Midsommarblot 2018 – Vi VET vad Ale menar

Midsommarblotet 2018 firade Nordiska Asa Samfundet – sedan länge Sveriges ledande samfund för Asatro – vid Ales Stenar i Skåne. Midsommarafton den 22 Juni var en klar och fin sommardag med mycket sol för oss – och mycket regn och skurar i övriga landet. Vi befann oss på Sveriges för tillfället soligaste plats – ett klart tecken till att Gudarna var med oss, medan himlen var grå för de kristna. Solståndsdagen den 20:e hade jag hållit ett eget blot vid tolvtiden, men Samfundets ledning befann sig redan i Skåne och kånkade sina tillhörigheter upp för Kåseberga backar. Blotet samlade långt över 100 deltagare, varav mer än 68 i den inre cirkel eller Odensöga vi bildade i Sveriges största skeppssättning…

Anders Österling, den skånske poeten, sade år 1933 i sin diktsamling ”Tonen från Havet” att bara Östersjön skulle veta vad Kung Ale en gång menade; men numera stämmer det inte alls. Empirisk forskning har för länge sen uppdagat att Ales Stenar är en jättelik kalender, som kan visa de två solstånden och dagjämningspunkterna lika säkert som något urverk. När stenmonumentet i själva verket byggdes, råder det dock olika meningar om. Man har daterat det till 500-talet enligt vår tideräkning, medan andra anser att det skulle ha tillkommit redan under slutet av bronsåldern, sådär 800 år tidigare. Hursomhelst finns det också bevis för, att en del av de gråstenar som ingår i det mer än 63 meter långa och 18 meter breda skeppet måste ha hämtats från stendösar, som en gång stod på de omgivande höjderna, Än idag är Ales Stenar en ödslig, vindpinad och helig plats, där ingen bor; och marken omkring används bara som betesmark.

Kalendern bygger på det förhållandet att solen vid Midsommar och Midvinter går upp och ned vid de två stävstenarna, och att man från skeppets nästan kvadratiska mittsektion kan dra syftlinjer, som träffar solens upp och nedgång vid horisonten däremellan. Stenarna i skeppet är också placerade med olika avstånd och intervall, vilket få bedömare observerade innan 1900-talets slut – men tyvärr for man hårdhänt fram med skeppssättningen under 1960-talet, då en del stenar kan ha rubbats ur sitt ursprungliga läge.

Jag började dagen med att besöka Kåseberga Hamn, nedanom stupet som leder från stenskeppets väldiga platå ned emot kusten – och Sveriges sydligaste Huk, alltså Smyge Huk, ifall ni är bekant med den orten. Här mötte mig två ytterst förvirrade Jehovas Vittnen som gjorde reklam för sin egen förkastliga lära – de bar på en skylt, märkt ”Vem har skapat Världen?” och avslöjade bara sin okunskap, alla vet vi ju att Asarna skapade den ur Ymers kropp. Bortom den stod en hedning, som jag glatt hälsade på, och därpå uppsökte jag rökeriet för att äta tre sillar och dricka en öl – sill samt gröt är som bekant Tors frukost, vilket står att läsa i Harbadsljod – så de som vill äta sig märg i benen, bör följa Tors exempel.

Här ser ni mig själv, med packning påtagen – och på avstånd – innan blotet skulle börja, och vår Riksblotansvarige, Peter Kåhl, under trummors dån kunde leda de fler än hundra deltagare som kom nedifrån byn in emot platsen… Allt gick rätt och värdigt till, ja bra mycket värdigare, enklare och ädlare än vissa andra blot jag varit med om i det förgågna, när Asars och Vaners väg låg otrampad i vårt land, och hela vår rörelse höll på att komma på avvägar. Nu har nästan alla av oss hittat rätt igen, och jag är fullständigt övertygad om att vi kommer att växa ytterligare, och återigen fördubblas i antal innan detta är är slut.

Här syns Odens öga tydligt, bildat av hedna män och kvinnor från Svea, Göta och Wendes Riken – som det är och skall vara !

Ystads Allehanda – vars journalister var påfallande vänliga, Kvällsposten, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har nu uppmärksammat vår rörelse, och vårt genombrott i dagspressen är nu ett givet faktum. De flesta tidningars rapportering var i huvudsak saklig och korrekt, eller bättre än man kan begära av svenska journalister. HD däremot intervjuade den ytterst kontroversielle kristne sk ”forskaren” Fredrik Gregorius – han som sagt att vi Asatroende ”inte skulle tro egentligen” vad han nu menar med det – man undrar om denne kladdsock eller rättare sagt skitstövel säger så om andra religioner i Sverige med – och hur kan han alls veta vad han bjäbbar om, för den delen ? Varför skall HD, som annars är en seriös tidning, intervjua den sortens självutnämnda ”tyckare” som för det första inte var närvarande, för det andra ingenting vet, och för det tredje bara skriver partsinlagor, utan all faktabakgrund ?

Folk for ända från Tornedalen för att vara med om detta blot, Midsommar, Gerd och Frej till ära – och man kör inte bil 17 timmar i streck mer än 1800 km utan att vara fast i tron – vill jag själv mena. Den ritual som utarbetats var enkel och kärnfull, och förutom en del ord och vändningar typ ”medans” när det heter med och inget annat, fann jag lite att invända över. Alla – till och med de minsta barnen – förutom tre personer från Lund, som satt och åt inne i stencirkeln (skulle ni göra så på en gravplats ? Nej, självfallet – så gör man bara inte !) uppförde sig värdigt och koncentrerat, och därför fick vi till ett bra och verkningsfullt blot, helt annorlunda än hur det brukar gå till i en del andra sammanhang, new age och så vidare, där folk sällan eller aldrig har vett att föra sig.

Vi drack två skålar för sommaren och vad vi ville – vilket är ”Lag om” och upphovet till ett av svenska språkets allra mest kända ord – och för egen del skålade jag för mera fruktbarhet åt Gerd eller Jorden – denna sommar har varit ytterst torr, vilket inte är bra för markens fänad och gröda och för det andra om mer folkvett till ingen annan än Herr Gregorius – detta väckte förstås mängdens skratt och jubel – men själv anser jag det ytterst kristligt att göra så – trots att jag är hedning – ”önska gott över de som förföljer er” lär det ju stå i de kristnes bibel, och om herr Gregorius då verkligen vill lära sig något om Asatro, istället för att påstå att han själv ”vet mest i hela landetvilket han inte alls vet – redan att säga så är bara dumt och övermaga – så är han välkommen att lära av mig och mina bröder och systrar på ort och ställe.

Nu är blot fullt utsagt, gangneligt för människor, men värdelöst för troll och småfolks söner” som det brukar heta.

Trivs med det nu, ni öknens profeter ! Njut ni den läkedomen, och ha ni lika mycket fröjd i sommar, som när en magsjuk hynda äter gräs…

Men till våra vänner, och till alla som bekänner sig till sann Asatro – inom eller utom landet – till er önskar jag ett gott år och en god fred !

 

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

”Ren Hampadänga” om Oseberg-skeppet… (”Forn Sed” och Drogerna, del 5)

Det norska uttrycket ”Hampedaenge” betyder en slarvig kvinns-person, ”et uansenligt og til sit arbejd udugeligt fruentimmer som det hette på 1700-talet.  På skånska och danska betyder samma uttryck – ”Ren Hampadänga” alltså – detsamma som det danska ordet vrövel, löst snack och tal, osanna rykten, rena lögner, falsarier.

Man får läsa mycket av denna vara på nätet nuförtiden. Vi kunde erinra oss den nya bataljonsprästen i  Hemvärnet från Tobo, hon som inte är med i ”Svenska” Kyrkan men istället är med i en organisation, som tror att det går att man kan få övernaturliga krafter genom att se på vissa filmer, att man via tankekraft kan hitta dolda föremål och andra rätt häpnadsväckande påståenden, hämtade från allehanda pseudovetenskaper och ”New Age” och som nog inte stämmer överens med den Svenska Försvarsmaktens värdegrund, i alla fall inte som jag ser det.

Å andra sidan har inte bara New Age, utan även Asatron i Sverige – ett ämnesområde jag ägnat en hel del intresse genom åren – sina unika problem. Bland annat ser man allehanda lösa påståenden på nätet om att Osebergsfyndet i Norge skulle ha innehållit cannabis och att detta skulle ”bevisa” att våra förfäder använde psykedeliska droger, osv osv. Jag har redan tillbakavisat de ofta spridda lögnerna och kristna falsarierna om Flugsvampen och Bärsärkaraseriet, en annan oriktig skröna, som kom från Uppsalaprofessorn Samuel Ödman på 1800-talet.

HUR kan någon enda någotsånär vettig människa bara TRO att det skulle gå att segla ett sånt här skepp i ”pårökt” tillstånd ? (Gaar ikkje, i det hele tatt, säger Norrmännen)

Framförallt är det amerikaner, och mindre seriösa forskare som spritt ut lögnerna om de hampfröer, som hittats i Osebergsfyndet – tillsammans med en hel del andra fynd av fröer från nyttoväxter, som låg i en liten läderpåse. Många är de rena lögner, feltolkningar och förvanskningar, som spritts ut om Osebergsskeppet genom åren. Exempelvis har man påstått att det inte skulle gå att segla det över öppet hav, utan att skeppet bara var avsett för ceremoniellt bruk och korta roddsträckor på isolerade fjordar, något som bevisligen är lögn, vrövel, ja skitsnack… Moderna rekonstruktioner gjorda av seriösa experimentalarkeologer har gång på gång seglat skeppet på Nordsjön, till exempel – och mellan Norge och Danmark – en resa som kan ta mindre än ett dygn.

Vad man hittat i Osebergsfyndet är hampfrön i en liten läderpåse – tillsammans med andra fröer av nyttoväxter, förutom valnötter, hasselnötter och bär, som också fanns ombord. Hampfrön har inga narkotiska eller medicinska egenskaper överhuvudtaget – särskilt inte industri-hampa, som det rör sig om i det här fallet. Inte heller vallmofrön – som man annars har på brödbullar – har några som helst narkotiska eller medicinska egenskaper, om nu någon trodde det. Cannabis bereds företrädesvis av den vuxna hampa-växtens honplantor (man måste noga skilja hon- från hanplantorna om man alls ska använda växten i detta syfte), och dess insamling var fullkomligt okänd i Nordeuropa. En som däremot beskyllts för att ha intresserat sig mycket för just hampans biologi är George Washington, Amerikas förste President, som av diverse hippies och drogliberaler också ansetts vara haschrökare, fastän det bevisligen är helt felaktigt.  Precis som Vikingarna odlade Washington industri-hampa för rep på sina ägor,  och Oseberg skeppet är faktiskt just ett skepp – och till det kunde hamprep såklart passa bra – annars fick man ju inte lika hållbar rigg och förtöjningslinor..

Det faktum att Osebergs-fyndet, när det hittades, inte hade några hamprep i riggen,  beror antagligen på att hamprepen var värdefulla, och att man förstås begravde skeppet i jorden med ett redan slitet segel, och en rigg, som var mindre hållbar för riktig segling… vilket varje praktiskt sinnad sjöman lätt inser..

Industri-hampa går knappast att använda i berusningssyfte, och utöver det fanns linfrö ombord. Och vad bevisar då det ? Att de båda kvinnorna ombord på skeppet – tolkade som Drottning Åsa av Oseberg och hennes gamla amma – skulle ha varit ”dåliga i magen” och behövde ”linfrö för medicinskt bruk” ? – Nej knappast.

Även blåklint, krapp-rot (som används bla. för att färga tyg och segelduk av linne vackert röd) fanns i fyndet – och alla dessa hasch-flummares ständiga påståenden om att ”jamen hampfröna bara m-å-s-t-e ha använts medicinskt”, och hampan ”måste” ha använts rituellt osv – alltsammans bullshit – det ”måste” det inte alls ! – och alla dessa växter var med just för att de skulle göra nytta och användas som nyttoväxter i livet efter detta – tillsammans med hasselnötterna, valnötterna och bären – som såklart var avsedda som mat – och att förutsätta, att man nödvändigtvis ”måste” ha använt hampan som berusningsmedel duger inte, därför att det är en kemisk omöjlighet. Hampfrön av industrihampa duger inte att berusa sig på, ens om någon skulle ha velat göra det, och det är hela sanningen. Och man blir inte särskilt ”hög” av att försöka bränna en stump hamprep heller.

Ändå kommer diverse fornsedare, idioter, patrask med påståenden somJamen Brising-gamen måste vara en gam, och brising betyder hasch på vår moderna pundar-slang, så det så !Problemet är att det heter Brisinga-men, inget annat – precis som Menglöd är ett heite eller binamn för Freja, och detta betyder ”Havsglans” (som i havets friska och sunda bris, som fördriver haschrök och skumma tankar, för att inte tala om skumma människor !)

Dessa tjackpundare tror som vanligt vad de vill tro, och ser därför vad de vill se – även om de inte tror på rationella förklaringar, och inte har sett något av den moderna vetenskapen…

Jag kommer ihåg min gamle vän och trätobroder Sigge, som en natt förkunnade för mig att:  Vikingarna hade inget brännvin… (hick!) men… om de hade haft brännvin, så skulle de ha druckit massor av brännvin… (hick !) och det bevisar… att jag bara MÅSTE dricka mig full – på brännvin !Så är det ofta. Dagens drogromantiker hittar alltid en ”ursäkt” för att röka på, och gamla alkisar hittar alltid en ursäkt för att fortsätta supa – exempelvis att Bellman, eller någon annan av deras förfäder gjorde så – när verklighetens Bellman var en man, med högst måttliga vanor – annars skulle han ju inte kunnat dikta något, som vi alla förstår…

Låt oss ta ett annat exempel. Man har hittat skal av Kauri-snäckor från Söderhavet på Helgö i Mälaren, samt en keltisk biskopskräkla – men vad bevisar det ? Att invånarna där ”bara måste” ha använt snäckorna för ”rituellt bruk” eller på samma sätt som i Söderhavet, alltså som betalningsmedel ? – Nej, inte alls. Och bevisar den bortrövade kräklan, att man var kristen i 500-talets Sverige ? – Nej – fortfarande helt fel – det finns ingen anledning att dra sådana slutledningar…

I Havamal säger Oden själv – i Erik Brates berömda översättning – om jag inte minns fel, att:

”Ej är ölet så bra som man säger / för människornas ätt / Ty dessmer du dricker / dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen”

och det stämmer förstås också, som vi alla vet.  Jag har redan tagit upp och analyserat Hávamáls nittonde strof i den här bloggen, den där det står:

Haldi-t maðr á keri,

drekki þó at hófi mjöð,

mæli þarft eða þegi,

ókynnis þess

vár þik engi maðr,

at þú gangir snemma at sofa.

 

Eller – i min egen översättning:

”Håll dina män vid karet

Men drick du vid Hovet

själv ditt mjöd.

Tala vad tarvas, eller tig !

Okynnig blir dig ingen man

Om du går tidigt att sova”

Finessen här är förstås, att ”at hofi” också betyder ”efter behov” – vad som finns hov och skäl av, och inte bara vid Gudahovet. En klok och vis hövding låter sina män festa vid behov, men han sätter sig inte ner för att dricka med dem. Han har själv andra och viktigare uppgifter, och den som skall styra sitt skepp och mäns öden, bör gå och lägga sig tidigt, och inte orda mer än nödvändigt om vissa saker. Så är det – och så har det alltid varit. Så gör och så är en klok och förtänksam man.

Inom Nordiska Asa Samfundet har man nu en klar och tydlig policy vad gäller allt bruk av droger. Det var jag, och ingen annan än jag som skrev den, och som fick igenom den som enskild motion – och det var det här. Vi använder inga droger vid våra blot och sammankomster, av vilket slag det än vara må.

För övrigt lägger vi oss inte i någons enskilda liv, utanför Samfundet, men inom det gäller det att skicka sig och uppföra sig så, att man inte dricker mer än vad som höves.

Vad sk ”Forn Sed” och de spridda samfund – med 40-50 personer (i motsats till mer än 1200 andra) som ägnar sig åt sådant, har man inte på 20 år lyckats ena sig om någon policy, och ibland använder man alltså droger ”av religiösa skäl” har vi fått veta – ibland inte, och ibland förnekar man alltsammans, trots flera drogrelaterade incidenter på senare tid.

Det är liksom lite ”häpomsnärp” eller hösomflös om dessa andra samfund, som man säger. Ren hampadänga, med andra ord..

 

Hur du skapar ett Hedniskt ”Vi” – och varför det INTE finns några Asatrogna ”altaren”

Jag vet då inte allt vad skräp och skit man får läsa på nätet. Det finns någotslags ”forskare” vid namn Fredrik Gregorius i Linköping, som själv är kristen och hävdar att Asatron i Sverige ”inte finns” vilket han tycker skall vara att ge ”en nyanserad bild” som han uttrycker det, samtidigt som han hävdar att ingen ”tror på riktigt” av denna rörelses mer än 2-3000 medlemmar i landet – räknar vi ihop alla organiserade och fristående grupper vi känner till, uppskattar man att det faktiskt blir så många, och än fler utövare finns på Island och övriga Norden.

Vem gav honom rätten att avgöra den saken ? Hur kan han ens veta det ?? Och vad har han för BEVIS för att påstå, att tusentals av hans egna landsmän inte skulle vara ”ärliga” i sin tro ? Hur understår han sig ens, att kalla sådana yttranden för ”nyanserade” ?

”Vestigia terrent” – ”Spåren förskräcker”

En liten grupp tokdårar och foliehattar någonstans tycker att det skall heta ”forn sed” – ett uttryck som inte förekom förrän långt in i den kristna medeltiden, och som aldrig någonsin använts av utövarna själva, varken förr i tiden eller nu – utanför denna lilla New Age-grupp det vill säga. Och New Age och modern synkretism i all ära – men det är inte asatro...Inte heller är det ”sed” eller ens ”fornt” att springa omkring och hurtfriskt utbrista saker som ”Nämen fira du Midsommar och Lucia precis som du vill, med sotsvarta Lucior, svamp i håret och  haschplantor under sängen” – för något sådant är mest en förbannad osed och har inget med något ”fornt” samhälle att göra – knappast med någon nuvarande kultur heller.

Det blir som att bjuda Muslimer på Bacon ungefär – visst, det kanske är någotslags satir eller förvriden humor (se föregående inlägg) men egentligen är nog sådan humor inte särskilt rolig, utom som en parodi på den allerstädes närvarande svenska Pk-naivitet, som finns i vissa kretsar. Jag förväntar mig absolut, att de flesta av mina läsare är tillräckligt kloka för att uppfatta en viss ironi här och där i vad jag skriver – om jag nu ens har det – och inte blanda ihop skämt med allvar.

På nätet kan man också få läsa inslag av gamla förvirrade tanter och tonåringar från USA, som skriver att de genomfört ”Prayers to Thor from their Asatru Altars”.

Jag menar – hur djävla obildad får man bli ? Jag tar det igen – ”Prayers to Thor from their Asatru Altars”…

VET dessa människor ens vad Asatro ÄR för något, och FÖRSTÅR de vad de snackar om ?

Vi Asatroende BER aldrig till våra Gudamakter, eftersom det vore fullständigt löjligt och fruktansvärt omoget att ens tänka sig något sådant. Själva ordet ”be”, alltså bidhja på norröna betyder befalla, rent språkhistoriskt, och skall inte förväxlas med det anglosaxiska prijan, som i prayer, alltså de kristnas sätt att be. En konungs bud har vi alla hört talas om, i alla fall om vi talar svenska – och detta ämne har jag skrivit om, flera gånger. Den enda gången ”bön” i kristen mening alls nämns i eddan, är det i ”Busluboen” – en fruktansvärd förbannelse, som en illasinnad och elak trollkona riktar emot en Jarl, och det kvädet slutar med att Jarlen sitter slagrörd i salen. Så – ungefär – såg våra förfäder på fenomenet ”bön”…

Några källor som nämner, att Nordborna skulle ”fallit på knä” eller slängt sig framstupa framför sina gudar på Monoteisternas befängda vis – med röven i vädret (vilken Gudamakt skulle känna sig hedrad av det ?) finns inte, utanför kristen eller muslimsk litteratur – och några arkeologiska bevis för ”böner” och andra klagosånger har inte hittats, de heller.

Gåva kräver att gengåva gives” står det i Hávamál, och det är det första av alla bud. Vi Blotar och förärar våra Gudar gåvor – men inget i Världen är gratis – för så fungerar det också i naturen…

Jag menar – tänk efter ett slag. Hur fungerar det i naturen, och hur fungerar ett naturligt samhälle ? För att få äta, måste du lära dig så och skörda – och därmed odla – annars får du jaga och fiska, eller kanske samla in din föda från marken, men arbeta måste du. Du kan inte bara sätta dig ned på marken eller i ett gathörn, helt passiv som en stackars tiggare, och bara be, be och be andra om mat eller försörjning. Livet eller naturen fungerar inte så. Visserligen kanske du kan bära dig åt på det viset om du är ett litet spädbarn, eller en lallande kristen, som inte riktigt kan ta vara på sig själv. (”Cretien” eller ”Kretin” sa man i Frankerriket, och på Karl den Stores tid)

Men våra Gudamakter tappar ofta tålamodet med det slaget av personer. Tor och Åskan slår till, fortare än kvickt – och tar vi för mycket av naturen eller behandlar den på fel sätt, får vi ofta lära oss en hård läxa – så det tjänar inget till att bara sitta där och be… Vår tro fungerar helt enkelt inte på det viset – här måste du visa din hängivenhet med att ge lite av dig själv, antingen direkt till makterna eller till andra människor. Du är ingen liten treåring, som drägglande och snorande hela tiden kan komma springande med gråten i halsen till någotslags himmelsk ”pappa” eller ”morsa” och tro att de ska lösa allihop…

 

Att vara makterna trogen, innebär också att hedra dem genom sitt arbete – att odla, bygga, och förvalta sitt arv. ”Arla i Urtid, då Ymer byggde” står det i Voluspá. Det är ingen tillfällighet. Också Asarna ”timrade Hov och Hargar” får vi vetanågra kristna altaren byggde de inte alls, och något sådant ingår inte heller i vår tro. Vad Hov och Hargar är för något, vet du kanske om du har följt med i den här bloggen, och alls läst och förstått vad jag skriver.

En Harg är en samling resta eller liggande stenar, en kultplats för utomhus bruk, helt enkelt – och ett Gudahov är och var en inomhus plats för dyrkan (läs här ovan under separat underrubrik, se avsnittet ”Asatro”) eftersom Arkeologin (se avsnittet ”Arkeologi”) bevisar att Asatron ända sedan bronsåldern varit också en inomhusreligion, och inte bara en utomhus- dito, även om Tacitus och flera utomstående författare, som skildrade Germanerna ur ett romerskt, fjärran perspektiv tänkte sig saken så.

Synen på Hov och Salar (som syns i det äldre ortnamnsledet – ”al” för helig plats) som också var hövdingagårdar, gilleshus och naturliga samlingsplatser har ändrats på senare tid, och genom arkeologins vittnesbörd har man förstått, att makterna tillbads minst lika mycket inomhus som ute. Det är föga förvånande med tanke på allt, för försök att hålla ett blot eller ett gille utomhus i pinande snöstorm, åskväder eller slagregn – man behöver inte vara akademiker för att förstå att det inte går så bra – varje bonde och hantverkare förstår inom sig samma sak ändå, särskilt med Tors bistånd och skydd.

Varje svensk av bondestam förstår vad det handlar om… Det är naturligt för oss att blota, odla och arbeta…

Så om du nu beslutat dig för att hedra dina förfäder, Asar och Vaner – Hur gör du ? Reser du ett ”altare” inomhus lite på måfå eller hipp som happ, rubb som stubb, hursomhelst, kanske ? Blandar du ihop olika ”gudabilder” och saker från helt olika kulturer lite som du tycker, helt utan någon ordnad tanke eller något inbördes sammanhang ? Isåfall gör du FEL. Visst – du får ett ”altare” eller en plats för multikulturellt mischmasch utan all ände – men det är INTE Asatro…

Vilken samling bråte… Vad, vem eller vilka är det ens, som ska dyrkas här ?

Du skulle inte vilja hedra din egen släkt genom att plocka fram helt andra foton än de på dina verkliga släktingar, exempelvis genom att leta upp andra fotografier som du funnit i en sopcontainer någonstans, eller hur – särskilt inte om de fotona föreställer människor eller makter från en helt annan Världsdel, som du inte ens är släkt med… Nej – såklart inte, eller hur ? Det vore ju fullständigt befängt, och du kan inte dyrka Krishna ena dagen, Jesus nästa, kasta in Frigg och Dionysus lite hipp som happ bara för att du råkat dricka dig asfull, eller för att det skulle roa dig och dina vänner. Det finns ändå något som heter ”hybris” och som finns i alla hedniska mytologier, och med makterna leker man inte ostraffat – för de är inga ”leksaker”

Katolska helgon och Indiska ”gudar” i jakaranda kanske kan vara pikanta som inredningsdetaljer, men har inget med Asatro eller respekt för makterna att göra.. Inte med respekt för andra kulturer och respekt för andra troende heller…

Tänk på hur forntidens människor gjorde. De gjorde det enkelt för sig, behöll alltihop stilrent och avskalat, och tog oftast till inte mer utsmyckningar än de behövde. Nästan alla de gudabilder för personligt bruk man hittat är mycket små, och påfallande enkelt utformade. Rällinge-Frej är bara några centimeter hög. Den isländska bilden av Thor från Eyraland är inte mer än sådär 6-7 cm stor den heller. Inte heller Torsbilden från Lund – felaktigt rubricerad som en spelpjäs på 1950-talet – eller de små bilder av solguden Ull som hittats i Södermanland under 2000-talet är särskilt stora de med. Tror du att det är någon slump, kanske ?

När du KAN göra det ENKELT, STILRENT och UTAN en massa konstigheter, som inte har med saken att göra..

Svårare än såhär, behöver det inte vara. Bara några enkla och stilrena handgjorda föremål, som laddats med kraft och innebörd av sin ägare. Inget onödigt bjäfs.

Den Odens-staty man funnit vid Lejre (ja, det är otvivelaktigt Oden och inte Freja, därför att han avbildas med skägg, Hugin och Munin samt Gere och Freke bakom Hlidskjalf, och visst ingen kvinnofigur som diverse genus- eller rättare sagt anusforskare påstått) är 2009 är mindre än 2 cm hög, och även Romarnas ”lares et penates” var små, privata bilder som man kunde föra med sig överallt, exempelvis i en penningpung, utan större svårighet. Allt detta gjordes förstås med mening och med en bestämd avsikt – av forntidens människor – och det var just det att det skulle vara enkelt – och att makterna inte skulle blandas samman. Man skulle lätt kunna känna igen dem på deras attribut. När man sa att Solen var ”Ullar Gulli” eller Ulls gyllene huvud, eller att Oden var en ”spjutgud” var det för att göra enkla sammanfattningar, som också kunde gestaltas i bildform…

 

Bilderna av solguden Ull från Lunda i Södermanland var påfallande enkla till utförandet…

Men det betydde inte att man inte KUNDE göra fantastiskt invecklade ornament, som på Västergötlands och Ölands guldhalskragar, till exempel

Restaureringar av Urnes-dörrarna – som kan ha kommit från ett Gudahov och visst ingen kristen kyrka – visar hur kreativ djurornamentiken var. Den följde fasta regler, och en strängt logisk form, som man måste haft noggranna förlagor till. Ingen slinga är felplacerad, eller slutar i intet. Under-över-under – varje slinga sitter som den skall – allt logiskt och väl utformat.. Man skapar inte saker som dessa på måfå, eller slump..

 

Också den kända Torshammaren från Skåne – funnen redan på 1800-talet, förd till Lund och med okänd fyndort, men daterad till 700-talet om jag inte minns fel (alltså långt tidigare än skåningarna någonsin kommit i kontakt med några kristna) bygger på samma princip. Många som ser den på bild, förstår inte ens vad hammaren betyder. De ser inte Korpguden Odens ansikte överst, eller Frejs två galtar på sidorna av hammarens skaft. De förstår inte, att detta är en bild av Oden, Vile och Ve eller Oden, Tor och Frej i ett, praktisk och enkel att bära med sig, och i sitt kristna tänkande är de för evigt utestängda från dessa enkla föremål, eller vad de innebär.

”Ni MÅSTE lära er att se, inse och förstå – annars är ni inte Hedningar !”

 

Också på hällristningarna – och något så sentida som lapska trolltrummor – ser vi samma enkla symbolik. Namnet ”Asar” och namnet ”Vaner” på den andra gudasläkten kommer enligt vissa etymologer från gudabildernas enkla – och ibland grovt tillyxade utseende. ”Habands Asans” på gotiska betydde ”med åsar” eller med liggande tvärbjälkar, för att vara ordagrann. ”Vans visan” betydde ”alldeles utan” (tvärbjälkar) och som vi ser, är exempelvis bilderna från Lunda – som antagligen föreställer Ull – just sådana till utförandet, även om man senare inte räknade Ull till Vanernas ätt, utan till Asarna själva. istället blev det Frej, som i Sveariket fick överta vissa drag av solgud – mot järnålderns slut. Tor bar en hammare, Oden spjutet. Tyr kändes igen på sin enda hand. Allt detta visste man – och kunde hugfästa i enkla bilder eller föremål.

 

Att det är den hammarlyftande Tor, på samiska Horagalles eller Tiermes, som vi ser i dessa och hällristningarnas bilder är självklart..

Att denna bild från Broddenbjerg, och dansk sen bronsålder – 500 år och mer före vår tideräknings början föreställer FREJ är heller inte att ta miste på… (inte ens ”genusforskarna” kan tro, att detta ska vara en kvinna…)

Men bara för att man vanligen – och i vardagen – gjorde gudarna enkla och grovt tillyxade, betyder detta inte att de stora Gudahovens bilder såg ut så. Vi vet från berättelsen om Tröndernas gudahov vid Ranheim utanför Trondheim – förstört och utplånat för alltid av modern byggnation på 2000-talet – att det där stod en människostor Torsbild av renaste guld, med Bockar, Vagn och allt i naturlig storlek, så fint gjord att den såg alldeles levande ut. Också många andra källor – inte bara sentida typ Orkneyingasagan – berättar liknande saker. Om man gjorde sina gudar påfallande enkla och utan utsmyckningar, var det inte alls för att man var ”primitiv” och inte kunde skapa något mera verklighetstroget eller detaljrikt – för det kunde man visst ! Ölands guldhalskragar och djurornamentiken bevisar detta bortom allt rimligt tvivel – men man ville ha enkla och portabla gudabilder, som sagt.

Kanhända var det – som en del antagit – för att Makterna skulle kunna uppfattas som var och en tänkte sig dem – ingen hade ju i verkligheten sett Asarnas ansikten, och kommit undan med livet i behåll – men – mera beroende på estetik. All konst förr var inte ”föreställande” konst, utan bruks-konst. Vill man alls tala om en verklig ”sed” och ingen osed, måste man hålla detta i minnet, och inte halka in på alltför massmediokra, populärkulturella framställningar – även om det är sant, att vi alltid skapar och återskapar makterna på nytt..

 

Enkel exteriör – men slagkraftig och funktionell…

Här finns också ett klart och tydligt budskap till oss, som lever idag. Tänk på forna tiders lantbrukarhem, eller hur ett hem såg ut på landsbygden i början av 1900-talet. Där fanns inte mycket av extra föremål eller så särskilt många tillhörigheter – det man hade var hemgjort, slöjdat, framsprunget ur folkligt hantverk och påfallande enkelt. Inga konstigheter. Inget från andra kulturer, som inte hörde dit, eller ens från storstädernas jämrande maskineri.

Bara bondens värd i Falurött, naturträ och blod, lika enkel och naturlig som världen och tiden själv.

Enkla sköna ting, rena i linjerna och formen. Så såg också det beygynnande Folkhemmets och Funktionalismens möbler ut (foto från Carl Larssons Sundborn)

Sådana ”Vin” ska du resa dig- ty vet att den enklaste formen av helgedom, heter ”vi” – av gotiskans ”weíhs” eller något invigt, en helig plats. Ordet ”vigsel” och ”viga” – kanske har du också hört talas om ”Vighammare” om du är hemma i Asatrons värld – kommer av samma ursprung.

Inte bara Lundar är heliga, liksom Hult och Hargar. Viet – det hem du byger åt dig och de dina – är heligt det också, och där – i ditt eget hem – skall du prisa och ära dina makter.

Du skall blota åt dem, och du skall ge dem goda gåvor, som du gör till en kär vän, för att gälda och återgälda. Det är att vara hedning och Asatroende på riktigt – men ”altare” ? Nej, det har du icke – det får du icke, och det kommer icke över din dörr och din tröskel, det säger jag dig !

Och Tor är en rödskäggig, ätande Gud – Medelålders och fullvuxen – ingen fånig yngling i Marvels stil med långt hår som en liten flicka..

Take that – American mutts !

Nej, vi Asatroende b-e-r ALDRIG till våra Gudamakter…

Det finns många groteska missuppfattningar om Asatro, som sprids ut av sk ”fornsedare” och obildade amerikaner på nätet. Oftast rör det sig om olika politiska rörelser till höger eller vänster som bara vill förvirra, desinformera eller skapa oordning, rena ”troll” med andra ord. Särskilt den lilla och mycket aggressiva sekten ”Samfundet Forn Sed” – ett slags New Age vänster med tydligt kristna inslag – gör allt vad den kan för att förstöra vårt kulturarv, eller rättare sagt vad som finns kvar av det i en tid som vår. Medan muslimer och makabra monoteister stör och förstör med ”böneutrop” och klockringning, tar detta patrask inte avstånd från de sanitära olägenheterna, utan försöker i likhet med ”Svenska” Kyrkan att förespråka och vidare utbreda dem istället.

I den ursprungliga svenska lagen om religionsfrihet, SFS 1951:860 stod det i själva portalparagrafen såhär:

Om religionsfrihet

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

En religion som skriker, skränar, ropar, bönar och ber förargar onekligen allmänheten, och fastän (S) märkta politiker upphävde denna goda lag år 1995 finns det fortfarande lagar emot förargelseväckande beteende, lyckligtvis. Huvudparten av svenskarna vill numera inte ha någon islamism eller kristendom i sitt eget land, och därmed torde frågan om böneutropen vara avgjord.

Religionsfrihet får ALDRIG NÅGONSIN bli samma sak som frihet att störa, kränka och utöva herravälde över sina medmänniskor. Undersökningar från TV 4 visar, att minst 60 % av svenskarna vill vara ifred för klock-klang och minaret-skrän…

De dumma amerikanernas argument är, att ”alla” religioner skulle innehålla böner till gudamakterna, fastän vissa religioner – som vi hedningar till exempel – inte alls ser något behov av att ”be”, gå ned på knä, förödmjuka oss själva eller krypa och kräla i stoftet som dessa kristna och vissa andra.. Bön är i själva verket fullkomligt okänt som begrepp inom Asatron och Hedendomen, och det kan man bland annat bevisa både ur arkeologi, språkhistoria och inte minst de skriftliga källor vi har.  ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Havamal enligt Erik Brates kända översättning, och precis så är det också. Hela naturen och det naturliga kretsloppet vi ser i det universum vi har omkring oss följer samma princip.

NÄR skall alla dessa kristna hundar och österländska byrackor INSE SANNINGEN ?

Man får ingenting för ingenting. Materia eller energi kan inte nyskapas, bara omvandlas. För att du ska få något att skörda och äta, måste du först så och odla. Utan arbete, ingen inkomst. ”Den som inte vill arbeta, skall heller inte äta” sade Martin Luther på sin tid, och han var inte bara germanskt influerad, utan en mäkta hednisk person på sitt sätt. ”Och som man sår, får man skörda” lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Att sitta som en liten barnunge i ett hörn, och bara tigga och be – eller förödmjuka och förnedra sig själv inför gudarna och hela kosmos är inte och har inte varit något för oss Nordbor. Och för övrigt – Hur är våra Gudar till sinnes, om vi följer Eddans och alla källors tydliga vittnesbörd ?

Oden, till exempel, struntar fullkomligt blankt i om du ”tillber” honom eller inte. Han ger dig inte något gratis, förutom goda råd om hur du skall klara dig själv; men för övrigt skall du nog inte tro att du kan befalla över just honom eller kräva att få någonting, om du inte ger Oden av vad du själv har först. Det är detta som menas med att blota eller offra, och oavsett om du offrar av arbete, tid, energi eller kraft eller till och med i form av materiella ting; så måste du göra detta först, av egen fri vilja och förmåga, innan du alls kan få något av Asatrons gudamakter. Asatro är en religion för vuxna människor, inte för drägglande, tjatiga barnrumpor, som tror att de kan få ”en gratis lunch” eller ”gratis glass” utan att själva anstränga sig eller arbeta för det.

Tigga och be, kravla i stoftet för en tarvlig allmosa ? Vill DU bli precis som dessa ”goda kristna” ?

Ska ha, Ska ha, Ska ha” lyder Stortrutens och Skränfockens gälla böne-utrop…

Tiggar-religioner eller allmose-krav tilltalar verkligen inte mig som hedning, det måste jag säga. Allt detta finns tydligt angivet i Eddans och Havamals livshållning också, och under de följande dagarna tänker jag ge flera exempel på den saken. Nu argumenterar okunniga och lögnaktiga människor, att det i det sk ”Runatal Hávamáls” skulle finnas en enstaka versrad, som skulle ”bevisa” att Nordborna rabblade böner och föll på knä, precis som de kristna hundarna. Inget kunde vara mera felaktigt eller väsensfrämmande för en fri man eller kvinna i hednisk tid, för på det viset betedde sig bara trälar, dömda brottslingar och trälars vederlikar.

Versraden finns i den 144 strofen, som i original lyder:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

Dessa okunniga drar sig inte ens för att göra våld på Odens egna ord, och de kallar sig själva för hedningar ! Ordet ”bidhja” som de hakat upp sig på, betyder inte alls ”att be” i någon kristen bemärkelse, och språkhistoriskt sett användes detta ord inte så förrän långt in på 1200-talet och i den kristna medeltiden. ”Bidhja” är avlett ur ”budh” eller bud, som i en Konungs bud, alltså direkt uppmaning eller order.  Ord som sändebud, ombud, budkavle, eller det nuförtiden så vanliga ordet ”ombudsman” har exakt samma upphov, och strofen om runorna handlar mycket riktigt om hur man skriver och skickar meddelanden, inget annat. Man sänder, ristar och råder, står det. Ingen skulle någonsin vara så dum, att han eller hon tror sig kunna befalla över själva gudarna, men blota och soa, alltså sjuda eller koka ett offer, står mycket riktigt med här.

Vi säger ännu idag ”får jag be om största möjliga tystnad” eller ”jag ska be att få tio kilo bacon” till exempel och det här är visst inget bönerabblande, för vi har tänkt betala för baconet, och vi uppmanar, äskar eller beordrar tystnad, när vi säger så. Ordet bud syns också i budskap, till exempel, och språkhistoriskt har det alltså inte ett enda dugg med kristna böner att göra – och det står skrivet i de flesta någorlunda bra kursböcker över Norröna…

Nej, ordet ”Bidhja” som i bud och förbud eller påbjuden verksamhet har inte ett enda förbannat dugg med det kristna ordet ”bön” att göra…

Förväxlingen mellan ”bön” i den mening de kristna på medeltiden använde ordet – och somliga av dem använder det ju än idag – och ”budh” (som är en helt annan sak) uppstod när latinets ”precari vilket syns även i verbet predika, liksom ordet ”prekär” eller det gammalnorska ”preke” eller ”präka” på vissa svenska dialekter, dvs oja sig och förödmjuka sig som en kristen, bräka och utstöta oartikulerade ljud, som en riktig Monoteistisk fårskalle… lånades in i de germanska och nordiska språken. På normandernas gammelfranska blev det ”praye” och detta upptogs slutligen i engelskan i formen ”prayer” – men det var först på 1300-talet.

Nu fanns det ett närliggande frisiskt ”prian”, ”frijan” på gammalhögtyska, som låg mycket nära det nordiska ordet ”fria” (som en fri man gör till en vacker kvinna, när han vill gifta sig med henne) och vid detta tillfälle – och ifall man befann sig i krigsfångskap – var det ENDA säger ENDA tillfälle som en fri man någonsin gick ned på ETT knä, men aldrig TVÅ… Prian, fria, och präka – allesammans närbesläktade ord – togs alla upp i de nordiska språken, säger etymologerna, och så småningom – från 1200 – talet och framåt, lanserade man alltså begreppet ”bön” här också, fast det egentligen var något helt främmande för ett nordiskt tänkesätt. Jämför med hur ”underkastelsen” i form av islam nu också gör sig hemtam i de nordiska länderna !

 

Nej, denna romerska staty av en skägglös german eller kelt BER inte alls till någon gud, men anropar kejsaren i egenskap av krigsfånge…

På nätet kan man få se mycket amerikansk idioti, skriven av kristna. Nedanstående bild skall till exempel vara ”bevis” för att våra förfäder ”bad” på kristet vis redan under bronsåldern, men vad visar bilden egentligen ? – Jo, flera personer som ror och paddlar i båtar – som vi alla kan se !

De enda bilder med knäfallande figurer från arkeologiskt material man sett utöver det är personer som åker i vagnar eller liknande, eller kultbilder av olika slag, alltså skulpturer av Gudar eller Gudinnor som sänker sig till människornas nivå, för att kunna tala med dem – och INTE omvänt… Den här gudinnestatyn från bronsålderns Danmark, har påståtts föreställa gudinnan Nerthus eller Njärd, som sitter i en vagn och låter sig beskådas av människorna – henne skrev jag senast om igår…

Men ”Buslubön” då ? frågar plötsligt någon... Tillhör inte den dikten eller kvädet Eddan ? – Nej, svarar jag, men däremot sk ”Eddica Minora”, alltså små kväden utanför Codex Regius huvudhandskrift, som alla skrevs minst 250 år efter det att hedendomen upphört och blivit förbjuden i lag på Island. Själva namnet ”Busluboen” kommer från 1300-talet, och visar hur Nordborna såg på de kristna, och deras ständiga böne-rabblande.

Den första svenska översättningen av detta kväde kom till redan på 1600-talet, och gjordes av prästmannen Olof Verelius. Den berättar om hur den elaka  trollkonnan och tiggar-kärringen Busla – som var ett ”böss och ett löss” som det heter – trängde sig in, först hos en hederlig bonde och sedan hos kung Heidrek, som var konung över Götaland.

Där brast hon ut i de vildaste förbannelser och förebråelser, och hotade kungen med stryk, samt att han skulle bli ”riden av Rimtursar” och ”i röven krängd” som det heter i Åke Ohlmarks välfunna översättning, ifall han inte genast gjorde henne till viljes, och gav henne en massa saker.  Även i detta sena 1300-tals fall, så används ordet ”bön” alltså snarast om en order, en befallning eller ett bud och inte alls någon gudfruktig ”bön” på det kristna eller mohammedanska viset. Så var det med den saken !

Tänk på det – ifall ni nu inte vill bli ”i röven krängda” !

KNÄFALL ÄR INGET FÖR OSS HEDNINGAR – OCH HÄR HJÄLPER VARKEN BÖNER ELLER KLAGOSÅNGER…

Frihet – Självständighet – Människovärde. I alla tider har detta varit hedniska dygder – inte ”böner” och allmosor… Det är SKAMLIGT för en fri människa att leva på knä eller ta order av andra…

Pingst – Högtiden som ingen längre firar – ersätts lämpligen med Frejsgång och Majbrudar..

I fredags var det Dagen Erik enligt den svenska almanackan, den dag som Sankt Eriks skrin bars över åkrarna, en tradition som inte alls är kristen utan härleds ur den Frösgång som brukade firas såhär års, och en fest som var alltigenom hednisk. Jag har skrivit om den förr, se artikeln från 11 Maj 2015 under rubriken ”Vårblot” här ovan. De kristna påstår att vi ska fira något som heter Pingst istället för våren, naturens uppvaknande och den goda årsväxt vi alla vill ha. Knappast någon enda svensk firar pingsten numera, och ovetskapen om allt detta kristna mumbo-jumbo har gått så långt, att till och med kvällstidningen Aftonbladet numera måste förklara för oss svenskar varför vi ska sysselsätta oss med all denna kristna smörja.

Frej – här på Gyllenborsti – var en gång ”Sviagod” eller Svearnas Gud. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON, säger jag…..

Annandag Pingst är också avskaffad som helgdag i Sverige sedan år 2004, dvs för mer än 14 år sedan, och ersatt med den svenska nationaldagen den 6 Juni istället, som det är och bör vara, därför att Nationen hursomhelst är långt viktigare än själva kristendomen, som alla sanna svenskar vet. Men de monoteistiska fanatikerna rabblar sina böneramsor, och lallar och dillar om någotslags ”helig ande” som de tror ska utbreda sig över mänskligheten, och till och med tränga in i kroppen på mycket små och späda barn. Om detta inträngande eller denna osmakliga penetration skall tänkas ske framifrån eller kanske bakifrån kan jag dock inte svara på, men för all del – är ni intresserade eller lagda åt det hållet kan ni ju fråga närmsta kristpräst – vi hedningar håller i alla fall inte på med en massa konstiga religiösa riter med spädbarn, och andra tokerier i den stilen.

En och annan svensk vet kanske, att Esaias Tégner – en biskop av Växjö som hade stor sympati för det hedniska – han skrev ju ”Fritjofs Saga” – kallade pingsten för ”Hänryckningens Tid” men då var det säkerligen ingenting kristet han tänkte på, utan allt det goda och hedniska vi kan möta i naturen så här års. Särimner är liksom Gyllenborsti och de andra galtarna en symbol för naturens livgivande krafter, som kommer tillbaka år efter år, och den gröna jorden, som rätt utnyttjad och odlad ger människosläktet allt det behöver, utan att kräva något mer än arbete och kunskap i gengäld. Själv firade jag Pingsten genom att bli utnämnd till Blotförrättare inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, som jag verkligen hoppas att ni stöder..

Några ”heliga andar” från mellanöstern behövs inte för oss svenskar och nordbor. Vi ser det heliga i naturen själv, och vi behöver ingen Allah, ”gud” eller Jehova i vårt land, därför att vi redan har Yngve Frej, han som är Erik eller den ensamt härskande, och en gång ska Asatron härska ensam över detta land, precis som den en gång gjort och åter bör göra. Med den insikten kommer frid, ja Frodefred, ty Frej är förvisso en fredlig och frodig gud, älskad av kvinnor allt över Världen, och hans uppenbarelse kan vi se även idag, ja till och med i Aftonbladet..

”och Frej var bland Ö-danerna först sedd”

 

En annan tradition som är vanlig såhär års, och som är dokumenterad över hela det indoeuropeiska Europa av såväl Engelska, Tyska som slaviska forskare, är bruket att utse ”Majbrudar” eller ”Pingstbrudar” – ett bruk som man i nästan varje land i Europa helt säkert vet är mycket äldre än kristendomen, och kanske ytterst sett går tillbaka på den romerska ”Floralia” festen, Kelternas Beltane eller Vanadisblotet, den tyska Walphurgisnacht eller Valborg. Ibland har detta bruk kopplats till den första Maj, ibland till Pingst, men traditionen är över hela Europa ständigt densamma. En ung kvinna eller flicka utses halvt på skämt till kärleksgudinnans representant på jorden, och hon antas fira sitt ”bröllop” just i Maj, när naturen är som vackrast och härligast, och detta blir en stor livets och kärlekens fest. Cornelius Tacitus, den romerske senatorn och författaren, beskriver Nerthus eller Jordgudinnan Njärd, Gerd eller Jords fest hos ”Nerthus-folken” på de danska öarna kring 70-talet enligt vår tideräkning, och även om en del forskare velat koppla den festen till Midsommar, finns det inte ett enda ord i Tacitus originaltext som talar om när den festen äger rum, mer än att vattnet är badbart när festen sker, och att Nerthus bor i en grönskande lund, vilket innebär att festen måste ha ägt rum under försommaren, eller i alla fall sommarhalvåret, eftersom alla andra tolkningar av tidpunkten är omöjliga.

Nerthus tänktes ofta i vitt, och med dolt ansikte…

Då Nerthus kommer, ”majas” och smyckas med lövade stänger, som symboliserar Frejs mandom och makt, och till och med i en såpass sen källa som 1300-talets norska Flatöyarbok, ingår Gunnar Helmings Saga – där ”Frejs Hustru” – alltså Gerd nämns, och hur hon symboliskt får ersättas med en levande kvinna, som tänks fira sitt bröllop med Guden. Många är de författare – Vilhelm Moberg till exempel – som skrivit pjäser eller romaner om detta, till ära för Gerd, Frej och Vanerna, vars fest detta är…

Nerthus, och hennes badande eller nedsänkande i en sjö, dit hon återvänder efter att ha låtit sig hyllas av människorna, syns också i den slaviska festen ”Kupala” som ännu firas i Ryssland, Ukraina och angränsande länder. Överallt möter oss gudinnan i naturen, överallt plockas blommor och firas fester till hennes ära, och enbart hon, Freja, Vanerna och Frej hyllas, i det som är livets stora mysterium, större än all kristendom och några ”heliga andrar” eller någon pingst, som vi hedningar inte firar och inte behöver...

Några ”heliga andar” från mellanösterns öknar eller någon trist ramadan med svält och lidande behövs inte. Man kan fira hänryckningens tid på ett bättre och naturligare vis…

I vilket Nordiska Asa Samfundet når ÖVER TUSEN betalande medlemmar…

Så har det hänt – mitt i vårbrytningen. Nordiska Asa Samfundet är nu landets största Samfund för Asatro med över tusen medlemmar, och tillväxer stadigt – trots att det kanske finns några små fundamentalister här eller där, som inte gillar detta faktum.

Kanhända skall just jag inte antyda något, som bara är en åskådare och ett åsyna vittne till alltihop, men självklart gläder jag mig åt framgången – efter alla dessa år – för nu har Sverige faktiskt det största verkliga samfundet i Världen, näst Island med sina över 3500 betalande medlemmar.. Som det förra inlägget antyder, irriterar jag mig ibland på en hel del ”forskare” som säger sig ha objektiva åsikter om ämnet, fast de i själva verket inte är objektiva alls, utan hela tiden resonerar utifrån en snävt kristen synvinkel.

Media – särskilt de stora dagstidningarna – samt SVT – låter sig oftast dompteras på samma sätt även de, men så är de ju politiska organ, och inga objektiva nyhetskällor. Sådana finns mest utomlands, på Europeisk botten – men knappast längre västerut, som vi fått se…

 

Men sanningen kan inte döljas längre. Våra framgångar är mycket större än de enstaka motgångarna. Monoteisterna och fanatikerna lyckas inte i sina uppsåt den här gången, liksom så ofta förr. Tiden har runnit ifrån dem, och deras herravälde avtar. Och ”Svenska” Kyrkan har som bekant bara 59 % eller så av själarna i det här landet numera, medan vi hedningar håller vår hamn och hug brukbara… Länge var jag som en ropandes röst i öknen, men för varje dag ser jag; att mina idéer och tankar har burit frukt, efter ett kvarts sekel och väl mera. Det tog närmare hela 40 år för det Isländska Asatrufélagid att växa förbi 3500-siffran, men på bara fyra år, knappt – ligger vi nu över tusen.

Andra samfund – som inte ens Kammarkollegiets jurister vill godkänna som Asatroende – och inte vi heller – låt oss glömma vad de pysslar med, men det verkar mest vara en politiserad och urspårad form av ”New Age” eller något – dribbar och fuskar med sina medlemssiffror, men det behöver Nordiska Asa Samfundet inte göra. Vi är ändå mer än fyra gånger så stora som dem, och vi behöver inte använda adresser och namn från 1990-talet, eftersom vi överhuvudtaget inte fanns då – så vi registrerar bara betalande medlemmar, som har betalt just i år – och ljuger inte… Diverse kristna kyrkor, som Katolikerna i Norge till exempel, har till och med lagt sig till med den principen att de tar namn ur telefonkataloger, och registrerar dessa som ”troende” för att sedan uppbära statsbidrag för detta... ”Sådana kristna har vi, sade bonden om svinen” lyder ett gammalt svenskt ordspråk, som man ju kan erinra sig i sammanhanget.

Vi Asatroende däremot, står fria från alla statsbidrag för tillfället, och är ingen politisk rörelse. Politiska åsikter kan vi säkert ha alltihop – jag själv tillhör till exempel Folkpartiet eller Liberalerna; men tro och politik ska inte blandas ihop – och vad var och en av oss råkar anse, rent politiskt – tycker jag inte tillhör trosutövningen.

Vår tid kommer. Våra makter vaknar, vårdar och värnar. Snart når vi över tiotusen, hundratusen eller ännu fler. ”Vi äro tusenden !” helt enkelt.

Kanske dags att herrarna på DN, makthavarna på SVT eller Näv Jork Times börjar ta oss på allvar…

Stora Framgångar för Hedniska Tankar under första kvartalet 2018

Under första kvartalet av 2018 noterade denna blogg stora framgångar. 2017 var läsarfrekvensen 210.22 läsare per dag, men denna siffra har nu stigit till 278 läsare per dag, alltså en ökning med ungefär 32 % eller en tredjedel – en siffra som lovar mycket gott inför resten av 2018. Bloggen blir allt populärare, och är nu mer läst än de flesta föreningars bloggar – helt säkert en av de allra mest populära inom sitt ämne i hela Norden.

Ser man till hela tiden bloggen funnits på just denna sajt, från 2013 till 2018, så fördelar sig antalet läsare på olika länder såhär; räknat på de 18 länder där flest läser mina inlägg:

Detta innebär också att det har blivit några förändringar sedan förra året. De sju första länderna är oförändrade, med Sverige i topp, följt av USA, Finland, Norge, Danmark, Tyskland och så Storbritannien, men Frankrike låg förut på nionde plats, medan Kanada låg på åttånde. Nu är Frankrike tillbaka på åttåndeplatsen, och har fått sig fler hedniska tankar till livs, medan Island och Ryssland rycker fram i läsarantal..

Vårstädningen av den här bloggen är nu också över, och totalt finns det tvåhundratre inlägg att läsa i fortlöpande följd, utöver vad som finns i arkivet. Förut hade jag över 380 inlägg här, men såklart har jag rensat bort mycket, som är av adiaforisk eller tillfällig natur. Det är också självklart, att skriver man över 500 inlägg, så håller inte allt samma kvalitet. En del inlägg måste med naturnödvändighet bli dåliga, usla, ja skräp och tas därför bort efter ett tag – jag själv ser visst ingen motsägelse eller något större fel i det. Man må betänka, att inte 500 av de artiklar man dagligen läser i dagspressen eller ”etablerade media” är såvärst bra de heller, och allt jag skrivit är vardagliga betraktelser, inga bibeltexter från någotslags elfenbenstorn eller en fjärran bergstopp, även om en del kanske tror det är så. Mycket av det vi skriver eller talar är skrivet i sand, vilket redan Hávamál noterat i sin berömda strof om ”litilla saefa, litlilla sanda, litill ero gerds guma”. Således är det inte heller konstigt, att jag städar denna blogg med jämna mellanrum.

Ifall någon här anser att det jag skrivit varit felaktigt, har de fått rätt till genmäle och även rättelser och omformuleringar, när det visat sig berättigat och när de kunnat uttrycka sig sakligt och korrekt. Tyvärr har så inte alltid varit fallet, men det överser jag med. Men som sagt – inget av det jag skriver är avsett att vara ristat i sten, utan det är snabba inpass i en debatt, reaktioner över dagshändelserna, och bloggar som gjort nytta för stunden – självfallet har jag också fått skriva polemiskt eller med medveten hyperbole eller retorisk överdrift ibland, vilket jag också tror att alla någorlunda kloka läsare noterat.

Allt detta är heller inte så konstigt, eller svårt att förstå. Vår Värld förändrar sig. Nyheter och Influenser, som plötsligt dök upp och lika snabbt försvann, visar sig inte bli bestående, och annat – som har varit fullständigt osannolikt och inte har kunnat förutspås av någon, visade sig bli verklighet. Antag att någon – år 1990 till exempel – dykt upp på den Svenska Försvarshögskolan, och förklarat att Sovjetunionen skulle gå under – personen ifråga hade nog blivit utkastad, eller gjord till allmänt åtlöje, men inte desdo mindre var samma ”eviga” Union upplöst inom mindre än ett år.  Eller antag att någon – anno 2012 – hade förutspått, att ingen mindre än Donald Trump verkligen kunde bli President i USA – ja, ingen skulle heller ha trott den personen – men inte desdo mindre var det precis detta som hände, som vi alla vet.

År 2000 var inte mindre än 88% av alla Svenskar med i den sk ”Svenska” Kyrkan, men idag är antalet omkring 59 %

Hedendomen växer, dag för dag, och vi svenskar har också fått ett fungerande Nordiskt Asatrosamfund med mer än 850 medlemmar, som jag helhjärtat stöder.

Arkivet innehåller nu inte mindre än 520  artiklar, uppdelade på 42 olika rubriker

Under huvudrubriken ”Om denna blogg” som du når genom att trycka på länken överst på sidan kan du hitta 8 olika inlägg som beskriver  varför jag började med den här bloggen, och något av dess tillkomsthistoria, och en del inlägg om min attityd till just denna blogg, andra bloggar eller skrivande i allmänhet.

Under huvudrubriken ”Adiafora” eller ”överflödigt” på latin hittar du 17 långa inlägg om allt från Kitsch till Valkyrior, Discordianism, Anarki vid Korvkiosken,  ”The Church of the Subgenius”, Hur Lupercalia firades i det gamla Rom, envig, björnar och profeter, 6 November bakelser och andra märkvärdigheter. Jag har samlat allt som inte kan hänföras till andra rubriker här, eftersom det inte hör till bloggens huvudämne.

Underrubriken ”Forn Sed” innehåller nu 16 varningar för denna underliga rörelse, som inte har det minsta med Asatro att göra. Du får bevis för hur den rörelsens profeter vill använda droger i sin religionsutövning, hur deras ”godar” eller präster rakt fram uteblivit från begravningar de åtagit sig att hålla, hur de ägnat sig åt blodsoffer i människoblod vid Gamla Uppsala och annat, som de faktiskt borde skämmas över… och sådant som vi vanliga, hederliga Asatroende anser ”överförfriskat” och vad vi INTE vill förknippas med, på något enda vis. Var god respektera detta – vi vill INTE ha med någon påstådd ”forn sed” att göra..

Mycket av det som står skrivet under denna underrubrik är dessutom citat från övriga ledande Asatroende, som också avskyr ”fornsedarna” och vad de kommit att stå för…

Underrubriken Häxor, Häxeri och annat Okult innehåller 6 artiklar om dessa – för mig perifera – ämnen. Särskild tonvikt har lagts vid det märkliga och obehagliga faktum, att ”Svenska” kyrkan aldrig någonsin bett om ursäkt för vad den gjort emot sitt eget folk under Häxförföljelserna – och här berättas också – med många och rikhaltiga bevis – om hur kristna och islamister fortfarande förföljer och ibland dödar häxor och hedningar över hela Världen.

Huvudrubriken Arkeologi däremot innehåller nu inte mindre än 52 artiklar med fakta, alla om kända fynd, typ Egtved, Gamla Uppsala, Havängsdösen och annat vetenskapligt. Läs om hur man försökt omtolka Rökstenen – men utan att lyckas – om debatten kring Svearikets Vagga – om en fjärde, nu utplånad fjärde Uppsala-hög och om hur Svenska Kyrkan försökt förstöra Gamla Uppsala som fornminnesplats, vår äldsta namngivna Svenska, bevisen för Ragnaröksmyten och mycket annat – jag tror knappast du har läst allt detta tidigare, och mycket av det har också ignorerats av massmedia eller större tidningar. Jag berättar också om de många problemen med skadegörelse på fornlämningar och det svenska kulturarvet, som blivit allt vanligare och vanligare på senare år, om Birka-forskning, Sveriges äldsta kyrka, sanningen om anfallet på Lindisfarne och andra saker, du nog borde uppmärksamma. Särskilt den ovetenskapliga textilarkeologen Annika Larsson och hennes falsarier och förvrängningar om Vikingar och islam har uppmärksammats under året.

Arkeologi-sidan har dessutom försetts med tillägg om i tur och ordning Rekonstruerade Vikingaskepp (9 inlägg) ett ämne, där jag själv samlat mycket vetande genom åren. Mycket om Havhingsten, men också om klassiska skeppsrepliker som Oseberg och Gokstad finner du här. Avdelningen om Förmänniskor är också ny, och innehåller 5 inlägg hittills – paleonotologi är ett annat ämne, jag själv tycker är intressant och spännande.

Huvudrubriken ”Asatro” tar upp det egentliga ämnet för den här bloggen, och förklarar den milsvida skillnaden mellan Asatro och sk ”forn sed” – en beteckning som inte bör användas – samt varför man inte bör blanda samman Asatron med New Age och annat oseriöst – ifall det nu inte framgick tillräckligt klart av ”varningsorden” ovan…

30 inlägg om allt om Bärandet av Torshammare (och varför det inte är ”rasism”) samt vikten av traditioner, fakta och sunt förnuft – också vid ordnandet av Blot och andra fester – konkreta Boktips och mycket annat, har samlats under denna rubrik, liksom varför det aldrig funnits några ”Vanatroende”, varför Asatron inte är någon frälsningslära, om hur också Agnostiker kan vara Asatroende, om varför Asatron inte har några budord och många andra teologiska spörsmål, som du får utredda i detalj… Bland annat får du lära dig, att vi Asatroende ALDRIG BER utan faktiskt BLOTAR eller rättare sagt offrar något till Gudarna – för ”Gåva kräver, att gengåva krävs” – det är det äldsta och mest grundläggande av Hávamáls bud..

”Asatro” avdelningen har också försetts med inte mindre än 10 stycken underrubriker, i tur och ordning

  • ”Gudahov” det HETER nämligen just Gudahov och inte ”tempel” som ger ett enkelt ”när, var, hur” om hur de byggs på Island – och hur du enkelt själv kan bygga ett sådant – och hur det redan finns invigda Gudahov i Danmark på 19 inlägg. Du får också lära dig om varför Asatron alltid varit en inomhus-religion lika mycket som en utomhusreligion och om attentat och bränder emot de som försökt bygga ”Gudahov” i Sverige och därför blivit förföljda – och mycket annat..
  • ”Oden” – 4 inlägg om och kring Allfader – mycket mer finns förstås att säga kring ämnet – men det kan du också läsa på annat håll.
  • ”Freja” – 16 inlägg om och kring gudinnan, hennes katter, hennes kommersialisering (med Freja-whiskey, Frejas Cigarrer och Starbucks kaffe som pikanta tillägg eller företeelser) samt vad hon kan uträtta i nutiden och vad hon gjort för mig, samt en hel del poesi – allt för att ära och hedra GUDINNAN !
  • ”Skade” – 4 inlägg om Vinterns gudinna, barfotavandring i snön, övernattning i bivack, jaktens tid och annat sådant
  • ”Tor” – 10 inlägg om Åskans Dundergud, Tor och Hans bockar, Torshammarens ursprung, poeten Thomas Thorild och annat Tor-betonat… Inklusive det stora Thorra-blotet på Island..
  • ”Heimdall” – 3 inlägg om varför Heimdall behövs som motvikt till Loke, och alla ”Lokeaner” som det finns nog och övernog av numera.. Och om hur Gjallarhornet och Vuvuzelor kan stoppa själve Påven… Samt om hur du dricker Eldborgs skål… en gammal Heimdalls-ritual..
  • ”Frigg” – 5 långa inlägg om Himlens Gudinna, Himladrottningen Frigg, All-modern samt om vad hon står för samt hur kunskapen om henne kan användas
  • ”Loke”4 inlägg om Loke i populärkulturen, och varför han säkerligen inte bör dyrkas eller tillbes… trots att han är en underhållande spjuver minsann
  • ”Njord” – 3 inlägg om Rikedomens Gud – och vad du kan vinna på att Gå Ur Svenska Kyrkan samt tillbe honom…
  • ”Frej”3 inlägg om den store Äringsguden, som är gift med Gerd, jordens gudinna och ingen annan – samt om vilka dagar du bör ära honom
  • ”Tyr”3 nya inlägg om Tyr – stridens och rättvisans Gud – och vad du vinner på att tillbe och ära honom – samt hur endast fornsedare och amerikaner hyllar Fenris…

Anledningen till att det blev separata teman och underrubriker, är förstås att det är begreppsmässigt mycket enklare att samla alla artiklar om varje gudomlighet under sin egen rubrik – fler inlägg kommer förstås så småningom…

Vi finns ÖVERALLT med kanske 110 000 utövare världen över..

Under Huvudrubriken ”Hedningar utomlands” möter du 19 inlägg om Asatroendes situation Världen över. Jag är ingen oreflekterad universalist, och det krävs kunskaper om ämnet, innan man ens kan kalla sig Asatroende vilket man bör observera. Alla som påstår, att de utövar denna religion gör det definitivt inte – ett exempel är ”fornsedare” – ett annat är New Age och mycket annat, som inte hör till ämnet. Alla folkslag har sin variant av hedendomen, och även om Asatron delvis påminner om andra Indoeuropeiska trossystem, till exempel, är den också helt unik i många avseenden, och skall därför inte sammanblandas med något annat. Här får du lära dig om Asatroende i Ryssland, Serbien, Kanada, Spanien, Polen – ja över hela Jorden faktiskt, eftersom Asatrons värld är global…

  • Underrubriken ”Danmark” innehåller 14 inlägg om Asatron där, inklusive världskändisen Jim Lyngvild – Danmarks ”meste hedning”
  • Underrubriken ”Island” innehåller 15 inlägg om de asatroendes situation på ön, men också om Landvättarna, om Huldufolk och Alfer – som inte bör förväxlas med fantasylitteraturens ”Alver” – samt om Kristna Kyrkors övergrepp emot Isländska medborgare, det nya gudahovet och Landvaettablot, ja till och med om Isländska punkare..
  • Underrubriken ”Norge” innehåller hittills 4 inlägg – om museibygge, kristna förföljelser av norska medborgare och annat mera
  • Underrubriken ”Ukraina” innehåller  2 inlägg om den svåra politiska situationen och inbördeskriget där, vilken också påverkar landets hedningar

Under huvudrubriken ”Högtider och Blot” möter du 8 inlägg under devisen ”ingen högtid utan regler” eftersom jag är en förespråkare av ordning och reda inom Asatro. Du får lära dig varför vegetariska blot är mindre lämpliga, utom sommartid, om hur man blotar med Blod, lagar Svartsoppa och äter hästkött – bland annat – och frånsett kristna fördomar emot viss föda är detta inte på minsta sätt farligt… Vi kan blota vad vi jagar och fiskar själv, men vi offrar inte människor nuförtiden, om någon fanatisk kristen nu skulle undra..

Här finns också underrubriker, som behandlar:

  • ”Jul och Midvinter” med 24 inlägg från 2014-2017 om Julbockar, Oden och Jultomten, samt varför Julen inte är någon kristen helg överhuvudtaget, och hur den långt tidigare alltid firats i Norden. Du får också texten till ett eget Julblot, och berättelsen om Gävlebocken, samt om kristna julhatare och sverigefientliga attentat – något som blir allt vanligare och vanligare, i och med att kristna och muslimska fanatiker inte kan acceptera tanken på en fredlig, hednisk Jul..
  • ”Lucia” – 7 inlägg om Lusse och festens hedniska ursprung – för Lucia eller Ljusdrottningar fanns redan på bronsåldern, långt långt innan 1700-talet och en del felaktiga dateringar av denna folkseds uppkomst. Lär dig mer här !
  • ”Disablot” – 7 inlägg om Diserna, Distinget och vad Diser är för slags väsen
  • ”Vårblot” – 10 inlägg om vårens fester, och hur och när du skall fira dem
  • ”Vårdagjämning och Höstdagjämning”3 mer specifika inlägg om ”Dagjämningarna” samt en ritualtext för skördeblotet.
  • ”Midsommar” – 13 inlägg om Sommarsolståndet, samt hur det firas – flera dikter och vilka Gudomar och makter man bör ära – och vilka man inte ska ta med, vilket är minst lika viktigt. Dessutom en text till Midsommarbröllop, om du behöver fira detta..
  • ”Alvablot” – 10 långa inlägg om hösten, döden och årets mörkaste tid. Om hur Alvablotet uppstod, om hur de kristna försökte förvanska det till Allhelgona, om en naturlig syn på döden och årstidernas gång, och varför meningslös ”fornsed” i samband med detta inte alls fungerar.

Förutom de årstidsbundna festerna har jag nu också med inlägg för alla livets skeden, som till exempel:

  • ”Bröllop och Trolovning” 5 inlägg om hur det firas, samt vilka ord och seder som hör dit – och varför sk ”Handfästning” är en Kelisk sedvänja, som INTE hör ihop med Asatron.
  • ”Begravning och jordfästning” 8 inlägg kring livets slutskede – personliga minnen och betraktelser, samt vad du bör tänka på – för att inte hamna i ”fornsederi” och andra ovärdigheter, som skämmer ut både dig och dina anhöriga. Avslöjanden om hur ”Svenska” kyrkan förstört många hedniska och multi-religiösa begravningsplatser, och hur de till och med stoppat individuella begravningar får också komma fram
  • ”Knäsättning” (ALDRIG ”Dop”) 6 inlägg kring detta, eftersom man INTE DÖPER barn enligt Asatron, eller tvingar dem att anta en religion, men däremot välkomnar dem in i en släkt – och varför detta är en väsentlig skillnad.

 

Under huvudrubriken ”I Naturen” får du 16 långa inlägg om i tur och ordning Älgen, Bävern, Vildsvinet och Björnen, samt Hedniska och Asatrogna aspekter på dessa djur och många andra… Vita älgar, ”andebjörnar” och andra märkliga kritter uppenbarar sig också på denna sida..

Huvudrubriken ”Konst” innehåller 16 inlägg om mer eller mindre hednisk konst – bland annat om en kättersk Ankmålare från Finland, om Botticelli, Mark Bodé, Sam Flegal och andra konstnärer jag gillar, som ibland också tangerat hedendomen. Du får också höra om censur och förföljelse emot enskilda konstnärer, mitt inne i Socialdemokratins och Stefan Löfvéns förment demokratiska Sverige.

Underrubriken ”Resor” innehåller en rad reseskildringar och kåserier, 11 till antalet, på temat ”Det går en hedning genom Europa”

277784-humandignity-1319076254-675-640x480

Huvudrubriken ”Monoteister och andra” innehåller  24 artiklar om denna märkliga företeelse som kallas Monoteism, och andra sjuka avarter av religion.Du får lära dig om varför ”Den gyllene regeln” också finns i Asatron, varför kristendomen på intet sätt är unik, hur de kristna hela tiden misslyckas med Teodice-problemet och andra teologiska spörsmål.

Underrubrikerna ”Svenska” Kyrkan” (36 inlägg) handlar om en evangelisk lutheransk kyrka som inte alls är ”svenskare” än någon annan…och varför jag själv och andra Asatroende INTE ”samarbetar” med denna kyrka. ”Katoliker” (23 inlägg),  och ”Islam” (26 inlägg) innehåller utförliga argument till varför du bör undvika och ta avstånd ifrån allt vad Ökenreligioner heter, och varför de inte ska utövas här – i vårt Norden och i vårt Sverige – i alla fall om vi vill undvika svåra skadeverkningar på vårt samhälle.

Av någon anledning finns det alltid klantskallar som tycker, att det på något sätt skulle vara förbjudet att kritisera just dessa religioner, eller att kristendom och islam alltså skall vara allsmäktiga, och helt bortom all kritik, men det tycker verkligen inte jag. Jag tror nämligen på något, som kallas yttrandefrihet, och om du inte begripit vad detta är eller vad detta begrepp faktiskt handlar om, käre läsare eller läsarinna – ja då undrar jag varför du alls befinner dig på Internet överhuvudtaget, eller vad du alls gör här…

Övriga kommentarer torde vara överflödiga…