sk ”kristus frälsarens katedral” i Moskva, innan de blev utkastade på bryskt och ryskt vis. De hann säga ”Putin zzzuj…” (ljud som härmar en urinerande, sägs det) respektive ”Heliga Madonna, fräls oss ifrån Putin” innan de greps – och tre av dem fick två års fängelse – varefter gruppen till sin huvuddel upplöstes. Också jag följde händelserna här i min blogg, och konstaterade att gruppen nog skulle fått ett ringa straff i de flesta civiliserade länder, men att man inte behövde uppröras mer än så. President Putin lär också ha uppmanat de ryska domstolarna att visa mildhet i det aktuella fallet, vilket man bör minnas. Aktionen som sådan ägde rum i en kyrka, men vände sig mycket mer emot Presidenten än emot kyrkan och religionen – så var det egentligen hädelse, eller ett politiskt brott ?

Trots en mindre aktion under en fotbollsmatch i Moskva är Pussy Riot som rörelse fullständigt utdöd, åstadkom ingen varaktig förändring alls, och bara en av dess medlemmar, Nadezhda Tolokonnikova har nått internationell ryktbarhet. Hon var också den smartaste av dem, i alla fall enligt mig – men blev utfryst ur gruppen efter interna stridigheter – vilket också är betecknande.

 

Inna Shevchenko i Kiev, när det begav sig: Hon kom, MOTORSÅG och SEGRADE….

 

Exempel 5: ”Den sköna Sågerskan…”

Mina egna äventyr och förbindelser med den säregna FEMEN-rörelsen, som hade sitt upphov i Ukraina, men numera huvudsakligen bara finns kvar i Frankrike – där de intellektuella tagit den till sitt hjärta, och den alltjämt har ett visst stöd, vilket den annars saknar – har jag tagit upp i tidigare bloggar. Augusti 2012 var månaden när Inna Shevchenko, nu 29, förbluffade oss alla med att såga ned det sk ”Holodomor-korset” i Kiev, som officiellt rests till minne av Stalins offer. När säkerhetstjänsten senare kom för att arrestera henne, gled hon ner tre våningar för en stålwire som hon kopplat till sitt balkongräcke, ”lånade” en pojkväns bil och for till Warszawa, där hon snällt lämnade ifrån sig bilen och tog tåget till Paris – allt enligt en i förväg uppgjord plan. Korset restes igen efter två dagar, ingen skada orsakades alls och Inna använde faktiskt skyddsglasögon, mycket säkerhetsmedveten som hon är – men jobbade barbröstad, vilket hon och Femen tagit för vana att göra.

Sedermera genomförde de också en stökig aktion inne i Notre dame, Paris, där en av deras medlemar fick armen dragen ur led av katoliker. En svensk medlem, Jenny Wenhammar, ströps nästan av en sk ”kyrkotjänare” inne i den katolska domkyrkan i Stockholm, där hon liksom de franska FEMEN protesterade emot katolikernas sexövergrepp på barn och abortlagar i Spanien. Numera har Notre Dame-katedralen nästan brunnit ned av helt andra orsaker, och Femen har nästan helt slutat med sina aktioner – som globalt sett nog inte åstadkom mer än en viss förvirring för stunden. Var detta alls hädelse, eller kanske politik ?

 

Exempel 6: ”Äcklig Homo !”

1998 ställde fotografen Elisabeth Olsson Wallin ut 12 stycken ganska uselt gjorda fotomontage, som skulle visa den påstådde ”frälsaren” Jeschua ben Yussuf, en gammal pin-up som de kristna har.  Frälsaren visades där som Bög – en kommentar till den ”Svenska” Kyrkans påstått gay-vänliga hållning, omgiven av knarkare, flator och transvestiter. De kristna förfasade sig genast. Flera svenska biskopar sa att verket var hädelse. Påven ställde in den dåvarande svenske ärkebiskopens audiens i vatikanen, men den ägde rum vid ett senare tillfälle – och det var allt som verket noterade, förutom kristna bombhot emot dess skapare, och flera försök att vandalisera bilderna.

Återigen kan man fråga, om detta verk egentligen var så farligt, eller egentligen hädade i sig. Bibeln jeschua lär ha umgåtts med horor och publikaner, ja han hade till och med en ex-hora kallad magdalena som flickvän och senare hustru, om vi får tro da vinci-koden. Dessutom åberopar sig de kristna kyrkorna på att vara bara såå toleranta såå – och skyltar med regnbågsflagg, men när det verkligen gäller – ja då säger man usch och fy så perverst för minsta lilla avvikelse från normerna... vad kallas sådant ? För egen del kallar jag det HYCKLERI…

MÖRDAREN som kallas ”Gud” eller Jehova är fortfarande på fri fot… han tror visst han är Allsmäktig… Måste vara sinnessjuk, eller hur ?

 

Exempel 7: ”Hebdo Hebdo, my old friend…”

Den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo angriper fortfarande allt och alla med finess och bravur. Konservativa franska politiker, islamister, Trump, brexit-anhängare eller motståndare, alla får de en släng av sleven. Charlie Hebdo är mycket elak emot alla, och gör det konsekvent. Man har sagt, att en del av deras teckningar inte är god smak, men vad gör väl det ? Yttrandefrihet är faktiskt inte samma sak som att alltid ha rätt, eller att vara omtyckt och populär i alla läger. Yttrandefrihet kan också vara rätten att säga fel saker vid fel tillfälle, ja man får till och med vara plump och dum – oavsett om det nu retar någon. Tydligen måste det ha varit fallet i det förgångna, för 7 Januari 2015 angreps tidningens redaktion i Paris av två stycken sjuka islamister.

Tolv personer dödades den gången, bland annat fem av tidningens bästa tecknare. Svenska Pressbyrån vek genast ned sig, och deklarerade att man inte skulle sälja tidningen på papper, utan censurerade fegt bort den för den svenska marknaden. Inna Shevchenko, som hade personliga bekanta bland tecknarna, sågs gråta offentligt i en intervju – och det är enda gången hon alls gjort det. De parodierade henne och Femen med, men eftersom de har den attityden att ”all publicitet är bra publicitet” brydde de sig inte… Tänk om världens alla kristna och islamister kunde tänka på detta sätt, eller vad tycker ni ?

Exempel 8: ”Dansen kring den gyllene Rondellhunden”

Efter det att den svenske konstnären Lars Vilks år 2007 lät publicera ovanstående fladdriga teckning – och fyra andra, bättre utförda – av en man i turban med hundkropp, som han påstod var ”profeten Mohammed som rondellhund” blev han öppet trakasserad, mordhotad och överöst med hundskall i svenska media. Också DN deltog i hetsjakten, men ändrade sig först efter ett par år, när det visade sig att Vilks inte gick att döda, och mot förmodan överlevde. Ändå påstod DN i flera år att ”det var för dyrt med polisbevakning” samt att ”det vore billigare för svenska folket att låta Vilks dö” och annat sådant – bland annat i form av insändare. Detta, om något, visar hur falsk denna tidning är.  Och nu citerar jag från Wikipedia:

Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att mörda Vilks. Fyra av de misstänkta släpptes utan åtal efter tre dagar. Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse.Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. I filmen ses bland annat homosexuella män i en serie sexuella positioner med ansiktsmasker föreställande profeten Muhammed och hans svärson Ali. Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon.[18] Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter. Pojken åtalades och fälldes senare för våld mot tjänsteman. Polisen använde pepparspray mot upploppsmakarna och ett antal personer greps. När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade ”Muhammed”.[19][20] Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010.[21]

14 Februari 2015 stod vem om inte Inna Shevchenko – the one and only – (Frejas röst i denna värld har jag kallat henne, och det stämmer) i Talarstolen på den lilla kulturlokalen ”Kruttönden” i Köpehamn. Också Lars Vilks fanns med på podiet.  Hon har själv berättat vad som hände sedan:

The shots began while I was on stage with Swedish artist Lars Vilks, giving a speech, somewhat appropriately, on the illusion of freedom of speech. In fact I had just finished saying that ”people will always say ‘we are in favour of freedom of speech but…'” when I heard the shots. I immediately dived to the floor. But those in the audience didn’t know what had happened at first. Then everyone just started to run, they were falling over each other. I personally heard around 50 shots, but later a policeman told me there were 200 in total. It all happened behind the main door, so we couldn’t see it. But the journalist who was killed had been in the audience; just before the attack began he had gone outside to make a phone call. That was why he was killed. One of the organisers opened the back door of the room, and people started to run out into the street. We were evacuated by police, and taken to a station where we spent 10 hours. The police interrogated us, and we met psychologists. They gave us blankets, and phones to call who we need to call. We were told not to speak to each other about the attack until we’d given our statements to the authorities.

Ironiskt, eller hur… Som hon sa – det finns alltid dem, som är för yttrandefrihet i teorin, men när det verkligen gäller, då får man se hur fega dessa låtsasliberaler är…

Svenska media fördömde inte attacken. Istället tyckte många som vanligt, att ”Vilks får klara sig själv” och angående Ms Shevchenko, kunde de flesta av DN.s journalister inte ens stava hennes namn rätt vid det aktuella tillfället. Själv skall jag inte glömma den gång, hon visade mig Femens dåvarande HQ i Kievs förorter per ”tele-presence”. Jag är skyldig henne en hel del, faktiskt. Först när flera månader gått, och attentatsmannen från Köpenhamn blivit förpassad till ett danskt fängelse vågade den påstått ”liberala” svenska tidningen skildra händelserna ur Vilks egen synvinkel…

 

Exempel 9: ”Jeschus Krystis Bin Ladin anagga !”

I september 2007 publicerade den australiensiska konstnärinnan Priscilla Blacks ovanstående vackra bild – som visar hur den påstådde kristne frälsaren (ni vet han som drev ut månglarna ur templet – dåtidens ”World Trade Center” med piskrapp och slag, eftersom han inte hade dynamit) stegvis övergår i Osama bin Ladin – som många också sett som en profet och frälsare.

Eller – är det Osama, som övergår i Jeschua ? Eller tvärtom ?? Ingen vet, men det blev ”ett herrans liv” för att citera en gammal filmtitel av Monty Python.  Australiens premiärminister fördömde genast tilltagt, den svenske prästmannen Lars Collmar likaså – även om han för den politiska korrekthetens skull skyndade sig att säga, att man ändå inte kunde förbjuda det.

Lars Collmar vågade i alla fall offentligt säga – anno 2007 – att det är fel av Regeringar och Domstolar att agera smakdomare, men ändå gör svenska tingsrätter anno 2019 precis detta, som vi redan sett.. Och ingen vågar protestera längre.. DN och ”gammelmedia” allraminst – men jag ensam vågar – ingen annan högtidlighåller Blasfemi-dagen !

 

Exempel 10: Fribrottarnas Mexikanska Madonna (osv)

I Mexico och andra katolska länder har en – för de kristna – oroande trend dykt upp just i år. Konstnärer har tagit sig före att köpa traditionell konst, som små madonna-statyer i gips, och börjar dekorera dem på hädiskt vis. Man har sett Star Wars madonnor, Batman-madonnor och Stålmannen-Jesusar mm komma ut på marknaden, och Hans Helighet Påven är alls inte glad.

Skandalen har spritt sig till andra länder – om den nu är en skandal förstås. Titta på vad Marvel Comics gjort emot Thor – och ser du någon hedning klaga för det, ens på Island ?

Läs här en intervju från Isländska Asatrufelagid – som kan lära alla hysteriska Monoteister en del om verklig tolerans…

 

Jag dedikerar detta inlägg till fegisarna på DN – och vad de själva ALDRIG vågar skriva – men vad jag själv skrivit om i mer än tio år…

Dagen Einar…

Igår hade som bekant Einar namnsdag, enligt den gamla svenska almanackan. Han delar sin namnsdag med Ejnar, Eje samt Enar, men alla dessa namn har ett och samma, helt Nordiska ursprung. Aina, den kvinnliga varianten av samma namn, påstås vara finskt; men kan lika gärna vara härlett ur det Einherji eller namnet på en av Enhärjarna – Odens utvalda krigare i Valhall – som är namnets sanna och äkta ursprung.

En Einherji är en som kämpar ensam, och utan hjälp. Han ser det som en ära att slåss för det han tror på, och gör det varenda dag, intill den allra sista.

Der Arbeiter tanzt nicht – Er schwitzt !

Han vet, att en enda beslutsam individ; i längden kan uträtta mer än hela bataljoner. En man kan förändra ett samhälle, och fascinera en hel värld. En enda prickskytt, kan döda en diktator som kunnat kasta flera länder i årtionden av krig och elände. Han behöver inga tal i FN, han nekar till alla right livelyhood awards, alla utmärkelser. Han behöver inte axelklaffar eller officersgaloner. Hans vapen är yxan, eller automatkarbinen i hans hand. Han är den evige infanteristen, verksam ifrån tidernas gryning intill idag och i morgon. Han går sin egen väg, och är sann emot sig själv, och så har han alltid varit. Han är en vän av stugorna, men förklarar krig emot palatsen. En folkets man, både nu och alltid.

”Aesthetic der Wiederstand !” Motståndets estetik är en HEDNISK estetik…

 

En hel del framstående individer har under tidernas lopp också hunnit med att heta Einar. En del av dem var verkligen som jag beskrivit ovan, andra inte. Till dem hör framstående författare, skapare, konstnärer. Einar Forseth, till exempel – han som hyllade Freja eller Mälardrottningen – och skapade en av de allra mest Hedniska rumsinteriörer i vår huvudstad, som man alls kan tänka sig.. Ytligt sett var han kristen, men i sitt inre hedning – liksom alla sanna konstnärer.

Som ett Asatroget, Hedniskt Gudahov – Och så skall det förbli…

Namnet Einar är förstås inte längre populärt i vårt land. Bara omkring 15 000 individer eller så lär bära det, men kring det förra seklets början var det ett av de 10 allra vanligaste manliga namnen överhuvudtaget, och säkert kommer det tillbaka, när alla förvekligade, klena liams, williams och feminina xanders har dött ut, halvkönisar och kromosom-fnask utan mål eller mening. Vi kan också tänka på Einar Norelius, den kände barnboksillustratören och tecknaren, som tog vid där John Bauer slutade, och som skapat en hel del av den moderna svenska bilden av hur folktrons väsen borde se ut.

I Norge finns också Einar Selvik, den oförtröttlige återskaparen av en hel försvunnen spelmanstradition och tonvärld, vars konserter jag skrivit om tidigare, och vars band Wardruna blivit en av de viktigaste musikaliska skapelserna inom hela den hedniska rörelsen, både här i Sverige och hos våra närmaste broderfolk. Hans är en musikstil och ett uttryckssätt, som alla gammelmedia och PK-eliten helt ignorerar. Och han kämpar ensam.

I Norge slår författare och konstnärer vakt om den nationella identiteten, och förstärker den. I Sverige försöker (S)kolverket och Svensk Socialdemokrati att förstöra den i grunden…

Men det kan inte hjälpas, att namnet Einar är och förblir ett Asatroget, fornnordiskt namn, mer än allt annat. Vårt arv kan ändå inte förnekas, eftersom det sitter i generna – för 80 % av oss i detta land, hur mycket än de som har makten försöker splittra, söndra och förgöra. Många skalder har burit namnet Einar, de som enat hela länder likaså.

Vi skulle kunna ta Torv-Einar Rangvaldsson, en av de första Jarlarna av Orkney, som ett exempel. Orkneyöarna tillhör inte längre det fira Norden, eftersom det kristna England för länge sen föröskt få slut på dess självständighet och nästan lyckats utplåna dess identitet, precis som främmande imperialister alltid vill. Torv-Einar var ingen tidig miljöprofet, om nu någon trodde det, även om han skall ha varit den förste att uppfinna torveldning, och att använda förnyelsebar torv som bränsle på de karga öar han behärskade. Nej, han var en oäkta frilloson av Mörejarlarnas frejdade ätt i Norge, och den yngste av fem bröder.

Efter Harald Hårfagers enande av Norge, och det kristna patraskets första ankomst till det landet, var Orkney och Island redan koloniserat av Vikingar, och det skedde redan vidpass år 870. Men Torv-Einar hälsade sin egen far farväl för alltid med dessa ord, som väl beskriver hans karaktär, och upprättade ett nordiskt jarladöme, som skulle vara i vidpass 500 år:

Föga heder njuter jag här och ingen kärlek har jag att skiljas ifrån. Jag skall fara över till öarna om du ger mig någon hjälp, och i gengäld lovar jag att aldrig mer komma tillbaka, vilket säkert kommer att glädja dig

Han slog alla andra hövdingar som redan satt på Orkney ur brädet, och enade allt folk på öarna. Sedan blev där varaktig fred, och ingen kristendom. Han var också en god skald, och skall ha kommit på ett eget versmått, kallat Torfeinarhatt – men det är dock inte detta:

Margr verðr sekr at sauðum
seggr með fǫgru skeggi,
en ek at ungs í Eyjum
allvalds sonar falli.
Hætt segja mér hǫlðar
við hugfullan stilli;
Haralds hefk skarð í skildi
— skal-a ugga þat — hǫggvit.

Mången kan bli fredlös för fårstöld
Vilda sällar med fagert skägg
Men jag fällde som ung
den allsmäktiges son
som här på öarna föll…

Man säger att jag är hotad
Men min hug är stilla och lugn
för jag ensam har huggit hack
i Kung Haralds sköld
men räds inte alls över det”

Så låter en av Torv-Einars egna smärre dikter i min egen översättning. Observera vad han säger om den påstått allsmäktiges son, och hur han ensam drev de kristna hundarna från ön. Ingen annan översättare har mig veterligen uppmärksammat dessa rent hedniska drag ur dikten, men så har de också sett den genom de kristna fördomarnas glasögon, allihop. Strofraderna innehåller omkastad ordföljd här och var, men så var det alltid i skaldepoesin, som det krävs både kunskap och känsla för att översätta, ifall det alls ska gå. Det exakta versmåttet kan tyvärr sällan återskapas – det lämnar jag åt musikerna, som Einar Selvik.

Torv-Einar styrde sitt rike vist och länge, och fick många barn, vars ättlingar ännu lever i alla land. Hans söner var Thorfinn Skallklyvaren, vars namn ännu lever hos ett lokalt bryggeri på Orkney, Arnkell och Erlend, och därutöver hade han en dotter, vars namn var Thordis.

Låt HEDNA er, Gott folk ! HEDNA ER – NU GENAST !!

Men inte nog med detta. Vi skulle också kunna ta Einar ”Skålaglam” Helgason, Egil Skallagrimssons trofaste vän sedan unga år, som är en av de allra mest väldokumenterade skalder från det gamla Island vi har överhuvudtaget. Ni skall inte låta lura er av vad som står på svenska Wikipedia, och den gamle kristne tokstollen Lasse Lönnroths struntprat, för han vet inte vad han talar om.

Einars liv är mycket väl dokumenterat, inte bara från Egilssagan, utan från Landnamabok, Heimskringla och flera samlingar med skaldedikter. Som ung for han till Alltinget, och gick in i Egils tält, för att fråga honom till råds om skaldekonst. Egil kastade inte ut honom – som man kunnat tro; utan lärde upp honom istället, trots att Egil för sin del var en firad kämpe och yrkeskrigare, som haft ensamt befäl i England och på Irland, och det under flera större fältslag. Einar for i österled sedan, står det – och det bör för islänningar ha inneburit Svitjod och Gårdarike. Egil frågade honom sedan mycket om detta, och fick ytterst användbara underrättelser om forna fiender, sägs det i sagan.

Så kom Einar till Håkon Jarls berömda hov i Norge (som jag redan skildrat i ett annat inlägg) och det var där han fick tillnamnet Skålaglam. Han var nämligen en frikostig man, och ytterst vänsäll. Allt han tjänade, kostade han på sina vänner i form av rika gåvor, kvinnor han tyckte om likaså. Ja, han testamenterade till och med bort allt han ägde till dem, utan att kräva något i gengäld – men inget fick han för detta, och fattig förblev han livet ut. Som den fursteskald han var, diktade han då en drapa med namnet Vellekla (”lack” betyder fortfarande ”att sakna” på engelska, och vel betyder väl) eftersom han ofta led brist på livets nödtorft. Jarlen behandlade honom väl, och gav honom en spådoms-skål, med klingande vikter står det i originaltexten.

Vissa har påstått, att detta skulle vara en handelsvåg, som man vägde upp guld på, men det är alldeles fel, och visar bara hur olärda personer som Lönnrotharen et al faktiskt är. Redan Sigurd Agrell, den berömde runforskaren som avslöjade Utharkens hemligheter, och bevisade att den äldre, 24-typiga runraden blir till ett enkelt förskjutnings-chiffer när man ska använda den för spådomsändamål (hur har jag redan förklarat för er, många gånger – att ni aldrig lär er någon gång !) visste att man hittat flera sådana ”spådomsapparater” eller skålar, ända tillbaka till 300-talet och den romerska antiken. För våra förfäder var de välkända, och behövde inte förklaras, i alla fall inte för den som var ”runsk” eller skald.

Den sk ”Spådoms-apparaten från Pergamon” var lika enkel att sätta ihop som en byggsats från IKEA, och till principen lik ett roulette-hjul…

Den fungerade helt enkelt så, att man hade ett snurrande hjul med runtecken eller – i de antika fallen – andra symboler, exempelvis för veckans dagar eller de sju då kända planeterna, upphängt på en spik, och tog tydor efter det. Hjulet kunde fås att stanna genom att kasta klingande vikter ned i skålen – svårare än så var det inte – och kanhända var det alltså så, som Einar Skålaglam fick sitt namn, eftersom han var synsk eller ”klok” som det hette – likt de flesta skalder.

Einar fick också en sköld, besatt med ädelstenar och många bilder, sägs det, där alla Asarna skildrades, ungefär som de bildbesatta sköldar som skildras i Odyssén. Kopplingen är intressant, inte minst med tanke på vad som står i Egilssagan sedan. Efter att ha varit med i slaget mot Jomsvikingarna i Hjörungavåg, hos Olaf Tryggvason och många andra, återvände Einar Skålaglam till Island, och bodde först hos sin bror, men beslöt sig för att hälsa på sin vän Egil, son av Skallagrim, som nu var en gammal man. Så for han till Egils gård Borg, med den dyrbara skölden, bara för att ge bort den som gåva.

Vid Borg finns ännu Skallagrim Kvällulvssons gravhög – och spåren efter Egils gård, finns också kvar..

Men Egil själv var uppe i de norra delarna av trakten kring Borgafjordarna, och i tre dagar väntade Einar på sin vän – för i längre än tre dagar skulle man enligt vänskapens lagar aldrig stanna hos någon annan – ”ljuv blir led, om länge man sitter – borta på annans bänk” – men när Egil inte kom hem, satte han skölden i Egils högsäte och red bort därifrån. Egil vart mycket vred när han kom hem, ty han hade inte tänkt sig att dikta något om skölden på beställning, som han i sitt inre tänkte att Einar nog ville. Men en sköldedrapa blev det ändå, för gammal vänskaps skull, trots att Egil aldrig var glad över detta tilltag. De två förblev vänner livet ut, och mätte sina krafter i skaldekonst.

Så dog Einar, när hans skepp förliste i Breidafjord, där det ännu skall finnas en ö., som heter Einarsskäret. Och Egil, som förlorat många vänner, sin egen äldste son och många fler, levde ensam vidare tills han dog, mer än nittioårig.

Från Breidafjorden

 

Om skölden är nu att säga, att Egil gav bort den i sin tur, när han for på ett bröllop hos en man som hette Thorkettil Gunnvaldsson, och två yngre män vid namn Trefill och Helge, söner av Björn den Röde. Där föll skölden oförmodat i ett fat med skyr eller isländsk surmjölk – vi kallar det fil – och det måste som man förstår ha gått rätt vilt till, vid det bröllopet. Av detta blev dess gyllene yta så förstörd, att Egil lät bryta loss ädelstenarna och smälta ned guldet.

AVSLÖJAT: Hur DN ”trixar” i klimatdebatten…

Jag har skrivit det förut – och jag skriver det igen. Svenska journalister är ofta mycket dåliga på att göra självständig research, och förnekar ofta fakta, eller det pinsamt uppenbara, och värst av alla, är DN:s journalister. Kanhända beror det – som Svenska dagbladet klart visat – på att 1980-talets generation helt klart är mindre intelligenta än sina föräldrar i 60-talistgenerationen, eller på den mycket dåliga svenska skolan, och bristande allmänbildning hos journalisterna, helt enkelt..

Klimathysteri är dagens honnörsord. De senaste, braskande katastrof-scenarierna från den internationella klimatpanelen IPCC visar, att havsytan i allra, allra värsta fall kanske kommer att stiga med så mycket som 5,6 meter på mer än 100 år. Men vad betyder det, kära DN ? Är ni medvetna om att Mälardalen och Stockholm, där er redaktion ligger, faktiskt såg ut som såhär – redan för 5000 år sen ?

Ifall ni inte visste, så kan jag tala om för er att människorna här uppe i Norr dåförtiden levde under sen stenålder, och nästan helt saknade all den teknologi vi har idag.  Men  – det gjorde ingenting. De anpassade sig efter de rådande förhållandena – och överlevde. Jorden gick inte under, inte på något sätt.

5,6 m höjd havsyta ? HÄRLIGT säger varje HEDNING !! Det betyder en återgång till VIKINGATIDA förhållanden….

Det finns ett fenomen som heter Landhöjning, förstår ni – och det har pågått i mer än 10 000 år – eller sedan den senaste istiden. Och inte bara det. Landhöjningen försiggår med en takt av ungefär 7,5 mm om året vid ”Höga Kusten” i Ångermanland, och med ungefär 3,5 mm per år i Stockholmstrakten. Fenomenet – som nuförtiden betecknas som strandförskjutning – man får ju inte säga exempelvis städare eller sjuksköterska, man måste enligt PK-religionen säga ”lokalvårdare” respektive ”vårdbiträde” och då är det ju inte så konstigt, att även landhöjningen har bytt namn – beräknas dessutom pågå i 10 000 år till, och det råder liknande förhållanden nästan överallt på det norra halvklotet, vilket IPCC:s värden mig veterligt inte har tagit hänsyn till.

DN:s ”katastrof-bild” tar inte hänsyn till landhöjningen som fenomen… På 300 år stiger kanske havsytan med 0,8 – 4 m ja, men vårt land hinner också höja sig minst 1,2 m. Det är än en ungefär 30 % påverkan på dessa siffror, och det är inte oväsentligt…

Det är bara i blå områden på världskartan som eventuell miljöpåverkan kan få haven att stiga mer än vad landet höjer sig…

Visserligen är det helt sant att den eventuella påverkan IPCC:s experter tänkt sig, kommer att framstå som katastrofal för många länder, även i Europa. London och Amsterdam, till exempel, ligger minst sagt skrynkligt till, men nu är DN en svenskspråkig tidning i just Sverige, och det borde dess redaktion kanske ta fasta på – innan den faller för allehanda ”alarmister”

Globala perspektiv är viktigt, sägs det…

 

Mänskligheten är uthållig och stark, och den kan anpassa sig till de allra mest tragiska förhållanden. Förr eller senare reser den sig igen, och ger luft åt sin framstegstro, och sin frihetslängtan. Den förverkligar vad den föresatt sig, och de bästa människorna i varje samhälle slutar aldrig att arbeta, slutar aldrig att lära sig nya saker, och anpassa sig till en växlande värld. Världen har också alltid växlat. Den har aldrig någonsin varit konstant, eller oföränderlig.

Under det sk Perm-Trias utdöendet dog ca 96 % av alla marina arter, och 70 % av de landlevande ryggradsdjuren. Snacka om ”miljökatastrof” ! Något liknande hände i slutet på Krita-epoken, och den ”Megafauna” som dog ut under sen Eocen – vår egen epok – gjorde det, huvudsakligen utan mänsklig påverkan i form av koldioxidutsläpp.

Mammutar, mastodonter, Ullhåriga Noshörningar, Jättetrögdjur, Irländsk Jättehjort, Grottbjörn, Smilodont eller sabeltandad tiger – alla är de borta – och det berodde inte enbart på att Neanderthalare eller vår egen djurart såg alla dessa varelser som jaktbart vilt. Sannolikt hade de alla försvunnit ändå – och de flesta stora kattdjur i världen – till exempel – är redan på väg att dö ut, oavsett vår egen inverkan eller påskyndande av den processen.

Snarare än alarmism, illustrerad av felaktiga och osakliga diagram, kunde DN berätta om rationell skogsvård, slut på importerad sharia-mat, mangroveskogar, våra våtmarkers betydelse för CO2 halten eller faktiska svar på faktiska problem… och sluta med sin blinda auktoritetstro…

Angående strandlinjeförskjutningen – som hårt kommer att drabba Helgeandsholmen och Riksdagsens plenisal, där Morgan ”Mollgan” Johansson inte kommer att ha torrt på fötterna (är det egentligen någon förlust ?) så finns det även ett annat fenomen, som heter Transgression och som DN aldrig observerat, speciellt inte i sammanhang med den senaste IPCC rapporten.

Det är helt enkelt så, att landhöjningen med ungefär 2000 års mellanrum (för att hålla oss till Mälardalen) helt enkelt ”hakar upp sig” och att en landsänkning med upp till 3 meter inträffar alldeles automatiskt ibland, helt utan någon mänsklig påverkan alls. Geologer har lyckats identifiera 3 sådana tydliga perioder i Mälardalens historia, de senaste 15000 åren – men Stenålderns och Bronsålderns människor klarade detta alldeles utmärkt – trots att de hade extremt mycket sämre tekniska och kunskapsmässiga förutsättningar än vi…

Har ni ens tänkt på det, kära DN journalister ?

Landsänkningar på upp till 3-4 meter händer ibland. Redan forntidens människor lärde sig överleva detta. Varför då ge upp och bli alarmist ??

HEDENDOMEN har SVARET – Gudarna finns INOM OSS och vi KAN rädda oss själva…samt vår Omvärld… (det är slut på att kristet hymla, böna och be..)

 

Dagen Tryggve

Idag, säger den gamla svenska almanackan, har Tryggve namnsdag. Redan seden med namnsdagar överhuvudtaget är hednisk, och något den kristna kyrkan alltid försökt förbjuda – säg visste ni det ? Endast utländska, katolska helgon ansågs för något som vi skulle få fira, men vi svenskar skulle aldrig någonsin få hylla oss själva, eller vara stolta över dem vi är. Och så är det i viss mån fortfarande, som vi alla vet. Diverse överhetspersoner försöker fortfarande tuta i oss sådan kristen smet.

Men varifrån kommer då namnet Tryggve, som enligt vissa skall vara ett binamn på Oden, Allfader själv — och ha betydelsen ”den trygge” eller ”han, som skapar trygghet” ?

Man vet, att det ursprungligen hette Trygws på gotiska, och namnet finns i snart sagt alla Germanska språk, liksom i nutida Tyskas ”Treue” eller ”Trofasthet” samt engelskans ”Truth” för sanning, och slutligen Trua, ordet för Tro – för att tro är också att bekänna och svära en helig ed, att visa just Trofasthet, och att förhålla sig till något.

 

Tryggve Rör är en mäktig gravhög från tidig bronsålder. Den ligger på Tryggön utanför Smögen i Ranrike eller Bohuslän. Tyvärr har kristna vandaler skadat minnesmärket på senare tid genom att resa ett fult och ohistoriskt kors – men det skall vi ta bort !

 

Trygve Bratteli, den norske statsministern från 1970-talet, kanske någon minns, liksom Trygve Lie – generalsekreterare för FN på sin tid. Känd för allmänheten är kanske också Kung Olaf Tryggvason, men hans far – Trygve Olafsson – som ligger begraven just i röset ovan enligt traditionen, känner nog färre människor till. Kung Trygve var hedning, och traditionen om honom kan mycket väl vara historisk sanning, säger arkeologerna – för en vikingatida begravning från 960-talet, då Kung Trygve skulle ha dött, har mycket riktigt konstaterats..

Med namnet ”Tryggve” brukar en viss sorts kvinnor idag beteckna en man som är Trygg och säker, och som överser med kvinnliga ”snedsprång” av typen otrohet, läser jag på Wikipedia, förresten… Måntro det kan vara sant ? Själv hade jag en gång en gammal stabschef, som flitigt brukade uttrycket ”En gång är ingen gång, två gånger är heller ingen gång, men tredje gången, så ringer fanimig en gong-gong” – Detta sagt angående otroheten inom äktenskapet, vilken jag själv som Asatrogen man också intar en förlåtande inställning till…

 

Karta över Tryggöns rent fysiska belägenhet

Men alltnog, Kung Tryggve var son av Olaf Geirstadalf, den man, som av tradition anses vara begravd i Gokstad-skeppet. Håkon Jarl, den onde ursupatorn, anordnade ett listigt svek med Tryggves äldste bror, Eirik Blodyx, och hans yngre bror Gudröd. Eirik skall enligt vissa källor också ha legat bakom dråpet på fadern, bara för att han ville bli Kung av England själv, vilket han också blev, men detta behöver ingen man tro. Gudröd stämde möte med Tryggve i de Bohusländska skären, för att de skulle fara i Österled sedan, men så sprang han oförmodat upp på land med tjogtals med män i följe. Kung Tryggve – som var större, längre till växten och starkare än alla andra män, hade bara tolv man med sig, och så dödades han av sin yngste bror, säger sagan.

Men en ståtlig grav fick han, och den står där ännu, fastän vanhelgad av kristna kors, som inte har på denna plats att göra.

En lokal tradition om platsen, som jag hämtar från en annan sajt, lyder också såhär:

Det var år 1956 som Karl-Villy Jonson, föreståndare för Vikarvets museum i Lysekil, kontaktades av en avlägsen släkting.
Hon ville överlämna en släktklenod. En spjutspets i järn från vikingatiden, som hade hittats av hennes svärfar Karl.
Som pojke hade han hört historierna om kung Tryggves grav och om hur folk i trakten hade letat skatter i graven,
trots att detta inte var tillåtet.


När Karl blev lite äldre rodde han tillsammans med tre andra ynglingar ut till ön.
De gick upp till röset som var söndergrävt vid tidigare plundringar.

 I mitten av röset syntes en täckt stenkista. De lyfte bort täckhällen, men kistan var tom.
De andra klättrade besvikna ner igen men Karl dröjde sig kvar.

Han tittade in bland stenarna och fick syn på ett rostigt föremål vid sidan av kistan.
Han tog tag i det och fick fram en spjutspets av järn.

Utan att säga ett ord till de andra släppte han kvickt ner spetsen i stövelskaftet och drog byxbenet över stöveln.
Det var ju han som hittat ”skatten” och han var rädd för att de andra skulle prata bredvid mun. Han ville inte att historien skulle nå länsmans öron.
Detta hände runt år 1870.

I hela sitt liv behöll Karl hemligheten för sig själv men mot slutet bestämde han sig för att berätta historien om kung Tryggves spjut för sin son.
I förtroende och mot tystnadslöfte berättade han om hur det gick till när han hittade spjutspetsen.
Först på 1970-talet plockades den fram ur gömmorna och ställdes ut på Vikarvets museum.

Vikarvets museum ligger ännu kvar i Lysekil, men inget sägs där om något spjut. Det finns inga foton, inga utställningar eller någonting att finna på nätet – så var är det spjut, som den gamle Bohuslänningen hittade ? Broschyrer och skyltar finns dock – men någon bild på Kung Tryggves förmodade ägodel – nej det har jag inte hittat – och var finns den idag ?

Vårt gemensamma arv får inte gå förlorat.

Inom parantes är det underligt att se, att Geirstad och Olaf Geirstadalf just har sitt namn efter ett spjut. Också Gudröd Veidekonge, vars namn betyder ”jägarkung” bland Olafs förfäder, dödades med ett spjut, och än längre tillbaks skymtar en Kung Gandalf Alfgeirsson – en gand är en trollstav, eller ett spjutskaft – så är alla dessa omnämnande av spjut, som beväpning av Vingulmark och Ranrikes kungar, bara en tillfällighet ?

Oden själv var ju spjutbeväpnad, som alla vet…

I år har det hittats nya norska skeppsfynd av samma storlek som Gokstad och Oseberg i Östfold. Kanske döljer sig där mer av Tryggvarnas hemligheter ?

”Ödets Spjut” eller den heliga lansen skall numera förvaras i Wien. Var det spjut, som hittades i Tryggve Rör också en ”helig lans” eller en kunga-symbol som Odens spjut Gungner… ? Ingen vet… och var tog det egentligen vägen ?? Finns det på Vikarvets museum i Uddevalla, och varför ställer man inte ut det… ??

 

”Aldrig mer Halal !” – SVT, Särimner och KÖTTETS LUSTAR…

Det är svårt att hitta något positivt i SVT:s nyhetsbevakning och svenska mediers allmänna journalistik, denna Friggas Fredag. Men – hedning som jag är, försöker jag oavbrutet. En positiv nyhet för någon vecka sedan, var att Järfälla Kommun utanför Stockholm har vägrat att köpa in mer Halal-kött till en liten och högljudd minoritet av extrema muslimer, som krävt att just detta skulle serveras i de kommunala skolmatsalarna.

En enda modig Kommundirektris gjorde det enda rätta, och gick emot de religiösa fanatikerna.

KOM IHÅG: De som är grymma emot djur, är förr eller senare också grymma emot människor !

 

Sedermera ställdes en ”Enkel fråga” i Riksdagen, vilket jag även skrev om – direkt i denna blogg – vilket ni redan vet ifall ni tillhör mina regelbundna läsare.

Regeringen  Löfvéns Utbildningsminister Anna Ekström vägrade svara på frågan, som var ifall det var Djurskyddssynpunkter eller religiösa fanatikers ”frihet att utöva sin tro” som skulle styra.

Kunde en liten minoritet av religiösa galningar verkligen kräva, att hela det svenska samhället skulle underkasta sig just deras sätt att se, och sälja billigt, importerat Halal-kött från EU och Mellanöstern – där flera länder har väsentligt sämre djurskyddslagar, skydd mot ökad antibiotika-användning, dålig livsmedelshygien osv

Till slut blev även den (S)tyrande (S)harians eller Regeringen Löfvéns representanter tvunga att svara, att det faktiskt var djurskyddslagstiftningen, och vad vi i vår svenska kultur anser som självklart, som skulle vara det styrande – inte en liten invandrad minoritets groteska och osmakliga krav.

Nu visar nya data, att detta uttalande lyckligt nog också omsatts i praktisk handling – och inte bara fagra ord !

Svenska Kommuner köper nu in Svenskt och Nordiskt, närproducerat kött i aldrig tidigare skådad utsträckning. I Bengtsfors kommun, till exempel – och många andra svenska kommuner – är 98 % av köttet nu svenskt – och inget billigt Halal-kött utifrån ligger längre på tallrikarna i svenska skolor, universitet, sjukhem, äldreboenden eller regementsmatsalar.

Detta är väldigt miljövänligt, har det visat sig, och ökar också vår självständighet och förmåga att klara oss själva, vara självförsörjande och uthålliga gentemot omvärlden. Även Världsnaturfonden varnar för import av billigt lammkött, som står för den största delen av den Halal-slaktade maten.

Man bör inte köpa importerat lammkött alls, tycker de – eller i varje fall skära ned på konsumtionen av importerat kött, som produceras under oetiska förhållanden. Världsnaturfonden har istället alltid varit för hållbarhet, som exempelvis en human jakt, eller närproducerad mat under enkla, sunda förhållanden – Hedniska ideal – som det är lätt att ta till sig..

Är inte det en positiv nyhet, så säg ?

 

Ännu ett SMART GRUFF från USA: Har VALKYRIORNA objektifierats ?

Det finns alltid människor som tror att de kan ägna sig åt vad jag kallar ”Smart gruff eller att ondgöra sig över saker. Oftast rör det sig om rena adiafora, eller ting som är överflödiga, ja lyxproblem. Vi har Dagens Nyheter med sin skandalfabrik och sina ”fake news” om en och annan Sverigedemokrat, som plötsligt kallas ”partitopp” och som beskylls för att ha skrivit ”kvinnofientliga inlägg” på ett och annat förfalskat Flashback-konto för tio år senhar något sådant ens nyhetsvärde ?

I Asatrons ankdamm och förtrollande lilla Värld har vi grälet mellan Lokeaner och ”Nokeans” i USA, som jag skildrade för en tid sedan. Samt alla andra humorlösa idioter, fragila lögnare samt lättkränkthetens banérförare och banerförerskor därute, ingen nämnd och ingen glömd…..

Min gamle vän (jo, jag har faktiskt träffat honom i levande livet) Mr Lucius Swartwulf Helsen, ”Cleric of Hel” eller dödsgudinnan Hels egen präst – som han kallar sig – trots att han inte alltid är en dysterkvist – träffade nyligen på en kvinna ur de Humorlösas skara – ja #metoo och #boohoohoo… Under den välfunna rubriken ”Babes, Boobs and Blasphemy” diskuterar han just nu de fruktansvärda hädelser emot Valkyriorna och själva Valkyriebegreppet, som många tycker sig se i Amerikansk populärkultur.

Jamen ”Brudar, Bomber och Blasfemi” – är väl detta konstverk ”Kvinnoförnedrande” ??

Bland annat hade en hednisk amerikanska i hans bekantskapskrets sett ovanstående ”fina” konstverk av en tatuerad kvinnotorso eller något, och förstås blivit heligt förbannad, eftersom detta då skulle vara ”kvinnoförnedrande” – en ”hädelse” emot gudinnor, Valkyrior med mera sådant. Främst handlade det om att kvinnotorson ifråga inte hade något huvud, ben och armar (nej, Torso-skulpturer brukar inte ha det) och därför skulle det röra sig om en ”objektifiering” av kvinnan, således… Jag skall snart återvända till det här med själva Valkyriebegreppet, och vad Valkyrior i själva verket är – samt varför det är skillnad på ”Skjaldmeyar” och alltså Sköldmör, kontra Valkyrior och andra övernaturliga väsen, för det verkar inte dessa amerikaner ha förstått… Men – nu när vi talar om det – har i så fall inte sk ”objektifikation” inom konsten alltid förekommit ?

 

Titta på den här sk ”Venusfiguren” från Hohe Fels i Schwaben, Tyskland, till exempel. Den är mellan 30 – 40 000 år gammal, och saknar som vi kan se nästan helt huvud, samt fötter – medan den däremot i rikt mått har vad amerikaner nuförtiden kallas ”T & A” alltså ”Tits and Ass” – för att säga det rent ut – jag hoppas mina läsare inte är pryda av sig –  samt en mycket naturalistiskt utformad, jättestor rakad vaginaMan känner till inte mindre än ett 40 tal fynd, många ännu äldre; som kan vara gjorda av såväl Homo Sapiens som Neanderthalare (eller andra förmänniskor) och det är helt obevisat att detta skulle vara någotslags ”gudinnestatyer” som de gudinne-troende tror – för övrigt kan dessa skulpturer ha varit gjorda av kvinnor, likaväl som mändet har aldrig bevisats, vilket kön som var bäst på att karva i mammutben eller i vilket kontext man alls gjorde de här miniatyrskulpturerna… Om definitionen på ”sexuell objektifiering” skall vara, att man överbetonar könsorgan, bröst mm, så har redan grottkonsten alla förutsättningar att framstå som ”pornografisk”….

 

Samma tendens eller samma fenomen är inte begränsat till Europa heller. Här ser vi ett ”konstverk” från Afrika, föregyptiskt och cirka 12 000 år gammalt, men inte särskilt anatomiskt korrekt – kvinnan på bilden har bara ett skissartat huvud, och vad som verkar vara antydda bröst, armar och ben, men könsorganet är överdimensionerat och rikt på detaljer, ”konstnären” eller ”konstnärinnan” som gjorde bilden har helt klart tyckt, att det var det enda viktiga… Är det då ”objektifiering” vi ser även där … eller ??

Och slutligen – hur är det med våra Nordiska Hällristningar från Bronsåldern ?  För att benämna saker och ting vid dess rätta namn, så är nästan alla manliga figurer på dem utrustade med stora k-u-k-a-r helt enkelt (ja, så är det – se efter själva !) – det råder närmast en total konvention, som säger att när man på en nordisk hällristning från bronsåldern avbildar just en man, ja då ska det alltid ”synas att han är en karl” så att säga… Är det då också ”objektifiering” – eller icke ? Ja, svara på det, den som vill eller kan…

En del svenska amatörforskare har till och med antagit, att de som gjorde bronsålderns hällbilder var kvinnor. Kvinnorna skulle ha haft mer tid  till förfogande än männen – bronsåldern var en förhållandevis varm tid (mycket ”varmare” än de klimat-paniska fruktar idag) med god tillgång på föda, men männen måste fortfarande vara bönder, hantverkare och krigare. Fast när kvinnorna inte direkt belastades av graviditeter och småbarn, så skulle de ha knackat in ett slags kvinnlig idealtillvaro eller ”önskedröm” i Bohusläns hårda granit – alla män skulle vara nakna jämnt, ha enorma praktstånd och vara ständigt tillgängliga..

Nu vet alla mina kvinnliga läsare att så är det förstås bara i önskedrömmen, verkligheten ser inte alls ut sådär, sorgligt nog.  Män som slåss med yxor, eller någon typ av vapen, som vi ser här ovan har sällan eller aldrig stånd – man får det inte heller när man skjuter med pil och båge eller AK4, AK5 – väpnad strid och fortplantning är två helt olika saker, och det är väl känt – även för den manlige läsaren – att ballarna såväl som kuken helt enkelt krymper medan man slåss – de flesta högre däggdjurshannar har det också precis så – oräknat kanske de djur som slåss rituellt under brunst, typ hingstar eller älgar, såväl som afrikanska elefanter – men människans krig har alltid varit på blodigt allvar, inte rituella.

Därmed är vi inne på det här med Valkyriorna kontra Sköldmöerna, eller fenomenet med kvinnliga krigare, och hur de avbildas i populärkulturen

Jag har redan skrivit ett helt inlägg vad beträffar vad man kunde kalla ”Valkyrie-kitsch” eller kanske mindre smakfulla framställningar, inklusive Marvel Comix Brynhilde-figur, under avsnittet Adiafora här ovan, och jag behöver nog inte upprepa det… trots att dåliga serietidningar, filmer eller populärkultur kanske kan vara kul för dem som nu gillar det, är jag ingen större vän därav – men – smaken är ju olika – och ser man nu ett eller annat alster som man själv inte tycker om – varför då fortsätta betrakta det ?

Så mycket mer finns väl inte att säga om just det ämnet..

 

Typisk amerikansk populärkulturell ”Vrångbild”. Detta är INTE en Valkyria – och kvinnliga krigare existerade knappast alls – framförallt inte i den utrustningen….

Ända sedan 1800-talet och Richard Wagner har vi levt med en felaktig föreställning om att Valkyriorna var krigarkvinnor, vilket INTE är sant. Inte någonstans i Eddan, skaldepoesin eller någon annan källa står det skrivet något sådant. Visserligen ses Valkyrior rida över slagfälten i skaldepoesin, men deras uppgift är att hämta de redan fallna till Valhall, och att ”kora valen” – det är vad deras namn betyder – och i Valhall lever de tillsammans med de Einherjar som finns där. De strider med andra ord inte, deras uppgift är att välja, vårda och värna – inget annat. Möjligen måste de också vara bra på självförsvar, och sköta sitt eget närskydd, men deras uppgift – att vara med de döende och föra dem till en trygg och säker värld, långt bortom Midgård, kräver nog snarare insikt och mildhet, även om Valkyrior för den delen också kan ha ett vildsint och skrämmande utseende – I dikten Darraljod i Njals Saga väver de till exempel en blodig väv av hela världens öden… och att möta en Valkyrias blick sägs betyda otur – bara de redan dödsvigda kan se dem i ögonen….

Under 1900-talet har vi alla – och amerikanska fantasy-illustratörer mest – rört ihop begreppen ”Valkyria” och ”Sköldmö” (alltså en kvinnlig krigare, Skjaldmöy) och förväxlat dem – men alla avbildningar vi har av riktiga Valkyrior ser ut på ett annat sätt, och visar dem inte i någon rustning eller med några vapen. Ett är säkert – Valkyriorna uppfattas också som övernaturliga varelser, och som alla sådana kan de såklart förändra sitt utseende, och likt Diser, Fylgior och andra kvinnliga väsen också uppträda i ”Hamn” eller förklädnad…

Att Freja har sin Falkhamn, vet vi alla – och att Loke kunde förvandla Idun till en hasselnöt, vet vi också. Gudinnor och Valkyrior kan förändra sitt utseende efter behag, och eftersom de är odödliga och har upplevt oräkneliga tidsåldrar och händelser tror jag inte de bryr sig så mycket om HUR vi människor försöker avbilda dem eller det sätt, som vi tänker oss dem på – allt sådant är dem nog tämligen fjärran – och med tanke på allt de upplevt, är våra föreställningar om deras utseende nog inte heller intressant för deras del. De har andra och bättre saker att ägna sig åt, hursomhelst – Valkyriorna styr ju faktiskt över det hinsides, och över livsavgörande insatser – och ”dålig” konst är inte livsavgörande…

 

På nästan alla samtida avbildningar vi har, från Mälardalens figuriner till Tjängvides och Gotlands bildstenar ser vi välkomnande Valkyrior med mjödhorn i handen, uppsatt hår och gala-klädsel, men knappast några krigarkvinnor under strid. I första strofen av Hrafnagalder Odins står det skrivet: ”Allfader verkar, alfvar skönja, vaner veta, nornor visa, troll närer, tider föda, tursar vänta, valkyrior längta.” Originalet har ordet ”trå”, alltså tråna – och längtan framhålls här som Valkyriornas främsta egenskap... andra varelser har andra utmärkande kännetecken – alferna skönjer eller förnimmer, Vanerna vet, Nornorna visar på ödet – och Allfader Oden verkar…

Sköldmör, eller kvinnliga krigare då ? Har vi egentligen något påtagligt bevis för dem, annat än legender ? Vi har naturligtvis Hervor i Hervarasagan, Blenda i Blendasägnen, den sköldmö vid namn Vesna som skall ha fört Harald Hildetands ”märke” eller Banér i Bråvalla slag – en strid som antagligen också hör till legenden – och utöver en uppgift i en av Skylitzes bysantinska krönikor om att Väringarna från Ryssland, efter förlusten i slaget vid Dorostolon, 971, skulle ha lämnat efter sig en hel del döda kvinnliga krigare på slagfältet (vilket överraskade deras byzantinska motståndare) finns det väldigt få bevis för kvinnliga krigares existens under Vikingatid eller Järnåldern överhuvudtaget.

Ett fynd, som ställt till åtskilligt rabalder i internationell press på senare tid är omtolkningen av ”Birka-kvinnan” i en av de förnämsta gravarna från Björkös citadell och borgberg. Hon begravdes med en full vapenuppsättning, och två hästar – men vad bevisar det ? Graven – en kammargrav av rysk typ – var kanske förbehållen en rik änka till en framstående härförare, och förekomsten av spelpjäser i graven samt frånvaron av några kraftigare muskelfästen eller synliga stridsskador på kvinnan har fått forskare att anta, att hon snarare var en befälhaverska, eller hade uppgifter inom stridsledning, men däremot aldrig var stridande soldat i reell mening – kanske var hon en tidig syster och föregångare till den nuvarande Chefen Livgardet, eller hennes kvinnliga kollegor på Ledningsregementet i Enköping, men det är också allt.

Carol J. Clover, bl.a. hedersdoktor vid Lunds universitet har anmärkt, att ”Birkakvinnan” från citadellet kanske begravdes med vapen för att visa att hon var en rik och mäktig kvinna rent generellt, men det finns ingenting i hennes bevarade ben som tyder på att hon var särskilt kraftigt byggd, eller att hon hade tränat, exempelvis med långbåge, ett vapen som man känt till sedan stenåldern, och som kräver träning sedan barnsben, i alla fall om man ska kunna skjuta någorlunda bra.. Det finns vapen i Oseberg-fyndet också, men ingen har någonsin kommit på tanken att de två kvinnor som begravts där skulle ha varit krigare…

All modern forskning kommer också till den ”trista” slutsatsen att om kvinnliga krigare alls fanns, så var de otroligt sällsynta.

Alla samhällen med låg teknologi har nämligen en sak gemensam: strävan efter att skaffa så många friska och livsdugliga barn och så stor befolkning som möjligt. För att lösa det behövde man också så många barnaföderskor som möjligt – och dem fick man såklart hämta från kvinnor i fertil ålder, gärna då yngre kvinnor. En gravid kvinna, eller en kvinna med småbarn kan såklart knappast utkämpa några krig – och heller inte vapenträna – så summan av alltsammans blev, att framgångsrika kulturer hade ovanligt få krigarkvinnor – och därmed punkt. Samma förhållande råder också idag – föräldraskap, och förmåga att delta i väpnad strid är knappast förenliga, i alla fall inte så länge barnen är små, eller föräldraskapet varar…

Visserligen ser vi undantag i de isländska sagorna här och där – vi har Freydis, Erik den Rödes mordlystna dotter i en av Vinlandssagorna, till exempel – men hon skildras som en kvinnlig psykopat, som drar hela Vinlandskolonin i olycka, och är en av de viktigaste orsakerna till att den upphör – och således är hon mest ett varnande exempel, ingen förebild.

Freydis slåss dock endast när absolut nödläge råder, och de flesta av vikingatidens kvinnor gjorde nog likadant. Till den nordiska kvinnans klädedräkt hörde alltid en kniv, och alla kunde säkerligen hantera både kniv och yxa eller spjut i självförsvar, men på självförsvarsförmåga vinner man inga krig. För att vinna i krig måste man nämligen kunna anfalla, och föra kriget på motståndarens territorium, och inte hemma i det egna landet. Det visste våra förfäder också, och just därför blev de framgångsrika i strid.

För att summera – dagens ”Schablonbild” av både Valkyrior och Sköldmör är falsk – javisst – men vad gör det ?

Var det inte Nietsche som sa: ”Om du går till kvinnor, så glöm inte NAVKAPSLARNA….

Dålig konst är dålig konst, populärkultur är populärkultur, och white trash på Asatrons bakgård, är fortfarande white trash… Fast – är det egentligen något att bli såvärst upprörd över ? Min väninna Bella (som inte är Blondin) har ett uttryck, som jag tycker är träffande: ”Ringbrynje-bikinis och Navkapslar” eller på engelska ”Chainmail Bikinis and Hubcaps”. Med det menar hon en utstyrsel eller ett slags klädsel, som ingen egentligen kan ta på så stort allvar – utan något som mest är menat som ”levande rollspel” – karnevalskostym eller ett stort skämt… och varför skulle man inte få ”skämta” ? 

I ett verkligt fritt samhälle kunde alla kvinnor få gå klädda hur de ville – eller ”vara klädda som Kraka” – alltså inte ha några kläder alls – och det gäller förmodligen männen ocksåMan behöver inte ha ”shador” eller ”påse över huvudet”….

Hur skulle den moderna tidens Valkyrior se ut, förresten ?

”Skaemtun” eller just skämt är en av Frejas käraste sysselsättningar, får vi veta i den prosaiska Eddan, och hon är som bekant en gudinna för krig, såväl som för kärlek. Antagligen tar hon inte heller sitt eget utseende för allvarligt, utan förändrar det efter behag – och efter vad som är lämpligt med tanke på situationen.

Och ”objektifiering” ?? – Nej, det struntar Freja nog i – liksom allt annat människorna har att erbjuda av struntprat – verkliga krigare – oavsett kön eller läggning – känner sig aldrig ”objektifierade” men situationsanpassar, förstår ni…

Bro Borg – den förglasade borgen…

Sajten ”Arkeologerna” skriver om den pågående forskningen kring Bro Borg i Knivsta. Arkeologerna har undersökt de stora och väl konstruerade murarna från 400-talet, och kommit fram till att de medvetet förglasats med användning av lämpliga bergarter och försiktig användning av eld. I Oktober 2017 började man undersöka borgen, med bistånd från United States Departement of Energy, Pacific Northwest National Laboratory och Luleå Tekniska Universitet/Tekedo AB.

Bro Borg i Knivsta – som den ser ut idag. Ett väl planerat försvarsverk, med symmetriskt anlagda ”bastioner” i vinkel – redan på 400-talet….

Att amerikanska myndigheter skulle bekosta arkeologiska utgrävningar i Sverige är exceptionellt, och säger något om de dåliga förhållanden som svensk forskning kring vårt kulturella arv befinner sig i. Eldarna som tänts runt borgmuren måste ha hållit temperaturer på över 800 grader, för att förglasningen av murytan skulle komma till stånd, och kan alltså inte vara slumpmässig, eller en fråga om anlagd brand från fiender. Man har också hittat ett stort antal djurben i borgen, vilket tyder på att dess befolkning levde gott och åt mycket kött. Kanske brändes djurbenen i samband med att borgmuren byggdes på, efter vad arkeologerna nu tror.

Fler resultat kommer att publiceras i samarbete med anrika Smithsonian i USA, skriver man på den svenska arkeologisidan. Men var har vi någonsin hört talas om borgar med ”glasmurar” eller förglasning av sten förut ? I Hyndluljöd säger gudinnan Freja att hennes tillbedjare Ottar – ett namn som har koppling till Uppland, tänk bara på Ottarshögen och Ottar Vendelkråka – har gjort en harg, eller en stor hög med stenar till ”rödaste glas” genom att utgjuta nötblod och offervätska över dem.  Freja nämns också gång på gång i både nordiska och kontinentalgermanska sägner om ”Glasberget” eller ”Lövjoberget” – som nämns i andra Eddadikter som Fjölsvinnsmál – ”Lyfjoberg” skall vara namnet på den ointagliga borg, där Freja och hennes jungfrur sitter… Hela C-uppsatser har skrivits av svenska akademiker om den här sägenfloran, och de berg – bland annat i trakten av Västervik – som de varit kopplade till..

Freja och de nio jungfrurna på Lövjoberget, enligt Lorenz Frölich 1893. De är – med undantag av Freja i mitten – Liv, Livtrasa, Tjodvarta, Bjärt och Blid, Blidr, Frid, Eir och Aurboda

Tjodvarta betyder ”folkbevarerskan” och Aurboda ”hon som bringar Aur” – den livgivande lera och substans som omger Världsträdet Yggdrasils rötter. Varför namnet ”blid” eller ”blidr” förekommer två gånger, är svårt att förstå – men nästan alla av de mindre gudinnor som omger Freja har på något sätt med hälsa eller fortplantning att göra, vilket är värt att notera.

Men var de högst reella och verkliga Borgmurarna i Bro verkligen länkade till traditionerna om Frejas berg, där hon dyrkades ? Det finns det inga som helst bevis för – i alla fall har jag inte hittat några… Även Asgård omges av brinnande murar, eller ständigt svävande ”Vaferlågor” heter det i mytens Värld – men den traditionen kan alltså visa sig ha ett verkligt upphov, och grundas på en faktiskt existerande, arkitektonisk verklighet.

Är inte forskning och arkeologi fantastiskt ändå – Och varför satsar våra egna myndigheter inte mer på att bevara kulturarvet ?

 

Liberal politiker till storms emot Multikulturalism – Inte en man, inte ett öre mer till Monoteismen !

På bloggen ”Det Goda samhället” –  som tagit sitt namn efter en företeelse som många svenskar numera saknar – fanns igår ett inlägg från Paula Ternström, ledamot för Liberalerna i Stockholms Kulturnämnd. Hon har tydligen fått Hedniska Tankar – och driver nu samma agenda som jag själv gjort i många år. Som jag sagt – först kommer framgångarna i det lilla, sedan blir de fler och fler.

Ändå var Paula Ternström en av dem som bara satt och delade ut hundratusentals kronor till olika sorters radikalt islamistiska organisationer, den ena värre än den andra, år efter år. Monoteisterna fick hela tiden bidrag från Regeringen och Staden, på svenska skattebetalares bekostnad, berättar hon. Hon kan vittna om hur man aldrig krävde den minsta form av återredovisning på vart bidragsmiljonerna gick, och hur samfunden bara kunde ”hitta på” sina egna medlemssiffror, och så kvittera ut mer och mer pengar för anhängare de aldrig haft. Rent bidragsfusk, med andra ord – och en misshushållning med allmänna medel.

 

Var en del av ett korrupt och sjukt bidragssystem. Fick HEDNISKA TANKAR och började plötsligt REVOLTERA emot systemet ! (Så kan det gå…)

Vad som fick henne att tänka om, och inse att man inte kan fortsätta och driva politiken från 1970-talets kulturmarxistiska år i 2010-talets Sverige var en mystisk islamistgrupp vid namn SMFR. Hon säger:

I två års tid försökte hon göra ett studiebesök hos SMFR (Svenska muslimer för fred och rättvisa) för att få se hur de pengar de fick användes, men några företrädare för SMFR var aldrig anträffbara.

1970-talets ”minoritetspolitik” är ohållbar i 2019 års Sverige.

Upphör med bidragsfinansieringen av etniska och religiösa organisationer! Genom att ösa skattepengar över religiösa samfund uppmuntras invandrade grupper att utmana våra gemensamma normer. Vi ska helga den grundlagsfästa föreningsfriheten, men religiösa organisationer borde kunna finansiera sin verksamhet med medlemsavgifter.

Precis vad jag själv hävdat i inlägg efter inlägg. Äntligen en liberal politiker som lyssnar på mig, och på det sunda förnuftets röst. Även om hon inte nämner det i sitt inlägg, finns det en ytterst suspekt myndighet i Sverige vid namn SST, den sk ”Statliga Nämnden för Stöd till Trossamfund”. Denna myndighet kastar varje år bort över 85 miljoner av Svenska skattebetalares pengar, helt utan minsta krav på redovisning. Och den godkänner bara Monoteistiska samfund. Endast Buddhister i Sverige är det enda undantaget, som bekräftar regeln.

Humanisterna, the Swedish Humanist Association, som jag själv tillhör, har i mer än ett decennium nekats varje form av bidrag, från denna bluff-myndighet, som säger att den är oberoende och opartisk.

Alla Asatroende, Hedningar och Hinduer nekas likaså. Inga polyteistiska organisationer godkänns av SST överhuvudtaget, som grundar sina domslut på vad som verkar vara uppenbara fördomar, tillika rasism. Ursprungsreligioner från Norden godkännes ju icke, just med motiveringen att de är nordiska och därför inte förtjänar stöd, varför rasismen i SST:s uttalanden är fullständigt uppenbar.  Men fanatiska Monoteister får hela tiden bidrag – och många gånger är handläggarna, som själva är rekryterade ur just de samfund, de sedan sitter och administrerar fram bidrag till. Det finns exempel på handläggare ur EfS – även känt som ”Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen” (en organisation som strävar efter att bara och endast bara kristendomen ska tillåtas existera i Sverige) som hanterar bidrag till just frikyrkor, samtidigt som personer av muslimsk religiositet får sitta och besluta fram bidrag till sina egna – allt i kraft efter den ”rekrytering av minoriteter” SST som myndighet strävar efter.

Överallt annars i det svenska samhället skulle detta klassas som ett solklart fall av sk ”Jäv” eller med andra ord ”vänskapskorruption”

”Håll Sverige rent” sa jag…

Och Paula Ternström fortsätter:

2019 utgör andelen utrikes födda enligt SCB nitton procent av Sveriges befolkning och än fler har utländskt ursprung. Det är alltså många människor idag i Sverige som med hjälp av statliga medel skall upprätthålla en kultur och identitet som per definition skiljer sig från den svenska. — —

Är det verkligen rimligt att svenska skattepengar går till att finansiera alla dessa organisationer? Redan 2015 försökte jag lyfta frågan i Region Stockholms kulturnämnd där jag satt och fortfarande sitter som ersättare för Liberalerna. Jag förstod inte varför offentliga medel till kulturen skulle gå till religiösa samfund. Och varför skulle det vara lättare att bli godkänd som bidragstagare om man driver ett religiöst samfund än om man ägnar sig åt riktig kulturverksamhet?

Under två års tid försökte jag få göra ett studiebesök hos SMFR (Svenska muslimer för fred och rättvisa) som kvalificerat sig för verksamhetsstöd. De var aldrig anträffbara. Trots det rullade bidragen ut som en klocka som inte går att stoppa. Att bli medlem i samfundet var gratis och ansökan till medlemskap fyller man i på föreningens hemsida. Men hur många av de uppgivna gratismedlemmarna som är aktiva vet vi inte för det sker ingen kontroll.

Då jag ifrågasatte rimligheten i att ledande företrädare för SMFR inte vill ta kvinnor i hand och då jag uttryckte min oro över att aktuell organisation enligt vissa källor skulle ha islamistiska tendenser och kunde vara turkiska AKP:s förlängda arm i Sverige utsattes jag för en effektiv härskarteknik av flera ledamöter i kulturnämnden som bestod i att undra om jag var islamofob.

Svaret på den frågan är nej. För det handlar inte om islamofobi utan om hur vi använder skattebetalarnas pengar och hur vi använder våra gemensamma medel på ett sätt som gynnar vårt samhälle. Vi kan inte tvinga människor att ta kvinnor i hand, men vi kan rimligtvis heller inte tvinga svenska folket att finansiera en organisation som arbetar för en kultur vars värderingar står i bjärt kontrast till dem vi själva håller högt.

Ett uppdrag som politiskt förtroendevald innebär en skyldighet att vara aktsam om skattebetalarnas pengar. Mitt uppdrag är att värna kulturen i samhället och jag ser de behov som finns. Kultur inom vården är exempelvis ett viktigt område, men det äskade beloppet från kulturförvaltningen tar slut efter halva året eftersom efterfrågan är så stor. Hur blir det med incitamentet att betala skatt om inte skattepengarna går dit de verkligen behövs?

— —

Att staten i demokratins namn skall finansiera religiösa och etniska organisationer som utvecklats till bidragsentreprenörer på särart är ohållbart. Vi behöver enas, inte splittras. Det bör bli upp till var och en att behålla sin särart så väl som att finansiera den. Att strypa dessa bidrag bör ligga högt på den politiska agendan.

Vi kan fråga – vems kultur är det, som dessa korrupta politiker med sitt bidrags-system i verkligheten stöder ? Varför går inte pengarna till satsningar som har nytta och värde för majoritetsbefolkningen, istället för små religiösa extremistgrupper…??

Terror-forskaren Magnus Ranstorp, anställd vid Försvarshögskolan, har också avslöjat hur det pro-islamska ”Studieförbundet Ibn Rushd” fått 46 miljoner från svenska staten – trots dess tydliga terror-kopplingar till ”Muslimska Brödraskapet” i Egypten – som du kan läsa mera om här…

Till och med den kristna tidningen ”Dagen” och debattören Sameh Egyptsson – som själv är muslim – säger att det finns otaliga bevis för att FHS och Ranstorps rapport är riktig.

Varför finansierar då svenska staten och Regeringen Löfvén en islamisering av Sverige – när det inte gagnar Svenska Skattebetalare, eller ett demokratiskt samhälle överhuvudtaget..?

Om ONT du ser – kvad då att ONT det är – Och giv dina fiender ingen frid !” (Havamal, strof 127 i Erik Brates översättning)

”Minnesmanipulering” – Hur de kristna approprierar och förstör andras Kulturarv

På sajten www.forskning.se varslas det idag om en intressant uppsats från Göteborgs Universitet, som avslöjar de kristnas och monoteisternas ränker. Md exempel från senantikens Rom och Främre Asien visar forskaren Irene Selsvold hur de kristna dels systematiskt förstörde, skövlade och brände alla hedniska minnesmärken de såg, och sedan ”approprierade” eller tillägnade sig det som blev kvar, eller de arketektoniska minnesmärken som var alltför massiva för att förstöra. De ljög om folktraditioner, gudar och gudinnor, och försökte få dessa att se ut som katolska helgon.

Skriftliga källor från senantiken (cirka 350-620 efter vår tideräkning), som lagar och helgonberättelser, vittnar dels om hur materiell kultur knuten till hednisk kult förstördes brutalt, dels om att hedniska statyer och tempelbyggnader var huvudfokus för dessa kristna attacker.

Det är IS av idag och kristna bildstormare av igår… Såhär far Monoteisterna fram, så fort de möter en annan kultur än deras egen…

Utöver de vanligen anförda manipuleringsmetoderna – ödeläggelse och konvertering – undersöks manipulationsstrategier som bortskaffande, skadegörelse, återanvändning, deponering, appropriering och omkonfigurering.

– Strategier för att manipulera minne var inte begränsade till tempelbyggnader och helgedomar utan genomfördes i hela det offentliga stadsrummet.

Materiell kultur flyttades från helgedomar ut i stadsrummet och in i kristna byggnader, och bildverk, mindre monument och portar i det offentliga rummet blev utsatta för kristen manipulering på samma sätt som materiell kultur i helgedomar. Gaturum och nekropoler (antika begravningsplatser) var också viktiga arenor för minnesmanipulering. Genom att manipulera, ljuga, roffa åt sig och dölja antika statyer och lämningar av hednisk kult, lyckades man nästan utplåna minnet av de hedniska högkulturerna.

Samma strategi används också av kristna än idag, till och med i dagens Sverige. Vid Gamla Uppsala, rakt framför de tre hedniska storhögarna, har Katolska Kyrkan olagligen uppfört ett stort altare, som definitivt inte hör hemma på den platsen. Du kan läsa mer om de kristna vandalernas härjningar vid Gamla Uppsala här. Hittills har 1243 personer skrivit på ett upprop mot den katolska styggelsen, och krävt att det olagliga altaret avlägsnas.

Får vi 5000 underskrifter, kan vi kräva en kommunal folkomröstning i Uppsala stad, och äntligen återställa Uppsala Högar till ursprungligt skick.

I Stenhagen, inom direkt synhåll från högarna, håller nu den extrema, islamistiska rörelsen Dawa på att söka bygglov för ett nytt ”islamiskt center”.  Man vet att Dawa-rörelsen har direkt samband med den av SÄPO gripna imamen Abo Raad som bland annat samlat in pengar till IS, och som därför skall utvisas ur Sverige.

Hittills har 2242 personer skrivit på emot Moskébygget, som kommer att vara direkt synligt från högarna. SKRIV PÅ DU OCKSÅ – I MORGON KAN DET VARA FÖR SENT

Kampen för kulturellt och religiöst oberoende, emot appropriering, vandalisering och förstörelse går vidare – också i dagens Sverige.

RÄDDA UPPSALA HÖGAR !!!

Om den Nordiska tilliten (inlägg från 19 Juni 2017)

Yle Nyheter i Finland publicerade en intressant nyhet för tre dagar sedan, som inte fått komma fram i svenska media, men nu är det Svenska Finland på många sätt ett mycket sundare land än Sverige, i alla fall med tanke på vad slags land Sverige har blivit. Nordiska Ministerrådet – ingen ringare institution – har publicerat en liten rapport om Tilliten i Det nordiska samhället, en värdefull resurs som vi nordbor alla gemensamt haft tillgång till, men som nu snart gått helt förlorad i den nya tidens förment ”Multikulturella” samhälle.

Norden var en gång etniskt och socialt homogent. Sverige, Norge, Danmark och Island – samt Finland som en del av det svenska väldet – var en gång bondeländer, med en socialt och befolkningsmässigt ensartad befolkning. Man kunde lita på varandra. Än idag utgör saker som samhällsansvar, gott medborgarsinne, förmåga att göra rätt för sig och betala sin skatt en sorts Nordiskt ideal, konstaterar Ministerrådet i sin rapport, och det är inte bara med Gustav Wasa och den svenska nationalstatens födelse som dessa ”dygder” etablerats. De fanns hos oss långt tidigare än så.

Nordisk tillit – hur länge till?

Tillit är en del av det sociala kapitalet. Ett samhälle med hög social tillit präglas i mindre grad av formaliteter, konflikter, rättsprocesser och korruption.

Samhället upplevs i stället som rättvist och berättigat och skatterna anses gå till goda ändamål. Föreningslivet och samarbetet blomstrar.

Kort sagt: Tillit är det kitt som får samhället att hålla samman.

— —

Redan de gamla vikingarna…

Som region är Norden världsmästare vad gäller social tillit inom befolkningen, skriver NMR:s generalsekreterare Dagfinn Höybråten. De höga tillitsnivåerna är resultatet av flera samhälleliga processer, en del från långt tillbaka i historien.

Här hänvisas rentav till vikingatiden och införandet av protestantismen i Norden.

De skandinaviska utvandrarna förde med sig en form av tillit till USA som man fortfarande ser rester av, flera generationer senare, enligt rapporten. — —

Det ligger pengar i tillit. Både för samhället och den enskilda människan.

Rapporten talar om att transaktionskostnaderna för efterlevande av avtal är små eftersom man i Norden kan slippa konflikter och rättsprocesser.

Det finns mer tid för produktivt arbete än för kontroll och formaliteter. Också handeln gynnas av den höga tilliten, och den bidrar till fördelaktiga förutsättningar för investeringar.

Tillit är viktig också för hälsa och lycka. Känslan av delaktighet har till och med en gynnsam negativ effekt på kriminalitet, enligt rapporten.

— —

Ett enat land, med samma värderingar och samma etniska bakgrund – där alla kunde känna sig säkra…

Förenings-Norden enar

De stora folkrörelsernas tillkomst i slutet av 1800-talet har ett samband med den nordiska tilliten.

Det frivilliga organisationslivet har gett ett sammanhållande kitt i samhället.

Det syns i starka sociala normer om tillit och respekt som stöttar och underlättar samarbete, förhandlingsvilja och konsensus.

Staten är vår vän, likhet ger tillit

Staten och lagstiftningen ses av nordborna inte som en fiende utan som en vän, påpekas det i rapporten. Men på senare år har folkrörelserna minskat i betydelsen. Organisationslivet torkar in eller förändras.

  • YLE 2017-07-16

Så långt Nordiska Ministerrådet, eller Nordiska Rådet som det vanligen kallas, enligt sin senaste rapport. Men vad händer då när likheten bryts upp, och de sociala sambanden slits sönder ? Långt fram på 1900-talet har det varit vanligt i alla små brukssamhällen runt om i Sverige att man lämnade sina ytterdörrar olåsta, så att grannar eller kanske grannens barn kunde gå in. Så var det också i min barndom, till och med i huvudstadens södra ytterförorter. Alla kunde lita på varandra, och alla visste; att ingen skulle stjäla eller baktala den andre. Men – hur har det blivit idag ? Hur skall vi ta hand om allt avfall i vårt samhälle ? frågar sig YLE och Nordiska Rådet helt retoriskt.

Vi har fått in befolkningsgrupper och religioner som inte hör hemma här, och massor av personer som bara utnytttjar vår välvilja och vår tillit, ja de missbrukar själva tilliten med att sätta sig rakt ner och tigga, samt pressar pengar av oss – vilket inte kan vara någon stadigvarande lösning – för med allt fler och fler bedrägerier – blir tilliten rubbad…

Är det såhär vi vill att framtidens samhälle ska se ut ?

Hur länge går vi med på att sortera avfallet?

Trots tillit i hundratals år kan den inte tas för given.
Rapporten pekar på att likheten försvinner om det finns ”fripassagerare”. Då blir individerna mindre benägna att bidra till det gemensamma eller upprätthålla normerna.

Rapporten citerar professor Bo Rothstein. Han har pekat på att om den sociala tilliten minskar så minskar meningsfullheten i att betala skatt, sortera avfall, följa lagstiftning, inte missbruka försäkringssystemen och avstå från korruption.

Trots flera tuffa utmaningar är den sociala tillitens framtid inte ödesbestämd enligt den nordiska generalsekreteraren Höybråten. Men det ligger på många sätt i händerna på politiker och andra beslutsfattare.

Risk för att Norden blir mer heterogent

Rapporten nämner också farorna med ökad heterogenitet i Norden genom ekonomisk olikhet, arbetslöshet, invandring och politisk polarisering.

Självklart finns det flera vägar framåt för att lösa dessa problem, menar Nordiska Rådet, och någon klar politisk lösning eller någon särskild politisk ideologi som kan lösa alla dessa problem finns såklart inte – inte ännu i alla fall. Men genom att öka klassklyftor och spänningar i samhället via Regeringen Löfvéns hävdvunna ”söndra och härska” ideologi, och ständigt skapa en konstlad underklass av importerade människomassor, håller den etniska majoriteten på att förvandlas till en minoritet. Tilliten har försvunnit, islam, kristendom, terror och ökad kriminalitet har kommit i dess ställe – och det är också precis vad vår nuvarande regering vill, för endast så kan den vinna i nästa val, genom att hålla oss nere i okunnighet och rädsla. Blir vi återigen medvetna om vad vi hade och vilka vi är, så blir vi starkare inför framtidens utmaningar, vad vi ån må anse om den politik, som tyvärr förs i vårt land just nu.

I fäders spår för framtids segrar ?

Tillit mellan människor handlar om mer än politik. Den är också en andlig egenskap, eller något som hör till var och ens personlighet.  Min tillit och mitt förtroende är mycket lätt att vinna – i princip brukar jag lita på alla goda medborgare jag möter, men den är också mycket lätt att rasera, och det finns fall när min tillit raserats så till de grader, att jag inte alls litar på vissa personer, gäng, organisationer eller samfund mer – och den kristne guden, dessa öknarnas Jehova är jag också hjärtligt trött på vid det här laget.

Man brukar säga, att tillit tar år att bygga upp, men att den tar en enda sekund eller ett enda ögonblick för att rasera. Så kan det vara för individen, och så var det också i det nu famösa lastbilsattentatet på Drottninggatan, som vi alla fick se prov på i våras.

 

I princip har jag lättare att vinna tillit till kvinnor istället för hos män, eftersom jag av födsel och ohejdad vana faktiskt föredrar kvinnligt sällskap framför manligt, framförallt då jag inte arbetar och på min fritid. Ja, jag vet, kära läsare. Det faktum att jag är helt och hållet heterosexuell kommer förmodligen som en mycket svår chock för många av er, eftersom det inte alls är modernt i vårt samhälle med heterosexualitet numera, men nu är det en gång så att jag dyrkar Freja, och Freja finns som bekant i många former, liksom Gerd eller Moder Jord. Även här är min tillit och mitt förtroende lätt att rasera, även om jag inte fäster mig vid småsaker som otrohet, och att det så att säga också finns kvinnor, som så att säga ständigt måste gå Frejas ärenden här i Midgårds gröna dalar, särskilt nu om sommaren.

Det moderna samhälle, som vi alla har runt omkring oss gynnar inte precis framväxten av tillit eller respekt, eller ens någon kommunikation, även om vi har tusentals möjliga eller rättare sagt helt omöjliga kommunikationsmedel runtomkring oss numera. Det är twitter, tjatter och knatter, sociala media och tidningsartiklar för utan all ände.

Saker som försämrar tillit och kommunikation, och förmodligen inte stärker den.

En vis man stänger förmodligen sin dörr för det fördömda skrålet, och flyr från Storstaden till sina riktiga vänner, som jag konstaterade i gårdagens inlägg..

 

 

”Dagens Kvinnosyn, ni vet…”

Denna min sista blogg just för fredagen skall handla om den så kallade ”Kvinnosynen” i olika religioner och kulturer – för det där med kultur, beteende och religion hänger faktiskt samman, även om det finns många som förnekar det. Det sägs även väldigt ofta nuförtiden, att alla religioner och kulturer skall ha ”lika värde” men jag tycker att ni kan avstå från att själva döma eller fälla ett omdöme om den saken – tills efter det att ni läst vad som står här, vill säga

Idag har vi dessutom alla nåtts av beskedet om Margot ”La Grosse Margot” Wallströms för tidiga avgång från sin post som landets Utrikesminister, officiellt eftersom ”hon vill ägna mer tid åt man och barn” som det heter. En av den svenska Hängbröstvänsterns allra tyngst vägande namn har alltså lämnat sitt uppdrag, helt plötsligt och utan förvarning.

Jag måste själv säga, att avträdet verkligen passar en Minister som henne, om ni förstår hur jag menar.

Hon har förklarats persona non grata i Israel och Saudi-Arabien samtidigt – och det har nog få utrikesministrar runt om i Världen före henne alls lyckats med.

Hon har påstått sig leda ”världens första feministiska regering” samtidigt som hon tillåtit offentligt bruk av burka, och Koranskola för små flickor.

Under hennes tid har Stefan Löfvén – på hennes inrådan – stått i FN och fullständigt skämt ut vårt land med sitt tal om ”den feministiska utrikespolitiken” samtidigt som delegater från världens alla hörn brustit i skratt. För hur eller på vilket sätt menar man alls, att vår utrikespolitik varit ”feministisk” ?  Kan man annat än skratta åt det ??

Svensk Socialdemokrati vidhåller än idag i sin (S)haria, att barnäktenskap mellan 12-13 åriga småflickor och vuxna män skall vara tillåtet, och att 7-8 åringar skall tvingas bära Shador, Hijab och Burka. Detta skall alltså vara feminism, enligt regeringen Löfvéns sätt att se…

Hur är det ens möjligt att resonera på det befängda viset, frågar jag er. Glöm aldrig Pela och Fadime, förresten. Dessa mord – inte skjutningar – bagatelliserades också under Wallströms tid vid makten, liksom hundratals andra fall, de kvinnor som föll från olika balkonger i förorterna inbegripet.

Hög tid alltså, att diskutera olika religioners och kulturers sk ”kvinnosyn” som sagt – särskilt en vacker dag som denna – tycker inte ni också det ?

Låt hos börja hos de kristna. Sverige skall ju enligt vissa vara ett helt kristet land. Guds uttryckliga ord – ty han får icke ifrågasättas – säger klart och tydligt, såsom hos aposteln Paulus, 1 Kor 14:34 att kvinnan tige i församlingen. Kärringar skall alltså hålla käft, inte vara präster och inte predika, för det är vad den allrahögste, totalt enväldige guden menar. Är man troende kristen, ja då måste man också tro på detta. Inga kvinnliga präster är tillåtna, och ingen sådan ärkebiskop heller.

I den heliga skrift står också massor av andra roliga saker. Vad anser ni till exempel om detta:

Vill du ha en slav el­ler sla­vin­na, kan du köpa såda­na av fol­ken om­kring dig. Ni får också köpa barn till in­vand­ra­re som är tillfälligt bo­sat­ta hos er och såda­na i de­ras fa­mil­jer som föds i lan­det. De förblir er egen­dom, och dem kan ni lämna i arv åt era barn som de­ras egen­dom; dem kan ni hålla som sla­var för all fram­tid.

3 Mosebok, 25 Kap 44 ff

Detta är JHVH-1:s befallning, och även i nya testamentet står det uttryckligen, att man har rätt att taga sig slavinnor, och hålla sig med dem för sexets skull. Jag tror att jag ska ringa på hos min Syrianske granne Affe, och fråga om hans dotter är till salu, just idag. Hursomhelst har jag ju ändå rätt att köpa henne, även om hon råkar vara född här i landet. Jag kan behålla henne i träldom och slaveri för all framtid, för hon e ganska ”liggbar”.

”Motstånd emot HERREN lönar sig icke ! Wiederstand ist zwecklos !”

Det finns även andra bibelställen, som gång på gång talar om samma sak. Att våldta en slavinna från ett främmande folkslag är a-ok enligt Bibeln, fast det aldrig varit så i Norden. Du hade inte rätt att skada din grannes träl, ens när träldom fanns här uppe – och den infördes i stor skala just av de kristna, bestod och utbreddes under de kristna och avskaffades först på 1300-talet – när den hedniska renässansen var etablerad i Europa. Och – som sagt – bibelställen finns, som säger att en okänd våldtäktsman först kan våldta någon annans slavinna, samt därpå lagligen begära att få köpa henne, bara pga att hon var ”liggbar”… Detta om ”kristen kvinnosyn”

Ur den kristliga uppbyggelse-boken ”Tokiga Bibelord” av Jakob Stråhle… Kom ihåg att guds ord är ofelbara, och ger ett finstämt budskap som är giltigt för alla tider – enligt de kristna…

Låt oss därefter se på profetens fina lära – kristendomen 2.0 ni vet – för kristendom är ju bara ”islam light” om man säger så… Hur står det då till med kvinnosynen hos profeten… kan man se om det här är en kvinna, till exempel:

Ni får ursäkta mig att jag ”lånar” omslaget hos Humanisternas – The Swedish Humanist Association – finfina tidskrift ”Sans” – men det sker ju bara för att jag varit mångårig medlem där, som ni säkert alla förstår. Påse över huvudet, och tre steg bakom din man” – ja så är budorden hos Allah, den allrahögste och ofelbare. Hans ord är lag, och vi måste alla underkasta oss, ty redan själva ordet islam betyder just slaveri, eller underkastelse inför herran. Ingen nåd kan ges, och inga undantag medges från regelverket.

Antag att en person med burka kommer in på en svensk bank, förresten – I många länder är det olagligt, men här i Sverige skall vi acceptera det, tack vare ”det lika värdet”. Om du då vore säkerhetsvakt på den aktuella banken – vet du egentligen vem som är under burkan och vad han eller hon (nej, det finns inga ”hens” – något tredje gives icke) håller i händerna. En flaska med syra, som just ska kastas emot en ”obeslöjad” kvinna ? En pistol, en kniv eller bara en AK-47 – eller rent av en vanlig handväska, rätt och slätt. Under burkan vet man inte vem man ser, angående det här med kvinnosynen..

Påsen DIREKT ! Påsen NU !! – Den ALLRAHÖGSTE BEFALLER !!

Ja, såhär ska vi alltså ha det hemma, in på knutarna, i alla våra förorter. Men – är det verkligen humant, eller god humanism ? Ja, fråga de kvinnor som blir drabbade av den här kulturen och religionen – många av dem håller redan på att bryta sig ur den, och riva sönder sina respektive påsar…

Låt oss så hamna i helvetet för ett slag. Göra hembesök inte hos Affe, den beskedlige Syrianen, utan hälsa på hemma hos Shaitan Mekratrig, ja Djävulen eller Satan alltså, Horn-per, Gammel-erik ni vet, Mäster Håkan eller själve Håkon, som de säger neråt Västergötland till. Vad säger då han – nuförtiden – ifall vi får tro Djävulens egen Fan-club…

”Här hafver du ditt Konsultarvode – Trenne Häxor och en Get !” (teckning av David Nessle – Muralgranskaren)

Nere hos fan själv brukar det gå hett till, och det är varmt och svettigt har vi fått veta, tack vare Bibel och Koran. Alla springer omkring nakna där, också högste chefen, och alla syndar de och alla är de syndare, så de kan ha massor av sex hela dagen lång ifall de vill… Men enligt fans anhängare har de därnere Metoo och BooHooHoo anpassat sig, numera.

Djävulen själv tycker nämligen att man ska ha sex med en kvinna endast ifall hon själv råkar vilja just detta, eller ifall ens inviter är välkomna.

Man måste säga, att han låter ganska sympatisk och gentlemannamässig numera, även om detta kanske är ett fall av ”Sympathy of the devil” som redan Rolling Stones konstaterade, på sin tid alltså…

Amen asså du vet allmänheten kräver eleganta och charmanta Djävlar nuförtiden…. Och förresten älskling, tycker du att min andedräkt är besvärande för dig ??

Låt oss till sist granska den Nordiska Hedendomen eller Asatron – som den alltid har hetat och alltid kommer att heta, därför att ”Trua af Asom ok Ölfvom” eller att tro på Asar och Vaner, faktiskt ordagrant står omnämnt i Eddan. Där kan ni inte hitta ett enda litet textställe, som påminner om Koranens och Bibelns omänskliga kvinnosyn – det enda i den vägen ni kan hitta, är att Loke säger ”Du springer arla vän ute om nätterna, som Geten Heidrun gör med sina bockar !” till Freja i ett berömt textställe ur Oegirsdrikkja (nej, det heter inte Lokasenna i original) och att han också säger att Freja ”Lat aftir” (då fes du, Freja – i Lönnroths mindre korrekta översättning) då de övriga gudarna fann henne till sängs med sin egen bror, men som sagt – det är bara och endast bara Loke som hävdar detta, och på honom behöver ingen tro.

Istället står det mycket riktigt i Hávamál att:

Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Om hos god kvinna
du vill komma i ynnest
och få fägnad av,
fagert skall du lova
och fast löftet hålla;
den blir glad, som får något gott. (130:e strofen, i Erik Brates klassiska översättning)

Kvinnan ska få goda gåvor alltså, och mannen skall städse visa att han älskar henne, och säga de fagraste ord. Framförallt ska hon då få den sorts gåvor som hon verkligen vill ha eller tycker om, och sina löften bör man inte svika – när och om löften väl avgivits.

Jämför detta sätt att behandla kvinnor med Koranens eller Kristendomens syn !

Tror du nu verkligen, att ”alla kulturer och religioner är likvärdiga” eller andra lögner, som de kristna hittat på bara för att snärja dig , och din kvinna ?

”Som man sår, får man skörda” sägs det…

Religiös grupp planerar ”Coup D’Etat” vid Riksmötets öppnande. Tänker låsa in Regering och Riksdag i Kyrkobyggnad….

Kära medborgare – mes amis, citoyenes !

Jag har idag erfarit väldigt tråkiga nyheter. En religiös grupp i Sverige, som troligtvis utgörs av rena fanatiker, planerar att ta makten över vår lagligen utsedda Riksdag och Regering. Detta är tänkt att ske nästa vecka, i samband med det såkallade ”Riksmötets Öppnande” den 10 September.

Till och med Kungahuset och flera av Riksdagens Talmän ska enligt ej bekräftad uppgift vara inblandade i de här synnerligen otäcka planerna.

 

Vad har Präster, Imamer, Yogis och Mullor samt Rabbiner med våra Folkvalda att göra ? Ska ”GUD” eller Jehova, Allah, JVHV-1 ta makten från Riksdag och Regering ?? Det står i RF Kap 1, att ”All makt utgår från folket” – INTE någon Gud. Varför då försöka sätta Regeringsformen ur spel ??

Vad som ska ske, är rent förfärligt. Beväpnade vakter skall ledsaga hela Regeringen, Ministrar och allt – samt nästan alla Riksdagsmän och dito kvinnor – bort från Riksdagshuset, och in i en gammal kyrkobyggnad, som annars mest besöks av utländska turister. Sedan ska alla dörrar och utgångar låsas, och en farsartad, närmast medeltida ceremoni ska äga rum. Bara särskilt inbjudna, ackrediterade journalister får närvara – men naturligtvis ingen oberoende press eller några fria media. Mycket otidsenligt och mycket obehagligt, alltsammans.

Böner och litanior ska rabblas och läsas över våra folkvalda, i ett illa dolt försök att påverka dem inför det kommande arbetsåret. Det hela uppges också ha starka inslag av Rituell Kannibalism – låt vara dock endast i symbolisk form. 

Det har kommit till min kännedom att till och med Stefan Löfvén, vår egen Statsminister, kommer att erbjudas att äta människokött och dricka blodet från en påstådd ”Frälsare” i något som heter ”Nattvard” och att han måste knäfalla framför ett altare, och annat sådant. Man påstås också försöka framkalla en ”Helig Ande” som ska komma flygande in från Mellanösterns öknar eller någonstans, och ta sin boning i Riksdagsmännens hjärnor och kroppar, vilket ska vara ”till välsignelse” efter vad man påstår.

Ja – ni hör ju själva. Det här får bara inte ske. I ett civiliserat land och i en demokrati som Sverige, borde det inte få gå till såhär. Vad ska andra – mer civiliserade – länder i vår omvärld tänka om oss – om det här med ”andebesvärjelserna” och Kannibal-måltiden kommer ut, så att folk får se eländet eller kanske höra om det  ? Det vore ju direkt pinsamt för hela vårt land, om omvärlden och andra länders diplomater råkar få veta, att Sverige befinner sig på såpass genant låg kulturell nivå.

Det är ändå år 2019 nu – och i princip är det väl bara i Iran, samt ett antal verkligt efterblivna länder i mörkaste Afrika eller någonstans, som det fortfarande får gå till såhär, när man ska inviga ett nationellt parlament. Kannibal-ritualer hör inte hemma i en sådan församling, och inte i andra församlingar heller, inte enligt vad just jag tycker, i alla fall

Ja, vet ni – det är med djup sorg i mitt hjärta, som jag idag fått veta allt det här. Såsom varande Asatrogen Hedning skäms jag mycket djupt, på hela mitt lands och folks bekostnad.

 

Det är inte någon ”Gud” eller några mystiska ”Heliga andar” som ska styra i vårt land. Detta fastslås i våra Grundlagar, och i Regeringsformen. I vårt land är det folkstyret, och lagarna som ska styra. Nu har vi fått in ett antal rabiata Monoteister i det här landet, som inte riktigt kan acceptera eller förstå det här. Jag har hittat en av kupp-makarnas hemsidor, där de rakt fram skriver, att ”Alla Riksdagsmän skall stå till svars inför ”Gud” – vem det nu är eller ska vara. Frågan är väl bara då hur denna verkställighet ska se ut – Är den tänkt att ske med vapenmakt också, eller vad menas.. ?

Före 1974 var det till och med Statschefen, dvs Hans Majestät Konungen, Carl Gustav Folke Hubertus XVI, som i folkets namn öppnade Riksdagen. Inte någon ”gud”.

Var honom trogen, och hans ätt” står det i den svenska Kungssången. ”Ur svenska hjärtans djup en gång”. Vi har inte svurit trohet inför någon ”Gud”, men till Statschefen personligen.

Det rörde sig då om såkallad ”Statsceremoniell Verksamhet” som det är och bör vara i ett civiliserat land. Religiösa samfund fick inte leda Gudstjänster under tiden, eller hålla på att sabotera alltsammans med nattvarder, böneutrop, klockringning och liknande. Sådant hörde helt enkelt inte dit.

Statsceremoniell verksamhet utövas bara och endast bara utav statens legala företrädare. INGA PRÄSTER eller ”Samfund” göre sig besvär…

Medborgare – inte motborgare. Mina vänner, i Sveriges land – och utomlands. Låt oss bara hoppas, att vår Statschef gör gemensam sak med oss, och att han kan stoppa de här religiösa galenskaperna, och allt det tragiska, som nu håller på att ske – innan den 10 September kommer, och det återigen är försent. Andra år har den sk ”Svenska” Kyrkan applåderat knivskärningar på öppen gata i Malmö, genom en viss Eva Brunne – då Domprost i Stockholm om jag minns rätt, och redan då fick vi se, att ett religiöst hot emot demokratin faktiskt föreligger.

Jag vill ändå tro på det sekulariserade samhället, på demokratin och på dess inneboende styrka – trots de mörka krafter som nu håller på att ta över, och inifrån fräter sönder det. Kanske vore det ändå bäst, att några av oss gick till Storkyrkan i Stockholm, och protesterade emot den ”religiösa Take-over” av hela parlamentet och regeringen, som vissa nu planerat.

När folksuveräniteten i ett land är under hot, och demokratin sätts på undantag genom religiöst tvång och hets, måste man till slut ändå protestera…

Den sk ”Svenska” Kyrkan representerar idag endast 56 % av folket, och den andelen krymper raskt, år från år. Vem har då sagt, att just denna kyrka eller detta samfund skall ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att representera svenskarna, och tränga sig in också i själva Riksdagsarbetet ? 44 % vill inte vara med i just det samfundet, och mycket snart kommer denna andel vara över 50 %. Varför då ens låta religionen styra i Sveriges Riksdag ?

Vi har idag ett mycket märkligt parti vid namn ”kristdemokraterna” inne i parlamentet, där de inte ska vara. Redan deras namn – KristDemokrater – är ju en nätt självmotsägelse, eller ”a contradicition in terms”. Kristendomen är inte en demokratisk religion, och den har aldrig någonsin varit det heller. Dess första bud lyder som bekant ”Du ska inga andra gudar hava, jämte mig” och ett sådant budord kan inte ens med bästa vilja i Världen anses vara demokratiskt.

De kristna tror också på något som heter Bergspredikan, som deras store Ledare eller Führer skall ha hittat på för två tusen år sen. I den sägs det helt klart, att alla andra religioner och trosuppfattningar helt skall utplånas, och att hela världens befolkning med lock eller pock måste fås att anta kristendomen, helt utan hänsyn till de människornas egen fria vilja. Det är inte demokrati det heller.

Islam säger samma sak, som vi alla vet; fast med den lilla, lila distinktionen att själva omvändelseprocessen där tänks försiggå med hjälp av Jihad eller med andra ord rent våld.

Makthavare och Despoter är sig i alla tider lika. De förlitar sig på en enda såkallad ”Gud” för att trycka ned sina undersåtar…

Lyckligtvis finns ännu alternativ emot alla de här religiösa galenskaperna. Humanisterna, The Swedish Humanist Association – där jag själv är mångårig medlem – håller för sjunde året i rad en alternativ, icke-religiös öppningsceremoni på Konstakademin i Stockholm – där Poyteismens gudar pryder lokalerna, i en stämning av humanitet och tolerans, utan blod och utan all denna avskyvärda kannibalism – och i år, 2019 är temat mycket riktigt just Demokrati, eller folkstyre – det som vår egen Riksdag och Regering numera saknar, och har väldigt lite av.

Också islamistiska partier har på sista tiden dykt upp i Sverige, och vässar klorna inför nästa Riksdagsval. Det är viktigt att hela det demokratiska samhället visar, att vi tar avstånd ifrån dem, (S)harian och all religiös påverkan av landets politik.

Rabblande av böner, skrikande muzzeiner eller åsnor hör inte hemma i ett nationellt parlament, lika lite som ärkebiskopar eller andra ärkeskurkar.

Man säger idag att vårt land är ”multikulturellt” men detta har aldrig någonsin varit någon grundlag, utan står bara att läsa i texten till en eller annan kulturproposition från 1990-talet, som dock aldrig blev till någon ”lag” – vilket en annan debattör än jag redan påpekat borta på bloggen ”Det goda samhället” – det goda samhälle, som despoti eller enväldiga en-guds religioner aldrig någonsin kan skapa.

I så fall – varför inte då låta Hedningar, Pastafaris, Satanister, Bahai-anhängare och den fanatiska Greta Thunberg öppna den svenska Riksdagen också – för har inte då alla dessa ytterlighetsgrupper exakt samma ”rätt” som ”Svenska” Kyrkan – eller rättare sagt den Luthersk-Evangeliska Förtryckar-apparaten att göra precis samma sak… Eller..

För er som nu måste rabbla böner – Bevare oss Milde Herre Odin för Domprost Eva Brunne –

och förenen eder nu med mig i läsandet av Vår Pasta – Pastafarianernas speciella bön.

 

Vår Pasta
som är i Durkslaget
Tillkomme din avrinning
Ske din tomatsås
såsom på tallriken
så ock över pastan !

Vårt dagliga vitlöksbröd
låt oss kräkas upp idag
och beställ gärna en pizza
så länge vi inte skyldiga äro

Och inled oss inte till vegetarianer
utan ge oss grädde på moset
Ty pastan är din
och kryddorna och hela härligheten
tjat tjat tjat och evinnerligen

Ramen !