Asatron härskar ombord på hangarfartyget CVN-74, USS John Stennis

Från the US of A kommer nu rapporter om att Hangarfartyget USS John Stennis (CVN-74) har många Asatroende bland sin besättning, och nyligen firade man också ett blot ombord. Fartyget tillhör den amerikanska Atlantflottan, är baserat i Norfolk, Virginia på den amerikanska östkusten och leder sin egen Carrier Strike Force, predestinerad för Nordeuropa och Nordatlanten.

”In the Navy”

Fartyget har kärnvapenkapabilitet genom sina flygplan, tillhör Nimitz-klassen från 1990-talet och bemannas av över 5000 personer. Den som i likhet med mig varit ombord på ett amerikanskt hangarfartyg eller besökt deras baser i San Diego eller på andra håll vet hur stora de är, de är i princip hela flytande städer. CVN-74 måste hem och få översyn av sina atomreaktorer detta år, och dess nuvarande position, destination eller uppdrag avslöjas inte i de amerikanska artiklar jag läst, men det ska befinna sig någonstans i Persiska Viken, där man nu hållit blot i Hangarfartygets särskilda gudstjäntlokal, som vidsynt nog är öppen även för Asatroende. US Navy har inga som helst problem med detta, och det bör heller inte ni ha, kära läsare ! Jag citerar, från en artikel som konfirmerats från två oberoende källor:

The development is the latest in a series of boosts for Heathenism in the U.S. military, a little-known religion with roots in Viking mythology that has gradually gained recognition in the services. A 2013 non-scientific ”census” poll by the Norse Mythology Blog identified nearly 8,000 Heathen respondents in the U.S. and more than 16,000 worldwide. A 2018 estimate from religious author Jefferson Calico suggested there may be up to 20,000 American Heathens.

According to the Stennis release, Aviation Electrician’s Mate 2nd Class Joshua Wood, a practitioner of Heathenry for more than five years, was appointed Heathen lay leader for the carrier. This distinction allows him to facilitate sumbels, or informal Heathen religious services, within the ship’s chapel.

Religious lay leaders must be appointed by commanding officers ”on the basis of volunteerism, high moral character, motivation, religious interest and a letter of certification by the appointee’s religious organization,” according to the release, which cites the Military Personnel Manual.

While the release did not state how many sailors are regularly joining Wood for services, it includes quotes from one other Navy practitioner, Aviation Electronics Technician Airman Joshua Shaikoski.

Shaikoski was born in Norway, where Heathenism originated, but grew up Lutheran, he said.

”I never felt like I connected with anything spiritual until I visited Norway and discovered a group of Heathens who opened my eyes to their religion,” he said in a statement. ”When I returned to [the United States], I met a kindred that aligned with my beliefs, and I’ve been with them ever since.”

Deployed at sea since October, Heathens aboard the Stennis pray to Njord, the god of seafarers, one of many deities recognized by the religion, Shaikoski said.

 

Asatron tilltar och är fullständigt accepterad inom den Amerikanska försvarsmakten som helhet, säger tidningskällan. Njord, skeppsbyggnadens och sjöfartens gud, är flitigt tillbedd även av sjömän i Sverige. Sedan 2017 är Asatron officiellt godkänd som religion även av Pentagon, eller det Amerikanska Försvarsdepartementet, uppges på sajten Military.com, och det finns nu mer än 20 000 organiserade Asatroende enbart i USA.

USS Stennis i sjögång – Njords beskydd behövs

Blot till Njord på Brännö, Bohuskusten

Asatron och Torshammaren är sedan 2013 också godkända inom Arlington-kyrkogården, USA:s mest framstående militära begravningsplats. Full likställdhet har uppnåtts med andra religioner, enligt vad militära källor i USA uppger – men vi kan ändå inte undgå att publicera denna smått hädiska sång, eftersom självaste Loke så att säga förmått oss till det – ”Uti flottan…”

”Uti flottan – man lägger ut – man lägger till…”

 

Nåja. I över fyra månader har Hangarfartyget nu varit ute på uppdrag, i en av världens hetaste konfliktområden. Tekniker Shaikoski., och de övriga hedningarna ombord, har full heder av sin insats, och är värdiga allt vårt stöd, liksom Hedningar och Asatroende som ställer upp för sina respektive länder och stater, runt om i Världen. Det borde vi erinra oss, denna Tors månad 2019.

Annonser

2018 – ett år med enorma framgångar för Hedniska Tankar…

2018 var ett år fyllt av framgångar för den Nordiska Hedendomen. Fler än 3000 Asatroende har nu organiserat sig, och våldsreligioner som Islam, blir alltmer impopulära i Världen, liksom Jeschua ben Yussufs alltmer fåtaliga tillbedjare. Minst 69 000 personer hednade sig, och gick ur ”Svenska” Kyrkan, som nu har mindre än 58 % av Sveriges medborgare som medlemmar. Monoteismen fortsätter att hota vår planet, och alla människor på den, men i takt med att tron på den påstått ”allsmäktige” minskar, minskar också stödet för dessa rent totalitära livsåskådningar. Och denna blogg fortsätter att ge sitt bidrag och dra sitt strå till stacken. Se här bara.

 

 

Antalet läsare har nu stigit till ca 275 personer varje dag, på årsbasis, alltså vecka efter vecka, månad efter månad hela året om. Det innebär en ökning med 30,7 % eller nära en tredjedel i antalet läsare. Visserligen kanske det finns ett litet fåtal personer här och var som inte gillar den här bloggen – en del av dem har till och med försökt stoppa den – men vad de här dummerjönsarna inte förstår, är att varje försök från deras sida att göra motstånd emot mina Hedniska Tankar bara ökar läsarantalet.

Ser man till den senaste månaden, December 2018, var läsarantalet ännu större, eftersom denna blogg då lästes av totalt 14 103 personer. December brukar vara den månad på året folk läser mest bloggar; har jag märkt, vilket kan ha sin orsak i att den mörkaste tiden på året infaller just då, liksom Julledigheten. Ser vi till antalet läsare per dag under varje månad denna blogg har existerat – och den har nu fortsatt leverera i stort sett dagligen varje månad i fyra år, så får vi följande diagram:

 

 

Siffrorna talar sitt tydliga språk. 455 läsare per dag, den senaste månaden, och varje Decembermånad, har antalet läsare ökat med i stort sett 100 personer om dagen, samtidigt som det aldrig varit mindre än 213 läsare per dag någon månad under det senaste året, ja vissa månader mer än 300 stycken.  Jag vill passa på att tacka alla därute – främst i det Hedniska Sverige – för ett kraftfulla stöd. Ser vi till Hedniska tankars genomslagskraft rent globalt, ser det ut såhär:

 

Hedniska Tankar har läsare överallt i Världen, utom i en del islamska diktaturstater, eller vissa underutvecklade länder i Afrika. Till och med i länder där det råder krig och svält, som Jemen, och befolkningen rimligen skulle kunna ha mycket vettigare saker för sig än att läsa bloggar om Asatro från ett såpass litet 10-miljonersland uppe i Norr som Sverige, läser man alltså vad jag skriver – och jag är nu den enskilt största bloggen om mitt ämne på nationell basis – till och med större och mer läst än många föreningssajter.

Försöker vi så identifiera var denna blogg har flest läsare, eller rättare sagt vilka länder de kommer ifrån, kanske ni kommer ihåg detta diagram från förra året:

 

 

Sett till de 16 länder där ”Hedniska Tankar” läses mest, så knuffade Australien ut Polen från plats nr 16, medan Kanada, Spanien, Italien och Åland noterade en uppgång, medan traditionellt starka länder som Ryssland och Island – båda stora vad gäller Asatro – minskade sitt intresse. I tur och ordning Sverige, USA, Finland, Norge, Danmark, Tyskland och Storbritannien har under hela tiden mellan 2013 – 2017 varit de största länderna vad antalet läsare angår. I Sverige och Finlands fall är det föga förvånande, då den här bloggen uteslutande skrivs på svenska, vilket inte räknas som ett nationellt språk i andra länder, trots en Estlandssvensk minoritet, och svenska ”kolonier” i många andra länder. USA:s tydliga överrepresentation förklaras nog med att det landet är överrepresenterat på internet rent generellt, men man kan möjligen utläsa ett växande intresse från de Europeiska länderna, och inte bara läsare från hela Norden. Ser vi så till årets utveckling för 2018, så har följande hänt:

 

 

Som vi ser har intresset från Storbritannien klar ökat. 651 träff förra året, emot 380 för 2017 ! Ökar gör också intresset från Ryssland och Island, som är på väg att återta sina platser högt upp i tabellen.  Å andra sidan faller intresset från Danmark och Tyskland, liksom Kanada, Frankrike och Italien, men detta kan bero på att jag endast har enstaka läsare där. Ser vi sedan på ”16 i topp” listan för hela perioden 2013 – 2018 jämfört med 2013-2017 enskilt, ser det ut såhär:

 

Intresset från Ryssland är så stort, att man gått upp från 13:e till 8:e plats genom tiderna. Även i Spanien, där man gått fram från 11:e till 10:e plats bland alla läsarnationer, och i Polen, där man nu är nummer 14 istället för 16 har den här bloggen gått mycket bra, trots att både Polen och Spanien är traditionellt sett mycket katolska länder. Intresset från Kanada, Island, Åland, Italien och Frankrike har däremot tappat något, med individuella tillbakagångar – men Hedniska Tankar har gjort ett mycket starkt 2018  – där antalet lästa inlägg i många länder fördubblats på bara ett år, sett emot hela perioden 2013-17 !

Till Ars och Fridar, alla läsare ! Till God äring och frid – may you live long and prosper !!

I vilket Dick Harrison klarlägger Julklapparnas Asatrogna ursprung

I dessa mellandagsreans dagar, då en del av det svenska folket försöker att byta bort sina julgåvor, är det på tiden att vi erinrar os varifrån själva idén med Julgåvor eller Julklappar kommer. Dick Harrison, historieprofessorn från Lund, som numera driver eget företag och skriver för Svenska Dagbladet; en tidning som är mera sanningsenlig om sin liberala hållning än den låtsasliberala lögnarblaskan Dagens Nyheter; redde för någon dag sedan ut begreppen i ännu en historiespalt.

I Björn Hitardalskämpens saga anges att Erik jarl gav gåvor till sina män på åttondedag jul, det vill säga nyårsdagen. Av Olav den heliges saga lär vi oss att kungen skänkte sina mannar presenter vid julen. I den kändaste av alla isländska sagor, Egil Skallagrimssons saga, som utspelar sig under förkristen tid på 900-talet (det vill säga medan julfirandet ännu var hedniskt), beskrivs seden på följande sätt:

”Arinbjörn hade ett stort julgille dit han inbjöd sina vänner och bönderna i häradet. Där var mycket folk och ett gott gille. Han gav Egil en kappa av silke i julgåva, med mycket guldbroderier och med guldknappar ända ned. Arinbjörn hade låtit göra den efter Egils kroppsväxt. Arinbjörn gav Egil en hel uppsättning nyskurna kläder till julen. De var gjorda av engelskt tyg med många färger. Arinbjörn gav under julen bort alla slags vängåvor till de män som kommit för att besöka honom, eftersom han var en mycket givmild och ädel man.”

Det är alltså omvittnat ur flera källor att Julklappar var en Hednisk och Asatrogen tradition, inte en kristen. Dick Harrison menar att ”man inte nödvändigtvis kan bevisa” att vanan att ge varann rika gåvor till Jul ägde rum på det hedniska 900-talet, eftersom sagorna nedtecknades i slutlig form först omkring år 1200 eller något senare, men det motsäger vedertagen historieskrivning både inom och utom Norden, eftersom man i nästan samtliga fall ansett Islänningasagornas uppgifter för helt vittnesgilla, så också när det gäller Egils och Arinbjörns faktiska existens.

 Ordet Jul kommer av Hjul, närmare bestämt det hedniska Årshjulet, trots bigotta kristnas ord om att ”det inte skulle gå” att härleda etymoloiskt osv…

Nyårsgåvor fanns redan i det romerska Saturnalia-firandet, vilket är allmänt omvittnat, och Saturnalia var en fest för det gamla året, och dess övergång i det nya, liksom vår Nordiska och Hedniska Jul. Dessutom finns det massor av indicier som pekar åt samma håll redan i Eddan, inklusive Hávamál, där givandet av gåvor ofta nämns. I den 52:a strofen står det skrivet, att man inte ska ge bort för mycket, eller ”för stort” (mikil, är det ord som används i originalet, alltså samma ”mikla” som förekommer i Miklagård, den enorma stadens namn) och att ”ofta köper sig lite lov” vilket också blivit ett ordspråk på svenska.  Gåva kräver, att gengåva gives, är som bekant det första av alla hedniska bud, och i den gamla Nordiska kulturen var det inte bra att ge alltför stort, alltför pråligt eller alltför frikostigt, för då kunde det ju hända att mottagaren inte alls kunde återgälda gåvan, vilket ställde honom i en mycket dålig dager. Också Indiankulturer i Nordamerika och flera andra förment ”primitiva” men i själva verket högst sofistikerade samhällen har resonerat på samma sätt, när det gällt givandet av gåvor.

Egil Skallagrimsson och Arinbjörn var fostbröder, och alltså mycket nära vänner, vilket Dick Harrison glömmer bort. Därför kunde Arrinbjörn kosta på sig att vara extra frikostig när det gällde just Egil, och för övrigt var han en stor hövding, vars anseende också delvis berodde på vilka gåvor han hade råd att ge. När Arinbjörn dog i strid, diktade Egil Arinbjörnarkvida, till den döde vännens minne, och förskaffade honom evig ryktbarhet, fastän bara delar av kvädet är bevarat idag. Sannerligen, det var en furstlig vängåva, och mera värt än kappan och kläderna – för de finns inte kvar, utan höll bara Egils tid ut – men kvädet, och det diktade ordet – det är saker som aldrig skall förgå, så länge denna världen står, och Midgård varar.

Också de ord, som jag skrivit till den sanna Asatrons och Makternas ära skall överleva mig själv, då de redan fått väldig spridning, och kanhända gäller det också professor Harrisons, men lottlösa blir de sanna skalderna och de visa aldrig, för ordets gåva och talets konst, vilket Egil själv sa i ”Sonatorrek” eller ”Sonförlusten” – ett annat av hans kväden – det skall aldrig dö, utan för evigt komma åter.

Vad gällde gemene man, gällde nog Hávamáls ord i den 52:e strofen, den som omtalade att även små gåvor kunde ge livslång vänskap, och vara av avgörande betydelse i människors möte, vilket också idag är värt att komma ihåg. Snåla var våra förfäder alls inte, och man kan i sammanhanget också påminna sig den 145:e strofen, som lyder:

145.Betra er óbeðit /en sé ofblótit /,ey sér til gildis gjöf /;betra er ósent/en sé ofsóit./Svá Þundr of reist/fyr þjóða rök,/þar hann upp of reis/,er hann aftr of kom.

I min översättning:  ”Bättre är objudet, än alltför mycket blotat. Gåvan ser ej till vad som gäldats, och bättre är osänt än osjudet. Så ristade Tund, före folkens fall, där han uppstod; och där han återkom”

Begriper ni det, ack ni sena tiders barn och Hedningar små, då är ni allt listiga – ty detta är inte allom givet att tyda och förstå.

För er som önskar något lättare, och kanske mindre vist, har BBC gjort en test angående era kunskaper om de Nordiska gudarna. Håll till godo, nu när vår Sverigefientliga och folkfientliga statstelevision inte erbjuder oss något, som liknar vår egen kultur !

Från Gottsunda, förresten, rapporterades idag också av åsyna vittnen hur ”Svenska” Kyrkans präster står och citerar Koranen vid sin Julkrubba.

Vad var det jag sa ? Kom ihåg: Den sk ”Svenska” Kyrkan är bara ”Islam Light” och av samma skrot, samma korn…

LÅT HEDNA ER ISTÄLLET, SVENSKA FOLK !!

 

En hyllning till Sam Flegal – och de skapande konstnärerna…

Asatron är inte bara en världsåskådning, eller just en tro. Den är inte någon ”sed” och den är absolut inte ”forn” eftersom den förekommer än idag, och den har aldrig någonsin endast varit hänvisad till forntiden heller. Den som tror så är en idiot, en person utan bildning, en nolla, en stackare och en djävla kladdsock, helt enkelt. Lika lite handlar den om någon uppdiktad ”heder” som man likt en fånig etikett klistrar på sig själv eller andra – men den handlar om skapande, en levande kultur, ett hantverk, en kunskapstradition och mer än så.

De som håller sig till denna fåra, denna väg genom alltet och detta sätt att vara har alltid väckt min beundran, och lika mycket gäller det de skapande konstnärerna, var än i världen de än må bo, vilken etnicitet de än må ha, och varifrån de än må komma. Den som kommer till Asatron med öppna ögon och öppna öron, skall också se och höra.

Många är de konstnärer, författare, skulptörer, hantverkare och andra; som låtit sig inspireras av Asatron och dess Världsbild, och det gäller alldeles speciellt Sam Flegal – en konstnär i USA som jag skrivit om förr i den här bloggen.

Hans bild av Yggdrasil, och de nio Världar som ryms i Världsträdet är väl värd att sprida, alltså överst Asgård i mitten, Vanaheim överst till vänster på bilden ovan, och så Alfheim, Frejs och Alfernas gröna Värld, som Frej fick i tandgåva, överst till höger – syns nu här. Så följer Midgård i trädets mitt, det frusna Jotunheim där bakom, och Nifelheims töckenvärld framför Midgård. Nederst ligger så Helheim eller Hel, Svartalfaheim (här till hälften försänkt i Elivågors vatten) och Muspelheim eller den eviga eldens rike.

Tavlan ”Resist” visar MOTSTÅNDETS ESTETIK eller Freja kontra Jotnarna ?

Sam Flegals konst kan också köpas på nätet, och även om jag inte vill göra reklam för en man jag inte känner, tror jag att de rikare och mer bildade av er kan göra en investering – annars kan ni ju alltid köpa hans utgåva av Hávamál med illustrationer av honom själv, som Julgåva till någon ni känner – jag tror han använder W H Audens klassiska översättning, som är den mest poetiska och välfunna som finns på Engelska, även om jag inte är säker på det. Fria översättningar finns också.

Jag älskar fritt skapande, fritt tänkande och ett liv i frihet. ”Die Gedanken sind Frei”

 

”FÄ dör och även FÄHUNDAR förgår – Men VÄRDET I VISA MÄNS VERK lever och består…”

Ullsblotet

För några dagar sedan frågade en läsare mig om Ullsblotet, som en del hedningar genomför såhär års. Det har ingen större historisk förankring, och i USA – all osaklighets och alla dumheters moder på vår Jord, och här i Midgårds frusna dalar – är det många, som vid vinterns början vill hylla den skadliga Vintergudinnan Skade istället, även om hon är av jättesläkt, och nog varit ytterst sparsamt dyrkad jämfört med Ull, som var en ledande solgud och himmelsgud redan på bronsåldern.

Ull, på gotiska Wultuz, eller solglansen, syns i vinterns sol, för ingen tid på året lyser solen så starkt som då…

Eder svärs vid ”Ullar Gulli” eller Ulls guld eller ring, som förstås är den lysande solskivan. Särskilt såhär års, då vi står inför Midvinterns mörker, är det bäst att erinra sig Ull, och kraftigt blota till honom. Han var gud för skidåkning, och känd som en osviklig bågskytt, som träffade allt under himlen och på jorden – det finns ju ingenstans, dit solstrålarna inte når, och alla andra Indoeuropeiska solgudar, ”den fjärrskjutande” Apollon inbegripet, var ju bågskyttar. Ull lär också bära en stor sköld framför sig, som är solskivan själv. Han bor i Ydalarna, Idegransdalarna i Norr, dit också Skade kom efter skilsmässan med Njord, och även om en del moderna hedningar kanske felaktigt associerar Ydalir med Y län eller Jämtlands vidder – fältjägarna och jägarsoldater av alla sorter har Ull till skyddsgud så är han spridd i ortnamn över hela Norden. Ullevi, Ulleråker, Ullvi, Ullensåker, Ulltuna – exemplen tar aldrig slut.

År 2007 fann man vid Lilla Ullvi i Upplands Bro kommun en kultplats, som använts kontinuerligt från 400-talet till 1600-talet (myntoffer förekom långt in på den kristna tiden i mot norr rinnande källor) och dit kan man lämpligen bege sig, om man inte dyrkar vinterns herre och den nya solens gud från sin stallr eller harg därhemma.

Samernas Bieggolmai eller ”Kastskovelmannen” som avbildas med två snöskovlar i händerna, skall vara deras direkta motsvarighet till Ull. Hans skidspetsar syns som moln på himlen, innan det blir storm i fjällen, sägs det – en iakttagelse som många gjort i naturen. Ull finns – Ull härskar – Ull ger sol och nytt liv genom vintern !

Cirrus Uncinus, eller ”Skidspetsmoln” på latin finns i verkligheten, och förebådar Ulls och snöväders ankomst…

Den bästa utländska Asatrogna sida om Ull jag hittat, finns här. Till Ull bör man blota guld, skinande mynt och ringar, eller rund ost och äppelskivor – om mat skall ges. Enligt en gammal värmländsk månkalender från Edaskogarna, infaller Ullsblot första helgen efter Höknedan, och det blev i år den 1 December. Med Ulls blot går Julefriden in, då ju Ull är alla goda eders och all freds bevarare..

Speed-along-to-the-max med MOTROPET: ”HELA familjen går ut med geten”

Idag är ännu en svart dag för Sverige. Det är visserligen dagen för Asgårdsfullet också, ett ämne jag tänker återvända till längre fram, men samtidigt en dag då moskéer i Karlskrona, Växjö och Fittja tillåts vråla ut sitt ”Allahu Akbar” – samma fras som islams självmordsbombare använder när de spränger sig själva och andra i luften. Islamister och landsförrädare i ledande ställning – som Sveriges Ärkebiskop Antje Jackélen – ni vet hon som antagit ”gud är större” som sitt valspråk – exakt samma fras som hos självmordsbombarna och IS, fast nu på svenska – sitter förmodligen också någonstans och gottar sig, förmodligen i en bekväm tjänstebostad, medan svenska fattigpensionärer dör av köld och undernäring ute på gatorna.

Och vår Statsminister – ni vet han som vägrar avgå, trots att Riksdagen redan röstat bort honom… Vad gör han idag ? Jo, han gör något som är olagligt, och som föga anstår hans ställning som ledare för en ren expeditionsministär – nämligen att skriva under ett bindande internationellt avtal, helt utan att ens tillfråga folket och det parlament han skulle representera. Tidningen ”Dagens Industri” har mer i ämnet..

Det är tid för civilt motstånd emot Regeringen Löfvén och islamisterna. Civil olydnad, och ohörsamhet, med andra ord. Satyagraha, som Mahatma Gandhi kallade det – på sin tid. Gandhi var inte pacifist, även om många i väst felaktigt uppfattat honom som det. Han uteslöt visserligen våldsaktioner och sådant som låg utanför lagens råmärken, men han tillät självförsvar och nödvärn. För att nödvärnssituationer skall kunna gälla, måste det förstås föreligga ett akut hot – eller akut buller och intrång i bostaden, pga böneutrop, t ex.  Man ska inte ta till mer våld än nöden kräver, men var och en borde ha rätt att skydda sig själv och sin familj emot det ständiga ”böneutropandet”, ringandet i kyrkklockor och allt det andra, som dessa religiösa dårar till Monoteister i vårt land håller på med. Det får faktiskt räcka nu, helt enkelt.

Igår föreslog jag vissa mått och steg, som kan vidtagas om behovet uppstår.

Idag föreslår jag några andra. Humor, till exempel – är ett fruktansvärt vapen emot all religiös fundamentalism.

 

Det finns en glädjens sol som inga religiösa fundamentalister eller Monoteister kan rå på… Den heter HUMOR. Skitstövlar inom ”New Age” eller sk ”forn sed” tål den inte heller, vad nu det kan bero på, men fundamentalismen finns även där… (illustration från det Norska Hedningsamfunnet 2015)

 

Det Norska Hedningsamfunnet – som numera bytt namn – införde för några år sedan sin egen ceremoni, när islamisterna försökte etablera sig i Oslo. De inledde ett ”motrop”. Så fort böneutropen började ljuda från minareterna, gick de upp på närmsta hustak och skanderade, högt och ljudligt så att alla i hela grannskapet hörde:

”Det finns INGEN gud och INGEN är hans profet….”

Och islamisterna kunde ingenting ingenting göra åt saken, för Hedningsamfunnet hade ansökt och fått tillstånd från Oslo Kommune att göra såhär…. Själv har jag känt en hel del av deras medlemmar, eftersom de faktiskt var (och är) praktiserande Asatroende, men utan att vara med i samma organisation nuförtiden, eftersom den tråkigt nog bytt namn, men för egen del betraktar jag det här som en av deras mest lyckade aktioner.

 

Vi svenskar kan nu göra samma sak – och jag föreslår att vi ögonblickligen samlas utanför varje Moské eller Kyrka och sjunger den vackra gamla folkvisan ”Hela Familjen går ut med Geten !” så snart Monoteisterna börjar med sitt tröttsamma missionerande:

Tjatar de emot oss, så tjatar vi sönder dem….

Tror ni inte hellre på ”Bääh-lial” eller ”Määh-fistofeles” än Monoteisternas tröttsamma ”Allah” eller ”gud” ? D-d-dats all, folks !

Hedniska religioner har alltid bejakat humorn, och undvikit all fundamentalism. I det Hinduiska Indien firar man fortfarande Holi-festen och andra uppsluppna slapstick-festivaler. De homeriska gudarna i det hedniska Grekland och det likaledes hedniska Rom hade sitt eget skratt, det homeriska skrattet. En hel del forskare har ansett, att den ryska litteraturhistorikern Michael Bachtins teori om ”den folkliga skratt-kulturen” är en av förklaringarna bakom häxproceserna. De katolska prästerna kunde inte tåla, att folket till slut gapskrattade åt dem, och slutade ta kyrkans män på allvar – och förmodligen kommer det gå på precis samma sätt för Stefan Löfvén och hans alltmer nedsolkade parti, som helt svikit folkhemstanken, ansvarstagandet och all politisk moral överhuvudtaget. Också såpass föga humoristiska och ganska olustiga figurer som Lars Gyllensten, på sin tid Svenska Akademins ständige sekreterare, har skrivit om den folkliga skrattkulturen…

Nordborna och Asatron hade och har Loke – den leende guden. Här avporträtterad av den danske konstnären Herman Ernst Freund, 1922. Loke skildras som en smällfet, tvetydigt leende bevingad genius, och ordet ”skratte” betydde på norröna en trollkarl, en ”vitki”, en andebesvärjare….

He He Ha ha Hi Hi Ho Ho – åt HELS RIKE med alla Fundamentalister….

Skade, vinterns skadliga gudinna, härskarinna över vildmarkens alla djur och jakten, kom en gång till Asgård och Gudarnas Värld för att begära ersättning för dråpet på sin far, sägs det. Och hon sade till dem, att oavsett hur mycket guld och gods hon fick, så trodde hon sig aldrig aldrig mer kunna skratta. Men Loke tog en tågstump och band om skägget på en getabock, och ”den andra ändan om sina hemliga ting” står det att läsa hos Snorre Sturlasson, med tonvikt på Snorre— Och än skrek geten, och än skrek Loke under den dragkamp som då uppstod, får vi veta ur Eddan.

Slutligen lät sig Loke falla baklänges i Skades knä, och då kunde hon inte hålla sig för skratt längre – och så uppstod den senare så bekanta Skade-glädjen…

Skrattet kommer att besegra all Monoteism. Våra gudar kommer att vakna och återkomma. Har ni köpt in era Picknick-Bogar, Baconpaket och Infanteri-spadar ännu, frågar jag er, denna köplustens ”Black Friday”… Låt oss alla samfällt tåga till den blivande sk Moskén i Rinkeby, och gräva ned massor av bacon just där…

Nej, Beyla är INTE någon ”mjödbryggningens gudinna” utan gudinna för boskapen och gödseln…

Man ska inte tro på alla Amerikanska New Age-Dumheter, sk ”Wikipedia-kunskap” eller all påstådd sk ”Forn Sed” som man får se på nätet. Framförallt den sistnämnda lilla gruppen, som under lång tid sysslat med politiserat ”hittepå”, underliga framträdanden på sunkiga bögfestivaler i Stockholm, och ännu märkvärdigare försök att göra Torshammaren till symbol för Homosex, till exempel – Något Nordiska Asa Samfundet och alla någotsånär seriösa Samfund i hela Sverige protesterat emot) är något varje seriöst intresserad människa borde akta sig för, och aktivt ta avstånd ifrån.

Forn Sed Sverige” samlar i dagsläget föga mer än 40 aktiva personer, där Nordiska Asa Samfundet har mer än 1700 registrerade utövare. Nu är dess självutnämnda sk ”Riksgydja” i farten igen, med massa underliga påståenden om en av de mindre Asynjorna, som kallas Beyla. Redan detta med personer som tar sig en massa knasiga, egenpåhittade titlar de aldrig någonsin haft rätt till, och tror att de skall kunna vara någotslags andliga överhuvuden över oss andra, samtidigt som de saknar all kunskap och all erfarenhet i ämnet borde verka som en klar varningssignal för det flesta.

Ska du alls syssla med Asatro, gör det då på RÄTT SÄTT och med RÄTT FAKTAUNDERLAG – UTAN en massa politiska konstigheter…

Att dessutom lära ut helt fel saker, okritiskt och papegojmässigt upprepa precis allt man hittat på nätet, bara för att man tror att det ”låter bra” är ännu mer frånstötande, förutom bruket av droger i samband med blot och ceremonier – något alla vi andra tagit avstånd ifrån, liksom all denna svårförklarliga ADHD-HBTQB ”fornsedarna” rutinmässigt ägnar sig åt gör att de flesta av oss betackar oss för deras sällskap sedan flera år tillbaka.

Själv betraktar jag den oriktiga, kristna 1200-tals termen ”forn sed” som en smutsfläck, ett nedsölande av min egen tro  – den är inte, och har aldrig någonsin varit en tom ”sed” för mig – och när hela den civiliserade Världen talar om Asatru, liksom det Isländska Asatrufélaget, förstår jag inte varför de här lätt förståndshandikappade halvidioterna kan göra samma sak, eller också lägga ned sin verksamhet helt – till förmån för de som är Asarna trogna, och de som vet vad heder och trohet faktiskt betyder.

Alla någotsånär bildade personer vet, varifrån Mjödet kommer enligt Nordisk Mytologi, hur det uppstod och hur det kom till Asgård, där Oden sedan delgav det även till de bästa bland människorna, men sannerligen inte till några andra. Vi vet, att Kvaser, den visaste guden av alla, blev svårt sviken och mördad av de två giriga dvärgarna Fjalar och Galar (”gömmaren” och ”gaphalsen” – en talande symbol för alla dessa nät-troll och fakta-förnekare) som i sin tur rättvist blev bestraffade av den rike och besuttne jätten Suttung, för vars bror Bauge Oden själv arbetade, förklädd till dräng i några dagar. Vi vet också att Gunnlöd, jordgudinnan med många namn, blev satt att vakta mjödet inne i Hnitberg, och att de tre enorma karen Bodn (eller mäskbotten, där malten gror) Sodn (sjudpannan, där vörten kokas) och Odröder (den fräsande, där vörten svalnar och jäser till öl) – innan Oden själv – och ingen annan – förde mjödet och ölet till Asgård, och Gunnlöd födde Brage, fader till skaldskap och all poesi.

De giriga och förkrympta dvärgarna trodde att de kunde dräpa Kvaser för att få del av hans kunskap – men det ledde bara till deras egen död…

Ingenstans, inte på ett enda ställe nämns någon Beyla i den eller andra berättelser om Mjöd, och Beyla nämns bara i två strofer av Lokasenna eller Oegirsdrikkja, som vi ska få se. I intetdera fallet handlar det alls om något mjöd i de stroferna, men däremot om boskapsskötsel, smutsiga pigor och gödsel. Mjödet däremot kallas Kvasers blod, Odens Färdkost och mycket annat i skaldepoesin, men inte en enda gång nämns någon Beyla eller ”Bölande” som namnet betyder i ett enda skaldekväde. Är inte det rätt egendomligt ?

”öll ertu, deigja, DRITIN !”

 

Hur kan någon jämförelsevis intelligent person alls påstå att ”Beyla” skulle ha med Bi-odling eller honung att göra, när det inte alls står så på det enda ställe i Eddan, hon överhuvudtaget nämns ? Britt Marie Näsström; professor i Religionshistoria vid Göteborgs Universitet, ifrågasatte i boken ”Nordiska Gudinnor”, ISBN 978-91-0-012237-9 från 2009 – av många räknad som ett standardverk på området – om någon ”Beyla” överhuvudtaget varit känd eller dyrkad, och det har de flesta andra seriösa forskare också gjort – sedan länge. Argumenten är att vi a) inte har en enda myt eller b) en enda referens i skaldepoesi eller annars som ens nämner Beyla, och c) på det enda ställe hon överhuvudtaget nämns (Lokasenna strof 55 och 56) har det med helt andra saker att göra.

Beyla är inte ens en personifikation, som någon de mindre Asynjorna, Nótt eller Natt, till exempel, och vi har inga artefrakter eller arkeologiska föremål som alls bevisar att hon ens funnits heller – så hon kan lika gärna vara en 1230-tals uppfinning av Snorre Sturlasson, liksom det falska och missvisande begreppet ”forn sed” för den delen..

Visserligen påstår också Näsström på s 237 i sin bok, att ”språkhistoriker skulle ha prövat” om namnet Beyla kunde vara ett diminitivum, ungefär som den dvärglika Hyndan Hyndla, avledd av ordet ”Hund” – men hon nämner inte alls, vilka språkhistoriker det i så fall skulle ha varit – i själva verket var det bara EN sådan – och hans prövning verkar ha utfallit negativt, för enligt alla källor jag läst, var det John Lindow som 2001 kom fram med hypotesen, att Beyla skulle vara avlett av ordet ”bio – by” eller ett anglosaxiskt ”beo”. Den hypotesen bevisar fortfarande ingenting alls, av skäl som jag redan angett, och det skälet är, att någon ”mjödgudinna” aldrig någonsin funnits.

Diftongerna i Nordiska språk och regler för hur de förändras över tiden är märkvärdigt konstanta, säger etymologerna

 

Nyare etymologi eller språkhistorisk forskning har dessutom bevisat, att Lindows hypotes är omöjlig, och inte fungerar. Om ni inte tror mig, så läs följande avhandling av den finske forskaren Johan Schalin från Universitetet i Helsingfors, December 2017 – han ger er allt som finns att veta i ämnet. Och det vet man inte ens i Berkely, California, USA – där John Lindow – som trots allt skriver mycket läsvärt – ju är baserad.

Lagar för det vi kallar ”germansk ljudskridning” eller hur vokalljud och diftonger (”ey” på Norröna eller Fornisländska är just en sådan diftong, eller sammansatt vokal, jämför å,ä,ö i alla nordiska språk) kan övergå i varann har man studerat ända sedan 1700-talet, och efter 300 år av samlat vetande, finns det fortfarande ingen vettig människa som tror annat, än att Ey möjligen kan förvandlas till ett Ö med tiden, men aldrig, aldrig någonsin ett skarpt I. (Lägg märke till att ”bee” på engelska, ”bi” på svenska och ”biene” på tyska idag alltid uttalas med just skarpt I – efter att ha varit ett ”by” en gång i tiden – som i Byleistr – Lokes okända bror )

 

Nej, vi säger ”Östen” och inte ”Isten”. Och en fornnordisk ”öy” blev en ”ailand” eller island på Engelska, aldrig uttalad med ett skarpt I, så Beyla kan INTE bli ett ”Bi-La”

Eystein på fornnordiska blev till exempel Östen på svenska – samma Östen har namnsdag på Söndag – och Eyafjatlajökkul – den kända vulkanen på Island som fick utbrott på grund av Loke anno 2010 och hindrade hundratusentals charter-resenärer uttalas förstås ”Ö-fjälls-jökeln” på svenska, för det är vad det ortnamnet betyder.. På grund av allt det här, är det alltså språkhistoriskt fullständigt omöjligt, att namnet ”Beyla” skulle ha med några ”Bin” att göra – och säger någon motsatsen, så har han eller hon ”a bee in the bonnet” eller flugor i mössan, som det heter på Engelska.

FÖRBJUD ”Forn Seds” BLUFFEN – BULLSHIT ska BEIVRAS !

Seriösa etymologer har istället hela tiden – dvs sedan 1859 (Benjamin Thorpe !) hävdat att Beyla faktiskt är samma ord som nutida svenska ”böla”, alltså en kos råmande, och ”baula” betyder mycket riktigt ko på fornisländska. Möjligen kan namnet också härledas från ett proto-germanskt, hypotetiskt ”baun-ilo” som ska betyda böna (som i ”bruna bönor” – inte ”böna och be” – det gör ju inga riktiga Hedningar !) och då Beylas namn Byggve i Lokasenna (”Gå och kväk under kvarnstenarna !” säger Loke) betyder Bjugg, eller med andra ord sädeskorn, och Beyla och Byggve är högst obetydliga trälar under Åkermarkens Herre Frej – får vi veta – så passar dessa tolkningar mycket bra – och stämmer med det enda textställe, där Beyla överhvuudtaget nämns. ”Ufbaulan” betyder ”svullna upp” på gotiska, och en del har också satt Beyla i samband med jäst och bakning, och Loke kallar Beyla för ”deigja” vilket också kan betyda deg-aktig, uppsvullen, smällfet –  men det är också allt…

Fotomodellen Beyla Hughes från England tar sig ofta fram på bak – Den enda ”Beyla” du någonsin behöver.. ??

I Lokasenna, där Beyla först har en talroll – hon ser först av alla Tor komma till Ägirs dryckeshall på avstånd, svarar Loke henne såhär:

”Þegi þú, Beyla ! /,þú ert Byggvis kvæn /ok meini blandinn mjök /,ókynjan meira kom-a med ása sonum /;öll ertu, deigja, dritin.”

I Åke Ohlmarks klangfulla översättning lydde detta:

Tig du, Beyla !
Du är Byggves Kärring
och full av fulaste fel
uslare avskum till Asar aldrig kom
än du, din lortiga ladgårdspiga !

Det var ord och inga visor – för att citera Eddie Meduza – men så var det Loke och inte jag, som sa det…

1818 tyckte Arvid August Afzelius att det skulle heta:

Tig du, Beyla!
du är Beygves qvinna,
och med mehn bemängd:
större okynne
fans aldrig bland Asar;
helt nedsmutsad är du, Piga!

”Drit” eller Driti betyder skit, gödsel. ”Sauedritt” säger man ännu i Norge om fårgödsel, exempelvis, och en ”Drittsekk” är een ”fornsedare” eller en riktig djävla skitstövel, alltså en ”douchebag” på amerikanska, ett slags ”Riksgydja” alltså.. Jämför också motsvarande amerikanska uttryck ”You’re full of shit” eller ”You are so full of it” vilket är just vad Loke syftar på, liksom Beylas vistelse som mjölkpiga i de stall hon hör hemma..

Peter August Gödeke, 1881, översatte istället såhär:

“Tig du, BlLla!
Du är Byggves hustru
och full af leda lyten.
Fräckare stycke
fanns ej hos Asar,
träck höljer dig hel och hållen.”

Nils Fredrik Zander, 1893 klämde käckt i med

”Tig du, Beyla,
du är Byggvers kvinna
och full af idel ondska;
fräckare oting
kom ej bland asars barn:
du är lortig, deja, hel och hållen.

Medan Erik Brate, 1913 tyckte att det skulle låta som såhär:

Tig du, Beyla!
Du är Byggvers hustru
och mängd med mycket men;
ett värre utskum
kom ej bland asars söner;
smörjig är du, deja, och smetig.”

”kom a” i originalet betyder aldrig, aldrig någonsin, medan ”deigja” också kan betyda just deja, som i lagårds-deja, alltså mjölkpiga. De flesta Asatroende utomlands har helt gått in för den tolkningen, som detta exempel från Tyskland visar:

Beyla är inte alls någon gudinna för bin, honung och mjöd. Skit, i betydelsen gödsel och honung är två helt olika saker, och luktar helt olika.

Fornsed stinker, och luktar verkligen illa, på alla sätt – medan Asatro är det sanna skaldemjödet.

När Oden själv flög i Örnhamn till Asgårds port, står det att läsa i den prosaiska Eddan, flög jätten Suttung efter honom, också förvandlad till en örn. Men Asarna tände en stor eld på Idavallen, och i den förgicks Suttung och brann upp. Lite av mjödet gick dock ur Oden baktill, och föll ned på jorden, i form av just ”Dritt” som det står i originalet. Det blev alla dårars, skithus-poeters och Fornsedares lott.

Men det sanna mjödet, det behölls i Sodn, Bodn och Odröder, för de kloka och visa, de som verkligen förtjänat att smaka det, och de som är Asarna Trogna.