Hur du hednar dem med bacon…

Som bekant är det ännu Ramadan, vilket Regeringen Löfvén och ”Svenska” Kyrkan säger skall vara en svensk tradition numera. Själv tror jag på hårdast möjliga civilmotstånd emot Monoteisterna, och så fort du stöter på en kristen eller en muslim, tycker jag gott att du som hedning kan hedna dem med bacon, vilket sannerligen inte är för mycket begärt.

Hednandet med bacon – eller kort sagt – Protester genom Särimner har gamla anor. Sedan urminnes tider är det allom bekant, att muslimer inte kan äta bacon, och katolikter får fortfarande inte äta fläskkött på fredagar. Utsätts då en muslim eller en katolik för den allra minsta, lilla lilla partikel av bacon – så är det klippt för deras del ! De kommer aldrig mer att minnas Bibelns eller Koranens ord, samt hednas ofelbart. Redan oset från bacon är vansinnigt effektivt, så häv du på ordentligt med dansk flaeskesteg och massor av bacon på utegrillen. Grilla gärna på balkongen, och se till att oset och röken sprider sig emot närmaste katolik eller muslim, som då genast blir hedning…

Ja – det er det danske smil !

 

1864 hände det sig i den gamla danska staden Husum med omnejd att bönder och vanligt folk protesterade emot den Preussiska och Österrikiska ockupationen. Dessa två imperialistiskt sinnade stater hade förklarat vårt nära grannland Danmark krig, och ockuperat delar av dess territorium. Folket hissade fortfarande den danska flaggan, men detta förbjöds, och ledarna kastades i hårt fängelse. Nu avlade man fram en särskild grisras, den sk ”Husumer Protest-Schwein” som mycket riktigt var vackert röd och vit, precis som Dannebrogen, och släppte lös grisarna på stadens gator. Den preussiska polisen stod fullkomligt maktlös emot de folkliga protesterna ! ”Det uppstod mycket förvirring, och de mest häpnadsväckande förväxlingar” som det stod i de Sydschleswigska tidningarna på den tiden – vem som förväxlades med vem framgår dock inte…

DEMONSTRATION av SÄRIMNERS MAKT – den hedniska återfödelsen…..

Samma metoder kan befolkningen i Växjö och andra svenska städer ta till idag, när de drabbas av böneutrop och tjutande, monoteistisk terror. I Särimner ser vi hedningar naturens återfödelse, livets stärkande krafter och planetens förmåga att hysa ständigt mer liv, och den principen firar vi genom att förtära vårt bacon, så gott som varje dag. Ett bra sätt är att smörja in dina händer med baconfett – det är välgörande också för hudens dagliga vård – och sedan hälsa varje muslim genom att gå fram och ta dem i hand – det är ju det hävdvunna, Nordiska och Asatrogna sättet att hälsa, som varje muslim inte tål. Särskilt om du är kvinna ska du använda den hälsningsmetoden, och insmord med baconfett begå den dagliga hälsningsritualen…

Undersökningar visar också, att det till mycket stora delar är muslimer, som ligger bakom de ökade gruppvåldtäkterna i landet. Som kvinna kan du skydda dig med en bit bacon, nedstoppad i trosorna – för sådant skyr ockupanterna – och så slår du tillbaka deras våldtäkts-jihad…

linda bacon, bacon överallt…

Börja med att fråga första bästa person utomhus, vid busshållplatsen, på tunnelbanan, framför snabbköpskassan, i bankomat-kön, ja överallt… ”Vet du om att en av de viktigaste belöningarna i VALHALL är Särimner själv, en galt så stor att ingen kan knäcka honom !” Svarar då din medmänniska ”javisst – jajamensan!” eller något dylikt kan du slå dig i backen på att vederbörande redan är en Asatrogen hedning, och då hjälper varken böner eller klagosånger...

Om inte, kan du gå över till steg nummer två, nämligen blind fanatism, och börja hoppa upp och ner och SKRIKA: ”Jomen Särimner lever, och han lever för evigt, ty han är det största svinet, ja sannerligen, sannerligen !” medan du inombords och ur ögonvrån lugnt och stilla observerar om ditt offer börjar övertygas. Om så är fallet, sätt honom eller henne genast på NAS mailinglista, och få honom eller henne (ett tredje gives inte – det finns INGA ”hens” utom på hönsgården !) att betala medlemsavgiften, och om inte detta tar skruv, övergår du utan vidare spisning till steg nummer tre, nämligen:

Påståendena om tron, och du ropar: ”Jamen du MÅSTE ha tro ! Allt är förlorat, om du inte tror, jag är verkligen ledsen för din skull om du SAKNAR TRO för endast SÄRIMNER lever evinnerligen, så det så !

Det ser ut om rosor, men ÄR bacon – överlämnas lämpligen till en muslimsk kvinna nära dig – innan solnedgången såklart…

Sedan övergår du till argumentation genom skrämsel-propaganda och utbrister: ”Nämen vet du vad som händer med dem som dristar sig att t-v-i-v-l-a på Särimner, som ÄR The Pork of Ages, yes box kula !” och berätta om vad som väntar i Nifelhel och Svartalfaheim, medan du stryker en krokodiltår ur ögonvrån och fortsätter med Gimmicken om alltings upphov och vrålar:

Så vem tror du var orsaken till allt det här, alltså livet, universum och allting – om det INTE var Särimner, vem kan det då ha varit” och om din motpart nu svarar med ”Det var ingen alls, bara kosmos grundläggande krafter”, eller ”Ussare kvantfysik !” eller något annat i den stilen så fortsätter du med Förvridning in i semantisk gymnastik och rent ordvrängeri och utbrister:

Jag måste ge dig rätt. Bara opersonliga krafter, men nu så har alla dessa krafter reinkarnerats i en jättestor gris, och dess namn är och förblir SÄRIMNER Särimner Särimner…”. Om din motpart – under över alla under – fortsätter vara obstinat, klämmer du i med Figurativ symbolism och andra små krokar och hojtar segervisst:  ”Ja, alla sofistikerade och intelligenta människor inser genast,a tt tillvaron är grisformad, liksom universum, och därför är Särimner den metafysiska symbolen för denna och alla andra hypotetiskt tänkbara verkligheter, från tidernas morgon till dess absoluta slut, och Särimner är mera som en jättelik dikt och ett epos, snarare än en exakt vetenskap, och om man förnekar Särimner, så hamnar man ofelbart i Nifelhel, och det väntar dig säkert också, ifall du inte inser att Särimners slutknorr är mycket skär och väldigt vacker, därför skall du tillbe honom om du vill vara någorlunda hipp...

Minns: om DU förnekar Särimner, hur vill du då att Herren FREJ skall kunna tro på D-I-G ??

”Låt oss hedna dem med Bacon !”

Medan man nu försöker sälja på oss svenskar att ”Ramadan” skulle vara en svensk tradition, och böneutropen börjar eka över Araby med 120 dBA – förorten till Växjö har nu förvandlats till en arab-by med ”Svenska” Kyrkans bistånd – så vill jag slå ett slag för verkliga svenska traditioner. Det är svenskt att äta bacon och ta sig en sup renat Brännvin då och då, till exempel – och det kommer jag göra före solnedgången, hela Ramadan ut..

Claris Majorum Exemplis” står det på det svenska Riddarhuset – och se – detta är uttytt: ”Följ den gamle majorens exempel och ta dig en klar”

Visste ni förresten att allt glycerin, som ingår i de flesta sprängämnen utom möjligen hemmagjorda ammoniumnitratblandningar, faktiskt är gjort på grisfett, liksom alla moderna vapenfett och vapenoljor, som också innehåller glycerin… En av alla dessa fanatiska Monoteister och islamister som kommer i beröring med dessa ämnen, kommer aldrig, aldrig någonsin till det muslimska paradiset; och det gäller förstås också alla besökare i en moské, ifall någon skulle ta sig till att linda lite bacon om dörrhandtaget, eller gnida in det med baconfetthela moskén skulle i så fall få specialsaneras, och ingen, absolut ingen skulle kunna bli salig under hela mellantiden, förutom att mycket dyra kostnader skulle kunna uppstå för Monoteisterna… Men såklart rekommenderar just jag ingenting sådant… Bacon och Särimner är vägen – så är det bara !

Kom genast över till SÄRIMNER – Om du bestämt dig för att bli riktigt fet !

Från landets skolor rapporteras nu hur elever som påverkats av Islam, kristendom och de galna ökenreligionerna svimmar av, mitt under pågående undervisning, och i takt med att de sk ”ensamkommande” som Regeringen Löfvén släppt in i landet blir allt fler och fler, sjunker både intelligenskvoten och studieresultaten i Sverige – vilket är Ramadans förtjänst… Alla kulturer är inte likvärdiga, och inte alla religioner heller, det vet vi redan – och frågan är väl hur dessa vanor alls ”berikar” oss…

Samtidigt med detta har en ny rörelse i kölvattnet på ”Me too” sett dagens ljus – och nu handlar det om alla de svenska kvinnor, som blivit gruppvåldtagna av ”Ramadan-firarna” i enlighet med deras kultur – Katerina Magazine kan berätta mycket mer för oss om detta.

Så – varför protesterar vi inte – och joinar SÄRIMNER från Valhall – Endast så får vi salighet och verklig visshet !

Ännu en KAMPSÅNG… Das Saerimner-Lied

Mitt eget Vanadisblot firas i år i stillhet, och under rätt trista omständigheter, men jag ger er ännu en kampsång att sjunga, eftersom det snart är första maj – en festdag som en dag tillhörde den verkliga arbetarklassen, och med det menar jag både tankens och handens arbetare. Melodin och texten är hämtad från Tyskland, men till er som är alldeles obildade, och inte förstår ens våra grannländers språk och inte kan någon historia, vill jag bara säga att Ernst Thälmann var en tysk arbetarledare, som protesterade emot Hitler och som dödades i ett av nazismens koncentrationsläger, på sin tid. Nu råder en helt annan historisk situation, men som förr kämpar vi emot en fiende som vill förkväva oss och som omfattar en totalitär filosofi, även om denna filosofi nu kommer i form av Imamer, ”Svenska” Kyrkan och Löfvéns samt Lööfs partigängare, ni vet de som vill utrota vad som finns kvar av det svenska folket….

Men – Motståndets estetik gäller – idag som alla dagar. Och vid slutet står Segern.

SAERIMNER – LIED (melodi: Ernst Thälmann-Lied)

Heimatland, reckt deine Glieder
Kühn und Gekrönt ist ja Frey
und im seinem Koben steht wieder
Saerimner, ganz wie er war..

Saerimners Haxen für alle
Walhallas unsterbliche Schwein !
Der ist ja niemals gefallen
Stimme und Faust der Nation !

Sohn Seiner Klasse !

 

Mast-Los gequält und gepeinigt
bleib er uns treu und hält stand
in seinem Namen, ge-einigt
kämpf um dein Leben, mein land !

Saerimners Haxen für alle
Walhallas unsterbliche Schwein !
Der ist ja niemals gefallen
Stimme und Faust der Nation !

Dass ihre Waffen zerbrechen,
Schirmen wir Brücke und Wehr;
Geben der Welt das Versprechen,
Standhaft zu bleiben, wie er.

Saerimners Haxen für alle
Walhallas unsterbliche Schwein !
Der ist ja niemals gefallen
Stimme und Faust der Nation !

Stimme und Faust der Nation ” – RÖD GRIS, Kamrater !

Grün unser Wälder und Auen
Bald ist der Land wieder Frei
Brechen den Feinden die Klauen,
Saerimner ist immer dabei !

Saerimners Haxen für alle
Walhallas unsterbliche Schwein !
Der ist ja niemals gefallen
Stimme und Faust der Nation !

TOTAL HETSFRONT genast NU !!

Om farfars ”Fyllehund”, Bukens Präster och ett Samtal i Sireköpinge

Min farfars gamla hem är under upprustning, läser jag i en av provinsens tidningar. Han dog redan på 1980-talet, och var Kyrkoherde i en liten Skånsk församling, men enligt min farmor, som kände honom bättre än någon annan, var han aldrig någonsin så kristen att det störde som hon uttryckte det. ”Farmor” på isländska heter faktiskt Edda, och kanske är det ett faktum ni observerat. Själv trodde hon varken på någon jesus, inte ens på Tor heller utan var en gammal hednisk kvinna av den typ som vi finner i Turid från en av kristninga-sagorna, alltså hon som trodde mest på den gud som gjort Solen, även om hon inte visste denna gudoms namn; men enligt henne borde det vara en god Gud, som gjort livet skönt att leva, ända till slutet.

Och som jag många gånger berättat för er, hittade man denna dikt av vår svenske Nobelpristagare Per Lagerkvist bland hennes efterlämnade papper och tillhörigheter, när hon själv var död:

En gång skall du vara en av dem
som levat för länge sedan.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna.
Så som myllan minns det multnade lövet,
och så som bergen minns vindarna.
Måtte din frid vara oändlig – såsom havet.

Någon kristendom finns det inte i detta, och ingen rädsla heller. Där finns bara Hedendomens lugna förtröstan och en stilla glädje, av den sort som möter efter ett väl utfört värv, och ett liv i arbete och vardag – som varat mycket länge.

 

xJFvcP0zEeC6H4zplDbLdoR1zdQ

Nu har en svensk hantverkarfamilj tagit över den gamla prästgården, och håller som bäst på att med hårt arbete åter sätta den i stånd, och inrätta den till ett fungerande hem igen. Det är på tiden att det sker, och jag är tacksam emot dessa ärliga och strävsamma människor – eftersom gården fått förfalla, och kanske skulle rivits annars. Min farfars andra hustru har fått sitta i ”orubbat bo” som det heter, ända till i år, 2016 – mer än 20 år efter min farfars död – för enligt gammal svensk sed ”konseverar man änkan” och låter henne sitta kvar i makens hus, så länge hon vill behålla det.

Nu är den andra hustrun – betydligt mer ”religiös” än min farfar någonsin var – härav ser vi faran, att gifta sig med en av sina egna församlingsmedlemmar – gammal hon med, och har fått flytta till slut. Gården har blivit alldeles förfallen, råttor har härjat den och min farfars ägodelar är inte längre vad de var . Det är bara en ytterst liten del av allt han ägde som mina släktingar söderut i landet har lyckats rädda, och föra vidare som arv. Och ändå var min farfar mycket kulturhistoriskt intresserad, och samlade skånska bildvävnader, möbler, tavlor, folkkonst, gamla bikupor, böcker – ja allt han kunde komma över. Den andra hustrun var också sådär 40 år yngre än honom själv – männen i min släkt har alltid varit mycket virila, även om vi knappast kan mäta oss med Sibbe från Vi, Vi-vårdaren från Väversunda, alltså han som avlade barn, när han var 90 år gammal enligt Rökstenens text – för så mycket karl, är nog ingen av oss som lever i dessa sena tider. Men, min farfar hann till 83 år i alla fall, och min farmor till mer än 90, vilket även det är en aktningsvärd ålder.

 

q4hhbEL4aDIB2y2vWJlO1NI0kHIFarfars gamla veranda och en vanvårdad trädgård

När jag själv var fem år gammal hade jag ett samtal med farfar i trakten av Sireköpinge, där han då bodde. Vi stod på ortens kyrkogård, en solskensdag under sommaren. Farfar frågade mig om jag själv ville bli präst när jag blivit vuxen – för trots att jag var barn, behandlade han mig alltid som en vuxen människa, och talade till mig, som man talar till en jämlike och nära släkting. ”Men jag tror ju inte på ”Gud”.. så hur skulle det gå till ?” svarade jag själv lillgammalt, men sanningsenligt.

Åhå ja, min påg – storna dig lagom – för det behöver man inte” svarade farfar på god skånska. ”Men alla präster tror väl på Gud ändå ?” frågade jag genast, ty jag var rapp i tungan för min ålder. Då började min farfar plötsligt att skratta. ”Tror du att det är så enkelt ställt här i Världen ? Hur är det med Påven i Rom, till exempel – vet du verkligen vad han tror på ?

Nej det förstås… man kan inte veta, men jag tycker nog ändå att…”. Min farfar avbröt mig igen, och petade med sin käpp i gruset. ”Du har fel,” sade han stilla. ”Mer kommer du förstå, när du blir så gammal som jag. Till slut kommer du att inse, att alla religioner ändå menar och innehåller precis samma sak; och att vad präster av alla de sorter och slag kan göra, ändå är väldigt begränsat. De kan döpa, viga och begrava – javisst – och kanske ge någon ett ord på vägen, men mera än så, kan de oftast inte alls, vad än för slags tro de säger sig ha, tror sig kunna ha eller till sist verkligen har – och det där är inte samma sak, kom detta ihåg, så länge du någonsin lever !

Det mesta är ändå bara HANTVERK och ett gott FOTARBETE….

Under den sista tiden, när arvet skulle skiftas och de sista ägodelarna föras från gården; fick vi ”påhälsning” av sk ”EU-migranter” – ett av de larmande gäng, som nu ockuperat delar av vårt land, och upprättat bosättningar lite varstans – och med dem försvann också många dyrbarheter. Härav ser man, att det knappast lönar sig att spara eller samla, eller lämna rikedomar på hög. Det var knappast min farfars vana i övrigt, eftersom han aldrig var särskilt rik – materiellt sett, vill säga. Hávamál varnar oss i sin 40.e strof att inte tro för mycket på arv eller gods, och råder oss i flera andra strofer att ge varandra rika gåvor medan vi lever – vilket är betydligt nyttigare.

Féar síns,/er fengit hefr,/skylit maðr þörf þola;/oft sparir leiðum,/þats hefr ljúfum hugat/;margt gengr verr en varir.

”Godset ditt, som du har fått – ska du till värv nyttja. Ofta spar man åt led, vad som kunnat fägna åt ljuv – Och mycket går värre, än väntat…”

Ur min farfars samlingar har jag räddat ett gammalt laggat stop för öl, lite silver och på min bokhylla står också en rikt illustrerad bok med nära 300 sidor, som jag fick när jag fyllde 4 år. ”Människor under fest och vardag i 100 000 år” heter den, för fastän kristen, kunde min farfar tränga igenom kristendomens kompakta mörker och komma ut i en fri tankens rymd på andra sidan, där han kunde intressera sig för alla jordens kulturer och alla jordens folk, även om han för den sakens skull inte alls nog var dum nog att tro, att alla människor skulle ha ”lika värde” (det har de inte alls – de har i och för sig samma grundläggande rättigheter, men lika värda har de aldrig varit) och alla ”kulturer” har för den delen inte samma värde, de heller. ”Kulturen” hos IS i Irak har till exempel inte alls samma värde, globalt sett – som den i Sverige.

Detta visste min farfar mycket väl. I min ägo har jag också ett ex av de tyskättade professorerna Schück & Wartburgs litteraturhistoria, i vilken min farfar antecknat en hel del. Kapitlet om Bellman var han uppenbarligen mycket förtjust i, men när Wartburg i sista bandet yttrar sig positivt om nationalsocialismen, en ”ny” rörelse (detta skrevs 1920) har min farfar i kanten med svart bläck skrivit: ”Nej ! Den är alltigenom ond, och den kommer dra hela vår Världsdel i fördärvet…”  Just så blev det också, som vi vet. Under 1930-talet var min farfar verksam i Röda Korset, och under krigsåren hade skånska präster och kyrkoherdar ordnat en hemlig ”livlina” över sundet – min farfar mötte också en polis från Helsingborg vid namn Göte Friberg, i egenskap av Fribergs själasörjare – om det mötet och mycket annat, berättade senare min farmor – men någon ”hjälte” var nog min farfar minst av allt, åtminstone inte i sin hustrus ögon.

Bland de bruksföremål och allmoge-konst han samlade fanns också den här ”Fyllhunden” som kom från Danmark, och ska ha varit et gåva från någon dansk. Kanhända en motståndsman, kanhända en vanlig bekant. Nu står den på min fasters bord i Ängelholm, och där lär den stanna.

DSCF0003

Ursprungligen lär den ha varit fylld med Akvavit, ett utomordentligt starkt och skönt brännvin – av en sort som Jim Lyngvild fortfarande tillverkar – slik er det i Danmark – och frånsett en spricka i svansen, liknar den de ”Braendevinsgrisar” som ännu säljs på Nationalmuséet i Köpenhamn. Liberal, som min farfar alltid var, lät han aldrig sin roll som präst stiga honom åt huvudet, utan han drack sitt brännvin om söndagarna, precis som vem som helst. Ja, jag minns att han också hade ett exemplar av den Cartesiske Djävulen, eller fan själv – alltså själve fan ! i en flaska – enligt vad han kunnigt demonstrerade för mig när jag var barn. På medeltiden lurade kristna präster i enfaldigt folk att de verkligen kunde fånga demoner i flaskor, och med ett lätt tryck på flaskans kork kunde få dem att stiga eller sjunka – men som var och en begriper var det båg, illusioner, enkla trick....

418.crtDen Cartesiske djävulen är i själva verket en liten dykarklocka, eller rättare sagt en ihålig glasfigur. Lägger man den i en flaska med brännvin, och trycker på korken, ökar trycket i flaskan såklart, och mer vätska strömmar in i djävulsfiguren, som då sjunker. Släpper man korken, försvinner trycket, och djävulen flyter emot ytan igen. Min farfar liknade nog ganska mycket 1600- och 1700-talets svenska präster av Gustaf Hjortbergs typ, eftersom han också var något av en naturforskare..

Han samlade också en hel del verkligt udda föremål av typen Trollavina, till exempel, och visste hur man fångar getingar i klockformade skålar av glas med saft, eller gammaldags svagdricka i.  Vad en Trollavina är, vet inte dagens svenskar – men min farfar visste. För att göra detta magiska instrument behöver man besöka en kyrkogård, helst klockan tolv en nyårsnatt, och sedan samla upp fingerbenen eller tåbenen efter en känd skojare och tjuv – helst någon som slutat i galgen, även om sådana ben väl är ganska sällsynta nuförtiden, och sedan akta sig för den fruktansvärda Gravson eller Gloson, som just är mycket aktiv på skånska kyrkogårdar under sena Jul- och Nyårsnätter.

NRaUILB

Denna spöklika varelse är försedd med lysande ögon och sågklingor till borst, och den lever på obegravda lik eller vad den kan böka upp av ortens döda. Undgår man så detta monstrum, så kommer man hem med sitt dödmansben och kan sedan sätta igång att fläta en sentråd, som man fäster benet i. Så svingar man det över huvudet, så att det utsänder ett fruktansvärt visslande, vinande ljud – och detta är den magiska Trollavinan, som skrämmer bort vilka troll som helst, ger sin ägare kraft nog att hitta förborgade skatter och mycket mer. Min farfar fick för övrigt skåda Särimner i en dröm, och han blev – fastän kristen – vittne till Valhalls härlighet.  Och som ni hör, kunde han nog ett och annat under livstiden, som kristna präster under 1900-talet inte har velat befatta sig med.. Han var en son av sitt folk, och den förste i en lång rad av fria bönder, som alls fått studera på något universitet. Också den andra hustrun demonstrerade Trollavinan på en viss familjesammankomst, minns jag – och för egen del studerade jag mest hennes teknik – häxor finns det många i Luggude härad eller Ljotgodaland, och Ljotgode är inte annat än en präst, som förrättar blot eller offer…

Bland hans arvegods – som jag nu kommit över – fann jag också en hel rad kalendrar – som min farfars far ägt och som kommer från 1850-talet – närmast ”Bondepraktikor” med praktiska råd om hur man botar sjukdomar på hästar och annat sådant – samt en hel del ”ljusbilder” som man sa på 1920-talet –  från Svenska Fornminnesföreningen – (som fortfarande finns kvar – min farfar var mångårig medlem ) med bilder på Gotländska Bildstenar, Uppsala Högar, Runstenen från Rök och väl mera. Redan då höll farfar – fastän präst, och till namnet kristen – ”föredrag med ljusbilder” och sysslade med verklig folkbildning eller upplysningsverksamhet, och berättade hur Asatron verkligen varit – som en motvikt emot alla missuppfattningar, som kom att spridas på 1930-talet. Han erkände det aldrig, inte utåt – men innerst inne tror jag han hade ganska mycket sympati för Asarna, både för Tor men mest för Oden – den gud som gav oss kunskapen, och runorna…

250px-Sö_111,_Stenkvista_1916

En bild tagen av Edda-översättaren Erik Brate – som jag också hittade i min farfars samlingar..

Enligt min farmor – som ständigt upprepade att man inte ska vara ”Hällörad” eller vidskeplig och absolut inte ”rellischös” – för se ”rellischösa” människor var det värsta hon visste – en ”Hällörad” är en kristen, som ständigt ”häller” på huvudet eller oärligt håller det på sned, i en falskt insmickrande och sockersött sentimental attityd – så finns det tre olika slags präster här i världen. Så hade hennes egen mor och farmor lärt henne, och vad de hade lärt ut, visade också sig stämma förunderligt väl – och stämmer nog fortfarande – döm själva får ni se..

Den första sorten, som är vanligast – sa hon – är ”Bukaprästerna” eller ”Kalasa-präster” dvs den sorts präster som har ”buken till sin Gud, och Röven till sin speleman” och bland dem finner man kanske många av de nuvarande prästerna i Svenska Kyrkan, till exempelpåstådda rådsgydjor och självutnämnda godar av alla de slag – personer som på sin höjd duger till att förrätta bröllop och hålla skåltal på ett och annat gille, kanhända, men inte mer…

250px-Forn_Sed_Sverige_Tingsblot_2011_Rådsgydja_o_Rådsgode

De spökar ut sig själva i röda kåpor och allt, men är  ungefär som prästen ”Marrying Sam” i den gamla serien ”Knallhatten” – alltså han som tar betalt per bröllop, och som viger lite hipp som happbigami ger dubbel inkomst ! men ställa upp på en hederlig begravning, och predika så att folk inte bara förstår utan också får något ut av det – ja det kan ”Bukens präster” inte..

Den andra sorten är ”läse-prästerna” eller vad vi kan kalla ordets förkunnare, skrivkarlarna, de verkligt intellektuella prästerna – oberoende av vilken religion de nu företräder, för varje präst ska egentligen främst göra tre sakerförst se till att barn mottas någorlunda väl av den ätt som fött dem, sedan se till att folk blir relativt hederligt gifta, och till sist kommer i jorden på ett tillräckligt bra och värdigt sätt. Kan prästerna bara detta, och har de ordets makt och kan skriva en bra predikan, så räcker det. Till detta andra slags präster – sade min farmor – hörde också min farfar – men sen finns de verkligt bra, men ytterst sällsynta, de som man knappast träffar på i verkligheten…

Denna grupp – ”Riktia predikanter” eller vad vi kan kalla själasörjare eller förlossare har så stor makt över det skrivna och talade ordet, att de kan göra vad som helst. De ”frälser” inte bara människor till ett inbillat kristet himmelrike, men räddar dem ur högst konkreta helveten och svåra situationer, redan medan människorna finns här på jorden. Ett enda ord från dessa sanningens budbärare, kan rentav ändra en annan människas liv – och säger de ”stå upp och gå!” till sina församlingsmedlemmar, lyder dessa också. I Torekov, på 1800-talet, ska det till exempel ha funnits en präst så stark, att hans blotta ord kunde stilla stormar och oväder på havet, ja ända borta i Karibiens övärld, om man får tro ryktet, ungefär som i Gabriel Jönssons kända ballad ”Flickan från Backafall” och Torekov kommer av Tor – tro inte vad som står att läsa på Wikipedia..

600928

Ännu tidigare fanns i samma trakt en mytisk ”Sankt Arild” som levde i en tid, när prästerna ännu hade Hårdhandskar, och Vig-hammare. Ja, Sankt Arilds hammare var så tung, att bara han själv kunde svinga den, säger en historia från Kullabygden, men en gång var han tankspridd, och lade den utanför altaret och inte på det, som han brukade. Då blev hammaren hängande i tomma luften, och prästens handskar – som han inte var främmande för att ta i med, och slå de motsträviga i huvudet med om det behövdes – svävade i tomma luften också de, med en solstråle som klädstreck… Först när Sankt Arilds predikan var slut, föll hammare och handskar till golvet – och Hammare och Handskar av stål har som bekant också självaste Tor, styrkans odödlige Gud.

Det var kraft i prästerna eller Godarna förr, och bara den, som själv något lärt av sina fäder eller farfäder, lär duga till gode – men så skicklig som min farfar, blir jag nog aldrig…

CerebusPopeCommission

Sannerligen, Sannerligen säger jag eder – Den kan inte dyrka herren Frej, som inte redan känner Särimner ! Så är det… (och se, ty predikaren kommer !)

Elektronisk Slidrugtanne skapad i USA ! SÄRIMNER SER DIG – OCKSÅ NÄR DU SOVER !

Ifrån Dr Karl H Seigfried, och den mycket innehållsrika The Norse Mythology blog – som jag för övrigt rekommenderat flera gånger, och återigen rekommenderar – kom den 23:e denna månad en nyhet i form av en bild, som utgör en högteknologisk skapelse, kreerad av en viss Ptolemy Elrington, vars konstverk jag nu lånar. Detta är – säger den amerikanske professorn . en elektronisk version av Slidrugtanne, som av vissa identifieras som den andre av de två enorma galtar, som tillhör Frej. Den förste är Gullinborsti, och tillsammans är de bara två av den högst talrika flock, som leds av Särimner själv, och som även omfattar Hildisvin, eller Strids-svinet, som är Frejas egen galt, omnämnd i Hyndluljöd, medan däremot Särimner står nämnd i Oegirsdrikka eller Lokasenna.

Gullinborsti och Slidrugtanni nämns däremot bara i Den poetiska Eddan, dvs i Skaldskaparmál eller Gylfaginning, och enligt Sturlasson är de synonymer.

12241779_1231756996853966_7960998021334954242_n

Själv tänker jag av en ren händelse – vid åsynen av denna hyllning till den sanna Asatron faktiskt på Judas Priests kända text från Lp:n ”Screaming for Vengeance” (1982)

”I’m up here in Space
I’m looking down on you
My lasers trace
everything you do…

You think you all got private lives
Think nothing of the kind !
There is no escape
cause I’m watching all the time

I’m made of metal
My circuits gleam
I am perpetual
I keep the country clean

Sålunda säger Särimner – Sanningen förvisso jag sagt – Frej nåde den, som inte på minnet allt detta har lagt !

10891540_761208070626825_5947041192994284062_n59323959

 

 

Dagens fall av ”Fnittra med Finkelsteins…”

Nu ger sig även den på alla vis förträfflige samhällsmedborgaren Simon Sorgenfrei vid Södertörns Bögskola in i debatten om den stolliga textilkonservatorn Annika Larssons försök att islamisera den svenska arkeologin, och med ytterst svag och tveksam vetenskaplig grund skapa ett slags PK-garanti för den islamisering av hela Sverige som pågår idag…. Hoppsan – jag menar Högskola, Södertörns Högskola skall det förstås vara, detta lärosäte med tonvikt på just säte – men jag kanske digresserar, för…

Att vikingar klädde sina döda i dessa vackra kläder säger nog något om just vikingatida gravskick, snarare än om muslimska. Gravgåvor är inte vanligt förekommande i muslimsk kultur, utan snarare begravs döda muslimer enkelt insvepta i ett tygstycke. Att sådana traditioner skulle vara inspirerade av Koranens paradisskildringar är en vågad och svårprövad hypotes. Mer sannolikt är att de begravde sina döda i de vackraste kläder och med de vackraste föremålen de ägde, i enlighet med inhemska gravskick. Vi vet heller inte om ägarna av dessa broderade tyger visste att dessa mönster kunde tydas som arabisk skrift. En enklare tolkning är att de helt enkelt tyckte de var estetiskt tilltalande.
En ytterligare reflektion man kan göra är hur vikingar gång på gång lockar till nytolkning och får fungera som projektionsytor för samtida värderingar och förhoppningar. Från det nationalromantiska artonhundratalets tappra krigare, över 1900-talets international businessmen, till det tidiga 2000-talets mångkulturella resenärer.

Just det. Vikingarnas kultur var inte en ”mångkultur” utan en Nordisk kultur. Vad Annika Larsson – som verkligen borde ha hållit sig till textilkonserveringen, ett ämne hon behärskar – inte uppmärksammat, är att källa efter källa konkret motsäger hennes teorier, som bara baseras på en eländig bandstump av vävt brickband, dessutom med den förmodade texten placerad spegelvänt och bakfram… Hur många Vikingar kunde egentligen läsa arabiska, och varför skulle de sätta ut bakvända textrader, om de alls kunde läsa ? Är det inte just som hedervärde Herr Sorgenfrei säger, att här inte alls finns några ”bevis” ?

MÖTE I HYPOTESDJUNGELN: ”Herr Doktor Finkelstein I presume ? – Ich bin der Onkel Kånkel !
Igår citerade jag Ibn Fadhlan, en av islams mest kända krönikörer från 800-talet, och Herr Sorgenfrei vet också att citera andra källor, som mycket utförligt bevisar raka motsatsen till vad Annika Larsson felaktigt påstår. Vikingarna omfattade inte alls islam, utan förde mycket aktivt krig emot just den religionen, på samma sätt som de bekämpade kristendomen. Sorgenfrei citerar det kända exemplet med Berd´aa i Norra Iran, en stad som intogs av just Vikingar, och nämner hur Gilamkusten upprepade gånger ansattes hårt av Vikingar – Gilamkusten är samma kust som Irans norra kust emot Kaspiska Havet, och därtill kan vi lägga alla 40 källorna i Harris Birkelands Kända Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder (1954).
Samtliga arabiska författare i den boken – krönikörer från 700-talet till 1200-tal, med geografer som Al-idrisi och även poeter som Al-Ghazal i spetsen nämner att Vikingarna hela tiden avvek från islam, och ivrigt bekämpade den. Även långt senare har detta varit känt bland arabiska historiker, och islamisterna har själva erkänt faktum – våra förfäder ville aldrig underkasta sig dem. 
Den safavidiske 1600-talskrönikören Amin Razi berättar exempelvis att vikingarna var så förtjusta i grisen att till och med ”de som konverterat till islam åt fläsk.”
– Simon Sorgen Frei, svensk religionshistoriker.
På samma sätt berättar förresten 900-tals munken Rimbert i Ansgar-krönikan, att de få personer Ansgar ens lyckades omvända gick tillbaka till att äta fläsk och dricka öl nästa Jul, och genast avsvor sig all kristendom, så snart de var för sig själva. Ifall det ens fanns några islamska konvertiter, bör även de rätt snart ha avfallit de också, för Julskinkan och Särimner vill än idag ingen äkta svensk avstå ifrån !
AVSLÖJAD ! SLUT PÅ UNDERKASTELSEN OCH PK-TUGGET….
Den eländiga utställning man nu satt igång i Enköping av alla platser – Sveriges mest Enahanda stad – kommer pågå lite till, men om den och andra PK-falsarier får så mycket framgång, återstår att se. Man kan jämföra med den ring, som arkeologen Linda Wåhlander hittade förra året — den innehåller visserligen en ädelsten med en arabisk inskription, men ringen bars inte ens på ett finger, utan vid en kvinnas smyckeskedja som en av flera hängande ornament (alltså något man häktade upp kjolen med) och kvinnan var svenska genetiskt sett och bar inte alls några arabiska kläder.

Vi tänker att antagligen är det någon som tagit hem den till kvinnan — — Ringen är inte använd som fingerring utan har hängt från spännbucklor, två metalldosor som håller upp en hängselkjol i den vikingatida dräkten, säger Linda Wåhlander.

Var ringen är tillverkad är svårare att svara på, men forskarna gissar att den är gjord någonstans kring Kaspiska havet.

Det behöver inte vara en arabisk ring, det kan vara en person som varit en muslim någon annanstans, säger hon.

Ring, Ring Ding-a-ling ! En enstaka inskription, betyder INGENTING ! Särskilt inte när ringen inte bars som ring, utan ingick i ”små nära ting” som man håller upp sin underkjol med… Hur många ”troende muslimer” skulle använda sin guds namn på det försmädliga viset, tror ni ??

Observera att Linda Wåhlander, arkeolog av facket, uttrycker sig betydligt mindre tvärsäkert än textilkonservatorn, vars vilda hypoteser inte är vetenskap, utan just hypoteser. Linda Wåhlander är heller inte främmande för flera tolkningar, och avancerad hypotesprövning, utan att försöka koppla till dagspolitik– och som sagt – alla islamska kopplingar är helt obevisade – de som bar föremålen kunde sannolikt inte alls läsa arabisk skrift…

 

SE UPP – Även DU kan bli STÄLLD INFÖR SÄRIMNER – och då är det kokta FLÄSKET sannerligen stekt…