Adiafora

Adiafora – eller det ”överflödiga” kan man kalla det mesta av det som skrivs på nätet. Under denna rubrik tänker jag ta upp allehanda nyheter om Asatro och annat som råkar intressera mig. Man bör notera att det mesta av det jag skriver inte är heliga sanningar, eller tillbakalutade små meditationsstycken, tillverkade av någotslags orakel, völva eller gode högst upp i sitt eget elfenbenstorn utan mest ”dagstidningsjournalistik”. I ett dagligt flöde av händelser, måste man få lov att bli polemisk. Eller, för att citera Viktor Rydberg, också han en Hedning, och närapå Asatroende:

”Ty medan jag skrivit har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda”

– Viktor Rydberg, ur förordet till ”Den Siste Athenaren”

 

yggdrasil_ii_by_blinck-d566uc6

Vad som finns på dessa sidor, är också avsett att bytas ut ibland, i takt med att vissa texter, sammanhang och skeenden inte längre är aktuella. Man måste som bekant inte bara kunna sända, utan också ”slopa” säger Oden i ”Runatal Hávamáls”. Och, för att citera en annan berömd strof ur ett av Eddans mest centrala kväden:

Litilla sanda,                                                     Små sandrevlar
litilla seva                                                           små sävdungar
litil ero geð guma;                                          små är människornas sinnen;
þvi allir menn                                                    Ty alla människor
urðot iafnspakir,                                            är inte lika skapade
halb er ald hvar.                                             Halvt är släktet nu som förr.

 

Odin2Bild: ”Oden” av Paulus Indomitus

”Church of the Subgenius” – satirikerna som tog vid där ”Discordianerna” slutade.. (inlägg från 6 januari 2015)

God is an alien, and still threathens this planet ” – ”Gud är en utomjording, och hotar fortfarande vår planet !” – ja, så stod det på ett antal klisterlappar, som oskyldiga förbipasserande i Dallas; Texas plötsligt kunde läsa en vacker dag år 1979. Bakom alltsammans stod tre lustigkurrar, som just då var närmare 20 än 30; en viss Ivan Stang, och hans båda kumpaner Philo Drummond och Monte Dhogge, även känd som ”Dr X”. ”The Church of the Subgenius” hade uppenbarat sig, och sen dess var inget sig riktigt likt, i alla fall inte för denna märkliga ”kyrkas” sådär 40 000 medlemmar. Även idag, sådär 35 år senare, lever och frodas denna unika organisation. Den har nu spritt sig till Australien och Europa också, och finns förmodligen lite varstans, eftersom den stadigt växer med Internets hjälp. Man kan möjligen kalla den för ”Hednisk” – men på ett nytt sätt – och därför har den alltsedan 1990-talet väckt mitt perifera intresse.

 

cry

Intresserade läsare, som följt denna blogg i en av dess tidigare inkarnationer; minns kanske vad jag skrev om den gamle Marinkårssoldaten Kerry Thornley, han som grundade Discordianismen, ett slags parodisk religion som dyrkar tvedräktens gudinna Eris. Herr Thornley råkade dock ut för den föraktliga malören att vara lumparkompis med ingen mindre än Lee Harvey Oswald – han som sköt President Kennedy – och i takt med att 1960-talet ebbade ut, råkade Discordianerna i vanrykte, även om de väl aldrig riktigt dött ut de heller. Från dem övertog man idén om att alla kunde vara Påvar, eller i vart fall Präster – samt att Syndernas förlåtelse innan du ens börjat synda på allvar – nog kunde skickas ut som ett brev på posten emot den facila summan av 36 Dollar (varken mer eller mindre !) samtidigt som man sålde livstids medlemskap i den nya ”kyrkan” för samma pris. Precis som Discordianerna tar sig de nuvarande ”Subgeniusarna” allehanda absurda pseudonymer, som ”Reverend Buck Naked”, ”Påve David Meyer av hela New York”, ”Sankt Jaynor Hypercleats” och annat i den stilen, och ”sub genius” betyder alltså detsamma som ett underkvalificerat geni, dvs en högst normalbegåvad person, eller någon som är underkastad sin egen ”genius” eller ande, kreativa begåvning.

SubGenius_politics

Filosofin bakom det hela går ut på sökandet efter ”Slack” – vilket inte ska förväxlas med lättja, eller andlig indolens utan snarare befrielsen ur löneslaveri, eftersom ”Subgeniusarna” inte tror på lönearbete eller materialism, inklusive den blinda, tanketomma konsumism som utbrett sig över Västvärldens flesta länder. Pengar är i och för sig inte fel, hävdar de också, men idealtillståndet är att tjäna pengar på det man blir lycklig av, eller det som verkligen känns kreativt för individen – ”Slack” är nämligen det tillstånd av lycksalighet som uppstår när man gör vad man verkligen tycker om, oavsett om det nu består i att odla sin trädgård eller arbeta verkligt hårt för ett högre mål. Så, ungefär, kunde ”Church of The Subgenius” rätt enkla livsfilosofi sammanfattas, om man nu skulle hålla sig allvarlig ett tag.

Ivan_Stang”Reverend” Ivan Stang – nuförtiden 62 år gammal och fortfarande vid sina sinnens fulla bruk…

Å andra sidan ska man också komma ihåg, att ”Church of the Subgenius” liksom Discoridianerna inte tar någonting så vidare allvarligt. ”Fuck them if they can’t take a joke !” lyder kyrkans äldsta och mest grundläggande budord – eller ”Fan ta dem om de inte kan tåla skämt !” vilket jag själv också säger om Fornsedare, Katoliker och annan fundamentalistisk bråte.

Pseudonymerna, som alla medlemmar i denna rörelse använder, har nämligen sina randiga skäl och rutiga orsaker. I ett fundamentalistiskt och kristet land som USA är det ibland farligt att vara alltför avvikande, och redan det här med att ifrågasätta både lönearbete och guds existens på samma gång, går liksom inte hem i vissa kretsar, särskilt i Sydstaterna eller Texas. Ivan Stang började sin ”religiösa karriär” om man nu får säga så med att göra en ordentlig ”marknadsundersökning”, eller rättare sagt en undersökning av alla olika knäppa kulter, sekter, hemliga sällskap och extrema föreningar av olika slag som finns ”over there” – oavsett om extremisterna nu fanns till höger, vänster eller helt utanför den politiska värdeskalan. Resultatet blev en bästsäljande bok som hette ”High Weirdness by Mail” (verket kom ut 1988, före Internet) och har sedan dess blivit svårt att få tag i, även om det lär finnas nätupplagor.

Ett antal högerextrema organisationer, inklusive Ku Klux Klan, lär ha blivit fullkomligt rasande på Stang efter den boken, och slutet på alltsammans blev att han flyttade till Cleveland, Ohio, där han också uppehållit sig sen dess. Under psedonym, som sagt. Kanske säkrast så.

High_Weirdness_by_Mail_cover

En modern klassiker

Han arbetade också på ett Indianreservat ett tag – där han bland annat fick se fullt autentiska ”Medicinmän” i arbete, men han kom snart på att vad de själva betraktade som helbrägdagörelser bara var simpla trolleritrick, och att dagens indianer faktiskt inte hade någon okult förmåga alls. Detta, sade Stang – gör emellertid inte det minsta – för alla religioner är egentligen ”placebo” eller förväntningseffekt, liksom de kristnas ideliga bönerabblande. Visserligen hjälper inte det mot varesig sjukdomar eller naturkatastrofer, men vilken tro som helst kan få utövarna att känna sig en smula bättre för stunden, och det – resonerade Stang, Drummond et consorties, är ju bra nog. Så sagt och gjort – under 70-talet hade de grundat sin egen ”frikyrka” bara för att reta alla kristna...

Bob_test

1983 utgavs ”The Book of the Subgenius” – rörelsens minst sagt förvirrande, men garanterat skrattframkallande ”Bibel” som står på min egen bokhylla sen många år. JHVH, gamla testamentets obehaglige, sinnessjuke gud får sina kängor i den boken, och fler än ”The Church of the Subgenius” har väl under åren kunnat konstatera att en gud som hela tiden förföljer och straffar mänskligheten, och strävar att utplåna den med en ”yttersta dom” där nästan alla människor ska brinna i helvetet, i evigheter evighet inte är mycket att ha. Redan i skapelseberättelsen ser man, att en allsmäktig, allgod och samtidigt allvetande gud inte kan existera. Om jahve vore allvetande, skulle han ju kunnat förhindra syndafallet innan det ens skedde; och det gamla trista kristna svepskälet att ”jamen det tillät han, bara för att vi ska ha en fri vilja” framstår som blaha-blaha, för illusionen av en fri vilja kunde en allsmäktig gudom ha inplanterat i människorna i alla fall. Ormen dyker upp som den sanne Guden – och ger människorna kunskap om ont och gott, medan JHVH inte ens hittar Adam, när han gömmer sig bakom ett träd, och gud måste fråga ”Adam, var är du ?” (läs själva aktuellt ställe i 1:a Mosebok så får ni se) – vilket klart bevisar att han inte är allsmäktig eller allvetande, utan tvärtom en mycket ynklig fåntratt till gud. Philip K Dick, den amerikanske science-fiction författaren, lanserade i boken ”VALIS” eller ”Vast Active Living Intelligence System” halvt på skämt tanken att ”gud” kan vara en konstgjord kontrollsatelit, som skickats hit av en utomjordisk civilisation bara för att bevaka oss och hålla oss på mattan, och det tog Stang och hans polare genast fasta på. Romanen utkom 1981, eller två år före att Stang, Drummond och andra satte sina läror på pränt. De utgav dessutom egen skönlitteratur, radioshower, och inledde ”affischkrig” emot de kristna – ja skapade en hel ”underground” kultur, komplett med musik, fanzines och allt – vilket förstås retade upp många människor i Bush och Reagans USA.

Three-Fisted_Tales_of_-Bob-_cover

Alla religioner måste förstås ha en profet, eller en påstådd ”frälsare” och Church of the Subgenius är inget undantag. Bob Dobbs, Jr. – den flinande, piprökande herre från 1950-talet som är för CS:arna vad ”Alfred E Neumann” på sin tid var för tidningen MAD – är en ultimate försäljaren, en ”super salesman” eller vandrande handelsresande, ungefär som i historien om handelsresanden och blondinen på Stadshotellet i Växjö ni vet. Enligt legenden mötte faktiskt ”Bob” gud på riktigt, någon gång under 1940-talet – teorier går också runt om att också ”Bob” kan vara av utomjordiskt ursprung – och han kortslöt kontrollsatelliten och lyckades inbilla JHVH att skjuta upp yttersta domen redan år 1953, varför ”Kuba Krisen 1961” inte ledde till atomkrig, som det egentligen var planerat – allt enligt ”subgeniusarnas” fiktiva historieskrivning

10917098_762954013782187_4365974567025938997_n”Bob” istället för ”god” – en vandrande försäljare, med eller utan pipa, har mött alla, legat med alla, övertygat alla och ”Bob Sold it, I bought it, that settles it !” (enligt legenden)

Bob, denne ”vandrande gud” påminner mycket om Oden eller Wothan, som ju också heter Gångläre, Gångtrött, Grimner eller ”den dolde” och som ju har tusen namn och tusen förklädnader. Samtidigt har han också drag av Yngve-Frej, eftersom han i mycket är en i högsta grad sexuell gestalt, som tillsammans med sin fru Connie (vars gestalt växlar) lämnat flera okända barn och trassliga förhållanden bakom sig. En del har också sagt att han påminner om den amerikanske seriefiguren Mark Trail från 1950-talet – ett slags super-civilingeniör som kunde förklara precis allting, och som lärde ut att man skall vara snäll emot djur och natur, samtidigt som han också var en piprökande, trygg fadersgestalt. CS har faktiskt med både Tor och Oden i sitt galleri av gudar, som de anser sig erkänna och tro på, och man kan därför kalla deras religion ett slags Henoteism (tryck på understruken länk) eller Polyteistisk Hedendom, trots allt. Genast retade sig en del kristna grupper i USA upp sig på Bobs pipa, som de ansåg var en drogreferens, men Stang & Company förklarade genast, att Bob för sin del inte röker något starkare än Borkum Riff själv, men att han inte kan lastas för vad hans följare tar sig till.

MagrittePipeDetta är INTE en pipa…

Vidare skulle jorden egentligen ha gått under 5 Juli (dagen efter amerikanska nationaldagen) 1998 då hela mänskligheten skulle vara bakfull. Xisterna och Sexgudinnorna från planeten X (ingen vet hur dessa ser ut) skulle då ha sänkt sig ned från skyn i sina rymdskepp, och strålat upp alla ”subgeniusar”, medan resten av mänskligheten, ”the pink boys” eller ”the normals” som de föraktfullt kallas, skulle brinna i atomkrigets helvete… Alla rörelser och sekter måste ju ha en eskatologi, och att CS parodierade en hel del kristna sekter, som t ex den svenska Korpelarörelsen i Tornedalen (som också trodde och tror på ”flygande tefat”) är ganska genomskinligt…

Samtidigt med att sektledaren Jim Jones härjade i USA, grundade subgeniusarna ”Dobbstown” som de påstod fanns på Borneo, ungefär som det riktiga ”Jonestown” i franska Guayana. På republikanska partiets kongress, gick de runt och bjöd alla deltagare på lemonad, bara något antal veckor efter det att 909 fanatiska kristna begått kollektivt självmord i Jonestown 1978… just med hjälp av förgiftad lemonad, för övrigt… och mycket riktigt skrämde man det republikanska partiet halvt från vettet, samtidigt som ingen drack av lemonaden. Den var förstås helt giftfri, och det hela var bara ett ”practical joke” men i alla fall..

Som vi vet, gick jorden inte under 5 juli 1998, vilket ”CS:arna” förklarar med att Xisterna blivit försenade, eller att Bob lurat oss allihop, eller att Mars och Jorden på något sätt bytt plats, för vilket Irak-kriget naturligtvis var en bra förevändning... Detta hindrar dem inte för att hålla sin största årliga ”Devival” eller ”Förskräckelsemöten” (parodi på ”revival” som betyder ”väckelsemöte” på amerikanska – ordet har ingen exakt svensk motsvarighet) just den 5 Juli, då de ser på dåliga filmer, dricker sig lätt berusade och inväntar Bobs återkomst, samtidigt som de också avhåller ”Church Rants” eller riktigt skrikiga, skrytsamma predikningar under fältropet ”yatta-yatta-yatta !” (lätena och tungomålstalet kan höras på deras egen Podradio, ”The Subgenius Hour of Slack” som jag verkligen rekommenderar – den är mycket underhållande )

7971219

Varje ”X-dag” slutar med det årliga brännandet av ”Bob” i form av en ytterst realistisk docka – något som fått en hel del Hedningar av den humorlösa, inskränkta och navelskådande ”fornsediga” sorten att formligen explodera, därför att det påminner om människo-offer – i alla fall i deras ögon. Frisinnade, liberala hedningar som t ex de asatroende har inga problem med detta, lika lite som deltagarna i ”the burning man” festivalen – jesus korsfästes ju av sina egna, resonerar ”Church of the Subgenius” och Bob är en ”short term saviour” som bland annat delar ut 30 minuters äktenskap (japp, betala bara 37 dollar, så får du och din lagvigda göra vad tusan ni vill i en halvtimme – ”Bob” lägger sig inte i det – i alla fall så länge en av er inte är ovanligt schnygg… ). Dessutom, säger de; är det ju så att de verkligen känner ”Bob” i sina egna hjärtan, och vördar honom mer än andra, ergo kan de också förolämpa och döda honom, samt försöka utesluta honom från en rörelse han själv grundat…

040306.subgeniusTypisk affisch från ett ”Devival” – denna gång från London, UK…

En del av CS-rörelsens andra påhitt är ganska underhållande. Om rastafaris kan anse att Etiopiens gamle kung Haile Selassie var ”konungarnas konung” och guds ställföreträdare på jorden, ja då har de utsett Kung Harald av Norge till Wothans eller Odens ställföreträdare på samma jord, och ägnar honom gudomlig dyrkan… Ett klimax-artat ögonblick var när Norske kungen på 1990-talet åkte bilkortege genom just Dallas, Texas – FBI var dock inte lika roade, eftersom en märklig profetia ur ”The Hecclesiastics” verkade förutspå hans död..

Kings_42Om svarta män har Haile Selassie som gud, kan då vita män dyrka Kung Harald av Norge ?? ! ?

Ett annat av deras hyss går ut på, att när forskare i USA upptäckt att asiater och européer faktiskt har 4-6 % av sitt DNA från Neanderthal-människan (emot bara 2 % för afrikaner) – vilket bland annat ger sig till känna genom något större hjärnvolym, stora näsor och bra lokalsinne (urtidens jägare hade nytta av sådant) vilket faktiskt vederlagts också av senare forskning – observera dock att hjärnskålens storlek dock inte säger något om intelligens i och för sig – det är med hjärnor som med plånböcker – det är innehållet som räknas ! – så utgav sig ”Church of the Subgenius” alla medlemmar för att härstamma ifrån Gigantopithecus – apmänniskan som var förebild till trollen, jättarna och den förskräcklige snömannen…

tumblr_mq13l2lABb1qifdlwo1_500En Gigantopithecus möter prov på typiskt mänskligt beteendevåld våld och åter våld, gärna utövat i grupp emot oliktänkande…l(lustration av Zdenek Burian)

Detta ansåg de som bevisat, till exempel därför att ”Bob” har ovanligt håriga handflator…. något måste det ju tyda på, eller ?

Trots allt. 40 år och mer har passerat, men ”Church of the Subgenius” fortsätter att driva med nästan all politik, och de flesta Världsreligioner. Somliga blir upprörda över det, men Ivan Stang skrattar och ler – detta är ett ”andligt laxermedel för ett förstoppat tidevarv” anser han – och rörelsen kanske är ett slags liberalt lackmus-test. Hur mycket skämt över invanda trosföreställningar och dogmer tål du egentligen ?

”Fuck them if they can’t take a joke !” helt enkelt…

HÄDELSER vid korvkiosken… och Discordianernas budskap… (artikel från 17 Januari 2015)

Om nu dessa ”Händelser från Hemmafronten” inte faller er på läppen, kära läsare – hur vore det då med lite ”Hädelse vid Korvkiosken” istället ?

Igår var det nämligen Fredag, som några av er kan ha noterat. Det allra, allra värsta man kan göra, vet ni – ja det är praktiskt taget hädelse emot alla Världsreligioner – är faktiskt att gå till korvkiosken en fredag och beställa en vanlig varmkorv – utan bröd… Men, det var förstås inte jag som kom på detta. Det var Kerry Thornley – den gamle Marinkåristen – och så Discordianerna förstås – alltså de, som dyrkar Tvedräktens, splitets och kivets gudinna Eris.

15.29.05korvHÄÄDELSE ! Hednisk Hädelse !! Hädelse vid Korvkiosken !! (Blasfemi)

Eris_Antikensammlung_Berlin_F1775

Eris dyrkades redan under antiken, men vad Thornley – annars underrättelseassistent – gjorde tillsammans med en god vän, känd under aliaset ”Macalypse the Younger” – senare skulle den gode vännen förresten vara med om att grunda datorföretaget Apple – var att återuppliva henne. Och inte bara det. De skrev också sin egen lilla bibel, kallad ”Principia Discordia or How I found the Godess and what I did to her when I found her” eller ”Tvedräktens Princip eller Hur jag fann Gudinnan och vad jag gjorde med henne när jag väl funnit henne !” vilket förmodligen är en ganska ovanlig titel för en påstått helig bok. Eris startade det Trojanska kriget, som vi alla vet, genom att kasta in ett äpple med påskriften ”till den skönaste” (kallisti) inför Gudarnas och Gudinnornas rådsförsamling borta på Olympen, och därefter – säger Discordianerna – blev hon utkastad genom ”the original snub” eller ”det ursprungliga avsnoppandet” varefter hon gick till korvkiosken, som sagt – och beställde en varm korv utan bröd…

eris_eats

Innan jag långsamt arbetar mig framåt emot slutklämmen – nu får ni stå ut med lite textmassa, goda medborgare !  – kan jag förvirra er ytterligare genom att berätta, att Discordianismen – denna den amerikanska Marinkårens skapelse (Nej, ”The Leathernecks” har som sagt inte kommit fram till Asatron än, men Flyget och Armén i USA är redan med på båten – och snart kommer Flottan också !) är en religion enligt vilken alla kan vara Påvar. Vem som helst, hursomhelst, närsomhelst blir alltså PÅVE – bara man betalar medlemsavgiften och därigenom blir man ofelbar, precis som den riktige Påven, därför att det är Eris vilja… Se här bara:

PopecardGör som katolikerna ! Spela ut ”Påvekortet” lite hursomhelst, och skrik att du är ofelbar !! (Det funkar säkert)

Och inte nog med det. De uppfann också den heliga Pentabarfen – ett slags parodi på de fyra Moseböckerna – vilken i original lyder som följer:

Namnlöst

Observera särskilt formuleringen om ”the apple corps” och regel 2 samt 5 – den om det discordianska numreringssystemet samt att en sann Discordian aldrig får tro på vad han läser. Det roliga i detta förstår nog bara den, som varit eller är underrättelseassistent – i USMC eller annorstädes…

Nu närmar vi oss sakens kärna.

När Eris åt en varm korv utan bröd, framför korvkiosken en fredag, begick hon en fruktansvärd och hädisk handling, ty:

  1.  Muslimer äter icke varmkorv, ty den är gjord på blandfärs, som innehåller griskött. Detta är HÄDELSE emot Islam !
  2. Vid närmare eftertanke kan inte Judar äta varmkorv de heller, ty de äro fortfarande gjorda på griskött till en del, så du KRÄNKER alla judar genom att försöka äta en sån !
  3. Troende Katoliker äter inte kött på Fredagar, till åminnelse av sin frälsare på korset – så ni ser – det är KRÄNKNING och HÄÄÄÄDELSE även där !
  4. Troende Hinduer äter inte nötkött  – varmkorv är därför HÄDELSE och kränkning av Hinduismen !
  5. Troende Buddhister får helst inte äta kött överhuvudtaget – varmkorv är HÄDELSE och KRÄNKNING även emot dem !!
  6. Moderna Ateister och Agnostiker, som till exempel Freudianska Psykologer tycker inte om när kvinnor stoppar korvformade föremål i munnen, och de vill inte heller att män ska göra det, eftersom de påminner dem om något… HÄÄDELSE, Hädelse, synd och skam usch och fy usch och fy !!
  7. Discordianerna har till sist också börjat bråka om själva korvbrödet, samt senapen och ketchupen i evigheters evighet, amen – återigen Hädelse !

15.29.15-4

Hur man än vänder sig, har man ändan där bak” säger ett gammalt svenskt ordspråk. Och alltid kränker man väl någon

10428155_10152084509456922_5481448952826962573_o

Förstår ni nu vad som menas med Discordianism, govänner ? – Just det, jag tänkte väl det ! The Goddess prevails… säger jag.. och publicerar utan omsvep en teckning av en svensk illustratris, som jag hoppas inte blir kränkt utav det hela.

the_goddess

Om Alla Hjärtans Dag, Lupercalia, Asatrogna Dating-sajter och Hedniskt Familjeliv, samt Hedniska Kvinnobilder.. (text från 16 februari 2015)

Alla Hjärtans Dag, som inföll i Lördags, den 14 Februari, fick i år en helt annan framtoning än vi är vana vid, beroende på attentaten i Köpenhamn. Dagen firas under detta namn enbart i Sverige och Finland, medan den har andra – tyvärr kristna – namn utomlands. Dock är alla auktoriteter – inom såväl utom Norden helt eniga om att dagens ursprung är 100 % hedniskt, och att det var de hedniska romarnas Lupercalia-fest, som hölls lagom till det Romerska nyåret – som började i Februari – som är upphovet till dagens firande.

9-10

Lupercalia var en fest, som inte handlade så mycket om kärlek eller tvåsamhet, men som dess mer handlade om moderskap och då alldeles speciellt om Den Capitolinska Varginnan, som uppfostrade tvillingarna Remus och Romulus, Roms grundare. Festen var med andra ord den romerska hedendomens svar på Disablotet, och hyllandet av de kvinnliga makterna och våren inför det nya året, men så småningom kom dess betydelse att förskjutas i och med att tiden gick framåt. Lupercalia fortsatte firas ända till 500-talet ek, långt efter det att Rom blivit kristet, och det var bara Monoteisternas sedvanliga förföljelser, som stämplade den som ”osedlig”.

Lupercalia-firandet var indelat i två helt olika fester. Det ena var en angelägenhet för Lupercalerna, ett av Roms hemliga prästkollegium, som skulle besöka den hemliga grotta, Lupercal, där de två tvillingarnas vargmor hade bott enligt legenden. År 2007 gjorde arkeologer i Rom en häpnadsväckande upptäckt (tryck på understruken mening för att följa länk) Under Augustus hus på Palatinen i Rom hittade man verkligen en utsmyckad grotta, som inte går att besöka för allmänheten numera – berggrunden är alldeles för instabil – men det var här de Romerska prästerna skulle inviga två unga män av god familj till Romulus och Remus symboliska efterträdare. Klädda i getskinn skulle dessa unga män sedan löpa runt i staden med skinnremsor av gethud – dessa kallades Februa, och därifrån har månaden Februari fått sitt namn – och daska till alla gifta eller ogifta kvinnor de såg – lite pisk och smisk, samt dask i baken ansågs bara bra för fruktsamheten – och denna del av firandet var i allt väsentligt ett slags uppsluppet nyårsupptåg, som också hedrade Faunans och naturens gud, Faunus – eller med ett annat namn – Lupercus .

februa-whips-transLite pisk och smisk mellan samtyckande vuxna ansågs bara vara bra för fruktsamheten. Var det någon som trodde, att erotik, ”tantsnusk”, ”50 shades of grey” och liknande inte fanns förr ?

Roms unga damer och gamla tanter lär ha ställt sig på kö för att ”kolla in” de stiliga unga männen, och det var väl huvudsakligen sådana upptåg, som ligger bakom vår tids senare traditioner. Nutida Hedningar – jodå – det finns fortfarande de som utövar fornromersk religion – har dock valt att betona andra sidor av det hela, som detta inlägg från USA visar.

happy-lupercalia

Vargar – speciellt kvinnliga sådana – var i Rom inte bara symboler för glupande aptit, sådär i största allmänhet, utan också för sexuell aptit och hunger. ”Lupanare” var det romerska ordet för bordell, och ”lupa” eller ”kvinnlig varg” betydde också ”prostituterad”. Man kan ju alltid ha olika syn på det här med sexualitet eller vad som är eftersträvansvärt inom det erotiska området för varje samhälle, och varje tid och varje kultur har sin syn.

Kristendomen har alltid hatat varje form av mänsklig sexualitet överhuvudtaget, och fördömt den som ”syndig” – men vi Hedningar har förstås en annan syn på saken. I England skall det nu ha etablerats en särskild Dejting-service på internet för de som är Asatroende, skriver den ansedda hedniska bloggen ”The Wild Hunt” i New York, via sin korrespondent Cara Schultz, som dock inte ska förväxlas med den kände svenske hedningen Carl Schultz

splash-500x185I England och USA finns det nu så många Asatrogna, att de ska ha egna dejting-firmor på nätet..

Amerikanen Vincent Stagg, bosatt i England, står bakom alltsammans, och den sajt man refererar till grundades 5 Januari i år, men har redan över 200 betalande medlemmar. Här i Norden finns redan en alldeles gratis grupp på Facebook för ”Hedniska Singlar” om någon nu råkar vara intresserad… Medlemmarna i dejting-nätverket sägs bland annat komma från Norge och Danmark, och får betala ungefär 8 USD i månaden, eller sådär 70 SEK för denna tjänst; vilket väl inte är dyrare än dejting-servicer på internet i allmänhet, om man nu vill hålla på med sådant.. Cirka 33 % av de anmälda lär vara kvinnor, men resten ska vara män, sägs det. Lycka till, mina damer !

Jag för min del har redan mitt på det torra, men mer om det om en stund..

Genomgående för den nya sajten är, att man betonar Eders helighet (Äktenskapslöftet är en Ed – och det ska man komma ihåg !) Familj, Arv, Livslång trohet, Traditioner mm, eller – som dess grundare valt att formulera det:

. When two spouses have two different religions, there are differences in world-view, priorities, goals, how to raise one’s children, how to live one’s life, the seriousness of the marriage oath, and all areas of your life together… For single Heathens, meeting another Heathen that you want to marry can be difficult at this time of Reconstruction for our Folkway.
För egen del måste jag säga, att jag inte riktigt ser saken på det sättet. Många av de amerikanska Asatroende har en överdrivet konservativ bild av familjebildning och annat, som mest motsvarar det småborgerliga, kristet konservativa USA de säger sig vilja revoltera emot. Också här i Sverige finns det ”fornsedare” och andra, mer rasistiskt färgade element, som talar mycket om ”familj och spridande av gener” till exempel, och som framhåller att Asatron fortfarande skulle vara ett slags fruktbarhetsreligion, eller att alla medborgare i samhället måste ha familj till varje pris, ungefär som om bara föräldrar skulle kunna vara goda samhällsmedborgare, och de av oss som nu inte är föräldrar, eller väljer något annat än föräldraskapet, skulle vara sämre människor, bara för det.

 

viking-mother-and-childNej, alla Asatrogna är inte tillbakablickande Vikingaromantiker, ”fornsedare” eller annat bråte, som predikar maximal barnalstring för varje kvinna som det enda sättet att existera på…
I dagens Värld – och inte minst Dagens Sverige, som det faktiskt ser ut, så är det inte så att alla kvinnor tror på äktenskaplig trohet för evigt, och nästan inga sätter hela tiden barn eller familj i främsta rummet. De flesta tänker faktiskt mer på sin yrkeskarriär, och möjligheten att tjäna pengar och försörja sig – och ifall någon man ibland oss inte insett det så hallå – välkommen till verkligheten – nu är det dags att vakna upp.. Jag kan själv också tänka mig en hel rad anledningar, till varför folk väljer att inte skaffa barn överhuvudtaget. För det första finns det en hel del kvinnor, som inte kan få barn, och för det andra finns det en hel del par, som förmodligen inte borde vara föräldrar alls, beroende på hur deras yrkesliv eller arbetssituation faktiskt ser ut.
Har man ett arbete där man riskerar liv eller hälsa, till exempel – polis eller brandman kan vara ett exempel, en konstnär som den dagsaktuelle Lars Wilks ett annat – eller arbetar man i en bransch där man kan vara hemifrån månader i sträck, eller rentav årsvis; utan att veta när man ska åka, eller när man kommer hem igen, är det ganska självklart att man inte kan ha barn – ifall man inte överlåter dem helt på sin livspartner, och det går dagens kvinnor inte längre med på. Dessutom – har man ingen säker inkomst, säker bostad eller säkra levnadsförhållanden alls – under den 20-års period ett föräldraskap faktiskt tar i vår kultur – ja då ska man kanske tänka sig för, innan man alls skaffat det där livslånga, barnrika hedniska idealförhållandet, med ”Villa, Volvo, Vovve” och annat, som i god gammal Socialdemokratisk 70-tals folkhemsanda fortfarande framställs som det högsta goda..
frankstickamerican18841

 Det har alltid funnits män som ”drog i Viking” men inte alla kvinnor är födda till att sitta hemma vid spisen, och inte alla dyrkar Frigg…

Kristendomen – och småborgerligheten – har alltid gått hand i hand. De har i stort sett bara haft två kvinnoideal, nämligen ”Madonnan och Horan” – för så är det, enligt de kristnas syn på saken. Antingen är kvinnan maka och mor, eller också är hon totalt förtappad… Något tredje gives inte, enligt detta sätt att se.

c3e08415b1ef8b21_madonna-whoreKristendom. småborgerlighet och ”fornsed” känner bara till två kvinnoideal – Madonna eller Hora – Inget stämmer med verkligheten…

Den Asatro och hedendom jag själv står för, har betydligt fler ideal och roller att välja mellan än så. Den stänger inte in och begränsar människan, som ”fornseden”, Kristendomen eller Islam gör. Det finns faktiskt kvinnor som känner sig hemma med Valkyrian, eller den tuffa krigarkvinnan – i allt mannens jämlike ! – som ideal, till exempel, och den här sortens kvinnor är enligt min egen något begränsade erfarenhet (17 st, jag har räknat. ”På 50 år hinner man med en del” sa gamle Fanjunkarn.) faktiskt bra mycket bättre i sängen än alla kristna kvinnor..

Valkyrian558x203

Nä, fram med lite hedniska kvinns som inte är blyga, och som kan ta för sig i sängen… !

556249_4438896209605_944241519_n

Å andra sidan – ta inte i för mycket…

Vi har också kvinnor av typen Sigyn – Lokes självuppoffrande hustru – eller den evigt unga, och lite väl naiva Idun till exempel – hon som blir bortrövad, mest därför att hon själv låter sig rövas bort (en del kvinnor är lagda så, att de vill ha det på det viset – kanske för att skaffa sig en ursäkt efteråt – ”det var inte mitt fel, och egentligen så ville jag ju inte, men ja, jo” ) och om inte det vore nog, så finns alltid Freja, den medelålders, trogna och moderliga Frigg, den kloka, visa och mycket gamla Hel – urtypen för häxan, sedd som en god, inte ond kraft, och många kvinnotyper förutom det…

2

Idun, Sigyn och flera gudinnor förutom det innehåller också svaghet eller undergivenhet, ifall någon kvinna nu stadigvarande behöver detta..

hel

Eller helt andra ideal… Varför stänga in sig med krav på äktenskap och livslånga förhållanden ? Ingenting i denna Värld, varar för evigt…

nordiska-gudinnor-vardagsmagi-for-dagens-kvinnor

Vid behov, läs denna bok om vad Riktig Hedendom är för något – och undvik nu dumma dejtingsajter på nätet, ni vet…

Lokes ansikte i Norrskenet, och andra ”Mirakel” (artikel från 29 Maj 2015)

Den internationellt erkände landskapsfotografen Tom Mackiesom nu är i 50-årsåldern åkte för en tid sedan till Island för att fotografera Norrskenet, och råkade då ”fånga” den här bilden…

tumblr_nom7sh8K4U1t271yno1_500

Händelsen ägde rum redan 14 November 2014, men bilden som togs med en Nikon D800 kamera med en 14-24 mm lins har fortsatt cirkulera på nätet. Vad är nu detta ? Ett bevis för Trollens, eller Lokes existens ? Mackie hävdar att lokala islänningar sagt till honom att detta var ett troll – och att över 50 % av dem skulle tro på denna typ av varelser, trots att det är Huldufolk Islänningarna tror på, och inget annat… (se ett tidigare inlägg om ämnet)

Problemet är bara att detta är ytterligare ett exempel på vad som kallas Pareidolia eller Pareidoli med ett latinskt ord – eller med andra ord det mänskliga ögats och sinnets förmåga att uppfatta ”ansiktsliknande” mönster ur landskap, moln, eller nästan vilka mängder information och synligt ljus som helst…

Martian_face_viking_cropped

På 1900-talet utbröt religiös masshysteri ibland fanatiska kristna i USA, sedan de första VIKING-sonderna på väg till Mars hade förmedlat denna bild, som plötsligt skulle tas som ett ”bevis” för den kristne gudens existens, eller existensen av utomjordingar och så vidare. Idag har området granskats med mer högupplösande kameror, och det finns inte minsta spår av något mänskligt ansikte på den aktuella platsen. Ända sedan tidigaste spädbarnsåldern är våra hjärnor genetiskt programmerade att känna igen ansikten, eller med andra ord våra artfränder (i tidig ålder är det en överlevnadsfråga, ett barn måste ju känna igen sina föräldrar i omgivningen, innan det ens börjar förstå ”vad” det ser) och så är också fallet med de flesta högre däggdjur. Till och med antydan av ett ansikte eller abstrakta streck-gubbar kan räcka…

250px-Happy-face1

Här är ett exempel på ett sk ”smiley face” på Marsytan. Vad bevisar det ? Närvaron av Alfred E Neuman i yttre rymden ?? Också i den kända rauken Hoburgsgubben på Gotland och diverse klippformationer i Skottland kan vem som helst – som vill – se mänskliga ansikten – men det är knappast något ”bevis” för någonting alls, utom vår egen förmåga att känna igen ”ansiktsliknande” former och formationer:

1024px-Gotland_Raukar-Hoburgsgubben

 Visst ! Hoburgsgubben är också en naturskapelse som ser ut som ett troll, men vad bevisar det ? – ingenting, utom att sägner tidigt knöts till platsen..

Sägnen om Hoburgsgubben, som tryckts och publicerats i ett otal varianter sedan 1700-talet, och som kommer från en påstått ”kristen” tid nämner för övrigt Asaguden Tor som långt mycket mäktigare och farligare för troll än exempelvis Sankte Per, vilket också kan vara värt att uppmärksamma..

Staclevenish

 Bland Kilda-öarna utanför Skottland finns klippan Stac Lewenish, som tydligt tagit formen av en vikings ansikte…

 Klippan är 62 meter hög, och inte på något sätt bearbetad av människohand. Härifrån är steget inte långt till alla de ”mirakel” som rapporteras av de kristna. Jesu Kristi återkomst har noterats på tortillas och vidbrända skivor av rostat bröd, bara därför att sådana föremål också ibland kan uppvisa ansiktsliknande figurer.

pannkakaVarför ska kristna fanatiker genast hävda att detta ska vara ”jesus” ?? Tänk om det i själva verket är Conchita Wurst…. Då blir det genast ”pannkaka” av hela uppenbarelsen…

Märkligt nog anses alla dessa skäggiga ansikten ofelbart vara jesus – men finns det egentligen några bevis alls för det ? Snarare är väl alltsammans ett fattigdomsbevis eller ett bevis för att man ser det man vill se, kopplat till kristen fanatism och trångsynthet. En hednisk bedömare från en annan kultur hade lika gärna kunnat se exempelvis Tyr eller Krishna i pannkakan, ifall han eller hon nu ville se något sådant alls… Till och med Katolska kyrkan är numera ytterligt försiktig vad det gäller att erkänna påstådda ”mirakel”, inklusive helbrägdagörelser, underverk och annat sådant. De har fortfarande en särskild specialkommission, som enligt tradition också skall innehålla en särskild ”Advocatus Diaboli” eller ”Djävulens Advokat” vars uppgift det är att handla i enlighet med naturvetenskapen, och dra fram alla vetenskapliga argument, som kan användas emot det påstådda ”miraklet”. Andra kristna kyrkor är mindre nogräknade – eller ska vi säga mindre seriösa ?

 Vem vet – kanske vi Asatroende och Hedningar också skulle skaffa oss en ”Advocatus Diaboli” beredd att avslöja allt skräp folk påstår om oss, förslagsvis placerad hos Asatrúfelagid på Island ? Kanske de borde tagit sig an Tom Mackies sak meddetsamma, diskret fört honom åt sidan, och förklarat ett och annat…

tipsa-449830497196244222”Djävulens bländverk” eller bara fånigt trams ? – Ja, välj själva !

År 2013 började hysteriska kristna i Sverige sprida ut, att jesus hade uppenbarat sig i mjukglass, vilket de också försökte lura i sina egna barnRen indoktrinering med andra ord, och man undrar ju faktiskt vilken förvriden och vanställd bild barn som tvingas växa upp i sådana familjer senare får av verkligheten…

jungfrumaria490Påstådd Mariafigur, senare avslöjad som reflektion i en bensinmacks fönster… (fallet är inte unikt – läs mer om andra bluff-försök här)

2012 hade en grupp ortodoxa syrianer i Tensta spridit ut, att de ”fotograferat Jungfru Maria” vilket orsakade ren masshysteriDagens Nyheter var den gången snabba med att skicka ut en reporter, som senare avslöjade hela bluffen. Tensta och Husby är i själva verket kända som kultplatser för Frigg, den stora Himladrottningen – och med precis lika mycket krav på sanning, skulle man i så fall kunna hävda att det var Frigg dessa förvirrade invandrare såg.. Masshysterin i Tensta saknade inte brutala inslag. Särskilda ”kyrkotjänare” med armbindlar och vapen syntes i kyrkan, och de som inte genast ”trodde” på alltsammans blev utkastade.. Slutligen ebbade hela denna sjuka sörja ut i ett enda stort ingenting, och de ”drabbade” verkar ha tillfrisknat så småningom.

Poängen är bara, att vem som helst kan ta sådana här foton. Jag har själv tagit dem också, och jag är en åtskilligt sämre fotograf än Tom Mackie.

DSC_2852

Den här bilden tog jag på strandpromenaden i Jalta, år 2006. Den visar inte alls någon ”himmelsk ljusgestalt” utan bara skuggan av ett stearinljus, som speglar sig i ett fönster. Svårare än så är det inte att skapa vilka ”kristna mirakler” som helst… Och vad sägs om nästa bild nedan:

18qo1hwto00mfjpgHalleluuuja ! Halleluuja !! Det har skett ett MIRAKEL – Jesus Kristus uppenbarade sig i en BULLDOGS ARSLE !!

13 Juni 2013 kunde Huffington Post relatera den historia, jag nyss återberättat här ovan. Jesus kristus uppenbarade sig plötsligt i arslet på en Bulldog hemma hos en man i USA…

Också nästan alla högre däggdjur har samma förmåga till pareidoli som vi människor har. Ibland händer det till exempel att Knubbsälar på västkusten simmar upp på vissa kobbar och skär, bara därför att dessa ser ut som andra sälar, eller med andra ord artfränder. Under vattnet kan Knubbsälarna också av misstag tro, att förbiflytande tångruskor i vattnet eller andra föremål är sälar, ända tills de med sina sinnens hjälp blir upplysta om det rätta förhållandet.

Robbi 1--Dirk_Westermann_Knubbsälarna tjuter av skratt åt Homo Sapiens kristna dumheter…

Också det svenska ordspråket ”Vi gör alla våra misstag, sa Igelkottshannen när han klev ned från rotborsten har kanske en viss relevans i sammanhanget.

För att avsluta i en mera seriös ton, så är Pareidoli eller den mänskliga förmågan att se artfränder i skapelsen inget farligt, eller ovanligt. Det farliga kommer först, när man som de kristna förknippar alltihop med en massa religiösa griller. För oss Hedningar, som är vana att ta det lugnare och behålla vårt skapande förnuft, så står den antika insikten klar om att vi människor har skapat gudarna till vår avbild, och inte omvänt. Antropotheism, kallade antikens filosofer fenomenet, eller det faktum att nästan alla hedniska civilisationer – liksom senare Monoteistiska religioner – faktiskt gjort gudar av naturkrafterna, och sedan gett dessa gudar en mänsklig form, eftersom det är mycket lättare för oss att förstå naturen eller vissa psykologiska faktorer i naturen på ett sådant sätt.

Redan Protagoras och andra Hedniska filosofer från 400-talet fk hade förstått sakernas rätta sammanhang, när de sa att ”om hästar och tjurar kunnat skapa sina egna gudar, hade gudarna blivit häst- och tjurliknande”. Människan är alltings mått, med andra ord. Vi ser mänskliga gestalter i saker som moln och norrsken, därför att vi är födda till människor, och är vana att förstå tillvaron ur vårt eget perspektiv.

Detta är snarare ett faktum att glädjas åt, bara vi inte går för långt, som sagt. Och med denna slutsats slutar jag min krönika för idag.

Ödmårdens vittror och vättar – om en olycksdrabbad sträcka av E4:an (artikel från 3 Februari 2015)

Om nu Huldufolk eller Alfer (som inte ska sammanblandas med några ”alver”, fornsed eller annat trams) kan påverka vägbyggen och samhällsplanering på Island, kan då också detta hända i vårt eget land ? – ”Nej,” säger vissa. ”Det är väl ändå inte möjligt ? Sverige har ju blivit så kristet, naturen, miljön och vår egen kultur har väl ingen betydelse längre ??

Men jo. Det är möjligt. Och inte bara det – det har redan hänt, som ”Arbetarbladet” i Gävle berättade för några dagar sedan. Genom den så kallade Ödmården, den skog som skiljer Gästrikland och Hälsingland åt, och som funnits sen urminnes tider, går numera Europaväg 4 eller E4:an som en trefilig motortrafikled.

e4

Strax norr om Forsby, i höjd med Björke, börjar de verkliga problemen, när man kör förbi Skarvberget, och de fortsätter allraminst upp till avfarten vid Hagsta och Hamrångefjärden. Arbetarbladet har dokumenterat minst 59 svåra olyckor på denna vägsträcka sedan år 2000, och enligt Trafikverket finns det många fler. Dagen efter att vägen öppnades, skedde en dödsolycka, och sen dess har det bara fortsatt. Tre bilar har fattat eld under pågående färd, helt oförklarligt – förare har blivit illamående, och fordon har krockat med mitträcket eller kört av vägen i en strid ström. Punkteringar, motorstopp och annat ska också ha förekommit, och även om mitträcken har minskat de värsta olyckorna, är vägsträckan känd som ”Dödens väg” i folkmun. (Inom parantes finns det också andra vägar i Sverige som är kända under detta namn, bland annat väg 73 mellan Stockholm och Nynäshamn) Tjänstemannen Camilla Gullichson Trafikverket erkänner att ”vägsträckan sticker ut” på något oförklarligt sätt, men vill inte ange några särskilda orsaker.

Aftonbladet har också tagit upp saken, liksom tidningen Metro.

980

Ortsbon Stig Edvinsson från Bergby har sysslat med vägfrågor i trettio år, men aldrig sett eller hört något liknande. Han tror absolut det finns vittror och vättar i närområdet, och att det finns en kraft eller närvaro som skyddar emot illasinnade utomstående. I Ödmården finns ännu ett fungerande svenskt lokalsamhälle, där folk inte behöver låsa sina dörrar emot främlingar och tjuvar, och det rådde problem redan när vägen byggdes – arbetsmaskiner stannade, helt oförklarligt.  Journalisten Marianne Lundqvist, som täckte området under perioden, säger till tidningen att det även talades mycket om tomtar, och att människor rörde sig på ”mark man inte ska röra”. E4:n ska även ”ogillas av vittrorna”, som orsakar olyckorna.  Trafikverket fick ganska många brev där det frågades ”hur i helvete kan ni bygga en väg över platsen där trollen bor?”. Jag har inte sett breven själv men de ska ha kommit från en trollgumma ute i skogarna, säger Stig Edvinsson till tidningen.

Här kunde man ju misstänka sk ”internet-troll” eller folk som skriver anonyma anklagelsebrev, härs och tvärs – sådant har blivit extremt vanligt i dagens Sverige – men det är tydligt, att här finns det påtagliga observationer att gå på, och vad som händer i trakten av det svårframkomliga Skarvberget – till och med ryska T72:or skulle ha problem att ta sig fram där – är faktiskt fysisk verklighet. Tron på att Ödmården faktiskt innehåller något övernaturligt har varit levande ända sedan vikingatid, och förutom Tiveden och Kolmården har nästan ingen svensk skogstrakt varit så omskriven.

På kartor finner man faktiskt ”Vittersjön” och ”Råhällan” (en berghäll, där skogsrået bodde) alldeles i närheten av den olämpligt placerade vägen. Fram till 1980-talet följde all trafik kusten, och då fanns det heller inga problem. På medeltiden var Ödmården ett ökänt tillhåll för stigmän och rövare, och de kristna byggde på 1300-talet en sk ”Själastuga” där de vägfarande kunde be för sin själ, innan de gav sig ut i den hedniska skogen..

image001Ödmården har alltid varit svårframkomlig – stenblock spärrar nästan vägen på många platser

Det hela är kanske inte så konstigt. Ödmården har alltid varit svårframkomlig, och markdimma och fukt kan förklara många trafikolyckor, som sker i högt belägen eller backig terräng.

En bra bok, som man kan läsa om Ödmårdens alla sägner, är ”På klövjestigar genom ödmården” för 300 kronor, och tycker man detta är för dyrt, så kan man istället välja en bok för 159 kr, som heter ”Med E4 genom Ödmården” och som berättar om en del av de arkeologiska utgrävningar som skedde, när dagens sällsynt felplacerade väg byggdes.

Det berättas faktiskt att Starkodder – som jag nämnde i ett inlägg för två dagar sedan – slog sig ned i trakten, fastän folkfantasin förvandlade honom till en jätte. På sajten ”Jewelry of Giants”, som drivs av konstnären Olle Jonsson, nämns också två andra lokala resar eller kämpar – Önne och Bock som inte var goda att tas med de heller. Hårgaberget i Hälsingland, och vad som där skedde, torde också vara allmänt bekant, liksom den fruktansvärda Enångersbjörnen, som troddes vara ”en i björnhamn omkringlöpande prästson” på 1730-talet. Denna enorma best slog ihjäl med än 200 kor och otaliga får, och hade den egenheten att han bara sågs till på nätterna, men aldrig på dagen. Den mer än två meter höga björnen kunde också gå på bakbenen i timmar, och hade den egenheten att den alltid hakade av alla dörrar och grindar, som den sedan försiktigt satte ned på marken, innan den började sina härjningar bland boskapen.

Kanske dags att vissa håller sig borta från Nordanskogen, i väntan på trafikomläggning – för säkerhetens skull…

Mera om Kitsch, Camp, Bulldada, Christian Belittlement, Trash och Sleaze…(och annat som vi Asatroende hela tiden kan råka ut för) (artikel från 29 Juli 2015)

Jag tog upp ämnet ”Kitsch” i inslaget om Frejas Cigarrer härförleden. Om ni inte har läst det, så läs det nu ! En som verkligen kan sina saker när det gäller det här med Kitsch – karlen har samlat på det i flera decennier – är serietecknaren David Nessle, som också myntat begreppet ”Kitschguden”. Jag tror han lät sig påverkas ganska mycket av Birger Sjöbergs begrepp ”Blamage-guden” ur ”Kvartetten som sprängdes” (1924). Precis som Blamage-guden så förvandlar Kitsch-guden allting till skräp, plattityder, klichéer och meningslöst strunt. Han tar det vackraste och finaste här i världen, och gör alltsammans till andefattiga sopor.

Han är som ett visst samfund för fornsedare, ungefär, eller som de kristna är mest, kan man säga.

De vackraste ord du skulle vilja säga till kvinnan du älskar, hon som är den stora kärleken i ditt liv, ja dem förstör kitsch-guden till något sådant som ”Här har du mitt hjärta på ett fat, mopedist-hjärna !” eller något ditåt. Fast nu lånar jag bara Davids egna uttryck. Han råkar nämligen vara något av Svensk Mästare i Bulldada också.

209767293_8e76dbfb-1484-47c8-bcb3-5ae1749e9d72”Döden steker en flamingo” (1991) där Kitsch-guden förekom..

Bulldada är en blandning av bullshit och dadaism, eller en fras eller en tanke som uppkommer helt spontant, men som är så dålig att den nästan är bra, eller oväntat meningsfull, fast ändå inte. Uttrycket är myntat av Dr Ivan Stang, och ”The Church of the Subgenius” – en organisation som David Nessle möjligen kunde antas gilla, ifall han haft tid att gå med i den. Numera är han nämligen trebarnsfar, enligt vad ett envist rykte påstår. ”Somliga välsignar Frigg i rikt mått – Everyone gets what they deserve in the end” säger jag, fast utan bitterhet. En ”homo ludens” som David Nessle förtjänar verkligen en familj, och med det menar jag inte alls att han skulle vara bög eller luden. Ni måste lära er ord och språk, när jag talar till er. Men på den tiden David bodde på Sprängknullsgatan – förlåt jag menar Spräng-k-u-l-l-s-gatan i Göteborg under det slutande 1980-talet – det var då jag alls umgicks med honom – var han själv betydligt vassare, elakare. Det är en egenskap som jag själv behållit, eftersom den ligger mera i linje med min personlighet, och jag minns särskilt ett av Davids favorituttryck, om personer han gravt ogillade: ”Om herr si och så hade reinkarnerats som hålfotsinlägg, hade det ändå varit ett tecken på en viss kosmisk rättvisa

Jag råder er att besöka Davids stora sajt ”The pun is mightier than the word” – om ni nu ens vågar. Kitsch-guden kan nämligen komma att slå sina klor i er, om ni ens närmar er den sidan.

1090092_900_500Kitsch-forskare i arbete. Lars Åberg och reporter från SR. ”Vad är det vi råkat ut för ? ”fornsederi”, något från Hylte eller bara vanligt skräp ?”

En annan, som också är väldigt bra på att undersöka Kitsch, är förstås komikern Lasse Åberg, som numera har ett eget museum i Bålsta. Jag har aldrig haft tid att besöka det, eftersom jag bor i en helt annan del av riket, men ur hans samlingar av kristen kitsch – en underavdelning till den religiösa kitschen (det finns dessvärre Asatrogen kitsch också, som jag redan visat er) kan jag visa er detta exemplar, som redan publicerats annorstädes på nätet – bilder som dessa är public domain, och nu är det så att jag blott recenserar och refererar.

1090096_900_500Hockeyspelande frälsare med unga pojkar… ”Jesus is my coach”  – jo jag tackar

Kitsch skall dock inte förväxlas med Camp, säger många. Camp är helt enkelt Kitsch som blivit ”inne” och som därför blivit högst populärt, särskilt om det ansluter till någotslags homo-kultur, sägs det. Just därför anses det ha ett värde i sig – fråga mig inte varför. Skillnaden mellan Kitsch och Camp råkar heller inte vara riktigt klarlagd – möjligen ligger allt detta i betraktarens öga. Någon som verkligen borde veta, är förmodligen Peter Ekström, skribent på Webbportalen ”Kulturdelen”. Han har skrivit en bok med titeln ”Okonst” som tar upp den verkligt urartade och snedvridna konsten eller helt enkelt dålig konst och dålig smak från en vetenskaplig sida, och försökt definiera vad som egentligen är kitschens och den dåliga smakens verkliga kännetecken. Kitsch finns överallt, och kitsch omger oss ständigt.

Kitsch är massmedioker förflackning, trivialisering, kommersialisering. Kitsch finns i alla världsdelar, och är ofta multikulturell. I själva verket skulle man nästan kunna säga, att Multikulturalism faktiskt är kitsch. Alla branscher, konstarter och de flesta kreativa verksamheter har sina exempel på kitsch – men det är klart – vissa exempel är nog värre än andra. Ur Peter Ekströms digitala okonstmuseum som finns på webben, lånar jag därför några verk:

IMG_1181 Ännu mera religiöst kitsch, modell 1800 tal (finns i både katolska och protestantiska varianter)

laxman1

Polyteistisk kitsch av hinduisk modell – ”Ramayana” for dummies eller som seriealbum

5f09b994-599b-47bb-a14a-9af30f3dd67d

Mindre smakfull framställning av gudinnan Kali

IMG_4033

Politisk kitsch av Öststats-modell, sk ”Ostalgie

Rolf Steinberg, Nazi-Kitsch, Darmstadt 1975, Kaffeetasse (Universe Books), Hitlerkreuz, Hakenkreuz, Swastika, coffee mug, porcelain cups

NAZI-KITSCH !

IMG_1349

Sk ”Neger Kitsch” i Ziganistisk variant. Mycket mycket inne just nu !!

7d9cb8277799cd0823d06e01387d7fc9

Bög-kitsch (som nog inte är ”camp”)

24s32-brewdog2-262_1246507l_99602683

Djurhatar-kitsch (för folk som inte är snälla mot naturen)

grizzly_bear_chairs_2

Lämplig present till USA-president ? Varför göra såhär emot en björn ??

Till slut finns då även den Asatrogna kitschen, inklusive folk som helt emot nordiskt namnskick går och döper sina barn till Tor, Freja osv (ingen har någonsin hetat så under historisk tid, man jämför inte sig själv med makterna, allt sådant är hybris ) och om den kan mycket sägas. Hur smakfullt är det att gå omkring om heta ”Freja Behå Eriksson” och så vidare – som någon sorts andra eller tredje rangens porr-aktris ? En mycket underhållande blogg jag brukar läsa, betitlad ”ideell kulturkamp” har också en hel del att säga i ämnet. Visst, vi Asatroende är vanligen toleranta, och vi har inga som helst bildförbud lika lite som religiös censur, men ändå – det finns något som heter gott omdöme och som det också talas om i Hávamál och Eddan, bland annat..

marvel-thorDåligt omdöme hos serietecknare – när det nästan är som värst… Varför göra såhär emot Tor ??

latest

”Mot dumheten kämpar själva Gudarna förgäves” sägs det…

Alltså – vi tar det från början. Tor är rödhårig och har ett stort, rött helskägg. Han är muskulös, men fetlagd, och en storätare. Att göra om honom till kvinna – vilket Marvels serietecknare nyligen försökt sig på, är dömt att misslyckas eftersom Tor är något av en manlig arketyp, eller vad man kallar en Egregore – dvs en gestalt ur det kollektiva undermedvetna, som hedendomen kommer att uppfinna igen och igen, likt Särimner. Gudarna är oförstörbara, trots den mänskliga dumhetens utsträckning, och de består ändå, trots alla skitstövlar och kladdsockar som går runt och påstår sig vara Asatroende, utan att kunna något om detta eller andra ämnen, och som bara vill utnyttja Tor, Freja och de andra makterna för sina egna skumma politiska syften, som idag snarare härrör från vänster än från höger. Och så finns ju alltid de kommersiella krafterna – som säljer allt från sprit till cigarrer – förstås.

Vad är det då som kännetecknar kitsch, trivialisering och konstnärlig förflackning ? – Jo, säger Tyska Kitsch-forskares teorier:

  •  Kitsch är något som befinner sig på fel plats, där det inte hör hemma. Exempelvis schlager som säger sig vara ”äkta folkmusik” eller Amerikanskor, som tror sig vara ”Lokes utvalda”
  • Kitsch är något som befinner sig i fel tid, antingen därför att det är urmodigt, föråldrat eller hyllar något som inte finns, och inte har funnits, typ ”Multikulturell Asatro med reinkarnation och kristall-healing-delfiner
  • Kitsch är något som använder fel material, exempelvis en upp-blåsbar plast Buddha, eller en Asatro baserad på fornsediskt svammel och New Age böcker, istället för på Eddan

Men Kitsch kan också bestå i:

  • Oäkta, ritualiserad och falsk, ”egenpåhittad” mytologi utan något egentligt värde, typ Tolkien eller modern fantasy-litteratur, eller mytologiserande annonser…
  • det sk ”Johnny-come-lately” fenomenet – dvs folk som bara vill tjäna pengar, genom att ”haka på en trend”
  • Avsiktligt smädande eller försök att ”tillägna sig” en kultur man inte har, ett språk man inte kan, ett folkslag man inte tillhör..
  • Efterbildningar, efterapande eller billiga kopior i sämre kvalitet, ungefär som Rolex-kopior eller ”Kensington-stenar
  • Omedvetna kopior, eller konstverk med avsevärt komisk effekt – ”Bulldada

Till sist finns även Trash – eller Sleaze – som jag skall återkomma till i några framtida inlägg.

Official+print+posters+for+Madonna%27s+%22Rebel+Heart+Tour%22+now+available+for+purchase%2C+July+2015Annonsen är nonsens, för hon må vara en skicklig musikartist, men hon är INGEN Jeanne D’arc, ingen Valkyria, ingen gudinna.. Det utlovas en falsk verklighet, och en konstlad andlighet, som egentligen bara består i att det är kul att dansa, visa rumpan och tjäna pengar..

images ran-2

Försök att sälja behåar i Frejas namn, eller Asa-porr ? Vad kommer härnäst – Jungfru Maria P-rulle eller Jesus-kalsonger ??

”Christian Belittlement” då till sist – vad är då det ?

– Jo, det betyder KRISTET FÖRMINSKANDE och är egentligen en kombination av allt av ovanstående, hela faderallan i all sin skitstövel-glans, som nu blandas ihop till något grötliknande, exkrementellt.

Man försöker mörda en kultur, genom att trivialisera den. Man förstör ett språk, genom att göra det allt torftigare och allt torftigare, och när man bränt alla böcker och kastat ut dem genom fönstret och glömt bort hela kunskapen, ja då står man där som ett mähä och säger ”jamen vi kan inget veta om blot eller moral eller någonting, för vi har inget bevarat av Asatron, så det så !

Marken är alltid frusen för lata svin, heter det. Och ”vi kan inget veta” är oftast detsamma som ”vi vill inget lära”

Kristet förminskande yttrar sig också genom ett medvetet förlöjligande av de Nordiska gudarna, förutom kommersialiseringen och trivialiserandet. Man säger att Asatron bara är till för barn, tillverkar fåniga dockor, dåliga tv-program, små manga-teckningar – allt för att förstöra, göra ner, trivialisera, marginalisera – och inte minst – indoktrinera. Sådant är de kristnas sätt, och så har de varit i alla tider.

711866f667fc7f40540aa812aa7d35df ed0a7e32218e4d5b63ac67dbfb1d54d8

Ack såå sött så – och så trivialt…

I USA lär kristna fundamentalister sedan många år ha spridit ut, att Regnbågsbron Bifrost bara är till för hundar, katter och andra husdjur, och att människor inte kan gå över den. Visst, jag är också en stor djurvän, själv, och jag kan förstå personer som på något sätt vill återförenas med sina husdjur i himlen – det kan säkerligen också ske, bara man tror tillräckligt hårt och länge – men vi Asatroende är inte vegetarianer – inte merparten av oss – och Asatro och Vegetarianism är inte sammankopplade de heller. Genom att på det här sättet oblygt försöka ”kidnappa” en symbol och göra om den till något annat, som den inte är och inte har varit i en annan kultur, kan man förstöra och påverka den andra kulturen genom att tvinga på den sina koncept – och det är just vad de kristna vill.

Tänk på hur de kristna försökte göra om Oden till ”Oon” och slutligen ”Hin Onde” till exempel. Där var det i och för sig Demonisering och inte Belittlement – men tekniken kan göra detsamma. ”Zu Odin opfert mann nicht süsses Gebäck !”  sa en hederlig tysk Asatroende till mig en gång (Asatru zum selber denken som sagt) och man står inte och gullefylledillar om linfrön och gelehallon till Allfader heller. Söta kakor passar inte överallt – för då blir det fel plats, fel tid – fel utrustning och bara kitsch av alltsammans..

flat,550x550,075,fNej – Asgård är ingen Hundtoalett – Bifrosts Regnbågsbro och Gere och Freke till trots…

Här slutar jag mitt tal, för idag. Om Trash, och Sleaze – eller dess motsvarigheter inom Asatrons mer perversa avarter – typ diverse samfund för inbillad ”forn sed” och så – ska jag tala mer en annan gång. Ingen rörelse kan ha monopol på regnbågen, förresten. Det är viktigt att betona just nu i dagarna, när en viss form av sleazy trash, omgjord till ”kultur” sköljer över oss som allra intensivast... men – också det – och andra aspekter på det här med god smak och folkvett – är förstås en annan historia…

CKO1BwXWEAAEWiwMan kan använda regnbågar till mycket – men de är vackrast i naturen, långt borta från trash, sleaze, campy kitsch och falsk politisering…

Marvels Kitschiga Brynhilde – ”Fröken Lättkränkt” eller ett tidigt exempel på Femen-ism ? (inlägg från 4 Augusti 2015)

Nu skriver jag ett inlägg om sådant där, som kallas kitsch igen. Man skulle egentligen med viss rätt kalla det hela trash och sleaze också, eftersom det rör sig om något så frivolt som en seriefigur ur Marvels Universum, alltså samma Amerikanska serieskapare som numera har försökt göra en storbystad kvinna av Thor – något som mera har likheter med Tourettes Syndrom eller kanske fullt utbildad Thorettes, om man nu säger så. Men – allt nog – 1970 uppfann de amerikanska serieskaparna Roy Thomas och John Buscema en seriefigur, baserad på de nordiska myternas Brynhild, hon som också heter Kriemhild i Nibelungesagan, och i själva verket var en fullt historisk person, en västgotisk prinsessa som levde på 500-talet  fast hon numera blivit så förstörd både av Wagneroperor och allmän amerikanisering att det numera nästan inte går att känna igen henne. Även Birgit Nilsson, den arketypiska ”feta damen” i det amerikanska uttrycket ”when the fat lady sings” är nog ganska medskyldig…

3778211-valkyrie_by_monkeymarc-d2xkrok

Navkapslar eller bil-lyktor. Ingår det i en valkyrias grund-utrustning ?

I sin något senare 80-tals version – Marvel har till dags dato gjort inte mindre än fyra versioner av henne – såg hon ut såhär. Som synes är hon blond, men snarare finsk-ugrisk eller baltisk till sitt utseende än rent nordisk, eftersom hon har ett ganska runt ansikte, höga kindknotor och inget hakutskott, vilket de med spetsovala ansikten försedda nordbornas kvinnor ofta har..

4209394Var det inte Friedrich Nietsche eller någon annan som sa: ”Om du går till kvinnor, så glöm inte Navkapslarna !” (Tyskt Lp-konvolut från 1970-talet = Kitsch !)

John Buscema, som bland annat tecknade den legendariske ”Silversurfarn” (på sätt och vis en andlig figur, om man nu alls kan säga det om seriefigurer) var på sin tid en ganska innovativ tecknare, och liksom den ännu mer legendariske Stan Lee – vars direkte efterträdare som högste art director Roy Thomas var – och dessutom ett barn av 1960-talet, vilket också den fiktiva Brynhilde kom att bli. Hon utbrast – i den första versionen – nedlagd redan i 1970-talets början – saker som ”support women’s lib!” eller ”stöd kvinnokampen !” vilket idag smakar extra mycket 1970-tal, men som förmodligen måste ha uppfattats som ganska så radikalt, även i Gloria Steinems amerikanska 1970-tal.

0568b195ad1ef797fd796e750ff12cd0Nej nej – hon hatar inte alls män – hon vill bara hela tiden visa sig LIKA BRA som dem (prestationsångest ?)

Ursprungs-Brynhilde (nedlagd redan 1972) fick säga även – för sin tid – ganska radikala, korthuggna repliker – liknande senare tiders slagord, som Femen-aktivister (varom mera senare) målat på sina kroppar.En snäll och medlidsam person hade nog rått henne till att ifall hon verkligen skulle tävla med alla män hon såg, så kunde hon till exempel ha valt grenar där hon garanterat skulle vinna – det finns saker som män inte kan göra, rent biologiskt, och det hade nog egentligen varit lättare, än att själv försöka göra sig hypermaskulin och besegra männen på deras eget biologiska område. Sådant går i och för sig bra att göra när en kvinna är ung, eller under 25, men framåt trettio börjar de flesta kvinnor längta efter att slå sig till ro, och byter ut Valkyrie-stassen emot en skrivbordsbefattning, så att säga..

Man försåg henne också med en fjantig tillkomst-historia, eller en så kallad ”origin” som alla superhjältar av tradition måste ha. Läderlappen eller Batman var ju ursprungligen en liten rik pojk vars föräldrar mördades, och Stålmannen ett slags illegal invandrare, övergiven redan som spädbarn och sedan ensamkommande till jorden. Brynhilde, eller Valkyrie som hon kallades, skulle ha tillkommit på det sättet att en rånmördad och våldtagen blond kvinnas kropp på något magiskt sätt togs i anspråk av Valkyrian Brynhildes själ, när denna – Wagnerskt nog – hade något otalt med sin far Odin. Ifall dessa amerikaner bara studerat Nordisk mytologi på allvar, skulle de upptäckt, att Valkyrior aldrig någonsin har ”själar” eftersom ”själ” är ett kristet begrepp.

valkyrie1Även i 90-tals versionen ”vägrar hon vara ett offer”. Tilläggas bör, att den amerikanska vapen-lobbyn NRA numera har ”refuse to be a victim” som kurser för amerikanska vita medelklass-kvinnor..

De borde ha förstått, att vad en riktig Valkyria däremot har, är en Hug, eller ett intellekt. Vi säger fortfarande ”komma ihåg” på svenska, eller så är vi ”hågade” för något. Detta är rester av det Nordiska själsbegreppet första halva, eller Hugr. Förutom det har vi alla en Hamn, eller ”Känslokropp”, Hamnr på norröna. Man kan vara Hamnskiftare, eller ”gå i djurhamn” till exempel, och då överförs en persons känslor på ett djur, men det vakna jaget eller intellektet hos den mänskliga personen ifråga kan inte förstå det, och är helt omedveten om vad som händer. Dessutom har vi en kropp, eller Lit. Ni minns väl alla att Litr, eller den döda kroppen, var den lilla dvärg som Tor sparkade in i Balders likbål, vilket är en allegorisk framställning av den materiella kroppens död. Om Marvel-Brynhilde nu alls hade något med riktiga Valkyrior att göra, så var hon snarast Hamnen av en Valkyria (bara känslor, inget intellekt alls) i en vanlig Midgårds-kvinnas kropp.

Man införde också en krystad pseudo-vetenskaplig förklaring (ganska vanligt i serie-tidningar) till Brynhildes fenomenala styrka – när hon vara i Midgård, vill säga. Hemma i Asgård förväntades hon vara vältränad, men normalstark. Hennes benstomme skulle vara ovanligt tät, och hennes muskler extremt hårda. Till och med en normalbegåvad läsare vet att det är porös benstomme som alstrar röda blodkroppar och därigenom ger oss syreupptagningsförmåga – och att ”täta” eller ständigt sammandragna muskler inte är något bra – det ger bara ”fimp i krattan” eller ett kramptillstånd

tumblr_static_5146bhu8638c4cwco8g40swwgUtrop som ”Up against the wall, Male Chauvinist Pigs !” var vanliga – Kan det sägas tydligare ??

Också ”Valkyrians” ständiga stridsrop ”Up against the wall, male chauvinist pigs !” som fick bli hennes ”catch phraze” – ungefär som ”Shazam!” för Captain Marvel, eller ”är det en fågel, är det ett flygplan…” för Stålmannen verkar väldigt mycket 1970-tal idag. I sin ursprungs-version (som aldrig överträffats!) var hon dessutom så rå och fräck i käften, att hon fick The Incredible Hulk att gråta, tack vare motstridiga känslor. Hulk är ju en seriefigur, som har inspirerats av de i Nordiska myter vanligt förekommande jättarna och trollen, som också är starka, men dumma – och ett slags symbol för naturkrafterna. Överhuvudtaget är väl serietidningar och masskultur som ”kitsch” fenomen just ett typexempel på arketypiska föreställningars styrka, och hur mytens värld kan ”kitschifieras” till betydligt sämre, fast modernare sagor.

Hulks problem är ju att han har tydlig brist på impulskontroll (minst sagt!) vilket också Valkyrian tycktes lida av. Dessutom är han stor, grön och primitiv samt lider av ett lättare förståndshandikapp, vilket ju inte gjorde det särskilt lätt för honom att förstå Brynhildes avsikter. Men, även normalbegåvade män kan ha problem med att avläsa kvinnor. Alla kvinnor gillar dock inte att krossa glasrutor, vilket däremot Valkyrian gjorde…

3059337-hulkvalkrie142”Hulk trodde konsti flikka Hulks vän. Voffå Gör Ho på detta viset ? Hulk ledsen inuti !”

Faktiskt påminde Brynhilde – i sin tidiga 70-tals version – inte så lite om den svenske serietecknaren David Nessles figur ”Den maskerade proggaren”, en märklig marxist, ständigt i färd med att försöka ”avslöja revisionister” på Kungsholmen och andra ställen… Samme David uppfann också en svensk superhjältinna vid namn Hertha, som automatiskt gör så att allt blir jämställt och skapar 100 % exakt millimeter-rättvisa för alla och envar.. Detta skedde i den år 2010 nedlagda serietidningen ”Kapten Stofil” från Stupido förlag – tror jag – men nu låter jag som Stan Lee, mannen med det kompletta arkivet..

Nessle+proggovisionJa, nog låter det lite urholkat, alltid…

1979 insåg Marvel att det inte gick att tjäna mer pengar på sin Kitschiga Brynhilde, så de lade helt enkelt ned henne. Hon hade kanske bort vila i frid, tillsammans med hela 70-talet, men redan 1983 återupplivade man henne, bytte ut manusförfattare och tecknare och försökte igen. 1986 var det slut för andra gången, och därefter återkom hon också en tredje gång 2001-2013 – återigen med nya författare och tecknare, vars nya plotlines var ganska usla – men även i de sista versionerna framstod hon ibland som någotslags Fröken Lättkränkt (en sådan seriefigur vore bra att ha, av satiriska skäl ) som plötsligt drog sitt svärd, tog strypgrepp på sina kvinnliga kompisar från Midgårds dalar och betedde sig som en skitstövel, rent ut sagt. En av vännerna var tydligen en svarthårig bibliotekarie med glasögon, och Marvel gjorde stort nummer av att Brynhilde fick kyssa damen ifråga, samt dela rum med henne – men man gick inte längre än så. ”Comics Code” från 1950-talet lär fortfarande gälla för just amerikanska seriefigurer, och på 2000-talet skulle alltså Brynhilde också vara ”queer” eller bisexuell. Här i Europa och Norden hade nog ingen brytt sig överhuvudtaget – eftersom vi numera inte gör så stor sensation av sådant.

324px-Defenders_Vol_1_5_001Ibland försökte Brynhilde – som en annan Fröken Lättkränktgå på gatan (ja, promenera alltså !) i New York, men det slutade bara med busvisslingar och förolämpningar av alla de slag. Så går det till i Midgård, numera !

Fröken Lättkränkt – om hon nu alls finns – ens som seriefigur – finns nog mest här i Sverige, men inte i utlandet. Här i Sverige kan man numera bli anmäld till Polis för lite av varje – själv kände jag under det tidiga 1990-talet en blond, men fet valkyria som visade sig vara komplett sinnessjuk, och som anmälde mig för att ha astralt projicerat mig in i hennes sovrum, när hon sov och drömde. Ifall jag verkligen hade sådana superkrafter, gick väl ingen kvinna i Stockholm län säker – och dessutom påstod kvinnan ifråga, att jag kunde orsaka häftiga utbrott av just fimp i krattan” eller vaginism hos henne, enbart med blickens hjälp – på ett avstånd av ungefär 80 meter, tvärs över en universitetsaula med minst 500 personer, varav ingen, absolut i-n-g-e-n kände det minsta kramp eller obehag. Jag kan försäkra er, mina damer; att jag inga superkrafter har, och att jag inga superkrafter kommer få, ens i sängen – om nu några av er slumrar eller drömmer sött..

917

Ja, nog finns FRÖKEN LÄTTKRÄNKT i Sverige alltid.. och kanske en och annan herr dito…

bunnyflickan

Kapten Stofil, däremot, är den svenskaste av superhjältar: ”Ni bryter ju emot såväl Miljölagstiftningen som Arbetarskydds-styrelsens direktiv

Vad 1970-tals Brynhilde råkade ut för, var dock värre – och hon hade nog fullt legitima skäl att klaga, eftersom hon faktiskt kom i bråk med en och annan bärsärk, faktiskt – och då finns kanske grund för anmälan, men annars inte. I Amerika, minsann – eller övriga Europa eller Världen förutom Sverige – tar polisen heller inte upp struntsaker, som att någon skulle ha vinkat åt en kvinna från motsatta sidan av en trafikerad gata, efftersom det helt enkelt inte kan räknas som en legal anledning att känna sig ofredad eller kränkt..

Brunnhilde_(Earth-616)_0001

Förvisso finns det många tillfällen då en anständig Valkyria eller kvinna i allmänhet har skäl att klaga, men då gäller det högst allvarliga ting och inte småsaker…

dont_make_me_invoke_freyja_tshirt-r1480674d6aaa4be3be402582454c1a3a_8nhmk_324

Vid behov bör man ROPA PÅ ODEN och TOR eller SKAFFA DENNA VACKRA T-SHIRT

I 2000-tals versionen visade sig Brynhilde betydligt mera snacksalig än hennes väldigt korthuggna alter ego från 1970-talet, men hon blev verkligen inte så mycket bättre för det. Snarast blev hon en aning tråkigare, ja mindre underhållande:

Namnlöst

Skall det vara lite MORALKAKOR till mjödet ? Brynhilde tror inte på Gud, men hon kanske tror på Gudrun... Och hon bara köper allt från sin leverantör. TA EN MORALKAKA TILL…

Det visade sig redan på 1970-talet, att det fanns väldigt dålig solidaritet i Valkyriornas värld. Det sk ”systerskapet” fungerade inte alls, och de få gånger då Brynhilde verkligen kom släntrande hem till Valhall och frågade efter hjälp, blev hon totalt utskrattad. De andra Valkyriorna bara söp, festade loss och intrigerade bakom ryggen på den stackars huvudpersonen, som därför blev minst sagt gruvligt besviken på hela systerskapet och alltihop. I verkligheten har Asatron alltid betonat, att ”sin väns vän skall man vara, åt henne och hennes vän – med med sin fiendes vän – skall ingen vara vän” som det faktiskt står i Havámál. Och svikare har ingen plats i riktig Asatro. Inte ”fornsedare” eller new age-människor heller.

valkyrior2

I 2000-tals versionen skulle Brynhildes nya jordiska jag – det tredje i ordningen – försöka skaffa sig ett normalt jobb genom att börja knäcka extra som receptionist. Det hela gick inte så bra. Tydligen slog det slint i skallen på henne alldeles, och hon ansåg sig kränkt, bara därför att en del besökare på kontoret tittat på henne med manlig blick (guudars, så hemskt – ja kära hjärtanes kan ni tänka er !) och till och med stirrat på hennes bakdel (ja rump, posterior, part that went over the fence last på engelska) vilket hon ansåg vara skäl nog för att mörda allihop… men det är det inte… Kanske hade hon PMS ??

valkyrie

Här glömde hon precis allt om vad att vara en Valkyria faktiskt går ut på. Någon – förmodligen Oden själv – borde ha sagt ”avbryt övningen !!” och sett till att sända henne tillbaka till själva grundkursen eller ”basic training, Valkyrie 101” om det nu ens finns i sinnevärlden. Valkyrior är främst vägledarskor, inte krigarkvinnor. De är till för att vägleda de dödas hamn och hug till Valhall, till exempel. De är till för att skydda och leda människorna – inte göra dem illa. De ska värna, hjälpa och även hela och läka. Det är vad de är till för.Vakt B” gäller även för Valkyrior. Först ropar man ”halt”. Sen ropar man ”halt” en gång till – och så skjuter man varningsskott – man skjuter inte verkanseld på en gång – emot ”innocent bystanders” eller oskyldiga civilister…

17s20-blackhawk5-821__mngl_20120118ab5x020,nyh_1.indd_7810Verklighetens Valkyrior borde jobba från en sån här – Vad skall vi annars ha dem till ?

Dagens Valkyrior, förresten, finns nog inte bakom en reception, utan snarare i vårdyrken, i polisiära uppgifter (även militärt) eller kanske som väktare, reseledare, flygvärdinnor och mycket annat. I alla fall enligt vad jag tror. Och betänk – varje dag – när hon vaknar och innan hon går till jobbet skall en äkta Valkyria recitera följande:

”Heill dagr! Heilir dags synir! Heil nótt ok nift! Óreiðum augum lítið okkr þinigok gefið sitjöndum sigr! Heilir æsir! Heilar ásynjur! Heil sjá in fjölnýta fold! Mál ok mannvit gefið okkr mærum tveimok læknishendr, meðan lifum.”

På svenska, i min egen Eddaöversättning lyder detta:

Hell Dag !   Hell Dags Söner ! Hell Natt och Nedan ! Blicka ni på oss utan dömande ögon, och ge oss som här sitter seger ! Hell Asar ! Hell Asynjor ! Hell dig, du mångnyttiga Jord !

Mål och Mannavett giv oss, och till människorna två läkehänder, så länge de är i livet !”

Detta är tredje och fjärde strofen ur Sigdrifumál, som den riktiga och högst verkliga Brynhild skall ha kvätt för Sigurd Fafnesbane, när han väckte henne ur hennes – av Oden själv – galdrade sömn. Nuförtiden kallas den ibland ”Sigdrivas bön” trots att den inte alls har något med kristendomen att göra, och istället betonar ”läkehänder” och förmågan att göra gott som det viktigaste i livet, och säger att gudar och makter inte ska döma människan, vilket är helt motsatt kristendomens eviga bönerabblande och helvetes-skräck. Valkyrior skall vara snälla, livsvänliga och hjälpsamma – ”Serve, Protect and Defend !” bör vara deras valspråk.

Ring48Den verkliga Brynhilde eller Sigdrifa enligt Arthur Rackham, 1913

fig38t

Tidiga fantasy-illustratörer typ Willy Pogany betyder mer för Marvel än de vill erkänna

Med denna galder – som alltså inte är en ”bön” på något enda sätt – kunde jag ha slutat detta inlägg, men jag fortsätter det lite till. Marvels kvinnliga Thor har inte alls slagit väl ut, och säljer inga lösnummer – föga förvånande. Kanhända försöker de med sin ”gamla” Brynhilde-variant – kanske inte – de är bara amerikaner, totalt obevandrade inom Asatro – och förresten så bryr jag mig inte, som sagt.

Ett tag på 90-talet skulle den ljusa och blonda Brynhilde förses med en svart ”sidekick” i form av en Afro-amerikansk kvinna – sk ”Tokenism” i seriernas värld, med andra ord. Kritikerkåren var inte nådig den gången, och inte publiken heller. Varken den vita college-ungdomen, eller den svarta ungdomen utan utbildning (serietidningar är fortfarande ganska ”lowbrow” som medium) tyckte om det hela, och så blev det tyvärr inte någon ”PK-Valkyria” den gången heller.. läsarna svek, och publiksiffrorna gick ned, trots ett kanske vällovligt pedagogiskt budskap.

fearlessdefenders_1_preview2-by-will-sliney-valkyrie-misty-kick-ass-2Nytecknad, men gillades inte av läsare i USA eller kritikerkåren…

Långt bortom dessa berg av amerikanskt kitsch, sleaze och trash lever verklighetens valkyrior, som de faktiskt ser ut och är. Så sent som förra året hittade man detta smycke i original från 900-talets Danmark, som visar hur en Valkyria faktiskt skulle se ut, och tänkas vara..

valkyrie_304x1712013 gjordes detta fynd av en otvivelaktigt kvinnlig figur med svärd och spjut i Danmark nära Odense…

341380_sm

Den sk ”Damen från Tuna” Alsike, nära Uppsala i Svea Rike (märk släpet och hårknuten till dräkten)

11_vang_9_None

sk ”Guldgubbar” från 500-talets Vång, Blekinge. Valkyriefigur till höger

Tjängvide

Valkyria (i mitten på bilden) på bildsten från Tjängvide, 700-talets Gotland

Hur skulle en hednisk ”kretsloppssymbol” se ut ? (inlägg från 2015-09-05)

Mycket skall man läsa som är dumt och uppenbart vettlöst, och mycket skall man höra innan öronen faller av, säger ett gammalt gott svenskt ordspråk. Stockholms Kyrkogårdsförvaltning till exempel, tycker att det fruktansvärda och oerhört vanprydande granitkorset på Skogskyrkogården i Stockholm – skänkt av en anonym nazist 1939 – samma år andra världskriget bröt ut – skulle vara en ”kretsloppssymbol” skriver de. Det är en sällsynt illa vald symbolik, måste man nog säga. ”Kretsloppssymboler” har nog med avfallshantering, återvinning och liknande att göra, och vad begravningsplatser nu gäller, kunde man gott ta och undvika både den sortens skrämmande nazistsymboler och det fula ordvalet. Korset på Skogskyrkogården hör inte hemma i vad som ska vara ett UNESCO-Världsarv och till för alla kulturer. Det placerades där stick i stäv emot arkitektens intentioner, och det måste rivas – men om Hedendomen nu alls behöver just Kretsloppssymboler, hur skulle då en hednisk Kretsloppsssymbol se ut ?

250px-Recycle001.svg

Mindre passande på en begravningsplats – får man nog säga…

Paderborner_Dom_Dreihasenfenster

”De tre hararna” från domen i Paderborn

I Paderborn, Tyskland – mitt inne i en trakt som annars domineras av Externsteine och flera intressanta Germanska och Hedniska minnesmärken från den grå forntiden – hittade jag för många år sedan följande symbol i form av vad man kallar ett Triskele, med tre stycken lekande harar – men varifrån kommer den symbolen ? Den är inte alls kristen, och har ingenting med kristendomen eller någon ”Tre-enighet” att göra. För övrigt är det här med tretalets helighet eller ”Tre-enigheten” inte alls något kristet begrepp. Alla Asatrogna och Hedningar vet till exempel att det finns Tre Nornor, till exempel, och man talar om Oden, Tor och Frej som den Asatrogna Tre-enigheten eller gudarnas tretalsprincip. Vi har Freja, Frigg och Hel som de tre stora gudinnorna, till exempel; och redan i grekisk mytologi hade man Hades, Poseidon och Zeus som de viktigaste tre gudarna. I själva verket, sade den franske religionshistorikern Georges Dumezil på 1950-talet, som var den förste att undersöka det här fenomenet, så är det så att alla Indoeuropeiska folk känner till tretalssymboliken, och det är därför alla Indoeuropeiska mytologier innehåller tre stora gudar, en åkerbruksgud, en krigsgud och en himmelsgud, som i tur och ordning motsvarar Frej, Tor och Oden, precis som hos oss. Ända långt borta i Indien och i hinduismen kan man hitta samma sak.

Men, detta förklarar ju inte symboliken med just tre harar, eller ”Drei Hasen” som sinnebild, trots att den bilden är bekant hela Tyskland och Mellaneuropa över. Var kommer den ifrån ?

6a00d8345453d869e20168e5bc2dcc970c-pi

Redan på Gotländska bildstenar från 400-talet förekommer Triskelen som symbol…

michelstadt-drei-hasen

Liksom på Värdshus-skyltar – Här ölkrogen ”Drei Hasen” i Michelstadt…

Skog+Church+Tapestry+Hälsingland+Sweden+Odin+Thor+Frey+Norse+mythology+religion+blog+asatru+heathen

En enögd Odin, Tor med Hammaren och Frej med rågaxet förekommer på Överhogdalstapeten och bildvävnaden från Skog i Härjedalen

Är det verkligen Asatrons stora gudatriad, som skulle gå igen i de tre små lekande hararna ? – Nej, som vi ska se är den teorin helt felaktig, men hednisk är symbolen likafullt. Man har hittat den på symbolen till vapenskölden för staden Hasloch i Franken, till exempel. Hasloch skulle då uppfattas som ”harhål” för att inte säga något ännu värre på tyska, som också slutar på just -loch, apropos detta med ”fornsederi” och annat sådant.

2000px-Wappen_von_Hasloch.svg

Redan på 1600-talet visste tyska alkemister och frimurare att berätta, att Haren som symbol fordomdags varit helgad åt gudinnan Venus eller Freja, som också kallats Ostara, varifrån ”Ostern” eller det tyska namnet för påsk också kommer. Vårdagjämningen, falkar och lekande harar – som ju är fruktbara av sig och därför har med just fruktbarhetens gudinna att göra – hör alla till henne, och den gamla Ostara-festen, som så småningom övertogs av de kristnas påsk, och perverterades till en hemsk dödsmässa, som den från början alls inte var… Men, så illa går det ju nästan alltid, när kristendom och annat onaturligt kommer med in i bilden..

3-hares-1717-basil_valentine

Ett gammalt tyskt ordstäv, som här ses ingraverad från en pristavla från en äkta ”Schützenfest” eller Skyttetävling från 1700-talets Salzburg lyder: ”Drei Hasen und der Ohren drei – und doch hat jeder Hase zwei !” eller fritt översatt till svenska: ”Här är harar och öron tre – som du nog kan se – men tre harar borde vara öron sex – och en hednisk tanke genast väcks !”

3242_Scheibe_HasenHur kan man förklara hararnas mysterium ? Vi vet alla att harar skall ha två upprättstående öron, men varje hare lånar här ett öra från sin granne, och varje eget öra, är i själva verket nästa hares – det gäller bokstavligt talat att vara lyhörd för den sanning, som denna roterande bild vill förmedla... En del har i harsymboliken också velat se Frau Holle, eller den nordiska gudinnan Hel, och satt hararnas gyllene tid inte bara till våren eller påsk, utan det Nordiska Alvablotet eller Hels högtid vid allhelgona eller Lucia och Midvinter också… ”Alva” är för övrigt ett gammalt namn på just Hel, som dyker upp på den gotländska bildsten jag redan visat ovan…

e312f3ba39609086039ec4bdfe0a5f851

I Somerset, södra England, har man också sett en stor ansamling av bilden med de tre hararna i kyrkor och katedraler, där den helt oförmodat trängt sig in, liksom ”the green man” eller den gröne mannen, och andra hedniska symboler, som har med fruktbarheten och de gamla fruktbarhetsgudarna att göra. Ibland tror man att ”tinkers” eller gruvarbetare i cornwalls tenngruvor på medeltiden skulle tagit med sig den gamla frimurarsymbolen från kontinenten, och att stenhuggare på så sätt satte upp den lite varstans. Men, inget kunde vara felaktigare. Symbolen är inte alls medeltida, utan mycket mycket äldre än så.

images-1

Från en engelsk katedral…

longmelford

Till en glasmålning i Long Melford – samma harar överallt !

Ja, hararna har till och med påträffats i trätaket till Polska synagogor, och på silverkärl från 800-talets persiska Iran – överallt tycks de ha gjort sig hemmastadda. Forskare har till och med ritat geografiska kartor, som visar harmotivets spridning, långt före kristendomens ankomst till Norden omkring år 1000, så symbolen är hednisk utan minsta tvekan…

480px-Three_Hares_Symbol_-_Map.svg

”De tre Hararna” är först kända från 500-talets Buddhistiska Kina, och motivet har längs Sidenvägen vandrat till Europa, har forskare konstaterat…

FW_3Hares_cmp

Här en modern keltisk variant

hasen2

Och en från en Polsk synagoga på 1500-talet

Ingen vet var haren har sin gång” säger ett annat svenskt ordspråk, och symbolen med de tre lekande hararna, som symboliserar själva livet är som Hedendomen verkligt universell, för endast hedendom är den enda naturliga religionen för alla folkslag och alla människor, som vi tydligt kan se. Första gången den dök upp var i grottkomplex borta i Kina, där man såg de lekande hararna som en symbol för tillvarons eviga kretsgång, och där har de också funnits, från tidigt 500-tal ända fram till idag…

three_hares_3Från grottorna i Mogao, Tibet…

Det finns de som tillämpat en mer renodlat Asatrogen tolkning på den universella bilden med de tre hararna. Här handlar det om inspirationens mjöd, som man kan anse finns i allt levande:

2624996c8677750c430d4b55d2cc8ea8”Hamingja Medu” eller ”Känslornas mjöd” står det på denna bild med 24-typiga, äldre runor

De tre hararna har fått symbolisera de tre heliga mjödkaren Bodn, Sodn och Odrörer, där jätten Suttung förvarade skaldemjödet, i berget Hnitberg vid jordens mitt. Dit kom en gång också Oden, och lurade jättens dotter Gunnlöd, som satt där som mjödets väkterska. Bodn är maltbotten eller maltpannan, där kornet gror till malt genom att blötläggas, Sodn är sjudpannan där maltet kokas till sockerhaltig vört, och Odrörer eller ”det som rör sinnet” är jäskärlet, som bubblar och fräser. Myten skildrar på sitt sätt både hur öl blir till, och livets djupaste hemligheter. Mjödstinn flög Oden genom universum i en enorm örns gestalt, men lite av samma mjöd föll ned till jorden bakifrån, och det blev ”fornsedarnas” och de dåliga skaldernas lott, i motsats till de sanna och vettiga Asatroendes, skriver Sturlasson i ”Gylfaginning”

image3Brynjulfssons Edda från 1600-talet visar hur de Asatroende fick det heliga mjödet, och hur ”fornsedarna” fick nöja sig med rent piss…

Så är det, mina barn – så är det ! En del öron är alltid tillstoppade för tillvarons innersta hemligheter, men andra – som har sett det heliga ljuset och smakat Odens eget mjöd, vet förvisso sanningen ! Lär er, och den skall vara uppenbarad ! Återvänd till Asatron, och ni ska förstå mycket, som annars är er för evigt fördolt och förborgat. För se – den har öron, som har öron till att höra !

imagesÄven i Valknuten eller en av Odenstrons heligaste symboler, ser vi de tre hararna…

Odin,_Suttungr_and_Gunnlöd

Bild från 500-talets Gotländska bildstenar med Oden i Örnhamn, Gunnlöd och den onde Suttung

Låtom oss sluta dagens renodlat hedniska betraktelse med en vacker och mycket mycket hednisk hymn:

To everything – turn, turn, turn
There is a season – turn, turn, turn
And a time to every purpose under heaven

A time to be born, a time to die
A time to plant, a time to reap
A time to kill, a time to heal
A time to laugh, a time to weep

To everything – turn, turn, turn
There is a season – turn, turn, turn
And a time to every purpose under heaven

A time to build up, a time to break down
A time to dance, a time to mourn
A time to cast away stones
A time to gather stones together

To everything – turn, turn, turn
There is a season – turn, turn, turn
And a time to every purpose under heaven

A time of love, a time of hate
A time of war, a time of peace
A time you may embrace
A time to refrain from embracing

To everything – turn, turn, turn
There is a season – turn, turn, turn
And a time to every purpose under heaven

A time to gain, a time to lose
A time to rend, a time to sew
A time for love, a time for hate
A time for peace, (I swear it’s not too late!)

 

Muralgranskaren – ännu en sedeslös Hedning (inlägg från 2015-09-22)

Samtidigt som jag själv skrev mitt inlägg om Albertus Pictor i våras, föddes – liksom av en händelse – signaturen ”Muralgranskaren” på Twitter, en skribent som nu uppnått sådär 6300 följare – så många har inte ens jag – och som uppenbarligen blivit mycket populär på den svenska delen av Internet, eftersom det redan i somras fanns hela artiklar skrivna om honom i Svenska Dagbladet av alla pressalster. Om inte det är ett exempel på framgång på nätet, så vet jag inte vad det är.

Muralgranskaren” hör till humoristen David Nessles och serietecknaren Joakim Lindegrens krets – alltså gänget kring den då och då fortlevande Nyhetsbyrån Stupido, tror jag mig veta. Jag har redan avslöjat hans sanna identitet via mina Asatroget hedniska metoder, men behåller den för mig själv, eftersom jag anser att det gagnar den hedniska saken.

Twitter är ett medium jag inte tycker om alls, men ”Muralgranskarens” recept för att sprida hedendomen över riket, och utnyttja mediet (”the media is the message” sade redan Marshal McLuhan, och det får man hålla med om i detta fall) eller ”krossa bokstävlarna med munnen” som Ekelöf en gång sa består egentligen av en massa ohöljd ironi i portionsvis förpackade doser – ungefär som snus – men detta modus operandi är hedendom det också. Vad ”Muralgranskaren” håller på med skadar trovärdigheten för Svenska Kyrkan och alla andra kristna kyrkor också för den delen, och redan detta faktum i sig är nog för att väcka mitt höga gillande.

CO1sflQWoAAH5-P

Såwäl Then Rysk-Orthodoxa som Then Catholska Diefwulen Woro Där, och Lie-Mannen. Thet Såg Mörckt ut för Jul-Tomten.

Muralgranskarens koncept är skäligen enkelt. Varje dag – ibland flera gånger om dagen – publicerar han en medeltida bild – en kyrkmålning, altartavla eller något annat – som visar kristendomens eviga djävlar, helvetesskildringar, eviga straff, helgon, fåniga änglar och andra omöjligheter. Sedan skriver han en lagom rolig eller i vart fall grovt ironisk bildtext på uppdiktad gammelsvenska till den valda bilden. Det är alltsammans. dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, samma sak. Och på detta får han över 6000 följare i ett nafs. Visst, det är kanske underhållning publiken söker, men ”Muralgranskaren” tillhör nog det svenska 1980-talet eller vad man kallat den ironiska generationen” eller generation X – 60-talister och 70-talister, som bekant en skara människor, som inte tar någonting på så stort allvar. Eller ”Sug och fräls” för att nu citera Kristet Utseende från Gnarp – det ultimata hedniska kult-bandet !

Sakta men säkert undermineras hela Kristendomen av Muralgranskarens omstörtande verksamhet. Inget är för heligt att driva med, ”nära döden” upplevelser inkluderat. Eller årets äppelskörd, som jag för min del – fjärran från alltsammans, och nätets eviga brus – just nu inhöstar. Segt och oförtrutet blir mitt arbete gjort, nu också av andra svenska skribenter. I Uppsala, förresten, har ”Avdöparen” – vår gamle bekanting – just nu bildat en ”avdöpandets kulturförening” och fler hedniska sällskap än någonsin tillförne ser nu dagens ljus. Vår tid kommer. Morgondagen tillhör oss… De hedna och de ludna…

Ännu mera humor enligt ”Muralgranskaren”:

CPUoOyuW8AAb_iS

”Granny Smith! Signe Tillich! Korsmyra Astrakan! Wickstrands Favorit!” ”Snälla Rara Någhon, Få Henne att Slutha!”

”Jobba Jobba – ALLA vill bli chefer – ALLA vill – INGEN får… Jobba Jobba Jobba !” (7 September 2015)

5583-02-besy_red10728

”Jaha grabbar !  Vi har mycket att göra…. Ärkebiskopen i Sverige är inte riktigt frisk, Patriark Kirill i Moskva känner sig krasslig, och President Assad i Syrien är snart borta…”

Jag såg den här skämtteckningen i The Moscow Times för några dagar sedan. För övrigt gjordes den redan 5 April i år, när det blev känt att Statschefen i ett visst land varit saknad och osynlig i media under några veckor, vilket fick folket i just det landet att ibland ägna sig åt lite opassande lustigheter och ordvitsande – sådant där jag själv också ägnar mig åt ibland, ni vet…”

Den påminner mig om en ramsa, som mina instruktörer brukade skrika till mig och mina kamrater, om och om och om igen, varje dag, flera veckor igenom, när vi sprang en viss sorts hinderbana. De skrek såhär, och medan de skrek ramsan – som vi alla snart kunde utantill, lärde vi oss alltså den gamla refrängen: ”Jobba Jobba ! Alla vill bli chefer ! Alla vill – INGEN får ! Jobba, Jobba, Jobba !! ”

Steghindret på den hinderbanan togs bort för nästa årskull, året efter det att vi hade ryckt in.

En elev föll och bröt nacken där, nämligen. Han föll från fem meters höjd, och dog förstås efter själva fallet – men sådant var faktiskt inte helt ovanligt på den tiden – kring 1983.  Orsaken var att nästa elev bakom honom gav honom en kraftig knuff i ryggen, och medan han föll, skrek han hela vägen rakt ned. Eller, som det vackra gamla ryska ordspråket lyder:

”OM DU INTE KAN – JA DÅ LÄR JAG DIG !    OM DU INTE VILL – JA DÅ TVINGAR JAG DIG !!”

Ni som följt med i den här bloggen ett tag – i en av dess tidigare inkarnationer – vet att jag för fem sex år sedan hade en mycket god kamrat, som vid fyllda 36 och mer tyckte att han också skulle springa just en sådan där hinderbana som jag själv och de andra sprang vid 18 och 19 års ålder. Minus steghindret såklart. Nåja – jag har redan berättat vad som hände sedan, och hur det gick för min mycket gode kamrat, liksom en del andra kamrater. Den här bröt axis-kotan av sig, som man alltid brukar göra om man ”bryter nacken” som det heter. Axis är den andra halskotan, ifall ni inte visste det – och den sitter placerad alldeles under atlas-kotan, som alltså är halskota nummer ett. All min visdom lär jag ut, såväl med penna, som med trut. Ja, så säger det vackra sköna ordspråket; och för övrigt är det också nyttigt att kunna något om sjukvårdstjänst.

Angående kamraten, så överlevde han. Andra av mina kamrater hade inte alls samma tur. Några dog hemma, andra borta, några under kurser eller utbildning. Jag har redan skrivit rätt mycket om en hel del av dem, men för att återvända till det sista hinderbanefallet, så var det så att rehabiliteringen tog två år, men taggutskottet på hans axis-kota trycktes inte in i ryggmärgen i alla fall, så han slapp förlamningar – går nervbanorna till andningsmuskulaturen av, brukar det ju vara klippt – men om ni råkar undra varför jag är en Asatroende Hedning numera – jo ni förstår – för mig finns inga andra gudar – jag är redan långt långt bortom frälsning, alla andra gudar eller överhuvudtaget någon räddning, så ni kan gärna lika sluta bry er.

Själv tänker jag idag på några goda böcker av den ryske pseudonymen Viktor Suvorov (som dock inte skall förväxlas med den store artonhundratalsgeneralen med samma efternamn) där det vackra, sköna lilla ryska ordspråket står att läsa. Jag tycker verkligen det är mycket lärorikt och vackert. Ganska så hedniskt, rent av. Ni borde ta till er det, sjunga det, ropa det högt, memorera det – varje dag i minst femton månader, för på samma sätt har jag själv fått memorera månget litet vackert ordspråk.

Teckningen av djävlarna i helvetet, ni vet – finner jag verkligen mycket mycket lustig av en annan orsak. Det finns en liten djävul, som alldeles tydligt är chef där nere, i alla fall över den lilla trio vi har att göra med här. Det är den, som rullar ut den röda mattan, eftersom han vet att noggranna förberedelser gör hela övningen, och sörjer för ett lyckat resultat. De andra två är mera avvaktande, och står mest där, utan eldgafflar, vapen eller andra – för smådjävlar – så typiska attribut i händerna, och för mig är det just den detaljen, med dessa två gamla yxor, som den tredje lille djäveln skall vara chef över, som jag tycker är så in i Norden rolig och lustig. Han tycker antagligen inte illa om dem alls, och tycker visst inte att hans underlydande är några dumma djävlar eller liknande, men han vill alltså uppmärksamma dem på situationen, göra dem medvetna om vad som snart kommer att krävas och därför rullar han ut en röd matta.

Han ljuger åtminstone inte för dem, utan säger bara som det är.

Han drämmer inte i dem några Satans floskler om att de sk ”Öppna sina Hjärtan !” och så vidare och så vidare..

Slutar dagens betraktelse med en söt liten barnvisa från en och annan film – och för de av er som ingenting begriperlär er åtminstone hur man laddar om – vilket är vad jag lär ut just nu.

Ni måste kunna ladda om, nämligen – och kunde ni inte det redan förut, tror jag snart ni får lära er det. Ni spänner bara upp mekanismen, och trycker i ett nytt magasin. Svårare än så är det inte. Sedan kan ni röra vid avtryckaren på nytt, och fortsätta skjuta. Så länge ni överhuvudtaget har någon ammunition kvar att skjuta med, vill säga – men oroa er inte, gott folk – själv har jag flera enhetslaster kvar, allraminst, tack vare Hedendomen tar min ammunition aldrig slut, och jag slutar heller aldrig skjuta…

Inför Jehova och bland Björnar och Profeter (text från 27 Novermber 2015)

Min gamle broder i Särimner (It’s no club – you cannot join – men man kan bli invald pga sina meriter !) ”The Ateist Pig” borta i the US of A, som bloggar och tecknar under rubriken ”A Hammy critic of religion and nonsensical beliefs” publicerade häromdagen nedanstående vackra bild angående en av de mer bisarra ställena i Bibeln, alltså 2 Kung 2:23-25 som framstår som ett klassiskt exempel på en fullständigt hänsynslös JHVH-1, mera känd som Jehova eller ”gud”. Några barn, eller ”skolepiltar” som det står i tidigare översättningar retar profeten Elisa för att han är en flintskalle, men ”gud” skickar fram några björnar för att slakta 42 stycken barn, bara för några förflugna ord.

image5-1024x768

Hur ska man någonsin hitta något rationellt ibland alla dessa kristna griller ? Slakt, massaker och en gud som tydligen hatar barn. Ni kan gå igenom Eddan från pärm till pärm, govänner, men ni kommer inte att hitta något sådant där – bibeln däremot överflödar av blod och våld, alltid riktat emot ”oliktänkande” samtidigt som de kristna berömmer sig av sin påstådda ”kärlek” och ”tolerans.

Nu är det så att det finns en hel vetenskap som heter Exegetik, eller Bibeltolkningar. Inte alla exegeter är kristna, fast flertalet givetvis är det – men som varande Hedning skall jag också nu försöka mig på att tolka den här passagen, och detta textställe. Kan man få fram någon rationell grund för de här bisarra påståendena överhuvudtaget, och vad skulle den rationella grunden vara till att gud utan att blinka massakrerar folk, med hjälp av just björnar, förresten ?

Jag menar – det går ju knappast att se någotslags allegori, symbolisk framställning eller ens en och annan liknelse i ett bibelord som det här – hela passagen framstår som fullkomligt vettlös, en meningslös slakt till ingen nytta – men för all del – låt oss först undersöka vad andra har skrivit på svenska om saken. Bibeltolkaren Thorleif Strindberg framhåller att ”barnen” snarast var Ungdomar, och att de därför förtjänade att dö – som någotslags ”Yallas” från Rinkeby eller små-Daesher, synnerligen populära även i dessa dagar… Inte särskilt kristligt tänkt, måste man säga.

Nästan alla exegeter har uppehållit sig vid att det är skuld, skam och straff som är i centrum av JHVH:s intressen och läggning här. Han vill trycka ned mänskligheten, skada den och inge skuldkänslor, så fort någon kränker den ”allsmäktiges” makt.

the-children-destroyed-by-bears-1866Flintskalle, njutande av massaker på barn – allt enligt den franske konstnären Gustave Doré, 1866

Jag började med att undersöka björnarnas eventuella roll i sammanhanget. Varför just björnar ? De förekommer knappast i bibeln – vargar är mycket mer vanligt förekommande – och i verkligheten är det så, att björnen sällan eller aldrig går till angrepp emot människor alls, och än mindre dödar någon. Inte en enda gång på 115 år har en enda person blivit dödad av en björn i Sverige, framhåller Svensk Turistförening i sin senaste medlemstidning för November, och chansen för att alls bli attackerad av en björn är mindre än en på tio miljoner, har forskare räknat ut.  I bibelns länder finns faktiskt en underart av vår vanliga brunbjörn, alltså den Syriska Björnen, Ursus arctos syriacus, men denna är mer småväxt än vår egen vilda björn, och vagt sandfärgad vad pälsen angår  – och synnerligen fridsam.

Kan då uttrycket ”björn” förstås metaforiskt ? Ända sedan Carl Michael Bellmans tid har uttrycket ”björn” stått för en pockande, påträngande och påstridig person, exempelvis en fodringsägare, som man är skyldig pengar. ”Döden är en faslig björn” skriver Bellman på ett ställe i sina Epistlar (som inte alls är kristna) och ”Mina björnar, samlen eder !” På samma sätt var det i 1800-talets Ryssland, där Anton Tjeckovs kända pjäs ”Björnen” låter en rysk adelsman, en viss Grigory Stepanovitch Smirnov framstå som en björn, när han friar till en änka som är skyldig honom pengar. Likaså har jag sett en serie skyltar på ett tyskt museum i Trier, som påstår att romarna i Germanien smyckade sina gravmonument med björnar på 300-talet efter kristus, och att björnen då var ett slags döds-symbol, åtminstone för Hedningarna.

Men alla dessa talspråksmässiga eller ordspråksmässiga ”björnar” bevisar ingenting, för Profeten Elisa skall ha levat sådär 700 fk, och de påhittade historierna om honom blev nedskrivna först efter 500 fk  – så det här hjälper oss inte ett dyft... De enda björnar vi finner i Eddan eller de Nordiska Sagorna (där de heller inte är särskilt talrika, det vimlar inte precis av dem) är för det första ”bjarnar leiki” eller ”björnars lek” som redan Hávamál påpekar, att man inte riktigt bör lita på. Men – ingen slakt, inga massakrer, inga mordiska nallar, ingenting sådant…

En annan björn från Eddan är den i björnhamn gående Bodvar Bjarke i Hrolf Krakes Saga. När striden står i Danmark, och när Rolf och alla hans kämpar är nära att bli innebrända av Hjorvard – som är en fullt historisk person – samt hans skånska drottning Skuld, uppträder en väldig björn framför Rolfs krigshär, men den försvinner så snart Bodvar vaknar, för han ligger fortfarande inne i den väldiga kungshallen Hjort – som faktiskt fanns i verkligheten och har grävts ut – och sover… Björnen visar sig här som en alltigenom samhällsnyttig varelse, och Bodvar är förstås en Bärsärk, eller med andra ord en andlig krigare, som tappert försvarar sitt land och slåss ärligt emot beväpnade motståndare, men däremot rör han varken kvinnor eller barn… Jämför detta med hur oärligt och ohederligt de kristnes ”gud” uppför sig…

khkBjörnar är enligt de Nordiska Sagorna samhällsnyttiga varelser, och slåss bara emot beväpnade motståndare – inte barn eller kvinnor…

Björnarna ger oss alltså ingen förklaring, men hur är det då med Flintskallen, som nämns i den bibliska berättelsen ? Vid det här laget inser nog alla intelligenta läsare, att bibeln omöjligt kan vara någon ”guds” ord, utan bara är en hop berättelser, som skrivits av flera författare, ungefär som Eddan. Ingen ”gud” har författat verket, för om så vore fallet, kan texten inte innehålla så många dumheter, som den faktiskt gör. Flintskallarna, förresten, är väl legio även i dessa dagar, men inte så många som alla klantskallar och skitstövlar, som numera befolkar hela jordens yta. Tänk på de sk ”fornsedarna” till exempel – säger inte det er något ?

250_011410_l

Många kulturer har förvisso värdesatt flintskallighet eller åtminstone tunnhårighet som ett slags attribut för makt. Detta gäller såväl Japans Samuarjer som medeltidens Tonsur-rakade munkar, till exempel – men dessa jämförelser är inte relevanta, eftersom de nämnda kulturerna existerade först långt efter då andra Konungaboken i Bibeln alls skrevs, och därmed är de inte giltiga som exempel…

Aus-033-Tonsur427-293-514-373Medeltida flintskalle eller kanske Klantskalle ? Välj själva..

Men antag nu att det verkligen FANNS en kultur, där just Flintskallar på något sätt hade betydelse, och som vore fullt samtida med 2:a Konungabokens författare ? I så fall kunde berättelsen om den flintskallige profeten Elisa vara ett slags kulturell metafor, eller en liknelse – det är i alla fall tänkbart, eller en möjlig tolkning, även om man inte kan bevisa det. Egyptens faraoner, till exempel, var faktiskt flintskallar allesammans. Redan under Gamla Rikets tid – mer än 3000 år fk – uppkom en tradition om att makthavare skulle vara flintskalliga, bara därför att de skulle kunna bära peruk eller olika sorters rituella huvudbonader…

images-2Även Akhenaton – Monoteismens missbildade uppfinnare – var faktiskt flintskallig…

Egyptiska peruker var tillverkade av ylle – i billigare fall – eller människohår, och någon läsare frågar sig kanske, om bärarna inte fick solsting av att bära dem. Svaret är precis tvärtom, för i starkt solsken kan man faktiskt bära just huvudbonader av ylle, typ maltesiska fiskarmössor på huvudet, också när det är stiljte – som i Egyptens öknar – eller när Halkyoniska dagar råder på havet..

220px-Statue_of_Sekhemka_1950sEgyptisk staty av Smenkare, – med dold flintskalle under peruken, och hustrun vid fötterna..

021resized

oskyldigt barn (redo att genast massakreras och dräpas av Jahve ??) ifört sk ”Malta-Mössa” – obs de grisliknande öronen !

Men inte nog med detta. Det var förstås inte enbart Faraoner och därmed likställda som var flintskallar i det forna Egypten. Det gällde också alla statstjänstemän, småpåvar, präster, officerare i faraos armé och så vidare, och kanhända får berättelsen om den flintskallige Elisa därmed sin naturliga förklaring. ”Flintskallen” var kanske överuppsyningsman (eller ”nersyningsman eller någon annan brohuggare” för att nu citera Bellman) över ett gäng hebreiska slavarbetare, som begått en eller annan stöld eller svår försyndelse (jfr det bibliska uttrycket ”israels barn” vilket används även om vuxna, och förekommer rätt flitigt i bibeln) och som därför fick bita i gräset.

Så skulle ju det hela kunna ha gått till !

skallarÄven idag finns många flintskalliga despoter på vår jord… en del (som halvfiguren till vänster) och andra (som mannen till höger) mera lyckade…

Redan på 1800-talet grävde den franske arkeologen Auguste Mariette ut en trästaty från ungefär 2500 år före kristus – alltså mer än 4500 år gammal – som föreställer ”byäldsten” Ka Aper, en respektingivande och något fetlagd flintskalle i sina bästa år, som antagligen inte alls var trevlig att möta. Han bär en stav i sin hand – redo att spöa upp folk med ifall det behövs – och känns igen på sin genomträngande blick, även om han kanske inte var så otrevlig, som den Romerske trupputbildaren och Centurionen ”Cede Alteram ! som Julius Caesar skrev om i sin ”De Bello Gallico” – smeknamnet kommer sig av det faktum, att sen centurionen slagit sönder sin ”1,65” excerciskäpp eller ”Vitis” (sådana käppar användes så sent som på 1980-talet i den svenska armén, och är nog så praktiska, kan jag försäkra) brukade han alltid ropa ”cede alteram !” eller ”hit med nästa” oavsett om det nu var soldater, eller excercis-käppar han talade om…

Flintskallig är jag inte, men förvisso profet ! Massaker ställer jag aldrig till med, av ren princip – men det vill jag bara ha sagt – fähundar och klantskallar skall ha stryk, vart de än visar sig och rörande Ka-Aper samt ”Cedo Alteram!” – saliga i åminnelse – var de kanske hyggliga män, som lärde ut vad de hade att ge.

8091482_origReta icke flintskalliga förmän eller andra befattningshavare, på det att det må gå er väl !

dibujo-de-centuric3b3n

Cede Alteram !

”All gave some, some gave all” lyder det hedna och ludna ordspråket (som kommer från USMC, den amerikanska marinkåren) , och några hebreiska amsagor eller dumma bibelord behövs inte alls för att inse sanningen i detta…

23267749-kzH8iMordiska björnars massaker, skildrad i ett svenskt museum (Holländsk tavla från 1600-talet)

Något om Dueller, Envig, Holmgång och Slagsmål (3 April 2016)

”Äntligen, Messieurs, har vi den stora äran att få göra slut på er, sade Aramis medan han slog ut med värjan i ena handen och sin stora, plymförsedda hatt i den andra”

Ur Alexandre Dumas den äldre, ”De Tre Musketörerna”

”Om en Gentleman råkar i slagsmål hör det till god ton att icke tala om, hur mycket stryk han får…”

Ur Falstaff Fakirs bok ”Envar sin egen Gentleman” 1894

Bokreor är trevliga evenemang, som brukar äga rum i Februari och Mars månad, i alla fall vad Sverige beträffar. Ett annat trevligt folknöje är det här med dueller och slagsmål, som numera är mer och mer förekommande företeelser i vårt eget land, fast kanske inte lika ofta förekommande som på 1600-talet, vårt mest kristna århundrade; då det Europeiska fäkt- och duellväsendet verkligen stod i sitt flor. En bok som vet att berätta om detta och andra närliggande ämnen är Henning Österbergs ”Korsade Klingor” (ISBN 978-91-7353-375-1) som kom på Atlantis Förlag redan 2010, men som nu i år reats ut nästan överallt i landet. Henning Österberg har för övrigt varit olympisk landslagsman i Värja, och är annars civilekonom – och han kan sitt ämne, vilket underlättar. Han är inte som alla dessa klena halvfigurer, som kallar sig ”Sedbärare” bara därför att de läst en eller annan nybörjarbok i Runor – själv har jag bara hållit på med Asatro i nu snart 26 år och över det – och börjar sin bok ”in medias res” med att berätta om den flerfaldige italienske olympiske fäktmästaren Aldo Nadi som på 1920-talet utkämpade en verklig duell med den tvivelaktige sportjournalisten Adolfo Contronei – den senare var en ren skitstövel av Expressen-typ – det hela hände i Milano 1923 – och det var en av Europas allra sista (?) allvarligt menade dueller, skriver Österberg.

Southern Elephant Seal bulls (Mirounga leonina) fighting, Hannah Point, South Shetland Islands, Antarctica, Polar Regions

Dueller förekommer överallt – till och med i djurvärlden – och tillhör Naturens Ordning – till och med så fridsamma djur som knubbsälar, brukar då och då duellera..

Nadis juridiska predikament var skäligen svårt, eftersom Mussolini och Fascisterna förbjudit allt duellerande – och skadade han journalisten, kunde han ju bli dömd för dråp eller mord. Skulle å andra sidan herr Contronei vinna över den olympiske mästaren, skulle ju den senare kunna bli allvarligt skadad och riskera att aldrig tävla igen, eller till och med dö – och det vore ju också ett otrevligt slut på fäktmatchen, skriver Österberg – antagligen med syftning på sig själv, ifall nu någon av hans läsare skulle vilja utmana honom efter hans superba bok. Nadi försökte därför bara tillfoga Contronei ett lättare blodvite eller ett litet, litet stick istället. Vanligen var det sed – alltsedan 1600-talet – att Europeiska fäktare skulle ge upp, eller förklara att de nått ”satisfaction” emot motståndaren som man sa, efter det första blodvitet, men Contronei var tydligen seglivad, och Nadi måste tillfoga honom inte mindre än åtta sår, för trots att han blödde som en stucken gris slutade nybörjaren inte att kämpa vidare, och först när båda kontrahenterna var nära att svimma av till följd av blodförlust, slutade matchen…

Fäktscen ur Stanley Kubriks film ”Barry Lyndon” – De flesta Europeiska dueller från sådär 1690 och framåt var inte dödliga, utan slutade när ena parten uppnått det skäligen abstrakta tillstånd, som kallades ”satisfaction”.

Efter detta inledande smakprov övergår sedan Österberg att behandla just den centraleuropeiska fäktkonstens historia, vilket han i och för sig gör med bravur, men samtidigt underlåter han att berätta om duellväsendets verkliga början i vårt land under den hedniska tiden, vilket jag tycker är en allvarlig miss. I och för sig tar han – kanhända påverkad av glima-mästaren Lars Magnar Enoksens bok ”Vikingarnas stridskonst” (2013) upp de korta utdrag ur den norska handskriften ”Konungaspegel” som tar upp träning med svärd, men han glömmer helt de viktigaste källorna, vilket är synd.

Vikingarnasstridskonst_pkt-180x292En i och för sig bra bok när det gäller personlig träning, som dock är tämligen värdelös när det gäller att beskriva taktik, strategi eller militära operationer på ett högre plan

 Han skriver inte heller något när det gäller Glima-brottning, vilket också är ett förbiseende, även om Glima väl i och för sig är en av de mest missuppfattade nordiska kampkonsterna, näst Stav – jag rekommenderar fortfarande denna utmärkta blogg i ämnet – på 1800-talet missuppfattade man till exempel Glimans ”bältestag” till att handla om Bältesspänning – vilket man uppfattade så att Vikingarna skulle ha avhållit dueller till döds genom att länka samman två knivbeväpnade kämpar med ett enkelt läderbälte, och sedan låtit dem kämpa tills någon dog – en typ av tvekamp, som aldrig någonsin förekommit i forntiden, men som däremot enligt folklivsforskaren Hylten Cavallius förekom i Småland på 1600- och 1700-talet, långt efter det att kristendomen införts.

Baltesspannarna_140428-02_w1500Skulpturen ”Bältesspännarna” avbildar en typ av knivduell, som aldrig någonsin förekom under hednisk tid, men som däremot var vanlig i Sydsverige på 16-1700 talen

En av de mest spridda – och mest missuppfattade – källorna när det gäller dueller under hednisk tid är den sk ”Hednalagen” – ett parti av den Äldre Västgötalagen, som visst inte är medeltida, därför att den har sina motsvarigheter också i Upplandslagen och till och med i Västgoternas och Frankernas lagar nere i Europa, långt innan kristendomens införande.

För att alls kunna förstå den, måste man hålla en hel del saker i minnet. Järnålderns samhälle var ett Ättesamhälle eller ett Klansamhälle, och inte ett Rättssamhälle i modern mening. Dåförtiden fanns ingen Polis. Det fanns heller inga kameramobiler eller några bandspelare, inget internet och ingen kriminologi heller. Däremot fanns redan Domstolar, Lagmän och ett fast utformat lagsystem, för det hade de Germanska folken redan skaffat sig, långt före kristus.

Men om domstolar nu skulle förklara någon skyldig, vad kunde de då förlita sig på, utom direkta vittnesmål. Och fanns där inga vittnen – vilket såklart var det vanliga, eftersom de flesta lagbrott då som nu sker i det tysta – så återstod vanligen värjemålsed eller det faktum att den ena parten kunde svära sig fri genom att åberopa ett antal personer – vanligen inte mindre än tolv stycken – som skulle gå i god för honom. Men oftast fanns förstås inte den möjligheten heller – och vad skulle domstolen och tinget då göra ?

Den enda lösningen blev förstås att man överlämnade till parterna själva att göra upp – under någotsånär reglerade former – och så kom alltså duellen som rättsform, eller vad man kallar ”juridiskt institut” till..

I vårt eget samhälle ser vi idag hur Klansamhället hotar att komma tillbaka, genom obegränsad invandring – läs till exempel detta inlägg – eller denna artikel i Svenska Dagbladet, skriven av en rättshistoriker –  och det finns också de ledarskribenter på Dagens Nyheter och andra som oroar sig för att vi skulle vara på väg att få ett nytt hedersbegrepp i nutidens samhälle – media-drev av alla sorter, hat-kampanjer i sociala media och ”utfrysning” av enskilda på grund av påstådda eller inbillade ”värdegrundsbrott” – skulle helt enkelt göra, att våra egna domstolar blir överbelastade och får för mycket att göra – trots att saker som Förolämpning enligt Brottsbalken (BrB 5 Kap 3§) eller rent av förtal (Brb 5 Kap 1§) och därmed framstår faktiskt det här med dueller som ett kanske inte helt orättvist eller oattraktivt sätt för samhället att lösa dessa konflikter.

Det i ljuset av allt detta som man måste se den Äldre Västgötalagens bestämmelser – till vilka jag strax ska återkomma – men som sagt – många hävdar nu, att ju vanligare det blir med ”kränkningar” – verkliga eller påstådda – i dagens samhälle – ju mer aktuellt blir det med duellväsendets återkomst. Till och med den nuvarande Påven, Franciscus I, lär ha sagt att det enligt hans sätt att se är fullständigt rätt och riktigt att slå folk på käften, till exempel om de förolämpar din mor – och då är nog duellen som idé inte långt borta…

börjlind 2Senast någon i Sverige stämde någon annan för Förtal och vann, var 1978 – för nu över 38 år sen – när Torbjörn Fälldin – den dåvarande Statsministern – fick en krona i skadestånd av Tidningen Expressen, efter det att deras skribent Rolf Börjlind offentligt kallat Statsministern för Förståndshandikappad och Sinnessjuk… Inte mycket till ersättning, kan man tycka..

Inte ens dåförtiden kunde enskilda hoppas på någon som helst rättvisa, ifall någon nu förolämpade dem utan grund – paragrafer om förtal och liknande gäller nämligen inte, om saklig grund för att exempelvis kalla någon för en skitstövel verkligen finns – och frågan är väl också hur det är nu – 38 år senare – när det råder svår Polisbrist i Sverige, och alla domstolar redan är nedlusade med grova våldsbrott Vad ska man då göra med de mindre brotten, eller verkliga eller inbillade ”kränkningar” – återigen verkar ju det här med dueller, som en juridisk eller formell lösning, kanske ha framtiden för sig… den som lever får väl se…

Nå, det får väl vara som det vill och kan med den saken, men Äldre Västgötalagen sade på sin tid såhär:

Ger någon okvädningsord till annan: ”Du är ej mans like och inte man i bröstet” – ”Jag är man som du” – så skall de mötas vid tre vägars möte. Kommer han som har talat och han som fått utstå talet inte kommer – så må han hållas efter vad han kallades – han är inte edgångssgill eller trovärdig som vittne, varken det gäller mans eller kvinnas sak. Kommer han som förolämpats men inte den som talat – då må han ropa ”niding” tre gånger och göra ett märke i marken – eftersom det är värre det som han sade men inte vågade stå för. (Men) nu möts de båda med full beväpning – faller han som fått motta skymfen så gäldas detta med halv mansbot. Faller han som har talat; glåpord är värst – tungan blir huvudets bane – han ligger ogill i jorden.

Observera att det var inte själva Okvädandet som sådant som var brottsligt. Vad som var brottsligt, var däremot att man spritt ut sådana ord bakom ryggen på någon annan – skedde det rakt fram och så att den andre kunde höra eller läsa det – var det inte ett okvädande. I våra dagars samhälle skulle vi säga, att var och en har rätt att framföra sin åsikt, offentligt och anonymt, om så krävs, och så länge det sker helt öppet – exempelvis på Internet – är ingen skada skedd.

indexEnvig eller Tvekamp har förekommit i alla kulturer – som ett bättre alternativ till oinskränkt krig eller släkthämnd. Såhär skildrades den klassiska duellen mellan Hrafn och Gunnlaug Ormstunga på gränsen mellan Sverige och Norge under 1800-talet

”Tre vägars möte” – alltså en trevägskorsning – var också alltsedan antiken – och tron på Nornorna och trolldomsgudinnan Hekate – ett slags magisk plats, en helig mark, där mycket kunde avgöras. Man var noga med Genmälesrätt – något jag också håller styvt på i mina kommentarsfält till denna blogg, dvs att var och en hade rätt att bemöta vad som sades, men skedde det i det fördolda, eller bakom någons rygg, och utan att denne ens fått ta del av vad som sades eller påstods om honom, ja då räknades det som en urbota ful gärning eller ett nidingsdåd, för vilka inga böter kunde utkrävas, förutom i blod.

Redan tidigt – och innan kristendomen – förekom dock en viss intern kritik emot vad man kallade Envig eller Tvekamp, alltså oreglerad strid emellan två kämpar – och det kan man se att nya regler för ett helt nytt rättsinstitut kallat Holmgång växte fram på Island – för Holmgång och Envig var INTE samma sak, vilket det gäller att uppmärksamma. Österberg har nu inte tagit hänsyn till det i sin bok, men är medveten om utvecklingen nere på kontinenten, när han skriver att redan den Langobardiske kungen Liutprand redan på det tidiga 700-talet var medveten om att dueller kanske inte nödvändigtvis behövde innebära att den part som hade rätt faktiskt vann – vad värre var – att Luitprands langobarder kanske skulle utarmas till antalet, ifall de alltför mycket ägnade sig åt dödliga dueller ibland sig själva. Ändå var dueller fullt giltiga som juridisk procedur i exempelvis Frankrike, långt in på 1500-talet.

Montaigne, denne mästerlige skribent vad gäller essäer, uttryckte det kanske bäst när han skrev att

Att vara en skicklig fäktare är en ytlig förmåga att tillämpa konst och teknik som också kan finnas hos en feg och obetydlig människa. En mans värde och anseende beror på hans hjärta och beslutsamhet, där finns hans verkliga heder. Tapperheten är inte styrkan i armar eller ben utan styrkan i mod och själ, den utgörs inte av värdet på vår häst eller våra vapen, utan av vårt eget värde. Den som stupar med fast mod fortsätter att slåss på knä, ifall han är skadad så att han inte kan stå, och den som inte viker en enda tum ens inför överhängande dödshot och som fortsätter att slåss emot fienden också när han ger upp andan eller i själva dödsögonblicket, han har inte slagits av oss utan av ödet, han kan bli dödad, men aldrig besegrad

I morgon övergår jag till att berätta om skillnaden mellan formella dueller och riktiga slagsmål, samt berätta om mina egna rön och erfarenheter inom denna konst, jämsides med herr Österbergs historiska kunskap och utgjutelser. Mycket nöje – men minns att den som slåss väl, aldrig någonsin slåss förgäves !

ece032596cf7ccdfd7a2d624b27cba05Fähund ska dömas – Och skitstövlar få på käften !” (gammal svensk domarregel, först anförd av Olaus Petri)

Veterandagen 2016 – ur ett hedniskt perspektiv (2016-05-30)

All gave some – Some gave all !”

”Alla gav något – Några gav allt !”

– Citat hämtat från USMC – Den Amerikanska Marinkåren

130529-HMK-PRCP-Veterandagen-foto-Jessica-Gow-scanpix2Vår Konung hedrar de fallna framför Veteranmonumentet i Stockholm – Som föreställer ett frö av Yggdrasil, Världsträdet...

”Gode Bonden Gulle / Avlade fem söner. / Föll vid Fyris / Djärve kämpen Åsmund / Ändades Assur / Österut i Grekland /  Vart på Bornholm / Halvdan dräpt / Kåre blev kvar därute /Död är ock Bue”Baksidan av Högbystenen, något förkortad – runinskrift Ög 81 – Östergötland

5898799412_5df05affed_b

Vissa saker ändras aldrig, sägs det. Det gäller likaväl dagens Veteranmonument, rest framför Sjöhistoriska Muséet på Gärdet i Stockholm, så väl som Högbystenen, rest på sin Östgötska gravhög, som gett namn åt en hel by. Båda monumenten är förunderligt lika till utseendet, och det gäller också Rökstenen i Östergötland, den som SVT och svenska journalister nu genast omtolkar till att ”inte handla om hjältar” som dessa lögnare genast skriver.

I andra länder har det gått ”inflation” i Veteran-begreppet. Det började i USA och Västtyskland, där man plötsligt på 1990-talet skulle börja tala om ”Cold War Veterans” alltså personer som bara tjänstgjort under fredsförhållanden, i olika Försvarsmakter, utom eller inom det egna landet. På vår egen Försvarsmakts hemsida kan man nu också läsa att Veteranbegreppet skall omfatta även civilanställda i fredstid, alltså de som tjänstgjort utan vapen och under fredsförhållanden, vilket aldrig förr har varit fallet, i något land.

Dessutom skiljer man i dagens Sverige också mellan Krigsveteraner, alltså de som de facto deltagit i krig eller möjligen väpnad strid, samt Utlandsveteraner, som alltså inte i och för sig måste ha deltagit i väpnad strid, även om så ofta varit fallet.

Dessutom ÄR de personer, som hedrades på Veterandagen igår officiellt hjältar. Det har Försvarsmakten, Konungen i egenskap och Statschef och i år även Statsministern, fastslagit på sina hemsidor, och låt mig först av allt säga, att jag av allt mitt hjärta och hela min kraft håller med dem, och min Statschef i det här fallet.  Det gäller alla dem, som har stupat för vårt lands sak, och för freden; här hemma eller i utlandet. Så var det också redan på Högbystenens tid. Kåre blev kvar Atuti, eller i utlandet eller på utvägen – en annan runstenstext säger ”honom svek valacker (alltså rumäner) på utvägen” och Holm har tolkats som Bornholm, medan ”Österut i Grekland” betyder vissa Themata i Bysans, nära Syriens gräns, där krig rådde, då som nu.

madrid_skylitzes_greek_fireDet fodrades hård disciplin, god motivation och offervilja av män, som fick möta ”den grekiska elden”. Dina kamrater kan dödas, men du vinner segern !

Svenska soldater gjorde fredsbevarande insatser redan då. De nämns av Johannes Skylitzes och andra bysantiska krönikörer som män med ytterst hårda lagar, också mot sina egna, som inte tålde någon mannamån eller orättvisa, och vart de än kom i Världen medförde de sin lag, som ”Danelagen” i England till exempel, och spred den hedniska kulturens ljus över islams och kristendomens stora och kompakta mörker. Sedan 1945 har över 100 000 svenskar deltagit i FN insatser, och över 40 000 i fredsbevarande insatser av andra slag.

Vissa av dem fick aldrig återvända hem. De blev kvar därute, liksom männen som nämns på Högbystenen. Det är dem vi hyllar idag. De – och alla andra – som gav sina liv för en god och rättvis sak, och för sina kamrater. Det högsta Blot eller offer, en enskild människa alls kan göra.

Enligt Asatron är det otvivelaktigt så, att de människor som är goda nog för att göra detta, kommer att belönas efter sin död. Enbart den som stupar i strid, och dessutom koras av en högre makt kan komma till Valhall, och få förenas med gudarna själva. Enbart att dö i väpnad strid, är icke nog.

Vi måste underkasta oss makternas vilja, och förstå; att det inte är människors sak att döma över andras öden.

til-valhal-patch-gronolivenDansk ”Til Valhall !” Motivation Patch – Hedendom och Asatro har många norska, svenska och danska soldater gemensamt !

Underligt nog ville man i det här landet – vårt eget älskade Sverige ! – inte minnas Veteranerna alls, varken Krigsveteraner, Utlandsveteraner eller ens ”Cold War Veterans” tills 2011, det vill säga för jämnt 5 år sedan. Först det året – efter mer än 66 år av fredsbevarande insatser – fick vi ett värdigt firande, bedrivet som Statsceremoniell Verksamhet, och alltså religiöst neutralt – eftersom Statsceremonier i Sverige alltid skall bedrivas just så, att de är religiöst neutrala – och därmed öppna för alla grupper i samhället, även Asatroende. Själv känner jag till ett 50-tal namngivna Asatroende soldater och militär personal i Norden, samt mer än 80 i Sverige, varav många inom Samfundet Särimner.

Veteranmonumentet skall:  hedra Sveriges alla veteraner som deltagit i fredsfrämjande insatser idag och i framtiden och ska användas för årliga ceremonier och veteraners samt anhörigas enskilda besök, både efter och inför en insats. Vid större ceremonier, statscere­monier eller motsvarande, kommer grupper på upp till cirka 2000 personer att delta, bland annat militär paradstyrka och musikkår samt veteraner med anhöriga. …Vid minnesmonumentet kommer kransnedläggningar att göras och människor kommer att lämna blommor, ljus eller annat. Minnesmonumentet ska ge möjlighet till en stunds avskildhet för anhörigas minnesstunder men dess utformning ska inte associeras med en gravplats.

Nytt för 2016 är att även Statsminister Löfvén – som förra året skamligt nog vänt ryggen åt Veteranerna, och allt vad de representerar – denna gång valt att delta i ceremonin.

Han har i år belönat skåningen Martin Bauhn, vår frände – som en av initiativtagarna bakom VRR – en Veteranstödsförening – för nu finns också officiella Veteranstödsföreningar i Sverige, och situationen för veteranerna har nu åtskilligt förbättrats, och vi har äntligen vunnit tillbaka lite av den respekt, som man tog ifrån oss under Socialdemokratins och Reinfeldts år vid makten.

stort_klistermarke-180x180

Nu finns också en officiell förening för Veteraner och Kamratstödjare i vårt Sverige !

Jag själv räknar mig inte som veteran, även om jag har deltagit i väpnad strid, men däremot aldrig någonsin officiellt krig. Jag framhäver inte vad jag själv gjort, nämligen; och jag skryter inte över mig själv eller yvs över den jag är. Jag känner mig inte som någon hjälte, och hävdar heller inte att jag någonsin varit det. Detta också med tanke på våra dagars ”selfie-stick-religion” som jag hjärtligt avskyr och föraktar (se gårdagens inlägg)

Jag har sammanlagt dryga 17 tjänsteår vid det här laget, och jag hoppas kunna tjäna mitt land och mitt folk med många år till. Jag har skadats, men inte i strid, utan i en fordonsolycka. Som minnesgoda läsare minns, har jag tre titanskruvar inopererade i ena benet, samt minskad rörlighet.

Under de 17 år jag tjänat mitt land, har jag mist 11 goda kamrater och vänner. Det är dem jag vill framhäva, och det är för deras skull – och för deras familjers – som jag skriver det här.

Några av dem dog utomlands. Några av dem dog här hemma, och den förste av dem dog därför att han bar svensk uniform, nedprejad i diket av ett invandrat rattfyllo en söndagsmorgon, inför ögonen på sin hustru och sin familj. Några av dessa män kände jag väl, andra bara till namnet. Jag har skrivit om dessa händelser – mest med omskrivningar och aldrig direkt, men här vill jag sluta att tala om de döda.

Istället vill jag tala om de av mina kamrater, som ännu lever, och de som fått komma hem.

pbv_302-12

Vrak efter svensk PBV 302, ”Sniper Valley” – ej att förväxla med ”Sniper Alley” i Sarajevo – resultat av ”serbisk eld”

Jag skulle vilja tala med er om en god vän, som vi kan kalla för Tomas Tvivlaren, eftersom han råkar vara en varmt troende kristen – och inte en falsk sådan, som de flesta i ”svenska” kyrkan, men en som verkligen tror på, att göra sina medmänniskor gott. Han har gjort mer än 5 utlandsuppdrag vid det här laget, och vid ett av dem ådrog han sig en rubbning i sin ämnesomsättning. Den smög sig på, sakta. Det började med att han tappade smaken för vanlig mat, och med tiden fick han tillsätta allt starkare och starkare kryddor, för att han alls skulle kunna känna smaken av sin föda. Till slut var den så stark, att vi andra inte kunde få ned en tugga av den. Vi kunde skämta och glamma ganska mycket på den tiden. Bland annat skämtade T rätt friskt med firmans kända två-öls regel genom att en kväll sätta fram en kanna på 3,5 liter åt mig, samt en åt sig – på det sättet tog vi ju bara ”två öl” med tanke på vad vi skulle göra dagen efteråt. Så en dag fick vi höra att vår gode vän hade Diabetes, i ett långt framskridet stadium, vilket han ådrog sig i ett land i Centralasien.

Så en dag fick jag höra att min vän tillfångatagits, i främmande land – närmare Sverige – och att han var nära döden, på grund av sin sjukdom. Man tog ifrån honom all hans insulin, identitetshandlingar och mer. Han utsattes för en skenavrättning, men skadades inte. De som tillfångatogs samtidigt med honom – de var inte svenskar – skadades dubbelt mer. När han kom hem, skämde man ut honom i de svenska tidningarna. Bland annat skrev en 23-årig snorvalp – för något annat kan man inte kalla honom, ett litet svin som inte ens fullgjort sin försvarsplikt – sådana fega landsmän har vi nu – att min vän skulle visat sig ”svag” enbart för att han hade haft modet att gråta i svensk TV, och i direktsändning – eftersom han beskrev hur han skenavrättats, och allt det andra han varit med om.

Dagen de frigav honom – det var en måndag – grät jag också.

Jag begick nästan ett allvarligt misstag, och det var att vara en hårsmån från att försöka ringa honom, på hans mobiltelefon – men sen kom jag på var den kunde vara någonstans, och hos vem.

Det borde varit hans fru och hans son, som skulle vara de första röster han hörde – inte min !

Vi tjänstgjorde tillsammans i tio långa år.

Han har fortfarande Majors tjänstegrad, tror jag – för de utnämnde honom aldrig till Överstelöjtnant.

Jag själv är bara ett bättre beprövat svenskt underbefäl.

800px-Swedish_Pbv_302_IFOR_BosniaJag skulle också kunna berätta för er om en annan god vän, vid namn Torbjörn. Han har fullgjort mer än 18 utlandsuppdrag, det ena efter det andra. Nästan ingen man jag haft förmånen att lära känna, eller ens höra talas om, har fullgjort så många – före 60 års ålder. Han betraktas av vissa personer – särskilt de inom personaldetaljen – som på goda grunder galen, eller i varje fall som möjligen lidande av OSS ”Old Sergeant Syndrome” – en mycket ofta missuppfattad åkomma, som består i en extremt hög motivation, och en oföränderlig vilja att göra sin plikt.  Inte mindre än 18 värnpliktskullar, och 400 yngre personer har lärt sig se upp till denne man, som vore han allas deras far – och han har lovat dem alla att skriva sina memoarer, så jag skall inte berätta för mycket om just honom och hans liv för er.

Men – hedning är han – även om han inte vill erkänna det. Och Tors Björn samt redskap här i Midgårds dalar dessutom, även om han frånsäger sig titeln.  När han var i centralasien, på det uppdrag som kunde bli hans sista, fick han ett stick av en sandfluga. Sandflugan bär på en parasit. Parasiten utsöndrar i sin tur ett gift, som bland annat angriper centrala nervsystemet. Den förorsakar också förruttnelse av huden och köttet, exempelvis i ansiktet, eller på andra ställen där sandflugan råkat bita genom oskyddad hud. Numera ser han ut som en kardanknut i ansiktet,  men i och för sig, han var ingen skönhet förut heller !

När det var som värst, blev han förlamad. I tre dygn minst, var han helt orörlig från nacken och neråt – sjukdomen kan träffa olika ställen av kroppen, beroende på vilka nerver som slås ut, och den slår blint – oftast dör personerna i späd ålder i u-länderna, men de som överlever får livslång immunitet. De pumpade honom full med antibiotika, och skickade hem honom till ett svenskt sjukhus, där kvinnliga läkare – eller rättare sagt kärringar – som aldrig varit utanför vårt lands gränser föreläste om bristande hygien med Torbjörn bakom en glasruta som föreläsningsobjekt. Han kunde då ännu inte tala, men åtminstone skriva, och höll diskret i bakgrunden upp små skyltar med texter som ”Tro henne inte !” och ”Ni ljuger !”

Under sin konvalescens talade vi mycket tillsammans. Jag berättade för honom om mina skepp och båtar, som jag seglat. Han om sina hästar, då han är och var kavallerist, men också ”pansarkusk” och annat mera. Hans huvud värkte hela tiden, och han hade sprängande migrän i ett halvår, som ständigt plågade honom. För att fördriva tiden i vårt gemensamma fängelse och kloster, skilda från Sverige, skilda från Världen, behandlade vi Hastings, Teutoburger Wald, Stamford Bridge, Clontarf. Det var vårt sätt att besegra sjukdomen – och ledan. Så snart han tillfrisknat, åkte han ut ur landet igen, denna gång till Sydsudan – på en första mission – som vi vet, skedde där inga insatser från svensk trupp, mycket beroende på vad Torbjörn kommit hem och fått berätta.

Jag vet att Asatro – myter och det som vi kan kalla vårt nationella arv, kan ge en man hans hälsa och tro åter, för jag har fått se och uppleva allt detta.

Adelsö04 29

 Nu ska jag berätta om en tredje kamrat. Låt oss kalla honom 1913 Sjöberg, även om det inte är hans riktiga namn. Hans öde och äventyr – hans örlog – finns omnämnda i en bok, betitlad Alpha Tango, av en viss Jimmy Juhlin Alfberg, på ett förlag som heter ”Kulturminnesbyrån” år 2003, eftersom mycket som i den boken berättas, är nu kulturminnen, liksom Högsbystenen. Sjöbergs öde bestämdes i mycket av att den PBV 302, som han satt i, träffades av en rysk ”Sagger” missil som brände rakt igenom vagnen, och brännskadade föraren svårt, samt ytterligare en man till i vagnens besättningsutrymme. Inom parantes var det tur att vi i Bosnien hade 1960-tals fordon, eftersom hela besättningen sannolikt dött, om pansaret varit lite starkare.

Efter den sortens upplevelse var det inte utan, att min vän och kamrat började tvivla på sig själv. Han var av en årsklass yngre än mig, men vi tjänstgjorde vid samma regemente – officiellt nedlagt. Det underligaste, sade han – var att komma hem till campen och se det utbrända, men omhändertagna fordonet med svart-gul varningstejp om, när man dagen förut åkt i det.

index

Till slut började Sjöberg läsa en hel del hednisk litteratur, huvudsakligen om svamp, schamanism och annat ”fornsederi”. Det blev också hans stora olycka här i livet, och jag trodde aldrig själv att jag skulle få se honom uppleva sin 40-års dag – det trodde inte många andra vänner heller. Sjöberg trodde – när det var som värst – att han skulle sy sig en egen ”osårbarhetsmantel” som han kallade det – delvis inspirerad av upplevelserna i det brinnande fordonet, delvis inspirerad av ”The ghost shirt society” och annat han läst på egen hand. Jag försökte – med varlig hand – styra honom tillbaka emot Asatron – och hur som helst hade han ingen att prata med sina upplevelser om, eftersom ingen ville lyssna på honom, ingen ville förstå honom, och det fanns inget VRR – och synen på Veteraner från samhällets sida var också helt annorlunda..

Jag ska ge er ett prov på något jag själv minns, från 1998 ungefär – när jag umgicks med Sjöberg, och som illustrerar det skick han var i. Efter en blöt kväll – med mycket öl – på en japansk restaurang som fortfarande ligger kvar, i hjärtat av söder – Stockholm – och en massa öl, kom jag och 1913 Sjöberg att passera dåvarande krog Jacob Skräddare i Götgatsbacken, när något small till framför oss – det kunde varit en ”backfire” eller en ”efterbrännare” från en passerande bil. Jag själv gick först, och i den situationen tänker Sjöberg förstås att jag ska ned på marken – kosta vad det kosta ville – eftersom jag är dum nog att fortfarande stå upp – när Sjöberg kastat sig ned i rännstenen.

Nu tycker jag inte om att bli fälld och neddragen på allmän gata, så jag tror visst att jag sparkade till Sjöberg i huvudet – hårt och kraftfullt. Där låg vi sedan och slogs i rännsten, rakt framför krogens fönster, och det var ju ingen vacker eller värdig syn att se, förstås.

Till slut kom 1913 Sjöbergs dåvarande flickvän – låt oss kalla henne ”Snyftiga Sofia” – till platsen, ditkallad av någon jag inte minns. Och hon böjde sig varligt ned över Sjöbergs kropp, som låg på gatan efter att jag själv misshandlat honom, och han misshandlat mig – jag fick så jag blödde näsblod – och hon sa ”jamen xxx.. – du är hemma nu, du är hemma nu…du är hemma nu..

Ni förstår, 1913 Sjöberg hade aldrig fått komma hem.

Hans eget land, hans eget samhälle hade svikit honom, och jag var hans enda vän.

Tyvärr lyckades han aldrig hålla sig borta från ”fornseden” – och med den sjönk han allt djupare och djupare in bland drogerna.

Man iakttog honom till slut vid ett ”fornsediskt” blot vid Gamla Uppsala i början av 2005 ungefär, och då såg han mycket härjad ut. Ingen av oss trodde att han skulle överleva, eller komma ur det – som sagt – men det gjorde han. Numera har han slutat med all ”forn sed” och är sysselsatt i databranschen. Han har ett jobb han älskar – bland annat har han arbetat med animationer av Regalskeppet Vasa – samt också en familj, vad jag förstår. Samt folk som älskar och bryr sig om honom, vilket han är värd.

 Själv har jag aldrig svikit den rena Asatron, som ni vet.

Men det är för mina kamraters skull, jag skriver detta. För alla de som dog. För alla de som lever. För alla de, som inte fick komma hem.

För att det ska få ha sin dag, sitt Valhall, sitt minne till sist. Och få upprättelse.

Does it matter? -losing your legs?
For people will always be kind,
And you need not show that you mind
When others come in after hunting
To gobble their muffins and eggs.

Does it matter? -losing you sight?
There’s such splendid work for the blind;
And people will always be kind,
As you sit on the terrace remembering
And turning your face to the light.

Do they matter- those dreams in the pit?
You can drink and forget and be glad,
And people won’t say that you’re mad;
For they know that you’ve fought for your country,
And no one will worry a bit.

  • Siegfried Sassoon, 1918 – ”Counter Attack and other poems”

canvas

Kort är min tid, blott en ensam droppe i världshavet är jag,
redan förvissnad förgängelsens höstliga guldskrud bär jag.
Livet är evigt och mäktigt och grymt och isande kallt.
intet är jag, men min ras och min rot och min stam är allt.

Havet har dånat i tusende år och susat har linden
evigt är havets och skogens brus i den eviga vinden
evig är ursprungskällan från vilken jag kommer
blott jag lever och kämpar och brinner
en flyende stund en dag

Härligt för droppen att åter för evigt få sjunka i havet
härligt för lövet att multna vid roten av trädet begravet
Stammens odödlighet stolt jag bär i mitt bröst
Dödlig, men ändå evig jag är, det är min trotsiga tröst

  • Ur ”Invokation” av Bertel Gripenberg, 1923

yggdrasil_by_carles-d5plsy6

4 thoughts on “Adiafora

  1. https://sv.wikipedia.org/wiki/Det_flygande_spaghettimonstret
    https://en.wikipedia.org/wiki/Flying_Spaghetti_Monster
    http://futurama.wikia.com/wiki/Church_of_Trek
    http://starwars.wikia.com/wiki/Church_of_the_Force
    https://en.wikipedia.org/wiki/Jediism
    http://www.pifmagazine.com/1999/02/the-first-presleyterian-churchof-elvis-the-divine/
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Zoroastrism
    ”Eftersom eld, jord och vatten tillhör den goda, heliga och ljusa sfären fick inte de döda begravas eller brännas. Liken sågs som orena och sattes i stället ut till fåglarna i torn på höjder eller bergstoppar. Sådana torn (så kallade Tystnadens Torn) finns fortfarande kvar, dock begraver zoroasterna numera sina döda då den härskande religionen (islam) förbjuder denna form av ”begravning” i Iran. Detta sker dock i speciella behållare som undviker direkt kontakt mellan liken och jorden under. Bland parserna i Mumbai förekommer det fortfarande att man lägger sina döda på taket av ett ”tystnadens torn” så att gamarna kan äta liken. Det mest kända tystnadens torn i Mumbai, Doongerwadi, ligger på en höjd på den berömda halvön Malabar Hill.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Parsism

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s