Litet svar till Mohammed Omar – Nej, mitt liv är FULLSTÄNDIGT Jesus-fritt….

En verklig hedning och asatroendes liv är vackert och slösande rikt. Det innehåller som vi sett höga berg och djupa dalar, den starkaste livsglädje, sorg och en massa känslor om vartannat, såhär i vårbrytningen; och som vanligt får jag väl tacka för de många kommentarer som influtit till den här bloggen. En sådan kommentar utgörs kanhända av vad den gode Mohammed Omar i Uppsala skrivit på sajten ”Det Goda Samhället”, där han redogör för sina högst personliga erfarenheter av den nyss stundade Vårdagjämningen, och Segerblotet, även om han inte verkar vara underrättad om att det heter Segerblot, det som vi hedningar håller så här års. Alla människor överallt kan inte vara underrättade om allt, men var och en blir ändå salig på sin tro.

Saven må stiga och livet vakna…

 

Som ni kanske vet var herr Omar en kort period av sitt liv influerad av radikal islamism, men kom på bättre – läs hedniska – tankar, och ångrade sig. Eddie Råbock, som han egentligen heter, blev en stor Sverigevän, och en av de många, som i likhet med mig försvarar en dialog kring det svenska, vår kultur och allt det, vi kallar ett gott samhälle. Och, på morgonen idag, skrev han såhär:

De svenska festernas starka koppling till årstiderna och den rika kultur som växt upp kring dem gör att de går att fira oavsett om man tror eller inte. Det går att fira en rik jul utan kristna inslag. Det finns tillräckligt mycket av religiöst neutrala eller sekulära sånger, dikter, lekar, ritualer och annat för att man ska kunna fylla julen med kvalitativt innehåll. Julen är ju, liksom de flesta av våra fester, äldre än kristendomen. — —

Den 20 mars inföll årets vårdagjämning. Nu lämnar vi vintern bakom oss och går mot vår. Det innebär att dag och natt blir lika långa på norra halvklotet, sedan blir dagarna sakta längre än nätterna fram till sommarsolståndet då det vänder igen. Jag och några vänner markerade tillfället genom att besöka kung Björns hög, en gravhög från bronsåldern, i Uppsala. Över oss lyste en vacker fullmåne medan en av oss läste dikter. Kvällen den 21 mars blev månen ännu vackrare – då var det en så kallad superfullmåne.

Hans tidigare liv är heller inget jag håller emot honom, eftersom jag tror på förlåtelse, och den goda gärningens makt att utplåna det gamla. herr Omar redogör för hur oerhört torftig den islamska religionen är, och hur få fester kring årstiderna och årets och äringens gång det finns i denna Abrahamitiska ökenkultur. Men, sedan börjar han låta alldeles som det Sverigedemokratiska Partiprogrammet, och det tänker jag inte citera. Han påstår likt SD, att Jesus och kristendomen skulle vara en ”omistlig” del av det svenska kulturarvet, och att denna förbannade kristendom skulle ha med den svenska våren att göra. På vad sätt då ? Jag måste först som sist säga att jag inte alls håller med honom, och jag kan – med all respekt för just hans åsikter och rätt att utöva sin tro, precis som jag utövar min inte alls tycka, att ”berättelsen om Jesus är viktig såhär års” eller ”kristus är det sanna ljuset” och alla andra slitna klyschor han svänger sig med.

Vad har Sadistisk Bögporr, ihjältorterade män i minimala ländskynken osv med Vårens ankomst att göra ? Är det en ”kärlekens religion” som använder så avskyvärda symboler ?

Ständigt tjafsar och lallar dessa tjatiga kristna vidare om samma sak, samma sak, samma sak. Jesus hit, och kristus dit. De är tydligen helt oförmögna att inse, att alla människor inte delar deras religion, och inte vill ha alla dess oaptitliga inslag, kannibal-ritualer (sk ”helig nattvard”) och så vidare ute i den svenska naturen, eller sina vardagsrum. Mohammed Omars inlägg luktar tyvärr ”fornsederi” lång väg, och jag måste säga att jag är hjärtligt trött på denna eviga blandkultur, detta Multikulturella Mischmasch och denna eviga kristendom, som vissa personer jämnt och ständigt skall komma släpande på.

Jag känner igen tendenserna. Hur många gånger har jag inte stått vid Uppsala Högar, och inte just Hågahögen som Mohammed Omar skriver om, och tvingats lyssna till någon jäkla fåne till Söndags-Schaman, som kräver att vi alla – som samlats där av hedniska skäl och för en hednisk anledning – ska börja ”tillbe jesus-kraften” och andra sakramentskade dumheter i den stilen. Jag tillber själv ingen jesus-kraft. Jag har aldrig gjort det, jag kommer aldrig någonsin att göra det. Jag har tydligt och klart deklarerat min hållning här i essän ”Nemo Soter!” eller ”Inga frälsare!” under rubriken ”Asatro” här ovan. Om ni inte har förstått vad Asatro och Polyteism är, rekommenderar jag att ni läser det inlägget om igen, och kanske även allas vår vän Herr Omar även bör göra det, ifall han inte förstått mig. Jag är inte ”Fornsedare”. Jag står inte för New Age, Ökentro eller någon halv kristendom, där man hela tiden ska ”sälja på” oss frälsaren bakvägen, på det oärligaste av sätt.

Blandkultur gör ingen människa glad… Det förstör bara för alla. Varför inte välja det klara och det enkla ?

Jag vill kunna utöva min tro helt utan kristna inslag, och jag ser inte kristendomens barbari och anskrämlighet som någon ”omistlig” del av den svenska och Nordiska kulturen överhuvudtaget. Även min parhäst Henrik Andersson från bloggen ”Ideell Kulturkamp” – för just detta är vad det handlar om – det är en kamp mellan kulturer, lika gammal som historien själv – frågar idag retoriskt, om inte kristendomen och islam bör totalförbjudas i Sverige. Det ligger faktiskt något i denna fråga. Man har förvisso rätt att ställa den, och Henrik Andersson har också gjort en omröstning, där envar kan redovisa sin åsikt i frågan, om man nu har någon.

Så långt som ett totalförbud behöver vi kanske inte gå, men för dagen tänker jag även på vad Patrik Lindenfors från Humanisterna sagt. Religionsfrihet är även frihet att få utöva sin egen religion, helt utan inslag från vissa andra, dödsfixerade religioner.

Kristendomens våld, äckel, ätande av lik och vampyr-ritualer, där man låtsas dricka den påstådde ”frälsarens” blod osv passar inte här i Sverige. Redan under vår första kristna tid var det många i Uppsala-trakten, som protesterade emot kristendomens grymma och barbariska riter. I mitt sällskap råder faktiskt ett totalförbud emot all kristendom och allt kristet, eftersom vi avsvurit os detta för länge, länge sedan.  Med all respekt, sagda kristendom får lov att finnas, javisst, men inte hos mig, och den kan lämpligen lämna oss Hedningar ifred, samt befinna sig någon annanstans. En ärligare, rakare och på många sätt bättre inställning, vore att respektera varandras kulturer, och inte blanda ihop demdet blir mitt svar till Mohammed Omar, och därmed lämnar jag denna debatt för idag.

En Vårdagjämnings-hälsning av ett helt annat slag kommer från sajten ”poeter.se” där en viss Peter Olausson hälsar Våren. Han gör det också totalt jesus-fritt, och utan att blanda ihop kristendomen med vårdagjämningen, för i det sammanhanget har den ingenting, ingenting alls att göra eller hämta. Låt oss Hedningar ha vår egen vår för sig !

 

Vårdagjämning

Tranan flyger in från söder
bär en eld på starka vingar
ropar högt mot sol och måne
talar om att tiden kommit
– för att leva, för att grönska
för att öppna frusna vatten
så att vågorna kan dansa

Vinterns dagar är till ända
Våren öppnar ljusets portar
slår upp gläntor mitt i skogen
för en eldring och för grönblad
– eld för möte, eld för kärlek
eld som speglar öppna hjärtan
eld för drömmarna om livet

Måne, må du lysa kvällen!
Må ditt silver dala sakta
ner mot oss som väntar stilla
på en stund av frid vid träden
Silvergnistor, silverfingrar!
Ljus ur mörka urtidsbrunnen
föds för oss, för hopp och längtan!

 

Håll Sverige rent – Håll tankarna och naturen ren !

Annonser

I vilket Mohammed Omar intervjuar vad han tror är en vanlig hedning….

Såhär i Höknätternas tid levererar bloggen ”Det Goda Samhället” ännu ett intressant inlägg via sin skribent Mohamed Omar, en man vars skönlitterära författarskap jag faktiskt gillar, av en eller annan anledning. Trevande försöker han intervjua en viss person, som vill kalla sig för ”en vanlig hedning” men som först inte vill sjunga ut om vilket samfund han representerar, men som sedan säger att Asatron inte finns, att han inte har någon tro utan att han bara mekaniskt upprepar en tom ”sed” om jag förstått saken rätt. Med andra ord en rekonstruktionist, eller en ”vikingasvärmare” som det kallas på sina håll, men ingen riktig troende, utan en halvljum, halvintresserad, halvbildad. Visst – all början bliver svår – men varför dessa halvmesyrer ?

Get your FACTS right – then speak….

 

Riktigt så är inte de flesta av oss hedningar, det vill jag bara ha sagt, och intervjun ger också upphov till många glada skratt hos mig som åhör den. Exempelvis börjar den stackars intervjupersonen sväva på målet redan efter den första frågan, och säger att han inte är så bra på etymologi, samt att han inte ens är gode eller gydja, men absolut tror att dessa termer skulle vara besläktade med ordet ”god” i allmänhet. Redan där kan jag bara le åt hela saken.

Ifall Mohamed Omar, aka Eddie Råbock – eller vår käre intervjuperson, som säkert är en intelligent han också, bara brydde sig om att göra den elementäraste research på wikipedia (det tar EN minut, inte längre, ) skulle de komma på att Gode och Gydja kommer av goð som betyder Gud på Norröna, och som inte har ett enda förbannat dugg med ”godhet” att göra i sig. Termen finns belagd ända sedan 500-talet, och det känner jag väl till, eftersom jag själv är en ovanlig Hedning, eller rättare sagt en hedning utöver det vanliga – nu har jag tyvärr inte tid att hjälpa min vän Herr Omar, men när semlor och andra vackra bakverk lanseras i Uppsala stad, skall jag gärna komma och hälsa på honom, ifall han vill. Jag kan till och med hålla ett kort Disablot vid Distinget med honom, eftersom det ju är i Uppsala det blotet rätteligen ska hållas.

Fezens förutsättning är Särimners ättelägg, och varje Kulting är potentiellt en Galt…

Själv är jag nämligen en Thul, och tillika Kraftarskald, om ni vet vad det innebär, men ingen gudsman, bara för den sakens skull, det ska gudarna veta. Ganska roligt är också Mohamed Omars påstående om att det måste vara de kristna som spritt Julen över världen, att denna måste fyllas med nytt, dvs kristet innehåll och så vidare. Man måste säga att vi möter en ärlig man här, för herr Omar döljer inte sin agenda – inte jag heller – men den ”vanlige” hedningen han intervjuar reder sig ganska bra, när han påpekar att nästan inget är kristet i vår Nordiska Jul…

Efter inledningstemat från filmen ”Blade Runner” bjuds vi på ett stycke högklassig underhållning, för den som nu tycker att intervjuer med ”fornsedare” och annat bråte är roligt, eller har ett småironiskt sinne för humor. ”ehh..um…vi bjuder in makterna, och så håller vi tal, tror vi. och sen så dricker vi en massa”. Ja – det vilar allt ett löjets skimmer över det hela...Uppenbarligen har man ingen aning om vad man pysslar med i dylika kretsar, utan räknar bara upp de gudomar man råkar komma på för tillfället i en enda röra, helt innan inbördes sammanhang. Och man är inte Polyteist, säger intervjupersonen. Nehej nä – men vad tusan är man då ? -Svaret ger sig lätt: ”Vi bara gör lite som vi tycker, och man får en liten, liten utbildning – men inga fakta”.

Och detta ska alltså vara Hedendom ?

Tillåt mig att skratta, men jag vet inte hur många kraftlösa, vilsna, vesna, overksamma blot i den stilen jag besökt. Det är inget för mig, det säger jag bara. Mohamed Omar ”känner sig lite vilsen” säger han, och tror att han måste ”be böner” till makterna. Bön är ett kristet begrepp, och hör inte hit. ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál, och alla dessa ”ja – vi vet inte riktigt” – det är ingen tro, det är ett billigt substitut för en verklig religion… Mohamed Omar kallar detta för något outvecklat, fattigt, och till svar får han romantiska bondefantasier, ungefär som järnålderns samhälle inte hade någon struktur, som om Gamla Uppsala inte fanns, som om Svitjod aldrig existerat.. ett enda historielöst ”forn seds” flummande…

 

Maltdryck i plastflaska och halvtaskigt blot – ja det är ”forn sed” eller ?

Efter trettio minuter konstaterar de båda herrarna att de ingenting vet, inte riktigt kan, och där strandar det hela vid spridda referenser, enstaka ord, hedniska begrepp. Mohamed Omar efterlyser poesin, men får inga svar, han efterlyser det helgjutna, och en bättre upplevelse av det andliga, men får inga svar där heller. De når inte fram till Julens innebörd, gemenskapen eller vad den egentlige handlar om – och man strandar i det underhållande, trevliga. Synd på så rara ärtor.

Det påstås att ”forn sed” inte har några begravningsseder, utan bara samma halvtaskiga uppräknande av makter och begrepp i en lång rad. Uppenbarligen är ”den vanlige hedningen” helt omedveten om att samfund i Danmark har både gravhögar och fasta begravningsplatser till sitt förfogande,, och har ingenting att erbjuda Mohamed Omar som svar eller alternativ.  Det har också i många år varit min slutsats, när det gäller allt detta ”fornsedande” – men en levande tro, en trua – det som kallas ”Treue” eller trofasthet – nej – det är något helt annat än detta…

Är ”Mångkultur” eller sk ”Multikulturalism” egentligen en grundlag ??

Ofta får man höra, att det skulle vara ”en grundlag” i Sverige att just vårt land skulle vara Multikulturellt.  Men – ingen av de personer eller skribenter som hela tiden hävdar detta, stup i kvarten och punktligt som ett urverk, kan citera i vilken av Rikets fyra grundlagar detta i så fall står skrivet, eller i vilken paragraf av lagen det i så fall skulle stå, sorgligt nog.

Är vårt land då ”multikulturellt” eller inte, även om det kanske är så nuförtiden, att 20 % av landets invånare har ett annat kulturellt ursprung än just det Nordiska och svenska, även om det i och för sig inte säger ett enda dyft om vilket språk de i så fall talar, vilket genetiskt ursprung de i så fall har (är det ens relevant ??) eller för den delen vilken religion de har eller inte har (undersökningar visar att mer än 80 % av svenskarna inte tror på ”gud”, allah eller jvhv) eller deras grundläggande värderingar och åsikter – vilket – får man väl lov att anta – är det många vill ”komma åt” eller i själva verket åsyftar, när de nu börjat tala om ”multikulturalism”.

Begreppet ”Mångkultur” är alltså inte alls så självklart som somliga skulle vilja tro, lika lite som begreppet ”många” överhuvudtaget. ”Många” tror si och så, får vi ofta höra – men vilka många, hur då eller på vilket sätt ?

Inom parantes publiceras Dagens Nyheter idag en artikel, där man som en bärande tanke lanserar, att grundlagarna i Sverige behöver ett starkare försvar gentemot de politiker, som försöker missbruka dem, exempelvis genom att införa grundlagsändringar jämnt och ständigt. Vi vet också allihop att Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson nyligen försökt införa en grundlagsändring, som helt omintetgör tryckfriheten och yttrandefriheten, på så sätt att det blir förbjudet att avslöja brottslingars identitet.

Gagnar en sådan lagstiftning egentligen ”mångkulturen” på sikt ? Jag skulle vilja hävda, att redan begreppet ”mångkultur” förutsätter yttrandefrihet och tryckfrihet…

En som också funderat mycket över de här begreppen – efter vad jag tror – är skribenten Patrik Engelau på sajten ”Det Goda Samhället”.

VEM är egentligen ”Multikulturell” ? Alla människor har enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna rätt till ett ursprung, och en nationell identitet. Således finns inga ”mulitkulturella” personer överhuvudtaget, om man inte räknar rena flyktingar, ”displaced persons” statslösa eller kriminella..

Patrik Engelau avslöjar att det visst inte stått i någon av Sveriges fyra grundlagar att landet skulle vara Multikulturellt, och det finns inget som helst Riksdagsbeslut eller ens Regeringsbeslut som antyder eller stadgar detta. Allt som finns, hävdar han, är ett utdrag ur den kulturpolitiska propositionen från 1975:26, där den dåvarande Socialdemokratiska regeringen (under Olof Palme) lanserade tanken, men det finns ingenting i den ganska vaga formulering som då användes, som verkligen bestämmer att vårt land måste vara just multikulturellt, och heller ingen verklig definition på vad det i så fall skulle betyda eller innebära, rent konkret.

Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Dessutom visste inte dåtidens politiker alls vad de i själva verket beslutade om, eller öppnade dörren för – om vi får tro just Patrik Engelau. Här står tvärtom, att alla – även minoriteterna – har en fast kulturell identitet – och alltså finns ingen ”blandkultur” eller ”multikulturalism” i Sverige överhuvudtaget – så kunde man också tolka den aktuella texten. Men – låt oss nu ge ordet till den hedervärde Herr Engellau:

Min uppfattning är att den eniga riksdagen inte förstod vad den fattade beslut om. Mycket få svenskar för fyrtiotre år sedan hade minsta aning om vad kultur är för något. Utan att vara nedlåtande vill jag påstå att riksdagsledamöterna inte upplevt någon annan kultur än den svenska även om de någon gång faktiskt kommit i kontakt med andra västerländska kulturer. De hade kanske varit i USA och kommunicerat på stapplande engelska eller kanske till och med varit på charterresa till Kanarieöarna och beställt middag på samma trevande engelska språk. De hade ingen aning om hur olikartade folks tänkesätt och beteenden faktiskt är…

— —

När den eniga riksdagen år 1975 fattade det där beslutet så trodde beslutsfattarna att mångkulturen bara betydde att Sverige skulle berikas med nya spännande kryddor, hudfärger och dansrytmer. Jag lovar att det var så, jag har känt många av dessa människor. Ursäkta om jag är vulgär, men riksdagen hade ingen aning om att det i andra kulturer kan anses helt befogat att döda döttrar som bringat skam över släkten genom att kasta ut dem från en balkong. Riksdagen hade inte en aning om att FNs deklaration från 1948 om de allmänna mänskliga rättigheterna inte alls artikulerade synsätt som delades av en hel värld, utan tvärtom bara var de i det nyss avslutade världskrigets segrarmakter mest hyllade principerna. Riksdagsledamöterna fattade inte att det fanns folk som ansåg att det var politiskt korrekt att döda bögar och skära genitalierna av små flickor oavsett vad Dag Hammarskjöld skulle ha haft för åsikt.

Krasst uttryck – javisst – men faktiskt sant, i alla fall sett emot hur den senare utvecklingen i Sverige och andra länder faktiskt blev, eller vad det såkallade ”Mångkulturella experimentet” faktiskt skapade…

Vad riksdagsledamöterna och övriga svenskar vid den tiden, jag också, inte begrep var att om det inte finns en allmänt accepterad överideologi, typ ”svenskt rättsmedvetande” eller ”islam”, så kommer det att bli konflikter mellan exempelvis ”svenskt rättsmedvetande” och ”islam”. Om det inte är självklart vilken grundprincip som gäller så blir det oreda och bråk. När riksdagen år 1975 fattade beslut enligt ovan så krattade den manegen just för den typen av kulturella konflikter. Var så god, sa riksdagen, alla har i Sverige rätt att leva ut sin egen kultur och sina egna värderingar.

Då uppstår det till exempel islamiska friskolor vars syfte är att förverkliga invandrade muslimers rätt att ”bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten” och slippa integrera sig utan fortsätta att exempelvis behandla kvinnor på det traditionella sättet enligt sin egen kultur. Ska de ha den rätten?

Enligt mångkulturslagen så ska de ha det. Men mångkulturslagen stiftades av riksdagsledamöter som inte fattade vad de gjorde och när de, eller deras efterträdare som inte heller fattar så mycket, upptäcker vilka konsekvenser som uppstår så blir de förfärade. Hur ska de nu hantera den här situationen som de själva orsakat genom sin blindhet eller, som de själva kanske skulle kalla det, naivitet?

Jag måste ge herr Engellau rätt. Alla kulturer är inte likvärdiga, och de blir det aldrig heller. Exempelvis är ”kulturen” hos islamska staten, eller en Rakhmat Akilov – som den Uzbekiska Regeringen mycket riktigt varnade Sveriges ytterligt naiva Regering för att alls släppa in i landet – helt enkelt underlägsen den svenska – i demokratiskt hänseende – vill säga. Och på grund av, att sagda ”kulturer” helt enkelt mördar människor, rakt av – också i vårt land och över hela Världen. Således är de inte kompatibla med någon ”Multikulturalism” eller något fritt samhälle, i alla fall inte enligt vad folk i Västvärlden eller vi svenskar lägger i det ordet..

Socialdemokraterna har inför valet 2018 bestämt sig för att förbjuda religiösa friskolor och hävdar på oklara grunder att förbudet inte skulle gälla judiska skolor. Kristna skolor då? Ska de också vara undantagna? Är judiska skolor inte religiösa? Vad är de då? Etniska? Vore det i så fall acceptabelt att starta friskolor för etniska svenskar?

Grunden för den här ovärdiga förvirringen är, tror jag, mångkulturlagen. Den är helt förnuftsvidrig. Man kan inte acceptera att sharia och svensk lagstiftning existerar sida vid sida och med samma rättigheter. Någon kultur måste tillåtas dominera. Till slut blir det så. Ju längre förvirringen råder desto mer sannolikt blir det att shariaanhängarna, som inte tror på mångkultur, kommer att vinna kulturkampen.

Enda lösningen för oss som tror på de västerländska värderingarna, menar jag, är att riksdagen säger stopp och belägg, nu upphäver vi mångkulturlagen och bestämmer att det är riksdagens egna lagar som ska gälla.

Så långt herr Engelau – som inte tror på någon Multikulturalism – och det gör jag inte heller. Han talar faktiskt om en kulturkamp, där olika kulturer och religioner står emot varann, och där den starkaste kulturen, till sist kommer att vinna. Då är frågan – vilken kultur är det vi vill ha, och vilken kultur är det, vi tycker skall stå som ”vinnare” ? Krasst uttryckt – javisst – men inte mindre sant för den sakens skull…