Tag Archives: odinism

Unknown's avatar

ODENS Karlar i Uppland – FOLKLIGT MOTSTÅND fanns redan under HÖGMEDELTIDEN

by

Många vill inte ens höra talas om det. Många svenskar och svenskor vill idag förneka sin egen historia. Andra – särskilt den yngre generationen – får inte lära sig den i skolan, för det finns så mycket som skaver och är obekvämt för makthavarna. De vill ha mera kristendom, mera islam, mer allah, mer sharia-lagar, hädelse-paragrafer och straff straff straff – ständigt mer och mer.

 

Folket måste hållas nere – till varje pris. Börjar tuppkammen växa på svenskarna och svenskorna vet man liksom inte var det kan sluta – kanske förvandlas de till onda hemskingar eller hemska ondingar, ja sådana där Dödsmetalltatuerade, Torshammarbärande Djävelnazistnationalist Djävlar ni vet – Höger-extrema som de ju är – eller ?

Ja – hur förhåller det sig med sanningen i media, egentligen ??

Idag – när detta inlägg skrivs – är det Odens Dagen eller Onsdagen, Wednesday 20 Blomstermånad eller Maj – och eftersom Odens och Asarnas stigar alltid ligger öppna för de som vill vandra dem, är det dags att berätta om vårt lands verkliga historia – och Det Folkliga Motståndets Väg – för ett folkligt motstånd emot överheten, fanns redan på Högmedeltiden eller på 1300-1400 talen i Svea Rike och Uppland, som vi snart skall avslöja – ifall ni tillhör alla dem, som ingenting fått veta.

 

Vår läsare och medarbetare alias “Bi Varg” eller “Beowulf” tipsade oss för några dagar sedan om Erik Klasson eller “Eric Clauesson” – en man som DYRKADE ODIN eller ODEN och som den “Svenska” Kyrkan lät avrätta år 1492 – samma år som Columbus lär ha “upptäckt amerika” även om Leif Eriksson och Bjarne Herjufsson hade hittat dit hundratals år tidigare – i kraft av sin Hedendom. Inte för inte var det ju “Dagen Erik” i den svenska, nutida almanackan för två dagar sedan, 18 Maj. 

Å andra sidan var Erik Klasson inte den förste “Motståndsmannen” i sin bygd. Redan 1311 – hade “Botulf Bonde” eller “Botulf i Gottröra” nära Arlanda i Södra Uppland – gjort öppet uppror emot den kristna överheten – och blivit bränd på bål för kätteri… Botulf Botulfsson var en välbeställd man med egen gård, vars släkt sedan urminnes tider brukat jorden, men 1303 sade han klart och tydligt till en “visiterande” biskop vad han tyckte om den kristna, katolska kyrkan och dess uppenbart lögnaktiga påhitt.

Bland annat gällde det dogmen om Eukaristin, eller den idiotiska Kannibal-måltid, där de kristna låtsas äta sin frälsares kött och dricka hans blod, vilket Botulf fann vara äckligt, ja totalt motbjudande och dessutom ett brott emot den mänskliga naturen, för som han själv förklarade gång på gång, trots Bannlysning, hotelser, förföljelser över minst åtta år – eller kanske nio – som ju är ett Odens tal:

Nej. Om brödet verkligen vore Jesu kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan. Jag vill inte äta Kristi kropp! Jag vill gärna visa Gud lydnad, men jag kan bara göra det på ett sätt som är möjligt för mig. Om någon skulle äta en annan människas kropp, skulle inte den människan hämnas, om hon kunde? Hur mycket skulle då inte Gud hämnas, han som har makt till det?

Botolphus de guttarrør som han kallas i den latinska källtexten förnekade – enligt de kristna – inte guds existens i sig, men vägrade att delta i kristna kannibal-måltider – som fortfarande äger rum än i denna dag, fast bara i symbolisk form. Alla katoliker i Världen tror dock fortfarande på Fjärde Laterankonciliets beslut av år 1215 – enligt vilket det såkallade “Trans-substantitionens Mirakel” inträffar varje gång en katolsk präst eller “typ motsvarande” konsekrerar det billiga rödvinet och eleverar hostian – och tror ni inte på det beslutet, så kan ni aldrig vara just katoliker – för Påvekyrkan har sagt att det ska vara så, och Påven är ju som bekant ofelbar.  

De kristna hundarna brände Botulf Botulfsson på bål, som sagt.  

Varifrån han fick sina idéer vet ingen. Likt Torgny Torgnysson – sjäv son av tre Torgnyssöner – och Lagman vid Uppsala-tinget gjorde han motstånd, och struntade i överhetens ord. Uppsala låg ju i samma bygd, bara några tiotal kilometer bort från Östby i Gottröra socken där han bodde – Gottröra och Närtuna eller Njärd-Tuna – efter gudinnan Njärd eller Nerthus – var ju en del av Tiundaland, och var redan på 1000-talet ett eget Hundare, för minst hundratjugo beväpnade män. Forskare har alltsedan 1800-talets mitt varit medvetna om att Botulf Bonde inte alls var inspirerad av Renässansens Idéer, ingen Gionardo Bruno hade föreläst för Upplands Bönder – Katolikerna brände ju den upproriske munken på bål först på 1500-talet, Botulf hade aldrig läst Petrarcas poesi eller några latinska böcker från antiken – han var i allt en olärd man, som var “vir simplex et rusticus” på latin – en enkel man och en jordbrukare. 


Gottröra och Närtuna Socknar har nu blivit två såkallade “Distrikt” i Norrtälje Kommun – men de ligger i Tiundaland, inte i Roden eller Roslagen.

Botulf lär ha skrikit åt prelaterna att han inte hade något att offra eller ge till deras förbannade kyrka utom “sina trädestockar” eller handtagen till plogen, som han vanligen gick bakom. Hans tro var icke deras. När katolikerna höll sitt biskopsmöte i Arboga 1412 – 100 år efter att de avrättat en folkets man – konstaterade de, att dubitantes et errantes de fide, vel de sacramento eucharistiae, samt  “blasphemie et hereses” fanns ÖVERALLT i Sverige, både i Götaland, Svealand, de Finska delarna av riket – ja överallt. Att bannlysa folk, för att de inte trodde på Kannibal-måltiden, eller Eukaristin gick inte längre – exkommunikationen och uteslutning ur kyrkan var inget verkningsfullt vapen överhuvudtaget – lika lite som idag – folk skrattade bara åt detta. Redan på 1100-talet hade den Engelske Kardinalen Nicolaus Breakspeare försökt införa celibatet för katolska präster i Sverige – men de begärde hela tiden undantag, för att “gifta sig med sina hushållerskor och husfrejor” som det hette. Breakspeare gick till historien som den förste Engelske Påven (under namnet Hadrianus IV, 1154-1159), och gav svenskarna vad de ville ha – för han var ju trots allt Nordbo, och kanske vikinga-ättling.  Han förpåvades – påvert nog – samma år som han besökt Norge och Sverige i hopp om att få oss att bli goda katoliker – men hej vad han bedrog sig. Det folkliga motståndet var kompakt.

Odens-Karlarna i Sverige, Svealand och särskilt Uppland – i betänklig närhet av Stockholm, som nu var huvudstad istället för Uppsala – ja – de blev bara FLER och FLER. Oden hade aldrig lämnat Sverige. Han hade ju setts innan slaget vid Lena i Västergötland så sent som 1208 – de kristna trodde att det bara var en “folksägen” – men för folket, var det på riktigt. En del av deras historia – och Vilhelm Moberg, som levde på 1900-talet, skulle en gång berätta sanningen för sitt eget folk. 

Eller – för att citera Botulf Bonde – nere i sitt 1300-tal: “Jag har ju sagt det, och jag förnekar inte att jag sade det !”. Nu uppstod en annan man ur folkets djupa led, en viss Ragnvald Odens-Karl, som nämns i domstolsprotokoll från Stockholms Stads Tänke-Böcker så sent som år 1484. Man vet inte om han också avrättades på Svenska Kyrkans order och uttryckliga befäl, men antagligen var det så. Engelbrekts uppror hade redan ägt rum på 1430-talet, liksom fruktansvärda massakrer på etniska svenskar – som Käpplinge-morden – och nu skulle det bli slut på Kyrkans diktatur och Främlingsväldet – åter skulle svenskarna få styra sitt eget land, utan främmande herrar, utan utländsk överhet.

Ragnvald Odens-Karl bekände sig öppet till Asatron – och han var långtifrån ensam. Han hade också en kumpan, en viss “Johan Land” – vars ursprung ingen kände – kanske var han från Baltikum, kanske tysk, kanske Finne – “John Lackland” var ju en gång namnet på en Engelsk kung – så där ser man. Dessa två beskylldes rent ut för upprepade kyrkstölder – Skepptuna kyrka (två gånger) och i Markims kyrka, Orkesta kyrka och Vallentuna kyrka. Ragnvald erkände, fast först efter tortyr och fängelse. Forskare anser än idag, att hans och “Johans” existens bevisar, att Asatron och tron på Oden, inte någon kristen “gud” fanns kvar vid 1400-talets slut – och den var UTBREDD just i Uppland, efter hur det förefaller – ja – i huvudstadens uppenbara närhet… Hur såg det då ut i Hälsingland, Dalarna eller övriga Norden – kan vi tänka ??

“Tänkeböckerna” från Stockholms Rådstugurätt berättar ingenting om hur det gick, men med tanke på anklagelse-punkterna, kan vi ana att döds-straff – genom hängning, inte genom svärd eller brännande på bål den här gången – nog var det enda som kom ifråga. Inte vet vi heller om Ragnvald Odens-Karl lyckades fly, men “John Land” lär ha begärt att få bli stadens Bödel eller “Mästerman” istället, vilket tyder på att han var en kraftig karl, van att hantera svärd och andra vapen om det gällde, och dessutom försedd med starka nerver och ett gott hjärta – hans tilltänkta yrkesval krävde många goda egenskaper. Tolv edsvurna män – eller “Tolvmannaed” kunde ha godkänt den nye Bödeln, men inte heller där vet vi säkert – men så mycket är sant, att en god “Mästerman” också måste visa misskund – likt Oden själv, när det väl gäller.

“Många vill låta yxan gå, men få är kloka nog att hålla i skaftet” lär Gustav Vasa ha sagt på sin tid, och det har sedan dess blivit ett gott gammalt svenskt ordspråk.

Men detta är inte allt, som hävderna vet att berätta. Ragnvald Odenskarls fall var visst inte “unikt” som man senare har påstått – det följdes av FLERA.

Engelbrekt – med KNUTEN NÄVE – höjd till Kamp (Skulptur av Bror Hjort, Uppsala-konstnären, 1909 (nästan förstörd 1957)

 

Hur många Odens Män som fanns i riket, innan Vasatiden vet vi inte. Ragnvald Odenskarl sade rätt ut, att han tjänat Oden – och ingen annan överhet – i minst sju år, ja kanske åtta eller nio. Och det skulle UPPREPAS i fler “tänkeböcker”, rättegångsprotokoll, medeltida inkunabler med flera handlingar…

Nu är vi framme vid Erik Klasson eller Eric Clauesson – som man latiniserade honom till, fast han var svensk. Honom brände man till döds, 1492. Han var född i Vendels socken som en fattig bonddräng, men flyttade till Värmdö utanför huvudstaden, där han blev “Hans Perssons tjänare” – vem denne Persson eller Person var vet vi inte – men alltnog, Erik Klasson skulle en mörk natt ha “försvurit sig till Oden själv på en kyrkogård” påstod man, och stulit pengar och silver “en god del” från Hans Perssons landbor, vilka de nu var. Hans Persson kan ha tillhört lågadeln – det fanns inga sätesgårdar av större betydelse på just Värmdö – eller också kan han ha varit en präst i Värmdö Socken.

Men – alltnog – Erik Klasson pinades och torterades, och avrättades också – bekännelser, avlagda under tortyr förekom bara under den kristna medeltiden, i den “romerska” rättens lagar – men inte i Nordisk eller Germansk rätt. Man skrev: Och de andra två sakerna fördrogs honom till pinan, som var hjulet och repet. Pie memorie.” Inte ens om han gjort avbön för sin Asatro, skulle man haft den minsta misskund med honom. Kyrkans män styrde alltihop. Numera är det inskrivet i de flesta civiliserade länders lagar, att bekännelser, avlagda under tortyr är att anse som totalt ogiltiga.

 

 

Alltså straffades han med “stegel och hjul” som det hette, eller genom att rådbråkas – det vill säga “Radebrechen” på tyska. Men var han egentligen skyldig till dessa “två saker” eller åtalspunkter, som man hastigt snickrat ihop ? Det kommer vi heller troligen aldrig att få veta – men Erik Klasson ångrade sig inte – och skulle i åtta år, kanske nio – ha tjänat Oden – samt blotat till honom dessutom, om vi får tro vad man senare sagt. “pie memorie” betyder “ömt minne” på latin, och var en standard-fras, som svenska domare ofta använde, när de tvangs avrätta någon, och utfärda dödsdomar på Kyrkans eller Kronans order, vilket inte är en lätt sak. Vi kan ändå förstå, var domarnas och folkets sympatier låg, för många på Värmdön – eller annorstädes – sörjde Erik Klasson uppriktigt.

Hans minne varar, än idag.  Och “Svenska” Kyrkan har aldrig bett om ursäkt för några häxprocesser, husförhör, konventikel-plakat och allt det onda, denna förbrytar-organisation i mer än 700 år begått emot alla svenskar och svenskor, förbrytelser, begångna emot en hel kultur, och ett helt folk. 

 

Odin – tecknad av Paulus Indomitius, tidigt 2000-tal

Men det folkliga motståndet fortsätter. Vilhelm Moberg visste det. Bror Hjort visste det. Human-Etiska Förbundet, som på 2000-talet gjorde “Botulf Bonde” till sin symbol och utgav en nu nedlagd tidskrift vid namn “Botulfs-Bladet” visste det också.

Socialdemokraterna, däremot – med en viss “Magadan Magda” eller Magdalena Andersson i spetsen – kvinnan som vill förvandla hela Sverige till ett kristet “Magdalena-Hem” vet det däremot inte, för hon känner inte vårt folk, och känner inte dess historia. Hon har fjärmat sig från allltsammans, och hennes parti vill införa “Hädelse-Paragrafer” och Sharia-lagstiftning – medan Morgan “Mollgan” Johansson som bekant – när han senast var Vice Statsminister, Justitieminister och Inrikesminister SAMTIDIGT (något som annars bara kan inträffa i diktatur-stater – detta hände sommaren 2017) ville införa förbud emot Runor och Torshammare.

Varför han ställde sig i spetsen för något sådant har aldrig förklarats, men hans press-sekreterare i Riksdagen (av arabiskt och muslimskt ursprung) påstod att man skulle “arbeta vidare med frågan” år 2017 – då Nordiska Asa Samfundet tvingades att bli politiskt, och via “Hedniska Tankar” – som tog det första initiativet – gjorde en namninsamling, som skrevs under av över 15 000 personer.

Det är valår i år. Tänk på vem ni stöder, och vilket slags framtid vårt eget land skall få…

 

 

KOM IHÅG ODENS KARLAR – FOLKLIGT MOTSTÅND LÖNAR SIG ALLTID !(Bild från Svenska “Fb” – funnen på nätet Maj 2026)

 

“I have changed my name so oftenI’ve forsaken wife and childrenBut I have many friendsAnd some of them are with me.. 

There were three of us this morningI might be the only one this eveningBut I will fight onThe frontiers are my prison

Oh, the wind, the wind is blowingThrough the graves the wind is blowingFreedom soon will comeThen – we’ll come from the shadow…

J’ai changé cent fois de nomJ’ai perdu femme et enfantsMais j’ai tant d’amisJ’ai la Suède entière

Oh, the wind, the wind is blowingThrough the graves the wind is blowingFreedom soon will comeThen – we’ll come from the shadow…” –

Aningen fritt efter en sång av Leonard Cohen, “The Partisan” 1969

Unknown's avatar

En ODENS eller ODINS dag med Freyja Ashwynn…

by

“Well, I’ve seen them come and go,
and I’ve seen them die.

And long ago, I stopped asking why.

— —

Mister Congressman – you can’t understand…”

– Aningen fritt efter en sång av John R. Cash, 1969

 

He is not his shadow
But his shadow became the light in our tents
that night, we could sleep no more.

– Per Lagerkvist, svensk nobelpristagare- från “Aftonland”
(Evening Land – i WH Audens översättning)

 

Hedniska Självbiografier är ett underskattat ämne. I November förra året utgavs boken på bilden nedan på det lilla, esoteriska bokförlaget “Mandrake press”. Den handlar om en kvinna som “Hedniska Tankars” chefredaktör faktiskt mött i verkligheten, under början av 1990-talet, och även om han inte längre minns det exakta årtalet, 1993 eller möjligen 1994 – så var det en upplevelse av ett slag, som han aldrig någonsin kommer att glömma. Vi har inte läst detta verk ännu, inte anförskaffat denna bok – men i det här fallet bryter vi emot våra egna principer – vi rekommenderar den i alla fall, obesett – för Freyja Ashwynn, född som Elizabeth Hooijschuur, i November 1949 är numera 76 år fyllda, och till skillnad från “fornsedare”, new age-pjollrare, wiccaner och andra tramsebyxor, så är hon någon som verkligen VET vad hon talar om, och det väcker vår respekt, kärlek och beundran – bara så att ni också vet…

 

 

 

Vi har redan många gånger tagit upp Gydjan Freyja Ashwynns böcker här på “Hedniska Tankar”, för vad hon inte redan kan om runor, är inte värt att veta. Seriösa verk – till skillnad från amerikanska klåpares och värdelösa “fornsedares” new age-mässiga, skrattretande påfund är svåra att finna, och ännu svårare är att hitta alla dem – Gydjor eller Godar – som ett helt liv har stått i Odens tjänst. Han är en gud med tusen namn, hundratals heiten och kenningar, och skulle någon av oss ha sett eller varseblivit honom, i det som de kristna hundarna envisas kalla för en “epifani” eller en direkt gudsuppenbarelse, så lär den individen aldrig någonsin bli samma människa efteråt – på gott eller ont.

Den som är Odens “Fulltrui” eller väljer hans väg, kommer på det ena eller andra sättet att välja kriget, döden eller stormen. Vinden, runorna och kunskapen. Allt är hans, och allt stammar från honom. Någon “Allfader” som de kristnes gud, har han aldrig varit – och kommer aldrig någonsin att vara. “Han ger seger åt somliga” står det i Eddan, och det innebär långtifrån alla. Han är INTE – har inte varit och kommer aldrig vara någotslags “inkluderande” gud – och ni bör inte inbilla er eller tro något sådant – för då kan det förr eller senare gå er illa. Fråga de som vet..

“Den vilda Jakten” – Åsgårdsreien – eller “The Wild Hunt” existerar nämligen på riktigt, och i verkligheten.

Jag har själv sett och iakttagit den på nära håll – men där jag bara varit en betraktare – har Freja Aswynn – på sitt sätt – inte bara lyssnat, utan deltagit i den – genom många år, ja årtionden. Det måste man förstå. En epifani av Thor eller Tor, däremot – tar sig andra uttryck. Tänk dig att du får en blixt på 10 000 Volt och många Amperes styrka rakt genom kroppen, och att ditt hjärta kanske stannar någon minut, men att du ändå råkar överleva. Ungefär så känns det att möta Gudamakterna, oberoende av vilken av våra mer än 147 gudamakter i Asatron det handlar om.

 

Själv varseblev jag den Vilda Jakten på avstånd, i en skog nära Vittskövle, 1983 då jag var 18 gammal. En god vän skadades allvarligt vid en tältbrand natten efteråt, och fick andra gradens brännskador på händerna, låren och sådär 10-15 % av kroppen. Vad som hände i övrigt har jag beskrivit i ord, många gånger. När de 12-15 personer som upplevde tältbranden – jag låg själv innerst, eftersom jag var plutonchef – väl kommit ut, släpade jag själv och två andra honom en kilometer – och innan han fördes bort satt jag bredvid honom i mörkret, den där Novembernatten.

Han bad mig om en cigarett, men kunde inte tända den. Jag placerade den i munnen på honom, som man gör med en skadad. Innan skadechocken verkligen sätter in, är det ett bra sätt att avleda någons uppmärksamhet. Först började han skaka, sedan skrek han. På slutet var det så illa, att han om och om igen bad mig om att slå honom i huvudet med en sten, så att han skulle förlora medvetandet och få slut på sina smärtor. Jag kunde inte hjälpa honom, den gången. Visst fanns där kompanisjukvårdare och instruktörer,- men morfin eller något sådant, hade vi inte. Helikoptertransport var det inte tal om, det blev skakig 903:a och färd in till Lunds Akademiska sjukhus och brännskadekliniken där.

Dagen efteråt fick jag av en händelse syn på Per Lagerkvists “Aftonland” på något bibliotek, någonstans – där det talas om den spjutkastande guden – han som håller Gungners lans i sina händer. Ni förstår, det var jag som vaknade först – och beordrade eldposten i tältet att kasta ut en brinnande plastdunk med tvåtaktsolja för MC-ordonnansens Husquarna motorcykel, uppblandad med rester av t-sprit och slattar av lysfotogen. Tyvärr hade han, som satt eldpost ställt dunken för nära tältspisen – trivialt nog – och så fattade den eld. Nu offrade sig bara en man, för de andras skull – och jag själv bar skulden till hans smärta, eftersom han lydde, och gjorde exakt vad jag sade åt honom att utföra.

 

Så – ni ser – Oden får alltid sina offer. På det ena eller andra sättet. Många är de som mött honom, men ytterst få är de män eller kvinnor som verkligen förstått, eller begripit vad han kräver – av sig själv, av sina “Fulltrui” – och av alla andra.  Han är förvisso hård – men rättvis. 

Oden – Odin – och Loke – hans skugga – finns i alla kulturer, alla land – och de som lever tillräckligt länge, kommer kanske att få se dem – innan de dör…

Freyja Ashwynn växte upp i en holländsk, strängt katolsk familj – strax efter Andra Världskriget. När hon bröt med dem, allesammans – ansåg de henne för galen. Hon befann sig på olika institutioner från det att hon var 9 till 18 år gammal, men – vid 30 års ålder flyttade hon till London – efter att ha lärt känna Oden, och runorna. Hon mötte Hilmar Örn Hilmarsson  från det Isländska Asatrufélagid, gifte sig två gånger – Edred Thorson – en annan storhet inom den moderna, esoteriska runologin – lärde sig förstå skillnaden mellan Sigurd Agrells epokgörande Uthark-teori och den missvisande nummerologi som andra “runmagiker” tyvärr ofta följer – med sorgligt resultat. Hon träffade dem alla, samspråkade med envar. Många av dem finns inte mer, eftersom de är döda och inte lever längre. Hon ägnade sig också åt folkmusik, eller neo-folk i Tufnell Park, nära Camden Town i London, där hon bott, verkat, lärt ut runkunskap och Asatro sedan 1979. Och ingen har gjort det bättre än hon, inte någonstans i just England UK, i alla fall.

Freya Ashwynn mötte enligt sig själv Oden år 1983 – alltså samma år som jag – och det går inte att berätta hennes historia, utan att också berätta min egen. “There is no way of telling her story, without telling my own“, för att parafrasera Martin Shen i någon gammal film, någonstans. Ni kan själva få avgöra om detta bara är rena tillfälligheter, eller mer än ett sammanträffande. Ni kan också få påstå eller säga att denna berättelse bara är trams, tomt poserande eller fåneri. Det intresserar mig inte, och det intresserar inte Gudamakterna heller. Jag har ju sagt att man möter dem bara vid ytterst begränsade, enstaka tillfällen, kanske bara en enda gång i livet – för i vardagen kan du som läser detta inte se eller varsebli dem – ifall du inte tränat din varseblivning, och därför fått försaka något annat. Likheter finns kanske med Jan Fries, “Helrunar” – här går vi hela vägen eller inte alls – inte att förväxla med den akademiske forskaren Jan de Fries – som var kristen, färgades av detta och dog år 1964.

 

Denna läsvärda bok utgavs 1981, inte 1951 som det felaktigt står på Amazon. 1951 var Freyja Ashwynn bara 2 år gammal, och kunde inte utge några böcker…

Freyja Ashwynn sägs ha kontroversiella åsikter – enligt vissa. Kritiker med kristet ursprung har såklart alltid smädat henne och hela Asatron, och sagt att hon skulle vara rasist,befinna sig långt ut till höger på den politiska skalan och så vidare – fastän ingenting kunde vara felaktigare. Den eller de som mött henne i levande livet, vet att hon säger vad som faller henne in, och hon utropade – högt och ljudligt “Ooo – Din ! ‘Es the Frigging Bollocks !!” vid sitt besök på Historiska Muséet i Stockholm där man gjort “Barum-kvinnan” från svensk stenålder till någotslags halvindiansk, sibirisk Schamankvinna i en numera Yggr ske pris omarbetad utställning från 1992. 

Man kan inte anklaga en fjällbäck för att den rinner och forsar, och man kan inte hejda en Gydjas ordflöde. Inte när hon heter Freyja Ashwynn, för hon sejdar ständigt, och befinner sig ibland i ett inre tillstånd, som ni vanliga läsare eller läsarinnor inte kan ha en aning om. Sofia Axelsson, som tillhör en vida yngre generation kvinnor från Sverige, är lite av samma andas barn när det gäller vild sejd, eller ett inspirerat skrivande – men hon slår aldrig över helt, och det gör inte Freyja Ashwynn heller.

 

 

“Många äro komna, men få äro kallade” lär det stå i någotslags kristen bok. Själv vet jag inte, eftersom jag aldrig läst den. Är man Hedning, så är man Hedning, och är man Asatroende så är man Asatroende och inget annat. Freyja Aswynns självbiografi, däremot – är nog både spännande och intressant läsning – ifall man vet något om det sena 1900-talets esoterica, och förstår att uppskatta allt som sägs.

I länder som det alltmer intellektuelt torftiga och utarmade Sverige eller USA är böcker som “Walking with Woden” eller Wothan totalt omöjliga att ge ut, och knappast någon procent av befolkningen kan förstå dem, ifall de inte själva har liknande erfarenheter som bokens författarinna – inte “författare” eftersom detta gäller en kvinna. Rörande “blaskor” eller dagstidningar som DN, SvD, GP och så vidare, eller svenska recencenter i allmänhet, hyser jag föga eller intet hopp. Men – jag rekommenderar er faktiskt att köpa och läsa Freyja Ashwynns självbiografi – även om det inte – traditionsenligt – lär bli någon landsomfattande “Bokrea” i Sverige just i år, anno 2026 – förrän den 24 Februari.

25 GBP är inte för mycket begärt för att läsa boken på papper, och 10 USD ungefär för nät-upplagan, är ett rent underpris. 

 

 

Unknown's avatar

Sherin SABOTÖSEN från Danmark…

by

Svenska Dagbladet, denna stundtals vederhäftiga och inte helt Låtsas-Liberala Morgontidning – kommer ibland med intressanta artiklar. Så till exempel igår, när de intervjuade Danmarks första – och kanske Världens enda Kvinnliga Imam, en riktig Sabotös (alltså en tös eller en kvinna som saboterat världens mest intoleranta religion, genom att gång på gång gått rakt emot Allahs alla bud, och anpassat sig efter den Nordiska Kulturen – som man gör i Goda Gamla Danmark) vid namn Sherin KhanKan.

Och hon kan något som inte vi kan (nej, inte dansa Can-Can – det gör endast svensk fotbollspublik i talkör ) – för – som tidningens rubriksättare konstaterar i ett ögonblick av klarsyn:  “Det är den som har kunskap som ska få leda bön och hålla gudstjänst”.

Tänk om detta gällde alla religioner – då skulle vi slippa få se tvåbenta skabbkvalster och New Age-grupper orena vid Uppsala Högar !

 

Påstås vara Kvinnlig Imam – FINNS det ens ? – Låter sig fotograferas OBESLÖJAD i Nordiska Dagstidningar….

Vad Sherin säger är närapå ren Odinism, eller åtminstone Ren och Oförfalskad HEDENDOM, då hon sätter Kunskapen i Högsätet, och låter den komma först och inte sist. Oden är och förblir en gud för Kunskapen och sökandet, därmed är han något som Monoteisterna aldrig kan förstå.

Nu håller vi Asatroende aldrig någonsin “bön” eftersom böner enligt vårt sett att se är infantilt tiggeri – vi tror endast och endast bara på Blot och Offer – inte “Gudstjänst” som sådan, för detta är ett kristet begrepp som INTE finns i vår kulturkrets överhuvudtaget. Bönerabblande är fullkomligt meningslöst, och för oss hjälper varken böner eller klagosånger. Vi vet, att vi endast och endast bara får något tillbaka av makterna, ifall vi själva offrar något, om så bara av vår tid, vår kraft eller helt symboliskt – men man kan inte vara så ovärdig och låg, att man faller på knä som en treåring i närmsta livsmedelsbutik, och tror att man ska få “gratis glass” av någon allsmäktig pappa eller mamma.

Monoteismen infantiliserar, förminskar och passiviserar människan – och den som alltför länge eller alltför intensivt tillämpar dess skeva syn på tillvaron, blir ofelbart idiot.

“Bledsod be..” Ord som bless och bliss på engelska kommer av gotiskans Bledsod, att koka och sjuda ihop grisblod och blot-mat i ett HEDNISKT offer, likt höstens Svartsoppa.. Det ni, “Mussar” små !!

 

Men den danska sabotösen är på god väg. Hon kallar sig feminist, och tycker att detta skall vara i överensstämmelse med Koranens lära – hur hon nu alls kan tro eller tycka det… Här på Hedniska Tankar gillar vi FEMEN-ister, som ni kanske kommer ihåg – en nu skäligen utdöd rörelse som uppstod i Ukraina, och som verkade som ett slags “Den orangefärgade revolutionens kanariefåglar” långt långt innan de två Ukrainska krigen bröt ut, och detta land utsattes för rysk aggression – och FEMEN sveks förstås av svenska Hängbröst-feminister, Vänster-Nomenklaturan i Sverige samt Katoliken Erik Helmerson i DN när det begav sig – helt följdriktigt och logiskt, därför att dessa blinda vrak alla tillhör reaktionens fasansfulla kreatur. Jenny Wenhammar från Skåne, samt Naken-bloggerskan Aliaa Magda Elmahdy – Officers-dotter från Egypten, som fick lämna sitt hemland under Hosni Mubaraks regim, lät sig fotograferas uppe på Billingen i Skövde med bar byst, och försvann till Norge där hon hittade en pojkvän – de förblev de enda svenska Femen-medlemmarna – och med tanke på att Sverige är ett alldeles för repressivt och intolerant land, politiskt sett – förutspådde Hedniska Tankar redan för tio år sedan att den rörelsen aldrig skulle få någon framgång här – och precis så blev det också…

Död ukrainsk konstnärinna, som målade Ikoner på tiden det begav sig. Hennes autograf ligger fortfarande i en av mina byrålådor. Oksana Shachkos sista protest var självmordet, som man påstod efter att en fransk “pojkvän” övergivit henne. Inte tusan hade hon behövt ta livet av sig för så lite !!

Sherin Khankan påstår sig ha ordnat skilsmässa för inte mindre än 89 olika muslimska kvinnor enligt SvDs artikel, med en hastighet av 3-4 skilsmässor i veckan. I inget fall skulle dessa kvinnor få sina skilsmässor accepterade, därför att det är emot Koranens bud, emot alla andra Moskéer och Imamers tro. Men kvinnorna får någotslags diplom med Korancitat, läser vi i artikeln.

Slikt sker Kun I Danmark – det kan man jo Se…

Vi här på Hedniska Tankar önskar Sabotösen Sherin lycka till i sitt fortsatta arbete. När som helst kan hon bli mördad av en muslimsk fundamentalist – och den risken skall vi alla ha klart för oss.

Hennes kamp är värd att stödja, därför att den är en del av den Världsomfattande kampen emot Islam, och därmed Monoteismen. Hon håller på att förvandla hela denna religion till något väldigt Nordiskt och Danskt, en urvattnad kyrka i stil med den Danska sk “Folkekirken” (som är mycket mindre politiserad än den svenska, och liknar den Svenska “Statskyrka” som fanns ca 1960-1990, under “Pastor Janssons” tidevarv, innan de Vänsterradikala, “Broderskapsrörelsen”, (S)-Nomenklaturan och Antje Jackélen – den sämsta Ärkebiskop Sverige någonsin haft – tog över, liksom det Muslimska Brödraskapet och nu senast Bröderna Modeus, som bemäktigat sig Ärkebiskopsstolen). I Sverige finns inget hopp om en förbättrad utveckling, eftersom “Svenska” Kyrkan strävar efter absolut makt – även politiskt. Den har så många kopplingar till ett avskyvärt maktparti, och en ännu avskyvärdare Sverigefientlig och Svenskfientlig maktpolitik, att den förtjänar att betraktas som enbart frånstötande och äcklig.

En sådan förkunnelse som Jackélens, och nu även Bröderna Modeus kan ingen tro på.

Rasmus Paludan, Charlie Hebdo och nu även Shirin Khankan har alla metoder, som är bättre, framgångsrikare och mer värda att stödja än “Svenska” Kyrkans, då de kan bidra till att en gång för alla utplåna Monoteismen från det Västerländska tänkandet, och därmed dagens värld. Detta är målet, och detta mål är absolut nödvändigt för mänsklighetens befrielse.

Humor, satir, Ironi, politisk aktivism som inte skadar – eller att urholka de Monoteistiska Maktstrukturerna inifrån – allt KAN och SKALL användas i den ständigt pågående Humanistiskt Hedniska kampen…

Kanhända beror Sherin Khankans blotta existens och förmåga att överleva ännu en tid – innan fundamentalisterna skär halsen av henne – på att hon lever och verkar just i Danmark, och att Danmark är ett mindre, avsevärt tolerantare och mera individualistiskt land än det konformistiska, repressiva och förtryckande Sverige, vars styrande Nomenklatura vi på Hedniska Tankar för länge sen avslöjat och identifierat. Även Norge, Finland eller Island – där Islamisterna ännu är så gott som okända, även om de håller på med moskébyggen även där – vore tänkbara som alternativ.

Från Jim Martin Wegener Lyngvild – Mångårig Asatrua-Mand, Mångsysslare och Saadan en rigtig Fliseknuser kommer budskapet ovan, som han själv avfotograferat på det kungliga slottet Christiansborg i Köpenhavn, som sig bör. Han är ofta omnämnd här på Hedniska Tankar, och han har inga svårigheter med såväl svartsoppa och blot, liksom Vigsel – Vi själva skulle såsom Godar viga även Samkönade par – och det skulle troligen också Shirin Khankan.

Han själv lever ju inom ett samkönat förhållande, og hva så med det ?

Famme Grand Danois !

Ändå säger han – från sitt Ravnsborg – med tillhörande Gudahov – våren till ära, så här i slutet på Gerds månad och i övergången till Frejas, att det finns en tydlig huvudlinje för människosläktet – som citatet ovan antyder – ty enligt de hedniska romarna, Quod Licet Jovi, non Licet Bovi… Det sku’ vaere sans och måtta i allt, och därvid blir det – för Hedniska Tankars och Jim Lyngvilds del.

När han år 2021 fotograferade Danmarks Kulturminister Ane Halsboe Jörgensen som Asatrogen, Hednisk Völva inom ramen för ett av sina konstprojekt, skrek och ojade sig reaktionens krafter i “Kristeligt Dagblad” en tid – men förgäves. I Sverige skulle alltihop vaere fuldstændig umuligt – för vilket slags “Kulturministrar” har Sverige haft i minst 20 år, och vad slags kraftigt Sverigefientlig, Människofientlig och Svenskfientlig kultur är det egentligen de stöder ??

I Danmark kan man åtminstone få vara just människa och individ, och även det är något vi på Hedniska Tankar stödjer..