”Ukrajnaban Katonadal” – Vad svenska Media ALDRIG låter dig veta om Kriget i Ukraina…

Det är svårt att vara ödmjuk, då man vet att man är bäst. Långt före det att SVT:s grafikredaktion uppdaterade sig på dagliga data från Johns Hopkins-institutet under Covid-19 pandemin, rekommenderade jag – som ni väl alla minns – dem att ta del av data från den sajten. Sedermera blev den allmänt spridd. Och långt före det att DN:s, SvD:s och SVT:s grafikredaktioner använde data från amerikanska ISW – Institute for the Study of War om kriget i Ukraina, så var det JAG och ingen annan är JAG (av den kristne gudens synnerliga nåd och Hedniska Makters uppenbara bistånd utsedd till Överfurir Josef Porta) som tipsade dem om det. Jag var FÖRST helt enkelt…

Josef Porta, ex officio…

 

Jag har sagt det förut – och jag säger det igen. Hedniska Tankar LEDER – andra bara FÖLJER. Danska media har redan upptäckt den amerikanska twitter profeten ”Jomini of the West” (alla militärhistoriskt bildade personer vet vem Jomini var, men svenska journalister vet det inte – eftersom de inte ens har någon allmänbildning) och citerar honom ofta. Här i Sverige får vi ingenting veta om de verkligt kvalificerade sammanställningar som görs utomlands av läget i Ukraina. Den här underrättelserapporten – för det är så man måste se den – används inte av SVT, till exempel – som bara citerar en skäligen gaggig och numera för länge sedan pensionerad överstelöjtnant, som jag också haft en del att göra med, och dessutom inte gillar – rent personligen – av det skälet att han är en lögnare och bedragare, inte bara en lokalpolitiker i Danderyd.

Sagde Övlt däremot, har koll på källorna, och det har jag också. Därför har jag nu tänkt redovisa detta.

 

Klicka på lägesbilden ovan, så att du får upp den i stort format ! Svenska och Västerländska media har haft en egendomlig tendens att övervärdera Ukrainska insatser den senaste veckan, medan de genomgående underskattat och nedvärderat de ryska. Detta kan visa sig vara ett mycket farligt misstag, eftersom Ryssland visat sig kunna överraska många gånger förr. Hela det besinningslösa och folkrättsvidriga överfallet på det fredliga Ukraina är ett bra exempel på det – nästan alla media i väst lät sig vilseledas, liksom stora delar av befolkningarna – och ingen förutsåg vad som nu pågått i nästan tre veckor – utom experterna, såklart.

Vad som i själva verket hänt, är att republiken Ukraina nu förlorat 25 % av sitt territorium till lands. Det berättar aldrig svenska media, som istället förvrider sanningen emot ett ryskt nederlag och en ukrainsk seger – något man verkligen inte bör ta ut i förskott. Även om vi alla såklart har våra sympatier på den Ukrainska sidan (det har jag med) så får vi inte dra förhastade slutsatser om Rysslands beteende och krigsmål i detta läge. Ryssland har redan vunnit sitt mål att skapa en landkorridor fram till Luhansk och Donetsk, och så när som på den belägrade och hårt trängda staden Mariupol har detta lyckats. Den förväntade sjö-invasionen emot Odessa har inte kommit igång, trots att amerikanska bedömare ständigt papegojmässigt upprepat i flera veckor att den skulle komma inom 24-96 timmar – men så har som väl är inte skett.

Det krävs inte mycket strategisk kompetens för att förutse, att det borde vara ett ryskt krigsmål att slå ut och erövra Ukrainas sista öppna hamn, och därmed helt skära av landet från alla sjötransporter. Likaså är det en lätt genomskinlig slutsats att Ryssland måste erövra Charkiv, Sumi och Kiev – alla tre viktiga nyckelstäder vid Ukrainas nordgräns, som förutom huvudstaden också har avsevärda naturtillgångar. I söder och öster har Ryssland den uppenbara avsikten att tränga fram till Dnjepr, vilket till och med en rysk oppositionell som Boris Nemtsov lär ha avslöjat före sin död för många år sedan.

Nu gör man sig ofta lustig över de ryska försöken, och säger att de ebbat ut – och källor typ Financial Times säger att det skulle vara en hemlig fredsuppgörelse på gång mellan de ryska och ukrainska regeringarna. Man sprider ut rykten om att Ryssland skulle ha framhållit länder som Sverige och Österrike som goda exempel för Ukraina, och krävt att Ukraina skulle förbli neutralt, utanför NATO och utan några utländska militära styrkor överhuvudtaget, och påstår till och med, att President Zelensky redan skulle ha gått med på detta. Det återstår nog att se, ifall det verkligen är sant. Man påstår också, att Ryssland skulle kunna diktera för Ukraina att ukrainarna nästan måste halvera sin försvarsmakt, och i gengäld skulle Ryssland då genast vara villigt att lämna tillbaka alla områden som de erövrat, sedan detta krig började.

Inte heller det framstår som särskilt sannolikt. Det skulle vara högst svårt för Ukrainas president att i nuläget förklara för sin egen befolkning att de måste halvera sin armé, just när de blivit överfallna av Ryssland och lidit svåra civila förluster. Ukrainas befolkning har heller ingen större anledning att lita på den ryska arméns högst eventuella tillbakadragande, särskilt inte efter händelser som beskjutningen av ”säkra” civila konvojer, eller illdåden i Cherson och Mariupol.

Denne man vill kanske le, på inte mindre än 15 punkter…Han säger att ”allt går enligt plan” – och det beror ju helt på, vad han då har för planer..

Ryssland kan mycket väl ha räknat med mindre ambitiösa krigsmål från början, men inlett sin erövring med målet att bara utöva terror mot Ukraina, och sätta landet under stark press – och sedan ”spela läget” helt därifrån. Men titta noga på vad som händer för den Ukrainska armén längst österut, där den varit invecklad i strider mer än sju år nu – och ”inte har några särskilt formidabla försvarslinjer” enligt Amerikanerna. Klicka på bilden nedan !

Vid staden Severodonetsk har den ryska artilleribeskjutningen intensifierats, liksom mot Mariupol. Allra längst upp i nordöst kan Ukraina snabbt förlora en hel brigad, som kan bli inringad, och då riskerar hela fronten söderut emot Mariupol att rullas upp. Mariupol försvaras bland annat av den berömda Azov-bataljonen, som svensk press aldrig vill nämna vid dess rätta namn. Numera är den utökad till ett helt regemente, och den har en hela bataljonsstridsgrupp i Charkiv, samt en i Kiev – där Ukrainas nyuppsatta ”Främlingslegion” nu också finns insatt i de norra förorterna. Ukraina har sannolikt bara tagit emot högst 4000 utländska frivilliga, däribland högst ett hundratal svenskar – polacker och amerikaner är mycket mer manstarka. Samtidigt vet vi, att inte mindre än 16 000 muslimer och tjetjener, syrier med mera drägg och mänskligt avskum är på väg att med rysk hjälp sättas in i Ukraina – återigen i vad som förmodas vara ett rent terror-syfte.

Men – det viktiga är vad som kan hända om Mariupol faller – Ryssarna får då tillgång till sju stycken bataljonsstridsgrupper, som kan reorganisera och ånyo sättas in. I norr kan samma sak hända med fem ytterligare stridsgrupper i bataljons ram – och Ukraina får i så fall fly hals över huvud med sina återstående fyra brigader från öst. Samtliga av dem lär vara pansarskytteförband, men hur många fordon de har kvar och hur snabbt de kan röra sig är osäkert. Dessutom finns det flera ”kittlar” – ni minns kanske den tyska termen ”kesselschlacht” i norr, där Ukrainska förband är instängda och under belägring – detta får vi aldrig höra talas om i svenska media.

Inringningarna vid Charkiv och Sumy är typexempel på detta. Å andra sidan har amerikanska bedömare helt rätt i att Ukrainarna har varit mycket framgångsrika i sin fördröjningsstrid, och lyckats försena den ryska tidtabellen med flera veckor. Underhållsvägarna – som löper västerut emot Kiev på kartan ovan är utsträckta, och ryssarna blir hela tiden utsatta för eldöverfall, eller riskerar att förlora sina uh-baser. Men – återigen – faller Charkiv eller Sumi, så frigörs tiotals ryska bataljonsstridsgrupper, och kan solfjäderformigt rycka fram över den östra sidan av landet – vilket kan leda till en förlust och inringning av kanske en tredjedel av den ukrainska armén.

Man har påpekat att det ryska taktiska uppförandet är mycket dåligt, och svårförklarligt nog helt bundet till vägarna. Att framryckningen nu avbrutits, och att ryska styrkor inte gör några förnyade försök att anfalla, skall vi inte fästa för mycket avseende vid. Det kan hända, att detta avbrott skett på direkt order från Kreml, eller att det sker en gradvis återhämtning – hittills förekommer inga nämnvärda protester emot Putinregimen i Ryssland.

”Flitigt läsa gör dig mycket klok – DÄRFÖR: LÄS VARENDA BOK !!”

 

Observera nu vad som händer i Twitter-klippet ovan – förutsatt att det nu är äkta, och inte manipulerat. Det skjuts ett pansarskott från vänster i bild, men ryska pansarskyttefordon kör rakt ut på det öppna fältet – de gör inte motanfall in i den mycket glesa skogen, som de borde. Längre bak i kolonnen reagerar till slut en ensam stridsvagnsskytt alldeles rätt. Han ger eld emot de Ukrainska infanteristerna med sin stridsvagnskanon, men antagligen försent. Detta är närmast ett ”skolexempel” på hur eldöverfall stereotypt kan gå till – nästan som det vore hämtat från legendariska ”H Storm 3” eller Handbok Stormakten från det fjärran 1980-talet. Blir den ryska taktiken inte bättre än såhär, är det uppenbart att man förlorar.

Här är ett annat ”föregivet äkta” exempel. En ensam rysk stridsvagn (T-80 ??) övergår ett vattendrag, men råkar omedelbart in i ett minförsåt. Vi förstår nu, varför Ukrainas Regerig så enträget ber om svenska stridsvagnsminor – men här gäller som alltid, att kunna skilja på mina och dina – minor som läggs ut nu, kommer ligga kvar efter krigets slut.. Sånt här får du aldrig se på svt – som istället bara sänder ”civila snyftreportage”.

Självklart är lidandet i Ukraina med omnejd stort, men vad svenska journalister gör, är att som ”Putins nyttiga idioter” spela honom rakt i händerna – de framhäver hela tiden ”flyktingkatastrofen” och skapar därigenom ett falskt intryck av hur själva kriget går, eller hur det verkligen förs – eftersom de aldrig berättar om den faktiska, militära situationen.

Här är åter en bild av det faktiska militära läget, som det såg ut klockan 2300 igårkväll, 16 Mars 2022. En bild, som svenska media aldrig visar dig, utan helt förtiger. De ryska styrkorna – bland annat ett helt luftburet Regemente, har blivit tillbakaslagna tre gånger, när de försökt att övergå floden Irpin per broar. Ändå kan de – trots att deras främsta enheter i sydväst är isolerade (2 bataljonsstridsgrupper !) fortsätta sin framryckning söderut, och inringa Kiev. Om de sex bataljoner som finns öster om Kiev kan framrycka, är osäkert – de kan sannolikt ha brist på underhåll – men observera den stora ukrainska ”fickan” runt Nichny – något som nästan liknar den tyske general Hubes berömda ”ficka” under andra världskriget, 1943 vid Don – här var glesa tyska förband inringade, precis som de Ukrainska – och band som nu upp tre hela regementen – men i det tyska, historiska fallet lyckades enstaka tyska soldater nattetid smyga sig ur den ryska inringningen, fastän de fick lämna ifrån sig mängder av materiell – något liknande kan mycket väl hända snart i den öppna terrängen nordöst Kiev. Ryssarna har handlingsfrihet för minst ett stridsvagnsregemente (se Charkiv-bilden ovan) och med det kan de svepa ned söderut, antingen emot Kiev eller mot Charkiv, beroende på vad de vill uppnå. Slaget om Kiev är långtifrån över – och dessutom vet man, att ryssarna har dolda sabotage-förband inne bland den Ukrainska befolkningen, ungefär som vi har i Stockholms nordvästra förorter – fast där kallas de ju för ”grupperingar” och ”gäng”..

De amerikanska journalister, som blivit nedskjutna i eller nära Irpin, blev det därför att de råkade ut för tjetjensk milis, enligt vad envisa rykten förmäler. Muslimska frivilliga gillar inte journalister från väst, vad det nu kan bero på…

Studera slutligen denna karta över läget i söder, och ävenså Gammalsvenskby, vars 200 svenskspråkiga Regeringen Andersson gör ingenting ingenting ingenting alls för att rädda, hjälpa eller evakuera – trots att den mycket väl kunde ha gjort det. (klicka på kartan för att få upp en förstoring)

Den ryska offensiven har kört fast runt Mykolaiev, där stora förband ännu binds, medan Ukraina försvarar staden med minst tre bataljoner. Men i Cherson hittades igår en stor vapengömma, med bland annat svensktillverkad pansarförstöringsmtrl, efter vad ryska media vet att berätta. SVT Rapport visade igår 1930 bilder på denna mtrl, som man fått ifrån den ryska sidan, och helt okritiskt publicerade. Man sade också på svensk statstelevision, att dessa vapen nu skulle användas av ryssarna emot Ukraina – i vilket syfte detta sades av svenska journalister, kanske ni själva kan spekulera om – jag säger ingenting – men något syfte hade man säkerligen…

Vi förstår också, att det är framstöten emot Kryvyi Rih och vidare norrut som är det viktiga för Ryssland här – men samtidigt vill de nog inte utsträcka sina underhållslinjer för långt, när de bara har Cherson som sin enda större bas. Det kan vara så, att man med avsikt väntar med att köra norrut, trots att det finns enorma ”frontluckor” i de ukrainska linjerna. Kan Ryssland få in mer trupp och materiell via Kertj-sundet, vilket realistiskt sett kan ta några dagar, så kan denna front hastigt börja röra på sig. Om en sjöinvasion emot Odessa verkligen kommer, så finns det som vi ser ett helt regemente i Transdnjestr, och om man luftlandsätter fler förband mellan Mykolajev och Odessa, så ligger de Ukrainska försvararna illa till – men det bör nog bedömas så, att Ryssland avstår från att göra detta.

Svensk TV och svenska media resonerar fortfarande i blindo, och med stor inkompetens om vad som verkligen händer i Ukraina. Vi får bara se flyende civila på TV, i stort sett – och uppmanas alla att själva ta hand om ännu en ”flyktingkatastrof” eftersom våra myndigheters insatser visat sig totalt underhaltiga. Bland annat uppgav SVT Rapport idag i sin 1930 sändning att det saknas 150 000 av 160 000 omedelbart nödvändiga sängplatser.

Samtidigt är det med militära maktmedel och INGENTING ANNAT som kriget kommer att avgöras. Det har såväl Ryssland som Ukrainas hjältemodige President gjort klart för oss, och att tro något annat, är att tro på en illusion – eller en ”medialögn” och ”ett spel för gallerierna” som just nu kablas ut i alla våra media.

Krisen och kriget är fortfarande långtifrån över, och jag vill mana er alla till vaksamhet.

Nästan vad som helst kan fortfarande hända – och kom ihåg hur fel våra politiker i årtionden haft om hela den försvarspolitiska situationen.

Vi utbildar och mönstrar i år endast 19 000 en årsklass om över 20 000 svenska ungdomar. Av dem, får endast cirka 5800 vara med och lära sig, hur man försvarar sitt eget land. Det är ett ynkligt resultat, ett rent djävla ”fattigdomsbesvis” från Magadan Magda Andersson. Hela Ukraina skulle gapskratta åt oss, om de bara visste – och polackerna skulle svära och gråta.

Jag avslutar dagens ampra inlägg i en lite glättigare och måhända opassande ton, företrädd av den ungerska sångerskan Vali Rácz, på sin tid ett kiligt vax, av den sort som Josef Porta och väl även Josef Svejk en gång kan ha lyssnat till – via radio eller grammofon.

Glömskans frid över mitt enkla stoft, och kom ihåg att kriget fortfarande pågår.

Gewaltig ist, was in Osten Vorgeht

 

På den sjuttonde dagen…

Idag lär det vara 17 dagar sedan det orättfärdiga angreppskriget på Ukraina började. Jag fortsätter min rapportering, om så bara av historiska skäl, och för att dokumentera för framtida läsare vad som hände, och hur en vanlig svensk hedning reagerade på Världshändelserna – de händelser som ”Magadan Magda” och hennes Socialistregering inte gjorde något åt – eftersom den svenska Regeringen med sin inaktivitet och passivitet faktiskt håller på att svika ett Europeiskt broderland.

Ryssland skall så sent som igår kommit med nya hot och nya påverkanskampanjer emot Finland och Sverige. Man hotar oss med ”Vedergällningsåtgärder” ifall vi går med i NATO – vilket såväl Polen, Norge, Danmark och de Baltiska staterna redan gjort. Vår skånska Utrikesminister Ann Linde tar för en gångs skull bladet från munnen, och förklarar att vi ”betackar oss för den typen av uttalanden” samtidigt som den ryssvänliga ”Magadan Magda” påstått att en anslutning ”ytterligare skulle destabilisera läget i Europa” och helt uppenbart vill vika ned sig inför de ryska kraven.

Ryssland har också hotat USA, Polen och alla omgivande länder genom att säga att alla transporter av krigsmateriel till Ukraina kommer att ses som ”legitima mål” vilket kan innebära att man tänker attackera transporter också på Polens eller andra länders territorium. Vi kanske ogärna skall spekulera, men då Sveriges Polis så sent som för två dagar sedan skulle skicka materiell till Ukraina – Kom då den transporten fram, eller kommer den att attackeras ? I så fall skulle det kunna betyda krig mellan Ryssland och Sverige. Sverige har redan skickat militärt stöd till Ukraina, som alla vet – och vi borde skicka än mer – våra Nordiska broderländer har redan gjort det. Jag citerar:

Även Norge och Finland väljer nu att skicka krigsmateriel till Ukraina, rapporterar norska och finska medier. För Norges del handlar det om 2 000 pansarskott av typen M72, uppger regeringen enligt Dagbladet. — — Finland skickar 2 500 stormgevär, 150 000 patroner, 1 500 engångspansarskott och 70 000 matförpackningar, rapporterar svenska Yle. – Beslutet är historiskt och fattades enhälligt, säger statsminister Sanna Marin.

– Nättidningen ”Omni” 2022-03-09

Betyder då detta att även Norska och Finska transporter kommer att anfallas, om de nu inte redan kommit fram ? I så fall är det en möjlig tolkning, att Ryssland mycket snart kommer att befinna sig i krig med de nordiska länderna, för ett sådant anfall kan vi inte låta förbli obesvarat. Enligt SvD idag tror i alla fall Ukrainska bedömare att Sverige är ett Ryskt mål, och om detta är sant, måste vi förbereda oss på krig.

Ingen av oss har velat detta, men det är dit Ryssland och Putin har lett oss. Svenska media kan idag rapportera om hur Ryssland anfallit en Ukrainsk bas, bara ett tiotal kilometer från den Polska gränsen, och hur nu även civila i Lviv skoningslöst bombats och utsatts för robotbeskjutning. Vissa svenska bedömare – som man kanske inte skall tro alltför mycket på – säger att Ryssland nu kommer att förstärka sitt Västra MO, alltså de delar som ligger mitt emot Baltikum, Finland och Sverige – och då måste även vi öka vår försvarsberedskap.

Robot 103B Patriot har anskaffats i alldeles för litet antal. I realiteten är detta vårt enda försvar emot ryska ballistiska robotar.

Även om vi inte skall vara alarmister, vill jag denna dag påminna samtliga av mina läsare i Sverige om deras Totalförsvarsplikt. Varje svensk medborgare mellan 17 och 70 år är i händelse av krig eller beredskapshöjning SKYLDIG att försvara sitt land, precis som i Ukraina. Dessvärre har vi nu en hel del personer i landet, som inte borde vara här. Hade vår Regering haft någon handlingskraft, så borde man redan ha utvisat dem, allesammans – och det gäller för det första alla ryska medborgare, som befinner sig i Sverige – och för det andra alla som är eller har varit medlemmar i Islamiska Staten, IS – eller liknande organisationer – i alla fall borde Regeringen omedelbart göra detta om ni frågar mig personligen om vad jag tycker. Det, samt ett omedelbart avbrott i de diplomatiska förbindelserna med Ryssland och Vitryssland, alltså hemkallande av ambassadörerna och all ambassadpersonal, respektive omedelbar utvisning av alla ryska diplomater i Sverige – och en nedstängning av respektive lands ambassad.

Vi bör helt enkelt avbryta de diplomatiska förbindelserna med en stat, som överfaller och terroriserar civila i sitt närmaste grannland – där har ni vad jag anser !

Enligt vad oberoende rapportörer säger, har den Ukrainska Armén nu fullständigt nedkämpat 13 ryska bataljonsstridsgrupper och allvarligt skadat 18 stycken andra. Samtidigt skall man komma ihåg, att Ryssland uppgavs ha 120 stycken av sina bästa bataljonsstridsgrupper insatta emot Ukraina när invasionen började. Om dessa uppgifter är riktiga, skulle det innebära att Ryssland förlorat nära en fjärdedel av sina styrkor – normalt sett brukar man bedöma, att om ett militärt förband förlorar 30 % av sitt manskap, är det att räkna som utslaget, eller i varje fall högst begränsat ifråga om sin handlingsförmåga. Vad gäller större förband, som brigader, hela armékårer och liknande gäller dock inte denna siffra fullt ut, eftersom såpass stora förband alltid kan reorganiseras, eller tillföras andra enheter – men oavsett det, måste man nog bedöma läget så, att de ryska styrkornas situation är betydligt sämre än när denna invasion började.

I Sverige råder ännu vår, och ett tillstånd av djupaste fred. I morgon är det Idus Martii, ett datum som de flesta av oss hedningar fruktar, och ibland sätter i samband med häftiga omsvängningar i dagspolitiken.

Låt oss hoppas på det bästa för vårt land och Världen, även om läget inte ser ljust ut, denna vår – utan är värre än på länge. Snart står i alla fall vårens Segerblot, och låt oss önska, att det också blir Ukrainas och hela Världens seger över orättfärdiga despoter, Monoteism, Ryssvälde och Kristendom !

 

Comic Relief #2 (?? ) STIG MALMS CHAUFFÖR, HERR STRINGENT och Överfurir JOSEF PORTA återöppnar Överste VON SCHINKENS SNACK-BAR

Hör nu här, dumma människa! röt Översten.
Ta av er den där gräsliga hatten !
Ska ni bära den på huvudet, hela kriget igenom ?

Och för övrigt: Vem tror ni att ni är, min Herre ?
Någotslags Cirkus-Direktör ??

Nej Nej” utbrast Överfurir Josef Porta
och slog ut med båda händerna. ”Jag är inte
Direktör ! Jag är blott Chaufför...”

– en smula fritt efter boken ”Döden på Larvfötter” aka ”The Misfit Brigade” av Sven Hassel, Dansk författare, (1917-2012)

 

Alias Josef Porta Ex Officio, ”genom den kristne gudens försorg och särskilda nåd tilldelad befattningen som Överfurir

Översten kom in på Snack-Baren med Stig Malms chaufför i släptåg. Han såg sig omkring med en allvarlig min, tog av sig sina glacéhandskar och drämde dem i bordet med en tydlig smäll. ”Jag hoppas,” utbrast han – ”att ni haft tid att läsa de senaste rapporterna. Jag har sagt till er minst tusen gånger – Ni skall inte tro för mycket på vad svenska media skriver, eller vad svenska journalister ägnar sig åt. Ni skall läsa korrekta ”situation assessments” – inget annat.”

Självklart,” sade Josef Porta, och satte fram ett mycket stort plåtmått, inhandlat i Finland, medan han förstrött fortsatte att torka sina ölglas inför kvällen. ”Jag har själv tagit del av denna utmärkta källa så sent som i morse, då jag satt på dass. Jag finner den alldeles utmärkt som morgonlitteratur, också i dylika fall…

Du heter väl Porta, därför att du redan är Portad, asså” avbröt Stig Malms chaufför, som i efternamn hette Svensson, och i förnamn ”Serafim”.

RÄTTELSE: Detta är möjligen Stig Malms Chaufförs Farsas Brorsa, senast sedd framför Charité-Sjukhuset i Berlin. Bild från ”tiden” – den tid under vilken man kunde publicera sådana bilder, vill säga…

Ingalunda,” svarade Porta, sans facon. ”Det är enbart jag, som är  själva hån- och bockmästaren här. Därför bestämmer jag själv vem som ska ”portas” och du bör inte vara alltför säker på att det till slut inte blir DU – min Impertinente vän… Förutom det så har självaste Putin sagt i ett tal till sin nation, att ”allt går enligt plan”

Chauffören började plötsligt att gapskratta. Hans ihåliga skratt ekade genom hela Snack-baren, tills dess att han slutligen lugnade ner sig, och började se ut genom fönstret. ”Planen” – sade Porta – ”måste ha varit att få oss alla att tro att ”vådabeskjutningen” med stridsvagnskanon mot kärnkraftverken i Enhodar, som svenska media lögnaktigt kallar för Zaporizja, enbart för att de inte ens brytt sig om att kontrollera vilken stad reaktorerna ligger i – skulle vara den stora faran – men det har redan visat sig, att det var ”Maskirovka” och skrämskott alltihop – bara för att få västs politiker och debattörer att titta åt totalt fel håll..”

Översten nickade bifall. ”IAEA har redan förklarat, att det inte fanns någon strålningsrisk – men ”Akbar Annie” och ”Magadan Magda” kommer låta sig luras – inte tu tal om den saken.. Svenska media borde studera vad som händer i Charkiv. De borde observera vad som händer i Mariupol. De borde notera, att ICC redan tillsatt en internationell Krigsförbrytartribunal, medan Putin lallar på om att hela den Ukrainska regeringen skulle vara nynazister… Låter sig ens hans egna medborgare luras längre ?

”Njäämen Iäägouhouft… Väädegjund… Kääänkjaft eeh faaalit !”

”Ni ska få se,” utbrast Stig Malms Chaufför – ”snart kommer ”Galna Greta” sättandes till kvällstidningen Excessen, tätt följd av några Romska Mormödrar och Sorayja von der Pest på brinnande träben, och de skriker allihop ihållande om att barnen på skola nummer 25 i Zhytomyr bara måste lära sig återvinning av metallsplitter, de kan ju plocka dem ur sina lärares och andra vuxnas döda kroppar nämligen, och sedan lägga alla glas-splitter på marken i därför avsedd grön återvinnings-container…

”Skola nr 25 – Zhytomyr – Lite ”Interfaith” eller ”Fornsed” – anyone ? Kristet bönerabblande och Buddhas Kaffe…nej förlåt Bönekvarnar -Tror ni det hjälper idag, 4 Mars 2022…”

som de ska få från snälla snälla Sverige” avbröt Porta. ”Ursäkta, men till och med jag känner mig svårt äcklad av dessa ”Galna, Gröna Gretor” Dessutom gäller inte ens den svenska Miljöbalken i krig, konstigt nog – enligt portalparagrafen i samma lag – säg visste ni det ?

Jag visste,” svarade Översten. ”Men – helt seriöst, mannar – det finns riktiga bedömare, som studerat rysk doktrin länge nog, och som nära nog låtsas vara förbryllade på allvar de också, idag. Hör här bara”: (Översten började läsa högt ur sin egen ”situation assessment”)

The Russian military has continued its unsuccessful attempts to encircle Kyiv and capture Kharkiv. The Russians continued to attack piecemeal, committing a few battalion tactical groups at a time rather than concentrating overwhelming force to achieve decisive effects. Russian commanders appear to prefer opening up new lines of advance for regiment-sized operations but have been unable to achieve meaningful synergies between efforts along different axes toward the same objectives. They have also continued conducting operations in southern Ukraine along three diverging axes rather than concentrating on one or attempting mutually supporting efforts. These failures of basic operational art—long a strong suit of the Soviet military and heavily studied at Russian military academies—remain inexplicable as does the Russian military’s failure to gain air superiority or at least to ground the Ukrainian Air Force. The Russian conventional military continues to underperform badly, although it may still wear down and defeat the conventional Ukrainian military by sheer force of numbers and brutality.  Initial indications that Russia is mobilizing reinforcements from as far away as the Pacific Ocean are concerning in this respect. Those indications also suggest, however, that the Russian General Staff has concluded that the forces it initially concentrated for the invasion of Ukraine will be insufficient to achieve Moscow’s military objectives.    

— ”Understanding the war in the Ukraine, 2022-03-03″

Enskilda insatser, bataljonsstridsgrupp efter bataljonsstridsgrupp...” sade Porta tankfullt. ”Vem som helst kan ändå inse vad det betyder – trots att Ryssland och innan det – Sovjet – alltid varit måna om att uppträda ytterst doktrinärt. Men nu är det Maskirovka för hela slanten. De tror på ett utnötningskrig, att successivt trötta ut sina motståndare, och att Väst och omvärlden skall slå dövörat till…efter ytterligare några veckor

Stig Malms chaufför log. ”Den Ukrainska sidan säger att 10 pansarskyttefordon slogs ut i morse. Vid Irpin och Hostomel i Kievs nordvästra förorter pågår hårda strider. Storflygplatsen är ännu öppen, och 3 Ukrainska Antonov-plan har avgått mot Stuttgart. Och ”svenske experten” till Chefsingenjör i Göteborgs-Posten har också genomskådat strategin, tack och lov”…

Han hejdade sig plötsligt…

Herr Stringent, Världsreporter ifrån Nya Gotlands Varjehanda… Ägare till en blogg. Känd som ”den svenske Navalny” – Farlig ??

Titta där!” skrek han. ”På andra sidan gatan ! Det är ju Herr Stringent, vår högt värderade vän, mänsklighetens omutliga sanningsvittne och talesman för Sveriges samtliga intellektuella – Han kan kanske sammanfatta situationen för dagen på ett bättre sätt än vi, tror ni inte också det, godvänner ?

– ”Låtom oss nalkas honom vördsamt” sade Översten, medan Porta öppnade Snack-Barens något gistna och gnisslande trädörr.

Herr Stringent klev in genom dörren, utan några större åthävor. Han tog av sig sin pälsmössa, och sina hornbågade glasögon av 1970-tals modell, och hostade till. ”Covid” tecknade han med svag röst. ”Egentligen kan jag inte tala alls – läkarna har förbjudit det

– ”Äsch” sa Stig Malms Chaufför – och drog fram sin fickplunta.

Finland” – Herr Stringent harklade sig – ”Finlands politiker diskuterar på allvar en NATO-anslutning – medan Svenska Såsialdemokrater behåller sina traditionella skygglappar. I timtal diskuterar SVT genast NATO-medlemskapet i någotslags direktsänt ”Telefåneri” och käbblar om vem som mest hatar en NATO-anslutningtrots att detta är helt inaktuellt, helt irrelevant, och fullständigt bortom vad svenskarna BORDE göra

Återigen låter svenska journalister lura sig. Återigen spelar de Ryssland rakt i händerna, utan att veta om det – genom att prioritera fel i nyhetsfloran

Och Excessen och Aptonbladet följer upp med ”Dödsångest på Barnhemmet” ungefär som om det nu vore en nyhet, överallt personal interest, överallt snyft-reportage – som inte tillför något, inte hjälper någon – utan bara tuggar om rena självklarheter – men – de inser inte att NATO innebär skyldigheter att handla, inte bara rättigheter… Krig är ALLTID en humanitär katastrof, men att upprepa det självklara, är bara meningslöst…

Herr Stringents röst dog bort…

Alla kan väl använda ”personal interest” ibland, som en publicistisk gimmick” sade Översten… Men vad säger vår kära intelligentia, den svenska Nomenklaturans små Knähundar...”

– ”Åh,” du menar blondinen Ann Heberlein i SvD” inflikade Porta.

Josef Porta – ”FAKE NEWS” och Hollywood-versionen

Jo, feta fru Heberlein har jag läst. Hon blev medelålders under Coronan, isolerades av Nomenklaturan och ökade i vikt, så att hon enligt sig själv inte kunde framträda i TV mer. Just nu dillar och lallar hon inte om Fet-tisdagen, men om Fastan – ha ha ha – Hennes budskap är att alla måste ansluta sig till ”den kristna världen” och finna ”en fördjupad väg till gud” och sådant – bönerabblande, klockringning, knäfall – ”samarbete” med Islam också kanske ? Ändå är för-året som man säger i Danmark och Skåne, Fastans och Disernas tid, Imbolc för kelterna en hednisk sedvänja – det tryter alltid med maten såhär års, innan ”jorden reder sig” – och fastan är hednisk från början – i Nordeuropa – det har inget med någon ”Ramadan” att göra… Detta finns förklarat tusen gånger redan – men alla dessa blinda höns vill inte lyssna

Åja” sade Herr Stringent. ”En blind höna finner också ett korn. Positiv rapportering är viktigt. Idag dömde de en IS-återvänderska till 6 års fängelse – och vi får väl hoppas att de inte ställer henne på fri fot igen efter bara 6 månader.”

Medan Desinformationskampanjer fördes emot den svenska staten och svenska kommuner, av araber boende i Sverige… För att ”IS kvinnornas” små skojfriska telningar till barnsoldater omhändertogs av myndigheterna” fortsatte Porta.

Och två ”spekulanter” greps på Arlanda häromsistens, när de skulle åka och ansluta sig till IS” sa Stig Malms Chaufför. ”Gööteborgs ”brödraskap” levererar, alla gånger.”

Nåja” sade Porta med en suck. ”Till och med en så trögtänkt människa som högädla Fru Heberlein, doktorinna i Etik, avslutar sin artikel med att säga att vad hon kallar ”mörkret” bäst kan bekämpas när människor får leva som de vill. Jag är till exempel HEDNING – och Valhallstroende – men det är inte jag som bestämmer vem som får komma dithän. Det avgörs av en högre makt, och det är inte människor, som till sist korar Valen

Nu är det min tur att skratta” sa Överste von Schinken, och drog på sig glacéhandskarna. Hans chaufför följde efter honom.

– ”Men du Porta !” skrek Serafim Svensson genom dörrhålet. ”TACK FÖR KAFFET !”

13:e Dag Björn eller Tjugondag Knut ?

”Under smädelsen och grinet
Björnen modet än behöll
Men vid bifallet av Svinet
– Vem kan undra om det föll ?”

– Ur Dikten ”Björndansen” av Anna Maria Lenngren (1799)

”Allt är inövat. Sekund för sekund. Varje rörelse på plats. Det kommer inte finnas ett enda vittne som kan återge vad som hände. — Björndansen är en roman om den mest hänsynslösa och samtidigt mest uppfinningsrika liga vi sett. Om bankrånarna som kom från ingenstans. Men också om en familj, om broderskärlek som är starkare än allt, om fäder och söner. Om verklighet som blir dikt.

– Ur baksides-blurben till Romanen ”Björndansen” av Stefan Thunberg & Anders Roslund

Idag är det Tjugondag Knut, och därmed är Julen officiellt slut. I min allmänna kalendariskt-hedniska iver noterar jag förstås stort som smått – mest av allt det faktum att vi vad månfaserna angår nu redan passerat Ulvanyen (i år 2 December) och att det i natt är Höknatten i Västnordisk tradition, något som också hör ihop med det gamla Midvinterblotet, som många vill datera till just det datum, som senare blev Knutsdagen. Jag ska gärna förklara hur det hela hänger ihop för er vid en annan tidpunkt, exempelvis i morgon kväll, då både Höknatt och Tjugondag Knut är över för den här gången.

Svenska språket innehåller ingen ”Mörkmåne”, inga ”Hens”. På Latin finns 1-4 kvarteret. Skolverket konstaterar att till och med svenska skolbarn har svårigheter med att INSE detta…

Tydligen är det här en mycket, mycket känslig punkt för vissa religiösa fanatiker i Västergötland med omnejd – jag har blivit utmanad på duell av en överförfriskad busschaufför samt gravt förolämpad en halvgalen åkare – båda två väl meriterade medlemmar i ”De Trögfattades Förening” som jag skrev om så sent som igår. Båda dessa lustiga personer kommer ur god gammal halvkriminell Biker-miljö, och vet en hel del om datahacking, brytande av brevhemlighet samt en hel del andra halv- eller helkriminella verksamheter, som de borde ha slutat med för länge sen – allrahelst som de inte kan tjäna pengar på dem, och därmed kommer de ju inte heller så långt med sina säsongvis återkommande hetskampanjer – inte ens när de slentrianmässigt riktar sig emot just mig – Hedning som jag ju är.

Jag ägnar mina tankar och funderingar åt andra ämnen för dagen istället. Idag kan jag till exempel fira 13 Dag Björn, med tanke på vad som publicerades i svenska media just igår.

Orsa Björnpark, numera omdöpt till Orsa Rovdjurspark öppnade redan 1986 sina portar för allmänheten, men skall nu fullständigt läggas ned och stängas till 2022-06-30 enligt vad turist- och upplevelsekonsortiet ”Grönklittsgruppen” meddelar. Covid-19 Pandemin har som man förstår inneburit dödsstöten för hela anläggningen, apropå detta med att ”inte kunna tjäna pengar”. Vissa Fanatiska Miljöpartister och därmed likställda jublar säkert åt det faktum att ännu en djurpark stängs, och naturligtvis kan man ha både långt gångna etiska och moraliska tvivel angående det rätta i att hålla stora rovdjur i hägn överhuvudtaget.

Men nu är det inte det som är problemet. Problemet är, hur man skall lyckas rädda parkens alla djur – nästan samtliga uppvuxna i fångenskap; och helt utan vetskap om hur man överlever i det vilda – man har ett halvår på sig att hitta nya hem av någotsånär dräglig kvalitet åt dem, men går inte det, så blir det antagligen avlivning som förestår…

Orsa Rovdjurspark har inte bara ägnat sig åt att rädda ”de fyra stora” eller Björn, Lodjur, Djärv och Varg; om vi räknar i relativ ”ofarlighet” och bevarande-värde – ur människosamhällets synvinkel sett, vill säga. Som jag tidigare berättat i denna blogg vägrade Naturvårdsverket att tänka sig något annat än en massiv avskjutning och ”föryngring” av upp till ca 25 % av den svenska björnstammen – man har velat ”sälja på” oss medborgare. ”Vargkramandet” är emellertid i ful gång i hela Sverige, och varken Samebyars eller bönders högst realistiska uppfattning om vad vargar är för något, och vad stora flockar av dem kan åstadkomma, respekteras på minsta sätt.   Parken innehåller både Berguv, Amur-tiger, Snöleopard (ytterst sällsynt i fångenskap !) och Isbjörn, ett djur som nog inte ska hållas i stora hägn heller. Hanliga isbjörnar kan ströva iväg ända upp till 300 km på ett enda dygn, och om de inte ska drabbas av olika sjukdomar och vantrivsel, behöver de mycket större ytor att röra sig på.

Den vanliga brunbjörnen däremot, kan nöja sig med mycket mindre ytor, så länge den har god tillgång på föda, och i idet rör den sig förstås inte alls – utom för kortare turer under ”töperioder” – angående diverse björnars väl och ve – se här ovan under ”i naturen” – jag har skrivit en hel del om ämnet genom åren.

Faktum är nog – också jag besökte Orsa Björnpark – som ligger avsides till för storstadsbor och turister – under 2016.  Vad gäller just björnarna – som är parkens signum – har man legat långt framme, men redan författaren Hans Lidman konstaterade i sin bok ”Pärlugglans Skog” om det Norrländska karaktärslandskapet, att ”Slagbjörnar” är en levande realitet – inte en myt. Alla björnindivider är inte fridsamma ”Gräsbjörnar” som i Norrländsk tradition. En fullvuxen björnhanne kan vara oberäknelig, och slå en älg ute på ett gungfly i en myr, så snart björnen känner för det. Så släpar den omdömesgilt och försiktigt kadavret till närmsta säkra ställe på fast mark, och ligger ”på rov” stilla i kanske en-två veckor. Under denna tid är björnen absolut farlig, och man bör inte störa den.

Vid det hägn ni ser ovan på bilden – den bruna vattenansamlingen norr om det grå huset vid flygfotots mitt – såg jag en ganska skrämmande syn vid mitt besök. Jodå, där låg en stor hanne på rov, precis som jag beskrivit, precis det beteende, man kan lära sig ur Lidmans gamla bok från 1960, och som varit känt för Norrlänningar och skogsfolk i alla tider. I samma hägn hade man placerat en mycket ung ”binna” eller björnhona, knappt två-tre vintrar gammal av den ringa storleken att döma, och hon hade trampat upp en tydlig stig på andra sidan vattenansamlingen, där hon gick fram och tillbaka, fram och tillbaka och svängde med huvudet – ett tydligt tecken på ett mentalt stört eller mycket uttråkat djur. Den stora björnhannen däremot, låg fortfarande och gnagde på en älgskånk, ett helt ben med lår, skinka och allt – och så fort den lilla honan kom för nära, eller försökte gå runt den artificiella sjön, gjorde han tydliga utfall emot henne.

En ”gräsbjörn” efter tvätt av morötter i en damm på Orsa Björnpark – där de flesta brunbjörnar trivs…

Mindre än ett år senare inträffade – som de flesta svenskar kanske vet – en fruktansvärd, tragisk olycka. En 18-årig djurskötare – utan större utbildning eller erfarenhet – skulle ”valla” en turist-familj i ett av björnhägnen. En han-björn gick till attack, och 18-åringen dödades omedelbart – familjen undkom med blotta förskräckelsen. Nu har jag aldrig fått absolut klarhet i VILKET hägn det var – men jag blev inte ett enda dugg förvånad, när jag läste om den ”olyckan” som rubricerades om till ett arbetsmiljöbrott, efter det att ett 50-tal vittnen förhörts av Polis.

Alla björnar är individer, precis som vi människor. Vissa exemplar kan verka ytterst fridfulla, som den finska Kamchatka-björnen Juuso, som bland annat försörjer sig själv genom att måla tavlor – eller rättare sagt sätta ned sina tassar på rätt ställe, vilket även minsta björn behärskar.

”Att sätta björnen till trädgårdsmästare” är ett svenskt ordspråk – men konstnärligt begåvade björnar ??

Minst en liknande olycka skedde år 2012 på Kolmårdens Djurpark, där en 30-årig kvinnlig djurvårdare skulle gå in i ett varghägn, men ögonblickligen lemlästades, dödades och åts upp. Vargattacker är minst tio gånger så vanliga som attacker av björn, lär det sägas – även i såkallade ”upplevelse-djurparker” av modernt snitt.

Kolmårdsflocken – som senare avlivades till sista vargen – hade uppfostrats från valpstadiet av samma kvinnliga skötare, som levde i en drömvärld; ungefär som om hon faktiskt trodde, att vargarna var snälla, ofarliga sällskapshundar – och som sådana kan de framstå – så länge deras artificiella ”flockledare” är accepterad, och det inte finns ett nytt alfa-par i flocken, som vill komma sig upp på de andra flockmedlemmarnas bekostnad. På svensk TV gick i veckan ett program, om ett naivt finskt par, som föder upp ryska varg-hund hybrider i den finska vildmarken – eftersom de är ”såå snälla såå”. Den sortens ”snedavel” förekommer i Sverige också – och den för absolut inget gott med sig.

Redan 2007 överfölls den välkände Tv-profilen Arne Weisse (då 77 år gammal) av Kolmårds-flocken, och slogs till marken med vargarna över sig. En ung flicka, som lurats in i ett varghägn som ”upplevelse-present” blev svårt biten i ena låret – och flera Kolmårdsrelaterade incidenter har också inträffat genom åren.

”Fans Hundar och Rackor” har de kallats i svensk folktradition. Det är inte utan ORSAK – ”Brödraskapet Wolfpack” och andra kriminella glorifierar dem…

Vargen är ett flockdjur, med ett utpräglat illojalt beteende, till och med emot sina egna. Svagare individer kan visserligen tolereras av flocken, och till och med hjälpas fram, men bara till en viss gräns. Kriminella grupperingar ibland människorna, fungerar ibland på exakt samma sätt – och därför idoliserar dessa grupper vargen som symbol.

FOI:s experter har diskuterat vissa unga kriminellas beteende, uttryckssätt och symbol-användning på sk ”globala chattforum” eller med andra ord (A)Sociala Media – för detta är precis vad det handlar om. Idoliserandet av vargen som ”halvmytiskt” djur. Detta skedde så sent som igår, med tydlig syftning på ”skolattacker” och knivskärningar på skolor i Kristianstad och Eslöv – händelser, som är ganska vanliga i ”Landet Löfvén” – numera ”Anderssonskans Lekland – med den SVARTA städhjälpen”

Björnen däremot är ett ensamdjur. ”Faktasidor” kan överdriva det faktum att hannar av ”slagbjörnstypen” kan dräpa ungar, bara för att få rätten att para sig med en tillräckligt attraktiv hona i fertil ålder, men de flesta björnar gör inte så – och ryktet om deras farlighet är trots ”BÄRSÄRKEN” i Nordisk Mytologi högst överdrivet, om man jämför med ett skräp-djur som vargen, och hänsynslös opportunism – vilket är just det som vissa vargflockar och människo-pöbel samt allsköns tvåbent drägg ägnar sig åt, fastlåsta i sin flock-mentalitet.

Björnar däremot, vet man oftast var man har. Man kan bli kompis med dem. Här nedan publicerar jag en bild av den ryska konstnärinnan Olga Barantseva – som jag skrivit om tidigare – hon har specialiserat sig på stilfulla ”modellfoton” med unga ryskor – samt den ovanligt begåvade ”Hittebjörnen” Stephan från Moskva, som numera bor hos en helt vanlig rysk familj (?) och som länge gått där som björn i husetÄven i de Isländska sagorna finns en tradition om ”husbjörnar” som ett slags vakt-djur, men att domesticera vilda björnar tar flera generationer, och trots vissa ryska genetikers experiment med fjällräv (SVT har visat dem!) tror jag INTE att detta är något man kan försöka med – till vardags – eller utan praktiska förberedelser.

Anna och Björn blev Hemförlovade från sina jobb under Covid-19 Pandemin. Sedermera förlovade de sig nästan på riktigt…

(slutet gott, allting gott som i de flesta vackra sagor)

Den GLOBALA Allmänheten KRÄVER PK-NALLAR och Värdegjundade Helylle-björnar nuförtiden !! BALKLÄNNING är ett MÅSTE !!! Making LÖÖF serru !!

(Olga Barantsevas bilder är inte ”Photoshop” utan äkta vara)

Vice Magazine – en amerikansk nät-tidskrift av det ytligare slaget – har förstås citerat djurrätts-aktivister och även rätt seriösa biologer som förfasat sig över Björnen Stephans framfart i Ryska media, där han är omåttligt populär. Man föreställer sig att björnen varit drogad, att den är sönder-dresserad eller allmänt illa behandlad av sina ägare – men med Moskvas ständiga ”björncirkus” och motorcykelåkande björnar i bagaget – behöver det verkligen vara sant ?

Brunbjörnens intelligens lär överstiga hundars och de flesta hunddjurs, och närmar sig vissa större primater, typ gorilla och schimpans – sägs det. Och att ”droga” en björn till att agera framför en kamera går inte – det enda sättet är vanligen att skjuta den med en bedövningspil i rumpan, och i bedövat eller neddrogat tillstånd lägger sig alla högre däggdjur – utom människor – vanligen lugnt ned för att sova. Dressyr eller tvång går nog inte heller – det skulle resultera i en långvarig brottningsmatch med själva björnen, och det orkar de flesta skönhets-drottningar eller kamera team inte med…

Kommersiell PORNOGRAFI och smaklöst poserande ? Upprörande grymhet ?? (Knappast.. Lite amerikanskt, men…bear with me for a while)

In Russia, bears are said to be “as moody as beautiful women” and according to Russian poet Nekrosov, a Russian woman “can stop a galloping horse and enter a burning house.” – Vice Magazine Canada, 2018-09-21

Kristna Friskolor MISSHANDLAR kulturarvet och blir Fakta-Förnekare

Kvällstidningen Aftonbladet, som i och för sig inte är känd för att hålla någon högre publicistisk kvalitet, tog idag upp de ökande problemen med kristna friskolor, som helt obehindrat tillåts indoktrinera barn och ungdomar runt om i Sverige, helt i strid med Skollagens bestämmelser. Bland andra exempel tar man upp den sk ”Immanuels-skolan” i Borlänge, som drivs av den ökända sekten ”Immanuelskyrkan”

Där har man förbjudit barnen att läsa Harry Potter-böcker, eftersom de kristna påstår att dessa skulle ha en ”koppling till Satanism”. Asatron är förbjuden, och lärare får inte undervisa om Vikingatiden, eller om något annat än kristna epoker. Vårt kulturarv osynliggörs, förvanskas, förljugs och förstörs. Sådan är kristendomen – Sådan är Monoteismen !

Ett stort antal personer som Aftonbladet pratat med återger situationer där den kristna religionen tagit plats i undervisningen. En pojke berättar hur han blev utslängd från lektionen när han ifrågasatte Bibeln och att Gud skapat människan. Nuvarande och tidigare elever menar att de aldrig fått lära sig något om andra religioner än kristendomen. En före detta anställd menar att hen ombads att hoppa över delar av historieboken om asatro.

– Jag satt med en elev och läste om vikingatiden. Då sa en annan lärare, nej det kapitlet hoppar vi över. När vi ifrågasatte om det inte ingick i läroplanen fick vi höra: nej, det ska inte vara med, berättar personen.

Elever ska också enligt en källa fått höra från en tidigare anställd församlingsmedlem att abort är fel och gör ont på kvinnor, då mamma och foster påståtts dela nervsystem.  (Aftonbladet, 1 November 2021)

Inte bara förstörelse av ett helt kulturarv, alltså, utan rena fakta-fel och lögner, som lärs ut till barnen. De klantskallar som står bakom det hela, har även ertappats med att tro att det skulle ”hjälpa” utsatta elever med problem att hela tiden rabbla böner för dem – ska sådana ”miffon” eller ”snillen” ens tillåtas undervisa svenska barn ?

Sk ”religiösa skolor” ska INTE tillåtas i en Demokrati. Indoktrinering av barn och ungdomar är INTE demokratiskt, eller moraliskt försvarbart !

Det luktar illa från Lööfs Centerparti….

I väntan på Regeringsskiftet, och med Statstelevisionens sk ”urvalsundersökningar” ringande i öronen med falska slutsatser om att ”folket inte vill ha nyval” – på ett partiskt underlag om 1000 personer – hur trovärdigt är det ? – kan vi alltid undersöka vad det är som besjälar Regeringen Löfvéns stödpartier, och vilken sk ”Väädegjund” de arbetar efter.

lööf
Varför har hon sån OTUR, när hon alls tänker…??

Under fredagen dömdes den lokale C-partitoppen Erik Paulsson i Vimmerby för systematiska våldtäkter på en liten flicka, som vid övergreppen var 9-12 år gammal. Centerpartisten ursäktade detta med att han skulle ”varit kär” i det stackars barnet, och förutom det dömdes han bland annat för grov fridskränkning, olaga hot, narkotikabrott och sk ”köp av sexuell tjänst” där han bad en känd prostituerad att agera ”liten flicka”. Han togs på bar gärning för innehav av svampdrogen psilocin, ett psykedelika, som flera medlemmar i den sk ”fornsed” rörelsen också är kända för att ha använt.

Sådan är den ”Väädegjund” som besjälar Annie Löföfs centerparti – som påstår att det skulle ”skydda kvinnors rättigheter” osv.

Det går inte längre att sno sig undan med att kriminella skulle styra i alla Riksdagspartier, för det är inte sant – men nog är Centerpartiet – detta drogliberala och sexual-liberala ytterlighetsparti – ovanligt rikt på pedofilskandaler. Vad beror det på ? Beror det inte på ”Väädegjunden” och partiledarinnans ignorans, kanske ? Eller hur skall man annars förklara alla dessa märkliga ”sammanträffanden” ??

 

Såhär är Centerpartiet. Sådan är dess värdegrund – och detta är Regeringen Löfvéns främsta stödparti – kommentarer torde vara överflödiga – men VARFÖR har Stefan Löfvén, i rollen som Svensk Statsminister, valt att liera sig med företrädarna från just det här partiet ?

Vad ska en sådan allians tjäna till ? Är den alls bra för Socialdemokratin – och i så fall – hur och på vilket sätt ??

Denne sk ”Närodlade” kommunalordförande från Skurup, var inte bara ordförande i Familjenämnden där. Förutom sitt ”intresse för skolfrågor” hade han också ett sexuellt intresse för unga pojkar i ålder 9 – 12 år, visade det sig…Ska personer som dessa få styra och ställa i vårt Sverige ?

Björnen Arthur skjuten – sk ”Arvprins” skyldig till Grovt Jaktbrott ??

”Nej vid Ull och Solens Gud !
Intet ljud !
Men gömda i Höstacken
Träffas två av mina vänner
(den ene i nacken !)”

– Ur Hedningens Poesi-album

Nu över till en naturnyhet från Maj månad, som jag tyvärr inte hunnit skriva ned. 7 Maj i år kunde ”Washington Post” och andra internationella media, så väl som de kvalitetsmässigt underlägsna svenska, berätta om hur Arthur, Rumäniens största björn, samvetslöst sköts ned av en skändlig ”Troféjägare”.  Den skyldige var sannolikt den sk ”Arvprinsen” av Lichtenstein, Emanuel von und zu Liechtenstein, 32 år gammal, som snart kanske väntar åtal för Grovt Jaktbrott i Rumänien, vilket vore rätt åt honom. Bevis, som kommit i dagen hos AP, Associated Press visar att Arvprinsen betalat ca 8400 US Dollars för att under fyra dagar jaga en björnhona, som påståtts orsaka problem i en Rumänsk by. Istället sköt han – helt felaktigt – vad som kan vara den största björnen i hela Europa – vilket han INTE hade tillstånd för.

Bild på ett SKABBIGT KRÄK som inte är värd sin adelstitel…

Björnen Arthur blev 17 år gammal, och var en snäll och fridsam varelse, som inte gjorde en fluga förnär. Han levde i ett natur-reservat, där all jakt är förbjuden, och stod under ständig bevakning av både representanter för lokala naturvårdsmyndigheter och naturvårdsorganisationen Agent Green. Även storleksmässigt borde den mest oerfarne jägare ha sett skillnad på de två björnarna, och varit kompetent nog att veta var naturreservats gränser går, eftersom de även i Rumänien är tydligt utmärkta i terrängen. Saken blir förstås inte bättre av att björnar är något av en nationalsymbol för Rumänerna, liksom för den delen för Ryssar och Finländare. CNN rapporterar att internet-sajten tillhörande slottet Riegersburg i Lichtenstein, där denna korrupta, troféjagande Rikemans-familj bor, nu tillfälligt stängts ned, sedan den bombarderats med befogad kritik från allmänheten.

Rättvist vore väl också, om porten till sagda slott fläckades av ägg och ruttna tomater, eller att någon myndighet ger den här personen det bötesstraff, han så väl förtjänar.

“The bear named Arthur has been observed for many years by the Agent Green ranger in the area and was known as a wild specimen not accustomed to the man’s presence and the food sources he offered.” — — “I wonder how the prince could confuse a female bear coming to the village with the largest male that existed in the depths of the forest,” Paun observed, saying he saying he thought it was “clear that the prince did not come to solve the problem of the locals but to kill the bear and take home the biggest trophy to hang it on the wall … they shot the wrong bear.”

The guardian, 5 Maj 2021

Björnen Arthur, 2004 – 2017, In Memoriam…

Också här i Sverige dödas oskyldiga björnar under tvivelaktiga omständigheter, och på felaktiga premisser. Sedan urminnes tid har det på våren alltid varit så, att unga björnar lämnar sina mödrar på våren, och drar ut i Världen på egen hand. Nu skjuts de bara därför att de ”blivit närgångna” som media skriver, eller rättare sagt därför att vissa människor inte klarar av att sköta sin egen sophantering. Tidningar i vårt land  har redan berättat om en viss Susanne Hellström i Dorotea, som tydligen inte kan låsa in sina sopor i garaget, eller skaffa sig ett ordentligt sopskjul, och som därför tjatat till sig ”skyddsjakt” bedriven av kommunens viltvårdare.  Resultatet blev att ännu en präktig björnhanne på 153 kilo fick sätta livet till för människornas blodtörst och oförmåga – och Fru Hellström har inte ens vett att skämmas…

När människor bär sig så dåligt och ansvarslöst åt, kan någon klandra björnen för att den är hungrig, eller söker sin föda där den finner den ?

Förra året kunde tidningen The Guardian berätta om björnen M49, alias Papillon – efter Steve McQueens rollfigur i en berömd film – som efter ett återinförande-projekt för det avbjörnade Alto Aldige-området i Italien förklarats för ”farlig” fastän han aldrig bevisats fälla någon boskap, aldrig besökt soptunnor och heller inte stört någon i det björnhatande Italien särskilt mycket – och som två gånger rymt från en liten bur på två gånger sex meter, omgiven av tredubbla elstaket med 7000 volts ström, med en stakethöjd på mer än fyra meter, intern-TV bevakning och flera gevärsförsedda vakter. Den sista tiden i frihet för detta stackars djur blev bara sex veckor, men trots allt människorna utsatt honom för, rymde han på nytt. Heder åt en sådan björn – för som en Hedning älskar den friheten !

Jag ser nu för min inre syn en liten scen i en skog någonstans. Böjda över en Rumänsk karta i skala 1:50 000 sitter tre björnar gömda under en gran. Det är en svensk björn, en Estnisk björn och så den ryska Björnen. ”Här,” säger den svenska björnen och pekar med en klo. ”Här hände det ! Han var den störste i sitt slag, ja störst i Europa, men ändå mördade de honom genom svek…

Kan man inte ens läsa en karta, och veta var gränserna för Naturreservat går, ska man fanimig inte ägna sig åt jakt överhuvudtaget, sk ”Arvprins” eller inte…

Den Estniska björnen, bördig från Soomas träskmarker i Nordöst, tar till orda: ”Vi kunde ordna en insamling bland människorna, och resa honom ett monument, som de gjorde med Estonai-offren. Detta vore en lämplig inskrift: ”Ej med klagan skall ditt minne firas, ej likt den som går och snart skall glömmas – Så skall Fosterlandet dig begråta, som en afton gråter dagg om sommarn – Full av glädje, ljus och sånger, och med famnen sträckt mot Morgonrodnan…”

Den svenska björnen faller i gråt – något vek som den är – vid dessa rader, tagna från Johan Ludvig Runebergs ”Molnets Broder” medan den ryska björnen svär och lever djävel. ”Här hjälper varken böner eller klagosånger !” säger den. ”Vi borde inte gråta, men organisera…” I Ryssland finns fortfarande organisationen Orphan Bear Rescue Center, som drivs av ett vetenskapligt forskningsinstitut, och en rysk familj med björnvänliga människor. Där har de rehabiliterat över 1000 ”hittebjörnar” som skrämts av människor och övergetts av sina björnmödrar under mer än tjugo år, men alla dessa björnar har återbördats till naturen, och har nu i många fall ungar själva.

Stöd björnarna med ett bidrag !

Dags för ett Björnmöte ?

”Arvprinsens första Gemsbock” – Teckning ur den Tyska skämttidningen ”Simplicissimus” från 1888

Joakim Pirinen fyller 60 år, och recenseras av Hedningen…

Enligt mitt tycke är intet så roligt som att följa generationskamrater, som det har gått bra för här i livet. Såsom Hedning lider jag nämligen inte av avund, även om jag kanske borde avundas serieskaparen, pjäsförfattaren och novellisten Joakim Pirinen, som fyller 60 år den 28 Maj och snart är aktuell med albumet ”102 år av ensamhet där han lär ta upp den från Centerpartiet utmobbade och trakasserade Eskil Erlandsson och andra aktuella ämnen. Det vore intressant att konstatera om Pirinen vågat närma sig det faktum att Fjollan Fredrik Federley – en grotesk person som lika gärna kunde vara hämtad ur Pirinens egna svarta serier – som öppet pläderat för pedofili, till och med på plats som Regeringen Löfvéns högste representant i EU-parlamentet i Bryssel – hela tiden fått diverse ”styrkekramar” av samma ”centerkvinnor” som stått för trakasserierna och de falska anklagelserna emot Sveriges siste hederlige Centerpartist ?

Nämnde jag förresten att jag ser Pirinen som en av Sveriges största sociala satiriker och samtids-skildrare, också i en tid när social satir föga lönar sig, och nästan helt har förbjudits eller bringats till tystnad, i en era av närmast monumental intolerans och PK-hets ??

Den 14 Maj i år intervjuades han i kulturprogrammet ”Sverige!” där han konstaterade att  albumet om figuren Socker-Conny – den skapelse han ursprungligen gjorde sig ett namn på – antagligen inte skulle blivit antagen av något förlag alls idag. Även om Socker-Conny – i Finland känd som Sokeri-Sakari en tid gav sin skapare nästan gråa hår, och officiellt togs av daga redan under det slutande 1980-talet, står hans skapare och honom själv onekligen varann ett stycke närmare idag, och Pirinen – som annars i mycket är en mycket blid och försynt man, som mera liknar de små försiktiga nallar han brukar rita (den ständigt återkommande figuren Björnen Beppo är bara ett exempel) så har han väl idag motvilligt accepterat honom, och själva faderskapet.

Kanske är Joakim Pirinen i sig ett exempel på ”a man who peaked too soon” för han nådde höjden av sin popularitet redan 1985, vid 24 års ålder. Sådant brukar sällan vara bra för skapande konstnärer, och kan inverka negativt på deras utveckling, men lagom till 60-års dagen, tycker jag att vi Hedningar bör hylla Pirinen för allt annat han gjort, eftersom det kanske har ett större bestående värde..

”J.P:s” version av Hokusais ”Under vågen utanför Kanagawa” visar en konstnär, som nyss begått självmord genom att hänga sig. Katsushika Hokusai sade på sin tid att han önskade leva tills han blev 100 år, för att han först då skulle lyckas åstadkomma någon riktigt bra bild… Bara ett sammanträffande, eller visste Pirinen det  när han gjorde sin version ?

På 1980-talet använde Ingvar Carlsson, Socialdemokraternas partiledare, ”Socker-Conny” som slagträ i den svenska Riksdagen, när han anklagade Carl Bildt för att vara lik denne. Högre i berömmelse kan nog ingen svensk serieskapare nå, för det hör alldeles avgjort till sällsyntheterna i vårt land, att Partiledare använder referenser till svenska seriefigurer som ”argument” i den allmänna debatten. Men även Pirinen själv har gjort detta på senare tid. Från att vara en ung, oberoende rebell, har han närmast utvecklats till att bli en ”trogen” Parti-broder, med teckning efter teckning och ett evigt skränande om Sverigedemokraternas allmänna ”farlighet” i A-pressen.

PK-tendenserna finns där, som när ”Connys” skapare själv utbrustit – med klar hänsyftning på ett visst Riksdagsparti – att Socker-Conny nu omfattar minst 16 % av befolkningen, från att från början ha varit en pajas-figur, och låter honom stå i korsningen Götgatan-Folkungagatan i Stockholm och dela ut ”Schyssta Järnrör” till behövande. Dock måste jag här bekänna en sak. Jag har också ägt ett helschysst järnrör – och med sådana kan man förvisso slå hela Världen med häpnad.

Jag tillverkade dock mitt kromade järnrör själv, ur en soffa på Kulturgeografiska Institutionen vid Stockholms Universitet, som då låg vid Odenplan (nämnas bör också att Herr Pirinen alltid varit intresserad av arkitektur och stadsplanering, liksom jag) och försedde det med ett fjädrande handtag av idel gummiband, samt en hårt tvinnad snodd, av samma material, så att jag kunde bära järnröret som en stilett-batong, och med en enda enkel gest får det att blixtsnabbt glida ned för högra ärmen på min svarta läderjacka, som jag numera inte har kvar.

Pirinens interiör från tiden på Galago-förlag, med honom själv som poet ( i nedre högra hörnet) inför en globaliserad Värld…

Men jag använde inte detta rör – långt innan ”Språkrören” kom till oss via Miljöpartiet – för att vara destruktiv, utan i självförsvar, vilket jag noga vill poängtera. Vid denna tid var jag ganska verksam på sk ”spoken word” festivaler, eller ”poetry slams” vilket också herr Pirinen råkade vara. Jag har tyvärr ej fått den äran, att träffa min åtskilligt berömdare generationskamrat i levande livet – det vore att utmärka sig, och kanske är äran för stor – men i Tv-programmet (som jag länkat till ovan) kan vi höra Joakim tala om vissa förlagsfester på Galago förlag – som han var med om att grunda, och personligen blev skuldsatt med stora banklån för – där sk ”vänner” och kollegor faktiskt var nära att spöa upp honom och ge honom på käften för all berömmelsen, eller just därför att han råkat skapa Socer-Conny, och att för att man inte unnade honom den framgången… Det övergick visserligen aldrig till handgripligheter – men på Pirinens röst i programmet hör man, att bitterheten över hoten och hatet sitter i..

Mitt eget fall är ganska likartat. Utöver den sannskyldiga virvelstorm av verbal avföring, som sköljt över mig från det Monoteistiska Sverige, har jag fått motta en hel del från mina sk ”vänner” och diverse ”följare” inom den hedniska rörelsen – men det är jag numera van vid – studerar man diverse extrema rörelser och personer via deltagande observation i ett antal årtionden, så kan sådant mycket väl hända. Nej – den gång jag fick användning av mitt Järnrör – på 1980 – talet då, var när jag på Södra Teatern vid Mosebacke Tog råkade medverka under poeten Rolf Börjlinds 40-års dag (ni vet han som Fälldin stämde för förtal, efter att poeten ifråga publicerat ett kåseri i Aftonbladet, där Fälldin framställdes som genetiskt förståndshandikappad och svårt inavlad)

Omslagsbilden till Pirinen-Albumet ”Att Misslyckas som Människa” där Socker-Conny plötsligt finner sig sitta i en dyr bostadsrätt på 2010-talet, omfamnad av modernismens alla attribut.. (Hur kom just han egentligen dit – med tiden ??)

Själv läste jag bara upp min fina dikt ”Havets Mäktiga Traktor” i det att den Börjlindska födelsedagsfesten under mycket supande och rödvinspimplande pågick i ett rum intill. Jag tyckte dåförtiden att min poetiska nyskapelse var mycket originell, och i den förekom bland annat strofraderna:

”Vem vill höra på Bruno K Höjier ?
Han kan inte högläsa alls –
För han är så hes i sin hals ! ”

samt

”Bruno K. – din andedräkt är hemsk
och huden din verkar vara gjord
av skinnet från en Sämsk
(Sämskskinn alltså !)

Genast utbröt en hel del suckanden från ett antal unga damer i rummet, och en del av dem viskade samfällt ”titta på hans blick !” när jag klev ned från estraden. De unga damerna sa och suckade inte sådär för att de åtrådde min kropp, eller för att jag hade sexiga ögon, som jag trodde – utan för att de var fast och fullt övertygade om att jag var skvatt galen, och oförbehållsamt hämningslös intill direkt anstöt, vilket just Socker-Conny alltid varit. Ut från det inre rummet kom ingen mindre än Bruno K. springande – han var också där och söp på festen i egen låg person och det visste jag inte om – och han var fullkomligt rosenrasande, skrek och hade sig och frågade mig om och om igen ”Vad menar du ? Vad menar du ?” och hans andedräkt luktade inte precis damparfym, efter vad jag minns. Till slut blev situationen såpass påträngande, att personal och betjäning på Södra teatern artigt föreslog oss ”Varför fortsätter ni inte ert litterära meningsutbyte ute på gatan, eller rättare sagt i rännstenen ?”

Sagt och gjort. Förföljd av minst tjugo personer – Bruno K, hans sykofanter, stjärtgossar och lismare samt beundrande unga damer i släptåg – tumlade jag ut på gatan – och det var nu jag fick användning för järnröret – för under ett flyktförsök ned emot David Bagares gata sprang jag under med presenning mörklagd byggnadsställning – drog fram mitt hemliga vapen och ställde mig omedelbart i Suijo Zanbato-skolans stridsställning ”Öppen på alla sidor” med järnröret höjt i sned vinkel över mitt huvud i höger hand (Jag var dåförtiden ganska bra på kendo, och hade veckan innan fått beröm från Akihiro Morioka – den japanske Polis, som var Rikstränare för Sverige – friden vare hans för evigt – jag glömmer aldrig hans namn, eftersom han var en av de bästa instruktörer i vapnens bruk, som jag någonsin skådat. Innan parantesen tar slut, vill jag också säga att ”Suijo Zanbato” är fullkomligt vanvett, och en av de svåraste positioner man kan inta, som nybörjare)

Nu behövde jag aldrig slå eller misshandla Bruno K Höjier, gudarna ske lov och pris – eller för att citera Joakim Pirinen (”Poet-djävlar va ? Vänta bara tills vi slagit dem på knäskålarna…”) Så fort han och alla hans följeslagare såg mig, skrek de som stuckna grisar – och flydde som en skock fega hundvalpar… och det var det.

Så gick det till på det glada 1980-talet. Men – låt oss återvända till denna artikels huvudämne.

Otroligt nog har Pirinen väldigt sällan skämtat med Kommunism eller Socialister – serien om ”Nalle Ping” och hans 6 älskarinnor hör till undantagen…

Bland de återkommande teman, som ”J.P” alltid ägnat sig åt, intar familjer – gärna högborgerliga sådana – en stor plats. Socker-Connys okände bror, ”Guld-Ivar” verkar nästan direkt plankad på tidiga sovjetiska tecknares stereotypa nidbilder av ”kapitalister” med vitt skjortbröst och allt, liksom Viktor Denis berömda ”Kapitalet” – bara den höga hatten fattas. En annan – fast inte alls lika högborgerlig – skapelse är ”Familjen Bra !” – en av Pirinens tidiga teaterpjäser från tidigt 1990-tal. Familjen Bra är helt enkelt ”extremt PK” och det Socialdemokratiska Folk-hemska familjeidealet i kvadrat – samt också – som en del andra kritiker påpekat – fullständigt unika i teaterhistorien på det sättet att de ingår i en pjäs och en familj helt utan dramatiska konflikter, ja de har faktiskt inga konflikter överhuvudtaget.

Inte ens när den fåraktige sonen inför den äppelkäcka modern och den lika flåshurtiga fadern ”kommer ut” och bekänner att han i själva verket är homosexuell blir det någon konflikt – alla säger fortfarande ”nämen så brraaa -lysande, ja förträffligt” och alla jamsar med och berömmer och stöttar varandra i evigheters evighet, intill dumhetens absoluta gräns, eller strax där bortom – allt är ”bra!” hela tiden, och se däri ligger det komiska.. Direkta motsatsen till Lars Norén och annat som florerade på 1990-talet – jag skrev att Pirinen alltid varit bra på satir..

Pirinens Pjäs ”Familjen BRA !” spelades så sent som 2019 på teatrar i centrala Helsingfors – i Sverige är pjäsen rysligt undervärderad…

Självupptagen blir Pirinen kanske bara när han försvinner in i rena ordlekar, figurer som ”döda paret” vars gemensamma par-relation mycket riktigt är helt död – för att citera Strindberg, vars byst mycket riktigt står på en av Joakim Pirinens Bokhyllor – ”det kallas kärleks-hatet, och det är av avgrunden och helvetet!” och när han tydligtvis – i timtal – kan sitta och hitta på anagram på sitt eget namn – men även då är han ganska rolig, som nedanstående exemexepel visar…

Exempel från A-pressen och ”Aftonbladet” – Observera särskilt ”Vattenfall – två hål i Röven” (PR-Jomen i Knipa!) samt ”Irina Pinkemoj” som säger ”Nu tycker jag att vi slutar här…”

Egentligen gör det mig mindre än att Socker-Conny egentligen är Alfred Jarrys ”Pere Ubu” i svensk förklädnad (luvan kommer nog därifrån) och därför inte Världsunik, eller kanske en Strindbergsk ”Äffling” – La Bête humaine  eller odjuret i människan, med tycke av OA.s eller Oskar Anderssons ”Mannen som gör vad som faller honom in” från tidigt 1900-tal. Länge trodde jag också att Pirinen själv hade arbetar-bakgrund – fast hans mor var studierektor, hans far tandläkare och han växte upp på det högborgerliga Lidingö med tanke på alla karikatyrer han gjort av sin far i rollen som finsk arbetare – under 2021 dog fadern efter en hel dags dödskamp i andningsbesvär – Pirinen själv berättar om det i TV programmet, under devisen ”Pappa Björn är död” och kanske grips han nu äntligen av tvivel över vart vårt Sverige är på väg, när han sett fattigpensionärerna avlivas av den regering, som lögnaktigt sa att den skulle ta hand om dem… Att se sin egen far dö, långsamt och gradvis, så nära att du kan höra de sista andetagen – det har också jag upplevt, förresten – men det är en annan historia – och min far var Skåning helt igenom, han var inte ens finne..

Konflikt mellan far och son i Pirinens tappning. ”Vem är du?” frågar fadern i Finsk Vinterkrigs-kostymering med ett helrör i handen. ”Jag är din son!” säger Pirinens försynta björn, nyss anländ i ”ett UFO från Jordbro” och fadern säger ”Tu är så i Helvitti Heller !” medan de båda slutligen förenas i en BERGSPRÄNGARES futtiga nöjen…

Pirinens dödsångest, är annars något som jag själv – troende som jag är – inte delar – eftersom jag sannolikt skulle vilja rubricera honom som ateist, snarare än hedning. Läser man honom grundligt och väl, samt studerar ”Den Universella Bristen på Respekt” och alla verk han skrivit och tecknat genom åren, blir den ganska tydlig. Ifall hans egen trosuppfattning nu alls skall vara intressant, vill säga. Psykoanalys av serietecknare tillhör det tråkigaste som alls finns, och jag ser ingen vinst alls i samhällets eller snarare vissa kritikers ständiga försök att analysera sönder allt vad skapande konst och litteratur heter – det kan faktiskt vara så att konstnären eller författaren skapade alltsammans på pin kiv, för att han tyckte att det var kul för stunden, eller helt enkelt för att det var en högst tillfällig roll han ville spela. Dito i bloggandets förkättrade värld. Har ni aldrig tänkt på det, kära läsare eller vad ni nu är för ena..?

Pirinens sago-stil och hans ”söta figurer” blev under det tidiga 2000-talet ingenting för småttingar…

Själv har jag alltid också hittat en hel del underfundigheter och referenser i Pirinens tidiga verk, som jag tror att nästan ingen förstår. Hans syftning på Harry Järv – senare Vice Riksbibliotekarie och Vinterkrigs-veteran i ”De små rackarna från Sandlådan” (1982) till exempel. Järv – kompanichefen som fick ena foten bortsprängd av en sovjetisk mina under ett patrull-uppdrag, kallade sig alltid självironiskt ”fotgängaren” därför att han hade en illa gängad fot-protes.

Historien har alltid ett ursprung, och det finns alltid en historia att berätta för den medvetne…

”Porträtt av konstnären som en ung björn” (jämför Lasse Hallström)

Om Joakim Pirinens i början stukade förhållande till Bonnier-pressen, och hur han plötsligt blev refuserad som tecknare från Bonniers sfär, bara för ett omslag han gjort till en ny tidning, som bara utkom med ett enda nummer – men som sedan prompt lades ned, eftersom Bonnier-familjen beslutat sig för att genast likvidera den – skulle man kunna skriva volymer. Likaså om hans tid på Galago förlag, som han själv var med och grundade – men det har jag redan skrivit.

Mest gemensamt med honom har jag i det att han alltid hatat det totalitära, alltid varit satiriker, alltid varit vass och inte helt utan udd – kanske vassare och vassare medan tiden gick här i vårt sargade, vanställda folkhem, som numera bara är en tom parodi på sig själv. Och han har aldrig varit särskilt kristen, som följande lilla teckning och högst meningsfulla fråga från Socker-Conny tycks utvisa. Inte ens om Pirinen skulle ge sig till att skämta med Asatron, hedendomen eller något annat som jag råkar gilla, skulle jag kunna börja ogilla honom.

Jodå – Socker-Conny må vara en oartig typ, men han har faktiskt RÄTT –  Man BLIR FUL av att tro på EN FUL GUD…som JHVH eller Jehova..

 

Vi är trots allt landsmän, generationskamrater, folk som gjort liknande erfarenheter på vår väg genom livet. Men först och främst landsmän. I min värld betyder det ordet något – jag vet då inte hur det är med hans..

Lövtungel – och Maya-indianerna får en Ursäkt – men när får VI vår ??

Idag är det dagen för Lövtunglet enligt den gamla svenska almanackan. Det är den dag då de nya späda löven spricker ut i Frejas månad, och i år stämmer detta exakt med hur vädret artar sig i Mälardalen, för igår hade vi den allra första sommardagen, eller rättare sagt den första dagen med sommartemperaturer för året, enligt SMHI:s definitioner, för sommaren infaller först när dygnets medeltemperatur varit över 10 grader fem dagar i rad, vilket betyder att sommaren först kan göra sitt intåg på Norges nationaldag, den 17 Maj, åtminstone om vi ser till Mälardalens centrala och Västra delar, medan sommaren vanligen inträder i Stockholm och kustbandet först omkring den 1a Juni.

Brödrafolkens Väl – STÅ PÅ KRAVA – HEDNA HEDNA HEDNA !!

Alltnog, för någon tid sedan läste jag i kvällspressen att Maya-Indianerna i Mexico fått en officiell ursäkt för det Folkmord som begåtts mot dem och deras kultur av Mexicos Regering. Ursäkten betyder ingenting och kostar ingenting, eftersom den kommer över 400 år efter Conquistadorerna och  Hernan Cortez erövring, och är snarast tillkommen i en anda av självpåtagen, påklistrad politisk korrekthet. Ingen Maya-indian eller Mayaättling – av vilka det finns flera miljoner, enbart i multimega-storstaden Mexico City och på Yucatan, där Mayas religion fortfarande lever kvar – får det minsta i ekonomisk kompensation. Inte en enda futtig peso betalas ut ur Mexikanska statens kassakistor, och allt man säger är ”Ursäkta förlåt – Vi förstörde hela er civilisation i grund för 400 år sen, och bedrev ett utrotningskrig emot er så sent som på 1840-talet, men idag e vi lessna, ja såå lessna såå är vi, så där ser man…

Det finns INGEN ursäkt för KRISTNA FOLKMORD och de kristnas förstörelse av hela civilisationer…

Visst är förlåtelse bra, och det är tänkbart att de kristnas förlåtelse-lära fungerar i vardagslivet, men man kan inte förlåta uppsåtligt folkmord, eller dråp, utnyttjande och förslavande av miljontals människor, flera sekel igenom. Förlåtelsen fungerar inte alls i så fall, och det är att resonera in absurdum; om man nu begär att Mayas skall förlåta och glömma vad de utstått, medan Mexicos invandrade befolkning skyler över, och slätar över med hartassen…

Kolt vid Kolt vi såg – ”Same Same, but different ?

Här hemma lär ”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsarmén i Sverige ha bett Samerna om ursäkt, företrädda av bland annat Ärke-någonting Fjantje Kackelén NEJ men ursäkta förlåt – vad skriver väl jag, kära läsare ? – Ärkebiskop Antje Jackélen skall det förstås vara – eller som min finska väninna brukar säga ”Jo, Piss-kopp Jääkelen... Ja Jummalauta !

Samma Jackélen lär också ha sagt, att hela kristnandet av Samerna var ett stort misstag – men om detta är en åsikt hon verkligen har och verkligen står för, och inte bara hennes och kyrkans vanliga hyckleri och tomma fromlande, VAD VAR DÅ KRISTNANDET AV SVENSKARNA ?? Var inte också det Folkmord, Kulturmord och Mord på en hel religion, kanhända – och därmed ett ännu större misstag, eftersom det förövades emot en majoritetsbefolkning, som till SKILLNAD från samerna är vårt lands VERKLIGA urbefolkning, och som bott här i över 12 000 år, medan samerna kom invandrande norrifrån för mindre än 2300 år sedan…

Ändå har vi svenskar ingen ursäkt fått, inte den allra minsta. Kyrkan fortsätter att ensidigt fördöma och kritisera den enda religion, som har verklig hemortsrätt här, och med det menar jag Asatron. Till det kan vi lägga häxförföljelser, kättarbål, konventikelplakat, husförhör och 700 år av ständig religiös och kulturell förföljelse, som inte upphört ens idag. När får vi en ursäkt för allt detta ?

Kvinnan på bilden heter visst Magdalena Graaf. Här besöker hon de trakter i Älvdalen, där hon hör hemma…

Just Häxprocesserna är något jag skrivit om tidigare, och något som inte är oviktigt, eftersom i runda tal 800 000 etniska svenskar eller cirka 10 % av den etniskt svenska befolkningen i vårt land antagligen har förfäder och förmödrar som dött, torterats eller suttit orätt fängslade under ”Svenska” Kyrkans förföljelser av dem och deras folk. Detta är ett brott, liktydigt med folkmord, och det kan aldrig förlåtas – allt vi kan göra är att se till att det aldrig finns minsta chans att det upprepas igen, och det kan vi endast säkerställa genom att driva Ökenreligionerna ur landet.

Visserligen har det förekommit, att enstaka präster bett om ursäkt i församlingar som Malmö, Lillhärdal och Älvdalen, men detta är långtifrån nog. Man beräknar, att minst 347 personer direkt avrättades på order av ”Svenska” Kyrkan, men till det skall vi lägga alla dem som dog av tortyr, av sjukdomar som lungsot och lunginflammation vållade av tiden i fängelse, de som fick sin hälsa förstörd, och alla de familjer som splittrades och indirekt drabbades av ett generationslångt lidande.

”Svenska” Kyrkan har aldrig någonsin bett oss om ursäkt för allt detta, och år 2020 startades en ny folklig proteströrelse, kallad ”Nordic Noise Movement” som syftar till att få fram ett erkännande från de kristnas sida, och ett lämpligt straff för alla begångna förbrytelser. Straffet är som sagt, att Kyrkans företrädare åläggs att aldrig göra om samma sak igen, sluta missionera och att kontrollmekanismer införs.

Nordic Noise Movement har låtit föga tala om sig hittills, och är mycket lite känd, men jag stöder idén, trots att de går åtskilligt längre än jag själv, som kanhända är en av uppslagsgivarna till deras sajt – och därifrån citerar jag:

“Den 1 juni 1675 ägde avrättningen rum på Bålberget vid Lesjön i nuvarande Kramfors kommun. 71 personer hade dömts till döden för sexuellt umgänge med Djävulen och Blåkullafärder. Av dessa var 65 kvinnor, 2 män och 4 pojkar. De dödsdömda kvinnorna utgjorde en femtedel av Torsåkers pastorat”

“Bekännelserna tvingades fram genom att skendränka barnen och fira ner dem med rep i Ångermanälven, eller stoppa in mindre barn i en bakugn och tänka eld på halm utanför ugnen. På detta sätt erkände hundratals kvinnor att de var skyldiga bara för att rädda sina barn. Likadant gjorde man med barnen för att få dem att peka ut vilka som tagit dem till Blåkulla.”

— —

“Efter att kyrkoherden Wattrangius hållit en straffpredikan i kyrkan fick de dödsdömda, omgivna av vakter, vandra en 4 kilometer lång sträcka till berget. Där väntade två bödlar. De dödsdömda tvingades klä av sig nakna innan de fördes till stupstocken och halshöggs med yxa. Därefter kastades deras kroppar på bålet.”

“Annika, 15 år, hade vittnat mot sin mor Britta Sippel och sin moster som båda avrättats. När Annika erkänt att hon begått mened dömdes hon att piskas tolv gånger fyra dagar i rad, kyrkoplikt och ett års tukthus, men hon dog av piskningen.”

  • Ur Dokumentation, insamlad av sajten ”Nordic Noise Movement”

Barn som dödats och torterats. Uppsåtlig förnedring av kvinnor, tortyr och dråp på en skala av 20 % av den vuxna befolkningen i vissa delar av vårt land. ”Svenska” Kyrkans facit är sannerligen inget vackert, men ändå har den aldrig tagit avstånd ifrån allt detta..

I Tyskland finns, som jag redan skrivit om – se under rubriken ”Häxeri” under ”Adiafora” här ovan – den ärlige prästen Hartmut Hegeler som under decennier forskat om olika Europeiska kyrkor, och deras del i Häxprocesserna samt likvideringen av en hel kulturkrets.

Freja, ridande på en av sina katter med dryckeshorn i handen, och flygande häxa från Slesvigs domkyrka i Tyskland

Han har lyckats dokumentera, att enbart kyrkorna i Norge och Sverige är de enda i hela Europa, som kategoriskt vägrar att be om ursäkt för häxprocesserna, än idag. I Belgien, Holland, Tyskland, England, Skottland, Tjeckien, Litauen med flera länder har officiella ursäkter getts, liksom i Spanien och Italien. Tyska människorätts-advokater har också etablerat i sitt lands författningsdomstolar, att Folkmord är Folkmord, när det än sker – och Nazismens grymheter är därför fullt jämställda med Romarnas folkmord på Marserna i Hessen, Karl den ”Stores” folkmord på Sachsare och Friser, eller katolska kyrkans förbrytelser under inkvisitionen, är därför – författningsrättsligt sett – att anse som lika stora, och kan alltså medföra straff, frånsett att de i sammanhanget relevanta institutionerna inte tar avstånd ifrån dem, och frivilligt underkastar sig statlig kontroll..

Så fungerar det i Tyskland, som numera är ett civiliserat land.

 

Om VILDA DJUR och MÄNSKLIG DUMHET

Enligt kristendomen skulle människan vara skapelsens krona, men frågan är om hon inte är dess klave istället, eller en enorm black om foten för den övriga naturen.

I svenska media har vi i veckan kunnat läsa om Camilla Björklund, 51 som under vintern lade ut mat till rådjur på sin tomt i Hälsingland.

Nu framträder hon i Aftonbladet och andra tidningar och ojar sig över att flera dagar i rad ha fått besök av hungriga björnar i sin trädgård, en björnmor och tre fjolårsungar, som troligen övervintrat tillsammans med henne. Björnarna är ”obehagliga” tycker Camilla, och efter att ha besökt platsen tre kvällar i rad, har björnarna lämnat tomten och helt sonika gått därifrån, eftersom maten tagit slut. Men om hon inte ville ha björnbesök i sin trädgård, varför då alls lägga ut djurmat, eller låta sopor och matrester stå kvar o-omhändertagna ?

”Du Nalle – om människorna tycker vi är ”Obehagliga” – VARFÖR lägger de då ut mat åt oss ??”

 

Nu besannas åter vad jag skrev i min krönika från den 15 april i år. Människorna får exakt de björnar de förtjänar. Lägger man ut mat, tidigt om våren, så får man skylla sig själv om någon hungrig nyvaknad stackars björn håller sig framme. Men ändå – nu följer den ständiga björnfrossan i pressen, hetsjakt emot oskyldiga djur och stora tidningsrubriker om att Los i Hälsingland blivit ett ”tillhåll” för björn, samt att björnarna där skulle blivit ”närgångna” efter att man lockat dit dem med åtel och krav på avskjutning från Länsstyrelsens viltvårdsexperter och kommunalt inhyrda jägare.

Säg, hur dumma får människor alls bli, kära läsare ?

Från trakten av Älvdalen rapporteras om att två björnar blivit skjutna, alldeles i onödan. De skulle ha ”stressat” en renhjord, skriver manatt björnar tar en och annan renkalv eller dräktiga vajor om Våren är inget nytt precis – det har alla björnar gjort i urminnes tider, för så fungerar det i naturen. Länsstyrelsens representant Marie Edvall påstår att avlivandet av de två björnhannarna skulle vara ”humant” eftersom man inte jagat dem från helikopter den här gången, utan bara hetsat hundar på dem. Och de två avlivningarna påverkar inte björnstammen i länet så mycket, säger hon också.

Nej, tacka fan för det ! säger jag. Men – i ärlighetens namn – vilka djur var det egentligen som blev ”stressade” ?? Om björnen tagit en och annan ren, så hade det inte gjort så mycket skada för den industriella ren-näringen, eftersom nästan alla renägare har sina djur väl försäkrade numera.

Det är hårt att vara björn i riket numera. Man blir betraktad som brottsling, därför att man äter om man är hungrig…

Länsstyrelsens uppgift är att skydda de stora rovdjuren, och inte särintressen för en liten, kapitalstark grupp av renägare. Det finns inga ”samebyar” i landet numera, och det har heller inte funnits några sådana på minst hundra år –  redan ordet frammanar ett slags idylliserande bild av ”kåtatomter” eller dylikt – men inga samer eller renägare bor i renodlat samiska bosättningar, och nomadlivet har upphört för länge sen, till förmån för storskalig rovdrift på naturens resurser.

Aldrig någonsin har det funnits så många renar i landet som nu, och i  Älvdalen och övriga Dalarna fanns inga samer alls, förrän på 1600-talet. Följaktligen är inte ren-näringen där något som funnits ”sen urminnes tid”, men däremot finns det otvivelaktigt svenska och Nordiska järnåldersgravar också på kalfjället, hur det nu kan komma sig. Vilka var då ”urbefolkningen”  och vilka var det som bodde där först ?

Man har däremot hela tiden sänkt ”minimi-värdena” för de stora rovdjuren genom just Länsstyrelsernas försorg, och fastän vi har 2900 björnar i riket, ungefär, vill man nu avliva mer än hälften av dem, och påstår ändå att björnstammen skulle vara ”bärkraftig” i så fall – trots att Världsnaturfonden fortfarande betraktar brunbjörnen i Sverige som en rödlistad art. Själv föreslår jag att vi tar bort överskottet av renar och boskap istället inte ens en majoritet av de 8500 samer eller så som skulle ha rösträtt på Sametinget, är renägare – de flesta lever av helt andra näringar, och de kan de övertaliga renägarna – som inte är någon ”urbefolkning” också ta och göra.

Jag har själv tillbringat 2 år av mitt liv som yrkesverksam på Länsstyrelsen i Jämtlands län, men det var på 1990-talet, om någon av er vill veta.

Redan då drev man ett stort länsgemensamt fiskeprojekt för tiotals miljoner skattekronor i bland annat Åre, Krokoms och Bergs kommuner, enligt vad jag tydligt minns. Projektet gick ut på att man skulle återplantera öring, röding och annan ädelfisk i de vattendrag där de en gång funnits, men så kom en del klåfingriga individer av båda könen, som den gången kallade sig för ”Skogs-samer” och inte Sydsamer med i bilden, och det visade sig snart att flera av dessa ägnat sig åt såkallat ”granat-fiske” eller rättare sagt slängt handgranater och sprängladdningar i vattendragen, så att all ädel-fisken flöt upp död, med buken i vädret.

Och det var inte för att vederbörande ville fånga fisk – för de åt inte själva av fisken. Anledningen var att man ville förstöra för ”sörlänningarna” som man sa, och hindra alla andra från att komma dit, särskilt då ”turister” eller Stockholmare. Alltså slängde man lite granater i sjöarna – allt i en stämning av ”Bällt du Luur’n !” som man säger i Jämtland (”Kunde du lura honom” – en attityd, som samer och därmed likställda uppvisat emot svenskar och svenska staten i närmare tusen år)

Inget trevligt sjöfynd…

Men nu skall det alltså plötsligt finnas sk ”sydsamer” som ska ta alla delar av vårt land i besittning, för så säger de själva – ungefär som om dessa 8000 eller så hade större rätt till hela landet än 10,3 miljoner andra medborgare… De ska också ha väl juridiskt pålästa ombud, som även är historiskt intresserade och skriver bloggar numera, och jag tvivlar för min del inte på att det är en stor framgång i civilisatoriskt hänseende, för skickliga jurister kan mycket väl behövas, när man har med slikt folk att göra.

Jag kunde föredra några fler episoder, som jag själv bevittnat eller hört andra bevittna. Under 1980-talet inträffade som de flesta vet den berömda Chernobyl-katastrofen i Ukraina. Extremt höga strålningsvärden uppmättes inte alls i de delar av vårt land som låg närmast olycksplatsen, utan just i Hälsingland, Jämtland och Härjedalen – av någon konstig och mystisk anledning – man skyllde på meteorologerna – och det befanns till slut på Länsstyrelsens miljöenhet, att de samer man anställt, som snällt skulle förses med Radiak-mätare uppe i fjällbygden, bara fortsatte och fortsatte att rapportera in de siffervärden de angett i början, utan att alls låta dessa avklinga… Ni förstår, de fick ju betalt i reda pengar oavsett om de läste av sina mätare eller ej, så de skrev bara ned samma siffror om och om igen i pappren, och så slapp de gå ut på fjället…eller till skogs..

Länsstyrelsen i Norrbotten gjorde under samma tid en utredning om de ”trafikskadade renar” eller rättare sagt hela renhjordar, som på något mystiskt sätt råkat komma ivägen för Lapplands-pilen och Malmtågen till Narvik – flera gånger – med flera sk ”samebyar” inblandade (läs industrikorporationer för renuppfödning i industri-skala, för det är ju vad det handlar om) Med bevis från renarnas öronmärkning visade det sig tydligt – ännu mera ”samisk mystik” – att det inte var de byar eller renägare genom vars ”urminnes trakter” järnvägarna gick, som fick sina renar uppdrivna på spåret, och som därför fick frikostig ersättning för staten, tidvis mer än vad sagda renar betingat i pris som slaktkroppar per styck… Det var de byar eller ägare, vars marker låg längst bort från banan, som på mycket underliga vägar förlorade djur efter djur, eller hela hjordar..

Månne det förhåller sig på samma sätt med den nu observerade ”stressade” renhjorden i Älvdalen, eller vad tror ni ? Renar kan bli ”stressade” av lite vad som helst, korm också för den delen, om ni vet vad ”korm” är för något..

Korm kan bli ”flugan” direkt…också hos människor…

Slutligen har jag själv fått uppleva, hur ett antal ”skogs-samiska” (eller snarare totalt skogs-tokiga) aktivister eller personer anno 1990 krävde att de skulle få ta över minst halva Länsstyrelsen, trots att deras lilla folkspillra inte utgjorde mer än 2 % högst av länets befolkning, allt på alla andra 98 % bekostnad, genom att själva utse Länsarkitekt, Länsantikvarie, och allt annat kunnigt och utbildat folk som behövs för att sköta en sådan myndighet.

De som intet vet, skall ej stifta lagar för andra..

 

Jag råkade vara ofin nog att fråga de församlade herrarna och damerna om någon av dem möjligen hade utbildning som byggnadsingenjör, kanske civilingenjör, eller akademisk examen i åtminstone någon form. Eller någon vana vid skrivarbete, exempelvis också såsom lantbrevbärare eller dylikt.  Det hade ingen av dem, visade det sig… Men ändå trodde de, att de skulle få ”ta över” alltsammans – därför att de representerade enskilda kapitalintressen… och en kapitalstark ren-näring, som sagt..

Jag tvivlar som sagt inte på att ”Same-jurister” behövs, och det i stort antal, med tanke på vad detta slags folk allt som oftast ställer till med. Men uppfattningen om dem som ”ett rent naturfolk” eller ”nomader” är det dags att en gång för alla förpassa till sagornas värld – och såsom varande Hedning, tror jag icke på deras sagor.

 

Nya verk om HÄXPROCESSER recenserade av Aftonbladet…och YLE

Den första april i år inföll Skärtorsdagen, i motsats till Stjärt-Torsdagen, som möjligen kan ha firats i Dubai detta Coronans år (se tidigare inlägg) men inte någon annanstans. Skärtorsdagen anses i den kristna folktron vara Häxornas förlovade tid, och än har HÄXPROCESSERNA inte upphört – för i våra nära grannländer som det Katolska Polen, sysslar fortfarande präster med Djävulsutdrivning och ”behandling” av häxeri – se underrubriken ”Häxor – Häxeri och annat Okult” under avsnittet ”Adiafora” här ovan.

Vi kan även tänka på fallet med den ökända frikyrkan ”The River” i Borås, där 2 präster och ett föräldrapar från Kongo i flera års tid misshandlade en 14-årig flicka, så att hon nästan dog. Detta hände i Sverige år 2012, och myndigheterna konstaterade då att ”det finns ett stort mörkertal” och att man inte vet, hur många barn och vuxna i Sverige som rutinmässigt misshandlas av kristna präster, allt under förevändningen att offren skulle ha varit häxor, ”i förbund med den onde” osv osv. Detta pågår här och nu, idag, och mitt inne i vårt sekulära samhälle, liksom Knutby-sektens terror.

Nej – Häxprocessorna är INTE slut ännu… De pågår FORTFARANDE – I MÅNGA Kyrkors regi… (Bildkälla: YLE, den Finländska Statstelevisionen)

När nu Aftonbladets recensent Kalle Holmquist tar upp en ny bok av Professor Dick Harrison från Lund, den kände populärhsitorikern, samt den finländske historikern Marko Lambergs verk Häxmodern så undrar jag faktiskt om herr journalisten Holmquist egentligen är påläst om sitt ämne. Han påstår, att det skulle vara ”Byråkrater” och Präster som orsakade de klassiska häx-förföljelserna under det svenska 1670-talet, och skriver också ”Trollpack” när det heter ”Trollpackor” – andra tokigheter icke att förglömma.

Om Kalle Holmkvist bara hade bekvämat sig med att göra 15 minuters googlande på Internet, ungefär, så hade han kunnat konstatera att det aldrig fanns något ord för ”Häxa” i det svenska språket förrän på 1400-talet, vilket bevisats av Ebbe Schön och andra folklivsforskare. Visserligen fanns det ett kontinentalgermanskt och gotiskt ord ”Hagazussa”, vilket betyder en varelse av kvinnligt kön som bokstavligt talat hänger på gärdesgården, eller rättare sagt sitter på den. Han skulle också ha kunnat uppmärksamma den äldre Västgötalagens ord om att ”jag såg dig rida naken på en fållgrind med utslaget hår i trolls skickelse, när båda var jämskiftade, natt och dag” vilket räknades som en av de värsta okvädningsord en man kunde rikta till en kvinna, lika illa som ordet ”hora” vilket nu sprids om alla etniskt svenska kvinnor från våra skolgårdar och arab-kvarter.

Ifall Kalle Holmquist sedan vore riktigt påläst – men det är han INTE – skulle han sedan också kunnat observera, att det enligt de Hedniska lagarna i vårt land var så att den som anklagade någon annan för Häxeri, fick straff och böter – men däremot INTE häxan – vilket var precis TVÄRTOM emot hur det skulle bli när kristendomen infördes på bred front, någon gång efter 1200-talet, för inte förrän EFTER det århundradet fanns det någon egentlig eller mer spridd kristendom i Sverige, vad de breda folklagren angick.

Holmkvist skulle också ha förstått att fållgrinden, alltså den grind som från gårdstunet eller Tän  – ”bytån” på Västgötska – förde ut till fägatan, och betesmarken för boskapen faktiskt var det viktigaste man hade på en gård, för det var ju boskapsproduktion, inklusive mjölk, smör och kött som hela den dåtida jordbruksapparaten vilade på. Om nu någon kvinna satte sig naken på fållgrinden, och kladdade med mensblod eller bedrev annan destruktiv magi till Vårdagjämningen om våren – då kreaturen var trötta efter en lång vinter – så skulle detta kanske göra så att markens fänad eller rättare sagt boskapen inte trivdes, och inte åt av gräset eller gav mjölk på hela sommaren, utan bara tynade bort och dog; vilket Västergötlands bönder och bondfolk hade ansett för något mycket mycket illa. Men – nu är Holmkvist helt obevandrad i häxeriets historia, och ingen bjässe i allmänbildning, tror jag mig veta – och därför förblir han olärd och utan förmåga att dra rätt slutsatser av de böcker han skulle ta upp till recension.

Han kunde istället – som Dick Harrison – ha observerat att det på 1000-talet fanns ett verk som hette ”Canon Episcopi” och som var avsett som en sorts instruktionsbok för biskopar, särskilt då missionsbiskopar i de Nordliga länderna. Verket förelåg redan år 1020, och enligt det skulle de katolska biskoparna inte avrätta häxorna, utan bara förvisa dem från sina församlingar, och strängeligen tillse att man utrotade varje form av vidskepelse, ”enkannerligen hos de fåvitska kvinnor, som i drömmar och syner inbillade sig att de nattetid kunde flyga tillsammans med gudinnan Diana” som det faktiskt står i denna Kanon, eller rättesnöre.

Den äldsta avbildningen av flygande häxor i hela Nordeuropa, kommer från Domkyrkan i Slesvig – och visar bland annat Freja, ridande på en katt – se bilden till höger..

Intressant nog förnekade alltså den katolska kyrkan till en början häxors fysiska existens, Canon Episcopi fastslår att alltihop skulle vara inbillning eller vidskepelse, och det var ju också ett nyttigt sätt för kyrkan att framställa det hela på – Hedendomen var för stark, och man kunde inte börja avrätta kvinnor hursomhelst i nyligen ”kristnade” områden.

Enligt medeltidens skolastiska teologi var det också tre saker som krävdes för att en person alls skulle räknas som en häxa, och därigenom utsättas för förföljelser eller straff. För det första skulle hon eller han A) ha utövat  ”Magicam” eller magi, alltså ”lövjan” med ett hedniskt ord – vilket bara betydde att använda lövade växter för att bota och hela. Vederbörande skulle också B) ha utövat Maleficium, alltså använt magin för att göra skada, vilket först måste bevisas i andlig eller sekulär domstol, och C) vilket var det viktigaste – ha befunnits skyldig till ”Pactum Diaboli” eller försvurit sig till Satan, på en häx-sabbat eller annars.

Nutida hednisk staty av Eira eller Eir, läkedomens gudinna enligt Asatron

Först när kyrkan fått herraväldet i de Nordiska länderna, och först efter det att Inkvisitionen grundats – på 1300-talet – kom man att sätta sina planer emot Nordborna och de nordiska kvinnorna i verket – för det hela var verkligen en medvetet och listigt uttänkt strategi. Genom ideologiska verk, som det tidiga 1500-talets ”Malleus Maleficiarum” eller ”Häxhammaren” spreds misogyni och extremt kvinnohat – framförallt mot läkekvinnor.

I Sverige övergick det hela till ett sannskyldigt folkmord och utrotningskrig – till och med den trögtänkte Holmkvist nämner Torsåkers Pastorat i Ångermanland, där man dödade 71 personer, de flesta kvinnor – vilket var nära en tredjedel av traktens kvinnliga befolkning – och allt detta var helt medvetet från de kristnas sida. De visste, att om man kunde döda kvinnorna, skulle man också kunna utrota Nordborna – och som vi alla vet, är detta fortfarande de flesta Monoteisters mål.

Dock fanns undantag – häxprocesserna i Europa, ca 1430 – 1830 (i Mockfjärd i Dalarna genomfördes en häxprocess så sent som på 1830-talet) bildar inget enhetligt mönster. Till och med populärhistoriska verk som Ebbe Schöns visar, att på Island, i Baltikum och delar av Finland (bland annat Åbo Universitet) var de flesta anklagade MÄN och inte alls kvinnor.

Tyvärr LJUGER Kalle Holmquist rent ut, när han i sin okunskap skriver följande: Det är inte bara rättegången mot Malin Matsdotter som levandegörs i boken, utan även vardagslivet i 1600–talets svenska militärstat, som styrdes av ett gäng krigsgalningar och religiösa extremister.

Rumpare-Malin – som blev bränd på bål levande – var ett undantag, men vad ”byråkrater” och ”krigsgalningar” som Holmquist tendentiöst, lögnaktigt och osant skriver (Sverige var omringat av fientliga stormakter, och anfölls gång på gång av Ryssland, Polen och Danmark i skiftande koalitioner – detta är ett historiskt faktum, och det kan man inte prata bort ) så var det faktiskt Fältmarskalk Gustav Wrangel som dåtidens ÖB direkt reserverade sig emot dödsdomarna – och det gjorde också Pehr Brahe, Lorentz Creutz och män som Magnus Gabriel de la Gardie – eller med andra ord de ledande ”byråkraterna” i dåtidens regering.

Fältmarskalk Wrangel vägrade att gå med på ”Svenska” Kyrkans krav om att använda landets armé emot häxor – och räddade kanske 10 000-tals landsmän och svenska kvinnor från döden på stupstocken och bålet..

 

Också Regementsöverste Harald Stake – kommendant på Bohus Fästning i ett nyerövrat danskt landskap, fastän han från början var Västgöte – vägrade att befatta sig med häxrättegångarna – Wrangel sade rent ut att ”ju mindre man rör i detta, ju bättre” eftersom han själv sett tyska häxprocesser i Pommern. Arméns och förmyndar-regeringens syn var hela tiden motsatt ”Svenska” Kyrkans – man hade ju bara indelta soldater att ta till, och om soldaterna i samma landskap skulle fått order om att avrätta sina egna hustrur, systrar, grannfruar eller gamla, hade det sannolikt kostat ett folkligt uppror som ingen sett maken till. Detta förstod dåtidens administratörer – och det var de svenska lagarna – som förbjöd barnvittnen och tortyr – samt svenska jurister och läkare, som gemensamt fick stopp på ”Svenska” Kyrkans förföljelse av sitt eget folk.

Tror ni mig inte, så studera Urban Hjärnes och Gustaf Rosenhannes roll i de Stockholmska Häxprocesserna – den har dokumenterats gång på gång, och är väl utredd. När Hjärne ironiskt frågade om man skulle tillgripa ”någon specimen torturae” och bränna Rumpare-Malin med glödheta tänger, så visste han mycket väl, att detta var förbjudet i lagen och att Gustaf Rosenhane som ledande jurist i den aktuella Trolldomskommissionen aldrig skulle tillåta det – och det var just precis Hjärnes avsikt – att driva med kyrkan, och få dess krav att framstå som absurda.

Utan Hjärnes och Rosenhanes samarbete vet vi inte vad som hänt, och det var också Hjärne som i Södermalms ”vakstugor” där hysteriska kristna föräldrar stängt in barnvittnen och där ”visgossar” gick runt och spred ”fake news” konstaterade, att de ”djävulsbesatta” vaknade till liv om man höll en bomulstuss med kamfer eller brännvin under näsan på dem – och det var ju rent märkligt detta, att Djävulen inte kunde tåla lukten av Kamfer, skrev Hjärne i sin dagbok.

Kalle Holmkvist i Aftonbladet ljuger inte bara. Han förvrider också sanningen, sanningen om ett ämnesområde som han inte alls behärskar, och som han till skillnad från mig aldrig studerat i detalj. Det är dålig journalistik att göra så, mycket dålig journalistik faktiskt – och det omdömet vidhåller jag

Harrisons och Lambergs båda böcker är synnerligen läsvärda, men inte alls av det skäl, som Aftonbladets recensent tror.

Slutligen kan vi också minnas den här mannen. Gustaf Adam Banér, bland annat Chef för Livgardet och Militär kommendant i Stockholm, på sin tid – ”Dulle Banéren” kallad – och den man som gav upphov till ordet ”Drulle” på svenska språket – bland annat därför att han under den unge Karl XI:s frånvaro inför slaget vid Lund 1676 – ett år efter häxprocessernas avslutande i huvudstaden – erbjöd sig ta över regeringsmakten, och anordna ”Coup de Etat !”

Läs skildringen i Alf Henrikssons ”Sveriges Historia” om ni inte tror mig !

Alltnog, alla tyckte att Banér var galen, inte minst därför att han vägrade tro på djävulen, vägrade tro på helvetet, vägrade tro på existensen av häxor, och för att han var något av en Hedning som vägrade tro på alltihop. Han hade nämligen studerat vid Universitetet i Leyden, Holland i sin ungdom, och där hade Banér – liksom Galileo Gallilei på sin tid – lärt sig att saker som är tyngre än luften inte kan flyga, och ”gamble utlefvade kärrlinger kunna icke flygha i vädhren af sig sjelfve” – vilket bevisar att häxorna måste hålla sig på marken, och att de sannolikt inte flyger alls.

Annars var Banér en hurtfrisk överste och regementschef, som tre gånger duellerade med sin egen personal – och sin barberare – även om Karl XI totalförbjudit dueller i sitt nyligen utgivna duell-plakat – ”vid lifsens och ärans förlust”.

Han levde i en tid av förföljelser, häxrättegångar och obefintlig säkerhet inför lagen. En tid när ”Gävlepojken” likt dagens Greta Thunberg smög omkring i Stockholm,och påstod sig kunna ”se” vem som var häxa, eftersom det stod skrivet i offrens pannor.

På samma sätt har Greta Thunberg offentligt förklarat, att hon skulle kunna ”se” koldioxidutsläpp i atmosfären, trots att CO2 är en helt genomskinlig och osynlig gas.

Mass-hysteri, ”Barnvittnen” och anklagelse-lek emot föräldrar och vuxna – liksom KUNSKAPSFÖRAKT – alltsammans drag, som tydligt PÅMINNER om 1670-talets HÄXPROCESSER… snart har vi dem här igen…

Mycket går igen, genom historien och århundradena. Kristen apokalyps och hets emot oliktänkande, inte minst. Det enda botemedlet emot alltsammans är män som Gustaf Adam Banér – de som går sin egen väg, inte blint följer med massan och låter sig luras av hysterin.

Det – och duktiga, väl pålästa jurister, administratörer och män i staten  – med moraliskt mod att säga ifrån, och rätta det som är fel !

 

”När de står på sin Balkong – Hej Dinge Dång” eller ”För sjung hopp för sjung Aj Aj Dubai !”

Nu har det hänt igen. Lagarna i en och annan religiös diktatur har visat sig vara löjligare än någonsin, och diktaturen skämmer därför ut sig själv, när man vill arrestera och fängsla de som behagar skämta med den.  I Dubai skall det ha hänt, att ett tjogtal unga kvinnor visat sig nakna på en balkong i en skyskrapa, trettio våningsplan eller mer ovan markytan, vilket knappast någon förbipasserande alls lär ha varit i stånd att uppfatta – men i alla fall – Dubais myndigheter mobiliserar omedelbart sina Sharia-lagar, och skriker om den ”Västerländska osedligheten” enligt vad såväl den svenska kvällstidningen ”Excessen” (nej förlåt, jag menar naturligtvis Expressen) som Daily Mail i Storbritannien kan rapportera..

”Smaken är som Baken – Alltid delad” säger ett svenskt ordspråk. Vi skulle gärna vilja visa denna bild i ocensurerat skick, men tyvärr går inte det, pga den prydhet och censur som numera florerar på internet.

Enligt Kiev Post skall minst 11 av de agerande skönheterna, som utmanat Sharian i Frejas namn, säger jag er – I FREJAS NAMN ! – vara Ukrainskor, medan resten härrör från andra länder i Östeuropa, och organisatören bakom allt skall vara en ryss vid namn Alexey Kontsov, 33 år gammal. För egen del undrar jag bara varför de muslimska männen helt enkelt inte kan titta bort, ja vända huvudet åt andra sidan, eller studera en dagstidning istället för att glo på Ukrainskor, 80 meter bort upp i luften men samtliga av de agerande ska nu ha blivit gripna, och kan komma att straffas med upp till 6 månaders fängelse uppger svenska kvällstidningar.

För övrigt – Ukrainskor eller ej – förutsatt att en man ser en naken kvinna på 80 meters avstånd, snett nedifrån – Kan mannen i så fall ens upptäcka några detaljer – och uppstår därmed någon osedlighet ? Det vore svårt att se något alls på det avståndet, i alla fall för närsynta utan glasögon 🙂

Den gamla fina snapsvisan ”När jag står på min balkong…” gör sig osökt påmind i sammanhanget... Ack dessa Monoteister !

Varför alls göra så stor affär av kroppslig nakenhet ?

Och är folk inte nakna i badrum och sängkammare i Dubai ? Föds inte människor nakna där också – eller hur är det ställt, egentligen ?

Svaret på alla frågor lyder Freya Freja Freyja !!