Kategoriarkiv: Blogg

Om de senaste Norska Vikingaskeppsfynden, och seglandet av sådana skepp

av

Jag skriver väldigt sällan artiklar på beställning från vänner, kollegor eller anhöriga, eftersom jag är hedning. En skillnad vore om jag fick betalt, men jag har sällan eller aldrig kunnat förtjäna ett enda öre för egen del på mitt bloggskrivande, trots sex år och mer av ständig verksamhet. Ni kan betrakta mig som en av den svenska allmänhetens tjänare, och en man som sysslar med folkupplysning.

”Ideell Kulturkamp” som en annan hedniska bloggare brukar säga – för vi vet, att bästa sättet att rädda en kultur är att fortsätta utöva den.

I Oktober förra året publicerades georadarbilder som dessa. De säger nästan inget, utom för vana bildtolkare..

15 Oktober 2018 offentliggjorde svenska media plötsligt, att ett nytt välbevarat fynd av ett Vikingaskepp dykt upp i Norge, och den 25 Mars i år var det dags för samma rubriker för en andra gång. Det rör sig dock om två helt olika skepp på två helt olika platser, även om de okunniga journalisterna i Sverige inte tycks ha förstått det. Ibland förekommer också helt fel ortnamn i rapporteringen, som när man till exempel refererar till ”den Norska staden Halder” när det i själva verket är H-a-l-d-e-n i Östfold det är tal om. Man kunde ju tro, att rubriksättare i svenska populärvetenskapliga tidskrifter vore tillräckligt kunniga i elementär Nordisk geografi för att undvika sådana fadäser och att de hade lärt sig att stava själva ortnamnen rätt, men icke…

Båda fynden har gjorts med hjälp av georadar, som är den förenande faktorn i sammanhanget. Georadarbilder säger dock inte så mycket för ett otränat öga, och vana vid bildtolkning är ett måste, om man ska förstå något av vad som skrivits i den svenska pressen hittills.

Till och med en flygbild över Jellhaugens fornminnesområde och de gravar,, husgrunder och skepp som hittats där, skulle säga mer

Skeppet från Jellhaugen-fältet i Östfold (som ej ska förväxlas med Vestfold eller ett senare fynd från Borre, se nedan )är inte bevarat i sin helhet, utan bara till sin understa del, dvs kölstocken, men inte lyftingen eller förskeppet. Ändå uppnår det en längd på över tjugo meter, att jämföra med Gokstad-skeppets 23 m, och Oseberg-skeppets 21. Alltså är det ungefär minst lika stort som dessa, och kan mycket väl höra till samma skeppstyp, det vill säga Skeiden eller Snäckan (vilket är vad man oftast betecknat Oseberg som) eller en Karv, vilket är vad man hänfört Gokstad till. Som en ytterligare jämförelse kan nämnas att Gokstad har en kölstock på 17 meter, och Oseberg en på ungefär 18. Det kan betyda, att Jellhaugen-skeppet varit upp til 27 meter långt, enligt vad arkeologerna nu tror. Det innebär, att skeppet måste haft minst åtta årpar, dvs varit minst en sk ”åtta-sessa” eller kanske en tolv-sessa, efter vad jag själv antar. Kanske har det rentav kunnat rymma upp till 16 bänkar, vilket innebär 40 mans besättning. Antalet spant intill kölen är av viss betydelse, liksom mellanrummet mellan dem, eller spantrutorna. Vidare kan man alltid, som en enkel tumregel, räkna med att en karv eller en skeid kan ha minst 1/4 av manskapet sysselsatt med segelföringen, vilket i sin tur betyder, att Jellhaugen-skeppet kan förväntas ha haft en besättning av omkring 30 man. Inget av detta har det stått ett enda ord om i svenska media.

Skepp som dessa var INTE byggda av en ren slump, men efter tum och alnar. De hade ett fastställt antal man ombord, vilket syns i Ledungslagarna. Det var INTE godtyckligt vilket antal män de skulle ha, och hur dessa skulle vara utrustade, därför att det också står nedskrivet i form av lagtext. ”Roskilde 8” som aldrig någonsin byggts i rekonstruktion, (därför att till och med danskarna tycker att hon är för stor och krävande för att rekonstruera) är det största fynd som hittills gjorts i Världen. Hon hade 36 roddarbänkar och minst 100 man ombord.

Endast skepp med FLER än 24 årpar, fick alls kallas ”Drakkar”.

Den 25 Mars i år meddelades, att man med georadars hjälp hade funnit ett skepp till vid Borre-gravfältet i Vestfold, alltså tvärs över Oslofjorden från Östfold räknat. Norska myndigheter välkomnade genast fyndet, till skillnad från Regeringen Löfvén i Sverige, som gör allt den kan för att undertrycka svenskarnas identitet och historia, och som vill förbjuda runor och hela vårt kulturarv (se tidigare inlägg om vår Morgan Johansson, och vad han håller på att ställa till med ) Den norske klimat- och miljöministern Ola Elvestuen (Venstre) sade följande, enligt Aftonbladet i Sverige:

– Det här är en historisk dag, en stor begivenhet. Det är unikt i norsk historia och internationellt, det går inte att överdriva betydelsen av det här,

Skeppet som hittades vid Borre har en bevarad köl om ca 13,6 meter, men har ursprungligen varit mer än 17 meter långt, och har troligen haft minst 12 roddarbänkar.

Borre-fyndet från Mars, presenterat på ett bättre och korrektare sätt än i svenska media. Detta gravfält har varit känt ända sedan 1800-talet.

 

Nu är detta ingalunda och på intet sätt lika med ett riktigt långskepp för krigsbruk, eller en Drake. Ingen man må förledas att tro något sådant. Såsom varande Drake räknas endast och endast bara ett skepp med mer än 24 roddarbänkar eller sessor, som man sa i Norge. Nästan alla skepp har varit indelade i aettir, eller multiplar av talet åtta – en åtta-äring var vanligen den minsta storleken av krigsskepp i Ledungen, och vi talar fortfarande om en ”rodd-åtta” som de vanligaste kapproddsbåten. Man räknar också åtta glas på sjön, det finns tre gånger åtta timmar per dygn, åtta kardinalriktningar på kompassen och den vanligaste gruppstorleken i alla historiskt bekanta arméer har också varit åtta (en romersk centuria innehöll 80 stridande soldater och ungefär 20 man stab + tross – begreppet ”hundare” från romersk järnålder i Nordeuropa betydde antagligen samma antal) medan den äldre runraden har 24 och den yngre 16 runor. Allt det här är förstås ingen slump.

Det största långskepp som någonsin hittats av arkeologer är Roskilde 6, som antagligen var en 36-sessa, förande 72 roddare och kanske 18 man extra för seglet, eller en total besättning på omkring 90 man. (länk) Danska arkeologer har beräknat dess längd till ca 36 meter. Från Sagorna känner vi ännu större långskepp, under senmedeltiden kallade bussar eller sudar – dessa kunde ha upp till 40 årpar, och långskepp av traditionellt snitt byggdes till långt in på 1200-talet. De flesta långskepp som nämns i de norska lagarna hade dock 24 par och en längd på strax över 30 meter, vilket var standardmåttet för ”drakarna”. Vanligen har man också alltid kunnat räkna en fjärdedel mer besättning än antalet roddare, så de minsta drakskeppen höll ungefär 60 man.

Seglande rekonstruktioner har tagit sig över Atlanten, runt Nordpolen, in i Medelhavet och fram och åter Rio de Janeiro redan på 1980-talet. Det visar, vad skepp som dessa kan klara av.

 

”Tranan”, som Olaf Tryggvason lät bygga hade 32 årpar, och Ormen Långe två stycken fler, dvs i allt 34 sessor. Man har gjort olika storleksberäkningar av just det skeppet under tidernas lopp, men i Kaupang i Norge där det byggdes, har man hittat Naustar eller stapelbäddar och skeppshus med en längd av 54 meter, som visar hur stort man kunde bygga. Det är ungefär samma mått som kölstocken på Lord Nelsons ”Victory” från en långt senare tidsepok, och därtill kan vi lägga Håkon Jarls skepp ”Visunden” med 72 sessor, det största skepp som Sagalitteraturen känner, och som bör ha haft en besättning på närmare 200 man, även om beräkningarna av ”Ormen Långes” manskap också varierar – men vissa norska forskare trodde på 1990-talet alldeles avgjort på sådana siffror.. ”Mora”, Vilhelm Erövrarens skepp från 1066, var en 40-sessa, och Harald Hårdrådes ”Ormen” från samma år hade 32 bänkar.

 

Råsegel på mer än 270 kvadratmeter är visst inte omöjliga att hantera. De kan göras ännu större än så, om de hanteras av vant och utbildat folk… Farten hos ett sådant skepp, närmar sig 18 knop och ÖVERSKRIDER alla moderna ”l.ö.a beräkningar” om teoretisk toppfart. Undrar ni hur det är möjligt, så läs vidare nedan…

Den största nutida rekonstruktion som byggts, är numera Draken Harald Hårfagre, som har ett ohistoriskt bänkantal om 25 årpar, och en längd av 35 meter – och det skeppet har seglat över Atlanten. Själv har jag ”bara” seglat med Havhingsten – den danska rekonstruktionen av Skulderlev 2, som är ungefär 5 meter kortare, och enligt danskarna också skall ha 25 årpar, fast det nog vore mycket sannolikare att anta, att det från början hade 24. Bara ungefär 25 % av skrovet var kvar när det hittades, och man har beräknat roddarantalet efter antalet rum mellan spanten, som är ett ovanligt kort avstånd om blotta 70 cm. Inom parantes skall det också sägas, att både den i fri stil rekonstruerade Harald Hårdråde, som INTE är någon ”musei-replik” av ett alldeles bestämt båtfynd och de danska båtfynden från Roskilde med omnejd INTE hade hela relingar när de hittades, och därför kan vi INTE vara helt säkra på hur många tofter eller roddarbänkar de hade, särskilt inte i för och akter, där man gärna velat haft fritt däcksutymme för att kunna slåss eller sätta segel.

Vi vet vad de olika rummen ombord kallades, efter beskrivningar i Heimskringla och andra litterära källor. Först kommer förskeppet, eller Lyftingen, där boglinorna eller Bolinerna fästs. Så kommer fördäcket, som man vill ha så rent och stort som möjligt, för bågskyttets skull. Där fästs också halsen, seglets främre hörn med sitt skothorn och den väldiga beitassen eller Beit-åsen, en stock som spänns fast med block och som går tvärs över skeppet. Fyra man har enligt dansk rutin ingen annan uppgift än denna, och tillåts aldrig byta plats eller skifta sin uppgift, som ombord på svenska och danska skepp. Den som i mer än tre veckor inte gjort annat, än att lyft och skiftat en mer än 70 kg tung Beit-ass, vet vad som gäller. En sådan man kan kallas stambo, ty han har seglat för om masten…

Därefter kommer den nedsänkta Saxen, där krigarna satt med ryggen i färdriktningen innan det blev landstigning, och stormanfall. Så följde Skansen, ett förstärkt och brädfodrat utrymme, där man kunde sova och laga mat – och därför heter ännu skans – ”kansi” på finska – ordet importerades liksom många andra in i det finska språket under tidig vikingatid. Därefter följde ”småfolksrummen” midskepps, där mindre betydande män och kanske kvinnor satt och rodde. Så följer Krapparummet, som inte är däckat och inte försett med skeppskistor, likt rummen midskepps. Här ligger allt möjligt avskräde vanligen i slagvattnet och flyter ovan kölsvinet, där förvisso riktiga svin och grisar en gång hystes in, under däck och som levande proviant. Därför heter det nu ”crap” eller ”crapper” om skräp respektive skithus på engelska, och så fick ni ånyo lära er något, o obildade, civila och ouppmärksamma människo-hord… Här finns också fallet, som reglerar seglets och råns höjd, och där bakom står den största skeppskistan, precis som det är skrivet i berättelsen om Einar Tambarskälve, vars båge brast, och Olaf Tryggvason. Det måste man dock själv ha upplevt och sett, för att begripa, och den som icke seglat för om masten, han eller hon är för evigt utestängd från dessa saker, och kan icke rätt förstå sagornas ord, som den eländige Lasse Lönnroth och många andra.

Endast den, som färdats på skepp likt dessa över Nordsjön, Östersjön och de ryska floderna jämte Svarta Havet, vet verkligen något, och sådana män är numera få till antalet, men ibland dem finns ännu jag.

”Natten svann hän, och det grydde till dag, men de seglade ständigt…” (ur Odysséen)

Vem som helst torde dock veta, hur smal och hög stäven till dessa långskepp är. Den är visst inte något vindfång, som många snedseglare och plastraggare felaktigt tror, därför att deras egna flytetyg trots mer än 1000 år av utveckling är långskeppen underlägsna, och blir frånåkta och akterseglade av oss, gång på gång, särskilt på undanvind. De enda moderna skrov, som alls kan komma upp i jämförbara prestanda är4 trimaraner och katamaraner, men det skall också sägas, att teorier om utriggarbåtar (hällristningsbilder) i nordiska vatten redan under bronsåldern har funnits – man övergav dock den költypen och byggde på klink, eftersom det höga förskeppet och lyftingen, samt dess undirlut – en konstruktionsdetalj, som i likhet med det berömda meginbordet inte finns på moderna båtar, faktiskt suger in luft under kölen, och så skapar små vattenvirvlar längs hela skeppets längd – liksom styråran, som är platt på ena sidan, välvd i den andra, och har ett slags ”winglet” längst u vid spetsen, som en modern flygplansvinge…

En styråra behöver inte alls sticka såhär djupt för att vara effektiv. Oftast räcker det med att den surras snett lutande akteröver, så att den går fri…

På norska kallas virvelfenomenet, som uppstår då ett långskepp seglar för ”Draugens Hale” och det är denna ”svans” av luftbubblor, som bär skeppet och får det att segla fortare och snabbare än alla teoretiska, moderna och matematiska beräkningar uppger, därför att dessa är gjorda för släta plåtfartyg, som kämpar mot naturen och inte med den. Bara en människa, som verkligen sett och verkligen insett, kan veta något om den saken. Dessutom är det inte svårt att förstå varför så många långskepp kallats ”ormen” ifall man stått på relingen i hård vind och hållit fast sig i vanten, medan hela skepsskrovet rört sig under ens fötter – för spanten var inte nitade vid bordläggningen, som nu, utan en lös och smidig konstruktion, som det var ”liv” i. Hela skeppsidan kan bukta och ”orma” sig i vattnet, och den kan också trycka undan vatten när relingen är UNDER vattenytan – upp till sådär en aln eller 40 cm går ”helt grei” som de säger i Norge – och det kan knappt ens dagens påstått självlänsande plast-baljor. Hade man då inte handbilade brädor och rätt sorts virke, kunde sprickor uppstå ovan meginbordet, och det var orsaken till den norska Oseberg-kopian ”Dronningens” skeppsbrott och undergång,

Mycket av diskussionen om långskeppens längd handlar om de nordiska alnmåtten, som kunde variera kraftigt mellan olika länder. Danskarna har alltid velat sitta mycket trångt, och även på Orkney-öarna lär det än idag finnas båtar som är byggda för ”kort rodd” eller en knyckrodd med enbart armarna, vilket lär vara vad som föredras i Orkneys kraftiga tidvattenströmmar. Norrmännen däremot byggde sina skepp med en standardaln omkring 55 cm, där skeppsalnen från Roskilde bara var omkring 35 cm – man räknade med att man behöver en dubbel aln för att kunna ro och slåss ordentligt, ifall inte ens vapen, som långbåge, svärd och yxa skulle komma i vägen för ens kamrater, och den svenska alnen uppgick till 59 cm, vilket gav gott om utrymme för att luta sig bakåt och ta i, vilket är av värde på Östersjön och de ryska floderna. Jag minns att jag haft en synnerligen vild diskussion med en dansk museiman om alnmåtten och antalet bänkar i Skulderlev 2, men vi är båda eniga med den Norske Forskaren Jon Godal om att det fanns en ”roddmodul” eller fasta mått i tum och alnar, som de Nordiska träbåtsbyggarna – varav Jon Godal själv är en – faktiskt utgick ifrån.

Utöver det finns det också ett intressant avståndsbegrepp, benämnt ”Veckosjöar” eller Vikosjöar, som jag själv anser är upphovet till själva ordet ”Viking”, vilket etymologerna annars haft mycket svårt att förklara. En Veckosjö är nämligen inte alls den distans man klarar av att ro eller segla på en vecka, utan så långt man ror utan att ”vika” från åran, och bli avbytt. Det vet vi av danska 11200-tals beskrivningar av Kung Valdemars segelled,, till exempel, och en sådan roddare, som ror med ombyte i veckor, månader eller år, är alltså en ”Viking” – och därav kommer själva ordet, och inte av något anglosaxiskt ”wic” för handelsstad, eller ”vicus” vilket är latin för gränd, trångt sund.

” I have seen things –  things you people… cannot possibly know or understand…”

 

 

”Hä e int nå idé å förklar för de som int’ begrip!” (citat Ingemar Stenmark)

Annonser

I vilket Västerås Stift borde byta skiva….

av

Internationella media i bland annat USA och även Sverige reagerade för en tid sedan emot den sk ”Svenska” Kyrkans alltmer urartade och konstiga fasoner.

Det är en viss Cecilia Redner, Stiftsadjunkt i Västerås, som tydligen helt misstolkat vad som står i Bibeln, och börjat lansera sitt eget ”hittepå” som en kristen sanning. Bland annat påstår hon att Jesus var ”queer”, dvs BÖG och att Josef, hans adoptivfar var en transvestit som tyckte om att klä sig i kvinnokläder. Detta gör hon i en skrift riktad till barn i Västerås skrift, betitlad ”överlevnadsguide för queer kids”.

Vad ska man egentligen säga om sådant ?

Jamen TJÄNIS – Din KÖNIS !

Är den här människan riktigt klok, och varför ska hon försöka utbilda och indoktrinera barn att tro på sådana saker, under kyrklig täckmantel ? I Bibeln står det ju om och om igen något helt annat, och det kan var och en övertyga sig om på Wikipedia, ifall man nu inte läser den påstått heliga skrift:

” Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem. „ – 3 Mos. 20:13
” Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. „ – 1 Kor. 6:9–10

Ja, så står det alltså i Bibeln, rakt av, och Paulus ord i Nya testamentet gäller väl fortfatrande: ”Ingen sådan får ärva guds rike” står det. Själv tycker jag det är ganska klart och tydligt, liksom detta med att ”de skola straffas med döden” vilket nog heller inte kan tolkas på något annat sätt. För övrigt betyder ”hor” i Asatrons eller Bibelns språkbruk något helt annat, än vad nämnda ord gör idag.

I den äldre Vätgötalagen skilde man mellan ”enkelt hor” och dubbelt hor” till exempel. Enkelt hor ansågs råda när en ogift man låg med en gift kvinna, eller omvänt. Dubbelt hor ansågs gälla när båda kontrahenterna var gifta, och låg med någon annan än den de var gift med. Otrohet med andra ord, fast inte alls prostitution, som tvärtom var välkänt och accepterat även på Vikingatiden. Också på Alltinget i Island, förekom detta helt öppet, och liksom i medeltidens Sverige var det ingen som gjorde så stor affär av det. Det gör man inte heller i Buddhistiska länder idag, men att lära ut homosex och perversioner till barn ? Skall det alls vara kristligt att göra så ?

Man kan nu anse vad man vill om denna kristendom, givetvis, men att kristendomen och de kristna alltid intagit en mycket negativ tolkning emot homosex och liknande står nog helt klart för de flesta tänkande människor, ja till och med för dem som saknar all historieundervisning. Problemet är i första hand avhängigt vad man anser om vuxna avvikare. I vårt samhälle anser vi numera allihop, att avvikelser ibland vuxna är tillåtet givet FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, och så långt är allt gott och väl. Man kan inte straffa homosexuella  som i Sultanatet Brunei till exempel, och nästan alla kulturer, religioner och stater utom de extremt muslimska fördömer idag allt sådant som varande barbariskt. Men – bara för att avvikelser mellan vuxna är tillåtna, behöver man då uppmuntra barn att göra samma sak ? Och varför göra reklam för det, i religionens namn ?? Ingen sund människa skulle tillåta barn att se på pornografi eller hantera skjutvapen heller, av uppenbara skäl, och för min del frågar jag mig faktiskt – liksom media i utlandet – vad Västerås stift håller på med..

Vem tjänar egentligen på att göra om kristendomen till en bög-religion för barn ?

 

Den galna adjunkten från Västerås stift inför också en massa helt nya termer i sin religion, som ett flertal termer, såsom ”cisperson”, ”genderfluid”, ”ickebinär”, ”queer”, ”tvåkönsnorm”, ”regnbågsmässor” med flera.
Jungfru Maria påstås ha ”vågat bryta emot könsnormer i ett Patriarkalt samhälle” även om det är osäkert vad det ska syfta på. Är det möjligen det faktum, att hon var ”fältmadrass” åt romerska soldater, och skyllde allt på ”Ängeln Gabriel” ? Guiden innehåller även ett segment med titeln ”Är du en enhörning?”

Förvirringen, som Svenska Kyrkan sprider, verkar i det närmaste vara total…

Dessutom står det att de i Bibeln nämnda kvinnorna Rut och Noomi fick barn tillsammans, hur det nu ska ha gått till. Var det månne ännu en sk ”Jungfrufödsel” ??? Även den kristna dagstidningen ”Världen idag” har reagerat emot allt detta hittepå, och vad man har gripit ur luften. Anders Gerdmar, Rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola kommenterar till den kristna dagstidningen ”Världen Idag”:

Att Jesus skulle ha varit queer tycker han är än mer befängt.
– Det finns inga som helst belägg för det. Jesus och hans lärjungar levde i en judisk miljö. Så länge de inte tydligt tog avstånd från något så levde de enligt den gammaltestamentliga lagen, säger han.
Gerdmar menar att skribenterna projicerar sina egna uppfattningar på Jesus och vidhåller att det inte är första gången som det sker.
– Det var inte länge sedan Jesus skulle vara kommunist, säger han.
– Läser man Bibeln är det solklart att allt sexuellt umgänge, förutom det som sker i äktenskapet mellan man och kvinna, är förbjudet, säger han.
Anders Gerdmar tycker att det är oroväckande att Svenska kyrkan, som har gott om teologer, ger ut ett häfte som ”inte vilar på saklig grund”. Att man riktar sig mot unga människor, som håller på att forma sina liv, tycker han är extra allvarligt.
– Ska kyrkan vara ett salt eller en spegel? I det här häftet är kyrkan bara en spegel av rådande kultur. Kyrkans uppgift är att säga som det är och visa vägen.
Även om Anders Gerdmar är kritisk till det mesta i häftet, tycker han att en sak är bra.
– Det står att Gud älskar alla människor, och det gör han. Däremot älskar han inte alla sätt att leva.

I dagarna har det också skrivits mycket om den sk ”Könsdysfori” som börjat drabba svenska ungdomar. Många allvarliga fall av tilltagande psykisk sjukdom och grava personlighetsstörningar har noteras, efter att ungdomar på felaktig grund lockats att utföra sk ”könskorrigeringar” på samhällets bekostnad. Kostnaderna för alla vi skattebetalare uppgår redan till hundratals miljoner kronor.

Statstelevisionen SVT har orienterat om det växande problemet. De psykiska  problemen sprider sig alltmer bland unga i vårt samhälle, och många experter konstaterar att ”pendeln slagit över alldeles” som de säger – och man kan fråga varför de självutnämnda ”experter” som börjat agera vid sociala myndigheter och vårdinrättningar, samt nu även kyrkan egentligen skall ägna sig åt detta. Vems intressen tjänar de, egentligen ? Deras nedbrytning av den svenska ungdomen får ju bara till följd, att det föds färre och färre svenska barn i Sverige, och att andra nationaliteter och religioner tillåts ta över – men det är väl detta som är deras ”queera”  målsättning och program…

Vill du leva i ett SUNT samhälle med SUNDA barn och SUNDA VÄRDERINGAR för du först och främst Gå ur ”Svenska Kyrkan” och inte stödja den mer…

Det är kanske inte så konstigt att situationen håller på att urarta, när ”Svenska” Kyrkan hela tiden gör propaganda och reklam för homosex, riktad till barn. Sjuka värderingar sprider sig i samhället via de kristna grupperna, och andelen personer som får en normal uppväxt minskar stadigt, i takt med en felaktig uppfostran. Även Ann Heberlein och andra experter på etik, har uttalat sig starkt kritiskt om vad som pågår, och hur förvirringen sprider sig i vårt samhälle, tillsammans med ångest och depressioner hos de unga

Forskare i USA har kommit fram till att sk ”könsdysfori” eller ”sexual dysforia” är en sjukdom, och klassar den som sådan enligt de särskilda kriterierna DSM-5, utgivna av The American Psychiatric Association. Oftast beror den på störd självbild, vilket kan uppstå redan i barndomen, och förstärkas av negativa förebilder, exempelvis inom den egna familjen, men också socialt, religiöst, politiskt eller till följd av ett utbildningssystem, som hela tiden stör och fördärvar individens självbild ytterligare – istället för att stärka den via sunda och hedniska värderingar.

Det är helt enkelt så att uppmuntrar man sådana tendenser, får man ett större och större antal individer som ”spårar ur” och så småningom får allvarliga problem med den egna könsidentiteten. Förs de in på rätt väg igen kan problemen avta, och ju tidigare behandling sätts in för den saken, ju sannolikare är det att personen i vuxen ålder får en normal sexuell läggning. I de allra allvarligaste fallen kan sk ”teriantropi” uppträda – personens självbild är så förstörd, att denna eller denna tror sig vara ett djur. (Sk ”species dysphoria” vilket enligt American Psychiatric Association är en allvarlig sinnessjukdom) Om tillräckligt många individer i en population uppvisar de här problemen, kan populationen till slut inte fortplanta sig normalt, och börjar dö ut. Kanhända är detta också dessa kristnas mål. Genom att den etniskt svenska befolkningen blir svagare och svagare, och genom att antalet fertila ungdomar minskas och så försvagar man hela Sverige som nation, och kan så småningom ersätta fler och fler svenskar med inflyttade invandrare från Mellanönstern och islamska länder…

Somliga poltiker stöder en sjuk agenda…

Paralleller finns dessutom på annat håll i vårt samhälle, även om det rör sig om enstaka personer, som propagerar för de här helt vanvettiga idealen, som nu också tagit över i Västerås Stift. Vi har den sk ”Riksgydjan” inom forn sed, som bara valts av ett trettiotal personer, men som säger sig representera alla hedningar i Sverige, alltså närmare 43 % av befolkningen (andelen som inte är med i den sk ”Svenska” Kyrkan är faktiskt så stor). Hon lär bland annat ha sagt, att hon ”hoppas” att Torshammaren ska bli en symbol för Homosex, och vill propagera för detta. Den sk ”forn sed” rörelsen säljer redan posters och annat med detta innehåll.

Nordiska Asa Samfundet och de flesta andra samfund har skarpt protesterat emot det här, bland annat i ett flertal öppna brev (se länk) Forn sed har inte kunnat svara på varför man fortsätter denna ensidiga homosexualisering av hedendomens budskap, och nu uppträder det alltså kristna inom Svenska Kyrkan, som håller på med exakt samma sak.

Man ersätter religionen och dess budskap med något helt annat, som bara är ”hittepå” och som man gripit ur tomma luften. Man gör sig till faktaförnekare och förvanskare, allt bara för att göra sig populär hos en liten extremgrupp av förvridna människor. Vem tjänar egentligen på alla dessa ”queer kids” och sk ”regnbågsbarn” ?

De enda som tjänar på saken, är de som vill ha ett utdöende svenskt folk, och de som vill skada alla etniska svenskar genom att förstöra vår kultur, förstöra svenska familjer och deras livsstil, och sedan förstöra även kön och identitet. ”Könsdysforin” i vårt samhälle har inget med tolerans att göra. Enskilda vuxna personers läggning kan tolereras, javisst – men man behöver inte springa runt och göra reklam för den till minderåriga, eller undervisa barn i konsten att bli ”queera” eller förvandla dem till bögar och lebb – med religionen som vapen.

PROTEST vid Riksdagshuset – Ned med Morgan Johansson ! Ned med hans lagar !!

av

Den Hedniska aktivismen i vårt land växer, oavlåtligt, oavlåtligt !

Nordiska Asa Samfundet har nu aviserat en manifestation emot Morgan ”Mollgan” Johansson och hans idiotiska lagar. De protesterar emot Regeringen Löfvén, helt enkelt, och deras våldtäkt på den äldre runraden och hela det svenska kulturarvet…

Eller, för att citera deras offentliga upprop, som idag publicerats på Facebook:

Fredagen den 24 Maj kl 14.00 kommer vi samlas utanför riksdagen med banderoller för att påvisa galenskapen i att vilja förbjuda delar av vårt kulturarv och historia.
Vi kommer också kl 16.00 att inlämna vår namninsamling. Hoppas du med kommer närvara och visa ditt stöd för vårt gemensamma arv.

Genom Justitieminister Morgan Johanssons försorg hanteras en utredning som ska presenteras i slutet av maj 2019 där man ska komma fram till om att möjliggöra så att Runor och andra Nordiska symboler t.ex. Valknuten, Mjölner, Vegvisir ska kunna hamna under lagen om Hets Mot Folkgrupp.

Bakgrunden till utredningen är att flera tunga politiker däribland Justitieministern Morgan Johansson i spetsen har torgfört att nazistiska och rasistiska symboler ska förbjudas, och enligt dem så infaller bland annat runor och andra symboler under denna politiska ideologi. Vilket vi motsätter oss eftersom Runor och symboler är inte politik.

Nordiska Asa-samfundet startade nyligen en namninsamling på vår hemsida som vi den 24:e maj ska lämna in till Riksdagen.

Läs mer och skriv under på: https://asa-samfundet.se/runkampen/

Varmt välkomna den 24:e Maj,

Om det är någon som hetsar emot Folkgrupp, så är det just Morgan Johansson själv. Hans exempellösa hets och hat, som han sprider emot oss Asatroende och oss etniska svenskar, kommer inte att stå oemotsagt längre. Snart får han det hett om öronen, riktigt hett till och med, och det står nu helt klart, att människor i vårt land inte kommer finna sig i hans sakramentskade dumheter och misslyckade lagar.

”Dvärgen” Mollgan åker ut ! Snart så är hans välde SLUT !!

Vem som helst kan ändå förstå, att det är högerextremisternas felaktiga användning av runor som skall förbjudas, och inte runorna självt. Sådana lagar har redan införts i Finland, vårt närmaste grannland i öster, och lyssnar Regeringen Löfvén nu inte på protesterna, kommer den att bädda för sin egen avgång inom kort.

Själv medverkar jag inte i manifestationen, eftersom jag befinner mig utomlands och på annan ort, där jag kommer att syssla med helt andra saker – men det folkliga motståndet emot Regeringen Löfvén fortsätter…

Låt oss kämpa för Hedniska Värden !

av

Segerblotets dag är ett värdigare firande än att hylla uppspikandet av en halvnaken man på några plankstumpar, så att denne skäggmops får torteras ihjäl med några skitiga trasor virade om veka livet. Personligen ser jag inget stort i kristendomen, och förstår inte vad den ska gå ut på. Dess gud är som vi ser fullständigt maktlös inför elden i Notre Dame, och kan inte ens förhindra, att en av kristenhetens mest kända kyrkor brinner upp.

Var höll de kristnes ”gud” hus medan tiotusental hedniska minnesmärken byggdes, som står kvar än idag ? Och var någonstans var samme ”gud”, när Notre Dame brann  ? – Jag bara frågar…

Den kristne guden är en mycket svag och löjlig gud, som inte har någon större makt alls. Miljoner och åter miljoner hedningar kan ju förneka honom rakt fram, trots den påstådda ”allsmäktigheten” som vi kan se  och naturens krafter om våren, ja om alla årstiden, är hursomhelst mångdubbelt starkare än denne ”gud” kan vara. ”Gud” kan överhuvudtaget inte vara allsmäktig, så länge det finns en enda hedning kvar som förnekar honom, och vad går denna kristendom egentligen ut på ? Man ska tydligen känna sig ”frälst” och glad, ja närmast sexuellt upphetsad för att den kristne guden torterar ihjäl sin egen son och plågar honom till döds, vilket då på något sätt ska ”ursäkta” det faktum att ”gud” då inte behöver ge sig på och plåga ihjäl hela mänskligheten…

Men vad är det för slags resonemang ?

Jag tror inte på de kristnas eviga tes om ”ställföreträdande lidande” därför att det är skäligen idiotiskt, ja sadistiskt resonerat. Min glädje blir på intet sätt större, av att någon annan människa, påstådd ”frälsare” eller ej, plågas och lider. Snarast hyser jag medlidande, eller ser detta faktum som enbart tragiskt, ja patetiskt rent av. Ska jag alls fira något, så känner jag mycket mer lust och glädje inför vad som händer i naturen just nu, och för att glädjas åt det behövs inga lidande kristusar, inga blödande bög-ikoner på stora kors…

 

Enligt en undersökning från Linnéuniversitetetet i Växjö, som kommenteras i Bonnier-tidningen Dagens Nyheter idag (och den är alltid servilt undergiven för allt kristet, när den inte är öppet Sverigefientlig) så identifierar sig allt färre och färre av svenskarna som ”kristna”. Andelen som identifierar sig som hedningar, lär nu vara uppe i över 53 %, och vad jag kallar ”Det hedniska skiftet” – alltså dagen då de kristna inte längre är i majoritet, och vårt eget land äntligen blir sekulärt på allvar, rycker närmare och närmare.

DN:s ledarredaktion har i alla fall förstått, att kristendom och islam är totalitära till sin natur, och att detta med påstått ”kristna värden” inte är så självklart som man kan tro. De vågar till och med skriva följande, som de ska ha en eloge för:

Vad menar de tillfrågade med ”kristna värden”? Kring detta kan man bara komma med mer eller mindre kvalificerade gissningar.

En av forskarna bakom rapporten, statsvetaren Magnus Hagevi, framhåller i sin blogg ett visst samband med flyktingfrågan. De som identifierar sig som kristna vill inte minska flyktingmottagandet, vilket är intressant. Desto snålare mot sin främmande nästa är de som inte är kristna, men som förespråkar kristna värden.

Magnus Hagevi menar att detta härmed ska tolkas som att de ”kristna värdena” framför allt är ett slagträ mot ickekristna, mot muslimer. Men i så fall är ju slaget missriktat och träffar framför allt den egna pannan, med en dov smäll.

För motsatsen till islam är inte kristendom, tvärtom har dessa båda religioner mycket gemensamt. Inte minst kan de båda leda till enormt lidande när de allena får råda.

Det är detta som också är det stora problemet med islamism, det vill säga den politiserade variant av islam som inte nöjer sig med att den troende individen underkastar sig de påbud hon tror på, utan kräver att alla gör det.

– Dagens Nyheters ledarredaktion 2019-04-19

Det stämmer. I ett land där nu mer än 25 % av befolkningen inte har något etniskt svenskt ursprung, utan inte hör hemma här, måste det slutligen bli slut på talet om ”kristna värden” som ett slagträ i den politiska debatten, inte bara i befolkningsfrågor. Vårt folk måste få en vettig chans att överleva i vad som är deras land och ingen annans, och vår plats på jorden måste kunna få bevaras, trots globalism, multikulturalism och de totalitära krafterna, som tränger på från alla håll…

Låt oss kämpa för HEDNISKA VÄRDEN – och inte kristna !

Segerblot – och Notre Dame har brunnit…

av

Idag, första fullmånen i April, är det dagen för Segerblotet enligt den gamla svenska och Hedniska almanackan. Jag firar detta blot tillsammans med goda vänner, som sig bör; ty falska vänner har man ingensärdeles nytta av, utan kan lika gärna ha eller mista. Våren har segrat i Mälardalens landskap, och värmen sprider sig, tack vare Gerd och makternas vilja. Så har vi då åter fått en vår i Svea Rike.

I Paris har den gamla katedralen Notre Dame fattat eld, enligt uppgift från de svenska kvällstidningarna till följd av slarv med en trasig säkring under det att renoveringsarbeten utförts på kyrkan. Det var varken de många islamistiska aktivisterna i Frankrike eller Femen som slog till den här gången, utan ovarsamt utförd kulturminnesvård, något som stämmer till eftertanke och varslar om risker. Donald Trump lär ha twittrat sina kondoleanser, och President Macron har basunerat ut, att kyrkan skulle vara central för hela Frankrikes självbild och ovillkorligen måste restaureras, så fort som möjligt.

Själv tror jag att händelserna i Paris är ett tecken på att kyrkans maktställning nu definitivt är förbi, och att det inte längre går att ”ställa kyrkan mitt i byn” eller resa fler katedraler. Medeltidens världsbild, då kyrkor kunde tillåtas dominera stadsbilden och statssilhuetten i en hel stad, tillhör ohjälpligt det förgånga, och är i alla fall inget vi svenskar eller Nordbor behöver !

Så kan det gå !

Nordiska Asa Samfundet trotsar ”Mollganlagen” – Lanserar kampanj emot Runförbud och förföljelsen av etniska svenskar

av

Nordiska Asa Samfundet tycks för länge sedan ha fått nog av den exempellösa hets emot folkgrupp, som Regeringen Löfvéns Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson fortsätter driva, trots att både juridiska experter och en hel folkrörelse sagt till honom att sluta med det, och ta sitt förnuft till fånga – innan det är försent. Jag har själv skrivit flera artiklar i det här ämnet redan, och jag vidhåller vad jag sagt, även i det förra inlägget. Hetsen emot runorna och de etniska svenskarna fyller inget logiskt syfte, utan är tillkommet bara ur denne ministers vilja att skada och brännmärka sina egna motståndare.

Man har nu bildat en aktionsgrupp kallad ”Rör inte våra runor” på Facebook, och Stenar Sonnevang, NAS egen grundare har uttalat sig, och det sker i ett något mer bildat tonfall, än när den sedvanliga mobben talar – även om vi nu har en mobb i vår Riksdag också...Man har nu också startat en namninsamling, där man hävdar att Regeringen Löfvéns handlande gentemot sitt eget folk bryter emot artikel 9 i Europakonventionen, något man måste se mycket allvarligt på.

Till dags dato har mer än 2216 personer skrivit under namninsamlingen, som jag till fullo stöder.

 

Jag uppmanar er alla att omedelbart skriva under namninsamlingen ( tryck på denna länk) och tydligt visa, att ni inte tänker acceptera inskränkningar i vår religionsfrihet eller tankefrihet längre. Var och en kan ändå förstå, att om det verkligen är så som denne förvridne dvärg till Minister påstår, att Odal-runan och Tyr runan skulle ha missbrukats av högerextrema grupper, då är det självklart de högerextrema man skall slå till emot, och INTE runorna, vars kulturella, religiösa och historiska betydelse är omistlig, och inte får missbrukas eller komma i händerna på fel personer.

I början på April blev det också känt att Peter Kåhl, som fortfarande skall vara NAS främste företrädare i andliga ting – men som är känd för sina ibland kontroversiella uttalanden – nyligen blockerats av Facebook för andra gången; då han vågat använda en enstaka bild på Odal- och Tyr-runan, helt utan kommentarer. Att enbart publicera en bild på en runa eller ett skrivtecken, ja en bokstav; kan inte vara förbjudet – ens om herr Kåhl för sin del kan betraktas som en aktivist, och en man som troligtvis är beredd att sitta i fängelse för sina åsikter. Aktivism är inte förbjudet, och även om en man gör kontroversiella uttalanden (det gör jag också, och flera med mig – som bekant !) så kan man tydligtvis inte fängsla honom för detta, eller ens bötfälla honom; låt vara att herr Kåhl är en mycket ”oandlig” figur, och att tonen i de Fb-grupper där han och andra bekanta hedningar förekommer, inte kan kallas ”rå med hjärtlig”. Den är tvärtom Rå på ytan – men innerst inne brutal !

Mina egna åsikter om stavning, uppförande, lämpligt uttryckssätt, verbal förmåga i tal och skrift och vad andligt föregångsmannaskap är eller skall vara må avvika från vederbörande, det är sant och känt – men så går jag inte omkring och kallar mig Gode för något, än mindre föreställer andlig företrädare på just riksnivå. Jag är blott en Thule och Kraftarskald, om ni vet vad som skiljer den sortens folk från de vanliga skalderna, och med det låter jag mig nöja. Diverse personer ur den breda hedniska massan får väl ha så många fb-konton de vill, eller hålla hov och harg inför de därav frälsta, men själv hållerer jag en viss distans till fenomenet ifråga. Minns att många äro komna, men att få verkligen är kallade. Den senaste utvecklingen måste dock tolkas som censur, och ett ingrepp i den personliga friheten. Stenar Sonnevang skriver bland annat:

(ni får förlåta, att jag blott citerar:)

”Aus dem schwartzem Loch des Volks-seele…. ”Ur folksjälens svarta hål” – Och ur den folkliga Asatrons mörka hjärta åt Upplands-Bro och Finspång till”

Då det har rått en viss förvirring runt och om våra symboler/runor, vilket mest beror på okunskap eller en vilja att använda symboler för sin egen vinnings skull.
Många verkar tro att man kan ta tillbaka symboler eller att dom blir något olika efter bäraren. Detta är helt enkelt fel. En symbol kan inte tas tillbaka då den aldrig varit borta.
Att påstå att en symbol har varit borta är lika felaktigt som att påstå att en symbol blir något efter bäraren. En symbol har ett fast värde. En fast symbolik. Det förändras inte efter bäraren eller dess åsikter. En symbol kan varken vara ”god” eller ”ond” Den som bär en symbol gör det för att den uppskattar symbolens inbyggda värde. 
Både värdet inom tro och inom kultur. Inte för att symbolen uppskattar bäraren och dess åsikter. En symbol har inga åsikter. Inte heller kan de fyllas med åsikter oavsett hur gärna någon vill det. Dom är redan fyllda med kraft, mening och värden.
Dessa fornnordiska symboler har för oss ett högt värde inom Tro och kultur. Detta värdet är fast och ska värnas om och kunskapen ska förmedlas vidare. Det är allas vår plikt och något vi gör tillsammans.
Runor är inte något farligt och bör därför inte väcka till hetsiga diskussioner och rop på förbud.
—–
Helst vill vi inte se symboler eller runor i några politiska sammanhang. Tro skall vara fri från politik. Men nu lever vi inte iden bästa av Världar. Så istället för att skrika om förbud och försöka bestämma vem eller vilka som ”får” använda symboler och runor så är det okunskapen vi måste bekämpa…

– Stenar Sonnevang, Talesperson, Nordiska Asa Samfundet

Så långt Herr Sonnevang. Själv tycker jag dock hans uttalanden verkar minst sagt motsägelsefulla, låt vara att han har rätt i mycket. Först säger han att han vill undvika all politik, sen hänvisar han till en egen tolkning av artikel 9 i Europakonentionen – och är då inte denna konvention just politisk ?

Även lagförslag, Ministrars uttalanden, tidningsartiklar och liknande är och förblir politik, och ingen av oss kan i längden undvika ett politiskt ställningstagande. Det kan inte Hans Helighet Påven i Rom, Sveriges Ärkebiskop eller Ärke- någonting vad hon nu är heller, och inte heller diverse Sultaner i Brunej nej nej eller Dubai Aj Aj heller, så vitt jag vet eller kan konstatera.

Är det musik som låter eller politik som ljuder – Ja – döm själva…

Stenar Sonnevang glömmer dock en viktig sak. Han skriver uttryckligen, att användandet av runor skall vara fritt för alla. Det är en orimlig slutsats, eftersom högerextremisternas användning av runor väcker anstöt, liksom ”Forn seds” och flera vänsterextrema organisationers användning av Torshammaren.

Därmed står det helt klart, att användandet av runor inte är, inte har varit och inte kommer att vara fritt för vem som helst. I Svensk lagstiftning finns dessutom redan en paragraf, som heter Förargelseväckande Beteende, 16 § 16 Kap Brottsbalken.

Själv skulle jag vilja hävda att det framstår som tämligen solklart för de flesta medborgare, att Nynazister och liknande de facto väcker förargelse, när de missbrukar symboler som de aldrig någonsin haft den minsta rätt att använda, och ifall man nu respekterar symbolers värde som sagde herr Sonnevang antyder, ja då är det också självklart, att man måste förhindra att de besudlas, eller kommer i fel händer. Inte heller vår nationalsymbol Svenska Flaggan, Kungahusets vapensköld eller heraldiska emblem för andra statliga myndigheter får missbrukas, och det gäller till och med också för företags logotyper, eller enskilda firmors namn. Det finns ett helt rättsområde som heter Patentjuridik, till exempel – och det måste även herr Sonnevang ha hört talas om, antar jag,,,

”Fornsederiet” och dess utövare i extremvänstern är minst lika FEL ute som Nynazisterna, när de försöker koppla ihop Torshammaren med Homosex…

Likaså väcker det stark förargelse, när Forn Sed försöker koppla ihop Torshammaren med homosex, eller genomför ceremonier vid Uppsala Högar, där de deltagande står och skär sig med knivar i händerna, offrar människoblod och annat i den stilen. Rörande Torshammaren, har herr Sonnevang skrivit minst en stark debattartikel på NAS egen hemsida, och angående de skändligheter fornsedarna begått i övrigt, så tror jag mig nog kunna säga, att varken han, jag eller några andra seriösa personer i den hedniska rörelsen alls vill acceptera dem, eller ha det minsta med denna sk ”fornsed” att göra.

Den här bloggen då ? – undrar kanske någon mindre vetande person, som inte är torr bakom öronen ännu.

Nej, säger jag – det är skillnad. Du som läser vad jag skriver just nu befinner dig här av egen fri vilja, och du behöver inte läsa denna text, vars spridning är högst begränsad. Inte heller kan du åberopa ”förargelseväckande beteende” om du avlyssnar din grannes lägenhet, till exempel, övervakar grannens data-trafik eller hackar dig in på hans Facebook-sida. Då är det nämligen du som begår hemfridsbrott, respektive dataintrång, och vad din egen granne, P Kåhl, Kal P Dahl eller Fan och Hans moster än må syssla med hemmavid, har varken du, jag, herr Sonnevang eller någon annan med dessa göranden, låtaden eller åsikter att göra, eftersom de inte befinner sig i det offentliga rummet.

En nazist-demonstration på öppen gata, eller självskade-beteende ibland neddrogade ungdomar vid Uppsala Högar, och pårökta personers trummanden där, befinner sig emellertid i högsta grad i vårt gemensamma, offentliga rum, och går därför inte att bortse ifrån, särskilt inte om man befinner sig utomhus eller på plats, när dessa urartade upptåg  och pajas-fasoner pågår..

Det finns inga som helst bevis för att skärande i händer, blodsblandning och liknande förekom vid bröllop, och även om det kanske förekom i andra sammanhang (fosterbrödraskap) enligt den isländska sagan, så är offrande av människoblod och liknande något som alla någorlunda normala människor och hedniska samfund tillika idag tar avstånd ifrån, liksom nynazism.

NAS uteslöt så sent som förra året en person som också skulle vara dess främste andlige företrädare på just denna grund, och inte minst därför framstår Herr Sonnevangs yttranden om att runorna eller andra symboler är ”fria att utnyttjas av vem som helst” som skäligen märkligt, även om det kanske baseras på okunnighet. I alla händelser har han fel i sak, då man enligt svensk lag inte får bära sig åt på det viset.

Om vår Regering – Regeringen Löfvén – skulle använda den redan existerande lagen om Förargelseväckande beteende på rätt sätt, och be Polisen tillämpa den, skulle mycket vara vunnet. Det behövs som vi alla förstår inte alls några ”Mollgan-lagar” emot just runor, däremot krafttag emot de personer som missbrukar och förnedrar våra Hedniska religiösa symboler, använder dem i oriktiga sammanhang, eller politiserar dem, likaväl som ”fornsedarnas” missbruk av Torshammaren.

Så långt är jag helt enig med NAS och Herr Sonnevang, men jag är inte enig om resten, för svensk lag säger redan något annat, liksom allt varumärkesskydd, Lagen om skydd för Riksvapnet och Svenska Flaggan och många andra lagar. Som svensk medborgare tänker jag för min del följa dem, och man bör även minnas, att svensk demokrati inte är någon självmordspakt. Den har rätt att försvara sig emot de krafter, som vill dess snara undergång, oavsett om dessa krafter kommer från höger, vänster eller något obskyrt religiöst samfund.

Slutligen är det nog också en bedömningsfråga, om ”Mollganlagen”, som väntas bli införd vid halvårsskiftet bryter emot 9§ Europakonventionen, eller inte. Jag skulle vilja påstå, att så mycket väl kan vara fallet, men det är ju EU och dess organ som beslutar här – över huvudet på svenskarna, precis som vanligt. Och att ifrånta ett helt folk rätten till sin egen historia, till sitt eget historiska arv – vad är det, annat än att hetsa emot folkgrupp ?

Behöver vi alls något EU – förresten ?

”Där rätt förvandlas till orätt, är AKTIVT CIVILMOTSTÅND detsamma som medborgar-plikt”

– Angela Davis, svart frihetskämpe.

”The only thing power respects, is power”

– Malcolm X

 

Och VILL Regeringen Löfvén ha krig, ska den vara medveten om att den kan FÅ det. TUSENTALS svenskar har redan skrivit på emot ”Mollganlagen” och är beredda att ta strid för vår kultur, vår historia och våra runor. Aktivister har förklarat sig vara beredda att sitta i fängelse eller  använda civilmotståndets väg. Det återstår att se hur det kommer att sluta…

 

Och för övrigt är det väl Ungefär….Samma Sharia här som där…

av

”Och för övrigt är det väl ungefär
samma Sharia här som där
samma stöveltramp och samma galna vrål
samma blinda hat och samma hets som mål”

– En smula fritt efter Cornelis Vreeswijk

Från sultanatet Brunei i Indonesiens överhettade övärld har det den  3 april meddelats att man tänker införa Sharia-lagar där. Människor ska stympas och få händerna avhuggna, eller stenas till döds därför att de har begått äktenskapsbrott eller andra avvikelser. Den som beordrat detta är den despotiske sultanen Hassanal Bolkia. (Hass och Anal, förresten – vad säger oss det namnet ?)

LIKA SOM BÄR: Bruneis Sultan och serietidnings-visiren Iznogoud – Ni vet han som vill ”bli Kalif istället för Kalifen…”

En hel Värld, inklusive Sveriges Utrikesminster ”La Grosse” Margot Wallström har protesterat emot dessa lagar, trots att nämnda Margots sinne för demokrati inte är så mycket att komma med. Hollywood-skådespelare som George Clooney uppmanar till bojkott emot hotellkedjor, som ägs av den stormäktige sultanen.

Vi tänker sällan på det, men nuförtiden har vi här i Sverige – eller Landet Löfvén som det numera kallas, fått en egen Sharia som i mycket liknar den i de muslimska länderna. Skillnaden är inte så stor, för vårt lands Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson, en annan dvärgliknande person som inte så lite påminner om den lille ettrige despoten i Brunei, vill förbjuda enstaka skrivtecken och bokstäver, som alltid varit en del av vårt svenska språk.

Felstavning från Peter Kåhl, Nordiska Asa Samfundet – Men rätt i sak…

Orsaken är, som han säger – att de ”suttit på fel uniformer” och bland annat ska då Tyr och Odal-runan totalförbjudas, eftersom de missbrukats av ett ytterst litet fåtal högerextrema personer. Vem som helst kan förstå, att det här är ren galenskap, ja ett fullständigt irrationellt beslut, lika tokigt som om någon skulle föreslå att förbjuda bokstäverna T eller O i det vanliga latinska alfabetet, som vi alla skriver med.

Åter en sjuk liten despot… Kan man göra något annat än att skratta åt honom, i all hans litenhet ?

Meningen och innebörden är densamma. Folk ska straffas, brännmärkas för vad de gjort och behandlas illa. I Brunei-fallet ska de till och med dömas till döden och tas av daga på grymmast tänkbara vis, men så långt går inte vår oförskämde lille Skinhead till despot här i Sverige. Hans syfte är emellertid detsamma, och det är trakassera, smutskasta och ”märka” människor såsom varande ”rasister”, och via hets emot folkgrupp få varenda person, som han själv i sin maktberusning tycker illa om, att framstå som ”dålig” eller ”usel” i samhällets ögon, när det just är hans egen politik och oförmåga att gripa in emot högerextremisterna, som är det verkligt usla.

Vem som helst kan ju ändå förstå, att det är de högerextremas missbruk av runorna, och inte runtecknen i sig som bör straffas.

Och hur ska man egentligen besvara alla dessa tokigheter, som maktmänniskor som vår egen lille ”Mollgan” eller den lika kortvuxne sultanen kommer dragandes med ? Dessa förkrympta varelser är bokstavligt talat inte vuxna den situation de satt igång, för de tänker helt enkelt inte längre som vuxna människor. För dem finns bara hämnd, våld och straff, och de njuter helt uppenbart av att plåga och brännmärka andra. De bryr sig inte ens om den rättvisa de påstår sig tjäna, för vad de föreslår är inte rationellt eller rättvist för fem öre, utan bara dikterat av deras egen maktberusning och sadism.

Morgan ”Mollgan” Johannson (S) är bokstavligt talat inte vuxen nog för det ämbete han skall inneha. Det bevisas av hans fullkomligt avgrudsdjupa okunskap om Svensk historia…

När nazismen stod i sitt flor, det mörka året 1944, skrev den svenske Nobelpristagaren Pär Lagerkvist en nu för de flesta människor bortglömd roman, som heter just ”Dvärgen”. I den gisslas den förkrympta maktmänniskan, hon som alltid strävar efter att förnedra och behärska. Ofta rör det sig dessutom om bokstavligt talat dvärgliknande personer, vilket syns i både Mollgan- och Brunei-fallet. Kanske är det för att de redan under barndomen fått ett underlägsenhetskomplex på grund av sin avsaknad av kroppsstyrka och längd, kanhända inte – man ska inte amatörpsykologiserna -, men ”Dvärgen”är och förblir ett  kusligt diktatorsporträtt – och jag tycker nog, att Morgan ”Mollgan” Johansson i sin maktlöshet, och oförmåga att kunna ta i tu med den verkligt grova brottsligheten i Sverige, uppvisar många av dessa drag,

Genom att försöka slå emot den svenska kulturen, och genom sitt oerhörda hat emot den, framstår ”Mollgan” Johansson också som människoföraktande, en feg liten dvärg, en sådan som tagit till vapen emot sitt eget folk och ursprung, ja en människohatare.Han hatar vårt kulturav och allt svenskt, och han är alldeles uppenbart ute efter att förstöra och skada det. Ironiskt nog påstår han i sin blindhet och ondska, att hans nya ”Mollganlagar” ska vara till för att skydda emot ”Hets emot Folkgrupp” när han själv också gör sig skyldig till precis det. Hans runförbud är en hets emot alla etniska svenskar, och varje medborgare, som någonsin varit intresserad av sitt eget ursprung och kulturarv, och hans utredare har inte ens elementära fakta eller kunskaper i målet. Precis som så många gånger förut när det gäller Regeringen Löfvén, är hans lagförslag ett fuskverk och ett hastverk, som visat sig fruktansvärt illa genomarbetat, därför att det är fel i sak.

Många medborgare har försökt komma till tals med lille ”Mollgan”, och bett honom förklara varför han hatar och föraktar runorna, eller allt svenskt. Ingen har fått något svar. Som en hal ål har denne högt betalde minister hela tiden slingrat sig, och varför han inte bekämpar högerextremisterna istället framgår nu med nästan skrämmande, Machiavellisk tydlighet – Det har aldrig varit just dem han varit ute efter. Han vill bara sätta en ”rasiststämpel” på sina fiender, för att därefter inleda en hätsk människojakt via media, bildligt talat en stening…

Vardag i Brunei, Sudan och många andra Muslimska länder. Jämför ”skjutningarna” i Landet Löfvén, som inte kallas ”mord” utan numer ständigt bagatelliseras i media… Hur vore det om vår Justitieminister ägnade sig åt de problemen istället ?

I Sultanatet Brunei däremot, är steningen inte längre bildlig eller något som äger rum vid en enbart digital skampåle. Där rör det sig om en fruktansvärd verklighet – och naturligtvis är det något oerhört mycket värre, än blott och bart själva runförbudet, eller det idiotiska förbudet emot vissa skrivtecken, och de allvarliga inskränkningar i den svenska yttrandefriheten som Regeringen Löfvén nu nu planerar att införa

Men det finns något alla dessa despoter inte tål, och ett sätt man kan bekämpa dem på….

Man kan skratta åt dem, ja göra narr av dem, rent av. Det är något, som alla makthavare och av högfärd uppblåsta personer inte tål. Personligen tycker jag mycket väl, att man har rätt om man skrattar åt Morgan ”Mollgan” Johansson i all hans ynklighet och oförmåga.

Det är inte snällt, visserligen, men det är inte så särskilt snällt att kasta sten på människor så att de dör heller, eller att beröva dem heder, arbete, försörjningsmöjligheter, vänner och familj – vilket är saker fler än jag insett, att det nuvarande lagförslaget från den (S)-märkta Löfvén-regeringen kommer att leda till – för avsikten står ju redan klar, liksom avsikten bakom all denna muslimska Sharia…

Är detta inte Morgan Johanssons verkliga ansikte ?

Mikael Bachtin, en rysk litteraturhistoriker, skrev en gång en bok om något som han kallade den folkliga skrattkulturen, som han ansåg skulle ha funnits under den katolska medeltiden och renässansen, alltså just den tidsperiod Pär Lagerkvist skrev om. Bortom alla kristna mässor, Inkvisition, häxbål och kättarbål lurade alltid det förrädiska skrattet, folkets sista protest emot de obeskrivliga grymheterna.

Vad ska man egentligen säga, om en regim som vill stena en kvinna till döds, bara för att hon slutat älska sin man, och vill leva tillsammans med någon annan ? – Det är ju rent absurt, ja skrattretande att vilja döda någon för den sakens skull. Och att förbjuda en bokstav, och sen sätta ett helt lands samlade polisiära resurser på det, medan mördare, IS-återvändare och grova våldsbrottslingar får gå lösa ??

Det är ju rent groteskt, ett spel för gallerierna så urvattnat och tokigt, att man bara kan le åt eländet och hela galenskapen.

Och ändå vill förtryckarregimer som den i Brunei eller den vi har i Sverige framstå som rättfärdiga och sanningsenliga, men vi kan bara skratta åt dem, skratta åt deras pinsamma försök – och le en smula medlidsamt, precis som folket gjorde vid åsynen av Kejsarens nya kläder i HC Andersens berömda saga.

Och så skall vi bemöta dem. Så skall vi göra, så snart islam eller sharia nämns. Vi ska driva med dem, inte ta dem på allvar, flina rätt ut – liksom åt ”Mollgan”, Löfvén och deras nattståndna, alltmer illaluktande (S)-parti, och alla deras Potemkinkulisser.

I morgon kommer något annat, kära medborgare, mes amis citoyennes. Den ni väntar på, kommer inte att passera genom förstäderna, för att låna Lagerkvists uttryck. I morgon kommer det att bli tillåtet, att tälta i de fria själarnas land, och ingen människa skall behöva bli stenad till döds. Och ingen ska bli dräpt eller fördömd i all evighet för en enda symbol, en runa eller en och annan felaktig bokstavs skull, för det är ju absurt, som så mycket annat här i Världen.

Visst, jag kastar själv sten, men inte på människor, utan kanhända snarare i glashus. Men att kasta tillbaks, när despoti och mörkmän härjar, är faktiskt både brukligt och berättigat.

Skratt har heller inte dödat någon, och som den store amerikanske humoristen och författaren Kurt Vonnegut en gång sa – ”sticks and stones might break bones, but mere words cannot hurt me” – för han var i ordets bemärkelse verkligen en stor man, och då syftar jag inte på hans blotta fysiska kroppslängd.

Borde inte alla dessa djävla HassAnals, Alla dessa skitnödiga Mollgan-fysionomier och dessa Reinfeldtande Löfvénare i sina fisförnäma försök till landsfaderlighet inse allt detta, om de  kunde ? Tills nästa gång något sånt här sker – skratta lätt, skratta fort, skratta mycket – och frid vare med eder.

Låt inga dvärgar eller despoter få makt över er, men skratta åt den lilla ohyran istället.

”Mollganus sum ! Compactus Porcum est !”