Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. I och med den Midsommar och det halvårsskifte vi nu upplevt, går Asatron i Sverige in i ett nytt skede – och det gäller kanske också denna blogg. Vi har sett hur en helt ny folkrörelse och ”motkultur” etablerat sig, och detta följer verkligen ”Motståndets Estetik” i Peter Weiss mening – för de av er som nu vet vem Peter Weiss var; och var han hörde hemma rent politiskt. Själv sysslar jag inte med politik, utan med andliga och kulturella ting, även om jag förbehåller mig rätten att starta debatter och ha åsikter. Vad vore en blogg utan det, förresten ?
En annan vana jag har är att göra ”operation re-write” eller att skriva om kända sångtexter, utan att mena så mycket med det; men mest för att det är roligt, liksom. Håll därför till godo med det här i hängmattan så långe, kära fru eller herr Svensson, eller ”typ motsvarande” eller vad i Muspels namn ni nu är för några. Ett 80-talsband vid namn Hansson DeWolfe United skrev originalet, men det vet ni väl redan. Och till och med Ulf Lundell har skrivit texter om Asatro, kan vi konstatera såhär mitt i sommaren.
Jag själv ger mig av till min släkt och mina fränder, och jag hoppas för allt i Världen att ni har tid att besöka era fränder också, för er egen del.
OBEROENDE AV VAD FURSTEN SÄGER
Jag håller mitt huvud högt.
Längtan är mitt svärd
för jag visar dig en väg
i en förlorad Värld.
Tiden är ingenting .
Gudar och Jord är ett .
Allting finns i Urds väv
om du förstår mig rätt
Oberoende av vad Fursten säger finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du med livets ögon sett.
Jag visar dig Asatron som den är
Jag sänder ut ett ord
som faller till slut i din jord
Lova din Freja evig tro
snudda vid hennes kind
Sväva som hennes falk
i en befriande vind.
Oberoende av vad Fursten säger finns alltid en rätt:
Vet att Du är alltid Du med livets ögon sett.
Jag håller mitt huvud högt
Längtan är mitt svärd
För jag visar dig en väg
i en förlorad Värld.
I hjärtat av denna stund
Min tanke gör sig fri
Vet att du är du
men jag och du är ändå vi.
Oberoende av vad Fursten säger
finns alltid en rätt: Vet att Du är alltid Du med livets ögon sett.
Oberoende av vad Fursten säger
är du ändå fri:
Vet att Du är Du men jag och Du är ändå vi.
Hednandet av Sverige fortsätter. Efter att Nordiska Asa Samfundet manifesterat sin närvaro, utan press och på enklast möjliga vis vid Uppsala Högar det här året, kan jag konstatera att vi fått mer än 100 deltagare på vårt Midsommarblot, vilket är fler än de 87 som deltog vid Rökstenen i fjol. Hela arrangemanget tog en hel vecka i anspråk, och omfattade informationsdagar, namn-insamlingar, upprop, medlemsvärvning, försäljningsbord, mat och catering, allsång, gudstjänst med blot och gemensamt offer och mycket annat, samt som överraskning ett Midsommarbröllop – det brukar ju alltid vara aktuellt såhär års.
Vi ägnade oss självklart också mycket åt logistik och transporter, samt hade till och med organiserat en egen hird eller vaktstyrka försedd med interkom, och andra sambandsmedel, även om det var något vi inte behövde ta till i år och inte heller ville använda, liksom sjukvårdsväskor och några av våra mer okända färdigheter, som vi nu börjat samla på och träget öva oss i, listiga och uppfinningsrika som vi Asatroende är.
Vad SVT rapporterat innehåller flera sakfel, särskilt om en hel del konkurrerande politiska rörelser på yttersta vänsterkanten, som ”forn sed” och annat. Deras medlemsantal uppgår numera inte till mer än ett sjuttiotal personer, och i och med att de inte lyckats genomföra några större Midsommarblot alls i år, tror jag nog att deras tid som rörelse är ute. NAS är och förblir en opolitisk rörelse, även om jag själv som enskild medlem och medborgare förstås förbehåller mig att ha åsikter här, men det har nog alla andra bloggare och framförallt katolska chefredaktörer också.
Men – över till huvudämnet för detta inlägg. Under Maj, eller Frejas månad – och Juni – som mer tillhör Frigg – gifter sig fortfarande de flesta brudpar i Sverige – och det gäller för Hedningarna också. Redan 2011 var andelen kristna bröllop i Sverige under 40 %.
Gift ? – Ja, man kan bli gift på många olika sätt, men det är kanske inte så farligt som det låter…
”Fornsed” och deras anhängare i Media hävdar på falska grunder, att alla Asatroende skulle vara rasister. Nå, välan tänkte då jag – ombedd att hålla ett Midsommarbröllop för ett delvis utländskt brudpar, som jag ju var. Då tar jag de allra, allra farligaste ritualer jag kan hitta, från grupper som ska vara såå farliga så, ja sådana där Odinister, eller Dödsjävelnazistrasistpolitrucker ni vet,bara för att reta media, och som ett socialt experiment, rätt ut i offentligheten, bara.
AKTA er för det hemska hemska, farligt farliga Dödsdjävelnazistrasistpolitruckbandet ”Killer Instinct” ! Flera Socialdemokratiska Kommunalråd har faktiskt VARNAT er just för dem… Fast det är ju klart – Grabbarna kanske bara vill vara sig själva för ett tag…
Såhär gick texten, på både svenska och engelska, då brud och publik ville ha lite poesi på svenska också – ceremonitexten uppmanar till sådant…
Nu villl jag att alla tar ett djupt andetag och tystnar, så att sinnet klarnar inför det bröllop vi skall förrätta. Jag vill också att ni stänger av era mobiltelefoner, och lämnar dem utanför denna ceremoni.
Helgande
In the names of Odin, Balder, Frey and Thor. We hallow this place to the worship of Aesir and Vanir, that we might fully understand and hallow their powers within us. Frigg, Nanna, Gerd and Sif, be our guides and our comfort.
Åkallan
We hail you, Odin, father off all. Be within us on this wedding day. Freya, godess of Love, and Vali, son of Odin and defender of the family, be within our hearts. May we ever find delight in the joyful sight of home, of husband, wife and children. Grant us your blessing, most holy Norns, that each one of us may hear his own hearts history.
Odin, mighty god and all father, who changed the ash and the elm into the bodies of our forebears Ask and Embla, be present in the here and now with your wisdom, and inspire those who are about to be handfasted.
Frey, God of fruitfulness, help them to attain joy and harmony, and Gerd, earth Mother, ensure their posteriority.. Var, who hears and records oaths and who wrecks vengeance on perjurers, be this day their witness. Tyr, the upholder of good faith, help them to maintain their sacred oaths. May their wows by Lofn be heard, and may gentle Nanna, wife of Balder, give them strength to keep their fealty. Verdandi or becoming, Norn of the future, be their guide and their friend. Bragi, sing of this wedding.
Oden, the high one, defend them with the strength of thine power. Not let us to Odin make blot, that he into our hearts and minds may enter.
Dikt och läsning
Nu är Midsommars tid, och ni ska vigas inför Gudar och Människor
Där jorden grönskar och sommaren står i sitt flor
där kristna män krälar till sin kyrka, medan hedna män går fria till tinget
och där eldar brinner och åkern gror
man älskar kvinna, och kvinna föder en son
och våreld tändes åt åldrars barn
medan skeppet skrider och sköldar blänker
medan solen skiner och snön i norden ligger
medan bergen står höga och furan växer
och falken flyger, en frisk vårdag
med en mild bris under båda vingarna
medan mullen gror, och människor ska leva
Just så är ni vigda inför Gudarna och alla människor !
Rede – Anrop
Hear my rede and counsel. Hail to them that listen !
Nine times noble are they that honour and worship Odin Allfather, and who ride on his path. They shall eat of the fruit of their work and happy shall they be. A marvellous thing is it to love, and your love shall be better to you than furs or gold.
Wedding – Vigsel
Do you (brudgummens) and you (brudens) call upon all here present to witness that you do pledge yourselves to each other with holden hands, to finish and to fulfil your whole engagement, both trusted and true ?
Båda ska svara: I do
(Goden till Brudgummen)
Do you (brudgummens namn) make a solemn wow and take the Aesir who rule over all things to witness that (brudens namn) you will have as your own.
(Brudgummen svarar) I do swear it
Goden: Then, get from her love like your love, and give her a ring in token thereof.
(brudgummen sätter en fingerring på brudens ringfinger, och Godes fortsätter, vänd emot bruden):
Do you (brudens namn) make a solemn wow and take the Aesir who rule over all things to witness that (brudgummens namn) you will have as your own ?
(Bruden svarar): I do swear it
Godes: Then, get from him love like your love, and give him a ring in token thereof
(bruden sätter en fingerring på brudgummens ringfinger, och Goden säger)
Allfather Odin, do you establish and make stable their faith and in oneness of mind, in truth and in love, your kin and our brother and sister (säger brudparets namn) ?
For Odin has declared that a pledge should be given and confirmed in all things. As trees from earth together grow, if Thor with lightning will strike the one, the other fades. If one grow green, the other shares its leafy sheen. So care and joy may they know and share.
(Goden tar ett bart svärd och håller det framför sig, med spetsen vänd neråt mot jorden. Bruden och brudgummen fattar om svärdets hjalt)
Goden, Bruden och Brudgummen säger:
We now swear Loyality and service the one to the other, to speak and to be silent,, to do and to let be, to come and to go, in need and plenty, In living or dying, from this hour henceforth, until death or Ragnarök divides us.
Goden tar ett steg bakåt och säger:
May Odin and the high Gods reward that which is given: loyalty with love, valour with honor, oathbreaking with vengeance.
(Goden lägger ned svärdet, lyfter upp Torshammaren)
Gör hammartecknet och säger:
This hand fasting is fairly done. In the sacred name of Odin, Frigg and Thor, I now proclaim you husband and wife.
(han lägger ned hammaren, och låter dem kyssa varandra för Balder och Nanna)
Slutord – Avhelgande
In the name of the Aesir and vanir:
Odin Allfathir, first and eldest the gode, protect these of your faithful kindred who, through the weave of the holy Norns, are now united in a handfast holy wedlock. balder, inspire them with truth and the love of mercy and justice and grant them the faith to bear the decree of the Norns.
Thor endow them with courage and aid them in the fight against the enemies of our faith, our folk and our families.
Odin, give wisdom and words to them and while they live, give them healers hands.
Frigga, ensure them their posterity, that the corn might be all in one sheaf, and their harvest from one field.
Frey, grant them the goodwilll of their fellow men and women, and may they surround themselves with a steadfast circle of devoted kinsmen and faithful friends and comrades.
And grant, Odin allfathir, to all of us present on this day, every thing which might be good for our protection and liberation.
(paus)
By odin and all father, let all these things be so.
Minnesdrickning:
Ljuset sprider sig från Asgård och nedåt, som mjödet i ett horn. Ljuset kastas upp mot Asgård igen, med det ljusa i människors sinnen. Signa detta mjöd i namn av Oden, Balder, Frej och Tor (hammartecken över mjödhornet). Från Heidrun själv, och Lärads träd kommer Odens föda, som Fjölners visdom och Kvasers blod, som är den rena kunskapen.
Måtte vi ha lycka i allt och i vår vänskap, och få god skörd och goda tider i Midgård.
Ta så emot detta heliga horn i namn av Korparnas Herre, och drick till lycka och välgång. Wassail !
Goden räcker mjödhornet till brudparet, och låter dem dela skålen med andra, om de så vill. Hornet går åter till honom och han tömmer ur de sista dropparna på backen, och säger:
Vi prisar allas moder, vår Gerd.
All ära till makterna. Vi har enats med dem, och tar del av deras rikedom och liv.
Så förklarar jag detta blot och denna handfasting enligt Odinic Rite för avslutad.
——————————
Döm nu själv, gott folk – om ni kan hitta någon ”rasism” eller påstådd ”främlingsfientlighet” överhuvudtaget i detta… Kan ni det, förresten ? Välkomna välkomna allesamman att skriva en textkommentar till mig i så fall..
”Forn sed” är en enda stor lögn, för här är ni som vi ser inte alls ”forna” av oss, för vad vi gör, baseras på här, nu och idag ! Nå, den dikt jag läste är en bearbetning av Tryggdarmal, eller Fridsedskvädet, och sådant som var lag långt långt innan kristendomen alls kom till Island.. Det kvädet handlar om Eders svärjande, men en vigsel är också en helig ed inför samhället och Gudarna, och därmed ett slags domstolsförhandling, med högst konkreta juridiska verkningar, som alla vet. Det finns som bekant borgerliga vigslar också, samt en ärvda- och äktenskapsbalk i vår lag, än idag.
”oförberedd, som jag var….” Öva Öva Öva – alla vigslar och ceremonier är stagework, sleight of hand, teater, smoke and mirrors…
Min farfar, som faktiskt var präst i svenska kyrkan, hävdade att man inte alls måste vara troende för att vara präst, men det får stå för honom. Själv hävdar jag absolut, att man måste ha kallelsen, eller rättare sagt tron, och Asatro är en tro, likt alla andra trossystem och religioner, för enligt mig och min farfar före mig, går de alla ut på samma sak. Det finns så att säga ”Priestcraft” och inte bara ”Witchcraft” – men ur prästens synvinkel sett borde bröllop vara den enklaste ritual man kan hålla, och jag vill inte alls påstå att jag gjorde detta väl eller bra, bara för att brudparet var nöjda eller människor sa det till mig efteråt.
Det är Makternas Dom eller Gudarnas ord som gäller, och dem får vi skåda i eftervärlden, inte genom dumma journalisters twitter och kackel i nutid eller realtid.
Vid ett bröllop är vanligen brudparet glatt och förväntansfullt, och det är oftast de övriga deltagarna och till och med eventuella svärmödrar också. Stämningen är uppåt, och prästen kan knappast misslyckas, försåvitt han inte gör bort sig fullständigt, eller bruden är het på gröten, och sätter en ring på sin älskades finger, innan hon ens hunnit ge sitt ja-ord.
Hon måste säga ”Ja” först, och får inte bara ta, rakt av…eller hur killar ?
I så fall får prästen inte komma av sig, utan fortsätter ritualen, enligt det hävdvunna mönstret ”KISS” eller ”Keep it simple, stupid !” Det kan behövas ett hänsynslöst ad-libbande från prästens sida, improvisationer, fält-versioner av harg eller altare, lånade svärd, lånade vighammare och alltsammans – men Freja själv har sagt, att i krig och kärlek är allt tillåtet och ingenting förbjudet, om det görs med just kärlek, eller rättare sagt gott omdöme och förstånd.
Att förrätta en Knäsättning (ja, just Knäsättning – det heter inte alls ”Namngivning” eller något annat krystat kristet, tvärtemot vad alla tror) är något svårare, för att som präst arbeta med exempelvis barn eller hundar, är svårare – och det lär gälla för fotografer också…
En begravning, slutligen, eller jordfästning, vilket också finns i Nordisk tradition som högläggning eller annat, är det svåraste av allt – ur prästens synvinkel sett. Deltagarna är ledsna, bedrövade och agg och missämja kan uppstå kring arvsskriften, minnen eller annat; och att vända allt detta till något positivt, så att deltagarna känner att de fått ”closure” eller en bra avslutning – vilket är vad ritualen ska ge dem – kräver en verkligt bra Gode eller Gydja, som sannolikt är en mycket god psykolog, utbildad eller ej.
Riktigt där är inte Nordiska Asa Samfundet än.
Vad ”forn sed” angår, rekommenderar jag ingen, absolut ingen att alls anlita dem, om ni inte villl ha det helt på tok och dra sju års olycka över er.
Tack vare det dåliga sällskapet, har Asatron i Sverige inte bara drabbats av sju års olycka, utan av sjutton…
Nej, just det – det behövs INTE några vikingakläder, ”fornsederi”, något dåligt ”laj”, levande rollspel eller något annat sådant. Gott omdöme fungerar oftast utmärkt. (Personerna på dessa bilder har inget att göra med vad som skildras i detta blogginlägg)
Såhär smakfullt kan ett bröllop vid Uppsala Högar också gestaltas – enligt bröllopsfotograferna….
Enligt min farfar går alla bröllopsritualer, världen över, ut på samma sak – i olika versioner. Det måste finnas ett helgande eller en inledning, där deltagare och åskådare träder in i det rituella rummet och lämnar allting annat – om är oväsentligt – utanför.
Finns inte Gudahov eller Kyrka färdigt, måste präst eller Gode själv skapa detta rituella rum, dit ingen utomstående ska släppas in, och inget får gå fel – eftersom det är brudparets ceremoni, inte åhörarnas – försöker de störa vigselakten, måste man faktiskt kunna ”kasta ut” eller stoppa dem, och många vigselformulär innehåller skyddsformeln ”Om någon har något att invända häremot, så må han eller hon tala nu, men annars hålla tyst för evigt !”
Odinisterna har som ni ser glömt bort den formeln helt, eftersom de vill var djärva och manhaftiga av sig, men själv skulle jag ha valt att inkludera den, för säkerhets skull. Så kommer en åkallan in i själva helgandet, där det räknas upp en ”gudakatalog” eller vad som kallas Thula på isländska.
Thulor och åkallan måste byggas upp med omsorg, med tanke på årstiden (i detta fall Midsommar) och sakomständigheter i övrigt, annars fungerar de inte alls, och blir inte verksamma för någon. Det är bland annat därför, som jag valt att studera Odinismen också, eftersom jag inte ser något ont i att utvidga min kunskap. Lagarna för allt detta, är precis lika exakta som våra tiders juridik.
Så följde då diktläsningen, för att detta ska sjunka in, och för att bygga upp ytterligare stämning – men sen måste det till ett cresendo.
Ceremonin får INTE tappa tempo, eller dra ut på tiden – det är viktigt – för annars blir det lika tråkigt och intetsägande, som i Svenska Kyrkan.
Polisiärt Mass-bröllop som på Filipinerna – så gör de där, så gör vi inte här…
”Gör predikan kort !” är varje äkta fältprästs glada tillrop, och just fältpräster och Militärpastorer respekterar jag mer än andra kristna. De liknar oss hedniska Godar och Gydjor i sitt utövande, sitt personliga liv och sina uttryckssätt.
Vid orden ”Hear thou and listen !” borde Goden nästan vråla ut ett härskri eller anskri, så att tänderna skallrar – närmast likt ett ”Kiai !” som i Japansk Kendo – om inte åhörarna lyssnar innan dess, blir de allvarligt stämda då, och lite allvar skadar inte, det heller. Ingen gifter sig på lek, nämligen.
”Hör du duva… Bonnläpp… Det här är inte bara en ”wow-upplevelse” – det är mer än så…”
Så börjar själva vigselakten, som ju är en ed, eller en edgång, ja en trohetsförsäkran – inget annat. Om man sedan vill göra den inför varandra, inför lagen, samhället och åhörarna eller också själva Gudarna och makterna beror som sagt på om man är troende eller inte, och vem man egentligen vänder sig till – men det är man förhoppningsvis fullständigt klar över innan bröllopet börjar, för endast den som är vid sina sinnens fulla bruk, är nykter och vuxen (mentalt, inte bara biologiskt) kan gifta sig. Annars vore det ju olagligt.
Så kommer ringars utväxlande – och enligt Odinic Rite tänks guden själv vara direkt närvarande vid bröllopet, i texten vänder sig Goden direkt till honom, som om Oden i egen hög person bokstavligt talat stod där, livs levande, inte bara som symbol eller staty. Brud och brudgum samt Goden eller Gydjan lägger handen på ett svärd, medan eden svärs – och det här är sannerligen inget skämt, men på högsta allvar, som man förstår.
Gifter man sig för hela livet, och ger varann löften, så är det väl så det ska vara – tycker inte ni det också ?
Lojalitet och heder betonas av Odinisterna, men annars är en del av deras formuleringar nästan misstänkt lika kristendomens, och det är vad jag som god Polyteist har emot dem, för kom ihåg att jag som sagt är Asatroende, inte Odinist – det är skillnad här...
Familj, ”kindred”, den egna ätten betonas också – där är likheten – och själv ser jag inget fel alls i detta. Formuleringen om ”healing hands” eller ”läkehänder” kommer från Sigdrifumál i Eddan, där Valkyrian Sigdrifa – som är Brynhild – lär ut den konsten till Sigurd – och vad är det för fel i att man och hustru får en förmåga att läka och hjälpa varandra, förresten ? Det var väl det som var meningen med alltihop, eller ??
Så till sist minnesdrickning, skålande och avslutning – också offentligt – och vad är egentligen felet med det, om där alls finns något fel ?
Första skålen vid ett bröllop bör vara i mjöd, torr champagne kan man dricka i sovkammaren…
Gunnar Ekelöf, den gamle svenske poeten, han som på sin tid skrev ”krossa bokstävlarna med munnen” och fick ihop en ny vändning på orden djävlar och bokstäver, var en ovanligt rolig poet, och jag vet inte varför, men jag tycker ändå att han är mycket aktuell såhär i Midsommartider, inte minst för sin dikt ”Fagerölunken” från 1959. Smaka på det här nu bara – vilar det inte en stämning av Sill och Nubbe, Midsommar och skrägårdsidyll, anno 2017 över alltihop ?
Fagerölunken
En merdon Mödsimmarnottsdram Text: Göran Fulneke. Musik: Egen klöfruna
Personer:
Fröken Gunnela Gherbert
Gref Karl Tunne-Böghener
Löngren-Gherbert, en kuf
N. Gherbert, ung röflekare
Rune Getfalk, en bög
Unge Kanelröf
Kenneth Farrel, negurbög
Grethel R. , en naken bögfru
En elegant bögfru (NK)
En ung fakelör (fa quelle heure?)
I teatern på scenen (spedeskålet inom spedeskålet som i Shaskepeers mödsimmarnottsdram)
Kuf, en lögnare
Benge Runfalk, en göt
Lena, en gökfru
Galne Tegnér ( Buh, fröken! )
Enkan Uglefrö
Féen Röklunga
Getabögen, FN-lurken
Ök, Ben, Gnet, Gnu, alfer
Handling: Ren ökenfluga. Tid: Nu ( NB efter galen gök ).
Det ”roliga” med den här dikten inser man förstås efter ett tag – alla de agerande är anagram på Ekelöfs eget namn, alltså omkastade bokstäver i namnen Karl Gunnar Ekelöf, ibland också Bengt Karl Gunnar… Redan på 1950-talet fanns en bok av en viss ” K O´Farrel” – en språkprofessor i USA, som skrev om black homosexual slang, upplyser mig en av mina amerikanska ordböcker – så visste Ekelöf mer än vi trodde, när han nämnde en ”negurbög” även om det såklart var grovt nedsättande.
Tidningsomslag från tiden när det begav sig
För övrigt minns jag också en scen ur Hasse & Tage (Svenska Ords) film ”Äppelkriget” där Birgitta Andersson just spelar Féen Röklunga – och jag tror knappast jag drömt den. Hon sysslar med sk ”Rökläggning” på ett svenskt Ministerium, där en massa herrar sitter och sjunger gamla folkvisor – Svenskt Visarkiv hade fått stora stadsbidrag, och det var förstås det Hasse & tage skämtade med, även om ingen förstår det skämtet numera.
Är DETTA månne självaste ”FN-lurken” ?
Hur skulle förresten den fruktade FN-lurken, Galne Tégner och inte minst Benge Runfalk, (som är en göt) se ut, om de framträdde på en teaterscen, kanske i en gammaldags Folkets Park eller så ? Själv får jag många tokroliga bilder i huvudet av Ekelöfs poesi i alla fall, och tycker mig nästan känna igen den Unge Fakelören, för att inte tala om Röflekaren och alltihop…
”Benge Runfalk” – ser han ut såhär ?
”En naken….” (ja vad sa vi att hon hette nu igen – Fröken Gunnela Gherbert ?)
Glöm nu inte bort själva Spedeskålet INOM Spedeskålet som i Sjaske-Pärs Mödsimmar-Natts-Dram !
Gör DIN insats för Älvadrottningen, även om DU blivit förvandlad till en ÅSNA !!
Yle Nyheter i Finland publcierade en intressant nyhet för tre dagar sedan, som inte fått komma fram i svenska media, men nu är det Svenska Finland på många sätt ett mycket sundare land än Sverige, i alla fall med tanke på vad slags land Sverige har blivit. Nordiska Ministerrådet – ingen ringare institution – har publicerat en liten rapport om Tilliten i Det nordiska samhället, en värdefull resurs som vi nordbor alla gemensamt haft tillgång till, men som nu snart gått helt förlorad i den nya tidens förment ”Multikulturella” samhälle.
En gång var vårt rike som störst…
Norden var en gång etniskt och socialt homogent. Sverige, Norge, Danmark och Island – samt Finland som en del av det svenska väldet – var en gång bondeländer, med en socialt och befolkningsmässigt ensartad befolkning. Man kunde lita på varandra. Än idag utgör saker som samhällsansvar, gott medborgarsinne, förmåga att göra rätt för sig och betala sin skatt en sorts Nordiskt ideal, konstaterar Ministerrådet i sin rapport, och det är inte bara med Gustav Wasa och den svenska nationalstatens födelse som dessa ”dygder” etablerats. De fanns hos oss långt tidigare än så.
Nordisk tillit – hur länge till?
Tillit är en del av det sociala kapitalet. Ett samhälle med hög social tillit präglas i mindre grad av formaliteter, konflikter, rättsprocesser och korruption.
Samhället upplevs i stället som rättvist och berättigat och skatterna anses gå till goda ändamål. Föreningslivet och samarbetet blomstrar.
Kort sagt: Tillit är det kitt som får samhället att hålla samman.
— —
Redan de gamla vikingarna…
Som region är Norden världsmästare vad gäller social tillit inom befolkningen, skriver NMR:s generalsekreterare Dagfinn Höybråten. De höga tillitsnivåerna är resultatet av flera samhälleliga processer, en del från långt tillbaka i historien.
Här hänvisas rentav till vikingatiden och införandet av protestantismen i Norden.
De skandinaviska utvandrarna förde med sig en form av tillit till USA som man fortfarande ser rester av, flera generationer senare, enligt rapporten. — —
Det ligger pengar i tillit. Både för samhället och den enskilda människan.
Rapporten talar om att transaktionskostnaderna för efterlevande av avtal är små eftersom man i Norden kan slippa konflikter och rättsprocesser.
Det finns mer tid för produktivt arbete än för kontroll och formaliteter. Också handeln gynnas av den höga tilliten, och den bidrar till fördelaktiga förutsättningar för investeringar.
Tillit är viktig också för hälsa och lycka. Känslan av delaktighet har till och med en gynnsam negativ effekt på kriminalitet, enligt rapporten.
— —
Ett enat land, med samma värderingar och samma etniska bakgrund – där alla kunde känna sig säkra…
Förenings-Norden enar
De stora folkrörelsernas tillkomst i slutet av 1800-talet har ett samband med den nordiska tilliten.
Det frivilliga organisationslivet har gett ett sammanhållande kitt i samhället.
Det syns i starka sociala normer om tillit och respekt som stöttar och underlättar samarbete, förhandlingsvilja och konsensus.
Staten är vår vän, likhet ger tillit
Staten och lagstiftningen ses av nordborna inte som en fiende utan som en vän, påpekas det i rapporten. Men på senare år har folkrörelserna minskat i betydelsen. Organisationslivet torkar in eller förändras.
YLE 2017-07-16
Så långt Nordiska Ministerrådet, eller Nordiska Rådet som det vanligen kallas, enligt sin senaste rapport. Men vad händer då när likheten bryts upp, och de sociala sambanden slits sönder ? Långt fram på 1900-talet har det varit vanligt i alla små brukssamhällen runt om i Sverige att man lämnade sina ytterdörrar olåsta, så att grannar eller kanske grannens barn kunde gå in. Så var det också i min barndom, till och med i huvudstadens södra ytterförorter. Alla kunde lita på varandra, och alla visste; att ingen skulle stjäla eller baktala den andre. Men – hur har det blivit idag ? Hur skall vi ta hand om allt avfall i vårt samhälle ? frågar sig YLE och Nordiska Rådet helt retoriskt.
Vi har fått in befolkningsgrupper och religioner som inte hör hemma här, och massor av personer som bara utnytttjar vår välvilja och vår tillit, ja de missbrukar själva tilliten med att sätta sig rakt ner och tigga, samt pressar pengar av oss – vilket inte kan vara någon stadigvarande lösning – för med allt fler och fler bedrägerier – blir tilliten rubbad…
Är det såhär vi vill att framtidens samhälle ska se ut ?
Hur länge går vi med på att sortera avfallet?
Trots tillit i hundratals år kan den inte tas för given.
Rapporten pekar på att likheten försvinner om det finns ”fripassagerare”. Då blir individerna mindre benägna att bidra till det gemensamma eller upprätthålla normerna.
Rapporten citerar professor Bo Rothstein. Han har pekat på att om den sociala tilliten minskar så minskar meningsfullheten i att betala skatt, sortera avfall, följa lagstiftning, inte missbruka försäkringssystemen och avstå från korruption.
Trots flera tuffa utmaningar är den sociala tillitens framtid inte ödesbestämd enligt den nordiska generalsekreteraren Höybråten. Men det ligger på många sätt i händerna på politiker och andra beslutsfattare.
Risk för att Norden blir mer heterogent
Rapporten nämner också farorna med ökad heterogenitet i Norden genom ekonomisk olikhet, arbetslöshet, invandring och politisk polarisering.
Självklart finns det flera vägar framåt för att lösa dessa problem, menar Nordiska Rådet, och någon klar politisk lösning eller någon särskild politisk ideologi som kan lösa alla dessa problem finns såklart inte – inte ännu i alla fall. Men genom att öka klassklyftor och spänningar i samhället via Regeringen Löfvéns hävdvunna ”söndra och härska” ideologi, och ständigt skapa en konstlad underklass av importerade människomassor, håller den etniska majoriteten på att förvandlas till en minoritet. Tilliten har försvunnit, islam, kristendom, terror och ökad kriminalitet har kommit i dess ställe – och det är också precis vad vår nuvarande regering vill, för endast så kan den vinna i nästa val, genom att hålla oss nere i okunnighet och rädsla. Blir vi återigen medvetna om vad vi hade och vilka vi är, så blir vi starkare inför framtidens utmaningar, vad vi ån må anse om den politik, som tyvärr förs i vårt land just nu.
I fäders spår för framtids segrar ?
Tillit mellan människor handlar om mer än politik. Den är också en andlig egenskap, eller något som hör till var och ens personlighet. Min tillit och mitt förtroende är mycket lätt att vinna – i princip brukar jag lita på alla goda medborgare jag möter, men den är också mycket lätt att rasera, och det finns fall när min tillit raserats så till de grader, att jag inte alls litar på vissa personer, gäng, organisationer eller samfund mer – och den kristne guden, dessa öknarnas Jehova är jag också hjärtligt trött på vid det här laget.
Man brukar säga, att tillit tar år att bygga upp, men att den tar en enda sekund eller ett enda ögonblick för att rasera. Så kan det vara för individen, och så var det också i det nu famösa lastbilsattentatet på Drottninggatan, som vi alla fick se prov på i våras.
I princip har jag lättare att vinna tillit till kvinnor istället för hos män, eftersom jag av födsel och ohejdad vana faktiskt föredrar kvinnligt sällskap framför manligt, framförallt då jag inte arbetar och på min fritid. Ja, jag vet, kära läsare. Det faktum att jag är helt och hållet heterosexuell kommer förmodligen som en mycket svår chock för många av er, eftersom det inte alls är modernt i vårt samhälle med heterosexualitet numera, men nu är det en gång så att jag dyrkar Freja, och Freja finns som bekant i många former, liksom Gerd eller Moder Jord. Även här är min tillit och mitt förtroende lätt att rasera, även om jag inte fäster mig vid småsaker som otrohet, och att det så att säga också finns kvinnor, som så att säga ständigt måste gå Frejas ärenden här i Midgårds gröna dalar, särskilt nu om sommaren.
Det moderna samhälle, som vi alla har runt omkring oss gynnar inte precis framväxten av tillit eller respekt, eller ens någon kommunikation, även om vi har tusentals möjliga eller rättare sagt helt omöjliga kommunikationsmedel runtomkring oss numera. Det är twitter, tjatter och knatter, sociala media och tidningsartiklar för utan all ände.
Saker som försämrar tillit och kommunikation, och förmodligen inte stärker den.
En vis man stänger förmodligen sin dörr för det fördömda skrålet, och flyr från Storstaden till sina riktiga vänner, som jag konstaterade i gårdagens inlägg..
Dagens Nyheter är en märklig tidning. Den kallar sig för ”Oberoende Liberal” utan att vara liberal alls, ”undergivet kristen”, eller ”servilt PK” vore kanske bättre och betydligt sannare beteckningar för att beteckna dess ideologiska hemvist.
Bakgrunden till alltsammans är att Sofia Edgren skulle intervjua Martin ”E-type” Eriksson, musiker, rockstjärna och tillika krögare, samt Veronica Björkman, destinationschef och ansvarig för Restaurang Särimner ute vid Birka. Båda dessa personer är människor jag ser som goda vänner, och som jag tycker mig känna väl efter flera år, men ändå förolämpar tidningen dem hela tiden å det grövsta.
Martin Eriksson är en ”nörd” börjar Sofia Edgren med att förklara.
Nejdå, detta är visst ingen ”nörd” utan en trevlig krögare och en hederlig samt mycket ärlig och ödmjuk människa
”Vikingar” är bara en fånig ”trend”som bara kommer från amerikanska TV-serier säger hon redan från början, och missförstår och vantolkar därmed en hel folkrörelse, som också har sina andliga och flera kulturella dimensioner. Som journalist är hon djupt ohederlig, för hon börjar med att spotta sina intervjuobjekt i ansiktet, och slänga invektiv över dem, vilket ingen av oss förtjänar.
Inget nämns om Asatron -för det är ett ord DN inte vågar uttala – och att fler och fler människor i vårt land har börjat söka sina rötter, sin egen politiska och mentala frihet.
Restaurang Särimner på Birka har nu fått en ny inredning, och invigdes på nytt i helgen, men trots Veronica Björkmans och ”E-types” insatser, vilja att erbjuda besökare från alla världens hörn något genuint och upplevelsemässigt i matväg (liksom på krogen Aifur i Gamla Stan, vilken jag själv också kan rekommendera efter många besök) skriver man förstås inte ett ord om det. Man nämner visserligen det nya muséet ”Vikingaliv” på Djurgården, men också det görs emot en bakgrund av idel understucken fientlighet. Det faktum att man lyckats återskapa utseendet på en Viking från Sigtuna via DNA-analys och forensiska metoder framhålls som något dåligt, liksom det faktum att Martin Eriksson numera är den stolte ägaren till tre skeppsrekonstruktioner – nota bene historiska rekonstruktioner, ibland i friare stil, men inte alls några jippo-aktiga ”Vikingaskepp” och förnumstigt frastuggande påpekar man att ”de inte hade horn på hjälmarna eller nitar på kläderna”.
Detta samtidigt som man fortsätter skriva strunt och latrinparoller som
många svenskar har haft skämskudden på när det gäller vikingakopplingen. Kanske för att de ofta förknippats med högerextrema personer med torshammare runt halsen alternativt bröliga huliganer med hornbevingade huvudbonader.
För det första – vad är ”skärmskudd” ? Finns det ordet ens i svenska språket ?? ”Ideologiska skygglappar” borde vara ett betydligt bättre uttryck, och Sofia Edgren har dem nog själv i betänkligt hög grad, efter vad hennes reportage andas – och detta mot sina egna landsmän…
Vd är det som är så ”farligt” eller extremt med den här privata tillställningen ? Såhär gick det till, kära DN – och vad ni insinuerar är felaktigt – för där syns nog inga ”huliganer”…
Några polisingripanden eller skjutningar, har man nog inte sett till på Björkö eller Gunnes Gård vid Upplands Väsby heller, men annars kan vi läsa om dem så gott som varje vecka. Det nya, ”spännande” och ”mångkulturella” Sverige, som DN hela tiden vurmar så varmt för, och till och med uppmuntrar, innehåller bränder, glaskrossning och oroligheter i snart sagt alla invandrartäta områden. Ibland rena attentat, som branden vid Storholmens Vikingaby utanför Norrtälje.Vem är det då som är ”Huligan”, kära DN ?
Vad har väl denna rara kvinna gjort för ont ? Är hon också ”Huligan” enligt Dagens Nyheter ??
DN ser i sin rapportering inte till de enskilda människorna, deras känslor, deras kunnande och arbete. Det är just det jag själv tycker är så trevligt med Martin ”E-type” Eriksson, för om någon svensk, någonstans alls brytt sig om enskilda människor och visat stor respekt för andra människors kunnande, så är det just han. Någon ödmjukare man, och någon som är i mindre besittning av alla ”rockstjärne-later”, verkliga eller inbillade, får man allt leta efter, ty han har ej sin like uti Svea Rike. Aldrig såg jag en man så vänsäll, så gästfri som värd, och så vetgirig, när det gällde kunskap – och låt dessa ord nu bli hans eftermäle, för sanningen finner vi inte i dagspressen, utan i människornas tankar och sinnen. ”ordstirr” ska man aldrig fästa sig vid, enligt Havamals ord – och vad är dagstidningsprosa, annat än just det ?
KOM IHÅG: SÄRIMNER ser DIG ! – OCKSÅ när du SOVER !!
Nu ännu ett litet inlägg i form av ett ”stulet” videoklipp från Kalle Dahlberg, runstensristare på Adelsö. Varför kan DN inte förstå, att det är geniun kultur och svenskt hantverk det handlar om, och respektera människorna i den hedniska rörelsen:
I en högst tillfällig inspirationssvacka har jag bestämt mig för att publicera följande vackra omdiktning, nu när semester-perioden snart är över oss, och det är dags för alla förnuftiga svenskar att lämna Storstaden vid Mälaren, ifall de har otur nog att faktiskt bo i eller nära den, alltså…
Inte minst med tanke på säkerhetsläget och den snart akuta vattenbristen, är en vistelse i Kungliga huvudstaden ej sund.
Dessutom är det snart Midsommar, och Midsommaren firar jag för min del inte alls i Stockholm, som ni nog redan förstår och vet:
Stockholms Sjuka Hjärta
Morgonsol stiger ur havet och lyser på splitter från glas på blekfeta kroppar längs fjärden och Rålis, så full utav stinkande as.
Och plastpåsar kantar vår Mälares stränder runt huvudstans egen kloak vid Midsommar flyr jag från Tjockhult till landsbygdens lugna oas.
Stockholms sjuka hjärta låt mig undvika dig nu särskilt under sommarn bögarnas stad – det är du !
Av städer och ställen i världen är du den som luktar mest vråk med fylla och flaskor på färden – en blandning av äckel och tråk
Ska personer som dessa äga det offentliga rummet, eller vara en turistattraktion ?
Patrasket det uppfyller storstan och skymmer för stort och för smått för träkåkar uppe på Söder men även för Konungens slott
I bråddjup förnegring du hamnat med turkar och slödder och pack med attentatsmän i lastbil, som larmar Till Stockholm sitt adjö och tack.
Rakhmat Akilov – en typisk Stockholmare ?
Refräng:
Stockholms sjuka hjärta låt mig undvika dig nu särskilt under sommarn bögarnas stad – det är du !
Av städer och ställen i världen är du den som luktar mest vråk med fylla och flaskor på färden – en blandning av äckel och tråk
De är alla likadana, och lika likgiltiga, dessa lik från Svealand och Potatis-land
Och skymningen faller likt hundbajs mens Löfvén och Fridolin håller tal Det ljugs i Järva och på Skansen och min käresta känns rätt skral på båren uti Ambulansen där hon landat, vid en backanal.
Långt bort hör vi skriken och skålen från Djurgårn och Gröna Lund och sirenerna ljuder i natten ut till skärgårdens vikar och sund
Refräng:
Stockholms sjuka hjärta låt mig undvika dig nu särskilt under sommarn bögarnas stad – det är du !
Av städer och ställen i världen är du den som luktar mest vråk med fylla och flaskor på färden – en blandning av äckel och tråk
Nejdå, detta är visst ingen ”nörd” utan en trevlig krögare och en hederlig samt mycket ärlig och ödmjuk människa
