Snart tar vi etniska svenskar kanske tillbaka vårt land. Allt står att väger efter ödesvalet, men vid slutet står segern. ”Makt-Galena” Andersson, som hon numera allmänt kallas, härskar visserligen fortfarande; i spetsen för hela sin nomenklatura och SVT ägnar TV-kvällen åt att intervjua Miljöpartiets ledning – våra gröna kommunister, för att inte tala om de röda… I Ukraina drivs Putins pojkar bort från Izium och Charkiv – men vid Kherson och i söder är allt oavgjort.
Till årsskiftet skall Sverige ta över ordförandeskapet i EU med allt vad det innebär. Kommer den utrikespolitiska katastrof vi alla bevittnat under Makt-Galenas ledning att fortsätta, eller har vi chansen att ta tillbaka något av det förtroendekapital vi redan förlorat under Löfvéns tid vid makten, då denne trötte, plufsige clown stod inför hela Världen i FN och pratade smörja om att han skulle leda ”Världens första feministiska regering” ? Vi vet också hur en snorig, DAMP-ig liten Greta skämde ut oss med sin ADHD och sitt förgrämda pjollrande, men kanske är det slut på Svenskarnas förnedring nu.
Det finns ändå en strimma av hopp, och vi måste tro på den, samt de gudar som aldrig svikit oss.
I Rinkeby med omnejd uppges de islamistiska fanatikerna inom partiet ”Nyans” fått så mycket som ca 20-35 % i vissa valkretsar. Liknande problem med dessa Islamiska Statens och Förortskalifatets hundrackor finns i Göteborgs och Malmös utkanter, men just detta val kan det hända, att Islamisterna inte får fotfäste i Rikspolitiken.
Ett fast uppträdande från varje etnisk svensk, varje humanistiskt sinnad medborgare och varje människa som älskar ett fritt land – och inte en man, inte ett öre mer åt Monoteismen är en absolut nödvändighet. Det gäller liv och frihet, bokstavligt talat – och vi bör förvägra alla Nyans-anhängare varje form av samarbete, varje form av sk ”integration”, varje form av stöd, varje form av ”handel”. De ska helt enkelt ses som Fredlösa, i alla fall om vi Hedningar får vår vilja fram efter valet.
Glädjande nog visar siffror från den sk ”Svenska” Kyrkans medlemsstatistik att antalet kristna i landet fortsätter att minska, till klar fördel för Hedendomen och därmed också Asatron. Hittills har inte mindre än 23 270 personer frivilligt lämnat ”Svenska” Kyrkan under årets första åtta månader. Lägg därtill alla dem, som avgått med döden, och sedan det minskade intresset för tvångskristnande av mycket små och späda barn, sk ”dop” – en avskyvärd, medeltida sedvänja som ofta innebär detsamma som indoktrinering, tvång och övergrepp emot våra yngsta medborgare, som helt fråntas rätten att välja sin framtida religion och livsfilosofi.
Det är så SANT som det var SAGT !
Allt som allt får vi säkert mer än 30 000 hednanden och sådär 50-60 000 kristna färre innan årets slut.
Sakta men säkert vänder vinden i Yggdrasils krona. Vi svenskar är alla blad av trädet, söner och döttrar av en uråldrig stam.
This land was always ours It was the proud land of our fathers It belongs to us and them Not to any of the others
… Let them go, boys, let them go, boys Let them go down in the mud, where the rivers all run dry
”Frihet, Jämlikhet, Broderskap – ack, det torde svårligen gå. Får vi total frihet, kan vi ingen jämlikhet nå. Råder total jämlikhet, blir dina friheter mycket små.
Sorgligt nog är det så”
– en smula fritt efter en dikt av Alf Henriksson
Man har sagt mig – och det har också framförts i bladen – att det varit för lite ideologisk debatt inför det svenska Riksdagsvalet just i år. Istället har samtliga partier ägnat sig åt personvalspolitik, och i det oändliga ältat sakfrågor. För egen del skulle jag föredra sakfrågorna, med bibehållet sinne för proportioner – för utgår vi endast från ideologierna, så ser vi att de ofta leder oss fel – och för till smått absurda konsekvenser.
Detsamma gäller om ideologiska principer, drivna in absurdum.
Min gamla farmor, som avled 1997 och som blev över 90 år gammal hann med att uppleva två Världskrig, och uppfostra tre barn under det andra. Hennes åsikt om politiken var att alla partier i Sverige till slut måste bilda en stor koalition, en samlingsregering – en tanke som kom till stånd redan på 1920-talet, och som konkretiserades än mer under det andra Världskriget. Den utmynnade i Saltsjöbadsanda, och en mer försiktig form av konsensus – vilket länge var att föredra.
Med tanke på Världsläget, Europa och mycket annat – kan svensk konsensus kanske hjälpa oss nu ?
Have du tre trånader, ulv! Have du nio trångmål, ulv! Detta driver därtill detta driver till ökning Trivs med det du, ditt leda troll! Njut du den läkedomen
Jag har redan nämnt Uppsala Runforum, en organisation som på sina hemsidor har hävdat, att magiska runinskrifter inte finns, och att de heller aldrig funnits. Det är mycket lätt att motbevisa. Sigtuna-amuletten, vars runtext delvis återges här ovan, är en renodlad förbannelseformel som innehåller såväl talet tre som talet nio, och den nionde i nionde – ett datum som infaller idag – är det passande att nämna Naud-runan, och att Nio är Odens tal – tror ni mig inte, så se mina texter om runor och esoterica i länkarkivet. Tre är Ass-runans tal, tre är Oden, Tor, Frej, Nornorna och många guda- och gudinnetriader i otaliga kulturer och religioner tillika – men tre upphöjt till två eller multiplicerat med sig själv blir något helt annat, ty även våra förfäder kunde räkna – vilket redan Björketorpsstenen och många andra tidiga runiskrifter bevisar.
Ord och runor har förvisso sin magi, och ibland skriver er hedning om inte rena förbannelse-formler, så ett och annat klart förgripligt. Han har en fallenhet för historieberättande, hänsyftningar, överdrifter – hyperbole – och i misshugg råkade han publicera en text för några dagar sedan, vars innehåll han bittert ångrar – ty även hedningar kan visa ånger.
Den handlade till stora delar om orättvis förföljelse, vilket kan drabba alla och envar, men innehöll också en rad förgripliga yttranden om vårt lands Försvarsminister – i satirisk och sarkastisk form – och det är ju inte första gången er hedning kommenterar storpolitik – han har haft föraningar, varsel, tydor om hela valrörelsen – men nu k-u-n-d-e hans uttalanden tolkas på ett annat sätt än de var avsedda att tolkas – nämligen mot bakgrund av det löjligas skimmer, gamla Lumparminnen, ett korvbråk i Simrishamn 2012.
Så – förbannelser och eder existerar – i det lilla som stora formatet, särskilt för dem som verkligen vandrat med Oden, och som haft honom som fulltrui.
En man som inte gjort det, men som så att säga vandrat Lokes väg är John Lydon, alias Jonny Rotten, som fått skylta i svenska tidningar som SvD och Aftonbladet idag.
Han sjöng ju på sin tid om Drottning Elisabeth den II:a – och konstaterade att ”God Save the Queen – it’s a something something regime” och ifrågasatte, om Drottningen sådan hon framstod i press och media alls var en människa. Det var ord, som han fick äta upp. När det var som värst, kunde han knappt visa sig ute på gatorna, enligt John Lydon själv, och hur det var när han en dag vaknade upp, och fann att Disney Corporation köpt upp rättigheterna till hans gamla låtar – via andra bandmedlemmar – eftersom man prompt skulle göra en TV-serie om Sex Pistols har han beskrivit i ändlösa Youtube-intervjuer – jag rekommenderar dem starkt – Johnny Rotten var en av min ungdoms idoler – liksom sin hjärnhinneinflammation, som han ådrog sig i unga år – hans senare hustrus svåra handikapp, och mycket annat.
Det är klart, att det var sjukdomen och lidandet som delvis formade honom, och fick honom att sjunga som han gjorde. Hans framtoning på scen och lätt nasala, hånfulla tonfall kom från Sir Lawrence Oliviers tolkning av Richard III – en halvvuxen kung, som omtolkats till ett puckelryggigt monster. ”it’s supposed to be Shakespeare, you know, it’s supposed to be good” för att citera John Lydon själv.
Kungar och Politiker får stå ut med mycket här i Världen, inte minst när Oden själv kallar dem till sig. Turligt nog är er hedning inte en av dem, men han har sitt eget kungadöme på nätet, som vi kan se – men han byter inte bort det.
”My Kingdom for a horse ” ?
Reträtt, mitt i svekdebatten ? Ja – kanske det – men kom ihåg att jag redan utropat valets segerherrar, och att jag haft varsel och syner om en Engelsk drottning, så sent som igår. Vid middagstid överföll mig tankarna, och jag visste med mig att något hade hänt. Ju äldre jag blir, ju oftare kommer dessa syner och varsel, ofta i samband med något jag själv upplevt eller skrivit.
Jag vill inte precis tolka det som ett tecken på visdom eller nyfunnen självinsikt, men så är det.
Och Gudarna må förlåta mig somliga rader, som Nils Ferlin närapå sa…
Om det nu är Asatrons Dag i morgon – den nionde dagen i den nionde månaden på ett vanligt kalenderår, och er Hedning förklarade Riksdagsvalet i Sverige för avgjort, 4 dagar för tidigt och helt utan hänsyn till varesig prognoser, eller de mest elementära fakta – så firar er hedning faktiskt Uppåkras och Kungligheternas Dag, just idag – även om det är tre dagar försent. Han kan inte ens utropa ”För Sverige – i Tiden !” denna Tors Dag, eftersom hans läsekrets kanske inser att det kan ha hänt honom något, som förvisso blir minnesvärt – på det mest personliga av alla plan.
Men, alltnog – Lunds Studenter har som synes stått i parad med sina nationers fanor, om än här inte genomförts full parad för Fana och Standar, eftersom det bara kan ske under mycket speciella omständigheter, företrädesvis i vårt Rikes nuvarande huvudstad. Och jodå – Media kan berätta att Kungaparet besökt Uppåkra under arrangemanget ifråga, och vad gäller Konung Carl XVI Gustav, Folke Hubertus – kung av sitt folk – har det ju förunnats er hedning att möta Konungen hela två gånger under samma sommar, 1997 – ty han har faktiskt vederfarits den höga nåden.
Det är en historia han berättat för er många gånger, särskilt det andra mötet i Borgholm, då hans majestät ensam och oanmäld steg ombord på det historiska fartyg hedningen för tillfället seglade. Hans kompanjon och vapendragare Sigge var nära att fara ut emot Konungen med hårda ord, ty han kände inte igen mannen i brun läderjacka och solglasögon, och det gjorde inte den hedning, som skriver dessa rader heller. I hans minne står i eldskrift de ord som på sin tid uttalades av Magnus Barfot, den kiltklädde kungen av Norge, om Stolkonungar, Härkonungar och till och med Sjökonungar och hur de två senare slagen av monarker nog inte kunde anses ha några vidare utsikter att härska länge på jorden, för på sjön är var och en herre över sitt, och till och med den som är Konung i land, måste fråga om lov; då han skall ombord på en annan mans skepp.
En Härkonung, slutligen – har blott kort tid på sig att skaffa sig ära och ryktbarhet, så framt han vill och gitter, men se stolkonungar är av ett annat slag.
Men när Hedningen igenkände sin konung och rätte länsherre, gick till och med han ned på ett knä, och så bad han ödmjukt om förlåtelse, och svor konungen evig trohet, ty en sådan konung ville han gärna tjäna, i alla sina livsdagar. Konung Carl XVI Gustav har tjänat sitt land och folk längre än alla andra Kungar och Drottningar före honom, från Erik Segersäll och vidare framåt, ja vida längre än Gustav V, den regerande konungens farfars far. ”Gör kronan på hans hjässa lätt” står det i Kungssången, och det är väl i dessa dagar endast Drottning Elisabeth II av Storbritannien, som idag avled i sitt 96:e år, som härskat längre bland Europeiska monarker, ty hennes era på tronen varade längre än 70 år.
Hur mycket hon betytt för England, och hela det Brittiska Samväldet bör ha stått klart för oss Svenskar redan vid jubileet i somras, och vad er Hedning nu beträffar, erinrar han sig vad han skrivit om Prins Daniel, hertigen av Västergötland som på sitt sätt bevisat, att vi lever i en demokrati, där till och med en ofrälse man från Ockelbo, kan gifta sig med sin egen Kronprinsessa.
Hedningen erinrar sig också andra händelser, skeenden och platser. Han tänker på Konungen av Jordanien, som varje år brukar hålla sitt Jultal – ”The King’s Speech” inför sina undersåtar, oavsett om de utgörs av muslimer, kristna eller judar – för den Nordiska Julen, som kallas Yule eller Noel, och är av Asatroget ursprung, se den kan alla fira. Han minns en av de många ”skjutningarna” i sin hemkommun, den som utspelades vid en lokal korvkiosk ungefär 150 meter från Hedningens bostad, och som resulterade i ännu ett dödsfall, en ung man som inte lever längre. Kort efter det dödsfallet satte den invandrarfamilj som äger den lokala tvättinrättningen, praktiskt taget vägg i vägg med korvkiosken upp en bild på det svenska kungahuset, och började flagga med den svenska nationens fana.
Det stämmer till eftertanke.
Konungar och Kungamakten har också en andlig betydelse. Så har det varit också i Japan, där Kejsaren representerar en tradition, åtskilligt äldre än båda Kungahusen i Sverige eller Storbritannien. Konungarna av Thailand, exempelvis – är andliga och i viss mån enande figurer de med, höjda över den vanliga politikens Värld, även om det åligger dem att hälsa nya Premiärministrar och Regeringar välkomna, precis som överallt annars.
Jag blir prosaisk, och förlorar mig i fakta om Nepals kungahus, och vad en brittisk småskolelärarinna lär ha skrivit om Kleopatra VII – jodå – det fanns verkligen sju olika Kleopatror – men bara två Drottningar Elisabeth av England – i alla fall hittills – ”how different, how different indeed from the home life of our own dear old queen”.
Den verklighet vi alla får leva i är inte Tolkien, inte ”Game of Thrones”. Den är handfastare och ibland på blodigt allvar, som vi kan se av dags- och världsnyheterna. Det är just därför envar må vara herre över sitt, samtidigt som vi behöver goda och rättvisa konungar, som bär sina kronor med ett lättat och gott hjärta.
Det kan vara ytterst farligt i dessa dagar att skämta om kvinnor och korv, åtminstone inom den svenska kommunalpolitikens så ytterligt skimrande värld. Kom ihåg vad jag skrev för två inlägg sedan; om vad som hände en god kamrat i Simrishamn för tio år sedan. Som av en ren händelse har jag just idag – i den svenska valrörelsens elfte timme – fått se reklamaffisch efter reklamaffisch som uppmanar invånarna i Stockholm att rösta på ett extremparti som FI i det svenska kommunalvalet.
Sk ”Fäbod-jänta” eller Seriös Partilederska – välj själva
Angående ren symbolpolitik eller tidens tecken kan vi notera hur vår nuvarande Statsminister står i statstelevisionen och grötmydigt påminner oss alla om att Uppsala är ”hennes hemstad” och ett större krig österut, som om vi alla skulle låta lura oss av denna skenbart ”Landsmoderliga” gest. SVT har också vågat publicera ett kortare nyhetsinslag om Yabloko, Rysslands sista liberala oppositionsparti, som åtminstone i staden Pskov – känd från Ruriks krönika – inte fruktar att ge luft åt uppenbart kritiska åsikter rörande Vladolf Putler och hans krig i Ukraina.
Och Yabloko – ”äpplet” är för en gångs skull inte någon rysk motsvarighet till Miljöpartiet, eller ens en känd folkvisa, utan ett liberalt eller ”frisinnat” parti. Som ni vet, har jag själv såsom varande hedning alltid slagit slag på slag för de frisinnade eller liberala krafterna, vilka de nu verkligen kan anses vara.
Från Moskva meddelas, att man har förtroende från FN som överstatlig organisation, men att IAEA skulle stå under inflytande av vissa Europeiska stormakter. Som av en ren händelse har Ukraina begärt att ställa turbinhallarna och reaktorerna i Enehodar under FN:s kontroll, men Säkerhetsrådet med dess permanenta medlemsstater existerar fortfarande, liksom Rysslands rätt till ett absolut veto. Måste vi då ifrågasätta en viss herr Putins uttalanden, när de gärna inte kan bli så mycket klarare ?
Våra partiledare påstås publicera kravlistor med över 100 punkter, Akbar Annie vägrar att godta Nooshi som kommande allianspartner, fast SVT hela tide föregriper det verkliga valresultatet, och presenterar enbart två stora block, som vore dessa Regeringsalternativ ett gudagivet faktum.
Att diverse ”småpartier” av Mp eller ”Akbar Annie” typ uppenbarligen dras med vissa säkerhetsrisker, liksom Transportstyrelsen och därmed vårt Regeringsparti – vet vi också.
I Ukraina, slutligen; har de Ukrainska pressreleaserna blivit allt färre till antalet. Artilleribeskjutningen däremot, har långtifrån tystnat, för detta krig utkämpas och avgörs nu huvudsakligen med artilleriets hjälp, oavsett om det är eldrörsartilleri, raketer, HIMARS eller till och med missiler vi talar om. Vi vet, att vår Regering gång på gång förvägrat Ukraina varje form av vapensystem, som skulle göra dem i stånd att bjuda effektivt motstånd eller till och med segra på någon front. På vems sida står ”Magadan Magda” ?
Från den ryska sidan kommer ”milbloggers” med rapporter om frisläppande av fångar, Ramzan Kadyrovs bedyranden om ”tusentals” Tjetjenska stödtrupper, idéer om att personer som vårdas på sjukhus i de två delrepublikerna Donetsk och Luhansk skall rekryteras i den mån de nu är simulanter, och fäder till de barn som nyss börjat i de ”nya” ryska skolorna där enbart en viss version av historien lärs ut, står i uppenbar fara för att tvångsvärvas, snarast möjligt.
Jag själv har valt sida. Den sida jag valt, är inte den som ser ut att vinna i vårt nära förestående Riksdagsval; och jag vågar faktiskt säga eller rättare sagt skriva just så, kanske beroende på ”Äpplets vänner” i den närbelägna staden Pskov.
Krig åt Palatsen, men Fred åt stugorna ?
Ja, kanske är det min självklart Hedniska slutsats för dagen, trots faran i att skriva det ovan skrivna.
Hur står det till med skribenter som Kajsa ”Ekis” eller rättare sagt Dekis Ekman ? På vilken sida står alla dessa, och hur är det med medias objektivitet, oberoende av public service, statstelevision, två rikstäckande dagstidningar – och en allt smalare ”åsiktskorridor” i det land av konsensus eller kanske politiskt kaos, som ännu heter Sverige ?
”One church less, one church less, one church less that we don’t have to care about…”
Den kristna nät-tidningen ”Världen idag” spekulerar en massa om att ett torgmöte i Arab-byn Araby utanför Växjö, där Rasmus Paludan framträtt skulle ha med kyrkbranden att göra, fastän detta är helt obevisat och ingen teknisk undersökning har lyckats slutföras av Polisen. Med tanke på hur låg uppklarningsprocenten vanligen är, kan vi nog inte vänta oss att man någonsin får fram några misstänkta – allting kommer ändå bli nedlagt och avskrivet, för så gör svensk Polis för det mesta. Inga större kulturvärde har gått till spillo, utom en sällsynt dopfunt från 1200-talet, då trakten kring Växjö först kristnades – innan dess fanns det ingen kristendom i Värend värd namnet.
Man lär ha räddat ett exempel på Kristen Sado-Bög-Porr från 1600-talet, inte 1400-talet som det felaktigt angetts i media. Ett sk ”krucifix” eller en avgudabild av en halvnaken man som långsamt blir ihjältorterad har räddats ur lågorna, och de kristna jublar över denna uppenbart sadistiska och sexuellt snedvridna framställning, som de säger sig bli alldeles ”frälsta” av. De påstår att avgudabilden skulle ha med ”universell kärlek” att göra, men något mer frånstötande och sjukt får man leta efter.
Är detta ”Kärlek” ? Liknar det inte Sado-Bög-Porr och meningslösa ”snuff movies” ??
Nej, vet ni vad, kära läsare. Kristendomen är inte annat än en enda stor sjuk dödskult, som excellerar i tortyr, mord och skuldbeläggande. Vi får hoppas, att Växjö stift står fast vid sitt löfte om att aldrig mer bygga upp den kristna styggelsen i Sjösås igen, och med tanke på hur många helt onödiga kyrkor och moskéer det finns i vårt land, borde det faktiskt vara ett sunt och naturligt alternativ att man bygger upp ett Hedniskt Gudahov på den gamla och vanprydande kyrkans plats istället.
Vi hedningar har inte fått en enda offentlig plats att tillbe naturen och våra sunda, friska gudomligheter på.
Att bygga upp kyrkan i Sjösås igen skulle kosta mer än 80 miljoner, skriver man- och det är ett alldeles onödigt projekt, för vårt land behöver inte fler kristna ”andaktsplatser” och liknande. Ett enda Gudahov i Småland, tillägnat Frigg eller Freja, skulle faktiskt inte skada – men kristendom och islam skadar hela samhället genom sjuka värderingar !
Freja vet vad VERKLIG Kärlek är – Vi behöver inte någon Bög-Jesus !!
Igår hade Vidar namnsdag enligt den nuvarande svenska almanackan. Odens son med detta namn brukar betecknas som Hämndens gud enligt Asatron, och förvisso finns det mycket som kräver Hämnd i den mänskliga tillvaron. Rysslands orättfärdiga angreppskrig på Ukraina, till exempel, kommer nog att varda hämnat intill tredje och fjärde led, liksom alla de ryska filtreringslägren, människorättsbrotten och de med tvång genomförda deportationerna av barn och vuxna i Ukraina.
Under mer än sex månaders krig har Sverige genom Magdalena Andersson och hennes korrupta regering nekat Ukraina allt väsentligt stöd, gång efter gång. Andra länder i Europa gör som framgår av nedanstående diagram oerhört mycket mer för att hjälpa Ukrainas sak, och det är Hedniska Tankars fasta övertygelse att den Socialdemokratiska Nomenklaturan och dess handgångna kreatur en gång skall få betala priset för vad de gjort, och deras brist på solidaritet med hela Europas sak.
Regeringen Anderssons insatser är så totalt obetydliga, att hjälpen till Ukraina inte ens omfattar 0,05 % av BNP. Ren ynkedom !
Stöd den politiska oppositionen i vårt land, och rösta inte på ”Magadan Magda” och hennes eländiga potemkin-kulisser !
Måtte Hämnden träffa och slå ned de ansvariga hårt och snabbt, och låt oss göra rent hus med Lille ”Mollgan” Johansson, Akbar Annie och hela rasket…
Det behövs bara en större trafikolycka eller en enstaka terror-attack i Stockholms innerstad för att akutvården skall vara alldeles överbelagd, och svenska medborgare riskerar då att dö i hundratal och tusental. Vidar, sägs det, bär en sko av skinn som kommer från alla överblivna läderbitar som använts vid skomakares hantverk, och med den skon skall han en gång fläka självaste Fenrisulvens käftar, så att odjuret dör och aldrig mera reser sig.
Att tron på Vidar och hämndens timme var levande verklighet, och visst ingen saga ser vi bland annat på figuren på Gosforth-korset från Englands tidiga 900-tal
På vilken sida kommer DU att befinna dig när 11 Septembers ÖDESVAL står i svensk politik ? Står du för fortsatt förfall, välfärdsstatens urholkning, brist på solidaritet med Ukrainas kämpande folk, och fortsatt mass-invandring. Ja, i så fall kan du ju gå och rösta på (S) och stödja Magda och hennes förbannade slödder.
Står du upp för ditt land och Europa, väljer du Vidars väg. Då väljer du hämnden, och en nyare, sundare framtid – och röstar på Oppositionspartierna.
Valet är ditt, men här på Hedniska Tankar stöder vi tanken på fredligt, folkligt motstånd som den bästa vägen framåt…
Jag har skrivit att det känns positivt när det går bra för ens generationskamrater, och det stämmer fortfarande. För fem dagar sedan skrev tidningen ”Mitt I” i sin upplaga för Mälaröarna om Kalle Dahlberg och hans runstenspark på Mälaröarna. En gång i tiden grundade han det som var Sveriges Asatrosamfund, innan det fullständigt urartade och gick över till något new age betonat, fullständigt Vänsterblivet och politiserat, som kallas ”Forn sed” och som inte har ett enda förbannat dugg med seriös Hedendom eller Asatro att göra, men det var långt efter att han lämnat sin skapelse, och fortsatt ägna sig åt sin konst, som Runomästare och Runstenshuggare.
En numera åldrad mästare, framför ett av sina många verk
I mer än ett kvarts sekel har han varit verksam, och guidat människor över Adelsös och Birkas marker hela tiden. Tiotusentals besökare har blivit informerade om vårt arv genom honom, och vi borde alla minnas, att inget land i hela världen har så många runstenar och runinskrifter som just Sverige. Vårt Sverige. I ett helt liv – nästan – har han huggit med sin farmors fars slägga, hans käraste ägodel, likt Tors hammare. I runstensparken finns kopiorna av Fot, Öpir, Krogsta-stenen från 500-talets Uppland och alla de andra verk, som höggs av mästarna från förr, och som nu finns som kopior, noggrant handgjorda in i minsta detalj, och som på så sätt kan föras vidare, även om originalen skulle gå förlorade.
Och mycket annat har denne ristare gjort genom åren – inskrifter med modernt runalfabete även, och stungna runor för å,ä och ö; tror jag mig veta. Få har fyllt en bana, liknande Kalle Dahlbergs, och även Sveriges Konung, Carl Gustav Folke Hubertus – ingen ringare person – har besökt Kalle personligen, för att få höra om Adelsö. Samfundet Särimner tilldelar härmed denne huggare Särimners Stora Pris för 2022 – så mycket mer än äran kan vi inte bjuda på, men det är inte så lite.
Det lär fortfarande gå att beställa egna konstverk, men då får ni allt be snällt, och nalkas den hedne och ludne mästaren Vördsamt !
”Det var en gång en Toa-ring. Och den var uppfälld !”
Ni som fortfarande gillar Tolkiens genomnaiva, helkristna och halvdebila sagovärld, med sin bastardisering av de germanska språkens historia, sin ännu naivare uppdelning av allt i svart och vitt, och asexuella personbeskrivningar lika verkliga som papp eller lika döda som fiskkonserver, kan i all enkelhet ta och kyssa mig där ryggen slutar.
Att vidta åtgärder, som innebär att man utplånar en etnisk eller religiös grupp anses strida emot FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, enligt amerikanska bedömare – för att inte tala om alla de otaliga brott som Rysslands politiska ledning och dess militära styrkor redan förövat.
Vår Regering har totalt misslyckats med sin försvars- och utrikespolitik, och ingen ljusning finns i sikte förrän till nyåret. Man har sagt att vi skulle få inträda i NATO – något som är absolut nödvändigt efter tjugo år och mer av oavbruten nedrustning – men man har svikit sitt löfte till hela Sverige. Man har svikit Gammelsvenskby och svenskarna i Ukraina – allt Utrikesminister Ann Linde gjort, är att erkänna att den by som så sent som i vintras innehöll cirka 200 svensktalande är en plats på kartan, men hon och Regeringen Andersson har sedan inte hjälpt dem, inte på minsta sätt.
Som ni vet är jag Hedning, och en Hedning rabblar inte några böner – men vi hedningar hyser hopp. Till slut faller ändå kanske Regeringen Andersson, fastän det val som snart skall ske här, också verkar uppgjort på förhand – i alla fall om vi får tro SVT. I Gårdagens 19.30 sändning av ”Rapport” framställde man den samlade politiska oppositionen som en skara oeniga barn, på ”studieresa” till ett svenskt kärnkraftverk – för att därefter brista ut i hyllningar av ”Magadan Magda” Andersson, göra präktigt med reklam för henne och berätta hur ”bra” hon är – denna nya sk ”landsmoder” ungefär som Putin – han skall ju vara ”alla ryssars far” likt på sin tid Josef Stalin – även om han numera, en hel värld över kallas för Vladolf Putler.
”Smeknamnet” har använts av ryska oppositionella sedan minst 2014, men här i svenska media vågar ingen skriva det.
Istället ser vi hur SVT publicerar det ena ryssvänliga reportaget efter det andra, särskilt vad det gäller den ryska skrämsel-propagandan kring reaktorerna vid Enerhodar, som aldrig beskjutits av Ukraina – för vad Ukraina gjort, är att attackera en fjärrvärmecentral och några transformator-stationer mer än 5 km därifrån – för detta finns det bevis i form av satellitfoto – se hos den källa jag nämnt ovan – men det berättar inte SVT:s journalister – för skrämma oss med kärnkraft det ska man – Miljöpartiets clowner är ju Regeringens bästa ”ful-svans” och den svansen vill man ha kvar i Riksdagen – till varje pris.
Vladimir Putin har varit Rysslands ledare längre än någon annan person i hela den ryska historien, i alla fall sedan Tsar Ivan den Förskräckliges tid. Han kunde ha avslutat sin fjärde presidentperiod lungt och stilla, nöjd i förvissningen om att ha skapat ett jämlikare och ekonomiskt starkare Ryssland, men så valde han att gå i krig, och rasera allt som vunnits sedan Sovjets fall. Det är en kristen dårskap, större än allt annat – möjligen lika stor som hos dessa koldioxid-fanatiker – som ironiskt nog vill ta bort och stänga ned den kraftkälla av alla, som ger minst CO-2 utsläpp.
Men – SÅDAN ÄR MONOTEISMEN…
Och rösta INTE på Regeringen Andersson eller ”Magadan Magda”
– Jag läste bara, våtmarker, och då fick jag ett helt annat ord i huvudet. Som jag inte tänker säga nu, för det får man inte nuförtiden, säger Körberg…
Ordet ifråga är FITTA, en vanligtvis vulgär benämning på det kvinnliga könsorganet; ofta använd i dagligt tal. Exakt samma ord syns också i ortnamnet FITTJA söder om Stockholm, på grund av de där belägna våtmarkerna, och de fuktiga och inbjudande sumpängarna på självaste Stadsholmen, numera Gamla Stan i Stockholm, var en gång benämnda AGNEFIT, som var det ursprungliga namnet på vår huvudstad. (Se ett av mina tidigare inlägg)
Den aktningsvärde Herr Körberg är en bildad karl, och som så många i sin artistgeneration, dit också Björn Skifs och den Torstroende Pugh ”Hammarhjärta” Rogefeldt hör, tror jag mig veta att han ännu kan bära sin Torshammare med stolthet – på det riktiga viset. Hans visor, som ”Det Luktar öl” av Jaques Brel och tolkningarna av ”Fattig bonddräng” visar tydligt att han är närapå Hedning, och därför Tommy Körberg låter sig inte ryckas med av oseriösa idioter. I ett helt artistliv har han glatt och roat det svenska folket, och efter 50 år och mer står han ännu på scen, utan att bli ”woke”, utan att falla offer för ”cancel culture” och utan att sänka sig till dumheter.
Varför lyssna till dessa ”Berättelser från Träskmarkerna” ?
Miljö-muppen och Miljöpartisten Viktor Thyrberg skrev för mindre än ett år sedan en krönika i Tidningen Syra (förlåt, syre heter den visst) om att det skall vara helt fritt att plocka giftsvamp och vilka ”rara örter” som helst i den Svenska Naturen, rakt fram utan juridiska begränsningar. I våra våtmarker eller träskmarker – där personen ifråga troligtvis kommer ifrån – växer såväl Sprängört som Tibast – och det är växter som är såpass giftiga, att en enda planta kan döda 8-10 personer – för att inte tala om vilka skador spindelskivlingar och diverse svampar, flugsvampen inbegripen kan ge upphov till. Bara för att saker ”växer i naturen” eller är ”naturligt förekommande” är det inte så att de är bra eller ofarliga. Lagar har vi för att skydda barn och dårar, ja de åt fittan förda – se bara på herr Thyrbergs blick, så förstår ni lite av vad jag talar om.
Dessa Miljöpartister ! Hur länge skall de få hålla på som de gör, utan att åka ur vår Riksdag, utan att bli föremål för husrannsakan, eller gripande ?
Men – låt oss återvända till Herr Körberg, orden och dess ursprung. Ord som Fitta, Fittja eller till och med Fit eller Fet – ett ord som finns i norskan – Alnafet heter en del av stadsdelen Alnabru i Oslo till exempel – och där kände jag en gång en rödskäggig och rödhårig norrman med tycke av Thor, som hette Egil Haraldsen Stenseth – han var tillika ordförande i ”Nabolaget De Fete” men vad detta unika brukarkollektiv innefattade, har jag klädsamt nog glömt bort.
Ordet finns också i Eddan, och inte varsomhelst – utan i Hávamáls 78:e strof, alldeles efter den ofta felöversatta och förvanskade dubbelstrofen om ”Dom över död man” – och en mer central placering får man leta efter. Egentligen står det ”Hvern” och inte alls ”Man” i den norröna originaltexten, men att ”Värn” eller ”Värnare” – av sitt eget land och sin kultur, liksom språket – betyder mänsklig varelse i allmänhet, tycks de flesta översättare helt ha glömt bort.
Halvbildade och annat skarn ska man inte diskutera fakta med, för då kan det hända att man blir Miljöpartist, och lika självförvållat dum i huvudet och drogliberal som herr Thyrberg.
Nej – den 78 strofen lyder, i Finnur Jonssons utmärkta transkribering som så:
Fullar grindr /sá ek fyr Fitjungs sonum,/nú bera þeir vánar völ /svá er auðr /sem augabragð, /hann er valtastr vina.
Här står mycket riktigt om ”Fitjungs söner” och det är alltså samma ord som Fittja, en Fit, en varm, ångande och aromatisk, träskliknande våtmark.
Kan träskinvånare, träskflickor och därmed likställda någonsin läras SANNINGEN ??
Den 78:e strofen översattes på sin tid av Arvid August Afzelius (år 1818) såhär – och han är nästan lika dålig, lika inexakt som senare amatörer typ Lönnroth, Collinder, Ohlmarks och Bågenholm – fast det sista namnet borde jag inte ens nämna – där är det fråga om en Eddatolkning så genomusel, så träskaktigt rutten att den stinker.
79. Fyllda lador såg jag
för Rikdomens barn,
nu bära de hoppets staf,
Så rik dom är,
som ögats blink;
den är en flygtig vän.
”Fullar grindr” har för det första inget med lador att göra. De flesta översättare är ense om att det är en fårfålla, eller en fägrind som menas – alltså en sådan som gärna för ned till en saftig våtmark; en ”fållgrind” som i äldre Västgötalagen. En Völ, eller en Völse – som i Völsa Thattr eller Völsungarna, är en stav – men ”vánr” har här ingenting med gudasläktet vaner att göra, det gäller vanföra, de som saknar något ”vans visan” på gotiska. ”Hoppets stav” är därför kristen smörja, en översättning som leder tankarna helt fel- och vi skriver förstås ”rikedom” idag, som ett ord och inte två, därför att ”Audr” är fast egendom, samma ord som i ”Uppsala Öd” eller odal, alltså inte lösöre, utan mark och sådan rikedom man besitter, som land och mark. ”Valtastr” är något som lätt välts omkull, kastas över ända och inte alls ”flyktigt” i och för sig.
Bättre översättningar har gjorts under tidernas lopp, och PA Gödecke, som 1888 ville ”kämpa emot vår bildnings skeva riktning” skrev såhär:
Rika fårfållor
såg jag hos Fitjungs söner,
nu stöder dem tiggarstafven:
ymnighet är,
som ögonblicket,
vankelmodigast bland vänner.
Han hamnade själv skevt i andra strofhalvan, som vi ser – för ”aud” har inget med ymnighet att göra, och ”augdabragd” är något som lyser och sticker i ögonen, inte alls ett ”ögonblick” i och för sig. Att använda ordet ”vankelmod” är också helt fel – och gripet ur tomma luften.. Till och med Erik Brate, som 1913 gjorde den sista av de verkligt klassiska Eddaöversättningarna, lyckades aldrig få till andra halvan av strof 78 på rätt sätt.
Björn Colllinder, 1972 års utgåva var i så fall aningen mer poetisk när han skrev:
”Jag såg fyllda fållor hos Fitjungs söner, nu bära de bettlarstav; rikedom är som ett ögonblick, mer ostadig vän finns ej”
Detta ligger nära Hávamáls innebörd och mening, javisst – men det är fortfarande inte hela sanningen, fortfarande inte gjort med tillräckligt förstånd.
Ohlmarks (1949) översatte aud med överflöd, augdabragd med ögonkast och sköt in ett egenpåhittat ”trampar tiggarstig” när det inte alls står så, utan där står något om käppar, stavar, liknande den fredade ”grida-völ” eller völvans stav vi ser från annat håll, liksom den ”gambantein” eller ”gammanten” – rent ut sagt ”fröjdepinne”, ja ”joystick” som Skirnir hotar Gerd – själva jorden -att hon likt en träskflicka skall få känna på någonstans, om hon inte fogar sig… Och som Tommy Körberg, kunde vi också le en smula.
KÖP INTE SKIT – Bojkotta ”Tidningen Syre”, ”Mimers Källas Förlag” osv osv..
Tyska, Engelska och allsköns översättningar på utländska språk missförstår, misstolkar och förvrider sanningen i det oändliga, de också… Som utvecklingen i vårt land är, så får vi väl snart endast läsa Eddan på Arabiska, Runkibööh – schvenska dijjekt fjån ”Hooden” eller Swahili och Somali-språk, men jag betackar mig för sådana vansinnigheter. I en av mina Engelska Eddor står det:
”Full sheepfolds I saw at the rich man’s sons; they now bear the beggar’s staff – Riches are like the wink of an eye, the most fickle of friends”
Detta är onekligen nära sanningen, inte minst med tanke på var hela Sveriges och Världens ekonomi befinner sig just nu, men hela sanningen är det ändå inte. ”Fitjungs söner” uttrycker inte bara rikedom, det är just det att de sväller, pöser, uppför sig som jäsande fittor helt enkelt – och det går inte att uttrycka på engelska alls. En tysk översättare, Karl Simrock – som sedan 2016 cirkulerar i nyutgåva, trots att han är totalt föråldrad med tanke på forskningsläget, skrev:
”Volle Speicher sah bei Fettlings Sprossen / die heuer am Hungertuch nagen / ûberfluss währt ein Augenblick/ Dann flieht er, der Falscheste Freund”
Här kommer ladorna igen – Speicher kan idag också betyda ”minnes-enhet” eller ”spara” på en dator, men ”Sprossen” eller groddar, blir på modern tyska en omöjlighet. Några ”Hungerdukar” finns inte i Hávamál heller – men:
”Fulla Fårfållor såg jag framför Fitjungs söner Nu bär de bettlarstavar Egendom är som ögonfröjd Vanskligast av vänner”
”their” är faktiskt plural, och det är ett helt släkte det är fråga om, dessa nyrika träskvarelser – vill Oden säga oss. ”Aud” eller Öd översätts bäst med egendom, och ordet ”Fitjung” är som ”Fitta”, Fit, Agnefit värt att bevara. Inte bara Våtmarkerna – låt vara att det kanske är ett mål i sig, och därmed behjärtansvärt, men det dunkelt sagda, förblir det dunkelt tänkta.
Och Tommy Körberg – jo han sjunger, ler och tål – liksom Jaques Brel – att skrattas åt. Det finns ingen verkligt skön poesi, utan vishet eller eftertanke.
Politiken borde också präglas av samma sak – men vad ser vi omkring oss ?
Att Samerna, som på ytterst lättvindiga grunder fått Riksdagen att kalla dem för ”Urbefolkning” i Sverige i själva verket kom som sentida invandrare österifrån, har länge varit känt av forskare, och bevisat av arkeologin. De kan inte ha överträtt det nuvarande Sveriges gränser förrän långt efter vår tideräknings början, och först på medeltiden nådde de Jämtland och Härjedalen.
Bevisen för detta utgörs bland annat av fem vikingagravar på kalfjället i Jämtlands fjällvärd, förutom allt vad Kall-bygden och Storsjötrakten kan erbjuda av högklassiga Vikingatida lämningar, stormannagravar och exklusiva fynd av guldspännen, vapen och högväxta individer – som fanns där redan på bronsåldern. Populationen från Krankmårtenhögens bronsålder – ett sextiotal långskalliga individer – där männen hade en medellängd av mer än 210 centimeter, och kvinnorna var över 190 centimeter långa (så ser inga kortskalliga samer ut – deras antropologi var helt annorlunda) visar att Jämtlands centralbygder var i Svearnas händer redan under Bronsålderns första hälft, och nu läggs nya bevis till kedjan..
Två stora spännen eller fibulor från 800-talet och rester av ben och kol från en brandgrav har hittats, mitt ute på Kalfjället. Nu kan man inte längre bortförklara de gravar efter krigare som redan hittats med att det skulle vara lämningarna av enstaka fredlösa, eller män som gått Holmgång och mötts i Tvekamp, som Gunnlaug och Ravn från Island gjorde enligt Gunnlaug Saga Ormstungu, eller Gunnlaug Ormstungas Saga – där de två Islänningarna efter flera års tvist om Helga den Fagra dräper varandra, fastän Ravn först fegt nog slår ned Gunnlaug bakifrån med ett sista hugg, och ropar ”Föga unnar jag dig hennes famntag !”
Detta ska ha hänt strax nära den berömda ”Stenen i Grönan Dal” som ännu existerar. Dåförtiden hade den stenen inga ristningar eller tecken, för det skulle med all säkerhet ha nämnts i sagan, som också har en ”coda” eller en slutkläm om hur Helga – ensam och gammal – hon lär ha blivit över 80 år – minns hur ”hon var allra värst emot den man, som älskade henne allra mest” och hur hon orsakade många mäns bråda död, alltför sin stora skönhets skull.
Chefsarkeolog Anders Hansson på Jamtli i Östersund ståtar på bild (se ovan) med både Tors Hammare och det kristna korset, som han i egenskap av etnisk svensk gott kan ta av sig, och lägga åt sidan för evigt – enligt vad vi här på Hedniska Tankar tycker.
Anders Hansson vill inte berätta var på Jämtlands kalfjäll graven ligger, och det är nog bäst så.
Annars kan det ju hoppa fram sk ”samenationalister” som är rätt talrika nuförtiden och förstöra alla de andra fynd som kan dölja sig i dessa tunna mosslager. Han bekräftar också, att detta fynd handlar om vem som verkligen bosatte sig i Jämtland, vilka som levde där och vem landet tillhörde. Det var inga Samer. Där fanns inga sådana.Inga lämningar av dem har hittats från denna tid – i alla fall inte vad vi hittills kan säga med säkerhet – så SVEAR OCH NORRMÄN VAR FÖRST. Det var deras land. Ingen annans.
I Undromskogen och på andra platser finns gravfält, som brukats kontinuerligt från ca 300 – 1100 enligt vår tideräkning. Det bevisar, att det var jordbruksbygd och att inga samer fanns på platsen. Nu har vi bevis för att också kalfjället var koloniserat.
Graven är också en brandgrav, och mig veterligt brände aldrig samerna sina döda – motbevisa gärna den som kan, och om ni alls kan hitta något arkeologiskt daterat bevis för samisk närvaro i Jämtland överhuvudtaget före cirka år 1600 enligt vår tideräkning. Jag kan det i varje fall inte. Brandgravar tillhör vanligen Hedendomen och Asatron – även om det finns lokala avvikelser, i alla fall söderut i landet.
Kalfjället utgör annars renbetesland, och var den sista jord som koloniserades; eftersom det då som nu lämpar sig väldigt dåligt för jordbruk. Att hitta en väldigt rikt utrustad kvinnograv med högstatus-föremål som fibulor däruppe, tyder helt klart på en fast bosättning – ända uppe på kalfjället- och det betyder nog också, att man sökte sig dit upp redan på 800-talet därför att all annan bättre jordbruksmark redan var upptagen.
Jämtland var ett folkrikt land, med täta handelskontakter både åt söder och väster över fjällen. Man höll inte bara till på ensliga fäbodar sommartid, som en del av oss felaktigt tror – utan man bodde antagligen året om däruppe – ända ut i fjällvärldens utmarker, precis som på Island, Grönland, Orkneys höga och bergiga öar osv.
Inga Samer göre sig besvär i det som var och är ett svenskt landskap – de kom till Jämtland först på 1600-talet, och innan dess fanns inga ”samebyar” där.
Vi är Urbefolkningen, Vi är det svenska folket. Så är det.
Det är så SANT som det var SAGT !
Sk ”Fäbod-jänta” eller Seriös Partilederska – välj själva
Hedniska Tankar 