Först en ensam hedning, sedan Kvällstidningarna…

Kvällstidningen Excessenförlåt, jag menar naturligtvis Expressen tar nu upp exakt samma ämne som jag själv behandlade, så sent som igår. Vi har sett det förut, och nu ser vi det igen – detta är Särimners seger !

”Kulturministern MÅSTE sluta göda extremister” skriver skribenten Sofie Löwenmark på ledarplats, och hon fortsätter: Hur kommer det sig att Alice Bah Kuhnke inte har dragit i nödbromsen när tvivelaktiga föreningar gång på gång har fått miljonbidrag ? Också Erik Helmerson, Dagens Nyheters katolske chefredaktör, har reagerat, betonar Expressen.

Tyvärr är det bara ett i raden av haverier från Alice Bah Kuhnkes sida. Hon har en historia av att systematiskt dela ut pengar och delegera viktiga frågor till föreningar och personer som sår splittring och polariserar det svenska samhället. 

Under sin tid kort tid som generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor var hon ytterst ansvarig för att hundratusentals kronor delades ut till personer med kopplingar till extrema föreningar.

Som kulturminister har Bah Kuhnke fortsatt i samma stil. Hon har bland annat initierat kultursatsningen ”Äga rum” i en del bostadsområden med ”socialekonomiska utmaningar”. Bland de som fått vara med och dela på de 130 miljoner kronorna finns föreningarna Megafonen, Pantrarna och Rådet Av Enade kreoler.

Megafonen var med och uppviglade till kravallerna i Husby 2013. Rådet Av Enade Kreloer som trots miljoner i bidrag inte lyckades ”ta fram lokaler” ska nu i stället  ”skapa en mötesplats”. Och Pantrarna har på sitt Instagramkonto rentav hyllat en dödad IS-terrorist. ”Vila i frid. Vi kommer aldrig glömma dig, en sann krigarsjäl. Må du komma till paradiset InshAllah,” skrev man efter att en av föreningens grundare stupat i Syrien 2013.

Samtidigt som Alice Bah Kuhnke ansvarade för arbetet mot våldsbejakande extremism i regeringen initierade hon alltså projekt som gav pengar till grupper som hyllar jihadister. Det är rent häpnadsväckande.

– Expressen, 2018-02-11

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det är dags att avskaffa Miljöpartiet, och sparka ut det ur Riksdagen. Det är dags att göra slut på Stefan Löfvén och hans regering – via valurnan. Mer islam, kristendom och annan totalitär extremism kan inte tolereras inför vårt lands gränser, och vi svenskar måste återta kontrollen över de försvunna skattemiljonerna och hela kulturpolitiken. Så tycker Expressen i egenskap av en liberal kvällstidning, men det var av mig ni fick höra det först…

Särimner ser dig – också när du sover

Särimner hälsar HILD välkommen, ibland sina galtar och Suggor

Särimner står bi i stormen

Särimners hjärta känner dygden allenast

Särimner skyddar de vapenlösa

Särimner ser till att de högt uppsatta blir de långnästa – ty deras fall skall bliva stort !

Särimner talar sanning, äter järn och skiter kätting !

Särimners klövar trampar själva molnen – han är DIN galt överallt !

 

Landvaettablotet hålls på Island

I Sverige och övriga Norden firar vi Alvablotet i början på denna månad, men på Island firar Asatrufelagid – fortfarande Världens äldsta erkända samfund för Asatro som bildades redan på 1970-talet snart sitt årliga och stora Landvaettablot, som samtidigt avhålls på fyra platser på ön. Detta sker den 1 December, detta år som alla andra – och det har utlysts på sociala media.

De Isländska Asatroende samarbetar inte med någon, yttrar sig sällan över något och tar alldeles bestämt avstånd från vissa påstått Asatrogna grupper i USA, eller de som vill utnyttja Asatron för alltför extrema ändamål, som exempelvis ”forn sed” hemma i lilla Sverige. De har stor anledning att vara skeptiska emot omvärlden, och det har vi svenskar också. Inte alla som säger sig vara på vår sida och vill komma hit, är våra vänner. Särskilt inte dem som vill oss illa, och som likt kristna och muslimer vill sätta deras tro och deras herravälde över oss, trots att vi likt alla andra stater borde få styra oss själva. I islänningarnas fall, är det kärleken till det egna språket och kulturen, som hållit dem samman. Island har aldrig varit erövrat av något annat folk, aldrig koloniserat och genom minst tusen år har man kunnat behålla sin nationella och kulturella identitet, trots att man varit tvingad till att gå i union med andra Nordiska länder.

Det finns mycket gott, som är värt att minnas i detta.

Sagan berättar, att när Harald Blåtand med tvång och svärd börjat göra de stackars danerna kristna, ville han också lägga under sig hela Island, där fria Hedningar och fria män ännu bodde. Han förberedde en invasion, med syfte att ödelägga och förstöra hov och hargar, förgöra människor och skada landet. Ja, han sände också en kristen trollkarl dit upp i en vals skickelse, berättades det; och denne skulle under vattnet och i största hemlighet förbereda ön för den invasion och det folkmord, som erövrarna planerat…

Men vad fick folkförrädaren se ? Först kom han till Vopnafjörður, på Islands nordöstra kust, men där fanns en stor drake, som frustade gift och etter, och många små ormar de följde efter honom. Så fortsatte den eländige kristne till Eyjafjörður,på Nordkusten, men där kom en stor örn flygande, och många andra fåglar, som tätt följde örnen i flykten. Så kom spionen till  Breiðafjörður i väst, men det gick lika illa bär, för där kom en stor oxe rusande, och efter den många små landvättar, som också var fast beslutna att värja landet. Så till slut försökte den kristne på sydkusten också, och kom till Vikarskeid, men där stod en stor bergrese med stav i hand, och han jagade honom ur landet.

Än idag syns de fyra landvättarna därför i den fria republiken Islands vapen, och ön har sällan drabbats av några allvarliga invasioner, men i tider som dessa, finns det kanske anledning att blota för dess fortsatta kraft och välstånd…

SLUT UPP för det egna landet – STÅ UPP såsom SÄRIMNER !!

(IN HOC SIGNO VINCES !)

Detta med heraldiska djur – likt den vita älg i Jämtlands vapensköld – jag skrev om för några dagar sedan (kanhända är den också en Landvätte, fast vi inte insett det ännu) – eller bataljonssymboler – för sagan om de fyra djuren, kan mycket väl hänga samman med de fyra fjärdingarna, eller det dåtida Islands försvar, som också var organiserat i fjärdingar – skulle man kunna tala mycket om, men alltjämt finns det dem, som verkligen tror på Landvättar ellef Alfer på Island, och den tron lär ännu vara så stark, att när en isländsk byggentrepenör lejdes av amerikanerna till att asfaltera hela Keflavik-basen, berättas det – så såg entrepenören i en drömsyn hur en storvuxen kvinna i drömmen kom fram till honom, och bad om lov att få flytta sitt och de sina ur ett klippblock, som USAF hade tänkt spränga bort. Trots amerikanska protester inställdes sprängningen i två veckor, tills det ”landvättar och alfer hade haft sin flyttningsdag” som det lär stå skrivet i Landnamabok.

Jörmunur Ingi, berömd Allsherjargode i Asatrufelagid på sin tid, betonade att landvättarna verkligen synes bo i stenar, berg och ovanligt vackra platser, och vad Norra Island beträffar – särskilt i trakterna av Isaafjördur – kan vi särskilt erinra oss att det finns Landdiser, kvinnliga skyddsgudomligheter för det land som finns där, och att de en gång troddes vara starka kvinnor från mäktiga släkter, vars kärlek till det egna landet och de människor som senare bodde där var så stark, att de fortsatte att försvara landet också efter sin egen död.

Också om konung Olaf Geirstad-alf, den kung som begravdes i Gokstad-skeppet, berättades det, att han efter döden fortfarande vakade över sitt eget folk, skyddade och hjälpte dem.

Guden Frej, han som kallas Erik eller den evigt och ensamt mäktige, var härskare över Alfheim, det underjordsrike nära Midgård, där Landvättar och Alfer – det vill säga förfädernas andar, som fortfarande levde kvar på de platser där de levat – troddes bo. Och Alfheim var en grön, skön och inbjudande plats. Där skulle frid och frodefred råda, evinnerligen.

Tillhör DU det egna landets försvarare eller vänner – eller tillhör du den andra sidan ?

Nu är tron på landvättarna inte något unikt för just Norden, för den finns i många andra land och länder, runt hela vår Jord.  I Georgien talade man om Adgilis Deda, ”platsens moder” eller genius loci som det hette på latin, det skyddsväsen som ansågs råda över en särskilt vacker och behaglig plats. När kristendomen kom, förstördes denna Georgiska tradition, men den är ju egentligen inte konstigare än att vi svenskar trott också på Adils, den store ynglingakungen, han som sattes i samband också med disablotet i februari och diserna..

I Japan tror Shintos utövare ännu fast och fullt på Kami, den sortens gudar eller andar som kan finnas i ett berg, en sjö, en flod eller en särskilt utmärkande plats, ja till och med ett särskilt träd, som är värt att bevara och skydda. ”Den som skyddar sitt land, skyddar också mänskligheten” sade en Japansk Rikstränare i Kendo – hans namn var Akihiro Morioka och till yrket Japansk Polis från Tokyo till just mig en gång. Och Stig Dagerman, den store svenske poeten, uttryckte en gång denna fundamentala sanning såhär:

Jorden kan du inte göra om – stilla din häftiga själ – Endast en sak kan du göra – en annan människa väl…

Vad som är att göra väl, kan vi förstås ha olika åsikter om. Men den som skyddar sitt eget lands traditioner, kulturföremål, också själva landskapet, naturen och kulturen och människorna i det – de människor som ska vara där och som hör hemma där – är han inte också en ”markens rådare” som Landvättarna kallades förr..

Hávamál lär oss att minnet efter den som levat väl, aldrig någonsin kommer att dö. Kanske inte så konstigt då att de som försvarade det egna landet, troddes komma tillbaka som Landvättar, osynliga men ändå närvarande, fjärran men ändå medvetna om allt som sker. Starka, men ändå tysta; och med förnuftets vapen i sina knutna händer.

Vid slutet, står segern !

Dagens fall av ”Fnittra med Finkelsteins…”

Nu ger sig även den på alla vis förträfflige samhällsmedborgaren Simon Sorgenfrei vid Södertörns Bögskola in i debatten om den stolliga textilkonservatorn Annika Larssons försök att islamisera den svenska arkeologin, och med ytterst svag och tveksam vetenskaplig grund skapa ett slags PK-garanti för den islamisering av hela Sverige som pågår idag…. Hoppsan – jag menar Högskola, Södertörns Högskola skall det förstås vara, detta lärosäte med tonvikt på just säte – men jag kanske digresserar, för alltväl…

Att vikingar klädde sina döda i dessa vackra kläder säger nog något om just vikingatida gravskick, snarare än om muslimska. Gravgåvor är inte vanligt förekommande i muslimsk kultur, utan snarare begravs döda muslimer enkelt insvepta i ett tygstycke. Att sådana traditioner skulle vara inspirerade av Koranens paradisskildringar är en vågad och svårprövad hypotes. Mer sannolikt är att de begravde sina döda i de vackraste kläder och med de vackraste föremålen de ägde, i enlighet med inhemska gravskick. Vi vet heller inte om ägarna av dessa broderade tyger visste att dessa mönster kunde tydas som arabisk skrift. En enklare tolkning är att de helt enkelt tyckte de var estetiskt tilltalande.
En ytterligare reflektion man kan göra är hur vikingar gång på gång lockar till nytolkning och får fungera som projektionsytor för samtida värderingar och förhoppningar. Från det nationalromantiska artonhundratalets tappra krigare, över 1900-talets international businessmen, till det tidiga 2000-talets mångkulturella resenärer.

Just det. Vikingarnas kultur var inte en ”mångkultur” utan en Nordisk kultur. Vad Annika Larsson – som verkligen borde ha hållit sig till textilkonserveringen, ett ämne hon behärskar – inte uppmärksammat, är att källa efter källa konkret motsäger hennes teorier, som bara baseras på en eländig bandstump av vävt brickband, dessutom med den förmodade texten placerad spegelvänt och bakfram… Hur många Vikingar kunde egentligen läsa arabiska, och varför skulle de sätta ut bakvända textrader, om de alls kunde läsa ? Är det inte just som hedervärde Herr Sorgenfrei säger, att här inte alls finns några ”bevis” ?

MÖTE I HYPOTESDJUNGELN: ”Herr Doktor Finkelstein I presume ? – Ich bin der Onkel Kånkel !
Igår citerade jag Ibn Fadhlan, en av islams mest kända krönikörer från 800-talet, och Herr Sorgenfrei vet också att citera andra källor, som mycket utförligt bevisar raka motsatsen till vad Annika Larsson felaktigt påstår. Vikingarna omfattade inte alls islam, utan förde mycket aktivt krig emot just den religionen, på samma sätt som de bekämpade kristendomen. Sorgenfrei citerar det kända exemplet med Berd´aa i Norra Iran, en stad som intogs av just Vikingar, och nämner hur Gilamkusten upprepade gånger ansattes hårt av Vikingar – Gilamkusten är samma kust som Irans norra kust emot Kaspiska Havet, och därtill kan vi lägga alla 40 källorna i Harris Birkelands Kända Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder (1954).
Samtliga arabiska författare i den boken – krönikörer från 700-talet till 1200-tal, med geografer som Al-idrisi och även poeter som Al-Ghazal i spetsen nämner att Vikingarna hela tiden avvek från islam, och ivrigt bekämpade den. Även långt senare har detta varit känt bland arabiska historiker, och islamisterna har själva erkänt faktum – våra förfäder ville aldrig underkasta sig dem. 
Den safavidiske 1600-talskrönikören Amin Razi berättar exempelvis att vikingarna var så förtjusta i grisen att till och med ”de som konverterat till islam åt fläsk.”
– Simon Sorgen Frei, svensk religionshistoriker.
På samma sätt berättar förresten 900-tals munken Rimbert i Ansgar-krönikan, att de få personer Ansgar ens lyckades omvända gick tillbaka till att äta fläsk och dricka öl nästa Jul, och genast avsvor sig all kristendom, så snart de var för sig själva. Ifall det ens fanns några islamska konvertiter, bör även de rätt snart ha avfallit de också, för Julskinkan och Särimner vill än idag ingen äkta svensk avstå ifrån !
AVSLÖJAD ! SLUT PÅ UNDERKASTELSEN OCH PK-TUGGET….
Den eländiga utställning man nu satt igång i Enköping av alla platser – Sveriges mest Enahanda stad – kommer pågå lite till, men om den och andra PK-falsarier får så mycket framgång, återstår att se. Man kan jämföra med den ring, som arkeologen Linda Wåhlander hittade förra året — den innehåller visserligen en ädelsten med en arabisk inskription, men ringen bars inte ens på ett finger, utan vid en kvinnas smyckeskedja som en av flera hängande ornament (alltså något man häktade upp kjolen med) och kvinnan var svenska genetiskt sett och bar inte alls några arabiska kläder.

Vi tänker att antagligen är det någon som tagit hem den till kvinnan — — Ringen är inte använd som fingerring utan har hängt från spännbucklor, två metalldosor som håller upp en hängselkjol i den vikingatida dräkten, säger Linda Wåhlander.

Var ringen är tillverkad är svårare att svara på, men forskarna gissar att den är gjord någonstans kring Kaspiska havet.

Det behöver inte vara en arabisk ring, det kan vara en person som varit en muslim någon annanstans, säger hon.

Ring, Ring Ding-a-ling ! En enstaka inskription, betyder INGENTING ! Särskilt inte när ringen inte bars som ring, utan ingick i ”små nära ting” som man håller upp sin underkjol med… Hur många ”troende muslimer” skulle använda sin guds namn på det försmädliga viset, tror ni ??

Observera att Linda Wåhlander, arkeolog av facket, uttrycker sig betydligt mindre tvärsäkert än textilkonservatorn, vars vilda hypoteser inte är vetenskap, utan just hypoteser. Linda Wåhlander är heller inte främmande för flera tolkningar, och avancerad hypotesprövning, utan att försöka koppla till dagspolitik– och som sagt – alla islamska kopplingar är helt obevisade – de som bar föremålen kunde sannolikt inte alls läsa arabisk skrift…

 

SE UPP – Även DU kan bli STÄLLD INFÖR SÄRIMNER – och då är det kokta FLÄSKET sannerligen stekt…

Om farfars ”Fyllehund”, Bukens Präster och mycket annat…

Min farfars gamla hem är under upprustning, läser jag i en av provinsens tidningar. Han dog redan på 1980-talet, och var Kyrkoherde i en liten Skånsk församling, men enligt min farmor, som kände honom bättre än någon annan, var han aldrig någonsin så kristen att det störde som hon uttryckte det. ”Farmor” på isländska heter faktiskt Edda, och kanske är det ett faktum ni observerat. Själv trodde hon varken på någon jesus, inte ens på Tor heller utan var en gammal hednisk kvinna av den typ som vi finner i Turid från en av kristninga-sagorna, alltså hon som trodde mest på den gud som gjort Solen, även om hon inte visste denna gudoms namn; men enligt henne borde det vara en god Gud, som gjort livet skönt att leva, ända till slutet. Och som jag många gånger berättat för er, hittade man denna dikt av vår svenske Nobelpristagare Per Lagerkvist bland hennes efterlämnade papper och tillhörigheter, när hon själv var död:

En gång skall du vara en av dem
som levat för länge sedan.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna.
Så som myllan minns det multnade lövet,
och så som bergen minns vindarna.
Måtte din frid vara oändlig – såsom havet.

xJFvcP0zEeC6H4zplDbLdoR1zdQ

Nu har en svensk hantverkarfamilj tagit över den gamla prästgården, och håller som bäst på att med hårt arbete åter sätta den i stånd, och inrätta den till ett fungerande hem igen. Det är på tiden att det sker, och jag är tacksam emot dessa ärliga och strävsamma människor – eftersom gården fått förfalla, och kanske skulle rivits annars. Min farfars andra hustru har fått sitta i ”orubbat bo” som det heter, ända till i år, 2016 – mer än 20 år efter min farfars död – för enligt gammal svensk sed ”konseverar man änkan” och låter henne sitta kvar i makens hus, så länge hon vill behålla det.

Nu är den andra hustrun – svårartat kristen – och betydligt mer ”religiös” än min farfar någonsin var – härav ser vi faran, att gifta sig med en av sina egna församlingsmedlemmar – gammal hon med, och har fått flytta till slut. Gården har blivit alldeles förfallen, råttor har härjat den och min farfars ägodelar är inte längre vad de var . Det är bara en ytterst liten del av allt han ägde som mina släktingar söderut i landet har lyckats rädda, och föra vidare som arv. Och ändå var min farfar mycket kulturhistoriskt intresserad, och samlade skånska bildvävnader, möbler, tavlor, folkkonst, gamla bikupor, böcker – ja allt han kunde komma över. Den andra hustrun var också sådär 40 år yngre än honom själv – männen i min släkt har alltid varit mycket virila, även om vi knappast kan mäta oss med Sibbe från Vi, Vi-vårdaren från Väversunda, alltså han som avlade barn, när han var 90 år gammal enligt Rökstenens text – för så mycket karl, är nog ingen av oss som lever i dessa sena tider. Men, min farfar hann till 83 år i alla fall, och min farmor till mer än 90, vilket även det är en aktningsvärd ålder.

q4hhbEL4aDIB2y2vWJlO1NI0kHIFarfars gamla veranda och en vanvårdad trädgård

Under den sista tiden, när arvet skulle skiftas och de sista ägodelarna föras från gården; fick vi ”påhälsning” av sk ”EU-migranter” – ett av de larmande gäng, som nu ockuperat delar av vårt land, och upprättat bosättningar lite varstans – och med dem försvann också många dyrbarheter. Härav ser man, att det knappast lönar sig att spara eller samla, eller lämna rikedomar på hög. Det var knappast min farfars vana i övrigt, eftersom han aldrig var särskilt rik – materiellt sett, vill säga. Hávamál varnar oss i sin 40.e strof att inte tro för mycket på arv eller gods, och råder oss i flera andra strofer att ge varandra rika gåvor medan vi lever – vilket är betydligt nyttigare.

Féar síns,/er fengit hefr,/skylit maðr þörf þola;/oft sparir leiðum,/þats hefr ljúfum hugat/;margt gengr verr en varir.

”Godset ditt, som du har fått – ska du till värv nyttja. Ofta spar man åt led, vad som kunnat fägna åt ljuv – Och mycket går värre, än väntat…”

Ur min farfars samlingar har jag räddat ett gammalt laggat stop för öl, lite silver och på min bokhylla står också en rikt illustrerad bok med nära 300 sidor, som jag fick när jag fyllde 4 år. ”Människor under fest och vardag i 100 000 år” heter den, för fastän kristen, kunde min farfar tränga igenom kristendomens kompakta mörker och komma ut i en fri tankens rymd på andra sidan, där han kunde intressera sig för alla jordens kulturer och alla jordens folk, även om han för den sakens skull inte alls nog var dum nog att tro, att alla människor skulle ha ”lika värde” (det har de inte alls – de har i och för sig samma grundläggande rättigheter, men lika värda har de aldrig varit) och alla ”kulturer” har för den delen inte samma värde, de heller. 

Detta visste min farfar mycket väl. I min ägo har jag också ett ex av de tyskättade professorerna Schück & Wartburgs litteraturhistoria, i vilken min farfar antecknat en hel del. Kapitlet om Bellman var han uppenbarligen mycket förtjust i, men när Wartburg i sista bandet yttrar sig positivt om nationalsocialismen, en ”ny” rörelse (detta skrevs 1920) har min farfar i kanten med svart bläck skrivit: ”Nej ! Den är alltigenom ond, och den kommer dra hela vår Världsdel i fördärvet…”  Just så blev det också, som vi vet. Under 1930-talet var min farfar verksam i Röda Korset, och under krigsåren hade skånska präster och kyrkoherdar ordnat en hemlig ”livlina” över sundet – min farfar mötte också en polis från Helsingborg vid namn Göte Friberg, i egenskap av Fribergs själasörjare – om det mötet och mycket annat, berättade senare min farmor – men någon ”hjälte” var nog min farfar minst av allt, åtminstone inte i sin hustrus ögon.

Bland de bruksföremål och allmoge-konst han samlade fanns också den här ”Fyllhunden” som kom från Danmark, och ska ha varit et gåva från någon dansk. Kanhända en motståndsman, kanhända en vanlig bekant. Nu står den på min fasters bord i Ängelholm, och där lär den stanna.

DSCF0003

Ursprungligen lär den ha varit fylld med Akvavit, ett utomordentligt starkt och skönt brännvin – av en sort som Jim Lyngvild fortfarande tillverkar – slik er det i Danmark – och frånsett en spricka i svansen, liknar den de ”Braendevinsgrisar” som ännu säljs på Nationalmuséet i Köpenhamn. Liberal, som min farfar alltid var, lät han aldrig sin roll som präst stiga honom åt huvudet, utan han drack sitt brännvin om söndagarna, precis som vem som helst. Ja, jag minns att han också hade ett exemplar av den Cartesiske Djävulen, eller fan själv – alltså själve fan ! i en flaska – enligt vad han kunnigt demonstrerade för mig när jag var barn. På medeltiden lurade kristna präster i enfaldigt folk att de verkligen kunde fånga demoner i flaskor, och med ett lätt tryck på flaskans kork kunde få dem att stiga eller sjunka – men som var och en begriper var det båg, illusioner, enkla trick....

418.crtDen Cartesiske djävulen är i själva verket en liten dykarklocka, eller rättare sagt en ihålig glasfigur. Lägger man den i en flaska med brännvin, och trycker på korken, ökar trycket i flaskan såklart, och mer vätska strömmar in i djävulsfiguren, som då sjunker. Släpper man korken, försvinner trycket, och djävulen flyter emot ytan igen. Min farfar liknade nog ganska mycket 1600- och 1700-talets svenska präster av Gustaf Hjortbergs typ, eftersom han också var något av en naturforskare..

Han samlade också en hel del verkligt udda föremål av typen Trollavina, till exempel, och visste hur man fångar getingar i klockformade skålar av glas med saft, eller gammaldags svagdricka i.  Vad en Trollavina är, vet inte dagens svenskar – men min farfar visste. För att göra detta magiska instrument behöver man besöka en kyrkogård, helst klockan tolv en nyårsnatt, och sedan samla upp fingerbenen eller tåbenen efter en känd skojare och tjuv – helst någon som slutat i galgen, även om sådana ben väl är ganska sällsynta nuförtiden, och sedan akta sig för den fruktansvärda Gravson eller Gloson, som just är mycket aktiv på skånska kyrkogårdar under sena Jul- och Nyårsnätter.

NRaUILB

Denna spöklika varelse är försedd med lysande ögon och sågklingor till borst, och den lever på obegravda lik eller vad den kan böka upp av ortens döda. Undgår man så detta monstrum, så kommer man hem med sitt dödmansben och kan sedan sätta igång att fläta en sentråd, som man fäster benet i. Så svingar man det över huvudet, så att det utsänder ett fruktansvärt visslande, vinande ljud – och detta är den magiska Trollavinan, som skrämmer bort vilka troll som helst, ger sin ägare kraft nog att hitta förborgade skatter och mycket mer. Min farfar fick för övrigt skåda Särimner i en dröm, och han blev – fastän kristen – vittne till Valhalls härlighet.  Och som ni hör, kunde han nog ett och annat under livstiden, som kristna präster under 1900-talet inte har velat befatta sig med.. Han var en son av sitt folk, och den förste i en lång rad av fria bönder, som alls fått studera på något universitet. Också den andra hustrun demonstrerade Trollavinan på en viss familjesammankomst, minns jag – och för egen del studerade jag mest hennes teknik – häxor finns det många i Luggude härad eller Ljotgodaland, och Ljotgode är inte annat än en präst, som förrättar blot eller offer…

Bland hans arvegods – som jag nu kommit över – fann jag också en hel rad kalendrar – som min farfars far ägt och som kommer från 1850-talet – närmast ”Bondepraktikor” med praktiska råd om hur man botar sjukdomar på hästar och annat sådant – samt en hel del ”ljusbilder” som man sa på 1920-talet –  från Svenska Fornminnesföreningen – (som fortfarande finns kvar – min farfar var mångårig medlem ) med bilder på Gotländska Bildstenar, Uppsala Högar, Runstenen från Rök och väl mera. Redan då höll farfar – fastän präst, och till namnet kristen – ”föredrag med ljusbilder” och sysslade med verklig folkbildning eller upplysningsverksamhet, och berättade hur Asatron verkligen varit – som en motvikt emot alla missuppfattningar, som kom att spridas på 1930-talet. Han erkände det aldrig, inte utåt – men innerst inne tror jag han hade ganska mycket sympati för Asarna, både för Tor men mest för Oden – den gud som gav oss kunskapen, och runorna…

250px-Sö_111,_Stenkvista_1916

En bild tagen av Edda-översättaren Erik Brate – som jag också hittade i min farfars samlingar..

Enligt min farmor – som ständigt upprepade att man inte ska vara ”Hällörad” eller vidskeplig och absolut inte ”rellischös” – för se ”rellischösa” människor var det värsta hon visste – en ”Hällörad” är en kristen, som ständigt ”häller” på huvudet eller oärligt håller det på sned, i en falskt insmickrande och sockersött sentimental attityd – så finns det tre olika slags präster här i världen. Så hade hennes egen mor och farmor lärt henne, och vad de hade lärt ut, visade också sig stämma förunderligt väl – och stämmer nog fortfarande – döm själva får ni se..

Den första sorten, som är vanligast – sa hon – är ”Bukaprästerna” eller ”Kalasa-präster” dvs den sorts präster som har ”buken till sin Gud, och Röven till sin speleman” och bland dem finner man de nuvarande prästerna i Svenska Kyrkan, till exempel – de som bara är inriktade på att berika sig själva, eller ”fornsediska” påstådda rådsgydjor och självutnämnda godar av alla de slag – personer som på sin höjd duger till att förrätta bröllop och ett och annat gille, kanhända, men inte mer…

250px-Forn_Sed_Sverige_Tingsblot_2011_Rådsgydja_o_Rådsgode

Dessa blinda vrak gudar ut sig i röda kåpor och fan vet allt, och är ungefär som prästen ”Marrying Sam” i den gamla serien ”Knallhatten” – alltså han som tar betalt per bröllop, och som viger lite hipp som happbigami ger dubbel inkomst ! men ställa upp på en hederlig begravning, och predika så att folk inte bara förstår utan också får något ut av det – ja det kan ”Bukens präster” inte..

Den andra sorten är ”läse-prästerna” eller vad vi kan kalla ordets förkunnare, skrivkarlarna, de verkligt intellektuella prästerna – oberoende av vilken religion de nu företräder, för varje präst ska egentligen främst göra tre sakerförst se till att barn mottas någorlunda väl av den ätt som fött dem, sedan se till att folk blir relativt hederligt gifta, och till sist kommer i jorden på ett tillräckligt bra och värdigt sätt. Kan prästerna bara detta, och har de ordets makt och kan skriva en bra predikan, så räcker det. Till detta andra slags präster – sade min farmor . hörde också min farfar – men sen finns de verkligt bra, men ytterst sällsynta, de som man knappast träffar på i verkligheten…

Denna grupp – ”Riktia predikanter” eller vad vi kan kalla själasörjare eller förlossare har så stor makt över det skrivna och talade ordet, att de kan göra vad som helst. De ”frälser” inte bara människor till ett inbillat kristet himmelrike, men räddar dem ur högst konkreta helveten och svåra situationer, redan medan människorna finns här på jorden. Ett enda ord från dessa sanningens budbärare, kan rentav ändra en annan människas liv – och säger de ”stå upp och gå!” till sina församlingsmedlemmar, lyder dessa också. I Torekov, på 1800-talet, ska det till exempel ha funnits en präst så stark, att hans blotta ord kunde stilla stormar och oväder på havet, ja ända borta i Karibiens övärld, om man får tro ryktet, ungefär som i Gabriel Jönssons kända ballad ”Flickan från Backafall” och Torekov kommer av Tor – tro inte vad som står att läsa på Wikipedia..

600928

Ännu tidigare fanns i samma trakt en mytisk ”Sankt Arild” som levde i en tid, när prästerna ännu hade Hårdhandskar, och Vig-hammare. Ja, Sankt Arilds hammare var så tung, att bara han själv kunde svinga den, säger en historia från Kullabygden, men en gång var han tankspridd, och lade den utanför altaret och inte på det, som han brukade. Då blev hammaren hängande i tomma luften, och prästens handskar – som han inte var främmande för att ta i med, och slå de motsträviga i huvudet med om det behövdes – svävade i tomma luften också de, med en solstråle som klädstreck… Först när Arilds predikan var slut, föll hammare och handskar till golvet – och Hammare och Handskar av stål har som bekant också självaste Tor, styrkans odödlige Gud.

Det var kraft i prästerna eller Godarna förr, och bara den, som själv något lärt av sina fäder eller farfäder, lär duga till gode – men så skicklig som min farfar, blir jag nog aldrig…

CerebusPopeCommission

Sannerligen, Sannerligen säger jag eder – Den kan inte dyrka herren Frej, som inte redan känner Särimner ! Så är det…

Särimners Sändebud Säger Sannerligen Stora Sanningar

Nu ett litet budskap från vår frände i Särimner, The Atheist Pig™ borta i the US of A….

image1-1024x1024

Oden är Stormen och Vinden. Storm och vind existerar oberoende av om du tror på dem eller inte. Tor är Åskan och Regnet. Åska och regn frågar inte efter vad du tror eller tycker, och vad som står i Hávamál är bara goda råd, som du lämpligen kan följa för att det skall gå dig en smula bättre här i Världen, om du är smart nog vill säga, men det är också allt – det står inte att det är lagar, regler eller budord som du alls behöver följa, om du inte vill..

Och Freja ?

Freja är kärleken, och den existerar, oavsett om du bryr dig om den eller inte. Väljer du en naturlig religion, så kan du lika gärna välja Asatro, men ta mig tusan inte ”forn sed” för det är skillnad däremellan, sörru !

Sannerligen, Sannerligen säger jag eder – sålunda säger Särimner, och detta är sanning. Yeah Man !

freya-driving-her-cat-chariot-dani-kaulakis

Elektronisk Slidrugtanne skapad i USA ! SÄRIMNER SER DIG – OCKSÅ NÄR DU SOVER !

Ifrån Dr Karl H Seigfried, och den mycket innehållsrika The Norse Mythology blog – som jag för övrigt rekommenderat flera gånger, och återigen rekommenderar – kom den 23:e denna månad en nyhet i form av en bild, som utgör en högteknologisk skapelse, kreerad av en viss Ptolemy Elrington, vars konstverk jag nu lånar. Detta är – säger den amerikanske professorn . en elektronisk version av Slidrugtanne, som av vissa identifieras som den andre av de två enorma galtar, som tillhör Frej. Den förste är Gullinborsti, och tillsammans är de bara två av den högst talrika flock, som leds av Särimner själv, och som även omfattar Hildisvin, eller Strids-svinet, som är Frejas egen galt, omnämnd i Hyndluljöd, medan däremot Särimner står nämnd i Oegirsdrikka eller Lokasenna.

Gullinborsti och Slidrugtanni nämns däremot bara i Den poetiska Eddan, dvs i Skaldskaparmál eller Gylfaginning, och enligt Sturlasson är de synonymer.

12241779_1231756996853966_7960998021334954242_n

Själv tänker jag av en ren händelse – vid åsynen av denna hyllning till den sanna Asatron faktiskt på Judas Priests kända text från Lp:n ”Screaming for Vengeance” (1982)

”I’m up here in Space
I’m looking down on you
My lasers trace
everything you do…

You think you all got private lives
Think nothing of the kind !
There is no escape
cause I’m watching all the time

I’m made of metal
My circuits gleam
I am perpetual
I keep the country clean

Sålunda säger Särimner – Sanningen förvisso jag sagt – Frej nåde den, som inte på minnet allt detta har lagt !

10891540_761208070626825_5947041192994284062_n59323959

 

 

Från vår uppsökande verksamhet…

Plötsligt ringde det på dörren – och vi förnam – det var Särimners röst…

59323959

Tror ni inte på Särimner, kära läsare ? Då kan jag berätta för er, att nästa vecka kan det bli hembesök från Wothan’s Vittnen, ”Hookers for Freyja” och Trävaruhandlare för Tor... Det är nämligen just detta som menas med Polyteism… Bäst alltså att ni skärper er !