Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

— —

och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!

– Ur den Svenska “Kungssången” – kallad “Sveriges Andra Nationalsång”
skriven av signaturen “Talis Qualis” alias C.V.A Strandberg, Lund 1844

C.V.A Strandberg är idag en nästan totalt bortglömd poet, som aldrig ens fick uppleva sin 60-årsdag, men som bekant fyllde Carl XVI Gustav, Folke Hubertus – kung av sitt Folk 80 år på Vanadisblotets eller Valborgsmässoaftons dag. Nuförtiden sjungs sällan eller aldrig hela “Kungssången” med alla fem verserna – för vanligen brukar man bara sjunga den första versen och möjligen den sista, men C.V.A Strandberg var inte omöjlig som översättare på sin tid. Han gav oss “Rule Britannia” och “Marseljäsen” i svensk översättning för allra första gången, och översatte en dikt av Lord Byron om Mazepa, näst siste Hetman över de Fria Zaporogiska Kosackerna i Ukraina, under Karl XII:s tid när Svenskar och Ukrainare var nära allierade – som de också är, just detta år. Dessutom räknades han som en svår “rabulist”, ja rent av samhällsomstörtande och revolutionär under Karl XIV Johans tid vid makten, och var personligen bekant med en viss Wilhelm von Braun, idag mest känd som en allmän humorist eller “lustigkurre” ifall han är ihågkommen alls – men von Brauns öden och äventyr skall vi återkomma till en annan gång här på “Hedniska Tankar” – för om någon poet alls förtjänar att kallas “Hednisk” såhär i Frejas månad, sådär 184 år efter att Oscar I tillträdde tronen, så nog tusan var det den där “Von Braun” – och detta vi nu håller på med är inte raketforskning precis, så blanda inte ihop honom med någon Werner von B, som var en tysk från 1900-talet – och forskade just kring raketer…

Första Maj – som inföll igår – brukar också vara den dag då “Lunds Studentsångare hälsar Våren” och från 1845 – eftersom Oscar I tillträdde på hösten, i September, sjungs också “Kungssången” där – Magnoliorna brukar blomma framför Lunds Universitets huvudbyggnad. Men detta är ett arrangemang, som den Hedning som skriver dessa rader aldrig har bevistat i verkligheten sedan han var 10 år och svimmade av i folkmassan. Han har bara sett det hela på TV från Mälardalen några enstaka gånger sen dess, och i unga år var han absolut republikan, inte alls rojalist – precis som “Talis Qualis” vars latinska pseudonym betyder “Som det är” – för sanningen är alltid evig, och man skall tala sanning…

Om det inlägg vi publicerade för två dagar sedan – 30 April 2026 – var oförståeligt för vissa, så kanske vi bör repetera eller återberätta en del saker, nu när hela det officiella Sveriges firande av Europas i år längst Regerande Monark, alla kategorier – är över. I och med att Konungen av Sverige nu oavbrutet Regerat i mer än 52 år 0ch 200 dagar, är han inte bara den längst Regerande Monarken i hela Europa, utan också den längst Regerande Sveakonungen någonsin sedan Erik Segersälls död 995, och endast Ane den Gamle och några andra Sveakonungar ryktats ha levt och härskat längre än så. Också Riksdagens Talman Andreas Norlén, i brist på vad som en gång var en Lagsagoman eller Lagman över hela Riket, påminde oss alla om detta i sitt officiella tal, och framhöll att under mer än 1000 år av Svensk Historia, har det aldrig funnits någon liknande Sveakung.

Därför är det på sin plats, att erinra alla läsare och läsarinnor (nej, något tredje gives inte !) om hur det gick till när Hedningen mötte Konungen, och avgav en direkt, personlig trohetsed till just honom – och vi menar Tro som i Truth, Treue, Trua på islänska – för Edens Betydelse är icke någon tom “sed” eller någon meningslös “tradition” eller tom upprepning, som i “seder och bruk” om nu någon var dum nog att föreställa sig det. Ånej. På denna sajt säger vi vad vi menar, och menar vad vi säger. 

Om Kungens eget, egenhändigt skrivna 80-års tal i Rikssalen, vidpass klockan 1830 lokal tid, 30 April 2026 bevisar att han har ett visst sinne för humor, så har vi det med. En viss svensk författare vid namn Albert Engström – som också var “folkkär” som det heter – utgav 1918 – samma år som Första Världskriget tog slut – det återstår att se, om man i år kommer inleda det Tredje… en bok kallad “Medan det Jäser” med novell som hette just “EDENS BETYDELSE” som handlade om en Riktig Hedning, Roslagsbon och Skärkarlen Österlund, som hade den egenskapen att han var “född ofeg” och en gång avlade trohetsed till Karl XV, men ingen annan Kung. Han hade aldrig mött Oscar II, aldrig avlagt någon personlig ed efter år 1872, och när han år 1909 fick veta att Karl XV – “Kron-Kalle” – en av de folkligaste Kungar som någonsin levat, med tjogtals oäktingar i många bygder, efter vad folkfantasierna sagt – avled stackars Österlund mycket riktigt, av uppriktig och ärlig sorg. 

Så gör de män, som verkligen tjänar sin kung genom personligt förtroende, och handslag.

Hedningen och Konungen har gjort på samma sätt, men eftersom det enda vittne som alls finns till denna historiska händelse från 1 Juli, 1998 numera är 74 år gammalt, är det bäst att vi repeterar den. Hans Majestät har dessutom visat oss den synnerliga hedern, att han kommenterat vissa blogginlägg från sommaren 2010, då hans äldsta dotter Kronprinsessan Viktoria – alltjämnt nummer ett i tronföljden – gifte sig med en viss Daniel Westling, tidigare ägare till ett gym i Ockelbo, Hälsingland – och son till en kommunalbyråkrat och en Postkassörska. Vi skrev, att detta faktum var det yttersta beviset för att Sverige numera är en demokrati, eftersom en enkel man av folket kunde gifta sig med självaste Kronprinsessan, och bli hertig av Västergötland till råga på allt. Redan Gustav Vasa fick ångra sitt beslut att ge sina barn Hertigdömen, men då folkets män nära nog får Halva Kungariket, och en Kronprinsessa – ja – då kunde vi inte annat än att ropa ett högt och gällt “leve” från “a grassy knoll” strategiskt placerad på Kungliga Djurgården strax nära Vasamuséet.

Kullen har blivit nedschaktad sedan dess, men ligger ut med kortege-vägen för 2010 års Kungabröllop, och vi stod där i sällskap med en tvättäkta konspirationsteoretiker, tillika Hypnoterapeut, som vi fortfarande känner – vi Hedningar rör oss i mångahanda sällskap och kan mångahanda konster. – för att nu citera August Strindberg. Att vi alls stod där, berodde inte på att vi ämnade göra som någon Abraham Zapruder, född i Ukraina –  utan berodde tvärtom på det faktum att vi ansåg att de Hemvärnsmän och andra som placerats utmed kortege-vägen inte utgjorde något tillräckligt skydd, ens i en tidsålder före drönarhot – men med polis och krypskyttar utplacerade på hustak i centrala Stockholm – för sådana fanns verkligen den gången. Således ropade vi en aningen för gällt och högt ett “leve” för Hertigen av Västergötland, så att han vände sig om i sin gala-vagn – men nu är vi varken Zapruders eller någon Gavrillo Princip av ren princip, utan faktiskt ordningens beskyddare, som önskar våra Kungligheter väl. 

Konungen lär i ett eller annat sammanhang ha nämnt, att han har annorlunda minnen av vårt möte, uttryckt viss misslynthet över somliga Asatroende och den Nordiska Hedendomens “ful-svans” – men så har även vi själva gjort, så gott som till dagligdags. Vi har tyckt oss se diverse syftningar i ett och annat Jultal till medborgarna – för Konungen håller ju alltid ett sådant, vid den Nordiska Julen, utan att dilla eller lalla för mycket om någon Jeshua ben Yussuf. Det får stå för honom, men han är fortfarande inte kristen så att det stör. Han har citerat Martin Luther, lagom inför 80-års dagen och sagt “Här står jag, och kan inget annat” för enligt den fortfarande gällande Successionsordningen av år 1809, 4:e paragrafen, får Konungen av Sverige – såsom Statschef – inte följa någon annan religion än “den rena kristna läran” och den Augsburgska bekännelsen (1530) samt Uppsala Mötes beslut av år 1598 – och därmed är han den ENDE person och medborgare i hela Sverige, för vilken religionsfrihet INTE gäller. 

Feta katoliker, personer som “Chris O’Neill” och därmed likställda “Kung Ralphs” är fullkomligt omöjliga på Sveriges tron, både nu och i framtiden – och gör sig inte besvär. De ingår inte i tronföljden heller, officiellt sett. Dessa Amerikaner kommer vi aldrig, aldrig någonsin svära någon trohetsed till, varesig nu eller i framtiden – eftersom vi saknar varje form av förtroende för dem, vad nu posten som Statschef i vårt land beträffar.

Men när Hedningen mötte Konungen, och avlade trohetsed till honom, personligen – som i Hednisk tid och som det är och skall vara – med ett knä på ett skeppsdäck och inte två, då Hedningen är en friboren man, så skrev man datumet 1 Juli 1997 i de kristnes kalendrar.

Hedningen hade medverkat vid Marinmuseums invigning i Karlskrona 28 Juni det året, men Kungens och Drottningens ankomst drog ut på tiden. Sedermera har Muséet utökats med en Ubåtshall, men det är en annan historia som vi måste tala tyst om, för på Stumholmen ligger det alltjämnt. Då fällde Hedningen följande bevingade ord, också hämtade från Albert Engström och Kolingen, som förvisso var cool. “Ja, kommer de inte snart, så får de inte se mig !” Dock, Koungen och Drottningen – som är tyska, och följt honom troget genom alla år – kom planenligt i strålande solsken vidpass klockan fjorton.

Och det var bara den första hälsningen…

Hedningen seglade – och förde tidvis befälet ombord på Medeltidsskeppet Helga Holm, nu ej längre segelbart och i ganska dåligt skick – en vetenskapligt rekonstruerad fullskale-replik av det medeltida skeppsvraket “skepp nummer 5” från Helgeandsholmen där Sveriges Riksdag nu står. 1981 ville Riksdagsmännen i Sverige ha ett nytt garage, och för en kort tid hade Stockholm ett såkallat “medeltidsmuseum” under det nuvarande Riksdagshuset, men det har numera stängt för evigt, därför att vårt lands egna kultur och tidiga historia inte uppskattas av de styrande politikerna i vårt land. Man har påstått, att samma museum skulle återöppnas i Börshuset vid Stortorget i Stockholms “Gamla Stad” år 2028, men hur det blit med den saken får vi väl se. Som vanligt kommer man att presentera en lagom “woke” och helt förfuskad version av den nationella historien.

Rekonstruktionen byggdes av den på sin tid legendariske skeppsbyggaren Börje Andersson (med familj och hustru) från Roslags-Kulla, och stod klart först 1988, sponsrat av läsare av “Dagens Nyheter” genom en insamling. Detta skulle aldrig kunna hända idag, på grund av den blaskans politiska inriktning. Trots att Vikingatida skeppsvrak från Sverige fanns att tillgå, valde man av politiska skäl ett skepp från tidigt 1300-tal, visserligen försett med ett präktigt stävroder, men 22,5 meter långt i rekonstruktion och med 60 kvadratmeter råsegel. Vikingaskepp som det från Äskekärr eller Vendel och Valsgärde fick man bara inte bygga, för så tyckte DN:s chefredaktörer anno 1983.

Allt detta – och mycket mer – finns noga beskrivet i den bok ni ser på bilden ovan.

1 Juli 1997 låg skeppet planenligt i Hamn vid Borgholm, med Hedningen och det enda vittnet till eden – idag 74 år gammalt och bosatt på Adelsö – ombord.

Då kom en ensam man i brun skinnjacka och svarta solglasögon gående på den gräsklädda kajen, och utbrast “Är ni här nu också !”

Helt utan säkerhetsvakter. Helt utan “entourage”. Helt utan bevakning.

Så klev han ombord, utan att ens be om lov – man frågar alltid “permission to come aboard” när man äntrar en annan mans fartyg, efter god svenskmannased, och den förfrågan skall riktas till det högsta befälet ombord.

Det var nu som vittnet – idag 74 – började treva i sin packning efter sin “Hraefrekki”  som det heter på norröna eller en liten handyxa, en sådan man kan kasta till måls med, eller använda för vedhuggning. Hans majestät Konungen av Sverige, som fortfarande regerar och nu är 80 år, stod då i en sådan vinkel, med ansiktet riktat mot Lyftingen akterut, så att han inte kunde se detta. Vittnet var klätt i ungefär sådana kläder som bilden nedan utvisar, och ropade med hög röst – för så är och var hans vana: “Tror du att du är någon djäkla Kung, eller ?”

På detta svarade Konungen intet, kanhända därför att han ansåg det vara under sin värdighet, men så gav vi honom båda vårt handslag, och lovade med Ed och högtidlig försäkran, att vara honom trogna, så länge vi levde och alls kunde stå upp, ja till sista andetaget. För vi kände igen honom, som den rätte och sanne Konungen, ja sannerligen, sannerligen i namn av alla Hedna makter.

Vi känner ingen annan Konung. Vi vill inte ha någon annan heller, med mindre än att han visar sig lika god, ja lika värdig. Han förlät våra fel och brister, och yxan – som annars så lätt kunde ha hamnat i Konungens rygg – blev aldrig kastad. Istället hände det, att tre fria män hälsade varandra som jämlikar – och så kommer det alltid att vara, på de skepp där verkliga Hedningar och Vikingar för befäl.

Vad Magnus Barfot av Norge, nere i sitt 1100-tal – enligt “Heimskringla” sade om Sjökonungar kontra Stol-konungar och de som har sina troner på land, behöver inte upprepas, för det har vi citerat – många gånger.

Mycket annat har sagts om Europas nu längst regerande Monark, och den längst Regerande monarken av Sverige sedan mer än 1030 år. 

Bland annat kan vi – såhär i Frejas månad – ta den här boken, skriven av en viss Deanne Rauscher från småstaden Nora eller om det nu var Hora – samt en annan person, som nu blivit såkallat “Kulturansvarig” i Strömstads Kommun, en plats hon med stor sannolikhet aldrig någonsin borde tillåtits inneha. Värdet av sådan “Research” som Thomas Sjöberg – åter en lögnhals – ägnat sig åt och fortfarande utövar, ger vi inte mycket för – i alla händelser. I denna bok påstås bland annat att Carl XVI Gustav skulle ha varit synlig på en Bordell i Bratislava, vilket man anser sig kunna bevisa med “fejkade” bilder, att han skulle ha haft ett förhållande med Camilla Henemark ur “Army of Lovers” under 1990-talet, osv osv – alltsammans saker som bevisats vara rena förfalskningar av seriösa historiker som Dick Harrison från Lund – men ändå skulle samma bok få pris av såkallade “grävande journalister” i Sverige, och på totalt felaktig grund sägas vara “den viktigaste dokumentär som utgetts i Sverige på 25 år”. Horan Rauscher återfinns numera i Kambodja, efter vad som står att läsa på Wikipedia. Flera sk “journalister” i hennes krets har dessutom beskyllt Silvia Sommerlath och hennes far för att vara nazist, fast den Regerande drottningen bevisligen bara var två år gammal när Andra Världskriget slutade.

Övriga kommentarer torde vara överflödiga, för självfallet finns det dem, som sagt och skrivit liknande saker om Hedningen också – till ingen nytta alls.

Konungen av Sverige sade anno 2010 att han “vände blad och gick vidare” – med sedvanligt understatement och den finstämda humor och mänsklighet han alltid haft.

Det var Kungsord, och dem tror vi på.

Han var stor nog som människa att höja sig över pöbelns och de kristna hundarnas tjafs, och stor nog att kunna skilja lögn från sanning, stor nog att förlåta det eländiga patrask, som tillåts utöva såkallad “journalism” i svenska A-sociala media och “press” av alla de slag.

Till honom svor vi vår trohet – och eden gäller ännu, tills att Kungen själv löser oss från den, eller någon av oss inte vandrar i Midgårds Sorgedalar längre.

Så är det, och så skall det vara – och måtte Carl Gustaf Folke Hubertus – Folkets Kung – bli 100 år, som han själv önskat.