”Hedniska Tankars” återkomst – eller – Hur jag blev en Folkhjälte i det tysta, utan att ens vilja vara det… (artikel från 23 November 2014)

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

– Hávamál, strof 144

”Vet du, hur man rista skall ?
Vet du, hur man tyda skall ?
Vet du, hur man undfå skall ?
Vet du, hur man pröva skall ?
Vet du, hur man bedja skall ?
Vet du, hur man blota skall ?
Vet du, hur man sända skall ?
Vet du, hur man sjuda skall ?

 

Den här bloggen, Hedniska tankar, inleddes egentligen för lite mer än fyra år sedan, eller i September 2010. Dess första år tillbringades på Metrobloggen, och i hela tre år därefter, stod den att läsa här på WordPress. Ni undrar kanske varför jag själv tog bort den – och kanhända undrar ni också varför jag nu återupptar mitt bloggande igen.

Jag har tillbringat en viss tid borta från Internet, närmare bestämt sedan i Mars det här året. Orsakerna består bland annat i rena hälsoskäl, eftersom jag länge plågats av en hård och tärande sjukdom. Den visade sig redan i unga år, och påverkar bland annat lungorna och andningsorganen – ofta ådrar man sig den, om man lever ett hårt liv, utomhus eller under kyla och umbäranden. Själv har jag alltid levt som en hedning, även långt före arton års ålder, och jag har alltid varit Asatroende i själ och hjärta.

Mycket av mitt liv har tillbringats i arbete, eller ”i Viking” på det ena eller andra sättet, oavsett var någonstans i Världen det har skett.

Detta år är förstås inget undantag, och efter att under tre år av i stort sett dagligt bloggande – ibland med fler än tre inlägg om dagen – arbetat mig upp till mer än 400 återkommande läsare, kände jag att jag var i behov av en viss tids paus. I själva verket har jag som ni förstår inte haft en tanke på att lägga ned mitt offentliga skrivande, utan tvärtom planerat min återkomst hela tiden, även om den säkert retar en hel del människor därute.

Sedan jag lade av i Mars detta år har inte mindre än 40 olika personer kommit fram till mig – direkt – i verkliga livet – eller via mail och brev – och bett mig fortsätta skriva. Det känns en smula förbluffande, inte minst därför att en del av de som velat se en fortsättning, har varit helt obekanta personer. Jag har också till och med fått se en smula ”spår” eller inslag och tanketrådar, som jag själv kommit dragandes med i ”stora media” inklusive vårt lands största Dagstidningar – men som sagt – även om detta visar vad det kan leda till, när man ”lägger sina trådar i Urds väv” som vi Asatroende brukar säga – var detta något jag aldrig avsett, trott eller hoppats på. ”Folkets kärlek är min belöning” kunde jag också säga, även om det kanske låter för pompöst i somligas öron.

Oden själv råder i Hávamál oss människor till mycket, när det gäller skrivandet och skaldandets konst. De strofer han gett oss har ofta blivit felöversatta av de som inte vet eller kan bättre, men faktum är att ”råd du runorna” eller ráð.. återkommer som uppmaning på många Uppländska runstenar, också minst tre hundra år efter att ”Hávamál” först skrevs ned. Om inte annat tyder detta på den kraft; man redan från början tillmätte skrivandet och det skrivna ordet inom vår kultur – och det stämmer också med vad jag fått se och uppleva för egen del. ”Fáa” betyder enligt en del tolkare ”färga” eller närmare bestämt rödfärga, men snarare undfå – runorna är ju ”fådda” eller något man finner inom sig, enligt vad som står att läsa i Eddan. Och inte bara det. En klok man, eller den som vill vara ”Runsk” måste också kunna sända iväg sina runor – och vid behov ”soá”.

”Soá” betyder sjuda eller koka – man har gissat att avskavda och avtäljda spån med runor kokades ihop med den bledsod (för att tala gotiska) eller blotsoppa, som tillagades vid själva offret, och det är kanske inte en så oäven eller missvisande bild av litterär verksamhet heller – särskilt inte vad gäller dagens Internet !

Det är med Hedendomen, som med Särimner antar jag. Hedendomen återuppstår alltid. Asatron kan aldrig kvävas eller underkuvas, för den kommer ständigt igen; och återuppstår på nytt. Ingen kristendom eller torr, andefattig Monoteism, intolerans eller ökenreligion förmår någonsin kväva den. Totalitära makter kan inte bekämpa den, och ständigt återföds den på nytt. Kanske sitter den i generna, kanske i folksjälen, kanske finns den alltid inom oss, vi som bor och lever i detta land. Jeschua ben Yussuf, – ni vet han som var sin tids bin Ladin påstås också ha återuppstått, av någon anledning; och de kristna tror ännu att han ska återkomma vid tidens slut, fast alla vettiga människor vet förstås, att det är Balder och inte någon kristus, som kommer.

Och Särimner ? Betrakta hans vägar, och se hans levnadssätt – för sannerligen sannerligen säger jag eder – Särimner återuppstod inte bara en gång, eller två – nej han återuppstår dagligen och tio tusentals miljoner biljoner gånger, från tidens födelse intill Ragnarök, och världarnas slutliga fall.  ”Det är bara en myt” säger ni, de av er som intet vet och är klena till att tro, men det är fel, säger jag – ty Sagan om Särimner bär som alla myter en sanning. Och kanske är jag själv ett av Särimners Sändebud – den frågan och många andra, skall jag behandla här inom kort.

Livets mening ? Den här bloggens menig och innehåll ??

Lugn, bara lugn – ni fåvitska läsare ! – och tålamod, tålamod. Allt skall inom kort förklaras för er, men söker ni en mening, eller svaret på alla dessa frågor, så svarar jag er nu helt kort:

”Meningen med livet är enkel. Mellan oss och det hinsides, eller det vi kallar Asgård; går bara en tunn och omärklig bro, som likt Regnbågen eller Bifrost bävar i skyn. Så länge som vi finns här, och så länge vi någonsin lever, är det vår plikt att vara Makternas armar och ben, deras händer, huvud, ögon och öron i denna Värld, och uträtta vad som blev oss givet att uträtta. Det är alltsammans !”

eller, för att citera några andra tänkare:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Yttrande tillskrivet Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

 

”Ett folk kan tillfälligt besegras, men aldrig någonsin gå under, så länge det känner sig som ett folk. Det är andens val, som avgör ett folks liv eller undergång”

– Erik Gustav Geijer , 1783-1847

Om en hednisk Häxa, som glömde vad hon skrev… (artikel från 2 Maj 2015)

Jag läser inte andra Hedningars personliga bloggar särskilt ofta, mer än när det gäller andra Asatroende. Det beror också på mitt eget förhållningssätt till det här med skrivna texter.  Jag har sagt det förut, och jag säger det om igen. Den eller de som tror sig känna mig, enbart på grund av att de en längre tid följt med i den här bloggen, eller annars läst vad jag skrivit här och var känner mig väldigt dåligt, eller rättare sagt inte alls.

För någon dag sedan hittade jag ett inlägg från en person som har precis samma förhållningssätt till de texter hon själv skrivit som jag också har. Hon råkar nämligen ibland ut för att helt glömma bort att hon ens skrev dem, och kan först långt senare återupptäcka en eller annan kria, som tillverkats flera år tidigare. Jag har aldrig träffat henne i levande livet, men såpass mycket har vi alltså gemensamt, trots att vi är hedningar med skilda inriktningar, och bloggar på helt olika sätt. Sedan har jag läst ett par av hennes böcker, naturligtvis, och även recenserat dem – men nu är det jag som glömmer bort just detta faktum tills vidare…

 

”Det är rätt inställning, vid Oden och Saga !” utbrast jag, när jag såg hennes konstaterande om den kreativa glömskan. ”Så borde alla skapare och alla skrivare vara – och få vara” fyllde jag i, i stort sett en sekund senare.

Man borde kunna ta ett steg bakåt från vad man skrivit, oavsett varför det skrivits, och oberoende av vad det handlar om. Låta texten få leva helt sitt eget liv. Ibland kan man också skriva texter som praktiskt taget skriver sig själva – den som sitter framför tangentbordet vet egentligen inte varifrån texten kommer – men plötsligt manifesterar den sig – och innan man vet ordet av, är ännu ett inlägg skrivet. Jag är helt säker på att en hel del personer med ett kreativt arbete känner igen sig själva i detta enkla förhållande, och i detta steg av den kreativa processen – skrivande kan åtminstone ibland vara ett slags sejd – tidigare har Sofia Axelsson – som jag nämnde här ovan – publicerat en hel del bloggar som handlar om meditation med runors hjälp, och annat sådant.

För egen del skriver jag som sagt ytterst sällan några meditativa tankestycken, utan är ofta medvetet politiserande, och även medvetet polemisk. Jag säger fortfarande som Viktor Rydberg en gång sa, på sin tid:

”Ty medan jag skrivit har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda”,

(ur förordet till ”Den siste Athenaren”)

Det finns många fler sätt att arbeta på, och andra sätt att skapa än bara detta, men som också Göran Rosenberg konstaterade för inte så länge sen – vi har rätt att vara polemiska, och vi måste faktiskt vara det ibland – som Hedningar eller eljest – ”När ont du ser, kväd då att ont det är” med Havámals ord. Både personligt skapande och arga debattinlägg har sin plats, i en hednisk rörelse som ständigt växer, och fortsätter växa.

Vi lägger våra trådar i Urds väv, helt enkelt, enskilt eller tillsammans. Allt tjänar. Allt gagnar. Allt bygger upp vår tillvaro, och är en del i väven, samtidigt som det bygger vårt land.

Vår stund på jorden, eller tiden ut. De texter som inte längre är aktuella, ens för sina skapare, kommer att glömmas bort eller städas undan, men det som varit värt att behålla eller ta fasta på, kommer alltid finna genklang någon annanstans, och människor vi inte känner, inte vet om och heller aldrig får träffa, befruktas ändå av vårt skapandes kraft.

 

 

Hvad behagas ? (inlägg från 2015-11-21)

Nu – som svar på en liten fråga från Tyskland – dags för en läsarundersökning…

Utfall i Omröstningen om Hedniska Tankars innehåll.. (inlägg från 2015-11-26)

Den här bloggen har nu över 100 läsare dagligen, och för att förbättra läsarkontakterna publicerade jag den 21 denna månad en liten läsarundersökning med de frågealternativ som ni kan se i tabellen nedan. 35 läsare svarade faktiskt, över en tidsperiod på fem dagar – och nu är omröstningen avslutad.

Hedniska Tankar borde innehålla MERA POLEMIK	4	11%
Hedniska Tankar borde innehålla MER POLITIK	3	8%
Hedniska Tankar borde innehålla MER BASFAKTA om Asatro	14	39%
Hedniska Tankar borde innehålla fler SERIÖSA FAKTA-ARTIKLAR om ”smala” ämnen	9	25%
Hedniska tankar borde innehålla MER UNDERHÅLLNING och kåserier	3	8%
Hedniska Tankar borde innehålla MER EROTIK	3	8%
Allt är bra som det är – jag är för lat för att ens bry mig	0	0%

Som framgår verkar det som om de flesta läsare vill se mer av ”lore” eller basfakta om Asatron här, även om det redan vimlar av sådana sajter. Jag rekommenderar livligt Asatemplet, som också finns på WordPress, inte minst därför att den sajten är kortfattad, och inte innehåller några förvrängningar, något prat om ”fornsed” och annat New Age trams, som inte har med verklig Asatro att göra.

Fortsätt vara Asarna och Vanerna trogna – och ägna er icke åt meningslös ”fornsed”

 

 

STORA framgångar för mina Hedniska Tankar (inlägg från 28 November 2017)

Igår hände något. Förra året blev denna blogg läst och besökt över 64 980 gånger, men igår – 27 November – passerades siffran 65 000.  Den här bloggen har faktiskt funnits – i sin nuvarande form – på WordPress i lite över fyra år nu – och allt som allt har den funnits på nätet i över sju år, eftersom den har en hel del ”förhistoria” på andra sajter också… För er som tycker, att cirka 65 000 besök låter lite, kan jag notera att det betydde mer än 178 besök eller läsningar varje dag föra året, i ur och skur, sol eller snö, ny eller nedan, hela året runt.  WordPress innehåller också skydd för ”bottar”, automatiska indexeringstjänster och liknande – så jag kan vara säker på att alla dessa dagliga besök har varit mänskliga läsare, men när det gäller läsförståelsen, eller det här med att ta åt sig vad man läser och gå ut och tillämpa det, kanske jag inte kan vara lika säker.

Habent sua fata libelli, sa de hedniska romarna på sin tid, långt före kristus – eller ”också böckerna har sina öden” och med det menade man, att bara därför att en text blir läst, så är det ju inte helt säkert att den blir förstådd, och att läsaren agerar i enlighet med vad han eller hon faktiskt läser.  Men under tiden jag har skrivit, strävat och arbetat – i stort sett varje dag – för en äkta hedning kämpar alltid vidare, och ger aldrig någonsin upp –  har saker hänt i det svenska samhället. Regeringar har kommit och gått. De två senaste av dem har varit utan folkligt mandat, för de har aldrig någonsin haft en majoritet i vårt nationella parlament, och det slags politik som man fört, har heller aldrig varit folkligt förankrad.

Under de sju år som gått har också andelen svenskar som låtit hedna sig och som inte längre är med i den ”Svenska” Kyrkan gått upp från cirka 25 % till över 40 %, vilket är en utveckling utan motstycke i hela Sveriges historia, och ett viktigt sociologiskt faktum att notera i sig. Överallt har jag nått framgång, tack vare Asars och Vaners goda bistånd. Saker och ting har verkligen förändrats, också till det bättre – och jag har blivit läst, uppskattad och uppmärksammad i allt vidare kretsar – också utomlands, efter vad jag själv fått se. Och Asatrons vänner och de Hednas skara har vuxit och förmerats, och den har alltid varit överlägsen sina fienders antal – för man skriver inte som jag gör utan att få just fiender – och näthatare, Sverigehatare och fördomsfulla individer, som inte kan tillåta yttrandefrihet och religionsfrihet, har naturligtvis också dykt upp ur sina Svartalfaheims skrymslen, här och var.

Tor Hjälpe !

Tiden går, men min Hedendom består. Och min tro och mitt folk skall överleva mig, när jag själv inte mera är till, och finns i de levandes skara. Det här året kommer jag nå över 70 000 besök, efter vad det ser ut, och mer än 200 läsare per dag – och jag noterar, att ingen annan blogg om ett såpass smalt ämne som Asatro har noterat så många läsare, ens när det gällt samfunds- och föreningssidor, i alla fall inte vad jag känner till.  Trots vissa utflykter i det engelska språkområdet – som jag uppriktigt ångrar – är den här bloggen som ni ser skriven helt på svenska – som är ett mycket litet språk, internationellt sett – det talas och skrivs kanske av 12 miljoner människor, inte mer – företrädesvis i Sverige, men också i det svenska Finland – vår Östra Rikshalva, som gått förlorad för oss – och på Åland, de Estniska öarna och i Baltikum.

Asatro är inte en Universalistisk religion, inte inkluderande för alla – utan faktiskt tribalistisk. Man kan upptas i den, javisst, men det kräver kunskap och utövande för att nå dit – Asatroende är inte något som man bara ”blir” genom att säga att man blivit det, och det är heller ingen frälsningslära. Det är tvärtom något man är, genom sitt utövande och sitt samhällsansvar – och själv har jag genom alla år – som så många andra – försökt hålla kunskapens fana högt, och försvara vad som blivit oss givet. Det kommer jag också fortsätta med – var så säker.

”Aesthethik der Wiederstand !”

Man kan inte vara Hedning, utan att också nämna begreppet ”Folkligt Civilmotstånd”. En Hedning är alltid i opposition. Han stryker aldrig makthavarna medhårs, utan gör uppror emot dem, och deltar han i några manifestationer, är det inte för att man befallt honom, utan av fri vilja. Ni kan köpa vad jag skriver, ja – men ni kan aldrig någonsin köpa just mig, ty jag säljer mig inte. No sell-out ! No Passaran !!  En hedning är den som ”går utenom”, som går vidare och ständigt vidare, en som utvecklar och fortsätter utveckla. Att vara Hedning är att omfatta det som Peter Weiss en gång kallade ”Motståndets Estetik”  (Aesthetik der Wiederstand) och att slåss tillsammans med Gudarna emot Jotnarna och Trollen – och det har fler tänkare än jag upptäckt. ”At leve er – krig med trolde !” skrev Henrik Ibsen en gång, och det stämmer fortfarande…