Dagen Erik passeras – och var ligger Alvheim ?

Alfheim Frey
gáfu í árdaga
tívar at tannféi.

Ur Grimnesmáls 5:e strof i Eddan

”Alvheim Frej
gavs i årdagar
från Tivarna i tandgåva”

 

Igår var det som bekant Dagen Erik i den svenska almanackan, den dag som var tidpunkten för Frösgången eller bärandet av Frejs bild över åkrarna enligt Asatron – ett fenomen jag skrivit om förr i denna blogg. Först långt senare blev där en vandring med ”St Eriks skrin” genomförd av katoliker på åkrarna utanför Uppsala, men det var på  den kristna medeltiden. Alla svenskar är medvetna om att någon Erik Jedvardsson aldrig blivit erkänd som helgon av den katolska kyrkan, och även det skjutglada gäng av högerextrema, nutida katoliker som bildat sina egna högst konstifika ”ungdomsföreningar” i dagens Sverige,. Hoppas kan vi alltid… bäst vore nog om hela det katolska byket försvann ifrån Sverige. Vårt Sverige.

Nej, Eriksdagen har i år firats av de få – de som verkligen är makterna trogna – som vår vän Henrik Andersson i Västergötland till exempel – och andra Västgötar har också firat den på ett bra och värdigt vis. Det gäller inte minst Lokalhistorikern Bo Larsen i Göta-Älvdalen, för det är faktiskt där Alfheim eller Alvhem ligger, på riktigt.

Orten nämns i Grimnesmál i Eddan, och det är inte den enda helt verkliga och faktiska geografiska lokalitet som de facto nämns där, för även Järavallen, denna geologiska lämning från Litorinahavets tid nämns i Eddan, liksom Öresund – och det sker i Harbadsljod, färjkarlens och Tors ropade och ljudande dialog över sundet, om någon skulle undra. Tivarna, vars namn kommer av guden Tyrs namn – det var mycket riktigt Tisdag eller Tyrs dag igår – är ett annat namn för Asarna, och när Frej fick sin första tand, gavs han Alvheim i tandgåva – för på det sättet – med rika gåvor –  hälsade man inte bara den främste av Vaner, utan alla ättelägg som föddes in i en släkt, eller det Hedniska samhället.

Alfheim eller Alvhem existerar alltså faktiskt och på riktigt, nära Ale i Göteborgs dalgång, och nämns även i Beowulf-sagan, liksom dess kungsgård – i Gaeternas eller Götarnas rike. Där blommar vitsipporna och de skönaste blommor rikligt, som dessa bilder visar – och där låg en gång Frös eget Vi eller hans helgedom, som också är Frövi – en annan ort i Västergötland. Också i Norge finns Alfheim, de facto och i sinnevärlden, till exempel – för enligt vissa sagor var Alfheim en annan benämning på Ranrike, eller det hedniska Östfold och Bohuslän, sedda som ett landskap och en provins. Numera har till och med en idrottsstadium utanför Tromsö tagit upp samma namn, men det är förstås en annan historia.

Alvheim finns, inte bara som naturstig i Västergötland, utan som en fysisk realitet, överallt i den mänskliga tillvaron

Alvheim existerar alltså fysiskt, liksom den store Yngve-Frej eller Erik, den för evigt mäktige.

Men somliga förstår honom inte. De känner inte hans rätta namn, har ingen insikt i vår Nordiska natur, och de förnekar honom och hans blotta existens. De vänder sig bort från allt det sköna och det ljuva i vår Värld, ja till och med kvinnorna tycker de skall täckas över med stora svarta skynken, så att ingen man skall bli ”frestad” av deras vackra och björk-slanka kroppar.

Visste ni att ingen rätt-trogen Muslim får vara Florist, eller Blomsterhandlare och sälja blommor till oss Hedningar ? Joho, så är det – för det står i Hadhiterna – och jag citerar:

Inget ska säljas till otrogna i samband med deras högtider eftersom det innebär bistånd till deras osanning och godkännande av deras innoverade högtider. Det verkar vara tid för det nu, vissa uppmanar till någon blomsterhögtid. Det är inte tillåtet. Blomsterhögtider är inte tillåtna, de är typiska för hädarna. I islam har vi inte fler än två högtider: Fitr och Adhhâ.

Så talar de, dessa öknens skenheliga kolportörer, Västerlandets och Kulturens fiender i vårt land. De förnekar till och med markens blommor, själva naturen, ja allt vi etniska svenskar håller för heligt och sant. De hoppar och stampar på Herren Frej, och förstår inte hans innebörd och makt.

Vi får inte fira några blomsterfester säger de, dessa intoleranta imamer. Vi får alltså inte fira Valborg – som ärar Freja, Vanadisen – och som är en hednisk blomsterfest. Vi får inte fira Första Maj – som är en Hednisk Blomsterfest, i annan tappning. Vi får inte fira vårens intåg, inte sjunga maj-visor. Vi får inte fira Pingst med Pingstliljor ensingång, förmodar jag – och ingen Frösgång heller – allt för dessa ÖKNENS DYSTER-KVISTAR.

Inte ens Mors Dag, med Violer till Mor får väl firas – enligt denna Monoteistiska Intolerans, dessa Abrahamiter med sin Öken-religion och sin skägg-lurk till Profet ?

Eller har jag missförstått någonting här ? Utfärda då, kära Imamer, genast en Fatwa som hyllar Frej – och som godkänner och accepterar hans allmakt, allt vad han står för och allt vad vi ser i naturen så här års

För oss är ASATRON, och tron på Vanerna är den enda sanna religionen – den som passar i Norden, I Sverige, och i våra Svenska landskap. Inte alla kulturer är likvärdiga, inte alla kulturer hyllar samma sak och tänker på samma sätt – som vi kan se – och för mig gäller endast HEDNISKA TANKAR

Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de.” (Matteus, 6:28)

Det är så sant som det är sagt – Till och med vissa kristna verkar ha förstått det..