Asatro

”Nemo Soter” eller ”Inga Frälsare” (text från 1 mars 2015)

Kristendomen är en religion som utgår från att människor behöver ”frälsas” från någonting. Arvssynden, närmare bestämt. Människan anses vara en från början ond, ofullkomlig varelse; som inte vet sitt eget bästa, som är ”syndig”, dålig och så vidare – och så skall en patentlösning, ett slags påhittad varelse, uppenbara sig vid horisonten som den perfekta människan eller den sanne ledaren – som i alla totalitära ideologier – och så skall frälsning uppstå. Eftersom jag är hedning, har jag svårt att tro på allt sådant där. För mig finns inga frälsare, även om själva konceptet faktiskt var en hednisk uppfinning från början.

Asatron utgår från en positiv människosyn, vilket är något kristendomen inte har. Människan anses vara god av naturen, och dessutom altruistisk. Hon vill dela med sig, som Hávamál konstaterar i den ofta citerade 47 strofen, den om ”man är mans gamman” eller ”människan är människans glädje” – och i samvaron med verkliga och trofasta vänner, finner vi hedningar ofta ”frälsning” nog, om man nu alls behöver frälsa sig från något. Och varför skulle man inte kunna göra det genom sitt eget vetande, och sin egen vilja, vilket är vad Hávamál faktiskt lär ut..

tumblr_njzhwxVcnp1qfb6zyo1_500

Det finns filosofer, som kallat kristendomen för en slavmoral, och det tycker jag stämmer. Hela tiden måste den kristne böna och be, och falla på knä inför sin allsmäktige gud, och bekänna vilket ovärdigt kryp han eller hon är. En sådan religion gör inte människorna friskare, och får dem heller inte att må såvärst bra. Hedningen, däremot, känner sig stärkt av sina Gudar som varande förebilder, och följer deras exempel – men böjer sig inte till marken eller kryper inför dem. ”Tryggdarmál”, det norska fridsedskvädet, skrev en gång att ”kristna män kryper och kravlar till kyrka, men hedna män går fria till tinget” om dessa två helt motsatta livsinställningar. Den ena vägen bygger på underkastelse, och malande rutin – den andra på fri vilja och glädje, den glädje som vi alla kan känna när vi får fatta egna beslut, hur svåra de än må vara – för kommer stormar i livet, har vi Hedningar alltjämt en sak kvar – oss själva…

583

Det grekiska ordet ”Soter” som betyder ”frälsare” fanns långt innan kristendomen, men det betydde ingenting i närheten av vad nutida människor eller för den delen kristna lägger i ordet. Man talade om vissa Gudar eller Gudinnor som ”nödhjälpare” eller makter som helt enkelt kunde gripa in och ge en människa tur eller god färd, väderlycka eller annat sådant vid ett alldeles bestämt tillfälle, som för det mesta bara visade sig en enda gång i livet. Man talade om ”Poseidon Soter” som frälste ur sjönöd, ”Zeus Soter” eller himmelsguden, som likt Tor sände gott väder och god vind, eller Athena Soteria eller Hekate Soteria – att Vishetens gudinna kunde hjälpa de sina, var kanske inte så konstigt, men att Hekate – som annars var en underjordens gudinna för häxkonst och mörka korsvägar – också kunde hjälpa en vandrare på nattlig vandring genom en skog, måste man nog ha ett hedniskt sinne för att förstå, för grekernas Gudamakter var i likhet med våra egna helt bort om ont eller gott, eller andra mänskliga påfund…

I överförd bemärkelse komm ”Soter” begreppet så småningom att stå för en ”daimon” eller en lycklig ingivelse, alltså en snabb idé; av den typ vi kan få på marsch genom fjällen – när vi inser att ett oväder är på väg och att vi måste gräva en snöbivack för att rädda oss – eller när vi upptäcker ett nytt sätt att öppna en konservburk utan konservbrytare, kanhända. Under Hellenismen talade man också om vissa lyckosamma regenter – typ ”Ptolemaios Soter” eller ”Antiochus Soter” som via sitt sätt att regera och styra vist och klokt, hade räddat ett helt rike från övermäktiga fiender, men mer ”frälsning” än så var det aldrig tal om. Antikens civilisationer trodde inte på någon synd, och det gör vi Hedningar idag inte heller som bekant, och inte heller var det tal om att Gudarna skulle skänka människorna evigt liv eller något sådant trams.

Först när Mithraismen – världens första esoteriska försök att sammanställa Hedniska filosofier från Medelhavsområdet, men också från ”Väst” i en hemlig, ockult och närmast Frimurar-aktig form (dagens Frimurare kan mycket väl ses som ett slags fortsättning av den Mithraistiska traditionen, om ni frågar mig, inte minst pga graderingssystemet, och många andra likheter ) missuppfattade en del mindre insatta individer Mithra – eller Världsskaparen – som syns också i den Fornnordiske Ymer – som någonting man skulle dyrka, och så småningom kom den avsigkomne Romerske Kavalleristen Saulus, mera känd som Paulus, att ta fasta på detta, när han med hjälp av några avdankade gamla kamrater från Romerska Armén skapade sin egen universalreligion.

Nu erbjöds ”frälsning” – från bördan att tänka själv, bördan att uthärda livets slut, och många andra bördor som är svåra att bära – för de lata och svaga, vill säga – som en patentlösning på precis allt. Ett slags ”fri lunch”, serverad i evigheters evighet, amen – men som vi alla vet, fungerar inte livet så. Det finns ingen ”stor ledare”  som kan komma ned från himlen och tala dig tillrätta, eller fixa precis allting åt dig, eller lösa alla dina problem, käre läsare eller läsarinna, och letar du efter något sådant här; i mina ord – råder jag dig att hysa mera realism, och mera förtröstan – kanhända – och själv söka svaret på livets gåta, vilket makterna redan rått oss till..

Slutar med en vacker liten dikt, jag fann på en annan läsvärd hednings egen bloggsida – han råkar också vara skald, av och till:

A life lived in a constant state of resistance,
In the never ending search for true existence.
Never accepting the opinion of others as stated,
Steadfast in the belief that what will be is fated.

I constantly reject what others consider to be fact,
Put first my faith in the Gods as my most defiant act.
Over the years I raised wisdom above logical thought,
Walked away from the religious dogma others brought.

I do not wish, or hope, and to the Gods I never pray,
I ask for nothing, living in the moment to seize the day.
My ancestors faith I do not take, but merely borrow,
As I follow their ancient religion into the new tomorrow.

Glenn Bergen, Copyrigth, 2015..

En liten maning från Nordiska Asa-Samfundet (inlägg från 6 December 2015)

Skilj på Asatro och sk ”forn sed”. Dessa två begrepp betyder helt olika saker. ”Sed” betyder en meningslös upprepning, en vana som man inte kan förklara, men som blivit tom på mening och innehåll. Verklig tro är inte samma sak. Tro är någonting helt annat, och den är inte alls ”forn” eller mossig, eller något som utövades för över tusen år sen.

Kom ihåg att själva begreppet ”forn sed” är ett kristet smädeord, som bara nämns i två enstaka källor, minst 230 år efter att Asatron officiellt hade upphört på Island. Det heter inte ”forn sed”. Vi Asatroende vill inte bli förknippade med ett sådant begrepp, och vi har ingenting ingenting ingenting med sk ”fornsedare” att göra…

12314065_766700603473307_1202995256780247878_n

 Fanns det några ”Vaner” och finns det någon grund för ”Vanatro” eller annan vantro ? (text från 30 september 2016)

Alla någotsånär bildade människor vet förstås, att i Eddan förekommer uttrycken ”Asar och Vaner” samt ”Asar och Alfer” om varandra. Ibland används det ena uttrycket, ibland det andra. För det mesta spelar den högst eventuella skillnaden mellan Asar och Vaner ingen som helst roll i myternas Värld, och vi vet också att även om Vanerna av olika forskare traditionellt benämnts som de Gudar och Gudinnor som styr fruktbarheten, så är de föga kända ens som namn. Vi känner förstås alla till Freja, hennes bror Frej och Njord, deras far, men utöver det har bara Kvaser – av vars blod skaldemjödet kom till – och möjligen Njärd eller Gerd fått räknas till Vanernas ätt, även om Skirnismál klart säger att Gerd är en jättinna.

tumblr_mfjvh3G0SD1rcnsfao1_500

Den påstådda skillnaden mellan Asar och Vaner fanns inte för våra förfäder, eftersom de såg allt som en del av en större helhet

En enda gång – i Vóluspá – nämns att Vaner och Asar en gång råkade i krig, men att Asarna vann och framgångsrikt försvarade Asgård, trots att Vanerna lyckades bryta igenom Asgårds borgvall, och att Kvaser, Frej, Freja och Njord tillsammans upptogs bland Asarna sedan fred väl slutits, samt att Mimer – den visaste bland Asar – blev skickad till Vanernas värld i utbyte. Vi vet att Alferna eller Vanerna ovist nog dödade Mimer, och sände tillbaka hans huvud till Oden, som förvarar det i Urdarbrunnen, Nornornas brunn, och att Kvaser för den skull blev dräpt, eftersom Vanerna varit svekfulla.

Utöver denna myt om det första kriget – i vilken också Heid eller Gullveig, guldtörsten eller girigheten spelar en stor roll (se mina inlägg om Freja och Gullveig under separat rubrik ovan) så finns det inga myter som handlar om Vanerna som kollektiv överhuvudtaget. Och giftemål mellan jättar (Jotnar) och Asar är minst lika vanligt, för på så sätt har Skade, den personifierade Vintern och Loke, Laufeys son, kommit över till Asarna och Asgård.

Redan 2010 lanserade den österrikiske forskaren Rudolf Simek en hypotes, som går ut på att det aldrig funnits någon självständig ”Vanakult” eller ”Vanatro” överhuvudtaget.  Språkhistoriker hade redan på 1950-talet klarlagt, att namnet Asar kan spåras till en fras, ”habands Asans” på gotiska, eller ”med tvärbjälkar” och att Vaner kommer från ”Vans visan” eller ”alldeles utan”. Det var nämligen så, att när man reste ”Gudastöttor” eller avbildade gudarna på hällristningar eller som enkla runtecken,  så fick Tor alltid en lyft hammare, Oden ett spjut, vind- och solguden Ull kastskovlar osv (som Bieggolmai, den lapske vinterguden) medan Vanerna avbildades utan ”tvärslåar” i form av armar eller andra kännetecken. I själva verket, har Simek konstaterat, såg våra förfäder aldrig någon större skillnad mellan Asar och Vaner… Båda släktena var gudomliga väsen, men med något olika funktion – det var alltsammans…

tierms 160px-upplands-bro_city_arms-svg cimg6407

Tor med lyft hammare förekommer också på påstått ”samiska” trolltrummor och på bronsålderns hällristningar – medan ”Oden” från Upplands Bro – med svärd och korsade pilar – också är välbekant..

Alla visste också vad Alfer, ”Alfár”, Vittror eller ”Huldufolk” (som 90 % eller mer av islänningarna ännu sägs tro på) var för något. Alferna var  ingenting annat än de dödas andar i Alfheim, det rike under jorden där Frej styrde över fruktbarheten och somliga av dessa döda förfäder – Olaf Geirstadalf  (eller ”Alfen på Geirstad” som han kallades)- kunde anses som så mäktiga, att de kunde råda över fruktbarheten i en hel trakt. Säkert har en del svenska konungar, typ Anund i Anudshögen på Badelunda-åsen utanför Västerås och andra, ansetts som kraftfulla nog att påverka skörd och sådd även efter sin död – kungar som var ”årsälla” eller som kunde skapa fred och välstånd mindes man ju med glädje – Frode och Frode-freden i Danmark är ett annat exempel. Somliga – som Yngve-Frej själv – var så mäktiga som äringsgudar att de med rätta kunde räknas till Asarna, och det fanns aldrig någon skarp skillnad mellan Alfer, vättar, vittror å den ena sidan – eller sådana väsen somm man dyrkade lokalt, hemma på sin egen gård och Asarna – uppe i den höga himlen – å den andra.

Alla hörde tilll samma hedniska kosmos – på olika platser, visserligen – nere i Hel, i Alfheim eller Vanaheim eller i Asgård – men alla var värda dyrkan ändå.. Det var först på det marxistiska gamla 1970-talet som det kom forskare som överbetonade ”skillnaden” mellan Asar och Vaner. Nu skulle Asarna stämplas som ”onda” eller ”krigiska” medan Vanerna ansågs ”fredliga” och alltså ”bra” respektive som ”representanter för en förtryckt bondeklass” som man skrev. Vanakriget – en sen tradition från Snorres 1200-tal borta på Island – skulle plötsligt jämföras med ”Klasskamp” och andra ohistoriska dumheter, som våra förfäder med säkerhet aldrig någonsin tänkte på…

Oden ansågs som en sent invandrad gud, alldeles okänd i Norden innan Vendeltiden – trots att han bevisligen är äldre än så – och Tor och de andra Asarna förklarades vara sena nykomlingar – vilket inte alls stämmer och inte alls är sant, eftersom Tor finns avbildad redan på bronsålderns hällristningar och går minst 3500 år tillbaka i tiden. Allehanda flummiga böcker började skrivas av diverse New Age-folk, som hela tiden hävdade att det skulle ha funnit en knivskarp motsättning mellan Asar och Vaner.

Trots att det här inte stämmer – Freja är minst lika mycket krigsgudinna som kärleksgudinna – och hon kallas just ”Vanadis” eller ”Vanernas Dis” – den främsta av alla kvinnliga Vaner – finns det många sk ”fornsedare” eller New Age folk som kvarhåller den här förlegade bilden. Man har inte förstått totaliteten, eller hedendomens Världsbild.

In i det sista kvarhåller man splittringen, eller tron på Asar och vaner som ”olika” gudar och gudinnor, trots att det rör sig om samma släkte. Egentligen är det både ynkligt och – kristet – en kvarleva från föråldrad forskning, som nu visat sig vara felaktig, och som Rudolf Simek slutgiltigt motbeevisat på ett mycket övertygande sätt – för de som läst hans böcker…

quote-d-h-lawrence-the-christian-fear-of-the-pagan-outlook-1-200229

Om bärandet av Torshammare och Religiösa symboler… (artikel från 15 Juni 2015)

Nu ett nytt inslag i anslutning till gårdagens inlägg om ärlighet eller förmågan att tala sanning, kontra detta med att ljuga eller bedra. Förmåga till sanning är något som kan övas upp, också bland de mest förhärdade lögnare eller hycklare, typ Katoliker, ”fornsedare” eller så. Det är alltid enklare att tala sanning än att fortsätta ljuga, hursomhelst, och det finns alltid utrymme för förbättringar. Å andra sidan är detta inte samma sak som att man alltid måste skylta med sin uppfattning, eller deklarera den jämnt och ständigt.

Många har frågat mig varför jag som inbiten Hedning och Asatroende inte har på mig en Torshammare jämnt och ständigt.

images-6

Många människor på min arbetsplats gör det, även i tjänsten – och de har ändå ett statligt jobb, där de ska företräda hela landet och det allmänna. Så gör inte jag. Jag skulle aldrig någonsin drömma om att ha på mig någon form av religiös symbol, då jag arbetar eller är i tjänst.  Orsaken till det är att jag inte vill väcka anstöt, eller besvära andra, eftersom det tydligtvis är så att en hel del Monoteister, typ anhängare av Islam eller en del mer fanatiska kristna, faktiskt just tar anstöt om de ser en endaste Torshammare…

Dessutom är det så att Torshammaren som symbol är värd att tas på allvar, och då använder man den inte hur som helst..

56d22e108fdc86772a57f7d4e1dfad94

– ”MEN DEN HÄR SAJTEN DÅ ?” undrar nu någon. ”Agiterar du inte ganska friskt på den, och säger saker som möjligen skulle kunna väcka anstöt här och var, särskilt hos dem som redan hatar dig, eller är dina personliga fiender ??

– Jodå, svarar jag. Men detta är ju för allra innerst i glödröda Muspelheim skillnad !

1473930-muspelheim

Du som läser det här har faktiskt valt att ta del av den här sajten. Du är inte tvingad att läsa det här, utan gör så av eget val och av fri vilja. Ifall du inte visste det, så är det så Internet fungerar. Du kan inte välja den här sidan som startsida på Internet heller, ifall du inte tryckt på en knapp någonstans, och i så fall är det en ren viljeyttring från din sida.  Men om jag kommer nedför gatan emot dig bärande på en stor Torshammare i en kedja runt halsen, så har du inget val, utan måste se och observera mig. Likaså om jag bär en Torshammare tryckt på en T-shirt, eller i en annan form – särskilt då om jag kombinerat den med en annan sysselsättning eller andra symboler. Vidare har jag heller aldrig sagt att jag representerar någon eller något, inte ens en Hednisk organisation eller så.

Men tänk dig nu det här.

Tänk dig att du är muslim eller en mosaisk trosbekännare som bor i Sverige, och får med svensk polis att göra. Du kanske bara går förbi en polisstation, eller söker upp den i ett helt trivialt passärende, eller något. Hur skulle du då reagera, om det visar sig att alla poliser därinne sitter med stora, feta svarta kors om halsen, eller till och med har bildat en halvhemlig organisation, ett slags fackförening eller så, som infiltrerat hela Poliskåren inifrån, och som vill slåss för ”kristna värden” i Polisarbetet och tjänsten. Inom parantes finns redan en sådan ”kristen specialpolis” inuti Sverige – trots att Polislagen klart och tydligt säger, att Polisen skall vara opartisk i rättsärenden.

Hur skulle du nu, givet att du vore ateist, muslim eller något annat – ens kunna acceptera att det finns poliser i Sverige, som rakt fram bryter emot Polislagens krav på opartiskhet ?

I England har det blossat upp en stor debatt om Hedniska Poliser – som dock inte burit någon hednisk symbol i tjänsten eller som predikar om ”hedniska värden” under sin tjänsteutövning. Tidningar som Daily Mail har blivit våldsamt upprörda, och krävt att människor med viss religiös uppfattning inte skulle få bli just poliser alls – något som helt hotar att kullkasta alla principer om religionsfrihet.

Presentation1-500x106

Tillåtet i Storbritannien eller UK. Observera att de inte visar några symboler…

Poängen med det här resonemanget och vart jag vill komma är, att alla religioner och livsåskådningar måste anpassa sig efter det moderna, multikulturella mass-samhällets krav. Tänk dig att du vore Hedning och kom på ett kristet sjukhus, där det finns krucifix över varje säng, och personalen rabblar böner dagen lång. Det skulle nog inte vara så trevligt. På Irland har sådant visat sig kunna leda till allvarliga efterverkningar – Hinduiska kvinnor har dödats, eller rättare sagt lämnats att dö av katolska läkare. Detta visar helt klart vad som kan hända, ifall kristendom och monoteism slipper lös inom ett samhälle, och tillåts ta över eller påverka allmänna verksamheter.

Visst, åsiktsfrihet gäller också alla brandmän, läkare, sjuksystrar, busschaufförer, lokförare, militärer, allmänna åklagare eller vad ni nu vill... men som sagt – det är EN sak vad herr Åklagaren eller Fru Busschauffösen tycker helt privat, och en annan sak hur denne eller denna uppträder i tjänsten, eller i det offentliga. I det här landet har vi sorgligt nog vant oss vid att det skulle vara ”diskriminering” när diverse muslimska poliskvinnor vägrar att följa uniformsbestämmelserna, och bär slöja. I Finland – däremot – vårt nära grannland – är det förbjudet för exempelvis busschaufförer i Helsingfors att bära turban.

Busschauffören ska nämligen köra bussen just i egenskap av busschaufför, likaväl som en brandman ska släcka bränder, och inte syssla med religion eller politik..

muslimsk_polis_slöja turban-ny

På sin fritid får vederbörande däremot göra vad tusan de vill – och vad som nu sagts om staten och det allmänna, gäller faktiskt alla andra arbetsplatser och sysselsättningar också.

Vad skulle du tycka om en snabbköpskassörska sa till dig: ”Nej du får inte köpa en liter mjölk, för din systers brylling är Sverigedemokrat !” eller en man på bilprovningen sa: ”Ser inte din Opel Corsa misstänkt judisk ut ? Då kan du inte få den igenom besiktningen !

Havámal innehåller enkla, handfasta råd av typen: ”I storm ska man träd fälla, segla när det finns vind och ro i stiljte

Vad innebär nu det ?

Jo det innebär bland annat, att det finns en RÄTT TID och en RÄTT PLATS för allt. RÄTT TID, RÄTT PLATS – RÄTT UTRUSTNING med andra ord – DÅ och bara DÅ bär man sin Torshammare, och det med stolthet.

Man får nämligen använda sig av vanligt sunt förnuft när man är Hedning också, eller vad vi kan kalla ”Street Smartness”. Carlos Castaneda, den gamle Schamanen, kallade det på sin tid för ”Smygandets konst” och det är en sak som varje sann hedning eller Asatroende måste kunna och behärska fullt ut, om ni frågar mig… Det allra dummaste man kan göra i en del situationer, är att tatuera in en Torshammare på kroppen:

thor_hammer_by_fpista

 Vad tror ni kommer att hända med den här personen, om han går med i Utlandsstyrkan och åker till Syrien eller något annat muslimskt land… ? Han ligger minst sagt ”skrynkligt till” om ni frågar mig… Och god smak har han heller ingen…

De flesta svenskar och nordbor har idag kommit så långt att de helt klart inser, att det inte finns det minsta rasistiskt eller hotfullt med en Torshammare, om den används på rätt sätt och med förstånd.

99px-Torsås_vapen.svg

Flera Kommuner i Sverige, som t ex Torsås Kommun bär Torshammare i sina officiella vapensköldar. Torshammaren finns också på emblem tillhörande militära fartyg, flygplan och hela enheter, och det inte bara i Sverige.. Men vad vi gör och använder här hemma är En sak, vad vi gör i utlandet eller i vardagen en Annan.. Yttrandefrihet råder på nätet och i den allmänna debatten, javisst – men man får  anpassa sig till det allmänna läget också…

torl

320894_10150384811914523_1095683743_n

Oden själv råder oss till att använda ”Tactics of Deception” eller vad som i Ryssland kallas ”Maskirovka när så är lämpligt. Detta innebär bland annat att vi aldrig bär religiösa symboler eller identifierande tecken när vi är bland allmänheten, eller ibland fiender.Vi tror kanske, att Sverige för alltid kommer att vara en demokrati, men så är inte fallet. Mitt ibland oss finns idag individer, som vissa anser hotar själva demokratin och dess fortbestånd, och den politiska situationen i vårt land kan plötsligt komma att förändras fortare än vi anar. Därför är anonymitet – så länge den nu kan upprätthållas – typ anonyma bloggar på nätet (du läser en ”halvanonym” just nu) en bra strategi för att förvirra motståndaren.

I Hávamál strof 42 står att läsa, i Erik Brates klassiska översättning:

Till sin vän
skall man vän vara
och vedergälla gåva med gåva;
med löje skall man
löje gälda
och försök att lura med lögn.

Så ska lögnare bäst bemötas, alltså. Försiktighet är av nöden. Dessutom säger den följande strofen också: ”Sin väns vän skall man vara, åt honom och hans vän – men emot sin fiendes vän – skall ingen man vara vän!”   Det gäller att sålla agnarna från vetet. Bruka sitt omdöme och använda sitt vett, och Torshammaren använder man därför inte hursomhelst, eller i tid och otid. Man väntar tills det rätta ögonblicket är inne och sedan – SKJUT SNABBT; SKJUT HÅRT OCH SKJUT VÄLRIKTAT  (som det står i SoldF, 1965 års upplaga…)

11249958_1597725913839755_981358514_n asatro-kvinna-2

 Många svenskar vet idag inte om det, men Torshammaren var ursprungligen en kvinnosymbol, enligt vad många arkeologer anser. Även om den förekommer i både kvinnliga och manliga gravar, nämns den i Eddan (Trymskvida) alltid som en Vighammare, som skulle användas vid Bröllop och läggas i brudens knä, med skaftet uppåt – när man gifte sig. Tanken var att ställa kvinnan under Tors beskydd – hon skulle ju ha det växande livet i sin vård, och då Tor är en rättvis och ärlig gud, som alltid beskyddar de små eller de svaga, var det naturligt för kvinnor att så småningom använda Torshammaren som halssmycke.

Tor råder också över regnet, och därmed över fruktbarheten, och hans hustru Sif är ju ljus som solen, eller åkerns fullmogna säd.

Här i de norra förorterna till huvudstaden märkte jag redan för några år sedan hur främst ”invandrartjejer” från arabiska länder i andra generationen använder Torshammaren som identifiering, eller allmän ”svenskhetssymbol” kanske ofta helt utan att veta eller förstå vad den betyder. Men instinktivt har de gjort rätt. De tar parti emot ”hedersmord” eller rättare sagt emot våld och förtryck och genom att bära en Torshammare, markerar de att de vill bli västerländska kvinnor  – med rätt att välja själv – och inte muslimska. De ställer sig under Tors beskydd, den mäktigaste och starkaste guden av alla, och markerar därmed att ingen får röra dem eller kränka dem utan deras tillåtelse.

En användning, som förvisso sker i det offentliga; men för en mycket tydlig anledning och av glasklara skäl, som jag för min del sympatiserar med..

the+spiritual+power+of+thor+modern+day+heathens+norse+gods+bob+smietana+on+faith+interviews+asatru

Hedendomen går framåt – nära 50 000 fler av oss i år… (artikel från 12 December 2014)

Själva definitionen på en Hedning enligt Svenska Akademins ordbok över det Svenska Språket är en person som inte är Monoteist, och inte bekänner sig till någon av de Abrahamitiska slavreligionerna, alltså kristendomen, judendomen eller islam. I dagligt svenskt språkbruk av idag, står det på Wikipedia, betyder Hedning detsamma som Asatroende.

Det gäller att kunna hantera det svenska språket !

Snille_och_smak

Talar du också ”Ärans och  Hjältarnas språk” ? (för att citera Esaias Tegnér..)

DOK-SNILLEOCHSMAK-SVENSKAAKADEMIEN-02_992

Sociologiska undersökningar har visat, att mindre än 15 % av svenskarna tror på ”gud” eller Jehova/Allah, dvs den Abrahamitiske guden, och år 2011 var det bara 52 % som ville identifiera sig som ”kristna” överhuvudtaget, medan 48 % absolut inte ville beteckna sig på detta sätt. Statskyrkan upplöstes först år 2000, som vi alla vet, och det är inte länge som vi haft någon verklig religionsfrihet i vårt eget land.Forskare från Linnéinstitutet har undersökt saken, liksom befolkningsstatistiker, och varje år de sista 60 åren, har man iakttagit en statistiskt bevisbar trend. Svenska Kyrkans medlemsandel minskar med cirka 1% om året, eller mer än så. Detta är heller inget unikt för Sveriges del, eftersom samma trend finns i hela Norden, Europa och Västvärlden i övrigt, möjligen undantaget USA.

Ändå var ca 65,9 % av Svenskarna med i ”Svenska” Kyrkan i slutet på år 2013, mest av slentrian eller ”gammal vana” efter vad det ser ut.

Men varför skall man då vara med i ett samfund, vars värdegrund man inte accepterar, och heller inte kan acceptera ??

Om man inte tror på gud, har man ju helt enkelt inte i Svenska Kyrkan att göra. Många svarar slentrianmässigt, att de är med ”bara för den vackra musikens” eller kulturarvets skull, men Kulturarvet förvaltas av kommuner, länsstyrelser och Staten själv sedan länge, och det är staten och ingen annan instans i samhället som är ansvarig för underhållet av kulturbyggnader. Visserligen görs detta i form av bidrag, som kyrkan till 15 % lär missbruka, och använda för helt andra ändamål – men hursomhelst – att vara med i Svenska Kyrkan ”för musikens skull” eller ”för välgörenhet” är inget giltigt skäl eller argument. Välgörenhet borde vara öppen för alla, och den skall heller inte vara kopplad till religionen. Särskilt nu i juletid känns det viktigt att påpeka, att det finns många oberoende och religiöst neutrala hjälporganisationer att ge pengar till, och varför berika en kristen hierarki, som suger i sig stora skattebelopp (numera maskerade till en påstådd ”avgift” som ändå tas ut obligatoriskt via Skattsedeln, om man inte begår en aktiv handling, dvs ett medvetet val och går ur !)

4815unhcr_logo

Vill du ge till Välgörenhet eller ”U-hjälp” och liknande finns det RELIGIÖST NEUTRALA organisationer att donera till. Detta är INGET ARGUMENT för att vara med i någon kristen kyrka, för bistånd och liknande skall INTE vara kopplad till någon särskild religion…

Enbart sedan jag började med den här bloggen – i dess första version – år 2010, har kyrkans andel av befolkningen gått ned med över 6 %. När statskyrkan slutligen upplöstes år 2000, var andelen 82,9 % men idag är det socialt accepterad att vara Hedning. Snart är vi åter i majoritet, och ca 700 år av religiöst förtryck är äntligen över…

Enbart under Januari till Oktober i år tillkom 44 840 nya Hedningar, enligt vad ”svenska” kyrkan numera erkänner själv, och i Oktober månad år 2014 lämnade 12 000 personer det samfundet, för att aldrig återkomma. Mer än en tredjedel av vårt eget folk är numera Hedningar, dvs ”icke-kristna”.  Hur kan då denna ”Svenska” Kyrka komma och påstå, att just den skall vara den enda organisation, som företräder oss svenskar i andliga frågor ??

Mer än en tredjedel av oss vill ju faktiskt inte ha med den att göra alls, utan gått ur..

Sveriges befolkningsutveckling skenar just nu iväg, och är alldeles okontrollerad. Från en i stort sett stabil och hållbar utveckling om 0,3 % befolkningstillväxt i början av året, har tillväxttakten stigit till mer än 1 %, vilket inte alls är hållbart i längden, utan leder till trångboddhet, ökad arbetslöshet och ett större tryck på allas vår gemensamma miljö. Främst beror det på ett alldeles för stort invandringsnetto, och sk ”Eu-migranter” eller rättare sagt tiggare, som på kort tid i hundratusental har etablerat sig i Sverige. Se själv SCB:s senaste befolkningsstatistik på länken här !

Detta gynnar faktiskt hedendomen ytterligare – i alla fall på kort sikt… De flesta som kommer hit är ju faktiskt – också hedningar ! naturligtvis…

I slutet på Oktober 2014 fanns 9 737 521 invånare i landet, oräknat de som tyvärr uppehåller sig här illegalt.

Under året har ”Svenska” Kyrkan samtidigt tappat 44 840 medlemmar, medan 7065 olyckligtvis lockats gå med där. Många fruktansvärda övergrepp begås fortfarande av Svenska Kyrkan som organisation. Det gäller till exempel de många sk ”barndopen” eller tvångsvärvandet av spädbarn som medlemmar – en fullkomligt horribel vana, som borde vara förbjuden i varje någotsånär civiliserad stat – tvångsvärvning in i en religion eller ett religiöst samfund borde helt enkelt inte få förekomma, särskilt inte i ett öppet samhälle ! – och tyvärr har vårt land fortfarande sjunkit så djupt, att man ännu tillåter, att man gör såhär emot närmare 45 % av de 98 326 personer, som fötts i landet.

DOP

Att TVINGA ett spädbarn att anta en religion innan det ens förstår vad som händer med det ÄR ett ÖVERGREPP och måste fördömas ! Något sådant finns inte i hedendomen… INGET samfund borde få syssla med något sådant, särskilt inte i ett fritt och öppet samhälle !!

I Hedendomen och Asatron finns givetvis inga sådana medeltida, fullkomligt barbariska och frånstötande ritualer med spädbarn. Det närmaste man kommer är Knäsättning, en ritual som innebär att fadern erkänner ett barn som sitt eget, och hälsar det välkommen till sin nya ätt eller släkt, men det är också allt. Religion borde vara en angelägenhet för vuxna människor, och inte tvingas på de medborgare, som för det första är alltför små för att själva ens kunna välja, än mindre förstå och inse vad verklig andlighet handlar om. Argumentet att ”jamen de kan ju själva välja när de blir 18 år, så tar vi deras pengar så länge” är också oerhört falskt, ja klandervärt i högsta grad, men låt oss fortsätta med statistiken…

Under året dog också 73 606 medborgare, företrädesvis i höga åldrar, där kristendomen hittills varit mer utbredd – medan landets sundare och friskare ungdom, gått andra vägar. Detta borde betyda, att ”Svenska” Kyrkan nu förlorat ungefär 55 205 medlemmar enbart genom dödsfall, medan 44 247 barn utsatts för övergrepp eller berövats valet att själva få välja sin religion genom dess försorg, och alltför lättlurade föräldrar.

Sammantaget betyder det, att vi nu bara har 6 308 735 kristna kvar här i landet. Katoliker och frikyrkliga representerar inga större antal i alla fall, och hursomhelst tror ju inte mer än 15 % av befolkningen på gud, så vi kan ju fråga oss hurpass ”kristna” vi svenskar i själva verket är..

Kort sagt – SVERIGE ÄR HEDNISKT ! (och så skall det förbli)

images-6 sverige_129249052

Om Hat, Heder och Hädelse – I Paris och På Island… (artikel från 2 januari 2015)

Det finns de personer, ingen nämnd och ingen glömd, som felaktigt påstår att Asatron skulle vara en ”Hedersreligion” och att begreppet ”ära” därför skulle vara väldigt viktigt för de Asatroende. Påståenden som dessa kommer i de flesta fall från Amerikaner, som har en alldeles för romantiserad och idealiserad bild av forntiden som den faktiskt såg ut, och som inte vet så värst mycket om Nordisk kultur – ens av idag – överhuvudtaget. En del bigotta, småborgerliga och väldigt insnöade människor här hemma, som envisas med att kalla sig ”fornsedare” står också på dessa amerikaners sida – och troligen har de väl tittat för mycket på ”Game of Thrones” eller någonting, istället för att läsa Eddan som de faktiskt borde. Personligen är jag väldigt trött på de här intoleranta människornas bullshit, och vad den kan leda till, särskilt om de får omsätta sin dunkla och dimmiga begrepp om ”ära” och liknande i dagens verklighet och moderna samhällen.

Begreppet ”Hädelse” till exempel, finns inte alls i Asatron, och det är också ganska enkelt att bevisa.

Redan hela Eddakvädet ”Lokasenna” eller ”Oegirsdrikka” bevisar det, och därtill kan vi lägga Thrymskvida och flera av Frejas myter, inklusive vad som står om henne i den prosasiska Eddan. Loke – humorns och skrattets eldfängde gud driver och gycklar hela tiden med de andra gudamakterna. I synnerhet tycker han om att ge sig på gudinnorna, och hela Lokasenna igenom, smädar och förtalar han dem å det grövsta – särskilt då Freja, som representerar den rena och oförfalskade kärleken, som inget ont har gjort. Detta leder så småningom till Lokes fall, men också just Hädelsen – i Lokes gestalt eller på annat sätt – har en plats i myterna. Så är det i det gamla greklands myter också, för ”Homeriskt skratt” och myten om Ares, Afrodite och Hefaistos gamla nät, samt andra skabrösa historier, finns faktiskt hos alla Indoeuropeiska folk, och det faktum att det är tillåtet – samt brukligt – att driva med makterna, och även skratta åt dem vid behov, ingår faktiskt i alla polyteistiska religioner så långt bort som i Indien och Japan (myten om Susanowo, till exempel, som är allt annat än vördnadsvärd) eftersom Polyteism innebär tolerans – samt livsglädje.

Lokasenna2

Också Hädelsen och Skämtet (av ”Skaemtun, dvs ”att Skämmas”) har sina hedniska gudar. Inskränkt tjafs om ”heder och ära” och liknande, kan vi glömma…

 På Island hände det i Söndags att 3 Isländska Allthingspolitiker vill återinföra en del av de gamla, hedniska lagarna, och avskaffa de kristnas juridiska påhitt. Detta rapporteras från vår blogg-granne Islandsbloggen, som alltid är först med det senaste från denna hedniska ö. Politikerna representerar i och för sig det mindre seriösa ”piratpartiet” som nu spritt sig till Island från Sverige, men i sak motsvarar de lagförslag de nu lagt fram vad som redan gäller här sedan länge.

De Isländska politikerna vill att Ärekränkning, förolämpning och hets mot folkgrupp inte ska bestraffas med fängelse. I stället ska maxstraffet vara böter. I Sverige kan du inte dömas till fängelse för sådant annat än vid grovt förtal, och det har ingen blivit dömd för på mer än tolv år. Begreppet ”hets” är ytterst oklart definierat i den svenska lagen, och ingen dom har alls resulterat i fängelse för detta på hela 2000-talet. Begrepp som ”Högmålsbrott” eller med andra ord Missfirmelse emot Tjänsteman, eller Majestätsbrott (crimen laese majestatis på latin) har för länge sedan avskaffats i Sverige, och Poliser eller till och med Kungen själv får väcka enskilt åtal som alla andra numera, ifall de nu känner sig förolämpade eller kränkta av någon – senast hände det när Drottningen beslöt att inte väcka ett åtal emot en ”tavla” på vilken hon avbildas som aktiv nazist.

På Island finns det lustigt nog en kristen lag, som säger att förolämpningar emot främmande lands Statschefer, fanor och symboler, eller trosuppfattningar (min kursivering) och religiösa samfund kan följas av fängelse i upp till sex år, men det straffet har aldrig utdömts i modern tid. Det enda moderna land, förresten, som nyligen alls dömt någon till fängelse för förolämpning av en viss religion måste väl i så fall vara Putins Ryssland. Säkert minns väl alla mina läsare det omtalade fallet med Pussy Riot, som blev åtalade för att ha spelat en punklåt i cirka tjugo sekunder (längre var deras framträdande inte !) framför altaret till frälsarkatedralen i Moskva. Vladimir Putin själv yrkade på att de enbart borde ha böter – förståndigt nog – men fanatiska kristna i Ryssland inklusive KGB-patriarken Kirill tvingade fram tre års fängelsestraff, och som vi ser är de kristna på Island eller i de Nordiska länderna exakt lika intoleranta, när de inför sina groteska lagar. Kan man sätta någon i fängelse i hela sex år, enbart därför att denne inte gillar en viss religion, och till på köpet säger det öppet ? En sådan lagstiftning kan inte kallas rättvis, eller särskilt modern.

russia_f_0125_-_kirill_e_putin-jpg-crop_display

Intoleranta skitstövlar och gamla stofiler som ser sin ”ära” hotad, och därför försöker påverka maktens män, finns det gott om – hela världen över !

Pussy Riots två (av tre åtalade) medlemmar frigavs oskadda efter ett år – som vi alla vet. De satt inte ens halva strafftiden. Visst – Putins Ryssland kanske har vissa demokratiska problem, men någon diktatur är det inte – det finns länder och regioner som har mycket värre problem än så, som vi snart skall se.

Men låt oss nu återgå till de Nordiska länderna. I det man kallar Germansk rätt  – som bland annat innefattar våra gamla Landskapslagar, nedskrivna först på kristen tid, men till sakinnehållet övervägande hedniska, och med uttryck för Asatrons moral och människouppfattning – förekom det sällan eller aldrig några fängelsestraff, allraminst för småsaker som förolämpningar eller någon enstaka ”skämtan” som faktiskt var tillåtet. Inte ens för mord fanns det något fängelsestraff, men straffet var en enkel ”mansbot” till den ätt som lidit en personlig förlust, eftersom man dåförtiden inte trodde, att människor kunde bli det minsta bättre av att sitta inlåsta, och hursomhelst ansåg man, att det var fel att beröva dem deras personliga frihet. Så gick det till i det gamla ättesamhället. Bara i en del särskilda fall – som straffet för våldtäkt i Gutalagen (för Gutniska kvinnor, men inte gällande utländska) var dödsstraff tillåtet, ifall kvinnan begärde det. Dalalagens bestämmelser om ”förgöring” eller det vi skulle kalla ”grovt miljöbrott” var ett annat undantag. Karlfeldt, den svenske poeten, skrev på 1900-talet: ”men den som hindrar växtens kraft och lägger jord igen / begår en värre synd, än den som dräper män !

Alla moderna rättsstater, Världen över – har liknande problem. Överfyllda fängelser. Och fängelse, enligt den svenska – liksom den internationella brotts-statistiken – en ytterst dålig idé. Det finns en del klantskallar – Socialdemokrater och andra – som tror att fängelse är lika med ”vård” (”kriminalvård” är ju numera ett begrepp) eller att det skulle vara någotslags medicin, med andra ord men den internationella statistiken talar sitt tydliga språk – andelen fängelsedömda som återfaller i brott, och hamnar i fängelse igen, är faktiskt nära 50 % eller mer i Sverige – och över 60 -70% i en del industriländer, som t ex USA.

Påståendet att fängelse = vård, är helt absurt. Tänk er att det fanns en medicin eller en vårdform, som visserligen botade patienterna – efter flera år och till hög kostnad – i högst 50 % av fallen, men som i 50 % eller så mycket som 60-70 % gjorde ”patienterna” så mycket sjukare och sämre, och som fick dem att återfalla i samma sjukdom, trots flera års dyr behandling.

Tror ni att Socialstyrelsen eller ”The Surgeon General” i USA skulle godkänna ett sådant förfarande, och kalla en sån metod ”vård” ??

De hedniska lagarna – som aldrig innehåller fängelse som påföljd, men bara böter – också vid svårare brott – var faktiskt påfallande humanitära, ja i vissa fall långt före vår egen tid. Meningen med ”straff” (istället för de kristnas helvetes- och hämndfantasier, islams avhuggande av händer och utstickande av ögon, som inte förekom här – någonsin !) är ju att det ska ske en rättsskipning, och att samhället i görligaste mån skall ställa saker till rätta, eller minska skadorna av vad som skett – inte öka dem, genom att på köpet ta ännu fler liv genom att ge efter för simpelt hämndbegär, prat om ”heder och ära” osv och till exempel införa dödsstraff, som de kristna. Dödsstraffet innebär ju ett misslyckande för hela samhället, som ju i så fall inte kan skydda sig ens emot en enda, ensam individ, och dessutom att själva lagen skulle ställa sig på mördarnas nivå. Det vore helt enkelt inte människovärdigt, och med mindre än att en person verkligen är så farlig för allmänheten att denne måste hejdas (terrorism, eller pågående brott t ex) fanns ingen anledning, att införa något sådant straff alls. Det insåg redan våra förfäder – till skillnad från många andra folk.

250px-Västgötalagen_blad_21”Hednalagen” avskaffade vi redan på 1500-talet – men kanske bör vi återinföra den – Eller ??

Men ”Äldre Västgötalagen” då ? hävdar nu någon.

Finns det inte en passage i den, som kallas ”Hednalagen” och som citerades flitigt – på sin tid – av ingen mindre än den kände Lutheranske reformatorn Olaus Petri ? – Jo, det är sant; svarar jag. ”Hednalagen” innebär, att om någon verkligen anser sig förolämpad – det kan bara ske i några få, väldigt speciella fall, då motsvarigheten till vad som i en del amerikanska delstater av idag, särskilda ”fighting words” har utropats – listan över dem finns på ett annat ställe i lagtexten, och deklarerar att om någon kallar en kvinna för hora, till exempel eller om man på falska grunder kallar en man för horkarl, och bakom hans rygg fegt påstår, att han legat med horan – ja – då är det grund nog för en formell duell, framifrån och med synliga vapen, mellan två jämbördiga motståndare. Ändå utgår ”halv mansbot” ifall den som fällt den falska anklagelsen, och på falska grunder förtalat den andre, skulle dö.

På detta sätt var naturligtvis Hedendomen eller Asatron – för mer än tusen år sedan – en ”Hederskultur”. Man hade ett ättesamhälle, och inte ett individ-centrerat samhälle som idag. Livet var ändå kort, och medellivslängden mycket låg – med våra mått mätt. Chansen att avlida av sjukdom eller svält var betydande, och kanske var det bättre att dö med vapen i hand, och med ansiktet emot sin oväns vapen, som det står i ”Havámál”.  Att slåss för vad man tror på är inget skamligt – men i så fall ska man göra det på det enda hedersamma sättet, och inte ge sig på obeväpnade människor i bakhåll, eller via fega överfall, som en tjuv om natten. Har man något ont att säga om någon, då ska man också yppa det högt och ljudligt, så att alla hör – det föreskriver ”Hednalagen” också – men motståndaren måste få chansen att försvara sig, och får också slå tillbaks – om han kan.

Så långt dåtidens Hedersbegrepp.

Alla samhällen förändras, och så även vårt eget. Idag talar vi inte längre om den svenska eller nordiska kulturen som en ”hederskultur”. istället har vi fått en kristen skamkultur klistrad på oss, där vi förutsätts vara obeväpnade allihop. I forntidens ättesamhälle ingick det som en förutsättning, att alla fria män och kvinnor hade vapen, och förstod att bruka dem. Dagens teknologi hade inte sett ljuset än, och nu har vi vapen som är betydligt farligare och ohederligare än våra förfäder någonsin skulle kunnat föreställa sig. Vi dräper varann på avstånd, via Internet, via giftgas och bomber. Dåtidens samhälle var en i stora delar skriftlös kultur, där rykten och ryktbarhet spelade stor roll. Idag finns fakta, särskilt i skriftlig form, och vår egen avancerade informationsteknologi gör – ifall vi är intelligenta nog att använda den på rätt sätt – att vi kan vederlägga skvaller, rykten och osanna påståenden som den idiotiska dynga de i själva verket är – som allt tal om ”fornsed” till exempel, ett kristet begrepp som skapats minst 200 år efter Hedendomens officiella avskaffande, och som aldrig ingått i den gamla tron.

Den inbillade ”hederskulturen” spelar inte längre någon större roll i dagens samhällen – utom för vissa, mindre intelligenta, lågutbildade element som utifrån kommit in i landet.

veil-charlie-hebdo1-217x300”De skriker mest om förlust av Heder och Ära, som SJÄLVA ingen heder har…” (gammalt svenskt ordspråk)

I dagens utgåva av Dagens Nyheter finns en intressant artikel om vapeninnehav i Sverige, och våldsamma brott (mord, dråp med vapen, terrorbrott, skottlossning emot obeväpnade osv) som helt och hållet bygger på Poliskällor. I fjol beslagtogs bara 183 skjutvapen i vårt land, och antalet brott som begås med dem – inklusive det allmänna mördandet – ökar ständigt, utom i Göteborg, där det noterats en tillfällig nedgång under fjolåret, vilket kostat polisen minst 100 miljoner kronor att åstadkomma. Rättsskipningen är inte speciellt effektiv – men Polisen noterar EN sak – det är inte ”vanliga svenskar” som begår de värsta våldsbrotten, utan det är faktiskt invandrare och kriminella. Det är ibland dem vapnen finns, och det är dessa grupper som mördar och lemlästar, så fort de ser sin inbillade ”heder” hotad.

Nuförtiden talas det om ”Hedersmord” i Sverige också – fast vi borde snarare kalla dem ”Skam-mord” därför att de begås inom vissa invandrarfamiljer, emot obeväpnade kvinnor. Hedersmord anses speciellt höra hemma inom Islam, och inom Medelhavskulturerna. Sådana bestialiska dåd förekom aldrig under hednisk tid i vårt land – för här har dråp på obeväpnade, och speciellt på kvinnor, ansetts som något djupt ohederligt, ja skamligt. Gutalagens och Upplandslagens enda fall av dödsstraff – vid våldtäkt – bär syn för sägen. Om en kvinnomördare eller en våldtäktsman blir dräpt, säger Upplandslagen – ”då må han ligga ogill” och bli mat för vargar och korpar – det är hela saken – men den vapenlöse skall försvaras…

charlie-hebdo-no1163-011014

 Jämför detta med Sharia-lagar och beteendet under vår tids islam till exempel, som på många sätt står långt, långt under vad vi själva någonsin gjort, ens när vi var ”barbarer” i Europas ögon.

I Paris idag hände en uppseendeväckande händelse, som på många sätt har med Heder, Ära och Hädelse att göra.

Den franska Humortidningen ”Charlie Hebdos” redaktion utsattes för ett blodigt attentat, utfört av muslimska extremister. 12 personer har mördats, minst 20 har skadats – varav 4 med livshotande skador – och – VARFÖR – undrar ni kanske.

Jo, på grund av några skämtteckningar – det är alltsammans. På grund av humor – eller för att citera föregående blogginlägg ”fuck them if the can’t take a joke”

Ständigt firar de Abrahamistiska Ökenreligionerna och deras utövare nya små triumfer, som vi kan se. Ständigt denna Intoleranta Monoteism. Ständigt denna Islam. Ständigt denna Kristendom, Ständigt dessa allsmäktiga gudar – och ”hederskulturen” från de osäkra, fega små vrak, som är så osäkra på sin egen Allah eller Jahve att de måste mörda, dräpa och döda obeväpnade människor för hans skull – i bakhåll, naturligtvis.

FRANCE-CRIME-MEDIA-SHOOTING

Vad är krigarens väg ? Vad är sann tro – i motsats till ointelligent ”sed” och meningslös upprepning, oavsett gudar, religion och alltihop ??

Så frågar jag er. Är det inte att själv bli ett lagens svärd, och slåss för att upprätthålla lagen – trots att man kanske måste bryta den i smått ?

Tidningsredaktioner kan inte försvara sig, lika lite som kulturer eller platser. Det fria ordet har inga vapen. Yttrandefriheten bär inte pistol, och har inget pansar,men någon måste slåss för den i dess ställe.

”Friheten är alltid värd att försvara” säger ett gammalt ordspråk. Detta är vad verklig heder handlar om.  I övrigt – ni som ingenting kan, ingenting vet – ta aldrig någonsin det ordet i er mun !

Tala inte med mig om heder. Ni som ingen ära äger, ni som ingenting förstår !

Om Asatro för alla, inklusive Agnostiker… (artikel från 25 januari 2015)

Asatron ökar i popularitet, Världen över. Fler och fler känner till den, och om någon enstaka besökare till de Nordiska länderna nu inte skulle göra det, kan en enkel genombläddring av ”Iceland Magazine” tjäna som exempel. På ”Kultursidorna” i Magasinet får man veta att Asatron varit officiellt erkänd som religion på Island sedan 1973 – om vi ska gå till modern tid – och det gamla Alltingsbeslutet från år 1000 är sedan länge ett minne blott. Egentligen fanns det inte något förbud under de mellanliggande århundradena heller, eftersom man fick ”blota i lönn” hemmavid enligt den Isländska lagen, och som överallt annars i Norden, har folktro, akademisk tradition och själva landskapets vittnesbörd också gjort sitt till…

Asatron är en religion helt utan dogmer, får vi också veta. Godar och Gydjor är folkvalda, vilket är en skillnad emot alla andra samfund, Världen över, och de tjänstgör bara så länge de har ”godord” eller folkets godkännande, för något år i taget. Dessutom – Asatron är öppen för alla och envar, oavsett språk eller kulturellt ursprung eller medborgarskap – för så vill Islänningarna ha det, och så är det i vårt land också. Man tar också upp byggandet av Gudahovet (se tidigare inlägg på denna blogg) eftersom det är första gången på 1000 år någon byggnad med plats för tusentals gäster byggs, och med det går jag över till nästa fråga.

21mynf06211205_asatru_86_Asatroende på Island enligt ”Iceland Magazine” – Hilmar Örn Hilmarsson i mitten…

Kan man vara Asatroende fast man är Agnostiker, eller för den delen Ateist ? Skillnaden mellan Agnostiker och Ateister torde väl vara välkänd, gissar jag – en Ateist förnekar helt möjligheten av det ”andliga” (men inte möjligheten av språk eller kulturer, till exempel – Asatron är också en kultur) medan en Agnostiker säger, att han helt enkelt inte vet om Gudarna eller Gudinnorna ”finns”, objektivt sett, eller hur begreppet ”andlighet” nu ska definieras.

Ja, personligen anser jag faktiskt att det går att kalla sig Asatroende, även om man skulle vara Agnostiker – jag anser mig visserligen inte vara det, men jag är långtifrån orationell eller en världsfrånvänd mystiker i ett elfenbenstorn heller; bara för den sakens skull. Och jag är kanske inte den ende med den uppfattningen. Också på Island finns det nu som förr folk som delar den åsikten, och från USA kommer en blogg, kallad ”The Writer in Black” av en man, som kallar sig ”Asatru leaning Agnostic” – alltså en Agnostiker – som lutar åt Asatron. Jag tycker det är en vettig beteckning, faktiskt.

Författaren säger också, att bara för att man är Agnostiker, eller för den delen Asatroende, och samtidigt odogmatisk, så innebär detta inte att man tror på precis vad som helst. Naturvetenskapen gäller fortfarande – och vad man än må tro eller inte tro här i Världen, är det ju ganska meningslöst att förneka rena fakta. Man kan heller inte ändra på vetenskapen, förbjuda skolböcker (se gårdagens inlägg) eller ta bort vissa ord ur sitt språk, enbart för trosfrågors skull, konstaterar ”The Writer in Black” och det får man ju hålla med om.

Här hemma i Sverige finns en blogg, benämnd ”Blickens Äventyr” som jag brukar läsa ibland, jämsides med mitt eget vilda propagerande på denna blogg. Observera att jag sade just ”vilt propagerande”. vad jag skriver här är inga coola, meditativa små tankestycken, utan debattinlägg, så ampra som det överhuvudtaget går att skriva – skall man bli uppmärksammad i dagens – av tangentnedslag överfyllda Värld gäller det att ta i – och ”Blickens Äventyr” ägnar sig denna gång åt det synbarligen outtömliga ämnet ”religion och förolämpningar” som jag också skrivit en hel del om på sistone, låt vara i indirekt bemärkelse.

Författaren tror inte på begreppet ”heder” säger han, och jag är förstås enig. Det gör inte jag heller, inte i trosfrågor kanhända, men i form av heder som civilkurage, jovisst.. Diverse religioners heder, främst islams; konstaterar han också, är så lättkränkt att det nästan blir löjligt, och som jag själv demonstrerat, har det enligt Nordisk rättsuppfattning aldrig varit så, att ”förolämpning av någons heder” motiverar krig och våld, som Påven numera också tycks anse…

quote-the-appeal-of-political-correctness-is-that-it-attempts-to-change-men-s-souls-by-altering-how-they-anthony-daniels-psychiatrist-222584

Jag citerar, från ”blickens äventyr” skriven av Christer Brodén:

 

Filosofin diskuterar det värdefulla och det vördnadsvärda.  Om den som gör det bestraffas med många år i fängelse och tusen piskrapp, så har vi ett exempel på något som inte är religion. Och vad är det för filosofi bakom ISIS påstående, att duvuppfödning förolämpar Islam? Åtskilliga muslimer har den senaste tiden sagt just det. De har pekat på terror och våld och sagt: ”Det är inte Islam!” Beklagligtvis för dem är det väldigt många som hävdar att det är Islam. Många muslimer och många islamofober. — —  Det kan vara så, att religionens värde (heder och ära) finns i dess förmåga att filosofera. Då finns dess skam i oförmåga att filosofera. Då blir religionen bara tvångshandlingar, lagregler, ritualer och vidskepelse. Sharia.

Så är det. Det är skillnad på odogmatisk ”Asatro” och Dogmatisk och förstelnad sk ”fornsed” till exempel…

1511129_10152764854010939_7959274772038677740_n

Om de nio ”Dygderna” som inte alls finns i Asatron (artikel från 29 Januari 2015)

Ifall Asatron nu skulle vara en odogmatisk religion, som tilltalar folk av idag; så finns det förstås alltid de, som söker efter en massa dogmer och därför uppfinner en mängd nya sådana. Asatron har till exempel inga ”budord” men för vissa Asatroende i exempelvis USA så har detta varit för svårt att acceptera. På 1970-talet fanns det två herrar vid namn John Yeowell och John Gibbs-Bailey som kallade sig ”Odinister” och som genast ville ta bort alla andra gudar, gudinnor och väsen inom den Nordiska folkreligionen, så att den förvandlades till ett slags Monoteism. De insåg inte ens, att detta faktiskt strider emot hela dess grundläggande idé, och till råga på allt elände, så utvecklade sig ”odinisterna” så småningom till rena högerextremister och stavade sig själva som ”odhinists” också, vilket gjorde att många människor i Norden, på Island och även i USA med tiden blev skeptiskt inställda till dem.

Herrar Yeowell och Gibbs-Baily uppfann ett slags ”tio guds bud” (fast de egentligen bara var nio, som Naud-runans tal – varför förstår de som är kunniga i runor) som de tyckte, att alla skulle följa eller rätta sig efter, och påstod sedan, att detta var vad Asatron handlade om. Och än idag finns det förstås en massa Amerikaner, som tror att alla dessa påhitt står i Eddan, och att detta är ett ”autentiskt” stycke Nordiskt kultur, när ingenting i själva verket kunde vara felaktigare..

big_EPNIN

Till dessa Odinisters fördel kan det i och för sig sägas, att deras väldigt kristet färgade uppfattning av vad Sigdrifúmal och det sk ”Ljodatal Havámáls egentligen handlar om, blev uttryckt i väldigt allmänna ordalag, eller rättare sagt enstaka ord och fraser som egentligen inte säger någonting alls, utan kan tolkas lite hursomhelst vid behov, vilket också var precis vad de två amrisarna hade räknat ut. Ljodatal handlar om en rad galdrar, som Oden kan – de är hela 18 till antalet – och som han använder för att hela och hjälpa människorna, men de är visst inte några befallningar eller ens bud.

Sigdrifumál är också en uppräkning av galdrar, eller en lista på förmågor, som Valkyrian Sigdrifa eller Brynhild undervisar Sigurd Fafnesbane kring, och förmågorna motsvarar vad hon anser att en riktig hjälte bör kunna klara av eller veta här i livet, men utöver dessa positiva egenskaper eller det vetande som förmedlas, finns där inga budord eller liknande alls. Möjligen kan man säga att de motsvarar de ”sant kristliga dygder” som en kristen riddare borde ha enligt Bernhard av Clairvaux och flera andra kristna mystiker från 1000-talet, fanatiska män som hatade hedendomen, och som ville grunda olika slags krigiska munkordnar; även om det paradoxala i alltsammans var att de faktiskt hämtade sina ”riddardygder” just från den Germanska mytologi de så hjärtligt sade sig avsky.

2678013_1200_675Nyttiga egenskaper för en krigare är desamma i alla samhällen och alla tider. Dit hör exempelvis medlidande med de som har det svårt, samt förmåga att kommunicera…

Den kristne riddaren skall, sägs det: ”befria de orätt fängslade, bota de sjuka, föda de hungrande, klä de nakna, skydda de förföljda, begrava de döda och straffa de onda” och på sätt och vis är väl detta en vettig dygdekatalog, ifall nu alla kunde följa den. I och för sig är det inte fel att leva efter Tio Guds Bud heller – det har jag aldrig sagt – men problemet sitter just här: det är ovanligt få kristna som verkligen klarar av att följa dem, och förmodligen är de flesta människor inte mogna nog att följa sådana regler, och har heller inte förmåga nog att tolka dem i alla lägen, om vi nu skall vara realister.

70-tals Odinisternas ”dygdekatalog” såg ut såhär:

  1. Courage  eller Mod
  2. Truth eller Sanningsenlighet
  3. Honour eller Heder
  4. Fidelity eller Trohet
  5. Discipline eller Disciplin
  6. Hospitality eller Gästfrihet
  7. Self Reliance eller Självtillit
  8. Industriousness eller Flit
  9. Perseverance eller Uthållighet

Nästan allt det här är ju bra egenskaper på ett slagfält, eller för andliga krigare, men andra människors behov ser ut på helt andra sätt. Om vi istället för Hospitality sätter in ”kamratskap” och ”förbandsanda” stämmer det ännu bättre, men problemet är att det mycket snart uppstod käbbel ibland de Amerikanska Asatroende, som gick omkring och påstod ”Nej jag är mycket hederligare och ärofullare än du, som är ett trolöst svin, så det så !” eller ”Nej du säger emot, och det bevisar att du inte är ärofull, och dessutom tror du på sånt disciplinlöst fjolleri som yttrandefrihet och egna åsikter, varför du är en otrogen skithög som dessutom citerat vår store ledare fel på fyra kommatecken” och så vidare och så vidare…

På det här sättet kom man ju – som alla förstår – inte någonstans, och de ”Andliga krigare” som vanligen fanns i dessa små hedniska församlingar bildade ”Ring of Troth”, ”Asatru Folk Assembly” och andra hedniska samfund i dagens USA. I Sverige är det – betecknande nog – bara en enstaka sk ”fornsedare” i Bagarmossen utanför Stockholm, som alls tagit upp ”De nio Dygderna” fast han döpt om dem till ”De nio nycklarna” eftersom han ogillar ordet dygd (det kan man förvisso göra – det är lika missvisande som det ofta sorgligt missbrukade ordet ”heder”) och sedermera utgav han en småskrift om saken.

Stephen McNallen, oomstridd ledare för AFA eller Asatru Folk Assembly – som en smula missvisande fått rykte om sig att vara rasistiskt – tyckte under 1990-talet att det vore större idé att tala om vad dygderna ”inte” är för något, så att säga en dygdekatalog ”in reverse” – även om en sådan lista mest leder till fördömanden, kanhända – och kan missbrukas även den. Han uttryckte saken såhär:

  1. Strength is better than weakness
  2. Courage is better than cowardice
  3. Joy is better than guilt
  4. Honour is better than dishonour
  5. Freedom is better than slavery
  6. Kinship is better than alienation
  7. Realism is better than dogmatism
  8. Vigor is better than lifelessness
  9. Ancestry is better than universalism

Problemet här är väl vad man menar med ”Kinship” eller sammanhållning, och hur långt denna i så fall skall tillåtas gå, eller vad som exempelvis är ”Universalism” och som då kan brännmärkas med det ordet. Notera också att ”Disciplin” (som i militär dito) inte finns med på hans lista. AFA – som de kallas – tillåter inte personer utan Europeiskt ursprung att vara med, och därför har de betecknats som rasister. Nästan inga Asatrogna organisationer i resten av Världen har sådana begränsningar, utan anser, att Asatro är ett kulturellt fenomen i första hand, och att ingen kan uteslutas ur en kultur, förutsatt att han eller hon är intelligent nog att tillgodogöra sig den.

Alla samfund och organisationer har sina begränsningar. Exempelvis kan jag inte gå med i det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet av den mycket enkla orsaken, att jag inte är kvinna, och jag kommer inte in i Bilbyggareföreningen i Hallstahammars Ungdomsförbund heller, av den mycket enkla orsaken att jag är alldeles för gammal. Jag kan heller inte anse mig som Welterviktare i Boxning, eftersom jag faktiskt väger för mycket för att kalla mig för Weltervikt.

Snarare än att på det ”fornsediska” viset sprida lösa och helt obevisade rasist-anklagelser omkring mig, helt utan argument; måste jag faktiskt tillstå att Stephen McNallen må ha rätt i sak, i alla fall just här – i övrigt känner jag inte till hans åsikter, och precis som det Isländska Asatrúfélagid, anser jag att osvuret är bäst, och jag anser ingen för min vän, och ingen för min fiende innan jag vet närmare besked, eller har något att verkligen grunda den uppfattningen på.

Detsamma gäller förresten om det här, som vissa vill kalla för ”Dygd” – och det är allt jag för tillfället har att säga om ämnet – eftersom jag är en Polyteistisk Hedning som ni vet, och därför utan budord, men för den skull inte utan moral.

valkyries

 

 I vilket Jonas Thente omtalar en nyutgåva av Islänningasagorna, och använder termen Asatro..  – inlägg från 25 januari 2015

 

I Söndagsupplagan av Dagens Nyheter – fortfarande Sveriges största dagstidning omtalar recensenten Jonas Thente en nyutgåva av Islänningasagorna i en något rörig artikel, som annars mest handlar om populärkultur. Han använder termen Asatro, och konstaterar att detta är den allmänt och erkänt använda termen för den fortfarande utövade Fornnordiska religionen i vårt land. Men det är dåligt beställt med kunskapen och förståelsen på sina håll, konstaterar han också. Den Isländske förläggaren Johánn Sigurdsen får finansiera sin nyutgåva av 40 släktsagor och 49 sk ”thattur” eller tåtar – fragment av längre sagor – med bidrag från en privat stiftelse. Någon svensk distributör har inte hört av sig, och den svenska utgåvan får tills vidare endast säljas via nätet direkt från Island, erfar DN.

saenska1En länk till Sagaförlaget, varifrån hela verket kan beställas, anger DN dock inte, men man redovisar hur stor vedermöda en av den svenska utgåvans redaktörer, Gunnar D Hansson; haft med att försöka få Nordiska Rådets politiskt anställda tjänstemän att förstå, att det är skillnad på släktsagorna och Eddan.

Islänningasagorna skildrar några generationer, som utgår från de tidigaste norska landnamsmännen som trotsade världshavet för att upprätta nya boplatser på Island. Dessa landnamsmän och deras efterkommande skapade ett särpräglat samhälle, en fristat utan kung styrd av hövdingar som möttes på Alltinget, världens äldsta kända nationalförsamling, där de stiftade lagar och ingick förlikningar.

Hela verket, som nu finns i åtta band, betingar det ganska höga priset av 2198 SEK, vilket är mycket pengar för de oupplysta, som här får bekanta sig med en särpräglad Nordisk berättartradition, och återknyta till vår egen kultur. Islands släktsagor är också historiskt viktiga, och beskriver ofta verkliga, historiska personer som lever sina vardagliga liv tills de dras in i en kedja av händelser där deras personlighet sätts på hårda prov. Sagaförfattarna är mästare i att använda olika perspektiv och att skifta scener på ett sätt som påminner om modern filmteknik. Stilen är nykter och välbalanserad, fylld av ironi och briljanta formuleringar – så vem vill inte göra gemensam sak med Thente och DN.

Detta verk rekommenderas !

 

”Drömblotet” – ett brev från läsekretsen (inlägg från 1 Mars 2015)

 

Nu lämnar jag notiser om vårt land, som det tyvärr ser ut numera, och verkligheten, sådan den en gång nu är; och byter ämne för ett litet tag. Kanske är det välgörande. Brev och respons från läsekretsen är alltid välgörande, och jag fick ett brev från Henrik i Götaland apropos hans ”Drömblot” eller sätten att Blota. ”Blot” – det fina gamla fornnordiska ordet – använder vi Asatroende fortfarande för våra gärningar till Gudarnas ära. En del – utomstående och de som kanske inte vet bättre, tror väl att Blot skulle vara någotslags offer, men så är det inte.

Vi offrar inte till våra Gudar och Gudinnor, däremot, men skänker dem gärna gåvor, delar saker med dem och förärar dem vad vi tycker är lämpligt, och det är faktiskt en väldigt stor begreppsmässig skillnad, för i ordet ”offer” lägger människor ofta in uppoffringar eller besvär, vilket Blot inte alls handlar om. Inte heller handlar det om så hemska saker som kannibalism i symbolisk form (tänk bara på den fruktansvärda kristna sk ”Nattvarden” ) eller något annat sådant, som vi skulle hålla för ovärdigt. Blot skall för övrigt aldrig vara till besvär, just, utan är tvärtom en glädjefylld anledning att uttrycka gemenskap och vänskap med makterna – för vi är just ”vänner” eller ”Fulltrui” med makterna (det gamla ordet betyder ”fullt förtroende”, sådant man känner för en trofast vän) och vi dyrkar dem egentligen inte, och ber heller inte till dem. Allt sådant är kristna koncept. Säg snarare att vi vördar Asar och Vaner, och ser upp till dem, men detta är inte samma sak som slavisk underdånighet eller ”dyrkan”.

74632872

Blotsten och Blotplats vid Öjasjön i Blekinge

 Jag har en längre tid haft en dröm att förverkliga ett blot.

Blotet ska vara till Njords ära, framgångens gud i asatron. Blotet ska ske på västkusten.
Deltagarna ska vara klädda i vår tids klädkod, herrarna i kavaj och damerna i klänning.
Vad ska då blotas? Jo champagne och ostron. Det obligatoriska mjödet i horn får förstås vara med.

Problemet är ju bara att jag är ju egentligen emot djuroffer så hur det ska bli med just ostron är en teologisk fråga av vikt?

Men varför champagne och kavaj? Jo för att vi ska vara en levande tro och inte levande rollspel. Vi ska inte klä oss i äldre tiders kläder eller i alla fall inte känna oss tvingade att ha mer eller mindre rekonstruerade dräkter från en svunnen tid. De klädde sig efter sin tid och vi efter vår. Visst, vill någon klä sig som en viking så gör det men ärligt, vill vi vara den nya moderna tidens religion eller ett eko av en svunnen tid? Konservativt tänkande i extrema former leder bara till dumhet a´la kristendom och islam. Sedan får inte allt nytt anammas hur som helst heller.

Har du något ”drömblot?”

Henrik Andersson

Ja, Henrik, varför inte blota Ostron till Njord, då han är havets, skeppsbyggnadens och kustens gud också – mången äter ju ostron på krogen, och varför skulle då det ena slaget av ostronkonsumtion vara sämre än det andra, om man nu inte är vegetarian ? Många hedningar har väl genom åren tänkt förära Gudarna och Makterna vad de själva tycker är gott och riktigt, och jag håller verkligen med dig om att detta inte är en förstelnad, mossig ”forn sed” – för detta är sannerligen ingen lek, eller något levande rollspel eller något sådant.

Om du visste hur trött jag själv är på diverse inlägg från mindre seriösa utövare, av den typ som kallar sig ”Rådsgydjor”, ibland ”Rådgydjor” och ibland något annat, och som sedan säger, att allt detta är ”på lek” och ”bara ett experiment” för dem, medan de till sist visar sig vara medlemmar i Svenska Missionsförbundet, och ”hedningar” bara om måndagarna…

Själv tror jag inte att någon av oss någonsin blotat bara ”på lek” utan därför att det är på allvar, vad vi än känner; och när de som säger sig vara våra företrädare, eller ansvariga för hela grupper av hedningar uttrycker sig på det viset, kan man inte undgå att bli besviken. Djupt besviken till och med, om någon frågar mig. Men glöm det. Jag noterar, att de som tror att det går att ”leka” med makterna, får sina egna sorger och problem så småningom. Nemesis Divina, rent av. Kanske skriver jag ett inlägg om detta tragiska fall, och vad Nemesis verkligen innebär endera dagen, men låt mig ta upp lyckligare och gladare exempel, nu när vi ändå talar om något som ändå är positivt.

Ja, vad skall alla dessa ”liturgiska kläder” och utklädningslekar à la Viking tjäna till, i sådana här sammanhang ? När vi ändå har på oss andra kläder i vardagslag och vid festligare tillfällen vad vi kan kalla för modern högtidsdräkt, exempelvis kavaj eller lång klänning; varför inte göra det i blotsammanhang också ?? Här kommer några fina bilder jag nyss hittade på en sida tillhörande en bröllopsfotograf med det hedniska namnet Loke Roos som skildrar paret Maja och Eriks bröllop. De valde att gifta sig kristet, i Gamla Uppsala Kyrka (inget fel med det) men ärade Gudarna och platsen genom att gå upp på högarna och låta sig fotograferas där, på ett sätt som ändå uttrycker vördnad för miljön, och det är som du säger Henrik, viktigast är ärligheten..

Uppsala bröllopsfotografering Bröllopsfotograf Uppsala

Såhär kan ett blot också utföras !

Verdandi – den yngsta Nornan… (inlägg från 17 Maj 2015)

Alla någotsånär kloka människor vet, att Urd eller Ord är historiens och det förflutnas Norna, liksom Verdandi eller Vardande är framtidens. Skuld, slutligen är nuets Norna, eftersom nuet alltid står i skuld till det förflutna, och är en produkt därav. Verbet Varda, eller med andra ord bliva (som skall skiljas från begreppet Varat, eller existensen) är presens particip av verbet ”Vara” – för att nu vara grammatiskt exakt.

Framtida existens, med andra ord.

Under de åtta åren med Fredrik Reinfeldt har det gått fort utför med grammatikkunskaperna i de svenska skolorna, och själv har jag märkt att även svenska medborgare och etniska svenskar i vuxen ålder inte längre kan förstå skillnaden mellan två såpass enkla ord som varande och vardande, för detta är inte samma sak…

”Av jord är du kommen, jord skall du åter varda” säger de kristna. Jord, Gerd, Hertha, Earth är en gudinna i Asatron också. Det heter ”varde” ljus och inte ”var ljus” för detta är inte samma sak och har inte samma betydelse det heller. Sorgligt nog kan en hel del människor nuförtiden inte längre skilja på det här, och de behärskar inte längre det språk de faktiskt talar eller skriver; varför de gjort sig till urarva eller utestängda från sitt eget kulturarv.  Och torftigt språk röjer alltid ett torftigt tänkande.

normsVerdandi eller Framtiden står alltid i mitten på Asatrogna avbildningar av de tre Nornorna

Vardande, varav Nornan Verdandi fått sitt namn – till att skilja från Varande – som på alla Germanska och Indoeuropeiska språk är ett helt annat begrepp – är ett ord som inte bara finns i svenskan, fornnordiska eller alla de nordiska språken gemensamt. Det finns också i hela den Germanska och Indoeuropeiska språkfamiljen, som sagt – och Nornorna har sina motsvarigheter i Parcerna hos romarna, Moirerna hos grekerna, och Kelternas tre ödesgudinnor, som till och med Shakespeare skrev om. Hos alla dessa folkslag över hela Europa är Framtiden eller Vardandet alltid symboliserad av den yngsta (och kanske vackraste) av tre kloka systrar, och fornnordiska verða, kommer av urgermanska *werþanan. På tyska säger man werden och på holländska worden, på gotiska hette det wairþan. Alla dessa ord kommer från den urindoeuropeiska roten *wert- (”vända”). Jämför latinets vertō (”jag vrider”, ”jag vänder”) samt sanskrits वर्तयति (vartayati, ”vridandet”) – det är Nornorna som vänder trådarna i livets väv – så enkelt är det, och ödet vänder sig…

verthandi-1En Valkyrielik Verdandi och en manlig ”Skuld” för nutiden enligt 1800-talets uppfattning…

Nu har det via Wikipedia och det allmänna ”fornsederiets” fåtaliga anhängare spritts ut, att Skuld skulle vara framtidens Norna. Stämmer det ? Finns det alls något som talar för en sådan uppfattning ?? Låt oss kontrollera med källorna. Den enda källa, som nämner att Skuld skulle vara yngst, och därmed framtidens Norna, är Snorres sk ”Prosaiska Edda” eller förklaring av de Nordiska myterna från 1230-talet, men detta är en mycket sen källa. Voluspá nämner visserligen Nornorna i ordningen Urd, Verdandi och Skuld med Verdandi eller det framtida blivandet i mitten, medan nuets Norna skuld som vanligt i bildkonstens framställningar kommer på tredje plats där också. Detta visar antagligen att bildmässiga framställningar av Nornorna, med Verdandi eller framtiden som främst, var vanliga också på Voluspás tid – och om språkhistorikerna har rätt, kommer den Eddadikten kanske från östnordiskt område på 800-talet…

The-norns-norse-mythology-22598212-278-750

Otaliga konstnärer har under tidernas lopp sett Urd som äldst, Skuld som medelålders, och framtidens norna Verdandi som den yngsta av tre systrar. Så var det redan under nordiskt 800-tal…

Ända fram till 1900-talets mitt och Folke Ström (1961) samt Gro Steinsland (2005) var alla forskare och akademiska källor helt eniga om att endast och endast bara Verdandi var yngst. Skuld kan icke ta hennes plats, för då förvrider man hela Asatron till något annat, som aldrig funnits och aldrig kan äga bestånd i verkligheten…

RTR31O4F

Såhär illa kan det gå, om ”fornsederiets” fåntrattar får råda. Att sätta Skuld för framtiden blir verkligen inte bra…

Skuld, som bland annat står för skuldkänslor eller skulder i ekonomiskt hänseende, är inte en norna som vi bör låta råda för framtiden. Gör vi det, urartar hela livet, och vi vänder framtiden upp och ned – om vi alls får en framtid med ett sådant förvridet och snett betraktelsesätt. Under 1900-talets början fanns det faktiskt en liberal intellektuell rörelse i Sverige, som talande nog hade tagit Verdandis namn och som mycket snart kom i direkt konflikt med kristendomen.  Både Karl Staaf – som skulle grunda Folkpartiet – och självaste Hjalmar Branting fanns ibland dess medlemmar. Redan 1887 åtalades föreningen Verdandis medlemmar för hädelse i Uppsala, då de propagerade för kvinnans frigörelse, användning av preventivmedel (som väl har med att styra framtiden att göra om något !) och ett sunt sexualliv – alltsammans saker som de kristna alltid har avskytt, och försökt förhindra. Verdandi radikaliserades alltmer under 1960 talet, och blev en tid Maoistiskt, och till slut en del av Socialdemokration och det kristna, förtryckande etablissemanget i Sverige, men ännu vajar dess banderoller i parken utanför mitt fönster, i den tornlägenhet där detta skrivs..

Hursomhelst – under 1900 talets början var man eniga om att Verdandi var framtiden, och att det var under hennes fana, som ett nytt, rättvisare Sverige skulle skapas. Kanske något att ta fasta på, än idag ?

190px-Verdandi

Kanske är det också dags att granska Verdandi ur ett mer andligt perspektiv, innan detta långa inlägg slutar. En del menar att Verdandi, som den yngsta av ödesdiserna är den mest resoluta, och att hon raskt och oförtrutet hugger av livstråden för mycket som kunnat växa och frodas, alldeles för tidigt eller i otid. Hennes äldre systrar tycks ha mer av misskund, och ibland framstår Verdandi som grym eller vårdslös. Är de därför de räddhågsna, halvkristna och fega hela tiden fruktar henne; och inte inser hennes skönhet ?

IMG_4469

Är Verdandi ett slags dödens och ödets lillasyster ?

Visst, ibland är Verdandi aningen för vild eller kategorisk, som ungdomen alltid är. Klädd i dödens vita färg utdelar hon hugget över mången gordisk knut, men det lönar sig inte att gå omkring och frukta henne. Och för övrigt – vad blir bättre om Skuld, skuldkänslornas Norna, skulle råda över den enda framtid vi har ? Att hysa skuldkänslor är inte sunt, och inte bra i längden, särskilt inte i vardagen.

Å andra sidan möter vi i dagens Sverige hela tiden människor, som tycker att vi ska ha skuldkänslor för allt möjligt. Vi ska ha skuldkänslor för andra världskriget, trots att vi inte ens var med i det, och trots att huvuddelen av alla levande svenskar inte ens var födda eller ens påtänkta när det pågick. Vi skall ha skuldkänslor för den sk ”förintelsen” – trots att den inte på något sätt var vårt fel eller något vi alls var inblandade i överhuvudtaget (annat än att man tog livet av Folke Bernadotte och Raoul Wallenberg för oss – det var ju så de ”drabbade” sade tack, antar jag) , och vi ska nu också ha skuldkänslor för att ett antal personer från Rumänien, som annars rättvist nog har blivit utslängda från resten av Europa, skall kunna sitta på våra gator och smutsa ned och tigga, medan de lämnar sina barn vind för våg hemma i Rumänien. Sverige har förvandlats till Europas största genetiska soptipp, men inte bara det – vi skall också vara någotslags socialinrättning eller pengakontor, som delar ut välstånd till alla andra, samtidigt som vi inte alls mår såvärst väl själva längre – allt i det dåliga samvetets och den socialdemokratiska halvkristna världsförbättrarvyns namn, i evigheters evighet, amen…

tiggarna_1

Och om Skuld vore framtidens Norna, för vem ska vi då ha skuldkänslor ? För de som utnyttjar vår Allemansrätt för att skräpa ned och förstöra ?? – Knappast…

Psykologen Ingalill Roos från Göteborg skrev för en tid sedan en bok om Energitjuvar en term som hon myntat för att beskriva alla dem, som lever på att framkalla skuldkänslor hos andra. Sådana människor är inte bara de som tigger pengar av dig eller som vill stjäla av din tid, mitt ute på gatan – det kan också vara sådana som hela tiden anklagar dig för brott du aldrig någonsin begått, till exempel, eller som försöker svärta ned dig inför andra, exempelvis på Facebook eller sociala media – saker vi alla möter så gott som dagligen. Senast jag mötte en person som försökte skuldbelägga mig, var i förra veckan. Det gällde en kvinnlig vän som jag inte träffat på fem år, minst. Hon bjöd hem sig själv till mig, genom att be om mat och husrum, och när hon väl fått en god middag och talat ut om hur oändligt grått och trist hennes liv var nuförtiden, och hur illa hon trivdes med sin man, som jobbar alldeles för mycket enligt hennes egen åsikt, ville hon till och med hoppa i säng med mig. Nu är jag också till åren, och orkar väl inte lika mycket som förr, det är sant – men det finns ju andra sätt att tillfredsställa en kvinna.  En gemensam vän kom på besök nästföljande dag, och allt var frid och fröjd tills på söndagskvällen, då jag fick en störtflod av förolämpande SMS om ”vad jag gjort med henne” – detta efter att hon nämnt allt som förevarit för sin man, naturligtvis. Allt var alltså mitt fel – jag skulle alltså vara skyldig till att hon först bjuder hit sig, sedan hoppar i säng med mig av fri vilja, och för det tredje också hysa skuld eller skuldkänslor för att hon ångrat sig efteråt. Så sker det, när Nornorna lägger sina trådar härs och tvärs – det är allt jag säger.

Och otack är världens lön.

Det finns många religioner och läror, som skuldbelägger människan. Den allra värsta av dem är kristendomen, som har någonting som heter Läran om arvssynden vilken för det första dikterar, att alla människor skall vara födda onda och dåliga, för det andra att vi alltid skall gå omkring och känna skuld, vi är fattiga, dumma, syndiga, vi ska krypa omkring på knäna inför en ”allsmäktig” så kallad ”Gud” och ständigt mässa om hur bra och god denna Gud är, eftersom han annars kommer att straffa oss med att grilla oss levande i helvetet, osv osv i all oändlighet.

Turligt nog tillhör jag inte längre de individer, som envisas med att tro på detta skuldkomplex, eller på en och annan fd väninna, någonstans.

Bibelns Adam, förresten, är väl själva skolexemplet på en ”Energitjuv” eller en sådan, som orättmätigt projicerar sin skuld på andra…

the-blame-game

Observera ordvalet i den bibliska historien. Först skyller Adam på sin egen ”gud”. ”Kvinnan som du gav mig” – och sen på Eva – ”det var hon som gjorde, så att jag åt” och därmed föll för frestelsen – samma logik som min nu avpolletterade väninna – eller ungefär som en gammal Helan & Halvan sketch från det glada 1920-talet där Helan (spelad av Oliver Hardy) kastar en paj i ansiktet på Halvan (spelad av Stan Laurel) och sedan utbrister: ”Allt är DITT fel – för titta så du fick MIG att göra

Ja just det – ”Thanks for the information !” – Vad ska vi med alla dessa skitstövlar, som ständigt försöker inympa skuldkänslor på oss, och beskylla oss för än det ena, än det andra ? Blir våra liv bättre av sådant ??

Återigen, kvinnlig logik när den är som bäst, eller logiken hos vissa makthavare; kanhända, för makten kan alltid hitta på argument för att skuldbelägga enskilda, så fort de hyser en annan åsikt, eller säger något; som går makthavarna emot…

images-7

Men – så skulle aldrig någon Asatroende göra, och så gör Verdandi nog inte heller, för käckt och oförtrutet vandrar hon den raka vägen framåt, i ett slags Valkyrielik envishet.

Till sist ska det också sägas, att det kanske finns enstaka tillfällen i livet, då skuldkänslor liksom nornan Skuld kan stå för något bra, som i ekonomiska förbindelser eller i rättsaker till exempel – då om någonsin bör man hålla vad man lovat, och betala sina skulder – eller vid speciella omständigheter, liknande dem den store svenske författaren Stig Dagerman nämner i novellen ”Att döda ett barn” – vid sådana livsavgörande tragedier, är känslor av skuld berättigade – och det gäller kanske också vid moraliskt ansvar på ett högre plan – då vi talar om sådant som kallas befälsföring, yrkeslivet i allmänhet eller då en person kanske får ansvaret för många människor.

Jag lämnar er alla med slutet på min favoritscen ur Akira Kurosawas gamla film ”Drömmar” från 1990. I episoden, kallad ”Tunneln” möter personen först sin egen hund – som blev ”pansarvärnsdito” emot slutet – och sedan den pluton, han fört befäl över, illustrerad först av en enskild menig, han haft stor sympati för, och sedan alla de andra på en gång. Men – slutet är minnesvärt – för det lär oss att Vardandet eller det som ska komma – inte det förgångna – är den verkliga framtiden, och att det alltid finns hopp, trots allt. Skuld och Skuldkänslor kan tillhöra nuet, men deras tid är övergående. Det viktiga är att skapa något bättre, till sist. Och där står Verdandi för det verkliga ljuset.

 

Dags att reagera emot ”Fornsederiet” och Drogerna (inlägg från 19 Juli 2015)

Sedan jag publicerade mitt korta inlägg emot diverse samfund i Sverige, som säger sig utöva ”Forn Sed” och deras mycket oklara drogpolitik har jag fått många läsarreaktioner. Samtliga Asatroende jag talat med vill ha ett slut på ”fornsederiet” och tycker liksom jag att det är helt oacceptabelt att de här grupperna fortsätter att ge Hedendomen dåligt rykte genom att syssla med droger. För egen del står vi för nolltolerans emot den sortens påstådd ”andlig” verksamhet – för det kan vi väl ändå slå fast – droger, religion och ”andlig” verksamhet hör inte ihop överhuvudtaget.

En läsare skriver:

Vi är många som inte delar deras syn på asatron. Vore bra om deras inflytande kunde neutraliseras. Deras svagaste punkt är deras brist på moral och heder.

Och ur ett annat läsarbrev om ”fornsedare” och vad de står för saxar jag:

Jag vet inte vad de håller på med men asatron representerar de inte. Deras morgonandakter i radio t.ex… Vad är det för trams? Det finns mycket att säga om dem. Jag läste dina inlägg om blot och diverse polisiära ingripanden och du har helt rätt. Det hör inte hit, det är inte något jag vill kopplas till. Det är att missbruka sin ställning och det eventuella förtroende de kan ha bland sina medlemmar. Det hör inte till min religion. Tyvärr har de skapat någon slags legitimitet, troligtvis för att de härmar kyrkan så att folk kan relatera till något de känner igen istället för att se vad de egentligen gör. Pinsamma är vad de är.

tumblr_lakzjfgQmT1qer9b0o1_500

Jag har också fått höra talas om människor som ett visst samfund uteslutit, bara pga det faktum att de protesterat emot bruket av droger och andra fula ovanor i de här kretsarna. Precis som jag har de observerat, att alla de här påstått ”odogmatiska” vanorna som man ägnar sig åt vid Blot, sammankomster eller liknande inte är värdiga, och inte utgör någon acceptabel grund för varesig andlighet eller religionsutövning. Läs vad jag har skrivit i mitt inlägg ”Ingen Högtid utan Regler” här ovan, om ni inte tror mig, och ett par andra av de inlägg som jag publicerat i den här debatten.

Verklig Asatro är ingen ”odogmatisk” religion, för det finns faktiskt mycket tydliga grunder för dess utövande, bland annat i Eddan; och för övrigt finns det också regler, lagar och förordningar i vårt samhälle, som vi alla gör bäst i att följa. Flera läsare har uppmanat mig att publicera namnen på de här personerna som gripits på bar gärning eller som tydligen fått sina hem genomsökta av Polis, men som jag sagt gör jag inte det, eftersom mitt syfte bara är att göra slut på ”fornsederiet” en gång för alla och inte ”pricka” någon enskild. Jag sänker mig inte till motståndarnas nivå, och jag begår ingen hets emot enskilda personer, eftersom det inte är mitt sätt att komma tillrätta med dessa ständiga missförhållanden; som ”fornsederiet” och dess utövare hela tiden orsakar för oss andra, fullt hederliga Hedningar.

Klart är dock, att det måste till fler ingripanden från samhällets sida, eller en genomgripande reform; innan vi kan ha en fungerande och värdig Asatro i vårt land, liksom man faktiskt redan har på Island, i Danmark, Norge och på flera andra platser.

Å andra sidan kan man kanske säga, att det finns andra samfund – Katolska Kyrkan till exempel – som just nu verkar ha en lite väl oklar policy när det gäller det här med droger. Den 8-9 Juli blev det känt att Påven uttryckt en önskan om att vilja tugga löv från Coca-busken på sin resa i Sydamerika.

Pope Francis coca LatinoHans Helighet Franciscus I – en riktig ”Flummar-påve” ?

Detta innebär att Katolska Kyrkans policy och uttalanden vad gäller droger blivit åtskilligt oklar, eftersom Påven själv sagt att han ska omfatta just nolltolerans, och att sk ”recreational drugs” eller undfallenhet av andra skäl inte kan tillåtas. Förra året kom det fram, att kokain hittats i en bil tillhörande en av Påvens kardinaler, och den ansedda tidningen ”The Guardian” i Storbritannien frågar sig, var det hela egentligen ska sluta. Ska Påven nu röka på, helt enkelt, eller ska han också prova Khat (som är olagligt i Sverige, men förs hit av många somaliska invandrare) eller Kava-Kava, Betelnötter, Flugsvamp eller något annat rusmedel ?

– Ja, var sätter han gränsen, egentligen ?

När de som ska vara religiösa ledare uppför sig på det här viset, blir det ju inte precis tydligt för de troende, var kyrkan eller samfunden i själva verket står. Visserligen har Katolska Kyrkan alltid hävdat att ”Quod licet Jovi, non licet Bovi” med ett latinskt citat, som i översättning lyder ”Vad som är tillåtet för Jupiter, är inte tillåtet för Oxen” och som betyder, att vad som är förbjudet för vanliga människor, skall vara tillåtet för ledarna, eftersom de helt enkelt är finare än oss andra. Hyckleri, med ett annat ord. Citatet kommer från den hedniske författaren Terentius från början, men påven anser sig ju fortfarande vara ofelbar enligt vad som fastslogs år 1870 – och vad som redan Bismarck vände sig emot – och hans tilltag är därför inte alldeles oskyldigt. Tidigare har han bland annat sagt att det är ok att slå sina egna barn, så länge man inte slår dem i ansiktet, och att det är rätt att använda våld emot den eller de som förolämpar ens mor (och därmed i överförd bemärkelse den katolska kyrkan) – se andra inlägg i denna blogg.

När Påven håller på såhär, så gör han precis samma misstag som den ”gode” ur ett visst samfund som för två år sedan blev utsatt för Husundersökning, och ett allvarligt samtal från Svensk Polis rörande den personens drogvanor. Eller flera av ”fornsederiets” sk ledare, som också visat sig minst sagt drogliberala.

10968501_928815260463399_8337438878764036397_n

Det brister en smula i omdömet, om man nu kan säga så – och utan alla jämförelser mellan Katolska Kyrkan och ”fornsederi” i övrigt – Påven har kanske sina goda sidor – borde inte den här personen sluta verka som ”gode” överhuvudtaget, och borde inte vi alla Hedningar distansera oss från den här sortens personer ?

Nolltolerans innebär Nolltolerans.

Man kan inte tumma på reglerna, hela tiden sväva på målet, fuska, hyckla, gå omvägar eller inte veta vad man står – ifall man nu är en ärlig människa, vill säga. Någonstans måste det ändå finnas enkla, fasta regler, precis som jag skrivit – och verklig Hedendom och Asatro å den ena sidan, samt ”fornsederi” å den andra, har egentligen inte ett enda förbaskat dugg med varann att göra, som så många av mina läsare redan konstaterat, och till och med skrivit direkt till mig i sina kommentarer.

Det är dags att en gång för alla ta avstånd ifrån ”fornsedandet” och dess allt färre förespråkare.

Rusmedel, Narkotika, droger och liknande hör inte hemma i andliga eller religiösa sammanhang, och de ska heller inte ha någon plats där. När det går så långt som till Polisingripande emot de som skall vara ledare, så måste dessa ledare bort, och ersättas med bättre skickade personer – det är hela saken.

Ej så bra som man säger/ är ölet för människors ätt” säger Oden själv i Hávamál. ”Ju mer du dricker, dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen” står där också att läsa i Brates klassiska översättning. Eller, för att citera hela den trettonde strofen, som jag själv tolkat och översatt:

13
Ominnis hegri heitir                           Glömskans häger heter
sa er yfir aulþrom þrvmir,                 den som över ölandet svävar,
hann stelr geði gvma;                          han stjäl mannens vett;
þess fvgls fiaudrom                              av den fågelns fjädrar
ec fiotraþr varc                                      jag fjättrad var
i garði Gvnnlaþar.                                I Gunnlögs gård.

Oden själv har som den visaste och klokaste av gudar varnat oss för att hamna i ”fornsederi” eller annat dåligt sällskap. Han vill inte längre ha med detta patrask att göra, helt enkelt; utan håller dem ifrån sig. Så gör också jag själv, numera – och som Allfader kan jag också säga, att jag talar av egen erfarenhet, även om jag för den skull inte alls kan jämföra mig med honom.

Hell Odin !

Odin2

 Oden, tecknad av Paulus Indomitus

Eiktyrner, Heidrun och ruset… (inlägg från 26 Juli 2015)

Man ser mycket med anknytning till Asatro och Hedendom på nätet nuförtiden. Igår, till exempel, fick jag syn på den här bilden – som innehåller ett solklart fel enligt källorna, och som därför verkar komma från en grumlig källa. Jag har redan skrivit vad jag tycker om sådana källor, och de som orenar Asatrons friska vatten. Å andra sidan är detta med orena källor eller folk som skriver som de har förstånd till, inte det ända som är orent här i Världen, men det skall jag strax återkomma till..

11745348_10207630617866114_5633597038678520761_n

Detta är fel i sak, govänner. Geten Heidrun, som står på Valhalls tak och äter av trädet Lärads grenar, alstrar inte annat än mjöd. Hon betar inte av Yggdrasill, som många felaktigt tror, och hon frambringar inget vin, även om vin visst är känt i Eddan. ”Av vin lever Allfader allenast” heter det, och det innebär, att du som människa inte kan och inte ska leva av vin, för sådant tål bara en gud; och inte vem som helst; utan enbart den hugstarkaste av gudar. De som inte har så stark vilja eller hug, ska tvärtom akta sig för sådant, vilket är klart utsagt i Hávamál. Vin importerades till Norden före kristus – det vet vi av vinskopor i gravar från romersk järnålder. Heidrun, geten på Valhallstaket, nämns både i Grimnesmál och Hyndluljod, där trollkvinnan Hyndla tilltalar Freja med de berömda orden:

Du min vackra vän ränner ute om nätterna, som geten Heidrun gör bland sina bockar

men ingenstans hör vi talas om, att Heidrun skulle frambragt något annat än mjöd, vilket för det mesta är en långt alkoholsvagare dryck än vin, och dessutom var något man så gott som aldrig drack till vardags, eftersom mjöd är mycket dyrt, och måste tillverkas av honung – vilket också alltid betingat ett högt pris. Diverse amerikanska felaktigheter om att Heidrun skulle frambringa mjöd, mölska och öl, samt vin förutom det kan vi därför sänka i Nifelhel, där de väl rätteligen hör hemma.

tumblr_ns27bgjNyP1r0x8pno1_1280Och när de amerikanska turisterna sa ”show us your pussy” missförstod unga Heidrun alltihop !!??

För övrigt finns det en mängd kvinnor, som Heidrun Sigurdardottir – den isländska kraftsporterskan, som numera lär bo i Uppsala- som också lystrar till namnet Heidrun,  men det hör inte till mitt ämne för dagen. Ursäkta denna digression, men lasternas summa är konstant, heter det ju, och själv slösar jag ovanligt lite på vin, men desdo mer på kvinnor och sång…

GNM268_1_wMegalocerus, den ”Irländska Jättehjorten” fanns också i vårt land, och dog ut för mindre än 10 000 år sen – dess hornkrona hittas i Västsvenska och Danska mossar..

Desssutom finns den stora hjorten Eikthyrnir, eller han vars krona tornar upp sig som en stor ek, på Valhalls tak, och även han betar av Lärad (enligt Grimnesmál ) eller av ett träds grenar (”limum thess traes”) men inte någonstans står det, att hjorten skulle äta av just Yggdrasil. När det i Grimnesmáls trettiofemte strof nämns att Världsträdet får utstå mer, än människor vet, så står det visserligen att en hjort gnager det från ovan, men det står inte vad denna hjort heter. I prosaeddan står det däremot talat om inte mindre än fyra hjortar, Dainn och Dvalin, Duneyrr och Duraþrór, som häver sig och gnager halsarna fulla, och de nämns i Grimnesmáls trettiotredje strof, om ni nu vill veta. Ingenstans står det att Heidrun eller Eiktyrnir betar av Yggdrasill, men av just Lärad, det skuggande trädet.

megaloceros_by_tiffanyturrill-d6qjmg4Inte konstigt då, att mytens ”Eikthyrnir” vars krona nästan täckte himlen, faktiskt var ren verklighet…

Och Dvalinn, Dvalan, samt Dainn eller Döden nämns som ”Dvergr” eller ”upprätthållare” (den ursprungliga betydelsen av ordet Dvergr är en vägare eller en ”Dvärg” under toften på en båt) i Dvergatál Völuspás, medan Duneyrr kan betyda ”Dunögd” och ”Durathror” (inte ”tor”) en som är ”durig” som man ännu säger i svenska dialekter, alltså väldigt trött – ”kväljaren” vore kanske ett lika bra namn. Dessa nedbrytande krafter alstrar likt Eikthyrnir själv en massa älvar eller vattendrag, vilka också nämns i Eddan, och de kan vara sinnebild för regnmolnen, som faller från Världsträdet vars krona går upp i himlen, eller den naturliga destillationsprocess enligt vilken vattenånga blir till regn och snö, och kan förtätas till is – i det som vi kallar naturens eviga kretslopp. Det hade våra förfäder redan iakttagit, och till skillnad från de kristna, förstod de hur regn blev till.

 detail_of_antlered_figure_on_the_gundestrup_cauldronCerunnos eller Frej, naturens herre – med ännu en hjort (till vänster i bild)

De var inte de enda som skarpsynt iakttog naturen, och lärde sig av den. För att återgå till detta med mjödet och vinet, så var konsten att destillera (som inte är så svår – varje genomskinlig flaska eller glasbehållare med imma i, som ligger framme i solljus kan visa hur det går till) bevisligen redan uppfunnen på 200-talet, och får man tro Ryssarna, så var konsten att bränna Vodka redan fast etablerad i deras land på Vladimir den Stores tid, alltså 1000-talet, medan araberna kände till konsten att få ut ”al-khul” eller alkohol, ”det finaste” på arabiska ur vin eller mjöd redan på 700-talet. Många vikingar kan faktiskt ha fått smaka sprit, särskilt om de besökte kalifatet eller sydligare nejder. Först på 1430-talet får vi emellertid höra talas om gott svenskt brännvin, och det har också varit vårt vanligaste och starkaste rusmedel sedan dess. Hedning som jag är, tror jag på måttlighet, vilket också Hávamál föreskriver. På två år har jag knappt förbrukat mer än 33 cl kryddat brännvin, eftersom jag anser att det är en helig patriotisk plikt att ta en snaps på större nationella festdagar, om man nu är svensk, men annars förtär jag inte alkohol till vardags – bara till fest – och så har svensk sed varit i alla tider.

AM_738_4to_Eikthyrnir_HeidrunEikthyrnir (till vänster) och Heidrun (till höger) enligt en Isländsk 1600-talshandskrift

Inte någonstans, i någon enda historisk källa, står det skrivet om något annat rusmedel än just alkohol. Visserligen finns det en massa flummare och hippies i dagens värld som vill göra förfärligt mycket av det faktum att det hittats hampafrön (som inte har någon ruseffekt alls) ombord på Osebergsskeppet, men detta bevisar ingenting alls. Hampa användes huvudsakligen till hamprep och repslageri, och förutom det fanns det givetvis ”häxörter” typ Spikklubba, Bolmört och Tibast (uppkallat efter guden Tyr) för medicinskt bruk och som bedövningsmedel (eller abortivum i vissa fall) och även alkohol har såklart använts på samma sätt, eller till att tvätta sår med. Inte ens naturfolken känner till bruket av ”recreational drugs” eftersom deras användning av droger alltid varit rituell, när den nu alls förekommit – och vi har inte ett endaste enda bevis för att svamp någonsin använts som rusmedel i Norden, till exempel. Det enda som finns, det enda som är omvittnat och det enda som går att bevisa är just viss användning av alkohol – men mjöd och vin var liksom öl dyrt, och blev aldrig någonsin ”vardagsvara” förrän långt in på medeltiden.

Heiðrún_by_Lorenz_FrølichHeidrun och Mjödkaret, enligt Lorenz Frölichs uppfattning

Dessutom säger Hávamál såhär, förutom de sex eller sju strofer, som hela tiden varnar för dryckenskap:

Haldi-t maðr á keri,drekki þó at hófi mjöð,mæli þarft eða þegi,ókynnis þessvár þik engi maðr,at þú gangir snemma at sofa.

det vill säga, i min översättning:

”Håll dina män vid ölkaret, men drick du vid Gudahovet mjöd. Tala vad tarvas, eller tig ! Dig skall ingen man klandra, om tidigt du går att sova”

”Hofi” betyder här gudahov, och keri är ett ölkar. Den kloke dricker sparsamt eller inte alls. Han vänder sig direkt till gudarna, men låter de andra ha gille för sig. Så gör alla sanna hövdingar, eller de som vet att ta ansvar.

Patrasket, däremot – kan gärna få festa loss. Själv står jag över  allt sådant, och jag bryr mig inte…

images

”Mjöd må ej fattas manskapet, men Jarlar dricker sparsamt !”

Läs boken först – argumentera sedan… (inlägg från 7 Augusti 2015)

Flitigt läsa gör dig klok – därför – läs varenda bok !” lyder ett hederligt gammalt svenskt uttryck, skapat av Lundensaren Axel Wallengren. En som möjligen kan hjälpa oss att förstå det är bloggen ”Magiska Runor” – skriven av en ung svenska, som har till hobby att läsa just böcker. Just nu läser hon till exempel Mats G Larssons ”Vikingar i Österled” som innehåller en expose över Ingvar den Vittfarne, Väringagardet i Konstantinopel och alla dess fälttåg, samt Rysslands grundande… Och en spännande bok om Granhammarsmannen.

480700

Jag har alltid beundrat folk som haft en förmåga till att tänka efter, innan de uttalar sig. Lika väl som alla dem, som tar reda på fakta. habent sua fata libelli  sade en gång den hedniske författaren Terentianus Maurus på 200-talet. ”Böckerna har sina öden” brukar vi säga på svenska, och ifall ni inte har hört det här uttrycket förut, så är det så att även om en bok kan innehålla många kloka ord, lika väl som skämt och uppsluppenheter, så blir boken tyvärr aldrig bättre än sina läsare.  En del människor skall alltid tolka in saker i en text eller en bild som inte står där, inte finns där och inte ens nämns i den aktuella texten, mest beroende på deras egna fördomar. Jag har kallat de mer extrema fallen av sådana läsare för skitstövlar, helt enkelt – och det står jag för.

TROR någon exempelvis att man ”blir schnygg av Asatro” som jag skrev i gårdagens text ? Ok, det är ett positivt statement – och ni borde kanske prova – gå genast ur svenska kyrkan så får ni se – men vem som helst bland er kan nog förstå att det ligger en hel del IRONI i det påståendet också… För att inte tala om en viss humor…

Å andra sidan har väl alla läsare också samma tendenser till övertolkning, när de möter en ny text – och det är också just därför jag gillar bloggen ”Magiska Runor” eftersom den verkar ganska så kemiskt fri från allt sådant. Vi kan också tänka på det stora bråket mellan Universalister och Exklusivister i Asatrons Värld, som jag skrivit en hel del om helt nyligen.

Mcnallen-200x300Borde man inte läsa boken först, och döma efteråt, snarare än att göra precis tvärtom ?

Borta på det ”smala” förlaget Counter Currents, utges till exempel en nyutkommen bok av Stephen A. McNallen – kallad ”Asatru – a Native European Spirituality” som får en mycket lång och positiv recension. Recensenten, som är Protestant, Lutheran och inget annat, blir faktiskt övertygad genom vad han får se och uppleva på AFA:s blot och Ceremonier, som han deltar i. ”Ingen skall ju dömas ohörd” heter det ju, och recensenten konstaterar att det ligger en lugn, behaglig och rofylld andlig stämning över alltsammans, som han kan sympatisera med. Här, förresten – är en annan recension av samma bok – eftersom det är viktigt med perspektiv.

Samtidigt tänker jag på en del mindre lyckade ”fornsediska” blot jag upplevt i Sverige, som varit allt annat än rofyllda eller ”andliga”. Jag hänvisar till mina tidigare inlägg i det ämnet, eftersom jag inte behöver upprepa mig. Men i de fallen fylls jag av en ”väldigt dålig magkänsla” om ni förstår hur jag menar. Ändå har jag själv varit Gode i flera år, och sysslat med Asastro i organiserad form i mer än två och ett halvt decennium nu.  Denna bok vill jag i varje fall läsa själv – och den kommer jag också köpa in. Är Stephen Mc Nallen verkligen så farlig och dålig, som en del universalister säger ? I så fall, vill jag först ta del av hans argument, innan jag fortsätter uttala mig.

hagal-hpHur kan man säga att ett system eller en lära är fel, om man inte först provat den själv ?

tumblr_mg08lsH3Jb1s216xbo1_500

I och för sig en spekulativ teori, men…

84911610

Är det någon form av ”Stadhagaldr” vi ser på de båda Gallehushornen ?

Och apropos det här med ”boktips”… För de som är intresserade av det här med Run-Yoga och Stadhagaldr som jag också nämnt i veckan, så finns här en verklig klassiker på området. Den utkom för många år sedan, och jag köpte mitt exemplar i en okult bokhandel i Berkeley, Californien redan år 1980 – men nuförtiden kan man köpa samma bok från en helsvensk leverantör.

thorsson-edred-futhark

Ni borde också läsa följande mycket personliga skildring av Runorna och Asatron av en Engelsk gydja, som jag också träffat i verkligheten. Även den boken står på min bokhylla sen flera år. Numer kan man köpa den från amazon, och för övrigt vimlar det ju av alla sorters böcker om Asatro skrivna på Engelska. Det stora problemet med dem är just att de innehåller tolkningar, ibland helt utan rim och reson, ”framspånade” av sådana personer som aldrig brytt sig om att läsa Eddan, eller kontrollera originalkällorna..

31Ztx8nRYpL._BO1,204,203,200_

Därför brukar jag alltid rekommendera ett par svenska akademiska standardverk, som är fria från allt PK-tänk eller sk ”politisk korrekthet” och allehanda ”kulturpolitiska tillrättaläggningar” av det slag vi tyvärr fått uppleva en hel del av här i Sverige på senare år. Här, till exempel, är en mer än 40 år gammal bok, som fortfarande står sig väldigt bra i konkurrensen. Folke Ströms ”Nordisk Hedendom” går fortfarande utmärkt att läsa. För den som vill ha en nyare akademisk bok, kan man ta Gro Steinslands norska klassiker, som är betydligt bättre än enstaka ”moderna” verk som presenterats i Sverige.

9191c331-e01c-475d-822f-378a02cec221

Två goda akademiska verk, som bygger på solid faktaunderbyggnad, utan alltför mycket ”personliga tolkningar” och annan bråte, och utan fördomsfulla och rasistiska teorier om våra Nordiska förfäder (jo, man kan än idag hitta mycket sådant, särskilt i kristet färgad litteratur) Brian Branston och H R Ellis Davidsson höll sig båda fria från allt sådant, och försökte istället levandegöra Sagornas och Hávamáls budskap:

HR Davidson

1388576

Till sist vill jag slå ett slag för dessa båda böcker, utgivna av Östen Kjellman på det kontroversiella alternativförlaget Arktos Förlag. Mina fränder i Årsunda Viking har också recenserat den, och kommit fram till att det är en riktigt bra bok, som redovisar rikhaltiga fakta om Vikingatidens samhälle, kvinnans ställning och mycket annat. Dessa källor får vi aldrig se i standardverken, och Östen Kjellman är också kemiskt fri från kristna vantolkningar eller new age mumbo jumbo, som man kan finna riktigt tjockt med i amerikanska böcker…

dfs01_1

den-forna-seden-vol-2

Vill man verkligen lära sig hur det gamla ättesamhället såg ut, på gott och på ont, och hur Nordbornas försvarskrig emot de kristna såg ut (del 2 innehåller en utförlig krönika) samt mycket om Hug och Hamn, hur det verkligen var att födas, gifta sig, leva och till slut också dö i ett Asatroget kosmos, vet jag faktiskt inte några bättre ”source books” än dessa två. Vad som står i dem skall inte förväxlas med nutida new age, som också ibland påstår sig vara ”forn sed” utan att bidra med någon kunskap i ämnet.

Det här med att levandegöra Asatron, lära ut kunskap om den och sprida dess budskap kan man resonera länge om. Ett av de trevligare sätten hittade jag helt oförhappandes på en blogg som annars handlar om Marvels serietidningar – ett ämne jag tagit upp apropos deras Kitschiga Brynhilde, och deras ännu kitschigare Thor, men på länkarna här kan man höra en radioberättelse av en man som verkligen åkt till Island, och sammanträffat med Isländska Godar ur Asatrufelagidh – som också lärt ut något om myterna – vilket amerikanen bakom denna sida – försöker levandegöra genom att berätta själv. Del 1 handlar om Voluspás mäktiga skapelsemyt, medan del 2 behandlar Rigsthula eller berättelsen om Heimdalls resa runt världen – tolkad av en Amerikan

Apropos det här med populärkultur, och hur vi Hedningar borde förhålla oss till den, kommer här ett delvis ganska klokt inlägg, skrivet igår. Ni får ursäkta, att jag blott citerar:

What does it mean for old gods and their worshippers when the old gods are given new faces and personas in pop culture media? — — What do you do when you’ve been working with a deity for years and suddenly a character with their name, but a whole new mythology and personality, becomes a pop culture sensation? — —In general, I see most pop culture characters as thoughtforms of varying potency. When I think of Thor from the Marvel comics or movies, he has very, very little to do with the actual Norse deity. They share their name, title, and favorite weapon, they both come from a place called Asgard, and they both have relationships with other deities with familiar names, but that’s just about where the overlap ends. Marvel Thor and Deity Thor have vastly different personalities, different abilities, different histories and the nature of their relationships to other deities and with humans are quite different. — — These are not the same figures at all. The Thor from the Norse traditions is a fully formed deity with a long history and established devotional practices.

– Emily Carlin, ”New Faces for old Gods” – artikel på sajten ”Witches and pagans” 2015-08-06

Tidningen ”Kulturen” om Elsa Brita Titchenell – och ännu en ”häxblandning” (inlägg från 20 Augusti 2015)

De gustibus non erat disputandum” lyder ett latinskt och hedniskt ordspråk från den romerska tiden. Det betyder: ”Om tycke och smak bör man ej resonera”. Detta uttryck kommer helt osökt upp för mig, när jag läser i nät-tidningen ”Kulturen” hur dess medarbetare AnnaKarin Svedberg tydligen vill dra en lans för den nu skäligen bortglömda svensk-amerikanska författarinnan Elsa Brita Titchenell, vars översättning av Eddan – som kom ut redan på 1980-talet – dessvärre var en av de minst exakta och fladdriga jag någonsin sett, rent språkligt.

41YicXLMeML._SX328_BO1,204,203,200_Nej Tyvärr ! Denna bok står på min bokhylla sedan 1985, men bara som ett ”varnande exempel” och INTE som någon klassiker vad gäller Asatro (se mina tidigare boktips)

Jag anser absolut, att Eddan bör översättas så ordagrant och noga som det bara är möjligt. Påstått ”kreativa nytolkningar” tyder på mycket dålig respekt, och den som inte har någon språklig förmåga, bör kanske allrahelst avstå från att tolka in helt nya saker i Eddan överhuvudtaget. Exempelvis WH Audens och Thorpes översättningar av Eddan är långt bättre, i min smak. Annakarin Svedberg förstår nog vad jag talar om här, och hur jag tänker, för hon skriver

Mycket av det som tappats i den nordiska visdomen hänför hon till kristendomens intåg. Blandningen kristendom-hedendom ser hon som en ”märklig hybrid”, där båda missförstås

Ja – det är just det – säger jag. Att blanda ihop saker till ett enda mischmasch, leder sällan till något bra. ”Fornsederi” till exempel är just ett exempel på hedendom och kristendom i en enda, oaptitlig röra – och det är inte säkert, att Titchenells egen mycket unika häxblandning av Asatro och Teosofi passar så mycket bättre heller, i alla fall inte om ni frågar mig.

dscf0121_80814652Visst – man kan alltid experimentera hej vilt hemma i köket – men ”gott plus gott” blir inte godare för det… Det är inte säkert att du får ihop en njutbar blandning av vodka och messmör… med extra surströmmings-spad och hjortronlikör !

Elsa-Brita Titchenell föddes i Sverige 1915. Hon gick i Franska skolan i Stockholm och i Shanghai, innan hon avslutade sin utbildning i England. Från 1937 arbetade hon på svenska generalkonsulatet i Shanghai, där hon också verkade för att underlätta de allierades villkor under andra världskriget.

1985 kom hennes bok: The masks of Odin, utgiven på Theosophical University Press i Kalifornien. Hon hade då levt i USA sedan 1948 och arbetat under åtta år på California Institute of Technologi. Hon var också medredaktör för det teosofiska Sunrise magazine från 1989 till sin död 2002. — — Återväxten var tydligen problematisk. Ungdomen i USA sökte sig annorstädes än till teosofernas högkvarter, och hade andra ambitioner än att vilja förstå esoteriska tankegångar kring mänsklighetens ursprung och utveckling. — —Arvslängden måste sägas vara djupt odemokratisk inom den teosofiska Pasadena-grenen. Där fanns en Ledare, (versal påbjudet) som i princip bestämde allt. Hon/han var dessutom enväldigt utsedd av tidigare Ledare, vars beslut i detta inte blev känt förrän efter dennas bortgång. Hermetiskt, esoteriskt. Tanken var, förstod jag, att beslut om Ledaren inte kunde läggas i okunniga människohänder, och att det hela handlade om vad de osynliga Mästarna bortom tid och rum ansåg bäst för mänsklighetens fortsatta utveckling. (A-K Svedberg, ”Kulturen” 2015-08-19)

Ja, kära läsare – ni hör ju själva… Asatron har ingen Führer-princip eller Jesus, för det här med Führern och Jesus är ju samma sak...

Teosofi, enligt Madame Blavatskys gamla recept från 1890-talets viktorianska era, hör helt enkelt inte ihop med Asatro eller Nordisk Hedendom, det måste jag – med all respekt – säga först som sist. Det har inget alls med saken att göra, faktiskt. Anna Karin Svedberg försöker i det längsta bevisa sin tes, men helt utan att lyckas. Hon svänger sig med att Fredrik Sander, den svenske Edda-tolkaren från 1870-talet, precis som Viktor Rydberg (”Studier i Germanisk Mytologi”) insåg det indo-europeiska arvet, och att det faktiskt fanns en koppling mellan den indisk-vediska traditionen och den senare Asatron.

8802014003230Somliga drack kanske ”häxblandning” när de var 15 – men jag tyckte INTE det var gott ens då…

Myternas innehåll, från vilket håll i världen de än kommer, överensstämmer så ofta med varandra, att det knappast kan vara en tillfällighet, och slutsatsen blir då, att det bör ha funnits ”ett förhistoriskt system av vetenskap, filosofi och mystik, en gång gemensamt för hela mänskligheten.” (s 22, The masks of Odin).

Trams, säger jag. Det betyder det inte alls. Man behöver inte alls föreställa sig några ”hemliga mästare” i ett elfenbenstorn eller på en öde bergstopp i Tibet, som Blavatsky gjorde. Och om vissa myter liknar varann – komparativ mytologi och religionsforskning var rysligt outvecklad på 1800-talet – de hade hunnit till ”The golden bough” men inte mycket längre – så beror det snarare på allmänmänskliga fenomen, som Jungianska arketyper, eller det faktum att naturlandskapet påverkar kulturerna. Dessutom skall likheterna inte överdrivas. Bara för att Kinesisk mytologi innehåller drakar, och västerländsk folktro innehåller drakar, så behöver det inte nödvändigtvis betyda ett kollektivt ur-minne av dinosauriernas tidsålder, som teosoferna hävdar. Drakar i Kinesisk mytologi har en helt annan funktion än i väst – de är lyckobringare, medan vi ser dem som olycksbådande väsen.

Man kan bygga många teorier om Nordisk Mytologi, förvisso – och sen få dem att överensstämma med Teosofin, om man har den som ett slags ideologiskt filter.

Oden är Allfadern som bär alltings ursprung i sitt väsen. Hon hänvisar bland annat till det ”tredje öga” (intuitionens organ) som krympts till tallkottkörteln och inte längre fungerar så som det en gång var avsett. Hon hänvisar också till Odens två ögon – varav det ena kan vara dolt bakom en vidbrättad hatt, och hon berättar legenden om ögat som Oden offrade i Mimers brunn, för att uppnå djupare visdom.

Ett öga – offrat i visdomens brunn – är inte detsamma som tre. Buddhistiska begrepp, evighetsriket Deva Chan som en metafor för Valhall och så vidare är nog hemskt intressant för de teosofiskt insatta – tack, men nej tack – för jag tror faktiskt jag avstår. Varför inte lika gärna The Church of The Subgenius prat om ”the third nostril” – den tredje näsborren i så fall – eller ”The third fist of Bob !

Inga fler häxblandningar för min del.

Jag tänker inte ens slå till fru Svedberg med min ”tredje näve” – var nu den kan tänkas sitta på min kropp (Yngve Frej vet svaret !) för jag ”går inte igång” på detta – bildligt talat. Var och en får bli salig på sin tro, javisst – och fascinationen för myterna, och den kultur som ursprungligen var hennes – som åtminstone delvis nästan satt i generna, Else Brits egna gener – liksom Anna Karins – den har vi alla gemensamt.

På det planet – och kanske på andra – kan jag förstå Annakarin Svedberg, det kan jag visst. I övrigt, dock – blandar jag inte ihop äpplen med päron, och jag gör inga egna häxblandningar heller. ”Grogga med Gastar” som Kristet Utseende i Gnarp sjöng, på sin tid.

11358226_1613254035582288_1675358357_n

Äh du vet ba’ vadå ba ‘ – med så många positiva vibbar på vår sida kan vi inte förlora likksom asså… (Jo, det är just det vi kan!)

0

Lyd en VERKLIGT VIS gammal mans råd istället – Accept no substitutes !

11864833_10153584485047372_7922684568798940029_o

Kanske bäst sätta ut en VAKTPOST runt Edda-Översättningarna…

HSR_oval_web

Andreas Creutz om Asatrons sanna natur… (artikel från 9 Juni 2015)

Det finns alltid sådana, som tycker att det är enklare att bara ligga, än att resa sig upp. Och det finns alltid dem, som hellre bara vill sitta, och inte ta ett enda steg framåt. Det finns människor som aldrig tar ett språng och aldrig tänker en självständig tanke. Deras känsla för andlighet – om de nu alls har den – baseras på irrationella känslor, missuppfattningar och enstaka modeflugor, typ uttrycket ”forn sed”. Andreas Creutz, min gamle hedniske vän på bloggen Litteature Connoisseur, skrev här för leden ett inlägg om den sortens människor, och den djupa anti-intellektualism som tyvärr brett ut sig över dagens Hedniska Sverige. Han skriver:

Och frågan kan rimligen göras vidare: varför bry sig om någonting annat än att andas och äta över huvud taget?

Nå, jag tror att det är relevant att låta livet innehålla mer än att andas och äta. Åtminstone enligt min erfarenhet ger ökat vetande också en större upplevelse av livet. För varje ny insikt, varje nytt samband man förstår, så blir livet en aning djupare. Och man får lite fler referenspunkter att orientera sig utifrån, när man nu under en kort tid vandrar i det kaos som tillvaron är. Draperier dras ifrån, och där man tidigare intet såg, ser man nu fräscha utsikter, rika vyer.

– Åh, det går naturligtvis att leva sitt liv och endast stirra ner på varje steg som fötterna tar, nöjd med att andas och äta och hålla sig vid liv. Men nog kan vi låta livet vara mer än att hålla sig vid liv, nog kan vi tillåta oss både när- och fjärrsyn?

Quotation-Brandon-Travis-Ciaccio-knowledge-day-inspiration-Meetville-Quotes-130612

Om vi aldrig vågar gå tillbaka till källorna, bara fastna för påhittade eller fel använda termer och halvsanningar, kommer vi aldrig någonstans i vår andliga utveckling, för som Andreas Creutz säger:

Och varför bry sig om nordisk hedendom? För att de idéer som tänktes långt innan både vi och våra föräldrar och deras föräldrar föddes förmår inspirera våra tankar än i dag? För att hedendomens texter uppvisar en fräschör som sedan kvävdes under en annan ideologis hegemoni under tusen år? För att vi förstår lite mer genom att förstå hedendomen, än vad vi eljest hade gjort?

I dag har vi dessutom aldrig förut skådade möjligheter att skaffa oss kunskaper; aldrig har så mycket kunskap varit tillgänglig i sådan grad som nu; att försitta möjligheten att fördjupa sig synes mig vara att slå sig ner i en koja, när man utan större möda hade kunna bo i ett hus.

Jag tror på kunskapens värde. Jag tror att livet blir innehållsrikare ju mer kunskap vi samlat på oss. Och jag tror att belöningen för att jaga allt större kunskaper är ett långt och mångt mycket rikare liv än vad som varit möjligt kunskapen förutan.

Så varför veta mer? Jo, för att alternativet är att veta mindre, inse mindre, vara mindre.

ralphwsockman104775

Obildade människor är små människor. Små människor är ofta småaktiga, och därför drabbas de som söker kunskap ofta av rykten, smutskastning och ont förtal, som Andreas Creutz så riktigt konstaterar.  Och om du går inför en ”halvsanning” typ forn sed – inser du då inte att den halva du plockat upp, kan vara världens största osanning ?

Litilla stranda, litilla saeva, litill er gedh guma” står det i Hávamál. Man måste alltid gå tillbaka till källorna. Annars grumlas de. Alltid utöva källkritik, parat med självständigt tänkande. Turligt nog innehåller Asatron en gud – ibland den högste av Asar – som förkroppsligar själva sökandet efter kunskapen. Han är Oden. Han är enligt vissa den svåraste guden att ha, och om du vågar möta honom på din väg, kan du förvisso räkna med att bli ifrågasatt, men belöningarna är som sagt så mycket större…

odinsinitiationintowisdom

”Runor tog jag upp, ropade och tog..” (ur Runatal Havámáls, andra strofen – Havámál 139)

Om Gondul – den Mörka Valkyrian – Ond Hug, Sejd och Förbannelser… (artikel från 11 Augusti 2015)

Alla Valkyrior i Världen beskrivs inte genomgående som ljusa och snälla. Det finns också mörkare Valkyrior, som enligt vissa – främst kristna källor – har vad vi skulle kunna kalla en renodlat destruktiv sida. Den mest berömda av dem kallas Gondul, Gönndul, Gandul eller Ganhuld – hela ramsan med hennes namn är i sig en galder, som kan användas för att kalla på henne – men det gör man inte utan risk ! Gandul – hon med trollstaven eller Ganden – blev redan år 2006 föremål för en rikhaltig och intressant uppsats av den norske forskaren Eldar Heide som heter ”Gand – Sejd och Andevind” som man också kan ladda ned från nätet. Mycket av vad Eldar Heide skriver om är material från Tröndelagen i Norge, men jag känner igen hans uppgifter från sådant min egen släkt – främst farfar och farmor berättat för mig, angående det här med en del magiska musikinstrument typ ”Trollavina” (jag ska inte säga vad det är, eller hur en sådan tillverkas. Min farfar ägde flera sådana, för trots att han var Kyrkoherde och därmed kristen präst, var han mycket road av Folklivsforskning) och Eldar Heide hävdar till och med, att även Tors Hammare kan ha varit ett sådant magiskt redskap från början, även om jag själv inte är säker på just den punkten.

tumblr_nstwujWXOp1rkytbao1_540Den blir vigd åt döden, som möter en Valkyrias blick…

Gand – den nordiska trollstaven eller runkaveln – förekommer också i ortnamn som Gandvik, och Tolkiens kristna sagofigur Gandalf, även om denne engelske Oxfordprofessor sorgligt nog missförstod i stort sett allt om Nordisk mytologi – och indelade sin förljugna sagovärld i absolut gott och absolut ont, vilket däremot våra förfäder aldrig någonsin gjorde, eftersom detta strider emot hela Hedendomens väsen. Första gången Gondul dyker upp i den Norröna litteraturen som en självständig gestalt – hon nämns också i Vouspás namnverser över Valkyrior från tidigt 900-tal – är i Hakonármál där skalden Eyvind Skaldaspillr redogör för Håkon den godes död i slaget vid Fitjar i Norge 961. Kungen ser Gondul stå på en brant klippa med spjut i hand och övervaka slaget. Tillsammans med sin syster Skögul – den långa skuggan – gläds hon åt slaget, och det faktum att Oden får mer Einherjar i Valhall, på grund av alla goda krigare Håkon slår ihjäl, men han begår misstaget att möta hennes blick, och därefter går slaget emot honom. Håkon blir ”feig” eller Dödsvigd, och kommer till Valhall så småningom också…

fiction3b_fzxhta10013bbsaa

Flera mörka Valkyrior, som Torgerd Horgabrud och andra – de gränsar till släktfylgior, eller kvinnliga hjälperskor, som bara uppenbarar sig för manliga medlemmar av en och samma ätt nämns också i sagorna, men Gondul lär vara den som är allra värst, och den absolut blodtörstigaste av dem. I en liten sagotåt från den kristna tiden, som heter Sörla Thatt, men som antagligen är diktad och påhittad av två kristna präster vid 1300-talets slut – Jon Thordson och Magnus Thorhalson – båda var halvhedniska Islänningar – växer hon ut till ett demoniskt väsen. Det var också samma präster som relaterade myten om Freja och Brisingamen, förresten, och som påstod att Freja legat en natt var med de smideskunniga dvärgar, som gjorde hennes halsband, bara för att smäda henne. Egentligen var nog detta inte sant, och som jag berättat i ett annat inlägg har Freja själv sagt andra ord om den saken.

Alltnog. En gång fanns en konung, som hette Hedinn eller Hedning av Särkland, skriver 1300-tals prästerna, och han var ”mannar allherliga mannast”, alltså den härligaste bland män, samma uttryck från Harbadsljód i Eddan, som den halvfnoskige PK-professorn Lönnroth i Göteborg säger ”måste” översättas som Pojkvasker, fastän ordet inte alls betyder något sådant. En gång var denne starke, mäktige och vise konung ute på jakt i en skog, förtäljer sagan, och där kom han bort från sina män. Så fick han se en underskön kvinna sittande på en stol i skogen, och hon sade sig vara Valkyria och heta Gondul.

IMG_3426

 ”Men så fick han se en underskön kvinna sitta på en stol i skogen” (foto copyright Hedniska Tankar)

Kung Hedning fick av henne höra, att det fanns en enda man och Konung på Jorden som var bättre än honom, och det var Kung Högni av Danmark, som hade inte mindre än tjugo andra Kungar under sig. ”Den mannen skulle jag gärna vilja möta” sa Hedning, och så blev det också. Gondul gjorde så att Kungen återförenades med sina män, och i tidernas fullbordan reste de till Danmark. Där tävlade Hedning mot Högne, och de var jämnstarka och lika goda i allt, både statsklokhet, tavel, schack, brädspel, simning, skytte, svärdskonst och annat mera. De två Kungarna trivdes väl tillsammans och blev de allra bästa vänner, och så ingick de också Fostbrödralag.

Men så en dag mot slutet av sommaren fick Hedning se Gondul på nytt, sittande för sig själv i skogen, och nu tycktes hon än vackrare än första gången. Enligt en version höll hon ett dryckeshorn, enligt en annan ett äpple. Gondul frågade om Hedning och Högne mätt sina krafter, och han svarade att det var så. ”Men han är bättre än du, för han har en vacker hustru, men själv är du ogift” sa Gondul. Hedning drack ur hornet eller åt av äpplet, och då glömde han sin ed till Högni. Gondul rådde honom till dråp och att ta Högnes hustru med våld, men det ville Hedning inte gå med på. Hellre ville han gifta sig med Hild, som var Högnes dotter.

IMG_3451

”Där mötte han Gondul för tredje gången, sittande på en stor och jordfast sten” (Hedniska Tankar copyright)

Gondul gav honom nu det onda rådet att dräpa Högnis hustru, ta dottern med våld och fly till Särkland, vilket han också gjorde. Där mötte han Gondul för tredje gången, sittande på en stor och jordfast sten. Då gav hon honom en glömskedryck, och så vigde hon både Högni och honom åt Oden, men Hedning levde ändå länge efter detta. Så långt den kristet influerade sagan, som skildrar den ursprungliga Asatrons Valkyrior som onda häxor, i färd med att läsa förbannelser över folk. Också moderna ballader, sjungna av exempelvis Nick Cave, innehåller strofer som ”the third time he saw her” etc – och hela berättelsen andas mer av konstsaga, än av verklig myt.

Men trodde då 1300-talets människor att Gondul kunde just förhäxa och förbanna ? – Jo, det gjorde de faktiskt !

1324 dömdes en kvinna vid namn Ragnhild Tregagás eller Tröga gås (treg betyder trög på norska – än idag säger man ”din dumma gås!” i Sverige om ett visst slag av kvinnor) av kyrkan för uppenbart häxeri. Hon blev inte dödad – sådant gjorde man mest under den protestantiska tiden i Norden – den nuvarande ”Svenska” Kyrkan har mycket på sitt samvete. Medan hon hade varit gift hade hon haft ett förhållande med sin syssling, en man vid namn Bård. Men Bård skiftade hug – som män ibland gör – och blev då kär i en kvinna som hette Bergjot. Full av hat satte sig då Ragnhild och läst följande besvärjelse över dem:

Ritt ek i fra mer gondols ondu, æin þer i bak biti annar i briost þer biti þridi snui uppa þik hæimt oc ofund. Oc sidan þesse ord ero lesen skall spyta uppa þan er till syngzst.

I min översättning: ”Nu rider jag från mig Gonduls onda, en ska bita dig där bak, en annan i bröstet ditt, och på dig skall hämnd och avund sno sig. Och sedan dessa ord är lästa, skall man spotta på honom, som de sjöngs över”

Eftersom Ragnhild Tregagås ansågs som galen, sattes hon först i fängelse, och sen fick hon fasta på vatten och bröd två dagar i veckan i ett helt år, och därefter dömdes hon fredlös från Norge i sju år, för att gå på pilgrimsfärd och göra bot och bättring. Allt var hennes straff, för att ha sagt detta !

Eldar Heide tror nu att ”Gonduls ondo” ska vara Gonduls andar, men andra forskare – bland annat svensken Bo Almquist menar att det är Gonduls onda det handlar om, eftersom det kristna ordet ”önd” som kom först på medeltiden, alltid stavas med ö eller senare a – även på runstenar. Dessutom vet inte Eldar Heide om den här vävbrickan från Lund i Skåne, där det står en liknande förbannelse, skriven av en kvinna över en man.

dkskl13skuaraR : iki¶mar : afa ¶ (:) -on : m=n * krat * ¶ aallatti :

Texten lyder, på modern svenska: Svivors Ingemar ska ha min gråt – aallatti. Det står faktiskt ”Svivors” och inte Sigvors, har etymologer kommit fram till – och detta är inget riktigt namn, utan mera ett ”tvi!” – ”fy fan för Sigvor!” skulle vi säga på modern svenska. ”Aallati” eller ”Ålägg” på modern Skånska – ett ord jag hörde i min barndom, är när man ålägger eller tvingar någon att göra något obehagligt, som en förbannelse eller en ed. Kanhända är det här inget sammanträffande. Också den populära musikgruppen ”Garmarnas” många texter – deras karriär tog definitivt slut vid Melodifestivalen 1997 –  handlar påfallande ofta om svek, förbannelser, kvinnligt hat riktat emot män och annat sådant.

Gander, trollstavar och annat nämns ofta i sammanhanget, för mins: ”Jag slog er med min stav, förbannelsen vek – vållad av straffad moders grymma svek” som det står i texten ”straffad moder, straffad dotter”. Vad vi är inne på nu handlar om Ond Hug, eller ”Wishing unwell” som man säger på Engelska – en klar verkning av det som kallas sejd, varom mera nedan -men det är verkligen inga trevliga saker.

Att Garmarna som musikgrupp till sist splittrades, när de så ofta sjöng om ond hug, illvilja och förbannelser och utförde ett slags musikalisk sejd – är kanske mer än en tillfällighet. Första gången jag hörde talas om just Ond Hug var faktiskt i sällskap med min gamla farmor (Edda på Isländska – mormor heter för övrigt Elle) vid 12 års ålder ungefär. Vi hade besökt Väsby Kyrkogård, gravstället i den by där hon var född, och där också hennes farföräldrar låg begravna. Insatta läsare vet redan, att ”Vä” kommer av ”Vi” eller helig plats – och Väsby ligger i Ljotgodaland eller Luggude Härad – det land där Frej en gång härskade. I närheten finns också en by benämnd Kattarp, åt Freja – Frejs syster.

Väsby kyrka ligger på en liten kulle, där det också finns ett gravfält från äldre järnålder – nu totalförstört av kyrkan och den kristna kyrkogården. Min farmor noterade att hennes farföräldrars gravstenar råkat bli uppgrävda och ställda emot kyrkväggen av en oförstående förvaltning, och sa så helt stilla ”nu blir de gamle onda, när de ser sina stenar stå under takdroppet”. För henne var det helt självklart, att de döda liksom redan på bronsåldern delvis levde i sina gravar – eller i alla fall kunde se vad som hände på jorden. Vi gick vidare till kullens krön, där nu många kristna tyvärr ligger begravna. Farmor såg ut över de böljande sädesfälten, och sa: ”Här skall jag ligga – så att jag kan se den växande säden !” Mitt tolvåriga jag protesterade sakligt, att man ingenting kan se när man är död – men min farmor sa – ”får du växa och leva, ska du en gång veta bättre”. Då insåg jag, att fastän prästfru – så var hennes egen, personliga tro på ingen punkt överensstämmande med kristendomen, när det gällde livet efter detta. En annan gång – när jag frågade henne om saken – och undrade varför hon alls gifte sig med min farfar, sade hon ”Ja – vad tror du själv ? I början av kärlek, förstås, men det kan vara bra för annat med”. Senare i livet förstod jag vad hon menade. För en hugstark kvinna är det lätt att bli kallad häxa, men ingen skulle ju någonsin komma på att säga sådana ord om hustrun till en Kyrkoherde i Svenska Kyrkan – eller hur ? Och prästfruar hade rätt hög status vid 1900-talets början.   Hon har numera – enligt egen önskan – ingen gravsten alls – eftersom hon bara ville återvända till den jord och det land hon kom ifrån. Det var nog för henne. ”Den som vill minnas det goda jag gjort, kommer att minnas” sa hon – därmed reciterande Hávamáls ord om det goda eftermälet

Väsby_1684

Väsby i Ljotgodaland – som det såg ut på den första svenska kartan från 1684 (se ortnamnet upptill i bild)

Men så såg hon något på avstånd. Det var en liten tromb eller virvelvind, som rörde sig ute i sädesfältet.

tromb_small_1182360538_1320888”Ond hug går i rågen !”

Ond Hug går i Rågen !” sade hon då. ”Någon önskar oss illa, och deras Hug ellerr Håg kommer nu hitåt, för så är det med folk som är Hugstarka, att de kan sända hågen ut på vida vägar!”  Så hade hennes farmor och farfar sagt i sin tur, och oavsett om hon nu trodde på detta eller ej – hon kan ha sagt det halvt på skämt – så har jag senare i livet sett exakt samma tro på den onda hågens eller önskningens kraft i en bok av Bengt Ankarloo – som forskat mycket om 1600-talets häxprocesser – som heter ”Att stilla Herrevrede” och som fortfarande kan köpas i handeln. Den tar upp det märkliga fallet med häxerierna i Vegeholms mölla  på 1650-talet. Många personer blev då förgjorda med Sejd – en del blev sjuka – andra miste livet. Minnet av detta var fortfarande en levande tradition i landskapet, sådär 200 år efteråt, när min farmors morfar och farfäder levde.

51lnh6H+pdL._SL500_SY344_BO1,204,203,200_

Man kan naturligtvis skydda sig emot verkningarna av Ond hug, genom att kasta stål in i en tromb, exempelvis – i alla fall enligt folktron. Och andra motmedel finns också. Jag kan en hel del sådana, även om jag inte skulle räkna mig som särskilt vidskeplig – på 1920 talet skrev en engelsk kvinna som använde pseudonymen Dion Fortune en hel del om det här. Den ”hugstarke” eller hugstarka personen kan ibland vara helt omedveten om vad Hugen eller viljan kan ställa till med, ungefär som man i Medelhavsområdet ännu tror på ”det onda ögat” som en del människor kan ha, dock helt utan att mena något illa med det, och utan uppsåt att skada andra. Min farmor var i alla fall helt på det klara med att man ”aldrig fick gå och lägga sig arg” som hon uttryckte det, för då kan ilskan göra skada i kroppen medan man sover, och i värsta fall orsaka kräfta eller cancer, om det hela går tillräckligt långt. Hennes farföräldrar var också övertygade om att en man och en kvinna aldrig bör vara arga på varann i mer än tre nätter och tre dagar – ifall de inte löser sina konflikter inom den tidsramen, kommer ilskan utan tvekan manifestera sig inuti dem på något sätt, och då gäller det att någon ”klok” kan ta bort den, fortast möjligt. Dessutom trodde min farmor mycket på detta, som forskare i början av 1900-talet trodde var helt omöjligt.

1_kul_blixt_dscn9754_5581bb2ae087c358c6873add

 Kulblixt eller Klotblixt, Ball Lightning eller Kugelblitz är inget foto-hjälpmedel, ifall någon nu trodde det. Fenomenet har iakttagits ända från Vikingatiden och framåt, men fortfarande är forskare oeniga om vad Kulblixten egentligen består av, och vad fenomenet beror på. Somliga har gissat på kärnplasma, materiens fjärde aggregationstillstånd, men de flesta tror att det rör sig om någotslags elektrisk urladdning. Första gången man iakttog ”konstgjorda” kulblixtar lär ha varit ombord på Dieselelektriska ubåtar efter andra världskriget – batterierna hade då blivit så stora, att de kunde alstra både ljusbåge-fenomen eller eletriska laddningar, som verkade sväva i luften – och det är ett av tecknen på kulblixtar. I gamla tiders vidskepelse, däremot, var Kulblixten värre än så. Sejdmän och trollkarlar ansågs kunna styra den med blotta viljan, och moderna rapporter har visat att kulblixtar kan gå tvärs genom cementväggar, glasskivor som fönster ombord på bilar och flygplan, svänga runt hörn och dessutom explodera med en grov knall, ungefär som ett vanligt blixtnedslag, fast först efter flera minuter…

Ball_lightning

I Torekov på 1970-talet ska det ha hänt att fyra klotblixtar kom flygande i formation öster om byn, sänkte sig emot ett utvalt hus, flög in genom ytterdörren – som stod öppen – och runt i huset, som om de letat efter någon och något, och sedan ut igen för att explodera över andra byggnader, där de orsakade stor förödelse. Blixtar ska förstås inte kunna ändra riktning, eller röra sig runt hörn på det viset. Från Kina rapporterades så sent som 2014 om hur 170 svin dödats i olika betongstior, tillsammans med en kinesisk kvinna – också resultatet av flera klot, som attackerade samtidigt. Bengt Ankarloo, häx-forskaren, intygar att man på 1600-talet trodde att detta var en verkan av Ond Hug eller Sejd, men det tror vi kanske inte nu.

bl_kc135cocpitKlotblixt i Cockpit på modernt transportplan. Bild från amerikanska flygvapnet

FOA, nuvarande FOI, alltså Försvarsmaktens Forskningsinstitut, lär också ha haft ett projekt om Kulblixtar, som dock lades ned på grund av brist på pengar – och så mycket är klart – ifall väderkontroll, viljestyrda blixtar från skyn, ”ond hug” och annat sådant verkligen existerade och man kunde få det att fungera, rent empiriskt – så vore det ett ”domedagsvapen” som Stormakterna nog vore mycket intresserade att få tag i.  Gondul – den mörka Valkyrian – skulle kanske få sina motsvarigheter på morgondagens slagfält, men nu börjar vi närma oss de ganska utflippade domäner, i vilken filmen ”Men who stare at Goats” vistades…

Det lär finnas en folksaga i Mellanöstern, som säger att om tillräckligt många människor samlas i ett rum, instängda med en get, och de alla stirrar på geten tillräckligt länge, så kommer geten falla ihop och tvärdö av sig själv. Det fungerar dock bara, så länge de befinner sig i getens direkta åsyn, för om denna get inte är medveten om att man redan utsett den till ”syndabock” så händer inget.

Min far såg en gång Kulblixten tvärs över ett torg i Malmö. Den studsade fram över torgets kullerstenar, och började följa efter honom; ungefär som en stor hund. Efter tjugo-trettio sekunder var den mycket nära, och han kastade sig in i en portgång. Precis utanför portgången fanns ett avloppsgaller – och när kulblixten hann dit, exploderade den med en fruktansvärd knall. När han kom hem till sin mor igen, så sa hon bara: ”du ska veta, att din moders tankar följer dig, vartän du går. Därför kommer du alltid vara säker, så länge jag finns i livet”. Liknande uttalanden finns också i en del gamla runverser och lösfynd på kammar och annat från Vikingatid, förresten – och de lyder ungefär ”tänk du på mig, jag tänker på dig” eller något ditåt. Moderna arkeologer har försökt bortförklara det hela som fästmansgåvor eller liknande, men tron på Fylgior, Valkyrior och annat – inklusive destruktiv sejd var ändå en fullständig realitet.

gondul_by_leksotiger-d86myurGondul, som en modern fantasy-konstnär tänker sig henne

I Grette-sagan berättas till exempel om hela grupper av onda sejdare, som försöker mörda och ta livet av huvudpersonen på olika sätt – men Grettes egen ätt sejdar tillbaka, med dödligt resultat. Läser man Eyrbyggjar saga (som berättar om fullt historiska personer och ätter på 900-talets Island – många av platserna, där sagan utspelas, ser nästan exakt likadana ut idag) finns där en hel passage om hur en död Völva hämnas, och hur ett brinnande sälhuvud av eld (också ett slags klotblixt?) stiger upp under elden i långhuset, tills dess att den unge sonen Kjartan hamrar ned demon-sälen med en stor järnslägga, och driver ned den som en stolpe i marken. Trots detta, dör minst fem-sex personer av sjukdom den vintern. Det är förstås lätt att avfärda detta som ren vidskepelse eller spökhistorier – men jag har själv upplevt framgång, de få gånger jag alls uttalat förbannelser högt.

Nu är det inget jag gör lättvindigt, och man bör minnas att allt sådant, har ett mycket högt pris, som förr eller senare kommer att få betalas. Men min farmor – på sin tid – hon dog innan 2000-talet – insisterade på att hennes farföräldrar sagt henne att de som använder hågen eller hugen för att bota, kan få stora krafter – men de som behärskar vreden, eller ”ond hug” kommer att vara ”sju resor värre” eller sju gånger så starka – åtminstone i livstiden.

alsno

En gång i början på detta årtusende hände det sig att några klåpare eller ”fornsedare” skulle anordna ett ”Vikingabröllop” vid Alsnö Hus ruiner på Adelsö, som ni ser här. Men de gjorde nästan allting fel. Vid ett bröllop bör vigselförrättaren tillse att de närvarande är någorlunda nyktra (ett bröllop är en ed, och eder som man svär i fyllan och villan är inte giltiga) och dessutom spärra av och helga platsen med Vebönd, dvs Vi-band eller annat, precis som det gjordes under gammal tid. Dessutom – även om så inte var fallet här – kan man inte gifta bort personer som har alltför stor åldersskillnad med varandra (man kan inte gifta sig med ett barn!) eller gifta någon, då det inte är helt frivilligt eller mot någons vilja (sk ”shotgun wedding” vilket lär förekomma i USA)

Nu hade de  inte spärrat av platsen, utan stora, feta hereford-kor kom rakt in i ceremonin, nyfikna som de var. Brudparet fick kliva in på ett gärde, fullt med koskit och komockor, och där stod nu kor och oxar och glodde tillsammans med bröllopsvittnena – allt blev i högsta grad ovärdigt – och inom mig riktade jag all energi på de där korna, eftersom jag var ordentligt arg. Jag ska inte återge vad jag sade högt, den gången – men låt mig bara säga såhär, att jag anropade Tor och alla himlens makter att ingripa emot alltsammans.

14-svyle-147214531974eb05c0dSkulle du vilja åse hur någon firar sitt bröllop, stående upp till anklarna i koskit ? ”Fornsedare” gör sådant, men värdigt är det inte…

Tre dagar senare – inte mer ! – ringde en god vän, som fortfarande hugger runstenar ute på Adelsö. ”Du måste komma fort, fort!” sade han. ”Något fruktansvärt har hänt”. Jag frågade vad det var, och fick genast veta svaret. Blixten hade gått tvärs genom altarväggenAdelsö Kyrka, och fyra kor, som låg ut med väggen i en hage, hade blivit dödade med ens. Kanske var det samma kreatur som försökte störa bröllopsceremonin, kanske inte. Jag blev genast skamsen, och frågade om den lokale lantbrukaren, som ägde boskapen, möjligen hade dem försäkrade – och gudarna ske pris hade han en försäkring. Kyrkan – som stått i mer än 800 år – hade jag alls inte velat skada (man skadar inte kulturbyggnader och UNESCO Världsarv, men verkar för deras bevarande – åtminstone gör jag ) har mer än metertjocka väggar av gråsten, och blixten har aldrig gått igenom dem förr, inte heller senare.

Ni må tro, att det var kraft i den galdern !

Stave-Church-decoration-shield-maiden-Urnes-NorwayGonduls ”Gandrejd” eller Sejdfärd, från en Norsk Stavkyrka, 1100-talet

Nu finns det dem, som säger sig löpa omkring med Sejd och annat, även i våra moderna tider. Alla moderna Sejdare och Sejdmän jag talat med – i över 25 års tid eller mer än ett kvarts sekel av idel hedendom – för så länge har jag varit aktiv som Hedning – säger att Sejd är helt ofarligt, och att de bara sejdar för goda ändamål och goda syften, som spådomar, jaktlycka och annat. Det är till största delen helt sant. Sejd har blivit ett slags hobby, eller ett schamanskt verktyg för självkännedom, precis som yoga och meditation, ungefär.

Men i gamla tider var det inte så. Då hade sejd – och sejdmän och sejdkonor – ett mycket dåligt rykte. De kunde drabbas av Rag, eller Aergi, som man sa, och bli helt förvända och förvridna, ja fullständigt tokiga i huvudet, faktiskt – och både Björketorpsstenen, Saleby-stenen och många andra runstenar varnar uttryckligen för de skadliga bieffekter som kan uppstå av ond Sejd – för sejdarens del… Sådana stenar ska man inte gå nära, och inte heller försöka skada, helt enkelt.

Även idag finns det många Hedningar som absolut inte tycker om sejdfolk eller sejd, och heller inte vill att det ska utföras. Riskerna är helt enkelt för stora, säger Sejdens motståndare – och även om jag nu inte tror att det förhåller sig på just det viset alla gånger, så måste jag hålla med dem om att det inte helt kan uteslutas, att det någonstans i Norden sitter ett gäng högst tvivelaktiga figurer, som ägnar sig åt ”svart sejd” även om jag för min del inte sett eller mött dem – och det vill jag inte heller..

Den kände hedningen Keeron Ögren, skrev en gång på den skäligen inaktiva sajten ”Hedendom.se” följande:

Sejd är en form av trolldom där man hänfaller till horeri med onskefulla makter genom så kallad ergi. Sejd är ett sätt att kasta förbannelser och förgöra, och detta åstakommes genom att man ger sitt eget väsen till de onda makterna.

Ergi – ”Arghet” – det som väcker alla goda makters avsky. En beteckning på perversa och onaturliga beteenden som strider mot världens ordning. Det kan röra sig om sexuella utlevelser men även att vända sig mot livet så som sejd.

Så långt Keeron. Han menar ”hemfaller” och inte ”hänfaller” tror jag – det ordet finns inte i svenskan – men andemeningen är fullt klar. Man ska inte ha med mörka makter eller förbannelser att göra – utan vara som folk – och hålla sejdmän kort, eller på behörigt avstånd. Det är nog säkrast…

7bfd94aa34cc966c2dbd5a5fb120164aa934a05cdf75ebc89cc9ff7a450d9d21_1

Var som folk ! Var som Freja !!

 

Ber och ödmjukar sig de Asatroende inför sina Gudar ? (text från 2 januari 2016)

Ibland ser jag notiser från Asatroende i USA som gör mig en smula brydd, och ibland till och med upprörd… Vem som helst, med akademisk examen eller inte, kan idag ställa sig upp och påstå vad som helst, när som helst, hur som helst om Asatro, Nordisk Mytologi eller Kulturen i nutidens Norden, för den delen. Denna osed – för det är en osed det är fråga om, lika väl som den påstådda ”fornseden” i vissa kretsar här hemma i Sverige – kallas ibland för Cultural (mis)Appropriation på engelska – ett uttryck som inte har någon given motsvarighet på svenska språket, men som alluderar på denna fula vana att genast utropa sig själv till företrädare för en religion eller livsfilosofi man knappt begriper, eller inte ens läst in sig på.

För egen del har jag som alla vet varit med och grundat ett landsomfattande förbund inom Asatro (innan jag dumt nog ”släppte” det och det fullständigt urartade) och utövat och läst samt praktiserat detta i över trettio år nu, så jag anser mig faktiskt med ålderns rätt kunna uttala mig, när jag ser något som är alldeles för tokigt, eller helt faller utanför ramarna.

kneelingbronzeageMan har haft mage att påstå, att denna hällristning från Bohuslän skulle bevisa, att man under Bronsåldern ”bad” i knäböjande ställning inför sina gudar. Dessutom påstår nu en del amerikaner, att kristen ”bön”, knäböjande, liggande på marken, kryperi eller krypande och annat sådant skulle ha ingått i våra förfäders religion, eller Asatron som den utövas idag, vilket i och för sig är en annan sak. Emellertid -när jag hör sådant sakramentskandes trams, kort sagt, finner jag mig faktiskt föranlåten att reagera, för det förhåller sig precis tvärtom.

En verklig Asatroende ”ber” aldrig någonsin till sina gudar, därför att bön hursomhelst är ett kristet koncept, liksom all denna inställsamma vördnad inför en påstådd allsmäktighet. Det är inte så begreppet ”Fulltrui” fungerar, till exempel – eller det mycket personliga förhållande som råder mellan gudom och människa – läs på i Hrafnkel Frejsgodes Saga, till exempel, om ni inte tror mig. ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál, och det är så förhållandet till makterna ser ut. Du ger gudomen din tid och kraft, så länge du får något tillbaka, men ödmjuka dig och leva på knä som en kristen hund eller en Mohammedan, behöver du inte alls. För oss svenskar, nu såväl som förr, är allt sådant fullständigt främmande.

I Grágás, den isländska lagsamlingen, och ”Tryggdarmál” står det skrivet, att ”kristna män kryper och kravlar till kyrka, men hedna män går fria och stolta till tinget” och så har det alltid varit, så är det ännu, och så kommer det alltid att vara. Hedendomen innehåller inte någon falsk inställsamhet, eller något kryperi. Inte ens inför kungligheter skrädde man orden förr, och alla kan vi minnas Torgny Lagmans ord till Olof Skötkonung på Uppsalatinget – ”Men om du icke vill gå in på det som vi kräva, då skola vi falla över dig och dräpa dig och icke tåla av dig ofred eller olag. Så ha våra förfäder gjort; de störtade fem konungar i en källa på Mulatinget, då de hade blivit uppblåsta av övermod, liksom nu du emot oss. Säg nu strax, vilketdera du väljer!”

Kungadömet för var ett valkungadöme, inte ett arvkungadöme som idag – Lagmannen på Tinget dömde någon till Kung, och skötte inte kungen sina åligganden, eller sörjde för god äring och årsväxt, ja då kunde han bli avsatt, som kung Domalde till exempel, vars öde är tillräckligt bekant. Och med Gudarna och makterna var det på samma sätt. Hjälpte inte en Gud den som var ”Fulltrui” till honom, ja då kunde den ”troende” vända sig till andra makter i fortsättningen, och välja sig en ny gud för det ändamål, som nu var lämpligt.

Nu påstår en massa snurriga amerikaner en mängd dumheter, som mest har med kristet tankegods att göra, och säger sig ha hittat ”bevis” för den ”hedniska bönens” (a contradicition in terms !) själva existerande, till och med under bronsåldern och längre tillbaka. ”Bevisen” är minst sagt tunna, och kommer sig av ett rådbråkande och misstolkande av redan kända arkeologiska fynd, som hällristningen jag nyss visade.

Varje person, som har en smula sunt förnuft och som inte är amerikan, eller rent ut sagt korkad, bakom flötet, ”tappad bakom en vagn” ni vet – kan genast se att om de roende eller paddlande figurerna på hällristningen hukar sig ned, eller sitter på huk, så beror det just på att de ror eller paddlar i båtar och skepp, och visst inte deltar i någon religiös aktivitet alls. Visserligen finns en yxlyftande eller hammarlyftande figur med på det större skeppet på ristningen, och denna figur kan kanske identifieras som Tor – eller en Torsdyrkare.

Men – något bevis härför finns egentligen inte… det vet ar och en som studerat arkeologi på den mest grundläggande nivå.

Andra amerikaner har också anfört de kända statyetterna (från början två stycken) från Grevaensvenge, dansk bronsålder. Dessa påträffades redan på 1700-talet, och lär då ha sett ut såhär:

grevensvaenge4

Nuförtiden återstår endast en av dem, och han har också fått sällskap med minst ett tjugotal statyfynd, alla från Danmark, inklusive några ”akrobater” eller voltigörer, som de kallas, som gör baklängesvolter – just den rörelsen ses avbildad på hällristningar den också…  Dessutom – figurerna fanns sittande på en båtmodell, de ”ber” inte alls…Och – ”akrobaterna” avbildas alltid i Egtvedt-fyndets kända ”snörkjol” och är alldeles uppenbart kvinnor och inte män, därför att män på hällristningar som alla vet avbildas med könet tydligt markerat.

grevensvaenge

=bd-01-246

Nästan alla seriösa arkeologer har antagit, att figurerna från Graevensvaenge . som mycket riktigt är just ”yxlyftare” varit placerade ombord på en liten skeppsmodell, och Cornelius Tacitus – den romerske underrättelseofficeren som skrev ”Germania” nämner långt senare att vissa av Sveberna vid nedre Rhen dyrkar ”Isis” eller en kvinnlig guddom, som förs omkring på ett skepp… Skeppet från Grevensvaenge lär från början ha sett ut såhär:

alcisbronzeageFör övrigt skriver Tacitus – som hade haft befäl över all fjärrspaning och allt kavalleri inom en armékår på sådär 38 000 man under kejsar Tiberius tid – man vet vad man talar om, ifall man tilldelas en sådan befattning, att det utmärkande för Germanerna och deras religion överhuvudtaget, är just att de inte ber, inte ödmjukar sig eller krälar i stoftet inför sina Gudar, och att de också anser, att det är fel att stänga inne gudarna i hus eller byggnader eller ens ”tillbe” dem på Romerskt vis, även om de i och för sig ärar dem, ”i en andaktsfull stämning” Han nämner bara ett enda undantag från detta, och det rör Semnonerna, ”de äldsta av Sveberna” skriver han – dessa ansågs komma från just Norden eller sydsverige – och nya tolkningar av Egtvedt fyndet (se under ”arkeologi” här ovan) har också gett honom rätt på den punkten – Semnonerna har en helig lund, nämligen, som är så helig att om någon av misstag råkar ramla omkull inne i den, måste denne någon krypa eller rulla ut på marken, vilket aldrig någonsin förekommer annars… Man har också hittat ”påstådda bevis” för ”bön” i ett antal gudastatyer, som de här, vilka några till och med anser skall avbilda ”Freja” -även om det annars inte finns det ringaste bevis för att just Freja dyrkades under nordisk bronsålder:

image470

Det enda som identifieringen av denna 3 cm höga figurin som ”Freja” egentligen bygger på, är att figuren har förgyllda ögon – och att Freja gråter tårar av guld enligt Eddan, plus att hon har ett snörskört av Egtvedt-modell – man har ansett att bara yngre kvinnor bar dessa – men det är fel i sak, eftersom nyare fynd av samma plagg från Sverige bevisar, att det bars av kvinnor upp till i alla fall 45 års ålder, och 45 år var inte att anse som ”ungt” under bronsåldern, knappt ens idag heller. Förutom det – vad avbildar figuren ? En mänsklig tillbedjare, eller gudomen själv, alternativt båda två – och vad är det egentligen, som visas ? En ung kvinna i dagens Holland, har försökt avbilda sig själv såhär, i en korrekt rekonstruerad Egtvedt-dräkt (jodå, originalets färger var tydliga och klara, även om de kanske inte bestod av just vinrött eller lila)

walpurgisnacht008-1

Är det ens en ”bön” vi ser ? Bara för att en person sitter på marken, lyfter höger arm för att påkalla uppmärksamhet (hos åskådare eller inför makterna ?) och håller vänster hand över hjärtat, behöver det visst inte betyda att man ”ber” alls. I dagens Japan, tille xempel, brutar Shinto-utövare klappa i händerna framför helgedomens ingång, och sedan knäppa händerna – och återigen misstolkar och vanställer amerikanska besökare detta som ”bevis” för något som liknar en kristen böneritual, fast det inte alls är så överhuvudtaget för en Japan – vad man gör är bara att påkalla gudomens uppmärksamhet, som sagt, man krälar inte i stoftet eller ödmjukar sig inför den.

Diverse fynd, hämtade från romerskt område – som helt rakt ut i tomma luften påstås föreställa Sveber eller andra Germanfolk – har också ”använts” av kristna amerikanska ”amatörforskare” (eller vantolkare, ”fornsedare” och annan oseriös bråte) som påstådda bevis för att det skulle finnas eller ha funnits någonting liknande den kristna bönen och dess ständiga knäfall, förödmjukelse och förnedring av den enskilda människan, enligt formler som ”jag fattiga syndare” osv osv…

Allt sådant är Asatron fjärran, eftersom det strider emot dess natur, och det behöver man inte vara arkeolog för att begripa..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Statyetten ovan har hittats i Rhenområdet, men vem föreställer den ? Det kan lika gärna vara en besegrad kelt eller galler som en german, och för övrigt måste man komma ihåg att den sortens framställningar av ”besegrade” folkslag var vanliga i romersk konst – se Trajanus triumfbåge, till exempel – fast det där gäller daker, och inte ens kelter – och att sådana framställningar fanns både före och efter Tacitus, eller det tidiga kejsardömets epok.

Det gäller inte minst de många ”Judea Capta” mynten, som man utgav efter segern över judarna, till exempel…

m20-6

Antag nu att någon i dagens amerika skulle skriva på nätet och påstå, att dessa mynt avbildar ett antikt judiskt gudstjänstbruk ? Genast skulle skrän av förtrytelse utbryta, vilda tillrättavisningar utdelas, och alla skulle tycka att det vore synnerligen fördomsfullt – med rätta ! – men Asatron kan man alltså förolämpa och vanställa hursomhelst, för den har ju inga försvarare nuförtiden… eller har den det ?

Bön, i kristen mening, har kort sagt aldrig förekommit i Norden, i det fria Germanien eller inom Asatro, keltisk religion eller vad ni nu vill. Hela konceptet är kristet, och det finns ingen som helst anledning att försöka införa det här heller. Inte med mindre än att vi gör våld på oss själva, vår tro och andra människor, och det skall vi verkligen inte göra.

”There ain’t no such thing as a free Lunch…” (text från 11 januari 2016)

Om Amerikanerna nu börjat förvanska och förkristliga Asatron, och dragit in helt ovidkommande kristna begrepp som bön och liknande i sammanhanget – sådana saker hör inte hemma i vår Gudadyrkan eller asatron som filosofiskt och etiskt system överhuvudtaget – varesig nu eller i ett historiskt sammanhang – så kan jag själv bara erinra dem om ett av deras egna idiomatiska uttryck: ”There ain’t no such thing as a free lunch !” eller på svenska ”Det finns inte något som heter ”En gratis lunch”.

Många människor, särskilt i dagens ryggradslösa, genomkristnade och Sverige tycks tro, att så fort något är gratis och de kan leva, äta, dricka och festa loss på någon annans bekostnad, så är allt frid och fröjd. Men inget samhälle kan fungera så, och ingen andlighet kan heller inte fungera så, i alla fall inte i längden. Saker och ting kostar alltid att producera, oavsett om det nu är något så enkelt som en måltid vi talar om eller något andligt exempel. Lunchen du äter måste nämligen komma någonstans ifrån. Den är inte gratis, bara därför att någon annan ska stå för fiolerna och betala, eller du försöker äta upp vad som inte är ditt på samhällets bekostnad – vilket du inte bör göra.

Tänk efter hur det naturliga kretsloppet fungerar, och hur naturen är beskaffad. Finns det någon ”gratis” produktion av någonting alls där kanske ? – Nej, så fungerar det inte. All föda och allt vi ser i naturen omkring oss produceras av andra varelser, om så bara bakterier eller encelliga organismer (ja, det finns jäst i bröd och öl !) och va vi äter eller drar nytta av, blir till någon annans förfång, eller rent av undergång. Allt levande ingår i en balans, eller det vi kallar Urds Väv, och då finns det inget utrymme för ”gratisätare” eller de som gratis tär, vegeterar eller parasiterar på andra.

Skulle du egentligen vilja parasitera på Gudarna och resten av Universum ?

Det är ju precis vad de kristna gör, eller säger sig göra, när de vill ha ”gratis frälsning” och alla önskningars omedelbara uppfyllelse via deras böne-trams.

dscn5591_2_43246106

Somliga tror att bara därför att de själva är stora i truten och på måsars och skadedjurs vis ropar ”Ska ha ! Ska Ha ! Ska ha!” hela tiden, eller kommer med ”kristna böner” så skall de få allting gratis… Men inget samhälle funkar så…

Cersetori_romani

Tänk efter hur en ständigt bönerabblande, önskande, krävande, tagande människa ser ut i makternas ögon… En som bara tar, tar, tar och tar, men aldrig ger något tillbaka till resten av universum, men som bara kräver att bli försörjd, och få önskningar uppfyllda hela tiden… Tror du att Gudarna, och i synnerhet gudar och makter som Tor och Oden skulle tycka om en sådan person, som uppför sig ungefär som ett slags smutsig tiggare, men som aldrig blotar eller ger makterna ett eget offer ?

Gåva kräver att gengåva gives !” är det första av Hávamáls bud. Du kan inte bara begära, att du ska få saker gratis eller utan att själv göra en insats av makterna – om så bara symboliskt – redan denna Blogg är på sätt och vis ett Blot eller ett offer – den tar tid och kraft att göra, och jag har aldrig tjänat en enda spänn på den – det är heller inte bloggens syfte.

No-Pasaran-2012-as-worn-by-Nadezhda-Tolokonnikova

Oden är visserligen ”Allfader” – det är sant – men han är inte den sortens fader som ständigt beskäftigt springer omkring och torkar oss i röven, bara därför att vi inte orkar göra det själva. Frigg, Himladrottningen, hör inte böner – du får själv lära dig att sätta på dina skor, och ge dig ut i världen och vandra och arbeta, om du alls ska få något av henne – och frågan är inte vad Frigg ska göra för dig, eller resten av makterna – utan vad du kan göra för ditt land och ditt samhälle – det måste du begripa först av allt.

583

Gudarna och Makterna påverkas inte av ”böner” eller tomma ord ! De kräver, att du står upp för dig själv !!

(Vi får prövningar i livet, därför att vi ska bli starkare, och lära oss uthärda dem)

I det förra inlägget smulade jag fullständigt sönder alla löjeväckande ”bevis” för att ”böner” eller knäfallande, framstupa liggande med ändan i vädret eller andra befängda semitiska påfund från mellanöstern någonsin skulle ha existerat norr om Alperna, vilket en del akademiker i USA skrattretande nog har börjat hävda, bara därför att de egentligen är kristna själva, men tagit namn av Asatroende. Det finns faktiskt inga skriftliga bevis heller, inte ens från sen vikingatid eller järnåldern och framåt. Den enda autentiska ögonvittnesskildring där det påstås, att en Nordbo skulle ha knäfallit eller lagt sig framstupa inför sina gudar är Ibn Fadhlans berömda ”Risala” och det är långtifrån en opartisk eller problemfri källa, eftersom den är skriven av en rättrogen muslim på 800-talet, med många förklenande och fördomsfulla uttalanden om Nordbor eller rättare sagt Väringar i Ryssland överhuvudtaget. Ibn Fadhlan mötte dem i egenskap av Kalifens sändebud till Volgabulgarernas land, minst 400 km öster om dagens Moskva, och att ta förhållandena där som en intäkt för hur det verkligen var i dåtidens Norden, skulle nog ingen seriös historiker acceptera. Dessutom är de äldsta handskrifter av Ibn Fadhlan som bevarats från 1200-talet och vidare framåt, och avskrifter av ett nu förlorat original, så vi kan inte veta om de försetts med tillägg eller ”språkliga redigeringar” under tidernas lopp.

Utöver ett omnämnande i Flateyarboken från 1200-talet, där en viking under pågående strid påstås knäfalla och be till sin släkts Fylgior, alltså personifikationer av den egna ätten (men inte Gudar eller Gudinnor – detta är en annan sak !) är det mycket tunnsått med alla de påstådda ”bevis” amerikanerna trott sig finna. Bevis på motsatsen – man Blotade – men bedde aldrig – och att ingen, absolut ingen, förväntade sig något sådant som mirakel, eller ”gratis luncher” som dessa kristna är mycket vanligare. För övrigt – hur realistiskt skulle det vara, att en person mitt under ett större sjöslag – i det här fallet Håkon Jarl, som också lovar Fylgiorna sin äldste son – mitt under pilregn och liknande sätter sig ned på huk, helt passiv, som en tiggare ? En sådan skildring kan inte kallas realistisk…

Gånge Rolf och andra kända vikingahövdingar knäföll aldrig – inte ens för Påvar eller Frankiske kejsaren ! Tvärtom möter vi i sagorna den uppgiften, att när Påven uppmanade Gånge Rolf eller Rollo att kyssa hans fot, tog denne helt sonika tag i foten, och vände påven upp och ned – under mängdens jubel. Läs också den berömda skildringen av Torgny Lagmans ord till Olof Skötkonung på Uppsalatinget, och du ska se, att allt knäfallande var helt främmande i den nordiska föreställningsvärlden, där man mötte också själva gudarna som likar.

t_a_d2005-03-09_h11_m29_s04Gudar och makter – liksom Jarlar och Kungar – mötte man stående  – utan att knäfalla eller fegt kräla i stoftet…

I en sen islänningasaga, Harðar saga og Holmverja 38 står omtalat om en enstaka isländsk särling, en viss Thorstein, som brukade knäfalla inför en helig sten i en enslig fjälldal uppe på Ilsland, men detta räknades inte som något normalt bruk, utan en mycket underlig och avvikande sed, som man måste påpeka också själva ovanligheten i. En annan självrådig Gode eller hednisk präst, påstås i en sen källa (Kjalanesinga Saga) från 1300-talet – full av kristen påverkan och säkert inte historisk alls – om en annan Thorstein, som påstås ha ett ”tempel” (så hette det inte, det heter Gudahov som alla bildade människor vet) där han tvingade menigheten att knäfalla eller lägga sig framstupa, men folk på trakten höll inte med om saken. En viss Bui förklarades fredlös av denne självrådige Gode – alla Godar och Gydjor är som bekant folkvalda, och populister har väl alltid funnits – men detta hade Thorstein Gode ingenting för, för Bui smög tillbaka in i gudahovet och dräpte på en gång Thorstein, när han låg framstupa framför Tors altare, står det i sagan…

Låt detta bli en läxa och en nyttig varning för er, o ni hedna och ni ludna !

muslim_praying_s600x600

Källan verkar snarare varna eller avråda från knäfallande och allt sådant, och kan nog tas som en sen satir – men låt oss nu fråga – varifrån kommer egentligen själva ordet eller uttrycket ”att be” och vad betyder det ? Hur kom det in i svenskan, de nordiska språken eller Germanska språk alls ?

Be – som ord – kommer av substantivet ”Bud” som betyder meddelande, order, befallning eller juridiskt bindande regel.

Därom är alla någorlunda sansade etymologer eller språkforskare ense. Ordet är nära besläktat med ”bjuda” vilket ursprungligen betydde befalla, som i ”konungens bud” eller ”lagarna bjuder” och kommer av ett fornnordiskt och indoeuropeiskt ”budh”, ”bodh”. Än idag bjuder vi på auktioner, till exempel, och det är ett juridiskt bindande anbud vi då avlämnar, ingen religiös handling. Man talar om ”får jag be om största möjliga tystnad” och det är inget knäfallande eller bugande man då ägnar sig åt, men en direkt uppmaning som avges. Likaså kan man säga ”får jag be om ett kilo kalvstek” men detta är ingen önskan, utan en beställning, en order till slaktaren om att leverera den begärda kalvsteken för pengar, naturligtvis.

Likaså talas det om ”budh” eller bud i de nordiska sagorna, som i ord typ ”budkavle” eller ”sändebud” till exempel, men aldrig, aldrig någonsin om ”bön” eller ”bud” i religiös bemärkelse. Alla sådana exempel eller användningar av ordet kom först efter reformationen på 1500-talet, säger Svenska Akademins Ordbok – och några tidigare belägg har man alltså inte hittat.. Exemplet ”badh ena bön ath thet icke skulle reghna” från 1526 lär vara det tidigaste svenska exempel, man alls hittat..

Det finns också en indoeuropeisk ordrot ”pria*” eller ”prian'” vilket lär vara ursprunget till engelskans ”prayer” som betyder att be – det nordiska ”boon” som betyder ”bön” användes däremot inte alls på det sättet, och redan det faktum att man måste importera ett latinskt ord, från söder om alperna, när kristendomen infördes i England – gammelfranska hade ”preier” vilket var något bara munkar i kloster kunde ägna sig åt – och så fanns ett vulgärlatinskt *precare  som gett oss ordet prekär – och verbet predika – det gör man bara i en prekär situation – men före 900 bads det inte alls i England heller, säger forskningen.

Ordroten ”pria*” har blivit till ”fria” i betydelsen gilja, anhålla om någons hand för äktenskap eller liknande i de nordiska språken – det var det närmaste en bön man alls kom -men några andra bevis för att ordet alls användes om ”religiöst beende” före år 1500 ungefär, har jag aldrig hittat. Kom själv med motbevis, om ni ens kan !

I Eddan finns däremot ordet ”Bud” eller rättare sagt ”Budh” alltid om påbud, befallningar, order, direktiv och liknande (och sådana kan man inte gärna rikta till en Gudinna eller Gud). Det finns visserligen en mindre känd eller ”apokryfisk” Eddadikt som heter ”Buslubön”, men detta är en förbannelse från en trälkvinna – sådana personer knäfaller kanske ! – eller ett fall av svart magi, något man sällan använde. Det är, förresten, ett bevis så gott som något för att ”beende” inte sågs med blida ögon under den hedna tiden..

IMG276L

Man bad om någons hand, men ”böner” som religiöst begrepp fanns överhuvudtaget inte i svenska språket före år 1500, enligt Svenska Akademin

 I alla andra fall där ordet ”budh” eller be, bedja, bön osv alls används i Eddan, rör det sig om den ursprungliga betydelsen, alltså meddelanden, uppmaningar, rentav direkta order.

Vi kan ta Lokes mellanhavanden med Freja i den kända dikten Thrymskvida som exempel. Tors Hammare har blivit stulen – till vilket Loke ensam bär skulden – och hela Universum hotas av undergång, och en för tidig Ragnarök. (Ragnarökssagan lär oss också, att inga böner hjälper till sist . och om Gudarna kan acceptera detta – varför kan då inte vi acceptera samma sak ?) Loke besöker då Freja, för att uppmana henne att gifta sig med Jätten Trym, som tack vare Loke fått tag i hammaren, och

Ganga þeir fagra Freyju at hitta,ok hann þat orða alls fyrst of kvað:”Bittu þik, Freyja,brúðar líni;vit skulum aka tvau í Jötunheima.”

Så står det i Trymskvidas 12:e strof, och det översätts lämpligen:

 ”Då gick han den fagra Freja att hitta, och det sa han allra först och kvad: ”Nu ber jag dig, Freja, att dig i brudlin kläda, vi två ska åka till Jotunheim”

Loke använder här ordet ”be”, men se det var inte en hövlig uppmaning, eller något annat än ”baggaböner” eller att stånga sig fram, att be genom hot och trugan, vilket också många håller på med idag, romer och liknande patrask och avskräde inte minst. Men Freja svarade:

Reið varð þá Freyja ok fnasaði,allr ása salr undir bifðisk,stökk þat it mikla men Brísinga:”Mik veiztu verða vergjarnasta,ef auk ek með þérr í Jötunheima.”

”Vred vart då Freja, och rasande – alla asars salar bävade därunder – i stycken gick det stora Brisiningasmycket – ”Mig skulle du veta vara mangalnast, om jag åkte med dig i Jotunheim !”

imageDen vreda Freja, tecknad av den danske tecknaren Peter Madsen för hans serie ”Valhalla”

Finnur Jonsson, den store isländske språkforskaren, anmärkte att Freja här blir så arg att hon helt glömmer normala grammatiska regler för hur Norröna ska talas – hon säger inte ”ef ek auk medh thik” utan ”therr !” vilket är en emfas-form, eller ett starkt eftertryck: ”Tror du jag går med på vad som helst  ? Hur VÅGAR du ens begära det ?? – att jag skulle nedlåta mig till att lyssna på ”en sådan som dig”

Återigen säger jag – nej – det finns ingen fri lunch – och inte ens Frejas kärlek är gratis – för man får ingenting för ingenting – det märker ni väl åtminstone om ni är vuxna människor, och har upplevt ett seriöst förhållande – förhållanden innebär nämligen att man får jobba för dem – och de kan inte vara i längden, om den ena personen hela tiden ber, ber, ber och tar, tar, tar av den andre. Även Freja har gränser, och hon behöver inte lyssna till Lokes smicker eller människornas fåfänga önskningar, beende och böner.

Dikten stryker ett streck över vad som hände med Loke, och hur han huvudstupa kastades ur Frejas hall i Vanaheim, så att han aldrig mer släpptes in där, utan övergår bara i det milda ordet ”sen” eller ”sedan” men på 2000-talet hittade forskare i Danmark följande smycke, som tolkats som Freja med starka indicier (efter vad man anser) från fyndomständigheterna i sjön Tissö, nära Kalundborg på Själland. Det lilla silversmycket från 800-talet ser ut såhär:

f511877f09a809366ad21a3d59d78e51

Freja sliter som man ser i sitt eget hår, och fördärvar sin egen frisyr – och skriker rätt ut med det annars så vackra ansiktet förvridet av avsky – Brisingasmycket på bröstet är ännu helt, men springer senare sönder av att hennes barm häver sig – enligt Sturlasson-versionen av myten slet hon dessutom i vrede sönder sina egna kläder, och kastade trasorna efter Loke – så arg blev hon – och böner bevekade henne inte alls – allt detta visar oss vad Gudarna och Gudinnorna verkligen tycker om dem som ”ber” en massa, utan att ge något tillbaks – för som Trymskvida fortsätter:

Sęnn vǫ́ru æsir allir á þingi ok ǫ́synjur allar á máli ok of þat réðu ríkir tívar, hvé Hlórriða hamar of sœtti.

”Sen var Asarna alla på Tinget, och Asynjor alla i mål, och om det talade rika makter, hur Hlorrides hammare skulle sättas”

”Sättas” används här i betydelsen återställas, rätt brukas; och som man ser kunde inte ens alla Asarna, med sin samlade kraft, eller ens alla Asynjor, som talade illa om Freja bakom hennes rygg, bara därför att hon inte ville låta sig befallas, bevekas eller via böner kommenderas till något – förmå det minsta emot Freja. Hon visade sig mycket riktigt starkare än dem allihop, och när Tors hammare så återkom, skedde det som bekant med andra medel.

Det finns en moral i denna historia, som var och en förstår. Moralen är, att böner inte hjälper, för att bara be, be och be utan att återgälda är inte detsamma som kärlek, och dessutom en förolämpning emot Freja, all äkta kärleks sanna källa och upphov.

Inte ens Moderskärlek eller Faderskärlek är gratis, om nu någon trodde det.

Av våra barn fodrar vi – i alla fall med tiden – eller när de slutat dia, som spädbarn, att de ska kunna stå för sina egna handlingar, åtminstone bli rumsrena och stå på egna ben. Gudarna ska inte hela tiden komma svassande, för att hjälpa oss små och obetydliga människor med våra problem – för varför skulle makterna ens lyda och låta sig befallas ? Ger vi ingenting i gengäld, ja – då får vi inget heller… Om inte, är det nog något fel på oss, minst sagt, och när vuxna, starka och arbetsförmögna människor bara ger upp och sätter sig ned på gatan för att ”be” som dessa kristna, ja då äcklas själva Asarna i Valhall, och Freja mest av allt – sanna mina ord !

POGONY00

2 thoughts on “Asatro

  1. Skriver en skrift om alla gudamakter som finns i asatron. Den är inte klar på långa vägar men skulle någon snäll hedning vilja ta en titt på innehållet och komma med kommentarer och synpunkter?
    Det är lite av ett ABC eller Vem är vem.
    Har skrivit omkring 20 sidor och det blir nog lika mycket till.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s