I vilket AFA i USA bygger ett andra Gudahov….

I Sverige är den ominösa och lätt olycksbådande förkortningen AFA känd för att stå för en extremt militant grupp inom yttersta vänstern, som inte drar sig för att använda väpnat våld emot sina motståndare. I USA, och inom amerikansk Asatro – som nog inte ska blandas ihop med den Nordiska – står däremot förkortningen för något helt annat. Där står samma förkortning för Asatru Folk Assembly, en grupp med mer än 500 medlemmar, som tydligen är väldigt kontroversiell för vissa personer, åtminstone här hemma i Sverige. AFA och dess stridbare ledare Stephen  McNallen har flerfaldiga gånger beskyllts för rasism, en ofta – inte minst från den extrema vänsterns håll – upprepad anklagelse, som också riktats emot alla Asatroende i allmänhet; men utan att innehålla någon särdeles substans eller saklighet, måste man säga.

Jodå – sanning nog det är – att det finns ”Tribalister” over there…

Jag rekommenderar den utmärkta sajten ”Tankar om den forna tiden” med dess inlägg ”Konvertiter och Galningar”, skriven redan Mars 2017 för den som vill fördjupa sig i denna debatt, och studera vad vad vissa individer i landet Trump sagt eller gjort, vad just AFA angår. Själv håller jag mig strikt neutral i frågan, och tar inte ställning för någondera parten, för så är det nog bäst.

Emellertid – för två år sedan lyckades McNallen, en gång i tiden ”Ranger” i amerikanska armén och senare även militärt verksam i Sydafrika, efter vad vi förstår (hans engagemang för djurskydd och elefanters bevarande är även väl känt -”surely, one can see no harm in that”) ena sina följeslagare kring ett byggnadsprojekt, som varken vi här i Sverige eller Islänningarna lyckats med. Däremot finns som ni vet Gudahov i Danmark, liksom andra länder, men AFA kom först i USA – till sina många fienders klara avund – och nu är det alltså dags för Hovprojekt nummer 2, har man stolt deklarerat. Det är trots allt resultatet som räknas – och AFA har faktiskt nått resultat.

Snickarglädje och röd stuga med vita knutar – american size – som en gammal folkets park – ”Folk Park” – och det passar väl bra ?

 

Vad detta med rasismen nu angår, så är det sant att AFA på sistone lierat sig med en del kanske tvivelaktiga grupperingar i resten av Världen, som jag skulle vilja säga tillhör Asatrons absoluta utmarker. Dessutom har AFA ända sedan sin tillblivelse 1995 vänt sig till endast vita amerikaner med Europeisk bakgrund, men jag tycker för min del att det vore relevantare att påpeka, att jag för min del inte kan gå med i Afro-svenska Riksförbundet, eftersom jag inte är svart, och inte heller kan jag bli medlem i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, eftersom jag faktiskt inte är någon kvinna. Är då också dessa organisationer rasistiska, månne ?

För egen del skulle jag också vilja påpeka, att det nog är si och så med den genetiska renheten hos de flesta av AFA:s medlemmar, även om vi nu ansåg, att just genetik, kultur och religion på något sätt hörde ihop. De flesta amerikaner av idag är inte mer än ”mongrels” eller någotslags gatukorsningar sedan mint fyra fem generationer tillbaka, och skulle vi nu använda genetik som bevekelsegrund, är det ett ovedersägligt faktum att de nordiska länderna varit mycket stabilare befolkningsmässigt. Å andra sidan resonerar jag inte på det här befängda viset, men vi skall komma ihåg att både i USA och i Sverige är föreningsrätten fri. Om man vill bilda ett andligt samfund för människor, som alla heter Olsson, eller kanske ”De rödhårigas förening” (som de facto lär existera) så är det inte särskilt rasistiskt det heller, och för övrigt går det ju bra att ta del av AFA:s stadgar på nätet, och själv se efter vad det nu är, man eventuellt har att vända sig emot, innan man ens öppnar käften. AFA har för sin del så vitt jag vet aldrig hävdat, att just deras medlemmar eller de själva skulle vara bättre än någon annan, i någon bemärkelse, utan bara annorlunda, och att de har rätt att bygga upp sin andliga gemenskap för sig, på sina premisser. Afro-Svenska Riksförbundet och de flesta muslimer, som numera bosatt sig i Sverige, tycker antagligen nog likadant.

Jag själv kan inte se att det skulle finnas någon begränsning för ”konvertering” till Asatron, annat än intresset; eller vad vi kan kalla kulturell tillhörighet. På det sättet är jag alldeles avgjort ”tribalist”, jag också. Men – för amerikaner utan koppling till Norden eller de nordiska länderna, till exempel, som aldrig talat något Nordiskt språk, aldrig befunnit sig här (nåja, just Stephen McNallen har det faktiskt, även om just jag inte fått förmånen att träffa honom) och heller inte har någon förståelse för våra heliga platser eller våra traditioner annat än vad de läst sig till, eller hört i andra hand – kan de verkligen kallas ”Asatroende” ?

Eller en person, som vuxit upp i en Västafrikansk kultur, till exempel, och som är bosatt i just Västafrika ? – Det är nog så, i de flesta fall, att det finns en hedendom i varje folks tradition, varje land, varje region och varje världsdel världen över. Japaner utövar Shinto. Indier utövar ofta Hinduism, och är – också om de råkar vara Buddhister eller Muslimer, rent personligen till mycket stor del påverkade av den hinduiska kulturen. På Jamaica och i Haiti utövas Vodoo, i Finland även finsk hedendom, och i Ryssland naturligtvis slavisk dito.

Och ingen har det minsta lov, rätt eller skäl att tillägna sig andra människors religion eller kultur, utan att verkligen omfatta den, för det vore detsamma som ”kulturell appropriering”  vilket inte minst i Amerikanska liberala eller vänsterliberala kretsar anses vara något väldigt fult.

Själv önskar jag därför AFA ett kraftigt lycka till, rörande deras nästa Gudahovsprojekt – eftersom deras attityd emot oss Nordbor på det hela taget varit vänlig, respektfylld och byggd på respekt samt lärande. Det är mer än vad man kan säga om en del andra amerikanska intellektuella, särskilt i New York, Chicago, i Arizona och på andra ställen, där Asatron nog har få förutsättningar för att slå rot och frodas, och nog heller inte hör hemma, om vi ska vara riktigt ärliga – för den här hemma här hos oss, i Norden och Europa. Inte i USA, eller i Amerika generellt.

Också deras förra projekt var ”Crowdfundat” via insamlingar på nätet, och gav snabbt resultat. Inte minst därför stödde jag själv det.

Det är mycket mer än vad vi kan säga om NAS, Nordiska Asa Samfundet, eller för den delen om ”Forn Sed” och därmed likställda Söndags-Schamaner, till exempel.

Annonser

Gripenbergiana….

”DEN TROGNE”

– En smula fritt efter Bertel Gripenberg, 1908

Hans väg är en sam, hård och tyst och kall
för han har aldrig svikit sina gudar.
Han går sin väg mot seger eller fall
trots alla åsnorna i lejonhudar.

Han ser de andra famna nya brudar
och få sin skörd, när sommaren är all
och bära lånta fjädrars ämbetsskrudar
och vila dästa, långt från livets svall.

Han fruktar ej, han trotsar ödets lag
och bidar löftets uppenbaringsdag
och ett framtidsland, som ökenfärdens judar.

Och hinner han ej fram i kortmätt tid,
så dör han, trosigt leende i strid
– för han har aldrig svikit sina gudar.

 

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?

Hednandet fortsätter på Island..

Den engelskspråkiga nyhetssajten ”The Reykjavik Grapevine” rapporterar att hednandet av Island fortsätter i stadig takt. Enligt den senaste kvartalsrapporten från landets officiella statistikmyndighet, Tjodskrá Islands (jämför namnet Svitjod – dvs Sveafolket – ”Tjod” betyder nämligen folk) så faller den sk Tjodkirkjan eller den Evangelisk-Protestantiska Kyrkan på Island ytterligare.

Mellan 1 December 2018 och 1 Februari 2019 lät 139 personer hedna sig på Island. Bara 232,533 av dessa besvärliga kristna återstår. Islands befolkning är nu uppe i 357,050, vilket gör endast 65 % till medlemmar i denna protestantiska kyrka. Island ligger något efter Sverige, där den fd. statskyrkan nu bara har 58 % av befolkningen i sitt järngrepp, och fortsätter att beskatta varje individ med miljonbelopp, ett helt liv igenom. Lyckligt nog minskar denna kristendom med 1% varje år, vilket är en trend sedan årtionden tillbaka.

Asatruarfelagid är nu Islands fjärde största andliga samfund, efter den haltande gamla statskyrkan, katolikerna, och frikyrkorna i Reykjavik och Hafnarfirdhi. Med tanke på att en stor majoritet av Islänningarna faktiskt helt eller delvis tror på existensen av Huldufolk, dvs Alfer och andra rent Hedniska väsen, som går tillbaka på Asatron (inte att förväxla med fantasy-litteraturens alver och andra sakramentskade dumheter !) så är den rena och ursprungliga hedendomen mycket mer utbredd på ön än man skulle kunna tro.

En mycket oroande tendens är tyvärr att den katolska kyrkan också växer på ön, trots allt det onda den orsakat genom flera århundraden av förtryck, häxbränningar, kättarbål, tortyr och allmän förföljelse av den isländska befolkningen. Under den danska tiden var katolicismen absolut förbjuden, liksom den också var i Sverige tills långt in på 1800-talet, och det var verkligen inte utan orsak. Dessvärre har inte mindre än 14 054 personer anammat de här katolska villolärorna. I andra, mer civiliserade länder är vampyrism och rituell kannibalism i symbolisk form (sk ”Nattvard”, som dessa kristna praktiserar) eller dyrkan av ruttnande likdelar (sk ”heliga reliker”) förbjudet, men dessvärre hotar hela denna hemska soppa att komma tillbaka till Island igen, ifall katolicismen inte stoppas innan den tagit sig in i landet. Katolikerna har också erkänt flera och långtgående sexövergrepp emot isländska barn och kvinnor i flera år.

Det bästa vore nog, om samtliga katoliker utvisades på livstid, och fick lämna ön – precis som de också borde lämna vårt Sverige ifred – för den sortens religioner som förgriper sig på barn, kan man bara inte acceptera..

Hedna Hedna Hedna – också DU kan bli Hedning – Använd denna länk !

Att försvara oss själva, våra länder och våra kvinnor och barn emot Katolicism, Islam och liknande livsåskådningar är en helig plikt för envar Hedning. Närvaron av totalitära samhällsuppfattningar som de här, kan inte tolereras i en modern stat eller ett modernt samhälle. De måste bort, helt enkelt – om inte annat för våra anhörigas, vår framtids och våra efterkommandes skull. Som tur är finns nu Asatruarfelagid med 4487 organiserade medlemmar, och förhoppningsvis kan de motverka Monoteismens rasande pest, innan den får alltför starkt fäste på Island.

Kanhända finns också fler organiserade Hedningar på annat håll. Ett ”Reykjavikurgodord” finns nämnt med 24 medlemmar i statistiken, men om det är hedniskt eller inte, känner jag inte till. På Island finns också 46 954 personer av ”okänd” trosuppfattning, och 24 982 personer som säger sig inte ha någon trosuppfattning alls, utan är ”den egna kraftens män (och kvinnor)” precis som i Hednisk tid. Redan Grette den starke, Islands nationalhjälte, var en sådan man – kompromisslös ateist som han var.

Slutligen finns nu också 2 879 medlemmar i ”Sidment” – Islands etiska humanister, som organiserar alla agnostiker och ateister – de är ju också Hedningar per definition, precis som vi, för Hedning är man, om man omfattar Polyteism, i motsats till alla Monoteistiska livsåskådningar. Tråkigt nog finns också Menningarsetur múslima á Íslandi, men denna och andra hemska sekter – som inte borde få vistas i de Nordiska länderna – har bara 386 medlemmar – än så länge – och vi får väl hoppas, att Islands befolkning tar sitt förnuft till fånga och hindrar Islam eller all Monoteism från att sprida sig ytterligare. ”Zuisterna” slutligen, har fortfarande ca 1588 medlemmar, men detta kristna bedrägeri – som jag nyligen berättade om – har nog sett sina bästa dagar.

Allt nog. Våra Gudar och Gudinnor lever. Vår tid ska komma, och makterna skall vakna !

 

Dansk Hednisk sajt uppger att det Isländska Gudahovet ”snart” ska vara klart.

Det stora Gudahovet på Öskjuhlíð utanför Reykjavik är fortfarande under byggnad, trots att det enligt de ursprungliga planerna skulle ha varit klart redan sommaren 2018. Nu uppger en dansk informationssajt om Asatro på Engelska, att Gudahovet – som inte är ett ”tempel” (det är helt fel ord i sammanhanget) snart skall vara klart, vilket förmodligen kan tolkas som om det ytterst omfattande byggnadsprojektet skulle fullbordas sommaren 2019 istället…

 

Annars har det varit ytterst tunnsått med nyheter om Asatrufelagidhs sedan mer än 40 långa år hett efterlängtade projekt, och knappt en enda rad om hur bygget utvecklar sig har synts till på Internet. Med en golvyta på mer än 350 kvadratmeter och en avancerad design i glas och betong, ritad av en av islands främsta arkitektkontor är detta inte något billigt bygge, och enligt tidigare uppgifter skall grundläggning och markarbeten skett även under vintern 2017-2018, även om man vanligen inte byggt hus på det sättet i de nordiska länderna. Orsaken till förseningarna är fortfarande okänd, men tros enligt mig vara ett resultat av åtskilliga ”fula trick” från olika kristna frikyrkor på Island.

Asatrufelagid har nu 4000 medlemmar på ön, och växer stadigt, men för tre år sedan uppstod plötsligt ett tidigare totalt okänt samfund, som kallar sig ”Zuister” och påstår att de skulle dyrka fornsumeriska gudar istället för de Nordiska. Den Isländska tidningen Visir berättar mer om detta kristna bedrägeri, och hur de påstådda ”Zuisterna” plötsligt kunde narra till sig stora statsbidrag, som annars skulle kunna ha kommit Asatrufelagid till del, eftersom det samfundet är det enda icke-Monoteistiska alternativet på hela Island. Dessa kristna i förklädnad etablerade sig plötsligt som ”sprängkandidater” och lovade sina medlemmar att de skulle få stora summor pengar tillbaka på inbetalda medlemsavgifter, och smarta investeringar som ”Zuisternas” ledning skulle göra.

Men, det blev ingenting av det. Ganska snart kunde man se, hur Zuisternas ledare Einar Ágústsson år 2017 blev dömd till mer än tre års fängelse för grovt bedrägeri, och svindel på statsbidrag för mer än 36 miljoner Isländska kronor. Han tog också ut ”lön” av sitt nygrundade samfund på mer än 4,5 miljoner isländska kronor – och allt finansierades till stora delar med statsbidrag, eftersom den isländska lagen är skriven så att olika samfund får bidrag av staten enligt sitt medlemsantal, samtidigt som det inte sker någon större kontroll av var pengarna tar vägen..

Detta skulle i så fall förklara, varför Asatrufelagid år 2018 plötsligt blev av med alla bidrag till sitt bygge, och hur detta avstannat; även om det inte går att bevisa detta. Den isländska tidningen skriver mycket om hur personerna bakom ”Zuismen” plötsligt försvunnit och gjort sig osynliga bakom ”brevlådeföretag” och skumma adresser i Reykjavik, och hur man inte lyckats få tag på dem. Det mesta tyder följaktligen på, att detta varit åter ett kristet bedrägeri, som många islänningar låtit lura sig av…

Nu läser inte jag modern isländska mer än som ren amatör, eller delvis med hjälp av google translate. Mer information av våra sagesmän på Island eller i Norden vore tacknämligt…

Asatro är Polyteism, och här hjälper varken böner eller klagosånger…

Man kan läsa mycket på nätet, både sant och osant. En av de sannare och mer givande artiklar om Asatrons natur som jag läst på senaste tiden är ett inlägg ur det vetenskapliga magasinet ”Live Science” som bekräftar vad jag själv sagt i många år. I Sverige matas vi med falska påståenden om ”forn sed” och annat trams, som motsäger sig självt. Asatron är inte alls någon ”sed” eller mekanisk upprepning, helt utan andligt innehåll. I USA däremot möter oss tusen och åter tusen inlägg från virriga kristna i hednisk förklädnad, som säger att de uppstämmer ”prayers to Thor from their pagan Altars” och andra fullkomligt idiotiska dumheter i den stilen. De här förvirrade individerna har uppenbarligen aldrig förstått vad Asatron är för något, och hur den fungerar.

För det första – en Asatroende ”ber” aldrig några böner någonsin. Asatron är en naturreligion, och inget i naturen är gratis. Du får inte älgkött, utan att först jaga fatt på en älg, fälla den, stycka den och ta hand om köttet. Du kan inte skörda någonting alls, utan att först så, och för att alls få något, måste du först arbeta. Detta gäller också i vårt nutida samhälle, även om vi nu har en massa bidragsberoende idioter här i landet, sådana som tror att de kan inkassera ”medborgarlön” på andras arbete, och få sig tilldelade bostäder, jobb, sjukvård och alla andra fördelar helt gratis, utan att någonsin betala för det. Det säger sig själv, att inget samhälle kan fungera så i längden, och inte heller naturen fungerar så.

De kristna förstår inte, att ”bön” på sitt sätt är den mest ultimata hädelsen av alla. Ser vi saken ur monoteistisk synpunkt, och tror på en enda, allsmäktig gud, så är det verkligen förmätet att tro, att man skulle kunna påverka universums härskare att göra som man vill, och hela tiden få sina egna önskningar tillgodosedda. Begreppet bön är inget annat än ett oerhört naivt sätt att försöka ”styra Gud” och likt ett drägglande spädbarn bara skrika på godsaker och önskningar, gällt och ihållande, stup i kvarten. De kristna använder sig av sin gud som ett slags krycka som ska hålla dem uppe, så fort livet blir för svårt, för de förmår inte göra någonting själv, inte tänka en tanke för sig själva, och försvarar sig inte ens, när de blir angripna. Hela tiden hänger de sin inbillade Pappa, Mamma eller ”allsmäktige herre” i hälarna, och tror att han skall komma farande och lösa alla problem åt dem, så fort det bara passar. Men livet fungerar inte så, som vi alla kan se. Och naturen fungerar inte så, den heller.

Nej just det. Du kan inte ”be” gudarna om någon djävla ting, för om du verkligen respekterar dem, får du SJÄLV offra något först… Allt annat vore hädelse…

Alla vet vi att hedendomen bygger på offer, eller blotande. ”Gåva kräver, att gengåva gives” som det står i Hávamál. Vill du erhålla något, om så bara tur med vädret eller Maternas gunst, ja då måste du själv göra något för dem, offra något för dem, av egen fri vilja, håg och arbete – om så bara att skriva en blogg, eller visa din hängivenhet på annat sätt. Då först kan du erhålla något, då först kan du betrakta en gudamakt som en fullvärdig vän, eller – som det hette – ”Fulltrui”, någon som du tror helt och fullt på. Diverse snusförnuftiga amerikaner har försökt förvanska Asatron, och utgått från det enda ordet ”bidhja” i Hávamáls berömda uppräkning – i 144:e strofen – om blotets natur:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

”Fáa” betyder här färga, som när man färgar in ristade runor, och ”bidhja” betyder befalla, som i en konungs bud, ett sändebud, att överföra ett budskap – inte alls att sitta och ”be” och bära sig åt som en smutsig och äcklig tiggare, vilket är de kristnas sätt att förhålla sig till sin gud – de tror ju att de kan sitta och tigga och bettla på gudens bekostnad, bara för att få sin egen vilja fram.

Den som vill erhålla något, måste först offra något, eller arbeta för det. Sådan är naturens lag, och sådan är lagen i alla fungerande samhällen – i alla tider…

De kristna har missuppfattat och förvridit många andra kulturer i Världen förutom vår, allt efter sin egen skeva gudsuppfattning. Se på Japan och Japansk Shinto, förresten. Där begår man vad som kallas ”Matsuri” eller blot, genom att först knäppa händerna, och klappa i dem för att påkalla kamis eller makternas uppmärksamhet. Detta är inte alls någon kristen ”bön” även om det kan se ut så för den helt oinsatte, västerländske betraktaren. Japanska troende knäpper händerna eller bugar, för att visa gudomen vördnad, och för att hälsa den. Inte för att ”be”, för man kan inte be om något, utan att också offra – och göra något i gengäld.

Visserligen används felaktigt det engelska ordet ”prayer” om shintos riter och ritualer, främst av okunniga kristna, som inte kan frigöra sig från sin egen kristendom, ens när de betraktar en annan kultur än sin egen. De mycket få utövare av Shinto jag talat med säger att det såklart även finns tavlor med önskningar, som symboliskt sätts upp vid Shinto-tempel, men de är just löften om att göra en insats, fromma förhoppningar eller uttryck för tacksamhet – och fortfarande inga ”böner” i västerländsk mening, för man får ingenting för ingenting…

På samma sätt förhöll det sig med Vikingatidens Polyteism, enligt vad forskarna i ”Live Science” nu skrivit. Man ”bad” aldrig någonsin till Tor. Han var ju en åskans, regnets och stormens gud, och han sände människorna stormar därför att de skulle bli starkare, och lära sig uthärda dem – inte för att de skulle tigga, ligga på knä och fegt ”be” om något, som de i alla fall inte kunde få.

Skillnad i attityd – Skillnad i inställning ! Här hjälper varken böner eller klagosånger…

Gudarna var heller inte allsmäktiga, och inga moraliserande små överherrar och påvar, som gav människorna regler och påbud om hur de skulle uppföra sig, och sedan straffade dem för att ha begått ”synder” eller andra inbillade och påhittade brott. Hedendomen och Asatron fungerar inte så, helt enkelt.

Despite their lack of all-knowing, moralizing gods, the Vikings developed a complex society. That suggests that even belief in smaller deities can spur human cooperation, researchers reported in December 2018 in the journal Religion, Brain & Behavior.

Gudarna var inte allvetande eller moraliserande, men ny forskning – också med neurologins hjälp – visar att tron på flera gudar, alltså Polyteismen, gav människor förmågan att samarbeta. Ett bäöttre och tolerantare samhälle än vad Monoteism och kristendom förmådde skapa. De nordiska hednigarnas hjärnor fungerade helt enkelt på ett bättre och smartare vis än hos de passiva och tröga kristna, som bara slaviskt överlämnade sig till ”Guds vilja” men aldrig gjorde något för att själva lösa sina problem. Hedendomen stimulerade istället problemlösandet, och kreativiteten. För att bygga ett skepp måste man ha bistånd från Njord, skeppsbyggnadens gud, och lära sig hur man bygger båtar. För att segla båten, behövdes vinden, och därför Tor. För att korsa de mörka djupen, måste man spekulera om Ägir, det djupa havets gud, försöka förstå hur havets strömmar fungerar, och så utröna Ägirs vilja.

Allt detta stimulerade det självständiga tänkandet, och blev en kreativ utmaning – som präglade ett helt samhälle.

The Vikings were an intriguing case study for the question of whether a god or gods can help facilitate the development of a complex society, because they went through major changes between around A.D. 750 and A.D. 1050. At the beginning of this period, Scandinavia was peopled by small tribes. By the end, it was a hierarchical society of kingdoms, politics and laws that was capable of launching seafaring expeditions all the way to North America. Raffield and his co-authors wanted to know if moralizing high gods, or ”big” gods like the God of the Bible, were necessary for this transformation.

— —

heir findings suggest that they were not. The sagas, poems and artifacts of the old Norse people do indicate that Vikings believed that supernatural beings were watching them. They swore oaths by the gods and sometimes wore oath rings dedicated to the god Ullr. Some war helmets bore a gold-and-garnet eye representing the eye of the god Odin. Scandinavian contracts mentioned gods, and characters in sagas who failed to make sacrifices to the gods often died in awkward ways. (One popular fate was to get impaled on one’s own sword.)

But the Viking gods did not seem to be ”big” gods, Raffield said. They weren’t supremely powerful — in fact, Norse mythology holds that they weren’t even immortal, but were fated to die in a cataclysm called Ragnarök — and they weren’t omnipotent. — — These findings indicate that big, omnipotent gods weren’t necessary for a society to become more complex, Raffield said. They also point to a system of belief quite unlike most of the major world religions today.

Hedendomen fungerade efter Polyteistiska Principer, inte Monoteistiska. Det fanns ingen övergud, ingen allsmäktig herre. Inga straff, och inget ”syndabegrepp” – men däremot en tro på ödet, lyckan och att det gick att forma sitt eget öde med hjälp av hårt arbete, och ett vänskapligt förhållande till naturen och gudarna.

Genom att blota, offra och i gemensamt arbete och liv bygga upp en gemenskap, blev våra förfäder starkare, kreativare och friskare än andra folk. Deras vetenskap och skicklighet i strid gick framåt. Olika gudar gav olika livsval, och ett mer utvecklat samhälle – utan passivitet, utan tiggande, utan kryperi inför någon överhet eller någon ”allsmäktig herre”. Trofasthet, hårt arbete. Frejas kärlek, Odens visdom, Frejs givmildhet och Tors styrka – men utan bön, med gudarna som förebilder och ideal, att efterlikna i det praktiska livet – se där något av vad som gjorde och gör Asatron stor – ja större än annan tro, och andra religioner..

Gårdagens Månförmörkelse fick tokiga kristna att lalla och bråka om Jordens Undergång

Som bekant var det Månförmörkelse igår, och tillika fullmånen i Thorre eller Tors månad, det vill säga den dag då många firar Thorrablot eller Torsblot enligt modernare Isländsk tradition. Thorrablotet är för de flesta hedningar en tid av välsignelse och frid, när vi firar Midvintern och det nya året, och å blev det även för mig själv i år. Jag fick se en magnifik, röd måne över Sundbyberg, ett positivt svar på en läkarundersökning och gott besked från Tor på det nya året, så jag räknar mig med kraft och styrka välsignad.

Tor är styrkans och mannakraftens gud, och hans blot på vintern sker till glädje och vederkvickelse på det nya året, och för allt som ska växa och gro så småningom…

 

Men så har vi då dessa bråkiga och otrevliga kristna, som är sig lika i alla tider. I Donald Trumps USA har nu ännu en galen frikyrkopastor uppträtt, som i vanlig ordning förutspår Jordens undergång, enligt vad den kristna dagstidningen Dagen, samt nät-tidningen ”Nyheter 24”.  Pastorn – en viss John Hagee – som i ”Hagga” – har med stöd av en apokryfisk ”Joels Bok” börjat predika om apokalypsen, enligt vad även Wikipedia erfar. Pastorn har försökt skrämma och påverka sina egna anhängare i ”mega-kyrkan” i åratal, och för övrigt kan man notera, att dessa kristna bråkstakar förutspått jordens undergång i stort sett varje år sedan år 2000 men Jorden tycks inte ha gått under igår heller – efter vad vi alla kan se…

Hela tiden tjafsar de kristna vidare om Världens undergång, som de tydligen inte kan uppleva fort nog..

Man behöver inte undra varför alla dessa kristna sekter hela tiden fått Världens Undergång på hjärnan, och helt klart ser fram emot den. Kristendomen är en dödskult. Hela dess lära går ut på att ”ta poäng” inför livet efter detta, och när den stora Världsbranden inträffar, skall deras inbillade ”frälsare” komma tillbaka för att införa ”det tusenåriga riket”. Tänk efter om du har hört den frasen förut, och vad för slags totalitär ideologi det gäller..

Hedendomen innehåller i och för sig eskatologiska föreställningar, liksom alla religioner. Men – ingen hedning eller Asatroende skulle ändå vara så dum i huvudet, att han eller hon skulle försöka sig på att fastställa ett datum för när Ragnarök skall anses inträffa, och Ragnarök är heller inget vi hedningar ser fram emot, eller – likt de kristna – avsiktligt försöker framkalla. Inte heller innebär Ragnarök slutet, för i Voluspá talas bara om en ny värld efter denna, där nya gudar tar över efter de gamla, och naturens cykler fortsätter, likt våren som följer på varje vinter. Magne och Mode, Tors söner, skall till exempel ta över efter Tors fall, men Midgårdsormen och kaos (men inte ondskans) makter förstörs likväl. Kontrastera detta emot kristendomens besatthet kring apokalypsen, och hur de kristna hela tiden njuter av förstörelse, undergång och död.

Ragnarök är inte slutet, och heller inget att vara rädd för. Vår ska följa på vinter, och liv följer död, likt släkte följer på släkte. Och månens förmörkelse är en astronomisk händelse, inte en eskatologisk…