Tankar om Inställda Vårdagjämningsfiranden och Hedningarna

I takt med att Vårdagjämningen – och det enda datum som är reserverat för de gängse Vårblotennu passerats (Nej, vi hedningar firar inte ”Påskblot” och vi hyllar överhuvudtaget ingen jämra påsk alls – påsken är helt och hållet en kristen sedvänja, som inte har ett enda dugg med exempelvis Ostara att göra) kan vi – såhär i dessa pandemiska tider – notera att månget firande blivit inställt.

I alla fall ibland mer seriösa hedningar.

NAS, Nordiska Asa Samfundet – fortfarande ett av de mycket få samfund i vårt land som alls kan betraktas som Asatroende, och inte New Age eller någotslags uratad Miljöpartism – har i allafall tagit sitt ansvar och ställt in alla större sammankomster, vilket hedrar dessa bröder.

Vad därutöver är, och vad som ska föreställa hedendom i vårt land, kanske vi ska ta och strunta i. Diverse pajasfigurer, som fortsätter sitt planerade besudlande av Uppsala Högar, till exempel, kanske jag inte alls bör befläcka dessa sidor med att omnämna. Drägg är och förblir drägg, oavsett vad namn dräggen bär, eller vad slags påstådd ”kärlek” nu dräggen hyllar.

Bra exempel (??) på såkallad ”fredlig och kärleksfull” Naturdyrkan och Miljöintresse, sådant det manifesterade sig efter ”wiccaners och paganers” besök vid Stonehenge 2019 – allt enligt ”Daily Mail”

Liknande exempel från terrängen runt Uppsala Högar enligt UNT 2018, när utövare av sk ”forn sed” tydligtvis varit i farten som vanligt…

Vem – förutom verkligt Asatroende eller Fastighetsverkets representanter – bör ALLS beträda denna vackra plats ??

(Vad innebär begreppet ”helig” om mark – och vad är nu ”naturtro” ??)

Från vanligtvis välunderrättad och bland ”insatta” förhållandevis väl respekterad källa, nämligen den amerikanska bloggsajten ”patheos.com” – som ibland predikar sk ”Interfaith” – vilket jag inte befattar mig det minsta med – jag genomför inga förbannade ”Påskblot” eller ställer mig och smyckar katolska altaren för att ”vi ska hylla jesus-kraften” som ett antal pårökta snillen säger (hade jag ens velat göra just det, kunde jag lika gärna söka mig till den påstått ”Svenska” Kyrkan, och förbli i dess hägn – men nu är jag inte alls ”troende” på det sättet) har det nyligen rapporterats om de inställda festligheterna.

Kanske är det lika så gott, säger jag. Stonehenge, detta vördnadsbjudande megalitiska mästerverk på Salisbury Plain – som förmodligen inte alls skulle ha överlevt fram till våra dagar, om det inte vore för det faktum att det befunnit sig ganska nära ett större skjutfält, tillhörigt Brittiska Armén – var till exempel inte föremål för något New Age-aktigt firande i år, eller några tusentals åskådarskaror.

Även en såpass ansedd källa som brittiska ”The Guardian” – ja – beväpnade vakter måste tyvärr alltid finnas, antar jag – har i år rapporterat om att just den fornminnesmiljön måste spärras av, för Corona-virusets skull, och att det av naturliga skäl inte kan få lov att förekomma några större folksamlingar där. Precis som vid Externsteine i Tyskland – en plats som jag också besökt – finns en avsevärd risk, att oansvariga och okunniga ”utövare” förstör hela närmiljön, och helt ödelägger själva monumentet, och som de flesta människor nog ändå förstår eller åtminstone borde förstå måste diverse grupper fysiskt hindras från att ”älska ihjäl” föremålet för deras villfarelser och förvridningar av Hedendomen, utövare av ”New Age” eller kanske wicca som dessa oansvariga är..

Diverse av dem lär förresten inför häpna journalister ha sagt, att de hoppas fira nere hos Hel eller på någon bättre plats nästa år – och man får väl tro att de drar till en bättre värld än denna..

Gudinnan Hel, enligt Sam Flegal, amerikansk konstnär…

Jag för min del har som Asatroende inga svårigheter med att be dem dra åt Hels Vite eller straff eller det som i senare kristna källor kallats för något annat, men språkligt sett närmast likljudande. Huruvida det sedvanliga Midsommarfirandet också skall äga rum vid Stonehenges hårt slitna marker, numera vårdade av The National Trust, framgår inte helt, men kanske sker det när pandemin är över. För markens och platsens del borde det dock vara bättre att där inte sker några större firanden eller konserter alls, pandemi eller ej.

Från Japan rapporteras, att det sedvanliga firandet av körsbärsträdens blomning, nu också blivit inställt; men seriösa utövare av Shinto – japans ursprungliga religion, som har mycket gemensamt med Asatron – inte minst i sin lära om sinnlig utlevelse, men inre pliktuppfyllelse, natur och makter – har förstås mycket att välja på ändå. och för de som nu nödvändigtvis måste se och uppleva själva trädens blomning, finns numera en videostyrd 360-graders elektronisk surround-upplevelse, vilket uppges vara den bästa konstgjorda lösning som japansk högteknologi kan prestera.

Bara en Gajin eller dum västerlänning – egentligen en ”där person” eftersom japanskan trots avsaknad av prepositioner i den mening vi tänker oss det har utvecklat partiklar i språket, som styr placering eller riktning – exempel ”naka-no-ni” eller ”i rättning mot mitten” = inuti något – skulle fråga – varför Japanerna i så fall inte betraktar sina digitala blommande körsbärsträd året om, och därtill dricker saké medan de betraktar dem.

Svaret på den frågan är mycket enkelt, eftersom det vore att fråga varför vi svenskar inte dricker glögg vid påsk, julmust på Midsommar eller äter kräftor bara i Augusti månad och inte hela året om, och det är naturligtvis så, att så gör man inte – i alla fall inte om man har respekt för andra människors inre liv och kultur.

En japan skulle förmodligen bara skratta åt er, och det är väl att förmärka att Stockholms alla amatörfotografer fotograferar människor och folkliv under de Japanska körsbärsträden i Kungsträdgården, just när dessa blommar men inte annars, även om de väl kunde göra ”renditioner” av samma träd i Photoshop. Svaret är återigen det, att man naturligtvis inte gör så även om man kunde, för det är inte allt ”kunde” som är ”fornt” eller ens passande…

Också i vårt land är det naturligt att fira Körsbärsträdets korta blomning och vårens ankomst på ett värdigt sätt – om man alls vet hur det ska ske

Det japanska språket innehåller två ord för körsbärsblom – Sakura och Ohka – precis som gudinnan Hel har två – helt olika – ansikten. Begriper du ens varför, kära läsare eller läsarinna ?

Från de fanatiska islamisternas och Monoteisternas Egypten rapporteras, att farao Djosers trappstegspyramid åter öppnat efter en omfattande restaurering, men den vågar ingen västerländsk turist besöka, med hänsyn till det rådande säkerhetsläget. Förmodligen klokt, eftersom islamisterna för länge sedan lovat bomba sönder och samman varje spår av annorlunda civilisation, annorlunda kultur eller annorlunda andliga uppfattning och tanke än deras egna – extremt begränsade syn – likt kristna krönikörer och Knutby-bor.

Ifrån Afrika, slutligen, rapporterar man att man inte bör tro på lokala Pastorer, eller deras åsikter om Corona-viruset. Afrikansk kristendom fungerar nämligen inte, lika lite som den lokala häxtron, eller islamisternas sedvanliga griller.

Tipstack till Henrik Andersson och ”Ideel Kulturkamp”

Och detta, som sagt – var världsnyheterna, eller vad som skall föreställa Världsnyheter, more majorum eller enligt Hedningarna.

Jag slutar med ett konstaterande om verklig naturtro, och det där som antyddes av Doro Pesch -enkannerligen Frejas representant, fast konstaterandet kommer från en av ”The Guardians” skribenter..

I vilket det Isländska Asatruarfelagid får hjälp från ett oväntat håll..

På Island och här i de Nordiska länderna talar man alltid om Asatro, men aldrig om någon inbillad ”forn sed” som är en kristen smädeterm från 1200-talet, som aldrig användes i hednisk tid och för vars bruk det inte finns några som helst bevis innan 1900-talet.

Den 2 Februari i år berättade ”The Reykjavik Grapevine” om hur Asatrufelagid och Hilmar Örn Hilmersson – den ende person i hela världen som verkligen har den minsta rätt att kalla sig Allsherjargodi, eftersom han representerar ett fungerande samfund på mer än tre tusen personer – fått hjälp från ett oväntat håll.

Buddhister i Thailand uppges nu har skänkt ”tusentals euros” till bygget av det kommande Gudahovet (ja,vi talar om Gudahov, men aldrig någonsin om ”tempel” som är ett latinskt och kristet ord) vars svårigheter jag redan tidigare skrivit om. Kostnaderna för den arkitektritade byggnaden uppges nu har stigit från 127 miljoner Isländska kronor till över 300 miljoner, men ändå har Asatrufelagid en solid ekonomisk grund.

Vid slutet, står segern – och detta innebär att hela Island får en kulturell och religiös sevärdhet av rang, konstaterar den Isländska dagstidningen ”Visir”.

När får vi Hedningar det första Gudahovet vid Gamla Uppsala, och när skänks den marken tillbaka till oss – platsens enda rättmätiga ägare ?

Kyrkan BORT från Thingvellir på Island.. och från Gamla Uppsala

Få platser är så heliga eller har så stor betydelse för oss Hedningar och Asatrogna som Thingvellir på Island – platsen för det sista fria hedniska tinget – och Gamla Uppsala i Sverige. Ändå har vi fått uthärda lång tid av kristen vandalism, övergrepp och besudlande av dessa platser. Som nästan överallt i Norden har de kristna våldfört sig på vårt arv, och ställt upp altaren och kyrkor där de definitivt inte hör hemma.

I detta vackra Nordiska landskap hör INGA kristna kyrkor hemma. Först 1859 vanhelgade man en plats som i alla tider respekterats, och varit utan kyrka.

Men nu är det SLUT på kristenheten vid Thingvellir, enligt vad den svenska Islandsbloggen kunde rapportera igår den första Mars – den månad som är helgad åt rättvisans och stridens Asagud; för redan romarna identifierade Tyr med Mars, och kallade honom Mars Thingsus, Tingsplatsernas gud. Det är det lokala Jöfnunarsjóður sókna  som rättvist nog har nekat att betala ut mer bidrag till den fula 1800-tals kyrkan på Thingvalla, en byggnad som alldeles definitivt inte ska vara där. De få kristna som ens finns på bygden har andra kyrkobyggnader redan, och eftersom Thingvalla är nationalpark, kan de lika bra lämna denna vackra plats i fred, och aldrig mer sätta sina fötter där.

Tyr enligt Brynjofssons Edda från 1600-talet, och Landbokasafn Islands

I Sverige är den unika fornminnesmiljön vid Gamla Uppsala fortfarande hotad, och nedlortad till följd av ett katolskt altare, som ställts upp precis framför gravhögarna, i en miljö där det inte ska vara, och inte hör hemma. Varken Riksantikvarieämbetet eller Länsstyrelsen gav någonsin mer än ett temporärt tillstånd till den sk ”Påvesten” som fortfarande förfular platsen. Det är viktigt för alla oss Hedningar att hålla landets främsta kultplats ren från kristna inslag, för vi Asatrogna har ingen plats i hela Sverige, där vi ostört kan samlas, samtidigt som de kristna redan kapat åt sig mer än 1600 byggnader, många byggda direkt på hedniska vin och hargar, och på mark som inte är deras; utan borde återgå till det svenska folket.

Sedan 2018 för Nordiska Asa Samfundet ett upprop emot den olagliga nedskräpningen vid Gamla Uppsala, samt en namninsamling. Mer än 1320 personer har redan skrivit på – gör det du också !

I mars 2014, för nästan 6 år sedan genomförde en skara svenska patrioter en gemensam aktion, och tog bort altarets inskrift. Nu ligger det övergivet som en stor stenbumling, helt utan någon funktion eller mening, men förfular fortfarande platsen. Att Gamla Uppsala kyrka åter blir Hednatempel, och skänks åter till de Asatroende i landet, är sannerligen inte för mycket begärt. De kristna kan i alla fall visa lite god vilja genom att återlämna en plats av de tusentals de roffat åt sig, vandaliserat och förstört. Det är det minsta vi kan begära.

Tänk bara vad detta skulle innebära för den regionala utvecklingen, turismen i hela Sverige och framåtskridandet i vårt land…

Skänk Gudahovet åter till dess rättmätiga ägare !

 

Och för övrigt – Varför skulle någon alls vilja bygga kyrkor och uppföra altaren åt främmande religioner mitt inne i Nationalparker, eller på fornminnesområden av globalt intresse ? Uppsala Högar borde få UNESCO-skydd, och kyrkor hör inte hemma i nationalparker på Island – där man skall kunna uppleva naturen ostört..

I vilket Hans Helighet Påven utlyser den Digitala Phastan…

Hans Helighet Påven har behagat uttala sig, så här i början av den kristna fastlagen; direkt från den heliga stolen, och det är ett faktum som jag i egenskap av hedning inte kan ignorera. Hans Helighet har sagt till sina undersåtar, det vill säga katolikerna och de kristna; att de borde fasta genom att avstå från att använda internet, och alla former av TV samt sociala media; och eftersom Påvens överhöghet över de sina är absolut, och det borde vara en synd för dessa goda kristna att inte lyda hans befallningar, hoppas jag nu att mina kristna läsare också följer Hans Helighets bud, och slutar läsa denna sida NU GENAST !!

”Den Heliga Stolen” – Hur ser den egentligen ut ?

 

Hans Helighet har i tidigare uttalanden sagt att Internet skulle vara den allsmäktiges välsignelse, och inte ett verk av Loke; som vi Asatrogna hedningar i Norden tror – för Loke uppfann ju det första fisknätet och därigenom allt nätverkande… Men umgängestonen på Internet, TV, mobiltelefoner och framförallt i Sociala Media, tidningar och allt sådant har blivit alldeles för ohyfsad och rå, skriver hans Helighet, och folk förolämpar och sårar varandra med falska beskyllningar, rena lögner och allt möjligt ”trollande”.

Därför har Hans Helighet nu i sin visdom utlyst den digitala fastan eller kanske snarare Phastan – som jag härmed stavar den för att skilja denna synnerligen moderna katolska skapelse ifrån vanlig fasta; och uppriktigt sagt måste jag erkänna, att jag ger Hans Helighet fullkomligt rätt. Vad han säger är fullkomligt sant, och jag tar gärna åt mig av hans budskap, fastän jag är hedning, däremot tror jag tyvärr att andra hedningar Världen över tyvärr inte gör det..

Den nuvarande Påven är en man jag uppskattar och gillar, på det mest mänskliga av alla plan, för han är då åtminstone en ärlig människa, som kämpar för vad han anser vara sanning, och säger sig strida emot lögn och falskhet, vilket är föga tilltalande mänskliga egenskaper som även jag hatar – jag skrev det ju så sent som igår.

Länge Leve Hans Helighet Fransiscus – som i Boxning är en friskus ! (Yes Box PÅVE alright !)

I ett annat av sina mer famösa uttalanden har den nuvarande Påven sagt, att det under vissa förhållanden är fullkomligt rätt för de kristna att ge sina medmänniskor på käften, exempelvis om någon förolämpar deras morsa, eller i överförd bemärkelse Jungfru Maria och den heliga kyrkan, som ju ska vara alla kristnas moder. Påven vänder inte längre andra kinden till – nej pang på rödbetan bara – och den som icke vill bliva frälst och tro som Påven tror, får genast en stor, fet djävla smäll !

Jag har redan kommenterat detta yttrande från 2015 flera gånger, samt öppnat för möjligheten att Hans Helighet blivit felciterad, eller att journalister och mediafolk missuppfattat honom på något vis. Visst är han en helig man, det förnekar jag inte alls, och man kan ha den största respekt för en människa, även om jag inte respekterar eller följer hans lära, eller snarare denna nya och mycket annorlunda omtolkning av det sedvanliga kristna budskapet. Fransciscus I är något av en teologernas Chuck Norris, skulle jag tro – och hans intresse för boxning, är väl dokumenterat. Förra året, till exempel, utsåg Hans Helighet Tungviktsmästaen Deontay Wilder till en av Vatikanens officiella ambassadörer, ifall ni inte redan visste detta, så där ser man.

Nu undrar jag bara om jag själv såsom varande Hedning också får lov att ge folk på käften, ifall de förolämpar just mig, min kultur eller min religion, eller ifall Hans Helighet kanske anser, att rätten att ge folk stryk, bara omfattar de kristna eller mera specifikt just katolikerna…

Nåja – Påven är i alla fall en stor sportsman, och en riktig karl. Han har sagt att käftsmällarna ska utdelas i levande livet och icke på nätet, ty där höves det oss alla att följa en trevlig och vinnande umgängeston, och därmed får det alltså vara jämnt.

Det är bara ett problem, som genast inställer sig – i alla fall för en tänkande människa.

Påvens religion framstår för mig som fullständigt absurd, och hans anspråk på att alla religioner och kulturer skall böja sig för kristendomen (vilket står i Bergspredikan, och därmed per definition gör kristendomen till en totalitär lära, i likhet med exempelvis kommunismen) är groteskt. I alla fall har samtliga av hans företrädare på Påvestolen hävdat, att frälsning utanför den katolska kyrkan dogmatiskt sett icke är möjlig, och Världen lär väl ha sett ett sextiotal påvar vid det här laget, om inte fler..

Människor i Japan och Kina skulle alltså inte kunna vara upplysta eller goda enligt detta kristna sätt att se, och det gäller självfallet också oss Hedningar, som ju per definition skall anses onda, och i besittning av en underlägsen kultur eller religion, vilket innebär att kristendomen också är en sorts Rasism.

Vidare anser Katolikerna, att deras gud skall vara Allsmäktig, Allgod och Allvetande, fastän det strider emot vanligt sunt förnuft. Att den kristne guden icke är allgod, och eventuellt inte god alls, som tillåter så mycket ondska, inte bara i form av näthat och falska påståenden på nätet, utan Corona-virus och krig (som måste anses vara mycket, mycket värre än det som Påven just nu uppmärksammar) vet alla någotsånär intelligenta människor redan, eftersom vi kan konstatera det med våra egna ögon. Detta kallas Teodicé-problemet, och det har – som jag redan påpekat i flera inlägg – kristendomens skarpaste filosofer och teologer aldrig lyckats lösa.

Införandet av Satan eller Djävulen som ett slags ”skyll-off” eller en kristen låtsas-kompis, som dessa kristna kan skylla ifrån sig snart sagt allting på, bara därför att de som barnungar saknar varje förmåga att själva ta ansvar; hjälper inte katolikerna stort heller. Den kristna helvetes-läran har orsakat mycket mer problem och lidande än den löst; och redan själva Djävulen som sådan, ifall han nu kan tänkas existera, kullkastar teorin om guds allmakt. Efterkonstruktioner och nya bortförklaringar, som att Djävulens makt är högst tillfällig, och att han egentligen har sina order från Gud, som ett slags skapelsens sophämtare eller en mytisk ”sotare” som man skrämmer barn med, är också totalt verkningslös. Antingen är gud allgod eller också inte, och är han dum nog att införa en djävul eller fri vilja i sin skapelse, då får han också stå sitt eget kast.

Slutligen det katolska bönerabblandet, som är den största hädelse som tänkas kan. Om gud är allvetande, så vet han också människornas innersta önskningar, och då finns inget giltigt skäl för böner eller klagosånger överhuvudtaget, eftersom den allrahögste rimligen redan vet om alltsammans. Hur kan människorna ens tro, att de skulle kunna påverka eller styra en allsmäktig gud, och föreskriva vad den allsmäktige ska göra eller besluta, genom något såpass idiotiskt som böner ? Detta är höjden av förmätenhet, att lägga ord i den allsmäktiges mun, och till och med anse sig kunna företräda honom – på vilket mandat då ? Redan de antika filosoferna avskrev helt tron på bönens makt, och Aristoteles lärde oss, att lasternas summa är konstant. Och hur kan kyrkan vara så dum, att den anser sig ha monopol på frälsning, och dessutom tror sig kunna påverka sin egen allsmäktige gud ? En gud som verkligen vore allsmäktig, behöver inte lyssna på mänskligheten, av samma skäl som jag redan angett.

Sedan detta med synden – vad är nu det ?

Hans helighet har nu deklarerat att lögner och förtal samt smutskastning är en synd, och det kunde räcka så. Där håller jag fullständigt med, men resten ?

Om gud är allsmäktig, vilken människa kan då säga sig vara mäktigare än gud, och ensam åta sig uppdraget att förlåta människornas synder ?

Också det i sig är en hädisk, eller hednisk tanke. Nuförtiden är människorna småaktiga, elaka och förlåter aldrig någonsin varann sina fel och brister; men vore de verkligen av ett kristligt sinnelag, vilket påven föreskriver; så skulle de hålla käft och sköta sitt, och inte lägga sig i varandras affärer.

Tror människorna att de kan döma bättre än gud eller gudarna i sin småaktighet, och avgöra vad som är synd eller icke, vem som syndat eller inte ?

”Litilla saefva, Litilla sanda, Litill ero Gerds guma” står det i Hávamál, och se – detta är uttytt – ”Små sävdungar, små stränder, små är människornas sinnen”

För en äkta hedning existerar ingen ”synd”, inte på det sätt katolikerna hävdar i alla fall.

Katolicismen opererar samtidigt med inte mindre än sju dödssynder, som sägs vara oförlåtliga, men ändå förlåter deras gud genast alltihop via deras kyrka. Till och med prästernas pedofili är tillåten enligt gud – de behöver bara rabbla sina Ave Maria – och kan sedan synda på nytt igen, helt utan konsekvenser – eftersom deras absolution förutsätts vara fullkomlig. Att tro på dödssynder, och samtidigt säga att de kan förlåtas, är som att äta en kaka, och samtidigt ha den kvar – eller kanske en semla…

Rakt ned i det kristna helvetet…Här blir det andra bullar enligt Påven

Frosseri skall vara en dödssynd, lär oss de kristna. Hávamál säger att man varken bör njuta av sprit eller mat till överlopps, och dikterar måttlighet i allt, vilket är förnuftigt och realistiskt tänkt. De kristnas tanke om att världen ständigt försämras genom mera och mer synd, och att undergången står för dörren, förstår jag inte. Mänskligheten är varken sämre eller bättre nu än för tusen eller tvåtusen år sedan, och den som tror att just hans eller hennes förfäder skulle ha varit ädlare eller visare än alla andras, är en högmodig varelse som har fullkomligt fel – för högmod är en annan dödssynd.

Åtrå eller kättja, dvs mänsklig sexualitet och dess utlevelse, anser katolikerna också vara en dödssynd, fast det anser inte jag.

Tvärtom anser jag som strängt Freja-troende att detta är något gott, åtminstone i huvudsak; och om det utesluter barn eller djur, samt det som kallas aergi, varmed icke förstås vanlig vrede eller arghet, utan något helt annat.

I Hávamál står dessutom uttryckligen, att du icke ska okväda eller förebrå din granne hans otukt eller hor, ty du är precis själv lika ovis – se i strof 93 – 94. Otukt i sig har aldrig någonsin varit en synd enligt den nordiska hedendomen, eftersom den saknar det kristna syndabegreppet överhuvudtaget. Och jag lever som jag lär, liksom hans Helighet Påven.

Vrede är heller icke någon synd, så länge den inte får olagliga konsekvenser. I vreden finner vi viljan till förändring, och utan vrede eller ilska emot världens eländiga tillstånd, är ingen förändring eller förbättring heller möjlig – Hans Helighet Påven själv vredgas ju storligen på de på nätet verksamma kristna, som enligt honom syndar och beteer sig okristligt.

Varför skulle han då icke vredgas på synden, särskilt inte den synd hans egna präster gång på gång begår i Kyrkans mitt...Och dessa kristna, som hela tiden vill anse sig bättre än andra – hur skändliga och eländiga är de inte, i sitt måttlösa hyckleri..

Verkliga hedningar och den sanna Asatrons anhängare förstår, att synden inte finns. Vanlig hederlig juridik, samt sunt förnuft kan lösa det problemet.

Och var god notera att vi aldrig sagt oss vara bättre eller förmer än någon annan tro, inte heligare, inte sämre heller – utan bara ett alternativ så gott som något. Vi har inga Påvar. De struntförnäma borgerliga små fisar, löndarkristna eller kristna i förklädnad, som upphöjer sig själva till Godars eller Gydjors värdighet fast de inget hederligt Godord har, ger jag inte mycket för – i alla händelser.

Fornsederiet har som katolicismen redan sett sina bästa dagar, och snart är de förbi med dem båda två.

”Nothing is true – Everything is permitted”

(last words of Hassan I Sabbah – alias ”den gamle på berget)

 

I vilket ASATRON blir ERKÄND i staten Israel

För sju dagar sedan, just när jag höll på och tramsade om Ben Gurion, körande sin Centurion, publicerade den italienska nyhetsbyrån ANSA (Agenzia Nazionale Stampa Associata) en mycket intressant nyhet i sin Medelhavsupplaga, som publiceras på Italienska, Arabiska och Engelska. Asatron kan nu komma att bli erkänd i staten Israel, och det hela är ytterligare ett exempel på vad man kallar Synkronicitet, eller det att sinsemellan likartade händelser händer i stort sett samtidigt. Anropa Freja och hennes katter, och du får snart nog varsebli själva Freja… För mig som hedning är dylika händelsekedjor inte alls ovanliga, utan bara ett resultat av Nornornas trådar i Urds väv..

Det är en Hedning och Gode vid namn Einar (namnet antagligen taget efter den populäre svenske musikartisten) som i verkligheten heter Eliad, och valde Asatron efter att ha brutit med sin judiska familj, som nu kämpar för att ge alla Asatrogna upprättelse, också i ”det heliga landet”. Precis som på Island, i Norden, i USA ja överallt där verklig Nordisk Hedendom praktiseras, talar man inte om någon tillgjord eller konstlad ”forn sed” för detta är i-n-t-e en sed, utan en tro. En levande tro, lika stark som någonsin Monoteisternas religioner.

Det är viktigt att förstå, och därmed ansluter sig också Einar och Hedningar i främmande land till det Nordiska kulturarvet, vilket jag tycker är bra. Var och en, som inte förvanskar och talar om ”sed” utan som vill söka verklig kunskap, är välkommen att utöva Asatron, han eller hon må sedan bo i Australien, Israel, ja från Nova Semblas fjäll till Ceylons brända dalar..

I Asatron finns ingen Antisemitism, men Einar möts dagligen av fördomar, precis som vi Asatroende här i Sverige. Han lider än mer än vi av att vara fjättrad i ett samhälle som är ännu mer Monoteistiskt och fördomsfullt än det inskränkta, kristna Sverige, där våra media och till och med flygbolaget SAS rackar ned på den Nordiska kulturen och svartmålar den så gott som varje dag. Som jag berättade i några artiklar om Israelisk press i samband med debatten om förbud emot manlig omskärelse i Sverige för ett tag sedan, är attityderna också i Israel på väg att svänga, och omskärelse är inte obligatorisk längre, ens om man hamnar i den Israeliska Armén. Einar har samverkat med en Italiensk filmare som heter Dario Sanchez och som i fem år bott i Israel, får vi veta på den Italienska nyhetssajten.

Han säger att Asatron inte har något gemensamt alls med högerextremism, vilket är den vrångbild, Israeliska media i likhet med vissa svenska smutstidningar typ ”Dagens Nyheter” sprider över världen, och han säger till och med att de judar som är rädda för hakkorset och tror att det skulle vara en Nordisk symbol kan betrakta den forntida synagogan i Ein Geddi, inte långt från Masada-Berget, som ju är en av Israels heligaste platser, precis som Gamla Uppsala är heligt för oss svenskar. I den synagogan finns hakkors-mönster infällda i mosaik-golvet, och vad Einar här nämner är riktigt, man har för länge sedan konstaterat att svastikor var vanliga också hos semitiska folk – ifall man nu studerar de arkeologiska bevisen.

Om man ostört kan utöva Asatro på Masadas borgklippa, där Israeliska soldater svär trohetseden, varför kan vi då inte utöva Asatro på våra svenska kaserngårdar ?

Vida viktigare är det faktum att den största Asatrogna organisationen i Israel, motsvarigheten till NAS (Nordiska Asa Samfundet) i Israel har drygt tusen medlemmar. Allt som allt finns det minst 20 000 organiserade Hedningar i det moderna Israel, och deras antal växer för varje dag. Också där, i ett av Monoteismens starkaste fästen, lämnar man tron på den allsmäktige guden och andra totalitära och människofientliga filosofier bakom sig, och söker sin egen kulturella frihet, vilket man är i sin fulla rätt att göra.

Inom parantes skall det här tillfogas, att det finns Judiska Hedningar också, eller anhängare av För-Jahveisk religion, som de ibland vill beteckna sig själva. Såsom redan namnet ”Elohim” – ett av Jahves namn i bibeln – anger – det är en pluralis-form och inte ett ental var den Israeliska religionen ursprungligen Polyteistisk den också, och byggde inte alls på någon Monoteism. Nu när vi Asatrogna Hedningar i Norden nyss firat Diserna och Disablotet, kan vi påminna oss Ashera eller Lilithim i det gamla Kaanan, vilket bara var ytterligare en variant på Ishtar eller Freja – hennes andra namn Mardöll betyder ju havsglansen, och associeras till Aftonstjärnan eller Morgonstjärnan, på samma sätt som ishtar betyder stjärna.

På min egen bokhylla står ännu den Israeliske amatörarkeologen Yigael Yadin (fd Stabschef i Israels Armé) bok om Masada, och utgrävningarna där. Det har spekulerats om att Flavius Silva, den romerske befälhavare som vann slaget vid Masada, hade delar av den tionde legionen – ett germanskt förband – under sitt befäl, och om så är fallet, så är det inte första gången Asatron utövas på vad som idag är Israelisk mark – det skedde ju redan år 69 enligt vår tideräkning.

På Golan-höjderna kommer man snart bygga ett Gudahov, står det i artikeln; omgivet av skogar och dalar, och snart väntas Knesset ta efter det erkännande, som Kammarkollegiet och andra Nordiska myndigheter redan givit Asatron här hemma. Snart blir Asatron därmed legal i Israel med, och inget kan hindra hedendomens slutliga seger.

Låt oss hälsa våra bröder med ett Till År och Frid, och ett rungande Hell ! Här kommer fler, som ska öka vår glädje !!

Första fullet i Thorre månad passeras

Igår var det första fullmånen för året, och i morgon är det Tjugondag Knut, den dag då den Nordiska Julen traditionellt tar slut. Vi befinner oss även i Thorre eller Januari månad, den månad som i Västnorden var helgad åt Tor, fast man först på 1200-talet i kristna källor försökt rationalisera bort Thorre till en självständig mytologisk gestalt.

Den observante läsaren torde redan veta, att det i delar av Sverige varit Augusti som kallats Torsmånad, mycket beroende på skörden, och det faktum att St Olofs dag, som infaller då, tidigare också varit helgad åt Tor, eftersom man ju uppfattade åskans gud och det senare helgonet som de kristna försökte ersätta honom med som ett och samma. På ett liknande sätt förhöll det sig med Knut Lavrad, men mera om honom i morgon…

Sådana skillnader mellan Asatron i Västnorden och Östnorden är visst inte ovanliga – vi kan ta det faktum att Fredagarna i Västnorden alltid varit helgade åt Frigga, men att Fredagen i Östnorden – dvs Sverige och Finland samt hela Baltikum och delar av Gårdarike eller Ryssland ju alltid uppfattats som helgade åt Freja, liksom det en gång var nere på den Europeiska kontinenten.

Maträtter vid Thorrablot – ursprungligen den mat, som blivit över sedan Julen och nu åts upp…

 

Enligt den moderna Isländska kalendern börjar Thorre månad först något senare, och vanligen firar man Thorrablotet, den moderna och återupplivade fest till Tors ära något senare, eller kring den 25 denna månad – men att Thorrablotet och Midvinter, liksom det senare Tjugondag knut – en kristen bortförklaring – ändå hör samman, är alla överens om. Mer om Thorrablot kan du läsa i arkivet här ovan.

Mina sista förråd av livgivande äppelmust och äpplen är nu slut, lagom till det att Julen slutar, men Asatrons föryngrande och livgivande effekt, varar året om...Liksom dyrkan av Idun, och alla Asar, Vaner och As-ynjor (ni vet väl att man här uttalar två separata ord…)

 

Raud den Rammes dag

Idag firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas Raud the Strong – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i allmänhet var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga, ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro, hur många män, kvinnor och barn de kristna och slikt anhang söderifrån och från Särkland än dräper, och än månde dräpa i detta nya decennium.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.