Midsommarbröllop och Midsommarblot vid Uppsala Högar

Hednandet av Sverige fortsätter. Efter att Nordiska Asa Samfundet manifesterat sin närvaro, utan press och på enklast möjliga vis vid Uppsala Högar det här året, kan jag konstatera att vi fått mer än 100 deltagare på vårt Midsommarblot, vilket är fler än de 87 som deltog vid Rökstenen i fjol. Hela arrangemanget tog en hel vecka i anspråk, och omfattade informationsdagar, namn-insamlingar, upprop, medlemsvärvning, försäljningsbord, mat och catering, allsång, gudstjänst med blot och gemensamt offer och mycket annat, samt som överraskning ett Midsommarbröllop – det brukar ju alltid vara aktuellt såhär års.

Vi ägnade oss självklart också mycket åt logistik och transporter, samt hade till och med organiserat en egen hird eller vaktstyrka försedd med interkom, och andra sambandsmedel, även om det var något vi inte behövde ta till i år och inte heller ville använda, liksom sjukvårdsväskor och några av våra mer okända färdigheter, som vi nu börjat samla på och träget öva oss i, listiga och uppfinningsrika som vi Asatroende är.

Vi finns numera överallt. Vänta er inget annat !

SVT, UNT eller en del svenska riksmedia typ låtsasliberala Dagens Nyheter var nämligen inte inbjudna till arrangemanget; mest på grund av deras fientlighet och fördomar emot oss Hedningar, samt vad man tyvärr tillåtit en viss galen Gydja gå ut och påstå på bästa sändningstid. (Se vårt tidigare inslag om Galna Gydjor och Falska Traditioner)

Vad SVT rapporterat innehåller flera sakfel, särskilt om en hel del konkurrerande politiska rörelser på yttersta vänsterkanten, som ”forn sed” och annat. Deras medlemsantal uppgår numera inte till mer än ett sjuttiotal personer, och i och med att de inte lyckats genomföra några större Midsommarblot alls i år, tror jag nog att deras tid som rörelse är ute. NAS är och förblir en opolitisk rörelse, även om jag själv som enskild medlem och medborgare förstås förbehåller mig att ha åsikter här, men det har nog alla andra bloggare och framförallt katolska chefredaktörer också.

Men – över till huvudämnet för detta inlägg. Under Maj, eller Frejas månad – och Juni – som mer tillhör Frigg – gifter sig fortfarande de flesta brudpar i Sverige – och det gäller för Hedningarna också. Redan 2011 var andelen kristna bröllop i Sverige under 40 %.

Gift ? – Ja, man kan bli gift på många olika sätt, men det är kanske inte så farligt som det låter…

”Fornsed” och deras anhängare i Media hävdar på falska grunder, att alla Asatroende skulle vara rasister. Nå, välan tänkte då jag – ombedd att hålla ett Midsommarbröllop för ett delvis utländskt brudpar, som jag ju var. Då tar jag de allra, allra farligaste ritualer jag kan hitta, från grupper som ska vara såå farliga så, ja sådana där Odinister, eller Dödsjävelnazistrasistpolitrucker ni vet, bara för att reta media, och som ett socialt experiment, rätt ut i offentligheten, bara.

Jag går ut och håller det själv – enligt the real original Odinic Rites handbok, skriven av pseudonymerna Stubba och Hoskuld på det nu fjärran, fjärran 1970 talet – och så ”lånar” jag deras ceremoni rakt avså får vi väl se hur ”farligt” och ”rasistiskt” detta blir då, gott folk !

AKTA er för det hemska hemska, farligt farliga Dödsdjävelnazistrasistpolitruckbandet ”Killer Instinct” ! Flera Socialdemokratiska Kommunalråd har faktiskt VARNAT er just för dem… Fast det är ju klart – Grabbarna kanske bara vill vara sig själva för ett tag…

Såhär gick texten, på både svenska och engelska, då brud och publik ville ha lite poesi på svenska också – ceremonitexten uppmanar till sådant…

MIDSOMMARBRÖLLOP – såkallad Handfasting – Odinic rite

Nu villl jag att alla tar ett djupt andetag och tystnar, så att sinnet klarnar inför det bröllop vi skall förrätta. Jag vill också att ni stänger av era mobiltelefoner, och lämnar dem utanför denna ceremoni.

Helgande

In the names of Odin, Balder, Frey and Thor. We hallow this place to the worship of Aesir and Vanir, that we might fully understand and hallow their powers within us. Frigg, Nanna, Gerd and Sif, be our guides and our comfort.

Åkallan

We hail you, Odin, father off all. Be within us on this wedding day. Freya, godess of Love, and Vali, son of Odin and defender of the family, be within our hearts. May we ever find delight in the joyful sight of home, of husband, wife and children. Grant us your blessing, most holy Norns, that each one of us may hear his own hearts history.

Odin, mighty god and all father, who changed the ash and the elm into the bodies of our forebears Ask and Embla, be present in the here and now with your wisdom, and inspire those who are about to be handfasted.

Frey, God of fruitfulness, help them to attain joy and harmony, and Gerd, earth Mother, ensure their posteriority.. Var, who hears and records oaths and who wrecks vengeance on perjurers, be this day their witness. Tyr, the upholder of good faith, help them to maintain their sacred oaths. May their wows by Lofn be heard, and may gentle Nanna, wife of Balder, give them strength to keep their fealty. Verdandi or becoming, Norn of the future, be their guide and their friend. Bragi, sing of this wedding.

Oden, the high one, defend them with the strength of thine power. Not let us to Odin make blot, that he into our hearts and minds may enter.

Dikt och läsning

Nu är Midsommars tid, och ni ska vigas inför Gudar och Människor

Där jorden grönskar och sommaren står i sitt flor
där kristna män krälar till sin kyrka,  medan hedna män går fria till tinget
och där eldar brinner och åkern gror
man älskar kvinna, och kvinna föder en son
och våreld tändes åt åldrars barn
medan skeppet skrider och sköldar blänker
medan solen skiner och snön i norden ligger
medan bergen står höga och furan växer
och falken flyger, en frisk vårdag
med en mild bris under båda vingarna
medan mullen gror, och människor ska leva

Just så är ni vigda inför Gudarna och alla människor !

Rede – Anrop

Hear my rede and counsel. Hail to them that listen !

Nine times noble are they that honour and worship Odin Allfather, and who ride on his path. They shall eat of the fruit of their work and happy shall they be. A marvellous thing is it to love, and your love shall be better to you than furs or gold.

Wedding – Vigsel

Do you (brudgummens) and you (brudens) call upon all here present to witness that you do pledge yourselves to each other with holden hands, to finish and to fulfil your whole engagement, both trusted and true ?

Båda ska svara: I do

(Goden till Brudgummen)

Do you (brudgummens namn) make a solemn wow and take the Aesir who rule over all things to witness that (brudens namn) you will have as your own.

(Brudgummen svarar) I do swear it

Goden: Then, get from her love like your love, and give her a ring in token thereof.

(brudgummen sätter en fingerring på brudens ringfinger, och Godes fortsätter, vänd emot bruden):

Do you (brudens namn) make a solemn wow and take the Aesir who rule over all things to witness that (brudgummens namn) you will have as your own ?

(Bruden svarar): I do swear it

Godes: Then, get from him love like your love, and give him a ring in token thereof

(bruden sätter en fingerring på brudgummens ringfinger, och Goden säger)

Allfather Odin, do you establish and make stable their faith and in oneness of mind, in truth and in love, your kin and our brother and sister (säger brudparets namn) ?
For Odin has declared that a pledge should be given and confirmed in all things. As trees from earth together grow, if Thor with lightning will strike the one, the other fades. If one grow green, the other shares its leafy sheen. So care and joy may they know and share.

(Goden tar ett bart svärd och håller det framför sig, med spetsen vänd neråt mot jorden. Bruden och brudgummen fattar om svärdets hjalt)

Goden, Bruden och Brudgummen säger:

We now swear Loyality and service the one to the other, to speak and to be silent,, to do and to let be, to come and to go, in need and plenty, In living or dying, from this hour henceforth, until death or Ragnarök divides us.

Goden tar ett steg bakåt och säger:

May Odin and the high Gods reward that which is given: loyalty with love, valour with honor, oathbreaking with vengeance.

(Goden lägger ned svärdet, lyfter upp Torshammaren)

Gör hammartecknet och säger:

This hand fasting is fairly done. In the sacred name of Odin, Frigg and Thor, I now proclaim you husband and wife.

(han lägger ned hammaren, och låter dem kyssa varandra för Balder och Nanna)

Slutord – Avhelgande

In the name of the Aesir and vanir:

Odin Allfathir, first and eldest the gode, protect these of your faithful kindred who, through the weave of the holy Norns, are now united in a handfast holy wedlock. balder, inspire them with truth and the love of mercy and justice and grant them the faith to bear the decree of the Norns.

Thor endow them with courage and aid them in the fight against the enemies of our faith, our folk and our families.

Odin, give wisdom and words to them and while they live, give them healers hands.

Frigga, ensure them their posterity, that the corn might be all in one sheaf, and their harvest from one field.
Frey, grant them the goodwilll of their fellow men and women, and may they surround themselves with a steadfast circle of devoted kinsmen and faithful friends and comrades.

And grant, Odin allfathir, to all of us present on this day, every thing which might be good for our protection and liberation.

(paus)

By odin and all father, let all these things be so.

 

Minnesdrickning:

Ljuset sprider sig från Asgård och nedåt, som mjödet i ett horn. Ljuset kastas upp mot Asgård igen, med det ljusa i människors sinnen. Signa detta mjöd i namn av Oden, Balder, Frej och Tor (hammartecken över mjödhornet). Från Heidrun själv, och Lärads träd kommer Odens föda, som Fjölners visdom och Kvasers blod, som är den rena kunskapen.

Måtte vi ha lycka i allt och i vår vänskap, och få god skörd och goda tider i Midgård.

Ta så emot detta heliga horn i namn av Korparnas Herre, och drick till lycka och välgång. Wassail !

Goden räcker mjödhornet till brudparet, och låter dem dela skålen med andra, om de så vill. Hornet går åter till honom och han tömmer ur de sista dropparna på backen, och säger:

Vi prisar allas moder, vår Gerd.

All ära till makterna. Vi har enats med dem, och tar del av deras rikedom och liv.

Så förklarar jag detta blot och denna handfasting enligt Odinic Rite för avslutad.

——————————

Döm nu själv, gott folk – om ni kan hitta någon ”rasism” eller påstådd ”främlingsfientlighet” överhuvudtaget i detta… Kan ni det, förresten ? Välkomna välkomna allesamman att skriva en textkommentar till mig i så fall..

”Forn sed” är en enda stor lögn, för här är ni som vi ser inte alls ”forna” av oss, för vad vi gör, baseras på här, nu och idag ! Nå, den dikt jag läste är en bearbetning av Tryggdarmal, eller Fridsedskvädet, och sådant som var lag långt långt innan kristendomen alls kom till Island.. Det kvädet handlar om Eders svärjande, men en vigsel är också en helig ed inför samhället och Gudarna, och därmed ett slags domstolsförhandling, med högst konkreta juridiska verkningar, som alla vet. Det finns som bekant borgerliga vigslar också, samt en ärvda- och äktenskapsbalk i vår lag, än idag.

oförberedd, som jag var….” Öva Öva Öva – alla vigslar och ceremonier är stagework, sleight of hand, teater, smoke and mirrors…

Min farfar, som faktiskt var präst i svenska kyrkan, hävdade att man inte alls måste vara troende för att vara präst, men det får stå för honom. Själv hävdar jag absolut, att man måste ha kallelsen, eller rättare sagt tron, och Asatro är en tro, likt alla andra trossystem och religioner, för enligt mig och min farfar före mig, går de alla ut på samma sak. Det finns så att säga ”Priestcraft” och inte bara ”Witchcraft” – men ur prästens synvinkel sett borde bröllop vara den enklaste ritual man kan hålla, och jag vill inte alls påstå att jag gjorde detta väl eller bra, bara för att brudparet var nöjda eller människor sa det till mig efteråt.

Det är Makternas Dom eller Gudarnas ord som gäller, och dem får vi skåda i eftervärlden, inte genom dumma journalisters twitter och kackel i nutid eller realtid.

I själva verket är jag en skral, ringrostig och oövaad präst eller rättare sagt Gode, trots att jag hållit sju Asatrogna bröllop vid det här laget, varav fyra ännu håller. Mitt ”track record” är alltså hittills bättre än Svenska Kyrkans, för 50 % av de äktenskap som ingås i Sverige varje år, varar inte alls för evigt, trots att det ju är den sorts eder och avtal, man vanligen menar att hålla – just för evigt… för det är väl meningen ?

Alla religioner eller Samfund eller kyrkor har väl inte ”Short duration personal marriages” som Church of the Subgenius, till exempel…

Vid ett bröllop är vanligen brudparet glatt och förväntansfullt, och det är oftast de övriga deltagarna och till och med eventuella svärmödrar också. Stämningen är uppåt, och prästen kan knappast misslyckas, försåvitt han inte gör bort sig fullständigt, eller bruden är het på gröten, och sätter en ring på sin älskades finger, innan hon ens hunnit ge sitt ja-ord.

Hon måste säga ”Ja” först, och får inte bara ta, rakt av…eller hur killar ?

I så fall får prästen inte komma av sig, utan fortsätter ritualen, enligt det hävdvunna mönstret ”KISS” eller ”Keep it simple, stupid !”  Det kan behövas ett hänsynslöst ad-libbande från prästens sida, improvisationer, fält-versioner av harg eller altare, lånade svärd, lånade vighammare och alltsammans – men Freja själv har sagt, att i krig och kärlek är allt tillåtet och ingenting förbjudet, om det görs med just kärlek, eller rättare sagt gott omdöme och förstånd.

Att förrätta en Knäsättning (ja, just Knäsättning – det heter inte alls ”Namngivning” eller något annat krystat kristet, tvärtemot vad alla tror) är något svårare, för att som präst arbeta med exempelvis barn eller hundar, är svårare – och det lär gälla för fotografer också…

En begravning, slutligen, eller jordfästning, vilket också finns i Nordisk tradition som högläggning eller annat, är det svåraste av allt – ur prästens synvinkel sett. Deltagarna är ledsna, bedrövade och agg och missämja kan uppstå kring arvsskriften, minnen eller annat; och att vända allt detta till något positivt, så att deltagarna känner att de fått ”closure” eller en bra avslutning – vilket är vad ritualen ska ge dem – kräver en verkligt bra Gode eller Gydja, som sannolikt är en mycket god psykolog, utbildad eller ej.

Riktigt där är inte Nordiska Asa Samfundet än.

Vad ”forn sed” angår, rekommenderar jag ingen, absolut ingen att alls anlita dem, om ni inte villl ha det helt på tok och dra sju års olycka över er. 

Tack vare det dåliga sällskapet, har Asatron i Sverige inte bara drabbats av sju års olycka, utan av sjutton…

Nej, just det – det behövs INTE några vikingakläder, ”fornsederi”, något dåligt ”laj”, levande rollspel eller något annat sådant. Gott omdöme fungerar oftast utmärkt. (Personerna på dessa bilder har inget att göra med vad som skildras i detta blogginlägg)

Såhär smakfullt kan ett bröllop vid Uppsala Högar också gestaltas – enligt bröllopsfotograferna….

Enligt min farfar går alla bröllopsritualer, världen över, ut på samma sak – i olika versioner. Det måste finnas ett helgande eller en inledning, där deltagare och åskådare träder in i det rituella rummet och lämnar allting annat – om är oväsentligt – utanför.

Finns inte Gudahov eller Kyrka färdigt, måste präst eller Gode själv skapa detta rituella rum, dit ingen utomstående ska släppas in, och inget får gå fel – eftersom det är brudparets ceremoni, inte åhörarnas – försöker de störa vigselakten, måste man faktiskt kunna ”kasta ut” eller stoppa dem, och många vigselformulär innehåller skyddsformeln ”Om någon har något att invända häremot, så må han eller hon tala nu, men annars hålla tyst för evigt !”

Odinisterna har som ni ser glömt bort den formeln helt, eftersom de vill var djärva och manhaftiga av sig, men själv skulle jag ha valt att inkludera den, för säkerhets skull. Så kommer en åkallan in i själva helgandet, där det räknas upp en ”gudakatalog” eller vad som kallas Thula på isländska.

Men detta är inget tomt rabblande eller något Satans gallimatthias, som hos Fornsedare och Söndags-Schamaner..

Thulor och åkallan måste byggas upp med omsorg, med tanke på årstiden (i detta fall Midsommar) och sakomständigheter i övrigt, annars fungerar de inte alls, och blir inte verksamma för någon. Det är bland annat därför, som jag valt att studera Odinismen också, eftersom jag inte ser något ont i att utvidga min kunskap. Lagarna för allt detta, är precis lika exakta som våra tiders juridik.

Så följde då diktläsningen, för att detta ska sjunka in, och för att bygga upp ytterligare stämning – men sen måste det till ett cresendo.

Ceremonin får INTE tappa tempo, eller dra ut på tiden – det är viktigt – för annars blir det lika tråkigt och intetsägande, som i Svenska Kyrkan.

Polisiärt Mass-bröllop som på Filipinerna – så gör de där, så gör vi inte här…

”Gör predikan kort !” är varje äkta fältprästs glada tillrop, och just fältpräster och Militärpastorer respekterar jag mer än andra kristna. De liknar oss hedniska Godar och Gydjor i sitt utövande, sitt personliga liv och sina uttryckssätt.

Vid orden ”Hear thou and listen !” borde Goden nästan vråla ut ett härskri eller anskri, så att tänderna skallrar – närmast likt ett ”Kiai !” som i Japansk Kendo – om inte åhörarna lyssnar innan dess, blir de allvarligt stämda då, och lite allvar skadar inte, det heller. Ingen gifter sig på lek, nämligen.

”Hör du duva… Bonnläpp… Det här är inte bara en ”wow-upplevelse” – det är mer än så…”

Så börjar själva vigselakten, som ju är en ed, eller en edgång, ja en trohetsförsäkran – inget annat. Om man sedan vill göra den inför varandra, inför lagen, samhället och åhörarna eller också själva Gudarna och makterna beror som sagt på om man är troende eller inte, och vem man egentligen vänder sig till – men det är man förhoppningsvis fullständigt klar över innan bröllopet börjar, för endast den som är vid sina sinnens fulla bruk, är nykter och vuxen (mentalt, inte bara biologiskt) kan gifta sig. Annars vore det ju olagligt.

Så kommer ringars utväxlande – och enligt Odinic Rite tänks guden själv vara direkt närvarande vid bröllopet, i texten vänder sig Goden direkt till honom, som om Oden i egen hög person bokstavligt talat stod där, livs levande, inte bara som symbol eller staty. Brud och brudgum samt Goden eller Gydjan lägger handen på ett svärd, medan eden svärs – och det här är sannerligen inget skämt, men på högsta allvar, som man förstår.

Gifter man sig för hela livet, och ger varann löften, så är det väl så det ska vara – tycker inte ni det också ?

Lojalitet och heder betonas av Odinisterna, men annars är en del av deras formuleringar nästan misstänkt lika kristendomens, och det är vad jag som god Polyteist har emot dem, för kom ihåg att jag som sagt är Asatroende, inte Odinist – det är skillnad här...

Familj, ”kindred”, den egna ätten betonas också – där är likheten – och själv ser jag inget fel alls i detta. Formuleringen om ”healing hands” eller ”läkehänder” kommer från Sigdrifumál i Eddan, där Valkyrian Sigdrifa – som är Brynhild – lär ut den konsten till Sigurd – och vad är det för fel i att man och hustru får en förmåga att läka och hjälpa varandra, förresten ? Det var väl det som var meningen med alltihop, eller ??

Så till sist minnesdrickning, skålande och avslutning – också offentligt – och vad är egentligen felet med det, om där alls finns något fel ?

Första skålen vid ett bröllop bör vara i mjöd, torr champagne kan man dricka i sovkammaren…

Men har den här pajasen ens förstått att statskyrkan är upplöst sen länge ? Drack han för mycket starkvatten eller vigvatten i Midsommar ? (Vi har Hedendom i landet nu, Herr Löfvén – och Staten ska inte styra människors tro…. )

Odensdagens nyhet: Kristna fanatiker i USA inför rätta – begick olagliga dop…

 

Tisdagen brukar följas av en Odens dag, och så även denna vecka. Det är trots allt inget ovanligt med det. Dagen för rättvisans Tyr följs av en dag tillägnad tanken, och den intellektuella skärpan, som till slut omsätts i handling på Tors dag.

Så var det tänkt en gång – men hur brukar det vara i dagens Värld ?

Dagens Nyheters journalister skriker idag som stuckna grisar över Brexit-utträdet. ”Storbritannien är inte längre ett seriöst land” vrålar folkfrihetens fiender, och den svenska journalistkåren gläder sig förstås. Krig väntas omedelbart utbryta på Nordirland, som ett direkt resultat av EU-utträdet – det skriver DN – och på sådana lögnaktiga påståenden vill alltså DN att vi ska tro. Skottland folkomröstar om sin nationella frihet, och genast sprider DN sina fientligheter, sina insinuationer och sitt blinda hat emot allt som liknar självbestämmande eller demokrati. En del av mina vänner säger att det politiska samtalet i vårt land har havererat, några månader in i den nya Trump-eran.

Själv är jag nog böjd att hålla med dem – men faktum är nog – ingen Engelsman eller Skotte, som utger sig för att vara Hedning eller ens Asatroende, har kommit inför mig i mitt land och dikterat hur jag ska sköta mina egna angelägenheter, andligen, politiskt eller annat eller talat om för mig vad för åsikter jag bör ha.

Det har ingen enda Engelsk eller Skotsk politiker heller, så vitt jag vet.

Från Irland har rapporterats om morden på 800 spädbarn, som bedrivits systematiskt av katoliker under större delen av 1900-talet i Tuam, en enda liten Irländsk småstad. Dagens Nyheter skriver som vanligt inte ett enda ord om saken, då den ju ställer kristna och katoliker i dålig dager.

The Guardian och flera stora tidningar skriver artiklar – DN och svensk press ignorerar, tystar ned. Ingen kritik får väckas emot de kristna.

Citat från Muralgranskaren – såhär i ”Bebådelse” tider: ”Iagh är Ledsen Gossar, men Jagh och Min Son Bowlar för Thet Andra Laghet nu.”

Sajten Ledarsidorna.se – alltid i opposition berättar att Tv-kanaelen 24 AE från Arabemiraten bekräftar att Muslimska Brödraskapet, denna terror-organisation som visat sig ha långtgående kopplingar till den sk ”Broderskapsrörelsen” inom Svensk Socialdemokrati – numera omdöpt till ”Tro & Solidaritet” tänker flytta sitt högkvarter till Sverige. Flytten är noga förberedd, uppges det, och man har upparbetat många politiska kontakter i Sveriges ledande kretsar.

Samtidigt rapporterar DN om hur Kulturminister Bah Kuncke (Miljöpartist) ställs inför Konstitutionsutskottet, och blir av med allt ansvar för sk ”terrorbekämpning” i Sverige, sedan det visat sig att hon och Kulturdepartementet helt saknar förmåga att överhuvudtaget hantera frågan. Andra Mediakällor påstår att MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap – som man nu pekat på – inte klarar av att hantera frågan heller, eftersom man inte vidtagit några förberdelser för den saken alls. Förslag ska läggas först ”före sommaren” uppger man – Måntro det Islamska Brödraskapet – terror-stämplade i Egypten och snart kanske även av USA – redan etablerat sig här då ?

VARNING för Monoteism…

Från USA – slutligen – all kristen galenskaps hemland och stamort på jorden – rapporteras idag om en organisation av kristna fanatiker – Big Brothers/ Big Sisters of Northeast Ohio Board – som tillvältrat sig statusen som ”Gode Män” för ett stackars utvecklingsstört barn. Barnet tvångsdöptes omedelbart av de kristna, som misshandlade det ogenom att hålla ned dess huvud under vattnet – en händelse som uppges vara svårt traumatiserande även för normala barn i den åldern.

Detta skedde helt utan föräldrarnas vetskap eller samtycke.

Har man rätt att göra på det viset ? Ja eller nej ?? Domstolen i Ohio får väl nu ta ställning till det hela, men också här i Sverige är övergrepp på barn, i den kristna sk ”Svenska” Kyrkans regi vanligt. Ca 40 % av alla barn som föds i det här landet utsätts fortfarande för de systematiska övergreppen – lika felaktiga som att kollektivansluta individer – helt utan hänsyn tilll deras vilja – till fackföreningar, partiet SAP eller för den delen AIK.

Hur länge ska Monoteisternas terror emot oskyldiga människor eller samhällets svagaste medlemmar fortsätta ?

Övergreppen sker ju ständigt, överallt där de visar sig, eller får chansen att komma in i ett samhälle. Över hela Världen är det precis likadant. Alla kulturer och religioner är inte likvärdiga, som bekant, och det är inte likgiltigt vilken kultur eller religion man väljer att tillhöra – om man nu ens får chansen att välja. Vi har inte lagar i vårt land för att skydda de starka, eller de rika. De klarar sig nog ändå. Men det är lagens och samhällets plikt att försvara de medborgare som annars inte har något skydd alls, och det är också de starkare samfundsmedlemmarnas viktigaste uppgift.

Jag uppmanar er att tänka själva, goda medborgare ! Jag uppmanar er att göra något, och det är att gå ur alla kristna kyrkor, muslimska samfund och allt annat sådant. Att bojkotta dem, rent av – utan våld, utan åthävor och utan att ta till deras metoder, men slå tillbaka genom civilmotstånd – och på fredlig väg.

Det finns blanketter för utträde ur Svenska Kyrkan, och många sajter som talar om, hur du som privatperson ska göra för att få ditt civilmotstånd att bli riktigt effektivt.

Ingen regering och ingen makt på jorden kan hindra dig från att tänka själv eller protestera – så länge du gör det på fredlig väg.

SÄKERT en politiskt inkorrekt sång av politiskt inkorrekta artister – men ÄN SEN DÅ ??

(Budskapet kan förstås i alla fall – om man har en hjärna att tänka med…)

Plötsligt en vacker Tyrs-dag – ”Who speaks for the Gods ?” – och Vem får egentligen komma till Valhall ??

Idag är det Tisdag eller Tyrsdag, en dag som alla vi Hedningar firar till minnet av Rättvisans och Stridens gud Tyr, som också har kallats Ti, Ziu, Tiw eller till och med Mars Thingsus, han vars namn syns också i våra svenska Tingshus, förresten.

Långt borta i ett annat land, närmare bestämt på Irland, bor en man som kallar sig Harald Smed, men som egentligen heter Črtomir Harald Lorenčič, eftersom han är Sloven, men inte Irländare. Jag känner inte honom, han känner inte mig, men den högt värderade herr Lorenčič tycks ha läst vad jag skriver, och vad jag skrivit så sent som i februari i år, då jag händelsevis kom att nämna en liten scen ur ”Monty Python and the Holy Grail” med bild och allt, à propos det här med Asatro. Om en sak alls skall göras, måste man göra den helgjutet, bra och utan fel, konstaterar Harald Smed. Det är precis likadant med hantverk som med trosföreställningar eller vad som helst, och man kan inte framställa ett hastverk eller ett fuskverk, och sen kalla resultatet för ”forn sed” när det inte alls är fornt, utan bara ett dåligt bedrägeri som man själv hittat på.

Så säger herr Lorenčič ungefär, och eftersom han faktiskt är arkeolog till vardags och kunnig i smide, tror jag faktiskt på honom. Man kan inte fuska, och tillverka ett svärd med moderna tekniker eller bladfjäder-stål, till exempel, för då är det fanimig inget äkta ”järnålderssvärd” utan man använder damascerat stål, handsmitt, som man själv renat, hamrat samman och vikt tusen och åter tusen gånger.

Då – möjligen – och om smeden förstår sitt hantverk – blir svärdet verkligen äkta, aldrig annars..

Harald Smed är trött – mycket trött och mycket besviken – skriver han – på alla dessa idioter som spelar någotslags konstigt spel, ett fantasy-live, och som sprider rykten, missuppfattningar, rena lögner och förvrängningar om exempelvis Vikingatiden, genom att ge sig ut för att vara något som de inte är, aldrig har varit och inte kan vara – som ”fornsedarna” till exempel. Autenticity matters, konstaterar han, och han uppmanar folk att lära sig att skilja på förfalskningar och äkta vara, så att de kort och drastiskt uttryckt ”inte köper vad för skit som helst ifall de nu skulle råka hamna på en och annan vikingatida marknad.

Själv går jag knappast på några sådana alls, av skäl som torde vara pinsamt uppenbara; och som består i just de skäl sagde Harald redan anfört, på sitt eget vis och med sina egna ord.

.. and so does Tyr…

Ett ofta använt ordspråk och talesätt inom Amerikansk Asatro, förresten, är den klangfulla frasen ”Who Speaks for the Gods ?en fråga som ofta och en smula menande brukar ställas, ifall ett visst slag av halvfigurer eller bedragare anser sig kunna föra Gudarnas talan, vilket jag inom parantes sagt tror att ingen av oss kan. Idag har jag sett en utmärkt framställning av det här argumentet på en portugisisk sajt (ja, det finns inte bara Asatroende i Mexico som bekant, utan i exempelvis Brasilien och Portugal också) som i sin tur har hämtat den aktuella texten för dagen från en amerikan.

Barn hör inte hemma i Valhall, konstaterar den textens författare. Dit kan nämligen bara och endast bara vuxna människor komma, som stupar i väpnad strid – inget annat – eller möjligen dem, som är villiga att gå i döden för sin egen övertygelses skull. Jag citerar:

I have seen posts and comments alike on the various social sites about how a man with cancer will go to Valhalla because he was a soldier. NO. Why? Well for a couple of reasons firstly he didn’t die in battle as is one of the prerequisites, but not just any battle or die any old way, — — mainly because Oðin…well he doesn’t take just anyone. Also he doesn’t take every soldier, a lot of warriors are not soldiers, and vice versa. So being a soldier is not a free pass. I you think Valhalla is a place for “Drinking and having sex with Valkyrie” like I have seen a lot of people seem to believe, then you are more than likely a moron…— –. Not once in any saga or Edda does it say that the Valkyr are to be touched by mortals.
I have also read that Police and Firefighters believe they will go to Valhalla too. Wrong. Did you die a violent and dreadful death in battle, fighting even with your dying breath?

Man är faktiskt inte ”veteran” om man inte verkligen har utkämpat just väpnad strid – för att ta ett aktuellt exempel. Civilanställda räknas inte – inte gamla män i ”skrivbordsbefattningar” heller. Och hur som helst – på denna punkt är Eddan fullständigt kategoriskdet är INTE du och jag, eller någon annan person som väljer eller korar Valen – kyrja val – som det de facto och definitionsmässigt heter – för det gör de helt andra, icke-mänskliga eller rättare sagt övermänskliga varelser som heter och kallas Valkyriror…

Hur vi väljer att avbilda dem, eller ens tänker oss dessa väsen, är för ögonblicket högst likgiltigt.

Ifall vi verkligen kallar oss troende, så måste vi tro på en högre makt. Allvarligt – och helt seriöst. ”Oden ger seger åt somliga” står det i Eddan, men därmed menas långtifrån alla – och ingen, absolut ingen – utom Oden själv – kan anse sig säker på vad som är hans vilja. Minns berättelsen i Vikars þáttr till exempel.

Följaktligen är det dåraktigt, ja fåfängt att ens lyssna till de vrak, som sätter sig själva före och ovan makterna. Det själve Luther kallade ”Sola fide” eller tron allena gäller – för ingen människa, nu levande eller död eller ens ofödd, kan anse sig säker på en plats i Valhall eller annorstädes, exempelvis hos Freyja i Sessrumnir, ellerr hos Saga i Sökkvabäck, eller ens hos Forsete i Gimle, för den delen…

Idag har jag också läst en text av en amerikansk smällfet judinna, dotter till en rabbin, som går runt och kallar sig själv ”Cara Freyjasdotter” och inbillar sig veta något om nordisk kultur. Hon tror tydligen att hon rakt av har rätt att skriva små blot till Frej, och att hon på något sätt kan diktera vad vi svenskar och nordbor ska göra, eller vad som är passande för oss, eftersom hon tror att ”anything goes” eller – som denna människa (?) påstår: Set space however you wish

Bilden ”lånad” från inlägget ”Konvertiter och Galningar” från bloggen ”Tankar om den forna tiden”

 Det är INTE Asatro, säger jag er, sannerligen sannerligen.

Du kan inte bära dig åt hur fan du vill, varesig inom Asatron eller någon annan religion heller för den delen, och du har INTE rätt att ägna dig åt vad som kallas ”Cultural (Mis)Appropriation” eller att helt utan respekt vanställa ett annat folks och en annan nations eller en annan kulturs religion och myter.

Gör man så, är man bara en respektlös idiot, eller en civil kladdsock, om än inte en skitstövel, sådär helt i största allmänhet, främst därför att det inte är värdigt, inte riktigt och inte ”fornt” och inte heller ”autentiskt” att göra så – och förmodligen så behagar det inte gudarna heller – om vi nu ens ska försöka säga något om den saken…

Och för att förtydliga – ifall någon av mina läsare är ovanligt trögfattad – nejdet hade varit lika djäkla illa ifall vederbörande påstådda ”Freyjasdautghter” (som inte har någon som helst rätt att tala för ”Freja” ) varit kristen, muslim, hindu, normalviktig, anorektisk eller vad som helst – men nu råkade det röra sig om just påtagligt övergödda Mosaiska trosbekännare den här gången –  jag säger inget ont om dem som grupp för den sakens skull..

Nu över till något annat.. eller ”something quite different” som det så vackert heter

I söndags – och inte på en Tisdag eller Tyrsdag – förolyckades en av svenska arméns Bgbv 90 ARV, som den exakta beteckningen lyder. En Norrbottning i min bekantskapskrets har ställt den direkta frågan till mig om Bärgningsfordonets förare – som inte hann ut i tid – kommer till Valhall.

Svaret på frågan är tyvärr nej, eftersom det rör sig om övningsverksamhet, närmare bestämt övningen Vintersol 17 – och för övrigt – även om en liknande olycka med dödlig utgång inte har hänt inom Svenska Armén på tio år – så har liknande saker hänt i Norge, där en norsk ”Leopold” (sådan är modellbeteckningen, inte ”Leopard” som dagspressen felaktigt skriver) gick genom isen under övningen ”Cold response” 2006.

På ”min” tid var det annorlunda i Sverige. Vi hade en verklig 36-brigaders armé på den tiden – innan Löfvén och Reinfeldt. Det år jag tänker på dog inalles 26 personer ettt vanligt utbildningsår, varav enbart sju i Milo S, som jag då tillhörde.

Ni undrar kanske vad det här har med Asatro att göra, och varför jag ens blev Hedning och Asatroende, kära läsekrets.

Jo, det ska jag förklara för er.

Sex man dog i en sk ”13” bil, eftersom de inte såg en trafikpost på väg ned i en järnvägsövergång, men den sjunde personen dog rakt framför mina egna ögon – och sedan dess har jag något annorlunda syn på det här med ”Valhallsfärder”.. för plötsligt en Tyrs-dag eller en Tisdag, som sagt…

På den tiden hade vi också en del ryska observatörer här i landet, och deras syn på saken var väl ungefär som Tyrs eller Asarnas, skulle jag vilja tro. När de frågade en eller annan officiell adjutant under ”Sydfront” (som det hette på den tiden) ”Nå, kan ni svenskar svara på exakt hur många värnpliktiga som dog den här övningen” och den svenske adjutanten glad i hågen som ett oskyldigt barn svarade ”Inga, enligt rapporterna” så sade ryssarna helt enkelt till svar: ”Duger INTE ! Hemma i Ryssland skulle vi ha gjort om hela övningen, inom brigads ram eller större – för om inga dog – då var realismen inte tillräcklig – och vad i Hels vite ska ni då ha sjukvårdare eller till och med sjuktransportfordon med i övningen för, ifall ni inte får något verkligt skadeutfall att behandla ?

 Kamraten som dog, inför mina egna ögon, skulle hoppa ned för ett fem meter högt steghinder, som såg ut såhär. Idag finns inga fem meter höga steghinder längre, ens internationellt eller inom sporter som Militär Femkamp, men dåförtiden fanns det – och det har jag från en säker källa, närmaare bestämt en av de säkraste källor som alls finns, i Sverige eller internationellt. Orsaken består delvis i att det varit så många olyckor med brutna nackar och annat, och det är nuförtiden ”icke godkänt” eller ”ig” om man klättrar upp två eller fler på samma steghinder, så att det bildas en kö – men det fick man alltså då.

Nu – plötsligt en Tyrs dag, eller en Tisdag – snubblade tyvärr kamraten i ledet framför – och föll rätt ned – (ej på sned !) från fem meters höjd, rakt ned i en grusgrop. Hans sista ord här i livet var för övrigt ”Ljuv är en dag som denna !”  vilket – även om det väl var lite väl poetiskt – sas två minuter vi ens började springa. Det krävs ganska mycket ”confidence” eller självförtroende skulle jag vilja tro – att själv vara den som sitter högst upp och väntar, medan man ser hur kamraten före dig i ledet bärs bort som död, ovanpå en bår, av han som skulle vara instruktör, samt övriga kamrater…

Och sen själv hoppa – när liket – som man då inte visste var ett lik – väl var bortburet, sådär fem minuter senare. I det fallet lär man sig verkligen att leva på hoppet – eller på sin tro – för faller gör man, och slår sig gör man också – ifall man hoppar rakt ned från fem meters höjd.

En annan kamrat (låt oss kalla honom för ”Björk” även om han inte hette så) sprang sådär 20 år senare en liknande bana – vid 35 års ålder och med majors tjänstegrad. Han bröt också nacken, fast dog inte. Det hinder han snubblade på bestod av en kortare betongramp, och så ett avloppsrör att krypa ut genom – men nu så fick han – plötsligt en Tisdag eller Tyrs Dag – bakvikt, och slog sig ganska rejält.

I två, tre års tid var han stelopererad efter den smällen, och hans rörlighet är fortfarande minskad, den dag som idag är.

Inte för att jag säger detta för medlidandes skull – men ingen av dessa män kom till Valhall – dels för att några av dem fortfarande lever, och dels för att det inte är vi som väljer, hursomhelst – och låt oss inte förglömma, att vissa mäns öde har varit hårdare än vårt.

Det här – till exempel – är brandmannen Lasse Gustavsson, nu över 60 år, och tillika bojkottad av Facebook på sin 60-års dag i December förra året – eftersom hans utseende kunde ”skrämma folk” efter vad Fb:s ansvariga – förstås i USA ! – tyckte.

Lars Gustavsson var bara 24 år gammal, den dagen år 1981, när han deltog i släckningsarbetet efter en olycka i Göteborgs oljehamn, där han förlorade en kollega – och sitt eget ansikte – i en gasexplosion. Han fick 40 % iga brännskador, och sådant överlever man normalt sett inte – åtminstone gjorde man inte det på 1980-talet – men istället har han fortsatt lojalt tjäna sitt land och sitt samhälle – nu som föredragshållare, författare och föreläsare – det blev det öde, som livet eller Asarna hade i beredskap för just honom.

Jag har också mött Lasse, ska ni veta. Jag kan också säga exakt var och när det skedde i tiden – eftersom hans utseende är lite ovanligt kom jag först att haja till – men sedan dess är jag så att säga inte rädd att förlora ansiktet själv – även om jag heller inget ansikte har (”ein Stabsofficier hat kein gesicht” – det är en gammal sanning) – så möttes vi i alla fall i en kiosk på Valhallavägen av alla tänkbara vägar, i Stockholm, strax nära den nu nedlagda biografen ”Paraden” och den nu likaledes nedlagda Försvarshögskolan – på den tiden den ännu fanns. Och för egen del är jag tacksam mot kamraten, som lärde mig en del om hur det är att vara ”Hedning” eller att stå helt utanför samhället – det civilsamhälle, som ingenting förmår, ingenting förstår.

Well, I’ve seen them come and go, and I’ve seen them die” för att nu citera Johnny Cash. ”And long ago, I stopped asking why”.

Ske gudarnas och makternas vilja, och Tyrs och Odens, så som i Asgård, så ock i Midgård.

Ingen av oss kan vara ”säker” på en plats i Valhall. Inte Lasse Gustavssson, inte jag, inte du, inte någon. Men väpnad strid – och förmåga att stå upp för sin egen övertygelse, bergfast – i alla lägen och vid alla tillfällen – det är det enda som räknas – det är jag själv helt övertygad om. Vissa saker kompromissar man inte om – och man ”förhandlar” inte heller – för vissa saker är inte likvärdiga, inte förhandlingsbara.

En kamrat vid namn Sibbe – likt den”Sibbe Vivari” ellerr ”Sibbe Viets väktare” som nämns på själva Rökstenen, har skrivit följande:

(Vi) bygger inte en blandreligiös flumfilosofi. Vi bygger en ordning som ska vara för evigt. Asatro är tillbaka och här i Norden för att stanna. Det är svårt att länka ihop det sakrala med det vardagliga. Vi är den kedjan mellan det högre och lägre, det förflutna och framtiden. Det är oerhört viktigt att detta arbete utförs grundligt och med stor entusiasm och noggrannhet. Sin egen andlighet är något man använder för att tjäna folket. Som Gydja/Gode — — ska man följa en strikt ordning och lägga sin kraft på att förhöja blotets energier. Folk som kommer ska känna att det är en perfekt ordning och fyllas av makterna. Detta är ett andligt hantverk. När du (arbetar) lägger du ditt Ego åt sidan och jobbar med organisationen för medlemmarnas bästa. Det kommer att krävas att man svär en ed— –. Om någon sedan bryter detta är de utan heder. Som alla starka grupperingar finns det ett inre tryck. Man måste vara lojal. Man måste vara ärlig. Vi bygger ett hus, inte av sand utan av granit. Varje sten i bygget ska hålla för alltid. — — Denna ordning klingar väl med den Svenska folksjälen som är allergisk mot oreda. Vi kommer att utarbeta varenda detalj så att det utförs med perfektion. Detta bygger på starkt engagemang och är ett glädjefyllt arbete. Man ska kunna vara stolt över det vi skapat. Det ska sätta avtryck i världshistorien. Från och med nu är högsta växeln i och utvecklingen rasar framåt. Det är tid att kliva in i cirkeln och inte backa. Vi som är med ska vara pigga och alerta. Vi ska svara på trådar och komma på möten. Annars har vi ingenting i Goderingen att göra. Vi ska jobba hårt och sammansvetsat för att förverkliga den uppgift vi har ålagts.

– Sibbe Bladh

Så talar en svensk, och en patriot. Det här är ingen ”fornsed”, inget HHH, inga feta judinnor – eller något sådant. Här är det en helt annan – och – skulle vi säga – av Tyr direkt influerad, och rättvisare anda som gäller.

Vederhäftighet – inte ryktesspridning

Uppbyggnad – inte förstörelse

Klokhet – Inte missbruk av ett kulturellt arv.

Idag har också Johanne Hildebrand – känd för sitt engagemang inom den svenska veteran-rörelsen – och kanske dess svar på ”La Passionara – och dessutom författare till en hel del böcker med motiv från Asatrons Världpåpekat följande, angående en del politiska partier i vårt land, typ Centerpartiet, Miljöpartiet och därmed likställda:

Centerpartiet stoppar veteranernas flaggdag.

Edit 16:23: Verkar som om centerpartiet tagit sitt förnuft till fånga och kommer rösta ja i morgon. Stämmer detta hedrar det dem.

Centerpartiet säger dock ofattbart nog nej. M, Liberalerna, KD och SD ställer sig bakom förslaget och om C sagt ja hade majoritet uppnåtts i kammaren. Men centerpartiets Per-Ingvar Johnsson verkar tycka att att det finns tillräckligt med flaggdagar och att därmed veteranerna inte förtjänar detta erkännande från riksdagen.
Kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar OCH namnsdagar kan alltså göras till allmänna flaggdagar men inte veterandagen trots att det handlar om människor som stridit, dött och sårats för Sverige.

Därmed ansluter sig centern till nejsägarna i v och mp, som har minst trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Även S är emot men försvarsminister Peter Hultqvist verkar inte oäven när det gäller förslaget och har bett om mer betänketid.

Vem har rätt att uttala sig om Asatro, eller Nordisk Kultur ? Tilllhör inte den kulturen oss Nordbor, snarare än Amerikanerna ?? De som offrat sig för det egna folket och landet har mer att ge ifråga om kraft, lojalitet och kunskaper – sådan är min bild av det hela.

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med Ernst Thälmanns kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.

”Asatro är en SJÄLVKLARHET” skriver 1Sigfridsson…

Trash_Religion_b-on-w_no-site

Ibland får man hjälp från ett oväntat håll. Stundom kommer hjälpen från Asarna, ibland från Flygvapnet. För att travestera Johnny Cash, alltså. Denne sångare tillfrågades en gång om han hade några problem med ”gud” men svarade, att han hade problem med Flygvapnet. För egen del har jag inga som helst problem med våra tappra gossar i luften, det vill jag säga som armésoldat; men däremot ser jag stora problem med tanken på en allsmäktig gud och annan intolerans samt Totalitära uppfattningar, vilket vissa Monoteistiska religioner håller på med…

En herre som delar mina åsikter ifråga om detta är 1Sigrfridsson, den oförliknelige poeten från Uppsala; som förblir anonym liksom jag på nätet, en självklar reaktion från oss Asatroende på all det kristna förtryck och alla förföljelse vi utsatts för genom åren. Men nu – 1 februari – har han lyckats publicera en text på poeter.se i vilket han går åtskilligt längre än jag, ifall det nu var så att min egen förkunnelse inte var tillräckligt radikal för en del av er. Hör här bara:

Livet i vår värld är Asarnas att styra över och vår trohet till Asarna är inget slags ”val” att kunna överväga. Mänskligheten har ärvda delar i Asarnas blod och makt, därmed är ”valet” redan gjort i oss. Livet självt här i Midgård är ämnat folkens givna och deras själv valda seder, tillika är all högre kultur exklusivt tillhörande oss vilka följer Gudarna vaket och troget i vår värld. Asatro är våra livs allomfattande självklarhet.

1Sigfridsson står inte för någon snedvriden eller drogliberal ”fornsed” som ni märker. Precis som jag bojkottar han detta falska och föråldrade uttryck, som kommer från den kristna medeltiden. Vad vi talar om är inga gamla sedvänjor utan en religion, en levande tro, Det måste ni allesammans förstå och ta på allvar, först som sist.

Begreppet ”fornsed” är lögnaktigt och en antites. Vi förkastar det helt och hållet, eftersom det inte är en term som hederliga människor eller ens Hedningar kan använda om sig själva.

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Och 1Sigfridsson är universalist, i den meningen att han vill se Asatron utbredd överallt, över alla jordens folk och stammar. Och han fortsätter – ni får förlåta att jag blott citerar:

För Gudarna själva, liksom för samtliga Odinister och Asatroende, är inte ”rasism” på grundval av folkslagens inre och yttre skillnader tänkbar. Att ett visst äckel kan finnas mellan olika varelser är fullt normalt då skillnaderna i de olika djuren vi har delar av är naturliga fiender. Men, är man frisk och värdig, d.v.s. beter sig ärligt och godkänt inför Gudarna och Livet så finns där normalt ingen orsak till att kränka rättvist ägande av mark och länder; vilket givetvis resulterar i konflikter. Inte heller finns någon anledning till att inte acceptera enskilda individer om dessa beter sig fullvärdigt sedligt, i vilket säreget folkslag eller delar av folk dessa än kan tänkas tillhöra. Att vi samtliga har gott fog för och verkligen bör hata och hindra fienden jämte deras kontrollerande av sina lurade; vilka därmed är gjorda till efterblivna, att föra deras talan och leda sig själva och söker efter andra att dra ner i döden. Liksom att hindra de fullt medvetna parasiternas verksamheter och även andra livshotande existenser, i vilket folk de än tillhör, är dock en självklarhet.

Visdomens röst. Man häpnar. Och just det – vi Asatrogna och Hedningar är inte rasister. Vi har något emot fähundar och skitstövlar, eller sådana som ”fornsedare” som helt på egen hand blandar in new age och drogmissbruk i vår religion – saker som inte hör dit – men hederliga, friska och ärliga individer med gott uppsåt välkomnar vi, vilka de än må vara och varifrån de än må komma. Å andra sidan finns det ingen stat utan snutar, och inget samhälle utan gränser.

Ska vi ha lag och ordning i vårt land, så kan vi tyvärr inte samarbeta med Rikets fiender – det må vara hårt sagt, men det är lika sant för det…

119px-Bronsplåt_fr_Torslunda_sn,_Öland_(Antiqvitets_Akademiens_Månadsblad_1872_s089_fig36)Många vill ta till lagens svärd, men få klarar av att hålla i det hjaltet….

Denna värld tillhör Oden och detta faktum innefattar våra rätta identiteter och det verkliga livets uppbyggnad och syfte. Att den vilken har verklig ära och värdighet får det högre livet leva och därefter lever vidare i en annan värld är väl något få kan påstå att de inte klarar av att tydligt förstå?

Asatro är en identitär och kulturell filosofi. Så är det. Alla har vi rätt till en identitet, en egen kultur, ett språk, en historia och att bevara detta språk och denna kultur från det som inte ska och inte kan höra dit. Och herr 1Sigfridsson skriver, kontroversiellt för vissa, men självklart för andra, om man förstår vad han verkligen säger:

All kultur, d.v.s. all den verksamhet mänskligheten bedriver bortom att fylla på basbehoven, är vårt maktområde att hägna och styra. Kulturen är del i vårt eget blods intelligens och är dess symboliska hjärta; här ämnat att fullt ut återupprättas och raskt gå vidare med, ty kulturen är ett val mellan liv och död.

Så kunde man också uttrycka det – om man är poet och har tagit del av runornas visdom. Men – vidare:

Inga folkslag ”dyrkar” några vattendrag, träd, stenar, djur eller platser, som om dessa vore ”gudar”… Däremot vördas laddade stenar, heiliga träd, bäckar och sjöar där varelser finns eller har visat sig. Dessutom eftersöks alla upphöjda djurs egenskaper och ”kraftplatserna” där möten med andar och varelser äger rum vårdas, vilket väl måste anses vara sunt för att inte tala om livsnödvändigt i det mänskliga samförståndet mellan allt det levande i vår värld och de andra världarna. Detta är någonting Viet ska vidmakthålla. Solen, övriga planeter och olika trädslags namn är mycket enkla och självklara liknelser för Gudarna; givetvis som symboler för makten och detta är inte Gudarna själva…, vilket chockerande nog fienden lyckats propagera med och därur har det tyvärr formats några verkliga fåntrattar.

Åter en skillnad emot det förbannade ”fornsederiet” och diverse kristna griller. Vi är inte ”naturdyrkare”. Vi vördar våra vin, våra heliga platser, kontinuiteten bakåt och framåt. I dagarna har jag fått läsa texter på Wikipedia där detta lilla fåtal som kallas ”fornsedare” (föga mer än 60 personer, emot 600 medlemmar och mer i Nordiska Asa Samfundet) bedyrar, att deras blot är utan all historisk kontinuitet, och att de inte vill ära sitt ursprung eller sina förfäder. Något mer urartat och dumt, får man verkligen leta efter. Dessa människor är de facto – som 1Sigfridsson skriver just ”fåntrattar” och inget annat..

 

190px-thors_hammer_ska%cc%8ane

Ritualer och blot är gåvor till vår gemensamma värld och en viktig livlina då detta visar vårt deltagande tillsammans med våra förfäder som är kvar här och är en del av Makten. Våra enda liv och dess framtid är beroende av att riterna är i samklang med sina funktioner; detta till vårt och Gudarnas hägn mot våra gemensamma yttre hot. — — Megin är en kraft från Källan. Megin är en kraft vilken kan inhämtas efter ett förtjänat verk. Denna kraft finns inte medfödd i någon. Vår egen kraft, vilken kan uppbyggas genom kvarhållandet av energier är någonting helt annat.

Så talar endast och endast bara den som själv upplevt eller förrättat kraftfulla blot – och manifestet fortsätter, inte utan glöd och trosvisshet:

Att vi just nu lever här i Midgård, vilket verkligen inte längre är någon slags idealvärld vilken duger i sin nuvarande helhet; detta ger att vi aldrig bör luras söka bland onödiga och ointelligenta filosofiska uppslag och värdelösa lägre ideal vilka direkt motverkar Viets överlevnad i Striden. Att vara ”öppen” för fiendens spelade dumheter i löjliga ideologier, falska religioner och annat är ett direkt självmord. Detta självmord hotar även att dra ner din familj och dina vänner i sin tur genom dig till ett öde värre än få kan föreställa sig.

Det kan tyvärr inte föras någon verklig och vuxen diskussion kring tillståndet i denna värld bland de stackare vilka inte ens har vett nog i sig att vara Asatroende. Vi kan dock delge dessa faktumet att vår värld i mångt och mycket är grundlurad och nu är nödställd att hjälpas upp till en någorlunda sund normalitet. Att denna världs hindrade progression på alla verkligt värdefulla områden under långa tider var och är ett kallt beräknande massmord på folkslagen är bara början att inse. Det är mycket som måste förtydligas snarast möjligt om de ovetande någonsin ska kunna få leva som fullvärdiga människor.

Mycket av mitt budskap verkar ha gått in, trots allt. 1Sigfridsson är en praktisk Odinist, och en hängiven Odensdyrkare, det måste man hålla klart i minnet, och kanske en skald mest av allt – men vad jag själv ältat och upprepat i flera år, börjar nu så småningom gå upp för folk därute – och flera Asatrogna profeter kommer nog, både i Uppsala och resten av landet så småningom…

Slutar med en helt annan dikt:

All alone, or in two’s,
The ones who really love you
Walk up and down outside the wall.
Some hand in hand
And some gathered together in bands.
The bleeding hearts and artists
Make their stand.

sverigesrikeslag_2013

Tänk om Asatron åter blev Statsreligion som i gamla tiders Norge – för övrigt läste jag nyligen en blogg på det temat.. ”De som skapte Verlden” heter den kort och gott..

Julbak, Hammartecken och en sista notis innan helgen…

”Bockar och Pepparkakor
Bockar och Pepparkakor
I alla tider kan man lita
på denna helgrekvisita..”

Så skrev en gång – en smula medlidsamt – den svenske poeten Nils Johan Einar Ferlin. Och samtidigt med detta gör sig Asatron påmind i allt vidare kretsar, ibland som svaga reminiscenser, ibland med betydligt starkare röst, likt de vinterstormar som just nu sköljer över Sverige. Själv prisar jag mörkret och stormen, och ser ingenting ont i den – men det där med att förstå kyla och mörker på rätt sätt, tänker jag återkomma till. Hedendomen börjar uppnå kritisk massa i Sverige, strax innan Jul 2015 efter vad det ser ut – för tillfället.

På Västkusten ser jag från mitt elektroniska Hlidskjalf ännu en person, som efter tre-fyra knappa månader utnämner sig själv till ”sedbärare” (vad det nu ska vara ?) efter att ha läst en nybörjar-bok om runor och runologi. Jag orkar inte ens gäspa. Sådant fördömt trams ger jag inte mycket för, hur som helst, och inte heller de taffliga bygdespelen åt Södra Sandby till…

Tidningen Land mobiliserar sin historiskt kunniga bakexpert Maud Ekblad – ”en retro-artikel i samarbete med Minnenas Journal” skriver man… Av någon anledning läser jag mycket hellre den artikeln, byggd på vederhäftiga källor, ordentligt hantverk och någon som verkligen kan sin sak, och vet vad hon talar om. Av någon anledning smakar bakverk och även traditionella kakor till Jul verkligen så mycket godare, när de görs av en person med gott omdöme. Såhär skrivs det:

Julen är ju traditionernas högtid och det är då inte så konstigt att pepparkakan spelar en stor roll i december. Att vi formar grisar och bockar av degen har rentav sina rötter i hednisk tid där man skapade särskilda offerbröd.

julbrod

Rätt i sak, får man konstatera. Bakning är ett hantverk som så mycket annat – och i samband med det – ett eget litet barndomsminne:

getimage

Min gamla farmor, som dog vid 92 års ålder, gjorde när hon själv bakade – inte pepparkakor men väl matbröd – ett ”upp och nedvänt T” som hon kallade det för i degen, innan hon ställde den att jäsa. Så hade hennes mor och även hennes farmor gjort långt långt innan hennes tid, hävdade hon med bestämdhet; och degen jäste helt enkelt bättre på det viset. Först senare förstod jag varför. Varifrån kommer regnet, som befruktar åkern ? Varför regn, och varför Åska ??

Hur gör man ett Hammartecken, förresten ?

Massor av okunniga människor, de som bara är Hedningar eller Asatroende till namnet – men inte mer ! – eller ännu värresnoriga små ”fornsedare” som inte ens vet vad de pysslar med – begriper inte den saken. De begrep det inte ens 2002, när jag senast försökte förklara för dem, och hjälpa dem ur deras stora enfald.

 

8aeee0cda4e7ba34dda4d547f1a89107

Ett Hammartecken görs naturligtvis på det sättet, att man börjar med den lodräta, nedåtstigande stapeln först, uppifrån och nedåt – och inte omvänt. Först därefter gör man den vågräta stapeln, från vänster till höger – om man är högerhänt. Så – och bara så. Så enkelt, så naturligt. Den som har öppnat sina ögon, kommer att ha dem för att se.

Hammartecknet gjordes över dryckeshornet, över det nyfödda barnet och på bruden och signade den döde

Läs Svenska Akademins Ordbok – inte ordlistan ! – över det svenska språket och dess användning, så förstår ni kanske lite bättre. Hammartecken kan med fördel göras över en brödlev eller en limpa också, i alla fall om det gäller att bevara det bröd du och dina efterkommande skall äta. Och för övrigt – hur är Tor, eller för den delen Oden, ifall ni verkligen får se honom – jag har tagit upp det här med ”epifanier” tidigare, eller fysisk upplevelse av guddommen, det översinnliga – i den här bloggen – för två år sedan, ungefär. Då blir det verkligen andra bullar, det kan jag lova er…

Jag avslutar med en lagom Odensinspirerad sång, på ett helt annat språk än mitt eget, i glädje över kunniga bagerskor, men i avsmak över okunniga ”runvisa” som säger sig kunna ”bära” en sed, också när de ingen alls har. Kanhända ska ni frågvisa eller ovisa förstå åtminstone känslan i den. Och om inte – så läs det här – skrivet av en nutida Odinist och en verklig mystiker, ifall ni nu orkar med mystik, efter Julbaket.

I Danmark har det danska folket vunnit sin Folkomröstning. (se ett av mina inlägg från igår) De har till och med Folkpartier i det landet, inte bara svaga Liberaler, som hos oss. Och tillika radikaler, fast just det kanske är en annan historia.

Statsvetaren Drude Dahlerup kallar resultatet – ett rungande NEJ ! till att avskaffa ”Retsforbeholdet” – Danskarna får därmed behålla sin frihet, sin rätt att lagstifta själva – för ”en rungande örfil till det politiska etablissemanget” och den danske Statsministern lovar Danmarks folk, att han har full respekt för beslutet.

Politik är ofta en tråkigare historia, än till exempel bakning…