Category Archives: Blogg

Snart Midsommar 2018…

by

Det är snart Midsommar, detta år 2018, som förhoppningsvis blir Regeringen Löfvéns sista, och innebär ännu en framgång för Hedendomen och Asatron i Sverige. Midsommar firar vi som alla vet till åminnelseminne av Frej och Gerd, och det är fader Himmels och moder Jords stora midsommarbröllop vi får bevittna, ingenting annat. Många tror dessvärre ännu felaktigt, att syskonen Frej och Freja på något sätt skulle ha varit gifta med varandra, men det är en förvrängning från 1800-talet och Sophus Bugge, den gamle kristne stofilen som ville bortförklara Asatron som mindervärdig, och Nordisk kultur som onödig. Hursomhelst har syskonäktenskap aldrig någonsin praktiserats i de Nordiska länderna, som vi vet, men det kanske sker i Kameluppfödande och Abrahamitiska länder. ..

Midsommarstång från Åland och det svenska Finland. Över hela det Germanska Europa, norr om Alperna, reses Midsommarstänger eller Majstänger sedan urminnes tid. De är visst inte en vana sedan 1600-talet eller medeltiden. (Se även rubriken ”Midsommar” under stycket ”Högtider och Blot” här ovan)

Också på Gerumsberget i Bohuslän, Tanum, finns en ristning av män, som håller på att resa an Midsommarstång…

Likheten är slående med hur det går till, än idag….

 

Några hävdar nu, att Ramadan och Eid al Fitr skall vara Svenska traditioner, fastän det är en ren och uppenbar lögn. Ramadan har inte ett enda dugg med Sverige att göra. Själv har jag i år firat Eid Al Fitr med extra mycket fläskkött i Ärtsoppan, eftersom festligheten ansågs utbryta i Torsdags. Mina muslimska grannar tycker inte om detta alls, och det kan man ju förstå, eftersom de är allergiska emot Särimner, och helt förskjuter honom. Blir någonting förresten bättre av all denna ”Multikulturalism” som vi fått höra talas så mycket om ?

Att hela tiden insistera på att blanda olika kulturer, religioner eller till och med maträtter leder inte till något gott alls. Tvärtom leder det bara till osmakligheter och förfång, och att ingen deltagande grupp i något samhälle kan få sina gamla traditioner, fri- och rättigheter tillfredsställda. Vi svenskar vill fira Midsommar på traditionellt sätt och på vårt sätt, utan varje form av inblandning från Eid al fitr, lika lite som en muslim skulle tillåta fläskkött i sin ärtsoppa…. Ingen, absolut ingen blir lyckligare av Multikulturalismen, fastän den nu skall vara påbjuden i lag, enligt vad somliga påstår. Ändå kan de inte visa på i vilken Balk, vilken lag eller vilken paragraf denna bestämmelse står skriven, och till råga på all idioti finns det nu dem, som tror att Ramadan, Multikulturalism och liknande i Sverige skulle vara ”forn sed” när det aldrig någonsin varit så.

Man KÄFTAR inte med Särimner – Han representerar något, som är STÖRRE än oss själva… (teckning av Alexanders Forsberg)

 

Jag ska säga er alla, vad jag tycker om ”fornsederiet” och Multikulturalismen, samt alla andra, som ger sig på och vill förstöra våra svenska traditioner. Jag ska också – under de följande dagarna – säga mer om varför jag tycker så, och varför jag inte tycker om alla de destruktiva ökenreligioner och ännu destruktivare små sekter, som numera invaderar vårt land, och gör anspråk på att vara hemmastadda här – för under fyra års tid och mer än så, har jag dagligen samlat utförlig dokumentation om dem och vad de håller på med.

Tänk dig att någon bakat en fin, traditionell jordgubbstårta till Midsommar. Tänk dig sedan, att någon förvirrad narr kommer fram med en blandning av matjessill, houmous, skämd kamelsperma och maskinolja samt chokladsås, som han kört genom en matberedare och mixer. Och denne person insisterar på att hälla ned alltihop över Jordgubbstårtan, som du själv varit med och bakat, under förevändningar och förespeglingar om att det skulle bli ”bättre”, eller ”mera spännande” eller rent av ”kulturberikande” att göra så.

Att blanda saker på det viset, berikar inte några kulturer. Inte heller vår egen, som vi har här i det här landet. Tvärtom förstör det bara alltihop, och den unika identitet och gemenskapskänsla, som vårt Nordiska Midsommarfirande ger oss.

Här i landet råder ännu yttrandefrihet, och de hedniska tankarna kommer aldrig att tystna…

Idag firar Island – vårt Nordiska broderland, där ren Asatro och inget annat ännu praktiseras av drygt 4000 personer och fler än så – sin nationaldag eller ”Tjodhátid” som det heter. ”Folkhögtid” alltså, för att använda ett motsvarande svenskt ord, för det isländska Tjöd eller Tjod är samma sak som ”Tjod” i det gamla ”Svitjod” – alltså ”Svearnas Folk”.

Och detta folk – som jag själv tillhör – och kanske även du, käre läsare eller läsarinna (ja, vi har faktiskt två kön i det här landet, rent biologiskt sett, inte tre eller fyra – det är också en del av vad Midsommaren handlar om, för att nu återvända till det här med Frej och Gerd, samt deras bröllop ) har sedan urminnes tid inte bara firat årstidernas växlingar och tidens gång, grödans och markens härlighet, och den fruktbarhet, som finns och bor i människor och djur. De har också firat friheten, samt styrkan i deras egen välfärd, deras egen vilja att bygga upp, deras mat och traditioner.

Vi ger oss inte på den punkten. Och blandar inte upp vår Midsommar med en massa annat, som vi inte vill ha in i vårt land.

”Ren Hampadänga” om Oseberg-skeppet… (”Forn Sed” och Drogerna, del 5)

by

Det norska uttrycket ”Hampedaenge” betyder en slarvig kvinns-person, ”et uansenligt og til sit arbejd udugeligt fruentimmer” som det hette på 1700-talet.  På skånska och danska betyder samma uttryck – ”Ren Hampadänga” alltså – detsamma som det danska ordet vrövel, löst snack och tal, osanna rykten, rena lögner, falsarier.

Man får läsa mycket av denna vara på nätet nuförtiden. Vi kunde erinra oss den nya bataljonsprästen i  Hemvärnet från Tobo, hon som inte är med i ”Svenska” Kyrkan men istället är med i en organisation, som tror att det går att man kan få övernaturliga krafter genom att se på vissa filmer, att man via tankekraft kan hitta dolda föremål och andra rätt häpnadsväckande påståenden, hämtade från allehanda pseudovetenskaper och ”New Age” och som nog inte stämmer överens med den Svenska Försvarsmaktens värdegrund, i alla fall inte som jag ser det.

Å andra sidan har inte bara New Age, utan även Asatron i Sverige – ett ämnesområde jag ägnat en hel del intresse genom åren – sina unika problem. Bland annat ser man allehanda lösa påståenden på nätet om att Osebergsfyndet i Norge skulle ha innehållit cannabis och att detta skulle ”bevisa” att våra förfäder använde psykedeliska droger, osv osv. Jag har redan tillbakavisat de ofta spridda lögnerna och kristna falsarierna om Flugsvampen och Bärsärkaraseriet, en annan oriktig skröna, som kom från Uppsalaprofessorn Samuel Ödman på 1800-talet.

HUR kan någon enda någotsånär vettig människa bara TRO att det skulle gå att segla ett sånt här skepp i ”pårökt” tillstånd ? (Gaar ikkje, i det hele tatt, säger Norrmännen)

Framförallt är det amerikaner, och mindre seriösa forskare som spritt ut lögnerna om de hampfröer, som hittats i Osebergsfyndet – tillsammans med en hel del andra fynd av fröer från nyttoväxter, som låg i en liten läderpåse. Många är de rena lögner, feltolkningar och förvanskningar, som spritts ut om Osebergsskeppet genom åren. Exempelvis har man påstått att det inte skulle gå att segla det över öppet hav, utan att skeppet bara var avsett för ceremoniellt bruk och korta roddsträckor på isolerade fjordar, något som bevisligen är lögn, vrövel, ja skitsnack… Moderna rekonstruktioner gjorda av seriösa experimentalarkeologer har gång på gång seglat skeppet på Nordsjön, till exempel – och mellan Norge och Danmark – en resa som kan ta mindre än ett dygn.

Vad man hittat i Osebergsfyndet är hampfrön i en liten läderpåse – tillsammans med andra fröer av nyttoväxter, förutom valnötter, hasselnötter och bär, som också fanns ombord. Hampfrön har inga narkotiska eller medicinska egenskaper överhuvudtaget – särskilt inte industri-hampa, som det rör sig om i det här fallet. Inte heller vallmofrön – som man annars har på brödbullar – har några som helst narkotiska eller medicinska egenskaper, om nu någon trodde det. Cannabis bereds företrädesvis av den vuxna hampa-växtens honplantor (man måste noga skilja hon- från hanplantorna om man alls ska använda växten i detta syfte), och dess insamling var fullkomligt okänd i Nordeuropa. En som däremot beskyllts för att ha intresserat sig mycket för just hampans biologi är George Washington, Amerikas förste President, som av diverse hippies och drogliberaler också ansetts vara haschrökare, fastän det bevisligen är helt felaktigt.  Precis som Vikingarna odlade Washington industri-hampa för rep på sina ägor,  och Oseberg skeppet är faktiskt just ett skepp – och till det kunde hamprep såklart passa bra – annars fick man ju inte lika hållbar rigg och förtöjningslinor..

Det faktum att Osebergs-fyndet, när det hittades, inte hade några hamprep i riggen,  beror antagligen på att hamprepen var värdefulla, och att man förstås begravde skeppet i jorden med ett redan slitet segel, och en rigg, som var mindre hållbar för riktig segling… vilket varje praktiskt sinnad sjöman lätt inser..

Industri-hampa går knappast att använda i berusningssyfte, och utöver det fanns linfrö ombord. Och vad bevisar då det ? Att de båda kvinnorna ombord på skeppet – tolkade som Drottning Åsa av Oseberg och hennes gamla amma – skulle ha varit ”dåliga i magen” och behövde ”linfrö för medicinskt bruk” ? – Nej knappast.

Även blåklint, krapp-rot (som används bla. för att färga tyg och segelduk av linne vackert röd) fanns i fyndet – och alla dessa hasch-flummares ständiga påståenden om att ”jamen hampfröna bara m-å-s-t-e ha använts medicinskt”, och hampan ”måste” ha använts rituellt osv – alltsammans bullshit – det ”måste” det inte alls ! – och alla dessa växter var med just för att de skulle göra nytta och användas som nyttoväxter i livet efter detta – tillsammans med hasselnötterna, valnötterna och bären – som såklart var avsedda som mat – och att förutsätta, att man nödvändigtvis ”måste” ha använt hampan som berusningsmedel duger inte, därför att det är en kemisk omöjlighet. Hampfrön av industrihampa duger inte att berusa sig på, ens om någon skulle ha velat göra det, och det är hela sanningen. Och man blir inte särskilt ”hög” av att försöka bränna en stump hamprep heller.

Ändå kommer diverse fornsedare, idioter, patrask med påståenden som ”Jamen Brising-gamen måste vara en gam, och brising betyder hasch på vår moderna pundar-slang, så det så !” Problemet är att det heter Brisinga-men, inget annat – precis som Menglöd är ett heite eller binamn för Freja, och detta betyder ”Havsglans” (som i havets friska och sunda bris, som fördriver haschrök och skumma tankar, för att inte tala om skumma människor !)

Dessa tjackpundare tror som vanligt vad de vill tro, och ser därför vad de vill se – även om de inte tror på rationella förklaringar, och inte har sett något av den moderna vetenskapen…

Jag kommer ihåg min gamle vän och trätobroder Sigge, som en natt förkunnade för mig att:  ”Vikingarna hade inget brännvin… (hick!) men… om de hade haft brännvin, så skulle de ha druckit massor av brännvin… (hick !) och det bevisar… att jag bara MÅSTE dricka mig full – på brännvin !” Så är det ofta. Dagens drogromantiker hittar alltid en ”ursäkt” för att röka på, och gamla alkisar hittar alltid en ursäkt för att fortsätta supa – exempelvis att Bellman, eller någon annan av deras förfäder gjorde så – när verklighetens Bellman var en man, med högst måttliga vanor – annars skulle han ju inte kunnat dikta något, som vi alla förstår…

Låt oss ta ett annat exempel. Man har hittat skal av Kauri-snäckor från Söderhavet på Helgö i Mälaren, samt en keltisk biskopskräkla – men vad bevisar det ? Att invånarna där ”bara måste” ha använt snäckorna för ”rituellt bruk” eller på samma sätt som i Söderhavet, alltså som betalningsmedel ? – Nej, inte alls. Och bevisar den bortrövade kräklan, att man var kristen i 500-talets Sverige ? – Nej – fortfarande helt fel – det finns ingen anledning att dra sådana slutledningar…

I Havamal säger Oden själv – i Erik Brates berömda översättning – om jag inte minns fel, att:

”Ej är ölet så bra som man säger / för människornas ätt / Ty dessmer du dricker / dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen”

och det stämmer förstås också, som vi alla vet.  Jag har redan tagit upp och analyserat Hávamáls nittonde strof i den här bloggen, den där det står:

Haldi-t maðr á keri,

drekki þó at hófi mjöð,

mæli þarft eða þegi,

ókynnis þess

vár þik engi maðr,

at þú gangir snemma at sofa.

 

Eller – i min egen översättning:

”Håll dina män vid karet

Men drick du vid Hovet

själv ditt mjöd.

Tala vad tarvas, eller tig !

Okynnig blir dig ingen man

Om du går tidigt att sova”

Finessen här är förstås, att ”at hofi” också betyder ”efter behov” – vad som finns hov och skäl av, och inte bara vid Gudahovet. En klok och vis hövding låter sina män festa vid behov, men han sätter sig inte ner för att dricka med dem. Han har själv andra och viktigare uppgifter, och den som skall styra sitt skepp och mäns öden, bör gå och lägga sig tidigt, och inte orda mer än nödvändigt om vissa saker. Så är det – och så har det alltid varit. Så gör och så är en klok och förtänksam man.

Inom Nordiska Asa Samfundet har man nu en klar och tydlig policy vad gäller allt bruk av droger. Det var jag, och ingen annan än jag som skrev den, och som fick igenom den som enskild motion – och det var det här. Vi använder inga droger vid våra blot och sammankomster, av vilket slag det än vara må.

För övrigt lägger vi oss inte i någons enskilda liv, utanför Samfundet, men inom det gäller det att skicka sig och uppföra sig så, att man inte dricker mer än vad som höves.

Vad sk ”Forn Sed” och de spridda samfund – med 40-50 personer (i motsats till mer än 1200 andra) som ägnar sig åt sådant, har man inte på 20 år lyckats ena sig om någon policy, och ibland använder man alltså droger ”av religiösa skäl” har vi fått veta – ibland inte, och ibland förnekar man alltsammans, trots flera drogrelaterade incidenter på senare tid.

Det är liksom lite ”häpomsnärp” eller hösomflös om dessa andra samfund, som man säger. Ren hampadänga, med andra ord..

 

En liten sång från läsekretsen…

by

Från en av mina trogna läsare kommer denna erinran om en vacker svensk visa, som vi kanske borde återpublicera, och sprida över Världen…

 

För erotikens faror, bevara barnen små
Som inte har en aning om hur illa det kan gå
Nej låt dom hoppa hage och leka militär
Och skjuta på varandra med leksaksgevär
Låt barnen kriga lugnt och snällt och glömma allt sexuellt
Som hotar dem från alla håll och nog är det väl tur
Att vi här i landet har ordning och censur

I Sodom och Gomorra var disciplinen svag
Och den som kritiserade blev hängd samma dag
Poliserna var busar, Borgmästaren en kanalj
Och den som drack mest öl och brännvin fick guldmedalj
Moralen var det uselt med för tiden hade gått ur led
Det syndades båd, natt och dag i ur som i skur
I Sodom och Gomorra fanns där ingen censur

Ivan den förskräcklige han var en märklig man
Han gjorde som han ville – gör om det om ni kan
Han hade vilda vanor – Han ställde höga krav
Och den som kritiserade höggs huvudet utav
Och ingen tordes göra nåt – för Ivan kunde höra nåt
Och han var inte god och tas med när han blev sur
Ivan den förskräcklige var svag för censur

Damer utan kläder ska man inte titta på
Fy skäms på sig medborgare om ni tittar ändå
Det är onaturligt att se en kvinna bar
Det kan man bli förstörd av – den saken är klar

Hon skulle haft på sig något lätt och dansat klassisk rysk balett
Då hade det varit konst och berikat vår kultur
Det här är väl ingen konst !  Censur, Censur!

Kanhända att ni anser att sådant inte stör
Men lita på kritiken den vet vad den gör
Dom ser vad som är bra och tillåtet för publik
Dom ser vad som är dåligt och skriver sen kritik…
Medborgare så fort ni ser att något omoraliskt sker
Eller om ni får syn på nåt som inte är kultur
Vänd blicken bort och blunda och skrik på ren censur!

I vilket Rysslands Patriark fördömer all världens hedningar, och Sverige får en icke-kristen, ”nyandlig” Bataljonspastor…

by

Rysslands vördade Patriark Kirill, känd för att ha varit tidigare KGB-officer och numera överhuvud för den ryska Ortodoxa Kyrkan, har i veckan fördömt all världens Hedningar, och yttrat sig ytterligt föraktfullt och fördomsfullt om dem, då han jämfört oss med djur. Med särskild frenesi och ogillande har hans högvördighet Patriarken vänt sig emot hedniska soldater inom de ryska väpnade styrkorna. Allt detta enligt vad en artikel i The Moscow Times avslöjat för fem dagar sedan.

Men inte nog med det. Patriarken kritiserar öppet soldater ur de ryska specialstyrkorna, alltså ”Spetznaz” och de luftburna styrkorna, ”OMON” med flera specialförband – som han själv tillhört – sägs det. Jag citerar:

Russia’s athletes and military personnel are increasingly turning to ancient pagan beliefs, the head of the Russian Orthodox Church has warned.

The Orthodox church, a strong conservative force closely allied to the Kremlin, has expanded its presence in the Russian military with specially trained priests who are attached to individual units. The patriarch’s words are the latest volley in the church’s long battle against paganism, a tribal pre-Orthodox belief system.

“The church’s inaction often turns the promotion of a healthy lifestyle into a revival of pagan cults, including a pagan attitude toward the human body,” Patriarch Kirill said at a patriarchal commission on sports this week.

The Orthodox leader said the church initially dismissed reports of pagan beliefs among athletes as a one-off, but grew alarmed after “a large body of information was collected” indicating the popularity of pagan ideas among athletes and special-forces troops.

Patriarch Kirill said “defenders of the fatherland, especially those who participate in dangerous military operations, need spiritual support,” warning that “nothing good will come” of the new trend towards paganism.

“Man cannot turn into an animal. That’s what always distinguished an Orthodox warrior from a pagan one,” Patriarch Kirill said.

– Moscow Times, 2018-06-08

 

”Jaha Malchiki!” Ni får inte träna ! Det kan ju leda till en hälsosam livsstil, och därmed till ett förglömmande av Krr-ristendomen ! Så kan vi INTE ha det !” Hööger och Vänster om MARSCH Davaj, Davaj och gå genast till kyrkan med er !”

Det skulle alltså vara farligt för ryska soldater att träna, eftersom detta skulle ”uppmuntra en hednisk attityd till kroppen” enligt Patriarken, och därmed skulle alltså soldaterna kunna bli hedningar… Istället kräver denne andlige potentat alltså, att alla ”krigare” i Ryssland måste bli ortodoxa kristna. Där får inte råda någon religionsfrihet, som i resten av den civiliserade världen. Är detta verkligen vad Rysslands väpnade styrkor står för, frågar jag mig – som svensk hedning.

I det amerikanska försvaret är Hedendom och Asatro fullt accepterat. Deltagarna kommer från de flesta vapenslag, och det är ingen som ser något fel i det…

Å andra sidan ska man också notera, att Hedendom är fullt normalt inom flera västländers arméer, samma soldater och officerare som Patriarken nu fördömer såsom varande ”djur”. I den amerikanska armén, till exempel, och USMC, den amerikanska marinkåren, är hedendom fullt accepterat. Kristendom påstås vara en religion, som säger sig vara fredligare än andra och som ”vänder andra kinden till”. Därför är den mycket olämplig för krigare, och defaitism eller pacifism höjer ju knappast stridsmoralen. Själv undrar jag om vår vän Vladimir Vladimirovitj Putin, Rysslands President, som påstås ha Patriarken som rådgivare, är medveten om detta. Han har ju flera gånger själv sagt, att i hans Ryssland är alla religioner tillåtna, så varför kunde då Ryska hedningar inte få tjäna sitt eget land ?

Ryska och Baltiska hedningar har alltid varit goda krigare, och bra på att försvara sina hemländer. Varför inte använda dem ?

I andra länder finns många militära intresseorganisationer, som rakt av och utan omsvep vänder sig till just Asatroende Hedningar. Jag själv blandar mig inte i Rysslands inre angelägenheter, men jag har haft kontakt med flera av dem – och jag har bara goda erfarenheter av de ryska hedningar, som besökt Sverige. När nu kristna ledare rakt ut fördömer oss alla som ”djur” utgör det ett angrepp, som ingen hedning borde kunna tolerera.

Patriarken Kirill är annars känd för många mindre smickrande saker, bland annat sina lyxbilar, sina guldklockor och sin enorma privata förmögenhet, som han inte delar med någon, inte ens med sin egen kyrka. Han har bevisligen tjänat pengar på smuggling av ”tullfria” cigaretter till Ryssland, och fördömt mänskliga rättigheter som ”kätteri”. Vid ett besök i Antarktis skall den skojfriske gudsmannen ha frågat Pingvinerna om de är ”döpta” och försökt kristna dem, något som flera oberoende tidningar i Ryssland noterat.

En Pingvinernas Patriark ?

 

Den ryska militären uppges nu också träna och utbilda präster till att köra stridsfordon, något som måste anses vara ”på gränsen” till brott emot flera FN-konventioner, då präster skall vara ”Nonkombattanter” och därmed obeväpnade, och inte får hantera handeldvapen, leda in artilleri eller skjuta med stridsvagnskanoner, kulsprutor och andra tyngre vapen. Bland annat har man i The Moscow Times detaljerat beskrivit, hur präster inom de luftburna trupperna får lära sig att köra (och kanske skjuta) med BMD 4M, som är beväpnat med åtminstone en 30 mm automatkanon.

I Sverige däremot, har Fältpräster dömts till straff av Domkapitlet i Härnösand för att tillfälligt ha bemannat en lätt kulspruta i en jeep, när ingen annan personal kunnat göra det. Och detta efter en anmälan från en annan Präst i Svenska Kyrkan, som uppträtt helt illojalt emot sin kollega. Det är uppenbarligen skillnad på hur olika stater tolkar FN-konventionerna, måste man säga, och på ”Landet Löfvén” versus resten av Världen.

Patriarken Kirill har också förutspått Världens Undergång eller Armageddon genom ”nära förestående” atomkrig, något han uppenbarligen ser fram emot, som de flesta kristna. I deras religion ingår ju ett hyllande av döden och den totala förintelsen av Jorden som något gott, då det innebär att deras påstådde ”frälsare” ska komma tillbaka. Han har sagt att han på fullt allvar tror på ”apokalypsen” och att vi lever i de yttersta tiderna – något som helt skiljer ut honom från oss Hedningar, eftersom vi inte alls ser fram emot Ragnarök, eller tror att Ragnarök nödvändigtvis bara måste inträffa just nu… Istället ser vi ju något gott i naturen, människornas kroppar och sunt leverne, samt god hälsa – alltsammans saker, som Patriarken vill motarbeta, till och med bland Rysslands bästa soldater...

Är en sådan ”ledare” riktigt frisk ?

Rysk Hednisk Midsommar. Starka, stolta män. Goda krigare – som det är och bör vara

Vackra, friska och hedniska kvinnor. Som det är – och bör vara…

Förvisso finns det många märkliga ”nyandliga” rörelser i det stora, väl befolkade och vidsträckta Ryssland. Vad sägs om den ultrafeministiska ”Asgarda”-rörelsen i Ukraina, till exempel, vars manlige ledare kommer direkt från de ryska specialstyrkorna – och har en kampsportslärarinna till sin hustru ?  Det kristna Ryssland innehåller rena nazister, samt ”gammelkommunistiska” grupper som bland annat dyrkar Statschefen ”Svjati Putin” själv – alltså ”Sankte Putin” som ett ortodoxt Helgon… Vad ska man säga om sådant ?

Bild på diverse ryska ”Frikårister” som tillber Putin som Ortodoxt helgon…

Eller vad ska man säga om de kvinnliga ryska soldater, som poserat med automatvapen ihop med Ortodoxa präster, samtidigt som de brutit emot alla uniformsbestämmelser… Och de ortodoxa kyrkan, som UPPMUNTRAT detta mindre sedesamma bruk… Ja – i Ryssland förekommer mycket, som vi i väst skulle anse för ytterst egendomligt, ja bizarrt…

Lämpligt beteende för ryska ortodoxa präster och kvinnlig uniformerad personal ?  ”Okej” i andra länder ??

 

Frågan är dock, om ”Landet Löfvén” numera också är ett ”Absurdistan” och lika märkligt på sitt sätt, fastän vi inte märker det. Här hetsar man emot enskilda med ”boo hoo” och #metoo-kampanjer, och i veckan har vi enligt vad Upsala Nya Tidning förmäler fått vår första New Age-orienterade Bataljonspastor – fast bara i hemvärnet… Detta är något som den svenska Försvarsmakten välkomnar och bejakar, antyder tidningen – och förhoppningsvis är det väl vackert så, även om det framstår som lite oklart vad man egentligen tror på här, eller förordar…

Svensk Bataljonspastor, tidigare Sjukvårdsgruppchef. Är hon då ”ett djur” enligt Rysslands Patriark – och i så fall – håller hon med om den saken ?

 

Regina Birkehorn tror varken på en personlig gud, Jesus eller på någon annan traditionell religion utan ­företräder i stället en nyandlig livsåskådning.
– Jag tror på en andlig kraft men att den finns att hämta inifrån människan själv. För mig är själva livet gud och det är inget jag vill begränsa till någon särskild religion, säger hon.
Under åren 2004-2005 utbildade hon sig till så kallad fredspräst vid Beloved Community i Oregon, USA. Sammanslutningen kallar sig själv för en fredsorganisation och utbildningen bygger på en nyandlig pedagogik som bland annat lyfter fram att människan själv bär på övernaturliga krafter som kan odlas.
– Jag lockades av den gränslösa pedagogiken, att vi blandade studier inom de traditionella religionerna med undervisning om exempelvis nyandlig healing (helande) eller om kraften i stenar. På Beloved Communitys hemsida menar man sig bland annat ”bevisa” att det går att uppbåda övernaturliga krafter via filmer där organisationens ledare James Twyman genom tankekraft letar reda på gömda föremål. — —
När det gäller engagemanget i försvaret vill Regina Birkehorn jobba framför allt med soldater som varit på utlandsuppdrag och deras anhöriga.
– Genom mitt företag har jag haft en del sådana uppdrag åt den norska försvarsmakten och känner att det är där jag kan göra mest nytta, säger hon.

Att man nu även fått en bataljonspastor i försvaret som förespråkar nyandlighet tycker Sten Elmberg inte är så dramatiskt.
– Visst kan man fundera över och diskutera saken men ledorden vi arbetar efter är öppenhet och mångfald, säger han.

Förvisso kan man ”fundera över och diskutera saken” som det heter – och vad detta egentligen leder till. ”Kristall-healing” och liknande som verksamhet för utlandsveteraner, i regi av privata eller halvprivata företag, låter ganska egendomligt; öppenhet och mångfald till trots. Det återstår verkligen att se, vad det blir av detta…

Humor och distans är uppenbarligen något viktigt. Jag har redan frågat min – ganska så vältränade – ryska väninna, som också har en del utbildning i ett och annat…

”Somliga tror på kraften i Stenar” har vi fått veta… Stenar Sonnevang, från Nordiska Asa Samfundet ?

Där makterna finns, finns även Freja – och Loke. De borde skratta – åt Patriarkerna !

Skulle man ”be” till Oden ? Och varför alls BE, när DU istället borde vara TACKSAM….

by

Diverse Odinister, som de kallas – I Forth Worth, Texas av alla platser (det måste vara mycket svårt att dyrka Oden mitt i den Texanska ödemarken, när vi alla vet att det är här i Norden han hör hemma, och här han ska dyrkas) har – i sin självpåtagna hängivenhet – utlyst en ”World Prayer Day” för Valfader själv – en idé som må ha en god avsikt, men nog knappast gör medvetenheten om Odens sanna natur så mycket tydligare. Deras hugskott tog tydligen form för två år sedan, ser jag från mitt eget elektroniska Hlidskjalf, där jag blickar ut över Världarna, och i dagarna har de alltså firat jubileum för detta tilltag, men jag tror för min del att det finns bättre sätt att Hugfästa medvetenheten om Valfader på.

Tänk efter ett slag.

Oden är förvisso Yggr, den fruktansvärde. Han är Hangantyr och Härfjätter. Han är Hropt, den store roparen. Han är Grimner, den grymme och dolde. Han är Öpir, den vrålande, ja stormen, ödet och vinden. Tror ni ens, ni dödliga, att ni skulle kunna rikta kristna ”böner” till honom ? Just nu månde han nog skratta åt er alla, i sitt Valhall för ett av hans heiten eller många namn är för övrigt just ”Skratte” – alltså den skrattande guden, han som skrattar åt människornas dumhet och små krumsprång.  För övrigt måste ni lära er att noga skilja mellan heiten och kenningar, om ni inte lärt er detta ännu.  Ett heite är ett direkt namn, något gudomen själv får heta eller kallas, och det namnet skall ingen människa bära, så framt det ska gå den människan någorlunda väl. En kenning däremot, är en poetisk omskrivning, något Gudomen själv är vida känd och allom bekant för.

Oden kallas därför ”Spjutguden”, Gautatyr eller Göternas Herre, ja Sleipners ägare, Gungners svingare och mycket annat. ”Först av alla kastade Oden eggjärn i flocken” står det om det stora kriget mellan Asar och Vaner, och aldrig har någon behövt rikta böner till honom, som ger seger åt somliga, eller den han vill och förordar, men visst inte till alla.

På hällristningar i Litsleby vid Tanum – observera att ”Lit” betyder ”kropp” på Norröna och är namnet på den dvärg, Tor själv sparkar in i likbålet vidd Balders likfärd, där Oden viskar den yttersta av alla hemligheter – kanske sitt sanna namn – i örat på sin döde son syns Oden som spjutgud, 1000 eller 800 år före kristus, och minst lika länge har stormens och vindens sanne herre funnits bland oss i Norden. Vågar du ens be till honom om mera ägodelar, mera mat, mera lycka för din del, när han ensam – som vi ska se – redan givit dig mer än du anar, eller mer än du kan tro…

Per Lagerkvist – vår svenske nobelpristagare – beskrev i sin diktsamling ”Aftonland” eller ”Evening Land” (1953) Oden mycket exakt. Han understryker gång på gång, att Oden är en vandrande spjutgud, en allt förtärande ljungeld, en stormgud och en krigsgud, en spjutkastare, som med ”Varats Blixt” (Polemos !) för att använda Wittgensteins uttryck, genomborrar människornas sinnen och hjärtan. Lyssna !

”Jag är den som fortsätter / när du dröjer kvar / som stiger ut i natten / när du går till vila./ Som öppnar porten till mörkret / och går vidare / till mörkret och stjärnorna / och går vidare. / På en oviss stig / en stig som kanske inte alls finns / överger jag dig.”

Eller, i WH Audens välfunna översättning:

”I am the one who goes on / when you remain behind / the one who steps out into the darkness and the stars / when you retire to rest / The one who opens the gate into the darkness / and walks further / Into the darkness and stars / and walks further / On an uncertain path / a path, which perhaps does not exist / I forsake you.”

 

 

”Han är inte sin skugga, men hans skugga blev ljuset i våra tält. Den natten kunde vi inte sova mer” skriver Lagerkvist också. Jag läste den dikten efter en tältbrand anno 1983, där en av mina gruppchefer skadades allvarligt. Han kastade ut en brinnande plastdunk ur ett förläggningstält 20, men fick själv 16 % brännskador av andra graden på kuppen. Och natten förut hade jag sett det som kallas ”The Wild Hunt” eller den vilda jakten. Jag har med egna ögon själv sett Odens skugga i den djupa natten, och jag vet fullständigt väl vem och vad han är. Jag är inte rädd för honom, inte på minsta sätt – men han är förvisso fruktansvärd. Han är kriget, stormen och den totala förintelsen. Tro aldrig något annat. Frukta Allfader, och lev gudfruktigt, i sann gudsfruktan... Och varför tror ni att Oden nästan alltid uppträder förklädd, som en vandrare – och visar aldrig sitt sanna anlete för människorna ?

Den sanningen är enkel att förstå. Det är för att de flesta människor skulle svimma av skräck, eller falla döda ned; om de verkligen kunde varsebli en gud i all dess totalitet, långt bortom gränsen för våra mänskliga sinnen. ”Litilla sanda, litilla saefva, litill ero gerds guma” står det i Hávamál. Och Oden är INTE en gud, till vilken du titt som tätt kan komma sättandes med böner, eller dina små futila klagomål. Han står över – högt över och bortom – allt sådant.

Oden kräver aldrig någonstans, i en endaste en norrön text, att människorna skulle ”be” till honom eller ens dyrka honom. Allt sådant är Oden själv fullkomligt fjärran, och för sin del struntar han fullständigt i om människorna tror på honom inte. För – återigen – tänk efter ! Hur är det det de facto står skrivet i Eddan ?

Han är Gångläre, Tund – den tunne, Atridr eller den som rider emot målet, Galdrafödurr, Fang eller fångaren – årtusenden före någon ”catcher in the rye” – Gångråde och Gestumblinde, gästförblindaren, Haptsnuir eller den som flyr ur häkten, Hrossharsgrani och mycket annat. Han har tusen namn, men färdas alltid dolt. Han missionerar aldrig, han spörjer bara människorna efter sådant han vill veta, för att utröna deras ”salkynne” (”salkynno” står det i Eddan) eller vilket sätt de verkligen har, och vad de döljer i sina sinnen.

En sådan Gud ber man aldrig, aldrig böner till. Aldrig någonsin, för den guden möter dig som en vän och jämlike på vägen genom livet – när DU minst anar det !

I Hávamál står det inte, att vad som är skrivet där är Odens egna ord, men den person som hela tiden för ordet, kan förvisso vara Oden, eftersom det är Odens erfarenheter och äventyr som återberättas i den Eddatexten. Hela tiden understryks att man skall nöja sig med lite, och vara tacksam för att man alls lever. Till och med i en tarvlig koja på stranden – den berömda strofen om ”Taugreftan sal” som i en svensk översättning kompletterats med ”alltid får karl sig en ko” bär syn för sägen.

Själv undrar jag allvarligt om dessa förvirrade amerikaner, vars ögon aldrig har skådat; någonsin läst Hávamál, annat än i stark förkortning och förgrovning, och upplevt HELA texten på Norröna, som den verkligen är skriven.  Eller dra er till minnes Sonatorrek, den store Egil Skallagrimssons dikt om den döde son, som tagits ifrån honom alltför tidigt. Egil blir gammal, sjuk och skröplig, kan inte längre slåss och har ingenting kvar, men han prisar ändå livet, och Odens goda gåvor, ty:

23.
Blœtka því
bróður Vílis,
goðjaðar,
at gjarn séak,
þó hefr Míms vinr
mér of fengnar
bölva bœtr,
es hit betra telk.

24.
Göfumk íþrótt
Ulfs of bági,
vígi vanr,
vammi firða,
ok þat geð,
es gerðak mér
vísa fjandr
af vélöndum.

25.
Erum torvelt.
Tveggja bága
njörva nipt
á nesi stendr.
Skalk þó glaðr
góðum vilja
ok ó-hryggr
heljar bíða.

Eller, i en mycket förenklad översättning till engelska, för de som är så begränsade i sitt språk och tänkande, att de inte begriper bättre…

23

I cannot then perform Blot,
to Vile’s brother,
defender of all Gods
I will not eagerly seek.
Yet Mimr’s friend
has given me rich gifts
which I’d better take.

24.
He gave me my art
of flawless words
Did the wolf foe
Lord of all wars
and such a mind
that I could make open foes
of those who hate me in secret.

25.
It is hard for me now
The wolf’s sister
Queen of Death
stands on the ness
Yet I shall gladly
and in good heart
unrepining, relentless
await Hel’s coming !

Detta med att ”kunna göra öppna fiender, av de som blott hatar en i hemlighet” är inte minst viktigt, och vi inser lätt, att ”Vargen”, dvs ”Fenris” har Hel själv, dödsgudinnan till syster. Professor Magnus Magnusson på Island, skrev i sin goda bok ”Viking Hammer of the North” (ISBN 085613 3019) att: ”No translation of poetry can possibly convey the grandeur of the skaldship, the sonorous assonances and alliterrations, the starkly wrought kennings or the methaphores of the original. But in these taut stanzas, the poet’s disclosure with his own mind reaches a new and sublime comprehension. The god who had bereft him of his own sons had not failed him after all, he had given him the priceless gift of the runes and knowledge, which transcended all grief, and made him whole…”

Varför då ens be om mera ? Oden har redan givit människorna kunskapen och runorna, och därmed förmågan att kunna tänka själva, lösa sina problem själva och berätta sanningen om sig själva. Räcker inte detta mycket längre än gods och guld ? Och kom ihåg allt Oden gjort för DIN skull, när han hämtat hem skaldemjödet, låtit bygga Valhall och funnit runorna åt oss alla. Och, som han själv säger:

47.
Ungr var ek forðum,
fór ek einn saman,
þá varð ek villr vega;
auðigr þóttumk,
er ek annan fann,
maðr er manns gaman.

52.
Mikit eitt
skal-a manni gefa;
oft kaupir sér í litlu lof,
með halfum hleif
ok með höllu keri
fekk ek mér félaga.

68.
Eldr er beztr
með ýta sonum
ok sólar sýn,
heilyndi sitt,
ef maðr hafa náir,
án við löst at lifa.

69.
Er-at maðr alls vesall,
þótt hann sé illa heill;
sumr er af sonum sæll,
sumr af frændum,
sumr af fé ærnu,
sumr af verkum vel.

Det här är bara några slumpvis valda strofer ur Hávamáls oändliga visdom, som blott få har förstått och insett. Ingenstans i hela detta verk talas det om att man bör böna och be som en fjollig kristen, men istället lita till sin egen kraft, sin egen lycka och sina händers verk, ty:

47.
Ung var jag fordom
ensam jag for
då vart jag vill om vägen.
Men rik jag mig tyckte
när jag en annan fann.
Människan är Människans glädje.

52.
Mycket av något
ska man inte ge bort.
ofta köper sig lite lov.
Med halva limpan
och hela hornet
vann jag ofta en vän.

68.
Eld är bäst
för världens söner
och att Solen få se
Hälsan sin är gott att ha
så länge man lever
utan att ligga till last.

69.
Inte kan en man kallas olycklig
om han hälsan tycks mista.
Någon blir av söner säll
Några av fränder
någon av ernådd lön
andra av väl utfört värv.

I den 47:e strofen antyds helt kalrt, att det inte är böner om pengar och annat ovärdigt, som gör vårt liv stort och rikt. Det är inte att ha eller äga, utan de tillfälliga mötena, vänskaperna och vad som händer under resans gång. Hur träffade du din käresta, om du alls har någon ? – Av en ren tillfällighet, naturligtvis. Och dina vänner – samma sak där. Hur föddes dina barn ? – ja, om inte ur en ren tillfällighet, så ur en genetisk slump, det kan vi vara förvissade om. Och vad får det ena barnet att intressera sig för fotboll, det andra för musik, och det tredje för att plocka upp en bok, arbeta eller studera ? I allt svarar vi läggning och gudars gåvor, men också tillfälligheter. Hjalmar Gullberg, den svenske poeten (som dessvärre dog som kristen), insåg Odens gåvor och betydelse bättre än andra, när han skrev:

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Ingen antog den andres seder. Ingen blandade sin kultur eller sin tro med den andre – för de båda främlingarna respekterade varann. Men – som vi också ser i storf 52 – enbart en halv brödlimpa, eller ett horn med vatten (det behöver inte ens vara mjöd eller öl – ofta får man nöja sig med det lilla) var nog för att befästa en vänskap – och under marschens väg, i stridslinjen och villdmarken – där grodde vänskapen !

Så länge vi inte ligger andra till last, och sitter som tiggare framför andras portar, ständigt tjatande och tjattrande efter mer, som sk ”flyktingar” och bettlare – betonar Hávamál – och så länge vi gör rätt för oss – även om vi slutligen kan få problem, till och med med hälsan – så länge är livet en lust att leva. Ett väl utfört värv, kanske sönerna du lämnar efter dig, sakerna du uträttat – allt du gjort, tänkt och skapat som var sant och skönt under ”Din stund på Jorden” – för att låna Vilhelm Mobergs ord, så sannt svenska.

Allt detta. Allt detta, bröder och systrar – ni som är Asarna trogna – ”Treu bis zu den Tod”.

Varför skulle vi böna och be, och vända röven i vädret, när vi istället kunde prisa livet självt och naturens rikedom ?

Glöm aldrig detta, mina barn ! Glöm aldrig detta !

Fred, välstånd och frihet – Eller fler, åt Röven vända Ökenreligioner – Vad väljer du ?

Inför Midsommarblotet

by

Midsommar närmar sig, denna den mest hedniska och svenska av fester, som hålls mitt i Juni, Friggs månad. Som vanligt finns det dem, som gallskriker att vi svenskar ”inte har några traditioner” och så vidare, men alla etniska svenskar vet ändå hur en riktig Midsommar skall firas, ända in i hjärteroten. Jag kan bara se ned på dem, dessa skabbiga kräk, som vill tala om för oss andra att ”gör hur tusan du vill” skulle vara detsamma som Hedendom eller Asatro.

Asatro är inte detsamma som kristendom. Vi rabblar inga böner eller litanior, därför att bön inte ingår och aldrig har ingått i vår tro, av skäl som jag redan förklarat. Asatron kommer inte från Amerika, och det ingår inte heller i den att blanda in en massa gudomar som inte hör dit, Allah, Jesus, småtroll, fan själv och hans Moster. Jag upprepar – om ni inte har förstått det: jag är inte Synkretist, inte heller Universalist, och dessa trosriktningar, New Age och annat i all ära – de är inget för mig, det är inget jag praktiserar eller lär ut, och det är heller inget jag vill se uppblandat i mina egna helger, min egen kultur, min egen tradition och mina egna sedvänjor.

Jag förstår inte alla dessa amerikaner, som påstår sig vara ”Asatruar” andra dagen, och går i kyrkan nästa helg eller döper sina egna barn i en Synagoga – typ ”Hugin’s Heathen Hof” och allt vad det är av smaklös, synkretistisk bråte och imitatörer till vår egen Nordiska tradition. Eller för att citera en god vän på forumet ”Njordkraft” i veckan, som med tydlig adress skrev:

It’s not a warrior, vegan, hbtq, feminist, racist or a political cult!
It’s absolutely NOT the dogmas and and misconceptions spread by opportunists and ignorant people with no knowledge or understanding.
Not a fairytale, tv-show or a scholarship.

It’s the essence of life.

Om människor inom och framförallt utom landet åtminstone kunde vara lite ärliga, och respektera vår egen nordiska kultur utan att vanställa den med en massa, som inte hör dit Ok, politiska åsikter har vi alla – och rätt att yppa dem i bloggar som den här – men jag vet inte hur många dåliga, overksamma, fornsediskt anstuckna ”Påskblot” jag varit på (Vad är det, förresten ? Firar vi hedningar alls Påsk, tror ni – Hur i Hels Vite kan man säga att detta är ”sed” eller ens ”fornt” förutsatt att man nu alls intresserar sig för det ”forna” ?) där man stått vid Uppsala Högar av alla platser och sagt till mig som hedning att jag måste ”hylla Jesus-kraften” och så vidare…

Påtända pajasar som dessa har inte med Asatro att göra…

Jag menar, vilken djävla idioti ! Jag är för det första inte kristen, men hade jag velat ”hylla” någon ”jesus-kraft” vad det nu är eller skall vara, så kunde jag ju ha gått med i den kristna kyrkan istället. Samma kyrka har förstört otaliga kultplatser, hov, lundar och hargar och vi Asatroende har knappt en enda plats i hela landet kvar, där vi kan samlas och vara för oss själva, utan att som vanligt få oss all denna kristendom och nu också islam på näsan. Det här borde vara vårt land, det sista och enda land vi svenskar äger.

Den enda organisation jag vet, som verkligen talar för de Asatroendes intressen i det här landet – Inklusive att vi ska få ha kvar åtminstone Gamla Uppsala som vår egen plats – är Nordiska Asa Samfundet – som nu uppges ha uppemot 1200 medlemmar eller mer än så, och därför är den överlägset största organisationen. Deras blot har varit värdiga och enkla till största delen – och jag kan bara upprepa vad jag sagt, flera gånger – se i stycket ”Blot och högtider” här ovanför om ni inte tror mig…

1. Ett blot eller någon form av högtid blir bäst, om det görs under lugna och värdiga former. Man behöver inga överlastade ”altaren” eller rättare sagt Stallar – för så kallas nämligen de bord man ställer upp de eventuella Gudabilderna på – vi använder inga kristna ord om oss själva som är så fulla med allsköns skräp och bråte, att man knappt ser vad det är som ska dyrkas och de verkliga gudastöttorna faller till golvet…

Vad är det här för skräpkammare ? Vad gör barnleksaker, taffliga julgransprydnader och Tarot-kort för nytta i sammanhanget ?? Ett värdigt blot ?

När det KAN göras såhär ENKELT istället. Stilrent, och inte en enda pryl för mycket…

Jag kan till och med minnas kristna gudstjänster jag sett – av Fältpräster i Sveriges Armé – där ”altaret” utgjordes av en tom ammunitionslåda med en ölburk och en ljusstump ovanpå – men prästen ändå fick det hela till att ”stämma” och gjuta en smula allvar i sextio trötta soldater i öppen fyrkantsformering – jag deltog inte, men studerade själva prästens handlag – för så mycket tycker jag i alla fall är intressant – man kan lära sig mycket från ceremonier som faktiskt fungerar…

2. ”Nykter, tvagad och mätt skall mannen rida till Tings” står det i Hávamál. Det borde vara självklart för alla inblandade, att följa dessa regler. Hunger distraherar, och gör det svårt att delta i någon andlig verksamhet- fulla, pårökta eller berusade deltagare – som i ”fornsediska” sammanhang – är ännu värre. Nordiska Asa Samfundet har antagit en klar och tydlig policy visavi droger – och det är att vi inte använder dem. Rörande ”fornsederiet” finns inga sådana regler alls, och man vet inte vad som kan dyka upp, eller vad man kan få möta. Hundar som springer omkring, skrikande barnungar och ”kids” som kletar snor på Asarnas bilder. Sådant tycker jag för min del inte hör till värdiga blot – jag menar – skulle du tolerera, att någon gick in i en kyrka, moské eller synagoga och betedde sig på det fullkomligt befängda och helt klart störande viset ? Nej, det skulle du inte. Då skall du aldrig, aldrig göra sådant i hedniska sammanhang heller !

3. Asatro är en natur-religion, säger många. Då förstår jag inte varför människor inte stänger av sina mobiltelefoner, och lämnar dem utanför blotet och blotplatsen. Inte heller förstår jag personer som står och röker framme vid stallen med makternas bilder, folk som kastar fimpar i gräset, och inte plockar upp efter sina hundar respektive drägglande barn, om dessa alls skall närvara. Jag menar – vad är det för stil ? Vad är det för sätt att bära sig åt ? Skulle man göra så i en kristen kyrka, exempelvis ??

Om du nu alls ska HEDRA makterna – TÄNK EFTER hur du gör det enklast och bäst… (Inför Tor hjälper inga ”böner”. Han tar emot en hederlig gåva, men lyssnar inte till kärring-gråt)

4. Ett KORT blot är alltid bättre än ett alldeles för långt. Oftast blir ett firande – av vilket slag det nu vara må – och det gäller nog alla samfund, oberoende av vad de råkar tro på – bättre om det sker GENOMTÄNKT, och därför kort och koncentrerat. Exempelvis blir det inte bra alls ifall man insisterar på att dricka ”lag om” i cirkel tre gånger ur horn, när man är över åttio personer – vilket säkerligen tar över fyrtio minuter och splittrar både deltagarnas koncentration och den energi som finns i själva riten. Folk får ont i fötter och ben, och ingen Regementschef värd namnet skulle väl låta sitt eget manskap stå uppställt i ”givakt” ! i mer än 40 minuter i 30 graders hetta… nej – det vore ju tokigt, eller hur ? Då ska ingen Gode eller Blotförrättare göra så heller.. Dricka ur horn passar kanske bättre vid ett gille, och korta tal är alltid bäst. Är man fler än 12-18 deltagare, eller fler än antalet runor i den gamla runraden, bör man inte dricka ”lag om”…

Få eller många deltagare ? Det finns ALLTID en grundförutsättning för att LYCKAS – KONCENTRATION PÅ UPPGIFTEN !

5. Till sist ska det sägas, att alla blotdeltagare, Blotgodar eller de som ska officiera, assistera och utföra själva blotet kanske inte har så god rutin. Det händer givetvis, att folk ”kommer av sig” eller kanske säger eller gör helt fel saker. Själv kommer jag ihåg ett Midsommarbröllop jag själv i egenskap av Gode – med demokratiskt framröstat ”Godord” och allt (ty INGEN kan bli Gode eller Gydja, bara därför att hon eller han säger sig vara det – Asatron är icke sådan !) där bruden var så ivrig, att hon inte ens väntade på att jag skulle säga ”tager du denne ?” – frågan måste ju formellt ställas enligt svensk lag – annars blir det hela inte giltigt utan helt självsvåldigt satte ringen på sin mans finger, utan att fråga honom heller.. I sådana situationer – och många till – gäller det att inte tappa tempo – och inte avbryta ceremonin. Hellre gå vidare – än att förlora i stämning, deltagarnas koncentration eller känslan i blotet. Efteråt finns ändå gott om tid att rätta vad som gjordes fel, och – i fallet med det bröllop jag nyss berörde – få det registrerat hos kommunen, så att det går ärligen, lagligen och hederligen till, vilket jag förutsätter, ty det vore en stor skam, om någon bortgiftes emot sin vilja, som hos muslimerna.. Därför – fokus på uppgiften som sagt – och – om du bara är officiant i ett blot, eller biträde – följ med den som leder – det måste alltid finnas en gode, gydja eller ansvarig ledare – och en ”Blotordning” att följa. Ordning behövs också till Midsommar – men mer om det tar jag i morgon…

(Skulptur: Jessica Trainham, England)  – Hell Freja och Od – Hell Frej och Gerd – Ni KAN väl redan vilka som är Midsommarens Gudomar, och vem som gifter sig med vem ?

”De kan icke värja sitt verk”

by

Idag kom det underliga nyheter från Island, som fått mig att tänka på vad Vilhelm Moberg, vår svenske författare och historiker sa om förfäderna. De döda kan inte längre värja sitt verk eller bevara allt det, som de levde och kämpade för. ”Morgunbladid” berättar om hur man vid återvinningsstationen  utanför ”den goda herdens stormarknad” – tydligen någotslags kristet köpcenter – fann en hel plastkasse full med välbevarade spjutspetsar, pilspetsar, yxblad, svärd, halsband, smyckefragment och glas, allt härrörande från Vikingatiden, okonserverat och i delvis skadat skick, men ändå av så högklassig kvalitet att tidningen berättar om hela fyndet som ”Gripir” eller ”Dyrgripar”.

Arkeologen och specialisten Ármann Guðmundsson vid Islands Nationalmuseum bedyrar att det här är ytterst ovanliga och dyrbara fynd, och vädjar nu via tidningarna att den eller de personer som gjort såhär, och kastat mycket viktiga arkeologiska fynd i soporna ska ge till sig känna, och berätta om hur de kommit över fyndet. Det är viktigt för arkeologerna att veta, för här kan det vara en hel fyndplats som plundrats eller förstörts, exempelvis med metalldetektor och av ”rovgrävare”.

Igår skrev jag själv – ironiskt nog – om ”Skånehammaren” – vars riktiga fyndort inte verkar vara känd, och hur viktigt det är att skydda och bevara de få platser, där Asatro ännu kan utövas.

Sannerligen – man kan känna Tors egen vrede för mycket mindre…

Själv undrar jag vad det kan vara för snedvridna individer som är skyldiga. Uppenbarligen har det ju varit någon som varit intresserad av att plundra eller stjäla, till och med på det avlägsna Island, men som inte haft förstånd att respektera den Nordiska kulturen eller kulturarvet – utan som istället tanklöst lät allt sluta i en jämmerlig sophög. Förra året kunde vi allesammans uppleva hur Bergens Universitetsmuseum blev utsatta för en mycket fräck rånkupp, och hur tusentals av Norges allra värdefullaste Vikingafynd var nära att totalförstöras. Vaktfirman NOKAS hade helt brustit i sin bevakning, och tjuvarna kunde mycket lätt ta sig upp för en byggnadsställning, krossa ett fönster och sen slå sönder montrar och stjäla så mycket de ville ha, eftersom vaktfirman stängt av larmet i museilokalerna.

Det visade sig dock efter ett par månader att det inte var några hatiska fundamentalister eller någon ”globaliserad” stöldliga som låg bakom det, utan helt vanliga knarkare och missbrukare från Bergen-trakten, antagligen influerade av ”forn sed” eller något annat oseriöst. Två tredjedelar av fynden kunde hittas i gamla IKEA-kassar och på annat sätt, men sedan i November-December har inget hörts om hur man fått jobba med att omkonservera, restaurera och ta hand om skatterna.

De döda kan inte värna sina händers verk. Det är VI som måste bevara det.

Den tragiska episoden från Bergen visar, hur illa det kan gå när ett folk glömmer sitt eget arv. I Sverige har utvecklingen gått ännu längre – för som sajten ”Allmogen”, Ola Wong och andra, som vågar vara öppet kritiska emot den av Regeringen Löfvén ledda museipedagogiken och politiken redan har bevisat, så är Sverige ett av de få länder där man systematiskt förstör och skövlar det egna kulturarvet – på order från myndigheterna !

Särskilt har man inriktat sig på att förstöra och förvanska minnet av Asatron, och som arkeologen Johan Runer vid Stockholms länsmuseum, så har man systematiskt och med vilja och avsikt förstört delar av Sveriges kulturarv. Det handlar om att urgamla mynt, vikter, knappar, knivar, ringar och andra föremål tillhörande de forna nordborna ”gallras” vid utgrävningar, det vill säga slängs bort. Just Hedniska och Asatrogna amulettringar, Torshammare och annat har varit de fynd, som man inriktat sig på att ”gallra bort” och förstöra.

– Vad man gör är ju att man slänger vår historia! säger Johan Runer, arkeolog vid Stockholms länsmuseum.

Varför är det just Edsringarna och Torshammarna som ska ”gallras ut” från våra muséer och förstöras ? Kan någon i ansvarig ställning förklara detta ??

Det här är förstås helt oacceptabelt, för att uttrycka mig väldigt milt. ”Sveriges största riksarkiv är den svenska jorden” skrev Vilhelm Moberg i första delen av ”Min svenska historia”. Har länsmuseerna inte råd att konservera alla fornfynd de gräver upp ska de låta bli att gräva i jorden och lämna det jobbet åt framtida generationer som har mer vett bakom pannbenet.

I slutändan är det riksantikvarie Lars Amréus och kulturminister Alice Bah Kunke som idag ansvarar för Sveriges kulturarv, och ”förstörelsen av historien sker under deras skift” som Ola Wong konstaterar.

  •   Daniel Sjöberg, redaktör för ”Projekt Allmogen” 10 Augusti 2017

 

Själv konstaterar jag det hela med en djup suck. Nästan ett helt år har gått, men historieförfalskningen och ”fornsederiet” fortsätter. Man ärar inte de som levt här före oss. Istället vill man förstöra deras händers verk, utrota den inhemska befolkningen och ersätta den med en ny. Asatron blandas upp, och förvandlas under ”Forn Sed Sveriges” ledning till ett dåligt, massmediokert, multi-kulti dominerat New Age skämt.

Jag är äcklad över vad jag sett, goda medborgare.
Äcklad och förbannad – och jag hoppas mina Gudar känner på samma sätt..