”Det sitter i generna…” avslöjar DN. Om vissa kulturers genetiska natur.

På sista tiden har det kommit in många människor till vårt Sverige som är svårt intoleranta, berättar Karin Bojs på Dagens Nyheters Vetenskapsredaktion.

Tidigare har hon också skrivit artiklar som redogör för hur det finns vetenskapligt kända och väl dokumenterade skillnader i egenskaper mellan olika grupper av människor beroende på exakt var i Världen de beror – för så är det faktiskt… ”Det är skillnad på dina och mina gener” konstaterar hon – och alla har vi inte exakt samma härkomst. eller utvecklingshistoria, rent genetiskt.

14433196_200202130401937_8649621819641831775_n

En bild av Yggdrasil – så god som någon

Ja – kära läsare – jag vet ! – men så skriver hon faktiskt. Om jag nu får citera hennes artikel av söndagen 16 Oktober o-r-d-a-g-r-a-n-n-t så skriver hon att ”Men här i Norra Europa är vi vänliga” angående detta med vår förmåga till tolerans. Det har visat sig, satt vi Nordbor har genetiska egenskaper, som man helt och hållet saknar i resten av Världen. Bland annat har vi blont hår och blå ögon, men inte bara det. Vårt immunförsvar är också beskaffat på ett visst sätt, och redan på Vikingatiden och långt före det blev vi långa till växten, mycket längre än genomsnittseuropeerna.

neanderthals-interbreeding-humans_19941_990x742.adapt.590.1

Inte alls tolerant. Tvärtom väldigt LAKTOSINTOLERANT

Genforskare har nu också bevisat, att vår fullständigt unika förmåga till tolerans, måste ha uppstått här i Nordeuropa för absolut tidigast 6000 år sedan. Tidigare har man trott, att Neanderthalmänniskan också skulle ha varit tolerant. Detta visar sig djupt felaktigt, för så är det inte alls. Neanderthalarna visade sig inte kunna tåla filmjölk, ost smör och mjölkprodukter – för så är det – det är nu vetenskapligt bevisat.

Ja govänner – jag talar alltså om LAKTOSINTOLERANS som ni nog alla begriper.

Om MJÖLKSYRAKULTUR, inget annat.

 

filmjolk-3-1l-arla-6

Ta-daaa ! Är du Svensk och en äkta Nordbo – ja då kan du äta sådant här. Är du inte härifrån, bör du förmodligen avstå…

I flera tusentals år har man här i Norra Europa anpassat sig till en förträfflig och nyttig diet, som baseras på vad man i Kaukasus och bland slaverna kallar Kefir, men som vi här i Sverige benämner filmjölk eller fil. Kaukasoida människor – som vi svenskar – är det mest laktostoleranta folket i Världen. 93 % av oss bär fortfarande på vår rena genetiska markör – trots att vissa påstår att vi skulle vara upp-blandade, inte utgör någon enhetlig genetisk grupp osv – men det GÖR vi faktiskt.

index 8afd3ff1e4-plain-uk-2015En ren kulturprodukt – utan främmande tillsatser. Skyr har alltid funnits, så länge Island har varit bebott.

På Island talar man om Skyr, en nationalrätt som om och om igen finns nämnd redan i 1200-talets släktsagor. Allt detta sitter i generna. Det ligger i vår natur. Vi är genetiskt anpassade till att kunna överlevas hårda vintrar till exempel, och data från Storbritannien visar, att den unika nordiska förmågan infann sig absolut tidigast 2-3000 år sedan, eller samtidigt med att de första Nordiska invandrarna – Saxare och Angler mest – eller deras föregångare från Doggerland – kom dit från norra delarna av den Europeiska kontinenten.

WHO – World Health Organisation – ändrade nyligen sina rekommendationer för högsta sockerintag. Särskilt de som har anammat den amerikanska vanan att dricka läsk istället för mjölk ligger i farozonen. Data visar att 39 % av Världens vuxna befolkning väger för mycket. När det gäller sjuklig övervikt fördubblades andelen mellan 1980 och 2014. Nu är mer än 11 % och 15 % av alla män och kvinnor i Världen sjukligt överviktiga.

largethumbnail

Ifall vi överger våra Nordiska matvanor – så kan det sluta såhär…

Håller vi oss till vanlig svensk husmanskost, mycket träning och sunda vanor i övrigt, kan vi undvika sånt här. Fil, Skyr och liknande innehåller en flora av sunda tarmbakterier, som bidrar till att hålla oss i trim – ja till och med Ph-balansen i kvinnans slida kan påverkas i gynnsam riktning av något så enkelt som filmjölk – om man applicerar den digitalt, eller med fingrarnas hjälp – och inte genom att äta den.

Forskare vid universitet i USA har på fullt allvar och utan minsta försök till ironi framkastat hypotesen att Nordamerikanska indianers laktosintolerans är förklaringen till vad som hände enligt Vinlandssagorna.

I Thorfinn Karlsefnis Saga står klart och tydligt utsagt, att när Skrälingarna – som Nordborna de facto kallade dem – åt Skyr – som de till en början begärligt glupade i sig – så blev de mycket, mycket sjuka. Deras kroppar förmådde inte bryta ned laktosen– och följaktligen trodde indianerna, att de främmande besökarna hade försökt förgifta dem. Krig och misshälligheter följde snart – allt i spåren på denna intolerans.

vikinger

Man ska inte försöka äta främmande matvaror, som man inte är van vid. Sådant kan sluta mycket mycket illa…

Nuförtiden är det mode ibland först och främst unga kvinnor och tonåringar att hela tiden klaga och gnälla över dålig mage, och låtsas vara laktosintolerant. Den som har en väl balanserad kost och inte dricker för mycket läsk – inga söta kakor, red bull eller något sådant – behöver inte göra sig till på det befängda viset, anser hälsoexperterna.

l3k_sogqjhxm0iyunbhyvstosg

De flesta av oss Nordbor har inget som helst behov av sk ”låglaktosprukter” som pushas på oss till höga priser. Äter vi mindre, behövs inte sådant.

Och för övrigt – säger jag. ”Do you have what it takes ?” – när det kommer till att leva här uppe i Norr. Kan du dricka naturlig äppelsaft – i måttliga doser – med fruktos istället för skadligt socker – ja då klarar du dig. Här en liten rekonstruktion av Fleming Kaul – känd arkeolog från Danmarks Nationalmuseum i Köpenhamn, som visar hur smidiga, starka och vackra våra förfäder var – när de fick följa sin egen kost – och leva som de ville – utan kristendom, coca-cola burkar och annan onatur…

 

Jämför detta med hur moderna amerikanska och engelska ”rekonstruktioner” av samma kvinna och hennes klädedräkt ser ut – om man lever på engelsk nutids-diet, det vill säga… För vad blir resultatet ? Drick mjölk istället, så får du användbara muskler och starka ben – hela livet ut…

egtved-girl

Sk ”epic fail” – Inte godkänt på övningen…

”Scientific American” spekulerar om ”proto-myter”

Scientific American är visserligen namnet på en ansedd och väl renommerad vetenskaplig tidskrift, men för en del svenskar låter dess namn lite som ”A contradiction in terms” eller en nätt självmotsägelse. Hur många vetenskapligt och rationellt sinnade amerikaner finns det egentligen, i dessa av Trump- och Clintonanhängare dominerade tider ?

Humaniora är heller inte denna tidskrifts starka sida, men under rubriken ”arts and culture” spekulerar en för mig helt okänd skribent vid namn Julien D’Huy osakligt om ”proto-myter” och det där som kallas komparativ mytologi…

Komparativ mytologi är ingen ny vetenskap, eftersom den fanns redan på 1800-talet. Redan då (år 1890) försökte pionjärer inom etnologi eller folklivsforskning som James T Frazer  – författare till ett mycket berömt verk vid namn ”Den gyllene Grenen” spekulera om en ”ur-religion” eller ett slags ”super-myt” i vilket precis alla mänskliga kulturer skulle ha sitt upphov, och all andlighet skulle kunna förklaras. Frazer var också Viktoriansk kristen, och ansåg att vad alla folkslag utom de kristna engelsmännen höll på med strängt taget var vidskepelse, mumbo-jumbo och hokuspokus, färgat av magi och andra primitiva föreställningar. Han – och andra viktorianska kristna – tog också vissa amerikanska indianstammars myt om en skapare, ”Manitou” eller ”Den Store Anden” som exakt samma företeelse som Jehova eller den kristne Guden, allstyrande, allsmäktig och allvetande, vilket Manitou – vars roll i den senare skapelsen var ganska liten – inte alls var. Överallt förvred, förgrovade och förenklade Viktorianerna i kolonial anda nästan alla folkslags myter till ”Ur Monoteism” – trots att denna inte fanns i sinnevärlden, enligt vad senare forskning bevisat – tråkigt nog för de kristna !

Vad Julien D’Huy försöker sig på, är en lite modernare version av samma sak – vad man kallar måttlös universalism, eller vad som i dagens USA betecknas som ”Cultural (Mis)Appropriation” av värsta slag.

karlavagnen-2-e1363877725515

Han studerar till exempel helt olika folkslags – i helt olika Världsdelar – uppfattning om Karlavagnen, eller Lilla Björn och Stora Björn, samt hur dessa två stjärnbilder har ”förklarats” i olika mytologier, och kommer fram till att det mycket ofta rör sig om jakt på villebråd av olika slag, vilket skulle tyda på ett Afrikanskt ursprung till precis alla myter, och även om ”Out of Africa” teorin är väl accepterad av Världens alla antropologer – utom i Kina – Pekingmänniskan kan faktiskt ha utvecklats helt självständigt, anser man där – så är de flesta forskare och genetiker ense om att mänskligheten utvandrat från Afrika i flera vågor och inte en våg. Neanderthalare (som är förfäder till inte mindre än 12 % av DNA hos dagens ”Vita” eller Kaukasier) utvandrade långt tidigare – minst 100 000 år före – förfäderna till ”dagens” människor. Sedan har vi också Denisovamänniskaan och en hel del andra fynd, som inte alls passar in i något känt utbredningsmönster, varesig från Afrika eller andra håll, även om en del forskare taktfast ropar i kör att detta skulle vara förfäderna tilll Wedda-rasen på Ceylon och Aboriginer eller Australnegrer, som alltså i mindre utsträckning är släkt med just afrikaner än någon annan grupp. Så långt det antropologiska, och ”so far, so good”…

Förutom det ignorerar också ”Scientific American” fakta som inte stämmer in – exempelvis att Stora Björn heter ”The Big dipper” på engelska, och på Lapska lär kunna översättas med ”Kåsan” – vilket inte alls stämmer med ”jakt-teorin”.

Ändå fortsätter D’Huy att påstå, att bara för att myten om ”regnbågsormar” eller föreställningen om regnbågen som en väldig orm, så måste detta vara en myt som färdats från Afrika till Australien, och därmed skulle alltså denna föreställning vara universell. Problemet är bara att det där är struntprat, skitsnack, balderdash, rent ljug. I Asatrons värld är Regnbågen en bro, inte alls någon orm eller något djur, och kallas Bif-röst, den skakande eller bävande bron. Lika illa går det för honom, när han talar om Karlavagnen, som ju troddes vara Tors vagn och inget jaktbyte. Författaren säger sig ha undersökt 72 olika myter, men Asatron eller de germanska folkens föreställningsvärld passar inte alls in i mönstret – utan framstår som helt unik, trots att D’Huy hela tiden försöker ignorera den – eller just därför.

Vad han inte begriper, är att folk faktiskt kan göra liknande ”myter” eller dra liknande slutsatser helt oberoende av varandra.

3c2940ed-9c0f-4eee-8bd3df10f9175bf8_source

Statistisk tablå och tänkt utvecklingsträd, som ingenting bevisar. Samer är inte indianer, och Bushmän eller Khoikhoi talar inte Mohave eller Samiska…

Det är att underkänna Aboriginernas uppfinningsförmåga och tänkande – och därmed grov rasism – om man hävdar att de inte själva och utan någon annan förebild kunde dra slutsatsen, att Regnbågen kommer fram efter att det regnat, och alltså med lite god vilja eller fantasi kan liknas vid en ”vattenorm” över himlen. Denna – och andra mytiska ”förklaringar” betyder inte ett gemensamt ursprung alls, utan bara att befolkningar i liknande klimatzoner kunde komma på ungefär samma sak.

D’huy romantiserar och drömmer om någotslags ”sagornas och lägereldarnas tid” då vandrande historieberättare och skalder i tusentals år ska ha spritt samma myter och samma historier i det oändliga, men detta är också att grovt underkänna och undervärdera sk ”primitiva” kulturers förmåga till nytänkande och självständigt skapande – var och en på sitt håll…

Exempelvis finns det en ”jordbävningsorm” i japanska myter och i Shinto, likaväl som en Midgårdsorm inom Asatron, men vad bevisar nu det ? Att japaner och vikingar skulle stått i omedelbar förbindelse, och lånat samma historia av varandra ? – Nej, inte alls. ”Jordbävningsormen” eller rättare sagt den stora havskatt (en fisk !) som ska ligga under japans berg liknar bara ytligt vår Midgårdsorm, och så är det med andra mytiska djur också. Visst, många forskare har observerat att det finns drakar i kinesisk mytologi, liksom i Västerländsk – men där medeltidens drakar stod för Djävulen, eller något ont, och sprutade eld, var de kinesiska drakarna sprutare av vatten, havsvarelser och regn-andar, som ansågs goda, välsignelsebringande och dessutom ända in till 1905 var symboler för kejsarmakten – helt annorlunda än den ”västerländska” draken.

D’Huys analys missar helt detta med funktionen eller betydelsen av i och för sig likartade sagoelement, begreppet ”drake” eller ”älg” kan ha funnits i två olika kulturer visst – det är älgjaktstider i Sverige snart – men Nordamerikas indianer såg inte alls sin ”Moose” eller den vida större Amerikanska Älgen som samma sorts djur eller samma sorts jaktbyte som vi. Älgen som bytesdjur var inte och är inte alls av samma betydelse för någon av dem som för oss, som utvecklat närmast en symbios med vår egen älg – som inte bör översättas ”elk” eftersom amerikaner i så fall tänker på ett helt annat slags hjortdjur…

Dessutom –  ”Aur var alda, tha ekki var” står det i Voluspás skapelseberättelse. Asatron har flera skapelseberättelser, nämligen – och vi har en urjätte Ymer, precis som kinesernas P’An Ku – den första människan. Men – där Pangu – som han också stavas – var ett slags ”Världsbyggmästare” som mejslade ut kinass berg och floder, så att det stod det härliga till byggdes Midgård av Ymers kött – och gudarna använde honom som byggnadsmaterial, ungefär som den indooeuropeiska föreställningen om urjätten Kronos… ”Scientific American” ignorerar 200 år av forskning, när de bara blandar likartade drag hej vilt, utan hänsyn till kulturkretsar eller redan klarlagda språkliga sammanhang. I och för sig – muntligt berättande kan traderas över långa sträckor och tider, visst – men låt oss återvända till ”aur var alda, tha ekki var”

1280px-cmb_timeline300_no_wmap

 Vår egen, ”vetenskapliga” skapelsemyt –  the Big Bang Theory – innehåller inget kristet trams om guds ande svävande över vattnet eller något sådant. Vi tror inte längre på en hög med lera, som de forntida Egyptierna, ur vilken skapelseguden Chnum eller Ptah drejade fram de första människorna på en drejskiva, och har inga dunkla kinesiska eller indiska hypoteser om jorden som vilande på en enorm sköldpadda, fyra huvuden på fyra enorma elefanter eller något sådant, nej inte ens den finska Kalevalas skapelsemyt om en vattengudinna, som höjer sitt knä ur oceanen; så att en magisk knipa kan komma flygande och lägga ett ägg på det.

Nej – vad Asatron lär ut är det här: Då icke-vara fanns (ekki var !) eller i en ofantligt kort tidrymd före den egentliga rum-tiden, med Einsteins beskrivning, fanns något, som vi kan kalla för Aur – alltså ör – flodgrus, materia, stoft, kosmiska byggstenar – kvanta – skulle vi säga – elementarpartiklar fanns ju inte ännu. Aur existerade i ett stort, stort svalg, alltså Ginnungagap. Så uppstod klyftan mellan varmt och kallt, ljus och mörker, inuti eller utanför – Innangard och Utgard – med mytens språk  som faktiskt stämmer mycket bra med den moderna fysiken och vår ”vetenskapliga” förklaringsbild.

Av någon anledning – som ingen – jag säger er ingen – komparativ mytolog hittills kunnat förklara – träffade just Nordborna förunderligt rätt.

Visst, de kan ha iakttagit vulkaner och glaciärer på ett forntida Island, eller inspirerats till en berättelse om själva ”ur-materien” eller Aur från något annat håll, men deras teori innehöll inga gudar – inget vatten och ingen materia i senare mening – ”gräs fanns icke, världen fanns icke” – och detta är mer, så oändligt mycket mer än vad någon annan skapelseberättelse, inklusive efterblivet lallande i form av islam, kristendom eller något ditåt någonsin har sagt.

Förklara det, den som vill eller kan – med någon ”out of Africa” teori eller Komparativ mytologi i allmänhet. Jag kan det i vart fall inte, ”Scientific American” eller sktidryga, rasistiskt färgade, nedlåtande amerikaner till trots…

largethumbnail

”Scientific American ?? ” – isn’t that a contradiction in terms… ??