Dagens fall av ”De Gustibus Non Erat Disputandum” – Islands ungdom lockas inte av Braj-Jesus med stora Pattar i skägg och läppstift…

Ja, jag vet, kära läsare. Rubriken till detta inlägg verkar lite ”utflippad” men verkligheten övergår som vanligt dikten… Ifall ni inte visste det, är ”De gustibus non erat disputandum” ett gammalt hedniskt och latinskt ordspråk, som betyder att om tycken och smak skall man inte resonera. Detta sagt som ett inlägg i gårdagens diskussion om ”kränkthet” och vad som egentligen är kränkande, för vad skall man säga om nedanstående bild, som skall vara Reklam för Söndags-skolor på Island – eller med andra ord Indoktrinering av Barn – för sådant håller som bekant de kristna kyrkorna på med överallt, över hela Världen

Tusentals Islänningar ratar numera ”Tjodkirkjan” eller ”Folk-kyrkan” på Island, som trodde att den kunde göra reklam för sitt eviga jesus-kör med ovanstående bild..

Islandsbloggen berättade den 6 September i år hur en patt-försedd jesus i skägg och läppstift, som påtänd och hög dansar omkring framför en regnbåge, skulle göra reklam för ”Söndagsskolor” och därmed locka fler barn och ungdomar till kyrkan i Island.

Tusentals och åter hundratals Islänningar kände sig inte alls tilltalade av detta budskap, som inte på någon punkt stämmer med bibeln eller någon kristen lära värdig namnet. De lämnade genast ”Tjodkirkjan” allesammans, och bestämde sig för att bli Asatroende Hedningar samt leva i enlighet med sina fäders tro. Men samma samfunds informationschef, Pétur G. Markan vidhåller att detta var en bra idé – fastän bilden nu tagits bort från Tjodkirkjans hemsida, och därmed belagts med publiceringsförbud. Han försvarar sitt bizarra handlings-sätt med följande ord i Morgunbladidh, en av Islands största tidningar:

”Det är viktigt att Jesus är ett uttryck för samhället som det är. Vi försöker fånga samhället och fånga mångfalden och där är Jesus inte undantagen.”

Nästan ingen medborgare på hela Island känner igen sig i de tomma PK-flosklerna. En bild som denna uttrycker knappast ”samhället som det är” eller någon ”mångfald” utan framstår bara som ett groteskt skämt. Om man inte visste bättre, skulle man kunna tro att den var tillverkad av skämtsamma Hedningar på någon reklambyrå, och givet hur många islänningar som fortfarande är hedningar i största hemlighet, kanske det är så det är..

Nu har kyrkomötet 2020 på Island tagit avstånd ifrån de här töntiga tölperierna, och hela Jesus-köret har råkat i vanrykte… Det blev alltså inte bättre för de kristna på Island av detta PK-tilltag, utan det blev precis tvärtom – folk vände sig bort i avsmak från alltsammans… Enstaka präster och biskopar på ön erkänner också att det här var ett gigantiskt misstag, eller en rejäl flopp i marknadsföringen, och Grétar Halldór Gunnarsson, präst i Grafarvogur i Reykjavík, säger till RÚV eller den isländska Statstelevisionen att:

”När du tar en känslig och lättantändlig fråga som tro, könsidentitet och barn och blandar ihop allt i en marknadsförings- och informationskampanj så har du skapat en ganska giftig cocktail – eller åtminstone väldigt illasmakande och  konstig cocktail – som få är beredda att dricka.

Ja – vad ska man väl säga – om dessa kristna och deras ständiga krumsprång…

Är det inte dags att göra slut på hela jesus-jönseriet ?

Själv rekommenderar jag att ”Tjodkirken” tar ett rejält snack med den Asatrogne reklamkonsulten Jim Lyngvild nere i Danmark, som ju tjänar storkovan på sina bilder med bibelmotiv just nu. Han verkar veta hur en slipsten skall dras !

Men ärligt talat – vad man upprörs över, och vad som verkligen är osmakligt, borde det nog inte råda någon tvekan om, för med tanke på hur vissa Monoteistiska religioner och dess utövare bär sig åt, också i vårt land, är det ganska solklart vem man måste bekämpa…

Källa: Tumblr

Helt osökt noterar jag idag – från min Asatrogna ankdamm – att intellektuella Amerikaner med åtskilligt mer ”Verkshöjd” och sunt förnuft än Bianca Muratagic och Katarina Tallroth (Gröna Gatan 22 i Uppsala) reagerat idag, och manifesterat olika reaktioner på nätet, till och med som ett resultat av mina egna bildtexter i gårdagens inlägg (”Imitation is the best form of flattery”)

För det första kan man inte säga, att Tor skulle vara ”åskans gud” enligt Asatron, eftersom han är väldigt mycket mer än så. För det andra är det att förminska Tor, och att vara helt omedveten om hans sanna betydelse om man uttrycker sig på det klumpiga viset, och för det tredje är det ren dumhet, för det går inte att hela tiden hålla på med felaktigt attributerande i stil med ”jamen solens gudinna, åskans gud, helandets valkyria å de å så…” i någotslags förvänd namnkatalog…

Dr. Jackson Crawford, who is an Old Norse expert, where he said that not only giving the gods on the Norse pantheon individual titles of ”god of (something)” is inaccurate and meaningless (reddit 2020-09-13)

På Engelska Wikipedia – där ”verkshöjden” är något högre än bland E-mer-i-thurs Lönnroths rotande i lönn, ni vet… noterar man idag att knivar och en rundsköld, aldrig någonsin varit Jordgudinnan Gerd eller Jords attribut, inte i någon indoeuropeisk kultur. Då frågar man sig också vad det är för ”vits” eller ”poäng” med att avbilda jordgudinnan som följer, och om det ens är smakfullt..

Det här blir bara ordinär ”cosplay” – att säga att det skulle ha med Gerd eller Jord att göra blir bara FEL…

I den mån Jordens gudinna har några attribut, så har hon aldrig avbildats med några vapen, konstaterar forskare. Istället omnämns hon med epitet som ”den vidbarmade” eller ”den breda”, ”moder jord”, samt ”den mörka” någon gång också ”den fuktiga” – som i slavernas mytologi – och naturligtvis även ”den fruktsamma” i sitt bröllop med himmelsguden, Ull eller senare Tyr, och senare ändå Frej, Gerds egentliga maka enligt Asatro.

Men – emot själva dumheten kämpar som bekant också gudarna förgäves, och idioternas och dumskallarnas antal är legio, oavsett vilken kulturkrets vi talar om.

Idag såg jag dessvärre en ny avskyvärdhet, från ett litet New Age-tattarfölje jag inte ens vill besudla denna blogg med att överhuvudtaget nämna – de säger sig nämligen vilja fira ”Höstblot” i Eriksdalslunden, genom att häva ut avskräde och matrester på marken, tillsammans med hela eller krossade ölflaskor – som följande bild från en av deras tidigare små ”sammankomster” i Västernorrland visar..

matrester och skräp, kvarlämnade på marken i en stor sophög – ja så ”värdigt” blir det när New Age hippies blotar…

De påstår att Frigg skulle ha med skörden att göra, rakt ut i luften, helt utan härledningar eller motivering. Som vanligt är deras ”blot” eller små övningar i förnedring av gudomar och människor en enda, dåligt ihopkommen eländig rappakalja av pliktskyldigen upprabblade gudanamn, av en eller annan pårökt ”gydja” som knappt vet vad hon säger, än mindre står för.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag varnar och avråder BESTÄMT alla någotsånär seriösa utövare av Asatro eller Hedendom att ha med sk ”forn sed” eller fornsederi att göra, oavsett var i landet det nu sker.

Någon smak, urskiljning och ”verkshöjd” får man ändå ha…”Forn sed” är bara äckligt och oaptitligt, och lika lite hedniskt som nynazism…

 

DEBATT: Vi bränner Bacon, Biblar och Koraner ! Härs och Tvärs, samt i Långa baner…

Idédebatt är alltid intressant, men sedan så finns det förstås människor som inte kan hålla sig till att debattera på ett seriöst sätt, utan hela tiden måste ta till ”slag under bältet” eller vissa ”överbud”.  I Hávamál står det skrivet – enligt vissa översättningar – att ”ord bör du aldrig skifta, med en nolla eller en narr”. Själv tänker jag på detta stäv ganska ofta, inte minst när jag möter Kristendomens eller Islams företrädare.

 

Här brinner Bibeln i ett fyrfat – många Hedningar och Asatroende – inklusive de i NAS eller Nordiska Asa Samfundet har faktiskt gjort en RITUAL av detta..

Min hedniske broder och kollega Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” förfäktar idag den meningen, att vi Hedningar och Asatroende bör fortsätta bränna både Biblar och Koraner – det skall ju vara lika för alla, och demokratiska som vi är, visar vi ingen som helst tolerans mot de religioner och livsåskådningar, som är såpass INTOLERANTA att de inte kan tåla en fri åsiksbildning, eller yttrande- och religionsfrihet.

Å andra sidan tycker jag själv, att Bibelbränning och Koranbränning känns lite onödigt och demonstrativt, inte minst med tanke på all den koldioxid som skulle tillföras atmosfären, om vi brände alla exemplar av dessa mycket skadliga och onda böcker, som ju uppmanar till massmord och många andra lagbrott.

Bränn gärna koranen, men bränn också de skrifter judar och kristna läser. All monoteism är mer eller mindre skadligt och eländigt. Tron på bara en gud är en styggelse och förnärmar och kränker oss som tror på såväl gudinnor som gudar. Ingenting gott, ingenting positivt har kommit ut Moses, Jesus eller Muhammeds läror. Abraham är fader till mycket ont. Hedningar verka för att monoteismen ska förbjudas.

En hedning är inte tolerant mot religioner som inte kan acceptera gudomlig mångfald.

  • Henrik Andersson, Ideell Kulturkamp, 2020-09-03

 

Jag påminner mig också att verklig yttrandefrihet är rätten att säga vad som är opassande, stötande eller kränkande för många människor. Verklig yttrandefrihet är inte, att stryka opinionen medhårs, eller att hela tiden vara politiskt korrekt. Tvärtom kunde man uttrycka det hela så, att verklig yttrandefrihet är rätten att säga helt fel sak vid fel tillfälle, på fel sätt och inför fel människor.

 

Vår mångårige vän och läsare Eddie Råbock alias Mohamed Omar skrev igår på bloggen ”Det Goda Samhället” följande rader, som också borde vara självklara i sammanhanget, även om jag tycker att vi bör ta fasta på det yttrande, som Stephen Fry en gång gav ifrån sig. Ni får förlåta, att jag blott citerar – men det har man också full frihet att göra, om man lever i en demokrati…

Om vi ska ha yttrandefrihet kan vi inte samtidigt ha massinvandring från islamvärlden. Det borde vara uppenbart. Men tyvärr är det inte det. Inte ens efter Salman Rushdie och Muhammedkarikatyrer, Lars Vilks och nu koranupplopp i Malmö.

Så många händelser, många tragiska, där västerländsk yttrandefrihet har krockat med islamisk fundamentalism. Alltså muslimer som är trogna Koranen och Muhammed. För profeten Muhammed tolererade ingen yttrandefrihet. Den som gjorde yttranden, vilka han uppfattade som kränkningar mot hans religion, lät han avrätta.

Ett bättre sätt att försvara vår yttrandefrihet är att försvara våra gränser. Vi kan inte ha en yttrandefrihet som innebär att islam, Koranen och Muhammed får kritiseras hårt, till och med häcklas, om samtidigt våra gränser är öppna för massinvandring från islamvärlden.

I islamvärlden är respekten för islams, Koranens och Muhammeds okränkbarhet större än respekten för yttrandefriheten. Ju större den muslimska befolkningen blir i Sverige, desto mer riskfyllt kommer det därför bli att uttala sig kritiskt om islam. Även att tåga för Charlie Hebdo kan bli farligt.

Detta kommer att ske, även om flera av muslimerna som kommer är förnuftiga och hyggliga. Massinvandringen innebär ju att man inte bara flyttar hit individer, Ahmed och Mustafa, till Sverige. Man flyttar hit en kultur. En kultur som står i fortsatt förbindelse med, och är en del av, den globala islamiska kulturen.

Det finns förnuftiga och hyggliga personer i Saudiarabien. Men det finns ingen yttrandefrihet. För att försvara yttrandefriheten i Sverige krävs det konkreta åtgärder för att strama åt invandringen. Om man står upp för vår yttrandefriheten borde man rimligen alltså även stå upp för gränserna som skyddar denna yttrandefrihet.

Med risk för att låta tjatig: om befolkningen som tror på yttrandefrihet, ja, som är formad av västerländsk kultur, minskar i antal, och befolkningen som inte tror på yttrandefrihet, ökar i antal, blir det så klart svårare att upprätthålla yttrandefriheten.

Om vi inte försvarar våra gränser kommer gränserna för vår yttrandefrihet att inskränkas. Det har redan skett.

På Internet och i arabiska tv-kanaler av typen Al-jazeera sprids nu fejkade bilder på blonda svenska barn som tvingas kyssa Koranen, och efter de senaste upploppen och bränderna – genomförda av huliganer helt utan samband med seriös islam (Minns vad Imamen av Malmö sade i TV) syns det tydligt, vad all denna förbannade drägg vill göra emot vårt land och folk. Det är vår plikt att bekämpa dem, om så behövs också med våld, utvisningar och deportationer.

Fortsätter dräggen sina våldsdåd och sin förstörelse, är det helt korrekt att övergå till aktiv insats – också av vårt lands Försvarsmakt, en som bland annat Polisen i Göteborg påstås ha antytt, så sent som igår. Våldsverkare skall bemötas som just våldsverkare, och som fiender till det allmänna. De skall bli föremål för vapeninsats, och för arrestering.

Den danske provokatören Rasmus Paludan, som representerar ett danskt parti som kallar sig ”Stram Kurs” har som bekant utvisats ur landet av Löfvén-Regeringen, vars högste företrädare, Statsministern själv, tydligt valt sida både emot yttrandefriheten, och sitt eget land och folk. Han har ju offentligt deklarerat, att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och därmed är hans inställning klar. För egen del anser jag, att både Islam och diverse politiska rörelser får finna sig i kritik, om de ger sig in på demonstrativt beteende, eller ifall deras anhängare  begår brott, och ägnar sig åt oegentligheter.

Detta gäller såväl islamister som kristna, och alla andra också. Fri debatt och kritik får alltid framföras – helst i saklig form.

 

”BOMB THEM BACK TO THE STONE AGE !”

Herr Paludan har nu ansökt om att få tilldelas ett svenskt pass, eftersom hans far är svensk, och kommer dessutom att genomföra en ny Koran-bränning i Rinkeby.

För övrigt kan man minnas, att även Nordiska Asa Samfundet genom sin högste andlige företrädare Peter Kåhl (till vardags anställd inom SL:s depå-verksamhet) faktiskt ägnat sig åt brännande av bibeln – under rituella former. Detta skedde vid NAS Midsommarblot vid Ales Stenar 2018, men på en närbelägen Camping-Plats, inte uppe vid själva stenarna på Kåseberga-Åsen. Vid detta tillfälle var jag själv närvarande, och åsyna vittne till alltsammans. Det tillverkades också små kors av träpinnar, som nya medlemmar symboliskt fick trampa under fötterna, samt bränna upp i en renande eld. (Just denna ceremoni har förekommit vid tidigare tillfällen i Världshistorien. Under Tokugawa-Shogunatet och Japans 1600-tal testade man om någon var ”Kirisutan” eller kristen genom detta enkla test. Japanerna visste, att de kristna tänkte förslava, kolonisera och förstöra hela deras land – och Japan förblir starkt och motståndskraftigt emot alla Monoteister – än idag !)

Japan har än idag en av Världens absolut starkaste nationella kulturer, och har gett mänskligheten oerhört mycket av sin egen kultur. Det är resultatet av ett intensivt, med framgång fört folkligt motstånd emot Monoteisternas irrläror, och Japan har heller aldrig haft någon invandring att tala om, utom från det närliggande Korea. Vi kan lära oss mycket om nationell överlevnad genom att studera dem. Inte ens två atombombsangrepp efter varandra har lyckats skada deras kultur eller nationella medvetande särskilt mycket.

Det land som vet att vårda sin egen nationella kultur och inte tillåter närvaron av främlingar, kan bygga för evigheten…

Gällande Helmut Kohl – nej förlåt jag menar Peter Kåhl – kan jag bara säga att jag sympatiserade med hans ”egenpåhittade” ritual som sådan, den gången, 2018 – men att jag ansåg den lite väl demonstrativ, trots att den skedde i goda vänners lag, och därför inte skadade någon, ens bildligt talat, för vad de kristna och muslimerna inte ser, det har de heller inte ont av.

 

Det kanske sitter i väggarna”- Tänk om någon begravde en sån här på en tomt för vissa ”kulturcenter” ??

För mig får herr Paludan och hans gelikar gärna komma till Sverige och bränna fler Koraner, som sagt – även om jag tycker att det hela är en smula fånigt, överdrivet och inte välbetänkt, utan tyder på en viss grad av bristande omdöme, liksom omdömet hos min käre kamrat Herr Kåhl, nu när jag ändå skänkt honom ”en recension”.  Alltför demonstrativt beteende kunde kanske undvikas i båda fallen, även om jag anser, att ifall man bränner Koraner, kunde man gärna samtidigt bränna Bibeln med – och varför sluta där ?

Fläsket brinner, heter det, och att förära gudarna av Särimners fläsk och heligt bacon, är förvisso en god gärning.

Låt oss grilla Bacon över Koranerna och Biblarna medan de brinner – DÅ ÄR DET KOKTA FLÄSKET STEKT

Diverse utländska bedömare från Libanon har sagt, att Sverige nu befinner sig inför ett viktigt vägval. Vill vi ha muslimer inuti landet, och förvandlas till ett Syrien, eller vill vi stå emot, stå upp för yttrandefrihet och västerländska värden, samt fördöma Koranen och dess Värdegrund – samtidigt som vi gör rent hus med Bibeln och de kristna ?  Valet är fritt, men jag vet åtminstone vilken sida jag själv står på, och jag har gjort mitt val – precis som Statsminister Löfvén, som har valt att stödja den motsatta sidan.

Kanhända ångrar han sig, och väljer till slut att stå upp för folk och nation, liksom hela sin Regering. Låt oss hoppas på det.

Vad den islamistiska dräggen beträffar, har den redan hotat fredliga medborgare i det här landet med våldtäkter och massmord – och den bör behandlas därefter.

Att uppmana till brott eller upplopp, är ett brott i sig – särskilt i orostider.

Själv manar jag till besinning och lugn – samt att ni går hem och äter ert bacon – det HJÄLPER emot Monoteism !!

 

Och slutligen – hur är det med denne semitiske Mån-gud, denne ynklige Allah, även känd som JHVH eller ”Gud” ?

Om Allah eller Gud nu ska vara så mäktig, ja rent av allsmäktig, varför behöver han då hela tiden stötta sig på idioter som bränner bildäck, mördar och dödar ?

Är inte Allah oerhört svag, eftersom han alldeles uppenbart inte kan göra någonting alls själv, utan hela tiden är beroende av sina mänskliga ”följare” ?

Med de kristnas gud är det precis likadant, och de kristnas gud är liksom Allah oerhört barnslig. En verklig gud, som det vore någonting med, är som Tor och Oden. Tor och Oden kräver inte alls att du skall tro på dem, och de kräver inte heller att du ska göra vad som står i Hávamál, och de varken fördömer eller försvarar brännandet av böcker, eller andra ynkliga mänskliga påfund, här nere på Midgårds slätter, ty de är verkligen Gudar, och därmed står de över allt sådant.

Eddan kan sannolikt inte förstöras i alla fall, eftersom den finns digitalt – till och med handskrifterna är inscannade i faksimil – och den är så vida spridd, att alla exemplar eller översättningar och versioner inte går att förstöra. Därför är Asatrons budskap evigt och oförstörbart, och Hedendomen är också alltid ny.

Allt vad du finner i Hávamál är goda råd om hur du bör leva, men inga lagar. Du får lycka och välgång om du följer råden, står det, och Asarna vill allas väl. De straffar ingen, dödar ytterst sällan och använder våld bara emot de makter, som verkligen vill skada själva livet. Emellertid – de behöver inte vår dyrkan, utan existerar själva, och de behöver ingen mänsklig hjälp, inga onödiga följare eller små skitungar till terrorister, som skall kratsa kastanjerna ur elden för dem. Åska och Storm har också alltid existerat, och naturen existerar för sig själv.

Jämför med de oerhört löjliga, fullkomligt maktlösa Monoteistiska gudarna, som kallar sig själva ”allsmäktiga” trots att de ingenting kan själva, och som ständigt måste lovprisas, tillbedjas och ständigt få höra hur bra de är, likt tjuriga småbarn.

 

Om du alls ska ha Gudar – dyrka då en RIKTIG gud som ASA-TOR ! Han existerar, precis som åska, regn och själva naturen, och han kommer ALLTID att existera, OAVSETT vad du tycker om det, eller vad du säger om honom (han bryr sig inte om bokbål eller löjliga provokationer heller… !)

  • Teckning av Paulus Indomitus, svensk bloggare och vän

 

Tor och Oden behöver inga lovprisningar. Du kan blota till dem, eller ge dem gåvor av egen fri vilja – och få rika gåvor tillbaks – men BE till dem kan du aldrig. Aldrig någonsin. ”Bön” och liknande är totalt verkningslöst och den ultimata hädelsen – också i ett Monoteistiskt universum. Ifall en gud nu verkligen ska vara allsmäktig – hur kan då dess mänskliga tillbedjare vara så förmätna, så fulla av sin egen skit att de tror sig kunna påverka den allsmäktige, och ”styra” guden eller gudarnas vilja via sina böneramsor. Att tro något sådant är ren idioti, eftersom det är att sätta sig upp emot guds allmakt – om man vore monoteist.

Men – det är inte jag – för jag är som bekant HEDNING – och nu ska jag gå och elda bacon – Hedning som jag är – och låta den goa röken stiga mot himlen, så att gudar och människor kan dela denna vackra gåva… Gåva kräver att gengåva gives, nämligen, och det är det första av Asatrons bud. Ingenting är gratis, och böner hjälper inte.

Vill man ha något, bör man först av allt ge, och av vad man giver, kan man också vänta sig en god skörd. Ger man ovett, får man ovett igen, men den som sprider kunskap och goda gåvor, kommer att äras landet och Världen allt över…

 

”Makterna skapade Ask och Embla – Inte Ask och Eskil…”

Såkallade Hens, eller engelska höns har inte mycket med Hedendomen och Asatron att skaffa, antyder Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som likt jag själv ofta är provokativ, högröstad och gör vad som behövs för att Hedna menigheten, för man kan inte ständigt stå och jamsa med, eller stryka allmänheten medhårs. Han har några klara konstateranden att göra, apropå detta med Farbror Frej, Vanerna och deras kraft – som märks tydligt på Hösten, och i skördandets och fruktbarhetens tid..

 

Inom samfundet svenska kyrkan (som är på dekis men som ändå anses vara såväl samfund eller rentav religion nummer ett i Sverige) tvistar de förment lärde om gud är han hon eller det (ja de använder ett pk-ord som vi inte skriver ut). Svenska kyrkan försöker i en slags sista desperat åtgärd flörta med HBTQ-rörelsen för att få folk att gå med i deras samfund och betala tusentals kronor i skatt. Hade det inte hänt å mycket elände inom kristendomen hade man nästan tyckt synd om dessa desperata stackare. – Gud är inte en han säger de kristna.

Sådant desperat ”tyck om oss snack” hör inte hemma inom asatron. Våra gudamakter är gudinnor och gudar. Bland de högsta gudamakterna finns det asynjor och asar. Lika viktiga, lika mäktiga. Band de lägre makterna finns valkyriorna, alla av kvinnokön. Den ende som försöker ändra på det faktum att kön finns är Loke. Han är ursprungligen en jätte men som nu mist sin gudastatus där han ligger fängslad intill tidens ände. Oden den högste guden, den mäktigaste av asarna drevs av begär efter kunskap. Att kunna allt och därmed bli allsmäktig va målet. Intet offer var för stort. Han stack ut sitt ena öga, han hängde i nio dygn i världsträdet och han drog sig inte för att lära sig kvinnlig trolldom sejd. det sista har han fått utså spott och spe för av Loke typiskt nog. Att Oden lät förödmjuka sig ska inte ses som någon tolerans för diverse perversioner utan ska ses hur långt han kunde gå i sin strävan efter kunskap.

Sålunda finns det såväl kön som könsroller. Oden och hans bröder skapade Ask och Embla, inte var det då något tal om könsöverskridande eller att man har rätt att välja könsroll. Det kön du fått har du fått av öder, nornorna.

Gillar du inte kön och könsroller så bege dig då till svenska kyrkan, ett samfund som snart inte existerar där kan ni åkalla Loke/Jesus men hos oss som dyrkar Freja och Skade har ni ingenting att göra!

Att inte tro på könsroller är ohedniskt!

– Henrik Andersson på Bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2020-08-18

Asynjan Siv är gift med Tor och de har flera barn. Inget onödigt tjafs om könsroller där inte. Var det därför Loke klippte av hennes hår?

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000…

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmarkoräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i Londonefter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

Island HEDNAS också snabbare än man trott

Tjodskrá Islands, den isländska motsvarigheten till SCB eller Statistiska Centralbyrån (ibland känd om Sadistiska Centralbyrån) i Sverige, publicerade den 10 Augusti i år data, som visar att Isländska Asatrufélagid för tredje året i rad är det samfund av alla, som går mest framåt i antal nya medlemmar sett.

Den kristna lutheranska kyrkan på Island, som fortfarande påstår att den skulle vara en ”tjodkirka” eller Folkkyrka, och alltså ha någotslags konstig ensamrätt på att företräda Islands folk, fastän det officiellt råder religionsfrihet och åsiktsfrihet även där, har nu minskat till 62 % av befolkningen, vilket motsvarar Sverige anno 2015 ungefär.  Ni kan studera Hlutfall Ibua eller utfallet för Islands innebyggare här:

Såhär såg alltså situationen ut den 1 Juni 2020 – men nu måste vi ta hänsyn till följande:

Alls voru 26.946 einstaklingar skráðir utan trú- og lífsskoðunarfélaga þann 1. júlí sl. eða 7,3% landsmanna.

Alls eru 54.342 landsmanna með ótilgreinda skráningu eða 14,8%.

14,8 % av islänningarna vägrade alltså att uppge vilken trosuppfattning de har, och ibland denna grupp döljer sig väldigt många Hedningar, eftersom Hedendomen INTE är en bekännelse-religion, som islam eller kristendomen. Man vet också att väldigt många islänningar tror på Huldufolk och än idag omfattar rent hedniska trosföreställningar, men att få vill erkänna det helt öppet, och inför myndigheterna. 7,3 % uppger sig vara helt utan trosföreställningar, och är därför Hedningar även de.

Asatrufélagid, eller de Organiserade Asatroende (till skillnad från de icke-organiserade dito) ökade under första halvåret 2020 sitt medlemstal med 244 medlemmar, och är nu 4764 + 244 = 5008 medlemmar inalles, vilket motsvarar 1,37 % av befolkningen, men till det måste vi lägga minst 7,3 %, samt alla de övriga hedniska samfund som finns på ön, bland annat 3507 organiserade Humanister.

Mest av alla tappade de kristna, samt zuisterna, en kristen grupp som påstår att de ska vara anhängare av den fornsumeriska religionen; men som lanserades som en kristen komplott bara för att beröva Asatrúfelagid dess statsbidrag (samfund på Island får statsstöd enligt sin relativa storlek, istället för genom vanstyre och kristna fördomar, som präglat SST, ”Nämnden för Stöd Till Trossamfund”, en myndighet Regeringen Löfvén inrättat). Zuisternas anförare arresterades och dömdes senare för omfattande bidragsfusk, och en lång serie ekonomiska bedrägerier, något den katolska kyrkan på island – liksom i Norge och Sverige också tros ägna sig åt.

Visste du att Berndt Eidsvig, den katolske Ärkebiskopen av Norge, har blivit åtalad och dömd för ekonomiska bedrägerier på över 80 miljoner Norska Kronor ? (Trots detta, låter man honom sitta kvar…)

Katolikerna i Norge uppfann falska medlemmar under uppdiktade namn, något både Sydsvenskan i Sverige och norska media rapporterat om. Man överdrev sina egna medlemssiffror med femsiffriga belopp, alltså över 10 000 medlemmar som inte alls fanns, utan bara var påhittade. Norska staten har lurats på över 160 miljoner kronor, genom många år.

Norsk Polis var år 2016 tvungen att konfiskera Katolska Kyrkans medlemsregister, sedan kristen korruption nått oanade höjder…

På Island påstår nu Katolikerna helt fräckt, att de skulle ha 14 686 medlemmar, men detta är antagligen starkt överdrivet. Isländska Folkekirken påstår att 230 692 islänningar skulle vara medlemmar hos dem, men det är också föga trovärdigt, och bygger antagligen på halvsanningar och lögner.

I Sverige betalade SST ut mer än 1,1 miljoner kronor till katolikerna förra året, bidrag som denna världens absolut rikaste kyrka inte behöver. Totalt slösade man bort 78 miljoner kronor i skattepengar på Islamisering, Monoteistiska förkunnelser och annat, som både skadar demokratin i Sverige och det svenska samhället.

På Island, däremot – visar den organiserade Asatron och hedendomen en ständig stegring. Här ett diagram från Tjodskrá Islands, som visar fördelningen bland fria, Hedniska män och kvinnor på Asarnas och Vanernas ö i Nordatlanten !

Mimer – som han verkligen är…

Jag har nämnt amerikansk asatro i de tre senaste inläggen, trots att det är ett ämnesområde jag vanligen undviker. Vad man får läsa på nätet och som är skrivet i Trumpilandia, mitt bland alla dessa trumpsters och dumpsters, är ofta inte värt att läsa, och ännu oftare skrivet i ren okunskap eller djupt felaktigt. I USA finns ingen levande Asatrogen tradition, eller några talade nordiska språk, som hos oss, och hela Amerika som kontinent betraktat är fullt med människor som inte känner till Nordens historia eller ens sina egna Nordiska rötter, även om de såklart i många fall inte kan hjälpa det; för mot själva dumheten kämpar som bekant också själva gudarna förgäves.

”Hey – are you just a Trumpster in a Dumpster – or a victim of Mongrelization ?”

(anyhow, one should be kind towards curious critters of all kinds…)

 

Men undantag finns förstås. Det finns goda akademiker och forskare i USA också, och här och där pålitliga kunskapskällor, som inte vinklar eller tar i för mycket. På ett sätt skulle naturligtvis vi Nordiska Asatroende kunna vara stolta över den nyfikenhet och det intresse som vår Kultur och vår religion väcker i landet ”over there”, men rasister, nät-troll och okunniga är oftast inte så trevliga att brottas med, i alla fall inte enligt min smak, och jag vet att också NAS eller Nordiska Asa Samfundets kontaktpersoner tycker samma sak, samt delar min uppfattning härvidlag.

En bra, men tyvärr ofta lite för kortfattad källa är sajten ”Ancient origins” som inte bara skriver om Asatro, utan all världens kulturer och historia i övrigt. Den står på solid akademisk grund, och är inte skriven av ”självutnämnda” amerikanska förståsigpåare som inte varit i de Nordiska länderna någonsin, inte förstår norröna, aldrig läst Eddan och aldrig talat något Nordiskt språk, och som inte ens etniskt hör hemma ibland oss Nordbor eller har nordiska rötter.

Igår tog den sajten upp Mimer, eller Mimir, minnets kunskapsrike Asagud – eller i alla fall de mest kända sidorna av honom.

”Oden mäler med Mimers huvud” – Illustration av John Bauer för ”Fädernas Gudasaga” av Viktor Rydberg

Alla känner vi nog det faktum att ”Oden mäler med Mimers huvud” inför Ragnarök, för så står det i Vóluspá. Vi vet också, att Odens öga ligger sänkt i Mimers Brunn, och att Mimers Brunn eller källa bara är en av tre källor vid Världsträdet Yggdrasils fot, för där finns även själva Urdarbrunnen, och den mycket kalla källan Hvergelmer. Vad som står på svenska Wikipedia är dock felaktigt. Mimer är inte alls en ”Jotun” eller en Jätte, utan en av Asarna från början. Som jag förklarat för et är det tyvärr den ökände fuskaren Lars Lönnroth – som ofta rotar i lönn bland Wikipedias artiklar, och som skriver kortfattat strunt från sin professors-stol i Göteborg, fast han E-Mer-i-Thurs än någon Emeritus, som alla vet.

Även Riley Winters, som skrivit artikeln på ”Ancient Orgins” vet att Mimer inte alls är någon rese, utan en av Asarna, för hon drar sig till minnes Eddans berättelse om Vanakriget, den första väpnade konflikten i universum, och hur det slutade. Ni som vet vad ni talar om, och är torra bakom öronen minns kanske att Njord, Frej och Freja kom till Asgård som gisslan från Vanernas stam, och att Mimer och Höner (ej att förväxla med Höder, som är en helt annan gud) sändes till Vanaheim i utbyte, och alltså blev gisslan där.

Höner enligt den danske tecknaren Peter Madsens uppfattning.  ”Fet som en klump, och lika klok som Trump

Höner, som kallas ”Aurkonung” eller ör-konung (ör betyder här sand och grus) är en av de mest gåtfulla gudarna, och har av etymologer eller språkforskare fått sitt namn härlett ur ett urgermanskt hehōniaz eller möjligen hohnijas, medan också forngrekiskan och flera indoeuropeiska språk har ordet *hohnios som skall betyda svan – också hägrar (den ”Ominneshäger, som svävar över rusets boning” som nämns i Hávamáls inledande strofer om ölets faror) och hönsfåglar har nämnts i sammanhanget. Lönnroths dumma tolkningar av Höner som ”Odens Tankeförmåga” kan vi lämna därhän som ytterligare ett kristet nedsvärtningsförsök och en förvanskning från dennes sida, för Höner är nämligen allt annat än tänkande, och Mimers raka motsats, vilket framgår ur Eddans originaltext.

Vanerna valde honom till hövding, men han vågade aldrig företa sig något utom att säga tomma ord, så fort Mimer inte var där och rådde honom i vad han skulle göra eller säga, och allt som oftast svarade Höner bara ”Råde andra ! vilket Kvaser, kvass-ölets kvasi-vise jotunn, också lär ha svarat enligt sagan.

När Vanerna såg Höners Trump-artat trumpetande oförmåga, och att han bara var vacker som en svan, men inget kunde besluta; dräpte de Mimer.

In the tale of the Aesir-Vanir War, Hoenir’s reason is nothing without Mimir’s wisdom. Hoenir’s inability to act without Mimir proved Mimir’s counsel supreme, and therefore called his own value into doubt. This directly led to his and Mimir’s downfall. The Vanir became suspect of Hoenir’s value, and believed themselves to have been duped by the Aesir to take on an unintelligent, useless hostage. They further determined Mimir to be a threat. Why Mimir is punished for Hoenir’s shortcomings is unclear, and left to interpretation, as is Hoenir’s fate. Nevertheless, Mimir is taken by the Vanir, decapitated, and returned to Odin. (Ancient Origins 2020-08-11)

Amerikanska bedömare har sagt att detta är ”oförståeligt” och att de inte kan begripa det, men det är bara därför att de inte är hemma i den Nordiska kulturen, inte förstår Asatrons kärna och väsen och därför inte inser vad Mimersmyten om sant och falskt ledarskap verkligen behandlar. Det var ju Höner som hade blivit vald som hövding vid Vanernas ting, och inte Mimer. Mimer var bara ett slags tidig Tegnell, eller ”a tail that wags the dog” som man säger i amerikansk nutida politik, alltså en rådgivare, som försöker styra ett helt lands politik, trots att han inte alls har någon befogenhet eller uppdrag att göra just det, utan bara kommer fram på grund av den formelle ledarens oförmåga. Jämför med den ”store svetsaren” som nu styr i vårt land. Han är ju också en sorts fet, skrävlande och uppblåst Höner, som inget vet, inget kan och inget förmår uträtta.

Oden finner Mimers huvudlösa kropp, enligt en engelsk 1800-tals illustration

Men, det finns alltid hopp. Oden, han som är Odr, eller själva livskraften, fann den huvudlösa kroppen och Mimers huvud, som han sänkte i en av de tre källorna vid Yggdrasils fot. Och det var inte vilken källa som helst. Mimers huvud blev levande igen, och så har Mimer blivit ihågkommen som minnets eller kunskapens gudom – Ancient Origin kallar honom för en ”okroppslig gud” men det är att överdriva – som vi ska se. Ordet ”mim” eller mimesis på grekiska och andra indoeuropeiska språk betyder att härma, framsäga eller framkalla – och den svenske nobelpristagaren Harry Martinsson skrev på sin tid (1950-talet!) en maskin kallad ”Mima” som innehöll hela mänsklighetens kollektiva minne, alla filmer, all konst, all musik och alla kreativa framställningar som någonsin skapats, och många tror också, att detta är ungefär hur våra förfäder tänkte sig Mimer – eftersom vi är alltför fängslade i vår tid och vår teknik.

Oden med Mimers huvud enligt Carl Emil Doeppler, som på 1910-talet gjorde en serie reklambilder för Liebigs kött-extrakt, varav detta är en… Mimers huvud fick den gången ha en påtaglig likhet med Richard Wagner, skaparen av ”Das Gesamtkunstwerk” eller ”Allkonstverket” – Det var nog ingen tillfällighet…

När Miman till sist går sönder i diktverket ”Aniara” och inte längre fungerar som en artificiell intelligens, är det på grund av att mänskligheten i sin oerhörda dårskap förstör Jorden, och att Ragnarök inträffar. Odens gestalt blir då analog med ”Mimarobens” eller berättarens i ”Aniara” och litteraturhistorikerna vet att berätta, att Martinsson liksom Viktor Rydberg var mycket påverkad av Nordisk Mytologi och Asatro när han skrev det verket.

Men här gör vi våra förfäder en otjänst. För dem var Mimer mycket mer än så, och berättelserna om Mimer slutar inte alls bara med brunnen eller källan vid Världsträdet. Mimer är inte bara en tom symbol eller en sinnebild för Internet, vår tids ”Mimerskälla” som kanske också till slut blir styrd av en enorm AI eller en artificiell intelligens, och inte bara enkla och förutsägbara algoritmer.

Nej, Mimerskällan var mycket mer än så – för den går nedåt och norrut under Jotunheim, står det i Eddan, till den plats där själva Ginnungagap, det gäckande gapet en gång låg, och där själva universum först skapades.  I Voluspá står det också att Mimer dricker mjöd varje morgon ur Valfaders pant – alltså källan, där Odens öga vilar – och där har han alltså i högsta grad en kropp, och är inte alls bara ett ”okroppsligt” huvud, eller ett slags dator på en hylla.  ”Mimers söner” nämns också i 47:e strofen av Völuspá, som några av de Asarna trogna varelser, som står på ordningens och inte kaos sida vid Ragnarök. Någon har fått för sig att de skulle vara sju till antalet, men i originalet står inte något sådant alls – där finns inget antal överhuvudtaget angivet, och ”Mimers söner” kan antingen fattas som en beskrivning av hela mänskligheten, eller också Asarna själva.

Oden och Mimer enligt E Philip Fleischer, 1881

I Eddan finns också begreppen Hodd-Mimer, Hodd-Mimers Hult, Mimameid, och flera sammansättningar med Mimer – Viktor Rydberg skrev på sin tid i verket ”Germanisk Mytologi” (ja, han stavade just så – han skrev INTE ”germansk” och det ÄR betydelsebärande, för i boken – som de som läst den vet – talar han också om keltisk, respektive grekisk och romersk mytologi – och med ordet ”germanisk” menar han snarast indoeuropeisk, alltså germanerna och deras närmaste grannar, rent genetiskt) om en varelse kallad ”Sinmara” som han antog vore Mimers hustru – för om Mimer nu har söner, måste det också finnas en honom närstående kvinna med i spelet..

Den amerikanske konstnären Keith Jellum gjorde 2013 i Portland, Oregon en staty, som misstolkar och förvränger Mimers huvud helt och hållet

”Ancient Origins” och de amerikanska bedömarna kan inte förklara hur det här hänger ihop, och vet inte mycket mer om Mimersgestalten – men det vet jag, ty jag har trängt in i källorna på djupet, samt läst och begrundat, samt varit Asarna trogen – vilket är det första kravet om man alls skall kalla sig Asatroende. (Det heter ”trua” men inte ”trua á” på Norröna – och varför förstår de invigda…)

”Hodd-Mimer”, för att börja med honom, betyder inte alls ”skatt-mimer” som Lönnroth helt felaktigt skriver. Han baserar sig bara på ett uppslagsord i Geir T Zoegas klassiska ”Dictionary of Old Icelandic”, som numera finns på nätet, tack vare en rysk forskare – men ”hodd” kan i-b-l-a-n-d användas i skaldediktningen som en poetisk metafor för något dolt, alltså en begravd skatt, till exempel, enligt detta förnämliga lexikon. Men de som konsulterat flera källor istället för en, vet bättre.

”Hodd”, på modern engelska Hood, betyder något som är höljt, kanske under en huva, huv eller hatt – för alla dessa ord har samma etymologiska ursprung.

fsv. halter = isl. hottr, da. hat,
ägs. hcett (eng. hat), av germ.
*hattu-av *hadnu-; i avljudsförh. till mlty.
höt (höd-), hatt, fhty. huot, hatt, huva,
hjälm (ty. hut), ägs. höd, hätta (eng.
hood); sannol. besl. med lat. cassis,
hjälm (om av *kad-li-), o. möjl. med
mlty. höde, fhty. huota (ty. hut = sv.
lånordet hut), bevakning, omsorg o.
dyl.; i så fall med grundbetyd.:
betäckning, skydd  (Svensk etymologisk ordbok)

”covering,” Old English hod ”a hood, soft covering for the head” (usually extending over the back of the neck and often attached to a garment worn about the body), from Proto-Germanic *hōd- (source also of Old Saxon, Old Frisian hod ”hood,” Middle Dutch hoet, Dutch hoed ”hat,” Old High German huot ”helmet, hat,” German Hut ”hat,” Old Frisian hode ”guard, protection”), which is of uncertain etymology, perhaps from PIE *kadh- ”to cover” (see hat).   (online Etymological Dictionary)

Ordet fanns alltså redan i PIE – eller det urspråk, ”Proto-Indoeuropean” som talades för över 10 000 år sedan, om man får tro vissa forskare. Och ”Hodd Mimer” betyder inte alls ”skatt-Mimer”., utan den dolde Mimer, den Mimer som är dold, men inte syns…

I Hodd-Mimers hult skall Lif och Liftraser, det sista människoparet, överleva Ragnarök; det vet vi av Vóluspá. Många okritiska forskare hoppar rätt på helt osäkra härledningar hej vilt, helt utan bevis för sina hypoteser, och skriver att Mimer och Hodd-Mimer måste vara exakt samma person, och att ”Hultet” (som betyder dunge, alltså en lund och flera träd och inte ett träd – precis som ”Lunden Barre” där Frej och Gerd möts inte är ett träd, men naturligtvis en hel skog, som döljer dem för insyn) vilket flera forskare, till exempel John Lindow, också har noterat. Katoliken Rudolf Simek i Österrike, däremot, tror att ”Mimameid” måste vara ett enda träd, och bara och endast bara skall föreställa Yggdrasil, trots att det tydligt och klart sägs i Eddan att det INTE är så. (se närmare nedan)

Simek additionally points out legendary parallels in a Bavarian legend of a shepherd who lives inside a tree, whose descendants repopulate the land after life there has been wiped out by plague (citing a retelling by F. R. Schröder).

 

Oden och en fullt levande Mimer, med huvudet på plats, enligt en tysk Edda-utgåva på 1920-talet

”Bayerska legender” i all ära, men sentida kontinentaleuropeiska uppfattningar behöver inte spegla Asatron som den såg ut i Norden, där den faktiskt är förvånande logisk, och inte alls så full av självmotsägelser, som kristna forskare tycks påstå eller tro. ”Meid” på Norröna kan betyda bjälke, trä eller timmer, vi skulle snarast säga ”materia” eller ”material” eller helt enkelt ved, som i ortsnamn typ ”Mörkveden” och andra, där det är tal om en hel skogstrakt, och inte bara ett enstaka träd, som sagt. ”Mimameid” eller Mimers träd (observera att träd som ord är samma ord i singularis och pluralis på modern svenska – dvs ordet ”träd” kan ju betyda många träd, lika väl som ett enskilt) nämns i Eddadikten Svipdagsmál, där hjälten Svipdag – Oden i förklädnad – efter många prövningar kan vinna Menglöd på Lövjoberget, eller den riktiga Freja.

Där skildras ett enstaka träd, visserligen, i vars topp tuppen Vidofner sitter, men Mimameids träd underlättar kvinnors barnafödande, får vi veta – och Yggdrasil har inte alls sådana egenskaper – och i dess topp sitter ju örnen Hräsvelgr, likslukaren, och ingen tupp – medan draken Nidhögg ligger vid trädets fot, och ekorren Ratatosk bär meddelanden mellan de två. Fjolsvinnsmál, den del av Svipdagsmál där Mimameid beskrivs, säger ingenting om det, fast vi vet att föreställningarna om draken vid trädets fot och örnen i dess topp var vida kända, och spridda över hela Norden – det var något som envar någorlunda klok och bildad människa kände till – och Mimameid är därför antagligen ett annat träd i samma trakt av Asgård, kanhända – men ett väsenskilt annat, och inte ständigt detsamma. Det är att förmiska våra fäders tro, om man ständigt förenklar, simplifierar och drar alltför snabba slutsatser som inte är grundade på fakta, utan bara lösa idéassociationer.

Svipdag eller Od famnar Freja på Läkedomens berg

Mimameid kan inte skadas av eld eller järn, står det i Eddan, och det är ett barrträd, inte en ask som Yggdrasil. Vidofner – den vitt skinande tuppen, som strålar som solen – kan bara dräpas av Lövjoteins svärd, står det – alltså inte ett bokstavligt svärd, som Viktor Rydberg tänker sig, utan det som en gång var Frejs vapen, en gand eller en trollstav, en ”fröjdepinne” av nog så ovanlig art. Den förvaras bakom nio starka lås, i en kista av särskilt järn, och över alltsammans vakar Sinmara.

”Säg du mig, Fjolsvinn,
då dig fråga jag skall
och jag det veta vill,
om något vapen finnes,
genom vilket Vidovner
kan segna ned till salen hos Hel!”

”Lävatein det heter,
och Lopt det gjorde
med runor långt nedom likgrind.
I Läggjarns skrin
ligger det hos Sinmara,
nio starka lås det stängda.”

Så lyder den 25:e och 26:e strofen av Fjolsvinnsmál – han som är ”svinn” eller skicklig i trolldom – i Erik Brates kända översättning. ”Nagrinden” som finns i originalet finns bara i Hel, som de kunniga vet, och Lopt är ju ett heite eller ett binamn på Loke. Sinmara nämns också i Eddan i kombination med Surtr, eldens alltförtärande gud, vådelden eller den rena förstörelsen, som skall slippa lös vid Ragnarök. ”Surt och Sinmara” allittererar förstås bra, vilket skalde-poesin och även Fjolsvinnsmál har tagit fasta på, likt det mera moderna uttrycket ”pest och kolera”.

Sinmara och svärdet Lövjoteinn, enligt en modern fantasy-illustratör

Det står emellertid ingenstans att Sinmara ska vara Surts hustru, eller att hon är en Jotun, som många felaktigt tror. Rydberg påpekar mycket riktigt att ”sin” som förled, exempelvis i det frisiska och medelhögstyska ”sinflut” för syndafloden, betyder ”den stora floden” och vad en Mara, en av folktrons farligaste väsen är för något, vet vi nog allihop. Namnet ”Sinmara” betyder alltså snarast ”den stora svårigheten” som måste övervinnas, innan man likt Svipdag kan erövra Lövjoteinn, och hon kallas också hin fölva gýgr, ”den bleka häxan” – precis som Hel, dödsgudinnan, döden själv – och här har vi hennes rätta namn – Sinmara är inte hustru till Surt, och inte en Jättinna – men – ifall vi tror på Rydbergs teori – en hustru till Mimer…

Sinmara som häxa i underjorden enligt Viktor Rydberg och Jenny Nyström – Men var Sinmara Mimers hustru ?

Mimer har som vi ser mycket fler sidor än att bara vara ett talande huvud, eller ett förkroppsligande av minnesförmågan. Om han är samma gestalt som Hodd-Mimer, den dolde Mimer eller den återuppståndne, med hel kropp som lever i kunskapskällan, så är han helt omistlig för mänsklighetens överlevnad efter Ragnarök, och dessutom i kontakt med Ginnungagaps krafter, urskapelsen själv. Och om Sinmara är hans hustru, och Mimer alltså är ett slags motsvarighet till Hades, som härskare i underjorden vid Hels sida, så föminskar det ju knappast hans krafter – utan snarast ökar dem…

Hels utseende, enligt skisser av Peter Madsen

 

En vida spridd missuppfattning, som lärs ut på dåliga Wikipedia-upplagor, men som inte alls finns i Eddan eller den Norröna traditionen är att Mimer på något sätt skulle ha lärt Oden runorna. Detta är ren gallimatias, för vi vet alla av Voluspá att det var Oden själv som ”tog upp runor, ropade och tog” – just han och ingen annan – där han hängde på Världsträdet, sig själv offrad åt sig själv, och att Mimer inte alls hade med runornas upptäckt att göra.

Men allt jämnt lever han i Mimersbrunnen, en rikhaltig källa att ösa ur, för de som verkligen vet, och de som har skådat och som förstår.

Kunskap är Ganglös för dumma troll och jättars söner, säger Eddan – men användbar för människor, och gudars söner.

Och se där ligger den stora skillnaden !

I vilket ”The Wild Hunt” ägnar sig åt saklig rapportering om Rökstenen

Saklig rapportering, eller noggrant återgivande av fakta är något som blir allt mer och mer sällsynt på Internet i dessa dagar av fake news, lögner och ryktesspridning, samt förtal av enskilda. Amerikansk Asatro samt Hedendomett ämnesområde jag annars nogsamt undviker, eftersom jag skriver ur ett Nordisk perspektiv och inte ett Anglo-Amerikanskt, med allt vad det innebär av statyvältande, vandalism och våld – är verkligen inget undantag, för jag vet då inte allt vad underligheter och obevisade hugskott man får läsa från det stora landet Trump i Väster….

”Cowboy Hávamál”, Dr ”Jackson Crawford” och felaktiga översättningar. ”Domr” på Norröna betyder inte alls ”reputation” – O du aningslösa Stolpskott !

Därför är det glädjande, när den kända ”Neo-Paganska” eller rättare sagt New Age-aktiga nyhetssajten ”The Wild Hunt” som utges av några judiska intellektuella i New York ägnar sig åt att behandla Asatron på ett sakligt och korrekt sätt, för en gångs skull. Annars brukar deras rapportering om ämnet inskränka sig till ilskna propåer om att några fångar i ett eller annat amerikanskt fängelse sagt sig vara Asatrogna och i vanlig ordning burit sig illa åt, som alla kriminella eller halvkriminella ”over there”. Tyvärr har ju vårt eget Asatrogna ”community” här i Sverige fått ta emot ett blåhårigt exemplar från Kanada eller någonstans, med värdetransportrån och droglangning som tidigare specialitet – men nog om detta…

Har kallats ”Pagan CNN” – rapporterar ibland sakligt, ibland inte – kan betecknas som ”left wing liberal” – men ofta fakta-baserad

Denna gång är det medarbetaren Sean McShee som skriver påläst, initierat och intressant om Bo Gräslunds gamla teori om Rökstenen, samt ”Fimbulvinterns” ankomst i form av klimatförändringar, orsakade av vulkanutbrott på 500-talet. Jag har redan tidigare kommenterat hur pass osakligt och dåligt svenska journalister kommenterade de akademiska uppsatser som detta år utgetts från Uppsala Universitet, trots att Gräslunds teori var känd redan på 1990-talet.

Redan Dick Harrison i Svenska Dagbladet har tagit upp det faktum att 800-talets Röksten inte alls ”varnade för en kommande klimatkris” och andra starkt politiserade galenskaper, som svenska journalister kläckt ur sig, men att den berättar ett folkminne och en oralt traderad historia från just 500-talet, och att den innehåller många referenser till just den äldre folkvandringstiden, samtidigt som stenen som helhet är utformad som ett tidsdokument för vikingatidens krigarkultur, och för eviga tider utgör fadern Vämods monument över en stupad son.

Mr McShee noterar sakkunnigt att Uppsala-forskarnas transkription av Rökstenens text inte alls ger så mycket nytt, men – jag citerar:

Holmberg and colleagues’ interpretation challenges the dominant narrative, which links the Rök Runestone to Theodoric the Great (454 to 526 C.E.), King of Visigoths and of Italy. Instead, the scholars link the Rök Runestone to the mythic Ragnarök and the long volcanic winters from 536 to 550 C.E.

Several volcanic eruptions beginning in 536 C.E led to extended volcanic winters. Summers were abnormally cold from 536 to 550 C.E. throughout the Northern Hemisphere. Crop failure, disease, and famine would have been frequent. According to Holmberg and colleagues, the population of Scandinavia dropped by 50% during this period.

The text includes a reference to events nine generations before the inscription. Assuming 30 years per generation, nine generations prior to the inscription would yield a date of 530 C.E. That date lies between the death of Theodoric the Great in 526 and the volcanic eruption of 536 C.E.

Här rör vi oss i alla fall med kända fakta, som kan härledas ur ett arkeologiskt källmaterial, och det faktum att många forskare har ansett att kulten av Oden och Tor ökade i betydelse emot järnålderns slut måste man nog också ta hänsyn till här, även om man inte skall dra alltför höga växlar på det, och i mycket hypotetiska ordalag nämna fantasifulla utsagor om senare solförmörkelser under 800-talet (partiella – och man kan fråga sig om de alls kunde ses över Skandinavien) och annat mera, som mindre förtroendeingivande ”forskare” kommit dragandes med i sammanhanget.

Att Asatron utvecklades över tiden, och att den aldrig någonsin stelnade till någotslags ”forn sed” är dock oomtvistligt, och det nämner Sean McShee som sin viktigaste slutsats.

Det är vackert så, och det är ännu vackrare att se; att det ännu finns tänkande amerikaner…

Nytt Runfynd i Västerbotten förändrar landets historia ?

Riksantikvarieämbetet skrev på sin hemsida igår om en spännande nyhet, som potentiellt kan förändra hela vårt lands historia, eller i varje fall somliga personers inskränkta historiesyn. Hittills har man alltid antagit, att den kända runstenen vid Frösön i Jämtland skulle ha varit vårt lands nordligaste runinskrift, trots att det finns rikhaltiga arkeologiska bevis för etniskt svenska bosättningar längs Bottenviken och i Kalixtrakten ända sedan bronsåldern.

Samerna, som en del påstår skulle vara ”urbefolkning” invandrade först efter kristi födelse till dessa trakter, och nu skriver RAÄ att en privatperson skulle gjort ett fynd av ett ”föremål” med runskrift på ”en mycket oförutsedd plats” någonstans i Västerbottens län. Man verkar vara mycket förtegen om nyheten, och vad detta nu skall innebära.

En Runsten kan också vara ”ett föremål” eftersom det finns många exempel på runstenar som flyttats från sin ursprungliga plats, men antagligen menar man väl, att det här skulle röra sig om ett sk ”lösfynd” eller en artefrakt av något slag. Forskare vid Västerbottens Museum ska beskriva fyndet först den 30 Augusti i samband med ett föredrag på muséet. Det skall bli spännande att höra eller läsa vad detta rör sig om.

Vad menar man egentligen med den kryptiska formuleringen ”en mycket oförutsedd plats” som återfinns på RAÄ:s hemsida ??

Det betyder väl snarare, att det är en oväntad plats det är fråga om, men vad för slags plats då ? Man kan bara spekulera. Skall det vara en plats under vattnet, till exempel, i en sjö eller i ett vattendrag, där ju fornfynd lätt brukar förstöras och inte hittas så ofta ? Eller betyder det ett ställe långt ifrån all nuvarande och tidigare bebyggelse, där ingen skulle vänta sig att hitta några föremål alls ?

Med tanke på Västerbottens läns storlek, kan det ju också vara en möjlig tolkning.

Slutligen kunde det också vara en runinskrift, som hittat i ett samiskt kontext, dvs på en boplats, nära en seite eller på en annan plats, som bevisligen brukats och använts av Samer. Om det verkligen vore så – men det vet vi för närvarande inte – så vore det exeptionellt. Det betyder i och för sig inte att inskriften måste vara gjord av någon person med samiskt ursprung (föremålet kan mycket väl ha kommit dit som en handelsvara, via köp, byte eller på annat sätt) och man vet inte heller om föremålet i så fall är tillverkat och ristat lokalt, dvs INOM Västerbotten, eller om det kommer någon annanstans ifrån – för RAÄ har fortfarande inte avslöjat det heller.

Men om föremålet nu finns på ett oväntat ställe – det har man i alla fall medgett – så innebär det att bruket av runor gick flera 100 kilometer norr om vad man förut tänkt sig, eller i alla fall att runskrift på föremål och liknande var spritt mycket mycket längre norrut än man förut trott, även om det inte innebär, att de som lämnade föremålet på den ”oväntade” platsen kunde läsa…

Ringen från Pietroassa vid Svarta Havet berättar om ett Vi, en helig plats inom Asatron sedan 300 – 400 ek

Rör det kanske sig om en offer-ring med runor – en av de vanligaste fynden från Mellansverige och mer sydliga bygder ? Också långt fram i tiden fanns det sådana ringar fästa vid Norrländska kyrkportar – som den berömda Forsa-ringen från Hudiksvall, till exempel, en sentida motsvarighet till Pietroassa-ringen från Goternas land vid Svarta Havet, den som hade inskriften ”gutanowi heilag” – det heliga från Goternas Vi – eller med andra ord ett hedniskt Vi, alltså en Asatrogen helgedom.

600 år senare använde man runor och en liknande ring för att skriva en lagtext, och hänga den på dörren till det lokala Viet i Forsa. Så småningom stals den av kristna, som numera förvarar den i sitt eget kassavalv, åt Hälsingland till…

Efter den 30 Augusti, förhoppningsvis, kommer vi ändå att få klarhet i gåtan… Frågan är, varför inte lokalpressen har skrivit något om saken. I alla fall hittar jag idag inte en enda nyhetskälla, som omnämner nya Runfynd i Västerbotten...

Vad är konsekvensen av ett statligt eutanasi-program ?

Nu när statlig eutanasi på Corona-drabbade personer över 70 år ändå blivit ett faktum, och de kristna kyrkorna protesterar; kan vi Hedningar också undra vad som blir konsekvensen av ett sådant samhälle, som vår (S)-ledda regering nu lett oss alla in i. För fyra dagar sedan bekräftade Statstelevisionen, SVT det faktum, att få eller inga av de personer på äldreboenden alls fick någon sjukvård, utan plötsligt räknades till de ”färdigbehandlades” skara. (Se denna länk för detaljer).

Bara 13 procent av de som insjuknat på äldreboendena fick någon sjukhusvård överhuvudtaget, visar preliminära data från Socialstyrelsen. Med data som dessa i minnet, undrar man hur många personer som skulle ha överlevt, och som fick sina liv avkortade i förtid. Lägg därtill att ifall en ”andra våg” nu kommer, så är också personer med diabetes, hjärtfel, lungsjukdomar, cancer osv undantagna från behandling, och kommer plötsligt att räknas som ”färdigbehandlade”. Fast – det är klart – det gäller väl inte nomenklaturans egna män, det politiska frälset och de redan besuttna..

 

På min arbetsplats är de flesta nu tillbaka från sin surt förvärvade ledighet under sommaren, och jag konstaterar att inte mindre än fyra av tio av de som jag är närmast bekant med har förlorat någon äldre anhörig. Några har också förlorat båda sina föräldrar, eller står i begrepp att göra det. Jag tänker också på de vänner jag har, som är något till åren och som varit Corona-sjuka, men överlevt. En av dem är mormor och fyrabarnsmor, och hade inte hon fått syrgas under de två dygn när det var som värst, hade också hennes liv kunnat gå till spillo – men gudarna ske lov och pris har hennes döttrar och söner inte mist sin mor, trots den fullkomligt urusla Regering det här slitna gamla landet i Norr har tampats med…

Själv har hon fått vistas sex veckor på Birka denna sommar, såsom Vikingakvinna i den där befintliga musiebyn, och utevistelsen har gjort henne gott, vilket bevisar hur pass effektiv syrgasbehandling är, bara den sätts in i tid. Jag tänker på hur kompetensen på våra sjukhus och i hela vårdsektorn nu blir lägre och lägre, hur våra grannländer öppet skrattar åt vår inkompetenta Riksledning och hur Sverige nu på allvar jämförs med en bananrepublik. Tydligt är, att Svensk Socialdemokrati under Löfvén fullständigt spårat ur, och svikit också sina egna ideal. Både Folkhemmet och myten om ”det lika värdet” är upphävda och slopade sedan länge.

Vad är konsekvensen för hela Sveriges befolkning, när samhället nu blir allt mindre och mindre mänskligt, och redan människovärdet i sig fått sig en ordentlig törn ? Nästan ingen vågar protestera, och sker det några protester alls, består de i insändare till tidningarna från den kristna sidan. Jag är förvånad över den tystnad, som råder ibland mina hedniska bröder och systrar. Förutom bloggen ”Ideell Kulturkamp” så har knappat någon av oss uppmärksammat vad som håller på att hända i vårt land, och vilka följder det kan få. Eutanasi brukar liknas vid att äta popcorn – lika mycket som dödsstraff. Har Regeringen väl fått smak på det, kommer de att fortsätta och fortsätta – det slutar inte bara med några få tusental människoliv som nu – risken är uppenbar att hela situationen eskalerar..

NAS eller Nordiska Asa Samfundet tiger stilla, och vågar uppenbarligen inte engagera sig i frågan. Fornseds-fjantarna diskuterar inbillade kränkningar, och sysslar med sitt vanliga navelskåderi. På den tiden vi hade något som hette Sveriges Asatrosamfund (dvs på 1990-talet) ville Kalle Dahlberg, runstensristare på Adelsö och som jag med ibland dess grundare ta ställning för de äldre och våra gamla, jämsides med bevarandet av vårt hedniska arv och våra traditioner. Var finns de idealen nu, och varför har så många svikit dem ? Har vi fått ett samhälle, där vi inte längre ens har tid att bry oss om de gamla och sjuka, och inte ens reflekterar över våra svagare landsmäns öde ??

Mycket är gott, som de gamle mäla” står det i Hávamál. Ett samhälle, där vi inte värdesätter våra äldre, blir ett samhälle utan historia, utan förankring, utan arv, kontinuitet eller säkerhet. Det odlar rotlöshet, kriminalitet och passivitet, eftersom de äldre generationerna inte längre finns som förebild för de yngre. Detta är uppenbarligen precis vad Socialdemokraterna vill, nu när de försöker invandra sönder och fördärva identiteten för hela vårt folk, och på det viset skaffa sig en importerad ersatz-befolkning, som de tror kan luras och dompteras till att rösta på dem i evigheters evighet, amen. ”Söndra och härska” har alltid varit maktens strategi.

Hur länge ska Sveriges nuvarande hopplösa tillstånd fortsätta ??

Och vem vet – slutar Socialdemokratin med ”barmhärtighetsmordet” på de gamla och orkeslösa, eller kommer de att gå ännu längre ? Kommer man i framtiden också att instifta ”Självmordskliniker” liknande de i den billiga gamla science-fiction filmen ”Soylent Green” där också de i arbetsför ålder, som drabbats av förtvivlan eller är självmordsbenägna, kommer att få gratis morfin-sprutor av den typ som redan delats ut som ”palliativ vård” på våra äldreboenden ?

Kom ihåg att ”Dagens Medicin”, Läkartidningen och många andra media redan tagit upp dessa farhågor och att jag är långtifrån ensam om att hysa dem. Vad slags samhälle vill vi egentligen ha i framtiden, och vad är det för ett Sverige, vi lämnar över till våra barn ?

Morfin-injektionerna, kompletterade med ”palliativ vård” i form av filmer med gröna alpängar och en ostörd natur, som numera inte finns har nästan blivit verklighet i år. Under sommaren har jag beskrivit läget i Sverige – det är ändå bekant för de flesta – för en ny bekantskap i Tyskland, och hon svarade mig att i hennes land skulle statligt beordrad, av Socialstyrelsen igångsatt Eutanasi såklart inte förekomma, därför att tyskarna för sin del slutade upp med sådana saker våren anno 1945. Och hade ”Frau Merkel” eller någon annan tysk politiker ens föreslagit sådana saker, hade nog den personen varit grundligt avsatt inom ett par dagar – eller också hade massdemonstrationer kunnat följa.

I andra länder protesterar befolkningen emot sina ledares inkompetens. Varför gör vi inte så, här i Sverige ?

Asatrons förhållningssätt emot både eutanasi och självmord ligger en gång för alla fast, och den är helt enkelt den att vi inte accepterar de här sakerna eller påfunden från statsmaktens sida överhuvudtaget.

Den halte kan rida, en handlös vallar hjorden, också en dövstum duger i strid, ty föga hjälp ger ett lik” står det i Hávamáls 71:a strof. Livet är alltid värt att levas, oavsett vilka sjukdomar och handikapp en individ än må ha – och ”alltid får karl sig en ko” lyder ett annat ordspråksmässigt stäv, angående detta med utkomst och överlevnad. Våra förfäder klagade inte, vad som än övergick dem av sjukdomar och annat ont, men de knogade vidare.

Tor själv företräder den välvilliga styrkans princip, för han använder sina krafter till att bekämpa sjukdomar och annat ont i jättars gestalt; och drar sig inte för att försvara de vapenlösa, kvinnor, barn och åldringar. Sådan är hans väg, och den bör ni också följa, ni som kallar er för Hedningar..

Många kallar sig Hedningar eller till och med Asatroende, men de har dåligt förstått vad Tors princip och andliga krafter går ut på…

 

I Egil Skallagrimssons Saga står ett ofta citerat och av mig på annan plats i den här bloggen anfört stycke om hur Egil, som gammal och utlevad miste sin ende son, och då fann att livet var föga värt att leva. Vid det laget var han inte längre än firad och ärad krigare, utan en mycket gammal man, som få uppskattade för annat än hans skaldekväden; och så kom det sig att han gick till sängs för att svälta sig till döds, samma svältdöd som nu härskar i den sk ”äldreomsorg” vi har i Sverige.

Men då inträffade något, som den gamle skalden inte räknat med. Hans dotter, som ju förlorat sin ende bror, önskade att dö tillsammans med fadern, och lade sig bredvid honom i sängen. Hon tuggade på en bit salt tång, eftersom havstång är starkt salthaltigt, och innehåller jod, vilket bara påskyndar den vätskebrist man råkar ut för om man inte dricker eller äter ordentligt – så vad sagan påstår är faktiskt vetenskaplig sanning, och ofta omvittnat. Egil bad att få en bit av den salta tången han med, och åt och tuggade i sig – men efter ett tag märkte han, att han led av den största och värsta öl-törst.

Då steg han åter plötsligt upp, och diktade så det kväde som heter Sonartorrek, eller Sonförlusten, och dess innehåll är vida prisat, än i den dag som idag är.

I kvädet konstaterar Egil, att oavsett hur hårt Oden, av alla gudar, prövar honom, så har Oden också gett honom en gåva, som varken sjukdom, åldrande eller död biter på, och det är kraften i Egils runor, skaldskapet och konsten att kunna dikta. Också en hel del av våra sjömansvisor, förresten, bevarar samma kunskap.

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på böljorna gunga?

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dång!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider.
Men inget hindrar dig alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i med en verkligt sju sjungande vals.

 

Detta år, förresten, träffade jag under mina resor en ny vän, som nära nog själv miste livet, när hon svälte sig nästan till döds. Hon förlorade sin bror, som begått självmord, och den man hon litade på svek henne på det skändligaste vis, som en kvinna ens kan bli sviken – så hon miste livsviljan, och hade det inte varit för att ett nytt liv spirade i hennes kropp, vet man aldrig hur det hade gått. Nu valde hon att föda sitt barn, och vände så åter till livet. Vem hade kunnat tro det ?

Men det skulle aldrig ha hänt i ett land och en värld, där den nya (S) Demokraturen och Nomenklaturan fått härska, med sin institutionaliserade kvävningsdöd, morfinsprutor och långsamt ihjälplågande av etniska svenskar.

Så – jag säger – Hedna er ! Bränn och förkasta vad ni tillbett, börja tillbe vad ni har bränt och förkastat – för över mycket gott, strålar Midgårds sol ännu här i Världen !

Till Minne av en ASATROGEN veteran…

Medan Världen omkring oss sysslar med sina vanliga fånigheter (se föregående inlägg) och fake news, kristna dumheter och Monoteisters vrål sprids över hela vår Jord, så kanske det är dags att inrikta sig på tillvarons väsentligheter, som frågor om liv eller död, till exempel. Jag nämnde i mitt förra inlägg att mer än 5700 svenska medborgare redan lämnat oss i år, till följd av en felaktig politik från vår Regering, och medan vi alla minns våra anhöriga och de som redan dött, kanske vi ska minnas vissa medborgare i andra länder också, inte minst därför att de var hedningar och Asatroende som vi.

 ”He enlisted in the U.S. Army in May 1967. During his Army service he served three tours in South Vietnam [1968-69 with Hqs & Main Spt Co 63d Maint Bn; 1969-70 with 29th Civil Affairs Co; 1971-72 with HHC 525th MI Gp]. He received the following decorations: Army Commendation Medal with 2 Oak Leaf Clusters, Army Good Conduct Medal with 2 Knots, National Defense Service Medal, Vietnam Service Medal with one Silver Star and four Bronze Star campaign devices, RVN Honor Medal 2d Class, RVN Gallantry Cross Medal with Palm device and the Vietnam Campaign Medal with 60s device.

He was an Asatruar and member of the Asatru Folk Assembly.

Den amerikanske soldaten Terry James Rumph – född 1949 och död 26 Juli i år, 2020, hade ett efternamn som nog aldrig skulle stå på några namnbrickor i Sverige, men efter att ha ryckt in som 18-åring och lämnat armén som 23-åring, tjänade han sitt land och sitt samhälle som polisman i många år. Han tvingades dock att sluta, på grund av skador från avlövningsmedlet ”Agent Orange” som också kan ha bidragit till hans död vid 71 års ålder.

Alla vet vi att kristendomen och islam inte är några bra religioner, och de av oss som varit eller är soldater, har ofta insett det på ett tidigt stadium i livet.

Både de kristna och muslimerna påstår, att deras religioner skulle vara ”fredliga” eller stå för fred, trots att de orsakat mer lidande, död och krig än alla andra religioner och livsfilosofier gemensamt – och de kristna och muslimerna fortsätter att döda, döda och åter döda – också på den dag som nu är.

Krigets första offer är sanningen” har någon sagt, men det håller jag inte med om, för egen del. Krigets första offer är soldaterna, eller de män och ibland kvinnor som får utkämpa ett krig – sitt eget eller andras. TJ – en man jag aldrig träffat eller mött – men ändå kan känna en stark gemenskap och solidaritet med, blev en Asatroende Hedning genom vad han såg och upplevde i Vietnam.

Naturligtvis finns de de som pratar så tomt och andefattigt om ära och Valhall, speciellt eftersom de inte vet ett enda förbannat dugg om vad som verkligen är ärofullt, och heller inte förstår det faktum att det INTE är vi människor som ”korar valen” eller som väljer vem eller vilka som slutligen träder över Bifrosts bro.

Sådant görs av andra väsen, som är bortom allt mänskligt vetande och förstånd, och oaktat hans amerikanska bröder, som nu säger att TJ Rumph befinner sig i Valhall, vill jag bara säga er alla att den kända strofen ur Hávamál, den 77:e strofen om ”Domr daudan Hvern” eller ”Domen över död Man” som den ibland får heta i svensk översättning inte är så kälkborgerligt självklar, som alla dessa självutnämnda små hipster-kräk, fornsedare och annat byke tycks tro, instängda i sin egen litenhet.

Dessa självbelåtna dårar tror på något sätt, att de själva kan bestämma vem som ska komma till Valhall eller inte, och att just deras definition på ”heder och ära” ska vara den rätta, samtidigt som de i sin befängda småborgerlighet och allmänna civilism – för att inte säga pacifism – sätter över Gudarna och Nornorna själva, och tror att yttre ryktbarhet och berömmelse skall vara detsamma som verklig ära, eller att äran och eftermälet kan mätas i något så futtigt som medaljer eller gradbeteckningar, eller vilket anseende den ena eller andra personen har – medan han eller hon som vanligt baktalas av sina smygkristna fiender; samt allahs anhängare.

Ingen av oss kan sätta oss till doms över någon annan, och ingen av oss kan summera en annan mans eller kvinnas hela liv, eller ge ett allsidigt porträtt av någon, som nu är död och har lämnat oss. Inte ens TJ Rumphs närmaste och efterlevande lär väl klara av det, borta i Shiloh, Georgia; USA förresten, för de ser honom naturligtvis ur den synvinkel som en älskad bror eller far skulle se den döde, och än fler därborta har väl också sin relation till honom, trots att de inte ensamma kan sitta inne med hela sanningen.

Sanningen om en mans eller kvinnas liv tillhör till sist endast och endast bara de högre makterna, och inte det omkringliggande samhället, inte några fisförnäma civilister till småborgare, eller de som aldrig sett ett verkligt krig, eller lärt sig förstå vad det innebär.

Så trodde våra fäder, och så tror också jag.

Jag vill spela en liten hyllningssång till en stupad kamrat idag, fast han inte tillhörde min nation, eller det land och folk jag själv kommer ifrån, utan ett annat, mera uppblandat. Jag gör det med hjälp av Johnny Cash och Willie Nelson, sångare och musiker som nog också gillas i the state of Georgia, och av TJ:s generations- och olyckskamrater, de som hade oturen att utkämpa ett orättfärdigt krig, som förmodligen aldrig var deras; men som de ändå utkämpade till det bittra slutet.

Apropå Agent Orange, utarmat uran och andra saker erinrar jag mig de svensktillverkade Övningsgaserna 211 samt 311, som våra instruktörer på min tid (dvs 1980-talet) kallade för ”similgaser” och som de lärde oss var fullständigt ofarliga, i så måtto att man också skulle kunna dricka ett halvt glas var eller till och med tvätta sig i dem.

Verkan av Senapsgas eller Lewisit på ett mänskligt ansikte. De socialdemokratiska regeringarna i Sverige bröt under 45 år och än längre emot den sk ”Haagkonventionen” som förbjuder lagring, tillverkning och utbildning i konsten att använda C-stridsmedel..

I själva verket – och det fick jag själv lära mig 20 år senare – finns det ingenting som heter ”Similgaser”. I teorin skulle detta vara med c-stridsmedel närbesläktade, snarlika ämnen, som skulle vara helt ofarliga; men ändå ge utslag på indikatorpapper eller indikatorer i vätskeform – men några sådana ämnen finns helt enkelt inte. Vad övningsgas 311 i själva verket innehåller, är riktigt Sarin (dvs Sarinhydroklorid, i Sverige dock betecknat som ”Sarinklorid” ) vilket är en nervgas – LD50 dosen eller vad som anses vara dödlig dos för en människa, ligger på 50 milligram, men övningsgasen i sig innehåller förstås endast lägre koncentrationer av ämnet, liksom vad gäller senapsgasen, även känd som övningsgas 211.

Att dricka ett halvt glas övn gas 311 per man är inte så vidare hälsosamt heller, förresten – även om jag har gjort det – och överlevt, liksom mina kamrater.

Här kan du läsa mer om hur de Socialdemokratiska Regeringarna i fyrtio år och mer än så förde ett helt folk bakom ljuset – de ljög, bröt mot internationella konventioner som de själva undertecknat, och förmodligen gjorde det svenska gasprogrammet under kalla kriget mer nytta än vi någonsin kan föreställa oss, eftersom det var det enda sätt, på vilket vi kunde hålla den dåtida Världskommunismen och Kulturmarxismen stången, lika mycket som amerikanernas krig i Vietnam, ett krig som de själva ärvde från Fransmännen, och som de visade sig mycket dåliga på att utkämpa och till sist inte ville ha.

Jag avslutar med en sång av ”Thin White Rope” – en annan amerikansk musikgrupp – från Irakkrigets dagar, och 1990-talet.

Frid över ditt minne, okände Mr TJ Rumph. Du var i alla fall hednisk krigare och soldat, precis som jag.