Högtider och Blot

Det ”Vegetariska Blotet” – Är det ens möjligt att hålla ett sådant…? (inlägg från 20 Maj 2016)

Blot skall med Blod bedrivas” har jag skrivit, och det gäller onekligen vid Asatrogna begivenheter av större betydelse. När Jim Lyngvild invigde sitt Gudahov i Danmark här för leden, gjorde han som vi svenskar, danskar och Nordbor (men inte ”Skandinaver” – detta är ett geografiskt koncept, som inte gäller Nordisk kultur) alltid gjort för det mesta. Vi äter kött – och vi är inte vegetarianer. En del personer utomlands – som inte känner till den Nordiska kulturen och som inte har förstått den – uppreser sig förstås emot detta, men nu är det faktiskt så – att vi har mer än 300 000 jägare här i Sverige – och nästan var och varannan Svensk fiskar på fritiden, till exempel – och så har det ALLTID varit.

Varför skulle vi då inte kunna förära våra Gudar kött eller fisk, eller allt annat som vi själva äter, och anser för gott eller eftersträvansvärt ?

Blotar A Brief Guide To Asatru Ritual

Redan i Hávamál ingick ”Hlaut” eller Blodmat i offerritualen, liksom kött och fisk

Visserligen är det sant att våra förfäder åt mindre kött än vi gör nu, och att vi i nutiden fått större möjligheter att ”köttfrossa”, eftersom vi naturligtvis har tillgång till modern kyl- och frysteknik, samt har blivit bättre på att hantera våra livsmedel annat än genom blott och bart torkning, rökning eller saltning och ibland surning (tänk på filmjölken och surströmmingen, till exempel – maträtter som nästan inget folkslag kan fördra, eller äta !) hela året om. Förr var julslakten eller jakten på höstarna ett säsongbundet fenomen, liksom förstås strömmingsfisket sommartid (snart börjar säsongen !) men till vardagslag fick man i mycket lita till bröd eller gröt; mjölk, ägg eller sådant som växer i jorden – och det var fattigmans kost.

Nuförtiden finns det alltid de, som hatar och föraktar vår Nordiska kultur, och som vill förvrida den till något annat, som den aldrig varit. ”Fornsedare” till exempel, eller New Age, med allt vad det innebär. På 1990-talets början, när Sveriges Asatrosamfund fortfarande höll fast vid sina ursprungliga stadgar och fungerade som en demokratiskt styrd förening, fanns det i Stockholms Utkanter och på Järvafältet en åtskilligt underlig figur som kallade sig ”Frömund Ansheljargode” (vad detta betydde, visste inget – titeln var ett rent ”hitte-på” ord liksom hela ”fornseds”-bluffen – och troligen en ren förvrängning av den Isländska historiska termen ”Allsherjargodhisom fortfarande används av Asatrogna på  Island) som huserade på en lokal krog, vilken han drev enligt radikalt veganska principer. Han hävdade också, totalt emot all verklighet, sunt förnuft och alla vetenskapliga fynd, att inga Nordbor skulle ha ätit kött innan kristendomens införande på 1200-talet, något som är mycket lätt att motbevisa, inte bara med arkeologins utan också sunda förnuftets hjälp.

Man ska inte förvrida eller förvränga Asatron till att vara något annat, som den inte var eller är. Idag blotar vi fortfarande med kött – nyfångad röding till exempel – och jag ser heller ingen anledning till att vi inte skulle kunna få göra det, långt bortom allt meningslöst ”fornsederi” eller all denna fåniga PK-hets.

ake_frolings_rodingar_2.jpg-for-webOm du själv fiskar eller jagar, och vill förära Asarna det bästa du vet, nyfångad röding är bara ett exempel – samerna har också gjort så i alla tider – har då någon idiot till ”fornsedare” eller PK-nisse rätt att förbjuda dig att göra det ?

Visst – sommarblot eller blot till Vanernas gudaätt – som alltid ingått i Asatron den också – kanske bör hållas med enbart växter eller växtföda som ingrediens, och var och en må blota så, som han eller hon finner lämpligt, det säger också sunda förnuftet – men – för att citera en tysk Asatroende: ”Zu Odin opfert man nicht süsses gebäck” eller en massa söta kakor – det säger också oss sunda förnuftet, om inte annat – då Oden är en stormens, krigets men också visdomens gud. Har man inte begripit detta, då har man inte heller begripit vad Asatron handlar om.

155826_max

Visst – ett blot till Freja kanske ser ut såhär och innehåller röda rosor, sött mjöd, jordgubbar, vin och annat sådant – men att förära andra gudomar detta, är kanske mindre lämpligt.. Det finns trots allt något som heter Smak och Omdöme – för de som nu har något…

Vi verkliga Asatroende, som tar seriöst och förnuftigt på vår tro – och som är trofasta våra löften och eder – det är vad ”Trua” som verb handlar om – säg visste ni det ? – blotar sällan helt utan kött, men ärar vi Frej – som är mycket aktuell såhär års – så kan vi göra som min faste vapendragare Henrik Andersson, eller som man beskrivit på bloggen ”Ideell Kulturkamp” om Frej som den stationäre guden, han vars bild fick dras runt på åkrarna under Frösgången och senare Eriksgatan, för även St Eriks skrin blev ju på medeltiden buret över åkrarna vid Gamla Uppsala på detta sätt.

Idag har jag trogen hedendomen firat och blotat till Frej. Jag har plockat blommor till Frejs ära i min trädgård. Jag har offrat det som växer i trädgården, kungsmynta och gräslök. Snaps kryddat på maskros från trädgården samt hemgjort vin. Öl och mjöd som jag köpt var också bland gåvorna.

Det var nog första gången jag gjort en större ceremoni utan att ha blotat med animaliska produkter.

Henrik Andersson i läsarbrev till ”Hedniska Tankar” 2016-05-18

Själv får jag be att instämma. Jag ”lägger inte alla ägg i en korg”, Polyteist som jag är, men i påsktiden och om våren kan det hända, att även jag håller Vegetariska blot, liksom när Freja själv skall föräras – eller någon av mina Husfrejor, som ju är hennes utvalda budbärerskor, åtminstone i mina ögon…

Att vara Asatrogen innebär just att vara Asarna och Vanerna trogen. Då håller man också sina löften och eder, och svamlar inte om någon inbillad ”fornsed” som aldrig funnits egentligen, liksom inte heller någon inbillad ”forntids-veganism”.

Gr8PwkMHell till de som lyssnat och förstått – ”Veten I än, eller Vad” ?

Vill ni veta mer om Gudahov – och hur du bygger ditt eget sådant – kan du läsa mer här under rubriken ”Gudahov” här ovan, eller studera denna utmärkta sida, som visar vad man funnit och vad som bevisligen ägde rum på gården Hofstadir på Norra Island – där arkeologer grävt ut ett helt Gudahov från hednisk tid. Detta är bara ett av alla de platsnamn på hov, vi osv som finns över hela Norden, också i vårt land – för var tror ni alla Frösvi, Torsvi, Ullevi och så vidare och så vidare egentligen kommer ifrån ?

Ni kan inte utrota ett helt folk, trots att ni försöker.

Ni kan inte fördärva Asatron, trots ”fornsederiet” eller allt ert PK-tänk

Runtomkring oss står ändå alla dem, som fortsätter vara Asarna trogna, och som Blotar som det alltid gjorts.

Ingen Högtid utan Regler.. (inlägg från 17 Juli 2015)

12313_408555285872_73918635872_5374053_3611362_n

Ingen Högtid utan regler. Inget samhälle utan lagar. I gammal tid – om vi nu alls skall vara ”forna” – avspärrade man Gudahoven med ”Vébönd” eller Viband eller höll dem av praktiska skäl inomhus, i särskilda lokaler – sådana som just nu är under uppbyggande på Island, men som vissa – här i vårt eget land – tråkigt nog helt tar avstånd ifrån, och vill förneka oss andra också själva möjligheten att få bygga.

1. ”Viband” eller avspärrningar behövs. Håller man en gudstjänst, så ska platsen den hålls på fungera som ett heligt och avskilt område, permanent eller för en tid. Innanför denna gräns skall inga omyndiga barn, djur eller personer som inte kan sköta sig, ens kunna bli insläppta.

2. ”Nykter, tvagad och mätt” skall man rida till Tings, enligt Hávamál. Det gäller för deltagande i Blot och Sammankomster också.

3. Innan man deltar i ett blot eller högtid bör man tvätta händerna, eller skölja ur munnen. Det vet vi att man gjorde, av sagornas och andras beskrivningar.

4. Tror man på en ”naturreligion” så är man aktsam emot naturen. Man skräpar inte ned, eller slänger fimpar eller någotslags föremål – av vad slag det vara må – på blotplatsen

5. Snor, Saliv, kroppsvätskor och uttömningar har inte på en helig plats att göra. Inget sådant hör hemma i ett gudahov, och småbarn, som inte kan sköta sig eller andra personer; som inte klarar av att följa ens såpass enkla regler, har heller i ett gudahov att göra.

6. Hålls det någon högtid eller ceremoni, ja då bör den hållas med klar och hög röst, så att alla inblandade kan se och höra vad som sägs och görs.

7. Därav följer också, att deltagare bör förhålla sig så, att ingen skyms eller störs under själva högtiden – utan visa det som kallas ”vanligt folkvett”. Det borde vara självklart, att man inte för med sig mobiltelefoner eller andra elektroniska apparater in i en högtid eller på ett blot heller.

8. Gudastöttor och bilder bör inte ligga på marken, utan på en jordfast sten eller på ett bord, där alla kan se dem – och heller inte vältas omkull.

Enkla, praktiska och värdiga regler som sagt. Här en länk, långväga ifrån – så att alla kan lära sig en vettigare, rakare filosofi vad gäller detta, än den som tyvärr utövas inom det svenska ”fornsederiet” – detta andens tattarfölje… Och kära läsare – det tillhör väl inte ni – för i är väl Asar och Vaner trogna, hoppas jag…

vc3a9-longshot-shane-hultquistSåhär ska det se ut – allt på sin bestämda plats, och allt på ett avskilt ställe – där ingen utomstående störs, och där alla deltagare kan vara ifred…

Hur skall man uppföra sig vid ett Blot, förresten ? (inlägg från 17 Juli 2015)

iceland-viking-temple-2Värdiga – enkla Blot – som det är och skall vara – hålls på Island och överallt annars, men knappast i Sverige…

Efter en tids ledighet återvänder jag nu till att skriva mer om vad jag berörde i det förra inlägget. Oberoende av vilken religion eller samfund man nu tillhör, eller vilken uppfattning man nu har om livet och tillvaron i övrigt, så kan vi nog vara ense om ett par saker. För det första är det så, att religion och andlighet och droger inte hör ihop. Nolltolerans emot droger borde vara en självklarhet – för inte skulle väl du gå in i en kristen kyrka eller en moské om du vore kraftigt berusad ? Nej, där ser du – och då ska du nog inte göra så i ett Gudahov eller vid ett Asatroget Blot heller.

Underligt nog finns det nu här i landet ett samfund, som ger Hedendomen dåligt rykte, och där man inte riktigt kunnat skilja på de här sakerna. Jag nämner inga namn (det är inte därför jag skriver detta), men konstaterar att en av dess ledande ”Godar” eller företrädare fått sitt hem grundligt genomsökt av Polis vad gäller just droger vid minst ett tillfälle de senaste två åren – och den personen tillåts fortfarande verka inom samma funktion inom det aktuella samfundet. För min del ger det en mycket dålig ”magkänsla” och ett illavarslande intryck. Sådana personer vill i alla fall jag aldrig någonsin blota med, eller ha det minsta gemensamt med, vid Blot eller annars. Att inte kunna redovisa var man står ifråga om detta; bara för att man påstår att man skulle vara ”odogmatisk” ifråga om hur blot, offentliga sammankomster eller samkväm, fester och liknande – det tycker jag är ganska dåligt, faktiskt.

Och har hedendomen någonsin varit en ”odogmatisk” religion när det kommer till hur vad vi kan kalla Gudstjänster eller annat ska utövas ?

Varför står det då att ”nykter, tvagad och mätt skall man rida till tings” i Hávamál, till exempel ??

Varför står det

Veistu, hvé rísta skal? /Veistu, hvé ráða skal? /Veistu, hvé fáa skal?/ Veistu, hvé freista skal?/ Veistu, hvé biðja skal?/ Veistu, hvé blóta skal?/Veistu, hvé senda skal?/Veistu, hvé sóa skal? 

”Vet du, hur man rista skall ?
Vet du, hur man tyda skall ?
Vet du, hur man undfå skall ?
Vet du, hur man pröva skall ?
Vet du, hur man bedja skall ?
Vet du, hur man blota skall ?
Vet du, hur man sända skall ?
Vet du, hur man slopa skall ?

i Hávamáls berömda 144:e strof, till exempel ?

Detta är inte alls odogmatiskt. Det är tvärtom en mycket dogmatisk och tydlig hållning. Självklart har det i alla tider varit så – bland alla folk och i alla religioner – att det finns vissa saker som borde vara självklara när det gäller medmänskligt eller respektfyllt beteende. Man låter inte småbarn skrika eller springa omkring hej vilt under Blotet, helt utan tillsyn. Barn ska inte heller kunna störa gudstjänsten genom att springa fram till Stallen eller Altaret, och inte smeta och kladda med snor och dräggel på Gudarnas och Makternas bilder. Det borde också vara självklart för alla inblandade.

Skulle du låta dina eller andras ungar springa rakt fram till den heliga Torahn i en Synagoga förresten, och låta barnet dra ned de heliga bokrullarna på marken ??

Nej, det skulle du nog inte – för då vore du för det första en skitstövel, rätt och slätt – och för det andra blev du nog utkastad ur Synagogan, om du själv eller dina barn bar sig åt på det befängda viset.

Antagligen skulle du inte ställa dig och dricka öl eller brännvin i en Moské heller – av samma orsak – och det går alldeles uppenbart inte att vara hur ”odogmatisk” som helst i sitt andliga utövande – i alla fall om man vill bli betraktad som en någorlunda anständig och civiliserad människa – i vår kultur och vår tid, precis som i alla andra kulturer eller tider. Men – så mycket är också klart – ”fornsederi” och kultur har kanske inte så mycket med varann att göra, förresten…

11051893_693189240814794_8052625514903978188_n

Exempel på ett mindre bra och ovärdigt blot

Det finns andra saker som inte är så bra vid de ”fornsediska” bloten heller. Jag vet inte hur många misslyckanden och fadäser jag fått uppleva från detta dåliga sällskap, och jag vet flera som tycker som jag. Det här med att försöka dricka ”tvemännings” ur stiliserade av bilder av mänskliga könsorgan, till exempel – och annat som ”Fornsederiets” apostlar fortfarande håller på med, gillas inte av min gamle vän Mårten Bäckström till exempel, och inte heller av mig. Det säger sig också självt, att man inte bör ha stallen eller altaret anordnat på marken, vilket leder till ett slarvigt och hafsigt intryck, som vi ser på bilden här.

midsommarEtt bättre, enklare och värdigare Midsommarblot – som det är och som det skall vara…

Först när Hedendomens representanter klarar av att fira Midsommar och andra större högtider på det värdigare och bättre sätt som det görs ute i det vanliga svenska samhället, först då kan man säga att vi har lyckats. Så länge det måste till Polisingripanden eller ingripanden från sociala myndigheter emot enskilda ”godar” och ”gydjor” som bevisligen inte kan sköta sig eller sina barn (Sverige är ingen Polisstat, och när myndigheterna väl griper in för att rätta till förhållanden i en enskild familj så sker det för alla inblandades bästa och på förekommen anledning) och det är helt klart så att det är Asatrons väg som vi alla måste gå om vi någonsin skall få till en fungerande Hedendom i Sverige. ”Forn sed” utgör bara ett degenerat stickspår, en enda stor urartning helt enkelt.

Någon har sagt att det inte finns dåliga barn, men däremot dåliga föräldrar. Eller vad vi kan kalla dåligt ledarskap. På Island, i USA och nästan alla andra länder där verklig Asatro praktiseras, anses det självklart att skrikande och ylande småbarn inte skall närvara vid blot eller sammankomster; eller tillåtas störa en gudstjänst. Istället anordnar man barnpassning, när så behövs. Det är bara i Sverige, som sämre lottade sällskap och sämre utrustade individer i sin dumhet tar sig för att göra något helt annat – och resultatet blir därefter. Ovärdigt, och frånstötande. Störande och dumt, för alla som deltar.

Det går att uppställa enkla och klara regler för sammankomster och blot – och i nästa inlägg skall jag – med förebilder från vad många vettiga människor har sagt och bestämt – inte bara på Island utan också i Canada och på många andra håll – fastslå några av dem.

Bland Hedniska Hästätare och Humanister… (inlägg från 26 Mars 2015)

Det är skillnad på folk och folk, och på folk och fä; för den delen. ”Forn sed” är inte samma sak som Asatro, även om det är ett slags Hedendom det är tal om i båda fallen. Vad Humanismen – denna synnerligen frihetliga och liberala filosofi, nu angår – finns det skillnader på folk och folk eller folk och fä där också. Inte alla Humanister i Sverige är medlemmar i Förbundet Humanisterna, eller The Swedish Humanist Asssociation till exempel. Det finns också en nyandlig ”utbrytargrupp” eller ett slags New Age-Humanister eller ”Andliga sökare” – om vi nu skall vara lite positiva, och kalla dem just så – i form av ”Föreningen Humanism och Kunskap” företrädd av den kände kulturpersonligheten och tidigare Tv-mannen Börje Peratt som också har en hel del klart ”pro-hedniska” sympatier i bagaget.

Satellite

Jo, det gäller att hålla på rätt häst… A är inte lika med B….

Sedan en tid tillbaka driver man en stundtals rätt imponerande sajt med välskrivna artiklar – påfallande ofta med gnostiskt, snarare än agnostiskt och aldrig ateistiskt innehåll, och den kan faktiskt rekommenderas, eftersom den har sina ljusa ögonblick, så att säga.

Detta görs hela tiden i klar opposition till den likaledes kände debattören Christer Sturmark och Patrik Lindefors, vars linje – och religionskritik, främst vad gäller Monoteistiska religioner – hela tiden är klart och konsekvent ateistisk, och aldrig det minsta ”troende” på något sätt. Själv bekänner jag mig som bekant till de senares Humanistiska skola, och man kan alltså kalla mig för en Humanistisk aktivist, och en skarp religionskritiker, även om jag självfallet är en trogen Asatruamann först och främst.

Verkar detta komplext eller motsägelsefullt ? – Ja, notera då att även Humanistbloggen tar upp rent hedniska teman som vårdagjämningen eller Ostara ibland…

Börje Peratts insatser för hedendomen eller humanismen undviker jag att recensera, men hans suppleent och bisittare Kersti Wistrand skrev nyligen en hel artikelserie om Hästens betydelse för Hedendomen, vilken om inte annat är rejält underhållande, spekulativ, och inte utan sina klara poänger.

Det torde vara ganska självklart för alla initierade, att Asatron alltid varit en religion, som tillämpat rituellt ätande av hästkött, och som också – historiskt sett – innehållit hästoffer.

Fig-8Hästoffer har alltid förekommit, ibland alla Indoeuropeiska folk

Men den Nordiska kulturen är inte den enda kulturkrets på jorden, där hästoffer eller ätande av hästkött förekommer. Nästan alla hästägande folk har gjort exakt samma sak. Kelterna offrade och åt också hästar i stort antal. Mongoler eller Ukrainare äter hästkött än idag, de också, och till och med i det Buddhistiska Japan, hade samurajerna inte det minsta emot att äta hästkött. Om en häst gjort sin plikt, och haft ett gott liv, hade dess ägare inte de minsta problem med att äta upp den, när hästen tjänat ut, och krigarens häst var det största, ädlaste och dyraste offer; samme krigare överhuvudtaget kunde ge sina gudar.

Asvamedha_ramayanaAshvamedha, eller Hästoffer har alltid varit självklart enligt hinduismen. Också kvinnor kunde utföra det. Språkhistoriker och religionsforskare har sett ett samband mellan kulten av Asvinerna – som är ryttargudar och ett gudomligt tvillingpar – och Asarna i Norden.

I Koranen står skrivet, att till och med Profeten Mohammed åt hästkött, och inte heller Islamska ryttarfolk har haft de minsta problem med att äta sina egna hästar.

Ändå hatar och förbannar kristendomen hela tiden hästätare, bara på grundval av gamla testamentet, och har genom hela sin historia just förföljt alla hästätande eller hästoffrande kulturer med osedvanlig fanatism. Redan George Dumezil och 1950-talets forskare kring Indoeuropeisk religion insåg, att Asarnas stora tretal – Oden, Tor och Frej – var närbesläktade med den tretalsstruktur, som de viktigaste gudarna uppvisat hos alla andra Indoeuropeiska folkslag. Så sent som på 1500-talet blev det skandal i hela det katolska Europa, när man fått höra att Gustav Vasa och även Erik XIV skulle ha firat nattvarden i hästkött och öl vid Gamla Uppsala av alla platser – en ort, som av naturliga skäl alltid förknippats med Hästoffer, ända sedan Adam av Bremens kristna hat-propaganda och skräckhistorier.

Robin-Lucas-uppsala-hogarFörsta nymånen efter Vårdagjämningen har alltid varit rätt tid för att hålla ett vårblot. Rätt datum är i år inte påskafton, men i morgon, 27 Mars hävdar forskare.

Kristet hat och propaganda emot ätande av hästkött – och i synnerhet emot hästätare i Sverige eller oss etniska svenskar förekommer även i dagens Värld, vilket är viktigt att observera och förstå. För bara två år sedan hetsade Livsmedelsmyndigheter i först det katolska Irland och sedan hela EU emot Sverige och svenska företag, främst Findus, men också hela den svenska livsmedelsindustrin för övrigt.

201322889389930822279_sbigFör två år sedan förde Livsmedelsmyndigheter i Hela EU en fullkomligt irrationell kampanj emot just Sverige, och svenska företag..

Orsaken till detta skulle vara, att Findus med vett och vilja skulle ha blandat en liten, liten del (mindre än 2%) hästkött i sin Lasagne och andra produkter, utan att deklarera detta i innehållsdeklarationen. Mer än 4000 livsmedelsprover togs i hela Europa, och analyserades efter alla konstens regler. Tjeckiska veterinärer och Ministrar i England skrek gemensamt ut sitt katolska hat emot de hästätande svenskarna, vars livsmedelsindustri till varje pris skulle stoppas – kosta vad det kosta ville.. Man hetsade också – med islam som främsta argument emot griskött, naturligtvis, trots att mindre än 1 % i just lasagneprodukter kom från just gris, vilket visar Monoteisternas fanatism, om inte annat

Man hittade inget skämt kött, eller inga kvalitetsproblem överhuvudtaget. Naturligtvis misstänkte man till en början phenylbutason, en verklig ”hästkur” eller ett medel som man i travsporten använder för att sätta fart på gamla hästar, ungefär som gamla tiders rumänska hästskojare använde arsenik. Det fanns varken detta ämne eller för den delen prioner i hästköttet heller. Slutligen framkom det, att just rumänerna eller Rumäniens nya lagstiftning – som förbjuder hästar i trafiken, till stora problem för en viss befolkningsgrupp, sannolikt låg bakom alltsammans. Sagda rumänska befolkningsgrupp sålde hästköttet till svenskarna, på mycket oklara vägar, sant nog: men det är inte farligare att äta just hästkött än för den delen kalv, ko, höna, gris eller något annat i jordbruk eller livsmedelsindustri förekommande djur.

I och för sig kan man naturligtvis vara vegetarian, men det var inte detta Irlands katolska handelskrig emot Sverige handlade om, för nu över två år sedan.

Det var hästköttet som sådant, trots att det inte finns några som helst rationella skäl till varför man inte skulle kunna äta häst.

sam_9442

I Ukraina och hela Östeuropa har man alltid ätit häst. Det är inget konstigt med det…

Rena fördomar, med andra ord – eller rättare sagt katolsk propaganda. Kerstin Wistrand har undersökt hur ”Svenska” Kyrkan i flera hundratals år har förföljt hästätarna och hästköttet, ja till och med gett sig på dalahästen som svensk symbol och försökt förbjuda den

hast-med-sol_hk

Solgudens häst på svensk hällristning från Casimirsborg

Hästen – i form av en Helhäst eller Sleipner – var också en vägvisare in i en annan värld, eller till dödsriket, och det var en sida av hedendomens hästdyrkan, som också omfattade solgudens häst, för den delen. Frejfaxe, i den isländska sagan, har alldeles uppenbart urgamla traditioner och konnotationer…

tn_solvognen8Solvagnen från Trundholm

Kerstin Wistrand redogör på fullt allvar för hur Sveriges äldsta bevarade dalahäst (från 1500 talet)  har klart samband med magi och tron på Bjäran, Bäran, Trollharen eller Puken, samma figur som hela tiden dyker upp på Albertus Pictors 1300-tals målningar, till exempel, och som också i form av ”Snakkur” fanns på hedendomens Island…1669 halshöggs och brändes ett stort antal ”häxor” både i Mora och Falun. Häxkommissionens prost hette Elavus André Skragge och denne prost ansåg att de förmenta häxorna nyttjat bjäror.. Enligt länsmannen bestod de av ”små hästar” och djävulen själv hade delat ut dem till barn, som häxorna tagit med till Blåkulla!

eller – för att citera Kerstin Wistrand igen:

Det äldsta skriftliga belägget för dalahästen
Att kyrkan var avogt inställd till allt vad dalahästar hette, är västeråsbiskopen Johannes Rubeckius´  handskrift från 1624 bevis för. Delar av Dalarna lyder under Västerås stift. Varje höst var det en stor marknad vid Stora torget i staden och dit kom även dalmasarna, som gick långa sträckor för att finna arbeten eller sälja egnatillverkade varor. Med dalahästen som betalning köpte de sig ofta mat och husrum på väg till marknaderna. Deras trähästar fördömes emellertid storligen av biskopen — Han kallar dem vidare för ”elakt och fördärvat gods, som de redliga ibland hedningarna vetat vara orätt.

 Västerås_Domkyrka_Rudbeckius_2

 Rudbeckius, biskopen som blev fornforskare, och öppnade för möjligheten att det fanns ”redliga hedningar” hatade emellertid allt vad dalahästar hette…

Emellertid – ätandet av hästkött fortsätter – i Sverige, bland hedningar och Asatroende och på annat håll med. Detta kan de kristna inte stoppa !!

”Om hedniska ceremoniers skönhet” – och en Nordisk Festival, mitt i Toscana (inlägg från 28 Maj 2015)

Det finns andra länder, där man är mer vidsynt än vi. Det finns andra länder där man vågar öppna vad vi kan kalla ett fönster emot friheten, också i massmedia. Som hedning och Asatroende upplever jag att det finns ett mycket starkt ”sug” efter Hedendom i hela Europa just nu, också ifrån katolska länder som exempelvis Italien, Tyskland och till och med Irland eller Spanien. Ständigt får jag små men tydliga bevis på det, dels i form av olika sidor jag hittar på nätet (Nej, jag länkar inte till dem allihop här, eftersom jag tror på principen att låta alla tala för sig själv, och på en annan princip, som säger att det är bäst om mina läsare letar efter information alldeles själva, och sedan bildar sig en uppfattning efter det) samt av folk i andra länder som läser det här – med hjälp av översättnings-tjänster som Google Translate går det ändå ganska bra – samt av alla Hedniska Arrangemang och Ceremonier i hela världen jag får höra talas om. Som Hedning har man i alla fall inte tråkigt, trots vardagen i Landet Löfvén, som Sverige numera kallas.

DSC_0171Nordisk Midsommar och sex stycken Nordiska Bröllop – nu också i Toscana

I de tre Italienska byarna Lorenzana, Crespina och Cenaia – mitt ibland Toscanas kullarfiras det nu en Nordisk kulturfestival mellan 29 Maj och 11 Juni. Inte mindre än sex bröllop lär firas där enligt Nordisk sed, mitt inne i vad som annars är ett Katolskt land. Sejd lärs ut, runstenar förevisas, en Nordisk restaurang finns på plats, Volvo sponsrar arrangemanget, föredrag om Midsommar och Asatrons gudar hålls, och man gör överhuvudtaget allt som göras kan för att bejaka vår egen, Nordiska kultur. Här i vårt eget land däremot, vandrar myndigheter och media rakt motsatt väg.

Allt detta strax söder om Pisa, och i bekväm närhet av Florens, där hedniskt sinnade konstnärer en gång också levde och verkade.

Birth_of_venusDet här konstverket – och tusentals andra – var nära att förstöras av Savonarola och de kristna. Tänk så mycket skönt och stort Hedendomen skapat !

Nu har jag inte tid att skriva någon Hednisk och Nordisk festivalkalender, ens för Sverige – men också här hemma sker kulturgärningar i det tysta. Långt bortom medias tystnad om saken, och det kristna journalistetablissemang, som inte vill att sådant här skall bli omskrivet i pressen. Men – människor som skapar fortsätter att använda Internet, Instagram, Föreningslivet. Emådalens Vikingar heter en liten grupp sk ”re-enactors” från Vetlanda, Småland. Ok, nu är inte alla av dessa Asatroende eller Hedna, och Asatro är en sak, re-enactment en helt annan och sk ”lajv” eller rättare sagt blaj en tredje, som ännu mindre har med några kulturgärningar att skaffa, men jag kunde inte motstå denna bild på en hednisk mor och hennes barn, som lagts ut på nätet häromdagen.

11350801_1436443940008260_105781557_nFrån fäder och mödrar har vårt land kommit, och till söner och döttrar skall det gå…

Också utomlands diskuterar man alla Knäsättningar av barn (nej, vi hedningar d-ö-p-e-r inte någon, och vi tvingar heller inte på våra barn en tro, men vi knäsätter och välkomnar dem till vår egen ätt !) och Trolovningar, eftersom vi inte blott och bart gifter, och än mindre handfäster; eftersom det ordet inte har något som helst med våra Nordiska Bröllopstraditioner att göra. Den stora Hedniska Nyhetssajten The Wild Hunt, som jag regelbundet brukar referera till hade här för leden ett inslag om Hellenismos, eller den pånyttfödda Antika Grekiska Hedendomen, och hur grekiska hedningar nu firar Thargelia, den fest på senvåren som hyllar Artemis och Apollon, samma Gudar som vi kallar Skade och Ull; och som bland annat innehåller en försäkran om goda skördar och god hälsa för starka barn. Varje del av Europa har sin Hedendom, liksom vi i Norden och Sverige också borde ha rätt till vår. Ändå vill många inte erkänna den på lika villkor, som vi sett från DN:s senaste inhopp eller påhopp på oss Hedningar.

Athens-altar-500x333 Athens-crowd-500x245

Över hela Europa och Världen har folk ett behov av att hedra sina gudar, sin kultur och sitt liv. Varför tillåter Monoteisterna och de kristna inte det ??

När jag själv började utföra hedniska ceremonier för snart mer än tjugo år sedan, och uppförde mitt första Midsommar-blot i Tyresta Nationalpark söder om Stockholm med att viga samman ett par som fick gestalta Frej och Gerd – för så heter Frejs maka – sa folk att det var vackert, och att också jag var vacker. Mycket har jag kallats genom åren, men aldrig någonsin har man omnämnt mig på så vis. Jag kunde citera Runeberg, den finske nationalpoeten – med en lätt avvikelse, och som en annan ”Nr 15, Stolt” säga att ”Vad namn jag från början fått av präst / har man aldrig velat fästa sig vid / men svin och fähund har man kallat mig mest / i hela min levnads tid”. Just så är det också. Den Hedniska traditionen ratas, trots dess inneboende skönhet och dess värde för de som utövar den, trots de kristnas och muslimernas ofta rent oresonliga hat. Kultplatser och Kulturminnen förstörs, ofta nog av de kristna; som försöker lägga beslag på dem. Vi kan alla se vad som hänt vid Gamla Uppsala, och hur de sista resterna av den gamla gudalunden där höggs ned, så sent som i år.

En som har tänkt till, inte bara vad det gäller Hedendom i allmänhet är min gamle kommentator och parhäst Henrik Andersson, som häromdagen skrev ett mycket bra och läsvärt inlägg om Hedendom och Bilder. Han har konstaterat samma sak som jag. Alla kan vara Hedningar. Alla folk har en hednisk tradition bland sina rötter, som vi kan välja att utveckla och bejaka.

tumblr_m5h0cxEVTP1rph6wgo3_1280

Att slåss emot Monoteisterna, är att slåss emot trångsynthetens och intoleransens giganter

I Henriks inlägg om Monoteismens bildstorm, som vänder sig både emot konst, avbildning av Gudarna och mycket annat; tror jag att jag finner en förstulen kritik av allt det, som en viss sk ”samfällighet” ibland oss Hedningar håller på med. Här och där finns vissa pseudokristna grupper, som tycker det är fel att alls nämna gudarna vid namn, att det vore fel att hålla offentliga ceremonier utomhus, och förstås att vi inte får avbilda gudarna, även om världen ändå är översållad av bilder, och till och med ibland av kitch. Man kan säga att den svenska Hedendomen inte bara är som en ankdamm, eller ens en skogstjärn längre – utan snarare en vidsträckt Tåkern eller en Hornborgasjö, för här finns verkligen plats för alla smakriktningar. Själv fortsätter jag med hållandet av ceremonierna, och allt det, som kallas avbildande och framställande konst. Jag hade tänkt återvända till det, redan i morgon…

Om att BLOTA med BLOD, Svartsoppa och ”Sankt” Martin (text från 11 November 2015)

Idag är dagen för det traditionella sydsvenska Gåsablotet,  som alltid och sen urminnes tid har firats just idag, kring dagen för Slakttunglet eller det mörkaste nedan i årets elfte månad, innan Åsgårdsnyen eller Asarnas nymåne tänds, som man ännu på 1800-talet sa i Värmland, och Julmåanden började. Många tror helt felaktigt, att den skånska seden att äta Svatsoppa skulle ha med det katolska helgonet ”Sankt” Martin eller den påstått kristna ”Mårtensafton” att göra, och att svartsoppan först på 1500-talet skulle ha funnits i Sverige (hos Biskop Brask i Linköping bland annat) medan den först på 1850-talet hade letat sig fram till Stockholm.

Inget kunde vara felaktigare !

tumblr_njwgg5uUYJ1rp36m7o1_1280Kom ihåg att BLOT skall med BLOD bedrivas, ty därav kommer själva ordet !

Allt det här är bara kristna fördomar, precis som vanligt, skrivet av journalister och osakliga personer som aldrig ens brytt sig om att göra den elementäraste forskning i ämnet. Svartsoppa, liksom Blodmat eller Blotmat har alltid funnits, både över hela Europa och i alla andra Världsdelar, och redan själva ordet att Blota kommer faktiskt av ordet för Blod, som är detsamma i nästan alla indoeuropeiska språk. Också i det förkristna England var Blotmonadh namnet för November, i likhet med månadsnamnet Slaktmånad hos oss, och redan i Olaf Saga Tryggvasonar, står det om hur Olaf Tryggvason i slaget vid Svolder – som ska ha stått på hösten – säger om de fruktade Jomsvikingarna, som alla var Skåningar – att det hade varit bättre om dessa och de andra svenskarna stannade hemma och slickade sina blotskålar” eller blotbollar istället.

På fornengelska fanns ett ord bledsod, att koka ihop något eller att ”sjuda med blod”, som också går tillbaka på ett tidigare gotiskt ”Blothisojan som också finns i Wulfilas berömda bibelöversättning till Gotiska. Där används det om ängeln i Egypten, som går från hus till hus och ritar symboler på varje dörr med blod, så att husets invånare ska välsignas, och bevaras från pest och varje fara. De kristna bland mina läsare vet säkert vilket bibelställe jag syftar på, och alla etymologiska ordböcker om engelska, tyska, svenska och andra germanska språk inklusive ”New Websters Dictionary” vet att berätta att de senare engelska orden för ”bless”, alltså välsignelse, samt ”bliss” eller lycksalighet kommer från just detta gotiska, forngermanska bledsod, själva offersoppan, blotet, den heliga måltiden. Många kristna känner idag till detta ovedersägliga faktum, se länkar här också och erkänner faktiskt, att deras termer för välsignelse och lycka kommer direkt från den Asatrogna blotmåltiden och den djupa känsla av tillfredställse och gemenskap, som man kan känna efter en god svartsoppsmiddag och ett väl utfört blot.

recept-1741-460x345

Såhär BLOTAR man – det är att dela sin måltid med sina vänner, sin släkt och själva gudarna !

Blotet var och är en helig måltid, som man delar med gudarna. Blodmat och liknande har också funnits och finns fortfarande i alla kulturer och religioner på vår jord – och det är ingenting konstigt med detta. Om någonting skall kallas konstigt, så är väl den kristna kannibalmåltiden – där man äter frälsarens kött och dricker hans blod – alltså ren kannibalism och inget annat en fruktansvärd travesti på det hedniska blotet, som är vida äldre och kom först, och som funnits i alla jagande och samlande kulturer. Nästan alla människor i vårt land – utom rena vegetarianer, kanhända – äter blodpudding eller blodkorv. Redan barnen får det i skolbespisningen. Som den skånska tidningen Helsingborgs Dagblad klarsynt påpekade i samband med traditionella svartsopperecept, så måste man faktisk acceptera svartsoppan och den hedniska blotmåltiden också, ifall Blodpudding nu ska vara tillåten. I dagens England och USA äter man ”plumpudding” eller black pudding till Jul. Det är mer eller mindre samma sak, gjord på i stort sett samma ingredienser, och med just blod som huvudbeståndsdel.

Forskare, som undersökt saken, har hittat blodmat över hela Europa, och i alla Världsdelar. Det är bara fanatiskt intoleranta muslimer, samt judendomen som har ett definitivt förbud emot förtärande av blod – anledningen till detta var att blod snabbt blir dåligt i medelhavsklimat, och att herdefolk istället använder getmjölk och andra källor till animaliskt protein, vilket jägarfolk, ryttarfolk och alla från massajer i Afrika (som dricker blodet från sin nötboskap) till Älgjägare i Norrland (det är fortfarande sed att ta sig en kåsa med varmt blod ur den nyss fällda älgen), renjägare på Sibiriens tundra, eller Djingis Khans mongoler (som drack blodet från sina egna ridhästar) – alla folk har genom tiderna praktiserat samma sak – varför skulle då vi Nordbor inte få göra det ?

ao_svartsoppa_3_jpg_110039aAlla vet att man börjar med att röra ned två tredjedelar grisblod och en tredjedel gåsblod i en god buljong…

En del oärliga människor som ljuger, svänger sig och förvanskar Asatron och sin egen historia, och som av okänd anledning kallar sig ”fornsedare” hävdar att blot i form av en måltid med blotmat aldrig skulle ha funnits, trots att det finns tiotusentals bevis, både i de Isländska sagorna, i Eddan och från arkeologiska utgrävningar.

I någotslags förvriden politisk korrekthet tror de, att det skulle vara opassande att säga sanningen, att folk skulle bli skrämda av blodkorv och andra stolligheter, och dessa förbannade foliehattar vill därför inte erkänna det sanna blotet. Istället blotar de hallonbåtar, söta bakverk och annat fjanteri i den stilen, och tror att detta skulle vara detsamma som Asatro. Sådana idioter har jag föga eller inget gemensamt med, för egen del, och jag kan bara skämmas och häpna över de som förvanskar sitt eget folks historia på det tokiga viset.

foliehattBara Foliehattar och Idioter skulle förneka Blotets betydelse, samt det faktum att det försiggick med kött och blod

På Island talade man om Hlaut, av ordet för ”låta” som i åderlåta eller utgjuta vätska, och talade också om Hlautteinar och Hlautbollar om de skålar, som den varma Blotsoppan serverades i. Med Hlautteinen eller ”vispe-riset”, en kvist som stacks i det varma offerblodet, välsignade Goden eller Offerprästen Gudabilderna och ”Stallen”, den hylla eller ställ, på vilken de stod. ”Hlaut” kunde också förrättas genom att stänka blodet över stallen, ”Blot-huset” eller församlingen, som deltog i Blotet, skriver de isländska källorna. En del har betvivlat detta, av praktiska skäl – man talar om rädsla för blod, att man inte skulle få det på kläderna och så vidare – men det förekom säkerligen – och vad är det för fel med att äta sin mat ihop med andra, eller dela måltiden med makterna, genom att ge dem det mest energirika i matväg som överhuvudtaget finns ?

200509060788

 ”Hlaut-teinen” eller Visperiset (som man fortfarande säger i Skåne) görs av ett renkokat björkris, som man dragit barken av. Svårare är det inte att göra en äkta hednisk offerkvast…

Min egen farmor – som blev 92 år – berättade för mig att när min farfar var präst, på 1920- och 1930 talet, hände det fortfarande att traktens bönder tyckte att han skulle närvara vid slakten – i själva ”Svinottan” eller vid tretiden på morgonen, och sedan välsigna både gäss, svin, blod och inte minst hålla upp det blodiga ”visperiset” så att alla kunde se, att blodet var gott – och att det med kyrkans uttryckliga välsignelse dög att göra mat och svartsoppa av. Detta är min familjs och ätts egna traditioner, och därifrån har jag också mina egna recept på svartsoppa – och dem följer jag !

brueghel_autumn

Också på Peter Brügels målning från renässansens Nederländerna kallad ”Hösten” ser man hur en svartklädd präst (i mitten) välsignar slaktdjuret, medan blodet samlas upp i en panna för att göra svartsoppa av…

04VVXAWu1E

Blotbollar eller Hlaut-skålar har funnits mycket långt fram i tiden – för svartsoppans skull !

Just blotbollarna eler bolkarna, de klotformade skålarna, har funnits mycket långt fram i tiden, och senare började man även servera öl ur dem. Själva engelskans ord för skål, bowl, har också ett nordiskt ursprung. Alla har i och för sig inte ett sånt monumentalt utseende som Bielke-ättens väldiga, med vapensköldar prydda 15-liters skål från 1500-talet, men i alla fall..

0019.5

Hur kunde det då komma sig, att de kristna nere på kontinenten stal den hedniska traditionen med ett ”Gåsablot” kring slakten i November, ”Blotmånaden” efter Alvablotet ?

kirchenjahr_martin_09

Gåsen antas vara vaksamhetens fågel, och är därför Helgad åt Oden !

Oden, ”den vilda jaktens” anförare, ansågs vara särskilt aktiv under de mörka vinter- och höstnätterna under tiden från Alvablot fram till Jul. Då anförde han ”Åsgårdsreien” eller de dödas ritt till Asgård och Valhall, och i höststormarna kunde man se de dödas skuggor, som likt vildgäss brusade fram genom skyn. Samma tradition om ”King Herla’s Ride, ”Harlechim”, ”Caccia Morta” och allt vad den hette i olika Europeiska länder gick ut på att en ensam ryttare av gudomlig storlek skulle leda ett följe av skuggor, flygande fåglar eller kanske vilddjur, och han tänktes oftast försedd med en fotsid mantel, eller vara enögd, som Oden. Särskilt bland Goterna var föreställningen om Oden som ryttargud utbredd..

7c47702103cac557ae00e3990204c970

Senare kom dessa föreställningar – liksom Oden som vandrare ihopkopplad med det lokala helgonet ”Sankt Ibb” eller pilgrimshelgonet ”Sankt Jakob” på Ven började de kristna också para ihop Odens gestalt med Sankt Martin av Tours, som var just ett ryttar- och pilgrimshelgon. Man kan jämföra med hur Thor blev förvandlad till den senare ”Sankt Olav” i Norge. Tyskarna talar just idag också om ”Martins-gans” och ”Martins-feier” för firandet av det sydsvenska ”Mårten Gås” – 11 November.

St_Martin_im_Park_3985_lb

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Man håller också ”Martins-ritter” i Franken och Rhenlandet – gamla frankiska och germanska provinser, där det påstådda helgonet St Martin av Tours ska firas, just på dagens datum. Men vem är egentligen detta helgon ?  Att St Martin och Oden faktiskt ursprungligen var samma person har många tyska folklorister än idag klart för sig.. I och för sig finns det en historisk Martinus (316 – 397) också. Han var son till en hednisk romersk officer, och född i Pannonien, våra dagars Ungern, där Goterna och Gepiderna – en annan germanstam – bodde. Via Sulpicius Severus – en kollega till honom som också blev fanatisk kristen, går det faktiskt att rekonstruera hans liv i detalj. Martinus, fastän German, tjänstgjorde i Equites catafractarii Ambianenses, eftersom hans far tillhörde det gotiska kejsargardet – som funnits redan på tvåhundratalet med stationering i Ticinum, eller Pavia i våra dagars Norditalien, där Martinus förmodligen växte upp. Vid det här laget var nästan alla ”romerska” soldater i verkligheten kelter eller germaner, och att Martinus far förmodligen dyrkade Oden själv, var inte alls märkvärdigt utan bara naturligt, eftersom alla Goter ju hade Oden som huvudgud. Den tidens tunga kavalleri såg faktiskt ut som vendeltidens ryttare i Sverige, och var betydligt mindre ”romerska” i sin utrustning än man kunde tro.

comitatuscavalry82

Precis såhär såg verklighetens ”Sankt Martin” och hans gamle vän Severus ut – Martin skulle desertera, bli biskop och förebild till ”Mårten Gås”

Equites Catafractarii – eller det tunga pansarkavalleriet av byzantisk modell, var efterträdare till den tidiga antikens ”ala milliaria” eller tusenmanna-skvadronen, romarnas motsvarighet till ett självständigt stridsvagnskompani. Det fanns aldrig särskilt många av de här elitenheterna, och fastän varje romersk legion eller infanteribrigad skulle ha en sån här tung ryttarenhet, var det långtifrån alla legioner som alls tilldelades någon. Martinus blev stationerad i Gallien (en rik provins, men helt hednisk) efter att ha ryckt in vid 16 års ålder, och hamnade i Ambianensium civitas eller Amiens. Vid den här tiden kom den hedniske Julianus Apostata till makten, och under tronstriderna skall Martinus ha fått kristna sympatier, och till och med deserterat i själve kejsarens åsyn, säger hans levnadstecknare Severus. Strax före ett slag vid nutidens Worms, Tyskland, ska han ha träffat Julianus själv, och då plötsligt försökt lämna sin tjänst – man har påpekat att Martin då redan måste varit 45 år gammal, och att kronologin inte stämmer alls. Nåja, den blivande biskopen och helgonet klarade sig från åtal för svikande av försvarsplikt genom att gå obeväpnad mot fienden framför sitt eget kavalleriförband – sånt gör man inte ostraffat, eller utan ett visst mod (se bild).

c6a53efc81c4b48d84fb7162e7384a89

Innan dess ska det enligt legenden ha hänt, att Martinus – på marsch genom Tyskland en vinternatt – träffat på en naken tiggare vid vägkanten, och då kommit på, att han med ett raskt svärdshugg kunde dela sin mantel med tiggaren  av ren givmildhet – ett drag som Oden alltid uppvisar. Nästa dag, väl hemma i kasernen, såg han – efter att ha träffat sin ”optio” eller ställföreträdare hur manteln mirakulöst hängde på sin krok och var hel – och då ska Martinus alltså ha bestämt sig för att bli kristen (som att dricka sig full till svartsoppan och ta fel rock på väg hem från mässen – det har många kavallerister gjort genom åren !). I själva verket gick det nog inte till så – Martinus tog nog sin kamrats utrustning istället…

Martin-und-Bettler1

Dagens kristna legend:  ”Den givmilde pansarofficeren” (har aldrig funnits !)

På så sätt kom det sig, att ”Den Helige Martin” än idag är skyddshelgon för tiggare, alkoholister och legoknektar, allt enligt Katolikernas sätt att se. Dessutom för vinhandlare, eftersom han lär ha tyckt mycket om vin – ”av vin lever Oden allenast” står det i Eddan, liksom av en ren tillfällighet. St Martins skrud lär än idag bevaras – som en stor helighet – i ett kapell – ”Capella” är det latinska ordet för soldatmantel – och därifrån kommer ordet Kapellan, alltså en präst i ett kapell, liksom den engelska termen ”Field Chaplain” eller Fältkaplan, vilket är vad alla Fältpräster och Militärpastorer heter inom NATO, till exempel…

Men gässen då – och Svartsoppan ? undrar nu någon.

Dog-conducting-geeseVargar och Rävar predikar för Gässen.. (Medeltid bild från Tours, ”St Martins” hemstad..)

Jo, innan han blev biskop i Tours, inte långt från Amiens, skall Martinus ha gömt sig i ett hus med gäss, säger legenden. Gässen började genast kackla och snattra, som gäss alltid gör, och så kom det sig att Martinus blev framhalad ur sitt gömställe och utsedd till biskop, fast han aldrig ville detta själv, säger legenden, eller rättare sagt hans personlige vän Severus, som alltså skulle skriva en hagiografi, eller en förvanskning av sanningen. Man kan ju undra varför Martinus alls skulle gömma sig i en flock dumma gäss, som sällan eller aldrig håller snattran, och varför han inte flydde till häst istället, om han i själva verket inte ville bli utsedd..

Att var biskop i 300-talets Gallien var nämligen helt självpåtaget, och ett mycket lönande värv. Det innebar att man kunna plundra, mörda, bränna och härja av hjärtans lust, och det var just vad fd. kavalleristen Martinus gjorde. ”Han brände flera stora och gamla hedniska tempel” skriver Severus helt öppet. Han skulle ha huggit ned flera heliga lundar, både i Germanien och Gallien, och plundrat människor in på bara skinnet – det var sanningen om ”tiggarnas skyddshelgon”. Severus skriver vid ett tillfälle, att Hedningarna skulle gått med på att låta ”Sankt” Martin hugga ned en helig ek, om han kunde stå i vägen för trädstammen. Då flyttade sig på ett mirakulöst sätt denna trädstam, mitt i själva fallet, säger Severus, men det behöver ingen tro. Detta är en sk ”vandringssägen” som finns till och med i den hedniske poeten Horatius oden, har forskare slagit fast. Som klassiskt bildad kände Severus mycket väl till den historien, men den moderne arkeologiprofessorn Marcus Junkelmann, som ingående studerat det här med romerskt kavalleri – säger i sina böcker att just fallande träd, spetsiga grenar och annat sådant är något som just romerska kavallerister måste ha uppmärksammat – och just det vet Professor Junkelmann också mycket väl, efter att ha gjort sin egen mer än 800 km långa ”Martinsritt” genom obanad skog…

För övrigt – jodå – svartsoppan ingick redan i de romerska kavalleristernas standard-diet den också, för även antikens folk kände till denna ädla och välsmakande rätt…

Vad menar vi med en filosof ? skrev en gång den skånske humoristen Axel Wallengren.

Och han själv svarade: ”Jo, därmed menas en människa, som lever av svartsoppa och sanning”

Själv älskar jag som praktisk Odinist och Asatroende just detta med Sanningskärleken, förutom Svartsoppan, vars hemliga recept jag dock behåller för mig själv.

spartan-black-soup

Redan i det gamla Sparta åts Svartsoppa rituellt, och bara vid bestämda tillfällen. Och inte bara Spartanerna var förtjusta i rätten. I Vietnam ska det finnas en liknande blodsoppa på ankblod, som bland annat Vo Nguyen Giap, den Nordvietnamesiske Generalen som från början var Historieprofessor ska ha rekommenderat till trupperna. Utan Svartsoppan skulle de aldrig vunnit över USA:s armé. Nu blev de starka nog att handveva runt mer än 30 år gamla Bofors-kanoner, och med dem skjuta ned såväl B-52:or som Phantom-plan i överljudshastighet – allt tack vare sin egen variant av Svartsoppa…

miraculix-magic-portion

Svartsoppa eller Bledsod har alltid påståtts ha rent magiska egenskaper, och ge människor övermänsklig styrka…

vo-nguyen-giap

Vo Nguyen Giap (1911 – 2013) – Oöverträffad strateg och befälhavare – Segrade vid Dien Bien Phu och i Tet-Offensiven – tack vare Svartsoppa !

Just Spartanernas bruk av Svartsoppa under antiken är kanske värt att studera närmare. Den sk ”Doriska Invasionen” eller Indoeuropéernas inträngande i Grekland, förde med sig en maträtt kallad melas zomos (μέλας ζωμός) eller Den Svarta Soppan, som närmast fick karaktären av ”hemligt vapen” liksom Jomsvikingarns Blotsoppa i slaget vid Svolder. Genom att häva i sig lämplig kvantitet rått animaliskt protein, alkohol och järn får man faktiskt väldigt mycket energi, särskilt i kallt väder. Så länge man inte äter för mycket – det finns en gräns för hur mycket animaliskt protein man kan ta upp via blodmat – men äpplen eller frukt med mycket c-vitamin underlättar – finns det faktiskt en fysiologisk förklaring till detta..

spartan300

Massor av animaliskt protein, blandat med alkohol och järn – en ren ”morale booster” eller kraftigt moralhöjande, energi-givande föda…

Svartsoppan, som Spartanerna åt före de gav sig ut på särskilt kvalificerade uppdrag, var dock inte omtyckt överallt. En sybarit, som besökte Sparta, lär ha anmärkt: ”Nu vet jag varför ni Spartaner aldrig fruktar döden ! Kan ni svälja den soppan, klarar ni också att svälja precis allt !”

Dionysios, Tyrann av Syracusa, som levde på 300-talet fk, var känd som en omänsklig och misstänksam diktator, som på fullt allvar trodde att Spartanernas Svartsoppa var ett slags trolldryck, som gav dem rent övermänskliga krafter i strid. För att prova sin teori lät han till och med kidnappa en spartansk kock, som dock aldrig avslöjade receptet, men som lovade att tillreda en portion av den ytterst begärliga soppan.

Som alla spartaner hade han lärt sig konsten att koka den av sin mor, samt farmor, och de spartanska kvinnorna var liksom kvinnorna i Norden kända för en hel del egenskaper, som annat kvinnfolk inte hade, inte kunde få, och aldrig uppnådde.

svartsoppa

Frihetens kok-konst är Tyrannernas Skräck ! (Blut ist ein ganz besonders Saft, Sic semper Tyrannis ! )

När den spartanske kocken kom in med sopptallriken, spottade Dionysius II genast ut den första skeden på golvet, eftersom han tyckte den smakade avskyvärt. Så är det alltid med tyranner och despoter av alla de slag – de uppskattar och förstår inte det fina här i livet ! ”Soppan är fel kryddad !” skrek diktatorn argt.

”Det är inte k-r-y-d-d-n-i-n-g-e-n det är fel på !” förklarade kocken. ”Du har aldrig, aldrig badat i den kalla, kalla floden Eurotas, som flyter genom Sparta. Du har aldrig gått långa vintermarscher. Du har aldrig varit utsatt för köld och fukt, som vi Spartaner.

Om du hade tränat och levt som oss, hade du förstått ! Då hade denna soppa smakat dig bättre än någonsin, för hungern är den bästa krydda ! Omvänd dig till sann Hedendom, och bränn vad du har tillbett, och börja tillbe, vad du har bränt ! Först när du lever som vi gör, kan du andas fritt, och börja inse och förstå… och DÅ – men inte förr ! – är du verkligen hedning – och förstår Svartsoppans hemlighet !”

Just så är det också. I varmt klimat eller sommartid smakar Svartsoppa inte bra, utan det skall till fukt, kyla, eller snö och vinter för att man riktigt skall förstå den, samt Blotandets Hemlighet – som ofta uppenbaras vid Julen. Genom att äta en halv tallrik, fick till exempel jag själv styrka att på bara 40 minuter skriva och forska fram allt det här – ja där ser ni ju själva !

Mera skall vara er givet nästa gång – om ni förblir Asarna trogna !

poster-odin-yggdrasil-havamal

På blot med Svenska Hedningar… (inlägg från 18 Juni 2016)

Ibland tycker jag att jag hållit på med Hedendom och Asatro hela mitt liv, men det stämmer inte riktigt. Jag har nästan varit övertygad om att vad vi kan kalla den Hedniska miljön i Sverige varit mycket liten och kringskuren, och dominerats av en rad tråkiga tendenser under en lång, lång tid – subjektivt uppfattat – eftersom det bara rör sig om fem-sex år. Visst – det finns wiccaner eller anhängare av Keltisk Hedendom i vårt land också, och deras antal är mycket större än vad man kanske kunde tro.

Men ändå blir jag inte gammal än på länge.

250px-Georg_von_Rosen_-_Oden_som_vandringsman,_1886_(Odin,_the_Wanderer)Nej – inte alla Hedningar är såhär gamla än... (”Oden” av Georg von Rosen, 1886)

Från det tidiga 1990-talet, då det första landsomfattande samfundet med storstilade anslag och ambitioner såg dagens ljus, har vi hunnit till 2016, och minst två-tre samfund, som har ambitionen om att genomföra samma sak, som också jag drömde om en gång. Vi börjar närma oss ”kritisk massa” eller 5000 personer eller fler (så många är de Isländska asatroende), och denna gång tror jag inte vi kommer misslyckas eller ”kuppas/kapas” av ett gäng fanatiska Miljöpartister.  ”Svenska Hedningar” är en Facebook-grupp med nära 400 medlemmar, men trots det har den varit helt okänd för mig, fram tills nu. Andra forum, samfund och grupperingar med hundratals medlemmar växer också fram, nästan för varje halvår.

Glädjande nog är det också olika personer man hela tiden ser, och inte samma väldigt snäva krets, som återkommer bland alla dessa namn.

23199

Temperaturen, denna lördag, låg runt svala 14 grader, och i två dagar ungefär har regnet strilat ned ur en grå svensk himmel, av en sort som kanske verkar mer Fimbulvinter än Midsommar, som vi vanligen tänker oss den, men sådant är livet här i Norden. Fem personer mötte upp till kvällens första möte och korta blot vid Gåseborg i trakten av Järfälla – och fyra av dem har – medan denna text skrivs – dragit vidare till krogen ”Aifur” och ”Sjätte tunnan” i Stockholms innerstad. Jag däremot har återvänt till min egen redaktion, men ärligt talat trivs jag ju på den.

Regnet gör oss ingenting. Jag har fått träffa en helt ny generation av Hedningar, yngre än jag själv; och på sätt och vis känns det som att bli förflyttad bakåt i tiden, inte till den tid då Gåseborg byggdes, kanhända, men till 1990-talets början, då vi alla ännu var unga och entusiastiska organisationsbyggare. Och vem vet – kanske har jag själv också bidragit till det hela, med ett eller annat litet hedniskt tankekorn, för jag märker att mycket av det jag sagt och skrivit här – under knappa tre år (en mycket kort tidrymd, med tanke på allt), har gått in…

Denna kväll blotade vi till makterna i mjöd, helt kort, och diskuterade mest om hur vi funnit vår tro här i livet och vad den innehåller. Vi fann att två deltagare av fem var medlemmar i Nordiska Asa-Samfundet – som nu är mer än ett halvtusende medlemmar starkt – och att vi alla gjort liknande erfarenheter. Två saker diskuterade vi inte – och det var fotboll, respektive politik – nu är det ju som bekant EM – men utöver det var inga ämnen bannlysta.

Gåseborg, fornborgen från 500-talet, har en hänförande utsikt över hela Mälaren, och består av två hektar stort område, där arkeologer hittat en plats för guld- och silverframställning.

Två enorma gråstensvallar finns kvar än idag, och är mer än meterhöga – det är allt vad som återstår av borgens försvarsverk, som säkerligen omfattade både pallissader och torn, samt en utsiktplats och ett vårdkaseberg, 40 meter över Mälaren, och med utsikt norrut mot Stäket, Runsa och vidare i vad som en gång var en vårdkasekedja ända upp till Gamla Uppsala.  På den sk ”inre borggården” – en cirka tre meter djup och 50 meter bred sänka, ingärdad med murar – finns idag en rastplats och några ekar – det var här arkeologerna fann spår av guld och silverbleck, samt metallbearbetning när man först undersökte borgen år 2002 – och här grillade vi, drack utmärkt mjöd – utan att begå ”ölsvalj” och åt rökt korv. Vi var noga med att städa av platsen – och Henrik Anderssons småskrifter blev utdelade.

Två sånger rinner mig i minnet, en svensk, en tyskspråkig – båda är rätt Hedniska, eller i vart fall Europeiska, eftersom ju Asatron faktiskt är en Europeisk, och inte bara Nordisk företeelse – den har funnits också i Tyskland ända ned till Alperna, över Ryssland och Östeuropa, i Friesland och Holland, samt på de brittiska öarna.

Den första råkar vara av Mikael Wiehe, som kanske tänkte på helt andra – mer politiska – företeelser än just jag, och den andra är en liberal visa, från 1870-talet, då man fortfarande kunde kalla sig frisinnad nere på kontinenten, på fler sätt än ett. Jag har valt den, eftersom jag råkar vara medlem av det liberala partiet i Sverige själv, om ni nu nödvändigtvis behöver veta, men vad jag ville uttrycka var mer känslan av broderskap mellan fränder, snarare än något politiskt. Och Asatron i Sverige utvecklas fortfarande, den fördjupas, tar fart och skjuter nya grenar.

Detta blot var en god upptäckt, också i en tid när Storholmen – som jag skrev om igår – nästan bränns ned i ännu en Mordbrand, och tid knappt finns för att sörja, medan åren går och sommaren ännu grönskar.

Vår resa fortsätter. Vår tid ska komma.

gacc8aseborg1

En enda sak är säker
och det är livets gång;
att allting vänder åter,
att allting börjar om.
Och fastän våra röster
ska mattas och förstummas,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga.

När vi har blivit gamla
och vårt hår har blivit grått,
när livet börjar mörkna
och dagarna har gått,
när våra kroppar kroknar
och våra steg blir tunga,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga.

Sångerna om frihet,
om rättvisa och fred,
sångerna om folket,
som aldrig kan slås ner,
sångerna om kärlek,
som aldrig kan för stummas,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga.

Och du och jag ska sitta
vid fönstret i vårt hus
och ta varandras händer
i vårens klara ljus.
Och utanför på gatan,
där vindarna är ljumma,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga.
Sångerna om frihet…

Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång.
Så stannar inte tiden.
Den börjar bara om.
För sångerna om livet,
som aldrig kan förstummas,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga.
Ja, sångerna om livet,
som aldrig kan förstummas,
ska nya röster sjunga,
ska nya röster sjunga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s