Plötsligt en vacker Tyrs-dag – ”Who speaks for the Gods ?” – och Vem får egentligen komma till Valhall ??

Idag är det Tisdag eller Tyrsdag, en dag som alla vi Hedningar firar till minnet av Rättvisans och Stridens gud Tyr, som också har kallats Ti, Ziu, Tiw eller till och med Mars Thingsus, han vars namn syns också i våra svenska Tingshus, förresten.

Långt borta i ett annat land, närmare bestämt på Irland, bor en man som kallar sig Harald Smed, men som egentligen heter Črtomir Harald Lorenčič, eftersom han är Sloven, men inte Irländare. Jag känner inte honom, han känner inte mig, men den högt värderade herr Lorenčič tycks ha läst vad jag skriver, och vad jag skrivit så sent som i februari i år, då jag händelsevis kom att nämna en liten scen ur ”Monty Python and the Holy Grail” med bild och allt, à propos det här med Asatro. Om en sak alls skall göras, måste man göra den helgjutet, bra och utan fel, konstaterar Harald Smed. Det är precis likadant med hantverk som med trosföreställningar eller vad som helst, och man kan inte framställa ett hastverk eller ett fuskverk, och sen kalla resultatet för ”forn sed” när det inte alls är fornt, utan bara ett dåligt bedrägeri som man själv hittat på.

Så säger herr Lorenčič ungefär, och eftersom han faktiskt är arkeolog till vardags och kunnig i smide, tror jag faktiskt på honom. Man kan inte fuska, och tillverka ett svärd med moderna tekniker eller bladfjäder-stål, till exempel, för då är det fanimig inget äkta ”järnålderssvärd” utan man använder damascerat stål, handsmitt, som man själv renat, hamrat samman och vikt tusen och åter tusen gånger.

Då – möjligen – och om smeden förstår sitt hantverk – blir svärdet verkligen äkta, aldrig annars..

Harald Smed är trött – mycket trött och mycket besviken – skriver han – på alla dessa idioter som spelar någotslags konstigt spel, ett fantasy-live, och som sprider rykten, missuppfattningar, rena lögner och förvrängningar om exempelvis Vikingatiden, genom att ge sig ut för att vara något som de inte är, aldrig har varit och inte kan vara – som ”fornsedarna” till exempel. Autenticity matters, konstaterar han, och han uppmanar folk att lära sig att skilja på förfalskningar och äkta vara, så att de kort och drastiskt uttryckt ”inte köper vad för skit som helst ifall de nu skulle råka hamna på en och annan vikingatida marknad.

Själv går jag knappast på några sådana alls, av skäl som torde vara pinsamt uppenbara; och som består i just de skäl sagde Harald redan anfört, på sitt eget vis och med sina egna ord.

.. and so does Tyr…

Ett ofta använt ordspråk och talesätt inom Amerikansk Asatro, förresten, är den klangfulla frasen ”Who Speaks for the Gods ?en fråga som ofta och en smula menande brukar ställas, ifall ett visst slag av halvfigurer eller bedragare anser sig kunna föra Gudarnas talan, vilket jag inom parantes sagt tror att ingen av oss kan. Idag har jag sett en utmärkt framställning av det här argumentet på en portugisisk sajt (ja, det finns inte bara Asatroende i Mexico som bekant, utan i exempelvis Brasilien och Portugal också) som i sin tur har hämtat den aktuella texten för dagen från en amerikan.

Barn hör inte hemma i Valhall, konstaterar den textens författare. Dit kan nämligen bara och endast bara vuxna människor komma, som stupar i väpnad strid – inget annat – eller möjligen dem, som är villiga att gå i döden för sin egen övertygelses skull. Jag citerar:

I have seen posts and comments alike on the various social sites about how a man with cancer will go to Valhalla because he was a soldier. NO. Why? Well for a couple of reasons firstly he didn’t die in battle as is one of the prerequisites, but not just any battle or die any old way, — — mainly because Oðin…well he doesn’t take just anyone. Also he doesn’t take every soldier, a lot of warriors are not soldiers, and vice versa. So being a soldier is not a free pass. I you think Valhalla is a place for “Drinking and having sex with Valkyrie” like I have seen a lot of people seem to believe, then you are more than likely a moron…— –. Not once in any saga or Edda does it say that the Valkyr are to be touched by mortals.
I have also read that Police and Firefighters believe they will go to Valhalla too. Wrong. Did you die a violent and dreadful death in battle, fighting even with your dying breath?

Man är faktiskt inte ”veteran” om man inte verkligen har utkämpat just väpnad strid – för att ta ett aktuellt exempel. Civilanställda räknas inte – inte gamla män i ”skrivbordsbefattningar” heller. Och hur som helst – på denna punkt är Eddan fullständigt kategoriskdet är INTE du och jag, eller någon annan person som väljer eller korar Valen – kyrja val – som det de facto och definitionsmässigt heter – för det gör de helt andra, icke-mänskliga eller rättare sagt övermänskliga varelser som heter och kallas Valkyriror…

Hur vi väljer att avbilda dem, eller ens tänker oss dessa väsen, är för ögonblicket högst likgiltigt.

Ifall vi verkligen kallar oss troende, så måste vi tro på en högre makt. Allvarligt – och helt seriöst. ”Oden ger seger åt somliga” står det i Eddan, men därmed menas långtifrån alla – och ingen, absolut ingen – utom Oden själv – kan anse sig säker på vad som är hans vilja. Minns berättelsen i Vikars þáttr till exempel.

Följaktligen är det dåraktigt, ja fåfängt att ens lyssna till de vrak, som sätter sig själva före och ovan makterna. Det själve Luther kallade ”Sola fide” eller tron allena gäller – för ingen människa, nu levande eller död eller ens ofödd, kan anse sig säker på en plats i Valhall eller annorstädes, exempelvis hos Freyja i Sessrumnir, ellerr hos Saga i Sökkvabäck, eller ens hos Forsete i Gimle, för den delen…

Idag har jag också läst en text av en amerikansk smällfet judinna, dotter till en rabbin, som går runt och kallar sig själv ”Cara Freyjasdotter” och inbillar sig veta något om nordisk kultur. Hon tror tydligen att hon rakt av har rätt att skriva små blot till Frej, och att hon på något sätt kan diktera vad vi svenskar och nordbor ska göra, eller vad som är passande för oss, eftersom hon tror att ”anything goes” eller – som denna människa (?) påstår: Set space however you wish

Bilden ”lånad” från inlägget ”Konvertiter och Galningar” från bloggen ”Tankar om den forna tiden”

 Det är INTE Asatro, säger jag er, sannerligen sannerligen.

Du kan inte bära dig åt hur fan du vill, varesig inom Asatron eller någon annan religion heller för den delen, och du har INTE rätt att ägna dig åt vad som kallas ”Cultural (Mis)Appropriation” eller att helt utan respekt vanställa ett annat folks och en annan nations eller en annan kulturs religion och myter.

Gör man så, är man bara en respektlös idiot, eller en civil kladdsock, om än inte en skitstövel, sådär helt i största allmänhet, främst därför att det inte är värdigt, inte riktigt och inte ”fornt” och inte heller ”autentiskt” att göra så – och förmodligen så behagar det inte gudarna heller – om vi nu ens ska försöka säga något om den saken…

Och för att förtydliga – ifall någon av mina läsare är ovanligt trögfattad – nejdet hade varit lika djäkla illa ifall vederbörande påstådda ”Freyjasdautghter” (som inte har någon som helst rätt att tala för ”Freja” ) varit kristen, muslim, hindu, normalviktig, anorektisk eller vad som helst – men nu råkade det röra sig om just påtagligt övergödda Mosaiska trosbekännare den här gången –  jag säger inget ont om dem som grupp för den sakens skull..

Nu över till något annat.. eller ”something quite different” som det så vackert heter

I söndags – och inte på en Tisdag eller Tyrsdag – förolyckades en av svenska arméns Bgbv 90 ARV, som den exakta beteckningen lyder. En Norrbottning i min bekantskapskrets har ställt den direkta frågan till mig om Bärgningsfordonets förare – som inte hann ut i tid – kommer till Valhall.

Svaret på frågan är tyvärr nej, eftersom det rör sig om övningsverksamhet, närmare bestämt övningen Vintersol 17 – och för övrigt – även om en liknande olycka med dödlig utgång inte har hänt inom Svenska Armén på tio år – så har liknande saker hänt i Norge, där en norsk ”Leopold” (sådan är modellbeteckningen, inte ”Leopard” som dagspressen felaktigt skriver) gick genom isen under övningen ”Cold response” 2006.

På ”min” tid var det annorlunda i Sverige. Vi hade en verklig 36-brigaders armé på den tiden – innan Löfvén och Reinfeldt. Det år jag tänker på dog inalles 26 personer ettt vanligt utbildningsår, varav enbart sju i Milo S, som jag då tillhörde.

Ni undrar kanske vad det här har med Asatro att göra, och varför jag ens blev Hedning och Asatroende, kära läsekrets.

Jo, det ska jag förklara för er.

Sex man dog i en sk ”13” bil, eftersom de inte såg en trafikpost på väg ned i en järnvägsövergång, men den sjunde personen dog rakt framför mina egna ögon – och sedan dess har jag något annorlunda syn på det här med ”Valhallsfärder”.. för plötsligt en Tyrs-dag eller en Tisdag, som sagt…

På den tiden hade vi också en del ryska observatörer här i landet, och deras syn på saken var väl ungefär som Tyrs eller Asarnas, skulle jag vilja tro. När de frågade en eller annan officiell adjutant under ”Sydfront” (som det hette på den tiden) ”Nå, kan ni svenskar svara på exakt hur många värnpliktiga som dog den här övningen” och den svenske adjutanten glad i hågen som ett oskyldigt barn svarade ”Inga, enligt rapporterna” så sade ryssarna helt enkelt till svar: ”Duger INTE ! Hemma i Ryssland skulle vi ha gjort om hela övningen, inom brigads ram eller större – för om inga dog – då var realismen inte tillräcklig – och vad i Hels vite ska ni då ha sjukvårdare eller till och med sjuktransportfordon med i övningen för, ifall ni inte får något verkligt skadeutfall att behandla ?

 Kamraten som dog, inför mina egna ögon, skulle hoppa ned för ett fem meter högt steghinder, som såg ut såhär. Idag finns inga fem meter höga steghinder längre, ens internationellt eller inom sporter som Militär Femkamp, men dåförtiden fanns det – och det har jag från en säker källa, närmaare bestämt en av de säkraste källor som alls finns, i Sverige eller internationellt. Orsaken består delvis i att det varit så många olyckor med brutna nackar och annat, och det är nuförtiden ”icke godkänt” eller ”ig” om man klättrar upp två eller fler på samma steghinder, så att det bildas en kö – men det fick man alltså då.

Nu – plötsligt en Tyrs dag, eller en Tisdag – snubblade tyvärr kamraten i ledet framför – och föll rätt ned – (ej på sned !) från fem meters höjd, rakt ned i en grusgrop. Hans sista ord här i livet var för övrigt ”Ljuv är en dag som denna !”  vilket – även om det väl var lite väl poetiskt – sas två minuter vi ens började springa. Det krävs ganska mycket ”confidence” eller självförtroende skulle jag vilja tro – att själv vara den som sitter högst upp och väntar, medan man ser hur kamraten före dig i ledet bärs bort som död, ovanpå en bår, av han som skulle vara instruktör, samt övriga kamrater…

Och sen själv hoppa – när liket – som man då inte visste var ett lik – väl var bortburet, sådär fem minuter senare. I det fallet lär man sig verkligen att leva på hoppet – eller på sin tro – för faller gör man, och slår sig gör man också – ifall man hoppar rakt ned från fem meters höjd.

En annan kamrat (låt oss kalla honom för ”Björk” även om han inte hette så) sprang sådär 20 år senare en liknande bana – vid 35 års ålder och med majors tjänstegrad. Han bröt också nacken, fast dog inte. Det hinder han snubblade på bestod av en kortare betongramp, och så ett avloppsrör att krypa ut genom – men nu så fick han – plötsligt en Tisdag eller Tyrs Dag – bakvikt, och slog sig ganska rejält.

I två, tre års tid var han stelopererad efter den smällen, och hans rörlighet är fortfarande minskad, den dag som idag är.

Inte för att jag säger detta för medlidandes skull – men ingen av dessa män kom till Valhall – dels för att några av dem fortfarande lever, och dels för att det inte är vi som väljer, hursomhelst – och låt oss inte förglömma, att vissa mäns öde har varit hårdare än vårt.

Det här – till exempel – är brandmannen Lasse Gustavsson, nu över 60 år, och tillika bojkottad av Facebook på sin 60-års dag i December förra året – eftersom hans utseende kunde ”skrämma folk” efter vad Fb:s ansvariga – förstås i USA ! – tyckte.

Lars Gustavsson var bara 24 år gammal, den dagen år 1981, när han deltog i släckningsarbetet efter en olycka i Göteborgs oljehamn, där han förlorade en kollega – och sitt eget ansikte – i en gasexplosion. Han fick 40 % iga brännskador, och sådant överlever man normalt sett inte – åtminstone gjorde man inte det på 1980-talet – men istället har han fortsatt lojalt tjäna sitt land och sitt samhälle – nu som föredragshållare, författare och föreläsare – det blev det öde, som livet eller Asarna hade i beredskap för just honom.

Jag har också mött Lasse, ska ni veta. Jag kan också säga exakt var och när det skedde i tiden – eftersom hans utseende är lite ovanligt kom jag först att haja till – men sedan dess är jag så att säga inte rädd att förlora ansiktet själv – även om jag heller inget ansikte har (”ein Stabsofficier hat kein gesicht” – det är en gammal sanning) – så möttes vi i alla fall i en kiosk på Valhallavägen av alla tänkbara vägar, i Stockholm, strax nära den nu nedlagda biografen ”Paraden” och den nu likaledes nedlagda Försvarshögskolan – på den tiden den ännu fanns. Och för egen del är jag tacksam mot kamraten, som lärde mig en del om hur det är att vara ”Hedning” eller att stå helt utanför samhället – det civilsamhälle, som ingenting förmår, ingenting förstår.

Well, I’ve seen them come and go, and I’ve seen them die” för att nu citera Johnny Cash. ”And long ago, I stopped asking why”.

Ske gudarnas och makternas vilja, och Tyrs och Odens, så som i Asgård, så ock i Midgård.

Ingen av oss kan vara ”säker” på en plats i Valhall. Inte Lasse Gustavssson, inte jag, inte du, inte någon. Men väpnad strid – och förmåga att stå upp för sin egen övertygelse, bergfast – i alla lägen och vid alla tillfällen – det är det enda som räknas – det är jag själv helt övertygad om. Vissa saker kompromissar man inte om – och man ”förhandlar” inte heller – för vissa saker är inte likvärdiga, inte förhandlingsbara.

En kamrat vid namn Sibbe – likt den”Sibbe Vivari” ellerr ”Sibbe Viets väktare” som nämns på själva Rökstenen, har skrivit följande:

(Vi) bygger inte en blandreligiös flumfilosofi. Vi bygger en ordning som ska vara för evigt. Asatro är tillbaka och här i Norden för att stanna. Det är svårt att länka ihop det sakrala med det vardagliga. Vi är den kedjan mellan det högre och lägre, det förflutna och framtiden. Det är oerhört viktigt att detta arbete utförs grundligt och med stor entusiasm och noggrannhet. Sin egen andlighet är något man använder för att tjäna folket. Som Gydja/Gode — — ska man följa en strikt ordning och lägga sin kraft på att förhöja blotets energier. Folk som kommer ska känna att det är en perfekt ordning och fyllas av makterna. Detta är ett andligt hantverk. När du (arbetar) lägger du ditt Ego åt sidan och jobbar med organisationen för medlemmarnas bästa. Det kommer att krävas att man svär en ed— –. Om någon sedan bryter detta är de utan heder. Som alla starka grupperingar finns det ett inre tryck. Man måste vara lojal. Man måste vara ärlig. Vi bygger ett hus, inte av sand utan av granit. Varje sten i bygget ska hålla för alltid. — — Denna ordning klingar väl med den Svenska folksjälen som är allergisk mot oreda. Vi kommer att utarbeta varenda detalj så att det utförs med perfektion. Detta bygger på starkt engagemang och är ett glädjefyllt arbete. Man ska kunna vara stolt över det vi skapat. Det ska sätta avtryck i världshistorien. Från och med nu är högsta växeln i och utvecklingen rasar framåt. Det är tid att kliva in i cirkeln och inte backa. Vi som är med ska vara pigga och alerta. Vi ska svara på trådar och komma på möten. Annars har vi ingenting i Goderingen att göra. Vi ska jobba hårt och sammansvetsat för att förverkliga den uppgift vi har ålagts.

– Sibbe Bladh

Så talar en svensk, och en patriot. Det här är ingen ”fornsed”, inget HHH, inga feta judinnor – eller något sådant. Här är det en helt annan – och – skulle vi säga – av Tyr direkt influerad, och rättvisare anda som gäller.

Vederhäftighet – inte ryktesspridning

Uppbyggnad – inte förstörelse

Klokhet – Inte missbruk av ett kulturellt arv.

Idag har också Johanne Hildebrand – känd för sitt engagemang inom den svenska veteran-rörelsen – och kanske dess svar på ”La Passionara – och dessutom författare till en hel del böcker med motiv från Asatrons Världpåpekat följande, angående en del politiska partier i vårt land, typ Centerpartiet, Miljöpartiet och därmed likställda:

Centerpartiet stoppar veteranernas flaggdag.

Edit 16:23: Verkar som om centerpartiet tagit sitt förnuft till fånga och kommer rösta ja i morgon. Stämmer detta hedrar det dem.

Centerpartiet säger dock ofattbart nog nej. M, Liberalerna, KD och SD ställer sig bakom förslaget och om C sagt ja hade majoritet uppnåtts i kammaren. Men centerpartiets Per-Ingvar Johnsson verkar tycka att att det finns tillräckligt med flaggdagar och att därmed veteranerna inte förtjänar detta erkännande från riksdagen.
Kungens, drottningens och kronprinsessans födelsedagar OCH namnsdagar kan alltså göras till allmänna flaggdagar men inte veterandagen trots att det handlar om människor som stridit, dött och sårats för Sverige.

Därmed ansluter sig centern till nejsägarna i v och mp, som har minst trovärdighet i försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Även S är emot men försvarsminister Peter Hultqvist verkar inte oäven när det gäller förslaget och har bett om mer betänketid.

Vem har rätt att uttala sig om Asatro, eller Nordisk Kultur ? Tilllhör inte den kulturen oss Nordbor, snarare än Amerikanerna ?? De som offrat sig för det egna folket och landet har mer att ge ifråga om kraft, lojalitet och kunskaper – sådan är min bild av det hela.

Vad Bebådas ?

Som bekant var det Vårdagjämning den 20 mars, vilket var ett viktigt datum för all Världens Hedningar, inte bara de Asatroende. Och medan vi kunde fira Tranafton den 25 Mars i år – mera om denna folktradition med Hedniskt ursprung lite senare – så har detta blivit en dag för många Vårblot runt om i landet – och det är en betydligt riktigare och mer autentisk, levande tradition än allt tal om ”Påskblot” och ”Vårfrudagar” vilket är ren urartning, och inte har ett enda dugg med Asatron att göra, eftersom Påsken är en kristen fest och Vårfrudagen ett annat namn för Jungfru Maria Bebådelsedag, som nuförtide mest firas av katoliker och andra kristna. Bluffar och simpla bondförsök, som ”fornsederiets” fåtaliga utövare, och deras försök att säga, att ”Vårfrun” skulle vara ett annat namn för Freja, förrycker helt årstidernas gång…

De flesta någotsånär kunniga inom Asatro, och alla dem, som inte famlar i mörkret, vet att det är Gerd, jordgudinnan som vi ska hylla såhär års – inget annat. Frejas årstid infaller vid Vanadisblotet, eller valborg, alltså i början på maj, årets vackraste månad. Mars, som ibland räknas som den första vårmånaden, är en period då ”jorden reder sig” som man säger i Skåne, eller ”för-året” inträffar, alltså en period innan den egentliga äringen eller grönskan sätter igång, och då fröna till årets kommande vår ännu ligger gömda i jorden och väntar. Så har det varit i tusentals år och sedan urminnes tider, och att då – som okunniga amerikaner – blanda in Idun – som vanligen dyrkas i Juletid, eller Diserna (som firas vid Disablotet i Februari) blir helt fel, lika fel som att tillbe Freja i tid och otid – hennes stora tid har inte infallit ännu, och det är först när den skira grönskan kommer och allt är grönt inför sommaren, som hon alls kan tillbes..

Det är Gerd eller Njärd, Nerthus och jorden vi hyllar under denna tid – Inte Freja ! Utesittning på en jordfast sten är också en gammal tradition, såhär års..

Jag vet inte hur många fåniga ”nybörjar-blot” jag varit på, där galna gydjor och fåntrattar till ”fular” – Thular eller Godar vill jag inte kalla dem, utan just ”fular” emedan de fular till och trampar sönder i stort sett varje annars stämningsfull ceremoni de blir satta att anordna – i stort sett rabblar upp en massa gudamakter utan inbördes sammanhang, utan eftertanke och – framförallt – utan logik. Att göra så är inte Asatro det heler, framförallt eftersom man då inte har respekt för årstiderna och tidens gång, och heller inte respekterar sina förfäder, eller det verkligt forna, alltså den levade traditionen

Mycket tankemöda har också – i år som alla år – lagts av klokare och visare Amerikaner på att förklara ursprunget till den mystiska gudinnan ”Ostara” eller Eostre – ursprunget till Engelskans ”Easter” och Tyskans ”Ostern” som nufrötiden båda betyder påsk – och språkhistoriskt kan hennes namn nu härledas till Austri, det gamla ordet för Öster, eller Aurora, soluppgångens gudinna på Latin, hon som heter Iris i de gamla grekernas mytvärld, alltså morgonrådnaden, soluppgången…

I Eddan står att Sif, Tors maka – alltså solgudinnan – är den vackraste av alla gudinnorna, näst Freja. Det är henne alla frostjättar och rimtursar försöker stjäla bort från människorna, och om Aurora eller Soluppgången nu ligger bakom de senare traditionerna om Eostre eller Ostara som vårens gudinna, måste man ju säga att inte bara Persephone eller Gaia, jorden i kvinnlig gestalt, utan också Solen självklart har med vårens ankomst att göra – så ÄR det ju faktiskt, rent meterologiskt, och förmodligen var detta dagsens sanning, hos ALLA indoeuropeiska folkslag.

Förmodligen lär det aldrig gå att bevisa att Beda Venerabilis uppgifter om Eostra eller Ostara var baserade på just Siv eller den kvinnliga solen, men det finns också andra likheter. I Grekland dansade man ”Geranos” eller Tran-dans, ett slags långdans över åkrarna vid vårdagjämningen, och det har man lustigt nog gjort också i Sverige, eftersom Tranafton enligt många lär infalla den 15 Mars eller 25 mars, beroende på vilket landskap eller vilken trakt av Sverige vi är hemma i.

Geranos, eller långdans över åkrarna – ännu osådda – som den dansades på Delos och i Delfi och Eleusis…

Redan Martin P:son Nilsson, som skrev ”Årets Folkliga fester” (1915) kände till kopplingen mellan Geranos och Tranafton – och det gör också Ebbe Schön och andra av våra dagars etnologer, som skrivit mycket om det här. ”Tranan bär ljus i säng” heter det i svensk folktrradition, och så här års ansågs det ha blivit så ljust att alla vinterns sysslor borde upphöra – och man kunde gå och lägga sig medan det ännu var ljust – det är själva urspunget till uttrycket. Tranan räknades som solens och vårens budbärare, och det stämmer också helt och hållet med vad man kan se i naturen, för så fort det blir snöfritt och isfritt, kommer verkligen tranorna i stora skaror till Nordens land…

Tranor vid Hornborgasjön i Västergötland

Antika författare påstod, att det skulle ha utkämpats veritabla ”Geranomachier” eller ”Trankrig” i Hyperboréernas länder, där tranorna ibland blev så talrika, att de hotade att äta upp vårsådden, och att de därför måste bekämpas med kavalleri av dessa nordliga länders invånare. Exakt samma sak skrev Olaus Magnus på 1500-talet i sin ”Historia om de Nordiska Folken” och också han kände till seden att ”springa trana” vilket var populärt redan då…

Märk mannen, som rider på en get, samt tranorna som flyger förbi med ljus i näbben uppe i himlen..

 Varför Olaus lät sitt kapitel om Tranor i norden beledsagas av en ryttare på en get, vet ingen (kan det ha saamband med Tors bockar, och därigenom med Siv ?) men att ”springa trana” eller med andra ord springa barfota utomhus, och dela ut ”Tranbrev” som förkunnar vårens och solens återkomst, har varit tradition i många delar av landet. I Skåne ropar tranan ”Tri – tro ! Tri – Tro” och undrar om det går att ”tri” eller träda på snöfri mark, och tron – som i Asatro – är vad hon glatt förkunnar...med höga rop och trumpetstötar.

Inte konstigt att tranan på sina håll ansetts vara helig, och en solens fågel…

”Tranebena” nämns för övrigt som namn på en långbent och slank flicka i Rigsthula,, och därmed är vi kanske inne på Sivs gestalt igen. I Lokasenna skäller Loke ut henne, och anklagar Tors hustru för att ha begått hor med just honom – vilket förmodligen inte är sant alls – så är det ju när Loke talar.. Siv bjuder – snäll och förbindlig, ja strålande som solen Loke en kalk av kallt och klart mjöd, bara han kan säga, att någon av gudarna och gudinnorna är utan fel, vilket i original lyder såhär:

þá gekk Sif fram ok byrlaði Loka í hrímkálki mjöð ok mælti:

53.
”Heill ver þú nú, Loki,
ok tak við hrímkálki
fullum forns mjaðar,
heldr þú hana eina
látir með ása sonum
vammalausa vera.”

Hann tók við horni ok drakk af:

54.
”Ein þú værir,
ef þú svá værir,
vör ok gröm at veri;
einn ek veit,
svá at ek vita þykkjumk,
hór ok af Hlórriða,
ok var þat sá inn lævísi Loki.”

Många översättare – t ex den hemske ”E-mer-i-Thursen” Lönnroth har helt vanställt den här passagen. ”Då gick Sif fram och hälsade Loke med bägaren” bör det stå – att ”byrla” eller ”byr-hlada” som det ursprungligen kan ha hetat är att kredensa någon, att på rituellt vis erbjuda dryck, och det var det ju mest kvinnor – eller valkyriror i Valhall – som gjorde – ”Wassailing” är ett anglosaxiskt uttryck för samma sed, även om den utvecklats åt ett helt annat håll än i det gamla Norden.

Här hälsas med horn !

”Helbrägda blir du nu, Loke; och tag rimkalken, full av det forna mjöd, om blott du låter en enda av Asars söner utan vank och brist vara !”

Så kan strofen översättas. ”Vamm” är ett skällsord för felaktig, tölpig, dum och trög person – en riktig ”Skogsbergare” skulle vi säga.  Loke svarar genom att säga: ”Ensam du är – eftersom bara du är sådan – vrång och grym emot män – Men dock vet jag en, som jag tycker mig veta har begått hor på Hlorride – och det var nog den mångkunnige Loke

Siv skildras myckeet riktigt som ofta ensam – Solen är ju ensam på himlen dagtid – och Tor, hennes man, är ofta borta i Öster. Att Hlorride är ett heite elelr tillnamn för Tor är välkänt, och ”Hlevis” är här fritt översatt. Observera, att Loke säger att han bara tycker sig veta att han utsatt Siv för hor eller med andra ord en allvarlig kränkning, han erkänner aldrig att han faktiskt gjort det…

De kloka, som känner till myten om hur Loke klippte av Sivs hår, och hur det ersattes med ett nytt hår av renaste guld, förstår genast vad det syftas på här, men för de som inget kan och inget vet, är sådan kunskap gagnlös. Alla förstår, att Siv var oskyldig till vad Loke tadlar henne för – alla utom Carolyne Larrington, en engelsk tolkerska, som menar att Loke aldrig skulle kommit nära Siv om det inte skedde frivilligt, och i en intim situation – fast då läser hon Prosa-Eddan väldigt dåligt – det står att Siv dåsade och sov i sommarhettan, när Loke klippte håret av henne.. Varför just nattens och eldens gud Loke är avundsjuk på Solen, som alla älskar, är heller inte svårt att förstå..

Nej, Siv ”horade” aldrig med Loke – men såhär gick det till.. (illustration från 1894)

Idag hör Siv till de mer bortglömda gudinnorna, och äras väldigt sällan – inte ens på Våren får hon nämnas för vissa – vilket jag tycker är en allvarlig brist. Henrik Andersson i Västergötland – en man som inte är rädd för det erotiska inom Hedendomen och Asatron lika lite som jag själv – har börjat tillbe henne såhär:

 

Ja, han menar till och med, att det är just i förhållandet till det erotiska, som Polyteismen och därmed Hedendomen skiljer ut sigde som är sken-kristna, snöpta i sin ande och hug och egentligen monoteister kan aldrig förstå detta. Jag själv, som omges av sköna kvinnor också till vardags – och som fått känna på avunden från ”fornsedare” och Lokes kreatur som sprider ut sitt hat och sina idiotiska lögner – allt för att mitt umgänge är snyggare än deras fula gamla kärringar – har förr om åren porträtterat Siv såhär:

”Det starka är det sköna värt” (citat Esaias Tégner)

Den vackra modellen på bilden fick bära min hästklyvande kastyxa från Gränsfors Bruk (jo, jag har testat på en död häst, och det går faktiskt att klyva hästskallar med den) även om hon året då detta foto togs – 2013 – var väldigt blyg – men jag tänkte mig att Tors hustru så att säga måste ha en del av hans egenskaper. Numera finns hon i Los Angeles, CA, är professionell modell och lyckligt gift – och något ”hor” har sannerligen icke begåtts här, om det är det ni tror, nynazzar, judar, idioter och fornsedare…

Men – Siv har alltid avporträtterats som vacker och blond – det är såhär hon ska se ut – och även om vissa kanske är rädda för populärkultur – det är inte jag – jag anser att det kan bli en utmärkt inkörsport till Asatron av idag (den är icke ”forn” !!) men den gamla historien om Tor, Loke och Siv son Tors hustru har återberättats många gånger genom historien… också av folk som inte ens varit medvetna om vad de återberättar…

Ett sådant exempel finner ni här:

Nancy Sinatra i låten ”Lightning’s Girl” från 1967 kommer faktiskt mycket mycket nära Siv, som hon kan gestaltas – för hör bara:

Stay away from Lightning’s Girl
And this part of town
Stay away from Lightning’s Girl
Or he’ll put you down

Here comes Lightning down the street
While you just stand there talking
If I were you I’d start to move
And tell my story walking
(spoken) About a hundred miles an hour!

Annars går det ju också bra med ”All for the love of Sunshine” med Hank Williams, vilken återfinns i en känd film – jag brukar spela den låten när jag tänker på hur roligt det blir, när jag till sist avrättar ett antal skithuvuden, men för all del, jag kanske inte skall gå in på exakt vilka av det släktet jag menar..

Stora framgångar för Hedniska Tankar år 2016

Det är inte bara Nordiska Asa Samfundet som får allt mer och mer framgång nuförtiden. Nu har det nått över 630 medlemar, och är därmed med god marginal det största samfundet för Asatro någonsin i Sverige, i alla fall om vi ser till modern tid. Och själv noterade jag 64 980 unika besökare på den här bloggen förra året, vilket var nästan en fördubbling jämfört med 2015. Håller siffrorna för årets första tre månader i sig, passerar jag över 70 000 unika besök detta år, och lär väl därmed vara den största personliga bloggen för en hednisk person i det här landet – i alla fall vet inte jag någon som noterat lika många läsare, eller skrivit lika många inlägg – 216 stycken på ett år…

Skulle jag mäta vilka länder de olika besökarna på denna sajt kommer ifrån, så blir resultatet såhär:

Sverige leder med 100501 besök, föga förvånande, eftersom denna blogg nästan endast skrivs på svenska. Därefter kommer USA med 6813 besök, Finland med 1912 besök (före resten av de nordiska länderna, vilket tyder på att intresset för Asatro är tilltagande i det som en gång var en del av Sverige – vårt Sverige ! ) samt Norge med 1827 besök, Danmark med 1237 besök, Tyskland med 870 besök, Storbritannien med 512 besök och Frankrike med 345 besök, följt av Island 251 besök och Spanien (218) besök. Detta var de tio mest högfrekventa länderna, och det är kanske inte heller så konstigt om man betänker att Frankrike och Spanien (Visigoterna) också är länder som koloniserats av Nordbor, Vikingar och Hedningar, och därför har del i det nordiska kulturarvet.

Sedan är det kanske inte allt som är positivt, nuförtiden. En ny bloggsajt, kallad ”Forna Tider” förklarar skandalen bakom Huginns Hetahen Hof och deras smutskastning av Asatroende i Sverige, samt den kände bedragaren ”Räv” Skogsberg och hans dumheter.

Det är sorgligt, ja tragiskt att människor skall hålla på och förväxla påstådd ”forn sed” och annan politisk aktivism med verklig Asatro. Tydligen har de här personerna spritt osanningar om mig personligen också, bland annat på Facebook, enligt vad jag fått reda på av vänner. Hatiska mail har skickats till min arbetsgivare, vänner och släktingar.

Hur djupt kan ”fornsedarna” och deras anhang sjunka egentligen ? Tydligen är de på väg ned emot den absoluta botten…

Vi andra fortsätter att bygga upp, istället för att riva ned och besudla. De två senaste veckorna sedan vårdagjämningen har det hållits åtta Asatrogna blot i landet, och misnt dubbelt så många lär det nog bli innan den här våren är över. Mer än 250 deltagare har registrerats, enligt rapporter som kommit mig till del, och Våren är äntligen här

Åtminstone har Mälardalen och delar av Norrlandskusten vår nu, vilket är några dagar för tidigt – men å andra sidan fanns det delar av landet – bland annat Norra Öland och delar av Skåne – som i år aldrig fick någon riktig vinter, och alltså hade en medeltemperatur över noll även hela förra året… Och så finns det ssom vanligt faktaförnekare, dvs de som säger att klimatförändringar inte existerar...

I vilket Onkel Olof funderar vidare….

Någonstans i min gamla hemprovins, kanske i trakten av Bromölla eller så, lever ett annat slags hedning, som till vardags är skollärare; och trots viss sympati för Asatron nog mest ändå är Taoist eller Buddhist, eftersom man som bekant kan vara Polyteist på flera vis. Det är just det som är det fina med Polyteismen. Du kan till och med vara Agnostiker, men fortfarande Polyteist i själ och hjärta, ungefär som Onkel Olof.

Det går nu ett rykte här på bygden att han nyligen slagit sig på politik, och numera önskar kandidera för Centerpartiet (kanske charmad av Annie Löf, hon som har sin lilla spricka i mitten – eller någon annan fröken Grön) fast han tidigare mest varit hugad åt miljöpartisterna. Kanhända har han tröttnat, liksom många andra – och givit upp varje tanke på det partiet, eftersom det ligger i Onkel Olofs egen natur att allt som oftast vara just trött och inget annat. Under långa perioder företa sig just ingenting, hålla upp med att blogga, rent av. Själv hälsar jag alltsomoftast på hos fröken Röd istället, appropå bloggtorkan, cunnus et lingus.

Ibland når hans funderingar åt John Chronschoughs håll, ibland inte. Ibland är han smått genial, men hans tankar är ofta Taos. Intet ont i det. Jag kan förstå honom, men tyvärr inte instämma i vad han säger.

De sista hundrafemtio årens utveckling på den här planeten borde tydligt och klart ha bevisat för oss alla att ingenting händer av sig själv, och att naturen inte kan överlämnas åt sig själv, utan att den så att säga behöver ett försvar emot själva mänskligheten. Det är vi människor som är Makternas händer och fötter, deras armar och ben. Arbetar vi inte, och försvarar vi inte den värld vi fått, går vi förlustiga om livets mening, även om var och en arbetar och tänker kring tillvaron efter sin förmåga, och efter sina behov.

Min egen livsfilosofi – en väg av handling och inte lugn, uttryckte jag med Ernst Thälmanns kända ord såhär, och för mig gäller den vägen fortfarande:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

– Ernst Thälmann, tysk arbetarledare

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Tor och Frej finns som markernas och Världens vårdare, lika väl som Oden eller Tyr, men själv föredrar jag som de flesta kunde ha gissat ändå Odens eller Tyrs väg, trots att det är en betydligt mer krävande väg än böndernas, eller för den delen Onkel Olofs. Världen består ännu av bönder, lika väl som av jarlar eller karlar; men jarl, karl och bonde är likväl icke detsamma, det vet exempelvis envar som sysslat med Stav. Likväl klarar sig världden inte utan bönder som tänker på bönders vis, de som odlar och tänker därefter, stilla; likt denne Olof.

Så är det, så månde det vara och så har det alltid varit.

Män av alla sorter behövs – liksom arbetare och tänkare – för att skapa en kultur, ett stort land och ett fredligt rike.

Kvinnor också.

Jag kommer att tänka på två kända dikter av en svensk nobelpristagare, som nyligen översatts till spanska i Mexico av alla länder. De förkroppsligar mycket av Tors, Tyrs och Odens vägar genom livet, och som bekant finns det nuförtiden många Asatroende i just Mexico också. Detta är för dem, liksom för hederliga hedningar överallt. Inte för diverse Amerikaner, fornsedare och därmed likställda.

Stridsguden

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.
Tor själv, hans väldiga herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.
Han log i sitt röda skägg.
»Träl,» sade han, »frukta dig ej!

På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.
För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman,
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter.»

El dios de la guerra

De la hija del troll volvió Thialvi a casa,
de prisa hacia su descuidado rebaño,
pero cayó, torpe y pálido, de rodillas.
Thor mismo, su poderoso señor,
ancho de pecho, sentado en la roca
tallaba una estaca de empalizada.
Con una sonrisa en su roja barba.
–“Thrall” – dijo, –”¡No tengas miedo!”

En el banco hay un martillo olvidado,
pues los campos reverdecen y florecen.
Porque todo en la tierra verde
ha de seguir su curso y tener lo suyo
y los jóvenes corazones latir al unísono,
gustosos por un rato a veces
luchamos feroces por cuidar las cabras.–

Smycket

Lyckan är ett kvinnligt smycke.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke,
– det är liv för män.

La joya

La dicha es una joya femenina.
Dioses estrictos y fieros destinos,
una pieza de pan que se termina,
así es la vida para los hombres.

Minnet av Jarlar, minnet av tappra män… Självständiga länder och riken, som faktiskt lever än…

Från Danmark rapporteras enligt NRK, den Norska statstelevisionen, att arkeologer där gjort epokgörande fynd, som skall vara i Värlsklass. En jarls grav från antingen Harald Båtands eller Gorm den Gamles tid har grävts ut vid Fregerslev, nära Skanderborg på Jylland. Hittills har man funnit spår av en rik hästutrustning, som inte var underlägsen någon centraleuropeisk riddares. Vidare utgrävningar startar i april, och som man förstår kan det dröja länge innan de är klara, eftersom det är en stor och närmast kunglig grav man nu gräver ut.  Också lokala media på Fyn har skrivit om det hela.

Spår av en ovanligt rik hästutrustning åt en Jarl har redan säkrats – han var Danakungens närmaste man på Jylland under 900-talet

I mer än 1100 år har Danmark varit en självständig nation och ett självständigt rike. Landet har överlevt ockupation, kristnande, feodalism och invandringsvågor söderifrån, men alltid återvunnit sin frihet. Och befolkningens absoluta huvuddel har alltid varit infödd, samt dansk, trots täta kontakter med de nordiska grannländerna. Än idag är 88,67 % av Danmarks invånare av danskt och nordiskt ursprung, vilket är en större andel än i Sverige. Att påstå att Danmark är en ”globaliserad” nation är helt enkelt inte sant. Landet är och förblir nordiskt.

Anläggningar som Aggersborg och de andra ”Trelleborgarna” som också fanns i Skåne kunde rymma brigadstora enheter. Inte mindre än 5000 man, lika väl organiserade och beväpnade som någonsin de romerska legionerna. Detta var vad en dansk jarl kunde leda i strid…

Från Sverige rapporterar UNT, Uppsala Nya Tidning om Gnistagraven, som arkeologer undersökt ii tre långa år, men som först nu genomgått allt dokumentationsarbete. Graven, som är från 500-talet tillhör en man som måste varit direkt underställd Sveakungen i Gamla Uppsala. Tidingen berättar:

I anslutning till krigarens skelett finns flera ägodelar som vittnar om den nya rikedomen: delar av en hjälm, svärd och sköldar, infattade granater och ett stort antal djur, däribland mannens jakthästar och fåglar. Rikedomen i föremålen är enligt forskningsgruppen i samma klass som de från de kända båtgravarna i Vendel och Valsgärde.

Gravhögen är en så kallad brandgrav, och därför är alla ägodelar sönderbrända. Men tack vare moderna metoder har man kunnat analysera föremålen på ett sätt som kan göra Gnistahögen och dess fynd jämförbara med andra stora gravfält, som de i Sigtuna och Birka.

Några av fynden från Gnista – där vilade tills nyligen en svensk Jarl från 500-talet

Sköldprydnader med ansikten – alla hedniska ornament, som liknar Odensmasker – prydda med halvädelstenar vittnar om sällsynt rikedom. Vendeltidens hjälmar, delvis inspirerade av sena romerska kavallerihjälmar hade ofta galtar eller andra djur på hjälmkrönet, och även om inte alla fynd från Gnista visats än, rör sig detta om en praktutrustning. Dåtidens Sveakung styrde en stor här, och de gamla folklanden Attundaland, Fjärdhundraland och Tiohundraland i Upplands centralbygder kunde redan då säkert ställa upp mer än 2200 krigare till häst.

Modern rekonstruktion av hur männen kring Sveakungens jarl kunde ha sett ut

”Ett land har alltid en armé” sade en gång självaste Mao Tse Tung, den kinesiske statsmannen. ”Sin egen – eller något annat lands…” Hittills har vi i vårt land – Sverige – räknat oss som självständiga i mer än tusen år, eller ända sedan Erik Segersälls tid, eftersom han brukar räknas som den förste i kristna källor omnämnde Sveakungen. Det är dags att omvärdera allt detta nu. Uppsalahögarna, fynden vid Gnista, Vendel, Valsgärde och många andra platser visar att Sverige var en självständig och väl rustad nation flera hundra år dessförinnan, och själva riksgrundandet måste nu flyttas bakåt i tiden, till en helt hednisk, Asatrogen epok.

Vi tar inte order av någon.

Vi styr oss själva.

Vi är en egen nation.

Vi skriver inte under några avtal och deklarationer, särskilt inte under hot.

USA eller Amerikanska Hedningar styr inte över Asatron. Det gör bara vi, och det Isländska Asatrufelagid.

Vi är Hedningar och Asatrogna…

”Eddans Besudlare” del 2… Om ”ordval” och annat..

Nu har jag inte räknat efter exakt, men i Professor Emeritus (eller är det ”E-mer-i-thurs” ?) Lars Lönnroths diskutabla nya Eddaöversättning, anmäld av Jonas Thente i Dagens Nyheter 4 Mars 2017, förekommer ordet ”Bög” ungefär 40 gånger.

Jonas Thente tycker att detta känns som en ”uppfräschning” skriver han, men det här känns faktiskt inte vidare ”fräscht”. Oden skälls för Bög, Loke skälls för ”bög”, Tor översätts som ”pojkvasker” i den Lönnrothska versionen av Harbardslojd – samtliga översättare jag någonsin känt till översätter helt annorlunda (originalet har ”Mannar All herliga Mannast” – vad kan väl det betyda så säg ? – ordet ”bög” är knappast det rätta i sammanhanget) och vi får läsa Bög, Bög och Bögelibög gång efter annan, exempelvis i ”Lokasenna” där Lönnroths användning av ordet blir närmast tröttsam och enerverande högfrekvent.

Loke: Ha ha hi hi fniss fniss – Nu så har jag kallat Allfader Oden för ”Bög” 40 gånger i rad.. Är jag inte rolig, så säg ?

Idun: Nej, det är du inte. Idag är det internationella kvinnodagen, och dessutom säger du väl så till ALLA gudinnor… Jag har saker att göra, äpplen att plocka, så farväl…för ALLTID !

Denne ”Lasse Liten” dold bakom en mask av en sextio års karl, till råga på stadgad akademiker, tycker tydligen att det är roligt, ja orimligt lustifierande och på alla sätt högeligen komiskt, att springa omkring och kalla människor eller Gudar för just bögar.

Själv har jag väldigt svårt att förstå vad det är som är så ”komiskt” eller ”roligt” eller ”nyskapande” med sådant här – det känns närmast mossigt, ja ganska urmodigt och fånigt faktiskt – man kan nog inte ens kalla det för ”forn sed”, allra helst som detta är fel i sak och dåligt översatt.

De isländska originalen – som finns tillgängliga på Internet numera och kan kontrolleras av alla och envar – se till exempel professor Finnur Jónssons utmärkta transkribering av Codex Regius och andra handskrifter innehåller orden Ragr (Rögr) respektive Ergi, ord som är närbesläktade med nutidsengelskans ”rage” och ”arghet” (ja, det heter också ”arg” på nutida tyska om en osedvanligt destruktiv och ond person) och det är givetvis så de ska översättas, och inte på något annat sätt. Visserligen k-a-n de också ha bibetydelser, i högst överförd bemärkelse, men i alla textställen jag känner till, är det knappast denna osedvanligt låga och grova tolkning som är huvudsaken, för i så fall missar man faktiskt mycket annat av Eddans betydelse.

Frågan om gudarnas eventuella sexualitet spelar för det mesta knappast någon roll i Eddatexterna alls, och då kan man också undra varför Lönnroth hela tiden måste anspela på sådant, eller hela tiden måste begränsa originaltextens ”rögr” (som i ”Rögr Vettr” – Onda varelse eller Onda kreatur, med andra ord – som Tor säger om Loke i Lokasenna) till att gälla just stjärtsex och bögeri – det verkar lite som om Lönnroth fått detta ”på hjärnan” – och då kan man också fråga sig varför…

Björketorpsstenen från svenskt 500-tal innehåller till exempel en förbannelseformel om att ”den som bryter detta kummel skall ständigt plågas av arghet” eller med andra ord svårartad ondska, ett elakartat tillstånd om man så vill, och på Salebystenen finns också formuleringen ”argi konu” eller ”argsint kona/kvinna” varför ”arg” eller ”arghet” inte slentrianmässigt och helt oöverlagt kan översättas med passiv manlig homosexualitet.

Det kan inte hjälpas.

Hela denna förmenta ”mustighet” eller ”folklighet” som den kristne Lönnroth ska servera, blir till sist bara en mycket illasmakande och fördomsfull blandning – en enda soppa av torftigt språk och ständigt upprepade skällsord och tillmälen. Det handlar om en översittare, inte en översättare. En som vill dra ned, förfula och förflacka. En person, som endast förstår det snuskiga, det grovkorniga och det fula i Eddan – och som gärna ser till att just dessa bitar ”lyfts fram” och får ökat utrymme, liksom bara för att visa hur primitiva och äckliga våra förfäder var – allt enligt samma kristna historieförfalskning – som förstås är tillkommen med full vilja och avsikt, därför att alla andra tolkningar rutinmässigt utesluts.

Att ”ragr” och ”aergi” kan betyda något helt annat, har Lönnroth själv fått reda på – jag har faktiskt upplyst honom om det själv, medan han skrev sin Eddaversion, och bett honom att avstå från fördomsfulla och missvisande uttalanden om homosexuella, som inte finns i Eddans originaltext. Men professor Lönnroth har inte velat lyssna. istället har han sagt och skrivit, att ”mannar allherliga mannast” om Tor m-å-s-t-e översättas på just hans vis, dvs inga andra tolkningar eller tydningar är tillåtna, eller ens tänkbara.

Diskussion är förbjudet, samtal är förbjudet, ifrågasättande av Lönnroths egen auktoritet är förbjudet.

Den som ens vågar ifrågasätta, utnämns genast av Lönnroth själv till ”nynazist” eller något ännu värre. Jag har svart på vitt ifråga om detta från hans egen ”Eddablogg” där jag själv skrivit kommentarer, och även Henrik Andersson – som jag ju känner – har hört professor Lönnroth Ex Cathedra och inför en föredragspublik på över 40 personer i Gamla Uppsala, anno 2015 anklaga just mig för sådant, dock helt utan att kunna anföra minsta bevis för de grova beskyllningarna, när sagde Henrik Andersson ställde honom till svars med en direkt fråga från auditoriet.

De flesta gamla män, som uppnått ”Professor Emeritus” graden, torde ha mera snille och smak än så. Att se vad som ska gälla för seriösa akademiker hoppa och stampa på vanliga amatörer, bara för att amatörerna också möjligen kan komma med ett tankekorn eller två, talar knappast till nyss nämnde herr Professor Lönnroths fördel.

Möjligen kunde jag ha översett med det hela ifall herr professorn vore 90 år, eller kanske i långt framskridnare ålder, eller ifall han själv råkar vara ”arg” eller ”ragr” som det heter, under inflytande av starka drycker, eller annars ifrån sina sinnen.

Jag kan bara sucka över alltsammans, och en smula medlidsamt försöka återgå till själva sakfrågan – varför har professor Lönnroth i Göteborg all denna homofobi, och varför är alla som ifrågasätter just honom genast ”nazister” ? Verkar det ens vara ett sakligt sätt att debattera på, från en akademiker i 60-års åldern ??

Att tänka sig, att det faktiskt kan stå något annat om Tor, exempelvis ”den allra härligaste och bästa bland män” ( ”Mannar allherliga mannast” behöver inte alls tolkas åt det sexuella hållet, och som mest nog är menat som en berömmande formulering om Tor i allmänhet, särskilt med avseende på sammanhanget i Harbadsljod) verkar vara tabu för Lönnroth. Enligt honom m-å-s-t-e det bara röra sig om bögar, stjärtsex, homofili och snusk.

Normala akademiker uttrycker sig inte så, knappt normala språkmän eller översättare heller. De flesta översättare och liknande jag någonsin känt till uttrycker sig vanligen en smula ödmjukare, en smula ärligare och respekterar de original de faktiskt ska tolka och just översätta.

Man kunde till exempel säga att ”det här är en tolkning, bland flera möjligheter som erbjuder sig” – de flesta forskare brukar åtminstone ibland använda sådana fraser – och även diskutera användningen av ”ergi” i förbannelseformler ur mer religionshistorisk synpunkt – men icke ! I DN:s, Thentes och Lönnrothandets värld verkar allt sådant vara bannlyst. Sakfrågorna lyser med sin frånvaro, den sakliga kritiken likaså… Ingen språkhistorisk analys. Ingen jämförelse med historiska källor, enkla att verifiera och allmänt tillgängliga, som exempelvis runstenstexter och andra språkminnen.

Undrar just varför. ÄR inte just detta ”Christian Belittlement” eller ett avsiktligt förminskande och förvrängande av Eddan, som jag tidigare skrivit om ?

Och om det i-n-t-e är så, och även denna tolkning från min sida är oriktig – vad skulle det då kunna vara ?

Var kommer Professor Lönnroths homofobi ifrån ? Jag tänker så det knakar, men hittar inget svar…

Ett rent sammanträffande kanske –  men när samma sammanträffande upprepas sådär ett fyrtiotal gånger, och ordet ”bög” ständigt upprepas om och om igen, ja nästan till leda – kan det då bero på ”slump” ??

Vad är meningen med alltsammans ? Man läser Lönnroths Edda, och man blir bestört.

One small fragment – from my neighbourhood

”The line it is drawn
The curse it is cast
The slowest now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is rapidly fading
And the first one now will later be last
Cause the times they are a-changing…”

 

It has all been written or sung before, of course, and by last year’s Nobel Prize Laureate in Litterature, no less. Then again, Mr Dylan might have declared himself ”way too cool” to even care about the prize or our little piffling country, for what is another million USD worth to him? He can just send over the US Ambassador or someone as a mere errand girl to fetch all his money for him. In the era of Trump – and  Anglo-American Trumping and dumping on other cultures, other countries – even common politeness is going out of style, it seems. He insults us all to our faces, and our entire Government and the Nobel Prize Committee to boot, but he’s not the only one to have done it during the last thousand years, so we can afford to be magnanimous and forgive him, although we won’t forget the songs he gave us. Or a few other things. His own patented brand of anger with the World could well be one of them, I guess.

On the subject of curses, and runes that linger on and on forever, I found out something interesting tonite. It’s about Veddesta, a very dull, uninteresting industrial area and shopping mall not very far from here. No one goes there anymore than used car dealers, their even shabbier customers or visitors to the local municipal sewage works, or people who have to pass through this dismal neighbourhood as they need to commute to and from work. Things used to be very different, once. Before the 1970’s the place was still left intact and used as farmland, with a huge iron age grave field stretching across the fields, as far as the eye could see. But so-called progress and – later – the Reinfeldt years – changed all that…

image-aspx

Most lots in the area are still vacant, since businesses there have all closed and failed. Right about where this picture was taken, there used to stand a runestone, undisturbed for a millennium of recorded time, but in the name of progress, they removed it. In 2014 I saw the stone removed and wrote to the Swedish National Heritage Board about it, but they told me that inscription U 84, as it’s generally known, had already been taken care of. They put it in storage for two years and wrote it off as another supposedly ”Christian” stone, from around 1030 AD, although opinions differ about the sun-cross emblazoned on it. It says nothing about ”Kudh hialpi and hans” or anything obviously Christian like that, but instead tells of a family and a blood line, an Aett, just like all the other stones from Uppland province, nearly none of which even mention religion (of any kind) at all. Here is how it used to look, up until three scant years ago.

39828570

And here is how the dilapidated, vandalized and cut stone looks today, three years later, with new bits and pieces taken from it, in its new sordid location, near yet another half-empty industrial shed.

250px-u84_runsten_veddesta_2

All is not lost to us, however, and this was very clearly demonstrated to me by a man who really can be called ”runsk” at that, the runologist Magnus Källström, of Runverket, a branch of the Swedish National Heritage Board.  He told me of a ”loose find” I previously never have heard about, a very small runic copper amulet, found in a grave which by now has been destroyed forever, and lies buried beneath yet another drab asphalt surface. It all happened at a lecture, in a local library somewhere for an audience of 60 or so people, but when I heard the story, I could see how it all connects to my own blog and other little musings.I’m not very surprised, for if you begin to work with runes, such things happen with almost disturbing regularity.

Anyhow, close nearby, a part of the old iron age site called Fruns Backe” survives unmolested – at least for now – come spring, it will still look like this:

fruns-backe

The finds from the graves there are nothing special, the usual assortment of coins from King Ethelred of England (AD 979 – 1016), bear claws, elegant combs, rusted hilts of swords, chess pieces and other paraphernalia of the same kind, showing that without doubt, the men who were buried there were professional warriors, who had been abroad. By the way, no one knows how old the very name ”Fruns Backe” is, or where it comes from. They’re explaining it away as a very late colloquial name from the 19th century, although buildings exist from at least before 1485 AD, and the prehistoric village predates even that. And some of us do know that ”Frun” or ”The Lady” herself in ”the Lady’s Hill” could be Freyja, Freja, Freya ( yes shout her name out aloud, every Friday she does send!) and none but her, except of course – and maybe – Lady Hel herself, who always has the final word.

But then they found it, in the bottom layer of stones that formed the foundation for yet another burial mound. A very small leather pouch, with a small copper plate inside 47 x 24 mm’s.

Already in the 1960’s it was duly examined by the runologists, who made a very scolarly interpretation of it, and the inscrpition

ilfusun ibithrua              which it still bears.

black

The copper plate has been badly corroded, as anyone can plainly see, but the inscription might not make very much sense, unless you are a qualified expert, with enough knowledge about grammar and spelling with runes – and runic amulets. Dozens more have been found in Denmark, Scania province and Iceland. From them, we can grasp the meaning of counting runes and numerological values, but the only interpretation of this little gem so far follows pure linguistics, and nothing else. You might be tempted into believing that Ilfus is a corruption of Vifil, a word often found on other amulets, and in the Heimskringla as well. Or that ”thrua” has some sort of connection with tru as in Asatru, but these connections are all wrong, and nothing but ”false etymology”

Instead, we have illfuss, meaning malevolent, of ill will, ill-a-foot, as in evil walking the land and going about.

We then have unni, or unna – to wish, or to grant somebody something. The 1960’s interpretation of Unni as the name of the carver, or the man with the amulet inside the grave might be correct, for all that we do know, but then there is bithi – which isn’t at all bidja as in to pray, but bidja as in command, to order – and ua – contemporary swedish ”ont” or unwell…

The full meaning then, according to the very best expert alive today, plus Helmer Gustavsson in 1969:

”You of ill will ! Unni summons you (lots of) evil and unwell !”

This, our man Unni had hanging from around his neck in a leather pouch, until the very day that he died.

His grave was destroyed. The findings placed in a museum warehouse. The industrial lots of Veddesta was built on top of it all, during the Reinfeldt years, just like I told you…

odin-with-sleipnir-the-8-legged-horse

But do you know what, my friends ? Do you know what – ”Veten I än, eller Vad ?” – Vituð ér enn – eða hvat?

They never defeated him anyway. Unni’s words still live, and echoes through my heart and mind, the Hugr itself. He never died, he still lives on – and his words hit home from beyond the grave, even a thousand years past. This year, The National History Museum of Stockholm put on yet another World Tour, entitled ”We call them Vikings” – and despite the usual political correctness, the Christian propaganda and all the rest, Unni’s little bronze tablet, plus its original leather pouch, now goes on a great big World tour too.

Oh, to be sure, the very same exhibition – to tour Estonia, New York USA, Sydney Australia has much more grand works of art or great artifacts to look at, to be sure – you can see some of them reproduced on the link here – but even so – or common so – I for one feels rather strongly for old Unni, an upright man to the last, cursing at the World for what it had become, but still undefeated, still shouting for vengeance – and getting his own back, to live forever in spirit form, even if only on the Internet…

Here rests his head upon the lap of Earth
A youth to Fortune and to Fame unknown.
Fair Science frown’d not on his humble birth,
And Melancholy mark’d him for her own….

 

 

And then I realized… like I was shot… like I was shot with a diamond… a diamond bullet right through my forehead… And I thought, my God… the genius of that! The genius! The will to do that!

Perfect, genuine, complete, crystalline, pure.

And then I realized they were stronger than we, because they could stand that these were not monsters, these were men… trained cadres. These men who fought with their hearts, who had families, who had children, who were filled with love… but they had the strength… the strength… to do that.

And if I had ten divisions of such men, our troubles here in this country would be over very quickly, I can promise you that. You have to have men who are moral… and at the same time who are able to utilize their primordial instincts to kill without feeling… without passion… without judgment… without judgment! Because you see Willard, it’s judgment that defeats us…

242hhkh