Om denna Blogg

Hedniska Tankar sprids över Världen… (inlägg från 1 Januari 2018)

Sedan den här bloggen började skrivas i sin nuvarande form under början av December 2014, har den bara fått fler och fler läsare Världen över. Under förra månaden, December 2017, hade den över 340 läsare per dag, och för er som är intresserade att följa mina och den svenska Asatrons framgångar, så har jag nu tagit fram nedanstående diagram med hjälp av WordPress.com och dess officiella statistik…

Ständigt FLER och FLER människor hela Världen över få HEDNISKA TANKAR…. Polyteist, Javisst !

Från att ha ungefär 100 läsare om dagen under sitt första år, har Hedniska Tankar nu fått mer än 210 läsare varje dag under sitt tredje år, och detta är inte litet, sett emot det faktum att det här är en blogg som nästan helt uteslutande skrivs på svenska – ett språk som talas och läses av kanske som högst 13 miljoner människor i Världen, främst i Sverige men också i Finland, Estland och i våra närmaste grannländer. Jag skriver också företrädesvis om Asatro och Nordisk hedendom, vilket är förhållandevis mycket smala ämnen, också i det land där de hör hemma. Ändå märker jag, att läsarintresset hela tiden ökar, och att folk vill se mer material. Man har till och med frågat mig om jag skall övergå till att skriva på Engelska, men jag känner inget som helst behov av den saken.

Svenska är mitt modersmål, och så kommer det att förbli. Jag är ingen vän av Amerikanska Asatroende, till exempel, för vad som finns i Amerika och som kallas för Asatro där, har föga gemensamt med Asantron, som främst Islänningarna men också vi andra Nordbor känner den. I USA finns enstaka extremister till höger, det är sant, men ännu mer personer som vill förvanska och förgrova Asatron till något Universalistiskt, Multikulturellt Mischmasch, vilket den aldrig varit och heller inte kommer att vara.

Vem som helst i hela Världen kan bli Asatroende, sant nog, men det blir man inte bara för att man påstår att man skulle vara det. Vår tro är en livsfilosofi som kräver mycket kunskap, och utan kunskap och kulturell förståelse – vilket många av dessa amerikaner helt saknar – kommer man ingenstans.  Därför gör jag oftast som islänningarna inom det isländska Asatrufelagid, och kommunicerar nästan bara med de som kan mitt eget språk och som förstår vår Nordiska kultur, men inga andra. Det behöver inte betyda att jag är isolationist, men tribalist kommer nog närmast – och som alla personer med en fast grund att stå på och en nationell kultur, tycker jag inte om att se mina egna gudar och gudinnor missbrukas, av folk som för det första inte förstår sig på dem, och för det andra inte har med dem att göra. Kom ihåg vad jag sagt om de mycket fåtaliga utövarna av ”fornsed”sbluffen i det förgångna.

Samtidigt innebär ca 210 läsare per dag, ett helt år igenom, att jag nu är mer läst än de flesta föreningssidor och liknande för Asatro i hela Norden. Det är en position, som förpliktigar, och som jag byggt upp helt själv via eget arbete, men man kan också notera att antalet läsare alltid varierat stort, för olika månader genom åren.

 

 

Som minst noterades 111 läsare i Juli månad förra året, då den här bloggen inte bjöd på några nya inlägg alls, och man kan också notera att Januari historiskt sett varit en månad när bloggen blivit föga läst, medan mycket större läsfrekvens uppnåtts under Oktober- November (Alvablotets tid för oss Asatroende) då kvällarna är som mörkast, och den nordiska befolkningen gärna sitter inomhus. Ser man till hur antalet läsare fördelat sig på olika länder under hela tiden, 2014-2017 samt bara under 2017 enskilt, får man följande schema:

Sverige är överlägset störst, med merparten av alla läsare som ni ser. Men därefter kommer USA, som hela tiden tar upp 5-6 % av läsarmassan, trots att jag inte vill bli läst där, och inte vill ha med några amerikaner att göra, som sagt.  Finland – som också är ett svenskspråkigt land – kommer föga förvånande på tredje plats – och för Finland och mina närmaste grannländer hyser jag som alla vet uppriktiga och varma känslor, och det gäller också övriga Europa, frånsett Eu och dess Eurokrater.

I tur och ordning Norge, Danmark, Tyskland och Storbritannien har alltid legat som nummer fyra, fem, sex och sju på min Asatrogna lista, och där vet jag att jag har många läsare.

Längre ned i listan har något hänt i fjol, som vi ser, och Kanada har bytt plats med Frankrike som läsarland nummer åtta och nio. Det beror i Kanadas fall mest på en mycket Asatrogen dam, som jag känner där – och som numera är nära bekant med en Asatrogen svensk herre, som hon också varit och besökt under 2017 – mer kan jag tyvärr inte avslöja om just det, men man kan notera, att Asatron (och Freja !) för människorna samman på ibland oväntade sätt, vilket också visar sig i statistiken.

Vem sa då, att statistik är ett tråkigt ämne – fast det ska förstås tolkas med förstånd…

Det är Freja Freyja Freya bakom allt !

Spanien har nu blivit läsarland nummer tio, och även i Italien och på Åland noterar denna blogg framgångar, vilket dock är små ökningar rent procentuellt, och förmodligen beror på individuella läsarePå Island och i Ryssland ser jag vissa smärre tillbakagångar, eftersom Island halkat ned till nummer 13 från en tiondeplats, medan Ryssland – främst kanske beroende på Putins trollfabriker – inte intresserar sig så mycket för vad jag skriver längre – länder som Vitryssland och Vietnam ligger också högt, längre ned i mina listor, och jag vet att detta beror just på den ryska internetpolitiken, gentemot just Sverige som nation.

I början av min tid som bloggskribent blev jag mycket läst av Polska Katoliker – kanske de mest aggressiva kristna i hela Europa – men numera har Polen slutit fred med mig, tydligen, och intresserar sig mest för sina egna affärer, medan jag för min del inte blandar mig i dess inre angelägenheter, även om Polen också för mig är och alltid har varit ett nära grannland. Istället har Australien dykt upp på 2017 års lista som läsarland nummer 16 – också kanske mest beroende på ett litet fåtal läsare, och ser man ut över Hedniska Tankars Värld, 2014-2017, ser helhetsbilden ut såhär:

Hedniska Tankar är som SÄRIMNER ! – De finns nästan ÖVERALLT !!

Det är bara i mörkaste Afrika, det islamska Iran och andra efterblivna länder, inklusive Nordkorea och Somalia, som befolkningen inte fått Hedniska Tankar i någon form. Annars så sprider sig Polyteismen och Yttrandefriheten – och därmed också Toleransen – nära nog globalt, som vi kan se, och just min blogg är väl inte Världens medelpunkt (det har jag aldrig trott) och avviker heller inte från trenderna eller utvecklingen i stort..

Till sist önskar jag att jag kunde skriva en hälsning till var och en av alla läsare som individer, någonstans därute, eller något mer för var och en av er – ingen glömd och ingen nämnd – men nu går kanske inte det.

Till Ars och Fridhar ! säger jag därför, inför det kommande 2018..

”Hedniska Tankars” återkomst – eller – Hur jag blev en Folkhjälte i det tysta, utan att ens vilja vara det… (artikel från 23 November 2014)

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

– Hávamál, strof 144

”Vet du, hur man rista skall ?
Vet du, hur man tyda skall ?
Vet du, hur man undfå skall ?
Vet du, hur man pröva skall ?
Vet du, hur man bedja skall ?
Vet du, hur man blota skall ?
Vet du, hur man sända skall ?
Vet du, hur man slopa skall ?

 

Den här bloggen, Hedniska tankar, inleddes egentligen för lite mer än fyra år sedan, eller i September 2010. Dess första år tillbringades på Metrobloggen, och i hela tre år därefter, stod den att läsa här på WordPress. Ni undrar kanske varför jag själv tog bort den – och kanhända undrar ni också varför jag nu återupptar mitt bloggande igen.

Jag har tillbringat en viss tid borta från Internet, närmare bestämt sedan i Mars det här året. Orsakerna består bland annat i rena hälsoskäl, eftersom jag länge plågats av en hård och tärande sjukdom. Den visade sig redan i unga år, och påverkar bland annat lungorna och andningsorganen – ofta ådrar man sig den, om man lever ett hårt liv, utomhus eller under kyla och umbäranden. Själv har jag alltid levt som en hedning, även långt före arton års ålder, och jag har alltid varit Asatroende i själ och hjärta. Mycket av mitt liv har tillbringats i arbete, eller ”i Viking” på det ena eller andra sättet, oavsett var någonstans i Världen det har skett.

Detta år är förstås inget undantag, och efter att under tre år av i stort sett dagligt bloggande – ibland med fler än tre inlägg om dagen – arbetat mig upp till mer än 400 återkommande läsare, kände jag att jag var i behov av en viss tids paus. I själva verket har jag som ni förstår inte haft en tanke på att lägga ned mitt offentliga skrivande, utan tvärtom planerat min återkomst hela tiden, även om den säkert retar en hel del människor därute. Min blogg blev till slut så stor och välkänd, att jag nästan framstod som en av ledarna för ett slags ny kulturell rörelse – en tanke jag aldrig tänkt, och något jag aldrig velat eller menat. Den här bloggen var bara avsedd att vara en hednisk blogg i mängden – en plats för mina personliga betraktelser om och kring Asatro, samt tankar om livet – och inte så mycket mer.

Sedan jag lade av i Mars detta år har inte mindre än 40 olika personer kommit fram till mig – direkt – i verkliga livet – eller via mail och brev – och bett mig fortsätta skriva. Det känns en smula förbluffande, inte minst därför att en del av de som velat se en fortsättning, har varit min närmast högre chef och mina kollegor, samt en hel del vänner och bekanta. Jag har också till och med fått se en smula ”spår” eller inslag och tanketrådar, som jag själv kommit dragandes med i ”stora media” inklusive vårt lands största Dagstidningar – men som sagt – även om detta visar vad det kan leda till, när man ”lägger sina trådar i Urds väv” som vi Asatroende brukar säga – var detta något jag aldrig avsett, trott eller hoppats på. ”Folkets kärlek är min belöning” kunde jag också säga, även om det kanske låter för pompöst i somligas öron.

Oden själv råder i Hávamál oss människor till mycket, när det gäller skrivandet och skaldandets konst. De strofer han gett oss har ofta blivit felöversatta av de som inte vet eller kan bättre, men faktum är att ”råd du runorna” eller ráð.. återkommer som uppmaning på många Uppländska runstenar, också minst tre hundra år efter att ”Hávamál” först skrevs ned. Om inte annat tyder detta på den stora kraft; man redan från början tillmätte skrivandet och det skrivna ordet inom vår kultur – och det stämmer också med vad jag fått se och uppleva för egen del. ”Fáa” betyder enligt en del tolkare ”färga” eller närmare bestämt rödfärga, men snarare undfå – runorna är ju ”fådda” eller något man finner inom sig, enligt vad som står att läsa i Eddan. Och inte bara det. En klok man, eller den som vill vara ”Runsk” måste också kunna sända iväg sina runor – och vid behov ”soá” eller slopa dem.

”Soá” betyder också sjuda eller koka – man har gissat att avskavda och avtäljda spån med runor kokades ihop med den bledsod (för att tala gotiska) eller blotsoppa, som tillagades vid själva offret, och det är kanske inte en så oäven eller missvisande bild av litterär verksamhet heller – särskilt inte vad gäller dagens Internet !

celtic-boar-yuri-leitch

Det är med Hedendomen, som med Särimner antar jag. Hedendomen återuppstår alltid. Asatron kan aldrig kvävas eller underkuvas, för den kommer ständigt igen; och återuppstår på nytt. Ingen kristendom eller torr, andefattig Monoteism, intolerans eller ökenreligion förmår någonsin kväva den. Totalitära makter kan inte bekämpa den, och ständigt återföds den på nytt. Kanske sitter den i generna, kanske i folksjälen, kanske finns den alltid inom oss, vi som bor och lever i detta land. Jeschua ben Yussuf, – ni vet han som var sin tids bin Ladin påstås också ha återuppstått, av någon anledning; och de kristna tror ännu att han ska återkomma vid tidens slut, fast alla vettiga människor vet förstås, att det är Balder och inte någon kristus, som kommer.

Och Särimner ? Betrakta hans vägar, och se hans levnadssätt – för sannerligen sannerligen säger jag eder – Särimner återuppstod inte bara en gång, eller två – nej han återuppstår dagligen och tio tusentals miljoner biljoner gånger, från tidens födelse intill Ragnarök, och världarnas slutliga fall.  ”Det är bara en myt” säger ni, de av er som intet vet och är klena till att tro, men det är fel, säger jag – ty Sagan om Särimner bär som alla myter en sanning. Och kanske är jag själv ett av Särimners Sändebud – den frågan och många andra, skall jag behandla här inom kort.

Livets mening ? Den här bloggens menig och innehåll ??

Rainbow_02

Lugn, bara lugn – ni fåvitska läsare ! – och tålamod, tålamod. Allt skall inom kort förklaras för er, men söker ni en mening, eller svaret på alla dessa frågor, så svarar jag er nu helt kort:

”Meningen med livet är enkel. Mellan oss och det hinsides, eller det vi kallar Asgård; går bara en tunn och omärklig bro, som likt Regnbågen eller Bifrost bävar i skyn. Så länge som vi finns här, och så länge vi någonsin lever, är det vår plikt att vara Makternas armar och ben, deras händer, huvud, ögon och öron i denna Värld, och uträtta vad som blev oss givet att uträtta. Det är alltsammans !”

eller, för att citera några andra tänkare:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

 

”Ett folk kan tillfälligt besegras, men aldrig någonsin gå under, så länge det känner sig som ett folk. Det är andens val, som avgör ett folks liv eller undergång”

– Erik Gustav Geijer , 1783-1847

Om en hednisk Häxa, som glömde vad hon skrev… (artikel från 2 Maj 2015)

Jag läser inte andra Hedningars personliga bloggar särskilt ofta, mer än när det gäller andra Asatroende. Det beror också på mitt eget förhållningssätt till det här med skrivna texter överhuvudtaget. Jag har sagt det förut, och jag säger det om igen. Den eller de som tror sig känna mig, enbart på grund av att de en längre tid följt med i den här bloggen, eller annars läst vad jag skrivit här och var känner mig väldigt dåligt, eller rättare sagt inte alls.

För någon dag sedan hittade jag ett inlägg från en person som har precis samma förhållningssätt till de texter hon själv skrivit som jag också har. Hon råkar nämligen ibland ut för att helt glömma bort att hon ens skrev dem, och kan först långt senare återupptäcka en eller annan kria, som tillverkats flera år tidigare. Jag har aldrig träffat henne i levande livet, men såpass mycket har vi alltså gemensamt, trots att vi är hedningar med skilda inriktningar, och bloggar på helt olika sätt. Sedan har jag läst ett par av hennes böcker, naturligtvis, och även recenserat dem – men nu är det jag som glömmer bort just detta faktum tills vidare…

 

yggdrasil_by_carles-d5plsy6

Det är rätt inställning, vid Oden och Saga !” utbrast jag, när jag såg hennes konstaterande om den kreativa glömskan. ”Så borde alla skapare och alla skrivare vara – och få vara” fyllde jag i, i stort sett en sekund senare.

Man borde kunna ta ett steg bakåt från vad man skrivit, oavsett varför det skrivits, och oberoende av vad det handlar om. Låta texten få leva helt sitt eget liv. Ibland kan man också skriva texter som praktiskt taget skriver sig själva – den som sitter framför tangentbordet vet egentligen inte varifrån texten kommer – men plötsligt manifesterar den sig – och innan man vet ordet av, är ännu ett inlägg skrivet. Jag är helt säker på att en hel del personer med ett kreativt arbete känner igen sig själva i detta enkla förhållande, och i detta steg av den kreativa processen – skrivande kan åtminstone ibland vara ett slags sejd – tidigare har Sofia Axelsson – som jag nämnde här ovan – publicerat en hel del bloggar som handlar om meditation med runors hjälp, och annat sådant.

För egen del skriver jag som sagt ytterst sällan några meditativa tankestycken, utan är ofta medvetet politiserande, och även medvetet polemisk. Jag säger fortfarande som Viktor Rydberg en gång sa, på sin tid:

”Ty medan jag skrivit har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda”,

(ur förordet till ”Den siste Athenaren”)

Det finns många fler sätt att arbeta på, och andra sätt att skapa än bara detta, men som också Göran Rosenberg konstaterade för inte så länge sen – vi har rätt att vara polemiska, och vi måste faktiskt vara det ibland – som Hedningar eller eljest – ”När ont du ser, kväd då att ont det är” med Havámals ord. Både personligt skapande och arga debattinlägg har sin plats, i en hednisk rörelse som ständigt växer, och fortsätter växa.

Vi lägger våra trådar i Urds väv, helt enkelt, enskilt eller tillsammans. Allt tjänar. Allt gagnar. Allt bygger upp vår tillvaro, och är en del i väven, samtidigt som det bygger vårt land.

Vår stund på jorden, eller tiden ut. De texter som inte längre är aktuella, ens för sina skapare, kommer att glömmas bort eller städas undan, men det som varit värt att behålla eller ta fasta på, kommer alltid finna genklang någon annanstans, och människor vi inte känner, inte vet om och heller aldrig får träffa, befruktas ändå av vårt skapandes kraft.

 

 

images-6

Igår var det första maj, noterar jag. Det finns mycket att säga om den dagen, och den dagspolitik den som vanligt för med sig, men idag har jag haft besök av en gammal vän jag känt av och till i mer än tjugo år, och förutom att hon nu blivit fotokonstnärinna, och skall ha sin första vernissage i den småstadshåla i Mellansveriges gnällbälte där hon bor (hon beskrev den just för mig, och lät inte sådär positiv) så siktar hon också på en ny post inom kommunalpolitiken, och det för ett parti som de flesta svenskar förmodligen skulle akta sig ytterst noga för att alls kandidera inom, eftersom sådant numera kan straffa sig oändligt mycket fortare än man någonsin anar. Mycket modigt av henne i alla fall. Trodde inte att det skulle dölja sig en valkyria under hennes mantel, för det var det sista ställe jag väntade mig att finna en sådan, även om jag har ovanligt mycket högst påtagliga Valkyrior omkring mig nu.

freja

Bloggvärlden är hetsig ibland, javisst – nu när tidningen Excessen och diverse kändisar uppenbarligen läser vad jag skriver – men politikens Värld är än värre. Och inte trodde jag att vännen ifråga, skulle utveckla så många sidor av sig själv och sin tankevärld, såpass plötsligt. Nornorna, som styr alla våra öden, fortsätter att lägga sin varp över tid och rum…

nyckel_tre_nornor

 

Hvad behagas ? (inlägg från 2015-11-21)

Nu – som svar på en liten fråga från Tyskland – dags för en läsarundersökning…

Utfall i Omröstningen om Hedniska Tankars innehåll.. (inlägg från 2015-11-26)

Den här bloggen har nu över 100 läsare dagligen, och för att förbättra läsarkontakterna publicerade jag den 21 denna månad en liten läsarundersökning med de frågealternativ som ni kan se i tabellen nedan. 35 läsare svarade faktiskt, över en tidsperiod på fem dagar – och nu är omröstningen avslutad.

Hedniska Tankar borde innehålla MERA POLEMIK 4 11%  
Hedniska Tankar borde innehålla MER POLITIK 3 8%  
Hedniska Tankar borde innehålla MER BASFAKTA om Asatro 14 39%  
Hedniska Tankar borde innehålla fler SERIÖSA FAKTA-ARTIKLAR om ”smala” ämnen 9 25%  
Hedniska tankar borde innehålla MER UNDERHÅLLNING och kåserier 3 8%  
Hedniska Tankar borde innehålla MER EROTIK 3 8%  
Allt är bra som det är – jag är för lat för att ens bry mig 0 0%

Som framgår verkar det som om de flesta läsare vill se mer av ”lore” eller basfakta om Asatron här, även om det redan vimlar av sådana sajter. Jag rekommenderar livligt Asatemplet, som också finns på WordPress, inte minst därför att den sajten är kortfattad, och inte innehåller några förvrängningar, något prat om ”fornsed” och annat New Age trams, som inte har med verklig Asatro att göra.

De flesta läsare vill också se seriösa fakta-artiklar om ”smala” ämnen, som kanske sällan eller aldrig behandlas på den svenskspråkiga delen av Internet, medan Polemik, politik och erotik inte verkar lika intressant för min läsekrets.

Fortsätt vara Asarna och Vanerna trogna – och ägna er icke åt meningslös ”fornsed”

1168524_252894994872623_1666966788_n

Hedniska Tankars spridning över Världen – 2015 (inlägg från 2 februari 2016)

Nu över till något helt annat – eller ”now, for something quite different som en grupp engelska TV-komiker en gång sa. Denna blogg är nu inne på sitt femte år – i sin nuvarande tappning, på den här sajten – har den funnits i nästan två – och fram emot nyår, satte jag mig ned för att se hur snabbt och hur mycket mina Hedniska Tankar spritt sig över Världen. Svaret fanns i denna kartbild:

world

De Hedniska Tankarna har nu spritt sig över snart sagt varje kontinent, och varje hörn av Världen. Flest läsare – 30 761 stycken besökare från olika IP-adresser – finns förstås i Sverige, eftersom bloggen råkar vara härifrån och är skriven på Svenska. I länder som Nordkorea och Iran, däremot, finns naturligtvis inget utrymme för Hedniska Tankar överhuvudtaget, och inte heller Afrika – som numera skall vara den mest kristna kontinenten av alla, har jag hört – har så mycket att erbjuda ifråga om besök.

Inte för jag klandrar befolkningen i något land eller något avlägset hörn av Världen, tvärtom. Det här med Internet är ändå som det är, och de flesta någorlunda vettiga människor på denna planet har förmodligen åtskilligt bättre saker för sig än att ta del av vad just jag skriver, hursomhelst. I många delar av Världen kämpar man dessutom för sin dagliga överlevnad, utkämpar blodiga inbördeskrig eller väpnade konflikter av annat och ännu värre slag, och då har man inte tid med några åsikter eller privata yttranden överhuvudtaget, eftersom det i det stora hela är en ren lyx, som få personer på vårt Jordklot alls kan unna sig. Slutligen finns det åter tusen och tusen samt miljoner bloggar att läsa, och varför skulle då över hundra eller 140-150 personer varje dag läsa vad som skrivs just här – för så många läsare har jag faktiskt.

Förhoppningsvis finns då ändå ett ganska stort antal personer som finner ”Hedniska Tankar” läsvärda eller någorlunda intressanta, på något sätt; och tittar man på antalet besökare från de femton mest frekventa länderna, fördelar sig antalet såhär:

countries

Kanhända har tabellen ett starkt samband med mitt intresse för Asatro och Hedendom (som inte ska sammanblandas med ”fornsederi” och andra avarter) – eller – kanhända inte. De nordiska länderna – inklusive Åland – kommer alla på ”topp 15” listan, precis som väntat. USA är land nummer 2 – med 1993 olika besökare – vilket kanske inte är så förvånande trots allt, med tanke på den starka ställningen för Internet-uppkopplade hushåll och Asatroende ”over there”. Också Tyskland, Storbritannien och Frankrike – länder där den Nordiska kulturen haft visst inflytande – hamnar högt upp på topp 15 listan – liksom – underligt nog ”Europeiska Unionen” vars svurne motståndare jag förstås är. Kanske rent av centralbyråkraterna i Bryssel, samt alla ”Brysselslickare” i det här landet eller någon annanstans börjar bli rädda för mig, eller vad tror ni ? (Det finns många som tror att det smakar gott att ”slicka Bryssel” – men med tiden har vi alla fått lära oss, vad det verkligen smakar…)

Också i Kanada och Spanien har jag läsare, ser jag – även om jag tror att jag mycket sällan nämnt någonting, som har den minsta anknytning till just dessa länder, och därför kan vara av någotslags intresse för människor där.

Dock vill jag – som en enkel Hedning i mängden – tacka er alla för er respons, vem ni än är, eller råkar vara.

Jag slutar inlägget med lite skön musik från ett fjärran årtionde, och en text, som påstås komma från den kristna bibeln, fast den egentligen lär gå tillbaka på citat från ”Thhe wisdom of Ptah-Ho-Tep” och liknande böcker, sådär 2500 år före kristus, och innan det fanns några Biblar alls…

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time to be born, a time to die.
A time to plant, a time to reap.
A time to kill, a time to heal.
A time to laugh, a time to weep.

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time to build up, a time to break down.
A time to dance, a time to mourn.
A time to cast away stones.
A time to gather stones together.

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time of love, a time of hate.
A time of war, a time of peace.
A time you may embrace.
A time to refrain from embracing.

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time to gain, a time to lose.
A time to rend, a time to sew.
A time for love, a time for hate.
A time for peace, I swear it’s not too late.

 

STORA framgångar för mina Hedniska Tankar (inlägg från 28 November 2017)

Igår hände något. Förra året blev denna blogg läst och besökt över 64 980 gånger, men igår – 27 November – passerades siffran 65 000.  Den här bloggen har faktiskt funnits – i sin nuvarande form – på WordPress i lite över fyra år nu – och allt som allt har den funnits på nätet i över sju år, eftersom den har en hel del ”förhistoria” på andra sajter också… För er som tycker, att cirka 65 000 besök låter lite, kan jag notera att det betydde mer än 178 besök eller läsningar varje dag föra året, i ur och skur, sol eller snö, ny eller nedan, hela året runt.  WordPress innehåller också skydd för ”bottar”, automatiska indexeringstjänster och liknande – så jag kan vara säker på att alla dessa dagliga besök har varit mänskliga läsare, men när det gäller läsförståelsen, eller det här med att ta åt sig vad man läser och gå ut och tillämpa det, kanske jag inte kan vara lika säker.

Habent sua fata libelli, sa de hedniska romarna på sin tid, långt före kristus – eller ”också böckerna har sina öden” och med det menade man, att bara därför att en text blir läst, så är det ju inte helt säkert att den blir förstådd, och att läsaren agerar i enlighet med vad han eller hon faktiskt läser.  Men under tiden jag har skrivit, strävat och arbetat – i stort sett varje dag – för en äkta hedning kämpar alltid vidare, och ger aldrig någonsin upp –  har saker hänt i det svenska samhället. Regeringar har kommit och gått. De två senaste av dem har varit utan folkligt mandat, för de har aldrig någonsin haft en majoritet i Riksdagen, eller vårt nationella parlament, och det slags politik som man fört, har heller aldrig varit folkligt förankrad.

Under de sju år som gått har också andelen svenskar som låtit hedna sig och som inte längre är med i den ”Svenska” Kyrkan gått upp från cirka 25 % till över 40 %, vilket är en utveckling utan motstycke i hela Sveriges historia, och ett viktigt sociologiskt faktum att notera i sig. Överallt har jag nått framgång, tack vare Asars och Vaners goda bistånd. Saker och ting har verkligen förändrats, också till det bättre – och jag har blivit läst, uppskattad och uppmärksammad i allt vidare kretsar – också utomlands, efter vad jag själv fått se. Och Asatrons vänner och de Hednas skara har vuxit och förmerats, och den har alltid varit överlägsen sina fienders antal – för man skriver inte som jag gör utan att få just fiender – och näthatare, Sverigehatare och fördomsfulla individer, som inte kan tillåta yttrandefrihet och religionsfrihet, har naturligtvis också dykt upp ur sina Svartalfaheims skrymslen, här och var.

Tor Hjälpe !

Tiden går, men min Hedendom består. Och min tro och mitt folk skall överleva mig, när jag själv inte mera är till, och finns i de levandes skara. Det här året kommer jag nå över 70 000 besök, efter vad det ser ut, och mer än 200 läsare per dag – och jag noterar, att ingen annan blogg om ett såpass smalt ämne som Asatro har noterat så många läsare, ens när det gällt samfunds- och föreningssidor, i alla fall inte vad jag känner till.  Trots vissa utflykter i det engelska språkområdet – som jag uppriktigt ångrar – är den här bloggen som ni ser skriven helt på svenska – som är ett mycket litet språk, internationellt sett – det talas och skrivs kanske av 12 miljoner människor, inte mer – företrädesvis i Sverige, men också i det svenska Finland – vår Östra Rikshalva, som gått förlorad för oss – och på Åland, de Estniska öarna och i Baltikum.

Nästa år tänker jag faktiskt bli kommersiell, och då kommer besök i mitt artikelarkiv – som omfattar mer än 600 blogginlägg – kosta väldigt lite pengar – dvs 10 kronor i månaden, eller cirka 50 kronor om året – men bloggen i sig själv kommer naturligtvis fortsätta vara helt gratis och läggas ut här – det är bara artikel-arkivet som kommer att flyttas, och läggas ut på en annan sajt – och tillsammans med det kommer du också att kunna köpa Samfundet Särimners populära Kalendrar för en billig penning  – samt ta del av en hel del annat material, översättningar och tolkningar av Eddan, till exempel – ceremonitexter och mycket mer – allt för 10-20 kronor, och aldrig mer än 50 kronor om året.

Den kanske viktigaste Hedniska nyheten på de sista fyra åren – nu med över 750 medlemmar

Pengarna kommer att gå till Nordiska Asa Samfundets insamling till ett svenskt gudahov, nu när Gudahov finns redan på Island och i Danmark, men vi här i Sverige hela tiden haft fördomsfulla politiker och skenheliga kristna emot oss. Vi har utsatts för brandattentat, hets och andra fientligheter. Vi har upplevt, hur en del personer – inte bara från den yttersta högern utan också från den yttersta vänstern – sk ”fornsedare” försökt ”kapa” hedendomen och Asatron för egen del, och hur de försökt förvanska, vanställa och förändra den till något den inte är, inte varit och inte heller kan bli – för Asatro är inte en Universalistisk religion, inte inkluderande för alla – utan faktiskt tribalistisk. Man kan upptas i den, javisst, men det kräver kunskap och utövande för att nå dit Asatroende är inte något som man bara ”blir” genom att säga att man blivit det, och det är heller ingen frälsningslära. Det är tvärtom något man är, genom sitt utövande och sitt samhällsansvar – och själv har jag genom alla år – som så många andra – försökt hålla kunskapens fana högt, och försvara vad som blivit oss givet. Det kommer jag också fortsätta med – var så säker.

”Aesthethik der Wiederstand !”

Man kan inte vara Hedning, utan att också nämna begreppet ”Folkligt Civilmotstånd”. En Hedning är alltid i opposition. Han stryker aldrig makthavarna medhårs, utan gör uppror emot dem, och deltar han i några manifestationer, är det inte för att man befallt honom, utan av fri vilja. Ni kan köpa vad jag skriver, ja – men ni kan aldrig någonsin köpa just mig, ty jag säljer mig inte. No sell-out ! No Passaran !!  En hedning är den som ”går utenom”, som går vidare och ständigt vidare, en som utvecklar och fortsätter utveckla. Att vara Hedning är att omfatta det som Peter Weiss en gång kallade ”Motståndets Estetik”  (Aesthetik der Wiederstand) och att slåss tillsammans med Gudarna emot Jotnarna och Trollen – och det har fler tänkare än jag upptäckt. ”At leve er – krig med trolde !” skrev Henrik Ibsen en gång, och det stämmer fortfarande… 

Om farfars ”Fyllehund”, Bukens Präster och ett Samtal i Sireköpinge (inlägg från 20 Mars 2018)

Min farfars gamla hem är under upprustning, läser jag i en av provinsens tidningar. Han dog redan på 1980-talet, och var Kyrkoherde i en liten Skånsk församling, men enligt min farmor, som kände honom bättre än någon annan, var han aldrig någonsin så kristen att det störde som hon uttryckte det. ”Farmor” på isländska heter faktiskt Edda, och kanske är det ett faktum ni observerat. Själv trodde hon varken på någon jesus, inte ens på Tor heller utan var en gammal hednisk kvinna av den typ som vi finner i Turid från en av kristninga-sagorna, alltså hon som trodde mest på den gud som gjort Solen, även om hon inte visste denna gudoms namn; men enligt henne borde det vara en god Gud, som gjort livet skönt att leva, ända till slutet.

Och som jag många gånger berättat för er, hittade man denna dikt av vår svenske Nobelpristagare Per Lagerkvist bland hennes efterlämnade papper och tillhörigheter, när hon själv var död:

En gång skall du vara en av dem
som levat för länge sedan.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna.
Så som myllan minns det multnade lövet,
och så som bergen minns vindarna.
Måtte din frid vara oändlig – såsom havet.

Någon kristendom finns det inte i detta, och ingen rädsla heller. Där finns bara Hedendomens lugna förtröstan och en stilla glädje, av den sort som möter efter ett väl utfört värv, och ett liv i arbete och vardag – som varat mycket länge.

 

xJFvcP0zEeC6H4zplDbLdoR1zdQ

Nu har en svensk hantverkarfamilj tagit över den gamla prästgården, och håller som bäst på att med hårt arbete åter sätta den i stånd, och inrätta den till ett fungerande hem igen. Det är på tiden att det sker, och jag är tacksam emot dessa ärliga och strävsamma människor – eftersom gården fått förfalla, och kanske skulle rivits annars. Min farfars andra hustru har fått sitta i ”orubbat bo” som det heter, ända till i år, 2016 – mer än 20 år efter min farfars död – för enligt gammal svensk sed ”konseverar man änkan” och låter henne sitta kvar i makens hus, så länge hon vill behålla det.

Nu är den andra hustrun – betydligt mer ”religiös” än min farfar någonsin var – härav ser vi faran, att gifta sig med en av sina egna församlingsmedlemmar – gammal hon med, och har fått flytta till slut. Gården har blivit alldeles förfallen, råttor har härjat den och min farfars ägodelar är inte längre vad de var . Det är bara en ytterst liten del av allt han ägde som mina släktingar söderut i landet har lyckats rädda, och föra vidare som arv. Och ändå var min farfar mycket kulturhistoriskt intresserad, och samlade skånska bildvävnader, möbler, tavlor, folkkonst, gamla bikupor, böcker – ja allt han kunde komma över. Den andra hustrun var också sådär 40 år yngre än honom själv – männen i min släkt har alltid varit mycket virila, även om vi knappast kan mäta oss med Sibbe från Vi, Vi-vårdaren från Väversunda, alltså han som avlade barn, när han var 90 år gammal enligt Rökstenens text – för så mycket karl, är nog ingen av oss som lever i dessa sena tider. Men, min farfar hann till 83 år i alla fall, och min farmor till mer än 90, vilket även det är en aktningsvärd ålder.

 

q4hhbEL4aDIB2y2vWJlO1NI0kHIFarfars gamla veranda och en vanvårdad trädgård

När jag själv var fem år gammal hade jag ett samtal med farfar i trakten av Sireköpinge, där han då bodde. Vi stod på ortens kyrkogård, en solskensdag under sommaren. Farfar frågade mig om jag själv ville bli präst när jag blivit vuxen – för trots att jag var barn, behandlade han mig alltid som en vuxen människa, och talade till mig, som man talar till en jämlike och nära släkting. ”Men jag tror ju inte på ”Gud”.. så hur skulle det gå till ?” svarade jag själv lillgammalt, men sanningsenligt.

Åhå ja, min påg – storna dig lagom – för det behöver man inte” svarade farfar på god skånska. ”Men alla präster tror väl på Gud ändå ?” frågade jag genast, ty jag var rapp i tungan för min ålder. Då började min farfar plötsligt att skratta. ”Tror du att det är så enkelt ställt här i Världen ? Hur är det med Påven i Rom, till exempel – vet du verkligen vad han tror på ?

Nej det förstås… man kan inte veta, men jag tycker nog ändå att…”. Min farfar avbröt mig igen, och petade med sin käpp i gruset. ”Du har fel,” sade han stilla. ”Mer kommer du förstå, när du blir så gammal som jag. Till slut kommer du att inse, att alla religioner ändå menar och innehåller precis samma sak; och att vad präster av alla de sorter och slag kan göra, ändå är väldigt begränsat. De kan döpa, viga och begrava – javisst – och kanske ge någon ett ord på vägen, men mera än så, kan de oftast inte alls, vad än för slags tro de säger sig ha, tror sig kunna ha eller till sist verkligen har – och det där är inte samma sak, kom detta ihåg, så länge du någonsin lever !

Det mesta är ändå bara HANTVERK och ett gott FOTARBETE….

Under den sista tiden, när arvet skulle skiftas och de sista ägodelarna föras från gården; fick vi ”påhälsning” av sk ”EU-migranter” – ett av de larmande gäng, som nu ockuperat delar av vårt land, och upprättat bosättningar lite varstans – och med dem försvann också många dyrbarheter. Härav ser man, att det knappast lönar sig att spara eller samla, eller lämna rikedomar på hög. Det var knappast min farfars vana i övrigt, eftersom han aldrig var särskilt rik – materiellt sett, vill säga. Hávamál varnar oss i sin 40.e strof att inte tro för mycket på arv eller gods, och råder oss i flera andra strofer att ge varandra rika gåvor medan vi lever – vilket är betydligt nyttigare.

Féar síns,/er fengit hefr,/skylit maðr þörf þola;/oft sparir leiðum,/þats hefr ljúfum hugat/;margt gengr verr en varir.

”Godset ditt, som du har fått – ska du till värv nyttja. Ofta spar man åt led, vad som kunnat fägna åt ljuv – Och mycket går värre, än väntat…”

Ur min farfars samlingar har jag räddat ett gammalt laggat stop för öl, lite silver och på min bokhylla står också en rikt illustrerad bok med nära 300 sidor, som jag fick när jag fyllde 4 år. ”Människor under fest och vardag i 100 000 år” heter den, för fastän kristen, kunde min farfar tränga igenom kristendomens kompakta mörker och komma ut i en fri tankens rymd på andra sidan, där han kunde intressera sig för alla jordens kulturer och alla jordens folk, även om han för den sakens skull inte alls nog var dum nog att tro, att alla människor skulle ha ”lika värde” (det har de inte alls – de har i och för sig samma grundläggande rättigheter, men lika värda har de aldrig varit) och alla ”kulturer” har för den delen inte samma värde, de heller. ”Kulturen” hos IS i Irak har till exempel inte alls samma värde, globalt sett – som den i Sverige.

Detta visste min farfar mycket väl. I min ägo har jag också ett ex av de tyskättade professorerna Schück & Wartburgs litteraturhistoria, i vilken min farfar antecknat en hel del. Kapitlet om Bellman var han uppenbarligen mycket förtjust i, men när Wartburg i sista bandet yttrar sig positivt om nationalsocialismen, en ”ny” rörelse (detta skrevs 1920) har min farfar i kanten med svart bläck skrivit: ”Nej ! Den är alltigenom ond, och den kommer dra hela vår Världsdel i fördärvet…”  Just så blev det också, som vi vet. Under 1930-talet var min farfar verksam i Röda Korset, och under krigsåren hade skånska präster och kyrkoherdar ordnat en hemlig ”livlina” över sundet – min farfar mötte också en polis från Helsingborg vid namn Göte Friberg, i egenskap av Fribergs själasörjare – om det mötet och mycket annat, berättade senare min farmor – men någon ”hjälte” var nog min farfar minst av allt, åtminstone inte i sin hustrus ögon.

Bland de bruksföremål och allmoge-konst han samlade fanns också den här ”Fyllhunden” som kom från Danmark, och ska ha varit et gåva från någon dansk. Kanhända en motståndsman, kanhända en vanlig bekant. Nu står den på min fasters bord i Ängelholm, och där lär den stanna.

DSCF0003

Ursprungligen lär den ha varit fylld med Akvavit, ett utomordentligt starkt och skönt brännvin – av en sort som Jim Lyngvild fortfarande tillverkar – slik er det i Danmark – och frånsett en spricka i svansen, liknar den de ”Braendevinsgrisar” som ännu säljs på Nationalmuséet i Köpenhamn. Liberal, som min farfar alltid var, lät han aldrig sin roll som präst stiga honom åt huvudet, utan han drack sitt brännvin om söndagarna, precis som vem som helst. Ja, jag minns att han också hade ett exemplar av den Cartesiske Djävulen, eller fan själv – alltså själve fan ! i en flaska – enligt vad han kunnigt demonstrerade för mig när jag var barn. På medeltiden lurade kristna präster i enfaldigt folk att de verkligen kunde fånga demoner i flaskor, och med ett lätt tryck på flaskans kork kunde få dem att stiga eller sjunka – men som var och en begriper var det båg, illusioner, enkla trick....

418.crtDen Cartesiske djävulen är i själva verket en liten dykarklocka, eller rättare sagt en ihålig glasfigur. Lägger man den i en flaska med brännvin, och trycker på korken, ökar trycket i flaskan såklart, och mer vätska strömmar in i djävulsfiguren, som då sjunker. Släpper man korken, försvinner trycket, och djävulen flyter emot ytan igen. Min farfar liknade nog ganska mycket 1600- och 1700-talets svenska präster av Gustaf Hjortbergs typ, eftersom han också var något av en naturforskare..

Han samlade också en hel del verkligt udda föremål av typen Trollavina, till exempel, och visste hur man fångar getingar i klockformade skålar av glas med saft, eller gammaldags svagdricka i.  Vad en Trollavina är, vet inte dagens svenskar – men min farfar visste. För att göra detta magiska instrument behöver man besöka en kyrkogård, helst klockan tolv en nyårsnatt, och sedan samla upp fingerbenen eller tåbenen efter en känd skojare och tjuv – helst någon som slutat i galgen, även om sådana ben väl är ganska sällsynta nuförtiden, och sedan akta sig för den fruktansvärda Gravson eller Gloson, som just är mycket aktiv på skånska kyrkogårdar under sena Jul- och Nyårsnätter.

NRaUILB

Denna spöklika varelse är försedd med lysande ögon och sågklingor till borst, och den lever på obegravda lik eller vad den kan böka upp av ortens döda. Undgår man så detta monstrum, så kommer man hem med sitt dödmansben och kan sedan sätta igång att fläta en sentråd, som man fäster benet i. Så svingar man det över huvudet, så att det utsänder ett fruktansvärt visslande, vinande ljud – och detta är den magiska Trollavinan, som skrämmer bort vilka troll som helst, ger sin ägare kraft nog att hitta förborgade skatter och mycket mer. Min farfar fick för övrigt skåda Särimner i en dröm, och han blev – fastän kristen – vittne till Valhalls härlighet.  Och som ni hör, kunde han nog ett och annat under livstiden, som kristna präster under 1900-talet inte har velat befatta sig med.. Han var en son av sitt folk, och den förste i en lång rad av fria bönder, som alls fått studera på något universitet. Också den andra hustrun demonstrerade Trollavinan på en viss familjesammankomst, minns jag – och för egen del studerade jag mest hennes teknik – häxor finns det många i Luggude härad eller Ljotgodaland, och Ljotgode är inte annat än en präst, som förrättar blot eller offer…

Bland hans arvegods – som jag nu kommit över – fann jag också en hel rad kalendrar – som min farfars far ägt och som kommer från 1850-talet – närmast ”Bondepraktikor” med praktiska råd om hur man botar sjukdomar på hästar och annat sådant – samt en hel del ”ljusbilder” som man sa på 1920-talet –  från Svenska Fornminnesföreningen – (som fortfarande finns kvar – min farfar var mångårig medlem ) med bilder på Gotländska Bildstenar, Uppsala Högar, Runstenen från Rök och väl mera. Redan då höll farfar – fastän präst, och till namnet kristen – ”föredrag med ljusbilder” och sysslade med verklig folkbildning eller upplysningsverksamhet, och berättade hur Asatron verkligen varit – som en motvikt emot alla missuppfattningar, som kom att spridas på 1930-talet. Han erkände det aldrig, inte utåt – men innerst inne tror jag han hade ganska mycket sympati för Asarna, både för Tor men mest för Oden – den gud som gav oss kunskapen, och runorna…

250px-Sö_111,_Stenkvista_1916

En bild tagen av Edda-översättaren Erik Brate – som jag också hittade i min farfars samlingar..

Enligt min farmor – som ständigt upprepade att man inte ska vara ”Hällörad” eller vidskeplig och absolut inte ”rellischös” – för se ”rellischösa” människor var det värsta hon visste – en ”Hällörad” är en kristen, som ständigt ”häller” på huvudet eller oärligt håller det på sned, i en falskt insmickrande och sockersött sentimental attityd – så finns det tre olika slags präster här i världen. Så hade hennes egen mor och farmor lärt henne, och vad de hade lärt ut, visade också sig stämma förunderligt väl – och stämmer nog fortfarande – döm själva får ni se..

Den första sorten, som är vanligast – sa hon – är ”Bukaprästerna” eller ”Kalasa-präster” dvs den sorts präster som har ”buken till sin Gud, och Röven till sin speleman” och bland dem finner man kanske många av de nuvarande prästerna i Svenska Kyrkan, till exempelpåstådda rådsgydjor och självutnämnda godar av alla de slag – personer som på sin höjd duger till att förrätta bröllop och hålla skåltal på ett och annat gille, kanhända, men inte mer…

250px-Forn_Sed_Sverige_Tingsblot_2011_Rådsgydja_o_Rådsgode

De spökar ut sig själva i röda kåpor och allt, men är  ungefär som prästen ”Marrying Sam” i den gamla serien ”Knallhatten” – alltså han som tar betalt per bröllop, och som viger lite hipp som happbigami ger dubbel inkomst ! men ställa upp på en hederlig begravning, och predika så att folk inte bara förstår utan också får något ut av det – ja det kan ”Bukens präster” inte..

Den andra sorten är ”läse-prästerna” eller vad vi kan kalla ordets förkunnare, skrivkarlarna, de verkligt intellektuella prästerna – oberoende av vilken religion de nu företräder, för varje präst ska egentligen främst göra tre sakerförst se till att barn mottas någorlunda väl av den ätt som fött dem, sedan se till att folk blir relativt hederligt gifta, och till sist kommer i jorden på ett tillräckligt bra och värdigt sätt. Kan prästerna bara detta, och har de ordets makt och kan skriva en bra predikan, så räcker det. Till detta andra slags präster – sade min farmor – hörde också min farfar – men sen finns de verkligt bra, men ytterst sällsynta, de som man knappast träffar på i verkligheten…

Denna grupp – ”Riktia predikanter” eller vad vi kan kalla själasörjare eller förlossare har så stor makt över det skrivna och talade ordet, att de kan göra vad som helst. De ”frälser” inte bara människor till ett inbillat kristet himmelrike, men räddar dem ur högst konkreta helveten och svåra situationer, redan medan människorna finns här på jorden. Ett enda ord från dessa sanningens budbärare, kan rentav ändra en annan människas liv – och säger de ”stå upp och gå!” till sina församlingsmedlemmar, lyder dessa också. I Torekov, på 1800-talet, ska det till exempel ha funnits en präst så stark, att hans blotta ord kunde stilla stormar och oväder på havet, ja ända borta i Karibiens övärld, om man får tro ryktet, ungefär som i Gabriel Jönssons kända ballad ”Flickan från Backafall” och Torekov kommer av Tor – tro inte vad som står att läsa på Wikipedia..

600928

Ännu tidigare fanns i samma trakt en mytisk ”Sankt Arild” som levde i en tid, när prästerna ännu hade Hårdhandskar, och Vig-hammare. Ja, Sankt Arilds hammare var så tung, att bara han själv kunde svinga den, säger en historia från Kullabygden, men en gång var han tankspridd, och lade den utanför altaret och inte på det, som han brukade. Då blev hammaren hängande i tomma luften, och prästens handskar – som han inte var främmande för att ta i med, och slå de motsträviga i huvudet med om det behövdes – svävade i tomma luften också de, med en solstråle som klädstreck… Först när Sankt Arilds predikan var slut, föll hammare och handskar till golvet – och Hammare och Handskar av stål har som bekant också självaste Tor, styrkans odödlige Gud.

Det var kraft i prästerna eller Godarna förr, och bara den, som själv något lärt av sina fäder eller farfäder, lär duga till gode – men så skicklig som min farfar, blir jag nog aldrig…

CerebusPopeCommission

Sannerligen, Sannerligen säger jag eder – Den kan inte dyrka herren Frej, som inte redan känner Särimner ! Så är det… (och se, ty predikaren kommer !)

Annonser

14 tankar om “Om denna Blogg

  1. Det är helt otroligt det du skriver. Woow!
    Sluta inte. Vilket fokus …och jag kan en del omkring detta…så jag vet.
    Du borde (vem du nu är?) ha många fler besökare på din hemsida…som jag hittade först i dag.
    Tack!

    Gilla

  2. Ja! vad fint att Bloggen är tillbaks! 🙂 Härligt! så mycket bra läsning du bjöd på tidigare, så ska bli gött att få återuppta läsningen!

    Gilla

  3. Väldigt intressant och sakligt. Gärna mer från Eddan och andra gamla skrifter på både fornnordiska och med svensk översättning och kommentarer, du verkar ju kunna en hel del.
    Fortsätt skriv, det behövs i dagens trista medieklimat med alla konstiga åsikter hit och dit.

    Gilla

  4. Bäste Hedning! Jag har läst flera av artiklarna på din blogg med behållning och skulle nu vilja komma i kontakt med dig för att ställa några frågor i anslutning till dessa – har du nån e-post man kan nå dig på? Tack på förhand! Med vänlig hälsning Johan

    Gilla

  5. Tack för bloggen, som jag hittade först idag då jag letade efter julbilder med vikingamotiv. Har släktingar (på långt håll) i USA och tänkte hitta ett julmotiv att skicka till dom. Som en liten påminnelse om deras genetiska arv! Ha en trevlig yule med förhoppning om en visare framtid!

    Gilla

    • Tack för kommentaren – de flesta bilder (utom det fåtal jag tagit själv) är förstås ”public domain” och går bra att låna eller modifiera…

      Gilla

  6. Bockar & bugar för denna fantastiska blogg. Mycket bra, välformulerade och spännande skrivna texter för en som fått upp ögonen än mer för det gamla som en gång varit. Äring & frid, må Oden stå vid din sida!

    Gilla

  7. Mycket bra blog! Skulle väldigt gärna lära mig mer om runor och deras enskilda betydelse, uttal och tillochmed ifall dom brukades som skydd mot onda ting eller för att bringa lycka eller dylikt. Utan en massa new-age flum och annat trams men istället ren fakta baserad på gedigen forskning. Skulle du vänligen kunna rekommendera en bra bok i ämnet?

    Gilla

    • Hej Björn och tack för kommentaren, som kommer mitt i en ledighetsperiod. Tror att jag har en hel del bokrekommendationer i blogen redan, men Atrid Grimssons runmagi och schamanism, är ett säkert tips för seriöst runarbete..

      Gilla

      • Tack för tipset Hedningen. Hoppas att du får njuta ordentligt av ledigheten. Tyvärr verkar boken inte vara tillgänglig mer så jag får nog hålla ett öga öppet efter den på tradera och dylikt med lite tålamod så får man säkert tag på ett exemplar.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s