Hedniska Tankars Runskola (del 24 – Fä-runan)

Med Fä-runan, på proto-germanska Fehu, når vi till den äldre runradens slut. Fä betyder boskap, på latin pecus, och i överförd betydelse också pekuniära medel eller med andra ord pengar, eftersom det ordet kommer just ur latinets ord för boskap. Runan har talvärdet 24, eftersom man naturligtvis vill, att rikedomens runa skall ha det högsta talvärdet av alla, och som vi sett förut stämmer Utharken, den enkla omställning av runraden som gjordes när den skulle brukas i esoteriska sammanhang, förunderligt väl.

Engelskans fee, som betyder avgift, har också sitt ursprung i denna runa, och Fä-runan betyder alltså rörlig egendom, och i spådomssammanhang kommer den ofta upp när frågor rörande ekonomi berörs – om det är en bra eller dålig spådom som gives, kan aldrig bestämmas med hjälp av fä-runan ensam, och i gamla tider drog man heller aldrig någonsin runorna en och en, utan tog flera tydor för att kunna nå fram till ett detaljerat svar, vilket redan Tacitus nämnde på 80-talet enligt vår tideräkning, angående Germanernas sätt att ”spå med kvistar från ett fruktbärande träd” som han faktiskt skriver.I Stadhagalder, eller ”stående galder” – det gamla isländska sättet att framställa runorna med hela kroppen, och därför kunna ”semaforera” dem på långt håll, har den ibland bildats på lite olika vis, men en variant är som bilden nedan visar.

I det isländska runpoemet står att

Fé er frænda róg
  ok flæðar viti
  ok grafseiðs gata

Alltså, fritt översatt: Fä är fränders ilska, och flödets tecken och gravsejds gata. Som bekant är inte bara pengar, ägodelar och materiella ting till glädje, utan kan också bli till bekymmer, särskilt vid arvstvister – det är vad dikten vill säga oss. edan det gammalnorska runpoemet varnar för att ”Fä kan vålla strid mellan fränder – ulven lurar i skogen” och att materiella ägodelar inte alltid leder till så stor lycka, som vi kanske tror. Det fornengelska runpoemet säger att man måste ge rundhänt och rikligt, om man ska få något gott tillbaka av makterna, precis samma sanning som uttrycks i Havamals ord om att ”Gåva kräver, att gengåva gives”.

Atreid Grimsson ansåg på 1980-talet att Fä-runan hade samband med önskningar, jaktlycka, förnöjsamhet och uppnåendet av de mål man kunde ha i livet, och var också medveten om att Ur-runan, för Uroxen, som ju är först i runraden, leder över från den tama boskapens runa på ett runhjul. Edred Thorson ansåg på 1960-talet att Fä-runan var en sänderuna, som kunde användas även för att sända iväg önskningar och förhoppningar, vilket han grundade bland annat på Stadhagalder och runans utseende – med kroppen formar man den genom att sträcka båda armarna framåt och uppåt i något olika vinkel, så att man bildar själva runtecknets två olika grenar med höger respektive vänster arm, och samtidigt håller kroppen rak. Också koncentration, målformulering och målmedvetenhet i materiella göromål – kanske i arbetslivet, och de mål man måste uppnå där – satte han så i samband med denna runa. Odal-runan, som är den direkt föregående, betyder alltid land, fast egendom coh jord – i motsats till Fä, som då blir den rörliga egendomens och de osäkra inkomsternas tecken.

Numerologiskt sett är talet 24 ganska komplext, eftersom det kan tydas som tolv gånger två, tre gånger åtta, fyra gånger sex eller två gånger tre gånger fyra, eller två gånger två gånger två, gånger tre – vilket blir ganska symboliskt och magiskt intressant, då man har med runor att göra. Den tolfte runan är Pertha, klippan eller facklan, som då multipliceras med thurs-runans dualism – kanske betyder detta ”alstrande ädelmetall”, alltså Perthas malm och mineral som förmeras via penning-väsendet, men det skulle också kunna vara årets månader, gånger två.

Agrell och många med honom har påpekat att 24 är ett rikedomstal, och är ovanligt rikt på numerologiska betydelser. Tre gånger åtta kan tolkas som Hagal-runan gånger Asarnas tretal, eller en gudomlig skänk från ovan, vilket ju är ett annat sätt att se på detta med materiellt välstånd. Fyra gånger sex ger oss Tors Reid-runa eller vagn gånger Frejas Gifu-runa, alltså en ”åkande gåva” eller en gåva som rör sig och flyter – vilket ju också pengar och valutor kan göra. Två gånger tre gånger fyra är också ett magiskt tal, och skulle ge tvåtalets dualism, Asarnas tretal och Reids rörelse i kombination, alltså materien som en skapande, ständigt skiftande kraft. Två upphöjt till tre, gånger tre ger oss Asarnas tretal två gånger om, och en del har också ansett att Fä-runans 24-tal på något sätt innesluter hela runraden, men alldeles särskilt Hagal-runan och Tyr-runan, som ju kommer sist i den första och andra aetten eller 8-talet av runor – runorna är ju ett slags oktal kod, precis som koden i våra datamaskiner.. Som sänderuna eller bindruna kan Fä mycket väl kombineras med Tyr och Hagal, vilket dock är oprövat av mig, men säkerligen kraftfullt.

 

Kom ihåg att runraden är ett evigt hjul, utan början, utan slut…

 

 

Freyja Ashwynn associerade på 1990-talet Fä-runan till ett växande grässtrå med två blad,alltså runans bistavar, och kopplade den till den första runversen i Runatal Havamals, där Oden talar om en mäktig hjälpruna. De flesta tolkare anser dock, att denna hjälpruna är Ur – och har noterat att hjälprunor, som underlättar födsel också nämns i Sigdrifumal – Ur är ju ursprunget och därmed födelsen. Vettigare är Freyja Aswynn, när hon precis som alla andra tolkare noterar att Fä förekommer i spådomsfrågor om ekonomi och framtida skördar – Jara eller årsväxten skulle då symbolisera den färdiga eller bärgade skörden, medan Fä endast antyder framtida möjligheter och planer. Holländska runmagiker har noterat, att Fä i det isländska runpoemet kallas ”aurum fylkir” eller folkets guld (aurum är guld på latin, dativform av ”flera år” på norröna) vilket ju också kan ha med rikedom att göra. Form-mässigt liknar runan en Ass-runa med A-ets bistavar vända uppåt, och det ska noteras att det angelsaxiska runalfabetet innehöll övertaliga runor, som Ac (ek eller ekollon) samt Aesk eller Ask, runor som i norden kan ha betytt ett Å och Ä ljud, men inte det F, som Fä står för. Tyska runologer tydde under artonhundratalet ”Freyjs att” eller den sista aetten i runraden som uppkallad efter F-runan, och menade att Frej som ”Feyjargjafi” eller den Fä-givande – så omnämns han i Islänningasagorna – skulle tyda på en koppling till gudanamnet, men denna teori har aldrig blivit språkhistoriskt bevisad på ett övertygande sätt, och förblir en svag spekulation. Agrell, slutligen, påpekar att 24-talet i det gamla rom var ”Natales Invicti” eller solguden Mithras födelsedag, vilken skulle vara den 24:e dagen i den 12:e månaden, alltså Jul. Även Frej är ju till viss del en solgudomlighet, och han menar att årskretsen, årets kretslopp och runhjulets kretslopp, där Jul och Fä-runan står vid slutet på ett år, med förhoppningar inför det nya, mycket bra svarar emot Fä-runans väsen, och sämre tolkningar kan man ju ha..

Också Einar Selvik och den norska gruppen Wardruna har låtit sig inspireras av Fä-runan

Annonser

Asatrogen frågesport…Och ett budskap från Mr Natural…

”Fornsederiet” och fornsedarna fortsätter vara ett problem för oss alla. Kom ihåg vad jag sagt om Ales Stenar och händelserna där i det förra inlägget. Så snart ”forn sed” började försöka etablera sig i Malmö, under sin minst sagt fnoskiga ”Rådsgydja” så hände alltså det här – uppenbarligen drar hon med sig mycket sjukt folk, och fortsätter vara ett problem – det här kan ingen neka till, men snart kommer väl de vanliga halvtaskiga ursäkterna: ”Nej, stendösen var trasig när vi kom”, ”Nej, vi använder bara lite droger”, ”Nej, det faktum att vi skriver ritualer om att gräva upp jord från offentliga platser, är såklart bara ett rent sammanträffande” osv osv.

Polisen bör nog titta närmare på de här personerna, först som sist; det är i alla fall vad jag tror. ”Forn sed” har alltid varit kunskapsfientligt, inriktat på new age och diverse flum, men glöm det. Låt oss återvända till Asatron och allt vad den kan ge oss, för som en viss Mr Natural – på sin tid tecknad av Robert Crumb en gång sa:

Nåja – jag tackar inte någon ”Gud” – honom tror jag helt enkelt inte på – men detta med att tillfredsställa sin intellektuella nyfikenhet, och att söka efter verklig kunskap, istället för att som dåliga människor begå dåliga handlingar – visst ligger det någonting i det…

En sida av många, där man kan lära sig lite Asatrogen frågesport, på en högre nivå än för enbart nybörjarna, är den här. Visserligen på Engelska, och inte på vad en känd svensk poet kallade ”ärans och hjältarnas språk”, men i alla fall…

I vilket AFA i USA bygger ett andra Gudahov….

I Sverige är den ominösa och lätt olycksbådande förkortningen AFA känd för att stå för en extremt militant grupp inom yttersta vänstern, som inte drar sig för att använda väpnat våld emot sina motståndare. I USA, och inom amerikansk Asatro – som nog inte ska blandas ihop med den Nordiska – står däremot förkortningen för något helt annat. Där står samma förkortning för Asatru Folk Assembly, en grupp med mer än 500 medlemmar, som tydligen är väldigt kontroversiell för vissa personer, åtminstone här hemma i Sverige. AFA och dess stridbare ledare Stephen  McNallen har flerfaldiga gånger beskyllts för rasism, en ofta – inte minst från den extrema vänsterns håll – upprepad anklagelse, som också riktats emot alla Asatroende i allmänhet; men utan att innehålla någon särdeles substans eller saklighet, måste man säga.

Jodå – sanning nog det är – att det finns ”Tribalister” over there…

Jag rekommenderar den utmärkta sajten ”Tankar om den forna tiden” med dess inlägg ”Konvertiter och Galningar”, skriven redan Mars 2017 för den som vill fördjupa sig i denna debatt, och studera vad vad vissa individer i landet Trump sagt eller gjort, vad just AFA angår. Själv håller jag mig strikt neutral i frågan, och tar inte ställning för någondera parten, för så är det nog bäst.

Emellertid – för två år sedan lyckades McNallen, en gång i tiden ”Ranger” i amerikanska armén och senare även militärt verksam i Sydafrika, efter vad vi förstår (hans engagemang för djurskydd och elefanters bevarande är även väl känt -”surely, one can see no harm in that”) ena sina följeslagare kring ett byggnadsprojekt, som varken vi här i Sverige eller Islänningarna lyckats med. Däremot finns som ni vet Gudahov i Danmark, liksom andra länder, men AFA kom först i USA – till sina många fienders klara avund – och nu är det alltså dags för Hovprojekt nummer 2, har man stolt deklarerat. Det är trots allt resultatet som räknas – och AFA har faktiskt nått resultat.

Snickarglädje och röd stuga med vita knutar – american size – som en gammal folkets park – ”Folk Park” – och det passar väl bra ?

 

Vad detta med rasismen nu angår, så är det sant att AFA på sistone lierat sig med en del kanske tvivelaktiga grupperingar i resten av Världen, som jag skulle vilja säga tillhör Asatrons absoluta utmarker. Dessutom har AFA ända sedan sin tillblivelse 1995 vänt sig till endast vita amerikaner med Europeisk bakgrund, men jag tycker för min del att det vore relevantare att påpeka, att jag för min del inte kan gå med i Afro-svenska Riksförbundet, eftersom jag inte är svart, och inte heller kan jag bli medlem i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, eftersom jag faktiskt inte är någon kvinna. Är då också dessa organisationer rasistiska, månne ?

För egen del skulle jag också vilja påpeka, att det nog är si och så med den genetiska renheten hos de flesta av AFA:s medlemmar, även om vi nu ansåg, att just genetik, kultur och religion på något sätt hörde ihop. De flesta amerikaner av idag är inte mer än ”mongrels” eller någotslags gatukorsningar sedan mint fyra fem generationer tillbaka, och skulle vi nu använda genetik som bevekelsegrund, är det ett ovedersägligt faktum att de nordiska länderna varit mycket stabilare befolkningsmässigt. Å andra sidan resonerar jag inte på det här befängda viset, men vi skall komma ihåg att både i USA och i Sverige är föreningsrätten fri. Om man vill bilda ett andligt samfund för människor, som alla heter Olsson, eller kanske ”De rödhårigas förening” (som de facto lär existera) så är det inte särskilt rasistiskt det heller, och för övrigt går det ju bra att ta del av AFA:s stadgar på nätet, och själv se efter vad det nu är, man eventuellt har att vända sig emot, innan man ens öppnar käften. AFA har för sin del så vitt jag vet aldrig hävdat, att just deras medlemmar eller de själva skulle vara bättre än någon annan, i någon bemärkelse, utan bara annorlunda, och att de har rätt att bygga upp sin andliga gemenskap för sig, på sina premisser. Afro-Svenska Riksförbundet och de flesta muslimer, som numera bosatt sig i Sverige, tycker antagligen nog likadant.

Jag själv kan inte se att det skulle finnas någon begränsning för ”konvertering” till Asatron, annat än intresset; eller vad vi kan kalla kulturell tillhörighet. På det sättet är jag alldeles avgjort ”tribalist”, jag också. Men – för amerikaner utan koppling till Norden eller de nordiska länderna, till exempel, som aldrig talat något Nordiskt språk, aldrig befunnit sig här (nåja, just Stephen McNallen har det faktiskt, även om just jag inte fått förmånen att träffa honom) och heller inte har någon förståelse för våra heliga platser eller våra traditioner annat än vad de läst sig till, eller hört i andra hand – kan de verkligen kallas ”Asatroende” ?

Eller en person, som vuxit upp i en Västafrikansk kultur, till exempel, och som är bosatt i just Västafrika ? – Det är nog så, i de flesta fall, att det finns en hedendom i varje folks tradition, varje land, varje region och varje världsdel världen över. Japaner utövar Shinto. Indier utövar ofta Hinduism, och är – också om de råkar vara Buddhister eller Muslimer, rent personligen till mycket stor del påverkade av den hinduiska kulturen. På Jamaica och i Haiti utövas Vodoo, i Finland även finsk hedendom, och i Ryssland naturligtvis slavisk dito.

Och ingen har det minsta lov, rätt eller skäl att tillägna sig andra människors religion eller kultur, utan att verkligen omfatta den, för det vore detsamma som ”kulturell appropriering”  vilket inte minst i Amerikanska liberala eller vänsterliberala kretsar anses vara något väldigt fult.

Själv önskar jag därför AFA ett kraftigt lycka till, rörande deras nästa Gudahovsprojekt – eftersom deras attityd emot oss Nordbor på det hela taget varit vänlig, respektfylld och byggd på respekt samt lärande. Det är mer än vad man kan säga om en del andra amerikanska intellektuella, särskilt i New York, Chicago, i Arizona och på andra ställen, där Asatron nog har få förutsättningar för att slå rot och frodas, och nog heller inte hör hemma, om vi ska vara riktigt ärliga – för den här hemma här hos oss, i Norden och Europa. Inte i USA, eller i Amerika generellt.

Också deras förra projekt var ”Crowdfundat” via insamlingar på nätet, och gav snabbt resultat. Inte minst därför stödde jag själv det.

Det är mycket mer än vad vi kan säga om NAS, Nordiska Asa Samfundet, eller för den delen om ”Forn Sed” och därmed likställda Söndags-Schamaner, till exempel.

Gripenbergiana….

”DEN TROGNE”

– En smula fritt efter Bertel Gripenberg, 1908

Hans väg är en sam, hård och tyst och kall
för han har aldrig svikit sina gudar.
Han går sin väg mot seger eller fall
trots alla åsnorna i lejonhudar.

Han ser de andra famna nya brudar
och få sin skörd, när sommaren är all
och bära lånta fjädrars ämbetsskrudar
och vila dästa, långt från livets svall.

Han fruktar ej, han trotsar ödets lag
och bidar löftets uppenbaringsdag
och ett framtidsland, som ökenfärdens judar.

Och hinner han ej fram i kortmätt tid,
så dör han, trosigt leende i strid
– för han har aldrig svikit sina gudar.

 

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?

Hednandet fortsätter på Island..

Den engelskspråkiga nyhetssajten ”The Reykjavik Grapevine” rapporterar att hednandet av Island fortsätter i stadig takt. Enligt den senaste kvartalsrapporten från landets officiella statistikmyndighet, Tjodskrá Islands (jämför namnet Svitjod – dvs Sveafolket – ”Tjod” betyder nämligen folk) så faller den sk Tjodkirkjan eller den Evangelisk-Protestantiska Kyrkan på Island ytterligare.

Mellan 1 December 2018 och 1 Februari 2019 lät 139 personer hedna sig på Island. Bara 232,533 av dessa besvärliga kristna återstår. Islands befolkning är nu uppe i 357,050, vilket gör endast 65 % till medlemmar i denna protestantiska kyrka. Island ligger något efter Sverige, där den fd. statskyrkan nu bara har 58 % av befolkningen i sitt järngrepp, och fortsätter att beskatta varje individ med miljonbelopp, ett helt liv igenom. Lyckligt nog minskar denna kristendom med 1% varje år, vilket är en trend sedan årtionden tillbaka.

Asatruarfelagid är nu Islands fjärde största andliga samfund, efter den haltande gamla statskyrkan, katolikerna, och frikyrkorna i Reykjavik och Hafnarfirdhi. Med tanke på att en stor majoritet av Islänningarna faktiskt helt eller delvis tror på existensen av Huldufolk, dvs Alfer och andra rent Hedniska väsen, som går tillbaka på Asatron (inte att förväxla med fantasy-litteraturens alver och andra sakramentskade dumheter !) så är den rena och ursprungliga hedendomen mycket mer utbredd på ön än man skulle kunna tro.

En mycket oroande tendens är tyvärr att den katolska kyrkan också växer på ön, trots allt det onda den orsakat genom flera århundraden av förtryck, häxbränningar, kättarbål, tortyr och allmän förföljelse av den isländska befolkningen. Under den danska tiden var katolicismen absolut förbjuden, liksom den också var i Sverige tills långt in på 1800-talet, och det var verkligen inte utan orsak. Dessvärre har inte mindre än 14 054 personer anammat de här katolska villolärorna. I andra, mer civiliserade länder är vampyrism och rituell kannibalism i symbolisk form (sk ”Nattvard”, som dessa kristna praktiserar) eller dyrkan av ruttnande likdelar (sk ”heliga reliker”) förbjudet, men dessvärre hotar hela denna hemska soppa att komma tillbaka till Island igen, ifall katolicismen inte stoppas innan den tagit sig in i landet. Katolikerna har också erkänt flera och långtgående sexövergrepp emot isländska barn och kvinnor i flera år.

Det bästa vore nog, om samtliga katoliker utvisades på livstid, och fick lämna ön – precis som de också borde lämna vårt Sverige ifred – för den sortens religioner som förgriper sig på barn, kan man bara inte acceptera..

Hedna Hedna Hedna – också DU kan bli Hedning – Använd denna länk !

Att försvara oss själva, våra länder och våra kvinnor och barn emot Katolicism, Islam och liknande livsåskådningar är en helig plikt för envar Hedning. Närvaron av totalitära samhällsuppfattningar som de här, kan inte tolereras i en modern stat eller ett modernt samhälle. De måste bort, helt enkelt – om inte annat för våra anhörigas, vår framtids och våra efterkommandes skull. Som tur är finns nu Asatruarfelagid med 4487 organiserade medlemmar, och förhoppningsvis kan de motverka Monoteismens rasande pest, innan den får alltför starkt fäste på Island.

Kanhända finns också fler organiserade Hedningar på annat håll. Ett ”Reykjavikurgodord” finns nämnt med 24 medlemmar i statistiken, men om det är hedniskt eller inte, känner jag inte till. På Island finns också 46 954 personer av ”okänd” trosuppfattning, och 24 982 personer som säger sig inte ha någon trosuppfattning alls, utan är ”den egna kraftens män (och kvinnor)” precis som i Hednisk tid. Redan Grette den starke, Islands nationalhjälte, var en sådan man – kompromisslös ateist som han var.

Slutligen finns nu också 2 879 medlemmar i ”Sidment” – Islands etiska humanister, som organiserar alla agnostiker och ateister – de är ju också Hedningar per definition, precis som vi, för Hedning är man, om man omfattar Polyteism, i motsats till alla Monoteistiska livsåskådningar. Tråkigt nog finns också Menningarsetur múslima á Íslandi, men denna och andra hemska sekter – som inte borde få vistas i de Nordiska länderna – har bara 386 medlemmar – än så länge – och vi får väl hoppas, att Islands befolkning tar sitt förnuft till fånga och hindrar Islam eller all Monoteism från att sprida sig ytterligare. ”Zuisterna” slutligen, har fortfarande ca 1588 medlemmar, men detta kristna bedrägeri – som jag nyligen berättade om – har nog sett sina bästa dagar.

Allt nog. Våra Gudar och Gudinnor lever. Vår tid ska komma, och makterna skall vakna !

 

Dansk Hednisk sajt uppger att det Isländska Gudahovet ”snart” ska vara klart.

Det stora Gudahovet på Öskjuhlíð utanför Reykjavik är fortfarande under byggnad, trots att det enligt de ursprungliga planerna skulle ha varit klart redan sommaren 2018. Nu uppger en dansk informationssajt om Asatro på Engelska, att Gudahovet – som inte är ett ”tempel” (det är helt fel ord i sammanhanget) snart skall vara klart, vilket förmodligen kan tolkas som om det ytterst omfattande byggnadsprojektet skulle fullbordas sommaren 2019 istället…

 

Annars har det varit ytterst tunnsått med nyheter om Asatrufelagidhs sedan mer än 40 långa år hett efterlängtade projekt, och knappt en enda rad om hur bygget utvecklar sig har synts till på Internet. Med en golvyta på mer än 350 kvadratmeter och en avancerad design i glas och betong, ritad av en av islands främsta arkitektkontor är detta inte något billigt bygge, och enligt tidigare uppgifter skall grundläggning och markarbeten skett även under vintern 2017-2018, även om man vanligen inte byggt hus på det sättet i de nordiska länderna. Orsaken till förseningarna är fortfarande okänd, men tros enligt mig vara ett resultat av åtskilliga ”fula trick” från olika kristna frikyrkor på Island.

Asatrufelagid har nu 4000 medlemmar på ön, och växer stadigt, men för tre år sedan uppstod plötsligt ett tidigare totalt okänt samfund, som kallar sig ”Zuister” och påstår att de skulle dyrka fornsumeriska gudar istället för de Nordiska. Den Isländska tidningen Visir berättar mer om detta kristna bedrägeri, och hur de påstådda ”Zuisterna” plötsligt kunde narra till sig stora statsbidrag, som annars skulle kunna ha kommit Asatrufelagid till del, eftersom det samfundet är det enda icke-Monoteistiska alternativet på hela Island. Dessa kristna i förklädnad etablerade sig plötsligt som ”sprängkandidater” och lovade sina medlemmar att de skulle få stora summor pengar tillbaka på inbetalda medlemsavgifter, och smarta investeringar som ”Zuisternas” ledning skulle göra.

Men, det blev ingenting av det. Ganska snart kunde man se, hur Zuisternas ledare Einar Ágústsson år 2017 blev dömd till mer än tre års fängelse för grovt bedrägeri, och svindel på statsbidrag för mer än 36 miljoner Isländska kronor. Han tog också ut ”lön” av sitt nygrundade samfund på mer än 4,5 miljoner isländska kronor – och allt finansierades till stora delar med statsbidrag, eftersom den isländska lagen är skriven så att olika samfund får bidrag av staten enligt sitt medlemsantal, samtidigt som det inte sker någon större kontroll av var pengarna tar vägen..

Detta skulle i så fall förklara, varför Asatrufelagid år 2018 plötsligt blev av med alla bidrag till sitt bygge, och hur detta avstannat; även om det inte går att bevisa detta. Den isländska tidningen skriver mycket om hur personerna bakom ”Zuismen” plötsligt försvunnit och gjort sig osynliga bakom ”brevlådeföretag” och skumma adresser i Reykjavik, och hur man inte lyckats få tag på dem. Det mesta tyder följaktligen på, att detta varit åter ett kristet bedrägeri, som många islänningar låtit lura sig av…

Nu läser inte jag modern isländska mer än som ren amatör, eller delvis med hjälp av google translate. Mer information av våra sagesmän på Island eller i Norden vore tacknämligt…