Om denna Blogg

 

”Hedniska Tankars” återkomst – eller – Hur jag blev en Folkhjälte i det tysta, utan att ens vilja vara det… (artikel från 23 November 2014)

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

– Hávamál, strof 144

”Vet du, hur man rista skall ?
Vet du, hur man tyda skall ?
Vet du, hur man undfå skall ?
Vet du, hur man pröva skall ?
Vet du, hur man bedja skall ?
Vet du, hur man blota skall ?
Vet du, hur man sända skall ?
Vet du, hur man slopa skall ?

 

Den här bloggen, Hedniska tankar, inleddes egentligen för lite mer än fyra år sedan, eller i September 2010. Dess första år tillbringades på Metrobloggen, och i hela tre år därefter, stod den att läsa här på WordPress. Ni undrar kanske varför jag själv tog bort den – och kanhända undrar ni också varför jag nu återupptar mitt bloggande igen.

Jag har tillbringat en viss tid borta från Internet, närmare bestämt sedan i Mars det här året. Orsakerna består bland annat i rena hälsoskäl, eftersom jag länge plågats av en hård och tärande sjukdom. Den visade sig redan i unga år, och påverkar bland annat lungorna och andningsorganen – ofta ådrar man sig den, om man lever ett hårt liv, utomhus eller under kyla och umbäranden. Själv har jag alltid levt som en hedning, även långt före arton års ålder, och jag har alltid varit Asatroende i själ och hjärta. Mycket av mitt liv har tillbringats i arbete, eller ”i Viking” på det ena eller andra sättet, oavsett var någonstans i Världen det har skett.

Expedition Vittfarne

”Natten gick hän, och det grydde till dag, men de seglade ständigt…”

– slutorden ur Andra Sången, Odysséen

 

Detta år är förstås inget undantag, och efter att under tre år av i stort sett dagligt bloggande – ibland med fler än tre inlägg om dagen – arbetat mig upp till mer än 400 återkommande läsare, kände jag att jag var i behov av en viss tids paus. I själva verket har jag som ni förstår inte haft en tanke på att lägga ned mitt offentliga skrivande, utan tvärtom planerat min återkomst hela tiden, även om den säkert retar en hel del människor därute. Min blogg blev till slut så stor och välkänd, att jag nästan framstod som en av ledarna för ett slags ny kulturell rörelse – en tanke jag aldrig tänkt, och något jag aldrig velat eller menat. Den här bloggen var bara avsedd att vara en hednisk blogg i mängden – en plats för mina personliga betraktelser om och kring Asatro, samt tankar om livet – och inte så mycket mer.

Sedan jag lade av i Mars detta år har inte mindre än 40 olika personer kommit fram till mig – direkt – i verkliga livet – eller via mail och brev – och bett mig fortsätta skriva. Det känns en smula förbluffande, inte minst därför att en del av de som velat se en fortsättning, har varit min närmast högre chef och mina kollegor, samt en hel del vänner och bekanta. Jag har också till och med fått se en smula ”spår” eller inslag och tanketrådar, som jag själv kommit dragandes med i ”stora media” inklusive vårt lands största Dagstidningar – men som sagt – även om detta visar vad det kan leda till, när man ”lägger sina trådar i Urds väv” som vi Asatroende brukar säga – var detta något jag aldrig avsett, trott eller hoppats på. ”Folkets kärlek är min belöning” kunde jag också säga, även om det kanske låter för pompöst i somligas öron.

Oden själv råder i Hávamál oss människor till mycket, när det gäller skrivandet och skaldandets konst. De strofer han gett oss har ofta blivit felöversatta av de som inte vet eller kan bättre, men faktum är att ”råd du runorna” eller ráð.. återkommer som uppmaning på många Uppländska runstenar, också minst tre hundra år efter att ”Hávamál” först skrevs ned. Om inte annat tyder detta på den stora kraft; man redan från början tillmätte skrivandet och det skrivna ordet inom vår kultur – och det stämmer också med vad jag fått se och uppleva för egen del. ”Fáa” betyder enligt en del tolkare ”färga” eller närmare bestämt rödfärga, men snarare undfå – runorna är ju ”fådda” eller något man finner inom sig, enligt vad som står att läsa i Eddan. Och inte bara det. En klok man, eller den som vill vara ”Runsk” måste också kunna sända iväg sina runor – och vid behov ”soá” eller slopa dem.

”Soá” betyder också sjuda eller koka – man har gissat att avskavda och avtäljda spån med runor kokades ihop med den bledsod (för att tala gotiska) eller blotsoppa, som tillagades vid själva offret, och det är kanske inte en så oäven eller missvisande bild av litterär verksamhet heller – särskilt inte vad gäller dagens Internet !

celtic-boar-yuri-leitch

Det är med Hedendomen, som med Särimner antar jag. Hedendomen återuppstår alltid. Asatron kan aldrig kvävas eller underkuvas, för den kommer ständigt igen; och återuppstår på nytt. Ingen kristendom eller torr, andefattig Monoteism, intolerans eller ökenreligion förmår någonsin kväva den. Totalitära makter kan inte bekämpa den, och ständigt återföds den på nytt. Kanske sitter den i generna, kanske i folksjälen, kanske finns den alltid inom oss, vi som bor och lever i detta land. Jeschua ben Yussuf, den gamle skägglurken – ni vet han som var sin tids bin Ladin påstås också ha återuppstått, av någon anledning; och de kristna tror ännu att han ska återkomma vid tidens slut, fast alla vettiga människor vet förstås, att det är Balder och inte någon kristus, som kommer.

Och Särimner ? Betrakta hans vägar, och se hans levnadssätt – för sannerligen sannerligen säger jag eder – Särimner återuppstod inte bara en gång, eller två – nej han återuppstår dagligen och tio tusentals miljoner biljoner gånger, från tidens födelse intill Ragnarök, och världarnas slutliga fall.  ”Det är bara en myt” säger ni, de av er som intet vet och är klena till att tro, men det är fel, säger jag – ty Sagan om Särimner bär som alla myter en sanning. Och kanske är jag själv ett av Särimners Sändebud – den frågan och många andra, skall jag behandla här inom kort.

Livets mening ? Den här bloggens menig och innehåll ??

Rainbow_02

Lugn, bara lugn – ni fåvitska läsare ! – och tålamod, tålamod. Allt skall inom kort förklaras för er, men söker ni en mening, eller svaret på alla dessa frågor, så svarar jag er nu helt kort:

”Meningen med livet är enkel. Mellan oss och det hinsides, eller det vi kallar Asgård; går bara en tunn och omärklig bro, som likt Regnbågen eller Bifrost bävar i skyn. Så länge som vi finns här, och så länge vi någonsin lever, är det vår plikt att vara Makternas armar och ben, deras händer, huvud, ögon och öron i denna Värld, och uträtta vad som blev oss givet att uträtta. Det är alltsammans !”

eller, för att citera några andra tänkare:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

 

”Ett folk kan tillfälligt besegras, men aldrig någonsin gå under, så länge det känner sig som ett folk. Det är andens val, som avgör ett folks liv eller undergång”

– Erik Gustav Geijer , 1783-1847

Om nöjet att bli läst, och andra timliga nöjen… (artikel från 23 December 2014)

Även om det här är en ”nystart” för en gammal bloggsida, som förut legat kring en nivå av 300 läsare per dag, ungefär; får jag ständigt nya vittnesbörd om att jag blivit läst – och ibland till och med förstådd – i allt vidare kretsar. Jag får också många vittnesbörd om hur många personer i vårt land och andra länder som tar Asatron på allvar, och som därför undviker senare, kristna och helt missvisande termer som ”forn sed” och liknande falsarier.

Många ”fornsedare” är som jag sagt rena skitstövlar, och inga trevliga människor. Tyvärr är det väl så på internet – du vet aldrig vem som läser dig, eller vilka konsekvenser dina ord skall få. I det förgångna har jag blivit läst av bland annat Anders Behring Breivik, DN:s chefredaktörer, fanatiska kristna, brutala islamister och en hel del personer österut, bland annat i Moskva. Detta vet jag, dels därför att personerna ifråga skrivit tillbaka till mig och gett sig till känna, citerat ur vad jag själv skrivit eller ”liksom av en händelse” eller ett rent ”kosmiskt sammanträffande” tagit upp exakt samma ämne jag själv skrivit om dagen efter jag gjort det – med exakt samma ordval och uttryckssätt. Och jag tillhör inte dem som tror på slumpen överhuvudtaget, skall ni veta.

Snarare tror jag som Hedning på detta vi kan kalla ”meningsfulla tillfälligheter”, eller synkronicitet; dvs att samma tanke vid en viss tidpunkt ger sig till känna i helt olika hjärnor.

 

406680_4472929134990_1966349615_n1Överallt i Världen är folk eniga om samma sak – Julen är Hednisk !

Att bli läst av en och annan massmördare är kanske inte så trevligt – men som jag sa – det finns också rena skitstövlar – särskilt då bland ”fornsedarna”. En av dessa små exemplar, ganska vidrig i sin egen inbilskhet hade här för leden den dåliga smaken att tillskriva en av mina högre chefer; tydligen med avsikten att få mig avskedad eller vålla mig annat ont, enbart på grund av vad jag skriver här. Nu är Sverige inte som diverse andra länder, i östlig riktning eller annorstädes, och den enda effekt detta fick, är på sitt sätt en ganska nyttig lärdom inför framtiden, inte minst därför att den visar, hur snabbt mina fienders falska förhoppningar kommer på skam; och vilken lycka det är att få sin Hedendom spridd i allt vidare och vidare kretsar.

Inför minst 400 anställda, som går för att äta sitt årliga Julbord, ställer sig min näst högste chef och håller ett sedvanligt Jultal, som till större delar består av citat från just min blogg.

Julen är Hednisk, och har ingenting alls med någon jesus kristus att göra” konstaterar han, redan i inledningen. ”De lärde må tvista om varifrån ordet Jul kommer, men de flesta anser helt klart att det kommer från det hedniska årshjulet, den gamla Asatrogna termen Vintersolvarv eller ett ord som betyder årlig återkommande fest” säger han också. Detta är helt rätt i sak. Inget enda ställe i Bibeln sammankopplar Jesu födelse med just 24 eller 25 December, och det var enbart Mithraismen – den populäraste av alla religioner i den Romerska Armén – som sammankopplade ”Solens Födelsedag” med just Vintersolståndet eller den 25:e December.

Julen, avslutar han, handlar också om gemenskap, givande, delande och glädje, över alla gränser – nationalitet, klass eller tjänstegrad betyder ingenting, för alla kan vi förenas inför Midvinterns sant hedniska budskap.

Trumvirvlar och trumpetfanfarer hörs i salen. Fanorna vecklas ut, och bäres för fronten.

Och vi går att äta vårt julbord i bästa sämja – alla 400 och mer av oss…

10850084_795336867180068_8051301428870437835_nSer inte garnisonskyrkans triptyk misstänkt lik Oden, Tor och Frej ??

Andra vittnesbörd jag läser på nätet såhär års kommer från tillförlitliga gamla vänner utomlands, starka i sin Asatro även de. Från Glenn Bergen, akademisk forskare i USA kommer här åter ett inlägg om Midvinter, som jag tillfullo instämmer i (tryck på understruken mening för att följa aktuell länk) och från andra bloggar utomlands kommer hedniska vykort, konst-tävlingar till Vitnersolståndet och mycket annat sådant. Också här i Sveriges del av bloggosfären hittar jag ständigt nya sajter, som för ut åtminstone en del av Asatrons budskap, påfallande ofta med ett liberalt och frisinnat perspektiv, liksom här hos mig.

Skapandet fortsätter, även nästa år !

Om en hednisk Häxa, som glömde vad hon skrev… (artikel från 2 Maj 2015)

Jag läser inte andra Hedningars personliga bloggar särskilt ofta, mer än när det gäller andra Asatroende. Det beror också på mitt eget förhållningssätt till det här med skrivna texter överhuvudtaget. Jag har sagt det förut, och jag säger det om igen. Den eller de som tror sig känna mig, enbart på grund av att de en längre tid följt med i den här bloggen, eller annars läst vad jag skrivit här och var känner mig väldigt dåligt, eller rättare sagt inte alls.

För någon dag sedan hittade jag ett inlägg från en person som har precis samma förhållningssätt till de texter hon själv skrivit som jag också har. Hon råkar nämligen ibland ut för att helt glömma bort att hon ens skrev dem, och kan först långt senare återupptäcka en eller annan kria, som tillverkats flera år tidigare. Jag har aldrig träffat henne i levande livet, men såpass mycket har vi alltså gemensamt, trots att vi är hedningar med skilda inriktningar, och bloggar på helt olika sätt. Sedan har jag läst ett par av hennes böcker, naturligtvis, och även recenserat dem – men nu är det jag som glömmer bort just detta faktum tills vidare…

 

yggdrasil_by_carles-d5plsy6

Det är rätt inställning, vid Oden och Saga !” utbrast jag, när jag såg hennes konstaterande om den kreativa glömskan. ”Så borde alla skapare och alla skrivare vara – och få vara” fyllde jag i, i stort sett en sekund senare.

Man borde kunna ta ett steg bakåt från vad man skrivit, oavsett varför det skrivits, och oberoende av vad det handlar om. Låta texten få leva helt sitt eget liv. Ibland kan man också skriva texter som praktiskt taget skriver sig själva – den som sitter framför tangentbordet vet egentligen inte varifrån texten kommer – men plötsligt manifesterar den sig – och innan man vet ordet av, är ännu ett inlägg skrivet. Jag är helt säker på att en hel del personer med ett kreativt arbete känner igen sig själva i detta enkla förhållande, och i detta steg av den kreativa processen – skrivande kan åtminstone ibland vara ett slags sejd – tidigare har Sofia Axelsson – som jag nämnde här ovan – publicerat en hel del bloggar som handlar om meditation med runors hjälp, och annat sådant.

För egen del skriver jag som sagt ytterst sällan några meditativa tankestycken, utan är ofta medvetet politiserande, och även medvetet polemisk. Jag säger fortfarande som Viktor Rydberg en gång sa, på sin tid:

”Ty medan jag skrivit har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda”,

(ur förordet till ”Den siste Athenaren”)

Det finns många fler sätt att arbeta på, och andra sätt att skapa än bara detta, men som också Göran Rosenberg konstaterade för inte så länge sen – vi har rätt att vara polemiska, och vi måste faktiskt vara det ibland – som Hedningar eller eljest – ”När ont du ser, kväd då att ont det är” med Havámals ord. Både personligt skapande och arga debattinlägg har sin plats, i en hednisk rörelse som ständigt växer, och fortsätter växa.

Vi lägger våra trådar i Urds väv, helt enkelt, enskilt eller tillsammans. Allt tjänar. Allt gagnar. Allt bygger upp vår tillvaro, och är en del i väven, samtidigt som det bygger vårt land.

Vår stund på jorden, eller tiden ut. De texter som inte längre är aktuella, ens för sina skapare, kommer att glömmas bort eller städas undan, men det som varit värt att behålla eller ta fasta på, kommer alltid finna genklang någon annanstans, och människor vi inte känner, inte vet om och heller aldrig får träffa, befruktas ändå av vårt skapandes kraft.

 

 

images-6

Igår var det första maj, noterar jag. Det finns mycket att säga om den dagen, och den dagspolitik den som vanligt för med sig, men idag har jag haft besök av en gammal vän jag känt av och till i mer än tjugo år, och förutom att hon nu blivit fotokonstnärinna, och skall ha sin första vernissage i den småstadshåla i Mellansveriges gnällbälte där hon bor (hon beskrev den just för mig, och lät inte sådär positiv) så siktar hon också på en ny post inom kommunalpolitiken, och det för ett parti som de flesta svenskar förmodligen skulle akta sig ytterst noga för att alls kandidera inom, eftersom sådant numera kan straffa sig oändligt mycket fortare än man någonsin anar. Mycket modigt av henne i alla fall. Trodde inte att det skulle dölja sig en valkyria under hennes mantel, för det var det sista ställe jag väntade mig att finna en sådan, även om jag har ovanligt mycket högst påtagliga Valkyrior omkring mig nu.

freja

Bloggvärlden är hetsig ibland, javisst – nu när tidningen Excessen och diverse kändisar uppenbarligen läser vad jag skriver – men politikens Värld är än värre. Och inte trodde jag att vännen ifråga, skulle utveckla så många sidor av sig själv och sin tankevärld, såpass plötsligt. Nornorna, som styr alla våra öden, fortsätter att lägga sin varp över tid och rum…

nyckel_tre_nornor

 

Hvad behagas ? (inlägg från 2015-11-21)

Nu – som svar på en liten fråga från Tyskland – dags för en läsarundersökning…

Utfall i Omröstningen om Hedniska Tankars innehåll.. (inlägg från 2015-11-26)

Den här bloggen har nu över 100 läsare dagligen, och för att förbättra läsarkontakterna publicerade jag den 21 denna månad en liten läsarundersökning med de frågealternativ som ni kan se i tabellen nedan. 35 läsare svarade faktiskt, över en tidsperiod på fem dagar – och nu är omröstningen avslutad.

Hedniska Tankar borde innehålla MERA POLEMIK 4 11%  
Hedniska Tankar borde innehålla MER POLITIK 3 8%  
Hedniska Tankar borde innehålla MER BASFAKTA om Asatro 14 39%  
Hedniska Tankar borde innehålla fler SERIÖSA FAKTA-ARTIKLAR om ”smala” ämnen 9 25%  
Hedniska tankar borde innehålla MER UNDERHÅLLNING och kåserier 3 8%  
Hedniska Tankar borde innehålla MER EROTIK 3 8%  
Allt är bra som det är – jag är för lat för att ens bry mig 0 0%

Som framgår verkar det som om de flesta läsare vill se mer av ”lore” eller basfakta om Asatron här, även om det redan vimlar av sådana sajter. Jag rekommenderar livligt Asatemplet, som också finns på WordPress, inte minst därför att den sajten är kortfattad, och inte innehåller några förvrängningar, något prat om ”fornsed” och annat New Age trams, som inte har med verklig Asatro att göra.

De flesta läsare vill också se seriösa fakta-artiklar om ”smala” ämnen, som kanske sällan eller aldrig behandlas på den svenskspråkiga delen av Internet, medan Polemik, politik och erotik inte verkar lika intressant för min läsekrets.

Fortsätt vara Asarna och Vanerna trogna – och ägna er icke åt meningslös ”fornsed”

1168524_252894994872623_1666966788_n

7 thoughts on “Om denna Blogg

  1. Det är helt otroligt det du skriver. Woow!
    Sluta inte. Vilket fokus …och jag kan en del omkring detta…så jag vet.
    Du borde (vem du nu är?) ha många fler besökare på din hemsida…som jag hittade först i dag.
    Tack!

    Gilla

  2. Ja! vad fint att Bloggen är tillbaks! 🙂 Härligt! så mycket bra läsning du bjöd på tidigare, så ska bli gött att få återuppta läsningen!

    Gilla

  3. Väldigt intressant och sakligt. Gärna mer från Eddan och andra gamla skrifter på både fornnordiska och med svensk översättning och kommentarer, du verkar ju kunna en hel del.
    Fortsätt skriv, det behövs i dagens trista medieklimat med alla konstiga åsikter hit och dit.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s