Ny uppsats från Göteborgs Universitet nära att förminska våra förmödrars arv

Göteborgs Universitet är ett svenskt lärosäte, känt för att excellera i såkallad politisk korrekthet och ibland mindre vetenskaplig forskning. Genom åren har man sett prov på uppsatser, som helt förnekat existensen av Gudahovet vid Gamla Uppsala, som Adam av Bremen skrivit om. En tafflig och utomordentligt dåligt skriven Eddaöversättning, som hävdar att ”Asatron saknar aktualitet” har också spottats ut av en sk Lönnrothare, en ryslig E-mer-i-thurs som också befläckar en av professorsstolarna på institutionen ifråga, när han inte far runt of Rothar i Lönn med förvanskningar av vårt hedniska arv på Wikipedia

På Göteborgs Universitet går det mesta i Thurs-runans destruktiva tecken

När jag först såg den anmälan man gjort av Avhandlingen Processing death: Oval broaches and Viking graves in Britain, Ireland, and Iceland, skriven av en viss Frida Espolin Norstein, trodde jag hon hade sällat sig till dessa PK-tänkets förvanskare av det Nordiska Arvet, men det beror nog på de tolkningar som gjorts av en för mig obekant Johanna Hillgren, som rakt ut påstår att ”det varit för mycket fokus på hedniskheten” och att ingen Nordisk härkomst skulle vara möjlig att styrka i våra förmödrars gravar från Island, Norge England och Skottland.

Tvärvetenskapliga studier, liksom de senaste landvinningarna inom genetiken, torde lätt kunna motbevisa sådana flummiga PK-utsagor och tendensiösa påståenden.

Studier av haplogrupper i modern tid avslöjar hur män och kvinnor från Norden spridde sina gener över Europa

Vad Frida Espolin Norstein gjort, är att göra en mycket noggrann genomgång av de sk Ovala Spännbucklornas fördelning i Vikingatida kvinnogravar, och den studie hon gjort, visar bortom allt tvivel att nästan inga gravar som innehåller Nordiska spännbucklor följer kristet gravskick. Tvärtom lyckas hon gång på gång konstatera, hur rik och mångfacetterad den hedniska gravkulten var, och hur många olika ritualer, inklusive hästoffer och völvors gravar man faktiskt återfunnit.

Vad denna kvinna bevisat, STYRKER den Nordiska Hedendomen, och är ett starkt argument FÖR dess spridning över hela det Nordatlantiska området.

Med spännbucklorna, och den nordiska kvinnodräktens spridning, visade de kvinnor om gravlades i sådana kläder också helt klart, att de tillhörde en hednisk kultur, och en nordisk elit. Att klä sig som en Nordisk kvinna bevisade, att du hade en hednisk identitet, och att du inte var kristen. Några kristna föremål har med mycket få undantag hittats i de gravar undersökningen omfattade, och få eller inga av dem ligger som kistgravar med ansiktet mot öster, på reglementerade, planmässigt anlagda kyrkogårdar nära någon kyrka.

De flesta kvinnor som bar spännbucklorna, var begravda i gravhögar på hedniskt vis, och det kan inget PK-flum eller felaktiga utsagor i Världen ändra på ! Hästoffer, bucklor som bars vid bröstet och som vandrade i samma ätt i generationer tyder på en hednisk kontinuitet, liksom gravhögar och varierat gravskick. Det kan man inte förneka !!

Spännbuckor av guld eller brons och rika smycken är varje hednisk kvinnas stolthet, då som nu..

STORA framgångar för Hedniska Tankar i Maj 2020

Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår,
där tusende blommor glimma.

— —
Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.

Men hennes tanke är borta från allt,
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor, som tusenfalt
förstora det levandes gåta

Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma
och drömmer bland världar, som gått förut
och nya, som längtande glimma.

– Per Lagerkvist (1919), något förkortad

 

Nu haver den unga fru sommar ställt
sitt ljusa tält
på resliga stänger över vårt fält,
över falan.
Nu låter hon ut sina härolder gå,
den spräckliga lärkan och göken den grå
och svalan.
— —
De säga: ‘- Vår drottning är varm och ung,
som en bröllopsfest hennes sinne.
Gå in, gå in i det stora tält,
du skall leva sällt
som den lustiga sommarens make och kung,
i solsken och ära därinne.”
— —
Nu sover hon själv på sin kudde allre’n,
och alla de skogar med gungande gren
och alla de vakande vatten
de säga: ”Fru sommar är sval och ren,
hennes drömmar som vajande dimma;
och den som är drömmande, vek och ung,
må komma och bli hennes drömmars kung.
hennes viskande hjärta förnimma.

Erik Axel Karlfeldt – tipstack till Ideell Kulturkamp, 1 Juni 2020

 

Vi har lämnat Frejas månad, eller Blomstermånaden Maj bakom oss. Nu kommer Friggs månad, Sommarmånaden, då Midsommaren snart är här och Himladrottningen förenas med sin man Oden, liksom Frej, äringsguden förenas med Gerd, hon som är Jorden, Njärd, Hertha eller Nerthus. Frej och Freja har nämligen ingenting med varann att göra, utöver att de är ett syskonpar, och syskon gifter sig aldrig med varandra, för deras avkomma blir aldrig livsduglig, eller sådan som den skall vara.

Ni MÅSTE lära er Hedendomens grundförutsättningar, och Asatron som den är utan att perverst förvrida den, ty ni är väl inga ”fornsedare” eller annars efterblivna…

De flesta av oss inser också, att i Norden är solen en kvinnlig gudom, och symboliseras bäst av den blond kvinna, vilket också många svenska poeter under kristen tid har förstått. Se de två exemplen ovan – och håll med om att våra skalder genom tiderna har förstått det sommarens och Midsommarens mysterium, som väntar oss nu.

De kristna hundarna firar såhär års något som heter Pingst, vilket alla goda svenskar för länge sen har glömt bort, eftersom både vår Nationaldag och vår Veterandag är mycket viktigare händelser än någon grekisk pentekoste, något konstigt som ska komma 50 dagar efter påsken, som de firar efter en inbillad frälsares påstådda dödsdag, vilket är totalt ologiskt, för en och samma persons dödsdag kan bara inte inträffa på olika dagar olika år. Vi svenskar, däremot – vet vad som gäller – i alla fall för oss själva i vårt eget land.

För oss som är Asar och Vaner trogna finns inte den kristna Pingsten längre, men bara försommarens förväntan och glädje, trots pandemin och kriserna i Världen runtomkring oss. Här blir ingen frimicklande väckelse, ingen jesus-hysteri och inget krypande till korset, för till Canossa skall vi icke gå, vad som än händer.

Under den föregående månaden har jag satt läsarrekord för det här året. Min ambition för 2020 var att få omkring 200 läsare varje dag, varje månad under året, där jag 2019 kom upp i siffror nära 300, men ändå har jag redan överträffat mina mål, trots att jag bloggat och skrivit mycket mindre detta år. Jag har lyckats få bort de amerikanska läsarna från den här bloggen – USA:s variant på asatron, eller deras försök att förstöra den lockar mig inte, lika lite som de inhemska försöken från en liten, liten minoritet att göra samma sak.

För första gången sen april har jag också fått en frivillig, ekonomisk gåva – man kan nämligen donera pengar via Paypal här bredvid – som en anonym svensk patriot skickat. Jag tackar för den fina gåvan, och fortsätter oförtrutet mitt skrivande, i yttrandefrihetens, hedendomens och nationens tjänst, för den rätten kan ingen ta ifrån mig, vilket vi ska minnas i tider som dessa, som mer och mer kommit att domineras av Despoti, en Nomenklaturas Hegemoni och en präktigt ineffektiv Regering. Men – nog om den – kanske jag hinner med ett inlägg till, den här varma och fuktiga försommarkvällen, och om inte, så återkommer jag till det ämnet i morgon.

Maj har varit en kall månad, 2-3 grader kallare än vanligt. Inte ett knyst har hörts från den aggressiva Thunberg-sekten, som nu genomfört en skatt på plastpåsar. Vi får väl se om det någonsin kan ha någon påverkan på Världens klimat, men det gör åtminstone landet en smula renare här hemma, medan befolkningsutbyte och romsk smuts som vanligt lortar ned.

Inför en kall Maj försvann Thunbergeriet plötsligt sin kos – vi fick viktigare saker att tänka på, denna vår..

För de som inte bara lever i nuet och naturen, utan kan gå in och ut ur flera Världar, och har kraft att delta i dem alla, så är politik och media inget att frukta, inget att gömma sig ifrån, inget som man kan ignorera – för ingen av oss lever i ett Elfenbenstorn. Oden själv har både Hugin och Munin – tanke och minne – och båda ger honom information, sammanhang, nyheter.  Långt borta skriver någon om Ivaldesönerna på Wikipedia, de som också Viktor Rydberg nämnde i ”Studier i Germanisk Mytologi” (ja, han stavade verkets titel så) – världsbyggmästarna, de som hela tiden ställer nya tavlor över Världen, för att använda Nietsches uttryck – de som bygger upp, där sjukdomar och plundring bara river ned…

Skapade de inte en sommar och en vacker Värld att leva i för oss alla, i det som blev oss givet, i vår del av Världen ?

Borta på en helt annan blogg nämns idag Hargar, Hov och platser för Hednisk Midsommar och dyrkan i Norge – tänk om också vi i vårt land kunde vårda våra platser lika väl ?

Malung – Hednisk Socken i Hednisk bygd – liksom hela Dalarna

Varje Allmänbildad svensk vet, att Dalarna och de Norrländska landskapen inklusive Hälsingland var de trakter av vårt land, där Hedendomen höll sig kvar längst. De sista hedniska Samerna kristnades inte förrän långt in på 1800-talet, och före 1320-talet fanns inte några kyrkor i Dalarna överhuvudtaget, vilket till och med ”Svenska” Kyrkan håller med om numera.

Dalrunor, denna den sista utlöparen av runskriften i Sverige, fortsatte att användas intill ungefär 1920, och många är de spår, som Hedendomen och Asatron satt över hela vårt land.

Malungs Tingslag i Dalarna

Idag hittade jag en intressant referens till Malungs Socken, som år 1177 stavades ”Molungr” och fortfarande var en totalt hednisk bygd, enligt den norska Kung Sverres saga. Kungen var fördriven från Norge, och avstod klokt nog från varje plan på att försöka kristna invånarna, som därför tog emot honom väl. Då hade ingen konung överhuvudtaget besökt orten, och Malungsborna, som var hedningar allihop erkände ingen kung, skattmas eller överhet, för de var alla självägande bönder, och så skulle det förbli långt in på 1200-talet.

Svenska Kyrkan påstår nu, att Torsångs kyrka i trakten av Borlänge strax nära Stora Tuna och Dalarnas Tingsplats, mycket längre söderut, skulle vara den första kristna kyrka som alls byggdes i Dalarna, men den är från 1320-talet. Man påstår också att det skulle kunna finnas spår av en äldre träkyrka under den, men det har aldrig blivit bevisat, för inga utgrävningar har skett under kyrkgolvet, och allt sådant är i brist på bevis bara spekulation. Många historiker har också ansett, att någon kristendom inte alls var etablerad i Dalarna förrän långt efter 1230-talet och Birger Jarls tid.

Här hedrades TOR och INGEN ANNAN !!

Kyrkan kan än idag inte förneka, att Torsång har sitt namn efter Tor, och att namnet kommer antingen av ett Tors Ånger (en fors eller ett vattenfall i en å) eller Tors Vångar, alltså Tors Åkrar. Man erkänner motvilligt, att här stod ett Tors Vi, och att kyrkan och de kristna förstört hela viet och ockuperat en plats, som de aldrig haft rätt till, precis som det skett på alldeles för många heliga platser i Sverige, som ännu vanpryds av fula kyrkobyggnader. Torsång är dock en kyrka i de gamla Gudahovens stil, och det sägs på dess hemsida att det på ”vänstra” gaveln skall finnas en Mansfigur, som lär föreställa Tor Själv, och som skall ha dyrkats som helig även långt fram i tiden. Vilken gavel det är, beror ju på hur man står vänd, och frågan är väl om det inte är v-ä-s-t-r-a gaveln man menar, eftersom kyrkans ingång ligger just i väster – men alla som besökte kyrkan måste i så fall ära Tor först av allt, vilket kan vara något att tänka på såhär efter ”Heliga Tors Dag” som vissa tror skulle vara Krille Ballong, någotslags himmelsfärdsdag eller något..

Åskan uppkommer när TOR kör med sina bockar, och sen må väl Darwin ha sagt vad han vill !!

Inuti kyrkan finns också ett sk ”gubbvalv” eller rent hedniska utsmyckningar, som mycket påminner om de hedniska huvuden och gudafigurer man hittat i Norska stavkyrkor.  (se detta tidigare inlägg om det ämnet). Hur gamla de valvmålningarna är kan man ju diskutera – jag har inte sett någon uppgift om saken – men möjligen är de också 1300-tal, och har suttit där sedan valven slogs – en av figurerna har en tydlig torshammare i form av ett rött färgfält på sin dräkt, och vi vet ju allihop att de hedniska Godarna just var klädda i rött – är detta bara en tillfällighet, eller vad – och vad har de andra tre ”gubbar” som syns i valven månne för attribut ? Även om det är en fantasifull hypotes, och helt obevisat – kan vi gissa på att det är Tor, Oden, Frej och kanske Njord eller Ull – eller rentav Tyr – som sitter i kyrkans valv ?? (Jag har inte hittat fler bilder, men ”gubben” på fotot längst upp till vänster verkar ”lustigt” nog ha en slokhatt som attribut – och det har som vi vet själve Oden, som ju bland annat har ”sidhatt” som heite eller tillnamn.. Ren slump, eller en ”meningsfull tillfällighet” ?

De läsare som vet, får gärna höra av sig…

Också i Dalom tycks Tor långtifrån besegrad, och har vunnit insteg i Torsångs kyrka…

Ännu ett fall av Hedniska Tankar LEDER, andra bara FÖLJER…

Igår var det ett år sedan Asatroende från hela Sverige höll en politisk demonstration framför Riksdagshuset i Stockholm. Vi stod där tillsammans, över 150 personer, för att protestera emot Morgan ”Mollgan” Johansson och hans fullkomligt sinnessjuka förslag till ett förbud emot runskrift i Sverige, något som kunde ha inneburit att såväl ett helt folks kulturarv som rätten till yttrandefrihet och religionsfrihet hade kunnat naggas ordentligt i kanten.

Men vi segrade alla tillsammans, under Tyr-runans tecken !

Och Hedniska Tankar var först, ja allra först att uppmärksamma det kritiserade lagförslaget. Den äran kan ingen, absolut ingen ta ifrån mig, för vore det inte för att jag tog upp ämnet FÖRST av alla (det skedde redan 24 Oktober 2017, dvs 18 månader före demonstrationen, och den namninsamling som NAS, Nordiska Asatro Samfundet senare kom att hålla, och som samlade över 15 000 personer )

 

Så kom det sig att våren 2019 blev en vattendelare för Asatron och Hedendomen i Sverige. ”Mollgan” och Socialdemokratin försökte fegt förbjuda inte bara Tyrrunan, Odalrunan utan också Torshammaren och flera andra symboler, vars bärande sedan urminnes tid varit viktiga för oss Asatroende, i ett skändligt försök att stämpla oss alla som nazister eller något liknande, en orimlighet som fortfarande väcker stark avsky, inte bara på nätet utan i hela folkmedvetandet.

I Morgan Johanssons Sverige skulle viftande med IS fanor vara tillåtet, men bärandet av Asatrogna symboler skulle stämplas som hets mot Follkgrupp. Sedermera visade långa och ingående artiklar i ”Dagens Juridik” och annan fackpress att det ”snabbutredda” lagförslaget var författningsmässigt orimligt, eftersom det stred både emot grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, liksom vårt lands grundlagar. En utredning från Göta Hovrätt gav Morgan Johanssons idiotiska förslag döds-stöten, och avslöjade liksom våra protester vad alla redan visste.

Vi vet också att de nynazistiska gruppernas missbruk av Asatrons heliga symboler inte är slut ännu, lika lite som den extrema vänsterns, med personer från en New Age betonad hat-grupp som kallar sig ”forn sed” men som inte har med verklig Hedendom att göra, och som får allt midre och mindre inflytande i den hedniska Världen.

MISSBRUK av Asatrons heliga symboler skall ALDRIG någonsin tolereras, oavsett om det är Nazister eller AFA-anhängarnas våldsvänster som står för detta !

Idag såg jag att det publicerats en akademisk uppsats på nätet, som tar upp Hedniska Tankars och andra Asatrognas kamp emot systematisk diskrimi8nering från Statsmaktens sida, liksom missbruket av våra symboler från diverse extrema politiska rörelser, inte sällan med rasistisk eller våldsbenägen bakgrund, oavsett om de nu är vänster eller höger..

För mindre än en vecka sedan gjorde ”Mollgan” ett nytt groteskt utspel, med krav på orimliga straff och lika orimliga lagförslag, som han vill skall ”snabbutredas” – precis som vanligt – något jag själv också får återkomma till i ett kommande blogginlägg. Mönstret känns igen hos denne okunnige despot, som redan förut förgripit sig både på grundlagarna och själva tryckfrihetsförordningen.

Faran för den svenska demokratin är inte över än, och det kommer den kanhända inte vara, så länge som Regeringen Löfvén sitter kvar vid makten. Men vi Hedningar vann första ronden, och vår kamp för frihet och acceptans går ständigt vidare.

I den kampen räknas bara Hedniska Tankar, och själv ångrar jag inte vad jag satt igång. Jag kommer att fortsätta, ända tills vårt land får en Sverigevänlig regering, och Asatron blir störst !

Byrjendur – mot en ny början för Asatron i Danmark

Our voice is not afraid of any other voice – but our differences are differences – not empathy… We need a new unity !”

 – Sagt av Milan Fras i Rockbandet ”Laibach”, 1992

Allt fler och fler människor i de Nordiska länderna känner sig kallade till Asatron, och vill formulera dess budskap i enlighet med den ideologi, som jag i många år fört fram här på bloggen ”Hedniska Tankar”.

Från Danmark kommer nu ännu en internet-sajt, där ett samfund kallat ”Byrjendur” som funnits ända sedan 2015 lägger fram sina ideologiska principer, vilka allesammans kommer mycket nära eller rättare sagt är slående lika min egen hedniska grundfilosofi. Dansk Asatro har länge varit starkt, och enligt en del beräkningar finns nu mer än 8000 organiserade Asatroende i det landet, om man ser till alla organisationer och samfund som öppet publicerat sig, och alltså är exoteriska, eller öppna för vem som helst.

Självfallet bär det tilläggas, att inte alla hedniska samfund, i Danmark eller någon annanstans är just det (det finns esoteriska riktningar av Asatro också, och de är inte för ”vem som helst” för där måste man komma med per rekommendation, och via personkännedom och personliga färdigheter – Samfundet Särimner som med mer än 700 medlemmar verkar i Sverige och även inom den svenska statsförvaltningen, är just ett sådant esoteriskt samfund – vi är ett slags ”stay behind” rörelse – bland annat )

Mot EN NY VÅR i Danmarks Rike. ”og det er FRÖJAS sal…”

Snarare än att diskutera olika sorters blot, namnen på dem, kalenderfrågor eller enskilda gudomar och hur de uppfattas, har Byrjendur formulerat den egna ideologin först av allt, och det tycker jag är bra. Grunden, säger man, är Folkmedvetenhet, och att man som Asatroende är medveten om att man de facto tillhör ett visst etniskt ursprung och en viss kultur, samt ett historiskt sammanhang – vilket alla människor och alla folk enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna faktiskt HAR rätt till – även det svenska folket, trots att just dess rättigheter idag ofta förnekas eller förvanskas av en del politiker, liksom rättigheten till en svensk eller nordisk kultur och historia överhuvudtaget. Detta innebär emellertid inte alls, att man på något sätt skulle anse sig bättre eller överlägsen någon annan etnisk gruppering, folkstam eller kultur respektive religion – några sådana värderingar läggs inte alls i detta – eller för att citera den danska sajten:

At være folkebevidst er at være bevidst om, at man tilhører et folkeligt fællesskab og at man således identificerer sig med folkestammen, hvilket indebærer ansvarsfølelse for dennes lykke og trivsel, samt stolthed over både tilhørsforholdet og selve folkestammen. Vi mener, at alle folkeslag alene har glæde af en sådan tilgang.

För det andra är Asatron tydligt anti-totalitär, och värdesätter yttrandefrihet, uttrycksfrihet och rätten till en individuell livsföring, utan överhöghet från kyrka eller stat.

Som stolte nordboere bliver man desværre nemt tillagt ønsker om at ville undertrykke andre, hvilket vi kan afvise da vi er i bund og grund er antitotalitære, altså imod tvang, ensretning og centraliseret magtmonopol, og vi hylder den nordiske tradition for frihed, lav magtdistance og tillidskultur. Så sådanne beskyldninger grunder frem for alt i uvidenhed og paradoksalt nok en manglende vilje til at acceptere forskellighed.

Vi er også natursakralister (Se fodnote 3), da vi anser naturen for at være hellig og dermed ukrænkelig, hvilket betyder, at naturen ikke skal lide unødig overlast, men skal varetages og anvendes i taknemmelighed og med omtanke. Som del af den nordiske folkeæt har vi tilmed et særligt ansvar for og tilhørsforhold til den nordiske natur. Ligesom vores kultur, fædreland og slægt ikke er noget vi ejer, men noget vi har ansvar for at hævde, dyrke og overlevere i samme eller bedre stand end modtaget. Således er det vores ansvar og hellige pligt med fornuft, at værne vores nordiske natur mod unødig rovdrift og tilsvining (uden at være forblændet af illusionen om klimatosseriet).

Endelig er vi antimonoteister (Se fodnote 4) og har derfor en direkte modvilje mod religiøst sandhedsmonopol og kan på ingen måde acceptere, at mennesker der dyrker deres egne guder bliver kaldt vantro og det der er værre. Vi forbeholder os retten til at være kritiske overfor monoteisme, både ud fra et historisk synspunkt, men i sandhed da også ud fra et fremtidsrettet perspektiv.

ENA: Etnopluralisme – Natursakralisme – Antimonoteisme er vigtige standpunkter, da de netop søger at beskytte hhv. folkestammernes, naturens og gudernes eksistensgrundlag (se Magterne, Jorden og Folket).

Natursakralismen, eller medvetenheten om naturens helighet, skall inte överdrivas eller slå över i ”klimatosseri” skriver man på den danska sajten. Snarare är Etnopluralismen, kampen för rätten till det egna landområdet – en okränkbar rätt till – och den nationella självständigheten viktiga mål, och det innefattar också kampen emot totalitära läror, som till exempel Monoteism, och avskyvärda religioner som Islam och Kristendom, vilkas mål alltid varit att undertrycka den fria och starka, stolta människan.

Sådant vänder man sig i det goda gamla Danmark nu alltmer bort ifrån, och i stället vill man i styrka och frid dyrka sina fäders gudar och gudinnor. Vem kan alls invända emot den saken, ifall vi faktiskt har religions- och åsiktsfrihet ?

I Repeat: ”Kilo India Alpha – One down, some 30 more to go… Copy that, OVO…”

”No snowflake in an avalanche ever feels responsible”

– Översatt yttrande tillskrivet Stanislaw Jerzy Lec, Polsk poet och författare.

Denna Tors Dag har jag nåtts av nyheten att en viss Erik Otterberg, fornsedare från Göteborg påstås vara död av Covid-19 viruset. Eftersom jag inte fått påståendet konfirmerat ur oberoende eller sakliga källor hade jag inte tänkt att länka till det, och enligt min uppfattning och högst personliga omdöme eller rentav smak vore det hursomhelst opassande att göra så.

Jag kan inte säga att jag sörjer eller på något sätt reagerar inför det inträffade, annat än med en vag känsla av avsmak och avsky. Jag känner varken hat, glädje, vrede eller någonting, förutom möjligtvis en stor likgiltighet och en vis tomhet inombords – och trots allt ändå en hel del medkänsla med hans närmaste, som kanske skulle varit förtjänta av ett bättre öde.

Erik Otterberg framstod för mig som en mycket obehaglig och lögnaktig person. Han var vänsterextrem, och hade de allra mest totalitära uppfattningar om människor och samhälle som man överhuvudtaget kan ha. Han var också en av de drivande krafterna bakom ”fornsederiet” som rörelse i Västsverige – även om den rörelsen gudarna ske lov och pris dagligen får allt mindre och mindre anhängare, och var på sin tid också en ambitiös ”påhejare” av Göteborgskravallerna anno 2001 – även om han var alldeles för feg för att gå ut på gatorna och själv agera aktivist – och ett tag blev han närmast ”Rättshaverist” på grund av det.

Han framlevde sitt vuxna liv och yrkeskarriär huvudsakligen som ”teaterman” eller regissör på amatör-teater nivå och blev de sista åren av sitt liv även Filmrecensent och en flitig bloggare. På det planet kan jag förstå honom, för hans filmrecensioner var alldeles utmärkta, och höll sig sakligt nog till sitt ämne utan att sväva ut i för mycket politiska jönserier, ”Vänsterblivenhet” och annat, som bara allt för ofta var hans karaktäristiska kännemärke. Han var på intet sätt en god förebild, och absolut ingen ledare, eftersom han hela tiden var partisk, orättvis och faktiskt bröt emot just de humanistiska ideal, han falskeligen påstod sig försvara.

”Famous last words” – Liten situationsbild ur Baldersagan…

Han förvrängde Sveriges kulturarv, Hedendomen och Asatron, och det skedde genom att delta i en rörelse vars enda väsentliga mål är just detta; och som tyvärr ännu finns kvar, även om dess företrädare blir allt färre och färre medan åren går, och dess hatfyllda, skränande mobb blir allt mindre och mindre.

Tidvis försökte han även slå mynt av sin övertygelse inte bara genom hårt vinklade, politiska teaterpjäser som angrep, sårade och förlöjligade människor ur hans samtid – han stämplade väldigt många som varande ”nazister” och överöste dem med alla möjliga fula tillmälen – utan också genom hantverk, och genom att försöka sälja gudastatyer av olika slag, som hans hustru och sambo också var med och gjorde. Även på det planet kunde jag kanske förstå honom, men jag låter honom ligga ogill, obegraven och står som Thökk – vars namn inte alls betyder ”tack” (vad som står på Wikipedia både i den svenska och engelska versionen är FEL I SAK – även där spred Otterberg och hans gelikar många fula lögner genom att agera ”slamkrypare”, och mången Lönnroth rotar väl än i Lönn..) vid ett högst imaginärt likbål, och gråter bara torra tårar just nu.

Thökk betyder i själva verket tåka, dimma, dis och mörker – det visste Anders Baekstaed redan på 1960-talet, och vad därutöver är, är enbart tomhet och tystnad.

Nedåt och Norrut går vägen till Hel. Dit går alla dem, vars livstråd har tagit slut och tvärt klipps av, de som bara går bort; blev efter i sin efterblivenhet och som ändå snart ska glömmas.

Men vi själva och Asatron lever. Här och på Island. Här och i alla land och riken, där människorna är anständiga eller i varje fall någorlunda artiga emot varandra och för det mesta behandlar varann som fränder. Tyvärr kan jag som ni förstår inte säga så om just Erik Otterberg, som jag nu för allra sista gången omnämnde i skrift – det lär knappast bli några fler gånger, och för mig har han – och kanske 20-30 av hans gelikar – redan för länge sedan varit ”personas non grata”.

I följande inlägg skall jag omnämna ett bättre exempel ifrån det Yndiga Danmark – det grannland som är Frejas Sal, och där det också rent av finns ett Danskt Folkeparti, även om vi just denna gång kanske borde stå över politiken, som våra grannar och fränder gör allra mest.

Hurusom det var ställt med Smittskyddet bland Väringarna anno 922 i Volga-Bulgary

Enligt Statstelevisionen SVT har nu en sjättedel av de som fått vård på sjukhus för Covid 19 i Stockholm hunnit dö och avlida. Hur många som dött och avlidit ibland de som nekats vård, vet man nog inte. Regeringen Löfvéns Sverige har fortfarande det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, och man kan inte påstå, att den svenska ”strategin” (som är helt obefintlig) skulle vara ”lyckad” på något enda sätt. I veckan lär det ha kommit fram, att Landsting och kommuner i Sverige skulle hållit ett hemligt möte, tillsammans med Arbetsmiljöverket, och slopat skyddsföreskrifter för vårdpersonal, så att dessa inte skulle arbeta med fullgott skydd.. Allt detta enligt SVT:s egna nyhetssändningar igår.

Vid underrättelserna om allt detta, kunde man fundera hur våra förfäder under järnåldern skyddade sig emot smitta, i synnerhet på långa resor.

Vet man något specifikt om det, undrar ni kanske. – Jodå, det vet man visst, svarar jag.

En med rätta klassisk skildringar av Väringar, Vikingar och Ruser kommer från Ahmad Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads speciella sändebud, som genom Asiens öknar nådde staden Volga Bolgary vid Volgas övre lopp (se karta nedan) och träffade på långväga resenärer från Svearnas land. De var rödlätta, högvuxna som palmer, och bar yxa och verktyg i bältet – detta var det första han lade märke till vad gäller dem, men inte bara det. Ibn Fadhlan uppehåller sig särskilt mycket vid den personliga hygienen, vad man gör för att förhindra smitta och hur begravningssederna var ibland alla folkslag han mötte, det konstaterade man redan på 1939, när hans krönika i sin helhet blev översatt till svenska.

Ibn Fadlans schematiska färdväg (heldragen linje) till Volga Bolgary bland Volgabulgarerna, och hans vidare resa (streckad linje) tillbaka till Bagdad

Ibn Fadlan noterar till exempel att öken-nomaderna i landet Ghuzz (öknarna öster om Kaspiska Havet) har brokadjackor som de får från ryssar och araber, men att de går med smutsiga skjortor undertill. En del av hans observationer om Vikingarnas hygien är nog inte sanna, har forskarna enats om, för vi vet att Frankiska, Byzantinska och Engelska källor beskriver Vikinagrna som otroligt renliga, välkammade och välvårdade, fastän Ibn Fadhlan skriver motsatsen om de övervintrande båtbesättningar han mötte i Ryssland. Han skriver också att de ”från handloven intill axeln pryder sig med målade bilder av djur, träd och annat” och detta har av många tolkats som ”bevis” för tatueringar, även om det inte alls behöver vara så.

Till saken hör också att Ibm Fadlans berättelse är ibland de mest felöversatta och starkt förkortade texter som brukar publiceras i svenska skolböcker från det kristna 1900-talet, och där upprepar man helt okritiskt och utan källkritik hans mest ”braskande” påståenden. Så har man till exempel genomgående felöversatt det arabiska ordet ”Gulam” som kan betyda tjänare, elev, hjälpreda, arbetstagare, dräng, piga, yngre person (som står i någon form av beroende till en äldre) som träl eller slav, vilket är att starkt överdriva. Det är ungefär som om vi konsekvent skulle översätta det svenska ”lymmel” med ”satans djävel” på alla andra språk, eller som om vi skulle översätta det svenska ordet ”sked” med ”grävskopa”.

Den norske språkmannen och orientalisten Harris Birkeland utgav 1954 den definitiva översättningen av Ibn Fadlan på norska, och redan han påpekade hur man felöversatt och vantolkat flera ord, bland annat då det ovan nämnda ”Gulam” och flera andra centrala begrepp i texten.

Vi märker alla hur Regeringen Löfvéns Ministrar börjat trixa, ljuga, ta tillbaka sina egna uttalanden och komma med rakt motsatta påståenden emot vad de själva sagt. Var det kanske bättre på Vikingarnas tid – tja döm själva…

Det är ur Birkelands med rätta klassiska text jag hämtar följande skildring av hur Karantän på Vikingatiden gick till – för det hade man redan uppfunnit, hundratals år före de kristna..

Till och med våra förfäder hade lätta och praktiska sjukvårdstält för 1100 år sedan – Vad anser Socialministern om det, nu när tält saknas i dagens samhälle ?

 

§86: Om någon av dem blir sjuk, slår de upp ett tält för honom på flodstranden. I det lägger de honom, tillsammans med rika förråd av bröd, mat och vatten (beredskapslager var bra att ha, redan då – det har Regeringen Löfvén som vi vet helt missat !) Men de kommer icke nära honom och talar heller inte med honom. Ja, de besöker honom inte ensingång på hela tiden han är sjuk, särskilt inte om han är en enkel man, eller en tjänare åt någon. Men när han har blivit frisk reser han sig, och går tillbaka till dem. Och om han dör, bränner de hans lik (så att smittan inte sprider sig – en mycket förnuftig och rationell handling)

Men inte nog med det – det i våra dagar så ofta omtalade begreppet ”Flockimmunitet” var inte okänt på Vikingatiden heller, och här kommer en omvänd, i sanning ”Löfvénsk” strategi – den som syftar till att smitta ned så många medborgare som möjligt, i förhoppning om att Flockimmuniteten skulle infinna sig riktigt snabbt…

Tvättfat, hygienartiklar och kärl för medicin fanns redan då…

§84: De har för vana att tvätta ansikte, huvud och händer flera gånger om dagen, och då gör de som följer: De har en flicka hos sig, som kommer tidigt om morgonen med ett stort tvättfat med vatten i. Det räcker hon till den främste mannen bland dem, och så tvättar han händerna, ansiktet och håret i det, och han både tvättar det och kammar av det rakt ner i fatet. Han låter ingen orenlighet vara, utan ser till att allt hamnar i fatet, innan det går vidare till nästa man, och så åter nästa och nästa.

Pigan slutar inte att bära omkring fatet förrän alla har tvättat sig, kammat sig och snutit sig i det, till alla som är där i huset, och var och en av dem snyter sig, tvättar sig och kammar sig i det..

Så långt den arabiske krönikören – och avsikten är lätt att känna igen – antingen skulle bara en bland manskapet bli sjuk, eller i svårare fall alla bördorna fördelades i alla fall lika, och där fanns heller inget kristet pryderi, och inga skamkänslor när det gällde sex…

Var och en av dem har en bänk (tron, ordet ”sarir” i originaltexten betyder oftast tronstol) som han sitter på, och tillsammans med honom är de vackra flickorna som är bestämda för att säljas till köpmännen. Ofta har de umgänge med flickorna medan kamraterna ser på, och hon rider av honom grundligt och noga. (Där hör ni – här görs ingenting halvhjärtat !) Ofta kan det hända att de allesammans håller på med detta, den ene rakt framför den andre, och då kan det hända att det kommer en främmande köpman eller gäst för att köpa en kvinna av dem, men då får köpmannen vänta, tills de är klara och färdiga med sin syssla”

Så gick det till vid Volgas stränder, för över 1000 år sedan – gack i väg ni också, Hedningar små, och gör även ni sammalunda – ty snart är det FREJAS månad…

Tankar om Inställda Vårdagjämningsfiranden och Hedningarna

I takt med att Vårdagjämningen – och det enda datum som är reserverat för de gängse Vårblotennu passerats (Nej, vi hedningar firar inte ”Påskblot” och vi hyllar överhuvudtaget ingen jämra påsk alls – påsken är helt och hållet en kristen sedvänja, som inte har ett enda dugg med exempelvis Ostara att göra) kan vi – såhär i dessa pandemiska tider – notera att månget firande blivit inställt.

I alla fall ibland mer seriösa hedningar.

NAS, Nordiska Asa Samfundet – fortfarande ett av de mycket få samfund i vårt land som alls kan betraktas som Asatroende, och inte New Age eller någotslags uratad Miljöpartism – har i allafall tagit sitt ansvar och ställt in alla större sammankomster, vilket hedrar dessa bröder.

Vad därutöver är, och vad som ska föreställa hedendom i vårt land, kanske vi ska ta och strunta i. Diverse pajasfigurer, som fortsätter sitt planerade besudlande av Uppsala Högar, till exempel, kanske jag inte alls bör befläcka dessa sidor med att omnämna. Drägg är och förblir drägg, oavsett vad namn dräggen bär, eller vad slags påstådd ”kärlek” nu dräggen hyllar.

Bra exempel (??) på såkallad ”fredlig och kärleksfull” Naturdyrkan och Miljöintresse, sådant det manifesterade sig efter ”wiccaners och paganers” besök vid Stonehenge 2019 – allt enligt ”Daily Mail”

Liknande exempel från terrängen runt Uppsala Högar enligt UNT 2018, när utövare av sk ”forn sed” tydligtvis varit i farten som vanligt…

Vem – förutom verkligt Asatroende eller Fastighetsverkets representanter – bör ALLS beträda denna vackra plats ??

(Vad innebär begreppet ”helig” om mark – och vad är nu ”naturtro” ??)

Från vanligtvis välunderrättad och bland ”insatta” förhållandevis väl respekterad källa, nämligen den amerikanska bloggsajten ”patheos.com” – som ibland predikar sk ”Interfaith” – vilket jag inte befattar mig det minsta med – jag genomför inga förbannade ”Påskblot” eller ställer mig och smyckar katolska altaren för att ”vi ska hylla jesus-kraften” som ett antal pårökta snillen säger (hade jag ens velat göra just det, kunde jag lika gärna söka mig till den påstått ”Svenska” Kyrkan, och förbli i dess hägn – men nu är jag inte alls ”troende” på det sättet) har det nyligen rapporterats om de inställda festligheterna.

Kanske är det lika så gott, säger jag. Stonehenge, detta vördnadsbjudande megalitiska mästerverk på Salisbury Plain – som förmodligen inte alls skulle ha överlevt fram till våra dagar, om det inte vore för det faktum att det befunnit sig ganska nära ett större skjutfält, tillhörigt Brittiska Armén – var till exempel inte föremål för något New Age-aktigt firande i år, eller några tusentals åskådarskaror.

Även en såpass ansedd källa som brittiska ”The Guardian” – ja – beväpnade vakter måste tyvärr alltid finnas, antar jag – har i år rapporterat om att just den fornminnesmiljön måste spärras av, för Corona-virusets skull, och att det av naturliga skäl inte kan få lov att förekomma några större folksamlingar där. Precis som vid Externsteine i Tyskland – en plats som jag också besökt – finns en avsevärd risk, att oansvariga och okunniga ”utövare” förstör hela närmiljön, och helt ödelägger själva monumentet, och som de flesta människor nog ändå förstår eller åtminstone borde förstå måste diverse grupper fysiskt hindras från att ”älska ihjäl” föremålet för deras villfarelser och förvridningar av Hedendomen, utövare av ”New Age” eller kanske wicca som dessa oansvariga är..

Diverse av dem lär förresten inför häpna journalister ha sagt, att de hoppas fira nere hos Hel eller på någon bättre plats nästa år – och man får väl tro att de drar till en bättre värld än denna..

Gudinnan Hel, enligt Sam Flegal, amerikansk konstnär…

Jag för min del har som Asatroende inga svårigheter med att be dem dra åt Hels Vite eller straff eller det som i senare kristna källor kallats för något annat, men språkligt sett närmast likljudande. Huruvida det sedvanliga Midsommarfirandet också skall äga rum vid Stonehenges hårt slitna marker, numera vårdade av The National Trust, framgår inte helt, men kanske sker det när pandemin är över. För markens och platsens del borde det dock vara bättre att där inte sker några större firanden eller konserter alls, pandemi eller ej.

Från Japan rapporteras, att det sedvanliga firandet av körsbärsträdens blomning, nu också blivit inställt; men seriösa utövare av Shinto – japans ursprungliga religion, som har mycket gemensamt med Asatron – inte minst i sin lära om sinnlig utlevelse, men inre pliktuppfyllelse, natur och makter – har förstås mycket att välja på ändå. och för de som nu nödvändigtvis måste se och uppleva själva trädens blomning, finns numera en videostyrd 360-graders elektronisk surround-upplevelse, vilket uppges vara den bästa konstgjorda lösning som japansk högteknologi kan prestera.

Bara en Gajin eller dum västerlänning – egentligen en ”där person” eftersom japanskan trots avsaknad av prepositioner i den mening vi tänker oss det har utvecklat partiklar i språket, som styr placering eller riktning – exempel ”naka-no-ni” eller ”i rättning mot mitten” = inuti något – skulle fråga – varför Japanerna i så fall inte betraktar sina digitala blommande körsbärsträd året om, och därtill dricker saké medan de betraktar dem.

Svaret på den frågan är mycket enkelt, eftersom det vore att fråga varför vi svenskar inte dricker glögg vid påsk, julmust på Midsommar eller äter kräftor bara i Augusti månad och inte hela året om, och det är naturligtvis så, att så gör man inte – i alla fall inte om man har respekt för andra människors inre liv och kultur.

En japan skulle förmodligen bara skratta åt er, och det är väl att förmärka att Stockholms alla amatörfotografer fotograferar människor och folkliv under de Japanska körsbärsträden i Kungsträdgården, just när dessa blommar men inte annars, även om de väl kunde göra ”renditioner” av samma träd i Photoshop. Svaret är återigen det, att man naturligtvis inte gör så även om man kunde, för det är inte allt ”kunde” som är ”fornt” eller ens passande…

Också i vårt land är det naturligt att fira Körsbärsträdets korta blomning och vårens ankomst på ett värdigt sätt – om man alls vet hur det ska ske

Det japanska språket innehåller två ord för körsbärsblom – Sakura och Ohka – precis som gudinnan Hel har två – helt olika – ansikten. Begriper du ens varför, kära läsare eller läsarinna ?

Från de fanatiska islamisternas och Monoteisternas Egypten rapporteras, att farao Djosers trappstegspyramid åter öppnat efter en omfattande restaurering, men den vågar ingen västerländsk turist besöka, med hänsyn till det rådande säkerhetsläget. Förmodligen klokt, eftersom islamisterna för länge sedan lovat bomba sönder och samman varje spår av annorlunda civilisation, annorlunda kultur eller annorlunda andliga uppfattning och tanke än deras egna – extremt begränsade syn – likt kristna krönikörer och Knutby-bor.

Ifrån Afrika, slutligen, rapporterar man att man inte bör tro på lokala Pastorer, eller deras åsikter om Corona-viruset. Afrikansk kristendom fungerar nämligen inte, lika lite som den lokala häxtron, eller islamisternas sedvanliga griller.

Tipstack till Henrik Andersson och ”Ideel Kulturkamp”

Och detta, som sagt – var världsnyheterna, eller vad som skall föreställa Världsnyheter, more majorum eller enligt Hedningarna.

Jag slutar med ett konstaterande om verklig naturtro, och det där som antyddes av Doro Pesch -enkannerligen Frejas representant, fast konstaterandet kommer från en av ”The Guardians” skribenter..

I vilket det Isländska Asatruarfelagid får hjälp från ett oväntat håll..

På Island och här i de Nordiska länderna talar man alltid om Asatro, men aldrig om någon inbillad ”forn sed” som är en kristen smädeterm från 1200-talet, som aldrig användes i hednisk tid och för vars bruk det inte finns några som helst bevis innan 1900-talet.

Den 2 Februari i år berättade ”The Reykjavik Grapevine” om hur Asatrufelagid och Hilmar Örn Hilmersson – den ende person i hela världen som verkligen har den minsta rätt att kalla sig Allsherjargodi, eftersom han representerar ett fungerande samfund på mer än tre tusen personer – fått hjälp från ett oväntat håll.

Buddhister i Thailand uppges nu har skänkt ”tusentals euros” till bygget av det kommande Gudahovet (ja,vi talar om Gudahov, men aldrig någonsin om ”tempel” som är ett latinskt och kristet ord) vars svårigheter jag redan tidigare skrivit om. Kostnaderna för den arkitektritade byggnaden uppges nu har stigit från 127 miljoner Isländska kronor till över 300 miljoner, men ändå har Asatrufelagid en solid ekonomisk grund.

Vid slutet, står segern – och detta innebär att hela Island får en kulturell och religiös sevärdhet av rang, konstaterar den Isländska dagstidningen ”Visir”.

När får vi Hedningar det första Gudahovet vid Gamla Uppsala, och när skänks den marken tillbaka till oss – platsens enda rättmätiga ägare ?

Kyrkan BORT från Thingvellir på Island.. och från Gamla Uppsala

Få platser är så heliga eller har så stor betydelse för oss Hedningar och Asatrogna som Thingvellir på Island – platsen för det sista fria hedniska tinget – och Gamla Uppsala i Sverige. Ändå har vi fått uthärda lång tid av kristen vandalism, övergrepp och besudlande av dessa platser. Som nästan överallt i Norden har de kristna våldfört sig på vårt arv, och ställt upp altaren och kyrkor där de definitivt inte hör hemma.

I detta vackra Nordiska landskap hör INGA kristna kyrkor hemma. Först 1859 vanhelgade man en plats som i alla tider respekterats, och varit utan kyrka.

Men nu är det SLUT på kristenheten vid Thingvellir, enligt vad den svenska Islandsbloggen kunde rapportera igår den första Mars – den månad som är helgad åt rättvisans och stridens Asagud; för redan romarna identifierade Tyr med Mars, och kallade honom Mars Thingsus, Tingsplatsernas gud. Det är det lokala Jöfnunarsjóður sókna  som rättvist nog har nekat att betala ut mer bidrag till den fula 1800-tals kyrkan på Thingvalla, en byggnad som alldeles definitivt inte ska vara där. De få kristna som ens finns på bygden har andra kyrkobyggnader redan, och eftersom Thingvalla är nationalpark, kan de lika bra lämna denna vackra plats i fred, och aldrig mer sätta sina fötter där.

Tyr enligt Brynjofssons Edda från 1600-talet, och Landbokasafn Islands

I Sverige är den unika fornminnesmiljön vid Gamla Uppsala fortfarande hotad, och nedlortad till följd av ett katolskt altare, som ställts upp precis framför gravhögarna, i en miljö där det inte ska vara, och inte hör hemma. Varken Riksantikvarieämbetet eller Länsstyrelsen gav någonsin mer än ett temporärt tillstånd till den sk ”Påvesten” som fortfarande förfular platsen. Det är viktigt för alla oss Hedningar att hålla landets främsta kultplats ren från kristna inslag, för vi Asatrogna har ingen plats i hela Sverige, där vi ostört kan samlas, samtidigt som de kristna redan kapat åt sig mer än 1600 byggnader, många byggda direkt på hedniska vin och hargar, och på mark som inte är deras; utan borde återgå till det svenska folket.

Sedan 2018 för Nordiska Asa Samfundet ett upprop emot den olagliga nedskräpningen vid Gamla Uppsala, samt en namninsamling. Mer än 1320 personer har redan skrivit på – gör det du också !

I mars 2014, för nästan 6 år sedan genomförde en skara svenska patrioter en gemensam aktion, och tog bort altarets inskrift. Nu ligger det övergivet som en stor stenbumling, helt utan någon funktion eller mening, men förfular fortfarande platsen. Att Gamla Uppsala kyrka åter blir Hednatempel, och skänks åter till de Asatroende i landet, är sannerligen inte för mycket begärt. De kristna kan i alla fall visa lite god vilja genom att återlämna en plats av de tusentals de roffat åt sig, vandaliserat och förstört. Det är det minsta vi kan begära.

Tänk bara vad detta skulle innebära för den regionala utvecklingen, turismen i hela Sverige och framåtskridandet i vårt land…

Skänk Gudahovet åter till dess rättmätiga ägare !

 

Och för övrigt – Varför skulle någon alls vilja bygga kyrkor och uppföra altaren åt främmande religioner mitt inne i Nationalparker, eller på fornminnesområden av globalt intresse ? Uppsala Högar borde få UNESCO-skydd, och kyrkor hör inte hemma i nationalparker på Island – där man skall kunna uppleva naturen ostört..