Waldau, Waldau… och dessa destruktiva sekter… (inlägg från 15 November 2017)

Det verkar som om Svenska media nåtts av Hedniska Tankar. Jag själv tog upp fallet med Knutby-sekten, eller den märkliga filadelfia-församlingen i den oskyldiga lilla byn Knutby i Uppland för några dagar sedan. ”Svenska” Kyrkans representanter i form av en diakon försökte nyligen intrigera för att få Mördar-pastorn Helge Fossmo frigiven, men nu kommer flera avslöjanden och flera polisanmälningar emot dessa märkliga kristna fram. Själv har jag redan uppmanat er att ta avstånd ifrån alla sådana Kyrkor, inklusive den som på falska grunder kallar sig ”svensk” (41 % av svenskarna är inte med i den!) och mitt omdöme står fast. Jag ångrar inte vad jag skrivit i denna fråga.

Handen på hjärtat, skulle det kunna finnas sådana här kvinnor och sekter även i Hedniska sammanhang ? Hur är det med alla dessa ”Rådsgydjor”, Birkeliborkor, ”Lokes Brudar” etc etc ?

Aftonbladet, TV 4, Expressen med flera nyhetskanaler kan nu avslöja, hur Åsa Walldau, kvinnan som kallat sig själv för ”Kristi Brud” och i sin fanatism snöat in på någotslags katolsk Birgitta-mystik, blivit anmäld för att ha psykiskt och fysiskt misshandlat flera personer under lång tid. En annan pastor i Knutby-sekten har också blivit anmäld för sexuella övergrepp, sägs det.. Hur kunde det nu hända ?

Ärligt talat måste jag faktiskt säga, att jag inte är förvånad, eftersom sådant hänt eller i varje fall antytts i media även tidigare.

En anonym avhoppare vid namn ”Johan” berättar för tidningarna att han var så hjärntvättad, att han inte ens kunde inse vad som pågick förrän han lämnat sekten, och tog mod till sig för att göra en polisanmälan. Föräldrar har skilts från sina barn, och barn har indoktrinerats till blind lydnad. ”Johan” förklarar:

– Jag valde att gå till polisen för att jag en vecka efter att jag lämnat församlingen insåg att det pågått väldigt grova brottslingar gärningar. Det rörde sig om ett maktmissbruk, att man misshandlat människor, säger han.

– Jag skulle beskriva kulturen i församlingen och miljön där som att det första intrycket är att det ser trevligt ut. Det ser bra ut på ytan, men gräver man djupare så har det varit en väldigt etablerad hierarki och ett maktsystem, ett maktmissbruk där de högst uppsatta har slagit hårdast nedåt. Har man varit längst ner så har man råkat väldigt illa ut.

På vilket sätt då?

– Förtryck, mobbing, ekonomisk utpressning, utnyttjande av människor på olika sätt. Det är som du sa tidigare, att det har kommit fram sexuella övergrepp och misshandelsgärningar, säger ”Johan”.

Nu är min fråga om det här skulle kunna hända – eller har hänt – även inom andra religioner. Hur känner man egentligen igen en destruktiv sekt, och vad uppvisar alla dessa ”sektledare” för kännetecken ?

– ”Johan” pekar på en sak. Den politiska korrektheten. Trevligheten, helylle-köret, påståendena som nykomlingar lockas in med. Det finns förstås ingen sekt eller något politiskt parti idag som anser sig vara odemokratiskt, eller som rakt av erkänner att de är diktatoriskt styrda, totalitära organisationer… Nej, man ger förstås sken av att vara ”som en enda stor familj” och påstår att man är bara såå tolerant, icke-rasistisk, eller bög-vänliga till och med, eller något annat som verkar käckt och klädsamt…Men skrapar man på ytan, och lär man känna de verkliga ledar-gestalterna i dessa rörelser – kristna eller andra, så kommer andra drag fram…

”Ledarna” påstår ofta att de har ockulta förmågor, eller en alldeles speciell särställning, som de fått av ”Gud”. I Fallet Walldau / Knutby skedde det genom att en person påstod sig vara ”andligen gift med jesus kristus” och så vidare och i fallet ”forn sed” har vi sett hur vissa ”rådsgydjor” ansett sig vara ”lycantroper”, ”ulvhednar” osv – dvs ett slags varulvstro, där personerna tror sig vara försedda med svans – bokstavligen och på allvar – våra sinnessjukhus och psykakuter är ofta fyllda med den sortens människor, får vi väl konstatera… De flesta kristna är nu inte av den sorten – den forna Statskyrkans medlemmar säger inte att de anser sig vara ”frälsta” redan på förhand, och de anser sig heller inte sitta och tala med Jungfru Maria vid sitt frukostbord eller andra sakramentskade dumheter i den stilen, utan håller sig någorlunda inom verklighetens ramar och regler.  Inte heller anser de sig själva som ”saliga” per automatik, eftersom de anser att det skulle vara hädelse, vilket man ju får hålla med om..

De flesta hedningar anser sig inte ha någon särställning heller, och Asatron är exempelvis ingen frälsningslära – man kan inte vara säker på en plats i Valhall – för andra väljer, och tror man alls på en högre makt, så styr vi inte själva över den, logiskt sett. Just föraktet för kunskap och intellektuella är ett utmärkande drag för de destruktiva sekterna.  Luther till exempel hävdade att frälsning inte kommer plötsligt, utan är en process, som möjligen kan sägas inträffa först efter långa studier. Asatro är en skriftreligion och en kunskapsreligion den också, eftersom den bygger bland annat på Eddan. Sunt förnuft och rationalism har alltid ingått i det västerländska och nordiska tänkandet. ”Fornsederi” och Knutby-församlingar förkastar helt den traditionen.

När de tre Vice männen Ismet, Achmet och Jonathan äntligen kom till ”Himlen” eller Paradiset blev de allt förvånade..

Den demokratiska grunden och kontrollen utifrån – från samhällets sida – gentemot alla dessa destruktiva sekter är också svag – det är ett annat gemensamt tecken. Personerna tar ofta ledningen inte på grund av kunskap i ämnet, inte på grund av studier (Åsa Walldau har ingen riktig präst-examen och blev mycket riktigt ”petad” också från Knutby-församlingen) och inte på grund av att de gynnat sekten eller rörelsen genom sina handlingar, genom att vara föredömen eller annat sådant. Nej, istället har de tagit sig omöjliga och egenpåhittade titlar rakt ut i det blå – och de säger sig ofta ha groteskt upphaussade, förfalskade medlemstal bakom sig osv – trots att de kanske bara valts av 5-6 församlingsmedlemmar i ”den inre kretsen” som anses ”tillräckligt renläriga”

Ett annat gemensamt drag är ”känslotänk”, pladder, barnspråk, joller, – helt nyuppfunna termer och ritualer som man påstår ska vara ”forna” fast det i själva verket bara är ljug, hitte på, snack-i-backen utan någon förankring i någotslags lära eller tradition alls. I Åsa Walldaus fall består det i att hon suttit och jollrat och lallat om någotslags kristet ”Narnia” – kallat jesus för Dodjadid – ett slags löjligt barnspråk som inte ens finns i Bibeln – och vad beträffar de hedniska motsvarigheterna till sådant snack och nys har jag redan räknat upp tillräckligt många exempel… Vi har också Annika Larsson, textilarkeologen från Uppsala,, hon som hävdar att Vikingarna ”egentligen” var inspirerade av islam, osv osv.

Ibland ändrar sekt-ledarna i läran, lite som det faller sig…

Sekterna isolerar sig också alltmer från det övriga samhället genom groteska krav, exempelvis att kvinnor ska gå med påse över huvudet, för att inte fresta männen, eller något liknande – skygglappar för alla män vore kanske mer rationellt – och att ”fläskfri kost” måste erbjudas istället för vanlig ärtsoppa, sektmedlemmarnas barn kan inte ta emot blodtransfusioner, de föraktar fosterdiagnostik, eftersom de tror, att ”gud” bestämt att deras barn måste födas missbildade och förståndshandikappade (ärftliga sjukdomar är inget tecken på tolerans, men en belastning och ett lidande inte bara för individer, utan för hela samhällen) de kan inte flyga i flygplan, inte sova eller äta ihop med vanliga människor, normala lagar gäller inte dem, utan de måste ha sin sharia, osv osv.. Alla dessa mer och mer omöjliga, helt opraktiska och irrationella krav tillåter sektledarna att mer och mer ta makten över sina medlemmar, och det är också alla dessa sjuka regelrs upphov.

Utrensningar, falska anklagelser, brott emot inbillad ”värdegrund” (som aldrig förelegat i skriftlig form) eller SSU-metoder i någotslags ”Ny-Maoistisk” anda utmärker också destruktiva sekter, precis som offret ”Johan” berättar. Sektledaren utser en fiende – vanligen någon med mera verkliga kunskaper eller intellektuell spänst och förmåga än sektledaren, ”kristi brud” eller ”rådsgydjan” själv. Så börjar mobbningen, trakasserierna, förföljandet – och snart skapar man ett slags ”folkdomstol” som ska ”granska” eller utdöma straff för inbillade förseelser, ”synder” och olika påstådda ”brott” emot värdegrunden (som hålls hemlig, och aldrig avslöjas eller beskrivs i fattbara termer) med syfte att bryta ned, tysta och överrösta och bryta ned de individer, som ännu förmår stå emot… Personen ”Johan” som nämns i  Aftonbluddret, råkade ut för just detta – men ändrade sig – och gick till Polisen…

Det är ju alltid ett alternativ, förstås, men Domstolarna i detta land är redan överfulla, liksom dårhusen…

Själv anser jag att det bästa botemedlet emot destruktiva sekter är att leta fram kännetecken, som i så fall skulle utmärka en ”positiv sekt” eller rättare sagt en positiv, väl fungerande förening eller ett samfund, så där i största allmänhet. De kännetecknas bland annat av att:

• ”Synder” eller brännmärkning av enskilda, skuldbeläggande, skamstraff osv uteblir
• ”Samfundet” är inte allt. Individerna avskärmar sig inte med religion eller tro som krycka eller mur, men tar sitt samhällsansvar
• Inga underliga specialregler i form av diet, livsföring, partifärg, krav på sexuell inställning osv finns
• Medlemmar agerar, arbetar, lever och umgås utanför religionens snäva ramar, i i ett öppet samhälle
• Ingen ”hemlig” lagstiftning, dolda agendor, värdegrunder osv finns i samfundet
• Ledare är demokratiskt tillsatta, inte på 4-5 mandat eller på livstid, utan begränsad tid. De tjänstgör – men inte mer
• Präster, religiösa funktionärer osv anses vara som folk är mest, och har ingen ”makt av Gud” eller ockult förmåga alls
• Kunskaper och erfarenheter hos individer värdesätts, liksom verbal och intellektuell förmåga. ”Församlingen” uppmuntrar till kritiskt tänkande, och livslångt lärande

REFORMATION behövs ALLTID ! Mästaren från Wittenberg, lånade i själva verket TORS HAMMARE…

Knutby… Knutby… Och samhälllet runtomkring bryr sig inte… (inlägg från 27 Januari 2018)

I veckan har det framkommit ännu fler avslöjanden om den ökända kristna Knutby-sekten, eller Filadelfia-församlingen i Knutby, som den också kallas, och dess sektledarinna eller ”Rådsgydja” Åsa Walldau, som går omkring och kallar sig ”Kristi Brud” och påstår sig vara gift med Jesus. Walldau började sin bar som ledarinna för kristen barnverksamhet i Uppsala redan på 1990-talet, och har sedan dess fortsatt att indoktrinera och terrorisera sina egna församlingsmedlemmar.  Bland annat har det framkommit, hur hon använde miljontals kronor som varit ”gåvor” för privata lyxresor utomlands. Sektmedlemmar har huggits med gafflar i köttet, och utsatts för långtgående sexövergrepp i en särskild ”kammare” som Åsa Walldau inrättat, där ”Guds döttrar” skulle ha träffats med jämna mellanrum.

Överallt där den kristna religionen tillåts komma fram, håller den hela samhällen i skräck..

SVT har också avslöjat hur flera vittnen till händelserna i Knutby finns, och hur dessa kristna åratal igenom slagit, misshandlat och förnedrat människor i namn av jesus och sin ”allsmäktige” Gud – och hur Åsa Walldau och flera med henne står bakom alltsammans. En sjuk maktkultur har skapats, där de ledande medlemmarna hela tiden kontrollerar de andra, arrangerar rättegångar, tortyrliknande ”förhör” emot de som brustit i renlärighet och liknande saker.

De som studerat kristendomens framfart i Sverige har för länge sedan konstaterat, att Knutby-sekten skall vara en av de allra farligaste kristna sammanslutningarna i Sverige – men den är som bekant inte den enda kristna församlingen man ska akta sig noga för.

Oftast är det den ständigt återkommande tankegången om en ”allsmäktig” gud – som inom orientens ökenreligioner – som leder till sådant här. Enskilda personer som ibland kan vara otroligt karismatiska, men som i själva verket är rena psykopater, försöker på olika sätt ta över existerande grupper, och snart börjar förföljelserna.

Jag själv har ibland undrat, om dylika sekter eller sjuka individer skulle kunna ta makten även inom Polyteistiska samfund, och funnit att så faktiskt är fallet, även om det är en sällsynthet. ”Samfundet Forn Sed” i Sverige, till exempel, lett av sin så kallade ”Rådsgydja” (vad det nu är för något) Emma Hernejärvi, är ett solklart exempel på en sådan mycket destruktiv sekt – och en gruppering nästan alla andra Hedningar i Landet, däribland NAS eller Nordiska Asa Samfundet, helt klart tar avstånd ifrån. Det förekommer också i den hedniska Världen, att en del personer på Åsa Walldau-vis går omkring och tar sig titlar eller namn de aldrig haft rätt till – oftast ett inledande tecken på att något är allvarligt fel med den personen.

Jag vet inte hur många ”Ernest Oden Carlsson” eller ”Freyja Odensdotter” och så vidare jag har talat med i hedniska sammanhang. Ofta visar det sig, att de här personerna har uppsåtet att kunna företräda gudarna, trots att de oftast inte har någon kunskap alls, och dessutom väldigt oklara motiv till varför de söker sig till polyteistiska religioner överhuvudtaget. Sekternas taktik är också liknande, gång på gång… I den inledande fasen verkar de ofta vänliga, påstår att de skulle stå för demokrati eller positiva värden, samt ”frälsa” folk, men ganska snart kommer sanningen om de ledande personerna fram, precis som i Knutby-fallet.

Jag har skrivit om sådana här fenomen och personer även tidigare på den här bloggen, men vill för säkerhets skull upprepa min varna-

Tecken att se upp med, är till exempel:

Överdrivet snälla människor – lovebombing
Få uppriktiga vänskapsförhållanden skapas under ett kort ögonblick. Du kan få höra, att Du nominerats till veckans trevligaste person, Din klädsel eller Din hund uppmärksammas på ett orimligt positivt sätt. Vissa rörelser går så långt att de använder sexuella utspel i värvningssyfte.

Personkontroll

Rörelsen kontrollerar

a) Var Du bor, hur och med vem Du umgås – ofta genom att sprida skvaller eller lögner på sociala media
b) Hur Du ser ut, kläder, hårstil etc
c) Vad Du skall äta
d) Hur mycket Du skall sova
e) Din ekonomi
f) Att Du får mycket liten tid eller ingen alls till nöjen och avkoppling

Större delen av tiden används till indoktrinering och gruppritualer. Brev eller mail till arbetsgivare, vänner och adnra där ”sektledarna” försöker kompromettera dig kan också förekomma. Du måste tala om, om Du börjar tvivla, uppför Du Dig väl får Du belöning, i motsatt fall bestraffas Du. Individuellt tänkande uppmuntras inte – det är gruppen som gäller.

Informationskontroll

a) Information undanhålls om den är negativ
b) Information omskapas för att den skall bli acceptabel
c) Ren lögn
d) Gruppens sanning är den enda sanningen

Rörelsen försöker undanhålla information från böcker, tidningar, radio, TV, all kritisk information, information från eller umgänge med f d medlemmar tillåts som regel inte, och dessutom försöker man hålla medlemmen så upptagen att hon/han inte hinner med att reflektera. Ledaren bestämmer vad som medlemmen behöver veta. Ofta är sekten rent vetenskapsfientlig, och tillåter inte ens forskning kring teologi eller dess ”intresseämnen”. Olika tekniker som rent förnekande, önsketänkande, chanting, meditering, bön, tala i tungor, sjunga eller humma dyker snart upp på sektens möten eller sammankomster. Ledarna får inte kritiseras och inte heller doktrinen.

Möter du någon rörelse eller individ som uppför sig såhär – gå snarast ur den (det är mitt huvudsakliga råd) och ha inte mer med sådana människor att göra.

Varning för dessa..

Kammarkollegiet och SVT slår fast: ”Fornsed” är INTE Asatro (inlägg från 25 Mars 2017)

 

Det finns något som heter faktaresistens, eller faktaförnekande. Det utövas oftast av vetenskapsfientliga, politiskt extrema grupper eller sekter, liknande det ökända ”Samfundet för forn sed” som på sista tiden fått åtskilligt dåligt rykte, inte bara i hedniska kretsar. Faktaförnekarna driver sitt spel på sociala media, wikipedia och andra mindre seriösa forum, där de försöker bygga upp stöd för sina alltmer fantastiska teorier. Våra dagstidningar har också skrivit artiklar om fenomenet, och hur faktaresistens yttrar sig. Skrämmande läsning, måste man säga.

Så gott som alla svenskar vet vad Asatro är för något, och de flesta känner också till att ”Trua a Asom” finns flerstädes belagt redan i Eddan. Ändå envisas ett slags urspårade Miljöpartister och New Age-folk att använda sin helt egna beteckning, trots att den inte är känd förrän hundratals år efter det att Asatron i Norden och Sverige för länge sen hade upphört, och trots att man än idag överallt i hela Världen använder termen Asatro och inget annat. Ändå fortsätter de faktaresistenta ”fornsedarna” med sitt  pjoller.

Varför använda en kristen term från 1200-talet ifall man alls ska kalla sig Hedning, och alls påstå sig stå för något som tydligen ska vara ”fornt” ?

Det hela saknar ju helt all logik, och är långt bortom rimlighet, sans och vett. Vi andra, som lever i ett modernt samhälle, talar däremot om en utvecklad tro, men också om trofasthet. Att vara trogen sina ideal. Här finns en begreppsmässig skillnad, som man ändå lätt borde kunna förstå.

Påsken 2017 urartade en av deras sammankomster i Gamla Uppsala fullständigt. Det slutade med nedskräpning på platsen, samt blodsoffer i vad som skulle ha varit en fredlig vigselceremoni. Varför folk går knivbeväpnade till en religiös högtid förstår inte jag, och jag förstår inte heller vad det ska finnas för meningsfullt i självskadebeteende eller offer av människoblod på offentlig plats, något som nog får betecknas som förargelseväckande beteende, och bör bestraffas därefter.

Själv har jag också varit Asatroende i mer än 30 år, och jag har aldrig sett en enda källa, som talar om att man skar sig själv vid bröllop eller motsvarande. Ifall ni anser er veta bättre, ange då källan och redovisa fakta tydligt, ifall ni nu får lust att yttra er. Nästan alla av oss som är Seriösa Asatroende tar avstånd ifrån sånt här. Vi vill INTE förknippas med ”fornsedare” eller deras ”fornsederi” vad det nu än är eller ska vara.

Stenar Sonnevang, talesperson i Nordiska Asa Samfundet, som nu har närmare 650 medlemar och tillväxer dagligen, uttalade sig igår i SVT, Statstelevisionen. Han tar liksom jag skarpt avstånd från vad som hänt, och vill inte förknippas med ”fornsedarna” eller deras beteende. I detta TV-inslag från SVT Östergötland säger han tydligt, att blodsoffer och liknande är något vi inte ägnar oss åt.

Utvecklingen går nämligen framåt, och även Asatron förändras med den. Detta är något som faktaförnekarna och de faktaresistenta fornsedarna inte kan erkänna. SVT intervjuade igår även Kammarkollegiet, som ska se till att alla religiösa samfund i Sverige sköter sig, i alla fall någotsånär.

Visserligen har vi religionsfrihet här i landet, men ingen ”religiös” grupp, oavsett vilken, får uppföra sig på ett sätt som direkt strider emot goda seder eller allmän ordning, skriver man i SVT:s artikel. Enligt min mening borde detta medföra, att ”Forn sed” bötfälls eller blir av med sitt erkännande från det organiserade samhället, i alla fall om de fortsätter att ”balla ur” på det här sättet. Uppenbarligen går deras ceremonier väldigt ofta helt snett, och det framgår, att de som placerats i ansvarig ställning eller skall leda det hela, helt enkelt tappat all kontroll. Det är därför vi ständigt får se, att det blir såhär – och att det skall drabba en såpass viktig plats som Gamla Uppsala – ett område som borde vara helig mark för alla Asatroende är givetvis djupt tragiskt.

Detta är helig mark. Fortsatt närvaro av ”fornsedare” och andra som inte hör dit, varken kan eller skall accepteras !

Juristen Jan Sterner på Kammarkollegiet, som citeras i SVT, konstaterar att det bara finns tre samfund i Sverige av idag som verkligen kan kallas Asatrogna. Det första är Nordiska Asa Samfundet, och därutöver Samfundet för Nordisk Sed och Samfälligheten för Nordisk Sed. Fler Asatrogna samfund finns helt enkelt inte, och Jan Sterner avstår helt från att blanda in ”fornsederi” och andra groteska avarter i sammanhanget, vilket han gör alldeles rätt i.

”Forn sed” är inte Asatro, har inte varit det, kommer inte att vara det och kan inte vara det – för juridiskt sett är nog måttet rågat redan.

SVT citerar också den kristne forskaren Fredrik Gregorius från Lund, vars uttalanden sällan är okontroversiella. Han säger att det finns minst tusen organiserade Asatroende i Sverige, men misstar sig gruvligt när det gäller fakta om ”Samfundet Forn Sed”. Detta samfund påstår nämligen, att det skulle ha drygt fyrahundra medlemmar. Det är osanning och ett exempel på felaktiga fakta – och ändå upprepas detta oemotsagt i pressen. Från sagda ”samfunds” fd kasssör Bastian van Beuningen vet både jag själv, Stenar Sonnevang och flera andra att ”fornsedarna” aldrig uppgått till fler än 70 personer på senare år. Under 1990-talets början – innan de fullständigt urartade – hade de i och för sig drygt 300 medlemmar, och sedan dess har de aldrig förnyat sitt adressregister, men behåller folk som inte  varit medlemmar hos under de senaste 20 åren för att ”blåsa upp” medlemssiffrorna. På ett liknande sätt agerar Katolska Kyrkan i Norge, som registrerat till och med Buddhister som medlemmar, och som fortfarande står åtalad för bedrägeri emot Norska Staten och Folket för minst 40 miljoner NOK.

Bild från 5 Februari 2015 – Beväpnad polis i Norge beslagtar Katolska Kyrkans medlemsregister. Orsak: Bedrägeri ! INGEN tjänar på lögner, fakta-förnekande eller ”dribblande” med falska medlems-siffror

BROTT LÖNAR SIG INTE – CRIME DOES NOT PAY

Till och med ”Svenska” Kyrkan, eller den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, som den nog bör kallas, är i så fall en ärligare och öppnare organisation. Man har en analysavdelning på ett tiotal personer – och man redovisar fakta om medlemstal och liknande öppet, förhoppningsvis utan att förvrida dem, och på ett meningsfullt och intressant sätt. Givetvis kan vi alla ha olika åsikter, men när det gäller rena fakta, och behovet av korrekt information, så måste nog alla grupper i samhället – religiösa, politiska, föreningsmässiga eller vad de nu vara må – i alla fall ha så mycket sinne för öppenhet, demokrati och ”fair play” att de erkänner fakta, och inte ljuger eller luras – exempelvis om medlemstal eller på annat sätt.

”fornsederiet” och dess utövare bryter emot denna mycket grundläggande princip, visserligen inte i akt och mening att tillskansa sig statsbidrag – de har aldrig haft några, och bör absolut inte ha några eller få några i framtiden heller – som vi andra i samhället följer. Kammarkollegiet och dess jurister har nu börjat uppmärksamma saken, och det tycker jag faktiskt är bra. Det bästa vore, att sådana samfund inte godkänns alls, och att de fråntas både vigselrätten och rätten att utföra alla andra ceremonier på offentlig plats.

Vi har alla ett samhällsansvar. Kallar vi oss alls ”trogna” eller tror på det som heter ”Truá” eller trofasthet, gör vi gott i att minnas detta.

Nu – och för alltid !

 

Det gäller att skilja noga på ”Heathen” och ”Pagan” (inlägg från 15 Januari 2018)

I USA och andra engelsktalande länder skiljer man numera noga mellan uttrycken ”Heathen” eller ”Pagan” som INTE betyder samma sak.  Svensktalande personer slarvar nuförtiden ofta helt okritiskt med  översättningar, men källkritik är viktigt. ”Pagan” är ett ursprungligen latinskt ord, som numera används som samlingsbeteckning för exempelvis Wiccaner eller Wiccans, anhängare av en delvis fiktiv keltisk hedendom, samt New Age och Nyhedendom av alla möjliga sorter och färger – ofta är man synkretistiskt inspirerad, och praktiserar alltså en blandreligion, eller någotslags ”Multikulti-mischmasch” vilket de seriösa Hedningarna eller de Asatroende inte gör.

”Pagans” och ”Neo-pagans” har mest blivit synonymt med New Age i USA…

Fler och fler människor med halvsekel-lång erfarenhet och en central roll i Hedniska kretsar har börjat uppmärksamma detta. Det gäller inte minst skribenten Galina Krassova i USA, som nyligen skrev följande på sin egen blogg:

Heathenry, (Norse polytheism), always eschewed the term Pagan because it was always an umbrella term for a mishmash of traditions and practices, many excessively liberal, or diametrically opposed to devotion, or containing ethical standards (or lack thereof) that Heathens and other polytheists found problematic. The problem is more complicated in Europe where the various romance languages have ONLY the term ‘Pagan’ to cover a broad spectrum of traditions.

Basically, the conflict is about modernity, religious identity, and a push back against devotion and piety.

Galina påpekar också att det gäller att skilja på verklig Polyteism, och (Neo)Paganism, som ofta innebär någotslags mer eller mindre flummig Panteism, eller någotslags ”rädda Gaia” mentalitet, som också innefattar häxtro, tarot, runor och lite av varje – inklusive klassisk Europeisk ockultism – i en salig blandning. Intressant att studera – ja kanhända – men det är inte vad Hedendom eller ”Heathenry” handlar om, hävdar hon.  Jag själv är böjd att hålla med.  Det finns naturligtvis agnostiker och ateister som kallar sig ”Pagans” också, men en verklig Polyteist är oftast troende. Inom Asatron och den Nordiska traditionen har det – för att komplicera resonemanget – alltid funnits ”den egna kraftens män” (och kvinnor) som man sa i de gamla isländska sagorna, eller personer som hade inga gudar alls, och som därför var åtminstone Agnostiker, eller till och med Ateister.

Most devout polytheists I know, especially those who fought through this, won’t use the term “Pagan” now. The Gods and Their devotion are at the heart of our practices. ‘Pagan’ has become a term where that is no longer necessarily the case.

På samma sätt måste man lära sig skilja mellan sk ”forn sed” och Asatro. Dessa två begrepp hör inte ihop.

Forn sed är multikulturalism, New Age och en modern, ”hitte på” religion, helt utan all vederhäftighet – och använder en kristen pejorativ eller smädande term från 1200-talet, som aldrig någonsin användes under den hedna tiden.

”Forn” betyder något inte längre tillämpat eller föråldrat, som i uttrycket ”forna tider”. ”Sed” betyder en meningslös upprepning, en tom tradition utan mening, som ingen vet varifrån den egentligen kommer, ungfär som uttrycket ”seder och bruk”.  Uttrycket Asatro däremot, eller ”Trua à Asom ok Ölfvom” – tro på Asar och Vaner med andra ord – finns redan i Eddan, och är bevisligen använt under heden tid.  Se detta utdrag från Zoegas Dictionary of Old Icelandic

Dessutom betyder Tru, Trua också trofasthet, ”treue” på modern tyska, alltså att vara trogen sin tro och sin kultur, samt sina gudar. Det är som en ed man svär inför sig själv och andra, och det är heller inte obetydligt, andligen sett och ur ett religiöst perspektiv, även om vissa idag inte längre kan hålla reda eller ordning på de här sakerna… dumt nog.

I helgen har det firats Midvinterblot i Nordiska Asa Samfundets regi på inte mindre än tre platser i landet, enligt vad jag fått vittnesmål och uppgifter om.  Detta samfund – som ni säkert kan hitta på nätet – är fortfarande det enda jag rekommenderar.

Tillhör du en ”Naturreligion” ? Då ska du vara rädd om Naturen… (artikel från 27 Juni 2015)

Ibland förstår jag inte hur vissa ”Hedningar” – ingen nämnd och ingen glömd ! – egentligen tänker. Nu ska de vara anhängare av en ”naturreligion” eller någotslags primitiv panteism istället säger de (ett sätt att föra in kristendomens ”allsmäktige” gud ”bakvägen” i alltihop igen ??) och vad sådant kan leda till – tyvärr – ser vi på bilden här ovan… Under årets Midsommar vid Stonehenge, det gamla Megalitiska Monumentet ute på Sailsbury Plain i England, besökte 23 000 personer platsen.

Det var kanske en stor framgång för Hedendomen, men tyvärr var det långtifrån alla deltagare som verkligen förstod vad Hedendom är eller vad den går ut på, som synes. Nu tvingas polis och myndigheter städa upp efter dessa okunniga vandaler.

Jag har sett många prov på exakt samma sak i Sverige också genom åren, främst från företrädare för den sk ”fornsediska” rörelsen, och vad dessa vanligen ägnar sig åt. Sk ”Rådsgydjor” – ibland stavade ”Rådgydjor” – de här personerna verkar inte ha så värst mycket reda på sig – som slänger fimpar och skräp åt alla håll. Människor som uppträder gravt berusade på blot och högtider, ibland också narkotikapåverkade, eftersom den här rörelsen har en minst sagt drogliberal syn, vilket också lett till att minst en person i ledande ställning inom den rörelsen fått sitt hem genomsökt av polis på jakt efter just narkotika efter vad jag fått höra. Jag är inte förvånad. Det skedde efter Midsommar för snart två år sedan, vill jag minnas, och jag minns även andra sammankomster jag varit med på, där samma person – av manligt kön  – efter blotet var så påverkad, att han inte ens kunde hålla reda på sina egna barn, som sprang runt och kladdade ned, skräpade och förstörde under hela ceremonin. På bussen hem (67:an, från Djurgården) uppträdde personen och hans barn så störande, att busschauffören helt enkelt tvingades stanna och vägrade köra vidare, om inte personen och hans odrägliga ungar sansade sig.

Sånt där är ju inte vidare trevligt att uppleva, precis. Uppenbarligen kan ”fornsedarna” inte ta ansvar för sina egna handlingar, och det är en av de många anledningarna till varför jag som Asatroende och Hedning vänder mig i avsmak bort från alltsammans.

Nu kan man ju invända, att nedskräpning av fornminnen och heliga platser inte är det största Världsproblemet precis. Vi kan nämna andra små detaljer. Katoliker i Sverige vanhelgar och vandaliserar vid Gamla Uppsala, genom att utan tillstånd ställa upp altare och annat på statlig mark, vilket bryter emot Kulturminneslagen. Också vid Externsteine i Tyskland och flera andra kultplatser har man noterat svåra problem med kristen vandalism, men det är något jag ska återkomma till senare.

Också i Tunisien ”skräpar man ned” men där gäller det tjogtals döda kroppar på en sandstrand, ”tomhylsor” och bombsplitter… Där är förövarna Islamister och Monoteister, och för övrigt är det väl ungefär ”samma Monoteister där som här”

IS -den Islamska Staten – är i full gång med att fira Ramadan just nu. Det firar man bland annat med skottlossning och bomber, och genom mord. I Frankrike högg en känd islamist – som varit bekant för polisen där sedan minst 2006 efter vad det ser ut – av huvudet på sin arbetsgivare, och försökte spränga ett gasupplag i luften. I Nigeria dömde en lokal Sharia-domstol Nio personer till döden för hädelse och i Helsingborg, Sverige, inträffade det sjätte bombdådet på sex månader.  Islamister där också, eller Hells Angels eller annan drägg ? ”Fornsedare” kanske – ja det är svårt att säga, men Erik Helmerson, troende katolik, är som ledarskribent i Dagens Nyheter fullständigt övertygad om att även Almedalsveckan i Visby kommer att drabbas av svåra attentat, innan Ramadan är över…

Sett i detta sammanhang, som också tillhör vår verklighet (nej, jag tror inte på att isolera sig i ”elfenbenstorn” har jag ju sagt – min ”andlighet” fungerar inte på det viset) är ju de ”Naturtroendes” små lekar och krumsprång, kanske inte så betydelsefulla..

Vördar man naturen, skall man också ta hand om den – och försvara freden… med vapen i hand om så behövs…

Jag ser ljust på Världssituationen, trots allt. Vad vi bevittnar just nu är kanske bara Monoteismens Dödsryckningar. Överallt runt om i Världen ifrågasätter folk mer och mer detta med islamism och kristendom, och de flesta någotsånär förnuftiga individer har längesen insett, att Polyteism är en bättre väg framåt, om vi nu alls skall ha någon ”andlighet” eller något ”värdefundament i moraliskt hänseende” att stå på.

I en sådan moral ingår inte mord, bomber och dråp – lika lite som droger, eller nedskräpning i en natur som borde vara helig…

Kanske ingår berättigade protestaktioner – det är sant – men fastmer att ställa upp för samhället runt omkring, att inte påverka miljön negativt, och att aldrig någonsin mer ägna sig åt något passivt, tanketomt och drogliberalt ”fornsederi”. Att lämna planeten i samma skick som man fann den, helt enkelt. Så kan denna väg bäst sammanfattas. Är ni redo att börja vandra rätt väg idag, goda medborgare – för det är ni väl ?

Tror du på ”PC-Truá” – ”Youtube-Truá” eller rent av ”Selfie-Stick-Truá” ?? (29 Maj 2016)

I amerikansk Asatro – som något skiljer sig från den som finns på Island eller i resten av Norden (ja, just det – Norden – inte något påhittat ”Scandinavia” som bara är ett geografiskt, men inget andligt eller kulturellt begrepp) – finns det numera ett uttryck, som heter ”PC-Truá” eller med andra ord ”Political Correctness” Asatru.

Hajar du det nya ”PK tugget…” Här har du lite PK-tugg-gummi…

”Politiskt Korrekthet” eller att med andra ord utnyttja Asatron helt och hållet för sina egna syften, vinkla den, manipulera den osv förekommer tyvärr också i vårt land, särskilt då inom ”fornsederiet” som rörelse. Nu skall man till exempel försöka göra sig populära under den sk ”Prajd-paraden” i Stockholm, genom att förvrida ett par rader i Eddan – inledningen till Lokasenna eller Oegrisdrikkja närmare bestämt – där Loke säger att han varit fosterbroder med Oden, Arla i urtid, till att Oden är Bög (har ni hört så fånigt !) och därför vara med i Prajden…

Uppenbarligen tror man att man ska kunna tjäna ”brownie points” eller göra sig populära inför resten av samhället genom att agera på detta befängda vis.

Oberoende om man nu verkligen tror att just Homosexuella skulle vara en förtryckt minoritet i dagens Sverige (det kan man nog knappast hävda !) eller om detta är något behjärtansvärt ändamål, ett sätt att idka välgörenhet, eller annars påkallat (jag förnekar inte alls att det kan vara så för vissa – men inte alla Homosexuella mfl gillar ”prajd” de heller… ) så undrar man ju varför detta alltmer icke-fungerande samfund lånar sig till sådant här. Bara 16 personer är alls intresserade av saken, bara 5 tänker komma och göra bort sig offentligt – och med en rörelse som felaktigt påstår sig ha över 350 medlemmar (det har ”fornsedarna” inte alls – de räknar fortfarande medlemmar från 1990-talets början – när det fanns ett Fungerande Asatrosamfund som medlemmar i sin rörelse, som i själva verket omfattar knappt ett åttiotal personer – dvs de som alls betalat någon medlemsavgift de sista tre-fyra åren) – vad är det då för vits med det här, alls ?

Oden är inte bög.

Lokes utsagor behöver ingen ta för sanning, och läser man det aktuella textstället ser man att Frigg – Odens hustru – genast avvisar Lokes lögner, men på ett älskvärt sätt. För övrigt har Oden många barn, och är lyckligt gift – allt enligt Asatron – så vad tjänar man på att ljuga och förvrida mytologin ?

Det här är minst lika fel som ”Soldiers of Odin” och andra högerextrema påhitt, och det gör inte saken bättre, att man nu kommer med ett vänster-extremt – eftersom jag själv mycket väl vet, vad det är för haschpredikanter, som nu kommer rusande med detta…

Saklighet är att föredra.

De enda ”fornsedare” i landet, som alls uppför sig vidare sakligt just nu är Forn Sed Södermanland, som i alla fall haft den goda smaken att sätta samman ett Midsommarblot, vilket övriga idioter inom denna rörelse inte haft kraft, organisationstalang eller ens förmåga att göra. Det hedrar ju Södermanlänningarna, åtminstone, men PK-trua som fenomen är inget jag vill förknippas med.

Själv tänker jag söka mig nedåt Östergötland för att fira en vida större – och efter vad det ser ut – vida bättre – Asatrogen Midsommar istället. Nordiska Asa-Samfundet har nämligen – efter sitt bildande i Mars i år – på två månader redan 400 medlemmar och mer – enligt vad jag vet från säker källa. Ok, nu representerar jag inte alls dem, utan bara mig själv – men i alla fall – jag vill inte ha mer med ”fornsederi” eller ”PK-truá” att göra, och jag deltar heller inte i något av deras blot eller arrangemang. Varför har jag redan sagt och beskrivit tillräckligt många gånger.

”Youtube-Truá” – Lajvare lattjar och ler i fåniga kåpor… Bullshit som vi ser och löjliga såpor… (Soo Cuute – come to us – we have cookies !)

En god vän till mig uppmärksammade mig idag på att vi har fått ett slags media- eller ”selfie-samhälle” där man hela tiden försöker framhäva sig själv, på det mest osmakliga sätt, eller hela tiden utser Schlager-sångare, Fotbolls-spelare eller andra till ”hjältar” och försöker se ut som dessa. Ett allmänt ”idoliserande” med andra ord.

Likadant inom de rörelser, som låtsas vara ”andliga” fastän de i själva verket blivit rent politiska, utan några verkliga ”andliga intressen” alls.

Man kör ett slags ”Ananda Marga” eller ”Sekt-stuk” på sin värvningspropaganda, som klingar alltmer tom och ihålig.

Skitnödiga ansikten, falska leenden… Och riktigt mycket camouflage såklart… Hávamál strof 24 varnar oss för den här sortens människor..

Visst, jag förstår att det kan vara opportunt eller finnas ett behov av instruktionsfilmer för Blot på Youtube, egen-påhittade små ”föredrag” som inte har samband med Eddan, vetenskap eller någonting – det vimlar ändå av sådant på nätet – också i Amerika, eller skulle jag säga ”särskilt i USA” – men jag tycker för min del, att allt det här har allt mindre och mindre med andlig verksamhet att göra, eller ens någon sorts ”föreningsliv”

Riktiga Blot läggs inte ut på Youtube eller ”Nätet”

Jag menar – skulle du gå in i en kristen kyrka, eller ta upp en massa videosnuttar där, och filma prästen på en begravning med en mobilkamera, kanske ? Eller filma brudparet på ett bröllop, utan att du ens kände dem det allra minsta, eller ens var släkt ? Nej, det vore ju ganska oförskämt om någon gjorde så, eller hur ?

Eller skulle du stövla rätt in i en Muslimsk Moské – med skorna på ! – och filma alla besökande, samt Imamens predikan ?

Eller skulle du vänta utanför en Synagoga – som den i Stockholm till exempel – och sen ta bilder och kort på alla som gick ut från sabbats-firandet – ansiktsbilder till och med ?

Gjorde du så, käre vän och medborgare, så blev du nog arresterad – och åtalspunkten skulle vara ”Störande av Förrättning” som det så vackert heter.

Alla blot kan inte i all oändlighet vara ”nybörjar-sammankomster” eller ”demo-exemplar”, någotslags fåniga ”ekumeniska kom som du är” osv.

Lerkärl i form av könsorgan och ett slags DDR-flagga med Torshammare och Linfrö på marken ? – Visst, alla får göra som de vill –  – men ÄR detta VÄRDIGT – eller ens Asatro, ”forn sed” eller whatever…

Hela denna osmakliga ”self-promotion” som fornsederiets alltmer fåtaliga proselyter håller på med, står mig faktiskt ganska mycket upp i halsen. När de hela tiden gör såhär, som bilden ovan visar – nej sådant tycker jag är osmakligt, och dessa ständiga osmakligheter och detta ”fornsederi” är jag trött på…

Man kan faktiskt göra bättre och värdigare saker. Som Jim Lyngvild i Danmark, för att bara nämna ett exempel. (Och varför tror ni jag lyfter fram just honom, med tanke på hur detta inlägg inleddes, och med vilket tema ?)

Det kan göras smakfullare, och med tillräckligt antal ”förklarande skyltar” om man nu nödvändigtvis måste…

För övrigt – alla bröllop är inte offentliga, de heller – ens om det skulle vara ”Vikingabröllop”. Alla personer, som deltar i just en andlig ceremoni, vill inte bli fotograferade, eller ha någotslags ”selfies” eller vara med i ett slags offentlig selfie-faaccebook-yotube kultur. För sådant är kanske inte andligt alls, egentligen…

Pingst till Midsommar är bröllopens tid, javisst – men man ska nog lämna bröllopen till de som deltar, och möjligen bröllopsfotograferna…

Lokes Avföda förblir Lokes avföda – och inte alla som ler och smilar är dina vänner…

 

 

Björksav, Bedrägerier och ”fornsederi” i Tingsrätten (artikel från 10 September 2015)

Tidningen ”Dagens Juridik” som ofta tar upp spektakulära rättsfall i Sverige, rapporterade igår om ett bisarrt fall av bedrägeri utövat med Björksav, som resulterat i en dom från Helsingborgs Tingsrätt. Nuförtiden har den sk ”Kvacksalveri-lagen” slopats sedan länge, men det är fortfarande förbjudet att i bedrägligt syfte utlova ”mirakel-kurer” eller helt utan legitimation eller läkemedelskontroll säga sig kunna bota även mycket svåra sjukdomar, typ Cancer eller Diabetes i Sverige. Helsingborgs Dagblad och Skövde Nyheter har också nämnt samma stora bedrägeri-härva, som nu kommit inför rätta men redan lär ha överklagats till Hovrätten för Södra Sverige. Bedragaren har nämligen frikänts från den viktigaste åtalspunkten, kan ”Dagens Juridik” berätta – och orsaken skall vara, att han själv trodde på verkan hos den obehagliga soppa han serverade sina ”patienter”.

Alla som kallar sig ”läkare”, ”helare”, ”gydjor” osv har faktiskt varken ”rent mjöl i påsen” eller något gott uppsåt. Se upp med vem du kontaktar !

Inom sk ”Forn Sed”, ”New Age”, ”Häxkonst” och liknande förekommer ibland åtskilligt ljusskygga figurer, som lovar mycket med som håller tunt, och som knappast tar ansvar för vad de gör eller säger. Man säger sig utöva ”Inka-terapi med runor” (jo faktiskt !) ”kristall-healing med delfiner” och liknande. Visst, naturmediciner i ringa doser kan faktiskt hjälpa ibland – naturen innehåller kemiska produkter precis som allt levande – livet är ju en fråga om biokemi – men när folk börjar kräva groteska summor i betalning, sysslar med vad som är uppenbara förfalskningar eller utlovar sådant som helt enkelt är för bra för att vara sant, gäller det att se upp…

Denna oaptitliga soppa såldes som ”äkta björksav” och sades kunna bota cancer – för mer än 6000 kr per dos…

Journalisten Joakim Björk (jo, faktiskt !) avslöjade hur den 71-årige bedragaren Leif Nilsson från Viken sålt ett björkavkok som cancer-medicin till två svårt sjuka åldringar, och lurat dessa gamla män på mer än 40 000 SEK vardera. I Augusti 2014 blev han polisanmäld av en av männen, som sedermera dog, och som hade denna omöjliga mirakel-kur som sitt sista hopp. Rättegången emot Nilsson inleddes i April i år, och under den påstod Nilsson att han skulle ha behandlat sin cancersjuke far med häxbrygden, så att denne kunde leva 20 år längre – allt för att lura sina offer. En av männen som blev lurade, hade dessutom diabetes – och björksav är som alla vet starkt sockerhaltigt – vilket kan göra saven till ett gift för just diabetessjuka. Ändå påstod bedragaren, att kuren skulle vara helt säker och ofarlig. Joakim Björck nominerades till journalistpriset Guldspaden för grävande journalistik för sitt avslöjande om hur det hela gått till, och hur en tandläkare i Viken agerat ”skaffare” av villiga offer till bedragaren, som nu har dömts att betala över 90 000 kronor i skadestånd till sina offer. För en av dem är det redan för sent – han lever inte längre ! – men för Jörgen Berget från Billesholm, som överlevde tack vare en lyckad operation på sjukhus, genomförd med modern kirurgis hjälp är läget bättre.

Så är det. Mycket av det som är snett och vrångt här i livet, måste ofta till sist ”botas med kniven”.

Fast nu återstår oss en fråga: Var kommer det här påståendet att björksav skulle kunna bota cancer ifrån, och är det verkligen sant ?

Björksav är ett bra näringsämne, och kan möjligen bota eller förebygga pollen-allergi, men det är också allt…

Under 2001 – för över 14 år sedan – började uppgifter cirkulera i kvällspressen om att enstaka personer runtom i Sverige hade blivit botade från cancer med hjälp av björksav och urgammal folkmedicin. Oansvariga journalister citerade cancerforskare vid Lunds Universitet, som uttalade sig i högst svepande och allmänna drag. Men vad som sades av vetenskapen var att Xylos, ett ämne närbesläktat med björksocker (som inte ger karies – tugg-gummi utvunnet ur björksav är faktiskt en användbar produkt) kunde hindra tumörceller att dela sig, och att det i kombination med vanlig kemoterapi och strålterapi möjligen kunde ha viss effekt.   Samma sak skrev även jag – möjlig effekt ja, men inget bevisat – när jag själv som bekant skrev flera inlägg i ämnet, och det gjorde även flera fullt sansade och seriösa personer. Forskare i Finland 2010 sade sig inte hitta några fall, där björksav hjälpt emot pollen-allergi hos svåra pollenallergiker som de försökte behandla, men man sade inget om den förebyggande effekten, som kanske kan förhindra att allergi alls utvecklas, ifall man dricker sin lokala björksav varje år. Den skadar i varje fall inte, utom om man är diabetiker, och inte tål stora mängder socker.  Björnar dricker björksav om våren, och björnen med sina skarpa klor lärde människorna – sen kom bolag och innovatörer…och påstod det ena och det andra..

”Fornsed”, Fylla eller ”Folkbildning” – man ska inte tro på allt strunt man hör…

Hela denna sorgliga historia påminner mig om saker jag själv sett och upplevt, eller fått genomgå. Det är lätt att råka ut för bedragare och charlataner. Folk som kanske verkar förtroendeingivande och glada till en början, men som visar sig vara rena skitstövlar.

Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet noterade i somras hur sk ”fornsedare” vid en kongress i Hylte plötsligt försökte förvrida och förvanska myterna om Tor, och sedan utge sig för att representera Svensk Asatro. Arpi slog bokstavligt näven i bordet på sitt Twitter-konto och ingrep emot de här förbannade foliehattarna, som ger verklig Asatro ett dåligt rykte – liksom andra bedragare och charlataner. Jag är så in i Norden trött på alla dessa ”Ansheljargodar”, ordblinda och halvdebila ”Rådgydjor”, ”rådsgydjor”, ”prästinnor” och allt vad de nu kallar sig, helt utan minste rätt till alla de där titlarna…

Idag skriver han en del om ”grävande journalistik” på sin Twitter-sida, och jag citerar:

“Jag tycker journalister ska publish and be damned. Sanningen är viktigast. Journalister ska berätta hur det är, inte uppfostra människor eller berätta sminkade sagor. En skitkorv är en skitkorv. Man kan rulla den i glitter men folk känner lukten ändå”

Själv har jag vänt mig bort från allt som luktar ”forn sed” och andra bedragare. Visst, jag blir ofta fördömd för just det – av bedragarna själva – men det struntar jag i – för som Arpi säger – att få fram sanningen är långt viktigare än några populäritetspris. Dessutom tror jag, att sanningen kan göra människor fria.

Ett fall av ”fornsederi” i Handeloh, Tyskland urartar alldeles… (artikel från 16 September 2016)

Kommer ni ihåg mitt inslag om det oaptitliga mjödet på björksav, som jag skrev nyligen ? Om inte, så gå tillbaka och studera detta inlägg återigen.. Fredagen den 11 September, exakt en dag efter det att jag skrev mitt inlägg, kunde TT, Tidningarnas Telegrambyrå och en mängd svenska dagstidningar – däribland Svenska Dagbladet – rapportera om ännu en ”fornsedisk” tilldragelse som alldeles urartat. Den tyska nyhetskanalen NDR och den ansedda engelska dagstidningen ”The Independent” har också kört sina egna artiklar om samma händelse. En luguber incident, minst sagt. (Svenska Akademins Ordlista, SAOL, bör inte saknas i något svenskt hushåll – vet ni inte vad ”en luguber incident” betyder, så tycker jag att ni ska gå och slå upp det, redan nu..)

Utanför det lilla samhället Handeloh, strax nära den onda och stora staden Hamburg (Tysklands svar på Göteborg, som också är en otrevlig stad) hade ett 30-tal tyska ”alternativmedicinare” och Homeopater – samt minst en psykopat – samlats till ett seminarium med ”frigörande dans” och andra fornsediska aktiviteter. Men sedan gick det som det gick… Jag citerar, fritt efter de svenska tidningarna:

”Deltagarna raglade omkring, helt utan minsta förmåga att ens ta vara på sig själva. De talade osammanhängande rappakalja, helt utan omdöme eller urskiljning. Några låg och rullade runt på en äng, medan de skrek och ylade rakt ut i luften. Andra bara satt eller låg, fullständigt apatiska och världsfrånvända. Allt på det mest befängda vis”

Rent ”fornsederi” med andra ord – tecknen är välkända också från platser som Hylte i Sverige…

Uti staden Handeloh – det må ni tro – står ambulanser tätt på rad – ”forn sed” spreds i denna lilla tyska stad…

”Polisen undersöker flera olika möjligheter till vad som kan ligga bakom, och ifall det hela kan vara ett bisarrt skämt, eller någotslags socialt experiment” skrev Svd. Utländska media har konstaterat, att deltagarna i arrangemanget hade förgiftats med en LSD-liknande drog, som lär kallas 2C-E (en stark hallucinogen, som också är olaglig i Tyskland och de flesta civiliserade länder). Så slutade alltså denna ”alternativmedicinska” sammankomst. Inte så helande, precis, torde man kunna kommentera. Även i Sverige finns det diverse obskyra rörelser och ”samfund” – ingen nämnd och ingen glömd – som påstår att de kan ”hela” människor, och som erbjuder kurser i Schamanism, ”trumresor” och lite av varje. Ok, allt av detta behöver inte alltid vara bluff eller båg – men som jag sagt – det gäller att veta, vilket slags personer man kanske av en händelse gett sig i lag med. Annars kan det sluta som i Handeloh… ”Vakten eder för falska profeter, ty de är som ulvar i fårakläder” står det i en viss kristen bok, har jag hört. För en gångs skull kanske de kristna rent av har rätt på den punkten…

I tvångströja ovanpå en bår, fördes organisatören och ”goden” bort – och detta vrak glömdes bort inom kort….

 

Att företräda sin tro, och om Falska Godar och Gydjor… (inlägg från 5 Juni 2016)

I och med föregående inlägg (se gårdagen) har vi kommit in på något mycket viktigt – detta med att företräda sin tro. Vad jag skriver nu är en personlig blogg, och den görs dessutom i ett land som åtminstone på pappret eller enligt lagen förutsätts ha yttrandefrihet, även om det på vissa håll är väldigt dåligt beställt med den saken nuförtiden.

Men det var inte om detta jag skulle tala. Godord betyder godkännande, och det stavas så och bara så. Det gäller ju att behärska vårt svenska språk, om man skall ägna sig åt Asatro, och dessutom förstå kopplingen till de övriga Nordiska språken. Ifall man gör det, känner man också till det faktum att Godord på isländska stavas just Godord, och inte på annat sätt – och det är inte det enda som krävs…

Det finns mindre välbetänkta samfund i Sverige, som ger sig ut för att vara hedningar, men som i verkligheten bara sysslar med New Age, och har företrädare som  är Kristna, och i vissa fall också funktionärer i den ”Svenska” Kyrkan. Detta är inte ärligt eller hederligt, och jag tror inte heller de som faktiskt är kristna i Sverige skulle kunna acceptera det, om de bara visste vad som pågår. Att blanda samman två helt olika och gravt motsatta livsåskådningar är inte till nytta till någon, och vad man än må tro på eller inte tro på, så ska man inte sköta sin syssla så, ifall man blivit utsedd till företrädare för något samfund alls, och alltså har ”godord”.

Tänk på de ”eklektiska hedningar och new ageare” som jag nämnde i det förra inlägget – alltså de som har mycket svårt att acceptera olika ursprungsfolks religioner och kultur, och som helt fräckt försöker ta över andra kulturer, vanställa dem och omforma dem efter sina egna politiska värderingar, helt utan hänsyn till de folkens tro.

Detta kallas ”cultural misappropriation” som sagt, och det är verkligen inte snyggt, trots ”You-tube Trua” och diverse klatschiga små introduktionsfilmer.

Hur skulle du uppleva det, om du går till en kristen Kyrka, och prästen där visar sig vara Hedning på lördagar, Buddhist på Torsdagarna, eller Hindu mellan klockan 14-15 på Tisdagar ?

Vad man än gör här i livet, så kan man vara ÄRLIG – då representerar man en tro – och inte samtidigt flera…

Du kom ju för att möta en präst, och går du får att möta en Gode eller Gydja, ja då är det faktiskt ett grundläggande krav, att vederbörande helt tagit avstånd från kristendomen och inte är med i några kristna organisationer – eller SAMTIDIGT försöker företräda en helt annan religiös eller andlig organisation, med en helt annan tro. Gör prästen, goden, gydjan eller vem det nu vara så emot en församlings- eller samfundsmedlem, ja då vet ju denne eller denna till sist inte vad han ska tro om den religiöse funktionären, och kan heller inte ge honom något förtroende, eftersom det som sägs väl oftast är till för prästens, godens eller gydjans öron enbart, och inte för att föras vidare till helt andra samfund eller människor, som inte har med saken att göra ?

Asatron är den enda religion, som har folkvalda företrädare för ett år i taget – det är vad Godord innebär, och så har det alltid varit, ända sedan man höll ting årligen, som i gamla dagar. Hade svenska kyrkan också gjort på samma sätt, kunde de slippa en hel del korruption och missbruk – alltså allt sådant, som vi sett gång på gång den senaste månaden.

 

Lyckligtvis finns det nu en landsomfattande organisation för alla ärliga hedningar och Asatroende i Sverige, istället för allt meningslöst ”fornsederi” och andra billiga imitationsförsök, som ingenstans leder. De har det grundläggande kravet på sina företrädare, att de bara står upp för en tro, och inte försöker företräda flera religioner på en gång.

Det här tycker jag är mycket anständigare, riktigare och sannare – även för de kristna, som då vet vad de har att hålla sig till vad gäller oss, och så kan vi undvika alla oriktiga sammanblandningar. För tillfället har jag inget eget Godord, men jag har haft det – under många år.

Jag står bakom en tro – inte flera. Hur lite eller mycket du vill tro, är upp till dig som läser detta; och det är din ensak, men även jag har rätt att redogöra för min uppfattning…

”fornsederi” , ”laj” och sådant är meningslöst..

Ska vi någonsin nå en värdig Asatro, gäller det att bekämpa allt sådant…

Ussare Kvantfysik ! (och akta dig för ”fornsederi” och sånt) (artikel från 29 Augusti 2016)

Ussare Kvantfysik ! frestas man att utbrista, angående den debatt om kvacksalveri, new age och rena bedrägerier som nu rasar i den svenska pressen. 3 Juli i år intervjuade finska YLE religionsvetaren James R Lewis vid Universitetet i Tromsö, som konstaterar att hedningar i Norden är mycket mindre benägna att tro på pseudovetenskaper, new age och liknande än de som kallar sig Asatroende i Amerika. Istället bejakar vi naaturvetenskaperna här, och det är en väsentlig skillnad. Kristendom och liknande upplever alla nordbor som något mycket negativt, säger han till YLE, och istället bejakar Nordborna det naturnära.

Men – inte alla gör det på ett medvetet, ärligt eller hederligt vis. En del har börjat tro på inbillad ”forn sed” och liknande avarter – saker som har mycket mer med New Age och Miljöpartiets ”fula svans” av allsköns extremister och svärmare att göra, än man annars skulle tro. Som jag många gånger påpekat har det aldrig någonsin funnits en autentisk tradition vid namn ”forn sed”, varesig i Nordeuropa eller någon annanstans före det begynnande 2000-talet, och den har ingenting gemensamt med Asatron alls, förutom en del ytliga drag. En väsentlig skillnad är de alltmer fåtaliga ”fornsedarnas” märkvärdigt positiva inställning till det här med droger, deras politiserande och deras inblandning av pseudovetenskaper och new age, som faller helt utanför ämnet och som känns helt onödigt för oss andra, liksom det här med drogerna. En annan klar nackdel är att man så lätt förväxlar ”fornsedarna” med någotslags ”lajvare” eller nazister, som de också många gånger påminner om…

Akta dig för ”dåligt sällskap” !

Det är kanske inte böckerna och källorna utan umgänget och sällskapet som övertygar, säger James R Lewis, och jag är benägen att hålla med. Hamnar man i dåligt sällskap är det kanske lätt att man dras in i något man inte vill vara med om – risken är kanske störst för ”sökare” i yngre åldrar, eller människor som av en eller annan anledning har svårt att stå emot, kanske på grund av sjukdom eller klen hälsa. Dagens Nyheter varnade nyligen för just en sådan grupp charlataner, som precis som ”fornsedarna” profiterar på osäkra människor, och binder dem till sig på ett sektliknande vis.

När du istället kan välja dig ett äkta, och ett gott…

De två bedragarna Mikael Säflund och Titti Nordieng utgav i somras boken ”Med Kvantfysiska Glasögon” som inte alls handlar om Kvantfysik, lika lite som ”forn sed” ska sammanblandas med Asatro. Det har visat sig, att ingen av dem vet det ringaste om naturvetenskap eller den moderna fysikens landvinningar, särskilt inte på sub-atomär nivå.

– De verkar inte ha läst fysik, utan någon slags pop-lära som inte har något med fysik att göra, säger Bo Sundborg, professor vid avdelningen för kosmologi, astropartikelfysik och strängteori på Stockholms universitet. – Dagens Nyheter, 2016-08-21

Bland annat påstår bokens författare att sjukdomar som ebola eller cancer inte finns på riktigt, utan bara beror på ”negativ inställning” hos de sjuka, att man med hjälp av blotta vilja skulle kunna ”programmera om levande DNA”, samt påverka jordens magnetfält och att kunskaper i kvantfysik skulle hjälpa människor att hitta bättre kontrakt på hyreslägenheter, till exempel. Inget stöd redovisas för dessa vilda teorier, lika lite som ”fornsedarna” kan prestera ens det ringaste bevis för att deras omtolkning och vantolkning av Asatron någonsin existerat.

En farlig och onödig bok, som du inte behöver läsa – inlåt dig inte med patrask !

Bullshit, eller rena floskler med andra ord – men inte ett enda ord av dessa påståenden har stöd av vetenskapen eller verkligheten – och naturvetenskapliga begrepp som ”nollpunktsfältet” har författarna beskrivit genom följande trams, svada och rena lögner:

”Kvantfysiken beskriver nollpunktsfältet som ett fält av oändlig potential. Det inrymmer allt som funnits och som kommer att finnas. Där finns informationen om våra resor, våra avlagda jeans, vår karriär, våra framtida tandborstar, våra vänskapsband, förlovningsringar – allt vi haft och det vi kommer att få samt en oändlig rad valbara varianter på dessa. Man kan likna det vid ett gränslöst informationshav som genomsyrar allt i universum inklusive människan.”

– Det gör mig riktigt upprörd. Det som är utmärkande för de vakuumfluktuationer de syftar på är att det inte finns någon information i dem, säger Bo Sundborg.

Enligt DN har minst tre personer oberoende och var för sig anmält boken till Konsumentverket, eftersom ingen av dess författare är utbildad i just Kvantfysik, och boken innehåller dessutom inte ett enda korrekt påstående om det ämnet. Falsk marknadsföring, med andra ord – och dessutom kvacksalveri, ifall någon svårt sjuk person verkligen tar till sig de fullkomligt verkningslösa ”hälsoråd” som presenteras i den. Vi har sett det förr, säger jag. Tänk på hur olika ”fornsediskt” anstuckna charlataner och bedragare blivit dömda för hur de påstått sig kunna bota cancer med hjälp av sur björksav, till exempel… Ett ämne, som jag skrivit om tidigare.

Nej, man kan inte bota huggsår eller cancer med babbel om ”morfiska fält” eller ”val av verklighet”..

Tidningen Metro har också skrivit mer om bluffen, samt  om bedragarnas bakgrund. Också tidningen ”Ny Tid” i Finland har avslöjat hela härvan av New Age-sludder, vilken politisk bakgrund de här personerna har och vilka förvridna ideal de i själva verket lever efter.

Sydsvenskan, slutligen, jämför med hur Miljöpartiets gruppledarre i Vingåker gått ut och bejakat det här tramset, samt trott på existensen av ”chemtrails” (alltså kondens-spår av vattenånga från konventionella trafikflygplan) och hur diverse obskyra och ljusskygga rörelser nu sprider detta flummet över vårt land. För egen del tänker jag under hösten göra en närmare granskning av ämnet, liksom det här med kopplingen mellan ”fornsederi” och droger…

 

 

”Forn Sed” och Drogerna – Del 2 (inlägg från 13 September 2016)

I somras hände något mycket märkligt. 11 Juli i år publicerade svenska media en nyhet om hur någotslags ”fornsediskt” eller New Age-relaterat Samfund plötsligt tilläts arrangera ett slags påstådd ”andlig retreat” strax nära Barnens Ö och Väddö Skjutfält i den Uppländska skärgården, och hur de bjöd sina festdeltagare på Ayahuasca och andra starka psykedeliska droger och narkotikaklassade preparat.

I den här bloggen har jag berättat om andra liknande ”fornsediska”, new age-betonade sammankomster i Tyskland som orsakat tjogtals förgiftningsfall – utan att deltagarna där ens var förvarnade om vad som hände. Ayahuasca och liknande substanser – som INTE hör hemma i Nordisk tradition – kan utlösa starka psykoser, särskilt om en person blir ofrivilligt förgiftad av andra – Kriminalunderrättelsetjänsten KUT och Läkare blev snabbt inkopplade på det senaste svenska fallet.  Stockholmspolisen uttalade ig också, enligt SVT. P4 Uppland kunde till sist – några dagar senare – berätta hur ”fornsedarna” avhystes från platsen, och nekades att hyra ”Barnens Ö” som skall vara en drogfri verksamhet.

Här – mitt i den svenska skärgårdsidyllen – försökte ett New Age sällskap med namnet ”Inner Evolution Retreat” bjuda på hallucinogena droger… Det har INGENTING med verklig andlighet att göra… Inte i några religioner… (ja, utom sk ”forn sed” förstås)

Också Norrtälje Tidning och andra medier följde upp med separata reportage om hur drog-vännernas tilltag stoppades – för tillfället – i somras…

KUT behövs om sanningen ska fram. Utan spaning – Ingen aning ! (Fotnot: KUT = Kriminalunderrättelser, en del av den svenska Poliskåren)

Allt detta var ju ganska så eländigt, får man nog säga, inte minst därför att det drar skam över hela den Hedniska rörelsen i Sverige. Jag har redan – tillräckligt många gånger – varnat för diverse samfund som säger sig hålla på med sk ”forn sed” och vad de kan ta sig till – sådant har inte med Asatro eller Hedendom att göra. Men det märkliga i det här fallet var vad som hände omedelbart efteråt att jag på min facebook-sida publicerat mina farhågor angående ”fornsedarna” och ”Skandalen i Skärgården”.

Inom fem minuter – inte mer – får jag besök av en åtskilligt märklig person, som säger sig heta ”Ernest Oden Carlsson” (och ibland Ernest Loke Karlsson och ibland något helt annat – alla de här personerna ”leker runt” med dussintals fiktiva fb-profiler – helt mot reglerna för sk ”sociala media” för övrigt)  och som genast hävdar att ”knark är gott” och att ”alla vikingar berusade sig på spindelskivling och flugsvamp” samt att ”mjöd måste vara en svampdrog”, ”grunden i de eleusiska mysterierna måste vara narkotika och svamp” och annat sådant…

Allt det här är såpass idiotiskt, att jag knappast vet vad jag ska säga om det. Missuppfattningen att flugsvamp skulle ha ingått i den Vikingatida dieten spreds av den kristne prästen Samuel Ödman på 1800-talet – en man som var svårt hypokondrisk, aldrig lämnade sängen de sista 40 åren av sitt liv och aldrig heller gick ut för att plocka någon svamp. Flugsvamp orsakar bara bortfall av njur- och leverfunktion, förgiftning och död. Det finns inga som helst bevis för att svampen någonsin ingått i den Nordiska eller ens Samiska traditionen (glöm allt flum om Schamaner !) men det är klart – en del Samojediska stammar osv i norra Sibirien brukade dricka pisset från sina renar eller mänskliga krigsfångar – som därefter dog i hemska plågor, medan Samojederna fick sig en billig fylla – samt överkänslighet för hörselintryck mm – vilket framkallar raseriutbrott. Detta var sanningen om det sk ”bärsärkaraseriet” – ett annat fenomen, som blivit föremål för en del drog-skallars intresse..

Den dåre jag träffade på är sannolikt påverkad av den svampige ”forskaren” eller pseudo-vetenskaparen Terence McKennas helt obevisade teorier om alla kulturer som drog-kulturer osv – men så är det ju bland knarkare – de är alltid besatta av att få fler in i sitt missbruk…

”Ernest Oden Carlsson” – som även kallar sig ”Joel Kalsong” när han uppträder på internet, är dessutom Ordförande i ”Idéprogramsgruppen” av ”Gröna Studenter” efter vad jag fått veta.  ”Gröna Studenter” skall i sin tur vara en underavdelning av Miljöpartiets Ungdomsförbund vid Universitet och Högskolor, där det tydligen går för sig att predika om allmänt bruk och missbruk av narkotika, nuförtiden. Visst – alla ”Ungdomsförbund” är kanske radikalare än moderpartierna – det medges ! – men ändå – i Miljöpartiets Partprogram står följande att läsa – förlåt att jag blott citerar:

Missbruk orsakar samhället enorma kostnader och drabbade individer ett stort mänskligt lidande. Personer med missbruk har precis som alla andra rätt till bästa möjliga vård. Målet är ett narkotikafritt samhälle.

Miljöpartiet vill

• att Sverige ska ha en restriktiv alkoholpolitik och vara fritt från narkotika,
• att bra behandling mot missbruk ska ges snabbt och under tillräckligt lång tid, och
• att polis och tull ska ha tillräckligt med resurser.

Runt varje människa som missbrukar finns anhöriga och vänner som också berörs. För varje människa som missbrukar ökar det mänskliga lidandet och samhällets kostnader.

Förebyggande arbete ska premieras. Alla som har behov av det ska i ett tidigt skede erbjudas verksam behandling för att kunna bryta sitt missbruk. För att bekämpa missbruk bland unga är det förebyggande arbetet viktigt, det kräver tillgängliga ungdomsmottagningar, skolor med fungerande elevhälsa och bra fritidsverksamheter.

 

Stökigt i påsk enligt Polisen, och alternativen till ”fornsederiet” utvecklas fortfarande

Ännu en ”fornsedare” gripen på bar gärning – denna gång i Laholm (inlägg från 9 September 2017)

Samtidigt med att de Asatroende gör uppbyggliga saker, rapporteras det om mindre bra ting från den svenska hedendomens absoluta utmarker, eller ska vi säga tassemarker. I Laholm har nu återigen en sk ”fornsedare” gripits på bar gärning, sedan han försökt förgifta minst två personer. Enligt information, som kommit Hedniska tankar till del, rör det här en medlem i ”samfundet forn sed” som de kallar sig, en liten förening som har ca 40 aktiva medlemmar, men den informationen har inte kunnat bekräftas för närvarande.

Ta inte emot mat eller dryck från sk ”fornsedare” som kan dyka upp i utkanten på Hedniska Blot och sammakomster ! Sånt kan straffa sig !!

Enligt vad Laholms Tidning berättar, rör det sig om en på sk ”gruppboende” intagen 25-åring, som försökt göra avkok på Vit Flugsvamp och blanda detta i kaffe. Uppsåtet har varit, att förgifta och mörda minst en eller flera personer. Mannen har erkänt gärningen, och Polisen får väl nu utreda de klara kopplingar till den sk ”fornseds” sfären, som lär finnas.  Bruk av droger är vanligt i sk ”fornseds” kretsar. Jag har själv i den här bloggen kunnat berätta om händelser på ”Barnens Ö” utanför Norrtälje, som Norrtälje Tidning också tagit upp, och diverse underligheter i Handeloh, Tyskland, med mera, men det här är tydligen första gången, som någon agerande i ”fornseds” sfären övergår till rent giftmord, i alla fall vad uppsåtet beträffar.

Lyckligtvis lyckades inte mannen i sitt uppsåt, och det beror på att han turligt nog inte visste, att svampgift förstörs vid kokning. Liknande händelser inträffar ibland epidemiskt, till följd av propaganda och annat, som sprids i ”fornseds” sfären. Själv har jag dessvärre stött på en hel del av de här konstiga figurerna på facebook och andra sociala forum, där signaturer som ”Ernerst Oden Karlsson” och andra propagerar för bruk av spindelskivlingar och annat, inspirerade av den kände drogprofeten Terence Mac Kennas böcker, och annan pseudovetenskap. Framförallt vissa personer och sk ”Rådsgydjor” inom Forn Sed Stockholm är kända för att arrangera sk ”Växtvandringar” där deltagarna uppmanas plocka vad man säger är ätliga växter, men redan här befinner man sig på ett sluttande plan, och eftersom det rör sig om oansvariga personer, ser man – som nu i Laholm – var det hela kan sluta…

Gå inte heller på ”växtvandring” med okända personer, för vad är det som lärs ut där, egentligen…??

Tidigare har en viss Henrik Hallgren, känd som praktiserande ”Gode” i Stockholmsområdet, försvarat bruket av droger från växtriket med att det skulle ”ge flera värdefulla andliga erfarenheter” men vari dessa skulle bestå, har han aldrig kunnat säga. Kopplingen mellan ”forn sed” och droger är välkänd, och blir ännu tydligare, i och med händelserna i Laholm och på andra ställen i landet.

Alla andra, ansvarsfulla och seriösa Samfund, Nordiska Asa Samfundet inbegripet, tar klart och tydligt avstånd från sådant här. NAS ensamt inför snart en policy, som medför att allt bruk av droger, oavsett om det är i form av svamp eller annat, som förekommer i samband med blot, fester och offentliga sammankomster är absolut förbjudet och medför såväl polisanmälan som uteslutning, men det är tydligt att ”forn sed” och det lilla 40-tal personer som är kvar i den rörelsen är mindre nogräknade.

I Hávamál, och en av Eddans allra mest centrala partier varnar Oden mänskligheten från allt bruk av droger.

Óminnishegri heitir – sá er yfir ölðrum þrumir,- hann stelr geði guma; þess fugls fjöðrum – ek fjötraðr vark – í garði Gunnlaðar.

”Ominnes-Häger heter den,
som över ruset svävar
– han bortstjäl människors vett.

Av den fågelns fjädrar
fjättrad jag var
i Gunnlöds gårdar”

Så lyder Hávamáls 13:e strof i min egen översättning, och det är inte för inte, som den verklige Oden ger detta råd till mänskligheten. I de följande och föregående stroferna varnas också för samma sak, och för övrigt var man helt klart medveten om förgiftningsrisken från ”Ond dryck” som omtalas på flera ställen i Eddan. Innan Giftinformationscentraler, organiserad Polis och en modern rättsstat fanns, var risken för giftmord en fruktansvärd realitet, som man fick ta hänsyn till.

I Sigdrifumál, tilll exempel, varnar valkyrian Sigdrifa eller Brynhild Sigurd för folk som kan stå honom efter livet, och den fara som hotar, om man dricker med okända vid ölgillen, för…

8.Full skal signa ok við fári sjá  – ok verpa lauki í lög;þ á ek þat veit, at þér verðr aldri – meinblandinn mjöðr.

”Fullet skall du signa, och vid fara beskåda, och lägga lök i lag, då vet jag, att dig aldrig varder mjödet blandat till men…”

Faktum är att lök också lär bli missfärgad vid närvaron av en del svampgifter, och skyddsformler ”med lin och lök” var också kända, emot det ”menblandade mjöd” som vissa försökte åstadkomma, och fortfarande åstadkommer på sina håll – i Laholm eller Stockholm.

UNDVIK DEM – ta bara del av REN Asatro – och inget annat… TA AVSTÅND ifrån sk ”forn sed” och ALLT den för med sig…

”Forn sed” och drogerna (del 3) – Lögnerna om Flugsvampen (inlägg från 9 September 2017)

 

Det finns många lögner, missuppfattningar och rent befängda påståenden om Asatro, och dess utövare. I och för sig är det också sant, att det finns en mycket oaptitlig ”svans” till Hedendomen, liksom till andra religioner (se i föregående inslag). Alla kristna kan till exempel inte dömas enligt KKK:s standard, om vi tar Ku Klux Klan i USA som en relevant jämförelse. Emellertid, ett påstående som man ofta får höra, är att ”Vikingarna skulle ha använt flugsvamp” och att ”Flugsvampen framkallade bärsärka-raseri”

Men det finns inte ett enda bevis för det här, varken skriftligen, i Eddan, i Heimskringla, i de Isländska Sagorna eller någon annanstans. Inga arkeologiska bevis heller. Så var kommer alla dessa befängda påståenden ifrån ? 

Man vet sedan länge, att den ende forskare som alls tagit upp hypotesen – som just hypotes, och han sade själv att det var en lös tanke, ett hugskott, alltså inte ens en teori – var Samuel Ödmann (1750 – 1829 ) som var lärjunge till Linné, och i sin ungdom bosatt på Värmdö i den Stockholmska skärgården, där han också idkade sitt eget vikingaliv och sysslade med överlevnad och naturstudier på naturens villkor. Ödmanns friluftsliv under bar himmel fick hoom att ådra sig den sk ”skärgårdsfrossan” eller malaria, som vid den här tiden var endemisk i Sverige. Några malaria-mygg finns inte i skärgården längre, men däremot finns enskilda ”myggholmar” och för den delen också öar med flera flugsvampsarter på, men dem bör man inte röra. Hursomhelst blev Ödmann i de sista trettio åren i sitt liv sängliggande, professor i Uppsala och tidvis mycket sjuk, men det hindrade honom inte från att vara prefekt för flera studentnationer, och dessutom en populär föredragshållare. Och så spreds missuppfattningarna om Vikingar och Flugsvamp ända fram till våra dagar.

Samuel Ödmann – Uppsala-originalet, kallad ”gubben i sängen” för sin hypokondri – var mannen som inbillade Världen att Vikingarna skulle hållit på med flugsvamp…

Det finns dem som skyller på samerna, och hävdar att samer skulle ha berusat sig på flugsvamp, eller att de fortfarande gör det, genom att dricka rentjurars eller sarvars piss. Rentjuren skulle då dö av svampgiftet, men diverse psykoaktiva ämnen skulle utsöndrats med urinen. Varje svensk Same eller person som är insatt i det här med samekultur kan nog enkelt vederlägga det påståendet, för det har aldrig någonsin förekommit minsta bevis för att flugsvampen skulle ha ingått i samekulturen heller.  Inte heller har man funnit några bevis för, att flugsvamp som berusningsmedel skulle ha förekommit hos finnarna, baltiska folk eller slaviska folkstammar inklusive ryssar.

Den enda uppgift, som jag hittat om den saken är en hänsyftning hos den minst sagt diskutabla forskaren Marija Gimbutas från Litauen, hon som avslöjats för diverse pseudovetenskapliga uttalanden om ”gudinnetro” på stenåldern och annat, något som alla seriösa vetenskapsmän avvisat. Gimbutas ska ha skrivit, att man i hennes barndom i Litauen, under Stalin-tiden använde flugsvamp blandad i vodka som ett slags ”fylle-booster” eller för att förstärka Vodkan, då man hade för lite av starkvarorna vid sina lokala bondbröllop. Allt annat bruk av flugsvamp kommer från Sibiriska folkstammar långt öster om Ural, dvs långt utanför Europa, och det är också där det rituella bruket av flugsvamp hör hemma.

Nej, Röd flugsvamp har ALDRIG brukats i berusningssyfte i Norden – men däremot av Sibiriska Schamaner

Detta var välkända fakta redan på 1700-talet, och Ödmanns tid, och för övrigt orsakar flugsvamp – samt andra berusningsmedel och gifter vanligen inte något bärsärkaraseri alls, eftersom de är prestations-sänkande, inte prestationshöjande. 

Redan den mycket kunnige Medicinhistorikern Matts Bergmark infogade ett kapitel om ”krigsmedel” i sin berömda bok ”Lust och Lidande – Om droger på gott och ont” från 1956, men också han avslog totalt ”Vikingahypotesen” om flugsvamp. Många arméer och folkslag har genom tiderna försökt få fram prestationshöjande medel för krigsbruk, men av dem hör flugsvampen garanterat till de allra sämsta, och något som inte fungerar. För övrigt är det inte alls bra med ett konstlat medel eller en drog som inger mordlust i krig – krigare i alla tider och i alla miljöer är alltid beroende av ett gott omdöme, förmåga att kunna orientera sig och ”rätt” avläsa situationer, och i det sammanhanget är ett drogrus det absolut värsta man kan ägna sig åt.

Ohejdat slaktande av krigsfångar eller civila är inte en eftersträvansvärd egenskap det heller, oberoende av vilket krig, vilken tidsålder eller vilka omständigheter vi talar om, för gör man så emot motståndarens folk, innebär det ju bara att samma motståndare kan ta till exakt samma taktik emot den egna sidan, och det tjänar man knappast på, inte det i långa loppet i alla fall. Som jag ska visa i ett senare blogginlägg var de sk ”bärsärkarna” inte alls speciellt omtyckta, och gjorde inte några större insatser varken i krig eller för den Nordiska kulturen, ens på de mycket få ställen där de framskymtar i saga-litteraturen.

Dessutom är krigare och arméer i alla tider beroende av disciplin, och det är just vad en drogpåverkad bärsärk inte skulle ha. Skall man utföra ett bakhåll eller ett eldöverfall, duger det inte att någon plötsligt reser sig upp och springer huvudstupa emot motståndaren, för det är oftast en mycket dålig taktik. Gott omdöme är kort sagt den viktigaste egenskapen som soldater och krigare alls kan ha, och det får man inte genom någon drog.

Det är bara Tunguser, jakuter, samojeder och därmed likställda, sibiriska folkspillror som alls använt flugsvampen, rituellt eller annars, och inte ens de var speciellt framgångsrika. Att man alls använde flugsvamp som berusningsmedel, eller ens kom på tanken berodde på att det på den Sibiriska tundran inte gick att få igång någon alkoholjäsning alls, eftersom det var kallt största tiden på året, och så snart ryssarna kom med sin ”Vodka-kultur” eller man fick ren sprit att tillgå, övergav alla folkstammar flugsvampen, eftersom den var alltför svår eller farlig att hålla på med, och nästan ingen flugsvamp-användande kultur finns alls kvar idag, och det är förmodligen lika så gott.

Urin-drickande lär ha förekommit bland jakutiska schamaner, och det finns också skrönor om att man ska ha tvingat krigsfångar eller slavar att äta flugsvamp, liksom rentjurar, och sen druckit deras urin, så att man fått berusningseffekten, medan krigsfången, slaven eller renen dog av njur- och leverskador. Men det finns mycket få belägg för den saken också. Troligen finns det väl en hel del förvirrade ”fornsedare” i världen, som sysselsätter sig med att dricka sin egen eller andras urin – något liknande antyds i berättelsen om skaldemjödets skapande – men jag tror knappast de kommer ha så stor framgång i detta, eftersom fornsed ju för det mesta inger både avsmak och äckel.

Så gör också flugsvamp. Bergmark har skrivit att det kallas ”det bakvända ruset” och att verkningarna beror på Muscarin, ett giftigt ämne av flera som finns i flugsvampen, men senare forskning efter 1950-talet visar, att processerna kring flugsvampsförgiftning är mycket mer komplicerade än så. Det börjar med att personen blir våldsamt illamående, får häftig lust att spy eller kräkas och sedan en intensiv, migränliknande huvudvärk, och dör man inte av njur- eller leverskador efter detta 4-5 timmar långa stadium får man skatta sig lycklig. Senare går huvudvärken över och man uppnår en viss overklighets- och lättnadskänsla, mest beroende på att man inte har så satans ont, eller är spyfärdig längre.

I detta stadium, säger Bergmark på sidan 31 i sin bok, kan det hända att man får ”en säregen överkänslighet. Den minsta beröring känns obehaglig, tickandet från ett armbandsur låter som domedagsklockor, det svagaste ljussken verkar bländande. Håller någon upp en käpp ett par centimeter över golvet och uppmanar den berusade att hoppa över, så kan denne ta våldsam sats och göra ett meterhögt språng. Salivavsöndringen blir kraftig, liksom vid epileptiska anfall, ” Sedan sjunker den förgiftade i djup sömn, och har ”black outs” eller minnesluckor.

Detta är alltså de ”värdefulla andliga erfarenheter” som ”fornsedarna” tror att de ska få ut, efter att ha berusat sig med flugsvamp. Överkänsligheten kan i och för sig utlösa raseri-anfall, men det kan vanlig alkohol också (hos personer med ”dåligt ölsinne” ) och detta är alltså upphovet till ryktet om bärsärka-gång.

Dessutom uppträder ofta makropsi eller mikropsi, alltså en synförvrängning, där man uppfattar föremål som jättesmå eller jättestora, och får svårt att bedöma avstånd, eller en motståndares storlek.

Att detta inte kan vara någon större fördel i strid, är självklart. Oavsett om man slåss med yxa eller svärd, eller ska skjuta med en pilbåge, till exempel, bygger ju hela striden på att man kan uppfatta avstånd och bedöma dem på ett riktigt sätt, och en krigare som tror att han slåss emot jättar eller ser sina motståndare som pyttesmå myror, är som man förstår inte mycket värd i strid i alla fall… berättelser om bärsärkar, som omedelbart faller i sömn efter att ha utfört sina bedrifter finns i de nordiska sagorna (Bödvar Bjarke i Rolf Krakes saga) men detta är också den enda likheten – det finns fortfarande inte ett enda hållbart bevis för att flugsvamp skulle använts som berusningsmedel i Norden, och hursomhelst är det tämligen verkningslöst, om man nu alls skulle försöka få fram bättre krigare på det sättet, vilket man INTE kan, av naturliga orsaker, som jag redan berört..

Den amerikanska armén provade amfetamin i Vietnam, och det finns arméer som försökt med Vodka eller till och med Spikklubba (blomman alltså, inte vapnet) men i intetdera fallet, gav det några bättre soldater. Allt vad vad man fick fram var bara hopplösa fyllon, eller värdelösa knarkare…

Anledningen till att flugsvamp inte är så särskilt populärt, ens ibland moderna knarkare, är just förgiftningsriskerna. Det finns minst ett fyrtiotal arter inom flugsvampp-familjen, lömsk flugsvamp, vit flugsvamp, brun flugsvamp, violett flugsvamp, grönländsk flugsvamp och så vidare, och alla liknar varandra, eller kan anta samma färgvarianter.

Det finns påståenden om att ”bara de vita fläckarna på flugsvampen” skulle vara giftiga, men så är det inte. Fläckarna kan dessutom tvättas bort av kraftigt regn, så att svampen liknar andra, och ätliga svamparter.

Man har konstaterat att till och med svampar som växer på samma ställe kan ha olika gifthalt, och ibland sitter det starkaste giftet i hatten, ibland någon annanstans. Och ALLA flugsvampar innehåller en enda stor cocktail av olika kemiska ämnen, inte bara muscarin, ibontensyra, muscimol och andra dåligt kända ämnen, varav en del är delvis hallicinogena, andra bara giftiga och skadliga, och andra utan verkan alls.

Detta gör – säger svampkännare och svampböcker, att man aldrig kan vara säker på hur mycket gift man får i sig, utan att effekterna av förgiftningen blir helt oförutsägbara, och det är förstås orsaken, att till och med de sibiriska folken ganska tidigt övergav flugsvampen som rusmedel – alkohol är kanske inte alltid så bra det heller, men man vet åtminstone hur man brukar reagera, hur mycket man får i sig, och när man ska sluta – men man vet aldrig med svamp…

Faktum är, att den svenska allmogen alltid avskytt svamp, och att man i långa tider undvikit ALLA svampar som livsmedel, eller annars. Även ”karl Johan svampen” som infördes under 1830-talets nödår, togs emot med stor misstänksamhet, och sådant kunde på sin tid duga ”för svin eller för herrskap” som mans a, man absolut inte för hederliga och arbetande människor. De flesta bondekulturer har också tyckt precis likadant, för i en bonde- eller jägarkultur kan man inte undvara några personer, och ingen kan tillåtas knarka ned sig eller supa ned sig, åtminstone inte alltför ofta, eftersom alla måste lära sig att arbeta för hela samhällets gemensamma bästa, och så borde det också vara idag, även om diverse personer verkar ha glömt bort den saken.

En del källor påstår till och med, att flugsvamp skulle vara ogiftig och kunde ätas, om man bara förväller den noga, eller kokar den. Problemet är bara, att ungdomar och dumskallar som lockas att experimentera av oansvariga källor som dessa, ofta råkar illa ut i alla fall – eftersom de inte vet hur mycket de ska koka svampen, eller vad som ens händer om de bara på måfå ger sig ut i skogen för att leta flugsvamp, och sedan gör mjöd på den…

Sk ”svampbröd” och liknande brukar delas ut på diverse ”fornsediska” sammankomster. Blir ni bjuden på sådant – ät det INTE (svampmannen på bilden har inget samband med vad som beskrivs i denna artikel)

Idag finns också en mycket rikhaltig propaganda och litteratur om flugsvamp, som sprids på nätet, och de är oftast skrivna av ”fornsedare” och andra kriminella element. Jag ska inte länka till någon av dem, eftersom jag inte vill uppmana någon till narkotikamissburk, eller förleda någon till det. Exempelvis sprider man missuppfattningen, att små björnar i skogen skulle berusa sig med svamp, ungefär som våra tidningar om höstarna fylls av allehanda klipp om älgar som ätit för mycket rutten och spontanjäst frukt, och då blivit fulla och galna, samt gått bärsärk i en och annan villaträdgård. De flesta djur avskyr naturligt alkohol och förgiftning, och en björn som betedde sig på det sätt som klippet nedan (med en falsk, in-photoshoppad fjäril, troligen tillagd av galna hippies och drogromantiker) skulle sannolikt antingen spy rätt ut, eller också avlida. Djur lär sig tidigt vilka växter eller svampar de ska undvika, och man har i verkligheten aldrig sett dem berusa sig själva, som detta arrangerade klipp visar.

I ”forn seds” barndom, kring 1992, vet jag ett par personer, som experimenterade med flugsvampsmjöd. Låt oss kalla en av dem för Abbyjerry. Denne lånade under rusets inverkan en skarvyxa, och slog den i bordet samt sin egen tumme med en sådan kraft, att yxeggen gick in i benet och blodet sprutade ut i pulstakt, men asfull, som vederbörande var, kände han inte ett dugg av smärta, utan tvingades glatt lallande in i en taxi och vidare till Södersjukhusets akutmottagning, där han berättade vitt och brett om sina äventyr och blev tejpad och inte sydd, eftersom akutpersonalen inte ville slösa någon suturtråd eller vidare omvårdnad på just honom.

”Careful with that axe, Eugene !”

”Känn din fiende” lyder ett svenskt ordspråk, och jag kan erkänna att jag själv – i Brighton, 1987 – saken är längesedan preskriberad enligt alla länders lagar – faktiskt provat flugsvampsmjöd själv. Jag kan inte alls säga, att det gjorde mig annat än sjuk och full, och det gav inte några ”värdefulla andliga erfarenheter” alls, annat än en väldigt otäck fylla. Saken var den, att jag hade mött en vansinnigt ovanlig, i Skottland bosatt Engelsman, som hade dille på Michael Moorcocks ”Elric” böcker (om en albino till fantasy-hjälte, tillika knarkare och bärsärk i en och samma person) och faktiskt hade vissa, om än ytliga insikter i det här med Asatro och Nordisk Mytologi. Men, vid det tillfället var jag inte ens tretttio fyllda, och hade betydligt sämre omdöme än nu..

Fantasy-litteraturens berättelser om ”drug-induced berserkery” kan vi också glömma…

Alltnog, han ansåg sig vara en god löpare, och sade att han på skotska hedar lyckats springa 20 km på mindre än timmen, allt beroende på sitt hemgjorda flugsvampsmjöd. hans fru hade senare hittat honom, galen och full, liggande halvnaken i ett dike; och där hade han väl frusit ihjäl eller i alla fall fått en kraftig förkylning, om han inte hittats i tid. På den tiden var jag en bättre löpare än nu, så vi slog vad om att dricka en hel liter var, och sedan ge oss ut på en kapplöpning från Brighton till mynningen av floden Adur, och sedan tillbaka igen, en sträcka om sådär 12 kilometer.

På ditvägen ledde jag enkelt, och sprang ifrån engelsmannen med flera hundra meter, men sen kom vändningen, då fyllan och svampen började sätta in. Tillika fick jag problem med makropsi, ett av de klara symptomen på flugsvampförgiftning. Det började med att ljusen från Brigton Pier blev alltmer suddiga i nattmörkret, och att stenarna på stranden började växa och växa, till synes, till slut var de stora som klippblock, och tycktes falla över mig från alla håll..

Jag kan inte säga att det var någon trevlig, eller ens värdefull upplevelse. Jag hittades omkringragglande på stranden vid piren några timmar senare, då jag vederbörligen fått stryk i kapplöpningen och förlorat, därför att jag inte var van vid kronisk förgiftning på flugsvamp, och släpades med till någon dålig bed & breakfast någonstans, där hyresvärdinnan informerade de i rummet sovande om att extra hundar sov över gratis, men att människor måste betala. I mitt drogpåverkadde tillstånd undrade jag en stund över vilken djurart jag egentligen tillhörde, men detta symptom gick över på tjugo minuter, ungefär.

Droger är inte alls värdefulla, flugsvamp användes inte i Norden, och något bärsärka-raseri får man knappast av flugsvamp. ”Fornsederi” är bara att undvika, och det finns en del människor, man bör avsky liksom pesten. Och detta är allt som lärs ut ur denna artikel. Döm nu själv, om det är någon ”värdefull erfarenhet” eller inte.

 

Fornseden och Drogerna (del 4) En summering… (inlägg från 11 September 2017)

Själv är jag väldigt, väldigt ”straight edge” ifråga om Asatro, och alla andra religioner också, som alla nog förstår. Jag anser nämligen, att droger inte har ett enda förbannat dugg inom något samfund, någon religiös, andlig eller livsåskådningsmässig sammanslutning att göra överhuvudtaget, eftersom alla sådana samfund och sammanslutningar har ett ansvar inför sina medlemmar. Som goda medborgare i det här landet är vi skyldiga att följa Svea Rikes Lag, och det är allt som egentligen finns att säga om den här saken.

Svensk Narkotikalagstiftning är nämligen klar och entydig.

Detta gäller dock inte det sk ”Samfundet Forn Sed” vars inställning till narkotika och liknande är högst oklar. Flera av dess sk ”godar”, ”rådsgydjor” och allt vad de nu kallar sig, har som en viss Henrik Hallgren i Stockholm sagt, att narkotika och giftväxter skulle ge ”värdefulla andliga erfarenheter”, dock utan att säga exakt vilka värdefulla erfarenheter man i så fall anser sig vinna av sådana preparat. Inte en enda gång på tio år, har detta underliga samfund på ca 40 aktiva kunnat förklara var de står i frågan, och om de egentligen tänker följa svensk lag eller inte. Kanske följer de bara lagen ibland, av och till, lite hipp som happ, precis som det är med nästan allt vad de företar sig.

Vem valde alla dessa galna sk ”rådsgydjor” och annat patrask, som säger sig kunna tala för oss alla ? Jag valde dem inte, i alla fall…

I våras fick vi se deras blot med människoblod och självskadebeteende vid Uppsala Högar. UNT och andra tidningar skrev om den fadäsen, och genom ”Fornsedarnas agerande”, är hela den Hedniska rörelsen i Sverige nog utskämd som den är.

Inget annat samfund, ingen kyrka, ingen andlig organisation alls i hela Sverige agerar som ”forn sed” och dess fullkomlig oansvariga ledare. Inte de kristna, för man kan inte säga att droger spelar någon större roll inom kristendomen. Visserligen praktiserar de kristna rituell kannibalism i symbolisk form (de kallar detta för ”Nattvard”) och har andra avskyvärda bruk för sig, som tvångsrekrytering av spädbarn in i deras religion och samfund (något de kallar för ”dop”, alltså ett slags religiös doping och en artificiell höjning av medlemstalet genom rekrytering av individer, som inte ens är kapabla att välja själv, eller ens veta vad de väljer för något) men narkotika avstår de faktiskt ifrån, och det hedrar ju dem trots allt.

Man kan inte heller säga att något Islamskt, judiskt, buddhistiskt eller annat samfund i Sverige inte skulle följa lagarna, men i fallet ”Forn sed”, ja där svävar alltså själva rörelsens ledare åtskilligt på målet, och håller på med helt oansvariga saker. Särskilt som man också säger sig vända sig till ungdomar, riskerar man att hamna hur snett som helst, och att inte en enda gång på tio år kunna uppvisa en klar policy, eller orientera om var man egentligen står, är också djupt oansvarigt. Ett sådant samfund borde enligt mitt förmenande inte existera alls, och det vore nog också bra, om vårt lands Polis och rättsvårdande myndigheter kunde ingripa emot de sk ”örtvandringar” som den sk ”rådsgydjan” arrangerat i Stockholmstrakten, där diverse svampar och blommor för dagen lär ha plockats, enligt flera samstämmiga vittnesuppgifter som kommit mig till del.

Nordiska Asatro Samfundet däremot, har en motion inlämnad om att kategoriskt förbjuda allt bruk av droger vid alla sina blot, gillen, möten och sammankomster i övrigt.

Det är skillnad, och de flesta av oss vill inte ha med ”Forn Sed” att göra.

Vill vi att vår tro ska kunna växa och finnas inne i dagens samhälle, gäller det att tydligt visa var man står. Vi måste kunna tillse, att lagarna följs, och att det inte blir fler ”övertramp” av den natur som vi sett både i Uppsala i Påsk, och under hela sommaren därefter.

Det finns ett drogfritt alternativ inom Hedendomen. Vi ska inte behöva kopplas samman med allsköns flum och narkotikabrott !

”The Yule Log” – och effekten av ”Forn Sed” och Idegranar… (inlägg från 10 januari 2018 )

ör ungefär ett år sedan inträffade en uppskakande händelse i England, som uppmärksammades av inget mindre organ än den högst ansedda tidningen The Sunday Times – och den har just den här Julen utlöst en störtflod av olika, mer eller mindre oseriöst formulerade och faktamässigt mycket svaga inlägg, på alla sorters nätforum, sociala media och Hedniska bloggar av alla de slag. Främst gäller det naturligtvis så kallade Wiccaner – anhängare av en delvis konstlat skapad form av keltisk hedendom utan större historisk eller kulturell förankring – men även sk ”fornsedare” (främst i Sverige, men även utomlands, eftersom folk som tror på deras vantolkningar och missuppfattningar även där – sorgligt nog, som vi ska få se…)

En krans åt en död kamrat… Ja, det skulle vi kanske unna oss, men…

Före detta menige soldaten Petr Smisek, 42 år gammal (ej att förväxla med den betydligt mera kände 38-årige tjeckiske fotbollsspelaren med samma namn) hade blivit lurad av ”fornsedare” i sin bekantskapskrets. De här personerna hade slagit i honom, att det skulle gå att uppnå ”hälsobringande effekter” genom att röka barr av idegran – och efter att ha svalt några barr, försökte han också mycket riktigt stoppa sin pipa med idegransbarren, och börja röka dem…

Men se – det skulle han aldrig ha gjort !

Idegran (taxus baccata) innehåller nämligen det starka giftet taxin, ur vilket cellgiftet taxol framställs, och det är ett dödligt gift, för vilket inget antidot eller motgift finns. Smisek drabbades av kramper, andningssvårigheter och till slut slutade hans hjärta att slå. Det blev en mycket plågsam och utdragen död. Så kan det gå när kunskaper folk haft i alla tider förvrids, eller glöms bort.

Lyckligt nog – får vi trots allt säga – kom Mr Smiseks gode vän David Kissimonyi (troligen från Ungern eller Slovakien, eftersom detta efternamn är ganska spritt i de länderna) på oförmodat besök. Han lyckades snabbt göra efterforskningar på internet, kontrollera vederhäftiga källor och sätta igång med CPR eller hjärt-lungräddning, vilket han gjorde ända tills räddningspersonalen kom fram. Men – det var ändå försent. Smisek dödförklarades på ett brittiskt sjukhus, redan samma dag.

Givetvis – som nästan alltid där ”fornsedare” varit framme – hittade man svaga spår av cannabis i den dödes kropp, även om detta inte var den direkta dödsorsaken.

Jag har berättat om den här sortens drägg för er förr, och vad oskickligt experimenterande med sk ”läkeväxter” eller ”kryddor” kan ge upphov till. Jag har berättat om händelser i Laholm i Sverige, Handeloh, Tyskland, vid Uppsala Högar och så vidare – också sånt som jag själv tyvärr fått se och bevittna med egna ögon, från diverse personer som säger sig vara ”spirit guides”, ”sedföreträdare”, ”rådsgydjor” som anordnar ”Örtvandringar” i Nacka-reservatet  och gudarna vet allt vad det är. Man ska inte och får inte plocka örter i ett naturreservat, nämligen.

Jag vill varna er alla från att överhuvudtaget umgås med den sortens personer.

Ta inte emot ”råd” eller ”andlig vägledning” från personer som säger sig syssla med ”forn sed” – för då vet man aldrig hur det slutar.

Remember pvt Smisek.

Det senaste man kan läsa på de här personernas bloggsida – det rör sig om ett litet gäng på 10-12 personer under ”rådsgydjans” ledning – är att olika sorters gudar ska kopplas till olika sorters mat eller sk kryddor – ”Brising” i Brisingamen skulle vara ”kodord” för hasch – – och att Freja skulle stå för ”lin och lök” till exempel – fel i sak – eftersom detta är en förvrängning av skyddsformeln ”lina laukar” vilken alltid förekommer i förbindelse med originalkällor som handlar om Frej och andra manliga gudar.

VARNING – Ta INTE emot ”red berries” , sk ”saft”, mat, dryck osv om du rör dig i ”fornsediska” sammanhang.. VET du ens vad de här personerna kan få för sig att bjuda på ??

Vilken armé Mr Smisek tillhört, eller utbildats av, framgår inte av artikeln i anrika The Times, men troligtvis var det väl inte den brittiska armén, som oftast innehåller mycket väl utbildade och drillade soldater, låt vara att de flesta ”privates” eller meniga där ofta kan vara fd fotbollshuliganer, eller personer av mycket enkel bakgrund, helt utan någon utbildning alls. Men, det har brittiska armén nästan alltid råkat råda bot på genom sina Sergeant Majors eller skickliga underbefäl,  som ända sedan slagen vid Crecy och Azincourt – där pilbågar av idegran – det var på 1300-talet – också användes. Högre upp finns universitetsutbildade gentlemen eller vana kompanichefer, oftast med kaptens eller majors grad, som ofta är påfallande väl utbildade i historia och andra ämnen. Denna tingens ordning har alltid visat sig vara ett alldeles utmärkt sätt att sköta en armé på, och Engelsmännen har genom århundrade efter århundrade vunnit nästan alla krig de valt att utkämpa, inklusive Falklandskriget, två världskrig och många internationella insatser.

Tydligtvis läste inte Mr Smisek NATOs manualer för sk ”Rangers” eller så var han ingen jägarsoldat, precis. Han var ensam i främmande land, och hans gode vän kunde inte rädda honom.  Ifall han bara läst något såpass enkelt som den svenska ”Handbok Överlevnad” hade han kanske klarat sig, för i den står vilka växter som kan vara farliga att förtära – även om den kände överlevnadsexperten Lars Fält inte nämner just idegranen. Det är ett fel, som vi kanske ska rätta till i nästa upplaga. NATO-manualerna är uppbyggda på ett annat vis, det vet jag av egen erfarenhet – eftersom jag delgetts och studerat dem. De innehåller också information om hur man använder växter, träd, buskar och annat sådant som anfallsvapen, samt hur man förgiftar hela samhällen och dussintals människor. Det vill jag inte lära ut, och inte visa er, men ifråga om Idegranar har en hel del sann – och helt falsk – information redan läckt ut – och det är som sagt för sent för de redan döda.

En av de många missuppfattningar och förvrängningar som spritts ut på sista tiden, är att det skulle vara livsfarligt att använda idegran till ”Yule Logs” eller så kallade ”Julstockar” – alltså de stora vedträn som man enligt anglosaxisk folktradition bär in i stugorna för att elda med under hela julen. Den sedvanan har förekommit också i Tyskland, Frankrike, hela Baltikum och Värmland, Dalarna och troligtvis hela Västsverige

Hela skogssektorn i Sverige vet bättre besked – Idegransved är inte alls farligare att elda med än något annat svenskt träslag.Får man allergiska besvär av röken från kvistar och liknande, så märker man nog det omgående, och det gäller att man lär sig att elda på rätt sätt, särskilt vid matberedning – där idegran kan undvikas, pga dess sällsynthet. Sunt förnuft kan förmodligen också användas.

Man kan naturligtvis bli kolmonoxidförgiftad av dåliga spisar, sant nog – och barr, torra kvistar och fröna av idegran är också giftiga, men det gäller inte honkottarna, eller idegranens röda ”bär” som inte alls är giftiga – så länge man bara äter upp själva fröhyllet, men spottar ut själva fröet… som alltså sitter innerst i själva bäret. Sväljer man fröna, däremot, händer det saker – och därför ska man inte äta eller förtära idegran alls, men att elda med virket och göra knivskaft, pilbågar, pilar osv är fullständigt ofarligt.  (idegranens ytved och kvistar kan vara ytterst hårda, kärnveden däremot är ganska lös) och till och med musikinstrument – ja allt har tillverkats av idegransträ, och därav har man inte sett några negativa effekter. Lutor av idegran påstås vara sällsynt välljudande, säger musikerna. Också välbalanserade och intelligenta personer – Mr Smisek hörde kanske inte till dem – har däremot prövat på bären – av okunskap – och dött… tragiskt nog för deras anhöriga…

Svenska Rådjur däremot, påstås ha kunnat beta av hela idegranshäckar, och fåglar löper ingen risk av  fröna som kommer ut helt osmälta. Idegran har visat sig döda kor – som har lägre intelligens, likt alla växtätare – och har även påståtts orsaka ”hästdöd” i Skellefteå. Björnar och andra högre däggdjur ratar idegran, och äter inte dess bär, eftersom de lär sig av egen erfarenhet vilka bär som är ätliga, och vilken sorts varelser man inte kan lita på. Med människors vett, är det visst sämre beställt. Ofta låter de sig lockas av ”grupptryck”, fake news och dåliga råd…

”Vi har en mans vett, men tolv mans styrka”  – Idegranen I Idets Ingång Inskränker Inte Idyllen Innerst Inne…

Redan giftinformationscentralen kan också ge klara besked om det här – så varifrån de egendomliga osanningarna  om själva veden kommer ifrån, vet man inte. Jag har visserligen sett en rapport från Penn State-Universitetet i USA, som i en snabb test tyckt sig konstatera, att giftet taxin kan anrikas också i de finare rötterna, och att ”hobbyists” eller krukväxtodlare, bonsai-experter och andra egendomliga personer skulle undvika att ha idegran hemma av den orsaken – barn kunde ju få för sig att tugga på rottrådar eller tandpetare – och vad är dessa ”fornsedare” och narkomaner, annat än oansvariga barn ?

Själv har jag andra och sundare hobbies – en av dem är att vara ”skaftsmed” som det står i Eddan, eller knivmakare på amatörbasis. Mina knivar – med handsmidda blad i ädelstål från Norge – eller vanlig maskintillverkad vara från Frosts Knivar i Mora – är inga jaktknivar, lappknivar eller konstverk, det måste jag erkänna. Jag har dem att rista runor med, och handtag i körsbärsträ eller idegran passar alldeles utmärkt. Man kan köpa engelsk idegran, t ex – från sakkunniga trävaruhandlare.

Knivskaften har jag alltid använt ”full tang” eller blad med lång tånge till – eftersom det ändå är säkrast. Man behöver inte borra snett eller vricka med en borrmaskin för att få in skaften – det går lika bra att bränna ut en kanal i skaftämnet med en lödkolv efter att man borrat ett rakt hål – och visst ryker det, och spånorna far – men idegransträet i sig är inte farligt, ens som sågspån – efter vad jag har märkt.

Knivskaft av idegran, gullregn och liknande träslag är inte farligare än andra skaft. Idegranspilar är inte förgiftade, men välskjutande.  ”Var aldrig skaftsmed eller sko-smed åt någon annan än dig själv – för om skon klämmer eller skaftet blir snett – ja då önskas ont över dig !” (Havamal, 126 strofen)

Det finns många myter om idegranen, och den har haft central betydelse för många hedniska kulturer. Redan romerska författare varnade för dess giftighet, och som namnet baccata antyder, antogs den ligga bakom Maenadernas dionysiska raseriutbrott, där de slet sönder alla människor de fick tag på, i ”sparagmos” – en annan ”fornsedisk” rit.

”Askr Yggdrasils” eller själva Världsträdet, var inte en Ask, som många tror – utan kanske en idegran – ordet askr på norröna kan beteckna vilket träslag som helst, och är en generisk beteckning, har man påpekat. Särskilt på engelska kyrkogårdar har man påträffat träd som påståtts vara 3000 år gamla – inte alls de äldsta träden i Europa, eftersom Sverige har granar som är minst två gånger äldre än så. Kristna i England har till och med påstått att Idegranen skulle vara det träd som deras helt fiktive frälsare korsfästes på, trots att det inte alls växer i palestina, som inte är ett enda spår heligare än andra länder.

För Engelsmännen – där idegranen kan bli ett flera meter tjockt träd – är idegranarna – som i flera fall konstaterats vara planterade av hedningar och är långt äldre än de kyrkor som byggts vid dem – av åtskilligt kulturhistoriskt värde, och det ska man komma ihåg.

Ja, den engelske 1600-tals botanisten Robert Turner skrev till och med:

“If the Yew be set in a place subject to poisonous vapours, the very branches will draw and imbibe them, hence it is conceived that the judicious in former times planted it in churchyards on the West side, because those places, being fuller of putrefaction and gross oleaginous vapours exhaled out of the graves by the setting sun and sometimes drawn by those meteors called ‘lgnes fatui’, divers have been frightened, supposing some dead bodies to walk, not that it is able to drive away Devils as some superstitious monks have imagined.”

De kristna – i sin bisarra dumhet och vidskepelse – trodde att djävlar, gastar, spöken och så vidare skulle omge idegranarna, och flockas kring dem.

I Norden bodde Ull, jaktens och Vinterns gud i Ydalarna – dalar fulla av idegran – det bästa virke för pilbågar man kunde önska sig.

Det är inte svårare att se vem som hade en sundare livsföring, och vem som hade mest rätt.

Ett par sista ord till Mr Kissimonyi – ungrare, slovak eller tjeck – vad slags landsman han än må vara. Civilist, eller före detta soldat.

Du gjorde rätt, som försökte rädda din kamrat. Ironiskt nog såg jag min egen far dö efter behandling med just taxol och andra cellgifter – framställda av idegran – och jag utförde också hjärt-lungräddning på honom, men utan att lyckas – för emot dumhet och brustna hjärtan kämpar både gudar och människor förgäves, tycks det.

Ordföranden i samma svenska New Age-sekt som jag nämnt här ovan, förolämpade för två veckor sedan en nära vän till mig, som nyss mist sin egen bror. Det skedde på ett mycket taktlöst och fult sätt, dessutom, offentligt och på sociala media. De här personerna förstod inte ens, att hon hade sorg; utan fortsatte försöka ”bearbeta” henne på olika sätt.

Just därför står min bedömning fast. Man ska inte umgås med ”fornsedare”.

Man ska inte ägna sig åt sådana saker som de ägnar sig åt – men som min gamle kompanichef – en svensk överstelöjtnant – en gång sa till mig – kring dödsfall och begravningar – ”Döden kan vi inte hindra, men det är aldrig försent att visa de efterlevande en smula respekt”

Också i döden kan de vi saknar – och vars vänner vi faktiskt varit – få en krans – låt vara inte av idegran, för i fallet med Mr Smisek, vore det nog mindre lämpligt att lägga på kistan, ifall det nu blev kistbegravning, med hedersbetygelser. Man kunde – by Jove ! – välja Silvergran istället. Gentlemän emellan, and if I may be so bold; Sir: You have already notified his next of kin, I do suppose, Sir Major, Sir !

Brittiska journalister, förresten, skriver ofta taktfullare, sakligare och korrektare än de svenska – men det beror förmodligen på deras belästhet och intelligens. 

UNT rapporterar: SLUTLEKT vid Gamla Uppsala ! Fastighetsverket sätter ned foten !! (inlägg från 29 Januari 2018)

UNT, Upsala Nya Tidning, rapporterar idag att Fastighetsverket och Gamla Uppsala Museum gemensamt ”satt ned foten” vad det gäller Uppsala Högar. I framtiden blir det förbjudet att gå upp på högarna annat än i samband med Visningar, ett beslut som jag själv i egenskap av Asatroende och ansvarsfull hedning faktiskt välkomnar. Slitaget på högarna har varit mycket stort, och särskilt förra påsken förekom där saker som absolut inte borde få förekomma på platsen, i och med att såkallade ”fornsedare” kom dit och betedde sig störande och olämpligt under själva Påskdagen, och sysslade med blodsoffer och annat – förargelseväclande beteende med andra ord, och något snart sagt alla ansvarsfulla hedniska grupper i landet, inklusive NAS (Nordiska Asa Samfundet, med mer än 750 medlemar) aktivt tagit avstånd ifrån, så vitt jag vet.

Konsert för Rakad Apa (aprak !) Näverfiol och Träskoflöjt. Blodsoffer och Blodsbröllop i regi av ”Andens Tattarfölje” – Så kan det gå till när ”Forn Sed” håller sig framme…

Gamla Uppsala har i och för sig utstått mycket slitage, nedskräpning och olämpligt beteende genom åren. Det är inte första gången UNT rapporterar om slitaget, och man kan notera att också nynazister (i andra ändan på den politiska skalan, men lika extrema som någonsin ”forn sed”) på 1940-talet ska ha hållit fackeltåg där, katoliker skall ha rest olagliga altaren och monument, som alldeles definitivt inte hör hemma på ett svenskt fornminne, enligt Kulturmiljölagen, motorcross-entusiaster skall ha kört enduro upp och ned för högarna, BMX-cyklar har synts till där, och snorungar av alla sorter har åkt pulka ned för högarna, något som inte alls hör hemma på ett gravfält, och knappast vittnar om någon större respekt för platsen där det svenska riksgrundandet en gång skedde.

Nu har Fastighetsverket äntligen tröttnat på allt slitage, och ”satt ned foten”. Högarna får stå avspärrade med staket, och i fortsättningen blir det inte tillåtet att gå upp på dem utan guide – ett klokt och framsynt beslut, med tanke på alla fula och svårläkta sår som bildats i landskapet.

Sviter efter BMX, pulkåkande och allmänt ”fornsederi” – Fula sår som aldrig läks….

Det var i påsktid förra året som en bröllopsceremoni, iscensatt av ”Samfundet Forn Sed” plötsligt spårade ur, enligt vad UNT också rapporterat om, liksom jag själv i den här bloggen. De agerade började skära sig själva med kniv, och idka vad som såg ut som ett rent självskadebeteende – varför vet man inte, men det kan noteras att det rörde sig om ganska unga personer, antagligen påverkade av någonting dessutom, som kanske inte så noga visste vad de gjorde. Dåligt omdöme, med andra ord, och något som orsakade stor skada för hela den hedniska rörelsen i Sverige – inte minst när det kom i tidningen dagen efteråt.

Man kan ju fråga sig, varför den person som skulle vara ”Gode” eller Ceremoniledare lät det här fortgå, och inte avbröt alltihop. Enligt uppgifter på dennes hemsida (som jag inte tänker länka till, av rena hänsynsskäl emot den ansvarige) påstår sig personen ifråga vara ”expert” och ”van” på att arrangera liknande bröllop, vilket minst sagt låter märkligt. Hör det till någon normal ordning – oavsett vilken religion man nu har, eller vad man säger sig tro på – att stå och skära sig i fingrarna, när man ska fira bröllop ?. Jag kan inte tro det, i alla fall, och jag har trots mer än 30 år i Sveriges Hedniska kretsar inte hört talas om, att det skulle gå till såhär utflippat eller urspårat en enda gång… Uppenbarligen var det här ett verk av personer som inte riktigt förstår vad de pysslar med, och som inte kan arrangera några vackra eller stämningsfulla ”blot” eller ceremonier överhuvudtaget – och man frågar sig då vad de alls gör på platsen. Hade de förresten markägarens eller muséets tillstånd för sina förvirrade utklädningslekar, med störande trummor, tutande, tingel-tangel  och annat ”hålligång” ?

Ska man alls fira bröllop vid ett så centralt fornminne som Uppsala Högar, kan det ju göras med förstånd, omdöme och elegans. (fotokälla, se här)

Har man nu ett slags svårförklarlig lust att stå och skära sig,  kladda med mensblod och andra liknande saker när man firar bröllop, ja då tycker jag faktiskt att man kan göra det hemma hos sig själv, för på offentliga platser där turister och barnfamiljer vistas, skall sådant inte behöva förekomma. ”Forn Seds” fortsatta närvaro på platsen är helt oönskad, och får nog ses som förargelseväckande – det är det fler än jag som tycker. Ingen hade väl protesterat om det skedde på avskild plats, eller på mark som de här ”tomtarna” själva ägt – om de nu alls har någon… Men på ett första klassens turistmål, och dessutom offentligt, på en välbesökt helgdag av betydelse också för kristenheten, som ju har en kyrka alldeles bredvid… nej… det finns inga ursäkter för de här sakramentskade dumheterna… Såhär gör man bara inte, och man kan heller inte kalla sig för såvärst hederlig, om man alls ägnar sig åt något sådant..

”Den maskerade proggarens oändliga Jam-session… ja, är det inte liksom lite ”forn sed” över det hela ??

I sanningens och rättvisans namn skall det väl nu konstateras, att det kanske inte bara är i Sverige och Gamla Uppsala man haft problem med liknande saker, antingen det nu varit oansvariga och oseriösa ”nyhedningar” som inte riktigt vet hur man skall bete sig offentligt, eller andra klåfingriga besökare, som inte kan lämna monument och fornminnen ifred.

På Island föreslog Miljöministern förra året ett absolut förbud att arrangera sammankomster vid Thingvellir utan tillstånd vilket är nödvändigt, eftersom Thingvellir – platsen för Islands enande – ju är lika viktig som någonsin Gamla Uppsala för oss svenskar, och dessutom ligger inne i en Nationalpark. Gamla Uppsala är en del av ett naturreservat, och där gäller en skötselplan, som är fastställd av Länsstyrelsen, vilket också är värt att beakta. I det isländska fallet komplicerades saken av att skarpa lavabranter omger platsen, från vilka oförsiktiga barn och besökare kan ramla ned – och vad är väl ”fornsedarna” annat än klumpiga, oansvaiga barn, förresten ?

Jag själv har också skrivit om Thingvellir-fallet tidigare – men det är sannerligen inte det enda…

Vid Stonehenge i Storbritannien har det förekommit allvarliga fall av nedskräpning och vandalisering i samband med att fullt seriösa brittiska druidordnar (som trots allt finns) och allvarligt sinnade hedningar försökt fira Midvintersolståndet och Midsommarsolståndet där, enligt vad ansedda tidningar som The Telegraph och andra vet att rapportera.

Också där har det varit ”fornsedare” och andra i hedendomens fula svans, som  ”rökt på” och sedan lämnat sina ”visitkort” i landskapet. Sjuka människor utan heder, helt enkelt, eller felåkta och vilseförda ”andliga sökare” – ja, man kan ju bara undra..

Vid Externsteine i Tyskland, slutligen – ett område som är förklarat både för Natur- och Kulturskyddsområde och tillhör ett av det landets mest berömda kultplatser, har det tyvärr också förekommit ”fornsederi”. De egendomligt formade kalkstensklipporna, som liknar Gotlands Raukar, blev redan på medeltiden svårt vandaliserade av kristna, som ju inte kan låta vackra saker från andra kulturer vara ifred – men de berömda klipporna, grottformationerna och minnena från forntiden finns kvar ännu – trots hippies och andra, som försökt hålla stora braj-fester på platsen, så sent som på 1990-talet – liksom ”forn sed” i Sverige – som dock ihärdigt fortsätter neka till alltsammans – trots bevis i UNT, slitskador, vittnesmål och alltsammans. Externsteine har jag själv också besökt, och jag kan gå ed på, att det är en mycket vacker och sällsam plats, som likt Gamla Uppsala förtjänar att bevaras åt eftervärlden.

Nu har Fastighetsverket och Uppsala Museum gripit in, som sagt – och så blir det nog bäst… Det är en ren skyddsåtgärd från samhällets sida..

Slutligen bör det sägas, att det finns enklare, värdigare och bättre alternativ till ”Samfundet Forn Sed” och vad det nu håller på med. Jag själv har hållit ett Midsommarbröllop vid Gamla Uppsala så sent som förra året (se under ”Bröllop” i artikelarkivet ovan) och lagt ut hela ceremoni-texten dessutom. Inget kladdande med blod eller något ditåt behövdes – för så gör man inte, som sagt.  Dessutom hölls hela arrangemanget utanför Fastighetsverkets mark, utanför själva fornminnet, och på en plats som Gamla Uppsala Museum fått vara med och godkänna.

Så kan man också gå till väga – ifall man nu har folkvett och omdöme nog, vill säga.

I vilket de Asatroende ifrågasätter ”fornsederiet” (inlägg från 6 April 2018)

 

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det här är en personlig blogg, och som varande en sådan tangerar den olika ämnen, uppsluppna så väl som allvarliga. Gårdagens inlägg var menat att vara av de mindre allvarliga, mer satiriska sorten – och förvisso kan man tänka och filosofera ganska mycket över media, och vilket bruk media och en hel del personer gör av vissa symboler – ibland med den största orätt.

Jag är långtifrån den ende som har tänkt kring dessa ämnen. Nordiska Asa Samfundet har tidigare protesterat emot diverse nynazisters missbruk av Tyr-runan, och har igår även sänt ett officiellt brev med frågor, och en hemställan om förklaring i skrift, till en del mycket märkliga uttalanden som gjorts av företrädare för det såkallade Samfundet för Forn Sed. Personerna bakom det rubricerar sig lögnaktigt som en icke-politisk rörelse, men hela dess styrelse har klara kopplingar dels till Miljöpartiet, och dels till en hel del grupper inom den sk ”autonoma” vänstern, vilket man dock officiellt förnekar. Ändå har de här personerna iakttagits på våldsvänsterns demonstrationer, och man måste i så fall fråga sig, vad de gör där – är de medlemmar eller blott ”sympatisörer” ? Och varför vill de hela tiden koppla ihop Tyr-runor med homosex ?

Nynazister eller New Age ? Båda de här grupperna missbrukar Tyr-runan, och använder den på ett helt felaktigt sätt…

”Forn Seds” fåtaliga utövare påstår att runorna skulle vara ”tomma” symboler, som de har rätt att använda precis hur de vill, helt utan logik eller sammanhang. Ändå är det känt, att Tyr-runan som symbol för det första är ett skrivtecken, som betecknat precis samma språkljud sen skapandet av den äldre runraden under det första århundradet av vår tideräkning ända fram till dess att de sk ”dalrunorna” slutade användas en bit in på 1900-talet. Genom mer än 1700 år av kulturarv och historia har denna runa – och alla de andra – haft sin alldeles fasta och klart definierade betydelse – och nu vill nazister och vänsterslödder förstöra allt det här. Och de börjar med det tecken som står för Tyr, rättvisans och stridens gud. Kan man tänka sig något falskare, äckligare och mer motbjudande än denna extremistiska drägg ?

Sajten ”Allmogen” har nyligen avslöjat vilken politisk rörelse som ligger bakom det här, och hur företrädare för den rörelsen också sagt att ”makten över kulturarvet är makten över historien” – något som alla makthavare och despoter vetat i alla tider. Mönstren känns igen, som sagt; men nu citerar jag ordagrant, ur NAS officiella protestskrivelse:

Varje någotsånär bildad person, vars intelligens överstiger en treårings, vet att det finns symboler med fast och vedertagen betydelse här i världen, som bestått i tusentals år. Det kristna korset är till exempel en sådan symbol, Torshammaren en annan, och Buddhismens åtta-ekriga hjul är en tredje. Respekt för andra kulturer – eller vår egen – kräver också respekt för de här symbolerna – annars har man ingen kultur överhuvudtaget, och är inte längre värd att betrakta som en social eller mänsklig varelse; då man uppvisar en fullständig, ja närmast skrämmande brist på kulturell förståelse. Rörelser som Ku Klux Klan har inte rätt att ockupera det kristna korset, eller appropriera och lägga sig till med det, lika lite som Tors hammare har något med förvriden sexualitet att göra. Men, låt mig fortsätta citera vad mer än tusen personer nyligen ställt sig bakom, och gemensamt uttalat, angående dessa nazister och ”fornsedare”

Missbruk av våra symboler är något som vi Asatroende aldrig någonsin kommer acceptera. Ingen företrädare för någon seriös religion, islam inbegripen, skulle acceptera det här förfaringssättet heller – för sexualitet och religion har inget samband, lika lite som nazism och religion hör ihop. Kammarkollegiets jurister har redan förklarat, att ”Forn Sed” inte berör Asatro eller Hedendom överhuvudtaget, och inte heller kan räknas dit, utan att det är en form av ”New Age” som praktiseras, ty:

Det här är – som jag flera gånger förklarat – inte de enda frågor, som kan ställas vad gäller en viss extremiströrelse i hedendomens yttersta tassemarker och utkanter. Jag har redan tagit upp ”Forn seds” oförmåga att ge svar på, om de tillåter droger i samband med sina påstått ”religiösa” ceremonier eller ej. Trots fyra års väntan, har de aldrig kunnat ge något klart svar på den frågan, lika lite som varför de förra året bedrev blodsoffer vid Gamla Uppsala – eller varför knivbeväpnade personer, som helt klart saknar förmåga att hantera ens de knivar de själva medför – möjligen pga att de ”rökt på” eller annat – synts till på deras offentliga sammankomster. Eller varför deras ”tempelkassa” (det heter Gudahov, inte tempel) på över 11 000 kronor mystiskt nog försvann- och flera skandaler. I rest my case. Vad gäller Asatrons framtid i Sverige, tror jag ändå den är tryggad och mycket ljusare än på länge, men vad gäller ”fornsederi” finns ingen framtid alls.

”Ogräs skall utrotas – och Land skall med Lag byggas !”

 

Grov skadegörelse vid Ales Stenar – ”Fornsedare” ligger troligen bakom… (inlägg från 2019-03-23)

 

För en tid sedan fick det hedniska Sverige dåliga nyheter, vilket lokaltidningen i Ystad kunde berätta. Ales Stenar, en av de främsta och mest intressanta platserna för kulturminnesvården i vårt land, har återigen utsatts för grov skadegörelse. Mönstret känns igen från tidigare år. Vi känner alla till bränderna vid Havängsdösen, av allt att döma förövade vid Midsommarsolståndet. Vi känner till vandalismen emot Världsunika hällristningar på Österlen. Vi känner till de minst sagt underliga turer, som utspelats vid Ales Stenar i det förgångna, vilket bland annat Föreningen Vetenskap och Folkbildning kan upplysa er om.

Just Sydsverige och det befolkningstäta Skåne tycks vara rikare på brott emot Kulturminnesvården än andra delar av landet. Kanske beror det på befolkningstryrcket, kanske på något annat. I Stockholmsområdet förekommer annan vandalism, riktad emot Runstenar i Upplands Bro, till exempel – som försetts med ditklottrade kristna symboler och gjorts oersättlig skada. I det sista fallet rörde det sig om sk ”ensamkommande” från Monoteistiskt sinnade länder, efter vad som till sist kom fram – men de som begått alla förbrytelserna i Skåneland är än så länge okända…

I Upplands Bro skadades en vacker runsten mitt inne i ett bostadsområde, sedan kristna fanatiker sprejat en tydlig symbol för Monoteisternas gud Jahveh på den…

Emellertid – i Löderup i Skåne bor författaren och föreläsaren Görhan Hellström (ja, han stavar sitt förnamn så !) som frivilligt brukar agera turistguide vid Ales Stenar, och som också skrivit en bok om det sägenomspunna monumentet – jag har inte  själv läst den, men kommer inom kort att köpa den, och det kanske även andra intresserade gör. I februari i år skrev Ystads Allehanda för första gången om förstörelsen vid Ales Stenar, även om ledtrådar förekommit i den tidningen än tidigare.

Redan våren 2018 började någon eller några personer försöka välta omkull flera av stenarna i Skånes största skeppssättning – man kan just undra varför… (foto: Mark Hanlon, Ystads Allehanda)

De första skadorna uppstod troligen kort efter det att NAS, Nordiska Asa Samfundet, annonserat att de skulle bedriva sitt Midsommarblot på platsen. varför vet man inte säkert, men kanske var det några som ville skada Asatro och NAS anseende i Sverige, och berättigade misstankar faller då genast på Forn Sed och dylika grupper – man vet ju att de velat skada Asatrons sak även tidigare. Görhan Hellström har också – som den gode medborgare han är – noterat att någon eller några avsiktligt försökt skada monumentet, och att de varit där flera gånger. Redan i Oktober 2018 kunde Statens Fastighetsverk och Länsstyrelsen i Skåne län bekräfta, att skadorna var så allvarliga, att man måste förankra stenarna bättre i marken. Själv besökte jag Ales Stenar för första gången på många år vid Midsommaren 2018, då det stora blotet – som blev en oerhörd framgång – firades, men under och före ceremonierna lade jag märke till flera helt utomstående personer ur den sk ”forn sed” miljön, som uppehöll sig på och omkring platsen. Det finns anledning att återkomma till detta nedan. Fler än hundra deltagare deltog i ceremonin, vad än kvällstidningarna skrivit sedan.

Jag fäste mig också vid att särskilt två av stenarna längst i söder verkade bära svaga spår av eldningsskador, av samma typ som Havängsdösen fått lida av, (sprickor, nedsotning) och att det tydligen grävts vid foten av dem, vilket också syns på denna bild, tagen av Ystads Allehandas fotograf med drönare. Att grästorven tagits ort, kan nog inte förklaras som ”trampskador” eller ”naturlig förslitning” till följd av hundratusentals besökare. Vi såg också hur ett par från Lund, och ett par andra ej identifierade personer (längst till höger i bild) satte sig ned för att äta och dricka mitt inne i stencirkeln, ungefär som om de trodde, att det vore lämpligt att hålla någotslags picknick där, men motade inte bort dem. Det kanske vi borde ha gjort, men nu ville vi uppföra oss hänsynsfullt emot alla, och såg därför genom fingrarna med de här ovärdiga personerna, som helt uppenbart inte förstod, hur man ska uppföra sig på helig mark, och som visade påtagligt dålig stil – för en forntida gravplats är inte något ställe man sätter sig ned och äter och orenar på. Jag själv inspekterade också ensam platsen dagen efter arrangemanget, men fann att platsen var i oförändrat skick. NAS representanter städade också noga efter sig, så vad som senare hände, kan inte ha berott på dem.

Vad som senare hänt och uppdagats, beror inte heller på ”erosion”, ”fårbete” och så vidare – om en del personer försökt skylla ifrån sig på detta. Lokaltidningen kunde bekräfta vad som höll på att ske. Jag citerar:

I november i fjol lade Görhan Hellström märke till att det var ovanliga förslitningar vid marken kring vissa av stenarna.— —Så när han i höstas uppmärksammade företeelsen påpekade han detta för länsstyrelsen och gjorde en polisanmälan. När han i februari var på besök igen, hade allt fler stenar fått jorden kring sig uppgrävd och bortforslad från platsen.

– Då hade jag inte varit uppe sedan november och noterade det direkt! Jag blev helt chockad av de här stora utgrävningarna. Jag blir både ledsen och förbannad för åverkan, säger Görhan Hellström.

Platsen är fornminnesskyddad, detta innebär inte uteslutande skydd av stenarna utan även marken och tre meter runt stenarna. Att påverkar stenarna eller marken kring dessa är helt enkelt ett brott. När vi besöker platsen syns det tydligt att stenarna inte är skadade men marken runtom har grävts bort.

Samtidigt med detta noterade jag själv att ”Samfundet forn sed” intensifierat sina aktiviteter i Skåneland, där de inte haft något ”godeord” som de skriver (begreppet är felstavat, det heter ”godord” och inget annat) på flera år. Några godtrogna personer i Bromölla-trakten lyckades de i alla fall värva, denna mycket märkliga ny-schamanistiska rörelse med enbart ett fyrtiotal aktiva medlemmar, som säger att de skall representera oss alla inför Sveriges ”interreligiösa råd” och mycket annat konstigt. Bland annat lär en av deras ledande figurer, en sk ”Riksgode” – vald av kanske högst tjugo personer – håll med om att det är bra ynkligt – som säger att han har examen i ”Ekopsykologi” (existerar det ämnet alls ? – man kan förvisso fråga)ha propagerat för i en bok om ”Jordandar”, ”jordens helighet” osv att man ska göra ”frö-bomber” med jord tagen från offentliga platser, och som man gräver upp där (notera detta sista !) vilket då tydligen ingår i ”fornsedarnas” förvridna ceremoniel….

Den sk ”Riksgydjan” som ibland kallar sig för ”Rådsgydja” och annat, och som bara valts med ett underlag av mindre än tjugo personer (hur kan hon då ens säga sig representera alla hedningar i riket ? Det är ju rent löjligt som dessa ”fornsedare” håller på…) är en åtskilligt märklig person. Bland annat säger hon sig vara en varulv, och ”ha svans” som hon uttrycker det, och propagerar för sk ”teriantropi” eller med andra ord att man ska gå omkring och anse sig vara ett djur. Detta ingår då i hennes egna föreställningar, eller hur hon definierar sin hedendom. Ok, jag är inte utbildad i klinisk psykiatri, men otvivelaktigt rör det sig här om en mycket, mycket sjuk människa. De flesta, någotsånär normala personer definierar inte hedendom på detta sätt, och anser inte på något vis att sådana bisarrerier ingår. Det är att märka, att flera andra kända psykopater lidit av samma svårföklarliga ”varulvsmani” och att flera av dem också gått över gränsen – och finns det en patologiskt vrickad person i dessa ”forn seds” sammanhang, fruktar jag att där kan finnas flera, vars existens vi inte känner till…

Allt detta kände jag till, men jag gjorde ingenting för att stoppa det. Det kanske jag borde gjort. Görhan Hellström anmälde saken till Polisen i alla fall, och det tycker jag faktiskt hedrar honom. Kanhända är han lite inne på samma tankegång som jag vad gäller förövarnas möjliga identitet, för till lokaltidningen sade han bland annat att:

– Vi kanske ska söka i kretsar och grupper för vilka Ales stenar är helig mark. Man tar med en souvenir eller trofé hem från Ales stenar för att marken har en oerhörd betydelse för dem, deras gruppering eller tro, säger han.

Efter att Polisanmälan väl skett, inspekterade också sakkunniga och arkeologiskt utbildade personer Ales Stenar på Länsstyrelsens uppdrag. Till Ystads Allehanda sade Görhan Hellström den 19 Februari, att han inte ville spekulera i vem som orsakat förstörelsen, men den måste skett mellan November och Februari, alltså i exakt samma tidsperiod som ”Forn Sed” bevisligen var mycket aktiva i Skåne-området. Detta kan inte vara en tillfällighet.

Görhan Hellström och Länsstyrelsens arkeologer har kunnat bevisa, när och hur skadorna uppstått. Hålen har fyllts igen, men skadorna på stenarna kvarstår.

På ”Forn seds” Facebook-sidor finns bilder på hur de vid sina ceremonier ställer glödheta fyrfat och liknande direkt på urberget. Detta orsakar skada, och bevisen för deras  oaktsamma agerande syns för alla och envar.

Den 19 Mars hade lokaltidningen i Ystad nått fram till en viss Sandra Lindholm-Svensson, som kallar sig nationell samordnare för gruppen Pagan Federation International, som inte alls är så stor till antalet i just Sverige. Den säger sig fungera mest som en paraplyorganisation, som mest skall ge hjälp och stöd – även i juridisk form – till en del andra nyhedniska grupper. Dess kunskaper om Asatron är inte stora – bland annat noterar man flera grova sakfel på dess hemsida – och gruppen kan väl räknas till New Age, snarare än traditionell hedendom i och för sig. Ett tecken på PFI:s samröre med forn sed är att man anammat flera aav deras mest underliga vanor, bla. detta med att kalla sig vid djurnamn. Sandra Lindholm har tagit pseudonymen Björnmor, och övriga representanter för denna rörelse kallar sig vid namn av skator och andra djur – jag undrar just varför. Själv känner jag inte till någon hednisk kultur i Norden, som någonsin gjort just så, och det är svårt att veta varifrån alla dessa villfarelser och absurditeter kommer ifrån; men troligen är det väl ”fornsederiet” eller ”Söndags-Schamanismen” som spökar – och söker vi i de här rörelsernas ”fula svans”, så tror jag nog också vi hittar förövarna – precis som Görhan Hellström säger…

Emellertid, PFI fördömer starkt vad som hänt vid Ales Stenar, och så gör även jag, som tagit upp problemet med oansvariga och urspårade grupper som ”forn sed” även tidigare, i inlägg efter inlägg.

Sandra Lindström Svensson sade till Lokaltidningen att:

Ingen som anser att platsen är helig skulle göra så. ”Ales Stenar är ett stycke levande historia” – Som nationell samordnare för en av Sveriges hedniska organisationer vill jag å det starkaste fördöma förstörelsen vid Ale Stenar.

PFI har tagit avstånd ifrån det hela, liksom jag själv. Personer inom styrelsen för NAS, som jag skrivit till de sista dagarna säger, att de skall försöka publicera en insändare i Ystads Allehanda, och att de är på väg med ett officiellt fördömande av attacken. Forn sed däremot, har inte fördömt den alls, och sannolikt är det alltså den rörelsen som har varit framme – igen. Vi har sett prov på liknande beteende från deras sida många gånger förr, och de är kända för att inte ha något förbud för narkotika och liknande vid sina sammankomster – där har vi kanske också en del av förklaringen…

De har dessutom:

– Ideologisk motivation, eftersom de utgett böcker där de lär ut konsten att göra sk ”fröbomber” och säger i skrift, att man ska ta med sig jord från offentliga platser. Just det hände också vid Ales Stenar. Om detta ingår i deras ceremoniell, behöver det i och för sig inte betyda att de agerat så på just den platsen, men redan i och med att de uppmanar andra till att göra så, är de oansvariga.

– Dokumenterat tidigare förstörelse, vilket syns på deras fb sidor. De har ställt fyrfat direkt på berghällar, och bedrivit eldning på ett oansvarigt sätt under sina ceremonier. Detta har bevisligen orsakat skador på flera platser i landet (t ex Havängsdösen, som nämnts ovan)

– Befunnit sig i området. Man har konstaterat, hur de hållit flera sk ”pubträffar” i det närbelägna Malmö, dock oklart med vilket syfte, men syftet kan mycket väl ha varit, att planlägga en eller flera ”påhälsningar” vid Ales Stenar

– Haft tillfälle, sannolikt uppsåt och bevisligen har de också flera mentalt instabila personer i sina egna led.

Ok, jag är inte Polis, och inte heller Leif G W Persson, men man behöver liksom inte anlita ”Kommissarie Wallander” i Ystad för att se, hur detta sannolikt har gått till. Allting tyder på att det är samfundet Forn Sed, eller i alla fall personer i dess led, som begått allt detta. Jag säger vad jag förut sagt – och det är att jag inte rekommenderar, att någon har kontakt med nämnda rörelse. Själv har jag brutit med den för länge sen, och det var redan på 1990-talet.

 

”Fornsederi” och förstörelse också vid Lindholm Höje i Danmark…. ??

(inlägg från 2019-04-27)

För en tid sedan kunde jag med stöd av Ystads Allehanda och andra vederhäftiga källor berätta om de skador på Ales Stenar, som vållats under hösten. Nu verkar det som ytterligare ett vansinnesdåd – elle meningslös förstörelse, som klart påminner om det i Skåne, inträffat vid Lindholm Höjes kända gravfält i trakten av Ålborg på Jylland. Den danska kvällstidningen ”Ekstra-Bladet” berättade för två dagar sedan om vad som hänt, och summerade situationen på ett bra sätt, även om den såklart också nämnts i flera andra danska media. 

Här i Sverige däremot, intresserar sig ingen för dådet, som riktats emot vår gemensamma Nordiska historia.

Under Påsken – en helg som inga verkliga hedningar firar – har någon grävt flera stora hål med ungefär 30 – 40 cms djup och ”torvat av” på flera ställen i det väl undersökta och redan utgrävda fornminnesområdet. Arkeologer vid Nordjyllands Historiske Museum uppges ha skickat ut en pressrelease om skadorna på det lagskyddade fornminnet. Man har valt att göra en polisanmälan den här gången, berättar Museiinspektör Lone Andersen – annars brukar man anmäla enstaka problem med vandalism till Slots- og Kulturstyrelsen, Danmarks motsvarighet till Riksantikvarieämbetet, den i dagarna kritiserade myndighet som har ansvaret för att bevara kulturminnen och kulturmiljöer i Sverige. Man har redan konstaterat, att antalet incidenter, där vissa personer försöker vandalisera hela kulturarvet ökar, säger Museinspektören till tidningen.

Hver gang det sker, går det direkte i mit arkæologi-hjerte. Det er en blanding af frustration og græmmelse over, at nogle mennesker har så skidt en moral. Det er ualmindeligt hæsligt at se på, siger hun.

”Skidt en moral” – ja – det uttalandet kan man upprepa. Varför bär sig dessa individer åt som lort ? Tidningen spekulerar också i att det skulle kunna vara ”enskilda skattletare” som orsakat skadorna, men varför skulle dessa nu dyka upp till påsk ? Och en annan arkeolog vid muséet säger till Ekstra-Bladet att de personerna måste vara osedvanligt dumma och inkompetenta i så fall; alla vet redan att fältet är väl utgrävt och undersökt, och att det knappast kan göras några spektakulära skattfynd där, även om ett antal stadsutgrävningar och bebyggelselämningar i Nordjylland gett ovanliga fynd på sista tiden, bland annat av svärd – men då har det varit medeltidsarkeologi det varit tal om…

Så vem eller vilka har orsakat det här ? Vem kan det vara, som håller sig framme ??

I Sverige har vi redan på 1980-talet haft en stor debatt om metallsökare, som torde vara välkänd för alla arkeologiskt intresserade, även amatörer; och som utlöste ändringar i kulturminneslagen. Samma debatt har i viss mån varit aktuell i Danmark och Tyskland och på fler ställen i Europa också, och redan vid 1990-talets början skrev RAÄ en fyllig rapport med information till allmänheten om vad som gäller. Länsstyrelserna på Gotland och i Kalmar län (Öland !) hade stora problem, men numera är allt bruk av metallsökare i Sverige belagt med tillståndsansökningar hos Länsstyrelserna. ”Branschen” eller det lilla fåtal försäljningsställen som finns, och som säljer sådana apparater till allmänheten har numera också tagit sitt ansvar, och upplyser i alla fall om att det finns en anmälningsplikt. Sedan dess har vi få problem i vårt land, och de incidenter som har funnits, verkar ha varit kopplade till enstaka myntsamlare på sydsveriges stränder, och de som utnyttjar en ”svart marknad” för fornfynd inom EU. Men till och med RAÄ:s rapporter från tidigt 90-tal visar, att de som är tillräckligt smarta för att använda metallsökare för någotslags ”skattjakt” också vet att röja undan sina spår, och lägga tillbaka grästorven efter sig…

Alla vet också att en gravhög eller ett gravröse vanligen innehåller brända ben och gravgåvor i mitten på röset, inte utåt kanterna. Som man förstår har stenkärnan i rösets mitt alltid lagts dit med syfte att försvåra för tjuvar, eller att hindra vilda djur från att rota runt på platsen – så var det redan på bronsåldern, när de flesta stora gravhögarna började byggas. Anledningen till att man kastade upp en så stor hög med jord som möjligt var förstås också att de döda skulle få vila i frid, och i de fall man i senare tider försökt gräva i högarna efter skatter, som aldrig funnits där, har man så gott som alltid försökt gräva sig in till högarnas kärna. Så var fallet också på Badelunda-åsen utanför Västerås, där okunniga bonddrängar orsakade krater-liknande fördjupningar redan på 1700-talet, tills deras egna gropar lär ha rasat igen ovanför huvudet på dem, och begravt dem levande så att de kvävdes – vilket folktron uppfattat som ett rättvist straff… Det finns också andra Skattsökar-sägner förknippade med gångna tider, och hur man då såg på de stora järnåldersgravfälten, om nu någon vill veta.

De skador som orsakats, kommer att kosta hundratusentals danska kronor att reparera, tror muséet. Och här är det alltså knappast fråga om skattsökning, eller amatörarkeologi på sandlådenivå, men något annat… Skadorna liknar de vid Ales Stenar, som jag redan berättat om. Marken har torvats av, och man verkar har tagit upp och forslat bort en mindre mängd jord från platsen, men lagt tillbaka stenar, som man inte velat ha – av foton som de här ovan att döma – men varför gör man så ? Vad är det för slags tänkande eller fasoner, som ligger bakom ??

För mig framstår det här som spår efter någotslags rituell verksamhet, eller något liknande. Det är den enda hypotes jag har om det. Det är väl känt, att markskadorna vid Ales Stenar från i höstas och Februari uppkom strax efter det att representanter för den svenska sk ”Forn sed” rörelsen besökt Malmö, och försökt etablera sig i Skåneområdet. NAS, Nordiska Asa Samfundet och snart sagt alla seriösa Samfund för Asatro och liknande som finns i Danmark och Sverige har tagit tydligt avstånd från de händelserna, liksom de senaste från Danmark i veckan. Det har framgått av diskussiongrupper över hela nätet. De enda som inte tagit avstånd, utan tydligen lever vidare i någotslags drömvärld, där inga problem existerar; är just de alltmer fåtaliga ”fornsedarna” i Sverige – betecknande nog. Representanter för NAS skall ha träffat ombud för Ase- og Vanetrosamfundet Forn Sidr i Danmark, som är ett helt annat slags samfund än den oansvariga sekt med samma namn som finns i Sverige.

Jag har själv berättat i den här bloggen om hur en ceremoni som de här svenska ”fornsedarna” höll vid Uppsala Högar förra året helt spårade ur, och slutade med att en massa berusade personer stod och skar sig med knivar, vid vad som skulle vara en bröllopsceremoni. Jag har berättat om de mycket underliga uttalanden de här personerna gjort genom åren, och hur de menat att det skulle vara ”fornt” eller ”sed” att göra Torshammaren till en internationell symbol för homosexualitet, till exempel. Jag har berättat om hur vissa ansvariga bland dem skrivit på sina interna debattsidor att man skulle få ”värdefulla andliga erfarenheter” genom bruk av droger, till exempel. Om skadorna på Havängsdösen i Skåne, strax efter att en del personer observerats på platsen – och mycket annat som skett genom åren, alltsammans genom samma personkrets.

Hela tiden har vi då fått höra, att ”forn sed” skulle vara en rörelse, som syftar till ”goda relationer” mellan människor, eller människorna och naturen (hur tror man, att det skulle uppnås med drogers hjälp ??) och andra dumheter i samma stil – och samma ständiga undanflykter från denna sekts sida. Jag har tidigare skrivit här, att det sannolikt är i utkanterna på ”forn seds” miljön i Sverige man skall leta, och det vidhåller jag.

Ekstrabladet skriver att det sannolikt är tal om flera gärningsmän, och inte en individ. Organiserad verksamhet, med andra ord. Man måste ha förberett sig, och forslat spadar och andra verktyg till eller från platsen.

Vari ligger charmen – hos folk med huvudet under armen ?

I ”fornsederiets” urspårade ritualer ingår ofta, att man ska ”magna jorden” till påsk, ”dyrka småfolket och vättarna” och andra stollerier. Detta ”magnande” lär också tagit sig sådana uttryck, att man tagit med sig jord hem från olika platser tydligen, och tillverkat sk ”fröbomber” eller jordkokor av dem, som man sen slängt omkring sig eller på andra. Saker som inga andra hedningar håller på med, så vitt jag vet. På sista tiden förefaller det som om även svårt förståndshandikappade personer lockats till att vara med i ”Forn Sed” Sverige, efter vad jag fått höra – men vad kan hända, om det sker i en miljö där droger helt uppenbart förekommer, även om man officiellt eller utåt är mycket noga med att förneka det ?

Nu säger inte jag, att de här personerna jag omnämnt är skyldiga, eller att just de skulle ligga bakom det hela. Det är hursomhelst en polissak, för polisen i ett nära grannland dessutom; men jag tror alldeles avgjort, att det är i kretsar som dessa, som dansk och svensk polis måste börja söka. Och det är allvarligt nog, som alla förstår. NAS har redan skrivit flera öppna brev till ”Fornsederiet” (ej att förväxla med de i Danmark) angående deras uttalanden och beteende, och det finns inga som helst skäl för mig att  åter upprepa det här, eftersom ni ju ändå kan konsultera andra hemsidor.

Inget svar har getts om missbruket av drogerna, Torshammaren, svårt sjuka personer i en för dem högst olämplig miljö, blodsoffren vid Gamla Uppsala och allt det andra.

Jag skulle våga påstå – utan omsvep – att offer av människoblod, ”magnande av jorden” med bortforsling av torv eller alven (alltså det lager av mineraljord under matjorden, som de här personerna tydligen vill åt – i rituella syften) och allt detta, är förargelseväckande beteende – i lagens mening.

I alla fall väcker det min förargelse, som alla vet och nog kan märka. Även många andra är förargade, och jag skulle också vilja påstå att blodsoffer, åverkan på fornminnen och gravfält, pajas-upptåg vid Gamla Uppsala och liknande är väldigt väldigt onödigt.

Det hjälper inte Hedendomen framåt i Sverige som rörelse, ingen annanstans heller, inte på minsta sätt – och det är nog allt som finns att säga om saken…