HEDNISK BILDKALENDER för 2021

Samfundet Särimner frodas och växer. Det är esoteriskt, inte exoteriskt – och begreppet ”Esoterisk” innebär att inte alla kan vara med, ty många äro komna, men få är verkligen kallade, och för de som inte räknas in i de 730 utvaldas skara, finns inget annat att göra än att arbeta, arbeta och arbeta – samt visa sin hängivenhet för saken…

Inte mindre än 4 stora härliga bildkalendrar med Asatrogna motiv har också utgetts i Samfundets regi genom åren. Nu är det dags för en femte kalender i samma stil, 14 sidor lång och med mycket informativ text, samt datum för när du blotar och texter om hur.  De tre första åren var temat en Gudinnekalender, eftersom de Nordiska gudinnorna ofta kommit lite i skymundan. Det här året förekommer också manliga gudomar under åtminstone fyra av årets månader – på allmän begäran från medlemmarna – och nästa år blir det antagligen 6 bilder var, för de som nu vill ha fullständig likställdhet och millimeter-rättvisa, vilket nog inte ligger i Asatrons natur.  Vi har två kön – inte flera – och de är ganska olika till sin natur, likt makterna själva.

Genom att skriva till kontaktadressen till höger, kan du lätt få betalningsinformation som ett maildu måste dock fortfarande ange en fysisk adress, dit du vill att kalendern skall bli skickad – några inbetalare glömde tyvärr det, förra året.

Priset är 100 kronor –plus 22 kr för porto, inrikes 100 gram eller utrikes 33 kr.

Kring ett inställt Gåsablot

Idag är det som bekant dags för ännu en av Novembers märkesdagar, nämligen Mårtens Afton, något som i alla fall i Skåne alltid varit dagen för det stora Gåsablotet – och det är faktiskt en fest med just ett Hedniskt ursprung, som jag skrivit om förr.  Men – som jag redan sagt och skrivit, har den Store och Klart Lysande Svetsaren-Ledaren, allas vår Statsminister Stefan Löfvén förklarat för oss alla, att uppoffringar är absolut nödvändiga, detta år.

LEDAREN har talat ! Du visar väl Obrottslig trohet emot LEDAREN ??

Själv har han ju just avbrutit sin Corona-isolering, som förmodats ske i Sagerska Palatset, hans officiella tjänstebostad – jag måste återkomma till detta hus vid tillfälle – men alltnog den Store och Klart Lysande Ledaren-Svetsaren haver talat, och så får det bli. Jag avbryter härmed alla försök till Gåsablotets firande för året, och anskaffar ingen Svartsoppa – här ute i den Nordvästra Sektorn vet ingen vad det är, och de lokala stormarknadernas expediter står fullständigt häpna, men någon resa in till Huvudstadens centrum vågar jag mig icke på, enligt vad jag ser som ”Führerbefehl”. Intet är känt om Oppositionsledaren, den högt värderade Herr Ulf Kristensson, samt en viss Akbar Annie – dessa lär också vara försatta i frivillig karantän – även detta har jag noterat från mitt elektroniska Hlidskjalf, ty jag hör och ser allt, idag som alla dagar.

Soppan är lagad på blod, sprit och mjöl. Vispa Vispa Vispa ! Rör Rör Rör och FORT ska det gå – för ANNARS !!

För övrigt kanske det snart blir straffbart och ansett som Värdegrundsbrott – en högst allvarlig sak i detta land, som ni alla vet – ifall man ens talar om ”Svart Soppa”. Vi kanske alla hädanefter måste säga ”Färgad Soppa” istället.

Emellertid, och icke förty – mina fåvitska kumpaner Henrik Andersson och Mohamed Omar, alias Eddie Råbock har tagit sig orådet före att skriva Mårten Gås-artiklar de också, och utan att på något sätt uppmuntra till Gåsagång – ifall ni nu ens vet vad det ordet betyder och innebär måste jag tyvärr meddela att de naturligtvis har fel samt visar prov på Snack-i-backen och ytliga Wikipedia-kunskaper bägge två, vilket tyvärr är lätt hänt när lite väl flyhänta skribenter försöker kopiera varandra, och inte kontrollerar med klara och ogrumlade källor.

Sankt Martin av Tours, det katolska ryttarhelgonet är INTE alls kalkerad på någon Romersk Mars, och därmed på den Germanske Tyr, trots att han på sin tid stavades Mars Thincsus, samma gud som symboliserade rättvisan, och alltså för övrigt härskar över samtliga svenska Tingshus om nu någon vill veta. Nej Nej och åter Nej !

Mohamed Omar snubblar omkring häpnadsväckande nära sanningen, när han noterar att dagen ibland i katolska kalendrar delas med ett helt annat ryttarhelgon från den romerska armén och 300-talet, en fikiv ”Sankt Kornelius” vars existens vi kan betvivla, trots att han var romersk kavallerist och gardesryttare även han. Sankt Martin av Tours, däremot, är en fullt historisk person, som på goda grunder kan ansetts ha levt år 316/17 till 397 – men han avbildas som sagt alltid till häst, i lång mantel, ofta med hatt på huvudet och är dessutom också ibland avbildad som en vandringsman – tillika är han tiggarnas skyddspatron – och Inget, absolut inget av dessa drag stämmer in på Tyr.

Däremot stämmer alla dessa drag, attribut och symboler in på en och endast en gud, som jag redan nämnt som den ledande för slaktmånaden November. Det är Oden själv, och nu är hans stora tid på året – Alvatiden är redan förbi. Var god notera och tag lärdom !

Oden riktade sina ord i Hávamál till ”Loddfafner” som INTE alls betyder ” den ludne omfamnaren” eller något ditåt – en sådan etymologisk härledning är utomordentligt svag – liksom detta med att koppla St Martin till guden eller planeten Mars.  ”Den ludne famlaren” är en betydligt bättre och korrektare översättning, ty ”fafn” är också att fumla omkring, stappla osv på norröna – som en stavkarl eller tiggare gör. St Martin delade sin mantel med en utblottad, säger den katolska helgonlegenden, och Oden kan uppträda i en vandrares gestalt.

Jag citerar, ur en av mina egna Gåsablots-artiklar från år 2015 – och LÄR er nu att den Asatro jag predikar INTE är något djävla fornsediskt sammelsurium av svaga, helt påhittade härledningar, utan FAKTA som kan härledas även ur arkeologin.

Just detta år har det utgetts vetenskapliga rapporter, som återigen härlett Odens-kultens införande i Norden till just 300-talet, manifesterat bland annat i hästoffer och hästuppfödning på Uppsala-slätten, och även vi Skåningar är i gott sällskap.

På Barbaricum – eller historiska muséet i Lund – har det detta år hållits en hel utställning om de berömda Sösdala-fynden och spåren av ett av lokala stormän upprättat Odensdyrkande kavalleri även där – och de fynden är från tidigt 400-tal, omedelbart efter 300-talets slut,

Det går inte att förneka, att alla fynd som iakttagits, pekar mot ett blot till Odens ära såhär års, och INTE emot Tyr.

Jul och Midvinter är Jolners stora tid, som vi alla vet, ty Julen är en hednisk företeelse – men detta är bara inledningen på vad som komma skall:

Hur kunde det då komma sig, att de kristna nere på kontinenten stal den hedniska traditionen med ett ”Gåsablot” kring slakten i November, ”Blotmånaden” efter Alvablotet ?

kirchenjahr_martin_09

Gåsen antas vara vaksamhetens fågel, och är därför Helgad åt Oden !

Oden, ”den vilda jaktens” anförare, ansågs vara särskilt aktiv under de mörka vinter- och höstnätterna under tiden från Alvablot fram till Jul. Då anförde han ”Åsgårdsreien” eller de dödas ritt till Asgård och Valhall, och i höststormarna kunde man se de dödas skuggor, som likt vildgäss brusade fram genom skyn. Samma tradition om ”King Herla’s Ride, ”Harlechim”, ”Caccia Morta” och allt vad den hette i olika Europeiska länder gick ut på att en ensam ryttare av gudomlig storlek skulle leda ett följe av skuggor, flygande fåglar eller kanske vilddjur, och han tänktes oftast försedd med en fotsid mantel, eller vara enögd, som Oden. Särskilt bland Goterna var föreställningen om Oden som ryttargud utbredd..

7c47702103cac557ae00e3990204c970

Senare kom dessa föreställningar – liksom Oden som vandrare ihopkopplad med det lokala helgonet ”Sankt Ibb” eller pilgrimshelgonet ”Sankt Jakob” på Ven började de kristna också para ihop Odens gestalt med Sankt Martin av Tours, som var just ett ryttar- och pilgrimshelgon. Man kan jämföra med hur Thor blev förvandlad till den senare ”Sankt Olav” i Norge. Tyskarna talar just idag också om ”Martins-gans” och ”Martins-feier” för firandet av det sydsvenska ”Mårten Gås” – 11 November.

St_Martin_im_Park_3985_lb

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Man håller också ”Martins-ritter” i Franken och Rhenlandet – gamla frankiska och germanska provinser, där det påstådda helgonet St Martin av Tours ska firas, just på dagens datum. Men vem är egentligen detta helgon ?  Att St Martin och Oden faktiskt ursprungligen var samma person har många tyska folklorister än idag klart för sig.. I och för sig finns det en historisk Martinus (316 – 397) också. Han var son till en hednisk romersk officer, och född i Pannonien, våra dagars Ungern, där Goterna och Gepiderna – en annan germanstam – bodde. Via Sulpicius Severus – en kollega till honom som också blev fanatisk kristen, går det faktiskt att rekonstruera hans liv i detalj. Martinus, fastän German, tjänstgjorde i Equites catafractarii Ambianenses, eftersom hans far tillhörde det gotiska kejsargardet – som funnits redan på tvåhundratalet med stationering i Ticinum, eller Pavia i våra dagars Norditalien, där Martinus förmodligen växte upp. Vid det här laget var nästan alla ”romerska” soldater i verkligheten kelter eller germaner, och att Martinus far förmodligen dyrkade Oden själv, var inte alls märkvärdigt utan bara naturligt, eftersom alla Goter ju hade Oden som huvudgud. Den tidens tunga kavalleri såg faktiskt ut som vendeltidens ryttare i Sverige, och var betydligt mindre ”romerska” i sin utrustning än man kunde tro.

comitatuscavalry82

Precis såhär såg verklighetens ”Sankt Martin” och hans gamle vän Severus ut – Martin skulle desertera, bli biskop och förebild till ”Mårten Gås”

Equites Catafractarii – eller det tunga pansarkavalleriet av byzantisk modell, var efterträdare till den tidiga antikens ”ala milliaria” eller tusenmanna-skvadronen, romarnas motsvarighet till ett självständigt stridsvagnskompani. Det fanns aldrig särskilt många av de här elitenheterna, och fastän varje romersk legion eller infanteribrigad skulle ha en sån här tung ryttarenhet, var det långtifrån alla legioner som alls tilldelades någon. Martinus blev stationerad i Gallien (en rik provins, men helt hednisk) efter att ha ryckt in vid 16 års ålder, och hamnade i Ambianensium civitas eller Amiens. Vid den här tiden kom den hedniske Julianus Apostata till makten, och under tronstriderna skall Martinus ha fått kristna sympatier, och till och med deserterat i själve kejsarens åsyn, säger hans levnadstecknare Severus. Strax före ett slag vid nutidens Worms, Tyskland, ska han ha träffat Julianus själv, och då plötsligt försökt lämna sin tjänst – man har påpekat att Martin då redan måste varit 45 år gammal, och att kronologin inte stämmer alls. Nåja, den blivande biskopen och helgonet klarade sig från åtal för svikande av försvarsplikt genom att gå obeväpnad mot fienden framför sitt eget kavalleriförband – sånt gör man inte ostraffat, eller utan ett visst mod (se bild).

c6a53efc81c4b48d84fb7162e7384a89

Innan dess ska det enligt legenden ha hänt, att Martinus – på marsch genom Tyskland en vinternatt – träffat på en naken tiggare vid vägkanten, och då kommit på, att han med ett raskt svärdshugg kunde dela sin mantel med tiggaren  av ren givmildhet – ett drag som Oden alltid uppvisar. Nästa dag, väl hemma i kasernen, såg han – efter att ha träffat sin ”optio” eller ställföreträdare hur manteln mirakulöst hängde på sin krok och var hel – och då ska Martinus alltså ha bestämt sig för att bli kristen (som att dricka sig full till svartsoppan och ta fel rock på väg hem från mässen – det har många kavallerister gjort genom åren !). I själva verket gick det nog inte till så – Martinus tog nog sin kamrats utrustning istället…

Martin-und-Bettler1

Dagens kristna legend:  ”Den givmilde pansarofficeren” (har aldrig funnits !)

På så sätt kom det sig, att ”Den Helige Martin” än idag är skyddshelgon för tiggare, alkoholister och legoknektar, allt enligt Katolikernas sätt att se. Dessutom för vinhandlare, eftersom han lär ha tyckt mycket om vin – ”av vin lever Oden allenast” står det i Eddan, liksom av en ren tillfällighet. St Martins skrud lär än idag bevaras – som en stor helighet – i ett kapell – ”Capella” är det latinska ordet för soldatmantel – och därifrån kommer ordet Kapellan, alltså en präst i ett kapell, liksom den engelska termen ”Field Chaplain” eller Fältkaplan, vilket är vad alla Fältpräster och Militärpastorer heter inom NATO, till exempel…

Men gässen då – och Svartsoppan ? undrar nu någon.

Dog-conducting-geeseVargar och Rävar predikar för Gässen.. (Medeltid bild från Tours, ”St Martins” hemstad..)

Jo, innan han blev biskop i Tours, inte långt från Amiens, skall Martinus ha gömt sig i ett hus med gäss, säger legenden. Gässen började genast kackla och snattra, som gäss alltid gör, och så kom det sig att Martinus blev framhalad ur sitt gömställe och utsedd till biskop, fast han aldrig ville detta själv, säger legenden, eller rättare sagt hans personlige vän Severus, som alltså skulle skriva en hagiografi, eller en förvanskning av sanningen. Man kan ju undra varför Martinus alls skulle gömma sig i en flock dumma gäss, som sällan eller aldrig håller snattran, och varför han inte flydde till häst istället, om han i själva verket inte ville bli utsedd..

Att var biskop i 300-talets Gallien var nämligen helt självpåtaget, och ett mycket lönande värv. Det innebar att man kunna plundra, mörda, bränna och härja av hjärtans lust, och det var just vad fd. kavalleristen Martinus gjorde. ”Han brände flera stora och gamla hedniska tempel” skriver Severus helt öppet. Han skulle ha huggit ned flera heliga lundar, både i Germanien och Gallien, och plundrat människor in på bara skinnet – det var sanningen om ”tiggarnas skyddshelgon”. Severus skriver vid ett tillfälle, att Hedningarna skulle gått med på att låta ”Sankt” Martin hugga ned en helig ek, om han kunde stå i vägen för trädstammen. Då flyttade sig på ett mirakulöst sätt denna trädstam, mitt i själva fallet, säger Severus, men det behöver ingen tro. Detta är en sk ”vandringssägen” som finns till och med i den hedniske poeten Horatius oden, har forskare slagit fast. Som klassiskt bildad kände Severus mycket väl till den historien, men den moderne arkeologiprofessorn Marcus Junkelmann, som ingående studerat det här med romerskt kavalleri – säger i sina böcker att just fallande träd, spetsiga grenar och annat sådant är något som just romerska kavallerister måste ha uppmärksammat – och just det vet Professor Junkelmann också mycket väl, efter att ha gjort sin egen mer än 800 km långa ”Martinsritt” genom obanad skog…

För övrigt – jodå – svartsoppan ingick redan i de romerska kavalleristernas standard-diet den också, för även antikens folk kände till denna ädla och välsmakande rätt…

Vad menar vi med en filosof ? skrev en gång den skånske humoristen Axel Wallengren.

Och han själv svarade: ”Jo, därmed menas en människa, som lever av svartsoppa och sanning”

Själv älskar jag som praktisk Odinist och Asatroende just detta med Sanningskärleken, förutom Svartsoppan, vars hemliga recept jag dock behåller för mig själv.

 

Nedslag i Amerikansk Asatro – och två recensioner…

Amerikansk Asatro berör mig egentligen inte, lika lite som det valsystem, som USA utser sina Presidenter med. Jag har redan – så sent som igår – meddelat er läsare vad jag anser om Mr Bidens tillträde, ifall ni nu alls behöver ta del av just min åsikt. Men, sanningen att säga står nästan alla av oss här i detta land helt och fullt bakom Mr Biden, och det gäller som vi vet även resten av det fria Europa.  Jag skulle dock inte – som en viss svensk Statsminister – sträcka mig så långt som att säga, att Mr Biden – vid sin långt framskridna ålder, och trots sin relativa grad av visdom – är den ende mannen, som ”kan ena ett splittrat USA” för sådana dumheter, tror jag inte mycket på.

USA är ett alldeles för stort och disparat land för att alls kunna ”enas”. Det är för det första förfallet till hejdlös multikulturalism och kapitalism, dess rika och mäktiga lär aldrig ge upp sina positioner till förmån för de mindre bemedlade eller de mindre framgångsrika, och antalet folkgrupper, religioner, etniciteter och kulturer på hela den kontinent detta gäller, är alldeles för stort för att alls åstadkomma något ”enande”. Det enda, som kan göra det – är en återgång till traditionell amerikansk patriotism och nationalism, alternativt ett större krig – men att verkligen tro, att extrema politiska krafter till höger och inte minst till vänster verkligen skulle lägga ned sin verksamhet nu, är såpass naivt, småskuret och ”svenskt” att jag saknar ord för det.

Och på ett liknande sätt förhåller det sig med den Amerikanska Asatron – och förresten kanske med Asatro överhuvud.  Vi har å ena sidan rörelser som Asatru Folk Assembly – som kallats högerextremt enbart för att den organisationen har enstaka medlemmar med ett skumt förflutet – men vad gäller då om P2 och Katolska Kyrkan ?

Å den andra har vi ren ”tokvänster” av en sort som vi sett även inom diverse sk ”forn sed” grupper här i Sverige, och därutöver finns hela skalan av esoteriska sällskap, runologer, new age, flummare, drogromantiker, resterna av gamla ”Ring of Throth” som på sin tid (mitten av 00-talet) var en fungerande organisation, samt diverse grupper, som mest är aktiva på Facebook, men vars egentliga agenda och verkliga syfte man har all anledning i hela Världen att vara starkt kritisk och mycket mycket skeptisk inför.

Förhållandena är inte mycket bättre här i Sverige – och för att citera en mycket god vän, som kom fram med citatet just ikväll, liknande han de förment demokratiska Nordiska Asa Samfundet och ”Samfundet Forn Sed” på följande sätt:

”Vi klarar oss utan sekter, där den ena leker Biker-klubb, och den andra är en avart av Kristna Frikyrkor”

Vilken sekt, som är den förra, och vilken sekt som är den andra, har jag redan förklarat för er. Därutöver finns Särimners Sändebud, som ni vet, men då dessa opererar esoteriskt och icke exoteriskt är de mycket, mycket svåra att ens gå med i – och ett medlemskap där, är icke för envar, hursomhelst.

Men nåja – det Isländska Asatrufelagid – som faktiskt står för att vara just det som dess hemsidor på nätet säger – har sedan länge den vanan, att aldrig bry sig om vad som händer inom Amerikansk Asatro överhuvudtaget, och att heller aldrig kommentera det, på minsta sätt. Amerikanare är ett uppfinningsrikt och initiativrikt släkte, javisst, men de ägnar sig åt en förfärlig massa förvridande av sanningen, kulturell appropriering och allehanda missbruk, inklusive missbruk av droger – och det gäller också för den svenska ”forn sed” miljön.

Med fasa har också gamla Bifrost i Norge, samt det Danska Asa- og Vanetrosällskapet i Danmark åsett, hur dåligt pålästa, dåligt utbildade och illa navlade amerikaner i långa baner uttalat sig om en kultur, en religion, en geografi och ett sammanhang de inte känner till, och inte behärskar för fem öre, ja inte ens fem cent.

Allt detta, som jag sett upprepas genom åren gör också mig skeptisk som få, men saken är den att det nu återigen kommit vad som till synes verkar vara ännu en god nätplattform, ännu ett samfund med från början goda intentioner, och ännu en författare med viss insikt, eller – kan man anta – viss känsla för Asatrons kärna.

http://norse.faith

Författaren bakom denna nya plattform – ja – det är i huvudsak en person, av manligt kön som skriver texterna – och jag tror mig veta vem, även om jag respekterar människors krav på anonymitet – går verkligen ”All Inclusive” med sitt nya försök, även om han inte är konsekvent, utan dels hittar på de helt nya begreppen ”Norse Faith” som vi skulle översätta ”Nordisk Tro” respektive ONP – en helt ny förkortning, av ett slag som inte behövs – horrören ifråga skall stå för ”Old Norse Paganism” men överger alltså helt begreppet Asatro, även om det är det enda vedertagna på Island, i Norden, i Europa och resten av Världen.  (”Non ridendi, bonis amici !” – alltså fritt översatt ”kan ni hålla er för skratt, godvänner !” )

Utöver detta använder han begrepp som ”prayers to Thor from their pagan altars” (en gammal klassiker – finn två fel i den meningen – denna osmakliga kristifikation ligger inte för mig, måste jag säga – vi Asatroende har för det första inga ”altaren” alls – vi ”ber” aldrig heller ) och säger sig företräda ”temples” men inte gudahov, andra egendomligheter att förtiga..

Nej, detta är inget ”Temple” – och fan inte heller något ”Tempel”. Det ÄR ett GUDAHOV, comprende och begrips ??

Utöver det har sajtens skapare – en viss herr och fru Bishop, main street, USA infogat en hel sida om ”Core Values” eller VÄÄÄDEGJUND som en viss fröken Lööf sa – och ni ska se – det dröjer nog inte länge till, förrän anklagelserna om diverse diffusa och likaledes ”egenpåhittade” Värdegrundsbrott börjar studsa hit och dit. Jag haver sett det hundratals gånger förr, nämligen – men Makarna Bishops grundläggande intention om att låta Asatron – i sin Amerikanska, synkretistiska och icke-Nordiska tappning frälsa hela Världen, erövra såväl Förenta Staterna som Europa och Norden är ädel och god.

Så mycket förståelse och beröm kan jag ändå ge dem, men vart deras gemensamma färd över Asgårds och Midgårds himlar, för att icke tala om Utgård, Jotunheim och andra världar nu slutar – nej det vågar jag mig icke på att sia eller förutspå.

Jag önskar dem i all ödmjukhet lycka till med sitt gemensamma projekt, och anbefaller starkt deras sajt, som är välskriven och vacker nog, samt innehåller massor av information för dem, som ännu är fast på nybörjar-stadiet.

Skall jag alls anbefalla något, Västerifrån och bortåt Vinland till, så får detta duga – men själv är jag som sagt Nordbo, och tänker så förbli.

När det gäller personliga bloggar från det Asatrogna USA – försök denna – om ni nu måste läsa sådant, och om det inte räcker med Hedniska Tankar för er del.

Jag säger inte mer än så om den, för även den bloggen håller sig till ämnet, och är inte skrivet ur något Amerikanskt politiskt perspektiv, även om jag för egen del förbehåller mig rätten att vara just politisk, när jag berör Svenska, Nordiska och Europeiska förhållanden, som rör mig mycket mer än händelser ”over there”, eftersom de ur mitt perspektiv slår mig som ganska så irrelevanta.

”Kannst du nicht alle gefallen durch deine Kunst, mache es wenigen recht. Vielen gefallen ist schlimm !”

  • F Schiller

 

Plötsligt en TORS dag – Samfundet Särimner utger Hednisk Bildkalender för 2021

Samfundet Särimner frodas och växer. Det är esoteriskt, inte exoteriskt – och begreppet ”Esoterisk” innebär att inte alla kan vara med, ty många äro komna, men få är verkligen kallade, och för de som inte räknas in i de 730 utvaldas skara, finns inget annat att göra än att arbeta, arbeta och arbeta – samt visa sin hängivenhet för saken…

Inte mindre än 4 stora härliga bildkalendrar med Asatrogna motiv har också utgetts i Samfundets regi genom åren. Nu är det dags för en femte kalender i samma stil, 14 sidor lång och med mycket informativ text, samt datum för när du blotar och texter om hur.  De tre första åren var temat en Gudinnekalender, eftersom de Nordiska gudinnorna ofta kommit lite i skymundan. Det här året förekommer också manliga gudomar under åtminstone fyra av årets månader – på allmän begäran från medlemmarna – och nästa år blir det antagligen 6 bilder var, för de som nu vill ha fullständig likställdhet och millimeter-rättvisa, vilket nog inte ligger i Asatrons natur.  Vi har två kön – inte flera – och olika är de, likt makterna själva.

Genom att skriva till kontaktadressen till höger, kan du lätt få betalningsinformation som ett maildu måste dock fortfarande ange en fysisk adress, dit du vill att kalendern skall bli skickad – några inbetalare glömde tyvärr det, förra året.

Priset är 100 kronor –plus 22 kr för porto, inrikes 100 gram eller utrikes 33 kr.

Alvablotet nalkas

Nu nalkas åter Alvablotet. På Lördag är det dags för den sista fullmånen i Sklaktmånaden, eller Oktober, det som på Isländska kallades ”Górmonadur”. Jag har skrivit om Alvablotet många många gånger förr under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, och även givit det en separat rubrik, men ändå frapperas jag av hur många människor som inte kan läsa innantill, eller som tar till sig av dessa enkla högtidsrutiner.

Följer man bar naturen, och de enkla anvisningar som vi alla kan se och iaktta också med vädret, faller sig det här med Polyteismen helt naturligt. Alvablotet får däremot en extra stark betydelse just i år, eftersom Covid 19 och de hemska Åldringsmorden, som Regeringen beordrat för alla de som varit över 70 år och som befunnit sig på sjukhem eller äldreboenden runt om i vårt avlånga land. De har nekats syrgas, och istället fått morfinsprutor, så att de skulle ”somna in” som Landstingen uttryckt det i sin omänsklighet.

Inte sedan Nazismen har man sett något som motsvarar Regeringen Löfvéns beteende gentemot sitt eget folk i Europa. Den Socialdemokratiska Regering som nu styr landet har sjunkit djupt, djupare än någon annan. Att använda giftsprutor till åldringar för att mörda dem, bara därför att man tagit Covid-19 krisen som förevändning, trots att det aldrig rått någon egentlig brist på syrgas eller vårdplatser ens i våras, och att med vett och vilja fortsätta ett befolkningsutbyte, som på sikt hotar att göra de etniska svenskarna till en minoritet i sitt eget land. Ingen har någonsin gjort något så lågt, så avskyvärt som detta.

Vi har alla fallit i Mördarhand. En MÖRDARE styr vårt land…

Närmare 6000 människor har nu dött, och av dem sägs mer än 70 % varit över 70 år hur många av dem som dog till följd av en officiell avlivningspolicy, som spritt sig över mer än 7 regioner, kan ingen av oss veta. Detta betyder också tusentals svenska familjer som sörjer sina nu avlidna äldre släktingar. Mången har förlorat en älskad far eller mor, en med saknad ihågkommen mormor, morfar, farfar och farmor. Morbrödrar, fastrar, farbröder, alla andra äldre släktingar som inte finns mer, och som inte kan undervisa ett uppväxande släkte om gamla tider, och vad som en gång varit. Vi borde alla värdesätta våra äldre på ett bättre sätt, särskilt i år när vi sett dem kastas bort som sopor, när de fått dö som hundar, långsamt kvävda till döds utan syrgas – en kvalfull, utdragen och på alla sätt plågsam kvävningsdöd, som ingen av oss önskat våra äldre.

Släktband som varat i ett helt liv har nu hastigt kapats – och i många fall har det skett på en brottslig Regerings order. Statsministern har hela tiden varit medveten om vad som skulle ske, och det är han personligen som bär det högsta ansvaret för de eutanesi-planer, som hans lydiga redskap nu satt i verket. Redan före påsken detta år höll han ett tal till nationen, där han uppmanade oss alla att ”gå direkt hem och ta avsked av alla äldre anhöriga”.  Skulden vilar blytung över åldringsmördaren Stefan Löfvén, och som jag skrivit förut, tror jag att han en dag ska få sitt straff för allt det onda han gjort och beordrat, även om det inte blir här på jorden. Nástrand, det yttersta och nedersta helvetet väntar på honom, och på alla andra ledare och politruker av hans sort. De som dödar sina äldre. De som förråder folk och land.

Stefan Löfvéns och Socialdemokratins brott emot det svenska folket är utan motstycke, och vi bör alla minnas Åldringsmorden, detta år.

Covid-krisen är ännu inte överstånden, och har för min del senaste veckan också fått sina personliga dimensioner. Två goda vänner och kollegor har insjuknat, en av dem så svårt så att han i flera dagar hamnat på IVA i Västerås – han är nu hemskickad, och om han får några bestående men är ännu oklart – en annan har ”testats positivt” som det heter – och jag själv har också lindriga symptom medan jag skriver detta, samt ett uteblivet besked från det sjukhus, där jag nyss genomgick en enklare Covid-test. Jag har feber, och till yttermera visso känner jag av mina gamla bensår och sprickor i skenbenet, men trots smärta och feber skriver jag vidare på denna text, för mina läsare; och för det land och folk jag representerar.

Snart håller vi ändå vårt Alvablot, och i år behöver vi det mer än någonsin.

Den mest klassiska skildringen av Alvablotets firande eller hur det är att ”hålla heligt” som man sa i de nordiska sagorna, finns i den isländske skalden Sigvat Tordssons ”Austfararvisor” där han skildrar hur han på den norske kristnade kungen Olof Haraldssons bud far österut till Sverige, och kommer till Ed, som av vissa identifieras som Edsskogen i Värmland. Men där blir han utkörd ur den gård, där han ska söka natthärbärge. Man vill inte ha några kristna eller några främlingar hos sig, när denna fest firas och man ”håller heligt” för de döda och förfäderna – det här är en privat högtid, för ätten och de närmast sörjande. Sigvat fick rida vidare till en gård som hette Hov, som vissa anser skall ligga i Västergötland – en sådan ritt på över 150 km är nog omöjlig, ifall den inte skedde under flera nätter – men det gick honom lika illa där. Att ”hålla heligt” innebar att vara hänvisad på sig själv, den egna ätten och din egen familj – de som verkligen är dina nära och kära och dem du minns..

Släktskap är något heligt, liksom människornas känslor för varandra och det land som omger dem. I Ätten, den egna släkten, sökte våra förfäder och förmödrar en gång sin trygghet. För dem var det självklart, att ära sina äldre och sina gamla. Också när de äldre släktleden inte längre fanns, vilade de i ättebacken som man sa, eller det gemensamma lilla bygravfältet, bara ett bokstavligt stenkast från de levandes gårdar och hus. Och man mindes sina gamla med kärlek och glädje.

Ordet ”Alv” betecknar också ett jordlager, det mineralrika lagret under matjorden – själva förutsättningen för grödan och markens grobarhet. Ordet har samma ursprung som ”albis” eller ”vit” på latin, alltså något ljust, vitaktigt som finns nere i jorden. Därför talar Eddan så mycket om Äringsguden Frej, som råder över grödan, som boende i ”Alvheim” och Vanernas gudasläkte uppfattas ibland synonymt med Alfer (det stavas så, och ska inte sammanblandas med några fantasy-alver). Alferna, ”de små under jorden”, jolbyggarna eller jolbänningarna, som man sa norrut i landet – alla dessa tänktes ursprungligen som förfädernas andar, som bodde nere i jorden, alldeles intill de levandes bostäder på de gamla gårdsgravfälten – och det kändes också tryggt och bra att ha sina döda alldeles intill. Det var inte något skrämmande alls – utan tvärtom något högst naturligt. Hur skulle man annars kunna ta hand om sina fäders jord ?

Av Alv kom också Alva – namnet på Hel, den gamla dödsgudinnan, Moder Jord nere i Underjorden, till vars goda och sköna rike alla fick komma till slut. Med kristendomen demoniserades hon, och blev till en ond och skrämmande varelse, som man måste gå runt och frukta, vara rädd och känna ångest inför. Inget skulle varit våra förfäder mer främmande – gilleshallen Okolner, den okalla, var en varm och inbjudande plats, där Hel gav uppehåll åt de verkligt förtjänta, och ingen behövde frysa eller svälta.

Man fick dock inte blanda bort det bästa man hade, och än idag vet lantbrukare och de som värdesätter odling (även andligen ?) att man inte får blanda Alv och Matjord med varandra. Då vissnar och dör grödan till slut, och allt blir bara till en stor, osmaklig lervälling… ”Gör så att jorden mår bra” skriver Dagens Nyheter i sin artikel för hemmaodlaren, och då tror man inte på någon ”blandkultur”

Det stora Veteranmonumentet i Stockholm – för svenskar som stupat i strid för fredens sak. Motivet är ett frö av Yggdrasil – Världsträdet. Enkelt och värdigt – som det skall vara

För några år sedan fanns det ett förvirrat litet gäng människor och några skitstövlar som kallar sig ”forn sed”, som tyckte de skulle fira Alvablotet med skrik och gråt, offentligt utställda fotografier på sina närmaste anhöriga döda, och allmän tandagnisslan. Återigen någotslags vansinnig zombie-kult. Förslaget slog aldrig igenom, och glömdes bort efter 12 månader. Någon mexikansk ”Day of the Dead” med sockerglaserade dödskallar och annat sådant, ligger inte för svenskarna – passar inte in i naturen här, och heller inte i folksjälen. Vi vet, att hösten av naturliga skäl skall vara en lugn och tyst årstid – för eftertanke, fina minnen och klara tankar…

Att ”Hålla heligt” innebär att minnas sina förfäder och alla de som dött – detta år och andra – under tystnad och värdighet. Det skall vara en tid för tystnad, lugn och stilla kontemplation – något som också möter oss i naturen såhär års.

Vi tänder ljus på våra föräldrars och anhörigas gravar, vi går dit i tystnad och vi minns. Tids nog ska nya släkten komma, tids nog grönskar en ny vår, och då skall vi få upprättelse – och även hämnd för allt det mördande som skett i år, för den Regerings omänskliga handlande som varit så fult och gement.

I tusental och åter tusental följer människorna i Sverige Alvablotet. Nu kallas det Allhelgona, men det är samma högtid, som det alltid varit.

Dagens Nyheter och rikstäckande media uppmanar idag vårt folk att fira enskilt, i hemmet och med tända ljus – vanor som liknar de Sigvat mötte, och även i år måste främlingar och utomstående avvisas från den familje- och släkthögtid, som de strängt taget inte har något med att göra, och därför också måste avvisas ifrån.

Också Storstockholms Lokaltrafik, till och med – Västtrafik och Skånetrafiken uppmanar människorna till att hålla sig hemma, och att fira enskilt. Mitt i sorgen över de döda har vi kommit tillbaka till just det hedniska och Asatrogna Alvablotet, precis som det firades förr, som det är och som det ska vara, denna fördömelsens Corona-höst, anno 2020 efter de kristnas falska kalender.

Det är ändå något att glädjas åt, även detta sorgens år.

Med bister min rullar jag mitt hemgjorda förband fastare om den spruckna och värkande foten, vars ben ännu smärtar efter benbrotten. Mina sår läcker inte längre, och läks sakta. Jag kanske har Corona, men jag förbereder mig på att överleva, och inte på att dö. Stunden för mitt frånfälle är inte kommen ännu, trots att mina många fiender därute – ingen nämnd och ingen glömd – troget önskar livet ur mig – det vet jag redan, så det behöver ni inte upplysa mig om.

Jag tänker slåss, skriva, älska och skapa ”bis zur allerletzte Atmenzug, bis zur allerletze Patronen”. Jag är Hedning, jag är hedningen. Jag är den, som förblir Asarna och makterna trogen, när ett helt land sviker, och när de fega och dästa går till vila, uppblåsta och stinkande i sin maktfullkomlighet, liksom Löfvén och hans avskyvärda anhang.

Jag tror på bättre tider, och jag förbereder mig för det som ska komma, och ännu ett gammalt citat – av något jag också skrivit själv, faller mig i minnet, nu när jag förbereder mitt Alvablot.

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet.

Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga:  Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat åt det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

– Sagt av Hedningen, fritt efter romanen ”Så härdas stålet” av en rysk arbetarförfattare

 

”Ett folk kan tillfälligt besegras, men aldrig någonsin gå under, så länge det känner sig som ett folk.

Det är andens val, som avgör ett folks liv eller undergång”

– Erik Gustav Geijer, kallad ”Den Svenska Historiens Fader”  1783-1847

Växande Rasism mot Nordbor i USA

Medan varje form av beklagande från Regeringen Löfvén – vars Statsminister ju sagt att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och därför stillatigande accepterar vansinnesdåd, mord på öppen gata, våldtäkter på obeslöjade kvinnor och rena terror-dåd – saknas efter gårdagens våld, som upprört människor över hela Europa, så kommer också illavarslande nyheter från Trumpilandia, eller som det ibland fortfarande kallas – USA.

I början av den här månaden proklamerade President Donald Trump ”Leif Eriksson Day” eller 9 Oktober som en Nationell Helgdag för hela USA. Det skedde med orden:

”I call upon all Americans to celebrate the contributions of Nordic Americans to our Nation with appropriate ceremonies, activities, and programs.”

Leif Eriksson och Nordborna upptäckte ju Amerika hundratals år före de kristna och Columbus, och den Nordiska invandringen har även efter skapandet av USA betytt mycket för hela Amerika, men omedelbart efter ceremonin, angreps arrangemanget av hatiska vänsterliberala, yrkes-demonstranter inom ”Black lives matter” (en svårt rasistisk och anti-vit rörelse som tyvärr etablerat sig också här i Sverige) och blev föremål för de allra mest groteska anklagelser.

Vi bör ära dem, som äras bör..

Till skillnad från under Columbus, fortsatte Vikingarnas besök på den Nordamerikanska kontinenten inte med några utrotningskrig eller någon fientlig kolonisation, men fortsatte för det mesta i bästa sämja, vilket Grönlandssagorna också konfirmerar. Ändå har hela debatten om minnesdagens instiftande fullständigt urartat, till följd av okunniga nutidsamerikaner, som inte försummar något tillfälle att saklöst angripa Nordbor, Skandinaver och alla med Nordisk eller ”vit” härkomst.

Att hylla sitt eget Nordiska ursprung, skulle nu plötsligt vara liktydigt med ”rasism” enligt dessa sjuka belackare. Tendensen blir ännu tydligare, när man ser till hur en konstlad kontrovers runt Asatru Folk Assembly (en av flera Asatrogna grupper i USA, som inte alltid har så mycket med Europeisk eller Nordisk Asatro att göra) och deras försök att skapa ett tredje nationellt Gudahov kallat BaldursHof i de gamla svenskbygderna i Minnesota, där det fortfarande finns en mycket stor och talrik grupp Nordiska invandrare.

Kontroverserna började när AFA ville köpa en nedlagd Lutheransk kyrka på huvudgatan i Murdock, en liten stad med några hundratal invånare. Vänsterliberaler från andra delar av Minnesota – som inte alls bodde i staden, och som inte ens sett den förfallna kyrkan, som lokalt betecknats som ”an eye-sore” – började genast bråka, och hotade lokalbefolkningen med att Yrkes-demonstranter från andra delar av USA, BLM och den sk ”anti-fa” rörelsen skulle komma in och ställa till kravaller, bråk och våld – precis som vi sett från städer runtom i USA hela denna sommar och höst.

Ett ”stormöte” eller en lokal hearing har hållits, vilket brukar vara ”det vanliga” i amerikanska småstäder, när någon stadsplane-fråga skall dryftas. Mötet samlade högst 50 personer, men typiskt nog var det bara AFA:s mest högljudda kritiker som gick dit.  Asatru Folk Assembly tillåter bara personer med Germanskt eller Nordiskt ursprung bland sina medlemmar, och har därför kallats för ”hat grupp” eller ”rasister” – men ÄR de egentligen det ?

Man kan jämföra med den mäktiga Sabuni-klanen i Sverige, som tillvältrat sig ledarskapet inom både det Liberala partiet och ”Afro-Svenska Riksförbundet” som det kallas – den organisation, som varit den ledande bakom de försök till kravaller och våldsamma demonstrationer som vi fått se, också i vårt land.

”Afrosvenskarnas Riksförbund” tillåter inte några vita bland sina medlemmar. Är de då en rasistisk organisation ?

Vidare: Liberalernas kvinnoförbund tillåter bara kvinnor som medlemmar, inte ens Tönt Vestiter, Tant Vestit eller någon Trams Vestit får vara med. Är de då en rasistisk organisation ?

Inte heller Liberalerna Ungdomsförbund i Sverige tillåter 50-åringar att vara med, till exempel – eftersom de ju inte är några ungdomar längre. Är de då en rasistisk organisation ?

Ja, man kan fråga sig vad detta oerhörda hat emot Nordbor och Skandinaver egentligen beror på. Varför får just Nordborna eller Svenskättlingarna i Minnesota inte ha en organisation för vad de kallar Asatro, om de nu vill ha det ? Förvisso har det förekommit, att en eller några medlemmar i AFA varit medlemmar i andra konstifika amerikanska organisationer typ Ku Klux Klan och liknande – men dessa är just KRISTNA organisationer inom den kristna högern i USA, och man kan knappast döma ut ett helt samfund med över 500 medlemmar state-wide bara på den grunden. AFA må förbli kontroversiellt – i vissa liberala kretsar – men vad har de egentligen GJORT om är så hemskt eller rasistiskt, eller som skulle diskvalificera dem från det nu famösa ”Kyrkköpet” i Murdock Minnesota ? Jämfört med islams och kristendomens utövare, är de fåtaliga asatrogna i USA en mycket fredlig skara.

Det verkar vara en fråga, som inte ens deras lokala kritiker kan svara på. Dessutom har AFA lovat, att altartavla, kristna kors och andra kristna utsmyckningar skall doneras till andra kristna kyrkor i grannskapet, under pietetsfulla former, och inte ens de allra mest extrema högerkristna i USA torde därför känna någon anledning till oro.

För övrigt finns Asatru Folk Assembly sedan ett par år tillbaka också rikligt representerat här i Sverige, och om det samfundet har jag personligen inte hört annat än gott. De har inte begått några som helst kontroversiella handlingar av något slag, vad jag kan se, ej heller haft några synbara ”rötägg” bland sina medlemmar.

De har kort sagt skött sig betydligt bättre, än bråkmakarna, knarkarna och de kriminella utövarna av sk ”Forn sed” som de flesta av oss seriösa utövare av Asatro inte vill ha något att göra med.

Foto från ett av AFA:s blot i Sverige. Upphovsman: Magnus Oskarsson

 

 

 

Ännu ett Norskt Gudahov funnet av arkeologer

För första gången sedan 2011, då arkeologer återfann det från Heimskringla så berömda ”Tröndernas Gudahov” vid Ranheim, strax nära Hell vid Trondheimsfjorden; så har man nu återigen hittat ett Gudahov i Norge, enligt vad NRK uppger. Fynden beskrivs som ”sensationella” och är belägna vid Örsta i Sunmöre, och var troligen det mest centrala Gudahovet för ett helt landskap, precis som det vid Ranheim – mer om det kan du Gudahovet vid Ranheimfinna i en sammanfattning här.

Gudahovet vid Ranheim är numera TOTALFÖRSTÖRT sånär som på en liten stenhög. Trots protester från Hedningar över hela Norden och Världen, tillät Norska myndigheter år 2012 byggandet av ett nytt bostadsområde, som förstörde miljön och marken runtomkring för all framtid…

Den nya utgrävningen i Sunmöre sker i Universitetsmuséets i Bergens regi, och verkar inte vara en ren ”skyddsgrävning” som det kallas, när man först hämtar in arkeologer för att högst pliktskyldigt dokumentera vad som finns, och sedan förstör en plats med moderna byggnadsverk. Fynden är också belägna längre ut på landsbygden, och kanske kan vi Asatroende denna gång återta en av de platser, som de kristna vanhelgat och förstört – för denna gång är inte allt utplånat ännu…

Ett 8000 kvadratmeter stort område, som varit bebyggt från äldre järnålder och framåt har undersökts, och i detta område har man hittat ett 14 x 7 meter stort Gudahus, som i mitten haft fyra kvadratiska stolpar, inte olikt Birger Nermans gamla 1950-tals rekonstruktion av ”templet” vid Gamla Uppsala. Utrymmet mellan stolparna – 3 x 3,5 meter har tydligen varit basen på ett torn, med ljusinsläpp in i Gudahovet, och en tak-konstruktion som måste ha setts vida omkring, vilket inte är ovanligt – jämför med vad som kommit fram om Gudahovet i Uppsala under tidernas lopp. Gudahuset i Sunmöre verkar vara byggt och i bruk mellan år 600 till år 1000, och visar på stor kontinuitet för platsen. Utgrävningarna pågår fortfarande, men de norska arkeologerna är säkra på sin sak, och rubricerar fyndet som ”sensationellt”.  

Vi får snart se, om någon svensk journalist eller svenska media alls vågar ta upp detta, eller om man konsekvent ”bojkottar” eller Nedvärderar den Nordiska kulturen och Hedendomen, precis som vanligt..

Gudahuset från Sunmöre

Tavla av den norske konstnären Anders Kvåle Rue. Kung Olaf visas runt i Tröndernas Gudahov. Enligt Heimskringla stod där en Torsbild helt i guld, med bockar och vagn, och den var så levande gjord att bockarna såg ut att springa framför vagnen, och bilden kunde röra sig av sig själv…

Något om Asatron i Ryssland

Nu byter jag ämne ett tag, eftersom den här bloggen berört allmänpolitiska saker i vidpass en hel vecka, men vi Hedningar lever inte i ett elfenbenstorn. Nätforumet ”Hypotheses” publicerade en mycket bra essä om Asatro i Ryssland härförleden, och bra essäer ser man inte alltför ofta på nätet.

Men hur många Hedningar i Ryssland finns det, totalt sett ? Det beror på hur man räknar… Världens till ytan största land uppgavs i år ha närmare 146 miljoner invånare, och efter att befolkningssiffrorna faktiskt gått ned en aning efter 2010, har de nu återigen börjat vända uppåt. Officiellt sett har Ryssland fortfarande religionsfrihet, även om banden mellan den Grekisk-Ortodoxa kyrkan och Staten har blivit tydligare och tydligare under President Putins nuvarande period vid makten, den fjärde i ordningen. Å andra sidan är situationen precis den samma i vårt land – man säger att vi har tanke- och åsiktsfrihet, men repressionen blir allt hårdare och hårdare, och både ”Svenska” Kyrkan och en rad muslimska grupper vill nu införa straff för de som har en egen åsikt.

Får vi tro den officiella statistiken, så fanns det 13 % ateister i Ryssland 2012, 25,2 % av befolkningen kallade sig samtidigt ”troende” med vågade inte säga vilken religion det gällde, eller ens vilken Gud (som Hedning i Ryssland blir man inte precis populär, ifall man inte tillhör storstadsbefolkningen) och man kunde förmodligen säga, att denna grupp var agnostiker, och samtidigt fanns det också 5,5 % ”utan uppgift” och ca 1,9 % Tengri-ister (Tengri är ett slags Mongolisk Schamanism, spridd också utanför Mongoliet) ”andra religioner” eller anhängare av Rodnoverry (slavisk hedendom) samt Asatro – det är ju två olika slags Hedendom som i mycket påminner av varandra. Detta borde betyda att det faktiskt fanns 45,2 % Hedningar av alla sorter i Ryssland år 2012 – men det var före Putins nuvarande presidentperiod, och omorienteringen av hela Ryssland till något som kan liknas vid en Rysk-ortodox statskyrka..

PEW research center – som räknas som den mest trovärdiga internationella gallup-organisationen, noterade 2018 att det bara fanns 15 % ”oorganiserade” (som ateisterna och agnostikerna valde att kalla sig det året) och 1 % ”andra religioner” medan de kristna och muslimerna ”ätit upp” hela 84 % av befolkningen. Samtidigt noterades det också, att i gruppen ungdomar 16-24 år, så sa 46 % eller närmare hälften att de inte var religiösa alls – vilket tyder på ett ungdomsuppror mot den statligt påbjudna ordningen – vi kan se samma tendens över hela Västvärlden – också i Sverige.

En viss Daria Shvetsova – som skrev den aktuella uppsatsen – säger att ”Hedendom” alltid innebär rekonstruktivism (det kan vi ha delade meningar om – goda delar av en inhemsk, hednisk tradition har överlevt både i Ryssland och Norden) och citerar en undersökning från VKontakte (”Putins Facebook” – omåttligt populär i Ryssland, eftersom Facebook inte är tillåten där) under åren 2014-16, då man fick svar från inte mindre än 6000 hedningar – och av dem kallade sig 31,4 % anhängare av Rodnovery eller Slavisk Hedendom, medan 15 % kallade sig för Asatroende och 25,8 % sa att de bara ville vara Hedningar i största allmänhet, eller att de hade upptäckt hedendomen såpass nyligen, att de inte valt någon särskild inriktning ännu. ”Fornsederi” och liknande avarter, som bara är spridda i Sverige, var ett helt okänt begrepp.

Det skulle betyda, att det finns minst 900 Asatroende i Ryssland, vilket är en överraskande hög siffra. Men – kan vi lite på dessa uppgifter ? Även om Vkontakte kanske är det mest spridda sociala mediet i Ryssland, är det långtifrån alla ryssar som alls intresserar sig för sociala media, och ännu färre som ens har en dator. Enligt de senaste uppgifter jag råkat hitta, anges det nu att 91 % av Ryssarna har tillgång till Internet i någon form, men bara 70 % av Ryssarna intresserar sig alls för sociala media, och av de som gör det, är kanske 40 % eller så medlemmar i Vkontakte. Förmodligen är Rysslands befolkning ganska smart – den lägger mindre tid på onödiga saker, än vi här i väst… men om vi tror på den senaste statistiken från 2019, så skulle det innebära att 146 miljoner x 0.91 x 0,7 x 0,4 är det största antal personer, som skulle kunna ”fastna” i Vkontaktes undersökning – vilket blir 37 miljoner potentiella Asa-trona proselyter – men av dem var det som sagt bara 900 som sa att de verkligen ville vara det… och multiplicerar vi siffran 900 med 146/37 eller de ryssar som inte ”syns” på sociala media, får vi minst 3550 Asatroende, vilket kanske är en riktigare siffra.

Hellre Hammaren än Korset… Det gäller här som i Ryssland…

Asatron i Ryssland, står det i essän, började som ett resultat av ”Re-enactment” rörelsen på 1990talet, eller de personer som ägnade sig åt att återskapa historiska slag eller miljöer, där Vikingatidens Nordbor, Ruser och Varjager förekom – och så småningom blev de intresserade inte bara av sin egen nationella historia och kultur, utan också av den Nordiska kulturen och religionen..Det började utges tidskrifter för ”likasinnade” i Moskva med en cirkulation av ungefär 3500 ex – vilket ger en föreställning om den dåtida Hedniska miljön storlek. Ganska snart började man också organisera sig. Förutom Asatro samfund i Moskva, dök det upp något som hette The Podolsk Community of Scandinavian Pre-Christian Belief” någon gång mellan 2001 och 2003, och 2004 grundades ett samfund med det något underliga namnet ”Ragnar” i St Petersburg, vilket har sin förklaring i att ”Ragnarna” ju betyder ”Makterna” på svenska…

Man skaffade sig också en blotplats, eller vad vi skulle kalla ett gudahov, men lika fort kom de första rapporterna om att blotplatsen vandaliserats av de kristna, vilket jag också skrivit om. År 2007 var det dags för det första ryska ”Alltinget” och ganska snart hade man representation från Moscow, Minsk, Voronezh, Khabarovsk och St. Petersburg – Asatron spred sig fort, och av ”fornsederi” eller andra dumheter som vi här i Sverige fick lida av, fanns där inte ett spår. Men dessa sakernas lyckliga tillstånd, kunde förstås inte vara i evighet, konstaterar man i essän.

Ganska snart fanns det grupper som inte bara sade sig syssla med Asatro, utan också Vanatro, Lokeaner – som i USA – och slutligen hårdrockare, influerade av ”Rökkatru” samt slutligen ”Aldiweg” – en kontinentalgermansk, esoterisk gren av Asatron, för i Ryssland – detta mångskiftande och stora land med allsköns olika folkgrupper eller blandningar därav, är det i hög grad så att ”anything goes”. Och kontroverser saknas icke. Jag citerar, utan kommentarer:

From 2011 to 2013, the Russian branch of the Pagan Federation International was headed by a godhi of Moscow community Skidbladnir Sigurd (Andrei Solovоv). As of 2015, the coordination between Asatru groups gradually came to a halt as stable self-governing local communities developed, which see themselves independent from any central authority. Several crises broke out now and then among Asatru leaders, culminating in public scandals in 2017 and 2018, when the Ragnar leader Sigwald (Evgeny Saltykov, the former head of Logretta) filed a legal suit against an Asatru in Barnaul, Natalia Telegina for “kindling religious enmity” (a highly controversial Russian Criminal Code article 282 used to persecute political opponents of those in power). The case which ended in an acquittal led to the almost total obstruction of Sigwald and his group by the Asatru community.

Some Asatru groups – such as Skidbladnir and the Voronezh-based Svartland) applied for state registration as religious groups (The Development of Russian Asatru 2019, 70–89).

Precis som i Sverige har vi inte EN centralorganisation för alla Asatroende i Ryssland heller, och jag tror nog att det är välgörande. Försöken att koppla Asatron emot Regeringsmakten, eller att bilda någon politiskt influerat centralt råd, med en rad ”småpåvar”, ”Rådsgydjor” och liknande känns igen från den svenska verkligheten, och här har den sortens fasoner inte slagit väl ut, eftersom det strider emot själva andlighetens och även Asatrons idé.

”To your own selves be true, and the ages will be true to thee”

Väl mött, alla fränder i Gårdarike !

Dagens fall av ”De Gustibus Non Erat Disputandum” – Islands ungdom lockas inte av Braj-Jesus med stora Pattar i skägg och läppstift…

Ja, jag vet, kära läsare. Rubriken till detta inlägg verkar lite ”utflippad” men verkligheten övergår som vanligt dikten… Ifall ni inte visste det, är ”De gustibus non erat disputandum” ett gammalt hedniskt och latinskt ordspråk, som betyder att om tycken och smak skall man inte resonera. Detta sagt som ett inlägg i gårdagens diskussion om ”kränkthet” och vad som egentligen är kränkande, för vad skall man säga om nedanstående bild, som skall vara Reklam för Söndags-skolor på Island – eller med andra ord Indoktrinering av Barn – för sådant håller som bekant de kristna kyrkorna på med överallt, över hela Världen

Tusentals Islänningar ratar numera ”Tjodkirkjan” eller ”Folk-kyrkan” på Island, som trodde att den kunde göra reklam för sitt eviga jesus-kör med ovanstående bild..

Islandsbloggen berättade den 6 September i år hur en patt-försedd jesus i skägg och läppstift, som påtänd och hög dansar omkring framför en regnbåge, skulle göra reklam för ”Söndagsskolor” och därmed locka fler barn och ungdomar till kyrkan i Island.

Tusentals och åter hundratals Islänningar kände sig inte alls tilltalade av detta budskap, som inte på någon punkt stämmer med bibeln eller någon kristen lära värdig namnet. De lämnade genast ”Tjodkirkjan” allesammans, och bestämde sig för att bli Asatroende Hedningar samt leva i enlighet med sina fäders tro. Men samma samfunds informationschef, Pétur G. Markan vidhåller att detta var en bra idé – fastän bilden nu tagits bort från Tjodkirkjans hemsida, och därmed belagts med publiceringsförbud. Han försvarar sitt bizarra handlings-sätt med följande ord i Morgunbladidh, en av Islands största tidningar:

”Det är viktigt att Jesus är ett uttryck för samhället som det är. Vi försöker fånga samhället och fånga mångfalden och där är Jesus inte undantagen.”

Nästan ingen medborgare på hela Island känner igen sig i de tomma PK-flosklerna. En bild som denna uttrycker knappast ”samhället som det är” eller någon ”mångfald” utan framstår bara som ett groteskt skämt. Om man inte visste bättre, skulle man kunna tro att den var tillverkad av skämtsamma Hedningar på någon reklambyrå, och givet hur många islänningar som fortfarande är hedningar i största hemlighet, kanske det är så det är..

Nu har kyrkomötet 2020 på Island tagit avstånd ifrån de här töntiga tölperierna, och hela Jesus-köret har råkat i vanrykte… Det blev alltså inte bättre för de kristna på Island av detta PK-tilltag, utan det blev precis tvärtom – folk vände sig bort i avsmak från alltsammans… Enstaka präster och biskopar på ön erkänner också att det här var ett gigantiskt misstag, eller en rejäl flopp i marknadsföringen, och Grétar Halldór Gunnarsson, präst i Grafarvogur i Reykjavík, säger till RÚV eller den isländska Statstelevisionen att:

”När du tar en känslig och lättantändlig fråga som tro, könsidentitet och barn och blandar ihop allt i en marknadsförings- och informationskampanj så har du skapat en ganska giftig cocktail – eller åtminstone väldigt illasmakande och  konstig cocktail – som få är beredda att dricka.

Ja – vad ska man väl säga – om dessa kristna och deras ständiga krumsprång…

Är det inte dags att göra slut på hela jesus-jönseriet ?

Själv rekommenderar jag att ”Tjodkirken” tar ett rejält snack med den Asatrogne reklamkonsulten Jim Lyngvild nere i Danmark, som ju tjänar storkovan på sina bilder med bibelmotiv just nu. Han verkar veta hur en slipsten skall dras !

Men ärligt talat – vad man upprörs över, och vad som verkligen är osmakligt, borde det nog inte råda någon tvekan om, för med tanke på hur vissa Monoteistiska religioner och dess utövare bär sig åt, också i vårt land, är det ganska solklart vem man måste bekämpa…

Källa: Tumblr

Helt osökt noterar jag idag – från min Asatrogna ankdamm – att intellektuella Amerikaner med åtskilligt mer ”Verkshöjd” och sunt förnuft än Bianca Muratagic och Katarina Tallroth (Gröna Gatan 22 i Uppsala) reagerat idag, och manifesterat olika reaktioner på nätet, till och med som ett resultat av mina egna bildtexter i gårdagens inlägg (”Imitation is the best form of flattery”)

För det första kan man inte säga, att Tor skulle vara ”åskans gud” enligt Asatron, eftersom han är väldigt mycket mer än så. För det andra är det att förminska Tor, och att vara helt omedveten om hans sanna betydelse om man uttrycker sig på det klumpiga viset, och för det tredje är det ren dumhet, för det går inte att hela tiden hålla på med felaktigt attributerande i stil med ”jamen solens gudinna, åskans gud, helandets valkyria å de å så…” i någotslags förvänd namnkatalog…

Dr. Jackson Crawford, who is an Old Norse expert, where he said that not only giving the gods on the Norse pantheon individual titles of ”god of (something)” is inaccurate and meaningless (reddit 2020-09-13)

På Engelska Wikipedia – där ”verkshöjden” är något högre än bland E-mer-i-thurs Lönnroths rotande i lönn, ni vet… noterar man idag att knivar och en rundsköld, aldrig någonsin varit Jordgudinnan Gerd eller Jords attribut, inte i någon indoeuropeisk kultur. Då frågar man sig också vad det är för ”vits” eller ”poäng” med att avbilda jordgudinnan som följer, och om det ens är smakfullt..

Det här blir bara ordinär ”cosplay” – att säga att det skulle ha med Gerd eller Jord att göra blir bara FEL…

I den mån Jordens gudinna har några attribut, så har hon aldrig avbildats med några vapen, konstaterar forskare. Istället omnämns hon med epitet som ”den vidbarmade” eller ”den breda”, ”moder jord”, samt ”den mörka” någon gång också ”den fuktiga” – som i slavernas mytologi – och naturligtvis även ”den fruktsamma” i sitt bröllop med himmelsguden, Ull eller senare Tyr, och senare ändå Frej, Gerds egentliga maka enligt Asatro.

Men – emot själva dumheten kämpar som bekant också gudarna förgäves, och idioternas och dumskallarnas antal är legio, oavsett vilken kulturkrets vi talar om.

Idag såg jag dessvärre en ny avskyvärdhet, från ett litet New Age-tattarfölje jag inte ens vill besudla denna blogg med att överhuvudtaget nämna – de säger sig nämligen vilja fira ”Höstblot” i Eriksdalslunden, genom att häva ut avskräde och matrester på marken, tillsammans med hela eller krossade ölflaskor – som följande bild från en av deras tidigare små ”sammankomster” i Västernorrland visar..

matrester och skräp, kvarlämnade på marken i en stor sophög – ja så ”värdigt” blir det när New Age hippies blotar…

De påstår att Frigg skulle ha med skörden att göra, rakt ut i luften, helt utan härledningar eller motivering. Som vanligt är deras ”blot” eller små övningar i förnedring av gudomar och människor en enda, dåligt ihopkommen eländig rappakalja av pliktskyldigen upprabblade gudanamn, av en eller annan pårökt ”gydja” som knappt vet vad hon säger, än mindre står för.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag varnar och avråder BESTÄMT alla någotsånär seriösa utövare av Asatro eller Hedendom att ha med sk ”forn sed” eller fornsederi att göra, oavsett var i landet det nu sker.

Någon smak, urskiljning och ”verkshöjd” får man ändå ha…”Forn sed” är bara äckligt och oaptitligt, och lika lite hedniskt som nynazism…

 

DEBATT: Vi bränner Bacon, Biblar och Koraner ! Härs och Tvärs, samt i Långa baner…

Idédebatt är alltid intressant, men sedan så finns det förstås människor som inte kan hålla sig till att debattera på ett seriöst sätt, utan hela tiden måste ta till ”slag under bältet” eller vissa ”överbud”.  I Hávamál står det skrivet – enligt vissa översättningar – att ”ord bör du aldrig skifta, med en nolla eller en narr”. Själv tänker jag på detta stäv ganska ofta, inte minst när jag möter Kristendomens eller Islams företrädare.

 

Här brinner Bibeln i ett fyrfat – många Hedningar och Asatroende – inklusive de i NAS eller Nordiska Asa Samfundet har faktiskt gjort en RITUAL av detta..

Min hedniske broder och kollega Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” förfäktar idag den meningen, att vi Hedningar och Asatroende bör fortsätta bränna både Biblar och Koraner – det skall ju vara lika för alla, och demokratiska som vi är, visar vi ingen som helst tolerans mot de religioner och livsåskådningar, som är såpass INTOLERANTA att de inte kan tåla en fri åsiksbildning, eller yttrande- och religionsfrihet.

Å andra sidan tycker jag själv, att Bibelbränning och Koranbränning känns lite onödigt och demonstrativt, inte minst med tanke på all den koldioxid som skulle tillföras atmosfären, om vi brände alla exemplar av dessa mycket skadliga och onda böcker, som ju uppmanar till massmord och många andra lagbrott.

Bränn gärna koranen, men bränn också de skrifter judar och kristna läser. All monoteism är mer eller mindre skadligt och eländigt. Tron på bara en gud är en styggelse och förnärmar och kränker oss som tror på såväl gudinnor som gudar. Ingenting gott, ingenting positivt har kommit ut Moses, Jesus eller Muhammeds läror. Abraham är fader till mycket ont. Hedningar verka för att monoteismen ska förbjudas.

En hedning är inte tolerant mot religioner som inte kan acceptera gudomlig mångfald.

  • Henrik Andersson, Ideell Kulturkamp, 2020-09-03

 

Jag påminner mig också att verklig yttrandefrihet är rätten att säga vad som är opassande, stötande eller kränkande för många människor. Verklig yttrandefrihet är inte, att stryka opinionen medhårs, eller att hela tiden vara politiskt korrekt. Tvärtom kunde man uttrycka det hela så, att verklig yttrandefrihet är rätten att säga helt fel sak vid fel tillfälle, på fel sätt och inför fel människor.

 

Vår mångårige vän och läsare Eddie Råbock alias Mohamed Omar skrev igår på bloggen ”Det Goda Samhället” följande rader, som också borde vara självklara i sammanhanget, även om jag tycker att vi bör ta fasta på det yttrande, som Stephen Fry en gång gav ifrån sig. Ni får förlåta, att jag blott citerar – men det har man också full frihet att göra, om man lever i en demokrati…

Om vi ska ha yttrandefrihet kan vi inte samtidigt ha massinvandring från islamvärlden. Det borde vara uppenbart. Men tyvärr är det inte det. Inte ens efter Salman Rushdie och Muhammedkarikatyrer, Lars Vilks och nu koranupplopp i Malmö.

Så många händelser, många tragiska, där västerländsk yttrandefrihet har krockat med islamisk fundamentalism. Alltså muslimer som är trogna Koranen och Muhammed. För profeten Muhammed tolererade ingen yttrandefrihet. Den som gjorde yttranden, vilka han uppfattade som kränkningar mot hans religion, lät han avrätta.

Ett bättre sätt att försvara vår yttrandefrihet är att försvara våra gränser. Vi kan inte ha en yttrandefrihet som innebär att islam, Koranen och Muhammed får kritiseras hårt, till och med häcklas, om samtidigt våra gränser är öppna för massinvandring från islamvärlden.

I islamvärlden är respekten för islams, Koranens och Muhammeds okränkbarhet större än respekten för yttrandefriheten. Ju större den muslimska befolkningen blir i Sverige, desto mer riskfyllt kommer det därför bli att uttala sig kritiskt om islam. Även att tåga för Charlie Hebdo kan bli farligt.

Detta kommer att ske, även om flera av muslimerna som kommer är förnuftiga och hyggliga. Massinvandringen innebär ju att man inte bara flyttar hit individer, Ahmed och Mustafa, till Sverige. Man flyttar hit en kultur. En kultur som står i fortsatt förbindelse med, och är en del av, den globala islamiska kulturen.

Det finns förnuftiga och hyggliga personer i Saudiarabien. Men det finns ingen yttrandefrihet. För att försvara yttrandefriheten i Sverige krävs det konkreta åtgärder för att strama åt invandringen. Om man står upp för vår yttrandefriheten borde man rimligen alltså även stå upp för gränserna som skyddar denna yttrandefrihet.

Med risk för att låta tjatig: om befolkningen som tror på yttrandefrihet, ja, som är formad av västerländsk kultur, minskar i antal, och befolkningen som inte tror på yttrandefrihet, ökar i antal, blir det så klart svårare att upprätthålla yttrandefriheten.

Om vi inte försvarar våra gränser kommer gränserna för vår yttrandefrihet att inskränkas. Det har redan skett.

På Internet och i arabiska tv-kanaler av typen Al-jazeera sprids nu fejkade bilder på blonda svenska barn som tvingas kyssa Koranen, och efter de senaste upploppen och bränderna – genomförda av huliganer helt utan samband med seriös islam (Minns vad Imamen av Malmö sade i TV) syns det tydligt, vad all denna förbannade drägg vill göra emot vårt land och folk. Det är vår plikt att bekämpa dem, om så behövs också med våld, utvisningar och deportationer.

Fortsätter dräggen sina våldsdåd och sin förstörelse, är det helt korrekt att övergå till aktiv insats – också av vårt lands Försvarsmakt, en som bland annat Polisen i Göteborg påstås ha antytt, så sent som igår. Våldsverkare skall bemötas som just våldsverkare, och som fiender till det allmänna. De skall bli föremål för vapeninsats, och för arrestering.

Den danske provokatören Rasmus Paludan, som representerar ett danskt parti som kallar sig ”Stram Kurs” har som bekant utvisats ur landet av Löfvén-Regeringen, vars högste företrädare, Statsministern själv, tydligt valt sida både emot yttrandefriheten, och sitt eget land och folk. Han har ju offentligt deklarerat, att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och därmed är hans inställning klar. För egen del anser jag, att både Islam och diverse politiska rörelser får finna sig i kritik, om de ger sig in på demonstrativt beteende, eller ifall deras anhängare  begår brott, och ägnar sig åt oegentligheter.

Detta gäller såväl islamister som kristna, och alla andra också. Fri debatt och kritik får alltid framföras – helst i saklig form.

 

”BOMB THEM BACK TO THE STONE AGE !”

Herr Paludan har nu ansökt om att få tilldelas ett svenskt pass, eftersom hans far är svensk, och kommer dessutom att genomföra en ny Koran-bränning i Rinkeby.

För övrigt kan man minnas, att även Nordiska Asa Samfundet genom sin högste andlige företrädare Peter Kåhl (till vardags anställd inom SL:s depå-verksamhet) faktiskt ägnat sig åt brännande av bibeln – under rituella former. Detta skedde vid NAS Midsommarblot vid Ales Stenar 2018, men på en närbelägen Camping-Plats, inte uppe vid själva stenarna på Kåseberga-Åsen. Vid detta tillfälle var jag själv närvarande, och åsyna vittne till alltsammans. Det tillverkades också små kors av träpinnar, som nya medlemmar symboliskt fick trampa under fötterna, samt bränna upp i en renande eld. (Just denna ceremoni har förekommit vid tidigare tillfällen i Världshistorien. Under Tokugawa-Shogunatet och Japans 1600-tal testade man om någon var ”Kirisutan” eller kristen genom detta enkla test. Japanerna visste, att de kristna tänkte förslava, kolonisera och förstöra hela deras land – och Japan förblir starkt och motståndskraftigt emot alla Monoteister – än idag !)

Japan har än idag en av Världens absolut starkaste nationella kulturer, och har gett mänskligheten oerhört mycket av sin egen kultur. Det är resultatet av ett intensivt, med framgång fört folkligt motstånd emot Monoteisternas irrläror, och Japan har heller aldrig haft någon invandring att tala om, utom från det närliggande Korea. Vi kan lära oss mycket om nationell överlevnad genom att studera dem. Inte ens två atombombsangrepp efter varandra har lyckats skada deras kultur eller nationella medvetande särskilt mycket.

Det land som vet att vårda sin egen nationella kultur och inte tillåter närvaron av främlingar, kan bygga för evigheten…

Gällande Helmut Kohl – nej förlåt jag menar Peter Kåhl – kan jag bara säga att jag sympatiserade med hans ”egenpåhittade” ritual som sådan, den gången, 2018 – men att jag ansåg den lite väl demonstrativ, trots att den skedde i goda vänners lag, och därför inte skadade någon, ens bildligt talat, för vad de kristna och muslimerna inte ser, det har de heller inte ont av.

 

Det kanske sitter i väggarna”- Tänk om någon begravde en sån här på en tomt för vissa ”kulturcenter” ??

För mig får herr Paludan och hans gelikar gärna komma till Sverige och bränna fler Koraner, som sagt – även om jag tycker att det hela är en smula fånigt, överdrivet och inte välbetänkt, utan tyder på en viss grad av bristande omdöme, liksom omdömet hos min käre kamrat Herr Kåhl, nu när jag ändå skänkt honom ”en recension”.  Alltför demonstrativt beteende kunde kanske undvikas i båda fallen, även om jag anser, att ifall man bränner Koraner, kunde man gärna samtidigt bränna Bibeln med – och varför sluta där ?

Fläsket brinner, heter det, och att förära gudarna av Särimners fläsk och heligt bacon, är förvisso en god gärning.

Låt oss grilla Bacon över Koranerna och Biblarna medan de brinner – DÅ ÄR DET KOKTA FLÄSKET STEKT

Diverse utländska bedömare från Libanon har sagt, att Sverige nu befinner sig inför ett viktigt vägval. Vill vi ha muslimer inuti landet, och förvandlas till ett Syrien, eller vill vi stå emot, stå upp för yttrandefrihet och västerländska värden, samt fördöma Koranen och dess Värdegrund – samtidigt som vi gör rent hus med Bibeln och de kristna ?  Valet är fritt, men jag vet åtminstone vilken sida jag själv står på, och jag har gjort mitt val – precis som Statsminister Löfvén, som har valt att stödja den motsatta sidan.

Kanhända ångrar han sig, och väljer till slut att stå upp för folk och nation, liksom hela sin Regering. Låt oss hoppas på det.

Vad den islamistiska dräggen beträffar, har den redan hotat fredliga medborgare i det här landet med våldtäkter och massmord – och den bör behandlas därefter.

Att uppmana till brott eller upplopp, är ett brott i sig – särskilt i orostider.

Själv manar jag till besinning och lugn – samt att ni går hem och äter ert bacon – det HJÄLPER emot Monoteism !!

 

Och slutligen – hur är det med denne semitiske Mån-gud, denne ynklige Allah, även känd som JHVH eller ”Gud” ?

Om Allah eller Gud nu ska vara så mäktig, ja rent av allsmäktig, varför behöver han då hela tiden stötta sig på idioter som bränner bildäck, mördar och dödar ?

Är inte Allah oerhört svag, eftersom han alldeles uppenbart inte kan göra någonting alls själv, utan hela tiden är beroende av sina mänskliga ”följare” ?

Med de kristnas gud är det precis likadant, och de kristnas gud är liksom Allah oerhört barnslig. En verklig gud, som det vore någonting med, är som Tor och Oden. Tor och Oden kräver inte alls att du skall tro på dem, och de kräver inte heller att du ska göra vad som står i Hávamál, och de varken fördömer eller försvarar brännandet av böcker, eller andra ynkliga mänskliga påfund, här nere på Midgårds slätter, ty de är verkligen Gudar, och därmed står de över allt sådant.

Eddan kan sannolikt inte förstöras i alla fall, eftersom den finns digitalt – till och med handskrifterna är inscannade i faksimil – och den är så vida spridd, att alla exemplar eller översättningar och versioner inte går att förstöra. Därför är Asatrons budskap evigt och oförstörbart, och Hedendomen är också alltid ny.

Allt vad du finner i Hávamál är goda råd om hur du bör leva, men inga lagar. Du får lycka och välgång om du följer råden, står det, och Asarna vill allas väl. De straffar ingen, dödar ytterst sällan och använder våld bara emot de makter, som verkligen vill skada själva livet. Emellertid – de behöver inte vår dyrkan, utan existerar själva, och de behöver ingen mänsklig hjälp, inga onödiga följare eller små skitungar till terrorister, som skall kratsa kastanjerna ur elden för dem. Åska och Storm har också alltid existerat, och naturen existerar för sig själv.

Jämför med de oerhört löjliga, fullkomligt maktlösa Monoteistiska gudarna, som kallar sig själva ”allsmäktiga” trots att de ingenting kan själva, och som ständigt måste lovprisas, tillbedjas och ständigt få höra hur bra de är, likt tjuriga småbarn.

 

Om du alls ska ha Gudar – dyrka då en RIKTIG gud som ASA-TOR ! Han existerar, precis som åska, regn och själva naturen, och han kommer ALLTID att existera, OAVSETT vad du tycker om det, eller vad du säger om honom (han bryr sig inte om bokbål eller löjliga provokationer heller… !)

  • Teckning av Paulus Indomitus, svensk bloggare och vän

 

Tor och Oden behöver inga lovprisningar. Du kan blota till dem, eller ge dem gåvor av egen fri vilja – och få rika gåvor tillbaks – men BE till dem kan du aldrig. Aldrig någonsin. ”Bön” och liknande är totalt verkningslöst och den ultimata hädelsen – också i ett Monoteistiskt universum. Ifall en gud nu verkligen ska vara allsmäktig – hur kan då dess mänskliga tillbedjare vara så förmätna, så fulla av sin egen skit att de tror sig kunna påverka den allsmäktige, och ”styra” guden eller gudarnas vilja via sina böneramsor. Att tro något sådant är ren idioti, eftersom det är att sätta sig upp emot guds allmakt – om man vore monoteist.

Men – det är inte jag – för jag är som bekant HEDNING – och nu ska jag gå och elda bacon – Hedning som jag är – och låta den goa röken stiga mot himlen, så att gudar och människor kan dela denna vackra gåva… Gåva kräver att gengåva gives, nämligen, och det är det första av Asatrons bud. Ingenting är gratis, och böner hjälper inte.

Vill man ha något, bör man först av allt ge, och av vad man giver, kan man också vänta sig en god skörd. Ger man ovett, får man ovett igen, men den som sprider kunskap och goda gåvor, kommer att äras landet och Världen allt över…