Kring ett inställt Gåsablot

Idag är det som bekant dags för ännu en av Novembers märkesdagar, nämligen Mårtens Afton, något som i alla fall i Skåne alltid varit dagen för det stora Gåsablotet – och det är faktiskt en fest med just ett Hedniskt ursprung, som jag skrivit om förr.  Men – som jag redan sagt och skrivit, har den Store och Klart Lysande Svetsaren-Ledaren, allas vår Statsminister Stefan Löfvén förklarat för oss alla, att uppoffringar är absolut nödvändiga, detta år.

Själv har han ju just avbrutit sin Corona-isolering, som förmodats ske i Sagerska Palatset, hans officiella tjänstebostad – jag måste återkomma till detta hus vid tillfälle – men alltnog den Store och Klart Lysande Ledaren-Svetsaren haver talat, och så får det bli. Jag avbryter härmed alla försök till Gåsablotets firande för året, och anskaffar ingen Svartsoppa. Intet är känt om Oppositionsledaren, den högt värderade Herr Ulf Kristensson, samt en viss Akbar Annie – dessa lär också vara försatta i frivillig karantän – även detta har jag noterat från mitt elektroniska Hlidskjalf, ty jag hör och ser allt, idag som alla dagar.

Soppan är lagad på blod, sprit och mjöl. Vispa Vispa Vispa ! Rör Rör Rör och FORT ska det gå – för ANNARS !!

För övrigt kanske det snart blir straffbart och ansett som Värdegrundsbrott – en högst allvarlig sak i detta land, som ni alla vet – ifall man ens talar om ”Svart Soppa”. Vi kanske alla hädanefter måste säga ”Färgad Soppa” istället.

Emellertid, och icke förty – mina fåvitska kumpaner Henrik Andersson och Mohamed Omar, alias Eddie Råbock har tagit sig orådet före att skriva Mårten Gås-artiklar de också, och utan att på något sätt uppmuntra till Gåsagång – ifall ni nu ens vet vad det ordet betyder och innebär måste jag tyvärr meddela att de naturligtvis har fel samt visar prov på Snack-i-backen och ytliga Wikipedia-kunskaper bägge två, vilket tyvärr är lätt hänt när lite väl flyhänta skribenter försöker kopiera varandra, och inte kontrollerar med klara och ogrumlade källor.

Sankt Martin av Tours, det katolska ryttarhelgonet är INTE alls kalkerad på någon Romersk Mars, och därmed på den Germanske Tyr, trots att han på sin tid stavades Mars Thincsus, samma gud som symboliserade rättvisan, och alltså för övrigt härskar över samtliga svenska Tingshus om nu någon vill veta. Nej Nej och åter Nej !

Mohamed Omar snubblar omkring häpnadsväckande nära sanningen, när han noterar att dagen ibland i katolska kalendrar delas med ett helt annat ryttarhelgon från den romerska armén och 300-talet, en fikiv ”Sankt Kornelius” vars existens vi kan betvivla, trots att han var romersk kavallerist och gardesryttare även han. Sankt Martin av Tours, däremot, är en fullt historisk person, som på goda grunder kan ansetts ha levt år 316/17 till 397 – men han avbildas som sagt alltid till häst, i lång mantel, ofta med hatt på huvudet och är dessutom också ibland avbildad som en vandringsman – tillika är han tiggarnas skyddspatron – och Inget, absolut inget av dessa drag stämmer in på Tyr.

Däremot stämmer alla dessa drag, attribut och symboler in på en och endast en gud, som jag redan nämnt som den ledande för slaktmånaden November. Det är Oden själv, och nu är hans stora tid på året – Alvatiden är redan förbi. Var god notera och tag lärdom !

Oden riktade sina ord i Hávamál till ”Loddfafner” som INTE alls betyder ” den ludne omfamnaren” eller något ditåt – en sådan etymologisk härledning är utomordentligt svag – liksom detta med att koppla St Martin till guden eller planeten Mars.  ”Den ludne famlaren” är en betydligt bättre och korrektare översättning, ty ”fafn” är också att fumla omkring, stappla osv på norröna – som en stavkarl eller tiggare gör. St Martin delade sin mantel med en utblottad, säger den katolska helgonlegenden, och Oden kan uppträda i en vandrares gestalt.

Jag citerar, ur en av mina egna Gåsablots-artiklar från år 2015 – och LÄR er nu att den Asatro jag predikar INTE är något djävla fornsediskt sammelsurium av svaga, helt påhittade härledningar, utan FAKTA som kan härledas även ur arkeologin.

Just detta år har det utgetts vetenskapliga rapporter, som återigen härlett Odens-kultens införande i Norden till just 300-talet, manifesterat bland annat i hästoffer och hästuppfödning på Uppsala-slätten, och även vi Skåningar är i gott sällskap.

På Barbaricum – eller historiska muséet i Lund – har det detta år hållits en hel utställning om de berömda Sösdala-fynden och spåren av ett av lokala stormän upprättat Odensdyrkande kavalleri även där – och de fynden är från tidigt 400-tal, omedelbart efter 300-talets slut,

Det går inte att förneka, att alla fynd som iakttagits, pekar mot ett blot till Odens ära såhär års, och INTE emot Tyr.

Jul och Midvinter är Jolners stora tid, som vi alla vet, ty Julen är en hednisk företeelse – men detta är bara inledningen på vad som komma skall:

Hur kunde det då komma sig, att de kristna nere på kontinenten stal den hedniska traditionen med ett ”Gåsablot” kring slakten i November, ”Blotmånaden” efter Alvablotet ?

kirchenjahr_martin_09

Gåsen antas vara vaksamhetens fågel, och är därför Helgad åt Oden !

Oden, ”den vilda jaktens” anförare, ansågs vara särskilt aktiv under de mörka vinter- och höstnätterna under tiden från Alvablot fram till Jul. Då anförde han ”Åsgårdsreien” eller de dödas ritt till Asgård och Valhall, och i höststormarna kunde man se de dödas skuggor, som likt vildgäss brusade fram genom skyn. Samma tradition om ”King Herla’s Ride, ”Harlechim”, ”Caccia Morta” och allt vad den hette i olika Europeiska länder gick ut på att en ensam ryttare av gudomlig storlek skulle leda ett följe av skuggor, flygande fåglar eller kanske vilddjur, och han tänktes oftast försedd med en fotsid mantel, eller vara enögd, som Oden. Särskilt bland Goterna var föreställningen om Oden som ryttargud utbredd..

7c47702103cac557ae00e3990204c970

Senare kom dessa föreställningar – liksom Oden som vandrare ihopkopplad med det lokala helgonet ”Sankt Ibb” eller pilgrimshelgonet ”Sankt Jakob” på Ven började de kristna också para ihop Odens gestalt med Sankt Martin av Tours, som var just ett ryttar- och pilgrimshelgon. Man kan jämföra med hur Thor blev förvandlad till den senare ”Sankt Olav” i Norge. Tyskarna talar just idag också om ”Martins-gans” och ”Martins-feier” för firandet av det sydsvenska ”Mårten Gås” – 11 November.

St_Martin_im_Park_3985_lb

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Man håller också ”Martins-ritter” i Franken och Rhenlandet – gamla frankiska och germanska provinser, där det påstådda helgonet St Martin av Tours ska firas, just på dagens datum. Men vem är egentligen detta helgon ?  Att St Martin och Oden faktiskt ursprungligen var samma person har många tyska folklorister än idag klart för sig.. I och för sig finns det en historisk Martinus (316 – 397) också. Han var son till en hednisk romersk officer, och född i Pannonien, våra dagars Ungern, där Goterna och Gepiderna – en annan germanstam – bodde. Via Sulpicius Severus – en kollega till honom som också blev fanatisk kristen, går det faktiskt att rekonstruera hans liv i detalj. Martinus, fastän German, tjänstgjorde i Equites catafractarii Ambianenses, eftersom hans far tillhörde det gotiska kejsargardet – som funnits redan på tvåhundratalet med stationering i Ticinum, eller Pavia i våra dagars Norditalien, där Martinus förmodligen växte upp. Vid det här laget var nästan alla ”romerska” soldater i verkligheten kelter eller germaner, och att Martinus far förmodligen dyrkade Oden själv, var inte alls märkvärdigt utan bara naturligt, eftersom alla Goter ju hade Oden som huvudgud. Den tidens tunga kavalleri såg faktiskt ut som vendeltidens ryttare i Sverige, och var betydligt mindre ”romerska” i sin utrustning än man kunde tro.

comitatuscavalry82

Precis såhär såg verklighetens ”Sankt Martin” och hans gamle vän Severus ut – Martin skulle desertera, bli biskop och förebild till ”Mårten Gås”

Equites Catafractarii – eller det tunga pansarkavalleriet av byzantisk modell, var efterträdare till den tidiga antikens ”ala milliaria” eller tusenmanna-skvadronen, romarnas motsvarighet till ett självständigt stridsvagnskompani. Det fanns aldrig särskilt många av de här elitenheterna, och fastän varje romersk legion eller infanteribrigad skulle ha en sån här tung ryttarenhet, var det långtifrån alla legioner som alls tilldelades någon. Martinus blev stationerad i Gallien (en rik provins, men helt hednisk) efter att ha ryckt in vid 16 års ålder, och hamnade i Ambianensium civitas eller Amiens. Vid den här tiden kom den hedniske Julianus Apostata till makten, och under tronstriderna skall Martinus ha fått kristna sympatier, och till och med deserterat i själve kejsarens åsyn, säger hans levnadstecknare Severus. Strax före ett slag vid nutidens Worms, Tyskland, ska han ha träffat Julianus själv, och då plötsligt försökt lämna sin tjänst – man har påpekat att Martin då redan måste varit 45 år gammal, och att kronologin inte stämmer alls. Nåja, den blivande biskopen och helgonet klarade sig från åtal för svikande av försvarsplikt genom att gå obeväpnad mot fienden framför sitt eget kavalleriförband – sånt gör man inte ostraffat, eller utan ett visst mod (se bild).

c6a53efc81c4b48d84fb7162e7384a89

Innan dess ska det enligt legenden ha hänt, att Martinus – på marsch genom Tyskland en vinternatt – träffat på en naken tiggare vid vägkanten, och då kommit på, att han med ett raskt svärdshugg kunde dela sin mantel med tiggaren  av ren givmildhet – ett drag som Oden alltid uppvisar. Nästa dag, väl hemma i kasernen, såg han – efter att ha träffat sin ”optio” eller ställföreträdare hur manteln mirakulöst hängde på sin krok och var hel – och då ska Martinus alltså ha bestämt sig för att bli kristen (som att dricka sig full till svartsoppan och ta fel rock på väg hem från mässen – det har många kavallerister gjort genom åren !). I själva verket gick det nog inte till så – Martinus tog nog sin kamrats utrustning istället…

Martin-und-Bettler1

Dagens kristna legend:  ”Den givmilde pansarofficeren” (har aldrig funnits !)

På så sätt kom det sig, att ”Den Helige Martin” än idag är skyddshelgon för tiggare, alkoholister och legoknektar, allt enligt Katolikernas sätt att se. Dessutom för vinhandlare, eftersom han lär ha tyckt mycket om vin – ”av vin lever Oden allenast” står det i Eddan, liksom av en ren tillfällighet. St Martins skrud lär än idag bevaras – som en stor helighet – i ett kapell – ”Capella” är det latinska ordet för soldatmantel – och därifrån kommer ordet Kapellan, alltså en präst i ett kapell, liksom den engelska termen ”Field Chaplain” eller Fältkaplan, vilket är vad alla Fältpräster och Militärpastorer heter inom NATO, till exempel…

Men gässen då – och Svartsoppan ? undrar nu någon.

Dog-conducting-geeseVargar och Rävar predikar för Gässen.. (Medeltid bild från Tours, ”St Martins” hemstad..)

Jo, innan han blev biskop i Tours, inte långt från Amiens, skall Martinus ha gömt sig i ett hus med gäss, säger legenden. Gässen började genast kackla och snattra, som gäss alltid gör, och så kom det sig att Martinus blev framhalad ur sitt gömställe och utsedd till biskop, fast han aldrig ville detta själv, säger legenden, eller rättare sagt hans personlige vän Severus, som alltså skulle skriva en hagiografi, eller en förvanskning av sanningen. Man kan ju undra varför Martinus alls skulle gömma sig i en flock dumma gäss, som sällan eller aldrig håller snattran, och varför han inte flydde till häst istället, om han i själva verket inte ville bli utsedd..

Att var biskop i 300-talets Gallien var nämligen helt självpåtaget, och ett mycket lönande värv. Det innebar att man kunna plundra, mörda, bränna och härja av hjärtans lust, och det var just vad fd. kavalleristen Martinus gjorde. ”Han brände flera stora och gamla hedniska tempel” skriver Severus helt öppet. Han skulle ha huggit ned flera heliga lundar, både i Germanien och Gallien, och plundrat människor in på bara skinnet – det var sanningen om ”tiggarnas skyddshelgon”. Severus skriver vid ett tillfälle, att Hedningarna skulle gått med på att låta ”Sankt” Martin hugga ned en helig ek, om han kunde stå i vägen för trädstammen. Då flyttade sig på ett mirakulöst sätt denna trädstam, mitt i själva fallet, säger Severus, men det behöver ingen tro. Detta är en sk ”vandringssägen” som finns till och med i den hedniske poeten Horatius oden, har forskare slagit fast. Som klassiskt bildad kände Severus mycket väl till den historien, men den moderne arkeologiprofessorn Marcus Junkelmann, som ingående studerat det här med romerskt kavalleri – säger i sina böcker att just fallande träd, spetsiga grenar och annat sådant är något som just romerska kavallerister måste ha uppmärksammat – och just det vet Professor Junkelmann också mycket väl, efter att ha gjort sin egen mer än 800 km långa ”Martinsritt” genom obanad skog…

För övrigt – jodå – svartsoppan ingick redan i de romerska kavalleristernas standard-diet den också, för även antikens folk kände till denna ädla och välsmakande rätt…

Vad menar vi med en filosof ? skrev en gång den skånske humoristen Axel Wallengren.

Och han själv svarade: ”Jo, därmed menas en människa, som lever av svartsoppa och sanning”

Själv älskar jag som praktisk Odinist och Asatroende just detta med Sanningskärleken, förutom Svartsoppan, vars hemliga recept jag dock behåller för mig själv.

 

”Margr eru ilz öki – ok wardir Hani – Mans Bani !”

”Nej nu är Världen galen försann
– aldrig såg du väl Tuppen dräpa en man…

Jag drömde jag låg, jag drömde i natt
– Jag drömde den visan var bakvänd satt…”

(Ur en version av ”Den Bakvända Visan” – gammal svensk folkvisa)

TROR journalistkåren på sånt här – Och varför sysselsätter den sig med det ?? (nåväl, jag ska väl inte vara sämre)

Vad allt för skräp får man inte läsa hos etablerade svenska journalister och i svenska media ! En av deras huvudnyheter igår var att en kärring i Australien blivit dräpt av en tupp, då fjädrfäet hackade i hennes åderbrocksben, så att hon förblödde därav !

Hur är det med nyhetsvärderingen i svenska media, när detta får vara en av huvudnyheterna i kvällstidningarna ?

Både Aftonbladet, NSD, Corren i östergötland och till och med Hufvudstadsbladet i Finland har tagit upp denna – för alla svenskar och Nordbor – helt ointressanta nyhet, som möjligen kan vara intressant just i Australien, men knappast utanför det landet. Vår landsbygd vimlar knappast av mordlystna tuppar, som flyger runt och attackerar folk…

Patologer och läkare har uttalat sig, såväl inom som utom Sverige och konstaterat att åderbrock lätt leder till att man förblöder – men se det visste den medicinska sakkunskapen nog långt innan detta hände. Och inte bara det. Redan våra förfäder mindes liknande händelser. För en hedning är detta en icke-nyhet, nämligen…

 

LE PALAIS DE LA JUSTICE, S’IL VOUS PLAIT !!

Two roosters stand outside the high court (Tribunal de Grande Instance) in Rochefort, western France, on Thursday. (AFP)

För den som har reda på sin Corpus Juris Sueo-Gothicum, och är juridiskt allmänbildad vet redan, att det i Dalalagens Byggningabalk (som liksom de andra Byggningabalkarna går tillbaka på Hedniska Förlagor och byggd miljö redan i Birka, den sk Bjärkörätten ) som ej är att förväxla med den senare Westmannalagen, finns ett typiskt fall av vad man kallar Vådaverk, eller olyckshändelser. Också rena poeter, som Alf Henriksson i ”Verskonstens ABC” (ISBN 91-786-937-x) kände redan 1982 till detta kända lagställe, som väl också skulle kunna inrymmas under ”Såramål med Våda” i våra senare lagsamlingar.

”Margz ero illz öki, ok wardhir Hani – Mans Bani !” står det, på fullt begriplig medeltidssvenska. Margz betyder mycket, eller ”övermaga”, över marginalen skulle vi säga idag, men resten av meningen, torde inte vålla några som helst svårigheter för en allmänbildad person – och ni är väl allmänbildade, kära läsare eller läsarinnor ?

Lagstället förklaras såhär, och det sker genom ett riktigt rättsfall som inträffade någon gång i den grå forntiden, ja Asatrons tid:

En gång bjöd en svensk bonde hem en granne till sitt. Men ovanför dörren hade bonden oförsiktigt nog hängt upp en plogbill, men nu hände det att en tupp flög upp och satte sig på plogbillen; som då föll ned rätt i skallen på grannen, när han skulle gå in genom husets dörr… Och det kunde man kalla illa…

Förr fick envar fri man svara för sig. Och de som inte kunde hantera en yxa eller andra ”folkvapen” hade ingenting ute i samhället att göra.. (foto från Birka denna sommar)

Den stackars grannen fick sitt banesår, och låg där död på backen. Nu kom hans släkt och fränder dit, och började klaga på bonden, samt ville ha full mansbot för det skedda. Men se – det tyckte inte de kloka och förståndiga Lagmän, som i Dalom hade säte och bo. Det hela hade hänt av en olyckshändelse, och var inte gjort med mening eller flit.

Därför behövde den gode bonden bara betala en halv mansbot till den drabbades släkt, fastän de förlorat en fullgod karl. Och han blev rådd till att ej hänga skarpa liar, plogbillar eller annat eggjärn ovanför sin dörr i fortsättningen. Men – tingsmenigheten och Kungen sköt till en fjärdedels mansbot, och det var en mark i lödigt silver. Bonden lade själv dit en mark, och så vart saken rättvist gäldad, på laga ting.

För all framtid var det nu bestämt, att okynnes fä, det må vara gris, svin, tupp, fågel, löpande hund, bock, get eller allt annat fyrfota – samt självrådiga trälar, brottslingar och förståndshandikappade var friade från den fulla mansboten, för sådana varelser kunde knappast kallas tillräkneliga, och de borde hållas inom lås och bom.

Detta skrev de goda Dalkarlarna in i sin lag, och så var det med den saken.

Men mycket ökar det som är ont och illa här i Världen, och mycket går sämre än väntat, som det står i Hávamál.

I dagens samhälle låter vi även svårt handikappade personer springa omkring med vapenattraper, leksaksvapen och ibland riktiga vapen. Det leder som alla förstår till verkligt svåra, tragiska olyckor och till och med dödsfall. Visst är det sorgligt, ja övermåttan fatalt – men så kan det gå om man inte fattar rätt beslut i rätt tid, vid rätt tillfälle.

Det visste redan Dalalagens hedniska författare.

Får inte svårt kriminella eller andra förståndshandikappade den vård de ska ha i tid, kan utgången bli dödlig. De vet lika lite som en hönshjärna vad som kan hända, och, så länge de får springa omkring i samhället vind för våg, på gator och torg och i stadsmiljön – ja då kan utgången av det hela bli som det tyvärr ofta blir.

Det gäller, lika väl förr som nu.

”Margr eru ilz öki – ok wardir Hani – Mans Bani !”

Excessen påstår att Greta Thunberg ska ”välkomnas” till New York

Tidningen Excessen förnekar sig aldrig. Den påstod för två dagar sedan att det autistiska barnet Greta Thunberg skulle ”välkomnas” i New York, sedan hon seglat över Atlanten på storfinansens bekostnad i ännu ett falskt marknadsföringsjippo, sponsrat av bland annat BMW och diverse storbanker.  Ingen får dock vidröra den heliga profetissan, som säger att alla ska känna ”skam” och skuld över miljön, i någotslags förvriden Monoteistisk helvetes-lära. Alla måste ”hålla ett respektfullt avstånd” säger den svenska kvällstidningen, eftersom lilla Greta är extremt känslig för taktil beröring, och helt enkelt inte kan tåla att ha vanliga, hederliga människor omkring sig.

Själv tycker jag att hon borde få ett äkta gammaldags amerikanskt välkomnande med Tjära och Fjäder samt bäras tillbaka ned i båten på ett stycke järnvägsräls istället.

Amerikanskt så det förslår, eller hur ?

Att uppmana barn att skolka, och svika sin enligt lag bestämda skolplikt är brottsligt. Det bör man också dömas och bestraffas för. Ingen vinner något på detta. I Frankrike – som är ett civiliserat och laglydigt land – hindrades den sjuka Thunbergskan nyligen närapå från att tala i nationalförsamlingen, för där tolererar man inte snorungar som går runt och uppmanar till lagbrott.

Framtiden tillhör de som är villiga att plugga hårt, och lära sig. Inte svikare, skolkare och de som tar ”sabbatsår” likt Greta Thunberg !

Över hela vår jord, särskilt i U-länderna, är barn glada för att alls få ett tillfälle till skolgång och utbildning. De kan få gå flera mil varje dag för att hinna fram till sin skola, och får lära sig läsa och skriva under ytterst enkla förhållanden, men ändå är de glada, eftersom de vet att skolan är enda chansen från dem att komma ifrån fattigdom, kristendom, islam och annat elände. Och de behöver faktiskt varje tillfälle till undervisning de alls kan få. Bland annat kan de lära sig elementär kemi, och att man inte alls kan ”se” koldioxidutsläpp i luften, som denna vanställda Greta tycks tro. Utan grundläggande skolgång, finns heller ingen chans till högre utbildning, eller nya miljötekniker som hur man kan binda koldioxid i berggrunden, vilket redan lärs ut på Island.

De länder och kulturer som säger nej till utbildning eller nytänkande, kan aldrig utveckla ny teknik. Strejker löser ingenting !!

Thunbergskan och hennes stormrika föräldrar lär också ha uppmuntrat den vuxna befolkningen i vårt land att strejka – men vad händer i så fall ? Vårt land behöver just nu alla poliser, brandmän, läkare och ingenjörer vi alls kan få. Att inte arbeta för det gemensamma bästa är att svika hela vårt samhälle. Hur skulle det gå, ifall exempelvis Tullverkets personal eller landets alla skjutsköterskor skulle resonera så ? Människor i vårt land skulle fara illa, i den mån de inte redan gör det…

Människor som Greta Thunberg, som föraktar kunskap och lärande och istället åberopar sig på vidskepelse och lögner kan inte och skall inte tolereras. Varken i New York, eller någon annanstans. De ska bara bekämpas, tystas och överröstas.