Nej, vi Asatroende b-e-r ALDRIG till våra Gudamakter… (inlägg från 2018-05-22)

Det finns många groteska missuppfattningar om Asatro, som sprids ut av sk ”fornsedare” och obildade amerikaner på nätet. Oftast rör det sig om olika politiska rörelser till höger eller vänster som bara vill förvirra, desinformera eller skapa oordning, rena ”troll” med andra ord. Särskilt den lilla och mycket aggressiva sekten ”Samfundet Forn Sed” – ett slags New Age vänster med tydligt kristna inslag – gör allt vad den kan för att förstöra vårt kulturarv, eller rättare sagt vad som finns kvar av det i en tid som vår. Medan muslimer och makabra monoteister stör och förstör med ”böneutrop” och klockringning, tar detta patrask inte avstånd från de sanitära olägenheterna, utan försöker i likhet med ”Svenska” Kyrkan att förespråka och vidare utbreda dem istället.

I den ursprungliga svenska lagen om religionsfrihet, SFS 1951:860 stod det i själva portalparagrafen såhär:

Om religionsfrihet

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

En religion som skriker, skränar, ropar, bönar och ber förargar onekligen allmänheten, och fastän (S) märkta politiker upphävde denna goda lag år 1995 finns det fortfarande lagar emot förargelseväckande beteende, lyckligtvis. Huvudparten av svenskarna vill numera inte ha någon islamism eller kristendom i sitt eget land, och därmed torde frågan om böneutropen vara avgjord.

Religionsfrihet får ALDRIG NÅGONSIN bli samma sak som frihet att störa, kränka och utöva herravälde över sina medmänniskor. Undersökningar från TV 4 visar, att minst 60 % av svenskarna vill vara ifred för klock-klang och minaret-skrän…

De dumma amerikanernas argument är, att ”alla” religioner skulle innehålla böner till gudamakterna, fastän vissa religioner – som vi hedningar till exempel – inte alls ser något behov av att ”be”, gå ned på knä, förödmjuka oss själva eller krypa och kräla i stoftet som dessa kristna och vissa andra.. Bön är i själva verket fullkomligt okänt som begrepp inom Asatron och Hedendomen, och det kan man bland annat bevisa både ur arkeologi, språkhistoria och inte minst de skriftliga källor vi har.  ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Havamal enligt Erik Brates kända översättning, och precis så är det också. Hela naturen och det naturliga kretsloppet vi ser i det universum vi har omkring oss följer samma princip.

NÄR skall alla dessa kristna hundar och österländska byrackor INSE SANNINGEN ?

Man får ingenting för ingenting. Materia eller energi kan inte nyskapas, bara omvandlas. För att du ska få något att skörda och äta, måste du först så och odla. Utan arbete, ingen inkomst. ”Den som inte vill arbeta, skall heller inte äta” sade Martin Luther på sin tid, och han var inte bara germanskt influerad, utan en mäkta hednisk person på sitt sätt. ”Och som man sår, får man skörda” lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Att sitta som en liten barnunge i ett hörn, och bara tigga och be – eller förödmjuka och förnedra sig själv inför gudarna och hela kosmos är inte och har inte varit något för oss Nordbor. Och för övrigt – Hur är våra Gudar till sinnes, om vi följer Eddans och alla källors tydliga vittnesbörd ?

Oden, till exempel, struntar fullkomligt blankt i om du ”tillber” honom eller inte. Han ger dig inte något gratis, förutom goda råd om hur du skall klara dig själv; men för övrigt skall du nog inte tro att du kan befalla över just honom eller kräva att få någonting, om du inte ger Oden av vad du själv har först. Det är detta som menas med att blota eller offra, och oavsett om du offrar av arbete, tid, energi eller kraft eller till och med i form av materiella ting; så måste du göra detta först, av egen fri vilja och förmåga, innan du alls kan få något av Asatrons gudamakter. Asatro är en religion för vuxna människor, inte för drägglande, tjatiga barnrumpor, som tror att de kan få ”en gratis lunch” eller ”gratis glass” utan att själva anstränga sig eller arbeta för det.

Tigga och be, kravla i stoftet för en tarvlig allmosa ? Vill DU bli precis som dessa ”goda kristna” ?

”Ska ha, Ska ha, Ska ha” lyder Stortrutens och Skränfockens gälla böne-utrop…

Tiggar-religioner eller allmose-krav tilltalar verkligen inte mig som hedning, det måste jag säga. Allt detta finns tydligt angivet i Eddans och Havamals livshållning också, och under de följande dagarna tänker jag ge flera exempel på den saken. Nu argumenterar okunniga och lögnaktiga människor, att det i det sk ”Runatal Hávamáls” skulle finnas en enstaka versrad, som skulle ”bevisa” att Nordborna rabblade böner och föll på knä, precis som de kristna hundarna. Inget kunde vara mera felaktigt eller väsensfrämmande för en fri man eller kvinna i hednisk tid, för på det viset betedde sig bara trälar, dömda brottslingar och trälars vederlikar.

Versraden finns i den 144 strofen, som i original lyder:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

Dessa okunniga drar sig inte ens för att göra våld på Odens egna ord, och de kallar sig själva för hedningar ! Ordet ”bidhja” som de hakat upp sig på, betyder inte alls ”att be” i någon kristen bemärkelse, och språkhistoriskt sett användes detta ord inte så förrän långt in på 1200-talet och i den kristna medeltiden. ”Bidhja” är avlett ur ”budh” eller bud, som i en Konungs bud, alltså direkt uppmaning eller order.  Ord som sändebud, ombud, budkavle, eller det nuförtiden så vanliga ordet ”ombudsman” har exakt samma upphov, och strofen om runorna handlar mycket riktigt om hur man skriver och skickar meddelanden, inget annat. Man sänder, ristar och råder, står det. Ingen skulle någonsin vara så dum, att han eller hon tror sig kunna befalla över själva gudarna, men blota och soa, alltså sjuda eller koka ett offer, står mycket riktigt med här.

Vi säger ännu idag ”får jag be om största möjliga tystnad” eller ”jag ska be att få tio kilo bacon” till exempel och det här är visst inget bönerabblande, för vi har tänkt betala för baconet, och vi uppmanar, äskar eller beordrar tystnad, när vi säger så. Ordet bud syns också i budskap, till exempel, och språkhistoriskt har det alltså inte ett enda dugg med kristna böner att göra – och det står skrivet i de flesta någorlunda bra kursböcker över Norröna…

Nej, ordet ”Bidhja” som i bud och förbud eller påbjuden verksamhet har inte ett enda förbannat dugg med det kristna ordet ”bön” att göra…

Förväxlingen mellan ”bön” i den mening de kristna på medeltiden använde ordet – och somliga av dem använder det ju än idag – och ”budh” (som är en helt annan sak) uppstod när latinets ”precari” vilket syns även i verbet predika, liksom ordet ”prekär” eller det gammalnorska ”preke” eller ”präka” på vissa svenska dialekter, dvs oja sig och förödmjuka sig som en kristen, bräka och utstöta oartikulerade ljud, som en riktig Monoteistisk fårskalle… lånades in i de germanska och nordiska språken. På normandernas gammelfranska blev det ”praye” och detta upptogs slutligen i engelskan i formen ”prayer” – men det var först på 1300-talet.

Nu fanns det ett närliggande frisiskt ”prian”, ”frijan” på gammalhögtyska, som låg mycket nära det nordiska ordet ”fria” (som en fri man gör till en vacker kvinna, när han vill gifta sig med henne) och vid detta tillfälle – och ifall man befann sig i krigsfångskap – var det ENDA säger ENDA tillfälle som en fri man någonsin gick ned på ETT knä, men aldrig TVÅ… Prian, fria, och präka – allesammans närbesläktade ord – togs alla upp i de nordiska språken, säger etymologerna, och så småningom – från 1200 – talet och framåt, lanserade man alltså begreppet ”bön” här också, fast det egentligen var något helt främmande för ett nordiskt tänkesätt. Jämför med hur ”underkastelsen” i form av islam nu också gör sig hemtam i de nordiska länderna !

Nej, denna romerska staty av en skägglös german eller kelt BER inte alls till någon gud, men anropar kejsaren i egenskap av krigsfånge…

På nätet kan man få se mycket amerikansk idioti, skriven av kristna. Nedanstående bild skall till exempel vara ”bevis” för att våra förfäder ”bad” på kristet vis redan under bronsåldern, men vad visar bilden egentligen ? – Jo, flera personer som ror och paddlar i båtar – som vi alla kan se !

De enda bilder med knäfallande figurer från arkeologiskt material man sett utöver det är personer som åker i vagnar eller liknande, eller kultbilder av olika slag, alltså skulpturer av Gudar eller Gudinnor som sänker sig till människornas nivå, för att kunna tala med dem – och INTE omvänt… Den här gudinnestatyn från bronsålderns Danmark, har påståtts föreställa gudinnan Nerthus eller Njärd, som sitter i en vagn och låter sig beskådas av människorna – henne skrev jag senast om igår…

Men ”Buslubön” då ? frågar plötsligt någon... Tillhör inte den dikten eller kvädet Eddan ? – Nej, svarar jag, men däremot sk ”Eddica Minora”, alltså små kväden utanför Codex Regius huvudhandskrift, som alla skrevs minst 250 år efter det att hedendomen upphört och blivit förbjuden i lag på Island. Själva namnet ”Busluboen” kommer från 1300-talet, och visar hur Nordborna såg på de kristna, och deras ständiga böne-rabblande.

Den första svenska översättningen av detta kväde kom till redan på 1600-talet, och gjordes av prästmannen Olof Verelius. Den berättar om hur den elaka  trollkonnan och tiggar-kärringen Busla – som var ett ”böss och ett löss” som det heter – trängde sig in, först hos en hederlig bonde och sedan hos kung Heidrek, som var konung över Götaland.

Där brast hon ut i de vildaste förbannelser och förebråelser, och hotade kungen med stryk, samt att han skulle bli ”riden av Rimtursar” och ”i röven krängd” som det heter i Åke Ohlmarks välfunna översättning, ifall han inte genast gjorde henne till viljes, och gav henne en massa saker.  Även i detta sena 1300-tals fall, så används ordet ”bön” alltså snarast om en order, en befallning eller ett bud och inte alls någon gudfruktig ”bön” på det kristna eller mohammedanska viset. Så var det med den saken !

Tänk på det – ifall ni nu inte vill bli ”i röven krängda” !

KNÄFALL ÄR INGET FÖR OSS HEDNINGAR – OCH HÄR HJÄLPER VARKEN BÖNER ELLER KLAGOSÅNGER…

Frihet – Självständighet – Människovärde. I alla tider har detta varit hedniska dygder – inte ”böner” och allmosor… Det är SKAMLIGT för en fri människa att leva på knä eller låta sig förslavas..

Asatro är Polyteism, och här hjälper varken böner eller klagosånger… (inlägg från 2019 -01 -26)

Man kan läsa mycket på nätet, både sant och osant. En av de sannare och mer givande artiklar om Asatrons natur som jag läst på senaste tiden är ett inlägg ur det vetenskapliga magasinet ”Live Science” som bekräftar vad jag själv sagt i många år. I Sverige matas vi med falska påståenden om ”forn sed” och annat trams, som motsäger sig självt. Asatron är inte alls någon ”sed” eller mekanisk upprepning, helt utan andligt innehåll. I USA däremot möter oss tusen och åter tusen inlägg från virriga kristna i hednisk förklädnad, som säger att de uppstämmer ”prayers to Thor from their pagan Altars” och andra dumheter i den stilen. De här förvirrade individerna har uppenbarligen aldrig förstått vad Asatron är för något, och hur den fungerar.

För det första – en Asatroende ”ber” aldrig några böner – någonsin. Asatron är en naturreligion, och inget i naturen är gratis. Du får inte älgkött, utan att först jaga fatt på en älg, fälla den, stycka den och ta hand om köttet. Du kan inte skörda någonting alls, utan att först så, och för att alls få något, måste du först arbeta. Detta gäller också i vårt nutida samhälle, även om vi nu har en massa bidragsberoende här i landet, sådana som tror att de kan inkassera ”medborgarlön” på andras arbete, och få sig tilldelade bostäder, jobb, sjukvård och alla andra fördelar helt gratis, utan att någonsin betala för det. Det säger sig själv, att inget samhälle kan fungera så i längden, och inte heller naturen fungerar så.

De kristna förstår inte, att ”bön” på sitt sätt är den mest ultimata hädelsen av alla. Ser vi saken ur monoteistisk synpunkt, och tror på en enda, allsmäktig gud, så är det verkligen förmätet att tro, att man skulle kunna påverka universums härskare att göra som man vill, och hela tiden få sina egna önskningar tillgodosedda. Begreppet bön är inget annat än ett oerhört naivt sätt att försöka ”styra Gud” och likt ett spädbarn bara skrika på godsaker och önskningar, gällt och ihållande, stup i kvarten. De kristna använder sig av sin gud som ett slags krycka som ska hålla dem uppe, så fort livet blir för svårt, för de förmår inte göra någonting själv, inte tänka en tanke för sig själva. Hela tiden hänger de sin inbillade Pappa, Mamma eller ”allsmäktige herre” i hälarna, och tror att han skall komma farande och lösa alla problem åt dem, så fort det bara passar. Men livet fungerar inte så, som vi alla kan se. Och naturen fungerar inte så, den heller.

Alla vet vi att hedendomen bygger på offer, eller blotande. ”Gåva kräver, att gengåva gives” som det står i Hávamál. Vill du erhålla något, om så bara tur med vädret eller Makternas gunst, ja då måste du själv göra något för dem, offra något för dem, av egen fri vilja, håg och arbete – om så bara att skriva en blogg, eller visa din hängivenhet på annat sätt. Då först kan du erhålla något, då först kan du betrakta en gudamakt som en fullvärdig vän, eller – som det hette – ”Fulltrui”, någon som du tror helt och fullt på. Diverse snusförnuftiga amerikaner har försökt förvanska Asatron, och utgått från det enda ordet ”bidhja” i Hávamáls berömda uppräkning – i 144:e strofen – om blotets natur:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

”Fáa” betyder här färga, som när man färgar in ristade runor, och ”bidhja” betyder befalla, som i en konungs bud, ett sändebud, att överföra ett budskap – inte alls att sitta och ”be” och bära sig åt som en smutsig tiggare, vilket är de kristnas sätt att förhålla sig till sin gud – de tror ju att de kan sitta och tigga och bettla på gudens bekostnad, bara för att få sin egen vilja fram.

Den som vill erhålla något, måste först offra något, eller arbeta för det. Sådan är naturens lag, och sådan är lagen i alla fungerande samhällen – i alla tider…

De kristna har missuppfattat och förvridit många andra kulturer i Världen förutom vår, allt efter sin egen skeva gudsuppfattning. Se på Japan och Japansk Shinto, förresten. Där begår man vad som kallas ”Matsuri” eller blot, genom att först knäppa händerna, och klappa i dem för att påkalla kamis eller makternas uppmärksamhet. Detta är inte alls någon kristen ”bön” även om det kan se ut så för den helt oinsatte, västerländske betraktaren. Japanska troende knäpper händerna eller bugar, för att visa gudomen vördnad, och för att hälsa den. Inte för att ”be”, för man kan inte be om något, utan att också offra – och göra något i gengäld.

Visserligen används felaktigt det engelska ordet ”prayer” om shintos riter och ritualer, främst av okunniga kristna, som inte kan frigöra sig från sin egen kristendom, ens när de betraktar en annan kultur än sin egen. De mycket få utövare av Shinto jag talat med säger att det såklart även finns tavlor med önskningar, som symboliskt sätts upp vid Shinto-tempel, men de är just löften om att göra en insats, fromma förhoppningar eller uttryck för tacksamhet – och fortfarande inga ”böner” i västerländsk mening, för man får ingenting för ingenting…

På samma sätt förhöll det sig med Vikingatidens Polyteism, enligt vad forskarna i ”Live Science” nu skrivit. Man ”bad” aldrig någonsin till Tor. Han var ju en åskans, regnets och stormens gud, och han sände människorna stormar därför att de skulle bli starkare, och lära sig uthärda dem – inte för att de skulle tigga, ligga på knä och fegt ”be” om något, som de i alla fall inte kunde få.

Skillnad i attityd – Skillnad i inställning ! Här hjälper varken böner eller klagosånger…

Gudarna var heller inte allsmäktiga, och inga moraliserande små överherrar och påvar, som gav människorna regler och påbud om hur de skulle uppföra sig, och sedan straffade dem för att ha begått ”synder” eller andra inbillade och påhittade brott. Hedendomen och Asatron fungerar inte så, helt enkelt.

Despite their lack of all-knowing, moralizing gods, the Vikings developed a complex society. That suggests that even belief in smaller deities can spur human cooperation, researchers reported in December 2018 in the journal Religion, Brain & Behavior.

Gudarna var inte allvetande eller moraliserande, men ny forskning – också med neurologins hjälp – visar att tron på flera gudar, alltså Polyteismen, gav människor förmågan att samarbeta. Ett bäöttre och tolerantare samhälle än vad Monoteism och kristendom förmådde skapa. De nordiska hednigarnas hjärnor fungerade helt enkelt på ett bättre och smartare vis än hos de passiva och tröga kristna, som bara slaviskt överlämnade sig till ”Guds vilja” men aldrig gjorde något för att själva lösa sina problem. Hedendomen stimulerade istället problemlösandet, och kreativiteten. För att bygga ett skepp måste man ha bistånd från Njord, skeppsbyggnadens gud, och lära sig hur man bygger båtar. För att segla båten, behövdes vinden, och därför Tor. För att korsa de mörka djupen, måste man spekulera om Ägir, det djupa havets gud, försöka förstå hur havets strömmar fungerar, och så utröna Ägirs vilja.

Allt detta stimulerade det självständiga tänkandet, och blev en kreativ utmaning – som präglade ett helt samhälle.

The Vikings were an intriguing case study for the question of whether a god or gods can help facilitate the development of a complex society, because they went through major changes between around A.D. 750 and A.D. 1050. At the beginning of this period, Scandinavia was peopled by small tribes. By the end, it was a hierarchical society of kingdoms, politics and laws that was capable of launching seafaring expeditions all the way to North America. Raffield and his co-authors wanted to know if moralizing high gods, or ”big” gods like the God of the Bible, were necessary for this transformation.

— —

heir findings suggest that they were not. The sagas, poems and artifacts of the old Norse people do indicate that Vikings believed that supernatural beings were watching them. They swore oaths by the gods and sometimes wore oath rings dedicated to the god Ullr. Some war helmets bore a gold-and-garnet eye representing the eye of the god Odin. Scandinavian contracts mentioned gods, and characters in sagas who failed to make sacrifices to the gods often died in awkward ways. (One popular fate was to get impaled on one’s own sword.)

But the Viking gods did not seem to be ”big” gods, Raffield said. They weren’t supremely powerful — in fact, Norse mythology holds that they weren’t even immortal, but were fated to die in a cataclysm called Ragnarök — and they weren’t omnipotent. — — These findings indicate that big, omnipotent gods weren’t necessary for a society to become more complex, Raffield said. They also point to a system of belief quite unlike most of the major world religions today.

Hedendomen fungerade efter Polyteistiska Principer, inte Monoteistiska. Det fanns ingen övergud, ingen allsmäktig herre. Inga straff, och inget ”syndabegrepp” – men däremot en tro på ödet, lyckan och att det gick att forma sitt eget öde med hjälp av hårt arbete, och ett vänskapligt förhållande till naturen och gudarna.

Genom att blota, offra och i gemensamt arbete och liv bygga upp en gemenskap, blev våra förfäder starkare, kreativare och friskare än andra folk. Deras vetenskap och skicklighet i strid gick framåt. Olika gudar gav olika livsval, och ett mer utvecklat samhälle – utan passivitet, utan tiggande, utan kryperi inför någon överhet eller någon ”allsmäktig herre”. Trofasthet, hårt arbete. Frejas kärlek, Odens visdom, Frejs givmildhet och Tors styrka – men utan bön, med gudarna som förebilder och ideal, att efterlikna i det praktiska livet – se där något av vad som gjorde och gör Asatron stor – ja större än annan tro, och andra religioner..

Som alla läsare vet och förstått är detta en personlig blogg, inte en ren informationssajt om Asatro, eller en introduktionssida för skolungdom eller liknande, men ett verk av en Asatrogen, som lever idag. Jag besvarar sällan läsarfrågor, men jag har redan skrivit några litteraturtips under huvudrubriken ”Asatro” ovan – klickar ni på det ordet och scrollar ni nedåt, kommer ni till ett gammalt inlägg som rekommenderar några objektiva och vederhäftiga böcker i ämnet.

Men, alltnog – för tre dagar sedan fick jag ett trevligt brev, ur vilket jag saxar följande:

Har funderat mycket på det som du skriver om att nordens historia och dess arkeologiska fynd, hamnar lite i skymundan. När jag tänker efter själv, och ser på dagens läroböcker så finns det ej så mycket beskrivet i dessa om nordens historia/mytologi. En enkel sökning på Bokus om asatro och vikingar ger mest böcker som är skrivna för sju till tolvåringar. Sedan hittar man mest engelska böcker som är skrivna om ämnet. Vilka böcker ska man läsa för att få mer information? Finns det böcker som är skrivna på svenska utan de tendentiösa inslagen? Jag har läst eddan, men köpte häromdagen en ny edda, som skulle vara så nära originalet som möjligt (codex regius vilket är originalet?). I denna bok finns det kommentarer och den var sammanställt utifrån flera olika översättare. Men man börjar fundera, när du beskriver feltolkningar från det fornnordiska språket. Försökte se vilka författarna var, fick upp att de levde på 1800-talet. Som jag sett på andra eddor verkar det vara många präster som är översättare. Dessa kan man tänka sig har/är mer tendentiösa.

Alltså böcker av intresse är väl sådana som beskriver det du berättar om i din blogg. E.x.v tiden före och under vikingatiden i Sverige, norden och Europa. Sådan litteratur som inte är eller har väldigt lite inslag av tenditiösa element. Men även böcker om nordbornas religion och utövning (eddan är väl given). Har faktiskt hittat två stycken böcker som kan vara av intresse: 9780190231972 , ancient scandinavia samt 9780415692625 , the viking world.

En till fundering som jag har är den om nordborna och samerna. Jag kan tänka mig att det förekommit visst utbyte mellan dessa folk t.e.x. Genom att samerna har en åskgud på sina ”trolltrummor”. Det finns även en gravhög i Sangis som ligger i Kalix kommun. I gravhögen har de hittat ben, svärd och sköldbuckla o.s.v. Och nej jag är ej same själv. Vad tror du om detta?

Det är faktiskt precis som brevskrivaren säger. En hel del moderna böcker är mycket tendentiösa, och en hel del Edda-utgåvor (som till exempel Lars Lönnroths version) är felöversatta – medan andra – som Collinders – lider av den lilla egenheten att vissa centrala strofer i Hávamál (bland annat den om hur Oden finner runorna) är bortklippta, fast Collinder ändå påstår att det skall vara den fullständiga versionen – och bläddrar man fram till fotnoterna, finner man att Collinder bara skrivit ”detta är runmagi och skall inte översättas” som enda ursäkt varför han tar bort, klipper och förvanskar.

Lars Lönnroth – som översätter ”Mannar allherliga mannast” (vad kan det väl betyda, så säg ?) om Tor i Harbadsljod med ”pojkvasker” under förevändningen att han ”måste” översätta så (det måste man inte alls) är ännu värre, som exempel. Han är rent ut sagt intellektuellt ohederlig emot sina läsare, då han tror att han måste ”förenkla” (eller rättare sagt dra ned och besudla – för det är detta han hela tiden ägnar sig åt, när han tycker att berättelsen ”ska göras mustig” som han skriver – med uttryck som ”din bög!” eller ”gorma lagom” vilket inte alls finns i originalet – och vid sidan om ännu värre politiskt motiverade förvanskningar från USA (där Tor görs till transvestit) och sk ”PK-eddor” har man faktiskt rätt att ställa frågan vilka böcker som är åtminstone någorlunda objektiva, och kan läsas av nybörjare.

Själv tycker jag att Anders Baekstedts ”Nordiska Gudar och Hjältar” ISBN 91-37-09594-3  (mfl utgåvor) är en alldeles utmärkt och saklig bok att börja med. Den kom redan på 1960-talet på När Var Hurs förlag som en översättning från danskan, och har sett flera upplagor och uppdateringar sedan dess. Den politiserar inte, förvrider inte heller till någotslags ”Pk-tänk” á la vänstermänniskorna i ”forn sed”, utan håller sig historiskt korrekt och neutral, utan onödiga pekpinnar eller värdeomdömen.

Ur Baekstedts kapitel om Oden…

Folke Ströms ”Nordisk Hedendom” från 1960-talet är mer akademisk, men kortfattad, och var tills alldeles nyligen kursbok på universitetet, men lär knappast stå på pensum i just detta årtionde, då akademikerna hopar skällsord och fula tillmälen över de Asatroende, precis som vanligt. Teorierna i boken är delvis föråldrade och inte längre populära bland forskare idag, men boken innehåller också en riklig litteraturlista, och stimulerar till vidare undersökningar i egen regi, vilket är bra mycket bättre än dagens politiserade universitet.

Gro Steinslands ”Fornnordisk Religion” ISBN 9789127114296 som kom för ett antal år sedan, har jag gjort reklam för förr. Den är visserligen inte fri från värdeomdömen vad gäller dåtidens samhälle, och tenderar till feminism, men slår aldrig helt över i osakligheter, och innehåller också vissa försök till källkritik, ibland lyckade, ibland inte – men bokens verkliga förtjänst ligger i att den redovisar forskningsfronterna, som de såg ut under 2000-talets första årtionde, och därför verkar som en uppdatering samt komplettering till Baekstedt och Folke Ström…

Sangis-högen, så. Ja, enligt de flesta arkeologer utgör 800-talets gravhög från Sangis, ett solklart bevis för att även Norrbottens norra kust var befolkad av svenskar, och inte av samer. Den innehåller artefrakter som bevisligen var från Svealand, och inte är samiska, liksom hela begravningsskicket. Jag har inte funnit något på internet som tyder på att den manlige personen i graven – som har en fullständig vikingatida vapenutrustning varit något annat än just svensk, och från svealand – men i och för sig, möjligheten finns att artefrakter eller föremål kan exporteras mellan kulturer, eller att samer i området redan tidigt antagit svensk kultur och blandats med de svenska inflyttarna – det borde en antropologisk eller genetisk undersökning kunna ge svaret på, men jag har inte sett något om någon sådan, som sagt. Så när som på att ”lappknivar” och kanske några andra föremål importerats åt andra hållet (dvs från den samiska kulturen och in i den svenska) så torde motsatsen ha varit mycket vanligare, när det gäller hur föremål handlats med, och bytt ägare – oftast nog på fredlig väg, även om det – som jag skrivit tidigare med tanke på Koppom-fynden otvivelaktigt också rått krig, eller förekommit våldsamma sammandrabbningar, gång efter annan – och samerna var minst lika ofta aggressorn, eller angriparen.

I Sangis gick det helt säkert fredligare till, i alla fall vad man vet – och att detta var en svensk handelsplats och koloni, med en fast, åkerbrukande befolkning verkar vara ställt utom allt tvivel – och fler spår i exempelvis Tornedalen kanske finns – även om jag är föga beläst på förhistoria från just denna del av Sverige…

Otvivelaktigt fanns det svenska bosättningar i Nordligaste Bottenviken redan på 800-talet, fastän detta är något som ”somliga” inte vill erkänna…

”Nemo Soter” eller ”Inga Frälsare” (text från 1 mars 2015)

Kristendomen är en religion som utgår från att människor behöver ”frälsas” från någonting. Arvssynden, närmare bestämt. Människan anses vara en från början ond, ofullkomlig varelse; som inte vet sitt eget bästa, som är ”syndig”, dålig och så vidare – och så skall en patentlösning, ett slags påhittad varelse, uppenbara sig vid horisonten som den perfekta människan eller den sanne ledaren – som i alla totalitära ideologier – och så skall ”frälsning” uppstå. Eftersom jag är hedning, har jag svårt att tro på allt sådant där. För mig finns inga frälsare, även om själva konceptet faktiskt var en hednisk uppfinning från början.

Asatron utgår från en positiv människosyn, vilket är något kristendomen inte har. Människan anses vara god av naturen, och dessutom altruistisk. Hon vill dela med sig, som Hávamál konstaterar i den ofta citerade 47 strofen, den om ”man är mans gamman” eller ”människan är människans glädje” – och i samvaron med verkliga och trofasta vänner, finner vi hedningar ofta ”frälsning” nog, om man nu alls behöver frälsa sig från något. Och varför skulle man inte kunna göra det genom sitt eget vetande, och sin egen vilja, vilket är vad Hávamál faktiskt lär ut..

Det finns filosofer, som kallat kristendomen för en slavmoral, och det tycker jag stämmer. Hela tiden måste den kristne böna och be, och falla på knä inför sin allsmäktige gud, och bekänna vilket ovärdigt kryp han eller hon är. En sådan religion gör inte människorna friskare, och får dem heller inte att må såvärst bra. Hedningen, däremot, känner sig stärkt av sina Gudar som varande förebilder, och följer deras exempel – men böjer sig inte till marken eller kryper inför dem. ”Tryggdarmál”, det norska fridsedskvädet, skrev en gång att ”kristna män kryper och kravlar till kyrka, men hedna män går fria till tinget” om dessa två helt motsatta livsinställningar. Den ena vägen bygger på underkastelse, och malande rutin – den andra på fri vilja och glädje, den glädje som vi alla kan känna när vi får fatta egna beslut, hur svåra de än må vara – för kommer stormar i livet, har vi Hedningar alltjämt en sak kvar – oss själva…

Det grekiska ordet ”Soter” som betyder ”frälsare” fanns långt innan kristendomen, men det betydde ingenting i närheten av vad nutida människor eller för den delen kristna lägger i ordet. Man talade om vissa Gudar eller Gudinnor som ”nödhjälpare” eller makter som helt enkelt kunde gripa in och ge en människa tur eller god färd, väderlycka eller annat sådant vid ett alldeles bestämt tillfälle, som för det mesta bara visade sig en enda gång i livet. Man talade om ”Poseidon Soter” som frälste ur sjönöd, ”Zeus Soter” eller himmelsguden, som likt Tor sände gott väder och god vind, eller Athena Soteria eller Hekate Soteria – att Vishetens gudinna kunde hjälpa de sina, var kanske inte så konstigt, men att Hekate – som annars var en underjordens gudinna för häxkonst och mörka korsvägar – också kunde hjälpa en vandrare på nattlig vandring genom en skog, måste man nog ha ett hedniskt sinne för att förstå, för grekernas Gudamakter var i likhet med våra egna helt bort om ont eller gott, eller andra mänskliga påfund…

I överförd bemärkelse komm ”Soter” begreppet så småningom att stå för en ”daimon” eller en lycklig ingivelse, alltså en snabb idé; av den typ vi kan få på marsch genom fjällen – när vi inser att ett oväder är på väg och att vi måste gräva en snöbivack för att rädda oss – eller när vi upptäcker ett nytt sätt att öppna en konservburk utan konservbrytare, kanhända. Under Hellenismen talade man också om vissa lyckosamma regenter – typ ”Ptolemaios Soter” eller ”Antiochus Soter” som via sitt sätt att regera och styra vist och klokt, hade räddat ett helt rike från övermäktiga fiender, men mer ”frälsning” än så var det aldrig tal om. Antikens civilisationer trodde inte på någon synd, och det gör vi Hedningar idag inte heller som bekant, och inte heller var det tal om att Gudarna skulle skänka människorna evigt liv eller något sådant trams.

Först när Mithraismen – världens första esoteriska försök att sammanställa Hedniska filosofier skapades, missuppfattade en del mindre insatta individer Mithra – eller Världsskaparen – som syns också i den Fornnordiske Ymer – som någonting man skulle dyrka, och så småningom kom den avsigkomne Romerske Kavalleristen Saulus, mera känd som Paulus, att ta fasta på detta, när han med hjälp av några avdankade gamla kamrater från Romerska Armén skapade sin egen universalreligion – som också hade stora likheter med just Mithraismen…

Nu erbjöds ”frälsning” – från bördan att tänka själv, bördan att uthärda livets slut, och många andra bördor som är svåra att bära – för de lata och svaga, vill säga – som en patentlösning på precis allt. Ett slags ”fri lunch”, serverad i evigheters evighet, amen – men som vi alla vet, fungerar inte livet så. Det finns ingen ”stor ledare”  som kan komma ned från himlen och tala dig tillrätta, eller fixa precis allting åt dig, eller lösa alla dina problem, käre läsare eller läsarinna, och letar du efter något sådant här; i mina ord – råder jag dig att hysa mera realism, och mera förtröstan – kanhända – och själv söka svaret på livets gåta, vilket makterna redan rått oss till..

Slutar med en vacker liten dikt, jag fann på en annan läsvärd hednings egen bloggsida – han råkar också vara skald, av och till:

A life lived in a constant state of resistance,
In the never ending search for true existence.
Never accepting the opinion of others as stated,
Steadfast in the belief that what will be is fated.

I constantly reject what others consider to be fact,
Put first my faith in the Gods as my most defiant act.
Over the years I raised wisdom above logical thought,
Walked away from the religious dogma others brought.

I do not wish, or hope, and to the Gods I never pray,
I ask for nothing, living in the moment to seize the day.
My ancestors faith I do not take, but merely borrow,
As I follow their ancient religion into the new tomorrow.

– Glenn Bergen, Copyrigth, 2015..

En liten maning från Nordiska Asa-Samfundet (inlägg från 6 December 2015)

Skilj på Asatro och sk ”forn sed”. Dessa två begrepp betyder helt olika saker. ”Sed” betyder en meningslös upprepning, en vana som man inte kan förklara, men som blivit tom på mening och innehåll. Verklig tro är inte samma sak. Tro är någonting helt annat, och den är inte alls ”forn” eller mossig, eller något som utövades för över tusen år sen.

Kom ihåg att själva begreppet ”forn sed” är ett kristet smädeord, som bara nämns i två enstaka källor, minst 230 år efter att Asatron officiellt hade upphört på Island. Det heter inte ”forn sed”. Vi Asatroende vill inte bli förknippade med ett sådant begrepp, och vi har ingenting ingenting ingenting med sk ”fornsedare” att göra…

 Fanns det några ”Vaner” och finns det någon grund för ”Vanatro” eller annan vantro ? (text från 30 september 2016)

Alla någotsånär bildade människor vet förstås, att i Eddan förekommer uttrycken ”Asar och Vaner” samt ”Asar och Alfer” om varandra. Ibland används det ena uttrycket, ibland det andra. För det mesta spelar den högst eventuella skillnaden mellan Asar och Vaner ingen som helst roll i myternas Värld, och vi vet också att även om Vanerna av olika forskare traditionellt benämnts som de Gudar och Gudinnor som styr fruktbarheten, så är de föga kända ens som namn. Vi känner förstås alla till Freja, hennes bror Frej och Njord, deras far, men utöver det har bara Kvaser – av vars blod skaldemjödet kom till – och möjligen Njärd eller Gerd fått räknas till Vanernas ätt, även om Skirnismál klart säger att Gerd är en jättinna.

Den påstådda skillnaden mellan Asar och Vaner fanns inte för våra förfäder, eftersom de såg allt som en del av en större helhet

En enda gång – i Vóluspá – nämns att Vaner och Asar en gång råkade i krig, men att Asarna vann och framgångsrikt försvarade Asgård, trots att Vanerna lyckades bryta igenom Asgårds borgvall, och att Kvaser, Frej, Freja och Njord tillsammans upptogs bland Asarna sedan fred väl slutits, samt att Mimer – den visaste bland Asar – blev skickad till Vanernas värld i utbyte. Vi vet att Alferna eller Vanerna ovist nog dödade Mimer, och sände tillbaka hans huvud till Oden, som förvarar det i Urdarbrunnen, Nornornas brunn, och att Kvaser för den skull blev dräpt, eftersom Vanerna varit svekfulla.

Utöver denna myt om det första kriget – i vilken också Heid eller Gullveig, guldtörsten eller girigheten spelar en stor roll (se mina inlägg om Freja och Gullveig under separat rubrik ovan) så finns det inga myter som handlar om Vanerna som kollektiv överhuvudtaget. Och giftemål mellan jättar (Jotnar) och Asar är minst lika vanligt, för på så sätt har Skade, den personifierade Vintern och Loke, Laufeys son, kommit över till Asarna och Asgård.

Redan 2010 lanserade den österrikiske forskaren Rudolf Simek en hypotes, som går ut på att det aldrig funnits någon självständig ”Vanakult” eller ”Vanatro” överhuvudtaget.  Språkhistoriker hade redan på 1950-talet klarlagt, att namnet Asar kan spåras till en fras, ”habands Asans” på gotiska, eller ”med tvärbjälkar” och att Vaner kommer från ”Vans visan” eller ”alldeles utan”. Det var nämligen så, att när man reste ”Gudastöttor” eller avbildade gudarna på hällristningar eller som enkla runtecken,  så fick Tor alltid en lyft hammare, Oden ett spjut, vind- och solguden Ull kastskovlar osv (som Bieggolmai, den lapske vinterguden) medan Vanerna avbildades utan ”tvärslåar” i form av armar eller andra kännetecken. I själva verket, har Simek konstaterat, såg våra förfäder aldrig någon större skillnad mellan Asar och Vaner… Båda släktena var gudomliga väsen, men med något olika funktion – det var alltsammans…

Tor med lyft hammare förekommer också på påstått ”samiska” trolltrummor och på bronsålderns hällristningar – medan ”Oden” från Upplands Bro – med svärd och korsade pilar – också är välbekant..

Alla visste också vad Alfer, ”Alfár”, Vittror eller ”Huldufolk” (som 90 % eller mer av islänningarna ännu sägs tro på) var för något. Alferna var  ingenting annat än de dödas andar i Alfheim, det rike under jorden där Frej styrde över fruktbarheten och somliga av dessa döda förfäder – Olaf Geirstadalf  (eller ”Alfen på Geirstad” som han kallades)- kunde anses som så mäktiga, att de kunde råda över fruktbarheten i en hel trakt. Säkert har en del svenska konungar, typ Anund i Anudshögen på Badelunda-åsen utanför Västerås och andra, ansetts som kraftfulla nog att påverka skörd och sådd även efter sin död – kungar som var ”årsälla” eller som kunde skapa fred och välstånd mindes man ju med glädje – Frode och Frode-freden i Danmark är ett annat exempel. Somliga – som Yngve-Frej själv – var så mäktiga som äringsgudar att de med rätta kunde räknas till Asarna, och det fanns aldrig någon skarp skillnad mellan Alfer, vättar, vittror å den ena sidan – eller sådana väsen somm man dyrkade lokalt, hemma på sin egen gård och Asarna – uppe i den höga himlen – å den andra.

Alla hörde tilll samma hedniska kosmos – på olika platser, visserligen – nere i Hel, i Alfheim eller Vanaheim eller i Asgård – men alla var värda dyrkan ändå.. Det var först på det marxistiska gamla 1970-talet som det kom forskare som överbetonade ”skillnaden” mellan Asar och Vaner. Nu skulle Asarna stämplas som ”onda” eller ”krigiska” medan Vanerna ansågs ”fredliga” och alltså ”bra” respektive som ”representanter för en förtryckt bondeklass” som man skrev. Vanakriget – en sen tradition från Snorres 1200-tal borta på Island – skulle plötsligt jämföras med ”Klasskamp” och andra ohistoriska dumheter, som våra förfäder med säkerhet aldrig någonsin tänkte på…

Oden ansågs som en sent invandrad gud, alldeles okänd i Norden innan Vendeltiden – trots att han bevisligen är äldre än så – och Tor och de andra Asarna förklarades vara sena nykomlingar – vilket inte alls stämmer och inte alls är sant, eftersom Tor finns avbildad redan på bronsålderns hällristningar och går minst 3500 år tillbaka i tiden. Allehanda flummiga böcker började skrivas av diverse New Age-folk, som hela tiden hävdade att det skulle ha funnit en knivskarp motsättning mellan Asar och Vaner.

Trots att det här inte stämmer – Freja är minst lika mycket krigsgudinna som kärleksgudinna – och hon kallas just ”Vanadis” eller ”Vanernas Dis” – den främsta av alla kvinnliga Vaner – finns det många sk ”fornsedare” eller New Age folk som kvarhåller den här förlegade bilden. Man har inte förstått totaliteten, eller hedendomens Världsbild.

In i det sista kvarhåller man splittringen, eller tron på Asar och vaner som ”olika” gudar och gudinnor, trots att det rör sig om samma släkte. Egentligen är det både ynkligt och – kristet – en kvarleva från föråldrad forskning, som nu visat sig vara felaktig, och som Rudolf Simek slutgiltigt motbeevisat på ett mycket övertygande sätt – för de som läst hans böcker…

Om bärandet av Torshammare och Religiösa symboler… (artikel från 15 Juni 2015)

Nu ett nytt inslag i anslutning till gårdagens inlägg om ärlighet eller förmågan att tala sanning, kontra detta med att ljuga eller bedra. Förmåga till sanning är något som kan övas upp, också bland de mest förhärdade lögnare eller hycklare, typ Katoliker, ”fornsedare” eller så. Det är alltid enklare att tala sanning än att fortsätta ljuga, hursomhelst, och det finns alltid utrymme för förbättringar. Å andra sidan är detta inte samma sak som att man alltid måste skylta med sin uppfattning, eller deklarera den jämnt och ständigt.

Många har frågat mig varför jag som inbiten Hedning och Asatroende inte har på mig en Torshammare jämnt och ständigt.

Många människor på min arbetsplats gör det, även i tjänsten – och de har ändå ett statligt jobb, där de ska företräda hela landet och det allmänna. Så gör inte jag. Jag skulle aldrig någonsin drömma om att ha på mig någon form av religiös symbol, då jag arbetar eller är i tjänst.  Orsaken till det är att jag inte vill väcka anstöt, eller besvära andra, eftersom det tydligtvis är så att en hel del Monoteister, typ anhängare av Islam eller en del mer fanatiska kristna, faktiskt just tar anstöt om de ser en endaste Torshammare…

Dessutom är det så att Torshammaren som symbol är värd att tas på allvar, och då använder man den inte hur som helst..

– ”MEN DEN HÄR SAJTEN DÅ ?” undrar nu någon. ”Agiterar du inte ganska friskt på den, och säger saker som möjligen skulle kunna väcka anstöt här och var, särskilt hos dem som redan hatar dig, eller är dina personliga fiender ??”

– Jodå, svarar jag. Men detta är ju för allra innerst i glödröda Muspelheim skillnad !

Du som läser det här har faktiskt valt att ta del av den här sajten. Du är inte tvingad att läsa det här, utan gör så av eget val och av fri vilja. Ifall du inte visste det, så är det så Internet fungerar. Du kan inte välja den här sidan som startsida på Internet heller, ifall du inte tryckt på en knapp någonstans, och i så fall är det en ren viljeyttring från din sida.  Men om jag kommer nedför gatan emot dig bärande på en stor Torshammare i en kedja runt halsen, så har du inget val, utan måste se och observera mig. Likaså om jag bär en Torshammare tryckt på en T-shirt, eller i en annan form – särskilt då om jag kombinerat den med en annan sysselsättning eller andra symboler. Vidare har jag heller aldrig sagt att jag representerar någon eller något, inte ens en Hednisk organisation eller så.

Men tänk dig nu det här.

Tänk dig att du är muslim eller en mosaisk trosbekännare som bor i Sverige, och får med svensk polis att göra. Du kanske bara går förbi en polisstation, eller söker upp den i ett helt trivialt passärende, eller något. Hur skulle du då reagera, om det visar sig att alla poliser därinne sitter med stora, feta svarta kors om halsen, eller till och med har bildat en halvhemlig organisation, ett slags fackförening eller så, som infiltrerat hela Poliskåren inifrån, och som vill slåss för ”kristna värden” i Polisarbetet och tjänsten. Inom parantes finns redan en sådan ”kristen specialpolis” inuti Sverige – trots att Polislagen klart och tydligt säger, att Polisen skall vara opartisk i rättsärenden.

Hur skulle du nu, givet att du vore ateist, muslim eller något annat – ens kunna acceptera att det finns poliser i Sverige, som rakt fram bryter emot Polislagens krav på opartiskhet ?

I England har det blossat upp en stor debatt om Hedniska Poliser – som dock inte burit någon hednisk symbol i tjänsten eller som predikar om ”hedniska värden” under sin tjänsteutövning. Tidningar som Daily Mail har blivit våldsamt upprörda, och krävt att människor med viss religiös uppfattning inte skulle få bli just poliser alls – något som helt hotar att kullkasta alla principer om religionsfrihet.

Tillåtet i Storbritannien eller UK. Observera att de inte visar några symboler…

Poängen med det här resonemanget och vart jag vill komma är, att alla religioner och livsåskådningar måste anpassa sig efter det moderna, multikulturella mass-samhällets krav. Tänk dig att du vore Hedning och kom på ett kristet sjukhus, där det finns krucifix över varje säng, och personalen rabblar böner dagen lång. Det skulle nog inte vara så trevligt. På Irland har sådant visat sig kunna leda till allvarliga efterverkningar – Hinduiska kvinnor har dödats, eller rättare sagt lämnats att dö av katolska läkare. Detta visar helt klart vad som kan hända, ifall kristendom och monoteism slipper lös inom ett samhälle, och tillåts ta över eller påverka allmänna verksamheter.

Visst, åsiktsfrihet gäller också alla brandmän, läkare, sjuksystrar, busschaufförer, lokförare, militärer, allmänna åklagare eller vad ni nu vill... men som sagt – det är EN sak vad herr Åklagaren eller Fru Busschauffösen tycker helt privat, och en annan sak hur denne eller denna uppträder i tjänsten, eller i det offentliga. I det här landet har vi sorgligt nog vant oss vid att det skulle vara ”diskriminering” när diverse muslimska poliskvinnor vägrar att följa uniformsbestämmelserna, och bär slöja. I Finland – däremot – vårt nära grannland – är det förbjudet för exempelvis busschaufförer i Helsingfors att bära turban.

Busschauffören ska nämligen köra bussen just i egenskap av busschaufför, likaväl som en brandman ska släcka bränder, och inte syssla med religion eller politik..

På sin fritid får vederbörande däremot göra vad tusan de vill – och vad som nu sagts om staten och det allmänna, gäller faktiskt alla andra arbetsplatser och sysselsättningar också.

Vad skulle du tycka om en snabbköpskassörska sa till dig: ”Nej du får inte köpa en liter mjölk, för din systers brylling är Sverigedemokrat !” eller en man på bilprovningen sa: ”Ser inte din Opel Corsa misstänkt judisk ut ? Då kan du inte få den igenom besiktningen !”

Havámal innehåller enkla, handfasta råd av typen: ”I storm ska man träd fälla, segla när det finns vind och ro i stiljte”

Vad innebär nu det ?

Jo det innebär bland annat, att det finns en RÄTT TID och en RÄTT PLATS för allt. RÄTT TID, RÄTT PLATS – RÄTT UTRUSTNING med andra ord – DÅ och bara DÅ bär man sin Torshammare, och det med stolthet.

Man får nämligen använda sig av vanligt sunt förnuft när man är Hedning också, eller vad vi kan kalla ”Street Smartness”. Carlos Castaneda, den gamle Schamanen, kallade det på sin tid för ”Smygandets konst” och det är en sak som varje sann hedning eller Asatroende måste kunna och behärska fullt ut, om ni frågar mig… Det allra dummaste man kan göra i en del situationer, är att tatuera in en Torshammare på kroppen:

 Vad tror ni kommer att hända med den här personen, om han går med i Utlandsstyrkan och åker till Syrien eller något annat muslimskt land… ? Han ligger minst sagt ”skrynkligt till” om ni frågar mig… Och god smak har han heller ingen…

De flesta svenskar och nordbor har idag kommit så långt att de helt klart inser, att det inte finns det minsta rasistiskt eller hotfullt med en Torshammare, om den används på rätt sätt och med förstånd.

Flera Kommuner i Sverige, som t ex Torsås Kommun bär Torshammare i sina officiella vapensköldar. Torshammaren finns också på emblem tillhörande militära fartyg, flygplan och hela enheter, och det inte bara i Sverige.. Men vad vi gör och använder här hemma är En sak, vad vi gör i utlandet eller i vardagen en Annan.. Yttrandefrihet råder på nätet och i den allmänna debatten, javisst – men man får  anpassa sig till det allmänna läget också…

Oden själv råder oss till att använda ”Tactics of Deception” eller vad som i Ryssland kallas ”Maskirovka” när så är lämpligt. Detta innebär bland annat att vi aldrig bär religiösa symboler eller identifierande tecken när vi är bland allmänheten, eller ibland fiender.Vi tror kanske, att Sverige för alltid kommer att vara en demokrati, men så är inte fallet. Mitt ibland oss finns idag individer, som vissa anser hotar själva demokratin och dess fortbestånd, och den politiska situationen i vårt land kan plötsligt komma att förändras fortare än vi anar. Därför är anonymitet – så länge den nu kan upprätthållas – typ anonyma bloggar på nätet (du läser en ”halvanonym” just nu) en bra strategi för att förvirra motståndaren.

I Hávamál strof 42 står att läsa, i Erik Brates klassiska översättning:

Till sin vän
skall man vän vara
och vedergälla gåva med gåva;
med löje skall man
löje gälda
och försök att lura med lögn.

Så ska lögnare bäst bemötas, alltså. Försiktighet är av nöden. Dessutom säger den följande strofen också: ”Sin väns vän skall man vara, åt honom och hans vän – men emot sin fiendes vän – skall ingen man vara vän!”   Det gäller att sålla agnarna från vetet. Bruka sitt omdöme och använda sitt vett, och Torshammaren använder man därför inte hursomhelst, eller i tid och otid.

 Många svenskar vet idag inte om det, men Torshammaren var ursprungligen en kvinnosymbol, enligt vad många arkeologer anser. Även om den förekommer i både kvinnliga och manliga gravar, nämns den i Eddan (Trymskvida) alltid som en Vighammare, som skulle användas vid Bröllop och läggas i brudens knä, med skaftet uppåt – när man gifte sig. Tanken var att ställa kvinnan under Tors beskydd – hon skulle ju ha det växande livet i sin vård, och då Tor är en rättvis och ärlig gud, som alltid beskyddar de små eller de svaga, var det naturligt för kvinnor att så småningom använda Torshammaren som halssmycke.

Tor råder också över regnet, och därmed över fruktbarheten, och hans hustru Sif är ju ljus som solen, eller åkerns fullmogna säd.

Här i de norra förorterna till huvudstaden märkte jag redan för några år sedan hur främst ”invandrartjejer” från arabiska länder i andra generationen använder Torshammaren som identifiering, eller allmän ”svenskhetssymbol” kanske ofta helt utan att veta eller förstå vad den betyder. Men instinktivt har de gjort rätt. De tar parti emot ”hedersmord” eller rättare sagt emot våld och förtryck och genom att bära en Torshammare, markerar de att de vill bli västerländska kvinnor  – med rätt att välja själv – och inte muslimska. De ställer sig under Tors beskydd, den mäktigaste och starkaste guden av alla, och markerar därmed att ingen får röra dem eller kränka dem utan deras tillåtelse.

En användning, som förvisso sker i det offentliga; men för en mycket tydlig anledning och av glasklara skäl, som jag för min del sympatiserar med..

Hedendomen går framåt – nära 50 000 fler av oss i år… (artikel från 12 December 2014)

Själva definitionen på en Hedning enligt Svenska Akademins ordbok över det Svenska Språket är en person som inte är Monoteist, och inte bekänner sig till någon av de Abrahamitiska slavreligionerna, alltså kristendomen, judendomen eller islam. I dagligt svenskt språkbruk av idag, står det på Wikipedia, betyder Hedning detsamma som Asatroende.

Det gäller att kunna hantera det svenska språket !

Talar du också ”Ärans och  Hjältarnas språk” ? (för att citera Esaias Tegnér..)

Sociologiska undersökningar har visat, att mindre än 15 % av svenskarna tror på ”gud” eller Jehova/Allah, dvs den Abrahamitiske guden, och år 2011 var det bara 52 % som ville identifiera sig som ”kristna” överhuvudtaget, medan 48 % absolut inte ville beteckna sig på detta sätt. Statskyrkan upplöstes först år 2000, som vi alla vet, och det är inte länge som vi haft någon verklig religionsfrihet i vårt eget land.Forskare från Linnéinstitutet har undersökt saken, liksom befolkningsstatistiker, och varje år de sista 60 åren, har man iakttagit en statistiskt bevisbar trend. Svenska Kyrkans medlemsandel minskar med cirka 1% om året, eller mer än så. Detta är heller inget unikt för Sveriges del, eftersom samma trend finns i hela Norden, Europa och Västvärlden i övrigt, möjligen undantaget USA.

Om man inte tror på gud, har man ju helt enkelt inte i Svenska Kyrkan att göra. Många svarar slentrianmässigt, att de är med ”bara för den vackra musikens” eller kulturarvets skull, men Kulturarvet förvaltas av kommuner, länsstyrelser och Staten själv sedan länge, och det är staten och ingen annan instans i samhället som är ansvarig för underhållet av kulturbyggnader. Visserligen görs detta i form av bidrag, som kyrkan till 15 % lär missbruka, och använda för helt andra ändamål – men hursomhelst – att vara med i Svenska Kyrkan ”för musikens skull” eller ”för välgörenhet” är inget giltigt skäl eller argument. Välgörenhet borde vara öppen för alla, och den skall heller inte vara kopplad till religionen. Särskilt nu i juletid känns det viktigt att påpeka, att det finns många oberoende och religiöst neutrala hjälporganisationer att ge pengar till, och varför berika en kristen hierarki, som suger i sig stora skattebelopp (numera maskerade till en påstådd ”avgift” som ändå tas ut obligatoriskt via Skattsedeln, om man inte begår en aktiv handling, dvs ett medvetet val och går ur !)

Om Asatro för alla, inklusive Agnostiker… (artikel från 25 januari 2015)

Asatron ökar i popularitet, Världen över. Fler och fler känner till den, och om någon enstaka besökare till de Nordiska länderna nu inte skulle göra det, kan en enkel genombläddring av ”Iceland Magazine” tjäna som exempel. På ”Kultursidorna” i Magasinet får man veta att Asatron varit officiellt erkänd som religion på Island sedan 1973 – om vi ska gå till modern tid – och det gamla Alltingsbeslutet från år 1000 är sedan länge ett minne blott. Egentligen fanns det inte något förbud under de mellanliggande århundradena heller, eftersom man fick ”blota i lönn” hemmavid enligt den Isländska lagen, och som överallt annars i Norden, har folktro, akademisk tradition och själva landskapets vittnesbörd också gjort sitt till…

Asatron är en religion helt utan dogmer, får vi också veta. Godar och Gydjor är folkvalda, vilket är en skillnad emot alla andra samfund, Världen över, och de tjänstgör bara så länge de har ”godord” eller folkets godkännande, för något år i taget. Dessutom – Asatron är öppen för alla och envar, oavsett språk eller kulturellt ursprung eller medborgarskap – för så vill Islänningarna ha det, och så är det i vårt land också. Man tar också upp byggandet av Gudahovet (se tidigare inlägg på denna blogg) eftersom det är första gången på 1000 år någon byggnad med plats för tusentals gäster byggs, och med det går jag över till nästa fråga.

Asatroende på Island enligt ”Iceland Magazine” – Hilmar Örn Hilmarsson i mitten…

Kan man vara Asatroende fast man är Agnostiker, eller för den delen Ateist ? Skillnaden mellan Agnostiker och Ateister torde väl vara välkänd, gissar jag – en Ateist förnekar helt möjligheten av det ”andliga” (men inte möjligheten av språk eller kulturer, till exempel – Asatron är också en kultur) medan en Agnostiker säger, att han helt enkelt inte vet om Gudarna eller Gudinnorna ”finns”, objektivt sett, eller hur begreppet ”andlighet” nu ska definieras.

Ja, personligen anser jag faktiskt att det går att kalla sig Asatroende, även om man skulle vara Agnostiker – jag anser mig visserligen inte vara det, men jag är långtifrån orationell eller en världsfrånvänd mystiker i ett elfenbenstorn heller; bara för den sakens skull. Och jag är kanske inte den ende med den uppfattningen. Också på Island finns det nu som förr folk som delar den åsikten, och från USA kommer en blogg, kallad ”The Writer in Black” av en man, som kallar sig ”Asatru leaning Agnostic” – alltså en Agnostiker – som lutar åt Asatron. Jag tycker det är en vettig beteckning, faktiskt.

Författaren säger också, att bara för att man är Agnostiker, eller för den delen Asatroende, och samtidigt odogmatisk, så innebär detta inte att man tror på precis vad som helst. Naturvetenskapen gäller fortfarande – och vad man än må tro eller inte tro här i Världen, är det ju ganska meningslöst att förneka rena fakta. Man kan heller inte ändra på vetenskapen, förbjuda skolböcker (se gårdagens inlägg) eller ta bort vissa ord ur sitt språk, enbart för trosfrågors skull, konstaterar ”The Writer in Black” och det får man ju hålla med om.

Här hemma i Sverige finns en blogg, benämnd ”Blickens Äventyr” som jag brukar läsa ibland, jämsides med mitt eget vilda propagerande på denna blogg. Observera att jag sade just ”vilt propagerande”. vad jag skriver här är inga coola, meditativa små tankestycken, utan debattinlägg, så ampra som det överhuvudtaget går att skriva – skall man bli uppmärksammad i dagens – av tangentnedslag överfyllda Värld gäller det att ta i – och ”Blickens Äventyr” ägnar sig denna gång åt det synbarligen outtömliga ämnet ”religion och förolämpningar” som jag också skrivit en hel del om på sistone, låt vara i indirekt bemärkelse.

Författaren tror inte på begreppet ”heder” säger han, och jag är förstås enig. Det gör inte jag heller, inte i trosfrågor kanhända, men i form av heder som civilkurage, jovisst.. Diverse religioners heder, främst islams; konstaterar han också, är så lättkränkt att det nästan blir löjligt, och som jag själv demonstrerat, har det enligt Nordisk rättsuppfattning aldrig varit så, att ”förolämpning av någons heder” motiverar krig och våld, som Påven numera också tycks anse…

Jag citerar, från ”blickens äventyr” skriven av Christer Brodén:

Filosofin diskuterar det värdefulla och det vördnadsvärda.  Om den som gör det bestraffas med många år i fängelse och tusen piskrapp, så har vi ett exempel på något som inte är religion. Och vad är det för filosofi bakom ISIS påstående, att duvuppfödning förolämpar Islam? Åtskilliga muslimer har den senaste tiden sagt just det. De har pekat på terror och våld och sagt: ”Det är inte Islam!” Beklagligtvis för dem är det väldigt många som hävdar att det är Islam. Många muslimer och många islamofober. — —  Det kan vara så, att religionens värde (heder och ära) finns i dess förmåga att filosofera. Då finns dess skam i oförmåga att filosofera. Då blir religionen bara tvångshandlingar, lagregler, ritualer och vidskepelse. Sharia.

Så är det. Det är skillnad på odogmatisk ”Asatro” och Dogmatisk och förstelnad sk ”fornsed” till exempel…

Om de nio ”Dygderna” som inte alls finns i Asatron (artikel från 29 Januari 2015)

Ifall Asatron nu skulle vara en odogmatisk religion, som tilltalar folk av idag; så finns det förstås alltid de, som söker efter en massa dogmer och därför uppfinner en mängd nya sådana. Asatron har till exempel inga ”budord” men för vissa Asatroende i exempelvis USA så har detta varit för svårt att acceptera. På 1970-talet fanns det två herrar vid namn John Yeowell och John Gibbs-Bailey som kallade sig ”Odinister” och som genast ville ta bort alla andra gudar, gudinnor och väsen inom den Nordiska folkreligionen, så att den förvandlades till ett slags Monoteism. De insåg inte ens, att detta faktiskt strider emot hela dess grundläggande idé, och till råga på allt elände, så utvecklade sig ”odinisterna” så småningom till rena högerextremister och stavade sig själva som ”odhinists” också, vilket gjorde att många människor i Norden, på Island och även i USA med tiden blev skeptiskt inställda till dem.

Herrar Yeowell och Gibbs-Baily uppfann ett slags ”tio guds bud” (fast de egentligen bara var nio, som Naud-runans tal – varför förstår de som är kunniga i runor) som de tyckte, att alla skulle följa eller rätta sig efter, och påstod sedan, att detta var vad Asatron handlade om. Och än idag finns det förstås en massa Amerikaner, som tror att alla dessa påhitt står i Eddan, och att detta är ett ”autentiskt” stycke Nordiskt kultur, när ingenting i själva verket kunde vara felaktigare..

Till dessa Odinisters fördel kan det i och för sig sägas, att deras väldigt kristet färgade uppfattning av vad Sigdrifúmal och det sk ”Ljodatal Havámáls” egentligen handlar om, blev uttryckt i väldigt allmänna ordalag, eller rättare sagt enstaka ord och fraser som egentligen inte säger någonting alls, utan kan tolkas lite hursomhelst vid behov, vilket också var precis vad de två herrarna hade räknat ut. Ljodatal handlar om en rad galdrar, som Oden kan – de är hela 18 till antalet – och som han använder för att hela och hjälpa människorna, men de är visst inte några befallningar eller ens bud.

Sigdrifumál är också en uppräkning av galdrar, eller en lista på förmågor, som Valkyrian Sigdrifa eller Brynhild undervisar Sigurd Fafnesbane kring, och förmågorna motsvarar vad hon anser att en riktig hjälte bör kunna klara av eller veta här i livet, men utöver dessa positiva egenskaper eller det vetande som förmedlas, finns där inga budord eller liknande alls. Möjligen kan man säga att de motsvarar de ”sant kristliga dygder” som en kristen riddare borde ha enligt Bernhard av Clairvaux och flera andra kristna mystiker från 1000-talet, fanatiska män som hatade hedendomen, och som ville grunda olika slags krigiska munkordnar; även om det paradoxala i alltsammans var att de faktiskt hämtade sina ”riddardygder” just från den Germanska mytologi de så hjärtligt sade sig avsky.

Nyttiga egenskaper för en krigare är desamma i alla samhällen och alla tider. Dit hör exempelvis medlidande med de som har det svårt, samt förmåga att kommunicera…

Den kristne riddaren skall, sägs det: ”befria de orätt fängslade, bota de sjuka, föda de hungrande, klä de nakna, skydda de förföljda, begrava de döda och straffa de onda” och på sätt och vis är väl detta en vettig dygdekatalog, ifall nu alla kunde följa den. I och för sig är det inte fel att leva efter Tio Guds Bud heller – det har jag aldrig sagt – men problemet sitter just här: det är ovanligt få kristna som verkligen klarar av att följa dem, och förmodligen är de flesta människor inte mogna nog att följa sådana regler, och har heller inte förmåga nog att tolka dem i alla lägen, om vi nu skall vara realister.

70-tals Odinisternas ”dygdekatalog” såg ut såhär:

1. Courage  eller Mod
2. Truth eller Sanningsenlighet
3. Honour eller Heder
4. Fidelity eller Trohet
5. Discipline eller Disciplin
6. Hospitality eller Gästfrihet
7. Self Reliance eller Självtillit
8. Industriousness eller Flit
9. Perseverance eller Uthållighet

Nästan allt det här är ju bra egenskaper på ett slagfält, eller för andliga krigare, men andra människors behov ser ut på helt andra sätt. Om vi istället för Hospitality sätter in ”kamratskap” och ”förbandsanda” stämmer det ännu bättre, men problemet är att det mycket snart uppstod käbbel ibland de Amerikanska Asatroende, som gick omkring och påstod ”Nej jag är mycket hederligare och ärofullare än du, som är ett trolöst svin, så det så !” eller ”Nej du säger emot, och det bevisar att du inte är ärofull, och dessutom tror du på sånt disciplinlöst fjolleri som yttrandefrihet och egna åsikter, varför du är en otrogen skithög som dessutom citerat vår store ledare fel på fyra kommatecken” och så vidare och så vidare…

På det här sättet kom man ju – som alla förstår – inte någonstans, och de ”Andliga krigare” som vanligen fanns i dessa små hedniska församlingar bildade ”Ring of Troth”, ”Asatru Folk Assembly” och andra hedniska samfund i dagens USA. I Sverige är det – betecknande nog – bara en enstaka sk ”fornsedare” i Bagarmossen utanför Stockholm, som alls tagit upp ”De nio Dygderna” fast han döpt om dem till ”De nio nycklarna” eftersom han ogillar ordet dygd (det kan man förvisso göra – det är lika missvisande som det ofta sorgligt missbrukade ordet ”heder”) och sedermera utgav han en småskrift om saken.

Stephen McNallen, oomstridd ledare för AFA eller Asatru Folk Assembly – som en smula missvisande fått rykte om sig att vara rasistiskt – tyckte under 1990-talet att det vore större idé att tala om vad dygderna ”inte” är för något, så att säga en dygdekatalog ”in reverse” – även om en sådan lista mest leder till fördömanden, kanhända – och kan missbrukas även den. Han uttryckte saken såhär:

1. Strength is better than weakness
2. Courage is better than cowardice
3. Joy is better than guilt
4. Honour is better than dishonour
5. Freedom is better than slavery
6. Kinship is better than alienation
7. Realism is better than dogmatism
8. Vigor is better than lifelessness
9. Ancestry is better than universalism

Problemet här är väl vad man menar med ”Kinship” eller sammanhållning, och hur långt denna i så fall skall tillåtas gå, eller vad som exempelvis är ”Universalism” och som då kan brännmärkas med det ordet. Notera också att ”Disciplin” (som i militär dito) inte finns med på hans lista. AFA – som de kallas – tillåter inte personer utan Europeiskt ursprung att vara med, och därför har de betecknats som rasister. Nästan inga Asatrogna organisationer i resten av Världen har sådana begränsningar, utan anser, att Asatro är ett kulturellt fenomen i första hand, och att ingen kan uteslutas ur en kultur, förutsatt att han eller hon är intelligent nog att tillgodogöra sig den.

Alla samfund och organisationer har sina begränsningar. Exempelvis kan jag inte gå med i det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet av den mycket enkla orsaken, att jag inte är kvinna, och jag kommer inte in i Bilbyggareföreningen i Hallstahammars Ungdomsförbund heller, av den mycket enkla orsaken att jag är alldeles för gammal. Jag kan heller inte anse mig som Welterviktare i Boxning, eftersom jag faktiskt väger för mycket för att kalla mig för Weltervikt.

Snarare än att på det ”fornsediska” viset sprida lösa och helt obevisade rasist-anklagelser omkring mig, helt utan argument; måste jag faktiskt tillstå att Stephen McNallen må ha rätt i sak, i alla fall just här – i övrigt känner jag inte till hans åsikter, och precis som det Isländska Asatrúfélagid, anser jag att osvuret är bäst, och jag anser ingen för min vän, och ingen för min fiende innan jag vet närmare besked, eller har något att verkligen grunda den uppfattningen på.

Detsamma gäller förresten om det här, som vissa vill kalla för ”Dygd” – och det är allt jag för tillfället har att säga om ämnet – eftersom jag är en Polyteistisk Hedning som ni vet, och därför utan budord, men för den skull inte utan moral.

”Drömblotet” – ett brev från läsekretsen (inlägg från 1 Mars 2015)

Nu lämnar jag notiser om vårt land, som det tyvärr ser ut numera, och verkligheten, sådan den en gång nu är; och byter ämne för ett litet tag. Kanske är det välgörande. Brev och respons från läsekretsen är alltid välgörande, och jag fick ett brev från Henrik i Götaland apropos hans ”Drömblot” eller sätten att Blota. ”Blot” – det fina gamla fornnordiska ordet – använder vi Asatroende fortfarande för våra gärningar till Gudarnas ära. En del – utomstående och de som kanske inte vet bättre, tror väl att Blot skulle vara någotslags offer, men så är det inte.

Vi offrar inte till våra Gudar och Gudinnor, däremot, men skänker dem gärna gåvor, delar saker med dem och förärar dem vad vi tycker är lämpligt, och det är faktiskt en väldigt stor begreppsmässig skillnad, för i ordet ”offer” lägger människor ofta in uppoffringar eller besvär, vilket Blot inte alls handlar om. Inte heller handlar det om så hemska saker som kannibalism i symbolisk form (tänk bara på den fruktansvärda kristna sk ”Nattvarden” ) eller något annat sådant, som vi skulle hålla för ovärdigt. Blot skall för övrigt aldrig vara till besvär, just, utan är tvärtom en glädjefylld anledning att uttrycka gemenskap och vänskap med makterna – för vi är just ”vänner” eller ”Fulltrui” med makterna (det gamla ordet betyder ”fullt förtroende”, sådant man känner för en trofast vän) och vi dyrkar dem egentligen inte, och ber heller inte till dem. Allt sådant är kristna koncept. Säg snarare att vi vördar Asar och Vaner, och ser upp till dem, men detta är inte samma sak som slavisk underdånighet eller ”dyrkan”.

Blotsten och Blotplats vid Öjasjön i Blekinge

 Jag har en längre tid haft en dröm att förverkliga ett blot.

Blotet ska vara till Njords ära, framgångens gud i asatron. Blotet ska ske på västkusten.
Deltagarna ska vara klädda i vår tids klädkod, herrarna i kavaj och damerna i klänning.
Vad ska då blotas? Jo champagne och ostron. Det obligatoriska mjödet i horn får förstås vara med.

Problemet är ju bara att jag är ju egentligen emot djuroffer så hur det ska bli med just ostron är en teologisk fråga av vikt?

Men varför champagne och kavaj? Jo för att vi ska vara en levande tro och inte levande rollspel. Vi ska inte klä oss i äldre tiders kläder eller i alla fall inte känna oss tvingade att ha mer eller mindre rekonstruerade dräkter från en svunnen tid. De klädde sig efter sin tid och vi efter vår. Visst, vill någon klä sig som en viking så gör det men ärligt, vill vi vara den nya moderna tidens religion eller ett eko av en svunnen tid? Konservativt tänkande i extrema former leder bara till dumhet a´la kristendom och islam. Sedan får inte allt nytt anammas hur som helst heller.

Har du något ”drömblot?”

Henrik Andersson

Ja, Henrik, varför inte blota Ostron till Njord, då han är havets, skeppsbyggnadens och kustens gud också – mången äter ju ostron på krogen, och varför skulle då det ena slaget av ostronkonsumtion vara sämre än det andra, om man nu inte är vegetarian ? Många hedningar har väl genom åren tänkt förära Gudarna och Makterna vad de själva tycker är gott och riktigt, och jag håller verkligen med dig om att detta inte är en förstelnad, mossig ”forn sed” – för detta är sannerligen ingen lek, eller något levande rollspel eller något sådant.

Om du visste hur trött jag själv är på diverse inlägg från mindre seriösa utövare, av den typ som kallar sig ”Rådsgydjor”, ibland ”Rådgydjor” och ibland något annat, och som sedan säger, att allt detta är ”på lek” och ”bara ett experiment” för dem, medan de till sist visar sig vara medlemmar i Svenska Missionsförbundet, och ”hedningar” bara om måndagarna…

Själv tror jag inte att någon av oss någonsin blotat bara ”på lek” utan därför att det är på allvar, vad vi än känner; och när de som säger sig vara våra företrädare, eller ansvariga för hela grupper av hedningar uttrycker sig på det viset, kan man inte undgå att bli besviken. Djupt besviken till och med, om någon frågar mig. Men glöm det. Jag noterar, att de som tror att det går att ”leka” med makterna, får sina egna sorger och problem så småningom. Nemesis Divina, rent av. Kanske skriver jag ett inlägg om detta tragiska fall, och vad Nemesis verkligen innebär endera dagen, men låt mig ta upp lyckligare och gladare exempel, nu när vi ändå talar om något som ändå är positivt.

Ja, vad skall alla dessa ”liturgiska kläder” och utklädningslekar à la Viking tjäna till, i sådana här sammanhang ? När vi ändå har på oss andra kläder i vardagslag och vid festligare tillfällen vad vi kan kalla för modern högtidsdräkt, exempelvis kavaj eller lång klänning; varför inte göra det i blotsammanhang också ?? Här kommer några fina bilder jag nyss hittade på en sida tillhörande en bröllopsfotograf med det hedniska namnet Loke Roos som skildrar paret Maja och Eriks bröllop. De valde att gifta sig kristet, i Gamla Uppsala Kyrka (inget fel med det) men ärade Gudarna och platsen genom att gå upp på högarna och låta sig fotograferas där, på ett sätt som ändå uttrycker vördnad för miljön, och det är som du säger Henrik, viktigast är ärligheten..

Såhär kan ett blot också utföras !

Verdandi – den yngsta Nornan… (inlägg från 17 Maj 2015)

Alla någotsånär kloka människor vet, att Urd eller Ord är historiens och det förflutnas Norna, liksom Verdandi eller Vardande är framtidens. Skuld, slutligen är nuets Norna, eftersom nuet alltid står i skuld till det förflutna, och är en produkt därav. Verbet Varda, eller med andra ord bliva (som skall skiljas från begreppet Varat, eller existensen) är presens particip av verbet ”Vara” – för att nu vara grammatiskt exakt.

Framtida existens, med andra ord.

Under de åtta åren med Fredrik Reinfeldt har det gått fort utför med grammatikkunskaperna i de svenska skolorna, och själv har jag märkt att även svenska medborgare och etniska svenskar i vuxen ålder inte längre kan förstå skillnaden mellan två såpass enkla ord som varande och vardande, för detta är inte samma sak…

”Av jord är du kommen, jord skall du åter varda” säger de kristna. Jord, Gerd, Hertha, Earth är en gudinna i Asatron också. Det heter ”varde” ljus och inte ”var ljus” för detta är inte samma sak och har inte samma betydelse det heller. Sorgligt nog kan en hel del människor nuförtiden inte längre skilja på det här, och de behärskar inte längre det språk de faktiskt talar eller skriver; varför de gjort sig till urarva eller utestängda från sitt eget kulturarv.  Och torftigt språk röjer alltid ett torftigt tänkande.

Verdandi eller Framtiden står alltid i mitten på Asatrogna avbildningar av de tre Nornorna

Vardande, varav Nornan Verdandi fått sitt namn – till att skilja från Varande – som på alla Germanska och Indoeuropeiska språk är ett helt annat begrepp – är ett ord som inte bara finns i svenskan, fornnordiska eller alla de nordiska språken gemensamt. Det finns också i hela den Germanska och Indoeuropeiska språkfamiljen, som sagt – och Nornorna har sina motsvarigheter i Parcerna hos romarna, Moirerna hos grekerna, och Kelternas tre ödesgudinnor, som till och med Shakespeare skrev om. Hos alla dessa folkslag över hela Europa är Framtiden eller Vardandet alltid symboliserad av den yngsta (och kanske vackraste) av tre kloka systrar, och fornnordiska verða, kommer av urgermanska *werþanan. På tyska säger man werden och på holländska worden, på gotiska hette det wairþan. Alla dessa ord kommer från den urindoeuropeiska roten *wert- (”vända”). Jämför latinets vertō (”jag vrider”, ”jag vänder”) samt sanskrits वर्तयति (vartayati, ”vridandet”) – det är Nornorna som vänder trådarna i livets väv – så enkelt är det, och ödet vänder sig…

En Valkyrielik Verdandi och en manlig ”Skuld” för nutiden enligt 1800-talets uppfattning…

Nu har det via Wikipedia och det allmänna ”fornsederiets” fåtaliga anhängare spritts ut, att Skuld skulle vara framtidens Norna. Stämmer det ? Finns det alls något som talar för en sådan uppfattning ?? Låt oss kontrollera med källorna. Den enda källa, som nämner att Skuld skulle vara yngst, och därmed framtidens Norna, är Snorres sk ”Prosaiska Edda” eller förklaring av de Nordiska myterna från 1230-talet, men detta är en mycket sen källa. Voluspá nämner visserligen Nornorna i ordningen Urd, Verdandi och Skuld med Verdandi eller det framtida blivandet i mitten, medan nuets Norna skuld som vanligt i bildkonstens framställningar kommer på tredje plats där också. Detta visar antagligen att bildmässiga framställningar av Nornorna, med Verdandi eller framtiden som främst, var vanliga också på Voluspás tid – och om språkhistorikerna har rätt, kommer den Eddadikten kanske från östnordiskt område på 800-talet…

Otaliga konstnärer har under tidernas lopp sett Urd som äldst, Skuld som medelålders, och framtidens norna Verdandi som den yngsta av tre systrar. Så var det redan under nordiskt 800-tal…

Ända fram till 1900-talets mitt och Folke Ström (1961) samt Gro Steinsland (2005) var alla forskare och akademiska källor helt eniga om att endast och endast bara Verdandi var yngst. Skuld kan icke ta hennes plats, för då förvrider man hela Asatron till något annat, som aldrig funnits och aldrig kan äga bestånd i verkligheten…

Såhär illa kan det gå, om ”fornsederiets” fåntrattar får råda. Att sätta Skuld för framtiden blir verkligen inte bra…

Skuld, som bland annat står för skuldkänslor eller skulder i ekonomiskt hänseende, är inte en norna som vi bör låta råda för framtiden. Gör vi det, urartar hela livet, och vi vänder framtiden upp och ned – om vi alls får en framtid med ett sådant förvridet och snett betraktelsesätt. Under 1900-talets början fanns det faktiskt en liberal intellektuell rörelse i Sverige, som talande nog hade tagit Verdandis namn och som mycket snart kom i direkt konflikt med kristendomen.  Både Karl Staaf – som skulle grunda Folkpartiet – och självaste Hjalmar Branting fanns ibland dess medlemmar. Redan 1887 åtalades föreningen Verdandis medlemmar för hädelse i Uppsala, då de propagerade för kvinnans frigörelse, användning av preventivmedel (som väl har med att styra framtiden att göra om något !) och ett sunt sexualliv – alltsammans saker som de kristna alltid har avskytt, och försökt förhindra. Verdandi radikaliserades alltmer under 1960 talet, och blev en tid Maoistiskt, och till slut en del av Socialdemokration och det kristna, förtryckande etablissemanget i Sverige, men ännu vajar dess banderoller i parken utanför mitt fönster, i den tornlägenhet där detta skrivs..

Hursomhelst – under 1900 talets början var man eniga om att Verdandi var framtiden, och att det var under hennes fana, som ett nytt, rättvisare Sverige skulle skapas. Kanske något att ta fasta på, än idag ?

Kanske är det också dags att granska Verdandi ur ett mer andligt perspektiv, innan detta långa inlägg slutar. En del menar att Verdandi, som den yngsta av ödesdiserna är den mest resoluta, och att hon raskt och oförtrutet hugger av livstråden för mycket som kunnat växa och frodas, alldeles för tidigt eller i otid. Hennes äldre systrar tycks ha mer av misskund, och ibland framstår Verdandi som grym eller vårdslös. Är de därför de räddhågsna, halvkristna och fega hela tiden fruktar henne; och inte inser hennes skönhet ?

Är Verdandi ett slags dödens och ödets lillasyster ?

Visst, ibland är Verdandi aningen för vild eller kategorisk, som ungdomen alltid är. Klädd i dödens vita färg utdelar hon hugget över mången gordisk knut, men det lönar sig inte att gå omkring och frukta henne. Och för övrigt – vad blir bättre om Skuld, skuldkänslornas Norna, skulle råda över den enda framtid vi har ? Att hysa skuldkänslor är inte sunt, och inte bra i längden, särskilt inte i vardagen.

Å andra sidan möter vi i dagens Sverige hela tiden människor, som tycker att vi ska ha skuldkänslor för allt möjligt. Vi ska ha skuldkänslor för andra världskriget, trots att vi inte ens var med i det, och trots att huvuddelen av alla levande svenskar inte ens var födda eller ens påtänkta när det pågick. Vi skall ha skuldkänslor för den sk ”förintelsen” – trots att den inte på något sätt var vårt fel eller något vi alls var inblandade i överhuvudtaget (annat än att man tog livet av Folke Bernadotte och Raoul Wallenberg för oss – det var ju så de ”drabbade” sade tack, antar jag) , och vi ska nu också ha skuldkänslor för att ett antal personer från Rumänien, som annars rättvist nog har blivit utslängda från resten av Europa, skall kunna sitta på våra gator och smutsa ned och tigga, medan de lämnar sina barn vind för våg därhemma. Sverige har förvandlats till Europas största genetiska soptipp, men inte bara det – vi skall också vara någotslags socialinrättning eller pengakontor, som delar ut välstånd till alla andra, samtidigt som vi inte alls mår såvärst väl själva längre – allt i det dåliga samvetets och den socialdemokratiska halvkristna världsförbättrarvyns namn, i evigheters evighet, amen…

Och om Skuld vore framtidens Norna, för vem ska vi då ha skuldkänslor ? För de som utnyttjar vår Allemansrätt för att skräpa ned och förstöra ?? – Knappast…

Psykologen Ingalill Roos från Göteborg skrev för en tid sedan en bok om Energitjuvar – en term som hon myntat för att beskriva alla dem, som lever på att framkalla skuldkänslor hos andra. Sådana människor är inte bara de som tigger pengar av dig eller som vill stjäla av din tid, mitt ute på gatan – det kan också vara sådana som hela tiden anklagar dig för brott du aldrig någonsin begått, till exempel, eller som försöker svärta ned dig inför andra, exempelvis på Facebook eller sociala media – saker vi alla möter så gott som dagligen. Senast jag mötte en person som försökte skuldbelägga mig, var i förra veckan. Det gällde en kvinnlig vän som jag inte träffat på fem år, minst. Hon bjöd hem sig själv till mig, genom att be om mat och husrum, och när hon väl fått en god middag och talat ut om hur oändligt grått och trist hennes liv var nuförtiden, och hur illa hon trivdes med sin man, som jobbar alldeles för mycket enligt hennes egen åsikt, ville hon till och med hoppa i säng med mig. Nu är jag också till åren, och orkar väl inte lika mycket som förr, det är sant – men det finns ju andra sätt att tillfredsställa en kvinna.  En gemensam vän kom på besök nästföljande dag, och allt var frid och fröjd tills på söndagskvällen, då jag fick en störtflod av förolämpande SMS om ”vad jag gjort med henne” – detta efter att hon nämnt allt som förevarit för sin man, naturligtvis. Allt var alltså mitt fel – jag skulle alltså vara skyldig till att hon först bjuder hit sig, sedan hoppar i säng med mig av fri vilja, och för det tredje också hysa skuld eller skuldkänslor för att hon ångrat sig efteråt. Så sker det, när Nornorna lägger sina trådar härs och tvärs – det är allt jag säger.

Och otack är världens lön.

Det finns många religioner och läror, som skuldbelägger människan. Den allra värsta av dem är kristendomen, som har någonting som heter Läran om arvssynden vilken för det första dikterar, att alla människor skall vara födda onda och dåliga, för det andra att vi alltid skall gå omkring och känna skuld, vi är fattiga, dumma, syndiga, vi ska krypa omkring på knäna inför en ”allsmäktig” så kallad ”Gud” och ständigt mässa om hur bra och god denna Gud är, eftersom han annars kommer att straffa oss med att grilla oss levande i helvetet, osv osv i all oändlighet.

Turligt nog tillhör jag inte längre de individer, som envisas med att tro på detta skuldkomplex, eller på en och annan fd väninna, någonstans.

Bibelns Adam, förresten, är väl själva skolexemplet på en ”Energitjuv” eller en sådan, som orättmätigt projicerar sin skuld på andra…

Observera ordvalet i den bibliska historien. Först skyller Adam på sin egen ”gud”. ”Kvinnan som du gav mig” – och sen på Eva – ”det var hon som gjorde, så att jag åt” och därmed föll för frestelsen – samma logik som min nu avpolletterade väninna – eller ungefär som en gammal Helan & Halvan sketch från det glada 1920-talet där Helan (spelad av Oliver Hardy) kastar en paj i ansiktet på Halvan (spelad av Stan Laurel) och sedan utbrister: ”Allt är DITT fel – för titta så du fick MIG att göra”

Ja just det – ”Thanks for the information !” – Vad ska vi med alla dessa skitstövlar, som ständigt försöker inympa skuldkänslor på oss, och beskylla oss för än det ena, än det andra ? Blir våra liv bättre av sådant ??

Återigen, kvinnlig logik när den är som bäst, eller logiken hos vissa makthavare; kanhända, för makten kan alltid hitta på argument för att skuldbelägga enskilda, så fort de hyser en annan åsikt, eller säger något; som går makthavarna emot…

Men – så skulle aldrig någon Asatroende göra, och så gör Verdandi nog inte heller, för käckt och oförtrutet vandrar hon den raka vägen framåt, i ett slags Valkyrielik envishet.

Till sist ska det också sägas, att det kanske finns enstaka tillfällen i livet, då skuldkänslor liksom nornan Skuld kan stå för något bra, som i ekonomiska förbindelser eller i rättsaker till exempel – då om någonsin bör man hålla vad man lovat, och betala sina skulder – eller vid speciella omständigheter, liknande dem den store svenske författaren Stig Dagerman nämner i novellen ”Att döda ett barn” – vid sådana livsavgörande tragedier, är känslor av skuld berättigade – och det gäller kanske också vid moraliskt ansvar på ett högre plan – då vi talar om sådant som kallas befälsföring, yrkeslivet i allmänhet eller då en person kanske får ansvaret för många människor.

Jag lämnar er alla med slutet på min favoritscen ur Akira Kurosawas gamla film ”Drömmar” från 1990. I episoden, kallad ”Tunneln” möter personen först sin egen hund – som blev ”pansarvärnsdito” emot slutet – och sedan den pluton, han fört befäl över, illustrerad först av en enskild menig, han haft stor sympati för, och sedan alla de andra på en gång. Men – slutet är minnesvärt – för det lär oss att Vardandet eller det som ska komma – inte det förgångna – är den verkliga framtiden, och att det alltid finns hopp, trots allt. Skuld och Skuldkänslor kan tillhöra nuet, men deras tid är övergående. Det viktiga är att skapa något bättre, till sist. Och där står Verdandi för det verkliga ljuset.

Dags att reagera emot ”Fornsederiet” och Drogerna (inlägg från 19 Juli 2015)

Sedan jag publicerade mitt korta inlägg emot diverse samfund i Sverige, som säger sig utöva ”Forn Sed” och deras mycket oklara drogpolitik har jag fått många läsarreaktioner. Samtliga Asatroende jag talat med vill ha ett slut på ”fornsederiet” och tycker liksom jag att det är helt oacceptabelt att de här grupperna fortsätter att ge Hedendomen dåligt rykte genom att syssla med droger. För egen del står vi för nolltolerans emot den sortens påstådd ”andlig” verksamhet – för det kan vi väl ändå slå fast – droger, religion och ”andlig” verksamhet hör inte ihop överhuvudtaget.

En läsare skriver:

Vi är många som inte delar deras syn på asatron. Vore bra om deras inflytande kunde neutraliseras. Deras svagaste punkt är deras brist på moral och heder.

Och ur ett annat läsarbrev om ”fornsedare” och vad de står för saxar jag:

Jag vet inte vad de håller på med men asatron representerar de inte. Deras morgonandakter i radio t.ex… Vad är det för trams? Det finns mycket att säga om dem. Jag läste dina inlägg om blot och diverse polisiära ingripanden och du har helt rätt. Det hör inte hit, det är inte något jag vill kopplas till. Det är att missbruka sin ställning och det eventuella förtroende de kan ha bland sina medlemmar. Det hör inte till min religion. Tyvärr har de skapat någon slags legitimitet, troligtvis för att de härmar kyrkan så att folk kan relatera till något de känner igen istället för att se vad de egentligen gör. Pinsamma är vad de är.

Jag har också fått höra talas om människor som ett visst samfund uteslutit, bara pga det faktum att de protesterat emot bruket av droger och andra fula ovanor i de här kretsarna. Precis som jag har de observerat, att alla de här påstått ”odogmatiska” vanorna som man ägnar sig åt vid Blot, sammankomster eller liknande inte är värdiga, och inte utgör någon acceptabel grund för varesig andlighet eller religionsutövning. Läs vad jag har skrivit i mitt inlägg ”Ingen Högtid utan Regler” här ovan, om ni inte tror mig, och ett par andra av de inlägg som jag publicerat i den här debatten.

Verklig Asatro är ingen ”odogmatisk” religion, för det finns faktiskt mycket tydliga grunder för dess utövande, bland annat i Eddan; och för övrigt finns det också regler, lagar och förordningar i vårt samhälle, som vi alla gör bäst i att följa. Flera läsare har uppmanat mig att publicera namnen på de här personerna som gripits på bar gärning eller som tydligen fått sina hem genomsökta av Polis, men som jag sagt gör jag inte det, eftersom mitt syfte bara är att göra slut på ”fornsederiet” en gång för alla och inte ”pricka” någon enskild. Jag sänker mig inte till motståndarnas nivå, och jag begår ingen hets emot enskilda personer, eftersom det inte är mitt sätt att komma tillrätta med dessa ständiga missförhållanden; som ”fornsederiet” och dess utövare hela tiden orsakar för oss andra, fullt hederliga Hedningar.

Klart är dock, att det måste till fler ingripanden från samhällets sida, eller en genomgripande reform; innan vi kan ha en fungerande och värdig Asatro i vårt land, liksom man faktiskt redan har på Island, i Danmark, Norge och på flera andra platser.

Å andra sidan kan man kanske säga, att det finns andra samfund – Katolska Kyrkan till exempel – som just nu verkar ha en lite väl oklar policy när det gäller det här med droger. Den 8-9 Juli blev det känt att Påven uttryckt en önskan om att vilja tugga löv från Coca-busken på sin resa i Sydamerika.

Hans Helighet Franciscus I – en riktig ”Flummar-påve” ?

Detta innebär att Katolska Kyrkans policy och uttalanden vad gäller droger blivit åtskilligt oklar, eftersom Påven själv sagt att han ska omfatta just nolltolerans, och att sk ”recreational drugs” eller undfallenhet av andra skäl inte kan tillåtas. Förra året kom det fram, att kokain hittats i en bil tillhörande en av Påvens kardinaler, och den ansedda tidningen ”The Guardian” i Storbritannien frågar sig, var det hela egentligen ska sluta. Ska Påven nu röka på, helt enkelt, eller ska han också prova Khat (som är olagligt i Sverige, men förs hit av många somaliska invandrare) eller Kava-Kava, Betelnötter, Flugsvamp eller något annat rusmedel ?

– Ja, var sätter han gränsen, egentligen ?

När de som ska vara religiösa ledare uppför sig på det här viset, blir det ju inte precis tydligt för de troende, var kyrkan eller samfunden i själva verket står. Visserligen har Katolska Kyrkan alltid hävdat att ”Quod licet Jovi, non licet Bovi” med ett latinskt citat, som i översättning lyder ”Vad som är tillåtet för Jupiter, är inte tillåtet för Oxen” och som betyder, att vad som är förbjudet för vanliga människor, skall vara tillåtet för ledarna, eftersom de helt enkelt är finare än oss andra. Hyckleri, med ett annat ord. Citatet kommer från den hedniske författaren Terentius från början, men påven anser sig ju fortfarande vara ofelbar enligt vad som fastslogs år 1870 – och vad som redan Bismarck vände sig emot – och hans tilltag är därför inte alldeles oskyldigt. Tidigare har han bland annat sagt att det är ok att slå sina egna barn, så länge man inte slår dem i ansiktet, och att det är rätt att använda våld emot den eller de som förolämpar ens mor (och därmed i överförd bemärkelse den katolska kyrkan) – se andra inlägg i denna blogg.

När Påven håller på såhär, så gör han precis samma misstag som den ”gode” ur ett visst samfund som för två år sedan blev utsatt för Husundersökning, och ett allvarligt samtal från Svensk Polis rörande den personens drogvanor. Eller flera av ”fornsederiets” sk ledare, som också visat sig minst sagt drogliberala.

Det brister en smula i omdömet, om man nu kan säga så – och utan alla jämförelser mellan Katolska Kyrkan och ”fornsederi” i övrigt – Påven har kanske sina goda sidor – borde inte den här personen sluta verka som ”gode” överhuvudtaget, och borde inte vi alla Hedningar distansera oss från den här sortens personer ?

Nolltolerans innebär Nolltolerans.

Man kan inte tumma på reglerna, hela tiden sväva på målet, fuska, hyckla, gå omvägar eller inte veta vad man står – ifall man nu är en ärlig människa, vill säga. Någonstans måste det ändå finnas enkla, fasta regler, precis som jag skrivit – och verklig Hedendom och Asatro å den ena sidan, samt ”fornsederi” å den andra, har egentligen inte ett enda förbaskat dugg med varann att göra, som så många av mina läsare redan konstaterat, och till och med skrivit direkt till mig i sina kommentarer.

Det är dags att en gång för alla ta avstånd ifrån ”fornsedandet” och dess allt färre förespråkare.

Rusmedel, Narkotika, droger och liknande hör inte hemma i andliga eller religiösa sammanhang, och de ska heller inte ha någon plats där. När det går så långt som till Polisingripande emot de som skall vara ledare, så måste dessa ledare bort, och ersättas med bättre skickade personer – det är hela saken.

”Ej så bra som man säger/ är ölet för människors ätt” säger Oden själv i Hávamál. ”Ju mer du dricker, dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen” står där också att läsa i Brates klassiska översättning. Eller, för att citera hela den trettonde strofen, som jag själv tolkat och översatt:

13
Ominnis hegri heitir                           Glömskans häger heter
sa er yfir aulþrom þrvmir,                 den som över ölandet svävar,
hann stelr geði gvma;                          han stjäl mannens vett;
þess fvgls fiaudrom                              av den fågelns fjädrar
ec fiotraþr varc                                      jag fjättrad var
i garði Gvnnlaþar.                                I Gunnlögs gård.

Oden själv har som den visaste och klokaste av gudar varnat oss för att hamna i ”fornsederi” eller annat dåligt sällskap. Han vill inte längre ha med detta patrask att göra, helt enkelt; utan håller dem ifrån sig. Så gör också jag själv, numera – och som Allfader kan jag också säga, att jag talar av egen erfarenhet, även om jag för den skull inte alls kan jämföra mig med honom.

Hell Odin !

 Oden, tecknad av Paulus Indomitus

Heidrun och Mjödkaret, enligt Lorenz Frölichs uppfattning

Andreas Creutz om Asatrons sanna natur… (artikel från 9 Juni 2015)

Det finns alltid sådana, som tycker att det är enklare att bara ligga, än att resa sig upp. Och det finns alltid dem, som hellre bara vill sitta, och inte ta ett enda steg framåt. Det finns människor som aldrig tar ett språng och aldrig tänker en självständig tanke. Deras känsla för andlighet – om de nu alls har den – baseras på irrationella känslor, missuppfattningar och enstaka modeflugor, typ uttrycket ”forn sed”. Andreas Creutz, min gamle hedniske vän på bloggen Litteature Connoisseur, skrev här för leden ett inlägg om den sortens människor, och den djupa anti-intellektualism som tyvärr brett ut sig över dagens Hedniska Sverige. Han skriver:

Och frågan kan rimligen göras vidare: varför bry sig om någonting annat än att andas och äta över huvud taget?

Nå, jag tror att det är relevant att låta livet innehålla mer än att andas och äta. Åtminstone enligt min erfarenhet ger ökat vetande också en större upplevelse av livet. För varje ny insikt, varje nytt samband man förstår, så blir livet en aning djupare. Och man får lite fler referenspunkter att orientera sig utifrån, när man nu under en kort tid vandrar i det kaos som tillvaron är. Draperier dras ifrån, och där man tidigare intet såg, ser man nu fräscha utsikter, rika vyer.

– Åh, det går naturligtvis att leva sitt liv och endast stirra ner på varje steg som fötterna tar, nöjd med att andas och äta och hålla sig vid liv. Men nog kan vi låta livet vara mer än att hålla sig vid liv, nog kan vi tillåta oss både när- och fjärrsyn?

Om vi aldrig vågar gå tillbaka till källorna, bara fastna för påhittade eller fel använda termer och halvsanningar, kommer vi aldrig någonstans i vår andliga utveckling, för som Andreas Creutz säger:

Och varför bry sig om nordisk hedendom? För att de idéer som tänktes långt innan både vi och våra föräldrar och deras föräldrar föddes förmår inspirera våra tankar än i dag? För att hedendomens texter uppvisar en fräschör som sedan kvävdes under en annan ideologis hegemoni under tusen år? För att vi förstår lite mer genom att förstå hedendomen, än vad vi eljest hade gjort?

I dag har vi dessutom aldrig förut skådade möjligheter att skaffa oss kunskaper; aldrig har så mycket kunskap varit tillgänglig i sådan grad som nu; att försitta möjligheten att fördjupa sig synes mig vara att slå sig ner i en koja, när man utan större möda hade kunna bo i ett hus.

Jag tror på kunskapens värde. Jag tror att livet blir innehållsrikare ju mer kunskap vi samlat på oss. Och jag tror att belöningen för att jaga allt större kunskaper är ett långt och mångt mycket rikare liv än vad som varit möjligt kunskapen förutan.

Så varför veta mer? Jo, för att alternativet är att veta mindre, inse mindre, vara mindre.

Obildade människor är små människor. Små människor är ofta småaktiga, och därför drabbas de som söker kunskap ofta av rykten, smutskastning och ont förtal, som Andreas Creutz så riktigt konstaterar.  Och om du går inför en ”halvsanning” typ forn sed – inser du då inte att den halva du plockat upp, kan vara världens största osanning ?

”Litilla stranda, litilla saeva, litill er gedh guma” står det i Hávamál. Man måste alltid gå tillbaka till källorna. Annars grumlas de. Alltid utöva källkritik, parat med självständigt tänkande. Turligt nog innehåller Asatron en gud – ibland den högste av Asar – som förkroppsligar själva sökandet efter kunskapen. Han är Oden. Han är enligt vissa den svåraste guden att ha, och om du vågar möta honom på din väg, kan du förvisso räkna med att bli ifrågasatt, men belöningarna är som sagt så mycket större…

”Runor tog jag upp, ropade och tog..” (ur Runatal Havámáls, andra strofen – Havámál 139)

Om Gondul – den Mörka Valkyrian – Ond Hug, Sejd och Förbannelser… (artikel från 11 Augusti 2015)

Alla Valkyrior i Världen beskrivs inte genomgående som ljusa och snälla. Det finns också mörkare Valkyrior, som enligt vissa – främst kristna källor – har vad vi skulle kunna kalla en renodlat destruktiv sida. Den mest berömda av dem kallas Gondul, Gönndul, Gandul eller Ganhuld – hela ramsan med hennes namn är i sig en galder, som kan användas för att kalla på henne – men det gör man inte utan risk ! Gandul – hon med trollstaven eller Ganden – blev redan år 2006 föremål för en rikhaltig och intressant uppsats av den norske forskaren Eldar Heide som heter ”Gand – Sejd och Andevind” som man också kan ladda ned från nätet. Mycket av vad Eldar Heide skriver om är material från Tröndelagen i Norge, men jag känner igen hans uppgifter från sådant min egen släkt – främst farfar och farmor berättat för mig, angående det här med en del magiska musikinstrument typ ”Trollavina” (jag ska inte säga vad det är, eller hur en sådan tillverkas. Min farfar ägde flera sådana, för trots att han var Kyrkoherde och därmed kristen präst, var han mycket road av Folklivsforskning) och Eldar Heide hävdar till och med, att även Tors Hammare kan ha varit ett sådant magiskt redskap från början, även om jag själv inte är säker på just den punkten.

Den blir vigd åt döden, som möter en Valkyrias blick…

Gand – den nordiska trollstaven eller runkaveln – förekommer också i ortnamn som Gandvik, och Tolkiens kristna sagofigur Gandalf, även om denne engelske Oxfordprofessor sorgligt nog missförstod i stort sett allt om Nordisk mytologi – och indelade sin förljugna sagovärld i absolut gott och absolut ont, vilket däremot våra förfäder aldrig någonsin gjorde, eftersom detta strider emot hela Hedendomens väsen. Första gången Gondul dyker upp i den Norröna litteraturen som en självständig gestalt – hon nämns också i Vouspás namnverser över Valkyrior från tidigt 900-tal – är i Hakonármál där skalden Eyvind Skaldaspillr redogör för Håkon den godes död i slaget vid Fitjar i Norge 961. Kungen ser Gondul stå på en brant klippa med spjut i hand och övervaka slaget. Tillsammans med sin syster Skögul – den långa skuggan – gläds hon åt slaget, och det faktum att Oden får mer Einherjar i Valhall, på grund av alla goda krigare Håkon slår ihjäl, men han begår misstaget att möta hennes blick, och därefter går slaget emot honom. Håkon blir ”feig” eller Dödsvigd, och kommer till Valhall så småningom också…

Flera mörka Valkyrior, som Torgerd Horgabrud och andra – de gränsar till släktfylgior, eller kvinnliga hjälperskor, som bara uppenbarar sig för manliga medlemmar av en och samma ätt nämns också i sagorna, men Gondul lär vara den som är allra värst, och den absolut blodtörstigaste av dem. I en liten sagotåt från den kristna tiden, som heter Sörla Thatt, men som antagligen är diktad och påhittad av två kristna präster vid 1300-talets slut – Jon Thordson och Magnus Thorhalson – båda var halvhedniska Islänningar – växer hon ut till ett demoniskt väsen. Det var också samma präster som relaterade myten om Freja och Brisingamen, förresten, och som påstod att Freja legat en natt var med de smideskunniga dvärgar, som gjorde hennes halsband, bara för att smäda henne. Egentligen var nog detta inte sant, och som jag berättat i ett annat inlägg har Freja själv sagt andra ord om den saken.

Alltnog. En gång fanns en konung, som hette Hedinn eller Hedning av Särkland, skriver 1300-tals prästerna, och han var ”mannar allherliga mannast”, alltså den härligaste bland män, samma uttryck från Harbadsljód i Eddan, som den halvfnoskige PK-professorn Lönnroth i Göteborg säger ”måste” översättas som Pojkvasker, fastän ordet inte alls betyder något sådant. En gång var denne starke, mäktige och vise konung ute på jakt i en skog, förtäljer sagan, och där kom han bort från sina män. Så fick han se en underskön kvinna sittande på en stol i skogen, och hon sade sig vara Valkyria och heta Gondul.

 ”Men så fick han se en underskön kvinna sitta på en stol i skogen” (foto copyright Hedniska Tankar)

Kung Hedning fick av henne höra, att det fanns en enda man och Konung på Jorden som var bättre än honom, och det var Kung Högni av Danmark, som hade inte mindre än tjugo andra Kungar under sig. ”Den mannen skulle jag gärna vilja möta” sa Hedning, och så blev det också. Gondul gjorde så att Kungen återförenades med sina män, och i tidernas fullbordan reste de till Danmark. Där tävlade Hedning mot Högne, och de var jämnstarka och lika goda i allt, både statsklokhet, tavel, schack, brädspel, simning, skytte, svärdskonst och annat mera. De två Kungarna trivdes väl tillsammans och blev de allra bästa vänner, och så ingick de också Fostbrödralag.

Men så en dag mot slutet av sommaren fick Hedning se Gondul på nytt, sittande för sig själv i skogen, och nu tycktes hon än vackrare än första gången. Enligt en version höll hon ett dryckeshorn, enligt en annan ett äpple. Gondul frågade om Hedning och Högne mätt sina krafter, och han svarade att det var så. ”Men han är bättre än du, för han har en vacker hustru, men själv är du ogift” sa Gondul. Hedning drack ur hornet eller åt av äpplet, och då glömde han sin ed till Högni. Gondul rådde honom till dråp och att ta Högnes hustru med våld, men det ville Hedning inte gå med på. Hellre ville han gifta sig med Hild, som var Högnes dotter.

”Där mötte han Gondul för tredje gången, sittande på en stor och jordfast sten” (Hedniska Tankar copyright)

Gondul gav honom nu det onda rådet att dräpa Högnis hustru, ta dottern med våld och fly till Särkland, vilket han också gjorde. Där mötte han Gondul för tredje gången, sittande på en stor och jordfast sten. Då gav hon honom en glömskedryck, och så vigde hon både Högni och honom åt Oden, men Hedning levde ändå länge efter detta. Så långt den kristet influerade sagan, som skildrar den ursprungliga Asatrons Valkyrior som onda häxor, i färd med att läsa förbannelser över folk. Också moderna ballader, sjungna av exempelvis Nick Cave, innehåller strofer som ”the third time he saw her” etc – och hela berättelsen andas mer av konstsaga, än av verklig myt.

Men trodde då 1300-talets människor att Gondul kunde just förhäxa och förbanna ? – Jo, det gjorde de faktiskt !

1324 dömdes en kvinna vid namn Ragnhild Tregagás eller Tröga gås (treg betyder trög på norska – än idag säger man ”din dumma gås!” i Sverige om ett visst slag av kvinnor) av kyrkan för uppenbart häxeri. Hon blev inte dödad – sådant gjorde man mest under den protestantiska tiden i Norden – den nuvarande ”Svenska” Kyrkan har mycket på sitt samvete. Medan hon hade varit gift hade hon haft ett förhållande med sin syssling, en man vid namn Bård. Men Bård skiftade hug – som män ibland gör – och blev då kär i en kvinna som hette Bergjot. Full av hat satte sig då Ragnhild och läst följande besvärjelse över dem:

Ritt ek i fra mer gondols ondu, æin þer i bak biti annar i briost þer biti þridi snui uppa þik hæimt oc ofund. Oc sidan þesse ord ero lesen skall spyta uppa þan er till syngzst.

I min översättning: ”Nu rider jag från mig Gonduls onda, en ska bita dig där bak, en annan i bröstet ditt, och på dig skall hämnd och avund sno sig. Och sedan dessa ord är lästa, skall man spotta på honom, som de sjöngs över”

Eftersom Ragnhild Tregagås ansågs som galen, sattes hon först i fängelse, och sen fick hon fasta på vatten och bröd två dagar i veckan i ett helt år, och därefter dömdes hon fredlös från Norge i sju år, för att gå på pilgrimsfärd och göra bot och bättring. Allt var hennes straff, för att ha sagt detta !

Eldar Heide tror nu att ”Gonduls ondo” ska vara Gonduls andar, men andra forskare – bland annat svensken Bo Almquist menar att det är Gonduls onda det handlar om, eftersom det kristna ordet ”önd” som kom först på medeltiden, alltid stavas med ö eller senare a – även på runstenar. Dessutom vet inte Eldar Heide om den här vävbrickan från Lund i Skåne, där det står en liknande förbannelse, skriven av en kvinna över en man.

skuaraR : iki¶mar : afa ¶ (:) -on : m=n * krat * ¶ aallatti :

Texten lyder, på modern svenska: Svivors Ingemar ska ha min gråt – aallatti. Det står faktiskt ”Svivors” och inte Sigvors, har etymologer kommit fram till – och detta är inget riktigt namn, utan mera ett ”tvi!” – ”fy fan för Sigvor!” skulle vi säga på modern svenska. ”Aallati” eller ”Ålägg” på modern Skånska – ett ord jag hörde i min barndom, är när man ålägger eller tvingar någon att göra något obehagligt, som en förbannelse eller en ed. Kanhända är det här inget sammanträffande. Också den populära musikgruppen ”Garmarnas” många texter – deras karriär tog definitivt slut vid Melodifestivalen 1997 –  handlar påfallande ofta om svek, förbannelser, kvinnligt hat riktat emot män och annat sådant.

Gander, trollstavar och annat nämns ofta i sammanhanget, för mins: ”Jag slog er med min stav, förbannelsen vek – vållad av straffad moders grymma svek” som det står i texten ”straffad moder, straffad dotter”. Vad vi är inne på nu handlar om Ond Hug, eller ”Wishing unwell” som man säger på Engelska – en klar verkning av det som kallas sejd, varom mera nedan -men det är verkligen inga trevliga saker.

Att Garmarna som musikgrupp till sist splittrades, när de så ofta sjöng om ond hug, illvilja och förbannelser och utförde ett slags musikalisk sejd – är kanske mer än en tillfällighet. Första gången jag hörde talas om just Ond Hug var faktiskt i sällskap med min gamla farmor (Edda på Isländska – mormor heter för övrigt Elle) vid 12 års ålder ungefär. Vi hade besökt Väsby Kyrkogård, gravstället i den by där hon var född, och där också hennes farföräldrar låg begravna. Insatta läsare vet redan, att ”Vä” kommer av ”Vi” eller helig plats – och Väsby ligger i Ljotgodaland eller Luggude Härad – det land där Frej en gång härskade. I närheten finns också en by benämnd Kattarp, åt Freja – Frejs syster.

Väsby kyrka ligger på en liten kulle, där det också finns ett gravfält från äldre järnålder – nu totalförstört av kyrkan och den kristna kyrkogården. Min farmor noterade att hennes farföräldrars gravstenar råkat bli uppgrävda och ställda emot kyrkväggen av en oförstående förvaltning, och sa så helt stilla ”nu blir de gamle onda, när de ser sina stenar stå under takdroppet”. För henne var det helt självklart, att de döda liksom redan på bronsåldern delvis levde i sina gravar – eller i alla fall kunde se vad som hände på jorden. Vi gick vidare till kullens krön, där nu många kristna tyvärr ligger begravna. Farmor såg ut över de böljande sädesfälten, och sa: ”Här skall jag ligga – så att jag kan se den växande säden !” Mitt tolvåriga jag protesterade sakligt, att man ingenting kan se när man är död – men min farmor sa – ”får du växa och leva, ska du en gång veta bättre”. Då insåg jag, att fastän prästfru – så var hennes egen, personliga tro på ingen punkt överensstämmande med kristendomen, när det gällde livet efter detta. En annan gång – när jag frågade henne om saken – och undrade varför hon alls gifte sig med min farfar, sade hon ”Ja – vad tror du själv ? I början av kärlek, förstås, men det kan vara bra för annat med”. Senare i livet förstod jag vad hon menade. För en hugstark kvinna är det lätt att bli kallad häxa, men ingen skulle ju någonsin komma på att säga sådana ord om hustrun till en Kyrkoherde i Svenska Kyrkan – eller hur ? Och prästfruar hade rätt hög status vid 1900-talets början.   Hon har numera – enligt egen önskan – ingen gravsten alls – eftersom hon bara ville återvända till den jord och det land hon kom ifrån. Det var nog för henne. ”Den som vill minnas det goda jag gjort, kommer att minnas” sa hon – därmed reciterande Hávamáls ord om det goda eftermälet…

Väsby i Ljotgodaland – som det såg ut på den första svenska kartan från 1684 (se ortnamnet upptill i bild)

Men så såg hon något på avstånd. Det var en liten tromb eller virvelvind, som rörde sig ute i sädesfältet.

”Ond hug går i rågen !”

”Ond Hug går i Rågen !” sade hon då. ”Någon önskar oss illa, och deras Hug ellerr Håg kommer nu hitåt, för så är det med folk som är Hugstarka, att de kan sända hågen ut på vida vägar!”  Så hade hennes farmor och farfar sagt i sin tur, och oavsett om hon nu trodde på detta eller ej – hon kan ha sagt det halvt på skämt – så har jag senare i livet sett exakt samma tro på den onda hågens eller önskningens kraft i en bok av Bengt Ankarloo – som forskat mycket om 1600-talets häxprocesser – som heter ”Att stilla Herrevrede” och som fortfarande kan köpas i handeln. Den tar upp det märkliga fallet med häxerierna i Vegeholms mölla  på 1650-talet. Många personer blev då förgjorda med Sejd – en del blev sjuka – andra miste livet. Minnet av detta var fortfarande en levande tradition i landskapet, sådär 200 år efteråt, när min farmors morfar och farfäder levde.

Man kan naturligtvis skydda sig emot verkningarna av Ond hug, genom att kasta stål in i en tromb, exempelvis – i alla fall enligt folktron. Och andra motmedel finns också. Jag kan en hel del sådana, även om jag inte skulle räkna mig som särskilt vidskeplig – på 1920 talet skrev en engelsk kvinna som använde pseudonymen Dion Fortune en hel del om det här. Den ”hugstarke” eller hugstarka personen kan ibland vara helt omedveten om vad Hugen eller viljan kan ställa till med, ungefär som man i Medelhavsområdet ännu tror på ”det onda ögat” som en del människor kan ha, dock helt utan att mena något illa med det, och utan uppsåt att skada andra. Min farmor var i alla fall helt på det klara med att man ”aldrig fick gå och lägga sig arg” som hon uttryckte det, för då kan ilskan göra skada i kroppen medan man sover, och i värsta fall orsaka kräfta eller cancer, om det hela går tillräckligt långt. Hennes farföräldrar var också övertygade om att en man och en kvinna aldrig bör vara arga på varann i mer än tre nätter och tre dagar – ifall de inte löser sina konflikter inom den tidsramen, kommer ilskan utan tvekan manifestera sig inuti dem på något sätt, och då gäller det att någon ”klok” kan ta bort den, fortast möjligt. Dessutom trodde min farmor mycket på detta, som forskare i början av 1900-talet trodde var helt omöjligt.

 Kulblixt eller Klotblixt, Ball Lightning eller Kugelblitz är inget foto-hjälpmedel, ifall någon nu trodde det. Fenomenet har iakttagits ända från Vikingatiden och framåt, men fortfarande är forskare oeniga om vad Kulblixten egentligen består av, och vad fenomenet beror på. Somliga har gissat på kärnplasma, materiens fjärde aggregationstillstånd, men de flesta tror att det rör sig om någotslags elektrisk urladdning. Första gången man iakttog ”konstgjorda” kulblixtar lär ha varit ombord på Dieselelektriska ubåtar efter andra världskriget – batterierna hade då blivit så stora, att de kunde alstra både ljusbåge-fenomen eller eletriska laddningar, som verkade sväva i luften – och det är ett av tecknen på kulblixtar. I gamla tiders vidskepelse, däremot, var Kulblixten värre än så. Sejdmän och trollkarlar ansågs kunna styra den med blotta viljan, och moderna rapporter har visat att kulblixtar kan gå tvärs genom cementväggar, glasskivor som fönster ombord på bilar och flygplan, svänga runt hörn och dessutom explodera med en grov knall, ungefär som ett vanligt blixtnedslag, fast först efter flera minuter…

I Torekov på 1970-talet ska det ha hänt att fyra klotblixtar kom flygande i formation öster om byn, sänkte sig emot ett utvalt hus, flög in genom ytterdörren – som stod öppen – och runt i huset, som om de letat efter någon och något, och sedan ut igen för att explodera över andra byggnader, där de orsakade stor förödelse. Blixtar ska förstås inte kunna ändra riktning, eller röra sig runt hörn på det viset. Från Kina rapporterades så sent som 2014 om hur 170 svin dödats i olika betongstior, tillsammans med en kinesisk kvinna – också resultatet av flera klot, som attackerade samtidigt. Bengt Ankarloo, häx-forskaren, intygar att man på 1600-talet trodde att detta var en verkan av Ond Hug eller Sejd, men det tror vi kanske inte nu.

Klotblixt i Cockpit på modernt transportplan. Bild från amerikanska flygvapnet

FOA, nuvarande FOI, alltså Försvarsmaktens Forskningsinstitut, lär också ha haft ett projekt om Kulblixtar, som dock lades ned på grund av brist på pengar – och så mycket är klart – ifall väderkontroll, viljestyrda blixtar från skyn, ”ond hug” och annat sådant verkligen existerade och man kunde få det att fungera, rent empiriskt – så vore det ett ”domedagsvapen” som Stormakterna nog vore mycket intresserade att få tag i.  Gondul – den mörka Valkyrian – skulle kanske få sina motsvarigheter på morgondagens slagfält, men nu börjar vi närma oss de ganska utflippade domäner, i vilken filmen ”Men who stare at Goats” vistades…

Det lär finnas en folksaga i Mellanöstern, som säger att om tillräckligt många människor samlas i ett rum, instängda med en get, och de alla stirrar på geten tillräckligt länge, så kommer geten falla ihop och tvärdö av sig själv. Det fungerar dock bara, så länge de befinner sig i getens direkta åsyn, för om denna get inte är medveten om att man redan utsett den till ”syndabock” så händer inget.

Min far såg en gång Kulblixten tvärs över ett torg i Malmö. Den studsade fram över torgets kullerstenar, och började följa efter honom; ungefär som en stor hund. Efter tjugo-trettio sekunder var den mycket nära, och han kastade sig in i en portgång. Precis utanför portgången fanns ett avloppsgaller – och när kulblixten hann dit, exploderade den med en fruktansvärd knall. När han kom hem till sin mor igen, så sa hon bara: ”du ska veta, att din moders tankar följer dig, vartän du går. Därför kommer du alltid vara säker, så länge jag finns i livet”. Liknande uttalanden finns också i en del gamla runverser och lösfynd på kammar och annat från Vikingatid, förresten – och de lyder ungefär ”tänk du på mig, jag tänker på dig” eller något ditåt. Moderna arkeologer har försökt bortförklara det hela som fästmansgåvor eller liknande, men tron på Fylgior, Valkyrior och annat – inklusive destruktiv sejd var ändå en fullständig realitet.

Gondul, som en modern fantasy-konstnär tänker sig henne

I Grette-sagan berättas till exempel om hela grupper av onda sejdare, som försöker mörda och ta livet av huvudpersonen på olika sätt – men Grettes egen ätt sejdar tillbaka, med dödligt resultat. Läser man Eyrbyggjar saga (som berättar om fullt historiska personer och ätter på 900-talets Island – många av platserna, där sagan utspelas, ser nästan exakt likadana ut idag) finns där en hel passage om hur en död Völva hämnas, och hur ett brinnande sälhuvud av eld (också ett slags klotblixt?) stiger upp under elden i långhuset, tills dess att den unge sonen Kjartan hamrar ned demon-sälen med en stor järnslägga, och driver ned den som en stolpe i marken. Trots detta, dör minst fem-sex personer av sjukdom den vintern. Det är förstås lätt att avfärda detta som ren vidskepelse eller spökhistorier – men jag har själv upplevt framgång, de få gånger jag alls uttalat förbannelser högt.

Nu är det inget jag gör lättvindigt, och man bör minnas att allt sådant, har ett mycket högt pris, som förr eller senare kommer att få betalas. Men min farmor – på sin tid – hon dog innan 2000-talet – insisterade på att hennes farföräldrar sagt henne att de som använder hågen eller hugen för att bota, kan få stora krafter – men de som behärskar vreden, eller ”ond hug” kommer att vara ”sju resor värre” eller sju gånger så starka – åtminstone i livstiden.

En gång i början på detta årtusende hände det sig att några klåpare eller ”fornsedare” skulle anordna ett ”Vikingabröllop” vid Alsnö Hus ruiner på Adelsö, som ni ser här. Men de gjorde nästan allting fel. Vid ett bröllop bör vigselförrättaren tillse att de närvarande är någorlunda nyktra (ett bröllop är en ed, och eder som man svär i fyllan och villan är inte giltiga) och dessutom spärra av och helga platsen med Vebönd, dvs Vi-band eller annat, precis som det gjordes under gammal tid. Dessutom – även om så inte var fallet här – kan man inte gifta bort personer som har alltför stor åldersskillnad med varandra (man kan inte gifta sig med ett barn!) eller gifta någon, då det inte är helt frivilligt eller mot någons vilja (sk ”shotgun wedding” vilket lär förekomma i USA)

Nu hade de  inte spärrat av platsen, utan stora, feta hereford-kor kom rakt in i ceremonin, nyfikna som de var. Brudparet fick kliva in på ett gärde, fullt med koskit och komockor, och där stod nu kor och oxar och glodde tillsammans med bröllopsvittnena – allt blev i högsta grad ovärdigt – och inom mig riktade jag all energi på de där korna, eftersom jag var ordentligt arg. Jag ska inte återge vad jag sade högt, den gången – men låt mig bara säga såhär, att jag anropade Tor och alla himlens makter att ingripa emot alltsammans.

Skulle du vilja åse hur någon firar sitt bröllop, stående upp till anklarna i koskit ? ”Fornsedare” gör sådant, men värdigt är det inte…

Tre dagar senare – inte mer ! – ringde en god vän, som fortfarande hugger runstenar ute på Adelsö. ”Du måste komma fort, fort!” sade han. ”Något fruktansvärt har hänt”. Jag frågade vad det var, och fick genast veta svaret. Blixten hade gått tvärs genom altarväggen på Adelsö Kyrka, och fyra kor, som låg ut med väggen i en hage, hade blivit dödade med ens. Kanske var det samma kreatur som försökte störa bröllopsceremonin, kanske inte. Jag blev genast skamsen, och frågade om den lokale lantbrukaren, som ägde boskapen, möjligen hade dem försäkrade – och gudarna ske pris hade han en försäkring. Kyrkan – som stått i mer än 800 år – hade jag alls inte velat skada (man skadar inte kulturbyggnader och UNESCO Världsarv, men verkar för deras bevarande – åtminstone gör jag ) har mer än metertjocka väggar av gråsten, och blixten har aldrig gått igenom dem förr, inte heller senare.

Ni må tro, att det var kraft i den galdern !

Gonduls ”Gandrejd” eller Sejdfärd, från en Norsk Stavkyrka, 1100-talet

Nu finns det dem, som säger sig löpa omkring med Sejd och annat, även i våra moderna tider. Alla moderna Sejdare och Sejdmän jag talat med – i över 25 års tid eller mer än ett kvarts sekel av idel hedendom – för så länge har jag varit aktiv som Hedning – säger att Sejd är helt ofarligt, och att de bara sejdar för goda ändamål och goda syften, som spådomar, jaktlycka och annat. Det är till största delen helt sant. Sejd har blivit ett slags hobby, eller ett schamanskt verktyg för självkännedom, precis som yoga och meditation, ungefär.

Men i gamla tider var det inte så. Då hade sejd – och sejdmän och sejdkonor – ett mycket dåligt rykte. De kunde drabbas av Rag, eller Aergi, som man sa, och bli helt förvända och förvridna, ja fullständigt tokiga i huvudet, faktiskt – och både Björketorpsstenen, Saleby-stenen och många andra runstenar varnar uttryckligen för de skadliga bieffekter som kan uppstå av ond Sejd – för sejdarens del… Sådana stenar ska man inte gå nära, och inte heller försöka skada, helt enkelt.

Även idag finns det många Hedningar som absolut inte tycker om sejdfolk eller sejd, och heller inte vill att det ska utföras. Riskerna är helt enkelt för stora, säger Sejdens motståndare – och även om jag nu inte tror att det förhåller sig på just det viset alla gånger, så måste jag hålla med dem om att det inte helt kan uteslutas, att det någonstans i Norden sitter ett gäng högst tvivelaktiga figurer, som ägnar sig åt ”svart sejd” även om jag för min del inte sett eller mött dem – och det vill jag inte heller..

Den kände hedningen Keeron Ögren, skrev en gång på den skäligen inaktiva sajten ”Hedendom.se” följande:

Var som folk ! Var som Freja !!

Ber och förödmjukar sig de Asatroende inför sina Gudar ? (text från 2 januari 2016)

Ibland ser jag notiser från Asatroende i USA som gör mig en smula brydd, och ibland till och med upprörd… Vem som helst, med akademisk examen eller inte, kan idag ställa sig upp och påstå vad som helst, när som helst, hur som helst om Asatro, Nordisk Mytologi eller Kulturen i nutidens Norden, för den delen. Denna osed – för det är en osed det är fråga om, lika väl som den påstådda ”fornseden” i vissa kretsar här hemma i Sverige – kallas ibland för ”Cultural (mis)Appropriation” på engelska – ett uttryck som inte har någon given motsvarighet på svenska språket, men som alluderar på denna fula vana att genast utropa sig själv till företrädare för en religion eller livsfilosofi man knappt begriper, eller inte ens läst in sig på.

För egen del har jag som alla vet varit med och grundat ett landsomfattande förbund inom Asatro (innan jag dumt nog ”släppte” det och det fullständigt urartade) och utövat och läst samt praktiserat detta i över trettio år nu, så jag anser mig faktiskt med ålderns rätt kunna uttala mig, när jag ser något som är alldeles för tokigt, eller helt faller utanför ramarna.

Man har haft mage att påstå, att denna hällristning från Bohuslän skulle bevisa, att man under Bronsåldern ”bad” i knäböjande ställning inför sina gudar. Dessutom påstår nu en del amerikaner, att kristen ”bön”, knäböjande, liggande på marken, kryperi eller krypande och annat sådant skulle ha ingått i våra förfäders religion, eller Asatron som den utövas idag, vilket i och för sig är en annan sak. Emellertid -när jag hör sådant sakramentskandes trams, kort sagt, finner jag mig faktiskt föranlåten att reagera, för det förhåller sig precis tvärtom.

En verklig Asatroende ”ber” aldrig någonsin till sina gudar, därför att bön hursomhelst är ett kristet koncept, liksom all denna inställsamma vördnad inför en påstådd allsmäktighet. Det är inte så begreppet ”Fulltrui” fungerar, till exempel – eller det mycket personliga förhållande som råder mellan gudom och människa – läs på i Hrafnkel Frejsgodes Saga, till exempel, om ni inte tror mig. ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál, och det är så förhållandet till makterna ser ut. Du ger gudomen din tid och kraft, så länge du får något tillbaka, men ödmjuka dig och leva på knä som en kristen hund eller en Mohammedan, behöver du inte alls. För oss svenskar, nu såväl som förr, är allt sådant fullständigt främmande.

I Grágás, den isländska lagsamlingen, och ”Tryggdarmál” står det skrivet, att ”kristna män kryper och kravlar till kyrka, men hedna män går fria och stolta till tinget” och så har det alltid varit, så är det ännu, och så kommer det alltid att vara. Hedendomen innehåller inte någon falsk inställsamhet, eller något kryperi. Inte ens inför kungligheter skrädde man orden förr, och alla kan vi minnas Torgny Lagmans ord till Olof Skötkonung på Uppsalatinget – ”Men om du icke vill gå in på det som vi kräva, då skola vi falla över dig och dräpa dig och icke tåla av dig ofred eller olag. Så ha våra förfäder gjort; de störtade fem konungar i en källa på Mulatinget, då de hade blivit uppblåsta av övermod, liksom nu du emot oss. Säg nu strax, vilketdera du väljer!”

Kungadömet för var ett valkungadöme, inte ett arvkungadöme som idag – Lagmannen på Tinget dömde någon till Kung, och skötte inte kungen sina åligganden, eller sörjde för god äring och årsväxt, ja då kunde han bli avsatt, som kung Domalde till exempel, vars öde är tillräckligt bekant. Och med Gudarna och makterna var det på samma sätt. Hjälpte inte en Gud den som var ”Fulltrui” till honom, ja då kunde den ”troende” vända sig till andra makter i fortsättningen, och välja sig en ny gud för det ändamål, som nu var lämpligt.

Nu påstår en massa snurriga amerikaner en mängd dumheter, som mest har med kristet tankegods att göra, och säger sig ha hittat ”bevis” för den ”hedniska bönens” (a contradicition in terms !) själva existerande, till och med under bronsåldern och längre tillbaka. ”Bevisen” är minst sagt tunna, och kommer sig av ett rådbråkande och misstolkande av redan kända arkeologiska fynd, som hällristningen jag nyss visade.

Varje person, som har en smula sunt förnuft och som inte är amerikan, eller rent ut sagt korkad, bakom flötet, ”tappad bakom en vagn” ni vet – kan genast se att om de roende eller paddlande figurerna på hällristningen hukar sig ned, eller sitter på huk, så beror det just på att de ror eller paddlar i båtar och skepp, och visst inte deltar i någon religiös aktivitet alls. Visserligen finns en yxlyftande eller hammarlyftande figur med på det större skeppet på ristningen, och denna figur kan kanske identifieras som Tor – eller en Torsdyrkare.

Men – något bevis härför finns egentligen inte… det vet ar och en som studerat arkeologi på den mest grundläggande nivå.

Andra amerikaner har också anfört de kända statyetterna (från början två stycken) från Grevaensvenge, dansk bronsålder. Dessa påträffades redan på 1700-talet, och lär då ha sett ut såhär:

Nuförtiden återstår endast en av dem, och han har också fått sällskap med minst ett tjugotal statyfynd, alla från Danmark, inklusive några ”akrobater” eller voltigörer, som de kallas, som gör baklängesvolter – just den rörelsen ses avbildad på hällristningar den också…  Dessutom – figurerna fanns sittande på en båtmodell, de ”ber” inte alls…Och – ”akrobaterna” avbildas alltid i Egtvedt-fyndets kända ”snörkjol” och är alldeles uppenbart kvinnor och inte män, därför att män på hällristningar som alla vet avbildas med könet tydligt markerat.

Nästan alla seriösa arkeologer har antagit, att figurerna från Graevensvaenge . som mycket riktigt är just ”yxlyftare” varit placerade ombord på en liten skeppsmodell, och Cornelius Tacitus – den romerske underrättelseofficeren som skrev ”Germania” nämner långt senare att vissa av Sveberna vid nedre Rhen dyrkar ”Isis” eller en kvinnlig guddom, som förs omkring på ett skepp… Skeppet från Grevensvaenge lär från början ha sett ut såhär:

För övrigt skriver Tacitus – som hade haft befäl över all fjärrspaning och allt kavalleri inom en armékår på sådär 38 000 man under kejsar Tiberius tid – man vet vad man talar om, ifall man tilldelas en sådan befattning, att det utmärkande för Germanerna och deras religion överhuvudtaget, är just att de inte ber, inte ödmjukar sig eller krälar i stoftet inför sina Gudar, och att de också anser, att det är fel att stänga inne gudarna i hus eller byggnader eller ens ”tillbe” dem på Romerskt vis, även om de i och för sig ärar dem, ”i en andaktsfull stämning” Han nämner bara ett enda undantag från detta, och det rör Semnonerna, ”de äldsta av Sveberna” skriver han – dessa ansågs komma från just Norden eller sydsverige – och nya tolkningar av Egtvedt fyndet (se under ”arkeologi” här ovan) har också gett honom rätt på den punkten – Semnonerna har en helig lund, nämligen, som är så helig att om någon av misstag råkar ramla omkull inne i den, måste denne någon krypa eller rulla ut på marken, vilket aldrig någonsin förekommer annars… Man har också hittat ”påstådda bevis” för ”bön” i ett antal gudastatyer, som de här, vilka några till och med anser skall avbilda ”Freja” -även om det annars inte finns det ringaste bevis för att just Freja dyrkades under nordisk bronsålder:

Det enda som identifieringen av denna 3 cm höga figurin som ”Freja” egentligen bygger på, är att figuren har förgyllda ögon – och att Freja gråter tårar av guld enligt Eddan, plus att hon har ett snörskört av Egtvedt-modell – man har ansett att bara yngre kvinnor bar dessa – men det är fel i sak, eftersom nyare fynd av samma plagg från Sverige bevisar, att det bars av kvinnor upp till i alla fall 45 års ålder, och 45 år var inte att anse som ”ungt” under bronsåldern, knappt ens idag heller. Förutom det – vad avbildar figuren ? En mänsklig tillbedjare, eller gudomen själv, alternativt båda två – och vad är det egentligen, som visas ? En ung kvinna i dagens Holland, har försökt avbilda sig själv såhär, i en korrekt rekonstruerad Egtvedt-dräkt (jodå, originalets färger var tydliga och klara, även om de kanske inte bestod av just vinrött eller lila)

Är det ens en ”bön” vi ser ? Bara för att en person sitter på marken, lyfter höger arm för att påkalla uppmärksamhet (hos åskådare eller inför makterna ?) och håller vänster hand över hjärtat, behöver det visst inte betyda att man ”ber” alls. I dagens Japan, tille xempel, brutar Shinto-utövare klappa i händerna framför helgedomens ingång, och sedan knäppa händerna – och återigen misstolkar och vanställer amerikanska besökare detta som ”bevis” för något som liknar en kristen böneritual, fast det inte alls är så överhuvudtaget för en Japan – vad man gör är bara att påkalla gudomens uppmärksamhet, som sagt, man krälar inte i stoftet eller ödmjukar sig inför den.

Diverse fynd, hämtade från romerskt område – som helt rakt ut i tomma luften påstås föreställa Sveber eller andra Germanfolk – har också ”använts” av kristna amerikanska ”amatörforskare” (eller vantolkare, ”fornsedare” och annan oseriös bråte) som påstådda bevis för att det skulle finnas eller ha funnits någonting liknande den kristna bönen och dess ständiga knäfall, förödmjukelse och förnedring av den enskilda människan, enligt formler som ”jag fattiga syndare” osv osv…

Allt sådant är Asatron fjärran, eftersom det strider emot dess natur, och det behöver man inte vara arkeolog för att begripa..

Statyetten ovan har hittats i Rhenområdet, men vem föreställer den ? Det kan lika gärna vara en besegrad kelt eller galler som en german, och för övrigt måste man komma ihåg att den sortens framställningar av ”besegrade” folkslag var vanliga i romersk konst – se Trajanus triumfbåge, till exempel – fast det där gäller daker, och inte ens kelter – och att sådana framställningar fanns både före och efter Tacitus, eller det tidiga kejsardömets epok.

Det gäller inte minst de många ”Judea Capta” mynten, som man utgav efter segern över judarna, till exempel…

Antag nu att någon i dagens amerika skulle skriva på nätet och påstå, att dessa mynt avbildar ett antikt judiskt gudstjänstbruk ? Genast skulle skrän av förtrytelse utbryta, vilda tillrättavisningar utdelas, och alla skulle tycka att det vore synnerligen fördomsfullt – med rätta ! – men Asatron kan man alltså förolämpa och vanställa hursomhelst, för den har ju inga försvarare nuförtiden… eller har den det ?

Bön, i kristen mening, har kort sagt aldrig förekommit i Norden, i det fria Germanien eller inom Asatro, keltisk religion eller vad ni nu vill. Hela konceptet är kristet, och det finns ingen som helst anledning att försöka införa det här heller. Inte med mindre än att vi gör våld på oss själva, vår tro och andra människor, och det skall vi verkligen inte göra.

”There ain’t no such thing as a free Lunch…” (text från 11 januari 2016)

Om Amerikanerna nu börjat förvanska och förkristliga Asatron, och dragit in helt ovidkommande kristna begrepp som bön och liknande i sammanhanget – sådana saker hör inte hemma i vår Gudadyrkan eller asatron som filosofiskt och etiskt system överhuvudtaget – varesig nu eller i ett historiskt sammanhang – så kan jag själv bara erinra dem om ett av deras egna idiomatiska uttryck: ”There ain’t no such thing as a free lunch !” eller på svenska ”Det finns inte något som heter ”En gratis lunch”.

Många människor, särskilt i dagens ryggradslösa, genomkristnade och Sverige tycks tro, att så fort något är gratis och de kan leva, äta, dricka och festa loss på någon annans bekostnad, så är allt frid och fröjd. Men inget samhälle kan fungera så, och ingen andlighet kan heller inte fungera så, i alla fall inte i längden. Saker och ting kostar alltid att producera, oavsett om det nu är något så enkelt som en måltid vi talar om eller något andligt exempel. Lunchen du äter måste nämligen komma någonstans ifrån. Den är inte gratis, bara därför att någon annan ska stå för fiolerna och betala, eller du försöker äta upp vad som inte är ditt på samhällets bekostnad – vilket du inte bör göra.

Tänk efter hur det naturliga kretsloppet fungerar, och hur naturen är beskaffad. Finns det någon ”gratis” produktion av någonting alls där kanske ? – Nej, så fungerar det inte. All föda och allt vi ser i naturen omkring oss produceras av andra varelser, om så bara bakterier eller encelliga organismer (ja, det finns jäst i bröd och öl !) och va vi äter eller drar nytta av, blir till någon annans förfång, eller rent av undergång. Allt levande ingår i en balans, eller det vi kallar Urds Väv, och då finns det inget utrymme för ”gratisätare” eller de som gratis tär, vegeterar eller parasiterar på andra.

Skulle du egentligen vilja parasitera på Gudarna och resten av Universum ?

Det är ju precis vad de kristna gör, eller säger sig göra, när de vill ha ”gratis frälsning” och alla önskningars omedelbara uppfyllelse via deras böne-trams.

Somliga tror att bara därför att de själva är stora i truten och på måsars och skadedjurs vis ropar ”Ska ha ! Ska Ha ! Ska ha!” hela tiden, eller kommer med ”kristna böner” så skall de få allting gratis… Men inget samhälle funkar så…

Tänk efter hur en ständigt bönerabblande, önskande, krävande, tagande människa ser ut i makternas ögon… En som bara tar, tar, tar och tar, men aldrig ger något tillbaka till resten av universum, men som bara kräver att bli försörjd, och få önskningar uppfyllda hela tiden… Tror du att Gudarna, och i synnerhet gudar och makter som Tor och Oden skulle tycka om en sådan person, som uppför sig ungefär som ett slags smutsig tiggare, men som aldrig blotar eller ger makterna ett eget offer ?

”Gåva kräver att gengåva gives !” är det första av Hávamáls bud. Du kan inte bara begära, att du ska få saker gratis eller utan att själv göra en insats av makterna – om så bara symboliskt – redan denna Blogg är på sätt och vis ett Blot eller ett offer – den tar tid och kraft att göra, och jag har aldrig tjänat en enda spänn på den – det är heller inte bloggens syfte.

Oden är visserligen ”Allfader” – det är sant – men han är inte den sortens fader som ständigt beskäftigt springer omkring och torkar oss i röven, bara därför att vi inte orkar göra det själva. Frigg, Himladrottningen, hör inte böner – du får själv lära dig att sätta på dina skor, och ge dig ut i världen och vandra och arbeta, om du alls ska få något av henne – och frågan är inte vad Frigg ska göra för dig, eller resten av makterna – utan vad du kan göra för ditt land och ditt samhälle – det måste du begripa först av allt.

Gudarna och Makterna påverkas inte av ”böner” eller tomma ord ! De kräver, att du står upp för dig själv !!

(Vi får prövningar i livet, därför att vi ska bli starkare, och lära oss uthärda dem)

I det förra inlägget smulade jag fullständigt sönder alla löjeväckande ”bevis” för att ”böner” eller knäfallande, framstupa liggande med ändan i vädret eller andra befängda semitiska påfund från mellanöstern någonsin skulle ha existerat norr om Alperna, vilket en del akademiker i USA skrattretande nog har börjat hävda, bara därför att de egentligen är kristna själva, men tagit namn av Asatroende. Det finns faktiskt inga skriftliga bevis heller, inte ens från sen vikingatid eller järnåldern och framåt. Den enda autentiska ögonvittnesskildring där det påstås, att en Nordbo skulle ha knäfallit eller lagt sig framstupa inför sina gudar är Ibn Fadhlans berömda ”Risala” och det är långtifrån en opartisk eller problemfri källa, eftersom den är skriven av en rättrogen muslim på 800-talet, med många förklenande och fördomsfulla uttalanden om Nordbor eller rättare sagt Väringar i Ryssland överhuvudtaget. Ibn Fadhlan mötte dem i egenskap av Kalifens sändebud till Volgabulgarernas land, minst 400 km öster om dagens Moskva, och att ta förhållandena där som en intäkt för hur det verkligen var i dåtidens Norden, skulle nog ingen seriös historiker acceptera. Dessutom är de äldsta handskrifter av Ibn Fadhlan som bevarats från 1200-talet och vidare framåt, och avskrifter av ett nu förlorat original, så vi kan inte veta om de försetts med tillägg eller ”språkliga redigeringar” under tidernas lopp.

Utöver ett omnämnande i Flateyarboken från 1200-talet, där en viking under pågående strid påstås knäfalla och be till sin släkts Fylgior, alltså personifikationer av den egna ätten (men inte Gudar eller Gudinnor – detta är en annan sak !) är det mycket tunnsått med alla de påstådda ”bevis” amerikanerna trott sig finna. Bevis på motsatsen – man Blotade – men bedde aldrig – och att ingen, absolut ingen, förväntade sig något sådant som mirakel, eller ”gratis luncher” som dessa kristna är mycket vanligare. För övrigt – hur realistiskt skulle det vara, att en person mitt under ett större sjöslag – i det här fallet Håkon Jarl, som också lovar Fylgiorna sin äldste son – mitt under pilregn och liknande sätter sig ned på huk, helt passiv, som en tiggare ? En sådan skildring kan inte kallas realistisk…

Gånge Rolf och andra kända vikingahövdingar knäföll aldrig – inte ens för Påvar eller Frankiske kejsaren ! Tvärtom möter vi i sagorna den uppgiften, att när Påven uppmanade Gånge Rolf eller Rollo att kyssa hans fot, tog denne helt sonika tag i foten, och vände påven upp och ned – under mängdens jubel. Läs också den berömda skildringen av Torgny Lagmans ord till Olof Skötkonung på Uppsalatinget, och du ska se, att allt knäfallande var helt främmande i den nordiska föreställningsvärlden, där man mötte också själva gudarna som likar.

Gudar och makter – liksom Jarlar och Kungar – mötte man stående  – utan att knäfalla eller fegt kräla i stoftet…

I en sen islänningasaga, Harðar saga og Holmverja 38 står omtalat om en enstaka isländsk särling, en viss Thorstein, som brukade knäfalla inför en helig sten i en enslig fjälldal uppe på Ilsland, men detta räknades inte som något normalt bruk, utan en mycket underlig och avvikande sed, som man måste påpeka också själva ovanligheten i. En annan självrådig Gode eller hednisk präst, påstås i en sen källa (Kjalanesinga Saga) från 1300-talet – full av kristen påverkan och säkert inte historisk alls – om en annan Thorstein, som påstås ha ett ”tempel” (så hette det inte, det heter Gudahov som alla bildade människor vet) där han tvingade menigheten att knäfalla eller lägga sig framstupa, men folk på trakten höll inte med om saken. En viss Bui förklarades fredlös av denne självrådige Gode – alla Godar och Gydjor är som bekant folkvalda, och populister har väl alltid funnits – men detta hade Thorstein Gode ingenting för, för Bui smög tillbaka in i gudahovet och dräpte på en gång Thorstein, när han låg framstupa framför Tors altare, står det i sagan…

Låt detta bli en läxa och en nyttig varning för er, o ni hedna och ni ludna !

Källan verkar snarare varna eller avråda från knäfallande och allt sådant, och kan nog tas som en sen satir – men låt oss nu fråga – varifrån kommer egentligen själva ordet eller uttrycket ”att be” och vad betyder det ? Hur kom det in i svenskan, de nordiska språken eller Germanska språk alls ?

Be – som ord – kommer av substantivet ”Bud” som betyder meddelande, order, befallning eller juridiskt bindande regel.

Därom är alla någorlunda sansade etymologer eller språkforskare ense. Ordet är nära besläktat med ”bjuda” vilket ursprungligen betydde befalla, som i ”konungens bud” eller ”lagarna bjuder” och kommer av ett fornnordiskt och indoeuropeiskt ”budh”, ”bodh”. Än idag bjuder vi på auktioner, till exempel, och det är ett juridiskt bindande anbud vi då avlämnar, ingen religiös handling. Man talar om ”får jag be om största möjliga tystnad” och det är inget knäfallande eller bugande man då ägnar sig åt, men en direkt uppmaning som avges. Likaså kan man säga ”får jag be om ett kilo kalvstek” men detta är ingen önskan, utan en beställning, en order till slaktaren om att leverera den begärda kalvsteken för pengar, naturligtvis.

Likaså talas det om ”budh” eller bud i de nordiska sagorna, som i ord typ ”budkavle” eller ”sändebud” till exempel, men aldrig, aldrig någonsin om ”bön” eller ”bud” i religiös bemärkelse. Alla sådana exempel eller användningar av ordet kom först efter reformationen på 1500-talet, säger Svenska Akademins Ordbok – och några tidigare belägg har man alltså inte hittat.. Exemplet ”badh ena bön ath thet icke skulle reghna” från 1526 lär vara det tidigaste svenska exempel, man alls hittat..

Det finns också en indoeuropeisk ordrot ”pria*” eller ”prian'” vilket lär vara ursprunget till engelskans ”prayer” som betyder att be – det nordiska ”boon” som betyder ”bön” användes däremot inte alls på det sättet, och redan det faktum att man måste importera ett latinskt ord, från söder om alperna, när kristendomen infördes i England – gammelfranska hade ”preier” vilket var något bara munkar i kloster kunde ägna sig åt – och så fanns ett vulgärlatinskt *precare  som gett oss ordet prekär – och verbet predika – det gör man bara i en prekär situation – men före 900 bads det inte alls i England heller, säger forskningen.

Ordroten ”pria*” har blivit till ”fria” i betydelsen gilja, anhålla om någons hand för äktenskap eller liknande i de nordiska språken – det var det närmaste en bön man alls kom -men några andra bevis för att ordet alls användes om ”religiöst beende” före år 1500 ungefär, har jag aldrig hittat. Kom själv med motbevis, om ni ens kan !

I Eddan finns däremot ordet ”Bud” eller rättare sagt ”Budh” alltid om påbud, befallningar, order, direktiv och liknande (och sådana kan man inte gärna rikta till en Gudinna eller Gud). Det finns visserligen en mindre känd eller ”apokryfisk” Eddadikt som heter ”Buslubön”, men detta är en förbannelse från en trälkvinna – sådana personer knäfaller kanske ! – eller ett fall av svart magi, något man sällan använde. Det är, förresten, ett bevis så gott som något för att ”beende” inte sågs med blida ögon under den hedna tiden..

Man bad om någons hand, men ”böner” som religiöst begrepp fanns överhuvudtaget inte i svenska språket före år 1500, enligt Svenska Akademin

 I alla andra fall där ordet ”budh” eller be, bedja, bön osv alls används i Eddan, rör det sig om den ursprungliga betydelsen, alltså meddelanden, uppmaningar, rentav direkta order.

Vi kan ta Lokes mellanhavanden med Freja i den kända dikten Thrymskvida som exempel. Tors Hammare har blivit stulen – till vilket Loke ensam bär skulden – och hela Universum hotas av undergång, och en för tidig Ragnarök. (Ragnarökssagan lär oss också, att inga böner hjälper till sist . och om Gudarna kan acceptera detta – varför kan då inte vi acceptera samma sak ?) Loke besöker då Freja, för att uppmana henne att gifta sig med Jätten Trym, som tack vare Loke fått tag i hammaren, och

Ganga þeir fagra Freyju at hitta,ok hann þat orða alls fyrst of kvað:”Bittu þik, Freyja,brúðar líni;vit skulum aka tvau í Jötunheima.”

Så står det i Trymskvidas 12:e strof, och det översätts lämpligen:

 ”Då gick han den fagra Freja att hitta, och det sa han allra först och kvad: ”Nu ber jag dig, Freja, att dig i brudlin kläda, vi två ska åka till Jotunheim”

Loke använder här ordet ”be”, men se det var inte en hövlig uppmaning, eller något annat än ”baggaböner” eller att stånga sig fram, att be genom hot och trugan, vilket också många håller på med idag, romer och liknande patrask och avskräde inte minst. Men Freja svarade:

Reið varð þá Freyja ok fnasaði,allr ása salr undir bifðisk,stökk þat it mikla men Brísinga:”Mik veiztu verða vergjarnasta,ef auk ek með þérr í Jötunheima.”

”Vred vart då Freja, och rasande – alla asars salar bävade därunder – i stycken gick det stora Brisiningasmycket – ”Mig skulle du veta vara mangalnast, om jag åkte med dig i Jotunheim !”

Den vreda Freja, tecknad av den danske tecknaren Peter Madsen för hans serie ”Valhalla”

Finnur Jonsson, den store isländske språkforskaren, anmärkte att Freja här blir så arg att hon helt glömmer normala grammatiska regler för hur Norröna ska talas – hon säger inte ”ef ek auk medh thik” utan ”therr !” vilket är en emfas-form, eller ett starkt eftertryck: ”Tror du jag går med på vad som helst  ? Hur VÅGAR du ens begära det ?? – att jag skulle nedlåta mig till att lyssna på ”en sådan som dig”

Återigen säger jag – nej – det finns ingen fri lunch – och inte ens Frejas kärlek är gratis – för man får ingenting för ingenting – det märker ni väl åtminstone om ni är vuxna människor, och har upplevt ett seriöst förhållande – förhållanden innebär nämligen att man får jobba för dem – och de kan inte vara i längden, om den ena personen hela tiden ber, ber, ber och tar, tar, tar av den andre. Även Freja har gränser, och hon behöver inte lyssna till Lokes smicker eller människornas fåfänga önskningar, beende och böner.

Dikten stryker ett streck över vad som hände med Loke, och hur han huvudstupa kastades ur Frejas hall i Vanaheim, så att han aldrig mer släpptes in där, utan övergår bara i det milda ordet ”sen” eller ”sedan” men på 2000-talet hittade forskare i Danmark följande smycke, som tolkats som Freja med starka indicier (efter vad man anser) från fyndomständigheterna i sjön Tissö, nära Kalundborg på Själland. Det lilla silversmycket från 800-talet ser ut såhär:

Freja sliter som man ser i sitt eget hår, och fördärvar sin egen frisyr – och skriker rätt ut med det annars så vackra ansiktet förvridet av avsky – Brisingasmycket på bröstet är ännu helt, men springer senare sönder av att hennes barm häver sig – enligt Sturlasson-versionen av myten slet hon dessutom i vrede sönder sina egna kläder, och kastade trasorna efter Loke – så arg blev hon – och böner bevekade henne inte alls – allt detta visar oss vad Gudarna och Gudinnorna verkligen tycker om dem som ”ber” en massa, utan att ge något tillbaks – för som Trymskvida fortsätter:

Sęnn vǫ́ru æsir allir á þingi ok ǫ́synjur allar á máli ok of þat réðu ríkir tívar, hvé Hlórriða hamar of sœtti.

”Sen var Asarna alla på Tinget, och Asynjor alla i mål, och om det talade rika makter, hur Hlorrides hammare skulle sättas”

”Sättas” används här i betydelsen återställas, rätt brukas; och som man ser kunde inte ens alla Asarna, med sin samlade kraft, eller ens alla Asynjor, som talade illa om Freja bakom hennes rygg, bara därför att hon inte ville låta sig befallas, bevekas eller via böner kommenderas till något – förmå det minsta emot Freja. Hon visade sig mycket riktigt starkare än dem allihop, och när Tors hammare så återkom, skedde det som bekant med andra medel.

Det finns en moral i denna historia, som var och en förstår. Moralen är, att böner inte hjälper, för att bara be, be och be utan att återgälda är inte detsamma som kärlek, och dessutom en förolämpning emot Freja, all äkta kärleks sanna källa och upphov.

Inte ens Moderskärlek eller Faderskärlek är gratis, om nu någon trodde det.

Av våra barn fodrar vi – i alla fall med tiden – eller när de slutat dia, som spädbarn, att de ska kunna stå för sina egna handlingar, åtminstone bli rumsrena och stå på egna ben. Gudarna ska inte hela tiden komma svassande, för att hjälpa oss små och obetydliga människor med våra problem – för varför skulle makterna ens lyda och låta sig befallas ? Ger vi ingenting i gengäld, ja – då får vi inget heller… Om inte, är det nog något fel på oss, minst sagt, och när vuxna, starka och arbetsförmögna människor bara ger upp och sätter sig ned på gatan för att ”be” som dessa kristna, ja då äcklas själva Asarna i Valhall, och Freja mest av allt – sanna mina ord !

Kan VEM SOM HELST bli Asatroende ? (inlägg från 25 April 2016)

Nu över till en läsarfråga: ”Kan vem som helst bli Asatroende ?”

Ja, det är förstås möjligt – i teorin – därför att inget är omöjligt för Asarna, säger jag. Inom seriös Asatro – som är att skilja från New Age, ”forn sed” och annat tramseri – skiljer man dock vanligen mellan flera inriktningar, som man dels kan kalla för Universalism repektive Tribalism, och även benämna med andra namn. Se för övrigt en åtskilligt kontroversiell artikel, skriven enligt amerikanska förhållanden på länken här. Universalismen – en term hämtad från kristendomen och som också är klart påverkad av de kristnas föreställningsvärld – lär ut att vemsomhelst, närsomhelst, hursomhelst kan hävda att han, hon, hen, den eller det är Asatroende, helt utan kunskap i ämnet – i alla fall om vi skall hårdra, eller närma oss Universalismen i dess renaste form, så att säga. Man kan också säga att de som är anhängare av denna sorts universalism, är anhängare av ett slags frälsningslära, ungefär som kristendomen. Bara man förklarar sig vara Asatroende, så skulle man alltså vara det – simsalabim ! – som ett slags frälsning à la kristendom. Alla Universalister är i och för sig inte riktigt så naiva, och det är nog tur.

Universalismens syn på saken liknar också de kristnas ”dop” eller religiösa doping-metoder. De kan tvångsansluta till och med stackars nyfödda spädbarn, som inte ens förstår vilken sorts religion man skriver in dem i, och fungerar ungefär som LO på sin tid, som också tvångsanslöt människor på löpande band, och som räknade dem som ”partibröder” helt utan att fråga efter deras verkliga åsikter. Det säger sig självt, att ingen religion eller kultur kan fungera på det viset. Vi föds visserligen in i ett språk och en kulturkrets, det är sant, men man kan inte blanda ihop språk, kulturer och religiös tillhörighet på det väldigt naiva och ostrukturerade sätt som ”Universalister” och även ”fornsedare” gör, eftersom de som regel är mycket kunskapsföraktande, utpräglat anti-intellektuella och därför aldrig ens försökt genomföra en djupare analys av vad de själva tror på, eller hur de egentligen tycker och tänker.

Enligt rena universalister kan du nämligen påstå en massa saker rakt ut i luften, i stil med ”nämen så tror jag” och blanda ihop Freja med Frigg, samt Freja och Frej, helt utan åtskillnad och till ett enda multikulturellt mischmasch eller osammanhängande sammelsurium, bara därför att du ”känner så” och tycker att månen är gjord av en grön ost och att Loke är snäll (det är han inte !) bara för att du just ”tycker” utan kunskap eller omdöme eller ens urskiljning, därmed är ”frälst” eller nyss förklarade dig som Asatroende. Mera vettiga Universalister, som kommit lite längre i sin andliga och mentala utveckling, erkänner i alla fall Eddornas, historiens och kulturens betydelse, och understryker liksom jag att man måste ha kunskap om vad man anser sig företräda, och att man inte kan tillhöra en religion, en kultur eller en historisk tradition utan att ha respekt för den, eller förståelse för vad den faktiskt innehåller. Därmed är vi också inne på det här med Tribalismen, som egentligen är Universalismens raka motsats.

Somliga tribalister hävdar att man måste vara av Nordiskt ursprung, eller i alla fall Europé för att alls kalla sig Asatroende. Det tror i och för sig inte jag, men samtidigt stämmer jag inte in i de mest rabiata Universalisternas skrikande och galande om att alla Tribalister därför måste vara Rasister, vilket knappast är sant. Utan att ha någon anknytning till Norden eller i varje fall Nordeuropa, är det mycket svårt att alls praktisera någon Asatro. Det är i och för sig sant att det finns Asatroende över hela världen, svarta Asatroende och gula Asatroende och vita Asatroende också, samt Asatroende i Australien, Mexico, Sydamerika och närmast alla nationalstater eller kulturkretsar på vår Jord, som jag många gånger uppmärksammat och berättat om, inte minst i denna blogg – men ändå:

Om någon bor i Australien, till exempel – och är Aborigin eller Australisk urinvånare, varför skulle han eller hon alls bry sig om ett i sammanhanget såpass perifert fenomen som Asatro ?

Och samtidigt – om någon bor i Nordamerika, där den Nordamerikansk-indianska traditionen är mycket mer levande, vore det inte naturligare att praktisera den istället för Nordisk hedendom, ifall man nu inte har nordeuropéer eller till och med svenskar bland sina förfäder ?

Vi måste komma ihåg att alla folk och kulturer har sin egen hedendom, och att erkänna detta mycket viktiga historiska faktum eller respektera vars och ens ursprung och kulturkrets, är långtifrån detsamma som rasism. Snarare är man rasist, eller i vart fall väldigt obildad och kulturellt omedveten, om man förnekar folks ursprung, eller deras rätt att välja själva och vara sig själva. Det finns faktiskt en muslimsk hedendom och till och med en judisk hedendom, ifall ni inte visste det. Långt före Moses och Mohammed, hade nämligen alla semitiska folk och även araberna sina egna hedniska traditioner, och likadant har det sett ut i alla samhällen och kulturer på vår jord – tills helt nyligen – eftersom Hedendom, dvs Polyteism och inte Monoteism är den enda naturliga och enda mänskliga religionen, i alla Världsdelar och alla mänskliga kulturer. Innan de patriarkala ökenreligionerna tilläts utbreda sig över Världen, hade i stort sett alla Världsdelar sin egen tro. Det fanns afrikansk hedendom också, och en kinesisk, en japansk, en mongolisk, ja allt vad vi vill – och för de hedningar som lever idag och vill söka sina rötter, är det bara naturligt att bejaka det egna arvet, snarare än att till varje pris välja just den hedniska tradition som vi har här i Nordeuropa. Den förment ”Västeuropeiska” kulturkretsen bygger i hög grad på arvet från Grekland och Rom, så de som vill kan gärna få bli eklektiker eller blandreligiösa, och bor man inte i Norden eller har någon koppling hit på något sätt, antingen genom etnicitet, gener eller språk eller ens bostadsorten, så finns kanske ingen anledning att bli Asatroende alls, säger jag…

Redan ”den gode herden” och andra förment kristna motiv fanns redan i Grekland, Rom och Medelhavskulturerna. Kristendomen, om och när den alls kom, tillförde knappast något nytt…

För några år sedan höll ett ökänt, och mycket extremt, närmast våldsbenäget Samfund för ”forn sed” (som utåt sett går omkring och kallar sig för demokrater, ungefär som Miljöpartiets islamistiska del) på och hävdade att man tvångsmässigt skulle ”omvända” invandrare i Sverige till Asatron, allt i den hejdlösa universalismens namn. Sådant smakar tvång och missionerande, och tyder på mycket dålig respekt för andra kulturer, andra bakgrunder än den svenska och är egentligen ett rasistiskt eller i vart fall imperialistiskt förhållningssätt. Själv tror jag inte alls på nödvändigheten av någon mission, eller att tvinga folk som bor här att bli Asatroende, även om jag aktivt bekämpar förtryckande religioner som Islam eller Kristendomen.

Dessutom har Tribalismen helt andra kännetecken, som vi inte berört. Redan under forntiden kunde i stort sett ”vemsom helst som egentligen ville eller kunde” bli Asatroende – och så att säga upptas i Vikingarnas folkgemenskap, eller ”gå över till Hedendomen”. Detta hände till exempel i Normandie, Frankrike, över hela det Frankiska riket och även i Danelagen i England, där det förekom att människor ”avkristnades” och gick över till hedniska bruk. Östen Källman, till exempel, är en svensk källa som tagit upp många historiska krönikor i original och andra exempel på det. Levde man tillräckligt nära en stam eller en nation, tillräckligt länge – och accepterade man sina grannars hedniska sedvanor, så kom man till slut att räknas till hedningarna på bygden, och det var inget konstigt med det…

Jodå – Vem som helst kan faktiskt BLI HEDNING idag – om han nu har något viktigt att tillföra…

Så har det varit i alla hedniska kulturer sedan urminnes tid, och Asatron idag är inkluderande av sig – om någon därute har något viktigt att tillföra – dvs. Vem som helst är välkommen, bara han eller hon är villig att lära, och ta åt sig vad Asatron och den Nordiska kulturen har att erbjuda – så ser jag själv på saken.

Man kan alltså betrakta mig som ett slags Tribalist om man vill, men för den skull ingen renodlad sådan, lika lite som jag är renodlad Universalist. Vad nu gäller de samfund och föreningar mm som vill begränsa sitt eget medlemskap är jag också ganska öppen, och fördömer dem knappast som rasister bara för det… För, låt oss ta ett antal relevanta exempel:

1. Jag kan t ex inte gå med i Socialdemokratiska kvinnoförbundet, av den mycket enkla orsaken att jag faktiskt inte är kvinna. Behöver man då skälla ut detta kvinnoförbund som varande rasistiskt ??
2. Inte heller kan jag gå med i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens Ungdomsförbund, låt oss säga – av den mycket enkla orsaken att jag faktiskt inte är kristen, och dessutom ingen ungdom längre. Kan man då påstå, att detta Ungdomsförbund därför är rasister, enbart på den grunden ?
3. Jag kan inte gå med i ”Afrosvenskarnas Riksförbund” av den mycket enkla anledningen, att jag inte är svart eller neger. Är då ”Afrosvenskarnas Riksförbund” rasistiskt, eller inte ?

Oink var ordet – och i begynnelsen var kanske detta ord…

Mycket ofta har Universalistiska organisationer som vill ”se blod” eller ”anställa jakt på oliktänkande” som exempelvis HUAR i Amerika utnämnt exempelvis AFA (Asatru Folk Assembly) lett av den – enligt vissa – omstridde tidigare US Army Ranger-NCO’n Stephen McNallen som rasistiskt, bara därför att de bara och endast bara accepterar vita amerikaner med någon form av Europeiskt ursprung som medlemmar. På motsvarande grund kunde man skälla ut exempelvis Frimurarna, Svenska Kyrkan eller Småbilsförbundet SAAB-ägarna som varande rasister de också…

För att vara med i SAAB-ägarna måste man ju för det första äga en SAAB, så därmed är just den föreningen väldigt icke-inkluderande, eller hur ? Och för att vara Frimurare (utom i USA) måste du tro på ett högsta väsen – jag tror på flera, eftersom jag är Polyteist, som bekant, och för att vara med i Svenska Kyrkan, behöver man faktiskt vara svensk medborgare…

Hela den väldigt överdrivna debatt som ibland förs utomlands (huvudsakligen i USA och möjligen England) och inte minst kritiken emot Asatru Folk Assembly påminner mig osökt om den gamla annonsen från Norrlands Guld fatöl från 1980-talet, ni vet den där med den lugne Norrlänningen, samt Tv-utsändningarna som varnar för det jätte-jätte-jättefarliga dödstrashtamigsatandjävelfangrungeheavymetalbandet ”The Grisen Screechers” eftersom de senare ”inte är kloka”.

Men – när detta jätte-jätte-jätte-farliga byke väl uppenbarar sig, spelar de bara gamla dansbandslåtar, och ryktet om deras förmodade eller påstådda ”farlighet” visar sig betydligt överdrivet, för att nu uttrycka sig milt. På samma sätt förhåller det sig med de flesta Asatroende, både här och annorstäldes i Världen, och det var summan av detta inlägg…

Mera om Godar, Gydjor och deras roller (inlägg från 7 Juni 2016)

Från den spanska Asatrogna bloggen ”David Wolfheart” hämtar jag några tankar om Godens och Gydjans roll. Jag har redan – i ett tidigare inlägg – tagit upp detta med att vara trogen sina Gudar, och makterna, och inte försöka representera flera religioner samtidigt – vilket vore oerhört falskt. Är man Gode eller Gydja i ett Asatroget samfund, ja då är det ett grundläggande krav att man inte är med i ”Svenska” Kyrkan, till exempel; och som jag sagt tror jag inte heller att denna kyrkas företrädare skulle acceptera något sådant.

Den spanske skribenten hävdar att Godarna först och främst har två uppgifter. Först och främst, att bevara Asatrons arv och lära ut kunskapen om Asatro, men också att anpassa den till dagens Värld, eftersom vi lämnat det gamla ättesamhället och dess värden bakom oss för länge sedan, och istället fått ett modernt rättssamhälle. Jag håller med, men det är långt ifrån den enda uppgiften en Gode eller Gydja har.

Vill vi ha en fungerande religion, är det för det första samfundsarbete på lokal nivå en Gode eller Gydja skall ägna sig åt – att ”hålla bloten uppe” helt enkelt, som Sturlassons Edda säger om Freja – och det betyder minst månatliga möten eller aktiviteter. För det andra skall Goden och Gydjan också tillhandahålla årstidsbundna eller livstidsbundna ceremonier – Jul, Vanadisblot och Midsommar, till exempel – vad gäller de förra – eller Knäsättning, Bröllop och Jordfästning samt Begravning, vad gäller det senare slaget av ceremonier och riter.

Slutligen – och det är inte minst viktigt – måste Goden eller Gydjan också kunna ge andlig vägledning och stöd till sina samfundsmedlemmar, och finnas där för dem – både i svåra stunder eller i mer glädjefyllda – så snart de kallar. Detta kräver inte bara kunskaper i psykologi och människokännedom, och för det andra god och dokumenterad erfarenhet i att ha med folk att göra. För min del tror jag endast det Isländska Asatrufélagidh och några Amerikanska ”Kindreds” som de kallar sig – har Godar eller Gydjor som verkligen kan fylla alla dessa funktioner – och vad oss här i Sverige angår – nej – som jag många gånger sagt, det finns ett samfund jag inte skulle rekommendera någon att ha kontakt med – men de sanna, Asatrogna Godordens antal i Sverige och Norden växer ändå för nästan varje dag…

Något tveksam Skolfilm om Asatro ser dagens ljus (inlägg från 14 Juni 2014)

Objektiv Information som skildrar Asatron, både ur ett mytologiskt och nutida perspektiv är det mycket mycket ont om i dagens Sverige. Vad som möter oss som är hedningar och Asatroende är oftast kristna fördomar, hat och tomma anklagelser – till exempel att alla som håller på med Nordisk Kultur eller för den delen Asatro skulle vara ”rasister” på något vis – och vad som lärs ut i våra svenska skolor – oftast av kristna lärare inom ramen för en starkt kristen ”religionskunskap” eller sk ”orienteringsämnen” är oftast föga objektivt, eller något som man bara rutinmässigt ”glider över” på ett par timmar av läseårets skolämnen…

25 Maj i år presenterade Mediateket i Helsingborg den här Skolfilmen, som skall vara avsedd för elever från 10 år och uppåt, alltså 4-6 klass ungefär.

Filmen är visserligen välgjord och illusorisk, men sprider närmast 1800-talsmässiga kristna missuppfattningar. Medverkar gör den kristne forskaren Fredrik Gregorius vid Lunds Universitet, som tidigare gjort sig känd för att skildra ”Nyhedendomen” och Asatron i Sverige idag på ett negativt sätt, som till och med väckt anstöt och vrede ibland en del hedniska skribenter, som själva blivit intervjuade av Gregorius i samband med hans avhandling

Det finns till och med hela samfund som anser, att Gregorius gjort sig skyldig till ”felaktigheter och oseriös forskning” – men om det kan jag själv inte uttala mig, och jag vill hellre fria än fälla i detta fall, även om mycket av det som sägs i själva filmen är fel i sak.  Vi får bland annat veta, att Asatron inte har några skapargudar. Detta är fel i sak, eftersom Oden, Loke och Höner – och i en annan version Oden, Vile och Ve skapar de första människorna, lika väl som alla Gudar gemensamt skapade Midgård ur urjätten Ymers kosmiska materia (forskare tror nu, att Solsystemet skapades ur kosmiska byggstenar – myten har bara andra ord för vad fysikerna nu bekräftat – jämför med kristendomens ytliga pjoller om hur ”guds ande svävar över vattnet” etc  sånt stämmer däremot inte alls – Gnistan ur Ginnungagap eller Asatrons version av Big Bang – den mest exakta vetenskapliga förklaringsmodell vi har idag berörs inte heller – men anmärkningsvärt nog stämmer Asatrons och den moderna naturvetenskapens syn ofta överens – ifall vi tolkar myterna allegoriskt, och efter vad vi vet idag… Ingen annan mytologi uppvisar samma överensstämmelse…)

Dessutom påstår man ytligt och missvisande att ”Freja är naturens förkämpe” (helt fel – hon är kvinna och därmed ingen ”kämpe” – femininumformer ingår sedan länge i vårt svenska språk, även om filmmakarna sorgligt nog inte verkar behärska det alls – Freja skulle möjligen kallas ”förkämparinna” men här utelämnar man Vanernas hela gudaätt)

Världsträdet Yggdrasil, som är en annan version av Urds väv eller Kausalitetens kosmos, innehåller nio Världar, plus solen och månen. Också Moderna astronomer ser vårt solsystem som innehållande exakt nio världar, och talar om rumtiden som en ”väv” (nå, en del vill utelämna Pluto, och andra ser asterioidbältet som ett slags ”planet” i grusform…)

Filmen påstår också saker som ”Balder var den godaste av alla” (fel i sak, därför att Frej och Tor är minst lika Goda – filmregissörerna tycks inte ens förstå vad som menas med Polyteism ) och att ”Loke är Satan !” (återigen ett tecken på hur svårt Fredrik Gregorius har när det gäller att hålla sig objektiv, och hans närmast totala oförmåga att frigöra sig från kristna begrepp – men så är det ofta för de flesta kristna) och förstår inte skillnaden mellan Freja och Frej, samt att Frej är gift med Gerd, och INTE sin syster, till exempel…

Alltsammans sprider bara de kristna fördomar som vi asatroende fått lida av i flera hundra år, och gör vår uppväxande ungdom skada, genom att lära ut fel saker.

Tänk om dessa filmmakare bara kunnat gå till de som verkligen sitter inne med kunskap, dvs riktiga Asatroende av idag, inom Nordiska Asa-samfundet till exempel…

Hit kunde film-makarna, alla lärare och skolbarn vänt sig, för att VERKLIGEN lära sig något… men så blev det förstås inte…

Nåja – EN stor fördel finns det i alla fall med denna film – de relativt realistiska och estetiskt fascinerande ”Gudaporträtten” som jag på intet sätt tycker är osakliga, utan håller det hela ganska så konkret, utan att slå över i ”fantasy” och andra dumheter

– och sist med inte minst – man UNDVIKER helt det kristna medeltida uttrycket ”forn sed” utan talar om ASATRO – föga förvånande, då ”Truá á Asom ok Ölfvom” eller ”Att tro på Asar och Vaner” också finns som en fras i Eddan – och faktiskt VAR det uttryck våra förfäder använde – de såg allt som en levande tro, och var inte alls ”forna”.

Också idag, internationellt – ja i hela Världen – samt inte minst i Norden – är ASATRU / ASATRO den term vi alla använder för att beteckna vår tro och livshållning – OCH SÅ SKALL DET FÖRBLI !!

Ni MÅSTE lära er INSE detta: Det HETER Asatro – ingen falsk, kristen new age ”Fornsed”

Något annat än kristna Pokémons… (inlägg från 24 Augusti 2016)

Som Asatroende och Hedning är jag van vid, att Gudar och makter verkar på sällsporda vis, och beviljar mina önskningar. Vi hedningar b-e-r aldrig någonsin, eftersom bön är ett kristet koncept, men vi blotar eller offrar, för utan att offra något av sig själv – det må vara ägodelar och materiella ting, eller tid och kraft – så får man ingenting här i Världen, därför att ingenting är gratis. Vill man ha något här i Världen, så måste man faktiskt arbeta för det, och som man sår, får man oftast skörda. Det är bara romska tiggare, kriminella eller kristna, som tror att de ska få någonting helt gratis, utan att själva anstränga sig, genom att bara passivt sätta sig ned och hålla fram handen, utan att någonsin själva försöka företa sig något, eller göra en prestation i gengäld…

Lever du som Gökungen på bilden ? – Ja, då är du väl antingen Rom, Kristen eller bådadera… Kanske tror du, att någon ska komma flygande från ovan och du bara ska sitta där och bli matad, underhållen och ”frälst”…

Ordet ”bidja” som visserligen finns i Eddan, betyder befalla eller beordra, och man talar om Lagens bud eller en Konungs bud, till exempel, om budbärare eller med runor ristade budskap. Men man befaller inte inför Gudarna, för de lyder inte under några mänskliga lagar. Detta är vad den ofta vantolkade och av kristna personer ofta helt missförstådda 144:e strofen handlar om – ordet ”bidja” i det här sammanhanget betyder något helt annat än en en kristen bön – och för egen del förundras jag knappast över de fåkunniga amerikaner eller fjantiga fornsedare som inte förstår något av det här:

Veistu, hvé rísta skal?

Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?

Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?

Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?

Veistu, hvé sóa skal?

Somliga kan varken rista, råda, få något eller ens bedja, för de missbrukar bara allt man ger dem, helt enkelt. Men lyckligtvis finns det bot för det, som vi snart skall se. Samma digitala teknik, sk ”augmented reality” som skapat löjliga, intetsägande och för vuxna personer överflödiga barnspel som ”Pokémon Go” kan numera användas för att sprida väsentlig kunskap om svensk kultur och den nordiska historien, läser jag i en artikel från UNT, Uppsala Nya tidning….

Det är forskare från institutionen för Arkeologi och Antik Historia vid Uppsala Universitet, som skapat en ny app, vilken med dagens kommunikationsteknologi kan låta alla besökare vid Gamla Uppsala uppleva platsen som den en gång såg ut under vendeltiden, när ”Uppsalen” eller den berömda Kungshallen var nybyggd – helt utan någon kristen påverkan, och utan några kristna kyrkor på platsen, som idag. Inget katolskt besudlande eller smuts i form av ”påvestenar” och liknande finns med – och för första gången kan man uppleva landskapet vid högarna som det en gång såg ut och skall upplevas… Istället för ”Pokemon-jakt” i den ”Svenska” Kyrkans regi... Och efter mycket arbete, publicerar man genom ett meningsfullt sammanträffande denna nyhet först nu…

Den nya appen är tänkt att lanseras på Arkeologidagen den 28 Augusti, och jag citerar:

– Genom att använda GPS-, kompass- och gyrofunktionen i smartphones och surfplattor blir det möjligt att röra sig i sedan länge svunna tider och miljöer. Som en extra bonus kan användaren, på samma sätt som i Pokémon Go, dessutom upptäcka virtuella arkeologiska fynd via vår app och samla dem i en väska samtidigt som man får information om föremålen, skriver John Ljungkvist, forskare vid institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande. — — – Detta är första gången denna typ av teknik används för höja upplevelsen av ett besöksmål i Sverige. Det är vår förhoppning att modellen kan användas för fler platser och i fler sammanhang, både för att stärka intrycken och för att förmedla forskningsresultat, säger John Ljungkvist.

Stopp för idiotiska spel, som går ut på att fånga fiktiva djur, men fram för en meningsfull upplevelse och spridande av verklig kunskap, alltså…

Kan vi önska oss mera ?

Allting kan vi skapa åt oss själva, om vi använder ny teknik och nytt kunnande på rätt sätt. ”Låt ingen vara skaft-smed eller skosmed, utan gör dina skor och spjutskaft själv” står det att läsa i Hávamál, och det är onekligen den rätta filosofin. Ingen kultur kan föras vidare, om vi inte är villiga att arbeta hårt, och göra vårt bästa för den ! Under lång tid har vår Regering vägrat att göra Gamla Uppsala till UNESCO Världsarv, trots de många unika fynd, som gjorts där på senare tid. Jag tänker på de milslånga processionsvägarna, och inte bara den stora kungshallen, senare missuppfattad som ”tempel”. Kanske också allt detta kan återskapas inför våra egna ögon så småningom, och borde vi då inte vara stolta över våra händers och forskares verk ?

Eller, för att citera en känd svensk nobelpristagare:

Mitt folk, det finns annat att bära i hand
än en bräddfull egyptisk gryta.
Det är bättre, den grytan rämnar itu,
än att levande hjärtat förrostar;
och intet folk får bli mer än du,
 - det är målet, vad helst det kostar.

Än så länge rör detta sig bara om en ny app, som sagt. Men – vem vet var den nya tekniken leder oss så småningom, och vilka världar kommer vi inte att kunna skapa ?

LÄSARFRÅGOR från sajten Asatemplet (inlägg från 25 Oktober 2016)

Min egen person är ganska ointressant. Jag är medelålders, och statsanställd samt har sysslat med Asatro i organiserad form i över ett kvarts sekel. Redan som 18-åring – eller så snabbt jag kunde – gick jag ur Svenska Kyrkan och lät hedna mig, vilket är synnerligen viktigt. Jag är i och för sig döpt och konfirmerad, men det ”tog” absolut inte.

Min far var kompromisslös ateist, samt jurist – min mor lönekontorist, och jag kommer från ett agnostiskt, icke-troende hem.  Jag har bott nästan överallt i landet, är född i Norrland och har min släkt och mina rötter i Skåne. I mer än 18 år av mitt liv har jag tjänat mitt land, och jag kommer göra det så länge jag alls kan arbeta; och så länge inte pensionsregler sätter hinder i vägen. Jag har alltid varit en skrivande, skapande, fotograferande människa. Jag tolererar inte censur eller åsiktsförtryck, och vägrar att ställa upp på totalitära värderingar eller åsikter. Jag är liberal, medlem av det som tills nyligen kallades för Folkpartiet (jag är emot namnbytet) och betecknar mig som patriot, men inte nationalist – eftersom det finns en viktig skillnad.

Min blogg inledde jag för sex år sedan, eftersom jag ansåg det nödvändigt att uttrycka min livsfilosofi och mina åsikter. Jag har aldrig sagt eller påstått, att någon måste följa dem eller dela dem, men om folk gör så, upplever jag det naturligtvis som positivt. Numera har jag en egen domänadress på WordPress och skriver nästan veckans alla dagar. Jag har också blivit uppmärksammad av ”gammelmedia” och våra större dagstidningar, ehuru indirekt. Ingen av dem har vågat publicera en intervju med mig, eller skrivit en enda artikel om just Asatro. ”PK-Sverige” och kulturetablissemanget håller oss fortfarande nere, men vår tid kommer. Jag har också upplevt enstaka attentat, försök till datorintrång, DoS-attacker, ”anklagelsebrev” som min arbetsgivare och mina  chefer får så gott som var fjärde månad, och mycket mycket mer. Resultatet av dessa falska anklagelser har bara blivit, att alla mina kollegor och närmaste chefer nu också läser vad jag skriver – och många av dem har uttryckt sitt klara gillande.

I de flesta fall tycker jag mig se klara bevis för att det är sk ”fornsedare” och annan drägg som ligger bakom. Med de kristna i Sverige, dock – eller med Muslimer och andra Monoteister har jag aldrig haft några problem. Bloggens berömmelse växer ständigt, och den har i snart tre år på Word press bara fått fler och fler läsare hela tiden.

Jag har levat med den så länge jag alls minns. Min far var också intresserad av den, och lärde mig de viktigaste berättelserna ur Eddan när jag var barn. Min farfar – som i och för sig var Präst och Kyrkoherde i Svenska Kyrkan – intresserade sig mycket för etnologi och folklivsforskning, och uppmuntrade tidigt studier i Asatro, Folktro och angränsande ämnen. Han var en lärd man, som kunde höja sig över det kristna. Min farmor – bonddotter med sju syskon – var nästan hedning själv, i alla fall emot slutet av sitt liv och hade vissa föreställningar och saker att lära ut och berätta som inte alls var kristna. Hedendomen ligger i mitt blod, och det finns inget sätt att berätta min egen eller min släkts historia utan att också nämna Asatro. 1992 var jag en av dem, som grundade Sveriges Asatrosamfund. En man från Adelsö – taxichaufför och runstenshuggare – fick mig att tro på vad som först syntes vara en omöjlig dröm. Vi skulle bli en folkrörelse, ett landsomfattande förbund.

Vi var alla yngre då, och mycket entusiastiska. Kanske gjorde vi ett par misstag. Pga arbete och personliga skäl låg jag själv ”lågt” ett par år, och märkte inte vad som höll på att hända inuti samfundet. En känd drogmissbrukare blev kassör och stal vår lilla ”tempelkassa” som vi sa. Andra personer med en klart uttalad kommunistisk och vänsterextrem ideologi ”kuppade” hela samfundet, och en vacker dag fann jag mig vara utesluten från vad jag själv grundat – på det mest svinaktiga sätt. Väldigt många andra personer har också råkat illa ut för de här skitstövlarna, som fortfarande har ett ”Samfund för forn sed” med kanske ett åttiotal medlemmar. De har förstört oerhört mycket för oss andra.

Ändå har jag aldrig någonsin svikit den stora dröm och de eder och löften jag avlade från början. Jag arbetar ständigt för dem, varje vaken timme, varje dag.

Numera är jag aktiv inom Nordiska Asa Samfundet istället. Vi har nu fler än 500 medlemmar efter bara ett enda års verksamhet, och vi tillväxer dagligen. Jag är med i flera andra samfund också, men alla är Asatrogna. För mig skulle det vara ett rent svek emot allt jag står för att vara med i en kristen kyrka av något slag. Jag förstår heller inte hur man kan kalla sig Hedning, Asatroende eller till och med var folkvald Gode eller Gydja och förestå ett Godord, och samtidigt vara kristen och med i Statskyrkan, som flera personer i ett visst samfund jag redan omnämnt ovan. Sådant är oerhört falskt, eftersom det bryter både emot Asatrons grundläggande värderingar och vad den Evangelisk-Lutheranska ockupationsmakten faktiskt föreskriver och kräver av sina egna.

Det finns perioder av mitt liv då jag varit ”solitär hedning” och bedrivit asatro och blot enbart i enskild form, men detta är långtifrån vad jag vill. Jag vill motsatsen. Jag vill, att vi skall kunna få bedriva vår religion och vår tro öppet och utan rädsla för repressalier och straff, precis som alla andra organiserade religioner här i landet. Jag vill fira de ”stora” bloten och festerna, som Midsommar, Midvinter och Jul och även Alvablot, Disablot, Vanadisblot och Skördeblot ihop med andra. Jag vill se Gudahov byggda i landet, och att vi får lokaler där vi kan vara. Vad gäller fornminnesmiljöer är jag inte främmande för att nyttja dem, men vi måste vara mycket aktsamma om det vi har. Vi lever i en tid av kulturell förstörelse, och religiöst förtryck. Existensen av rörelser som IS i utlandet och ”Svenska” Kyrkan mfl här hemma bevisar det helt klart – och så kan vi inte ha det. Vi måste stå upp för oss själva, men inte bara det. Vi måste också agera gemensamt med de som försvarar yttrandefrihet och tankefrihet, som Humanisterna i Sverige och många andra. Vår kamp tar aldrig slut. Att leva är att strida – och om det värsta skulle ske oss, återstår Valhall.

Själv har jag också lett Blot, Ceremonier och liknande. Jag har förrättat fyra bröllop, en begravning (min egen fars) och knäsatt ett barn. Dessutom har jag hednat över 40 personer genom denna blogg eller på annat sätt, och det är inget jag ångrar. Jag har hjälpt dessa 40 människor bort från föreställningen om en ”allsmäktig” gud som har hotat dem, velat straffa dem och befallit över dem. Jag har skänkt folk frihet genom hednandet, och försökt sätta ett gott exempel för envar. För tillfället har jag inget Godord, men jag har ombetts kandidera i många sammanhang.

Allt tjänar. Vi måste alla minnas Odens ord till oss enligt Hávamál: ”Det skall vi se, när nogsamt oss vi må granska, att ingen är fri från fel. Dock är ingen så usel, att till intet han duger”. Vårt lösen stavas FRAMÅT. Det heter inte ”Tamfår” !!

Vår dag skall komma. Vår tro skall vakna. Sedan 1973, då Asatrufélagid på Island erkändes av Alltinget, har vi sett en oerhörd utveckling. Numera finns Asatrogna organisationer i Nordens alla länder, och intresset är mycket stort också i USA, England, Tyskland, Polen och Baltikum samt de Slaviska länderna, Frankrike, Spanien – ja nästan överallt i Världen finns samfund och organisationer för Asatroende. Jag är ingen okritisk universalist som vissa, eftersom jag erkänner att varje folk och varje kultur på planeten har s-i-n unika variant av hedendomen, men för de som vill lära och välja att tillhöra Asatron tror jag alltid att det går, förutsatt att man har en ren och ärlig vilja och kan lära sig tillräckligt mycket. Vi är en ”kunskapsreligion” men också en ”Befrielseteologi”. Att återvända till Polyteismen, och förkasta Monoteismen eller tanken på allsmäktiga, allt befallande gudar eller gudinnor är bara det första steget.

Det första kravet – om vi alls ska ha en framtid – är att Montera ned den kristna kyrkan, och inte ge efter för islam. I tusentals år har dessa två Monoteistiska läror tryckt ned folk, försökt omvända folk med tvång och orsakat den mest oerhörda förstörelse och lidande. Häxrättegångar, kättarbål, utrensningar och sk ”reformation” har florerat, tillsammans med indoktrinering av barn och ”hjärntvätt” samt husförhör. Kyrkan har fortfarande politisk makt och ekonomiskt inflytande – se bara på ”Påvebesöket” som man tvingat på svenskarna – den fortsatta förstörelsen av kulturmonument och mycket annat. Gör vi oss inte fria från kristendomen och islam, så kommer vi aldrig att slippa det här. Den tredje Monoteistiska ökenreligionen, alltså Judendomen, bedömer jag själv som helt ofarlig, eftersom den inte missionerar, och knappt har några utövare i Sverige alls. De har också blivit utsatta för de mest vidriga förföljelser, precis som vi – och där man slår emot en svagare, finns också Tor.

Kom ihåg att Tor är de svagas och vapenlösas store försvarare – och under perioden från att Statskyrkan avskaffades år 2000 fram till nu, har de kristnas antal gått ned från ca 85 till 62 %. Snart är de under hälften, och när de nått dit – då tar vi över på bred front ! Slutmålet är som förut – vi skisserade det redan under 1990-talets början – Samfundet Särimner finns fortfarande, dolt bakom kulisserna – många har hört talas om oss – ännu fler fruktar oss ! – och en dag ska vi reducera kristna och islamister gemensamt till under 10 % av befolkningen. Inte många tror ju alls på Allah eller Gud, och Kyrkorna står redan tomma och övergivna. En dag blir de ”Places of Worship” för alla religioner gemensamt, eller så utses de till Gudahov igen. Gudarna och Gudinnorna återkommer, med Vaner, Alfer och makter alla – och vår framtid är ljus. Framtiden tillhör oss – så är det faktiskt…

”Är det SVÅRT att konvertera till Asatron ?” – ”Nej, det är tvärtom mycket ENKELT…” (inlägg från 26 Oktober 2017)

Ibland får jag som Asatroende genom mer än ett kvarts sekel frågan om det är ”Svårt” att Konvertera till Asatron, eller om det skulle behövas någon speciell ritual för det. Jag har visserligen skrivit en Ritualtext för Masshednande tidigare i den här bloggen, men den är förstås delvis skriven med glimten i ögat, och som ett exempel på – ibland oavsiktlig – humor och ironi, om nu mina läsare inte förstod det.  Jag har nämligen för vana att tro alla människor omkring mig om gott, och tror alltså att de genomgående skulle ha goda avsikter, när de söker upp mig för att fråga om något, och jag diskuterar och debatterar gärna. Nu har inte alla människor goda avsikter, visar det sig, eftersom jag vid en del sällsynta tillfällen klart och tydligt får själva motsatsen bevisad för mig.

Personer, som tror att de kan gå med i ett och annat Asatroget samfund bara för att sabotera, för att de ska känna sig ”kränkta” av att vara där, för att lika snabbt gå ur så fort de möter minsta motstånd eller svårighet (sådana människor är ”svikare” och inte värda att kallas Hedningar)  eller de som ”märker ord” och kommer med helt obefogade anklagelser ger jag inte mycket för, i alla händelser. Jag tror jag träffat på två-tre av dem i veckan, men jag ”pudlar” aldrig och ber inte om ursäkt för mig själv och mina gelikar, skall ni veta.

GIV AKT – SKITSTÖVLAR !! Vi hedningar ÄTER FLÄSK och HÄSTKÖTT och DRICKER ÖL och MJÖD ibland – Har ni SYNPUNKTER på det ?  – Ställ då era SYNPUNKTER i ett MÖRKT HÖRN någonstans…

”You had better believe it, Baby !”

Ordet konvertera låter krångligt och svårt, ungefär som det gällde att ”konvertera ett dataprogram”. Att byta tro och kunna stå för sin tro är däremot enklare, och därför talar jag aldrig om konvertering själv, men däremot om att komma hem till Asatron.

Nu finns det förstås de som säger, att Asatro och Hedendom skulle vara en helt odogmatisk religion, men det tycker jag för min del inte stämmer alls. Redan påståendet om att man skulle vara fri från dogmer, är också en dogm i sig. Dessutom har alla samhällen, alla kulturer och alla religioner genom århundraden och årtusenden haft sina fasta regler, normer och juridiska begrepp, och ifall man verkligen respekterar andra människors kultur, ruckar man inte på de begreppen i det första taget.

Visst, det är mycket lätt att gå runt på stan och kalla sig Asatroende, och kanske blir det lättare för en del om de skaffar sig långt hår, en Torshammare att bära runt halsen eller något annat tomt, yttre attribut, men man blir inte så mycket mer Hedning eller Asatroende bara för det. Och för det första kan man heller inte ha ”dubbel” eller ”flerdubbel” religiös identitet, om man verkligen är ärlig, och har ett gott uppsåt med sin Hedendom.  Tänk dig till exempel att en person skulle vara Asatroende på Tors-dagarna, Buddhist på Lördag, Söndags-Schaman och sen kristen resten av veckan ? Vad tror du andra kristna skulle säga om det, och vad tror du en muslimsk imam hade att säga, om han upptäckte en sådan oärlig och falsk person ibland sina församlingsmedlemmar ? Respekt för andra trosutövare och religioner kräver för det första, att man inte blandar ihop dem, och att man är ärlig med vad man säger och vad man menar. Du kan inte vara medlem i ”Svenska Kyrkan” och sen Asatroende samtidigt, till exempel, eftersom det är en total självmotsägelse redan per definition.

Kristendomens första bud är, ”du ska inga andra gudar hava jämte mig” och alla Abrahamitiska Ökenreligioner går ut på Monoteism, medan vi Hedningar är Polyteister, alltså att vi tror på flera gudar, makter eller gudomliga väsen än en. Har man inte förstått det, har man inte förstått någonting av det hela; för här finns verkligen en fundamental skillnad. Nu kanske det är så, givetvis, att vissa behöver en ”prövotid”, att somliga personer kallar sig ”andliga sökare” och  bara är intresserade av Asatron av kulturella skäl – som ”Kultur-hedningar” alltså (så har jag valt att kalla dem) och det är såklart inget fel med det alls, men förr eller senare måste man ändå ”sätta ned foten” och verkligen bestämma sig – ÄR just DU Hedning eller inte ?

Ska du gå med i ett samfund, blotlag eller liknande ?

– Ja, då måste du givetvis rätta dig efter det blotlagets regler, och det är DE människorna och INTE några utomstående  eller några ”nykomlingar” (som inte har med saken att göra) som bestämmer vad som i så fall hör till reglerna eller inte. Så är det oftast i de flesta civiliserade länder och stater också, förresten. De flesta människor med en intelligenskvot överstigande hundars eller hästars (för även djur har begrepp om ärlighet eller heder) förstår det här i sig själv, men vissa har verkligen ”svårt för sig” – de är minst sagt lite ”efter”… De här personerna tror, att de kan få bära sig åt hur som helst inom någon annans tradition, eller att det ska vara ”fornt” eller ballt eller häftigt att bete sig på det befängda viset, men det är det oftast inte..

Nej, det här är ingen modeyttring… Det här är ALLVAR !

Tänk dig att du skulle konvertera till en helt annan religion, Judendomen till exempel… När vi ändå är inne på ämnet, får jag säga att Judendomen är den av de tre stora Ökenreligionerna jag alltid gillat bäst. Ofta har dess utövare förföljts, och fått utstå de mest fruktansvärda ting från de andra två religionernas utövare, precis som vi Asatroende och Hedningar också blivit förföljda, massakrerade eller fått vår egen kultur förstörd av andra, som aldrig förstått sig på den. Ingen utövare av Mosaisk tro eller Hebreisk kultur och lärdom har någonsin gjort mig det minsta illa, eller behandlat mig så, som kristna och islamister gjort. Tvärtom har alla de utövare av denna ädla tro och stamreligion (ja, just det – de är en stamreligion och de räknar tron på mödernet, vilket jag har respekt för, även om Asatron inte alls fungerar så, eftersom vem som helst kan bli Asatroende) som jag mött alltid varit artiga, civiliserade och talat med mig i en trevlig ton, och med mig är det så att jag oftast bemöter folk exakt så som jag själv blir bemött – och den som är vapenlös eller som blir orättfärdigt angripen, den försvarar jag. ”Hedrad vare du ibland Hednafolken..” har det sagts, för TYR bär inte sitt svärd förgäves.

TYR – vars runa inte kan förbjudas, men möjligen missbrukas av vissa..

Låt mig alltså säga det redan från början – jag är inte antisemit, har aldrig varit det heller. Asatro är en stamreligion, och även om alla stamreligioner tillhör en viss kulturkrets (”tribalism” brukar det kallas på engelska) så är det min fasta övertygelse att vem som helst kan upptas i den, så länge vederbörande har rätt attityd, ärligt uppsåt och visar god anda. För mig finns inga skillnader avseende börd eller hudfärg. Min tro och mina Gudar är större än den enskilda människan, och vårt Jarladöme blir stort, därför att det innehåller motsatser. Skåda Särimner !

Men allvarligt talat – skulle du helt utan vidare utropa dig till expert, efter fem minuter ungefär, eller helt utan att konsultera de Rabbiner, skriftlärda män och kvinnor, och de källor till denna rika kultur som finns ? – Nej, det skulle du nog inte, om du vore ärlig nog och konsulterade de källor som verkligen fanns.

Visst, man kan JÄMFÖRA traditioner, men det är INTE samma sak som att BLANDA eller LÅNA. Den ene har sin Kabbalah, den andre sina Runor. Ingen, som är vis, bör förföljas, och båda traditionerna är självständiga skapelser, som inte alls behöver ha samma ursprung… Det är bara det, att de i vissa fall dragit en liknande slutsats om saker och ting..

På samma sätt är det också med Asatron, och den Nordiska Kulturen. Den har sina källor och sin tradition, den med, och det måste man också lära sig och respektera. Med rätt attityd kan man komma långt – som detta charmiga lilla filmklipp från ett amerikanskt bryggeri visar, men därför är det inte så, att jag skulle jämföra någon särskild grupp eller person med just en åsna, för det är inte vad denna liknelse handlar om, o ni hedna och ni ludna !

Med RÄTT ATTITYD och genom att  ARBETA HÅRT kan även en ÅSNA komma någonstans, och bli ”En riktig klyse-dalare” till Bryggarhäst… Men Åsnan är förstås FORTFARANDE just Åsna, fast med RÄTT ATTITYD och MERA KUNSKAP än den hade innan…

Åsnan övervann sina svårigheter, och blev vad den ville vara. Den kom till tro, helt enkelt. Men den försökte inte heller med något fånigt, som ”new Age” eller ”hair extensions” på Hovarna, till exempel, eftersom den insåg att allt detta skulle vara den ovärdigt, och mot dess sanna natur. Den upptogs i Clydesdalarnas stam (Tribalism – ni ser – det fungerar !) och blev en riktig bryggarhäst, på riktigt, fast efter sina inneboende förutsättningar. För se – det står skrivet ”I min faders hus, finns många boningar” och Valhall har ändå över 540 000 portar, har det sagts. Då står dem också öppna för alla och en var, som visar rätt vilja och som verkligen anstränger sig.

Och, för de som tror eller säger att allt detta är sagor, eller möjligen reklamfilm (nej, jag missionerar inte – jag blott upplyser för de som behöver mera vetande) betrakta nu denna bild från Polisrytteriets Dag och Kavallerikasern, som lär ha inträffat i veckan, just nu, 2017…

Kort sagt – Hedendomen ökar och tilltar i Riket – och nu handlar det inte om V65, även om det är sant att man kan mångdubbla sina vinster här i livet genom att gå ur kyrkan och spara pengar, samt ägna sig åt Hedendom... och kunde den där åsnan, så kunde även ni. Tänk på detta – och BAXNA !!

Nej – detta är INTE en betald annonsplats…

Insamlingar, Gudahov, Värdiga ceremonier… (inlägg från 21 November 2017)

Nordiska Asa Samfundet genomför inte bara en namninsamling med syftet att återställa fornminnesområdet och statens markinnehav vid Gamla Uppsala i värdigt skick, som jag beskrivit i tidigare inlägg. Man genomför nu också en insamling för ett Gudahov, och har hållit sin första offentliga begravningsceremoni, något mig veterligen inget annat Hedniskt samfund i Sverige lyckats med och lyckats genomföra på ett värdigt sätt, även om det i och för sig genomförts många enskilda begravningar och jordfästningar av hedniska och Asatrogna personer i Sverige genom åren – och de år jag då tänker på, är främst 1900-talets tre sista årtionden och det 2000-tal, som vi enligt konventionell tideräkning nu anses leva i.

Namninsamlingen för Gamla Uppsala – som ni finner på länken här – har nu samlat dryga 600 underskrifter, medan Samfundet nu uppges ha ca 750 medlemmar, enligt insatta källor som Hedniska Tankar talat med.  Tvärtemot vad man ofta får läsa i kristna media och okunnig dagspress finns det inte några Asatrogna ”tempel” och det har aldrig funnits några sådana heller, varken i Sverige eller någon annanstans, eftersom den korrekta termen som sagt är Gudahov och inget annat. Asatron har också alltid varit en inomhusreligion, och byggnader som helt eller delvis varit avsedda för kultbruk och religionsutövning har man hittat spår av ända sedan svensk bronsålder, vilket du bland annat kan läsa om under länken här.

Ändå finns det en hel del okunniga samfund inom New Age och liknande – främst sk anhängare av ”forn sed” – en felaktig beteckning som aldrig funnits före den kristna medeltiden, medan begreppet Trua (som på Norröna betyder trohet, att vara trogen och inte bara tro) är känt redan i Eddan och än längre tillbaka – som hävdar att Asatro bara skulle vara en utomhusreligion, fast inget kunde vara felaktigare. Visst, det har funnits sk hargar och kultplatser utomhus, men ”Hov och Harg” nämns oftast i anslutning till varandra, och det krävs inte mer än att titta ut genom fönstret såhär års, så förstår man varför byggnader för religionsutövning varit nödvändiga.

Många är också de Gudahov som redan byggts i Sverige och i Danmark via privat initiativ – här ovan ett exempel från Ravnsborg på Fyn – men i Sverige har man som jag berättat flerfaldiga gånger drabbats av attentat och mordbrand, också i mera musealt betonade ”Vikingabyar” och liknande anläggningar, där man bara försökt levandegöra det Nordiska kulturarvet, helt utan några religiösa eller andliga ambitioner. I ”brist på bättre” har vi Asatrogna ofta fått använda eller låna de här anläggningarna då många av deras ägare också tillhört vår tro (ja, just det, det rör sig om en t-r-o, inte om en s-e-d eller en mekanisk upprepning, eller bara ett ”bruk” i största allmänhet – de som använder beteckningen ”sed” är oseriösa, och vet inte vad detta handlar om) och även om Polisen förstås inte hjälpt oss det minsta, efter det att anmälningarna tagits upp, har man anledning misstänka, att detta rör sig om ”hatbrott” riktade emot etniska svenskar, eller illdåd med politiska förtecken. Se mina inlägg om de nyligen timade attentaten emot Gunnes Gård, Storholmen och andra platser.

Vid den röda pilen skövlades 20 stora ekar och andra träd. Orsak: Folk hade hängt enstaka Torshammare och amuletter i dem. Allt skedde på ”Svenska” Kyrkans order – men EMOT lagens och Länsstyrelsens bestämmelser…

Så är det också i fallet Gamla Uppsala. Där fanns en stor och härlig ”Gudalund” bestående av fritt växande Ekar, som också var beskrivna i Länsstyrelsens skötselplan för området. Men träden stod tyvärr på ”Svenska” Kyrkans mark, och för tre år sedan höggs de alla plötsligt ned – och vem som fattade det beslutet, har aldrig förklarats. Det är väl känt, att beslutet måste ha tagits högt upp i kyrkans ledning, eftersom det hade hänt, att små offergåvor, bestående av Frejsbilder, Torshammare och andra hedniska symboler hängts upp i träden, men enligt 2 Kapitlet, 6 § Kulturmiljölagen framgår, att det är förbjudet att plantera eller ta bort träd eller annars förändra ett fornminnesområde. 2 kap, 12 § säger också, att man inte får göra detta utan Länsstyrelsens tillstånd, och meningen med skötselplaner osv är naturligtvis, att man ska följa dem, inte hela tiden bryta emot dem. 2 Kap 21 § slutligen, stadgar att man kan få böter eller fängelse i sex månader, om man gör så. Det gäller förstås oss hedningar med, liksom alla andra – men vi avser att bygga våra Gudahov på egen mark, som vi själva äger – och inte på i lag skyddade fornminnen. ”Svenska” Kyrkan har upprepade gånger flagrant brutit emot Kulturminneslagen, både vid Gamla Uppsala – som onekligen måste sägas vara ett av vårt lands mest skyddsvärda fornminnen – och på många andra platser. I århundraden har de skövlat, vandaliserat och huggit ned – och så gör de fortfarande, som vi alla kan se. Och varför förstår ingen av oss. Ekarna vid Gamla Uppsala hotade ingen, och de stod inte på själva fornminnet eller högarna – ändå ville man förstöra dem, och sannolikt var det bara för att där etablerats en ”Gudalund” på spontan väg.

De kristna och Monoteisterna är sig lika – i alla tider – Här skildras hur ”Sankt” Bonifatius förstör Tors eller Donars heliga ek – men det ska ha hänt på 700-talet, i Tyskland. I dagens Sverige, däremot, håller de Kristna FORTFARANDE på och skövlar, vandaliserar och härjar på samma sätt.. Vid Gamla Uppsala och på andra platser…

På 1990-talet fanns ett fungerande Asatrosamfund i Sverige. Jag var själv med och grundade det, men vid början av 2000-talet hade ”fornsedare” och narkomaner tagit över. Hela den sk ”tempelkassan” stals och förskingrades – man hade inte samlat in så mycket, visserligen – det rörde sig om ca 12 000 kronor – men redan efter fem månader har Nordiska Asa Samfundet samlat in det dubbla – se länken här – för nu genomför man också en insamling för att bygga just ett fungerande Gudahov – på egen mark, som sagt.

”Forn Sed” däremot, har på mer än tio år inte åstadkommit något bra för oss Asatroende alls. Tvärtom har man bara förhalat, saboterat och förstört  och hindrat och förföljt många människor från deras enligt grundlagen garanterade rätt till en fri religionsutövning- liksom dessa ”goda kristna”.

Det bevisas inte minst av den begravning som NAS genomfört idag, i Skåne – min egen hemprovins.

Enkelt, stilla och värdigt. Inget störande dunkande på schamantrummor eller andra konstigheter.  En ceremoni, i överensstämmelse med lagarna i vårt land, som ALLA kan ta del i, och som samlade ett tjugotal deltagare.. Nordiska Asa Samfundet AGERAR och HANDLAR där andra inte lyckas…

Det sägs ibland – och det sa min egen farfar också – han var faktiskt kristen präst, men sa uttryckligen till mig (när jag var barn) att det inte var något krav att tro på ”gud” som han såg det, för att utöva prästyrket – däremot borde man tro mer på människorna, ansåg han för sin del – att bröllop är lättast att göra – knäsättningar något svårare (ja, det heter knäsättning, och inte ”namngivning” eller dop – vi hedningar döper aldrig våra barn) och en begravning den svåraste av alla riter som kan utföras – ur prästens synvinkel sett. Det är också helt naturligt, att det faller sig så.

Vid ett bröllop är ju de flesta deltagare glada och uppsluppna av skäl, som är lätta att förstå. Vid knäsättningen – där man måste jobba med ett barn, som ingenting vet och ingenting förstår – är det något svårare, och vid begravning eller jordfästning, då alla av naturliga skäl är ledsna eller upprörda (eller till och med oroar sig för ting som arvsskiften eller vad som sedan skall hända, vilket rätt ofta förekommer i praktiken) är det ännu svårare, och eftersom vi faktiskt håller begravningar mest för de efterlevandes skull och inte för den avlidne eller avlidna (ingen har någonsin upplevt sin egen begravning, och haft synpunkter på akten efteråt, i alla fall inte vad man vet…) och för att alla ska känna, att det blivit en värdig upplevelse, som i görligaste mån lindrar den känsla av sorg och saknad som naturligt nog infunnit sig. Oavsett vilken religion, vilket samfund eller vilken andlig inriktning vi nu väljer, har valt eller samtalar om (detsamma gäller också för agnostiker eller ateister) så är detta – ur organisatörens eller officiantens synpunkt – svårt att utföra, och kanske ”det bästa provet” på hans eller hennes kall, uppdrag och syssla. Det vill säga – går alla åhörare och deltagare därifrån, med en känsla av lättnad eller åtminstone med det minnet, att det hela blivit rätt utfört, och värdigt dessutom – ja då kan prästen, Goden eller Gydjan också vara till freds, och säga att man lyckats.

Jag själv begravde en gång min far – som var benhård ateist och inget annat, in i det sista – många blir fort nog ”andliga” när de känner att döden nalkas – inför ett åttiotal åhörare, i en kristen kyrka dessutom – eftersom hans arbetskamrater och kollegor så hade krävt – men med åkallan av mitt folks gudar, vilket den präst som också deltog ansåg vara acceptabelt. Det finns trots allt enstaka goda själasörjare och själavårdare i vårt land, ”Svenska” Kyrkan och dess hierarki till trots. Den begravningen – och flera andra – har jag själv utfört så väl, att ingen hade något att klaga däröver – men i andra samfund, särskilt ”forn sed” är det inte så.

Flera personer och åsyna vittnen – bland annat en Ulla Isaksson från Västkusten, som skulle begrava en nära anhörig och därför dumt nog och av rent oförstånd anlitat en person, som sade sig vara ”Rådsgode” för samfundet Forn Sed men som uppenbarligen inte var sin syssla vuxen, och ej heller karl nog – han uteblev fräckt nog från hela begravningen, eftersom han skulle hem och ”umgås med sin flickvän” som han uttryckte det – sk ”mässfall” kan väl alla präster få, men av alla anledningar till att utebli från en god väns begravning måste man säga, att denna var den allra sämsta… Fru Isaksson övergick snart till Nordiska Asa Samfundet, och vägrar numera att ha med ”fornsedare” att göra överhuvudtaget, liksom jag själv – och det råder jag er alla att också göra – Vestigia terrent, eller ”spåren förskräcker” som det heter på latin.

Vi har också de beryktade ”blodsritualerna” vid felslagna bröllop vid gamla Uppsala från i våras, och mycket annat, som ”forn sed” också legat bakom, och totalt misslyckats med. ”Fornsedarna” och deras tokigheter har förstört så oerhört mycket för oss. De har hindrat oss från att hålla värdiga bröllop, begravningar och andra ceremonier. De har hindrat oss från att bygga Gudahov. De har hindrat oss från att få en egen begravningsplats, för inte en enda gång har de lyckats med detta – under hela sin existens.

Nordiska Asa Samfundet däremot, har bara funnits i tre år, men lyckats med allt av ovanstående och mer därtill – samt fått ett mångdubbelt större medlemsantal. Konklusionen eller slutsatserna av alltsammans, torde vara fullständigt uppenbar för var och en. ”Fornsederi” däremot är inte värdigt någon som helst form av stöd – inte överhuvudtaget – det mandatet har de redan förverkat, genom sin totala oförmåga att hålla värdiga begravningar – sin oförmåga att skaffa fram användbara gudahov, och sin oförmåga att nå resultat, rent generellt.

Vi Asatroende väntar inte, ty så är inte vår vana. Vi vill som alla andra ha vår självklara rätt, att fritt få utöva vår religion och vår tro (ja, just tro och inget annat!) under värdiga former.

För mig som Asatroende – med mer än tjugofem års samlad erfarenhet av de flesta samfund, som dykt upp och försvunnit igen – är Nordiska Asa Samfundet inte bara ETT värdigt alternativ – utan det ENDA värdiga alternativet, i alla fall i dagens läge – och som jag själv ser det.

Jag har också – som ni kanske vet – skrivit en hel artikel om just Alvablot och begravningar, vilket torde vara aktuellt såhär års, i det som är kvar av Hels månad och innan Julen kommer.

Låt det stämma er till eftertanke, och läs noga vad som står däri, ack ni hedna – och ni ludna !

Vad gäller Gudahov har jag till och med publicerat egna ritningar och skisser till ett sådant – i ”fickformat” och i ett så enkelt och billigt utförande, att man kan bygga och uppföra ett sådant själv, bygglovsfritt, och redan i en villaträdgård eller på annan privat mark.  Och vissa av oss – mina bröder och systrar, och de som är just Asarna trogna och inget annat, fortsätter att bygga upp, där så många andra bara river ned.

Varför nekar man hela tiden oss svenskar en Hednisk, fristående begravningsplats när detta redan finns i Danmark, Norge och många andra länder ?

Om värdet av kontinuitet och en kristen lögn i Flatöboken (inlägg från 25 Februari 2017)

Sverige har existerat som ett självständigt land i över tusen år, därför att människor har respekterat vissa grundläggande värden, och inte låtit sig styras utifrån. Isländskan har kunnat bevar sitt talspråk i stort sett oförändrat i över tusen år, därför att människor respekterat sin egen kultur, och haft en kulturell medvetenhet. På samma sätt har Kina kunnat bevara sitt skriftspråk i mer än två tusen år, och utvecklat en av de mest särpräglade kulturerna på hela vår planet.

Utan kulturell medvetenhet, uppnår man ingenting här i Världen. Utan respekt för den enka, oförstörda naturen och alla de generationer av människor som levat här före oss, och gjort vår del av Världen till vad den är, uppnår man heller ingenting. Ständigt finns det människor som säger ”allt förändras” och återupprepar detta för sig själva som ett dåligt mantra. Oftast sätter de här individerna likhetstecken mellan ”allt förändras” och ”allt MÅSTE bara förändras”, dvs de tror, att de själva kan behandla hela Världen, naturen omkring dem och hela skapelsen som de själva vill.

Skitsnack som ”jamen allt förändras” används ofta av sådana, som tror att de kan bära sig åt precis hur som helst, utan lagar och regler – men inget samhälle kan bestå eller vara med en sådan inställning….

Vad ett sådant perverst tänkande leder till, har vi redan fått se. Det har lett oss till en enorm miljöförstöring och till Donald Trump, bland annat…

Det är ett tänkande som river ned och sliter sönder, men det är främmande för Asatron, för vad de här individerna glömmer, är att Asatro bygger just på kontinuitet, släktkänsla, språk, kultur, medvetenhet om vem man är och vårt historiska arv. Också andra livsfilosofier och tros- eller moralsystem säger samma sak. Det finns vissa värden som är oföränderliga, och som man inte tummar på. Så är det också i moderna samhällen. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, till exempel, bygger på principen om att 1948 års deklaration gäller oförändrat, för evigt och för alla tider – och att senare generationer inte får göra förändringar eller strykningar i den texten, oavsett hur deras samhällen ellerr kulturer skulle ”utvecklas” (eller kanske snarare av-vecklas) i framtidden.  I och för sig gjordes det smärre tillägg år 1976, men det ursprungliga fördraget kan som sagt aldrig ändras.

Också Monoteister har sina eviga värden och principer, men när Nordborna drabbades av det kristna folkmordet och kulturförstöringen, förstod de ganska snart vad som väntade dem, och vad som skulle drabba derass gamla ättesamhälle och släktsamhälle. Såhär påstår man att en viss profet sa – och vad som förespråkades var total anarki, allas krig emot alla, den fullständiga, nedriga ondskan.. Hör här bara:

”Ni ska inte tro att jag kommit för att skapa frid på jorden. Istället har jag kommit för att skapa krig. Jag har kommit för att uppväcka söndring, så att sonen går emot sin fader, dottern emot sin moder, broder emot broder och sonhustrun emot sin svärmoder, och alla ska få sin egen släkt till fiender…” (Matteus 10:34 – 10:36)

”Den som vågar älska sin far och mor mer än mig, han är inte mig värdig. Den som vågar älska sin son eller dotter mer än mig, han är mig inte värdig” (Matteus 10:37)Nej, gamle Yeschua ben Yussuf var ingen ”Fridsfurste”. Han var sin tids Osama bin Ladin

”Jesus” som denne profet antogs heta, ”drev ut månglarna ur templet” och ställde till med väpnade uppror och inbördeskrig. Osama sprängde World Trade Center, men skillnaden mellan dessa två herrar var att den ene av dem hade tillgång till sprängmedel, vilket den andre inte hade – men bådas anhängarskaror har fortsatt att mörda, döda, skövla, bränna och våldta så fort de kommer åt. Kultur efter Kultur. Land efter Land. Världsdel efter Världsdel – samma sak ! Inkariket, Nordamerikas Indianer, Afrikas tidiga stater – bortblåsta allihop, och Monoteisternas mördande fortsätter i våra dagar… ”Allt förändras” säger ni – men uppenbarligen förändras inte alltid saker och ting till det bättre. Tänk därför lite än vad näsan räcker !!

För Hedningarna i Norden var allt detta en ren styggelse. De insåg vad kristendomen förde med sig, av våld inom och utom familjer, och skrev i Eddan mycket riktigt:

Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.

Så lyder den 45:e strofen ur Volúspa i Erik Brates kända tolkning. Vissa Edda-forskare – med början hos Sophus Bugge, den norske biskopen, menar att Volúspas 45:e strof skulle vara direkt inspirerad av det bibelställe jag nyss nämnde, men tyvärr övertolkade också den gamle biskopen ruskigt mycket, och trodde förstås – som alla Monoteister – att Hedningarna i Norden skulle vara oförmögna att skapa någonting själva, fastän inget kunde vara felaktigare. I Voluspás 45:e strof gav de bara uttryck för hur Kristendomens påstådda ”fredsbudskap” såg ut – ur deras egen synvinkel sett.. Krig och split inom ätter, eller inbördeskriget som idé var det värsta våra förfäder kunde tänka sig – och de fick allt detta över sig också – mycket riktigt – när de kristna och nu också muslimerna kom in i bilden…

Såhär har Islam och de kristna alltid hållit på – om vi alls ska ha någon religion, är det inte dags vi skaffar oss bättre och värdigare religioner ?

Både kristendom och Islam är döds-centrerade religioner. Båda två dyrkar Yttersta Domen, Harmageddon, den totala förintelsen av hela Världen, och ser detta som sitt yttersta mål. De vill förstöra naturen, och det lär till och med finnas kristna Senatorer i Trumps Regering som ser fram emot klimatförändringarna, med argumentet att detta påskyndar Armageddon och därmed Jesu ankomst.. Det är viktigt att förstå och komma ihåg. Visserligen har Asatron också sin Ragnaröksmyt; men Ragnarök är inget vi Hedningar och asatroende ser fram emot, tvärtom. Dessutom är Ragnarök inte en slutgiltig undergång, utan bara en naturens återfödelse med nya gudar och en ny Värld, inget statiskt Världsherravälde av ”den ende guden” som hos de kristna.

Många forskare ser faktiskt Ragnaröksmyten som en spegel av vad som händer i Naturen varje höst och vinter, ja något som är grundat på faktiska, logiska observationer – och att den finns i Eddan beror inte alls på någon kristen påverkan. Se till exempel denna artikel, som ger en ny dimension åt saken…

Nu finns det förstås alltid de kristna fundamentalister eller ”Kristna i Asatro-förklädnad” som måste försöka peta in ”käre lille Jesus” i Asatron ändå, trots allt vad denne sk ”frälsare” står för av död, lidande och plåga.  För några år sedan lanserade ett samfund som påstår sig stå för ”Forn Sed” vad det nu är – en kalender med en tecknad bild för December, där Gudarna – som blivit gamla och ”inaktuella” förutsattes det, skulle tänkas ”mysa” åt Jesusbarnets födelse. Bilden var minst sagt fånig, och jag tänker inte besudla vad jag anser en bra blogg med att återge den. Själv förstår inte jag vad sådana oriktiga sammanbladningar alls skall tjäna till. På det sättet får man ingen fungerande religion alls, utan ett massmediokret missfoster, en blandkultur som varken tilltalar Hedningar eller Kristna.

I förra veckan hörde jag ett mycket underligt påstående från en ”följare” på nätet, troligen härrörande från kristna fundamentalister. De påstod att Jesu återkomst skulle finnas ”förutspådd” i Voluspá, och åberopade sig på att Viktor Rydberg på 1800-talet skulle ha upptäckt en del sena isländska kväden typ ”Merlinus-spà” och andra, som skulle bevisa att ”jamen alla vikingar var kristna egentligen” och annat trams i samma stil. Visst – Merlinusspá var en direktöversättning av Engelska kristna texter på 1200-talet, 200 år efter det att Asatron hade blivit i lag förbjuden på island, men vad bevisar det ? Det bevisar ingenting, förutom det faktum att 1200-talets islänningar kunde översätta från Engelska, och att de inte levde i ett intellektuellt vakuum, samtidigt som de just också hade känsla för kontiniuitet – det bevisade män som Snorre Sturlasson, när han ensam gjorde en enorm kulturgärning med att ”Rädda” massor av Edda-texter åt oss..och åt eftervärlden… utan respekt för den egna historien, den egna kulturen hade detta aldrig skett..

Hade inte Islänningarna trott på sig själva, på sitt eget språk, sin egen nationella identitet, sin kultur och sin förmåga skulle vi kanske inte alls haft någon Asatro kvar idag, men nu stod de upp som fria män… emot Monoteism, beroende av andra, kryperi för utlandet och andligt slaveri…

Jalla Jalla svensken – Du ska bli ”Frälst” serru kompiss, bara bocka, bocka kryp kryp för resten av livet.. Allahu Akbar !

Men i Voluspá står – föga förvånande – inte något om en ”allsmäktig herre” som alla måste lyda och krypa inför. Vad man åsyftar är en passage av Flatöboken, som skrevs av två kristna präster år 1387 – till 1392, av Jon prestr Þórðar son respektive Magnús prestr Thorhallz sun, son också försåg verket med illustrationer. Dessa båda lärda herrar levde alltså nästan 400 år efter att Hedendomen officiellt förbjudits, och småningom belagts med dödsstraff, men ändå skrev de bara av stora delar av Snorres Kungasagor i ”Heimskringla” – och dessutom gav de oss en version av ”Hyndluljöd” som i deras version blev utökad från 33 strofer (i Codex Regius eller Saemunds Edda) till 49 strofer – bland annat med ”Voluspá hin Skamma” eller ”Det korta Voluspá” som en del av detta kväde kallas.

Det hela är djupt ironiskt, eftersom Hyndluljöd som alla vet handlar om Freja – hon för ”Ottar hin Heimski” (”hemsk” betydde inskränkt eller enfaldig, ungefär som de två begreppen ”fornsedare” eller kristen gör idag) till trollkonan och Völvan Hyndla, genom att förvandla honom till sitt vanliga rid-djur, galten Hildisvin eller Strids-svinet. Då får Ottar lära sig sin släkts historia, han väcks till en högre medvetenhet, och han får insikt i vem han verkligen är, och var i världen han hör hemma.

Frejas bild kunde de katolska prästerna inte utplåna ur sina sinnen, fast de skulle leva i celibat. De skrev en hel hyllningsdikt till henne och endast henne – för inom sig var de fortfarande islänningar och nordbor – det satt i deras gener, och generna kunde de inte förändra. De visste att det fanns en annan, riktigare, större kärlek än vad kristendomen kunde ge, med all dess homosexuella sadism, och den halvnakne ”frälsaren” på korset, blödande ur alla hål… Freja var hos dem, och hon styrde deras pennor. Trots allt det onda, dessa kristna gjort, glömde hon inte bort dem ändå… Ty sannerligen sannerligen säger jag er – Sådan är Freyja, Freya, Freja i sin barmhärtighet, i sin givmildhet, i sin oerhöra, allt omfattande kärlek, i sin visdom…

Bara i den aktuella strofen, strof 43, fogade de – pliktskyldigast – in en liten, troligtvis helt ”egenpåhittad” undanflykt om att det efter Ragnarök måste komma en okänd gud, vars namn de inte vågar nämna – och denna lilla passus från två mycket hedniskt sinnade och öppet Freja-dyrkande präster – var kanske närmast menad som en ”ursäkt” eller ett sätt att undgå dödsstraffet. Kom ihåg att Snorre mördades, eftersom han haft alltför stor sympati för det hedniska, och att han införde ”halvtaskiga ursäkter” i sin Prosa-Edda också han, som att Asarna egentligen skulle varit ”Asia-män” eller riktiga historiska personer, ungefär som i Troja-sagan, som islands intellektuella och präster kände till redan på 1200-talet. Idag har vulgärhistoriker som Herman Lindquist använt detta textställe som ”argument” för ökad islamsk invandring…

Þa kemr annar
enn maatkari
þo þori ek eigi
þann at nefna.
faair sia nu
fram um leingra
enn Odinn man
vlfui mæta.

Eller, i min ordaagranna översättning – så nära originalet som möjligt, utan att göra våld på textens innebörd: ”Då kommer en annan, ännu mäktigare, Men törs jag ej hans namn att nämna… Få kan nu sia än längre fram, än när Oden månne Ulven mätta”

Oden dör ju mycket riktigt i kampen emot Fenris vid Ragnarök, men hans föga kände son Vidar hämnas detta, men få är de sagor som nämner Vidars namn – men de kristna fundamentalisterna läser alltså in ”jehova” här, och påstår babblande som småbarn, att detta ”måste” vara en förutsägelse om Jesus, varför hela Voluspá ”måste” vara kristen. Problemet är förstås bara att det där är en dålig lögn, förvridning av sanningen, rena påhitt och undanflykter… Flatöboken är en av de senaste norröna texter vi har, och den skrevs 400 år in i den kristna tiden, då hedendom som sagt var belagt med stränga straff.

I föregående strof nämns en gud som ”ökar jordens makt” (aukin jardar megni) som måste vara Frej, som ju också dör i Ragnaröksslaget, enligt den riktiga Voluspá, inte den 290 år senare skrivna, tillrättalagda halvkristna versionen… Och som sagt – antagligen k-a-n det mycket väl vara Vidar, som åsyftas i denna föga kända Edda-strof, men alla som läser den ser tydligt, att den inte har så mycket med någon kristendom att göra…

Och för övrigt – ingen version av Voluspá – varesig från 1200 talet eller ens strax före år 1400 – nämner Frejas öde, som bara hon själv känner till. Inget står om att hon dör vid Ragnarök, och det finns de som tror att hon överlever. The Goddess Prevails !

Bevisen för det är kraftfulla, och om skapandet av ”Voluspá hin Skamma” alls tyder på något. är det just den kulturella kontinuiteten i Asatron och Hedendomen. En kontinuitet, som ingen kristendom och inga kristna prräster någonsin kunde ändra på. Att förneka Freja, eller att förneka Asar och Vaner är att förneka sig själv, och så gör bara Loke, som bekant, men därför lider han evinnerligen. Hedendomen ligger i vår natur, i våra kroppar, i hamn och hug och alla våra sinnen. Det kan inga Monoteister ändra på !

”Mannen från Snåsa”, Helbrägdagörelse och Handpåläggningar (inlägg från 26 November 2016)

Begreppet ”handpåläggning” brukar numera mest förekomma i den svenska statsförvaltningen, där det står för det faktum att en högt uppsatt chef genom att i viss mån rätta eller ändra vad en underlydande tjänsteman redan framlagt i ett förslag eller ett projekt kan ge sin ”välsignelse” åt hela idén eller projektet. Men förr i tiden stod det såklart för helt andra saker.

2009 utkom en biografi över Joralf Gjerstad från Snåsa i Norge, som är något så ovanligt som en modern helbrägdagörare, som i-n-t-e åberopar sig på någon ”jesus” eller kristendomen – sådana charlataner finns ändå överallt – utan bara på sunt förnuft, lugn och ro samt helande händer. Redan namnet Gjerstad borde få hedningar att lystra – för vi vet ju alla att Olaf Gierstadalf – eller ”Alven från Gjerstad” är namnet på den konung som jordades i Gokstad-högen – Gokstadskeppet var hans skepp – och detta med ”läkehänder” eller ”helande händer” – vilket bland annat vissa norska kungar har ansetts ha – man trodde så om Olaf Haraldsson också – är känt redan från Eddan.

Nu har det gjorts en film om Joralf Gjerstad, som idag är över 90 år, och som egentligen lagt ned sin verksamhet som botare. Han tillskriver inte sin förmåga någon kristen ”gud” eller något annat, och han förnekar inte vetenskapen heller. I Filmen redogörs för det faktum, att han inte tar sig an ”patienter” som redan står under läkarbehandling, eller som kan få annan bot – utan bara de fall, där inget annat verkar hjälpa. Den regeln har naturligtvis många förnuftiga folkliga ”botare” eller ”kloka” använt förr i tiden också – och som SvD skriver, är Gjerstads behandling mest lagd åt avstressning, avslappning, meditation och sunt förnuft.

”Jag tror på det goda”, förklarar sig Gjerstad. ”Alla har den förmågan. Det är så jag får kraft.”

læknishendr, eller Läkande händer, nämns redan i Sigdrifumál – där Sigdrifa eller Brynild ber om ”läkande händer i livet”. Gudinnan Eir, själva helandets gudinna, står för lugn, avslappning och – läkande händer – och det faktum att en del individer kanske via suggestion eller på annat sätt kan bota andra – vetenskapen har inte helt funderat ut hur det går till – har länge varit ett välkänt faktum i Norden. Vad Joralf Gjerstad – bara en helt vanlig norsk bonde – gör – är inte så olikt vad som förekom för flera tusen år sen.

Eddan säger samma sak som Joralf Gjerstad gör idag – vem som helst kan få förmågan – men han eller hon bör använda den väl. Egentligen är det krafter, som redan finns i oss alla. En som skrivit mycket om dessa och liknande fenomen – bland annat om Blodstämning eller förmågan att ”stä blod” är den hedniske och schamanske radiojournalisten Jörgen I Eriksson, som skrivit flera böcker i ämnet.

En av flera utmärkta böcker i ämnet av Jörgen I Eriksson

Själv har jag också kommit i kontakt med Amerikanska Asatroende och forskare som hävdar att det fanns två former av blodstämmande förr – dels den ”lilla stämningen” som vem som helst kan utföra, då också större blödningar kan fås att avta eller stanna helt, men sedan den ”större” som var förbehållen de verkligt runska eller synska, då sår vitnade eller drogs ihop av sig själva inom ett par minuter, splitter och till och med pilspetsar kunde komma farande ut ur såret och slå in i en motsatt vägg med full kraft och andra underligheter, som är svåra att bevisa. I ”Groagalden” står också om hur Groa galdrade över Tors sargade huvud, när bitar av Hrungners brynsten träffat honom, men att hon mitt i detta glömde den andra hälften av sina läkesånger, så att en bit av brynstenen fortfarande sitter kvar i Tors huvud, och att man därför aldrig ska kasta en brynsten tvärs över golvet, med risk för att dra åskan till sitt hus.

Eir eller ”den stora helerskan” enligt modern teckning

Mycket av detta kanske låter som skrock och vidskepelser, men jag kan försäkra er alla om att jag själv med egna ögon sett den ”lilla” blodstämningen utföras, och jag vet att sådant fungerar. Hör och häpna – men det fanns faktiskt inofficiella Blodstämmare i den svenska armén på 1980-talet. Vi hade en löjtnant och instruktör från mörkaste Småland, och han kunde sådant. Vid en eller annan urspårad ”fänriksövning” i mörker hände det att någon hade stuckit ned en upprest kniv i ett fotspår – så att eggen vette uppåt med spetsen först – och skaftet nedåt, in i jorden – fällor som dessa är gamla och det faktum att man inte bör sätta knivar i fotspår finns också i Islandssagorna, efter vad jag tror mig minnas – som en svensk form av Vietnamesernas eviga ”pongee sticks” eller fotanglar.

Näste man, som kom halvspringande ned för den mörka skogsstigen trampade mycket riktigt på kniven, så att knivbladet gick rakt genom kängan och in i foten. Men – då läste Smålänningen över honom, bad honom ligga ned med benet i högläge, och sade dessa ord:  ”Stä blod, Stä blod – som vattnet gjorde i Vimurs flod – I tre heliga namn...”

Detta tyckte jag lät egendomligt, för det var en typ av ramsa som inte finns i Bengt af Klintbergs ”svenska trollformler” till exempel – och Vimur var den älv, som Tor vadade över på väg till jätten Geirröd i Jotunheim, varifrån allt ont kommer. De ”tre heliga namnen” som finns med i många svenska och norska formler var ursprungligen inte alls någon kristen tre-enighet, men förstås Tor, Oden och Frej. Senare, under häxprocessernas tid – byttes allt sådant ut från hur formlerna ursprungligen löd, vilket Merseburg-galdern och andra uppteckningar ändå visar oss i klartext.

Blödningen upphörde efter ett par minuter, och den skadade kunde gå på foten, sedan det belagts med ett första förband. Senare i livet har jag också kunnat utföra blodstämning på mig själv två gånger – en gång efter vedhuggning och ett missriktat yxhugg – andra gången efter att ha råkat slinta med lillfingret längs en knivsegg, så att jag skar mig intill benet rakt genom fingertoppen. Vana blodstämmare insisterar på att man dels måste använda ”ramsor” eller en formel, som man gärna högt måste upprepa för sig själv – oftast många gånger, men detta räcker inte – vila, värme och högläge gäller fortfarande – och de råd som finns för att förebygga skadechock enligt den moderna fältmedicinen gäller också blodstämmande.

Hur ska man förklara detta ?

Också djur som skadas i naturen – ofta av fällor och ”saxar” som människorna satt dit – kan klara sig från större skador, än vi annars trott vara möjligt. De kan till och med mista ben eller en hel lem, men ändå ibland stilla blodflöden av en storlek som människorna aldrig skulle klara av, och via det parasympatiska eller det icke-viljestyrda nervsystemet händer det så att deras kroppar på något sätt kan dra ihop sig, och de kan åtminstone tillfälligt linka vidare på en skadad tass eller fot mycket längre sträckor än vad en människa någonsin kan uthärda, i det tillståndet. Också vi själva kan faktiskt uthärda att gå ganska långa sträckor trots blödningar eller brutna ben, men människan behöver mycket mer vila, värme och omvårdnad än djuren, och även om hon fått förmågan att ”stä blod” i nödsituationer, fungerar detta sällan helt ut.

Den ”stora” blodstämningen, som det står talat om i sagorna, kan ingen numera utföra, men ”helande händer” eller människor med ”läkehänder” finns förvisso, och vad de kan göra, har ibland blivit känt och prövat. Mirakel kan ingen uträtta, och alla örtdoktorer, folkliga botare eller andra som jag någonsin stött på utlovar heller inga underverk, ingen snabb eller 100 % säker bot men åtminstone lättnad, och det bör man betona.

I den skaran – skild från charlatanerna eller allt obehagligt ”fornsederi” eller andra tomma påståenden, står också Joralf Gjerstad, en hederlig gammal lantbrukare – och många andra. ”Frid över dem” säger jag. ”Fred åt stugorna, men krig åt katedralerna och palatsen !”

Det är trots allt detta som Hedendomen går ut på – och nu har Joralf Gjerstads liv blivit film. Det är en framgång i det lilla, det också.

Sol och Seger åt Botarnas och Boterskornas vägar !

Några tips inför Bokrean… (inlägg från 27 Februari 2017)

”Talspråket är en samling skäligen godtyckliga läten, och dess öden äro av underordnad betydelse; skriftspråket däremot är ett idealt konstverk, motståndskraftigt mot tid och förvandling tills barbarer och utvecklingsmakare få hand om det, och dess förvittring och sönderfall är ett med kulturens.”

Frans G. Bengtsson, ur ”Konsten att stava” (1931) (Citerat av Hedningen Andreas Creutz från bloggen Literature Connoisseur)

Kontinuitet och traditioner är viktigt. Särskilt de som verkligen tror på det egna landets kultur och skriftspråk – två saker som för evigt hänger samman – istället för på någon inbillad och falsk ”forn sed” – borde ha observerat att det är dags för den årliga bokrean i Sverige, ett arrangemang som förekommit sedan åtminstone 1920-talet.

Ett verk jag verkligen rekommenderar är Saga förlags översättning av Islänningasagorna i fem band – för en gångs skull en översättningar utan förvanskningar, på ren och klar svenska. Verket har översatts med Nordiska Rådets hjälp, och pryder verkligen sin plats i varje bokhylla.

Som vanligt är det dock mest skönlitteratur av enklare slag som säljs på våra bokreor, och få om ens några titlar vågar utmana Monoteisternas försök att ta över hela kulturlivet. Här och där kan man på nätet finna ett fåtal skribenter och forskare som har något positivt att säga om Asatron, ungefär som Lena Månssons receension av Liselotte Frisks avhandling om Hedendom i Vår Tid, som står att läsa i nättidningen Kulturen. Den tidskriften är kristen för övrigt, och en del av den nykatolska våg som tyvärr sköljer över vårt stackars Sverige, men man vågar ändå skriva:

Asatron anses som meningsfull i den alltmer fragmentiserade samtiden och de rörelser som är verksamma i Sverige tar bestämt avstånd från alla former av rasism och nazism. Hos dem som vill återuppliva den fornnordiska religionen finner man vanligen en blandning av naturreligion och traditionalism tillsammans med ett intresse för ekologiska frågor. — — Den ses även som en kulturell inriktning där också andra aspekter av livet ingår, till exempel konst, hantverk, odling och social samvaro. Man skiljer inte mellan det andliga och kulturella. Enligt Liselott Frisk anser de asatrogna liksom andra nyhedniska rörelser att naturen är något som människan inte är skapad att härska över utan snarare något som hon är en del av.

Formuleringar man gärna skriver under på, men sorligt nog förväxlar Liselotte Frisk Asatro med Schamanism, och inser aldrig att även om sejd var praktiserat under Asatrons sista tid som svensk folkreligion – och i viss mån ännu – så är sejden som andlig teknik långtifrån okontroversiell, och något som en hel del Asatroende tar avstånd ifrån, liksom vi givetvis tar avstånd ifrån ”Forn Sed” och andra avarter av New Age. Tidningen Kulturens analys haltar betänkligt, men kan ändå ses som ett sundhetstecken – här talar man antingen om Asatro eller Hedendom – inget annat !

En ny vår – Mer sol – Mer Hedendom ! (fotomontage av Henrik Andersson, ”Ideell Kulturkamp” )

För er som vill ha något lättläst i romanväg rekommenderar jag fortfarande Linus Karléns roman ”Inkräktarna” om den kulturskymning och det barbari som inträffade, när de kristna kom till Norden. Skildringar av vår historia ur Hedniskt perspektiv är fortfarandde sällsynta, och det är viktigt att komma med motbillder emot Monoteismens och de kristnas lögner. Andra bloggar har uppmärksammat den här debutromanen, men i årets bokrea är den naturligtvis undanskymd.

Den här behöver ni INTE läsa – Neil Gaimans Amerikanisering av Eddan är INTE värd sådär 300 kronor

Istället satsar exempelvis DN med att puffa för Neil ”American Gods” Gaimans omarbetningar, nytolkningar och amerikaniseringar av Asatron. Frågan är väl, vad vi ska ha all denna ”Trumpifiering” av vårt Nordiska Kulturarv till. Återigen en vanställd Edda, som bara tar upp myterna i förkortad och förenklad form, neddragen till barnboksnivå, och fylld av vad som numera kallas ”Alternativa Fakta” på den store Donalds språk… Det är dåligt, ja aningslöst av DN att rekommendera något sådant. Jag gör det i alla fall inte. Också signaturen Angerboda – en annan Hednisk bloggare med hög intellektuell resning – har som jag en hel del kritiska synpunkter på bokutbudet i vår. Han har bland annat besökt Historiska Muséet i Stockholm, tror jag – – och i museibutiken sett böcker som torgför rena felaktigheter..

Nuförtiden nyutger man PA Gödeckes förkortade och inkompletta Edda-översättning från 1888, vilken huvudsakligen har antikvariskt intresse. Ändå finns Gödeckes kristet influerade tolkning på nätet, helt gratis för alla som önskar, och varför man då ska lägga ut sådär 200 SEK på vad man kan ladda hem från nätet har jag svårt att förstå, och förlagets uppgifter om ”den mest kompletta Eddan” ska verkligen tas med en nypa salt.

Eddan har förvanskats och misshandlats på många sätt genom åren. En annan horrör är Björn Collinders översättning från 1950-talet, som var stilbildande under 1970-talets kulturmarxistiska år. Då applåderade alla lydigt Collinders tilltag att plötsligt hacka bort två hela strofer ur inledningen till  Runatal Havamáls, de som handlar om Odens Självoffer och accepterade i blind auktoritetstro hans uttalande om att ”detta är Runmagi, och det skall inte översättas” ungefär som om en professionell översättare kunde välja vilka delar av en text han kan ta med, och sen kasta bort alla bitar han själv inte tycker om, helt sådär utan vidare… Gör man så, ska man nog inte kalla sig akademiker eller forskaare, för då är det inte forskning man håller på med, utan förvanskning.

Ännu värre är Lars Lönnroths Edda från förra året, den som översätter Harbadsljods berömda formulering ”Mannar AllHerliga Mannast!” om Guden Tor med ”pojkvasker” vilket Lönnroth säger ”måste” översättas på det viset, eftersom inget annat ordval alls är tänkbart för honom. Men, det ”måste” det inte alls, vilket alla någotsånär intelligenta läsare borde inse. Detta  bara som ett litet exempel på den ryslige Lönn-Rotarens och E-mer-i-Thursen Lönnroths översättningskonst och språkbruk – ursäkter om att detta ska vara ”mustigt” eller ”färgrikt” när denna översättning hela tiden genomsyras av det som kallas ”Christian belittlement” eller ”Kristet Förminskande” – kan inte accepteras, man märker tydligt vilken avsikt Lönnroth har, och det är att förminska, förlöjliga och förflacka; för medvetet eller omedvet, så förråder hans kristna jag honom.

Jag skulle hellre lägga mina pengar på nedanstående klassiker, som också finns att köpa digitalt:

Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga” i nyutgåva från 2014, häftad för 157 SEK är verkligen ett fynd, som meriterar att läsas. Rydbergs tolkning är också personlig, men till skillnad från andra bearbetare som inte förklarar vad de gjort, hur de översatt eller vad deras tolkningar grundar sig på, rent vetenskapligt, var Viktor Rydberg åtminstone ärlig nog att förklara allt det för sina läsare redan på 1870-talet, och inte ”idiotförklara” dem i stil med alla dessa i Lönn Rothande människor, som anser att ”språket måste förenklas” eller rättare sagt utarmas och trivialiseras. Rydbergs berättelse har occkså stått sig genom åren, och lyser med en sällsam kraft än idag, medan Lönnroth, Gaiman et al antagligen kommer vara helt bortglömda inom ett par år – medan Asatrons värde varar...

Var ligger Vanaheim ? (inlägg från 26 Februari 2018)

Nu över till en annan fråga, som jag såg en sajt i utlandet behandla härförleden: Vanaheims exakta läge och utbredning. Vi vet att Vanerna eller Alferna – i hela Eddan nämns Alfer och Vaner som närmast utbytbara företeelser, och det ena namnet förekommer ofta på det andras plats – är den andra Gudasläkten förutom Asarna, och att Njord, Njörd, Frej och hans syster Freja – Vanadis eller Vanernas dis – onekligen hör dit. I urtiden stod Vanakriget, då Asarna vann, men förliktes med Vanerna, och Frej nämns även som ”Alfernas Herre” och fick Alfheim i tandgåva, strax efter det att han föddes.

Lika många människor torde ännu veta att ”Alv” är ett jordlager, strax under matjorden men över mineraljordsytan och berggrunden, och de arkeologiskt intresserade känner kanske till hur de ”guldgubbar” eller offer åt Vanerna man hittat på tjogtals platser i Sydsverige grävdes ned i jorden – som ju Frej och Njärd i egenskap av äringens gudomligheter har mycket att göra med. Trots alla osakliga diagram som ritats över ”de nio Världarna” i Yggdrasil – lite hipp som happ, helt på måfå och av sk ”fornsediskt” anstuckna individer – sådana som ingenting kan, och ännu mindre vet – är Vanaheims läge ändå ganska exakt bestämt – och ända sedan Viktor Rydbergs tid och ”Undersökningar i Germanisk mytologi” (1886) har man vetat, att Vanaheim befinner sig alldeles under Midgård eller Människornas Värld.

Redan Rydberg var fullt på det klara med att Urdarbrunnan, där Nornorna sitter, Mimers Brunn och den iskalla Hvergälmer-källan, som ligger norrut i Världen, på väg emot Nifelhel, allesammans befinner sig i Vanernas gröna rike. Också Alfheim, där Frej härskar, får väl tänkas befinna sig där, liksom Folkvang, den folkrika slätten eller vången, där Freja bor i Sessrumnirs på sittplatser rika salar. Först längre ned i underjorden finner man Hel, Svartalfaheim och allt som befinner sig därunder, som Muspelheim, till exempel.

Också Hilda Ellis Davidson och flera engelskspråkiga forskare har på 1900-talet noterat, att det finns ett klart samband mellan Vaner, Alfer och Landvättar, och att man också i keltisk mytologi talat om ett grönt underjordsrike, beläget alldeles under jordytan, dit det skulle gå att ta sig genom grottor eller hål i jorden, och de dödas andar på något sätt levde vidare där. Också i myten om Olaf Geirstadalf, kungen som begravdes i Gokstad-skeppet, och blev ”alfen på Geirstad” eller en av förfäderna i jorden, märker vi samma tradition – så Vanaheim finns inte alls uppe i himlen, som man tänkte sig under det tidiga 1800-talet.

Föråldrad tysk skiss över de nio Världarna från 1820-talet

Snorre Sturlasson försökte på 1230-talet förklara Vanaheim som en plats på Världskartan, enbart för att göra Eddan mera lättsmält och acceptabel för sina kristna läsare, ungefär som han hittade på taffliga lögner om att Asarna säkert var ”Asiamän” eller från Mindre Asien, enbart för att Trojasagan, och andra berättelser från antikens värld var kända och accepterade i Medeltidens Europa. Detta har långt senare gett upphov till de allra mest groteska missuppfattningar, som att runorna ”egentligen” skulle vara en turkisk skrift, och vulgärhistoriker typ Herman Lindquist, som mot bättre vetande påstått saker som att ”Oden” skulle varit en turkisk invandrare och därmed en historisk person, och så vidare, vilket han som bekant gör i första bandet av sin mycket dåliga ”svenska historia”.

Vanaheim har också blivit föremål för liknande förvrängningar – Sturlasson själv tolkade ”Van-” som floden ”Don” i Ryssland, och trodde på fullt allvar att Tanakvisl skulle va varit det antika namnet på Donkröken i Ukraina. På sitt sätt hade han rätt, när han anade att Indoeuropéerna och bronsålderns stridsyxefolk hade passerat just de trakterna på väg upp emot Skandinavien, men på Snorres tid fanns ingen exakt vetenskap, och folk kunde inte alltid skilja på historia, antropologi och ren mytologi, eller religiösa föreställningar.

I Ynglinga sagas 15:e kapitel står det också talat om en svensk kung vid namn Svegder, som skulle ha gift sig med en kvinna vid namn Vana, som skulle komma från ”Vanaland” som då skulle ha varit en del av Sverige. Svegders far var i sin tur Fjölner som var en son av Frej och Gerd, men dessa forntidskungars historiska existens, trodde nog ingen på, och forskningen har olikt Egil, Adils, Erik och alla de andra – även om ”Erik – den ensamt mäktige” ursprungligen var en titel, och inget personnamn, så får man nog se paret Svegder / Vana som en klar parallell till Frej och Gerd, på samma sätt som Saxos Gefjon – som skulle ha plöjt upp Mälaren och därigenom skapat Själland – bara minner om Vanernas roll som jordbruksgudomligheter. Svegders son skulle i sin tur ha hetat Vanlade, eller Vanernas ättelägg, eftersom kvinnan Vana – som kanske var densamma som Gerd – ju var hans mor. ”Vanaland” har aldrig identifierats som ett svenskt landskap, om det nu inte ska vara ”Värmland” eller kanske en dunkel förvrängning av ”Vendland” (Svea- Göta och Vendes konung hter det ju ännu) som man här menar – men hursomhelst, nästan alla forskare är helt överens om att ”Vanaheim” är en mytologisk plats, som inte finns i den verkliga Världen.

Hollywoods och Marvels föreställning om ”Vanaheim” ur en av de löjeväckande filmfiaskona i deras ”Thor” serie…

En gång såg jag själv under sejd Vanaheim, och fördes själv dit av mina fylgior. Vanaheim är en mycket vacker och grön plats, med en intensiv grönska påminnande om en ljusgrön bokskog eller nytt gräs i Maj månad, tro det den som vill.. Soljuset är avsevärt starkare och varmare där än i Midgård, men förbränner ingenting av denna nästan tropiska grönska, som råder i alfers och vaners underjordsrike, där himlen kallas ”Fagertak”, alldeles som Allvismal i Eddan förtäljer oss. Och när jag vaknade, var jag alltjämnt varm och torr, trots att det hade regnat i en timme eller mer uppe på Midgård och den gravhög där jag befann mig, när jag utförde sejden – vilket är märkligt att veta.

I Eddan står det, att Alfheim ligger ”bortom” Asgård, men letar ni efter vägen dit, lär ni inte behöva vandra uppför Bifrosts krön, ty den vägen bör ni söka inom er själva, ack ni hedna och annars så ludna !

De flesta moderna illustratörer sätter ut de nio Världarnas olika läge i förhållande till varandra utan att tänka till alls. Jotunheim ligger österut från Midgård, står det i Eddan, och inte västerut. Midgård gränsar inte alls till Svartalfaheim, som ligger under Hel, liksom Nifelhel, och Muspelheim gränsar inte till jorden heller, andra rena felaktigheter vad gäller Alfheim och Vanaheim inte att förglömma..Ingenstans står det heller, att Bifrost skulle leda över Vanernas land, eller att detta skulle ligga under Asgård..

Kristeligt Dagblad slår fast: ”Nej, Asatroende är inte nationalister” (inlägg från 26 Oktober 2016)

Kanhända tror ni inte att jag, min gamle hedning, skulle sitta och läsa ”Kristeligt Dagblad” från Danmark, men så är det faktiskt. Medan ”Dagen”,  ”Kyrkans Tidning” och andra publikationer i Sverige aldrig vågar nämna Asatron, och PK-media bara hetsar emot oss och kallar oss än det ena och än det andra, så är tonläget ett helt annat i Danmark, där man faktiskt tror på samförstånd – till skillnad från här i Sverige. Kristeligt Dagblad har på senare tid publicerat flera artiklar som försvarar Asatrons rätt att existera för ska man nu ha religionsfrihet och ett påstått ”Multikulturellt” samhälle, ja då måste man i sanningens namn också från kristet håll börja tolerera närvaron av den enda inhemska, Nordiska religionen.

I Danmark har alltså de kristna ändrat attityd. Där accepterar man oss, och har slutat bekämpa oss. Varför kan ”Svenska” Kyrkan då inte ändra sin attityd den med ? Man har bett samerna i Sverige om ”förlåtelse” för en enda avrättad Nåjd, men svenskarna får ingen ursäkt… Vad är logiken i det ?

Nåväl. Morten Tirssøn Mathisen, ledare för Blotgillet Hefjendur, får i Kristeligt dagblad kommentera de osakligheter, som ”Fornsedare” och andra har spritt ut om Asatron. Bland annat har man hävdat, att den skulle vara ”nationalistisk” när den i själva verket är patriotisk, och samhällstillvänd. Själv skulle jag vilja säga att en sann patriot är en sådan människa som också vågar kritisera sitt land för dess fel och brister, och som inte alltid tror eller påtår att det egna landet skulle vara ”bäst” på något sätt. En patriot vill också bygga upp, inkludera, förlika och bjuda in – han vill ha ett bättre samhälle, helt enkelt, medan nationalisten oftast tycker att allt är bra som det är. Men, låt oss ge ordet till våra danska vänner:

Vi tror på, at der er en forbindelse mellem mennesket og naturen, og at de to påvirker hinanden. Og vi ser mennesket som en del af en kæde, der både er forbundet med dem, der er kommet forinden os, og dem, der følger efter. Individet er ikke noget i sig selv, men bliver til noget i fællesskabet. Det forpligter os til at tage bedst muligt vare på os selv åndeligt såvel som fysisk, for hvem vi er, og hvad vi gør, påvirker det omkring os

Kan forskellige kulturer leve sammen i jeres optik, og i så fald hvordan?

Ja, det kan de godt, og det synes jeg også, de gør. Men vi skal anerkende forskelle og kulturers styrker og svagheder og ikke forsøge at opretholde en forestilling om, at alle er lige gode, og at alt er lige godt. Vi tror på, at kultur er en bevægelig størrelse, som altid er i forandring og under påvirkning udefra. Spørgsmålet er, hvor påvirkningen kommer fra. Kommer påvirkningen langsomt på grund af klima, miljø eller teknologisk udvikling, eller kommer den af, at en monokultur kommer udefra, for så er der ikke tale om en naturlig udvikling. Vi dyrker vores kultur, og med al respekt er vores forfædre fra Skandinavien, ikke fra Mongoliet eller Sydamerika.

Så är det också. Inte alla kulturer är ”likvärdiga” och alla har visst inte ”lika värde” men däremot är det så, att alla kulturer har samma grundläggande rättigheter. Vad man väljer att tillhöra, och vad man står bakom är inte likgiltigt – och bara för att man står bakom sin egen hedendom, behöver det inte innebära att man påstår; att någon annan kultur någon annanstans skulle vara ”sämre” för det. I alla fall så länge vi håller oss inom lagens råmärken eller sunt förnuft – och det gör väl alla – eller ? Det har varken vi i Sverige eller de Danska Asatroeende sagt.

Och Morten fortsätter:

Vi er imod al monoteisme, men særligt de tre. Kristendommen er antireligion, for den adskiller naturen fra det hellige. Pludselig kan et vandfald ikke være guddommeligt i sin egen ret, men er i stedet udtryk for Guds værk. Det fjerner ånden fra naturen, og derfor føler mennesket i dag ingen forbindelse til naturen. Kristendommen burde være et tilvalg, ikke et fravalg. Vi døber børn, der ikke kan sige nej, vi kræver, at usikre unge skal fravælge gaver og gå imod strømmen, hvis ikke de vil konfirmeres, og som voksne betaler vi kirkeskat.

Kristendommen har stadig megen magt, også selvom den er blevet udvandet. Det kan man til gengæld ikke sige om islam, der groft sagt er Det Gamle Testamente. Den er benhård og har en vilje til at overtage. Det så vi kristendommen gøre for 1000 år siden, og derfor er islam bekymrende. Jødedommen kan jeg bedre tolerere, for den er ikke-missionerende og har ikke samme kvindesyn som kristendommen og islam.

Som sagt, vi har inga som helst problem med Mosaiska Trosbekännare – de missionerar inte, och det gör inte vi heller. Vad vi har problem med, däremot, är Evangelisk kristendom samt extrem islam. Dop av barn, kyrkoskatt och kollektivanslutning till vissa samfund via Skattsedeln kan inget demokratiskt samhälle tolerera. Det måste fördömas, och avskaffas.

Men för övrigt – Asatro har inte med politik att göra alls, eftersom:

Vi er et religiøst fællesskab, hvordan skulle vi omvende personer i en politisk retning, når vores motiv er religiøst? Beskyldningerne må handle om, at islamkritik, at det at være stolt af sit folk og mene, at ethvert folk har ret til sit eget land, sidestilles med at være højreorienteret.

Men mange af de ting, vi tror på, er mærkesager, der typisk tilhører venstrefløjen, såsom vores ønske om at bevare velfærdsstaten, vores fokus på naturen og vores modvilje mod kapitalisme og rovdrift. Det overhører vores kritikere, fordi vi er kritiske over for monoteisme, og fordi vi er stolte over, hvem vi er. Det er sørgeligt, for hvorfor ikke være stolt over, hvem man er?

Alle folkeslag bør være stolte af, hvem de er. Vi går ind for en sund stolthed, ikke en dum stolthed såsom at være stolt over at være hvid. Den sunde stolthed ser du eksempelvis ved OL, hvor lande dyster mod hinanden, også selvom du måske har mere til fælles med ham, der står ved siden af dig, men svinger et andet flag. Sund stolthed fører til fremdrift. (OL = ”Olympiske Lege” eller med andra ord olympiska spel)

Kanhända en krystad liknelse – men vad är fel med sund stolthet och sund skepsis ? Det är i ädel tävlan mellan likar, som kulturer och civilisationer går framåt…

Var hittar du vederhäftig Info om Asatro ? (inlägg från 10 Mars 2018)

Vad man än sysslar med här i livet, är det viktigt att kunna bygga på allmän vederhäftighet och sanning, snarare än alla möjliga ”politiska tillrättalägganden”, ofta kombinerade med ”andliga tillkortakommanden” eller rent skumrask, typ ”forn sed” inom det som kallas Hedendom. Ingen skulle väl vilja påstå att Valentins Dag, Alla Hjärtans och Disablot – tre ursprungligen helt olika saker – måste firas på samma dag, och sen blanda samman alltihop till ett enda stort multikulturellt Mischmasch à la New Age, och sen ens ha mage att kalla resultatet ”fornt” och dessutom fräckt nog påstå att det skulle vara en ”sed” när man inte alls baserar sig på någon tradition överhuvudtaget, utan bara blandat ihop allt själv. Disablot har aldrig någonsin firats annat än kring den 3 Februari, eller vid första fullmånen i årets andra månad, Göjemånaden, Tömånad.

Jag ger inte mycket för sådana människor som hux flux utnämner sig själva till påstådda sk ”sedbärare” enbart därför att de läst en eller annan nybörjar-bok om Runor, borta åt Göteborgshållet till. Inte när det finns mycket mer vederhäftiga och intressanta bloggar att läsa ute på nätet, skrivna av män som verkligen kan någonting om Runologi, och faktiskt vet vad de pratar om – sedan mer än tjugo och trettio år tillbaka av praktiska försök, parad med lika praktisk erfarenhet.

Upplysande vid avläsande !

Borta i USA, på andra sidan Atlanten, sitter en annan vederhäftig herre och skriver under den för svenskar något kufiska pseudonymen ”Jön Upsal” och berättar om Ring of Throth – en av de två största Asatrogna organisationerna, ”over there”, grundad redan 1989, ungefär i samma veva som det numera nedlagda och gravt dysfunktionella ”Sveriges Asatrosamfund” grundades, bland annat av just mig och en del andra personer. Throth betyder trofasthet, heder och att vara säker på sin sak – alltså själva innebörden i det norröna ordet ”Tru” eller ”Trua” som i Asatro.  Det är raka motsatsen till en tom sedvänja eller en ”sed” vilken oftast inte baseras på något annat än innehållslös upprepning, eller bruk vars orsak man inte längre begriper anledningen till, och verkligen förstår.

Edred Thorson, aka Stephen Flowers, som grundade Ring of Throth är nu aktuell med nyutgåvan av ”A Book of Throth” (först utgiven 1989) och kommer i alla fall från en person med relevant Akademisk doktorsgrad, skriver Jön Upsal klarsynt; samtidigt som den också förklarar sitt ämne på ett enkelt, bra och allmänt läsvärt sätt – utan att bli alltför akademiserad.

Ännu en bra bok från alternativförlaget ”The Runestone Press”

En del av innehållet, exempelvis amerikanernas fasthållande vid ”the nine noble virtues” (ett ganska tragiskt försök att lansera ”tio budord” för Asatron, trots att vad som står i Hávamál och Eddan borde räcka för vem som helst) baseras knappast på någon vidare form av historisk sanning, men jag har för min del funnit en hel del av vad Ring of Throth och dess utövare skrivit för ganska så användbart och brukbart, även sett emot vår egen Nordiska tradition, till vilken amerikanerna blott är sena avläggare.

Själv ska jag heller inte glömma hur jag – 16 år gammal – köpte mitt första exemplar av Edred Thorssons ”Futhark” – en ganska lättöverskådlig introduktion till runorna om magiskt chiffersystem, ”stadhagalder” och mycket annat,  på anrika City Lights Bookstore i San Franscico, California – det var 1985 – och sen dess har mycket vatten runnit under Stockholms broar, för att citera ett svenskt ordspråk. Edrerd Thorson har skrivit många högeligen rekommendabla böcker om runor och runologi sedan dess – men på den tiden fanns inte några motsvarande böcker alls på svenska språket om Runor som filosofiskt eller esoteriskt system.

En man, som sedermera var med och skrev just en sådan bok; och som jag i alla fall finner tillräckligt insatt i ämnet är den gamle svenske Radiojournalisten Jörgen I Eriksson, som nyligen tog upp sin egen, högst personliga tolkning av ”Odens Korpgalder” i samband med Disablotet och många andra ämnen – se länk till hans egen personliga blogg här. 

Också detta mindre kända Eddakväde – det är av många ansett som ytterst svårtolkat – har även jag översatt, och det finns förresten minst två svenska versioner till av det, som i alla fall har god smak nog att utgå från originaltexten, som det faktiskt står och som den faktiskt är skriven, utan alla Lönnrothska förvanskningar eller andra ”PK-Eddor” i den stilen (se föregående inlägg).

Mer än 30 år gammal, men håller ännu för en genomläsning

I Norge, slutligen, finns den seriöse norske filiologen Eirik Storesund vars blogg ”Tulen” faktiskt också är ganska läsvärd – och innehåller en del insikter i ämnet, som till exempel hur det verkligen måste ha känts för våra förfäder, när de för första gången utsattes för de kristnas trams om hur de skulle dyrka och tillbe en korsfäst förbrytare och terrorist från Mellanöstern, som skulle ”frälsa dem från deras synder” och alltså befria från allt personligt ansvar, ungefär som om det nu vore något att stå efter.

Man gör sina rön, ute på nätet, bland vänner eller bland goda böcker. Eller – som Oden själv en gång uttryckte det för oss, i en av Hávamáls vördnadsbjudande strofer:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,en þú ráð nemir, -njóta mundu, ef þú nemr,þér munu góð, ef þú getr -:veistu, ef þú vin átt,þann er þú vel trúir,far þú at finna oft,því at hrísi vex ok hávu grasi vegr, er vættki treðr.

Eller, i min översättning:

”Det råder jag dig, Loddfafner – om du rådet tager – Njuta får du, om du inser – Det går dig gott, om du gitter: Vet du, att vän du har, som du tror om väl – far du ofta honom att finna, för ris växer ofta liksom gräs, på den väg som ingen vandrar”

Just så är det nämligen.

Vänner är vänner, oavsett var i världen de finns, men om du har din granne till ovän, växer det bara ris också vid den egna tomtens gräns.

Ja, veten i än, eller vad – men förbli trogna !

Var hittar du Vederhäftig Information om Asatro ? – och en debatt om dess Ledarskap… (inlägg från 14 Mars 2018)

Ingen är ofelbar enligt Asatron, Påven allraminst. (Se gårdagens inlägg) Till skillnad från de Monoteistiska religionerna, som ofta hyllar vissa människor som ofelbara – ungefär som i en del totalitära diktaturstater – så har Asatron inga Påvar eller Biskopar alls. Detta är mycket viktigt att förstå, för Asatron är enligt sin själva natur en mycket odogmatisk, Polyteistisk religion. Och angående det här med ofelbarheten, står det klart och tydligt i Hávamál (andra delen av 133:e strofen, om ni vill veta det exakt) att:

er-at maðr svá góðrat galli né fylgi,né svá illr, at einugi dugi.

vilket i min översättning till modern svenska blir

”Förty ingen man är så god att fel inte följer; men ändå är ingen så usel, att till intet han duger”

Många översättningar har gjorts av denna strof till alla möjliga språk, och ofta översätts den också till ”Det ska man finna, om noga oss själva vi må granska, att ingen är utan fel – Men ändå är ingen så usel, att till intet han duger”

Visserligen respekterar nästan alla Asatroende, Världen över det isländska Asatrufélagidh helt enkelt därför att det var först med att nå offentligt erkännande i den nation, där det verkar – det skedde redan 1973 – men det betyder inte alls, att dess nuvarande Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarsson skulle vara någon Påve på det minsta sätt – han är som alla andra Isländska Allsherjargodar enbart en administrativ styresman, och även det mest ödmjuka man kan tänka sig. För övrigt är han nu också den tredje innehavaren av den historiska titeln, som återupplivats sedan Sveinbjörn Beinteinsson grundade Asatrufélagidh för över 46 år sedan.

Sverige var ett Valrike och inget Arvrike fram till 1523 och Gustav Vasa – och under Heden tid kunde ingen man väljas till Gode eller Kung, om inte Tinget först godkände honom – och då bara för en viss tid i taget !

Och hur var det i gamla tider ? Nästan alla bildade svenskar känner till formeln ”Svear äga konung taga, och så vräka !” samt hur Torgny Lagman hotade att genast avsätta Olof Skötkonung på Uppsala-tinget, ifall kungen orättfärdigt skulle förklara krig. Lagmannen dömde någon till Kung – det var inte ett privillegium utan snarast en börda – och den kung som inte skötte sig, kunde snabbt avsättas eller till och med avrättas – minns myten om Domalde av Ynglingaätten till exempel – han som blev Blotad för god årsväxt och fred – och så var också fallet i de övriga nordiska länderna. Kungamakten var aldrig absolut på Vikingatiden, och man behöver bara påminna sig hur Trönderna i Tröndelag hotade att avsätta Kung Håkon av Norge, när han inte ville blota enligt Asatron, till exempel – vilket står att läsa i Heimskringla. Inte vem som helst kunde dömas till kung heller, för det gällde förstås att vara av det rätta blodet – Ynglingakungarnas blod – och besitta den heliga ringen Sviagris med dess gyllene galt – Guden Frejs eget totem !

Varken Kungar eller Godar kunde stå över lagen…

Först när kungen hyllats och godkänts av Tinget vid Mora Stenar kunde han alls vara någon kung, och så måste han rida ut på sin Eriksgata och i tur och ordning godkännas av alla de andra Tingen eller folkförsamlingarna i varje landskap. Annars kunde han aldrig någonsin kallas för en riktig Sveakung. Kände han inte den sanna Asatron eller Gudarna var han ingenting värd, men var han av Frejs stam och ägde Sviagris, ja då skulle han så småningom kunna skåda Särimner i Valhall…

”Godord” gällde både godar och kungar – det innebar att Tinget gav sitt godkännande och ord på en viss tid…

Och vad som gällde Kungarna, gällde också Godarna eller Gydjorna – folkvalda de också, oftast för ett år i taget (vilket kungarna inte var) av det Ting och den församling som valt dem. Många svenska ortnamn minner om det här, och även Godby på Åland eller Gothem – godhem på Gotland, till exempel. Precis på samma sätt är det i modern Asatro – Godarna är folkvalda, och även om det bör finnas vissa gränser – satta av allmän lag – om vem som alls kan accepteras som Gode eller Gydja, så är den amerikanska debatten ganska onödig, som sagt. Asatron är den mest demokratiska och mest folkstyrda av alla religioner, för inga präster finns – bara företrädare, som ska tala inför makterna..

Det finns INGA PÅVAR i Asatron – och varje Godord torde välja den Gode och Gydja de själva accepterat – svårare än så behöver det inte vara…

Men om man nu vill söka mer kunskap – sådant är alltid tacknämligt att ha, innan man uttalar sig – egentligen tycker jag att HUAR, HUÖLK ! och alla amerikanerna är ganska fel ute – vart ska man då vända sig ?

Många har ställt mig den frågan, genom åren. Det här är en personlig blogg, som jag många gånger skrivit och förklarat för er, och förstår ni inte vad som menas med det eller yttrandefrihet, kan ni nog aldrig någonsin bli Asatroende. Då får ni väl söka er till islam, kristendom, new age eller kanske ”forn sed” som just ingen yttrandefrihet har.

Först och främst måste man alltid läsa källorna, och studera Eddan, som den faktiskt är.

Nuförtiden kan man göra det on line och helt gratis, på den superba sajten Heimskringla.no till exempel.

På den sajten – som drivs av frivilliga krafter i Norge (stöd dem med ditt bidrag !) kan du läsa moderna transkiptioner av Codex Regius och alla de kända handskrifterna, och dessutom moderna översättningar och tolkningar på svenska, norska och danska.

Ifall du nu är mera träl än jarl, och måste lära dig också de enklaste grunderna, – ty vad som passar för Jarlen, kanske inte passar för Trälen – så är den svenska sajten Asatemplet någonting för dig. Använder du sökfunktionen överst på sidan, kan du hitta kortfattade och enkelt skrivna artiklar om alla de Nordiska Gudarna och Gudinnorna till exempel.

Wikipedia finns också, men då rekommenderar jag verkligen Wikipedia på Engelska eller Tyska, för i den svenska versionen saknas ofta källhänvisningar, och vad som står där bygger ibland på föråldrade teorier, som visat sig mindre vederhäftiga och ibland också motbevisats för länge sen.

Också sajten Ideell Kulturkamp – vars utgivare ofta skriver om mindre kända gudinnor, valkyrior, väsen och makter i Asatrons Värld – rekommenderas starkt. Använd sökfunktion här också.

På engelska finns också sajten Squirrel Edda – döpt efter Ratatosk – ekorren bland Yggdrasils grenverk – som har mycket elementär, men bra skriven information.

Till sist kan ni också välja att läsa några personligt skrivna ”föreningsbloggar” för olika Godord, här i Norden eller utomlands. Allra mest bör ni läsa Nordiska Asa Samfundets Hemsida, eftersom det är den för tillfället bästa och största föreningen för Asatro.

Vad du däremot bör starkt undvika och vad jag INTE rekommenderar är alla sidor, sajter och liknande som säger sig syssla med ”forn sed” och liknande, lika lite som ”Odhinism” eller för den delen ”Soldiers of Odin” som har lika lite med Asatro att göra som påstådd sk ”Forn Sed” har.

New Age, högerextremism och liknande är inte Asatro, utan förvridningar av sanningen. Och vi som är Asatroende lever här och nu – vi är inte rasister eller ”forna” av oss. Det är viktigt att komma ihåg.

Nämligen.

Sagt och tyckt om Blot-Sven, den siste rättmätige kungen (?)

– inlägg från 2017-08-17

Långt bort i de södra delarna av vårt land sitter en man jag inte känner. Han heter Sven Olof Yrjö Collin, och råkar annars uppbära en professur i Kristianstad, förutom att han har utsets till hedersprofessor vid ett Ukrainskt universitet. Dessutom är han Kantian, tror på yttrandefriheten och väl även det kategoriska imperativet, liksom att använda det förnuft vi besitter – och – det säger jag er – redan detta är Hedniskt, även om Immanuel Kant från Königsberg, salig i åminnelse, annars sägs vara en av kristenhetens största filosofer.

Han har mycket klokt att säga, bland annat över det faktum att alla människor inte alls har samma värde, men väl samma värdighet och rättigheter. Det faktum att man bör undvika att slentrianmässigt förenkla och förflacka begreppet Människovärde på den svenska socialdemokratins sätt, har även jag behandlat, men annars kan ni läsa hans kloka funderingar här.

Vid Östanbro, på gränsen mellan Uppland och Västmanland, vilar ännu den siste hedniske Kungen i sin gravhög.. De kristna mördade honom år 1084

Vida intressantare – för oss hedningar och Asatroende, är dock vad han säger om Blot-Sven, den siste rättmätige Kungen av Sverige, eftersom han mördades och ersattes av en kristen ursupator, Inge den Äldre. Och våra konungar har ju varit kristna sedan dess, men deras mandat står inte på svensk grund, allra helst som vårt land nu är Arvrike och inte Valrike som förut.

En Kung som inte är folkvald och inte har fått mandat av folket på Rikets Ting, är inte värdig att styra landet. Så ansåg man förr, under Heden tid !

Hör här alla vad Sven-Olof – som ju också heter Sven – själv skriver:

Enligt historierna, vars sanning nog överglänser de heliga skrifternas sanningar, var det BlotSven som gav folket i Strängnäs rätt att avliva Eskil, en högljudd missionär, tillika biskop, som pläderade för den nya, totalitära monoteistiska läran, kristendomen. Eskil avrättades, men gavs evigt liv av påven, som gjorde honom till helgon, och denna, det totalitäras förespråkare, förekommer än i dag i staden Eskilstunas namn.

BlotSven hade dock den gudabenådade gåva som hans namne, 932 år senare njuter av, en god sömn. Den sömnen, plus oaktsamma vakter, gjorde att hans svåger kunde rida in där han bodde, tända fyr på husen, och när BlotSven flydde från lågorna, mörda vår hjälte, BlotSven.

Därvid tog Inge, svikaren och förrädaren, den kristne, tillbaka kronan och etablerade kristendomen hos svearna. Därefter förekom inga blot. De hedniska gudarna fördrevs. Och Uppsala tempel brändes ner.

Denna historia, mer sann än det gudabenådade samlaget Maria hade med den helige ande, berättar att vi kanske hade sluppit nästan 1000 år av totalitärt förtryck, om bara BlotSven hade varit mer uppmärksam och mindre tillitsfull. Han insåg inte att högsta vaksamhet anbefalles, ty det kan finnas kristna i omgivningen. Att kristna ger ord som de inte håller, ty över ordet, över hedern, över omtanken, står deras tro på det groteska, guden, som kräver fullständig underkastelse, annars väntar helvetets eviga eldar.

Den kristne sviker överenskommelser, dvs den kristne har ingen heder gentemot människor. Den anfaller i ryggen, dvs den kristne har inget mod. Den låter familjens blod rinna, dvs den kristne visar ingen tillit.

Medan BlotSven, som lyssnade på folket, som höll den gamla överenskommelsen och som tog bort de totalitäras oljud, gemenligt mördades.

Visst lär oss denna historia att Svennar kan man lita på, medan kristna är svekfullt folk.

​Öllsjö den 12 augusti 2017

Så långt denne professor, kunnig i så väl filosofi som etik. Jag har kursiverat en mening i hans text här ovan, men jag måste säga att jag håller med honom, ”ty mycket är gott, som de gamle sägs” står det i Havamal.

MOTSTÅNDETS ESTETIK – Det innebär HEDENDOM !

Dessutom kan vi konstatera en sak. Hedendomen och Asatron är och förblir en folklig motståndsrörelse i vårt land. Den står över både höger och vänster, och den tycker inte om extremism, men står för vad som är sunt och gott. Hell Asar och Vaner ! Hell Blot-Sven, den siste rättmätige Kungen, och frid över hans stolta minne !

Determinism ? – Vadå för ??

(inlägg från 2019-02-23)

Det finns några enstaka personer här i landet, som den senaste veckan gått runt och sagt, att Asatron skulle vara en deterministisk religion, fast inget kunde vara felaktigare. De drar till med den kristna speglosan, att Asatro är detsamma som Ödestro, en gammal skröna som florerat ända sedan den gamle Norske skrymtaren Sophus Bugges tid, men som inte är mindre lögnaktig, bara för det. Om någon religion är deterministisk, så är det ju kristendomen själv, vilket minsta barn kan förstå. De kristna och islam, samt de flesta andra Monoteistiska religioner opererar ju med en enda gud, som de dessutom felaktigt påstår skall var allvetande, allgod och allsmäktig på samma gång. Om deras gud är just allvetande, så är också hela universums öde förutbestämt, inklusive ödet för alla varelser i samma universum, och därav följer också; att de inte kan ha någon fri vilja – Detta är vad som kallas ”Den fria viljans problem”. Kristendomens allra skarpaste hjärnor och filosofer har försökt lösa det problemet i ungefär 2000 år, men allesammans har de tragiskt nog misslyckats. Leibnitz, Spinoza, den mörka medeltidens skolastiker, och sedan Kirkegaard i Danmark. Alla misslyckades de – därför att Hedniska Filosofer redan 2400 år före vår tid hade räknat ut att kristendom och Monoteism inte kan fungera, utan utgör en enda stor logisk självmotsägelse…

Den fria viljans problem kan i sin tur ses som en underavdelning till ”Teodice-problemet” eller den kompletta brist på gudomlig rättvisa, som vi ser i den fysiska verkligheten. Inte ens om de kristnes gud alls existerade, skulle han kunna vara ”allgod” för detta motsägs av sunda förnuftet, och vad vi faktiskt ser i den fysiska verkligheten, runt omkring oss.  Här finns ingen allomfattande godhet, för vi lever på en planet, som i alla tider dominerats av rent våld, Darwinism – också i sociala termer, samt fullkomligt osannolikt mycket av krig och ondska – vilket den påstått ”allgode” med största lätthet hade kunnat förhindra, ifall han verkligen hade varit allsmäktig, och att då påstå att allt detta onda existerar, därför att mänskligheten ”valt det själv” eller peka med fingret mot de kristnas ständige låtsas-kompis Djävulen, hjälper inte det heller.

Tage Danielsson, den store svenske humoristen och humanisten, sa att ett av de största bevisen på att gud inte existerar, är att han väl inte kunnat vara så förbannat dum att han skapat Hedningarna, och låter dem existera. En allvetande gud skulle aldrig göra så, för då handlade han emot sitt eget bästa. De kristna undanflykt, med att gud skapat dessa hedningar med fri vilja, enbart för att de ska kunna hamna i helvetet (där är vi redan, ni behöver inte skicka oss någonstans…) och bara för att deras påstått ”gode” gud alltså vill ha någon att pina, straffa, tortera och plåga i evigheters evighet, amen – stämmer inte med någon någorlunda sund människas logik eller föreställningsvärld heller, skulle jag vilja hävda. Ingen ”allgod” eller skenbart moraliskt högstående varelse skulle någonsin bära sig åt på det befängda viset, särskilt inte om den vore allvetande, eller ens någorlunda kompetent; som gud betraktat.

Men låt oss lämna alla dess kristna griller, som bara säger emot sig själv och som ingenstans leder. Det kristna fiaskot borde ha upphört redan på medeltiden, och vi borde allesammans ha övergett den religionen och den religionens tänkande en gång för alla, med den största vämjelse och avsmak, eftersom den är en naturlig fiende till allt som är gott, sant, sunt och vackert här i Världen.

Låt oss återvända till hedendomen och studera dess bild av hur verkligheten runtomkring oss fungerar istället. Vi ska genast se, att Polyteismen fungerar mycket bättre som förklaringsmodell, och att den är vackrare, djupsinnigare och mycket vettigare i praktiken än kristendomen någonsin varit, och överhuvudtaget kan bli. Hedendomen utgår från det som vi kan kalla kausalitetsprincipen, och kausalitetens träd, vilket de Asatroende kallar för Yggdrasil, eller trädet som rymmer alla tänkbara Världar.

Om ni inte vet vad kausalitet är för något, och om ni aldrig studerat sannolikhetslära, så behöver ni inte vara ledsna för det, kära läsare. Tänk er helt enkelt – och simpelt – att ni singlar slant, till exempel. I ena fallet får ni kanske utfallet Klave, i det andra utfallet Krona – myntet kan också mot all förmodan ställa sig på kant, men det kommer förmodligen inte att inträffa för just er, eftersom ni till skillnad från mig inte är Odenstroende, och inte står under Odens beskydd. Vi måste också vara eniga om, att bara en verklighet kan finnas i ett och samma ögonblick – och att det är den här världen, som vi alla kan iaktta, varsebli med våra sinnen och faktiskt lever tillsammans i. Det finns inget ”övernaturligt” och ingen ”mysticism” i Asatron, lika lite som någon ”fatalism” eller ödestro i sig.

Oavsett om vi nu får utfallet Krona eller utfallet Klave efter vår slantsingling, så får vi en ny gren eller ett litet löv i Kausualitetsträdet Yggdrasil. Vi kan aldrig någonstans gå baklänges i trädet, för tiden går framåt, inte bakåt, och trädet grenar för evigt ut sig, så att dess krona blir vidare och vidare. Även om myntet mot all förmodan skulle ställa sig på kant vid vår slantsingling, vilket hart när vore ett mirakel, så omfattar trädet även denna händelse, för Världen är allt som är fallet, för att tala med Wittgenstein, och det finns inget ”övernaturligt” eller några mirakel – eftersom Universum omfattar allt som finns – det är bara så, att vi inte varseblivit alla delar eller öden – dvs ”tänkbara utfall” ännu.

Visst – att ett mynt skulle landa med smalsidan ovanpå en sedel vid slantsingling och stå kvar, är kanske mycket osannolikt, men det KAN inträffa…

Vi vet också allihop – med hjälp av lite elementär bildning – att Asatron opererar med i huvudsak tre Ödesgudinnor eller Nornor, även om flera än dessa tre är omnämnda i skrifterna. Snorre Sturlasson omnämnde dem dock i fel ordning och med fel inbördes uppgifter i sin Prosaiska Edda, eftersom han skrev att Skuld skulle vara framtidens Norna, och Verdandi Nuets, vilket är en logisk omöjlighet rent språkligt sett. Detta måste vara fel i sak, därför att Skuld i själva verket är Nuets Norna, och är omnämnd som den näst yngsta, eftersom Urd eller Historien, vars blotta namn betyder Ord förstås är allra äldst, och oföränderlig. Verdandi är alltid omnämnd som den yngsta, och därför representerar hon såklart framtiden, och inget annat. Vore hon en Norna för nuet, skulle hon ha hetat ”Verandi” eller ”Varande – men så heter hon INTE. Hon heter mycket riktigt ”Verdandi” som i vardande, efter ”att varda” eller att bliva, inte bara ett passivt ”vara” – och det gäller att observera detta ovedersägliga faktum.

Verdandi heter framtidens Norna, ty hon är Vardandet, och hon är till lynnet mycket annorlunda än sina två systrar, och gör alltid lite som hon vill… Urd är det förflutna, Skuld är nutiden, som står i skuld till det förgånga…

Källorna från 1230-talet är inte perfekta, och ”ibland slumrade också den gode Homeros” för att citera vad visa män sagt om andra hedniska religioner. I Vóluspás åttånde strof står det att ”Dädan kom så de tre; Thursamör, de mäktiga; från Jotunheim” och de tre högsta eller främsta Nornorna, är alltså av resars och jättars släkt. Det var först när Nornorna hade kommit till Asgård, som tiden och nödvändigheten uppstod – innan levde själva gudarna i ett sorglöst tillstånd, där de inte behövde bry sig om morgondagen och glada lekte med tavlor av guld, samma guldtavlor med dolda runor eller tecken, som skall återfinnas gömda i Asgårds och Idavallens gräs efter Ragnarök. Få har legat märke till den detaljen, men den finns där likafullt, och av en god anledning; guldtavlorna är de skapandets runor eller ”kosmiska spelpjäser” människan aldrig känt till, och som vi först så småningom börjat begripa, som gravitationsvågor, till exempel. (Notera att begreppet ”eli-vågor” eller vågpartiklar, också nämns i Eddan – minst 2000 år före Einsteins beskrivning av energins och materiens natur – kristendomen är hjälplöst ”efter” och i bakvattnet, när det gäller tankar som dessa)

”Reykstolar” eller Sejdhjällar, alltså särskilt uppbyggda högsäten, finns även idag… (Målning av  Carl von Rehbinder)

Alltnog, de högheliga Asarna ordnade domstolar, ”Þá gengu regin öllá rökstóla,ginnheilög goð,” eller gingo till rökstolen, läser vi i Völuspás nionde strof, och talet nio tillhör mycket riktigt Naud, själva Ödesrunan. alltså den höga stol, som är ett högsäte, och på vilket också Völvor och spåkvinnor sitter. Nornorna fick sin bostad vid Urdarbrunnen, och Yggdrasils fot, och där öser de dagligen det stora händelseträdets rötter med aur eller ör, får vi veta, de minsta byggstenar som finns i materien. Den ”Nornors Dom” (Domr Norna eller Domr godha – alltså gudarnas domslut) som förekommer mycket flitigt i Eddorna och skaldepoesinn började alltså avkunnas först när Nornorna kom in i kosmos, och själva tiden och varat ordnades. Asatron är en helt unik religion på så sätt, att den omtalar, att också makterna och universum självt har sitt eget öde, som är ofrånkomlligt. Ragnaröks-tanken finns där, redan från början – men den är INTE någon ”Yttersta Dom” som hos de kristna, för Ragnarök är inte slutet. Asatron och Völuspá förkunnar att vi lever i ett pulserande universum, och att nya Världar och solar skall finnas bortom denna, dit också mänskligheten skall färdas en dag. Dessa tankar är så långt ovan och bortom allt vad de kristna någonsin lyckats skapa. Deras yttersta dom är helt statisk, och bygger på deras ständigt lika naiva uppdelning av världen i svart eller vitt, ont eller gott – men att Hedendomen inte alls opererar med dessa oerhört begränsade begrepp och istället bygger på kampen mellan ordning och kaos, det kan de aldrig någonsin förstå, lika lite som en från födseln blind människa kan förstå skillnaden mellan svartvita fotografier och färgfilm.

Grekerna – också Indoeuropéer och Hedningar – opererade med något som kallas ”Ananke-begreppet” eller föreställningen om Ödets nödvändighet. Alla sådana tankar är också långt, långt bortom de kristnas fattningsförmåga och förstånd. Ananke-teroin förkunnar, att vissa saker är nödvändiga av naturen, medan andra är i högsta grad ”töjbara” och möjliga att påverka, utifrån ödets skiftningar. Följaktligen är inte ödet alls något förutbestämt, utan något i högsta grad påverkbart, vilket också syns i begreppet ”wyrd” vilket har mycket svag förankring i Nordiska källor, men syns så mycket tydligare i amerikansk och engelsk Asatro som den ser ut idag – den skiljer sig rätt mycket från den Nordiska, Isländska och svenska. För en ganska korrekt artikel, som beskriver vad ”Wyrd” är för något, se denna länk.

En modern målning av Nornorna i tyska Klagenfurth – Verdandi i mitten, Urd till höger och Skuld till vänster…

I svensk och nordisk tradition skiljer man mellan det påverkbara ödet, eller det opåverkbara Örlog eller Örlig, den slutgiltiga bestämmelsen, alltså det vi ovan kallat Nornornas eller Asarnas dom. Numera har betydelsen av ordet ”örlog” förändrats i vårt språk, och vi talar om Örlogsmän, Örlogsfartyg och Örlogskaptener, till exempel – varför betydelsen av ordet kommit att förskjutas så mycket, skall jag återkomma till här nedan…

En mycket spridd folksaga, som förekommer över hela Norden, är en berättelse som kallas ”Stunden har kommit, men icke mannen !” och som är återgiven även i Bengt av Klintbergs bok ”Svenska Folksägner”. Den är mycket bra på att förklara skillnaden mellan Öde och  Örlog, som folk nuförtiden inte längre har reda på, utan helt glömt bort på grund av kristendomens fördärvliga och nedbrytande inverkan på det mänskliga tänkandet. Ett annat exempel på samma sakförhållande, och samma skillnad, förekommer i den gamla sagan om Norna- Gest som jag också skall återkomma till nedan.

Folksagan ”Stunden har kommit, men icke mannen” som också finns i många varianter, Världen över lyder i korthet:

”En man förutspåddes vid sin födsel av ondsinta Nornor att han skulle dö genom drunkning. Mycket riktigt vaktade sig mannen också för sjöresor, han seglade aldrig, rodde aldrig, vistades aldrig på Havet eller sjöarna, men så en dag när han var mycket gammal och skulle på resa, var han tvungen att ta in på ett litet värdshus före ett vadställe. När det mörknat hörde man en dov kvinnoröst från vadstället, som sa: ”Stunden har kommit, men icke mannen…” Dagen därpå hördes inget svar från mannens rum, och när värdshusvärden slutligen öppnade dörren med sin nyckel, fann han mannen död, med ansiktet i tvättfatet. Han hade förutspåtts en död genom vatten, och så blev det också…”

Om mina läsare nu fortfarande inte förstår skillnaden mellan det påverkbara ödet, och det opåverkbara, som kallas örlog; tar jag ett exempel till:

”Norna-Gest, säger sagan, var född son av Thord av Thingshusbit, alltså den tomt, där ett Tingshus stod. Hans far trodde på Oden, men modern höll sig mest till Tor. Två av Odens Nornor var goda i sinnet, och spådde honom långt liv och väldiga krafter, men den tredje systern blev avundsam, och spådde honom det ödet, att han bara skulle få leva så länge som vaxljuset vid moderns sida brann. Men hans mor var en förtänksam kvinna, och svepte noga in ljuset i en linneduk, och gömde undan det. Åren gick, och Norna-Gest växte upp till en väldig kämpe. Bland annat slogs han i Bråvalla slag, som han överlevde, med Ragnar Lodbroks son Björn Järnsida i England, och tillsammans med Starkad den Gamle och Kung Sigurd Ring av Sveariket, och han slogs också för Styrbjörn Starke vid Fyrisvall, ett slag som man alldeles nyligen hittat arkeologiska bevis för (se för några inlägg sedan). Slutligen kom han till kung Olav Tryggvason i Norge, som sin vana trogen ville tvinga på Norna-Gest kristendomen, precis som alla kristna än idag gör. Men Norna-Gest skrattade bara åt den kristne kungen, för vid det laget hade han levt obruten till kropp och hug i mer än tre hundra år. Så – en kväll när kungen inte såg, tog han fram vaxljuset, som han hade haft hos sig hela tiden efter sina föräldrars och syskons död – och så tände han det, lugnt och stilla – och det brann ned vid hans sida. När morgonen kom, var Norna-Gest död, och fri från alla kristna i den odrägliga tid, han upplevde på sin ålderdom…”

Förstår ni nu vad skillnaden mellan örlog och öde är för något ? Ödets män, och de som är herrar över sitt eget öde, påverkar ödet genom viljan, och genom sitt sätt att leva, och de val de gör i livet. Vi andra gör samma sak, fast i betydligt mindre omfattning, och det som kallas örlog, eller gudarnas dom eller vilja, kan människor sällan eller aldrig påverka i alla fall, ty det övergår människoförstånd – även om det mesta här i Världen är och förblir påverkbart.

Men termen ”Örlog” då ? Undrar ni kanske – Hur kommer det sig, att det ordet ändrat sin betydelse ? Att ”örlog” både stod för sjöstrid, och för ett ”slutgiltigt avgörande” som termen egentligen betyder, är inte så konstigt, bara man tänker efter. Våra förfäder tillhörde en sjöfarande civilisation. De visste redan innebörden av vad man kallat ”Fleet in Being” teorin,  eller ”Flottan i Vardande” som i Verdandi, framtidens och inte nuets Norna. För många hundra år sedan, när det inte fanns radar eller radio, var flottor från olika länder tvungna, att gå ut i samlad trupp. Det gällde att koncentrera alla sina resurser till ett enda ställe, kraftsamla i rum och tid alltså, och så i ett enda slag besegra motståndaren. Det var självfallet inte så lätt, för man måste hitta sin motståndare på det öppna havet först, och så tillintetgöra honom. Visserligen kunde ju ena sidan sprida ut sina fartyg, och på så sätt ”söka av” ett betydligt större område, men då löpte man risken att stöta på motståndarens betydligt mer koncentrerade flotta, som det hände med den Brittiska Home Fleet i Skagerack-slaget under första världskriget, till exempel.. Allt handlade – och handlar fortfarande – om vems flotta som lämnar vilken hemmahamn först, och om motståndaren då vill ge sig ut till havs, vid exakt rätt tillfälle… Också idag, då man spelar med hela Hangarfartygsgrupper – vi vet ju att det finns Asatroende ombord på de amerikanska hangarfartygen – är samma teori giltig.

Vi kan också testa Asatrons mytologiska allegorier emot vetenskapens värld av idag – och inse, att Asatron faktiskt fungerar mycket bra som förklaringsmodell än idag – dess filosofi är fortfarande före sin tid, och skyhögt överlägsen allt som kristendomen har att erbjuda av varaförståelse.

I trädet Yggdrasil fanns en modell över själva Rumtiden, eller ”spacetime” – tusentals år före kristna vetenskapsmän upptäckte det begreppet… På 1950-talet utvecklade den svenske filosofen och geografen Torsten Hägerstand i Lund den temporala geografin, eller själva begreppet ”tidsgeografi” – ett begrepp som han ansåg var ett ontologiskt eller vara-förstående begrepp i Heideggers existenstialfilosofiska mening, snarare än blott och bart vanlig geografi.

Vi vet alla att för att komma till punkt A från punkt B, låt oss säga från Svedala till Limhamn, så finns det ett ytterst begränsat antal vägar att välja på. Oavsett vilket transportmedel vi väljer, och hur snabbt eller sakta detta transportmedel går, så kan vi bara nå dit inom vissa tidsramar. Det visste ”fleet in being” teorins upphovsmän eller de gamla vikingarna också. Deras härar kunde mötas mitt inne i England, när en här seglat ned i Engelska kanalen, och den andra kom från Danelagen – sådant är, logisitiskt och militärt sett, inte fysiskt möjligt utan att ha tagit tidsgeografin i beaktande, och att noggrant tänka över, vilken resurs som ska hamna var.. I dagens värld har tidsgeografi lite blivit ”på modet” bland logistiker, och alla som sysslar med transportplanering…Inte bara människorna utan också varor och saker har sina bestämda ”öden” och måste röra sig över en stor yta. I diagrammet ovan ser du hur de kan kopplas samman till ”händelse-stammar” eller domäner, alltså ”små trädstrukturer” om man så vill – som i sin tur är grenspetsar i ”Super-trädet universum” eller Yggdrasil självt…

En ung man går till spårvagnshållplatsen i en större stad. Han ar en ful flickvän, som vi kan kalla för ”Emma” och en snyggare och klokare, som vi kan kalla för ”Eva”. Spårvagnarna går nu med en viss frekvens, så att spårvagnen till Emmas bostad går klockan tio över fem, men den till Evas först tjugo över. Den unge mannen slutar vanligen sitt jobb strax före fem, och nu tror han – helt felaktigt – att det är ”ödet” som spelar honom ett fult spratt, för spårvagnen till Emma kommer ju alltid in före den till Eva, som han borde tagit en viss fredag, men inte tar…

Vi människor skyller ofta – fortfarande helt felaktigt – på ”slumpen” eller ödet när vi träffar vår tillkommande eller livspartner, till exempel, eller när vi får vårt första jobb, eller något annat – som vi tror beror på ”slump” men det beror oftast på, att vi inte tänkt igenom de tidsgeografiska förutsättningarna tillräckligt noga. Ditt Postpaket, som Postnord slarvade bort – käre läsare – kan bara befinna sig på ett visst antal punkter i Post Nords stora distributionsnät, alltså den blå yta du ser i diagrammet ovan. Dess rörelser är inte magi, och heller inte helt förutbestämda, för det ”flyter omkring som på ett löv” i Yggdrasil, så att säga..

Bara en enda bokstav skiljer, men begreppen är helt annorlunda. Betänk detta ÖDE NOGA (teckning av Frida Malmgren, svensk serietecknare)

Om ni inte tror, att små små men ytterst betydelsefulla saker kan vara helt livsavgörande, och att endast tidsgeografin, eller ”att se världen och varat på Nornornas vis” – alltså som ett slags Urds Väv som den mytologiska termen lyder, så betänk det enkla faktum, att en människas liv eller död kan hänga på ett enda kommatecken. Ta följande exempel: Presidenten i ett visst land avsänder ett enda kort telegram, angående en viss fånge, som är på väg till elektriska stolen för att avrättas, och telegrammet lyder:

”Avrättas ej benådas”

Beroende på var man sätter kommatecknet i denna mening, får det helt olika betydelse – och livsavgörande utgång – för skall där stå:

”Avrättas, EJ benådas”

eller står där kanske:

”Avrättas ej, benådas !”

Ni ser – ibland hänger alltså hela livet, eller i varje fall ödet på ett enda kommatecken… I nästa avsnitt ska jag ge ännu fler exempel på skillnaden mellan ”öde” och ”örlog” och varför Asatron INTE är någon deterministisk filosofi, lika lite om det finns en absolut determinism i den rådande verkligheten…

Asatro för våra minsta (inlägg från 2019-02-04)

På Årstaskolan i Stockholm, i det södra inre bältet av förorter, finns en lärare vid namn Tobbe Nord, som jag inte känner. Han har lärt sina små elever ur årskurs ett om Asatron, våra fäders tro, och utför väl på så vis en kulturgärning i det tysta, om än barnen inte kunnat lära sig så mycket ännu. Asatro borde vara ett ständigt återkommande inslag i undervisningen för alla svenska barn, både på lågstadiet; mellanstadiet och högstadiet, liksom under gymnasietiden. Alltefter som individerna utvecklas och går framåt, borde de få tillfälle att inhämta större och större kunskaper i ämnet, för än så länge är deras lärares undervisning väl enkel, och utan de rätta detaljkunskaperna – han lär dem till exempel att Asgård skulle vara beläget i Midgårds mitt, vilket inte alls stämmer, eftersom Bifrost leder till Asgård i en annan och högre sfär, som vi alla vet.

Nej, riktigt såhär såg det aldrig ut…

Snarare då såhär, även om det är för svårt för de flesta förstaklassare eller barn på sju år att begripa…

Redan Viktor Rydberg hade 1886 i ”Studier i Germanisk Mytologi” utvisat Asgårds rätta läge. Varför lärs det inte ut på Viktor Rydbergs gymnasium ?

Asgård är inte beläget i Midgård, och det är inte de andra nio Världarna heller, men allt väl – pojkarna filosoferar redan om Tor, Oden och Tyr, och lär sig förstå att om de ska växa upp till goda män, behöver de såväl Tors Stryka, Odens vishet och Tyrs stridsvilja och mod, för det krävs sannerligen i den här Världen. Magistern Tobbe har lärt de små att skriva sina egna sagor och ändra på myterna, men snart kommer de att förstå att myterna är universella, och att det inte går att ändra på dem, för varje skenbar förändring handlar innerst inne om samma myt, samma existentialer i det mänskliga och folkliga undermedvetna. Barnen färglägger Tors hammare, förstår redan att den alltid kommer tillbaka till honom och har insett Tors princip, vilket är mycket mer än vissa illa navlade vuxna har gjort…

En ung man har redan vid sju års ålder skådat Särimner, och jag säger som Kaptenen i Vilhelm Mobergs ”Raskens”… ”Knäveln i det, min pajk, du ska bli en prydnad för flygeln på Konga Kompani…” För dig skall en gång det bästa fläsket läggas, av Andrimner själv ur Eldrimners kittel, hos Tyr ska du bli furir, hos Freja Korpral, som Bellman sjunger – och din Löjtnantsfullmakt får du, när du stupar. En gång ska här växa upp en  friskare, sundare ungdom, och deras tankar kommer att bli ljusa och höga som sommarhimlen vid Midsommar, och de ska stå högvuxna som Norrlands furor, sega som Malungs läder och hårda som svenskt stål !

Särimners skugga, på Valhalls bord – det skall börjas i tid, som gott och helt skall bli…

En liten flicka skriver också om Freja, som genom kraften i sitt hår kunde ”styra jättar” som hon uttrycker det, och därmed blev mäktigare än dem alla. Nu är det inte bara håret det hänger på, skulle jag vilja hävda, men detta vackra flickebarn har redan insett och lärt sig något – Frejas makt är förvisso stor, ja större än man kunde ana… Det är inte bara håret den sitter i, utan kläderna, gången, talet, ja hela Freja, men nog kan hon ”styra jättar” alltid… Egentligen är det Siv, soldrottningen, som har ett hår med magiska egenskaper, och som utgångspunkt för sina funderingar har barnen tagit min gamle bloggarvän Paulus Indomitus eller Paul den otämjdes teckningar, men det gör kanske mindre…

Ser ni likheten – här skulle en jurist kunna hävda copyright...

Nåja, även om Paulus som jag är juridiskt bildad, så förlåter vi ju såklart barnen, i denna Drottning Disas och Disernas tid – Må de vara med er, och skapa ett nytt och bättre släkte… Låt dem bli resliga som Nordens furor, Sega som Malungs läder och Hårda som svenskt stål !

I vilket HUMANISTERNA försvarar och stärker ASATRONS roll i den Svenska Skolan (inlägg från 2020-09-08)

Humanisterna, the Swedish Humanist Association är ett samfund som inte bara försvarar människors rättigheter till yttrandefrihet, eller rätten att själva bestämma över sina egna liv utan ingrepp från kristna eller islamska fanatiker. De hjälper och stöder också alla oss hedningar och även Asatroende på olika sätt, och därför kommer jag för min del alltid att stödja dem så länge detta sker, för ”gåva kräver att gengåva gives” som det står i Hávamál.

De två kända humanisterna Patrik Lindenfors och Ulf Gustafsson skrev den 23 Augusti en debattartikel i DN, där de hävdar att ämnet ”Religionskunskap” i den svenska skolan bör bytas ut emot ett nytt ämne, Livsåskådningskunskap. De är helt på det klara med att Monoteisternas ständiga övervåld emot alla andra religioner inte längre kan accepteras, och att man måste inkludera även den moderna naturvetenskapen (som inte står i motsättning till Asatron, men väl kristendomen och islam) samt Humanismen som sådan i undervisningen, och Humanism är inte en religion, utan just en livsåskådning – precis som Hávamáls filosofi – för i det verket nämns inga gudar, inget liv efter detta, och ingenting utom världen här och nu, vilket alla vet som studerat verket i detalj.

De skriver:

”På samma sätt som antiken hör hemma i historieundervisningen borde den traditionella nordiska religionen höra hemma i livsåskådningskunskapen, även högre upp i åldrarna.

”Nu beskrivs Sveriges historia ur ett selektivt kristet perspektiv. Denna historielöshet är en naturlig produkt av att vi blivit utsatta för 1000 års kyrklig mission, men att segrarna har skrivit historien gör inte historieskrivningen korrekt”.

• Dagens Nyheter, 2020-08-22

Sedan dess har förstås tokiga högerkristna och fascister av alla de slag angripit Humanisterna, men själv anser jag att de har rätt. De försvarar och förvaltar Asatrons arv inför samhället mycket bättre än vad både NAS (Nordiska Asa Samfundet) eller de orkeslösa och fullkomligt urartade knarkarna och new-age drogromantikerna inom den sk ”fornseden” gör – för dessa två organisationer, som anser sig företräda oss hedningar, har inte uttalat sig alls i frågan – men det har just Humanisterna – som tar sitt samhällsansvar.

Forskaren David Thurfjell från forskning.se har konstaterat att 80 % av alla svenska medborgare idag tar avstånd från sk ”organiserade”, Monoteistiska religioner. Lindenfors och Gustavsson konstaterar vad jag själv sagt i många år, nämligen att allt fler och fler tar avstånd ifrån den hårt politiserade och islam-vänliga ”Svenska” Kyrkan, som inte är mer svensk än något annat, inte minst sedan tvångsanslutningen till denna kyrka upphörde år 2000, då Statskyrkan slutgiltigt avskaffades för all framtid.

Monoteistiska religioner förespråkar våld emot oliktänkande, vilket gör att de inte kan accepteras i ett ”Multikulturellt” Sverige, påpekar de – ifall vi ni verkligen tror, att det är ”multikulturalismen” som ska styra. Det vore bättre att utgå från filosofin, som vetenskap, när man diskuterar etik och moral, än någon religion, skriver de – och det måste man hålla med om. Det gjorde människor redan under den hedniska antiken, och därför har vi den moderna naturvetenskapen, för utan de antika filosoferna, hade den inte ens utvecklats.. Också Hávamáls och Odinskultens betonande av värdet av reell och verklighetsnära kunskap, istället för mystik, är enligt mig ett uttryck för samma sak.

I sin slutreplik på Humanisternas hemsida, skriver Patrik Lindenfors och Ulf Gustavsson bland annat såhär:

Namnbytet till livsåskådningskunskap är inte bara en symbolfråga utan speglar hur kursplanens innehåll behöver förändras. Ämnet ska inte bara handla om att lära sig om andras religion, utan också om sig själv och sin egen livsåskådning. Detta skulle involvera majoriteten av elever i undervisningen. De flesta ungdomar i dag har ingen religiös övertygelse, men alla har en livsåskådning, uttalad eller underförstådd.

En livsåskådning handlar om vad som är sant och hur man vet det, samt hur man bör uppföra sig mot andra och varför. Det här är allmänmänskliga frågor, inte specifikt religiösa. Man behöver också förbättra det historiska perspektivet i undervisningen – behandlingen av fornnordisk och ursprunglig samisk religion som sagor för de yngre årskurserna men de Abrahamitiska religionerna som ”äkta” religioner är nedlåtande.

Klarare och bättre kan det inte sägas – Nu är det SLUT och FINITO med Jesus-Köret och ”Allahu Akbar” !

Vi är nedlåtande emot dem, som tar till våld emot oss, och som vill vår förintelse. Eller – med Hávamáls kända ord:

”Om ont du ser – kväd då att ont det är – och ge ej dina fiender frid”

Just där hade till och med gamle Ronnie rätt…