Artikelarkivet (inlägg från 23 Januari 2021)

Efter Vinterns första två stormar anno 2021, konstaterar jag att det blivit dags för en ordentlig städning i artikelarkiven här på ”Hedniska Tankar” som fortfarande är och förblir den största, mest spridda och mest lästa personliga bloggen av någon Hedning i Sverige. Senast någon städning i artikelarkiven alls inträffade, var 15 September 2019 för övrigt, och sedan dess har det ju hunnit gå över två år.

Som bekant utvecklar sig Världen snabbt numera, och anno 2019 fanns ännu ingen ”Pandemi”, ingen Mr Trump hade avgått och blivit aktuell för ”impeachment” eller Riksrätt, och Regeringen Löfvén i Sverige hade inte manifesterat sin oförmåga att styra just vårt land på det sätt, som vi fått se under hela 2020, där nu snart sagt alla medborgare hamnat framför ”Bankomaten i Rissne” eller fått handla på ”IKEA i Västerås”.

Låt mig så övergå till min årsvis återkommande BRUKSANVISING över Artikelarkivet, och vad du kan hitta på denna blogg.

Högst upp på denna sida ser du, kära läsare eller läsarinna (det gives ej något tredje på svenska språket) en rad rubriker, i tur och ordning ordnade som följer:

”Hem”, ”Adiafora”, ”Arkeologi”, ”Asatro”, ”Högtider och Blot”, ”I Naturen”, ”Hedendom utanför Sverige”, ”Konst och Litteratur”, ”Monoteister och Andra”, ”Om denna Blogg”, ”Varför du INTE ska hålla på med sk ”Forn Sed”, samt ”Eddan och Runorna”

Detta är förstås bloggens huvudämnen, och det är inte ett enda förbannat dugg svårare att bläddra sig fram genom dem, än genom rubriker som ”Inrikes”, ”Utrikes”, eller ”Ledare” samt ”Kultur” i en så hemsk och dålig ”blaska” som exempelvis den låtsas-liberala, servilt Regeringstrogna, halv-katolska Dagens Nyheter…

Varje huvudrubrik har en separat uppsättning inlägg, alltså små essäer eller artiklar, men nästan varje huvudrubrik har också underrubriker, i form av separata menyer, som du får använda din fingerfärdighet med möss eller pekdon för att få fram. Detta inlägg, till exempel – hamnar också högst upp på ”Om denna blogg” sidan, ifall nu någon skulle undra, och där ligger den till nästa gång artikelarkivet fylls på, eller gallras.

För övrigt kan jag avslöja, att bloggens löpande sidor – inlägg för inlägg – nu innehåller 538 inlägg,emot förut 862 publicerade. Ni som fortfarande spridsr ert vanliga skitsnack och obefogade kommentarer om att jag, ifall jag sparat 130 inlägg i arkivet, men kasserat 193, skulle vara ”feg” förstår helt uppenbart inte hur denna blogg är uppbyggd eller fungerar, utan lider fortfarande av självförvållad halvidioti. Vad jag skriver är inte ristat i sten, inte runstenar – utan ”tidningsartiklar” – comprende ?

Mina politiska inlägg om ”Åldringsmorden” eller – som den ibland kallas – åldringsvården i Sverige finns fortfarande kvar, liksom allt jag skrivit om ”Landet Löfvén”, mest därför att SVT och andra media uppmanat medborgarna i detta land att så småningom skicka in alla sina observationer från 2020-2021 om hur det var att leva i ett land som vårt till Folkminnesarkivet, och det gäller oavkortat, obearbetat – med ev skönhetsfel och allt. Dessutom har jag redan nämnt detta sista faktum i tidigare inlägg – så där ser ni – och hör sen ! 538 inlägg, utspridda över flera år – eller sedan Maj 2015 – måste också sägas vara mer än nog, för jag tvivlar faktiskt på ert klara förstånd, ifall ni ögonblickligen försöker sätta er ned, och läsa dem allesammans – vilket ni helt säkert inte alls behöver..

Huvudmenyn ”Hem” fungerar bara som återställnings-knapp till det senaste inlägget, pga WordPress egen design.

Huvudmenyn ”Adiafora” – som betyder ”det överflödiga” på latin – innehåller allt sådant, som är av perifert intresse för Hedendomen, och inte fått plats under någon annan rubrik.

Här finns 12 artiklar under huvudrubriken, exempelvis allt om ”Church of the Subgenius” i USA, om varför Djävulsdyrkan nog inte är så farligt (när vi har med de flesta av Satans Fy Fan-clubbar att göra) och om Discordianerna, alltså de som dyrkar Eris, tvedräktens gudinna (hon är ofta klädd på just det viset, i sin egen tvedräkt alltså !) och varför du begår ett fruktansvärt brott, också emot Hinduer och Buddhister, om du går till korvkiosken en fredag.. Du får också lära dig något om begreppet Kitsch, Marvels Kitschiga Valkyria Brynhilde, sk ”Christian belittlement” och det förminskande och trivialiserande av Asatron och Hedendomen, som hela tiden pågår i främst amerikansk populärkultur, men också den undermånliga populärkultur vi tyvärr har i Sverige. Ja – till och med Branden i Kårböle/Ljusdal 2018 finns med – ifall man nu måste läsa politiska essäer om sådant.
Underrubriken ”Häxor, Häxeri och annat Okult” innehåller 12 artiklar om Häxförföljelser och Häxprocesser – något som inte alls hör det förgångna till, ens i dagens Sverige. Häxbålen flammar fortfarande i u-länderna, och varhelst kristna kyrkor får sätta sin prägel på samhället. Du kan läsa om Polska Katoliker och vad de håller på med, om frikyrkan ”The River” i Borås, diverse Kongoleser, som tagit sig in i Sverige, och om varför den sk ”Svenska” Kyrkan, tillsammans med den Norska statskyrkan, är de enda två statskyrkor eller fd Statskyrkor i hela Världen, som kategoriskt vägrat be om någon som helst ursäkt för vad de gjort emot sitt eget folk.
Underrubriken ”Samer” innehåller 5 artiklar om varför Samerna inte är och aldrig varit något ”urfolk” i Sverige, därför att den svenska folkstammen faktiskt är drygt 13 000 år äldre, minst, och varför Samisk och Hednisk-Nordisk folktro, inklusive Asatron, har förbluffande stora likheter, trots allt vad same-nationalisterna och andra fanatiker hävdar. Du får dessutom saklig information om varför du aldrig någonsin skall fira en ”samisk nationaldag” utan en ”samisk kulturdag” istället, och vad detta innebär – inklusive information om de svenskar som falskeligen påstått sig vara etniska Samer, utan att alls vara det
Underrubriken ”Yttrandefrihet” så, innehåller 2 små essäer – den ena om varför den tyska sången ”Die Gedanken sind Frei” inte alls är nazistisk, bara för att den är på just tyska, och varför den i själva verket är ett exempel på anti-nazism, anti-totalitära förkunnelser, och en ständigt återkommande ”protestsång” som ingen, absolut ingen vågat översätta till god svenska – inte på de mer än 178 år, som sången funnits. Endast och endast bara jag själv har vågat översätta den, och det skedde redan 2016. Dessutom kan du få läsa om debattörskan Bianca Muratagic, och hur hon ”kom ut” som skribent 2018. Senare har hon ägnat sig åt att plagiera mig, på det fulaste, mest simpla sätt, då hon utgett en mycket dåligt gjord kalender, där hon påstått sig vara ”sköldmö” och förfulat, förvanskat och vulgariserat olika Nordiska gudinnor, som hon inte haft vett att hantera med smak eller förstånd.

Detta är INTE Jord, Gerd eller ens Nerthus. Ingen av dessa gudinnor har någonsin avbildats med dolk eller svärd, och Jordgudinnan kan heller inte tänkas se ut såhär, av skäl som är pinsamt uppenbara. (skit ned dig, Bianca !)

Huvudmenyn Arkeologi

innehåller 48 vetenskapligt skrivna inlägg om främst Svensk Arkeologi, företrädesvis då inte Medeltidsarkeologi eller det som berör senare epoker efter det såkallade kristnandet, ca 1130 – utan Svensk förhistoria – som såklart även berör Nordisk arkeologi i någon mån. Här finns 48 artiklar – lär dig om Silverflickan Gunnlod – vår första namngivna svenska – om Striglakors och Torshammare, om hur fd. Kulturminister Alice Blaha Kuncke och andra försökte skada det svenska kulturarvet, genom att låta Torshammar-ringar och föremål som erinrar om Asatron gå till ”Metallåtervinning”, om Bronsålderns ”Kulthus” och föregångarna till Järnålderns Gudahov, om ”fornsedarnas” skändande av Havängsdösen och Ales stenar, om förfalskningarna av Oseberg-textilierna, om lögner och media hype kring en ring från Birka, hur svenska fornfynd ”islamiseras” av PK-eliten, och varför man INTE kan bevisa att Herigers hövdingagård fanns vid Korshamn i Birka, enbart med markradar…

Underrubriken ”Rekonstruerade Vikingaskepp” innehåller nu 17 inlägg – både om skepp jag själv rott och seglat med över Östersjön, Svarta Havet och Nordsjön, i samtliga fall helt utan motor – under åren 1992 – 2019 – samt om andra exakta musei-repliker, privata rekonstruktioner och kopior i ”fri stil” – vilket är tre olika klasser av rekonstruktioner – och i-n-t-e samma sak…
Underrubriken ”Nordisk Arkeologi” innehåller nu 23 inlägg – och här kan du läsa om danska Hedebymynt, om Egtvedt-kvinnan (nej, hon var ingen ”flicka”) och hennes förvandlingar, om hur PK-eliten också i Danmark försökt förvrida vissa saker – om stölderna av hundratals Vikingatida föremål från universitetsmuséet i Bergen, och vem som låg bakom dem, om ”Danyxor” och hur de används, om Vikingaläger i Repton, samt andra arkeologiska nyheter från Vinland, England, Frisland, Normandie och andra Nordiska influensområden
Underrubriken ”Förmänniskor” med 6 inlägg (oförändrat sedan hösten 2019) går än längre tillbaka i tiden, och handlar om genetik och människoraser (ja, de finns faktiskt – trots vissa fakta-förnekare) bland annat då Neanderthal-människan, som inte var så olik oss, och nog får räknas som just en nu utdöd ”ras” inom släktet homo…som inte har med homosex att göra. Våra egentliga förfäder Erectusarna, de som hann med att fördubbla sin hjärnvolym och öka medellängden med 30 cm, får också finnas med på ett hörn, liksom Denisovaner, Gigantopithecusar, Australopithecusar och många andra – de två sista har ju sina mentala motsvarigheter än idag, även om de borde ha utrotats för miljontals år sen.. Rasen ”Sapiens” har ju nästan utrotat alla andra stora primater…

Apart Ap-art utsatt för Apartheid… Men vem hade mest ”brain power” ??

Huvudmenyn ”Asatro”

är förmodligen den avdelning du bör läsa FÖRST – ifall du inte läst ”Om denna Blogg” bland huvudmenyerna. Du måste lära dig varför man aldrig ber inom Asatro, varför detta inte är någon frälsningslära, och varför ”de nio dygderna” och annat pseudo-kristet skräp från sådana som kallar sig ”Odinister” eller New Age, ”Gudinnedyrkan”, Schamanism och mycket annat inte har något gemensamt – mer än ytliga likheter – med verklig Asatro, och Nordisk Hedendom – med en något vidare definition. Här finns nu 22 faktaspäckade inlägg, emot tidigare 20.

Underrubriken ”Gudahov” (det heter i-n-t-e ”tempel”) behandlar 22 inlägg om Hov, Vi och Harg, hur du bygger ditt eget Gudahov – inklusive ritningar – och vad som kan hända dig och hela din familj, ifall du lever i landet Löfvén och försöker vara öppet Asatroende. Jag berättar om mordbränder och attentat, som drabbat mina vänner. Jag berättar om hur ”Svenska” Kyrkan och andra organisationer försökt ”ta över” Gamla Uppsala, och förhindra varje spår av Asatro och Hedendom där. Jag berättar om Gudahov i Danmark och de ännu oavslutade sådana på Island, och varför man inte lyckats där. Jag berättar om sådant som trots allt genomförts, men varför halvskale-gudahovet i Uppåkra och många andra ”Hov” i Sverige ständigt skall saboteras, och aldrig bli föremål för seriöst utövande, förstår jag inte. I Landet Löfvén råder ingen religionsfrihet, mer än på papper – men inte i praktiken.
Underrubriken ”Oden” innehåller 9 inlägg om Allfader, Sidhatt, Jolner – han med hundratals namn. Han är bland de mest missförstådda av Asarna, för han är inte och har aldrig varit någotslags ”jahve” i Hednisk tappning, utan en kunskapens, stridens och stormens gud – bland annat. Nio är hans tal, och Naud-runan har nummer nio, inte tio i den äldre runraden. Du får lära dig varför du aldrig, aldrig ska ”be” till honom, utan offra och blota. Du måste inse, att din egen tid och kraft är det största offret, och varför Hávamáls ”Loddfafnirsthulor” är goda råd i rättan tid – men aldrig budord. Oden är också den guddom, som ”nybörjare” inom Asatron helt bör undvika, och inte ha som ”Fulltrui” – ifall du nu ens lärt dig, vad begreppet ”Fulltrui” (ej att förväxla med ”god-spousery” och amerikanskt trams) innebär på riktigt.
Underrubriken Freja innehåller nu 13 inlägg, som försöker skildra Frejas ständigt skiftande väsen – för hon är nyckfull, och aldrig densamma. Hon står för kärlek, men minst lika mycket för krig, och begriper du inte ens det, har du förmodligen aldrig varit kär på allvar. Hon uppfann inte sejden, men lärde av Oden – inte tvärtom. Hon trånar efter Svipdag eller Od, den unge Oden, och hon har sängledes aldrig någonsin haft något med sin bror Frej att göra – han är ju Gerds eller Jords himmelske make – utom i Lokes fula anklagelse-lek, som de kristna genom århundraden spunnit vidare på. Du får också lära dig att hennes katter nog inte är två till antalet, att de inte haft några namn (utom i enfaldiga serie-album och i usla fantasy-romaner från USA) och hur gudinnan kommersialiserats, trivialiserats, och förvanskats – för att sälja allt från choklad till cigarrer, sprit och whiskey. Slutligen skall du minnas, att hon har döttrarna Hnoss och Gersimi, och därför är ensamstående mor – samt en symbol för unga kvinnor i allmänhet – jämför Frigg och Hel, som är helt självständiga gestalter, och i-n-t-e kan ”bakas ihop” till samma gudinna – utom hos Gimbutas och andra lövjerskor och lögnerskor. Av alla ämnen jag tagit upp, har just Freja Freya Freyja alltid varit populärast – sedan 2015 – år efter år samma sak. ”Age cannot wither her, nor custom stale, her infinite variety”

Underrubriken ”Skade” innehåller nu som anno 2019 5 stycken inlägg om den gudinna, efter vilken hela Skandinavien, men också Skåne fått sitt namn, jaktens härskarinna, drottningen över vinterns landskap och allt det Nordiska, som ingen sydlänning eller sörlänning någonsin kommer att begripa eller rätt förstå – för vissa saker sitter också i generna, inte bara i kulturen eller i huvudet.
Underrubriken ”Tor” innehåller 14 inlägg om Åskans dundergud, och varför somliga – ”fornsedare” och annat patrask – vill homosexualisera och ”fjollifiera” honom. De har inte insett vem Tor verkligen är, och varför vi i dagens samhälle behöver honom mer än någonsin. Jag tar också upp Marvels och amerikanernas usla avarter, och varför Tor är en medelålders (aldrig ung !) rödhårdig, rödskäggig, ätande och drickande man, en bondekarl bland bönder, och folkets man – till och med så långt bort som i det revolutionära Kina !
Underrubriken ”Heimdall” innehåller nu som 2019 tre stycken inlägg om Väktaren vid Bifrosts krön, han med den skarpa hörseln, som ser in i alla världar, och som är en solgud – inte eldgud – bland solgudar – även om hans koppling till den vediske Agni i Indien inte skall förglömmas. Varför Heimdalls huvud heter Svärd, och varför Baggen eller Gumsen är hans symbol får du också lära dig här, liksom Lokes outsläckliga hat emot just Heimdall – som få nuförtiden minns eller begriper sig på.

Underrubriken ”Frigg” innehåller 5 inlägg om Himladrottningen, hon som spinner molnen på himlen, och som fanns långt långt före några kristna, skenheliga Marior och romerska ”fältmadrasser”. Det är hon som är Härn, ”linodlingens gudinna” och inte Freja – ortnamnsforskare har bevisat detta minst tjugo gånger om, och ”Härnösand” är Friggs stad – inte Frejas. Du m-å-s-t-e lära dig, att skilja på henne och Freja, för de två är i-n-t-e samma gudinna eller person. Frigg är den vuxna, gifta, medelålders kvinnan. Hon är makan och modern. Hon är Valhalls rätta husfru, med ödets nycklar i sin hand. Hon ensam känner sin makes hemligheter, och hon ensam gråter i Fensalar över Balders död, och alla Midgårds stupade söner. Hon har Fulla och Gnå till sin hjälp, och en hel skock mindre Asynjor, som du kanske vet – men hon kommer att vända sitt ansikte ifrån dig, om du inte ser henne som hon är – och som hon alltid har varit, utan förvanskningar, utan skändningar och utan masmedioker trivialisering, för Frigg skämtar man inte med.
Underrubriken Loke innehåller nu 6 inlägg just om skämtaren, trickstern, den evige hädaren, skändningen personifierad. Han har aldrig varit dyrkad, men ärad och välkänd – och nog har det blotats åt honom med, men mest för att han skall få vad som är berättigat, och därmed hålla sig borta. Han uppfann det första fisknätet, och enligt somliga Internet, (a)sociala media och allt nätverkande – och gav impulser till än mer – Midgårds ”primus motor” som han är. Hans nära vänskap med Freja är väl känd, liksom varför Tors åska och Lokes eld passar väl samman. Att Loke är en eldgud, sammansmält kanske med ”lokke” eller lockespindlar – är också väl känt, men han är Laufeys son, den destruktiva vådelden, inte den ”skyddande hemmets eld i alla världar” som Heimdall eller Rig. ”Lokeaner” i USA skall du helt undvika, på det att det må gå dig väl, liksom att tro att du skulle vara Sigyn, ”god-spousery” och annat tjafs. Döp aldrig aldrig aldrig din son till ”Loke” – många exempel finns på hur sådana barn blir i huvudet – och inte vill du väl att de ska få ADHD-HBTQB och bli rända i röven ?
Underrubriken Njord innehåller nu som förr 3 inlägg om den av Vanerna, som är herre över Skeppsbyggnad, och köpenskap och samfärdsel på sjön, men i-n-t-e ”havets gud” – för sådana appellativ är egentligen meningslösa. Tor råder över väder och vind på sjön, och ska lika mycket äras av sjömannen, Ägir över bottnarna och djupen, men Ran – hans maka – är havskvinnan, och därmed vattnet självt – en räddande, skyddande ocean, som bara de kristna har förvanskat och är mycket rädda för. Men genom Ran, förs också de drunknade till Ägirs salar, där det är glädje och ingen sorg.
Underrubriken Frej innehåller 6 inlägg om den störste av Vaner eller Alfer – som är samma sak – Frej fick Alfheim i Tandgåva – och han är Yngve eller Ing, kvinnors tröst och Ingrids glöd – för hon rider på en Ing, hon är ings riderska, den kvinnan. Vad Ing-runan är, har du nu fått veta, och jag ska nog lära dig förstå vem som är Erik, den enväldigt mäktige Sveakungen, av Ynglingaättens stam. Sedan bronsålder har Frej varit ”Sviagod” mer än andra, även om han – sägs det – ”var bland ö-danerna först sedd”. Av helt okänd anledning, och gripit ur tomma luften – inget annat – har Nordiska Asa Samfundet i år påstått, att just 2021 skulle vara Äringsguden Frejs år – men härledningen till det är ytterligt svag. Tro inte på ”Sankt Erik”, media hype eller rena dumheter.

Underrubriken ”Idun” innehåller ett inlägg om ungdomens och äpplenas gudinna, hon som bäst hedras kring Julen – och hur hon skildras i ikonografin, samt mer eller mindre ”smakliga” bilder ur dagens populärkultur. Annars har hon inte velat manifestera sig lika rikligen som de andra makterna – inte för mig – som ju inte är någon ungdom längre.. Men hur hon sveks av Loke, lurades ur Asgård, rövades av Tjatse och närapå förnedrades och våldtogs, är ändå allmänt känt. I ”Hrafnagalder Odins” eller Odens Korpgalder har hon en större roll än man annars kunde tro eller ana, slumrande vintern igenom vid Världsträdets fot, sedan hon föll med midvinterns snö och i dess kyla. I Frejas blomstermånad Maj och i Friggs sommarmånad Juni kommer hon alltid åter, och hon var grekernas Kore, dotter av Demeter, och fångad av Persephone eller Hel i underjorden. Makterna är Jungianska arketyper, makterna finns hos alla Indoeuropeiska folk.
Underrubriken ”Tyr” innehåller nu 4 inlägg om han, som står för rättvisa, och rättvist krig. Tyr är Ziu, Djaus Pitar hos Perserna, Zeus och Jupiter, den gamle himmelsguden, som fanns hos oss och alla andra Germanfolk, innan Vishnu-Wothan-Oden med storm tog över – ty han är stormgud, icke himmelsgud. Och rättvisa, samt rättvisa krigare i stånd att lägga sina egna händer i Fenrisulvens gap, och därmed offra sig själva – det har vårt samhälle fortfarande stort behov av. ”Vargkrameri” och att tjuta med ulvarna, passar inte för mänskliga varelser, och alla som gör så, skall du slåss emot, och sky som pesten, likt alla ”galna gretor”
Underrubriken ”Ull” är ny för året, med 2 inlägg om Bronsålderns mäktige Wultuz, den första, proto-germanska Himmelsguden, också en solgud och det redan under klassisk hällristningstid, då bärnstensvägen – den äldre och yngre – ledde till en egyptisk högkultur. Ullr blev vinterguden, skidåkaren, samernas Bieggolmai, han med kastskovlarna – och Skades nye make efter Njord, som hon ju skilde sig ifrån – sedd i Ydalarna, Idegransskogen, men inte i Y-län, som är en senare, Norrländsk företeelse..
Underrubriken Mindre Asynjor och Asar samlar 4 nya inlägg, som reder ut missuppfattningar och tar död på förvanskningar och lögner, exempelvis detta med att Beyla skulle vara ”biodlingens” och därmed ”mjödets gudinna” vilket är fullkomligt nonsens, och etymologisk omöjligt. Någon ”mjödets gudinna” har aldrig någonsin funnits, därför att myten om Kvasers blod, Hnitbergs dryck och Odens mjödrov är sanningen – och resten är bara modernt USA-hitte-på, som inte har några verkliga belägg, utom på strunt-sajter typ Wikipedia. Också Saga och Siv – samt andra Viv vid namn Trud, Hild, Eir (som tillbes av många, i dessa pandemins tider) och Vár samt Lofn får sin förklaring här – liksom kanske så småningom Balder, Nanna och Höder samt Rind och Våle – när jag flyttar inläggen om dem till denna rubrik – eller kanske egna rubriker..

Nej, det har aldrig funnits någon ”biodlingens gudinna” i Norden….

Huvudmenyn ”Hedendom utanför Sverige”

leder dig till 19 inlägg om Hedningars och Asatroendes situation Världen över – om Heta Holländare, vandalisering och skändning av vin och kultplatser i Ryssland, om hur BBC i Storbritannien uppmanats ge ”equal time” åt Hedendomen, och mycket annat. Ingen annan svensk hedning – förutom jag själv – har genom åren skrivit lika mycket ”Världsvid Nyhetsbevakning inom Hedendom”. Nästan alla samfund, föreningar, individer förutom jag har ignorerat omvärldsläget, förblivit navelskådande småpåvar i sina egna Elfenbenstorn, och levt vidare i ren ynkedom och handlingsförlamning.

Jag är ingen oreflekterad universalist, och det krävs kunskaper om ämnet, innan man ens kan kalla sig Asatroende vilket man bör observera. Alla som påstår, att de utövar denna religion gör det definitivt inte – ett exempel är ”fornsedare” – ett annat är New Age och mycket annat, som inte hör till ämnet. Alla folkslag har sin variant av hedendomen, och även om Asatron delvis påminner om andra Indoeuropeiska trossystem, till exempel, är den också helt unik i många avseenden, och skall därför inte sammanblandas med något annat. Här får du lära dig om Asatroende i Ryssland, Serbien, Kanada, Spanien – ja över hela Jorden faktiskt, eftersom Asatrons värld är global… Det finns till och med amerikanska hangarfartyg, där man utövar Asatro ombord – säg visste du det ?

Ja- det er ”det danske smil” !

Underrubriken ”Danmark” innehåller 16 inlägg om ett grannland, där levnadsförhållandena i allmänhet och villkoren för Asatroende är mångdubbelt bättre än hos oss i ”Landet Löfvén” – hela Europas populationsgenetiska soptipp, där de 80 % som är ursprungsbefolkning, ständigt terroriseras av de andra 20 procenten, och där ett hejdlöst ”befolkningsutbyte” pågår. Du kan läsa om den kontroversielle, men folkkära kändisen, designern och hedningen Jim Lyngvild, samt alla hans meningsfränder.
Underrubriken ”Island” innehåller 23 inlägg om de asatroendes situation på ön, men också om Landvättarna, om Huldufolk och Alfer – som inte bör förväxlas med fantasylitteraturens ”Alver” – samt om Kristna Kyrkors övergrepp på Isländska medborgare, det nya Gudahovet och vilka krafter, som har svurit sig samman för att försena hela bygget samt Landvaettablot, Thorrablot, spökerierna på Frodha och mycket mer…
Underrubriken ”Norge” innehåller hittills 5 inlägg – om museibygge, kristen indoktrinering av småbarn och mycket mer… Norge ligger efter Danmark och Island i popularitet vad gäller Asatro, därför att det tusenåriga förtryck, som den sk ”Folkekirken” står för, fortsätter oförminskat. Om de Norska katolikerna, och om hur de lurat sig till statsbidrag och skadat hela det Norska samhället, kan du läsa under huvudmenyn ”Monoteister och Andra”.
Underrubriken ”Finland” har 7 om det Finlandssvenska, Finländska och Finska – som är tre helt olika ämnen, som inte bör blandas samman. I Finland finns en historisk och kulturell medvetenhet om det egna folkets värde och rätt till överlevnad, precis det som ”Landet Löfvén” saknar i sin misslyckade världsförbättrar-nit och sina lögner om ”den moraliska stormakten”. Om något land i Norden alls har rätt att kalla sig ”moralisk stormakt” så är det Finland, som under förra seklet överlevde inte mindre än fyra krig, vilket är något annat än det förvekligade, omkringhattande Sverige. Här får du läsa om det svenska och det finska folkets gemensamma ursprung sedan äldsta tid, för Finnarna är genetiskt sett mera Kväner, Balter och Germaner än något påstått ”ugriskt” folk, språkhistorien till trots. Finsk mytologi och Nordisk mytologi har också betydligt mer som förenar, än som skiljer. Det gäller också de sentida hedningar, som finns i båda länderna, och de Asatroende, som ännu finns på Åland och i Svenska Finland – fast deras röster aldrig får höras i media, eller för de rasistiska ”sannfinländarna” eller andra, därmed likställda -rasist-finnar.
Underrubriken ”Ukraina” har 2 inlägg om Hedningarnas situation i ett land, jag för tillfället slutat skriva om – eftersom svårigheterna att få tag på nytt material i det svenska, mycket partiska mediabruset är alltför stora. Som ni vet råder fortfarande ett ”kallnat” inbördeskrig i det landet, och även om situationen i vårt eget land ännu inte är framme vid inbördeskrig, trots riots, ständiga hatbrott emot etniska svenskar och mycket annat, så kan vi i alla fall åtminstone försöka visa lite solidaritet med Ukraina..

Jodå – ursprunget till denna symbol är HEDNISKT…

Huvudmenyn ”Högtider och Blot”

innehåller 11 inlägg med information om de årstidsbundna högtiderna och bloten enligt Asatron – och det heter inte ”gudstjänst” hos oss, eftersom det är en kristen term, men med samma innebörd. Alla är skrivna under devisen ”ingen högtid utan regler” eftersom jag är en förespråkare av ordning och reda inom Asatro. Du får lära dig varför vegetariska blot är mindre lämpliga, utom sommartid, om hur man blotar med Blod, lagar Svartsoppa och äter hästkött – bland annat – och frånsett kristna fördomar emot viss föda är detta inte på minsta sätt farligt… Vi kan blota vad vi jagar och fiskar själv, men vi offrar inte människor nuförtiden, om någon fanatisk kristen nu skulle undra..

Underrubriken ”Jul och Midvinter” innehåller nu 24 inlägg, och inleder alltså det hedniska året. Samtidigt är det så, att dessa begrepp inte ska blandas ihop, och du måste lära dig att Julen är en Hednisk fest, som ursprungligen firades vid Midvintersolståndet, och att den inte har med någon kristendom att göra. Den senare Midvinter-festen, vid mitten av Thorre månad, som vi ser spår av både i det Isländska, moderna Thorrablotet och ”Knutsdagen” (som slår knut på Julen) i de Nordiska länderna, skall inte blandas ihop med Julen, de heller. Du får också texten till ett eget Julblot, och berättelsen om Gävlebocken, samt om kristna julhatare och sverigefientliga attentat – något som blir allt vanligare och vanligare, i och med att kristna och muslimska fanatiker inte kan acceptera tanken på en fredlig, hednisk Jul..
Underrubriken ”Thorrablot” ger dig 2 inlägg, som berättar mer om Thorre Månad, Midvinterblot (ej att förväxla med Midvintersolstånd, som är en helt annan sak) och Julens avslutning, samt övergången emot Disablotets tid. Denna underrubrik är ny för året.
Underrubriken ”Disablot” innehåller 8 inlägg om Diserna, Distinget och Distingsmarknaden – samt varför dessa ättens kvinnliga skyddsväsen var så viktiga just under den tid på året, då Vinterförråden höll på att ta slut – Februari och Mars var månader, då än lång och hård vinter kunde råda. Du får också lära dig en hel del om ”Up Helly Aa”, ”Groundhog Day”, ”Rasputitsa” eller tövädrens tid i Svitjod hin Mikla eller Ryssland, och mycket annat.

Vet du vilka Diserna är, och varför de inte ska förväxlas med Fylgior eller Nornor ? Vet du hur du hedrar dem på rätt sätt ??

Underrubriken ”Vårblot” innehåller 20 allmänt hållna inlägg om de olika Vårbloten, som aldrig någonsin skall firas gemensamt med den kristna Påsken, en totalt ologisk företeelse, som placerar en fiktiv persons inbillade dödsdag på olika dagar varje år, bara för att de kristna hundarna inte alls vet när deras påstådda ”frälsare” eller Führer dog. Att vårblotens antal och innehåll varierat i Norden är inte så konstigt, för det blir inte Vår vid samma tidpunkt i Sönderjylland och Skåne, som vid Lofoten eller Bottenviken. Här står också skrivet om Gudinnan Ostara hos Friserna, om Vanadisblot och Segerblot, sent på våren, om Frösgång och St Erik, som är Yngve-Frej, om varför ”Handfästning” INTE finns i Asatron (det är en wiccansk, pseudo-keltisk ritual) och de kristnas unkna ”Bebådelse” kontra Gerd och Jordgudinnan, samt Tranafton och ”Foråret” eller ”Föråret” före Äringsperioden, som man fortfarande talar om i Danmark och Skåne. Du får också lära dig om Vårblot jag själv hållit, och hur de ska hållas, får lära dig att ”Sätta Maj i vägg”, sjunga Majvisor och till och med Hedniskt Proletära Sånger, samt vem Majdrottningen eller Freja egentligen är, om ”Lady Godiva” eller Godegifu, Vanernas gåva till mänskligheten och lära känna Frejskonorna in på bara kroppen.
Underrubriken ”Vårdagjämning och Höstdagjämning” har 4 inlägg med fördjupning, om ”Dagjämningarna” samt en ritualtext för skördeblotet.
Underrubriken ”Midsommar” – ger dig 13 inlägg om Sommarsolståndet, samt hur det firas – flera dikter och vilka Gudomar och makter man bör ära – och vilka man inte ska ta med, vilket är minst lika viktigt. Dessutom en ritualtext till Midsommarbröllop, ifall ett sådant skall firas – på värdigt sätt. Du får också lära dig om källdrickning vid Trefaldighetstid, alltså Nornornas, de tre Höga Asarnas och Asynjornas tre trefaldigheter – inte något kristet tjafs ! Du måste påminna dig om varför det ÄR Frej och Gerd som är Midsommarnattens stora par, och inte felaktigt ”Frej och Freja” utom i den genomperverse Lokes skändliga fantasier. Du får också veta mer om Solkvinnan Siv, och varför vi har Majstången (en Majad eller lövad stång) med oss till Midsommar.

Såhär ser en svensk Majstång vid Midsommar ut. Den innehåller inga kristna kors, men Gerds krans och Frejs påle…och är ”majad” med gröna löv..

Underrubriken Skördeblot och Höstblot har 3 inlägg, och är ny för året. Du måste lära sig att skilja på dessa två begrepp, för först kommer skörden in emot sommarens slut i Augusti, först sedan kommer Hösten, då det verkliga inhöstandet eller skördanden, och tillvaratagandet av naturens gåvor är färdigt. Det finns alltså två, inte ett årstidsbundet blot för de här sakerna, och de stora bloten firar de flesta Asatroende månadsvis. Här får du lära dig mer om ”The Harvest Moon” eller skördemånen i Augusti, Iduns och äpplenas mysterier, och du får en gratis ritualtext för ditt Skördeblot.
Underrubriken ”Alvablot” har 14 långa inlägg om det hedniska blotet som förvanskades till det kristna ”Allhelgona”, och behandlar senhösten, för alltid dödens och vissnandets tid i de Nordiska länderna. Här får du lära dig hur Alvablotet uppstod, om en naturlig syn på döden och årstidernas gång, och varför meningslös ”fornsed” i samband med detta inte alls fungerar. Jag tar också upp FN-dagen, samt det ovärdiga Halloween-firandet samt varför du inte bör ”leka vampyr” och spela pajas framför våra döda. Du får lära dig om Birkas döda och vad vi kan lära av dem och om Hel, dödsgudinnan, och hennes mörka riken. Jag tar också upp Nära-Döden-Upplevelser, samt varför George S Patton, den amerikanske Pansargeneralen, faktiskt trodde på Valkyriornas reella existens..ifall vi ska utgå från hans poesi och egna uttalanden..

Underrubriken ”Lussi” med 9 inlägg avslutar årets stora Hedniska Festcykel. Här får du lära dig om hur den ursprungliga Ljusfesten och Solståndet flyttades framåt från 13 December till 21 December när den Gregorianska kalendern gjorde slut på den Julianska, om Frejas ljus i Midvintertid, vad Prokopios sa om kvinnorna i landet Thule, och du ska veta att ljusdrottningar fanns redan på bronsåldern, långt långt innan 1700-talet och en del felaktiga dateringar av denna folkseds uppkomst. Också ”Modranicht” eller ”Mödranatten” behandlas, liksom Frau Holle Lär dig mer här ! också rena skönhetstävlingar, PK-lussande och varför du INTE ”kan fira Lucia precis som du vill” eftersom det då inte b-l-i-r någon Lucia längre, behandlas och avhandlas.

”Upplysande vid avläsande” – Frejas ljus vid Midvinter – teckning av Anker Eli Pedersen från Färeöarna

Underrubriken ”Knäsättning – men ALDRIG Dop” med 7 inlägg, inleder tre teman om Blot för livets olika skiften, till skillnad från Årstiderna. Det ÄR så att vi INTE DÖPER barn enligt Asatron, eller tvingar dem att anta en religion, men däremot välkomnar dem in i en släkt – och detta är en väsentlig skillnad. Vi ”vattenöser” inte heller, utom möjligen för att tvätta av ungarna efter födelsen, men det är och förblir Knäsättningen – upptagandet av barnet i dess faders knä, där mannen erkänner faderskapet (vem modern är, vet man ju redan!) som ÄR det viktiga eller det som kallas ”ättledning” även för adoptioner, och upptagande i en ätt eller släkt, till och med för vuxna. Kan ni inte förstå det här, då kommer ni heller aldrig någonsin att förstå Asatrons rätta väsen, och då blir det aldrig några riktiga Hedningar av er, det säger jag er ! Jag lär också ut vad Nordiskt Namnskick innebär, och varför man aldrig aldrig bör uppkalla ett barn direkt efter en gudamakt – för då kan det gå det barnet mycket illa – i synnerhet om ni ger det namnet ”Loke” eller andra skadliga, försmädliga namn, som ert barn kanske inte alls vill ha i vuxen ålder. Jag rapporterar också om ”Svenska” Kyrkans övergrepp emot tiotusentals barn, och hur till och med Kungahuset tvingats spela med i den ömkliga, kristna charaden.
Underrubriken ”Bröllop och trolovning” med 5 inlägg, behandlar förstås två helt olika, men mer glädjefyllda saker. Båda är exempel på Hednisk Edgång, när den är som bäst, och vad man lovat, skall man som bekant hålla. Någon ”gud” eller jesusar i sovrummet vill vi dock inte ha, och inte ”handfästning” och annat wiccanskt hitte-på, för ”Handfästning” i Norden var som ”Handfästningen i Konungahälla” ett diplomatiskt avtal mellan Konungar, och det är inte alls samma sak som ett bröllop. Ni också får lära er något om god smak, värdighet, och varför undervattens-, fallskärmshoppar– och ”drogbröllop” kanske inte har så mycket med saken att göra. Min text för Midsommarbröllop medföljer en gång till och i repris, om ni skulle ha svårt att hitta den. Prövat och utfört vid Uppsala Högar – av mig själv som Gode – så jag kan garantera att ceremonin är verksam.
Underrubriken ”Begravning och jordfästning” har 8 inlägg kring livets slutskede – personliga minnen och betraktelser, samt vad du bör tänka på – för att inte hamna i ”fornsederi” och andra ovärdigheter, som skämmer ut både dig och dina anhöriga. Avslöjanden om hur ”Svenska” kyrkan förstört många hedniska och multi-religiösa begravningsplatser, och hur de till och med stoppat individuella begravningar får också komma fram. Fler inlägg om dessa ämnen kan komma att skrivas, eftersom de är aktuella just nu – i dagspress och media – och vi ska också minnas ”Svenska” Kyrkans och Allmänna arvsfondens schackrande med krematorieguld, om skillnaden mellan kroppsvärme och fjärrvärme, och mycket som är ”eljest”.

Huvudmenyn ”I Naturen”

innehåller 24 inlägg, som på sitt sätt tar upp teman från föregående underrubrik, för även Döden ingår ju i naturens kretslopp, och Björnen – med sin vintersömn – är ett exempel på en Hednisk, icke kristen återuppståndelse, som ju inträffar varje år. Här får du lära dig inte bara om sovande björnar (och varför du inte ska väcka dem) utan också om Ekorren Ratatosk, Bävrar och vad de kan lära oss Vildsvinets liv och leverne samt Hedniska och Asatrogna aspekter på dessa djur och många andra… Svenska folkets förhållande till Älgen, Vita älgar, ”andebjörnar” och andra märkliga satkritter uppenbarar sig också på denna sida..För övrigt är jag en stor Djurvän själv, vilket dessa inlägg och mina donationer till Björnhem i Ryssland nog bevisar. På senare tid har det dock kommit in kulturer och religioner i vårt Sverige, som har klara problem med att respektera både natur och djur, och som vi därför inte alls skall hysa eller uppmuntra här..

Huvudmenyn ”Konst och Litteratur”

har flera underrubriker, och innehåller garanterat Hedniska Tankar och aspekter på dessa ämnen, eftersom jag aldrig någonsin blir annat än vad jag är, alltså en Nordisk, Asatrogen Hedning – och det gäller också i genetiskt hänseende, inte bara litterärt, eller ifråga om Humanistiska Tidsfördriv. Här finns nu 28 inlägg om mer eller mindre hednisk konst – bland annat om en kättersk Ankmålare från Finland, om Botticelli, Mark Bodé, Sam Flegal och andra konstnärer jag gillar, som ibland också tangerat hedendomen. Du får också höra om censur och förföljelse emot enskilda konstnärer, mitt inne i Socialdemokratins och Stefan Löfvéns förment demokratiska Sverige. Du får också höra om hur det var, när Peter Dahl gick ur tiden, min gamle favoritförfattare och mycket annat.

Målning av Kaj Stenvall, Finland…

Underrubriken ”Musik och Poesi” innehåller 11 inlägg, bland annat musikrecensioner, något jag antagligen inte borde ägna mig åt alls, eftersom jag är mycket omusikalisk. ”A writer shouldn’t write what he doesn’t know” lyder ett av min favoritförfattares gamla valspråk. Ekelöfs ”Non Serviam !” är också en hednisk livshållning, för en hedning som går på konsert med Einar Selvik och Eivor Pálsdottir i Slaktkyrkan, när jag inte filosoferar över Garmarna, går på jakt över den moderna Asatrons poesi och annat – som till exempel Cornelis Wreeswik och Bertel Gripenberg – samtidigt…
Underrubriken ”Litterära texter, egna verk och bearbetningar” innehåller 8 inlägg om sådant som jag skrivit själv, exempelvis Hedniska och Norröna sagor med Axel Ulrik Bååts ”Nordmannaskämt” som grund. Också ”bearbetningar” eller skändningar, förvanskningar och Hednande av engelskspråkig populärmusik finns med, eftersom ett av mina taktiska grepp är att vrida fiendens vapen ur händerna på honom, och sedan använda dem emot fienden själv. Jag gillar inte amerikaner, eller vår nutida populärkultur – och dess trivialiserande – av ren princip !
Underrubriken ”Skulptur” innehåller 1 inlägg om just skulptur som konstart, företrädesvis då klassisk konst, och sådant som hyllar den nakna, friska och starka människokroppen – allt det som får kristna, muslimer och andra fördomsfulla att fullkomligen tjuta av oresonligt hat. Här så kan du än så länge bara njuta av ett inlägg – om Fogelbergs Gudar och deras återkomst till Nationalmuseum, men fler inlägg, bland annat om Zlatan-statyn i Malmö, Uma Thunmans mormor på plats vid Smygehuk (jodå !) och Arno Breker (som inte var nazist, men levde i fel tid, och anpassade sig efter omständigheterna) kommer snart att publiceras här.

Huvudmenyn ”Monoteister och Andra”

behandlar med 35 inlägg, den fruktansvärda företeelse i mänsklighetens historia som kallas Monoteism, och som i form av kristendom och islam gjort obotlig skada genom nära 2000 år, överallt där dessa destruktiva förkunnelser visat sig. Polyteism innebär tolerans, och du kan inte säga Humanism, utan att säga Polyteism, och därmed ordet Hedendom. Här kan du läsa om hur svenska media fegt jamsar med, och håller kristna och extrema islamister bakom ryggen. Du får läsa om hur en idiotisk amerikan, som försökte tvinga sin tro på befolkningen på Andamanerna – en av de sista miljöer som fått vara ifred för kristna, Världen över – fick sitt rättvisa straff, där stenålderns påkar och spjut ställdes emot attackhelikoptrar. Du får skåda hur Regeringen Löfvén öppnat för barnäktenskap, kvinnlig och manlig omskärelse, och hela tiden ”cyklar med” de religiösa fanatikerna, helt utan omdöme, helt utan varje tillstymmelse till moral, trots lögnen om det söndermigrerade Sverige som en ”moralisk stormakt” – ett Taimour- och Rakmat Akilov samhälle, ett folkhem på dekis. Jag förklarar också varför Monoteisternas sjuka värdeskala med ”ondska och godhet” inte har något som helst värde, och saknar all logik, när det är dumska och inte ondska det handlar om..

Undermenyn ”Svenska” Kyrkan” (42 inlägg) handlar om en evangelisk lutheransk kyrka som inte alls är ”svenskare” än någon annan… och hur den gör våld på sin egen tro, ljuger, dompterar och förblindar det svenska folket – och jag redovisar tusen och en logiska, klara anledningar till varför du aldrig någonsin bör stödja den – eller dess ”medlöpare”.
Undermenyn ”Katoliker” (33 inlägg) redovisar ovedersägliga bevis för hur katolska präster systematiskt utövat pederasti, och skadat miljontals barn över hela världen, också i Sverige. Hur många pedofila präster Katolikerna har, vet ingen, men globalt sett uppgår de till minst 150 000 eller fler. Påven och hans ”Finansminister” Kardinal Pell (också dömd i en pedofil-härva) från Australien redovisas särskilt, liksom barnamord på Irland, den nuvarande Påven och andra Påvar – småpåvar i Sverige inbegripet – samt systematiskt bidragsfusk på nära 100 miljoner NOK av katoliker i Norge – samt hur det kom sig att de skyldiga smet undan – utan straff.. Du får också träffa Taxichauffören Albert Voss – som blev dömd enligt HITLERS lagar i Tyskland 2016 – trots att all lagstiftning från Nazi-tiden väl för länge sen skulle ha avskaffats – men jo – Hitler och katolikerna var nära allierade, och den alliansen lever vidare än idag..Du kan få läsa om det groteska Påvebesöket i Lund, och de onödiga statsutgifter det förde med sig. Du får läsa om en mördad italiensk flicka, vars kropp grävdes upp på Vatikanens område – och hur ”big media” i Sverige hela tiden försöker ”sälja på” svenskarna mer och mer katolicism, trots att hundratusentals svenska soldater under tre århundraden och mer har dött för att hålla denna ruttna form av kristendom utom landet – samt varför Humanister bör akta och ära Dr Martin Luther.

”En god man” ? Javisst, men vad är det för slags organisation han företräder ??

Undermenyn ”Kristna Sekter” (6 inlägg) handlar bland annat om Åsa Walldau och Knutby-sekten, som trots grov misshandel av sina egna kult-medlemmar i mer än ett tjugotal fall (Åsa Walldau själv slog och sparkade dem i huvudet, stack dem med gafflar och tvingade dem till slavarbete i sitt eget hem – även sexuella övergrepp förekom) – men hela sekten fick smita undan, fortsätta sin verksamhet på annat håll och fick bara högst symboliska straff. En svensk rättsskandal utan motstycke – och så har vi ju Livets Ord, samt ”Mördar-pastorn” Helge Fossmo också.. Också en rad ”New Age” rörelser, maskerade till hedendom, samt beteendet hos en del märkliga personer inom sk ”forn sed” granskas perifert under denna rubrik.
Undermenyn ”Islam” (38 inlägg) handlar om den farligaste formen av Monoteism – och varför ”moderata” eller ”snälla” personer inom denna lära nog inte finns, och aldrig kommer få inflytande – för terror-tron är välkänd…och har överröstat allt annat. Läs och gråt över mänsklighetens avskum, som alltjämt finns även i vårt land, och som ger prov på religionens allra sämsta sidor. En efterbliven kultur, som skapade mycket gott på 800-1300 talen, men som nu för länge länge sen sett sitt ”bäst före” datum, och som vi inte ska ha mer av, här i vårt land.
Undermenyn ”Judendom – Mosaiska Trosbekännare” (14 inlägg) behandlar en snäll form av Monoteism, som blivit hoppad och stampad på av de andra två Abrahamitiska religionerna genom tiotals sekel, eftersom den egentligen är ett slags urspårad stamreligion, där ett totalitärt system med en enda gud ersatt vad som från början var en sund, polyteistisk religion. Den stora debatten om manlig omskärelse utan bedövning – och smärta och lidande som ”grundstenen” i den här helt föråldrade tron, som inte ens många israeler och sekulära judar vill omfatta längre – redovisas här, ifall den nu gick dig förbi – förra året…

”Jag är hemskt ledsen, fru Cohen – Men det FUNKAR bara inte på er lille Deadpool. Det blir ingen Jude av honom !!”

Av någon anledning finns det alltid klantskallar som tycker, att det på något sätt skulle vara förbjudet att kritisera just dessa religioner, eller att judendom, kristendom och islam alltså skall vara allsmäktiga, och helt bortom all kritik, men det tycker verkligen inte jag. Jag tror nämligen på något, som kallas yttrandefrihet, och om du inte begripit vad detta är eller vad detta begrepp faktiskt handlar om, käre läsare eller läsarinna – ja då undrar jag varför du alls befinner dig på Internet överhuvudtaget, eller vad du alls gör här…

Huvudmenyn ”Om denna Blogg”

har inga underrubriker alls, men innehåller en kopia på det här inlägget, och dessutom 9 inlägg av annat slag, som belyser den här bloggens utveckling och innehåll, från 2014 och vidare framåt. Ni får också veta mer om varför Asatron inte alls är en tom ”sed”, och varför ni inte ska tro på de debila lögner och new age-fantasier som vissa samfund i Sverige sprider ut på Internet, samt något om min farfars ”Fyllhund” och andra ”åskådsningsobjekt”.

Huvudmenyn ”Utöva ALDRIG sk forn sed”

innehåller 15 inlägg om detta New Age-påhitt, ett slags multi-kulti-drogliberalt-mischmasch som inte har ett enda förbannat dugg med Nordisk Hedendom eller ens mänsklig kultur att göra. Jag avråder dig starkt, ihållande och bestämt för att alls gå med eller ens sympatisera med denna lilla 80 personers rörelse, inte minst därför att den förstört så oerhört mycket för oss seriösa Asatroende och Hedningar under den korta tid den existerat. Den ”samarbetar” också med de allra värsta formerna av Monoteistiska rörelser, utgör ett slags ”Andanda Marga” sekt inuti den moderna hedendomen, och tillämpar sekt-liknande metoder. Flera personer i dess ledning har också en klar koppling till visa extrema partier, inklusive den sk ”Autonoma” Vänstermiljön i Sverige, och fanatiska ”Greta-troende”. Desto större skäl till att UNDVIKA alltsammans ! Ska du alls gå med i något Asatroget samfund, så bör du hålla dig till NAS eller Nordiska Asa Samfundet istället.

Avsnitt ur ”Codex Runicus” med Skånelagen – LAND SKALL MED LAG BYGGAS….

Huvudmenyn ”Eddan och Runorna”

innehåller 15 inlägg – som rätar ut frågetecken, besegrar fördomar och strunt, som spridits på nätet. Den 24-typiga, äldre runraden, började som ett chiffersystem och ett slags kod, för att förmedla esoterisk kunskap, och den var inte blott och bart ett skriftsystem, som många felaktigt tror. Redan från dess första uppkomst – vi vet inte riktigt var – kanske hos Goterna i Svarta Havsområdet, kanske redan i Po-dalen vid Bärnstensvägens slut, långt före kristus eller rentav i det södra Östersjöområdet – var användningen klar för både vanlig skrift, och esoteriska ändamål, som verkligen inte var till för envar. Som redan Tacitus och andra Romerska författare visar – ordet ”runa” var latin redan på 200-talet – så ”spådde” man aldrig aldrig med runor ”en och en” som vissa new age profeter från USA felaktigt har spritt ut. Här måste du läsa på, och lära dig den ”hårda” vägen – annars lär du dig inget alls ! Du får också lära dig om den ”tomma” runan, som är en modern lögn från Amerika, om dåliga Edda-översättningar och Lars Lönnroth – en man som rotar i lönn – och Goda Översättningar, som du bör köpa och flitigt läsa. Du blir också varnad från den ökände Professor Henrik Williams från Uppsala, det sk ”Uppsala Runforum” och hans minst sagt diskutabla teori om att Rökstenen skulle bevisa att ”vikingarna var rädda för klimatförändringar” och annat skitsnack – samt varför du bör hålla dig till seriösa Runloger vid Riksantikvarieämbetet, som Magnus Källström.

Utdrag ur Rökstenens numerologiska chifferklavar – de baseras inte på slump….

Undermenyn ”Runkampen” (14 inlägg) berättar om den vidriga förföljelse, som vid Asatroende utsätts för från Regeringen Löfvén och dess inkompetente Justitieminister, ni vet han som vill förbjuda all runskrift, Torshammaren och flera hedniska symboler, under det falska påståendet att alla som använder dessa, skulle vara ”onda nazister” osv osv. Vi vet alla, att det verkliga motivet är att hetsa, hata och trakassera enskilda svenska medborgare, eller alla inbillade motståndare, som Regeringen Löfvén möjligen kan ha. Angående rörelser som NMR, finns redan lagrum som ”Förargelseväckande beteende” samt ”Hets mot folkgrupp” (men vad skall man säga om en regering som hetsar emot själva kulturarvet och alla etniska svenskar ?) och ännu är denna vår kamp för yttrandefrihet, rättvisa och religionsfrihet inte över. Här får du läsa om hur jag själv gav inspiration till en demonstration, utanför Riksdagshuset i Stockholm, och hur hela denna sjuka, skadliga hat-kampanj från våra myndigheters sida utvecklat sig.
Undermenyn ”Enskilda Runinskrifter” (20 inlägg) innehåller mycket om enskilda runstenar och runhällar, hur inskrifter ska tydas och de personer som vill förstöra hela vårt Kulturarv, och utplåna runorna – för sådana finns ända upp i Rosenbad, och i förorts-ghettonas arab-kvarter – tyvärr. Okunniga och klåfingriga kommunpolitiker, som de i Strängnäs (Ingrid Birath, som sånär förstört hela Sigurds-ristningen på Ramsundsberget, och som vanställde en unik kulturmiljö, när p-plats och sk ”handikappramp” skulle byggas – men varför det ?) Holmfastristningen, och flera andra ristningar som skadats svårt i ”Landet Löfvén” tas också upp till behandling, liksom nya runfynd från Bergen, Adelsö, Magnus Källströms heroiska upptäckter och dokumentationsarbete, Rökstenen, inskrifter från Irland – ”den gamle Kamrerns runor” ja allt får sin förklaring här.
Undermenyn ”Hedniska Tankars Runkurs” (24 inlägg) förklarar bakgrunden till den esoteriska användningen av den äldre runraden, en hemlighet, som sysselsatt de invigda och de lärda sedan den genialiske forskaren Sigurd Agrell under förra århundradet. Här får du en översikt över många Asatrogna verk och böcker, möter fornforskare, svärmare och de som bevarar sanningen ren – mycket nöje.

Detta GÄLLER – På FLERA sätt än ett !

Sådär – detta var alltså en genomgång av hela Artikelarkivet hos ”Hedniska Tankar” – och det arkivet omfattar nu 797 olika inlägg.

Självklart skriver man inte 797 inlägg utan att några blir mindre bra, och somliga blir antagligen också renodlat usla, ja väldigt dåliga som man förstår. Men så är det överallt, och mycket av det som skrivs här i Världen, har alltid varit ”Adiafora” eller överflödigt.

Ifall någon här anser att det jag skrivit varit felaktigt, har de rätt till genmäle och även rättelser och omformuleringar, när det visat sig berättigat och när de kunnat uttrycka sig sakligt och korrekt. Tyvärr har så inte alltid varit fallet, men det överser jag med. Men som sagt – inget av det jag skriver är avsett att vara ristat i sten, utan det är snabba inpass i en debatt, reaktioner över dagshändelserna, och bloggar som gjort nytta för stunden – självfallet har jag också fått skriva polemiskt eller med medveten hyperbole eller retorisk överdrift, vilket jag också tror att alla någorlunda kloka läsare noterat.

Ingen enskild hedning i hela Världen har ett större artikelarkiv än det här, så jag hoppas du skall hitta något som engagerar just dig – och trevlig läsning !

Hedniska Tankar sprids över Världen… (inlägg från 1 Januari 2018)

Sedan den här bloggen började skrivas i sin nuvarande form under början av December 2014, har den bara fått fler och fler läsare Världen över. Under förra månaden, December 2017, hade den över 340 läsare per dag, och för er som är intresserade att följa mina och den svenska Asatrons framgångar, så har jag nu tagit fram nedanstående diagram med hjälp av WordPress.com och dess officiella statistik…

Ständigt FLER och FLER människor hela Världen över få HEDNISKA TANKAR…. Polyteist, Javisst !

Från att ha ungefär 100 läsare om dagen under sitt första år, har Hedniska Tankar nu fått mer än 210 läsare varje dag under sitt tredje år, och detta är inte litet, sett emot det faktum att det här är en blogg som nästan helt uteslutande skrivs på svenska – ett språk som talas och läses av kanske som högst 13 miljoner människor i Världen, främst i Sverige men också i Finland, Estland och i våra närmaste grannländer. Jag skriver också företrädesvis om Asatro och Nordisk hedendom, vilket är förhållandevis mycket smala ämnen, också i det land där de hör hemma. Ändå märker jag, att läsarintresset hela tiden ökar, och att folk vill se mer material. Man har till och med frågat mig om jag skall övergå till att skriva på Engelska, men jag känner inget som helst behov av den saken.

Svenska är mitt modersmål, och så kommer det att förbli. Jag är ingen vän av Amerikanska Asatroende, till exempel, för vad som finns i Amerika och som kallas för Asatro där, har föga gemensamt med Asantron, som främst Islänningarna men också vi andra Nordbor känner den. I USA finns enstaka extremister till höger, det är sant, men ännu mer personer som vill förvanska och förgrova Asatron till något Universalistiskt, Multikulturellt Mischmasch, vilket den aldrig varit och heller inte kommer att vara.

Vem som helst i hela Världen kan bli Asatroende, sant nog, men det blir man inte bara för att man påstår att man skulle vara det. Vår tro är en livsfilosofi som kräver mycket kunskap, och utan kunskap och kulturell förståelse – vilket många av dessa amerikaner helt saknar – kommer man ingenstans. Därför gör jag oftast som islänningarna inom det isländska Asatrufelagid, och kommunicerar nästan bara med de som kan mitt eget språk och som förstår vår Nordiska kultur, men inga andra. Det behöver inte betyda att jag är isolationist, men tribalist kommer nog närmast – och som alla personer med en fast grund att stå på och en nationell kultur, tycker jag inte om att se mina egna gudar och gudinnor missbrukas, av folk som för det första inte förstår sig på dem, och för det andra inte har med dem att göra. Kom ihåg vad jag sagt om de mycket fåtaliga utövarna av ”fornsed”sbluffen i det förgångna.

Samtidigt innebär ca 210 läsare per dag, ett helt år igenom, att jag nu är mer läst än de flesta föreningssidor och liknande för Asatro i hela Norden. Det är en position, som förpliktigar, och som jag byggt upp helt själv via eget arbete, men man kan också notera att antalet läsare alltid varierat stort, för olika månader genom åren.

Som minst noterades 111 läsare i Juli månad förra året, då den här bloggen inte bjöd på några nya inlägg alls, och man kan också notera att Januari historiskt sett varit en månad när bloggen blivit föga läst, medan mycket större läsfrekvens uppnåtts under Oktober- November (Alvablotets tid för oss Asatroende) då kvällarna är som mörkast, och den nordiska befolkningen gärna sitter inomhus. Ser man till hur antalet läsare fördelat sig på olika länder under hela tiden, 2014-2017 samt bara under 2017 enskilt, får man följande schema:

Sverige är överlägset störst, med merparten av alla läsare som ni ser. Men därefter kommer USA, som hela tiden tar upp 5-6 % av läsarmassan, trots att jag inte vill bli läst där, och inte vill ha med några amerikaner att göra, som sagt. Finland – som också är ett svenskspråkigt land – kommer föga förvånande på tredje plats – och för Finland och mina närmaste grannländer hyser jag som alla vet uppriktiga och varma känslor, och det gäller också övriga Europa, frånsett Eu och dess Eurokrater.

I tur och ordning Norge, Danmark, Tyskland och Storbritannien har alltid legat som nummer fyra, fem, sex och sju på min Asatrogna lista, och där vet jag att jag har många läsare.

Längre ned i listan har något hänt i fjol, som vi ser, och Kanada har bytt plats med Frankrike som läsarland nummer åtta och nio. Det beror i Kanadas fall mest på en mycket Asatrogen dam, som jag känner där – och som numera är nära bekant med en Asatrogen svensk herre, som hon också varit och besökt under 2017 – mer kan jag tyvärr inte avslöja om just det, men man kan notera, att Asatron (och Freja !) för människorna samman på ibland oväntade sätt, vilket också visar sig i statistiken.

Vem sa då, att statistik är ett tråkigt ämne – fast det ska förstås tolkas med förstånd…

Det är Freja Freyja Freya bakom allt !

Spanien har nu blivit läsarland nummer tio, och även i Italien och på Åland noterar denna blogg framgångar, vilket dock är små ökningar rent procentuellt, och förmodligen beror på individuella läsare. På Island och i Ryssland ser jag vissa smärre tillbakagångar, eftersom Island halkat ned till nummer 13 från en tiondeplats, medan Ryssland – främst kanske beroende på Putins trollfabriker – inte intresserar sig så mycket för vad jag skriver längre – länder som Vitryssland och Vietnam ligger också högt, längre ned i mina listor, och jag vet att detta beror just på den ryska internetpolitiken, gentemot just Sverige som nation.

I början av min tid som bloggskribent blev jag mycket läst av Polska Katoliker – kanske de mest aggressiva kristna i hela Europa – men numera har Polen slutit fred med mig, tydligen, och intresserar sig mest för sina egna affärer, medan jag för min del inte blandar mig i dess inre angelägenheter, även om Polen också för mig är och alltid har varit ett nära grannland. Istället har Australien dykt upp på 2017 års lista som läsarland nummer 16 – också kanske mest beroende på ett litet fåtal läsare, och ser man ut över Hedniska Tankars Värld, 2014-2017, ser helhetsbilden ut såhär:

Hedniska Tankar är som SÄRIMNER ! – De finns nästan ÖVERALLT !!

Det är bara i mörkaste Afrika, det islamska Iran och andra efterblivna länder, inklusive Nordkorea och Somalia, som befolkningen inte fått Hedniska Tankar i någon form. Annars så sprider sig Polyteismen och Yttrandefriheten – och därmed också Toleransen – nära nog globalt, som vi kan se, och just min blogg är väl inte Världens medelpunkt (det har jag aldrig trott) och avviker heller inte från trenderna eller utvecklingen i stort..

Till sist önskar jag att jag kunde skriva en hälsning till var och en av alla läsare som individer, någonstans därute, eller något mer för var och en av er – ingen glömd och ingen nämnd – men nu går kanske inte det.

Till Ars och Fridhar ! säger jag därför, inför det kommande 2018..

”Hedniska Tankars” återkomst – eller – Hur jag blev en Folkhjälte i det tysta, utan att ens vilja vara det… (artikel från 23 November 2014)

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

– Hávamál, strof 144

”Vet du, hur man rista skall ?
Vet du, hur man tyda skall ?
Vet du, hur man undfå skall ?
Vet du, hur man pröva skall ?
Vet du, hur man bedja skall ?
Vet du, hur man blota skall ?
Vet du, hur man sända skall ?
Vet du, hur man slopa skall ?

Den här bloggen, Hedniska tankar, inleddes egentligen för lite mer än fyra år sedan, eller i September 2010. Dess första år tillbringades på Metrobloggen, och i hela tre år därefter, stod den att läsa här på WordPress. Ni undrar kanske varför jag själv tog bort den – och kanhända undrar ni också varför jag nu återupptar mitt bloggande igen.

Jag har tillbringat en viss tid borta från Internet, närmare bestämt sedan i Mars det här året. Orsakerna består bland annat i rena hälsoskäl, eftersom jag länge plågats av en hård och tärande sjukdom. Den visade sig redan i unga år, och påverkar bland annat lungorna och andningsorganen – ofta ådrar man sig den, om man lever ett hårt liv, utomhus eller under kyla och umbäranden. Själv har jag alltid levt som en hedning, även långt före arton års ålder, och jag har alltid varit Asatroende i själ och hjärta. Mycket av mitt liv har tillbringats i arbete, eller ”i Viking” på det ena eller andra sättet, oavsett var någonstans i Världen det har skett.

Detta år är förstås inget undantag, och efter att under tre år av i stort sett dagligt bloggande – ibland med fler än tre inlägg om dagen – arbetat mig upp till mer än 400 återkommande läsare, kände jag att jag var i behov av en viss tids paus. I själva verket har jag som ni förstår inte haft en tanke på att lägga ned mitt offentliga skrivande, utan tvärtom planerat min återkomst hela tiden, även om den säkert retar en hel del människor därute. Min blogg blev till slut så stor och välkänd, att jag nästan framstod som en av ledarna för ett slags ny kulturell rörelse – en tanke jag aldrig tänkt, och något jag aldrig velat eller menat. Den här bloggen var bara avsedd att vara en hednisk blogg i mängden – en plats för mina personliga betraktelser om och kring Asatro, samt tankar om livet – och inte så mycket mer.

Sedan jag lade av i Mars detta år har inte mindre än 40 olika personer kommit fram till mig – direkt – i verkliga livet – eller via mail och brev – och bett mig fortsätta skriva. Det känns en smula förbluffande, inte minst därför att en del av de som velat se en fortsättning, har varit min närmast högre chef och mina kollegor, samt en hel del vänner och bekanta. Jag har också till och med fått se en smula ”spår” eller inslag och tanketrådar, som jag själv kommit dragandes med i ”stora media” inklusive vårt lands största Dagstidningar – men som sagt – även om detta visar vad det kan leda till, när man ”lägger sina trådar i Urds väv” som vi Asatroende brukar säga – var detta något jag aldrig avsett, trott eller hoppats på. ”Folkets kärlek är min belöning” kunde jag också säga, även om det kanske låter för pompöst i somligas öron.

Oden själv råder i Hávamál oss människor till mycket, när det gäller skrivandet och skaldandets konst. De strofer han gett oss har ofta blivit felöversatta av de som inte vet eller kan bättre, men faktum är att ”råd du runorna” eller ráð.. återkommer som uppmaning på många Uppländska runstenar, också minst tre hundra år efter att ”Hávamál” först skrevs ned. Om inte annat tyder detta på den stora kraft; man redan från början tillmätte skrivandet och det skrivna ordet inom vår kultur – och det stämmer också med vad jag fått se och uppleva för egen del. ”Fáa” betyder enligt en del tolkare ”färga” eller närmare bestämt rödfärga, men snarare undfå – runorna är ju ”fådda” eller något man finner inom sig, enligt vad som står att läsa i Eddan. Och inte bara det. En klok man, eller den som vill vara ”Runsk” måste också kunna sända iväg sina runor – och vid behov ”soá” eller slopa dem.

”Soá” betyder också sjuda eller koka – man har gissat att avskavda och avtäljda spån med runor kokades ihop med den bledsod (för att tala gotiska) eller blotsoppa, som tillagades vid själva offret, och det är kanske inte en så oäven eller missvisande bild av litterär verksamhet heller – särskilt inte vad gäller dagens Internet !

Det är med Hedendomen, som med Särimner antar jag. Hedendomen återuppstår alltid. Asatron kan aldrig kvävas eller underkuvas, för den kommer ständigt igen; och återuppstår på nytt. Ingen kristendom eller torr, andefattig Monoteism, intolerans eller ökenreligion förmår någonsin kväva den. Totalitära makter kan inte bekämpa den, och ständigt återföds den på nytt. Kanske sitter den i generna, kanske i folksjälen, kanske finns den alltid inom oss, vi som bor och lever i detta land. Jeschua ben Yussuf, – ni vet han som var sin tids bin Ladin påstås också ha återuppstått, av någon anledning; och de kristna tror ännu att han ska återkomma vid tidens slut, fast alla vettiga människor vet förstås, att det är Balder och inte någon kristus, som kommer.

Och Särimner ? Betrakta hans vägar, och se hans levnadssätt – för sannerligen sannerligen säger jag eder – Särimner återuppstod inte bara en gång, eller två – nej han återuppstår dagligen och tio tusentals miljoner biljoner gånger, från tidens födelse intill Ragnarök, och världarnas slutliga fall. ”Det är bara en myt” säger ni, de av er som intet vet och är klena till att tro, men det är fel, säger jag – ty Sagan om Särimner bär som alla myter en sanning. Och kanske är jag själv ett av Särimners Sändebud – den frågan och många andra, skall jag behandla här inom kort.

Livets mening ? Den här bloggens menig och innehåll ??

Lugn, bara lugn – ni fåvitska läsare ! – och tålamod, tålamod. Allt skall inom kort förklaras för er, men söker ni en mening, eller svaret på alla dessa frågor, så svarar jag er nu helt kort:

”Meningen med livet är enkel. Mellan oss och det hinsides, eller det vi kallar Asgård; går bara en tunn och omärklig bro, som likt Regnbågen eller Bifrost bävar i skyn. Så länge som vi finns här, och så länge vi någonsin lever, är det vår plikt att vara Makternas armar och ben, deras händer, huvud, ögon och öron i denna Värld, och uträtta vad som blev oss givet att uträtta. Det är alltsammans !”

eller, för att citera några andra tänkare:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

”Ett folk kan tillfälligt besegras, men aldrig någonsin gå under, så länge det känner sig som ett folk. Det är andens val, som avgör ett folks liv eller undergång”

– Erik Gustav Geijer , 1783-1847

Om en hednisk Häxa, som glömde vad hon skrev… (artikel från 2 Maj 2015)

Jag läser inte andra Hedningars personliga bloggar särskilt ofta, mer än när det gäller andra Asatroende. Det beror också på mitt eget förhållningssätt till det här med skrivna texter överhuvudtaget. Jag har sagt det förut, och jag säger det om igen. Den eller de som tror sig känna mig, enbart på grund av att de en längre tid följt med i den här bloggen, eller annars läst vad jag skrivit här och var känner mig väldigt dåligt, eller rättare sagt inte alls.

För någon dag sedan hittade jag ett inlägg från en person som har precis samma förhållningssätt till de texter hon själv skrivit som jag också har. Hon råkar nämligen ibland ut för att helt glömma bort att hon ens skrev dem, och kan först långt senare återupptäcka en eller annan kria, som tillverkats flera år tidigare. Jag har aldrig träffat henne i levande livet, men såpass mycket har vi alltså gemensamt, trots att vi är hedningar med skilda inriktningar, och bloggar på helt olika sätt. Sedan har jag läst ett par av hennes böcker, naturligtvis, och även recenserat dem – men nu är det jag som glömmer bort just detta faktum tills vidare…

”Det är rätt inställning, vid Oden och Saga !” utbrast jag, när jag såg hennes konstaterande om den kreativa glömskan. ”Så borde alla skapare och alla skrivare vara – och få vara” fyllde jag i, i stort sett en sekund senare.

Man borde kunna ta ett steg bakåt från vad man skrivit, oavsett varför det skrivits, och oberoende av vad det handlar om. Låta texten få leva helt sitt eget liv. Ibland kan man också skriva texter som praktiskt taget skriver sig själva – den som sitter framför tangentbordet vet egentligen inte varifrån texten kommer – men plötsligt manifesterar den sig – och innan man vet ordet av, är ännu ett inlägg skrivet. Jag är helt säker på att en hel del personer med ett kreativt arbete känner igen sig själva i detta enkla förhållande, och i detta steg av den kreativa processen – skrivande kan åtminstone ibland vara ett slags sejd – tidigare har Sofia Axelsson – som jag nämnde här ovan – publicerat en hel del bloggar som handlar om meditation med runors hjälp, och annat sådant.

För egen del skriver jag som sagt ytterst sällan några meditativa tankestycken, utan är ofta medvetet politiserande, och även medvetet polemisk. Jag säger fortfarande som Viktor Rydberg en gång sa, på sin tid:

”Ty medan jag skrivit har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda”,

(ur förordet till ”Den siste Athenaren”)

Det finns många fler sätt att arbeta på, och andra sätt att skapa än bara detta, men som också Göran Rosenberg konstaterade för inte så länge sen – vi har rätt att vara polemiska, och vi måste faktiskt vara det ibland – som Hedningar eller eljest – ”När ont du ser, kväd då att ont det är” med Havámals ord. Både personligt skapande och arga debattinlägg har sin plats, i en hednisk rörelse som ständigt växer, och fortsätter växa.

Vi lägger våra trådar i Urds väv, helt enkelt, enskilt eller tillsammans. Allt tjänar. Allt gagnar. Allt bygger upp vår tillvaro, och är en del i väven, samtidigt som det bygger vårt land.

Vår stund på jorden, eller tiden ut. De texter som inte längre är aktuella, ens för sina skapare, kommer att glömmas bort eller städas undan, men det som varit värt att behålla eller ta fasta på, kommer alltid finna genklang någon annanstans, och människor vi inte känner, inte vet om och heller aldrig får träffa, befruktas ändå av vårt skapandes kraft.

Igår var det första maj, noterar jag. Det finns mycket att säga om den dagen, och den dagspolitik den som vanligt för med sig, men idag har jag haft besök av en gammal vän jag känt av och till i mer än tjugo år, och förutom att hon nu blivit fotokonstnärinna, och skall ha sin första vernissage i den småstadshåla i Mellansveriges gnällbälte där hon bor (hon beskrev den just för mig, och lät inte sådär positiv) så siktar hon också på en ny post inom kommunalpolitiken, och det för ett parti som de flesta svenskar förmodligen skulle akta sig ytterst noga för att alls kandidera inom, eftersom sådant numera kan straffa sig oändligt mycket fortare än man någonsin anar. Mycket modigt av henne i alla fall. Trodde inte att det skulle dölja sig en valkyria under hennes mantel, för det var det sista ställe jag väntade mig att finna en sådan, även om jag har ovanligt mycket högst påtagliga Valkyrior omkring mig nu.

Bloggvärlden är hetsig ibland, javisst – nu när tidningen Excessen och diverse kändisar uppenbarligen läser vad jag skriver – men politikens Värld är än värre. Och inte trodde jag att vännen ifråga, skulle utveckla så många sidor av sig själv och sin tankevärld, såpass plötsligt. Nornorna, som styr alla våra öden, fortsätter att lägga sin varp över tid och rum…

Hvad behagas ? (inlägg från 2015-11-21)

Nu – som svar på en liten fråga från Tyskland – dags för en läsarundersökning…

Utfall i Omröstningen om Hedniska Tankars innehåll.. (inlägg från 2015-11-26)

Den här bloggen har nu över 100 läsare dagligen, och för att förbättra läsarkontakterna publicerade jag den 21 denna månad en liten läsarundersökning med de frågealternativ som ni kan se i tabellen nedan. 35 läsare svarade faktiskt, över en tidsperiod på fem dagar – och nu är omröstningen avslutad.

Hedniska Tankar borde innehålla MERA POLEMIK	4	11%
Hedniska Tankar borde innehålla MER POLITIK	3	8%
Hedniska Tankar borde innehålla MER BASFAKTA om Asatro	14	39%
Hedniska Tankar borde innehålla fler SERIÖSA FAKTA-ARTIKLAR om ”smala” ämnen	9	25%
Hedniska tankar borde innehålla MER UNDERHÅLLNING och kåserier	3	8%
Hedniska Tankar borde innehålla MER EROTIK	3	8%
Allt är bra som det är – jag är för lat för att ens bry mig	0	0%

Som framgår verkar det som om de flesta läsare vill se mer av ”lore” eller basfakta om Asatron här, även om det redan vimlar av sådana sajter. Jag rekommenderar livligt Asatemplet, som också finns på WordPress, inte minst därför att den sajten är kortfattad, och inte innehåller några förvrängningar, något prat om ”fornsed” och annat New Age trams, som inte har med verklig Asatro att göra.

De flesta läsare vill också se seriösa fakta-artiklar om ”smala” ämnen, som kanske sällan eller aldrig behandlas på den svenskspråkiga delen av Internet, medan Polemik, politik och erotik inte verkar lika intressant för min läsekrets.

Fortsätt vara Asarna och Vanerna trogna – och ägna er icke åt meningslös ”fornsed”

Hedniska Tankars spridning över Världen – 2015 (inlägg från 2 februari 2016)

Nu över till något helt annat – eller ”now, for something quite different” som en grupp engelska TV-komiker en gång sa. Denna blogg är nu inne på sitt femte år – i sin nuvarande tappning, på den här sajten – har den funnits i nästan två – och fram emot nyår, satte jag mig ned för att se hur snabbt och hur mycket mina Hedniska Tankar spritt sig över Världen. Svaret fanns i denna kartbild:

De Hedniska Tankarna har nu spritt sig över snart sagt varje kontinent, och varje hörn av Världen. Flest läsare – 30 761 stycken besökare från olika IP-adresser – finns förstås i Sverige, eftersom bloggen råkar vara härifrån och är skriven på Svenska. I länder som Nordkorea och Iran, däremot, finns naturligtvis inget utrymme för Hedniska Tankar överhuvudtaget, och inte heller Afrika – som numera skall vara den mest kristna kontinenten av alla, har jag hört – har så mycket att erbjuda ifråga om besök.

Inte för jag klandrar befolkningen i något land eller något avlägset hörn av Världen, tvärtom. Det här med Internet är ändå som det är, och de flesta någorlunda vettiga människor på denna planet har förmodligen åtskilligt bättre saker för sig än att ta del av vad just jag skriver, hursomhelst. I många delar av Världen kämpar man dessutom för sin dagliga överlevnad, utkämpar blodiga inbördeskrig eller väpnade konflikter av annat och ännu värre slag, och då har man inte tid med några åsikter eller privata yttranden överhuvudtaget, eftersom det i det stora hela är en ren lyx, som få personer på vårt Jordklot alls kan unna sig. Slutligen finns det åter tusen och tusen samt miljoner bloggar att läsa, och varför skulle då över hundra eller 140-150 personer varje dag läsa vad som skrivs just här – för så många läsare har jag faktiskt.

Förhoppningsvis finns då ändå ett ganska stort antal personer som finner ”Hedniska Tankar” läsvärda eller någorlunda intressanta, på något sätt; och tittar man på antalet besökare från de femton mest frekventa länderna, fördelar sig antalet såhär:

Kanhända har tabellen ett starkt samband med mitt intresse för Asatro och Hedendom (som inte ska sammanblandas med ”fornsederi” och andra avarter) – eller – kanhända inte. De nordiska länderna – inklusive Åland – kommer alla på ”topp 15” listan, precis som väntat. USA är land nummer 2 – med 1993 olika besökare – vilket kanske inte är så förvånande trots allt, med tanke på den starka ställningen för Internet-uppkopplade hushåll och Asatroende ”over there”. Också Tyskland, Storbritannien och Frankrike – länder där den Nordiska kulturen haft visst inflytande – hamnar högt upp på topp 15 listan – liksom – underligt nog ”Europeiska Unionen” vars svurne motståndare jag förstås är. Kanske rent av centralbyråkraterna i Bryssel, samt alla ”Brysselslickare” i det här landet eller någon annanstans börjar bli rädda för mig, eller vad tror ni ? (Det finns många som tror att det smakar gott att ”slicka Bryssel” – men med tiden har vi alla fått lära oss, vad det verkligen smakar…)

Också i Kanada och Spanien har jag läsare, ser jag – även om jag tror att jag mycket sällan nämnt någonting, som har den minsta anknytning till just dessa länder, och därför kan vara av någotslags intresse för människor där.

Dock vill jag – som en enkel Hedning i mängden – tacka er alla för er respons, vem ni än är, eller råkar vara.

Jag slutar inlägget med lite skön musik från ett fjärran årtionde, och en text, som påstås komma från den kristna bibeln, fast den egentligen lär gå tillbaka på citat från ”Thhe wisdom of Ptah-Ho-Tep” och liknande böcker, sådär 2500 år före kristus, och innan det fanns några Biblar alls…

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time to be born, a time to die.
A time to plant, a time to reap.
A time to kill, a time to heal.
A time to laugh, a time to weep.

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time to build up, a time to break down.
A time to dance, a time to mourn.
A time to cast away stones.
A time to gather stones together.

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time of love, a time of hate.
A time of war, a time of peace.
A time you may embrace.
A time to refrain from embracing.

To everything, turn, turn, turn.
There is a season, turn, turn, turn.
And a time to every purpose under heaven.
A time to gain, a time to lose.
A time to rend, a time to sew.
A time for love, a time for hate.
A time for peace, I swear it’s not too late.

STORA framgångar för mina Hedniska Tankar (inlägg från 28 November 2017)

Igår hände något. Förra året blev denna blogg läst och besökt över 64 980 gånger, men igår – 27 November – passerades siffran 65 000. Den här bloggen har faktiskt funnits – i sin nuvarande form – på WordPress i lite över fyra år nu – och allt som allt har den funnits på nätet i över sju år, eftersom den har en hel del ”förhistoria” på andra sajter också… För er som tycker, att cirka 65 000 besök låter lite, kan jag notera att det betydde mer än 178 besök eller läsningar varje dag föra året, i ur och skur, sol eller snö, ny eller nedan, hela året runt. WordPress innehåller också skydd för ”bottar”, automatiska indexeringstjänster och liknande – så jag kan vara säker på att alla dessa dagliga besök har varit mänskliga läsare, men när det gäller läsförståelsen, eller det här med att ta åt sig vad man läser och gå ut och tillämpa det, kanske jag inte kan vara lika säker.

Habent sua fata libelli, sa de hedniska romarna på sin tid, långt före kristus – eller ”också böckerna har sina öden” och med det menade man, att bara därför att en text blir läst, så är det ju inte helt säkert att den blir förstådd, och att läsaren agerar i enlighet med vad han eller hon faktiskt läser. Men under tiden jag har skrivit, strävat och arbetat – i stort sett varje dag – för en äkta hedning kämpar alltid vidare, och ger aldrig någonsin upp – har saker hänt i det svenska samhället. Regeringar har kommit och gått. De två senaste av dem har varit utan folkligt mandat, för de har aldrig någonsin haft en majoritet i Riksdagen, eller vårt nationella parlament, och det slags politik som man fört, har heller aldrig varit folkligt förankrad.

Under de sju år som gått har också andelen svenskar som låtit hedna sig och som inte längre är med i den ”Svenska” Kyrkan gått upp från cirka 25 % till över 40 %, vilket är en utveckling utan motstycke i hela Sveriges historia, och ett viktigt sociologiskt faktum att notera i sig. Överallt har jag nått framgång, tack vare Asars och Vaners goda bistånd. Saker och ting har verkligen förändrats, också till det bättre – och jag har blivit läst, uppskattad och uppmärksammad i allt vidare kretsar – också utomlands, efter vad jag själv fått se. Och Asatrons vänner och de Hednas skara har vuxit och förmerats, och den har alltid varit överlägsen sina fienders antal – för man skriver inte som jag gör utan att få just fiender – och näthatare, Sverigehatare och fördomsfulla individer, som inte kan tillåta yttrandefrihet och religionsfrihet, har naturligtvis också dykt upp ur sina Svartalfaheims skrymslen, här och var.

Tor Hjälpe !

Tiden går, men min Hedendom består. Och min tro och mitt folk skall överleva mig, när jag själv inte mera är till, och finns i de levandes skara. Det här året kommer jag nå över 70 000 besök, efter vad det ser ut, och mer än 200 läsare per dag – och jag noterar, att ingen annan blogg om ett såpass smalt ämne som Asatro har noterat så många läsare, ens när det gällt samfunds- och föreningssidor, i alla fall inte vad jag känner till. Trots vissa utflykter i det engelska språkområdet – som jag uppriktigt ångrar – är den här bloggen som ni ser skriven helt på svenska – som är ett mycket litet språk, internationellt sett – det talas och skrivs kanske av 12 miljoner människor, inte mer – företrädesvis i Sverige, men också i det svenska Finland – vår Östra Rikshalva, som gått förlorad för oss – och på Åland, de Estniska öarna och i Baltikum.

Nästa år tänker jag faktiskt bli kommersiell, och då kommer besök i mitt artikelarkiv – som omfattar mer än 600 blogginlägg – kosta väldigt lite pengar – dvs 10 kronor i månaden, eller cirka 50 kronor om året – men bloggen i sig själv kommer naturligtvis fortsätta vara helt gratis och läggas ut här – det är bara artikel-arkivet som kommer att flyttas, och läggas ut på en annan sajt – och tillsammans med det kommer du också att kunna köpa Samfundet Särimners populära Kalendrar för en billig penning – samt ta del av en hel del annat material, översättningar och tolkningar av Eddan, till exempel – ceremonitexter och mycket mer – allt för 10-20 kronor, och aldrig mer än 50 kronor om året.

Den kanske viktigaste Hedniska nyheten på de sista fyra åren – nu med över 750 medlemmar

Pengarna kommer att gå till Nordiska Asa Samfundets insamling till ett svenskt gudahov, nu när Gudahov finns redan på Island och i Danmark, men vi här i Sverige hela tiden haft fördomsfulla politiker och skenheliga kristna emot oss. Vi har utsatts för brandattentat, hets och andra fientligheter. Vi har upplevt, hur en del personer – inte bara från den yttersta högern utan också från den yttersta vänstern – sk ”fornsedare” försökt ”kapa” hedendomen och Asatron för egen del, och hur de försökt förvanska, vanställa och förändra den till något den inte är, inte varit och inte heller kan bli – för Asatro är inte en Universalistisk religion, inte inkluderande för alla – utan faktiskt tribalistisk. Man kan upptas i den, javisst, men det kräver kunskap och utövande för att nå dit – Asatroende är inte något som man bara ”blir” genom att säga att man blivit det, och det är heller ingen frälsningslära. Det är tvärtom något man är, genom sitt utövande och sitt samhällsansvar – och själv har jag genom alla år – som så många andra – försökt hålla kunskapens fana högt, och försvara vad som blivit oss givet. Det kommer jag också fortsätta med – var så säker.

”Aesthethik der Wiederstand !”

Man kan inte vara Hedning, utan att också nämna begreppet ”Folkligt Civilmotstånd”. En Hedning är alltid i opposition. Han stryker aldrig makthavarna medhårs, utan gör uppror emot dem, och deltar han i några manifestationer, är det inte för att man befallt honom, utan av fri vilja. Ni kan köpa vad jag skriver, ja – men ni kan aldrig någonsin köpa just mig, ty jag säljer mig inte. No sell-out ! No Passaran !! En hedning är den som ”går utenom”, som går vidare och ständigt vidare, en som utvecklar och fortsätter utveckla. Att vara Hedning är att omfatta det som Peter Weiss en gång kallade ”Motståndets Estetik” (Aesthetik der Wiederstand) och att slåss tillsammans med Gudarna emot Jotnarna och Trollen – och det har fler tänkare än jag upptäckt. ”At leve er – krig med trolde !” skrev Henrik Ibsen en gång, och det stämmer fortfarande…

Om farfars ”Fyllehund”, Bukens Präster och ett Samtal i Sireköpinge (inlägg från 20 Mars 2018)

Min farfars gamla hem är under upprustning, läser jag i en av provinsens tidningar. Han dog redan på 1980-talet, och var Kyrkoherde i en liten Skånsk församling, men enligt min farmor, som kände honom bättre än någon annan, var han ”aldrig någonsin så kristen att det störde” som hon uttryckte det. ”Farmor” på isländska heter faktiskt Edda, och kanske är det ett faktum ni observerat. Själv trodde hon varken på någon jesus, inte ens på Tor heller utan var en gammal hednisk kvinna av den typ som vi finner i Turid från en av kristninga-sagorna, alltså hon som trodde mest på den gud som gjort Solen, även om hon inte visste denna gudoms namn; men enligt henne borde det vara en god Gud, som gjort livet skönt att leva, ända till slutet.

Och som jag många gånger berättat för er, hittade man denna dikt av vår svenske Nobelpristagare Per Lagerkvist bland hennes efterlämnade papper och tillhörigheter, när hon själv var död:

En gång skall du vara en av dem
som levat för länge sedan.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna.
Så som myllan minns det multnade lövet,
och så som bergen minns vindarna.
Måtte din frid vara oändlig – såsom havet.

Någon kristendom finns det inte i detta, och ingen rädsla heller. Där finns bara Hedendomens lugna förtröstan och en stilla glädje, av den sort som möter efter ett väl utfört värv, och ett liv i arbete och vardag – som varat mycket länge.

Nu har en svensk hantverkarfamilj tagit över den gamla prästgården, och håller som bäst på att med hårt arbete åter sätta den i stånd, och inrätta den till ett fungerande hem igen. Det är på tiden att det sker, och jag är tacksam emot dessa ärliga och strävsamma människor – eftersom gården fått förfalla, och kanske skulle rivits annars. Min farfars andra hustru har fått sitta i ”orubbat bo” som det heter, ända till i år, 2016 – mer än 20 år efter min farfars död – för enligt gammal svensk sed ”konseverar man änkan” och låter henne sitta kvar i makens hus, så länge hon vill behålla det.

Nu är den andra hustrun – betydligt mer ”religiös” än min farfar någonsin var – härav ser vi faran, att gifta sig med en av sina egna församlingsmedlemmar – gammal hon med, och har fått flytta till slut. Gården har blivit alldeles förfallen, råttor har härjat den och min farfars ägodelar är inte längre vad de var . Det är bara en ytterst liten del av allt han ägde som mina släktingar söderut i landet har lyckats rädda, och föra vidare som arv. Och ändå var min farfar mycket kulturhistoriskt intresserad, och samlade skånska bildvävnader, möbler, tavlor, folkkonst, gamla bikupor, böcker – ja allt han kunde komma över. Den andra hustrun var också sådär 40 år yngre än honom själv – männen i min släkt har alltid varit mycket virila, även om vi knappast kan mäta oss med Sibbe från Vi, Vi-vårdaren från Väversunda, alltså han som avlade barn, när han var 90 år gammal enligt Rökstenens text – för så mycket karl, är nog ingen av oss som lever i dessa sena tider. Men, min farfar hann till 83 år i alla fall, och min farmor till mer än 90, vilket även det är en aktningsvärd ålder.

Farfars gamla veranda och en vanvårdad trädgård

När jag själv var fem år gammal hade jag ett samtal med farfar i trakten av Sireköpinge, där han då bodde. Vi stod på ortens kyrkogård, en solskensdag under sommaren. Farfar frågade mig om jag själv ville bli präst när jag blivit vuxen – för trots att jag var barn, behandlade han mig alltid som en vuxen människa, och talade till mig, som man talar till en jämlike och nära släkting. ”Men jag tror ju inte på ”Gud”.. så hur skulle det gå till ?” svarade jag själv lillgammalt, men sanningsenligt.

”Åhå ja, min påg – storna dig lagom – för det behöver man inte” svarade farfar på god skånska. ”Men alla präster tror väl på Gud ändå ?” frågade jag genast, ty jag var rapp i tungan för min ålder. Då började min farfar plötsligt att skratta. ”Tror du att det är så enkelt ställt här i Världen ? Hur är det med Påven i Rom, till exempel – vet du verkligen vad han tror på ?”

”Nej det förstås… man kan inte veta, men jag tycker nog ändå att…”. Min farfar avbröt mig igen, och petade med sin käpp i gruset. ”Du har fel,” sade han stilla. ”Mer kommer du förstå, när du blir så gammal som jag. Till slut kommer du att inse, att alla religioner ändå menar och innehåller precis samma sak; och att vad präster av alla de sorter och slag kan göra, ändå är väldigt begränsat. De kan döpa, viga och begrava – javisst – och kanske ge någon ett ord på vägen, men mera än så, kan de oftast inte alls, vad än för slags tro de säger sig ha, tror sig kunna ha eller till sist verkligen har – och det där är inte samma sak, kom detta ihåg, så länge du någonsin lever !”

Det mesta är ändå bara HANTVERK och ett gott FOTARBETE….

Under den sista tiden, när arvet skulle skiftas och de sista ägodelarna föras från gården; fick vi ”påhälsning” av sk ”EU-migranter” – ett av de larmande gäng, som nu ockuperat delar av vårt land, och upprättat bosättningar lite varstans – och med dem försvann också många dyrbarheter. Härav ser man, att det knappast lönar sig att spara eller samla, eller lämna rikedomar på hög. Det var knappast min farfars vana i övrigt, eftersom han aldrig var särskilt rik – materiellt sett, vill säga. Hávamál varnar oss i sin 40.e strof att inte tro för mycket på arv eller gods, och råder oss i flera andra strofer att ge varandra rika gåvor medan vi lever – vilket är betydligt nyttigare.

Féar síns,/er fengit hefr,/skylit maðr þörf þola;/oft sparir leiðum,/þats hefr ljúfum hugat/;margt gengr verr en varir.

”Godset ditt, som du har fått – ska du till värv nyttja. Ofta spar man åt led, vad som kunnat fägna åt ljuv – Och mycket går värre, än väntat…”

Ur min farfars samlingar har jag räddat ett gammalt laggat stop för öl, lite silver och på min bokhylla står också en rikt illustrerad bok med nära 300 sidor, som jag fick när jag fyllde 4 år. ”Människor under fest och vardag i 100 000 år” heter den, för fastän kristen, kunde min farfar tränga igenom kristendomens kompakta mörker och komma ut i en fri tankens rymd på andra sidan, där han kunde intressera sig för alla jordens kulturer och alla jordens folk, även om han för den sakens skull inte alls nog var dum nog att tro, att alla människor skulle ha ”lika värde” (det har de inte alls – de har i och för sig samma grundläggande rättigheter, men lika värda har de aldrig varit) och alla ”kulturer” har för den delen inte samma värde, de heller. ”Kulturen” hos IS i Irak har till exempel inte alls samma värde, globalt sett – som den i Sverige.

Detta visste min farfar mycket väl. I min ägo har jag också ett ex av de tyskättade professorerna Schück & Wartburgs litteraturhistoria, i vilken min farfar antecknat en hel del. Kapitlet om Bellman var han uppenbarligen mycket förtjust i, men när Wartburg i sista bandet yttrar sig positivt om nationalsocialismen, en ”ny” rörelse (detta skrevs 1920) har min farfar i kanten med svart bläck skrivit: ”Nej ! Den är alltigenom ond, och den kommer dra hela vår Världsdel i fördärvet…” Just så blev det också, som vi vet. Under 1930-talet var min farfar verksam i Röda Korset, och under krigsåren hade skånska präster och kyrkoherdar ordnat en hemlig ”livlina” över sundet – min farfar mötte också en polis från Helsingborg vid namn Göte Friberg, i egenskap av Fribergs själasörjare – om det mötet och mycket annat, berättade senare min farmor – men någon ”hjälte” var nog min farfar minst av allt, åtminstone inte i sin hustrus ögon.

Bland de bruksföremål och allmoge-konst han samlade fanns också den här ”Fyllhunden” som kom från Danmark, och ska ha varit et gåva från någon dansk. Kanhända en motståndsman, kanhända en vanlig bekant. Nu står den på min fasters bord i Ängelholm, och där lär den stanna.

Ursprungligen lär den ha varit fylld med Akvavit, ett utomordentligt starkt och skönt brännvin – av en sort som Jim Lyngvild fortfarande tillverkar – slik er det i Danmark – och frånsett en spricka i svansen, liknar den de ”Braendevinsgrisar” som ännu säljs på Nationalmuséet i Köpenhamn. Liberal, som min farfar alltid var, lät han aldrig sin roll som präst stiga honom åt huvudet, utan han drack sitt brännvin om söndagarna, precis som vem som helst. Ja, jag minns att han också hade ett exemplar av den Cartesiske Djävulen, eller fan själv – alltså själve fan ! i en flaska – enligt vad han kunnigt demonstrerade för mig när jag var barn. På medeltiden lurade kristna präster i enfaldigt folk att de verkligen kunde fånga demoner i flaskor, och med ett lätt tryck på flaskans kork kunde få dem att stiga eller sjunka – men som var och en begriper var det båg, illusioner, enkla trick....

Den Cartesiske djävulen är i själva verket en liten dykarklocka, eller rättare sagt en ihålig glasfigur. Lägger man den i en flaska med brännvin, och trycker på korken, ökar trycket i flaskan såklart, och mer vätska strömmar in i djävulsfiguren, som då sjunker. Släpper man korken, försvinner trycket, och djävulen flyter emot ytan igen. Min farfar liknade nog ganska mycket 1600- och 1700-talets svenska präster av Gustaf Hjortbergs typ, eftersom han också var något av en naturforskare..

Han samlade också en hel del verkligt udda föremål av typen Trollavina, till exempel, och visste hur man fångar getingar i klockformade skålar av glas med saft, eller gammaldags svagdricka i. Vad en Trollavina är, vet inte dagens svenskar – men min farfar visste. För att göra detta magiska instrument behöver man besöka en kyrkogård, helst klockan tolv en nyårsnatt, och sedan samla upp fingerbenen eller tåbenen efter en känd skojare och tjuv – helst någon som slutat i galgen, även om sådana ben väl är ganska sällsynta nuförtiden, och sedan akta sig för den fruktansvärda Gravson eller Gloson, som just är mycket aktiv på skånska kyrkogårdar under sena Jul- och Nyårsnätter.

Denna spöklika varelse är försedd med lysande ögon och sågklingor till borst, och den lever på obegravda lik eller vad den kan böka upp av ortens döda. Undgår man så detta monstrum, så kommer man hem med sitt dödmansben och kan sedan sätta igång att fläta en sentråd, som man fäster benet i. Så svingar man det över huvudet, så att det utsänder ett fruktansvärt visslande, vinande ljud – och detta är den magiska Trollavinan, som skrämmer bort vilka troll som helst, ger sin ägare kraft nog att hitta förborgade skatter och mycket mer. Min farfar fick för övrigt skåda Särimner i en dröm, och han blev – fastän kristen – vittne till Valhalls härlighet. Och som ni hör, kunde han nog ett och annat under livstiden, som kristna präster under 1900-talet inte har velat befatta sig med.. Han var en son av sitt folk, och den förste i en lång rad av fria bönder, som alls fått studera på något universitet. Också den andra hustrun demonstrerade Trollavinan på en viss familjesammankomst, minns jag – och för egen del studerade jag mest hennes teknik – häxor finns det många i Luggude härad eller Ljotgodaland, och Ljotgode är inte annat än en präst, som förrättar blot eller offer…

Bland hans arvegods – som jag nu kommit över – fann jag också en hel rad kalendrar – som min farfars far ägt och som kommer från 1850-talet – närmast ”Bondepraktikor” med praktiska råd om hur man botar sjukdomar på hästar och annat sådant – samt en hel del ”ljusbilder” som man sa på 1920-talet – från Svenska Fornminnesföreningen – (som fortfarande finns kvar – min farfar var mångårig medlem ) med bilder på Gotländska Bildstenar, Uppsala Högar, Runstenen från Rök och väl mera. Redan då höll farfar – fastän präst, och till namnet kristen – ”föredrag med ljusbilder” och sysslade med verklig folkbildning eller upplysningsverksamhet, och berättade hur Asatron verkligen varit – som en motvikt emot alla missuppfattningar, som kom att spridas på 1930-talet. Han erkände det aldrig, inte utåt – men innerst inne tror jag han hade ganska mycket sympati för Asarna, både för Tor men mest för Oden – den gud som gav oss kunskapen, och runorna…

En bild tagen av Edda-översättaren Erik Brate – som jag också hittade i min farfars samlingar..

Enligt min farmor – som ständigt upprepade att man inte ska vara ”Hällörad” eller vidskeplig och absolut inte ”rellischös” – för se ”rellischösa” människor var det värsta hon visste – en ”Hällörad” är en kristen, som ständigt ”häller” på huvudet eller oärligt håller det på sned, i en falskt insmickrande och sockersött sentimental attityd – så finns det tre olika slags präster här i världen. Så hade hennes egen mor och farmor lärt henne, och vad de hade lärt ut, visade också sig stämma förunderligt väl – och stämmer nog fortfarande – döm själva får ni se..

Den första sorten, som är vanligast – sa hon – är ”Bukaprästerna” eller ”Kalasa-präster” dvs den sorts präster som har ”buken till sin Gud, och Röven till sin speleman” och bland dem finner man kanske många av de nuvarande prästerna i Svenska Kyrkan, till exempel – påstådda rådsgydjor och självutnämnda godar av alla de slag – personer som på sin höjd duger till att förrätta bröllop och hålla skåltal på ett och annat gille, kanhända, men inte mer…

De spökar ut sig själva i röda kåpor och allt, men är ungefär som prästen ”Marrying Sam” i den gamla serien ”Knallhatten” – alltså han som tar betalt per bröllop, och som viger lite hipp som happ – bigami ger dubbel inkomst ! men ställa upp på en hederlig begravning, och predika så att folk inte bara förstår utan också får något ut av det – ja det kan ”Bukens präster” inte..

Den andra sorten är ”läse-prästerna” eller vad vi kan kalla ordets förkunnare, skrivkarlarna, de verkligt intellektuella prästerna – oberoende av vilken religion de nu företräder, för varje präst ska egentligen främst göra tre saker – först se till att barn mottas någorlunda väl av den ätt som fött dem, sedan se till att folk blir relativt hederligt gifta, och till sist kommer i jorden på ett tillräckligt bra och värdigt sätt. Kan prästerna bara detta, och har de ordets makt och kan skriva en bra predikan, så räcker det. Till detta andra slags präster – sade min farmor – hörde också min farfar – men sen finns de verkligt bra, men ytterst sällsynta, de som man knappast träffar på i verkligheten…

Denna grupp – ”Riktia predikanter” eller vad vi kan kalla själasörjare eller förlossare har så stor makt över det skrivna och talade ordet, att de kan göra vad som helst. De ”frälser” inte bara människor till ett inbillat kristet himmelrike, men räddar dem ur högst konkreta helveten och svåra situationer, redan medan människorna finns här på jorden. Ett enda ord från dessa sanningens budbärare, kan rentav ändra en annan människas liv – och säger de ”stå upp och gå!” till sina församlingsmedlemmar, lyder dessa också. I Torekov, på 1800-talet, ska det till exempel ha funnits en präst så stark, att hans blotta ord kunde stilla stormar och oväder på havet, ja ända borta i Karibiens övärld, om man får tro ryktet, ungefär som i Gabriel Jönssons kända ballad ”Flickan från Backafall” och Torekov kommer av Tor – tro inte vad som står att läsa på Wikipedia..

Ännu tidigare fanns i samma trakt en mytisk ”Sankt Arild” som levde i en tid, när prästerna ännu hade Hårdhandskar, och Vig-hammare. Ja, Sankt Arilds hammare var så tung, att bara han själv kunde svinga den, säger en historia från Kullabygden, men en gång var han tankspridd, och lade den utanför altaret och inte på det, som han brukade. Då blev hammaren hängande i tomma luften, och prästens handskar – som han inte var främmande för att ta i med, och slå de motsträviga i huvudet med om det behövdes – svävade i tomma luften också de, med en solstråle som klädstreck… Först när Sankt Arilds predikan var slut, föll hammare och handskar till golvet – och Hammare och Handskar av stål har som bekant också självaste Tor, styrkans odödlige Gud.

Det var kraft i prästerna eller Godarna förr, och bara den, som själv något lärt av sina fäder eller farfäder, lär duga till gode – men så skicklig som min farfar, blir jag nog aldrig…

Sannerligen, Sannerligen säger jag eder – Den kan inte dyrka herren Frej, som inte redan känner Särimner ! Så är det… (och se, ty predikaren kommer !)

16 tankar om “Om denna Blogg”

Richard Arnesson skriver:

2015-08-28 kl. 17:44

Det är helt otroligt det du skriver. Woow!
Sluta inte. Vilket fokus …och jag kan en del omkring detta…så jag vet.
Du borde (vem du nu är?) ha många fler besökare på din hemsida…som jag hittade först i dag.
Tack!

GillaGilla

Svara
- Hedningen skriver:
  
  2015-08-28 kl. 21:08
  
  Ska försöka leva upp till förväntningarna – tack själv !
  
  GillaGilla
  
  Svara
- Adam, den förste skriver:
  
  2019-11-01 kl. 08:22
  
  Skulle gärna få kontakt med dig. Har bilder och ”uppenbarelser” i behov av att tydas, läser så lite som möjligt själv för att försöka se saker på samma sätt som våra förfäder. Bl a har jag tänt ljus efter att ha tuktat mitt undermedvetna i år, fotat elden genom glas med aska och blod och sedan fångat en eldport på bild och ur eldporten en enögd skepnad med eldkrona, kronan hade 3st piggar och det var höger öga som blottades. Delar gärna dessa bilder med dig för feedback. Går ju förklara rent vetenskapligt med kanske, men föredrar att lämna ”vetenskapen” utanför detta.
  
  här är ett par: https://imgur.com/a/UJgMAMb
  ..Hör ulvarna ryta! ;Hvad är det som visslar så i luften? – Ers majestät konungen, det är fienden som skjuter mot er!.. Skenet mot öst, stjärnorna har flyttat sig, NY ERA, NYTT SEKEL, NY GUDASON!.
  
  MVH Corax Konung.
  
  ..Glöm tramset, har druckit whiskey hela jävla natten.
  
  GillaGilla
  
  Svara
  - Hedningen skriver:
    
    2019-11-04 kl. 18:23
    
    Hej och tack för en trevlig kommentar. Jag kommer ihåg att jag för en tid sedan sett en hel blogg betitlad 1odinsson eller något liknande, där en rad liknande intressanta foton publicerats. Tror jag även varit inne på ämnet med bilder i snö, ljusfenomen och diverse media i ett av mina tidigare inlägg, och i unga år gjorde jag faktiskt ett fanzine om drömtydning. Vet heller inte om du känner till bloggen Skogsrud, vars skaparinna ibland verkar vara inne på liknande saker http://dnruof.blogspot.com/
    
    Självklart kan man komma i kontakt med mig genom att skriva på kontaktadressen här invid, det funkar också. Påminner mig slutligen att – ifall vi ser detta med ”frälsarbegreppet” i dess ursprungliga betydelse, alltså såsom ordet ”Soter” på grekiska, så betydde ordet då snarast befriare, en som frälser ur omedelbar fara eller nöd, kanske för ett helt land. Inte en sådan frälsare som kräver absolut lydnad, ständig underkastelse och dagligen upprepade böner, precis, utan en frälsare i Odinistisk mening, en befriare och inspiratör – det vore något, det…
    
    GillaGilla
mangebange skriver:

2015-11-04 kl. 08:16

Ja! vad fint att Bloggen är tillbaks! 🙂 Härligt! så mycket bra läsning du bjöd på tidigare, så ska bli gött att få återuppta läsningen!

GillaGilla

Svara
Olof B skriver:

2016-01-26 kl. 07:16

Väldigt intressant och sakligt. Gärna mer från Eddan och andra gamla skrifter på både fornnordiska och med svensk översättning och kommentarer, du verkar ju kunna en hel del.
Fortsätt skriv, det behövs i dagens trista medieklimat med alla konstiga åsikter hit och dit.

GillaGilla

Svara
Jocke skriver:

2016-02-27 kl. 21:02

Mycket intressant och lärorikt.

GillaGilla

Svara
Josef Boberg skriver:

2017-02-14 kl. 19:28

Var sak har sin tid och plats.

GillaGilla

Svara
- Hedningen skriver:
  
  2017-02-14 kl. 21:37
  
  Så sant så – tack för kommentaren
  
  GillaGillad av 1 person
  
  Svara
J Svensson skriver:

2017-12-13 kl. 14:43

Bäste Hedning! Jag har läst flera av artiklarna på din blogg med behållning och skulle nu vilja komma i kontakt med dig för att ställa några frågor i anslutning till dessa – har du nån e-post man kan nå dig på? Tack på förhand! Med vänlig hälsning Johan

GillaGilla

Svara
Per Erik Bergqvist skriver:

2017-12-19 kl. 11:35

Tack för bloggen, som jag hittade först idag då jag letade efter julbilder med vikingamotiv. Har släktingar (på långt håll) i USA och tänkte hitta ett julmotiv att skicka till dom. Som en liten påminnelse om deras genetiska arv! Ha en trevlig yule med förhoppning om en visare framtid!

GillaGilla

Svara
- Hedningen skriver:
  
  2017-12-19 kl. 11:40
  
  Tack för kommentaren – de flesta bilder (utom det fåtal jag tagit själv) är förstås ”public domain” och går bra att låna eller modifiera…
  
  GillaGilla
  
  Svara
Johan skriver:

2018-01-10 kl. 21:24

Bockar & bugar för denna fantastiska blogg. Mycket bra, välformulerade och spännande skrivna texter för en som fått upp ögonen än mer för det gamla som en gång varit. Äring & frid, må Oden stå vid din sida!

GillaGilla

Svara
Björn skriver:

2018-07-03 kl. 19:43

Mycket bra blog! Skulle väldigt gärna lära mig mer om runor och deras enskilda betydelse, uttal och tillochmed ifall dom brukades som skydd mot onda ting eller för att bringa lycka eller dylikt. Utan en massa new-age flum och annat trams men istället ren fakta baserad på gedigen forskning. Skulle du vänligen kunna rekommendera en bra bok i ämnet?

GillaGilla

Svara
- Hedningen skriver:
  
  2018-07-10 kl. 10:08
  
  Hej Björn och tack för kommentaren, som kommer mitt i en ledighetsperiod. Tror att jag har en hel del bokrekommendationer i blogen redan, men Atrid Grimssons runmagi och schamanism, är ett säkert tips för seriöst runarbete..
  
  GillaGilla
  
  Svara
  - Björn skriver:
    
    2018-07-11 kl. 18:55
    
    Tack för tipset Hedningen. Hoppas att du får njuta ordentligt av ledigheten. Tyvärr verkar boken inte vara tillgänglig mer så jag får nog hålla ett öga öppet efter den på tradera och dylikt med lite tålamod så får man säkert tag på ett exemplar.
    
    GillaGilla