Med Nordiska Asa Safundet från klarhet till klarhet – de GENOMFÖR där andra Misslyckats – Insamlingar, Gudahov, Värdiga ceremonier…

Nordiska Asa Samfundet genomför inte bara en namninsamling med syftet att återställa fornminnesområdet och statens markinnehav vid Gamla Uppsala i värdigt skick, som jag beskrivit i tidigare inlägg. Man genomför nu också en insamling för ett Gudahov, och har hållit sin första offentliga begravningsceremoni, något mig veterligen inget annat Hedniskt samfund i Sverige lyckats med och lyckats genomföra på ett värdigt sätt, även om det i och för sig genomförts många enskilda begravningar och jordfästningar av hedniska och Asatrogna personer i Sverige genom åren – och de år jag då tänker på, är främst 1900-talets tre sista årtionden och det 2000-tal, som vi enligt konventionell tideräkning nu anses leva i.

Namninsamlingen för Gamla Uppsala – som ni finner på länken här – har nu samlat dryga 600 underskrifter, medan Samfundet nu uppges ha ca 750 medlemmar, enligt insatta källor som Hedniska Tankar talat med.  Tvärtemot vad man ofta får läsa i kristna media och okunnig dagspress finns det inte några Asatrogna ”tempel” och det har aldrig funnits några sådana heller, varken i Sverige eller någon annanstans, eftersom den korrekta termen som sagt är Gudahov och inget annat. Asatron har också alltid varit en inomhusreligion, och byggnader som helt eller delvis varit avsedda för kultbruk och religionsutövning har man hittat spår av ända sedan svensk bronsålder, vilket du bland annat kan läsa om under länken här.

Ändå finns det en hel del okunniga samfund inom New Age och liknande – främst sk anhängare av ”forn sed” – en felaktig beteckning som aldrig funnits före den kristna medeltiden, medan begreppet Trua (som på Norröna betyder trohet, att vara trogen och inte bara tro) är känt redan i Eddan och än längre tillbaka – som hävdar att Asatro bara skulle vara en utomhusreligion, fast inget kunde vara felaktigare. Visst, det har funnits sk hargar och kultplatser utomhus, men ”Hov och Harg” nämns oftast i anslutning till varandra, och det krävs inte mer än att titta ut genom fönstret såhär års, så förstår man varför byggnader för religionsutövning varit nödvändiga.

Många är också de Gudahov som redan byggts i Sverige och i Danmark via privat initiativ – här ovan ett exempel från Ravnsborg på Fyn – men i Sverige har man som jag berättat flerfaldiga gånger drabbats av attentat och mordbrand, också i mera musealt betonade ”Vikingabyar” och liknande anläggningar, där man bara försökt levandegöra det Nordiska kulturarvet, helt utan några religiösa eller andliga ambitioner. I ”brist på bättre” har vi Asatrogna ofta fått använda eller låna de här anläggningarna då många av deras ägare också tillhört vår tro (ja, just det, det rör sig om en t-r-o, inte om en s-e-d eller en mekanisk upprepning, eller bara ett ”bruk” i största allmänhet – de som använder beteckningen ”sed” är oseriösa, och vet inte vad detta handlar om) och även om Polisen förstås inte hjälpt oss det minsta, efter det att anmälningarna tagits upp, har man anledning misstänka, att detta rör sig om ”hatbrottriktade emot etniska svenskar, eller illdåd med politiska förtecken. Se mina inlägg om de nyligen timade attentaten emot Gunnes Gård, Storholmen och andra platser.

Vid den röda pilen skövlades 20 stora ekar och andra träd. Orsak: Folk hade hängt enstaka Torshammare och amuletter i dem. Allt skedde på ”Svenska” Kyrkans order – men EMOT lagens och Länsstyrelsens bestämmelser…

Så är det också i fallet Gamla Uppsala. Där fanns en stor och härlig ”Gudalund” bestående av fritt växande Ekar, som också var beskrivna i Länsstyrelsens skötselplan för området. Men träden stod tyvärr på ”Svenska” Kyrkans mark, och för tre år sedan höggs de alla plötsligt ned – och vem som fattade det beslutet, har aldrig förklarats. Det är väl känt, att beslutet måste ha tagits högt upp i kyrkans ledning, eftersom det hade hänt, att små offergåvor, bestående av Frejsbilder, Torshammare och andra hedniska symboler hängts upp i träden, men enligt 2 Kapitlet, 6 § Kulturmiljölagen framgår, att det är förbjudet att plantera eller ta bort träd eller annars förändra ett fornminnesområde. 2 kap, 12 § säger också, att man inte får göra detta utan Länsstyrelsens tillstånd, och meningen med skötselplaner osv är naturligtvis, att man ska följa dem, inte hela tiden bryta emot dem. 2 Kap 21 § slutligen, stadgar att man kan få böter eller fängelse i sex månader, om man gör så. Det gäller förstås oss hedningar med, liksom alla andra – men vi avser att bygga våra Gudahov på egen mark, som vi själva äger – och inte på i lag skyddade fornminnen. ”Svenska” Kyrkan har upprepade gånger flagrant brutit emot Kulturminneslagen, både vid Gamla Uppsala – som onekligen måste sägas vara ett av vårt lands mest skyddsvärda fornminnen – och på många andra platser. I århundraden har de skövlat, vandaliserat och huggit ned – och så gör de fortfarande, som vi alla kan se. Och varför förstår ingen av oss. Ekarna vid Gamla Uppsala hotade ingen, och de stod inte på själva fornminnet eller högarnaändå ville man förstöra dem, och sannolikt var det bara för att där etablerats en ”Gudalund” på spontan väg.

De kristna och Monoteisterna är sig lika – i alla tider – Här skildras hur ”Sankt” Bonifatius förstör Tors eller Donars heliga ek – men det ska ha hänt på 700-talet, i Tyskland. I dagens Sverige, däremot, håller de Kristna FORTFARANDE på och skövlar, vandaliserar och härjar på samma sätt.. Vid Gamla Uppsala och på andra platser…

På 1990-talet fanns ett fungerande Asatrosamfund i Sverige. Jag var själv med och grundade det, men vid början av 2000-talet hade ”fornsedare” och narkomaner tagit över. Hela den sk ”tempelkassan” stals och förskingrades – man hade inte samlat in så mycket, visserligen – det rörde sig om ca 12 000 kronor – men redan efter fem månader har Nordiska Asa Samfundet samlat in det dubbla – se länken här – för nu genomför man också en insamling för att bygga just ett fungerande Gudahov – på egen mark, som sagt.

”Forn Sed” däremot, har på mer än tio år inte åstadkommit något bra för oss Asatroende alls. Tvärtom har man bara förhalat, saboterat och förstört  och hindrat och förföljt många människor från deras enligt grundlagen garanterade rätt till en fri religionsutövning- liksom dessa ”goda kristna”.

Det bevisas inte minst av den begravning som NAS genomfört idag, i Skåne – min egen hemprovins.

Enkelt, stilla och värdigt. Inget störande dunkande på schamantrummor eller andra konstigheter.  En ceremoni, i överensstämmelse med lagarna i vårt land, som ALLA kan ta del i, och som samlade ett tjugotal deltagare.. Nordiska Asa Samfundet AGERAR och HANDLAR där andra inte lyckas…

Det sägs ibland – och det sa min egen farfar också – han var faktiskt kristen präst, men sa uttryckligen till mig (när jag var barn) att det inte var något krav att tro på ”gud” som han såg det, för att utöva prästyrket – däremot borde man tro mer på människorna, ansåg han för sin del – att bröllop är lättast att göra – knäsättningar något svårare (ja, det heter knäsättning, och inte ”namngivning” eller dop – vi hedningar döper aldrig våra barn) och en begravning den svåraste av alla riter som kan utföras – ur prästens synvinkel sett. Det är också helt naturligt, att det faller sig så.

Vid ett bröllop är ju de flesta deltagare glada och uppsluppna av skäl, som är lätta att förstå. Vid knäsättningen – där man måste jobba med ett barn, som ingenting vet och ingenting förstår – är det något svårare, och vid begravning eller jordfästning, då alla av naturliga skäl är ledsna eller upprörda (eller till och med oroar sig för ting som arvsskiften eller vad som sedan skall hända, vilket rätt ofta förekommer i praktiken) är det ännu svårare, och eftersom vi faktiskt håller begravningar mest för de efterlevandes skull och inte för den avlidne eller avlidna (ingen har någonsin upplevt sin egen begravning, och haft synpunkter på akten efteråt, i alla fall inte vad man vet…) och för att alla ska känna, att det blivit en värdig upplevelse, som i görligaste mån lindrar den känsla av sorg och saknad som naturligt nog infunnit sig. Oavsett vilken religion, vilket samfund eller vilken andlig inriktning vi nu väljer, har valt eller samtalar om (detsamma gäller också för agnostiker eller ateister) så är detta – ur organisatörens eller officiantens synpunkt – svårt att utföra, och kanske ”det bästa provet” på hans eller hennes kall, uppdrag och syssla. Det vill säga – går alla åhörare och deltagare därifrån, med en känsla av lättnad eller åtminstone med det minnet, att det hela blivit rätt utfört, och värdigt dessutom – ja då kan prästen, Goden eller Gydjan också vara till freds, och säga att man lyckats.

Jag själv begravde en gång min far – som var benhård ateist och inget annat, in i det sista – många blir fort nog ”andliga” när de känner att döden nalkas – inför ett åttiotal åhörare, i en kristen kyrka dessutom – eftersom hans arbetskamrater och kollegor så hade krävt – men med åkallan av mitt folks gudar, vilket den präst som också deltog ansåg vara acceptabelt. Det finns trots allt enstaka goda själasörjare och själavårdare i vårt land, ”Svenska” Kyrkan och dess hierarki till trots. Den begravningen – och flera andra – har jag själv utfört så väl, att ingen hade något att klaga däröver – men i andra samfund, särskilt ”forn sed” är det inte så.

Flera personer och åsyna vittnen – bland annat en Ulla Isaksson från Västkusten, som skulle begrava en nära anhörig och därför dumt nog och av rent oförstånd anlitat en person, som sade sig vara ”Rådsgode” för samfundet Forn Sed men som uppenbarligen inte var sin syssla vuxen, och ej heller karl nog – han uteblev fräckt nog från hela begravningen, eftersom han skulle hem och ”umgås med sin flickvän” som han uttryckte det – sk ”mässfall” kan väl alla präster få, men av alla anledningar till att utebli från en god väns begravning måste man säga, att denna var den allra sämsta… Fru Isaksson övergick snart till Nordiska Asa Samfundet, och vägrar numera att ha med ”fornsedare” att göra överhuvudtaget, liksom jag själv – och det råder jag er alla att också göra – Vestigia terrent, eller ”spåren förskräcker” som det heter på latin.

Vi har också de beryktade ”blodsritualerna” vid felslagna bröllop vid gamla Uppsala från i våras, och mycket annat, som ”forn sed” också legat bakom, och totalt misslyckats med. ”Fornsedarna” och deras tokigheter har förstört så oerhört mycket för oss. De har hindrat oss från att hålla värdiga bröllop, begravningar och andra ceremonier. De har hindrat oss från att bygga Gudahov. De har hindrat oss från att få en egen begravningsplats, för inte en enda gång har de lyckats med detta – under hela sin existens.

Nordiska Asa Samfundet däremot, har bara funnits i tre år, men lyckats med allt av ovanstående och mer därtill – samt fått ett mångdubbelt större medlemsantal. Konklusionen eller slutsatserna av alltsammans, torde vara fullständigt uppenbar för var och en. ”Fornsederi” däremot är inte värdigt någon som helst form av stöd – inte överhuvudtaget – det mandatet har de redan förverkat, genom sin totala oförmåga att hålla värdiga begravningar – sin oförmåga att skaffa fram användbara gudahov, och sin oförmåga att nå resultat, rent generellt.

Vi Asatroende väntar inte, ty så är inte vår vana. Vi vill som alla andra ha vår självklara rätt, att fritt få utöva vår religion och vår tro (ja, just tro och inget annat!) under värdiga former.

För mig som Asatroende – med mer än tjugofem års samlad erfarenhet av de flesta samfund, som dykt upp och försvunnit igen – är Nordiska Asa Samfundet inte bara ETT värdigt alternativ – utan det ENDA värdiga alternativet, i alla fall i dagens läge – och som jag själv ser det.

Jag har också – som ni kanske vet – skrivit en hel artikel om just Alvablot och begravningar, vilket torde vara aktuellt såhär års, i det som är kvar av Hels månad och innan Julen kommer.

Låt det stämma er till eftertanke, och läs noga vad som står däri, ack ni hedna – och ni ludna !

Vad gäller Gudahov har jag till och med publicerat egna ritningar och skisser till ett sådant – i ”fickformat” och i ett så enkelt och billigt utförande, att man kan bygga och uppföra ett sådant själv, bygglovsfritt, och redan i en villaträdgård eller på annan privat mark.  Och vissa av oss – mina bröder och systrar, och de som är just Asarna trogna och inget annat, fortsätter att bygga upp, där så många andra bara river ned.

Vid slutet, står segern !!

Varför nekar man hela tiden oss svenskar en Hednisk, fristående begravningsplats när detta redan finns i Danmark, Norge och många andra länder ?

Folkets Älg blev inte skjuten – ”Nomenklaturan” förlorade !!

”Rara avis in terris nigroque simillima cycno” eller ”En svart svan är en sällsynt fågel på Jorden” skrev en gång den Hedniske satirikern Juvernalis, som inte alls visste av någon kristendom eller islam, eftersom han hade turen att vara född i ett århundrade, när sådana villoläror inte hade kommit till makten.

Om svarta svanar är sällsynta, vad sägs då om en vit älg ?

”Älgen leker svan uti naturen – skrämmer hicka på de (S) märkta kreaturen…”

För en vecka sedan utbröt ett fruktansvärt rabalder i Eda, Värmland, där något så sällsynt som en vit älg hade dykt upp. Det började med att en kristen Kalle Ärlig Rudolf Rudolf Ivar Niklas Gustav – ja just så ! – nej förlåt vad skriver jag – en sådan där förtjusande kvinna i näbbstövlar och den övre medelåldern ni vet  – hade varit ute och gått med sina två hundar i Gunnarskog, Värmland, och på falska grunder påstått inför Polisen att hundarna skulle ”ha ryckt axeln ur led” på henneHundar har alltid gett ståndskall emot älgar – särskilt om de är dresserade till jakt – det visste man redan på stenåldern – och klarar man inte av att gå ut med hundar ens i koppel, ja då ska man förmodligen inte ha hund överhuvudtaget.

Stående hund inför Älg. Hällbild från Nämforsen, 6000 år gammal och gjord av svenska älgjägare

Den kristna ringde till Polisen, och krävde ögonblickligen att den ståtliga älgen skulle skjutas och dödas. men se – det gick inte riktigt som hon tänkt sig. Trots att hon tydligen tillhörde ”nomenklaturan” – Varför skulle Polisen i vårt land annars ens ta notis om ett sådant telefonsamtal ? – blev inte älgen skjuten, för i Eda Kommun – där dessa händelser utspelade sig har den gamla kristna hegemonin, som försökt styra under hela efterkrigstiden, nu äntligen fått flytta på sig. Ingen annan än själva Kommunalrådet Hans Nilsson från Hela Edas Lista (HEL) – ett lokalt folkligt oppositionsparti – ingrep nämligen till Älgens försvar – och flera andra goda medborgare fångade också älgen på bild, och Polisen lyckades naturligtvis inte hitta någon älg – men folkets egna älgbilder blev Virala på Hedniskt vis – fastän ingen förstod hur – och mer än 10 000 namunderskrifter samlades in, The Guardian och andra Världsmedia intresserade sig för saken – och där stod åter den Svenska Statstelevisionen med sina felaktigheter och sin skam, efter att Polisen i Värmland klokt nog ändrat sitt ursprungliga beslut om skyddsjakt…

”Möööh ! Jag e lika sällsynt som en svensk polis !”

Vårt land har bara 19 000 Poliser ändå, varav de flesta är i inre tjänst, och sitter bakom skrivbord. Med tanke på att vi numera också har över 10 miljoner invånare – vilket inte alls är hållbart, och ett hot mot den svenska naturen – så innebär det att det blir 1,9 poliser på 1000 invånare, och som man förstår, så är det inte på långa vägar tillräckligt. I ett land där Polisen inte ens klarar av att lösa 7 % av de anmälda brotten, inklusive svåra våldsbrott som mord och dråp, har inte ens ”Nomenklaturans” begäran om dödande av vita älgar såpass hög prioritet längre, som vi alla kan se av den sista veckans händelser..

Men hur kommer det sig egentligen att denna älgen är vit, och har det möjligen konstaterats långt tidigare ? Tidningen Svensk Jakt ger besked, för älgtjuren är inte en albino, som oinsatta kanske kunde tro. Vita älgar är bekanta i Värmland sedan 1914 och förmodligen än tidigare, och de har Leucism eller ”Vithet” på latin, en mutation som gör att de förmodligen håller på att utvecklas till en ny djurart – älgar med dessa anlag har annars blå eller bruna ögon, och fungerar alldeles normalt i alla avseenden.

På Landskapet Jämtlands vapensköld syns också en Vit Älg, som blivit något av en folklig motståndssymbol den med, och som till och med blivit allt vitare med tiden. Första gången det nutida vapnet skall ha förekommit, var i den danska Kungen Kristian IV:s begravningståg år 1635 har man sagt, för vid denna tid var Jämtland ännu danskt-norskt. Älgen föreställer nordborna och det danska riket, medan den tyska örnen, som angriper den, är en symbol för det katolska, tyskromerska riket – genom 1000 år en av Danmarks värsta fiender.  Hunden eller Vargen, som anfaller framifrån, är Osmanerna eller Hundturken, som på 1600-talet började härja i Europa, och som numera etablerat sig också här.

Jämtlands Vapen med den vita älgen, som det såg ut under Karl XI anno 1694

När Jämtland efter Brömsebrofreden 1645 blev svenskt, överflyttades den folkliga symboliken så, att Örnen betydde Sverige – Värmlands landskapsvapen är ju som bekant en örn, och den förekommer också i Örnsköldsvik vid den svenska kusten – medan Hunden eller Vargen i lätt modifierad form skulle kunna stå för Olafslejonet eller Norge. Redan för tio år sedan tyckte David Nessle – en annan satiriker och hedning, fastän svensk den här gången, att örn och varg kunde stå för fogden och länsman, medan älgen förstås är allmogen, och det lidande stackars svenska folket..

Vapensköld för Jämtlands Fältjägarregemente – I 5 – älgen har både i landskaps- och länsvapnen alltid haft röda horn och klövar fram tills alldeles nyligen..

Älgen har fram tills nu alltid haft ”röd beväring” som det kallas på heraldiskt språk, alltså röda horn, klövar, tunga och allt annat som hör till – ”röd beväring” betyder inte alls någon av bolsjevism anstucken GMU-inryckt – men nu ska älgen och vapnet enligt Wikipedia plötsligt se ut såhär – en ren heraldisk horrör som månne Riksheraldikern bör titta närmare på – av Vargen har det blivit en fånig vinthund – och älgen är helvit, som alla kan se..

Även i andra delar av Världen finns det helvita djur, som har Leucism och som alltså inte är albinos, men som håller på att utvecklas till en helt ny djurart. Det gäller till exempel den berömda ”Andebjörnen” från British Columbia och angränsande delar av Nordamerikas Stilla Havskust – numera räknas den som en särskild ras av Svartbjörn, Ursus Americanus Kermodi eller Kermod-björn, som dock inte ska förväxlas med den vida större och farligare Kodiak-björnen, som ju är en förvuxen brunbjörn eller grizzly, samt störst och fetast av björnar på jorden, undantaget de på Kamtjatka…

Trots allt en helt vanlig björn…

I Indiansk folktro och mytologi var ”Andebjörnen” Nordanvindens budbärare, som varslade om frost och hårda tider, samt den äldsta av alla skapade varelser. Man kan jämföra med Skade i den Nordiska mytologin, Vintergudinnan, som också vistas i björnsällskap och är av jättesläkt. På 2000-talet har Kermod björnen blivit en livaktig politisk symbol, då man försökt föda upp tillfångatagna vita björnungar i hägn, och även hotat hela dess habitat och den regniga kuststräcka där den lever med oljetankers och pipelines, ungefär som Ryssland här hemma hos oss hotar svenskarna och Karlshamns-borna med nya gas-projekt. 2015 förbjöd dock Kanadas premiärminister slutligen tanker-trafiken efter folkliga protester ifrån både kanadensare och ursprungsbefolkning, och den vita svartbjörnen har i alla fall hittills sluppit att bli svart och oljig om tassarna..

”Andebjörnar” är inte andligare än något annat djur, men håller sig för sig själva, eftersom de oftast blir bortdrivna och jagade av sina svarta artfränder. I en och samma kull kan det dock finnas både svarta och vita björnar, och en vit björnhona kan också få svarta ungar eller omvänt, men vita björnar föredrar faktiskt vita i parnings- och familjebildningssyfte, så om ett antal tusen år – om inte människan förstör alltsammans – kommer det faktiskt finnas en helt ny art av vit björn i Kanada. Naturen är, som vi hedningar vet, fascinerande och underbar.

Underligt nog finns det också vita björnar i Nordisk folktro – fast få har observerat det. En av Norges mest berömda folksagor heter Kvitabjörn Kong Vallemon, och en teckning, som den norske konstnären Theodor Kittelsen gjorde på artonhundratalet, har blivit återskapad dussintals gånger på foto, teater, musik och film – fast det rör sig inte alls om en isbjörn, som en del felaktigt tror – utan om en helvit brunbjörn, som i senare versioner förstås visar sig vara en förvandlad kungason, men som i förståne bara syns som en drömfigur hos den yngsta av tre döttrar – slutligen möter de tre döttrarna på tre torsdagar den mäkta hedniska björnen, som lovar dem en gullkrans – liknande Frejas Brisinga-men ifall de kan ge rätt svar på frågan: ”Har du någon gång suttit mjukare, eller sett längre och vidare ?” när de i timtal rider över sjumila skogar på björnens rygg..

 

Utomlands – och nere i Europa – där man helt missförstod alltsammans och inte förstod sig på björnar, varesig av vit färg eller annars, blev den ursprungligen Nordiska sagan omdiktad till ”Skönheten och Odjuret” och även i Norge försökte man på 1800-talet ”kristifiera” sagan och göra en konst-saga för barn av den, trots att berättelsens ursprungliga, hedniska natur aldrig helt gått att dölja… På Irland – där sagan om en man som hette Björn och tre kungadöttrar – också spreds redan på Vikingatiden, talas det än idag om ”den brune björnen från Norge” (en hel del Nordiska Kungar har hetat just Björn, bronsålderns Björn på Håga och den Kung Björn som regerade i Sverige på Ansgars tid, till exempel) och man lade in förvandlingsmotivet, eftersom ”Björn” som person-namn inte finns på Iriska, men däremot i Engelskan (Beorn) och i Nordiska språk.. Att det inte var ett djur, utan en person den yngsta dottern skulle gifta sig med, var helt omöjligt för gaelerna att förstå, eftersom de inte insåg betydelsen av namnet..

Norsk Folkminne-Lag eller Folkminnesföreningen fick 1920 ett sigill med vit björn och allt, som är en parafras på Kittelsens bild..

I Ryssland finns nu Asatroende, som påstår sig komma från en släkt, vars vapen ska vara hämtat från en legend om en ”björnriderska” till prinsessa, som en kristen kung lät stänga in med en vit björn i tron att denna skulle äta upp henne.. Istället gick det tvärtom, och prinsessan kom utridande på björnen, som genast åt upp de kristna istället – varav den förstås blev tämligen fet, men härav ser man, att ett tränat hedniskt sinne, övervinner alla svårigheter.

Rysk version av sagomotivet med den vita björnen och Freja – gullkransen har de omtolkat, men annars är allt sig likt..

Här skulle vi kunna stanna upp en stund, och tänka efter kring det här med vita sagodjur, älgar, björnar och så vidare.  Det folkliga motståndets symboler blir laddade med politisk sprängkraft, återigen, och även i dagens Sverige eller annorstädes, finns det dem, som använder sig av den här symboliken…

Den här bilden – och även nästa bild – är skapad av den ryska kvinnliga fotografen Katerina Plotnikova – som använder sig av helt riktiga, 100 % autentiska björnar – det här är INTE retuschering i Photoshop eller något annat trick – man har helt enkelt tagit en riktig, men tam björn och placerat den i fotot bredvid modellen – symboliken med kvinnan och björnen, som naturligtvis står för det ursprungliga, naturliga och vilda – alltså också Asatron – och den överförfinade, kristna salongs-människan eller prinsessan, som vill bort från allt detta falska, och återfinna sin sanna natur istället, är ganska genomskinlig, och finns också i flera varianter.

Kanske ser vi här ”Moder Svea” och inte bara ”Moder Ryssland” samt det folkliga motståndets björn…

”Allmänheten kräver belevade björnar nuförtiden”

Sk ”Överbud” österifrån, gestaltat av Tina Rybakova, som förmodligen förstår sig på björnar…

HUNDRA TUSEN lät sig hednas 2017… ??!

”You can’t deny this !   You may not like me saying it, but you can’t deny it !”

  • Malcolm X, amerikansk frihetskämpe

”They called me the Reverend when I entered the Church unstained;
since of then, my employers have changed but the name has remained….

To save my steeple, I had to visit some people  – for this I’d gone when I met Little John.
His name came, I understood, when the judge said ”You’re a robbin´ hood.”

  • Genesis ”The battle of Epping Forrest”

Det stora Hednandet av Sverige fortsätter – med accelererande fart och styrka. Förra året inträffade ett historiskt bottenrekord i den påstått ”Svenska” Kyrkans historia, för då lät över 85 800 vuxna svenskar hedna sig, och andelen svenskar som inte är med i denna påstått ”Svenska” Kyrka – den Evangelisk-Lutehranska Kyrkan i Sverige vore väl ett bättre namn ? – är nu över 40 % av hela befolkningen. Tror ni verkligen, att de skulle vara ”sämre” svenskar just för det ??

Hela tiden möts vi hedningar av kristna fördomar, dumdryghet och ignorans. Det är som om denna kyrka inte förstår, att Statskyrkan upplöstes redan år 2000, och att de inte har någon ensamrätt på att representera svenskarna i andligt hänseende längre.  Dessutom har man påstått för oss, att vårt land skulle vara ”Multikulturellt” numera. Detta skulle stå inskrivet i vårt lands Grundlagar, har man sagt oss, och under sådana förutsättningar är det ju väldigt, väldigt egendomligt att den Nordiska kulturen – som inte finns någon annanstans på vår jord – och att just Asatron hela tiden systematiskt kränks och diskrimineras, eller hur ?

Men snart kommer det Hedniska Skiftet, som jag så länge förutspått. Snart är vi Hedningar över 50 % – och det kommer med all sannolikhet inträffa inom den närmaste tio-års perioden.

Sverige har Världens högsta skattetryck, sett emot BNP. De arbetande tvingas betala motsvarande 51,1 % av Bruttonationalprodukten. Vi har också bland världens högsta marginalskatter, enligt OECD. Är det så djävla konstigt, att folk inte vill betala ”tionde” som på medeltiden, eller mer än 1,35 % extra skatt, som kallas ”Kyrkoavgift” .. ?

”Svenska” Kyrkan själv tvingas genom sitt eget statistikkontor på drygt 8 personer erkänna den bistra sanningen, för denna kyrka kan inte längre spela i samma division som ”Knutby-Sekten” som jag skrev om igår, och kanske har den också något ärligare metoder i det lilla, eller vad just statistikredovisningen beträffar. Ni kan själv gå till deras hemsida och ladda ned fakta därifrån – och RENA FAKTA kan ni inte förneka…

Under årets första tio månader har nu 87 823 svenskar låtit hedna sig.

Det är ännu ett nytt rekord. Man kan tycka vad man vill om det, naturligtvis, och påstå att allt detta är djävulens verk, att vi svenskar som vågar tro på något annat än ”Gud” är besatta av onda andar och demoner – ja ni vet ju hur de kristna brukar gå på…

 

Hammaren ska segra över korset. Vår dag ska komma… Vårt folk ska vakna.

Historiskt sett har det aldrig någonsin uppmätts så höga siffror, inte sedan man införde sk ADB eller ”automatisk databehandling” för kyrkböckerna och medlemsregistren på 1950-talet.  Märkligt nog vägrar ”Svenska” Kyrkan att erkänna, att människor kan vilja gå ur och få ett fritt val – vilket religionsfriheten skulle garantera – även under årets två sista månader.  Det skulle inte gå, har Kyrkans representanter sagt, att avregistrera folk under Novembers och Decembers mörka tid. Istället måste då alla svenskar som vill gå ur betala, betala och betala om igen, för ett helt extra år. Ingen annan kyrka eller samfund är så oärligt och svekfullt emot sina egna medlemmar, att man pådyvlar dem ett slags extra skatt eller ”gizya” som en viss annan religion kallar det hela för, och sedan ljuger rakt ut, och kallar beskattningen för ”avgift” medan man samlar in ett helt år extra av avgifter.

Tänk om alla andra samfund, föreningar osv skulle fungera på det viset ? Är det ens lagligt att bära sig åt såhär ??

Så har man nu hållit på och hunsat, toppridit och trakasserat svenskar i mer än sextio långa år – och ändå kan samma statistikkontor och samma ”Svenska” Kyrka redovisa siffror för just årets sista månader – och det går visst att samla in data även under den tiden – åter en lögn eller åtminstone ett ”svepskäl” således. Tänk dig att du är medlem i en båtklubb, men du åläggs plötsligt extra båtskatt i ett helt år, trots att du inte har någon båt längre.  Eller extra hundskatt i 14 månader, fast din hund råkar vara död. Ja, se ”Svenska Kyrkans” affärsmetoder, de är fullkomligt lysande, ett stort herrans under, det måste man verkligen säga.

Fakta är att ca 5500 personer gick ur under de sista månaderna 2016, och det lär knappast bli ett mindre antal det här året.

Det folkliga, fredliga civilmotståndet, som jag talar om, blir hela tiden starkare och starkare. Snart är det väl bara alla dessa ”hej hejs” och andra hejdukar från rumänien som sitter i gathörnen och säljer sina små ikoner, som ens vill vara kristna…

Men för all del, jag vet… Den kristna kyrkan ”ger ju så mycket till välgörenhet” som det så fint heter, och man kan ju vara med ”pour la muuusica” som vissa plägar säga. Just deras religion ska vara bättre än alla andra, säger de. Just deras folk ska vara bättre än alla andra – de är det nya frälset, guds utvalda. Och vi svenskar – vi ska bara betala, betala och betala..

Hur är det då med den välgörenheten ? Hur många procent av Kyrkans allt högre och högre inkomster omfattar den, rent statistiskt ? Det är inte ens 10 %, som går till diakoni och liknande verksamhet – i Sverige – och det är inte den svenska befolkningen, som får del av detta påstått goda. Nyss skulle en diakon i Örebro befria Pastor Helge Fossmo, fd ”Knutby Filadelfia” ur fängelset, där han sitter för anstiftan till mord. Och Pastor Fossmo skulle anställas av svenska kyrkan, joho, och börja syssla med just välgörenhet...

Tycker ni att det är konstigt att allt detta sticker vanligt folk i ögonen ?

Till och med enskilda präster ropar nu alltmer högljutt på reformer, och har genomfört protestaktioner vid Uppsala Domkyrka. Också själva ärkeskojarna i ärkestiftet eller ärke- någonting annat i samma stift borde nu fått upp ögonen på alltihop, för det är helt klart, att det här inte kan fortsätta längre.  Jag tycker synd om mina kristna vänner, det gör jag visst. De leds av en ärkebiskop som under minst tio samarbetade med en viss Alexander Radler, annars medlem i STASI. Och tiotusentals folkbokföringsuppgifter från ”Svenska” Kyrkan och uppgifter om vanliga svenskar hamnade i STASI:s arkiv, hur det nu kan komma sig.

Efter att det kom fram – på 1990-talet – gav den dåvarande Regeringen i Sverige ansvaret för Folkbokföringen till Skatteverket – av rena säkerhetsskäl, och inte till dessa underliga kristna – men Ärke- någonting – ja – vad är Antje Jackélen egentligen – ja – hon sitter förstås kvar. Och avhoppen från Kyrkan, ökar ständigt. Undrar just varför. Under tiden får vi svenskar betala, betala och betala..

”Svenska” Kyrkan lär ha mer än 3800 kyrkor, varav de flesta står helt tomma under större delen av året. Inte en enda av de här anläggningarna har öppnats för de hemlösa mfl, som samma kyrka säger sig värna så mycket om. För att återgå till statistiken, så skulle ju samma Kyrkas statistikkontor presentera en diger utredning, som förklarar varför dess stöd ibland vanliga svenskar ständigt minskar. Frikyrkorna minskar i medlemstal de med, liksom Katolikerna och andra samfund som inte hör hemma i det här landet – i alla fall så vitt man vet.

Enligt Kyrkan själv skulle dess statistikkontor ”i höst” publicera en stor rapport över orsakerna bakom dess ständiga nedgång, och kunna uppvisa korrelationskoefficienter för hur mycket av deras tillbakagång som bor på åldersfördelning, till exempel. Man har tidigare i pressen påstått, att ungefär 0,4 av den verkliga nedgången i medlemstal beror på just det faktum att fler unga än gamla är medlemmar, och att de gamla medlemmarna dör bort i jämn takt, medan inga nya tillkommer.  Även saker jag tagit upp om och om igen – i flera års tid – i denna blogg, som geografisk fördelning, födelsetal, befolkningens utveckling och sammansättning i Sverige, fördelningen mellan stora orter och små osv kan sägas vara faktorer i sammanhanget.

Märkligt nog – och det är ytterst märkligt – vill inget Universitet eller Högskola sysselsätta sig med att mäta sånt här. Inga kommersiella opinionsinstitut heller, visar det sig. SCB, Statistiska Centralbyrån, måste svara att det inte ingår i deras uppdrag, men för annat måste vi svenskar förstås betala, betala och betala... En av våra allra märkligaste myndigheter, SST, eller den ”Statliga nämnden till Trossamfund” – vars Generaldirektör som bekant råkade ut för en förskräcklig olycka – kontrollerar inte alls olika märkliga ”östkyrkors” medlemstal. Muslimska ungdomsförbund, Filadelfia, Livets Ord, Frälsningsarmén som inte gillar Homosexuella – ja alla får de miljon efter miljon, de behöver inte alls redovisa hur många medlemmar de påstår sig ha – för sådant kontrolleras inte. Och vi svenskar får betala, betala och betala…

Över en hel värld – samma trend. Framtiden tillhör Polyteisterna…

”Svenska” Kyrkan får alltså i uppdrag att själva utreda sig – mycket objektivt, som vi alla förstår – medan vi alla fortfarande får betala, betala och betala för alltsammans..

Det hela är fullständigt absurt, och inte objektivt alls – det är som att fråga Donald Trump och hans närmaste män om det förekom något Valfusk under den Republikanska Kampanjen,  och sen be Vladimir Putin vidimera per presskonferens, och säga att han inte alls var inblandad, för han tjänade inte på det hela. Naturligtvis måste vi ge honom rätt.

Eller – som att fråga Al Capone hur mycket sprit det smugglades in i tjugotalets Chicago, och be honom presenta oss med diagram…

”Well, you know folks ! It’s Chinatown…Chinatown…”

Sista gången någon alls försökte – det finns visst fortfarande sjupoängskurser i kvantitativ sociologi vid Stockholms Universitet, och andra lärosäten om nu någon känner sig hugad – har jag hört – var visst 2012, i Uppsala – men den uppsatsen av tyvärr inte så mycket, som man kunde hoppas – och lyckades inte helt mäta alla ingående faktorer, trots en mycket hög ansats och en gediget vetenskaplig kvalitet, utan onödiga vinklingar.

Under tiden pågår ”medlemsvärvandet” fortfarande, med mycket smutsiga, närmast medeltida metoder.

Inte ens samhällets minsta och svaga medborgare lämnas ifred av de kristna. De som säger ”Jamen barnen kan ju gå ur, så fort de uppnått myndig ålderhar inte alls förstått, vad det hela handlar om, etiskt och moraliskt sett. De resonerar ungefär som Mr Capone, eller skotten som gav sin tre årige son en rakapparat, med motiveringen att ”jamen då kan jag ju själv ha den så länge”

Föräldrar får betala, betala och betala. Till och med deras barn, som inte kan få välja själv, tvingas att betala, betala och betala genom föräldrarna. Skall religion alls få kosta pengar, förresten ? Visst, bröllop och begravningar kostar pengar, det medges, ifall man nu alls vill arrangera just dessa och andra tillställningar kyrkligt, men är det ens rimligt att betala mer och mer för vad man garanterat i-n-t-e vill ha, jag bara frågar ?

HEDENDOMEN i Sverige är – liksom ÖVERALLT ANNARS – en FOLKLIG BEFRIELSERÖRELSE…

Waldau, Waldau… och dessa destruktiva sekter…

Det verkar som om Svenska media nåtts av Hedniska Tankar. Jag själv tog upp fallet med Knutby-sekten, eller den märkliga filadelfia-församlingen i den oskyldiga lilla byn Knutby i Uppland för några dagar sedan. ”Svenska” Kyrkans representanter i form av en diakon försökte nyligen intrigera för att få Mördar-pastorn Helge Fossmo frigiven, men nu kommer flera avslöjanden och flera polisanmälningar emot dessa märkliga kristna fram. Själv har jag redan uppmanat er att ta avstånd ifrån alla sådana Kyrkor, inklusive den som på falska grunder kallar sig ”svensk” (41 % av svenskarna är inte med i den!) och mitt omdöme står fast. Jag ångrar inte vad jag skrivit i denna fråga.

Handen på hjärtat, skulle det kunna finnas sådana här kvinnor och sekter även i Hedniska sammanhang ? Hur är det med alla dessa sjuka ”Rådsgydjor”, Birkeliborkor, ”Lokes Brudar” etc etc ?

Aftonbladet, TV 4, Expressen med flera nyhetskanaler kan nu avslöja, hur Åsa Walldau, kvinnan som kallat sig själv för ”Kristi Brud” och i sin fanatism snöat in på någotslags katolsk Birgitta-mystik, blivit anmäld för att ha psykiskt och fysiskt misshandlat flera personer under lång tid. En annan pastor i Knutby-sekten har också blivit anmäld för sexuella övergrepp, sägs det.. Hur kunde det nu hända ?

Ärligt talat måste jag faktiskt säga, att jag inte är förvånad, eftersom sådant hänt eller i varje fall antytts i media även tidigare.

En anonym avhoppare vid namn ”Johan” berättar för tidningarna att han var så hjärntvättad, att han inte ens kunde inse vad som pågick förrän han lämnat sekten, och tog mod till sig för att göra en polisanmälan. Föräldrar har skilts från sina barn, och barn har indoktrinerats till blind lydnad. ”Johan” förklarar:

– Jag valde att gå till polisen för att jag en vecka efter att jag lämnat församlingen insåg att det pågått väldigt grova brottslingar gärningar. Det rörde sig om ett maktmissbruk, att man misshandlat människor, säger han.

– Jag skulle beskriva kulturen i församlingen och miljön där som att det första intrycket är att det ser trevligt ut. Det ser bra ut på ytan, men gräver man djupare så har det varit en väldigt etablerad hierarki och ett maktsystem, ett maktmissbruk där de högst uppsatta har slagit hårdast nedåt. Har man varit längst ner så har man råkat väldigt illa ut.

På vilket sätt då?

– Förtryck, mobbing, ekonomisk utpressning, utnyttjande av människor på olika sätt. Det är som du sa tidigare, att det har kommit fram sexuella övergrepp och misshandelsgärningar, säger ”Johan”.

Nu är min fråga om det här skulle kunna hända – eller har hänt – även inom andra religioner. Hur känner man egentligen igen en destruktiv sekt, och vad uppvisar alla dessa ”sektledare” för kännetecken ?

– ”Johan” pekar på en sak. Den politiska korrektheten. Trevligheten, helylle-köret, påståendena som nykomlingar lockas in med. Det finns förstås ingen sekt eller något politiskt parti idag som anser sig vara odemokratiskt, eller som rakt av erkänner att de är diktatoriskt styrda, totalitära organisationer… Nej, man ger förstås sken av att vara ”som en enda stor familj” och påstår att man är bara såå tolerant, icke-rasistisk, eller bög-vänliga till och med, eller något annat som verkar käckt och klädsamt…Men skrapar man på ytan, och lär man känna de verkliga ledar-gestalterna i dessa rörelser – kristna eller andra, så kommer andra drag fram…

”Ledarna” påstår ofta att de har ockulta förmågor, eller en alldeles speciell särställning, som de fått av ”Gud”. I Fallet Walldau / Knutby skedde det genom att en person påstod sig vara ”andligen gift med jesus kristus” och så vidare och i fallet ”forn sed” har vi sett hur vissa ”rådsgydjor” ansett sig vara ”lycantroper”, ”ulvhednar” osv – dvs ett slags varulvstro, där personerna tror sig vara försedda med svans – bokstavligen och på allvar – våra sinnessjukhus och psykakuter är ofta fyllda med den sortens människor, får vi väl konstatera… De flesta kristna är nu inte av den sorten – den forna Statskyrkans medlemmar säger inte att de anser sig vara ”frälsta” redan på förhand, och de anser sig heller inte sitta och tala med Jungfru Maria vid sitt frukostbord eller andra sakramentskade dumheter i den stilen, utan håller sig någorlunda inom verklighetens ramar och regler.  Inte heller anser de sig själva som ”saliga” per automatik, eftersom de anser att det skulle vara hädelse, vilket man ju får hålla med om..

De flesta hedningar anser sig inte ha någon särställning heller, och Asatron är exempelvis ingen frälsningslära – man kan inte vara säker på en plats i Valhall – för andra väljer, och tror man alls på en högre makt, så styr vi inte själva över den, logiskt sett. Just föraktet för kunskap och intellektuella är ett utmärkande drag för de destruktiva sekterna.  Luther till exempel hävdade att frälsning inte kommer plötsligt, utan är en process, som möjligen kan sägas inträffa först efter långa studier. Asatro är en skriftreligion och en kunskapsreligion den också, eftersom den bygger bland annat på Eddan. Sunt förnuft och rationalism har alltid ingått i det västerländska och nordiska tänkandet. ”Fornsederi” och Knutby-församlingar förkastar helt den traditionen.

När de tre Vice männen Ismet, Achmet och Jonathan äntligen kom till ”Himlen” eller Paradiset blev de allt förvånade..

Den demokratiska grunden och kontrollen utifrån – från samhällets sida – gentemot alla dessa destruktiva sekter är också svag – det är ett annat gemensamt tecken. Personerna tar ofta ledningen inte på grund av kunskap i ämnet, inte på grund av studier (Åsa Walldau har ingen riktig präst-examen och blev mycket riktigt ”petad” också från Knutby-församlingen) och inte på grund av att de gynnat sekten eller rörelsen genom sina handlingar, genom att vara föredömen eller annat sådant. Nej, istället har de tagit sig omöjliga och egenpåhittade titlar rakt ut i det blå – och de säger sig ofta ha groteskt upphaussade, förfalskade medlemstal bakom sig osv – trots att de kanske bara valts av 5-6 församlingsmedlemmar i ”den inre kretsen” som anses ”tillräckligt renläriga”

Ett annat gemensamt drag är ”känslotänk”, pladder, barnspråk, joller, – helt nyuppfunna termer och ritualer som man påstår ska vara ”forna” fast det i själva verket bara är ljug, hitte på, snack-i-backen utan någon förankring i någotslags lära eller tradition alls. I Åsa Walldaus fall består det i att hon suttit och jollrat och lallat om någotslags kristet ”Narnia” – kallat jesus för Dodjadid – ett slags löjligt barnspråk som inte ens finns i Bibeln – och vad beträffar de hedniska motsvarigheterna till sådant snack och nys har jag redan räknat upp tillräckligt många exempel… Vi har också Annika Larsson, textilarkeologen från Uppsala,, hon som hävdar att Vikingarna ”egentligen” var inspirerade av islam, osv osv.

Ibland ändrar sekt-ledarna i läran, lite som det faller sig…

Sekterna isolerar sig också alltmer från det övriga samhället genom groteska krav, exempelvis att kvinnor ska gå med påse över huvudet, för att inte fresta männen, eller något liknande – skygglappar för alla män vore kanske mer rationellt – och att ”fläskfri kost” måste erbjudas istället för vanlig ärtsoppa, sektmedlemmarnas barn kan inte ta emot blodtransfusioner, de föraktar fosterdiagnostik, eftersom de tror, att ”gud” bestämt att deras barn måste födas missbildade och förståndshandikappade (ärftliga sjukdomar är inget tecken på tolerans, men en belastning och ett lidande inte bara för individer, utan för hela samhällen) de kan inte flyga i flygplan, inte sova eller äta ihop med vanliga människor, normala lagar gäller inte dem, utan de måste ha sin sharia, osv osv.. Alla dessa mer och mer omöjliga, helt opraktiska och irrationella krav tillåter sektledarna att mer och mer ta makten över sina medlemmar, och det är också alla dessa sjuka regelrs upphov.

Utrensningar, falska anklagelser, brott emot inbillad ”värdegrund” (som aldrig förelegat i skriftlig form) eller SSU-metoder i någotslags ”Ny-Maoistisk” anda utmärker också destruktiva sekter, precis som offret ”Johan” berättar. Sektledaren utser en fiende – vanligen någon med mera verkliga kunskaper eller intellektuell spänst och förmåga än sektledaren, ”kristi brud” eller ”rådsgydjan” själv. Så börjar mobbningen, trakasserierna, förföljandet – och snart skapar man ett slags ”folkdomstol” som ska ”granska” eller utdöma straff för inbillade förseelser, ”synder” och olika påstådda ”brott” emot värdegrunden (som hålls hemlig, och aldrig avslöjas eller beskrivs i fattbara termer) med syfte att bryta ned, tysta och överrösta och bryta ned de individer, som ännu förmår stå emot… Personen ”Johan” som nämns i  Aftonbluddret, råkade ut för just detta – men ändrade sig – och gick till Polisen…

Det är ju alltid ett alternativ, förstås, men Domstolarna i detta land är redan överfulla, liksom dårhusen…

Själv anser jag att det bästa botemedlet emot destruktiva sekter är att leta fram kännetecken, som i så fall skulle utmärka en ”positiv sekt” eller rättare sagt en positiv, väl fungerande förening eller ett samfund, så där i största allmänhet. De kännetecknas bland annat av att:

  • ”Synder” eller brännmärkning av enskilda, skuldbeläggande, skamstraff osv uteblir
  • ”Samfundet” är inte allt. Individerna avskärmar sig inte med religion eller tro som krycka eller mur, men tar sitt samhällsansvar
  • Inga underliga specialregler i form av diet, livsföring, partifärg, krav på sexuell inställning osv finns (bögeri är heller inte offentligt påbjudet, lika lite som avhållsamhet)
  • Medlemmar agerar, arbetar, lever och umgås utanför religionens snäva ramar, i i ett öppet samhälle
  • Ingen ”hemlig” lagstiftning, dolda agendor, värdegrunder osv finns
  • Ledare är demokratiskt tillsatta, inte på 4-5 mandat eller på livstid, utan begränsad tid. De tjänstgör – men inte mer
  • Präster, religiösa funktionärer osv anses vara som folk är mest, och har ingen ”makt av Gud” eller ockult förmåga alls
  • Kunskaper och erfarenheter hos individer värdesätts, liksom verbal och intellektuell förmåga. ”Församlingen” uppmuntrar till kritiskt tänkande, och livslångt lärande

REFORMATION behövs ALLTID ! Mästaren från Wittenberg, lånade i själva verket TORS HAMMARE…

Anlagd brand emot Vikingagård – Vem ligger bakom ?

Nu har det hänt igen. Ännu en anläggning, som försöker levandegöra det Nordiska och svenska kulturarvet har utsatts för ett skändligt attentat. Media berättar följande:

Ett av vikingahusen har brunnit.
Ett av vikingahusen har brunnit.

Strax efter åtta på måndagskvällen fick polis och räddningstjänst ett larm om en pågående brand på Gunnes gård i Smedby, en rekonstruerad Vikingagård i Upplands Väsby. – Den kommer förmodligen att brinna upp men förhoppningsvis kan vi rädda de andra byggnaderna, säger Peter Tistam på Storstockholms räddningscentral.

Det visade sig dock snabbt, att Vakthavande Tistam hade gjort en felbedömning. Ett hus, förvaringsplats för hö och halm åt djuren, blev lågornas rov. Brandkår och Polis kunde snabbt komma till platsen, tack vare effektiva samordningsinsatser, och man har enligt lokaltidningen säkrat bevis för, att branden varit anlagd. Uppsåt synes förelägga – men vem kan det vara, som hatar svensk kultur och vårt kulturarv så mycket, att man måste förstöra vad alla andra byggt upp ?

– Vi antar att det är några ungdomar som gjort det här. Det är så synd, alla skolbarn i området kommer hit, och det som är så tråkigt är att ge sig på vårt gemensamma kulturarv, en plats som alla får komma till, säger Gun Bjurberg, museichef. Men det hela är inte några oskyldiga ”pojkstreck” från ”ensamkommande”. En hel rad fönsterrutor har också krossats i Gunnes Gårds kontorslokaler, som ligger på en helt annan plats. Detta tyder på planlagd verksamhet, och det är dessutom inte första gången attentat inträffar. Enligt lokaltidningen har det hänt minst två gånger tidigare, även om ingen kunde gripas då heller. Storholmens Vikingaby i Roslagen har också utsatts för liknande attentat förra året, uppenbarligen förövade av ”Sverigehatare” eller svenskfientliga krafter i vårt samhälle.

Detta Gudahov brändes ned av attentatsmän och ”hatare” för flera år sedan. Men Gudaras bilder lyckades de inte förstöra, och inuti det nya Gudahovet, restes NYA bilder….

Återigen lyckades Polisen inte gripa några misstänkta, även om man hittade teknisk bevisning och säkrade spår. Mönstret känns igen, och blir allt tydligare och tydligare. Detta kan helt klart röra sig om hatbrott, som är ideologiskt motiverade, även om det nu är Polisens uppgift att utreda den saken. Jag har själv tidigare upplevt hur mina personliga vänner utsatts för attentat, och hur de fått Gudahov och andra anläggningar, som de bekostat själva och som varit privategendom (vilket Gunnes Gård och Storholmen inte är, eftersom de förvaltas av allmänna stiftelser) nedbrända.

Man har gett sig på deras familjer, och dem själva, uppenbarligen med avsikt att skada även enskilda personer – men – ingen har kunnat gripas... Jag har berättat om dessa upprörande händelser under rubriken ”Gudahov” ovan – även om jag lovat, att inte exakt avslöja, var de hedniska Gudahoven i vårt land ännu ligger – enskilda fruktar ännu för sin säkerhet – men till detta kan jag nu lägga, att jag även själv besökt Gunnes Gård och firat Jul där i ett eller annat sammanhang, samt träffat de, som rått om och byggt upp stället.

Privata initiativ skapade detta, som andra sk ”Samfund” inte förmått sen 90-talet

Jag har varit präktigt arg, ja mycket arg igår, när det gällt alla dessa förövare, och alla dem, som förstört så mycket av våra fäders tro. De som hindrat och sinkat oss, lika väl som de likt de kristna mördar, härjar, bränner och förstör… Men jag förlitar mig på min goda sak. Jag förlitar mig på medlemmarna ur släktet Tistam, vars namn kommer av Tyr, rättvisans och stridens Gud, och alla de män, jag tjänstgjort tillsammans med i flera decennier.  I mitt hjärta vet jag att jag kan lita på dem.

Och som jag skrev igår, tror jag inte på vedergällning, men på lag och rätt. Lagen och rätten kan också begära handräckning, när så behövs, och enskilda medborgare kan också hjälpa till med bevakning, eller med att undanröja det som är olagligt, och som står på ofri grund – vilket jag skrev om igår.  Risken finns, att attentatsmännens och missdådarnas verk, slår tillbaka emot dem själva. Risken finns, att någon – för att citera den finske poeten Elmer Diktonius ord ”Lär dem läsa folkets lag, fast den ej står att läsa i bok”, fast jag och mina bröder i Särimner menar, att vi skall avhålla oss från sådana metoder. Monoteisterna och fanatikerna må vara sig lika, idag som igår. Vi har mött dem i Afghanistan och utomlands, lika mycket som i vårt eget land, men vi är nu en gång satta på jorden till att vara gudarnas redskap, deras händer, fötter och vapen. Vi kommer att värja och försvara det som är vårt, och det som blev oss givet. Vi gör VÅR bit – och så får andra göra sin…

 

Det stora DANAMORDET och andra av Monoteismens Makabra Massaker

Igår kunde vi fira minnet av det stora Danamordet, eller massakern på St Brice’s eller Sankt Bricci dag, som det också kallas. 13 November 1002 befallde nämligen Ethelred den orådige att alla Nordmän, Svenskar, Danskar och Norrmän och Islänningar om varandra, skulle dödas, både i Danelagen — sedan 200 år deras land – eller varhelst de påträffades. Massakern ledde så småningom till att Ethelred förlorade största delen av sitt Rike och att Sven Tveskägg och senare Knut den Store tog över regeringen i England istället – rättvist nog, får man nog säga.

Hur många som egentligen dog i det stora Danamordet vet man inte, men det rörde sig om tusentals, kanske tiotusentals fredliga människor. Enligt legenden gav sig Aethelred också på Sven Tveskäggs syster, vilket knappast kan ha förbättrat de dansk-engelska relationerna, men hur det var med den saken är osäkert, säger historikerna.

Hursomhelst hittade arkeologer redan år 2003 spår av massakern i Oxford. Under St Johns college – där också jag själv studerat – hittade man kropparna av minst 34 individer, som alla bör spår av stickmärken och hugg bakifrån emot halskotorna.

I en del fall dödade inte huggen genast, och de verkar också ha kommit snett uppifrån, vilket tyder på att detta är rena avrättningar. Personerna som dödades, hade tvingats att knäböja, och kunde inte värja sig – och därför har de bara skador på nacke och bakhuvud.  DNA analys skedde år 2012, och forskare sätter spåren i klart samband med händelserna under Ethelreads regeringstid, även om de kanske inte ägde rum under en enda dag. Men att en massaker skedde och att ett folkmord ägde rum, är oomtvistligt. Kropparna dumpades i ett dike utanför staden, och en del historiker har också hävdat, att även om Ethelreads folkmord inte kan ha drabbat alla Danelagens invånare, utan bara skedde i London, Oxford och utanför själva Danelagens gränser, så kan det ha drabbat tiotusentals individer i alla fall…

Spåren förskräcker…. Så fort någon börjar dyrka ”Allah” eller ”Gud” går det förr eller senare alltid såhär… och man försöker utrota de som inte tror på ”den ende guden

Monoteismen är sig ständigt lik, genom århundraden och årtusenden. Igår kanske det handlade om kristna kungars illdåd, eller om Nazismens fasor, men idag handlar det om islamsk extremism och kristen intolerans, antingen den nu kommer från Donald Trumps USA eller någon annanstans ifrån.

För några dagar sedan kunde jag själv läsa på sociala media om en händelse i Indien, där militanta islamister slagit till emot en fredlig hinduisk by, och bränt, mördat och skändat allt i sin väg – precis som på St Bricci dag, för flera hundra år sen. Förr var det Europa som härjades, men nu är det andra Världsdelar — men bakom allt ligger samma unkna Monoteism, och det är viktigt att förstå. Jag citerar, från indiska media:

Before the police intervened, the aggressors had set fire to at least 30 Hindu houses of the village. They also looted and vandalised a good number of houses in that village, according to local sources.

A rumour shaped and vented the anger of the Muslims in the neighbouring villages against the Hindu community.

The rumour was that one Titu Roy, originally from Thakurpara but currently living in Narayanganj, put up a Facebook post defaming Prophet Muhammad (pbuh) a few days ago.

The attack was carried out by a section among the 20,000-strong crowd, that was reportedly mustered out from six to seven neighbouring villages, including Paglapeer, Mominpur and Horialkuthi, after the Jumma prayers.

There was a melee of chases and counter chases between the law enforcers and the crowd. At one point, police fired tear gas shells and rubber bullets to control the situation.

Visst – man kanske blir upprörd över vad man läser på Facebook, och bestämmer sig för att ge svar på tal – det kan jag med, av och till.. Men att bränna någons hus, bara för det, eller mörda i religionens namn ? Är det rättfärdigt eller gudfruktigt, jag bara frågar ? Själv tror jag att det finns en högre rätt, någonstans, och att vi alla får svara inför den, tids nog.

Fredligt civilmotstånd – och att appellera till förnuftet – samtidigt som vi uttrycker vår avsky emot Monoteisterna – tycker jag också är en berättigad reaktion. Vi kan minnas St Bricci Dg, och alla som förlorade livet under den, lika mycket som vi känner medkänsla med förföljda Polyteister i dagens Indien…

Vad våldet må skapa, är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort” – Esaias Tégner, svensk biskop (författare till Fritjofs saga)

I längden tror jag nog, att det fredliga civilmotståndet och Gandhis väg, kan visa sig ett bra svar emot Monoteisternas totalitära övervåld. Men, det finns också andra vägar. Väpnad neutralitet, till exempel, eller att handla i självförsvar – vilket börjar bli alltmer aktuellt, också i vårt land.

Hur ska vi kunna ”Samexistera” med islam, eller alla dessa kristna ? Förr eller senare, gör de ju ändå såhär emot oss, som vi fått se gång på gång genom årtusenden…

Och hur gjorde de Asatroende, när de ställdes inför kristen övermakt ? Jomsvikinga Saga har en del svar, och kan berätta hur det gick till – kanske vad som står där gäller också de förfäder till oss, man hittat i Oxford och på andra ställen:

Man ville veta, om de verkligen voro så karska män, som ryktet sagt; men jomsvikingarna gåvo dem intet svar, såvitt man känner. Några av dem, som voro svårt sårade, löstes från repet, och trälarna snodde upp deras hår på käppar. Sedan leddes trenne fram för att halshuggas. Torkel lera högg huvudet av dem alla.— —

Därefter framfördes den fjärde svårt sargade mannen; och en käpp virades i hans hår. Torkel sporde, huru det syntes honom att dö.

— Det synes mig gott; mig går det, som det gått fader min — även jag skall dö, svarade han.

Torkel högg ned honom, och slöt han så sitt liv. Den femte mannen befriades därpå från repet. Torkel frågade honom, huru det kändes att dö.

— Ej hade jag vår jomsvikingalag i gott minne, genmälde han, ifall jag talade något rädslans ord, eller jag darrade för min död, ty varje människa skall en gång lämna livet.

Torkel högg av hans huvud. — — Den sjätte mannen leddes fram, och en käpp snoddes i hans hår.

— Hur finner du döden? sporde Torkel.
— Gott synes det mig att dö med ära, svarade han, men du skall för evigt få leva med skam.

Denne mans ord behagade icke Torkel. Han lät honom ej länge vänta på banehugget, ty själv ville han ej invänta flera ord av honom. Den sjunde vikingen lösgjordes ur repet. Torkel gav honom samma fråga som nyss de andra.

— Jag tycker mycket om döden, genmälde han, och den kommer mig nu mäkta lägligt. Jag vill nämligen, att du hugger huvudet av mig, så fort du förmår, ty vi jomsvikingar hava talat med varandra om, huruvida en man vet något till sig, när huvudet mycket hastigt slagits av honom. Här håller jag en täljkniv. Den skall jag räcka emot dig, om jag äger något medvetande; i annat fall skall den glida mig ur handen. Men sätt fart i hugget, så att det, vi ordat om, fördenskull må kunna utrönas. Hav nu till bevis det, som jag sagt!

Torkel högg så flinkt till mannen, att huvudet rök av bålen. Det är berättat, att kniven strax föll ur hans hand, såsom väntas kunde. Sedan fick den åttonde jomsvikingen framträda, och Torkel ställde till honom sin vanliga fråga.

— Härlig finner jag min död, sade han. — — Den elfte fången togs ifrån repet. Sedan han sagt sig med glädje möta sin död, tillade han:

— Jag önskar, att du giver mig rådrum att göra mitt tarv.

Denne viking var vän i anletet och reslig till växten. Om en stund stod han åter framför Torkel lera och yttrade:

— Som sant kan det dock sägas, att månget går på annat vis än man tänkt sig. Jag hade väntat mig komma i bädd hos Tora Skagesdotter, jarl Håkans husfru.
Jarlen utropade: — Dräp fort denne man! Han har länge haft ont i sinnet.

Torkel högg huvudet av honom. Därpå framfördes den tolfte. Han var en fulländat fager man, ung att se. Han hade ett stort hår, gult som silke, och lockarna föllo ned på hans axlar. Torkel gjorde honom sin vanliga fråga, och han sade sig vara vid gott mod.

— Min mest frejdade tid, fortfor han, har jag levat, och jag håller ej livet kärt, när sådana män som dessa här nyss lämnat det. Dock vill jag, att du gör mig den tjänsten att ej låta trälar leda mig till döden, utan en man, som ej är sämre karl än du — en slik är väl ej vansklig att här finna! Må han hålla fast om mitt hår och rycka huvudet från bålen, så att håret icke varder blodigt, ty jag har länge varit aktsam om det. Hugg huvudet av mig så raskt, du kan!

En av jarlens hirdmän fick i uppdrag att föra denne unge man till döden, och man menade sig ej behöva sno någon käpp i hans hår. Hirdmannen fattade tag i det, vecklade det om sina händer och höll honom så under hugget. Torkel svängde svärdet hårt i akt att giva ynglingen bane, men då denne hörde hugget vina, kastade han sig åt sidan och drog mannen, som höll i håret, in under svärdet, så att det tog hans båda armar av vid armbågsvecken. Den unge mannen sprang upp, riste på huvudet och brast ut i ett löje:

Till löje och nesa ska vi hålla våra fiender, oavsett vad skada de gör oss…

I samma stund togs den trettonde mannen från repet. Detta hade vecklat sig om hans fot, så att han dock var något fjättrad. Han var ung och ståtlig till växten, mycket fager och käck att se.

— Hur synes det dig att dö? sporde Torkel honom.
— Gott skulle det tyckas mig, svarade han, om jag blott haft mitt löfte fullgjort.
— Vad är ditt namn? frågade Erik.
— Mitt namn är Vagn, återtog han, och jag är son av Åke Palnatokesson på Fyn.
— Vad löfte har du givit, Vagn? sporde Erik.
— Det löftet gav jag, svarade han, att om jag komme till Norge, skulle jag vila när Ingeborg, dottern av Torkel lera, och det utan hans och alla hennes andra fränders vilja och råd, men Torkel själv skulle jag dräpa. Mycket misshagar det mig, ifall jag skall dö, innan jag fått detta uträttat.
— Jag skall ombestyra, att du aldrig det får, utbrast Torkel och sprang i våldsam fart inpå honom.

Han högg till med bägge händer. Vagn for undan i repet och snävade framstupa vid Torkels fötter, ty det var blodigt och halt ikring honom. Torkel högg fram över honom, och hugget tog i linan, bet den sönder, och Vagn vart lös. Torkel snubblade, då han högg miste, och föll; svärdet ven ur hans hand. Men Vagn låg ej länge, efter det han vart fri. Han for raskt upp och grep vapnet. Han lyfte det upp, svängde det med mycken styrka och högg Torkel lera tvärsöver axlarna. Han skar honom itu, och svärdet tog fäste i marken. Så lät Torkel lera sitt liv.

Nordiska Asa Samfundet genomför LYCKAD NAMNINSAMLING emot Påvestenen vid Gamla Uppsala

9 Juni 1989 hände något förfärligt, som aldrig bort tillåtas i ett demokratiskt och laglydigt land som Sverige. De kristna vandaliserade och skändade Gamla Uppsala, ett av vårt lands allra viktigaste fornminnen, som är viktigt inte bara för hedningar och Asatroende över hela Världen, utan borde anses som ett Världsarv enligt UNESCO:s skyddslagstiftning. Enda sedan dess har det stått en sk ”Påvesten” långt inne på statens mark, som förut förvaltades av Riksantikvarieämbetet, men numera sköts av Statens Fastighetsverk. Den anstötliga och förgripliga texten på stenen har för länge sedan avlägsnats av svenska patrioter, och tjänar inget som helst syfte, varken religiöst eller praktiskt – men man bryter fortfarande emot Kulturmiljölagen.

I lagtexten står klart och tydligt skrivet, att man inte får ändra eller rubba en fornlämning, och uppföra byggnader, anläggningar eller något annat på den utan Länsstyrelsens tillstånd ( §6,10 och 12 Kulturmiljölagen) Den som gör så kan bli föremål för böter eller sex månaders fängelse (§22). Ja, man får inte ens fälla träd eller bryta kvistar på Gamla Uppsala fornminnesområde enligt Länsstyrelsens skötselplan – som är juridiskt bindande – men ändå högg ”Svenska” Kyrkan brutalt ned gudalunden där för tre år sedan – och något tillstånd för några ”påvestenar” har aldrig någonsin återfunnits. Många – inte bara NAS – har skrivit till Riksantikvarien, Fastighetsverket, Länsstyrelsen och till och med Katolska Kyrkan och Uppsala Kommun – men ingen vet var tillståndet finns, vem som utfärdat det, när det utfärdats, och kan inte svara på några frågor.

Alltså är stenen olaglig, och måste avlägsnas.

”Svenska” Kyrkan tog bort månghundraåriga ekar vid Gamla Uppsala, som var helt friska inuti. Orsak: De utgjorde en vacker gudalund, som de kristna hatade…

Nordiska Asa Samfundet – som nu har över 730 medlemmar, enligt vad Hedniska Tankars källor har berättat – gör nu slag i saken.

Man har startat en namninsamling emot Påvestenen, som redan samlat över 570 underskrifter. Skriv på du också !

Även sajten Asatemplet och många andra Hedniska sajter i Sverige stöder namninsamlingen, som redan blivit mycket populär. Vi Hedningar – inte bara i Sverige utan över hela Världen – måste reagera, och skydda det svenska kulturarvet från kristna angrepp. Jag citerar, ur Nordiska Asa Samfundets öppna upprop på nätet:

Enligt Svensk Lag är det allas ansvar, att Sveriges kulturmiljö och våra allra viktigaste fornminnen bevaras i orört skick.

Det framgår klart av ”portalparagrafen” eller §1 i Kulturmiljölagen, och även i Lag 2013:548. Vad Svenska Kyrkan och Katolikerna har gjort, är alltså brottsligt, och bör bestraffas. Påvestenen står på Statlig mark, och inom ett Skyddat område. Inga katoliker eller kyrkor äger marken. Inte ens om den stod på Svenska Kyrkans mark skulle detta göra någon skillnad, även om det kanske gjorde den brottsliga handlingen mindre allvarlig.

De kristna i Sverige måste kunna lära sig värdesätta vårt hedniska kulturarv, och våra allra viktigaste kulturminnen av världsklass, utan att bryta emot lagarna i vårt land. Vi är trötta på hur de hela tiden diskriminerar oss, förföljer oss, skäller oss för rasister och i övrigt förstör och tar över de sista orörda platser, där vi Asatroende kan få utöva vår tro och vår religion utan inskränkningar, vilket borde vara en mänsklig rättighet, i alla fall så länge vi också följer lagen – vilket de kristna aldrig gjort och fortfarande inte gör.

Vi accepterar inte, att främmande religioner som inte utövats i Sverige på minst 400 år får förstöra eller tvångsmässigt sätta sin prägel på ett av vårt lands viktigaste och finaste kultplatser, en plats som borde tillhöra oss hedningar och Asatroende från hela världen. Vi reser inte runstenar i Peterskyrkan, till exempel, och inte heller muslimer eller judar vanhelgar och förstör Uppsala Högar med att bygga moskéer eller altaren just där. När nu Påvestenen inte används av de kristna, och dessutom är olaglig, är det naturligt att kräva, att den ska bort – en gång för alla !

Bild från ett Midsommarblot (av flera i Samfundets regi) år 2016. Längst till höger i bild skymtar stubben till en av de tio ekar, som ”Svenska” Kyrkan låtit hugga ned. Längst ut till vänster syns ett kristet altare, som inte hör hemma på platsen och INTE ska stå där. Kyrkan har en anläggning vid Gamla Uppsala redan, och de behöver inte stjäla och fördärva andra människors mark !

 

Den röda romben på kartan, visar Gudalunden, som höggs ned. Blå linje är gränsen för Kyrkans Markinnehav. Påvestenen står minst tjugo meter in på statens mark !

SÄG IFRÅN emot de kristna, katoliker och islamister. Acceptera ingen mer vandalisering av fornminnen, kulturarv, kultplatser och minnesmärken !

EN organisation. EN Asatro – ETT Kulturarv – för alla och envar… STÖD NORDISKA ASA SAMFUNDET…