Media-Hype och Judeo-Kristna ”Fake News” kring nya fornfynd från Island

I förra veckan utbröt en sannskyldig ”media hype” i Internationella nyhetsmedia. Ett nytt fornfynd från Island utlöste massor av ovidkommande spekulationer av tendentiös art, främst från kristna och muslimska nyhetsmedia i utlandet. Nyheten har ännu inte spridit sig till svenska media, som tämligen konsekvent ignorerar allt som har med Nordisk kultur och historia att göra. För en gångs skull är det kanske en välgärning.

Man har hittat en skeppssättning inuti en lavagrotta, men det bevisar inte alls ”rädsla för Ragnarök”, ”offer bedrivna för att stärka Frej gentemot Surtr” och övrigt svammel från kristna arkeologer och allehanda tolkare. Alla sådana uttalanden är OVETENSKAPLIGA och har inte minsta stöd i fynden…

Vad som verkligen hänt, är att arkeologer funnit en skeppssättning inuti en stor grotta eller en lavatunnel vid vulkanen Surtshellir, vilken haft ett av sina utbrott för 1100 år sedan, men det har ingen koppling till det nu aktuella fyndet. Jag tänker nu endast citera vad vetenskapliga tidskrifter skrivit i ämnet, och vägrar konsekvent att länka till kristna nyhetsmedia som Daily Mail i England, eller för den delen publikationer i stil med Jerusalem Post, Al Jazeera osv, som bara publicerat fake news och förvridna artiklar i ämnet. I skeppssättningen har det bevisligen blotats och bränts kött och ben – bland annat fläsk – vid hög temperatur, men vad bevisar det ?

Man gör stort nummer av att det hittats spår av orpiment, ett mineral som använts vid glastillverkning i grottan, samt att 3 utav totalt 60 glaspärlor som hittats där faktiskt kommer från orienten, men för en expert är detta förstås föga förvånande. Glaspärlor kunde tillverkas nästan överallt på vikingatiden, på Island med, och att man utnyttjat en stor grottsal för hantverksproduktion är kanske inte så konstigt. Redan klassiska historiska källor och texter som Ibn Fadhlans berömda ”Risala” nämner, att väringarna i Ryssland ofta köpte enstaka pärlor av grönt glas för så mycket som 1 dirham eller ett silvermynt per styck, och att då några av dem via många mellanhänder hittat vägen till Island, är heller inte alls något anmärkningsvärt.

Likaså överdriver kristna mediarapporter nu det faktum att man hittat en liten, korsformad vikt till en balansvåg i det översta fyndlagret, men återigen – vad bevisar det ? Att en handelsman var kristen, eller att araber befunnit sig på platsen ?? – Nej, inte alls. Sådana slutsatser kan man inte dra av arkeologin, allt vad media nu skriver är tomma spekulationer. Det faktum att ett litet fåtal föremål var importvaror, säger ingenting alls om den religion eller de bruk, som kan ha utövats på platsen.

Till sist har kristna media också spekulerat en massa om att Surtshellir i sen isländsk folktro skulle vara den plats, där den kristne Satan eller Djävulen skulle komma upp på jordytan inför den yttersta domen, och detta sätter man i samband med en massa onödiga floskler om Ragnarök.

Detta är också uppenbart oriktigt, eftersom Ragnarök inte alls är slutet, vilket framgår ur Eddan, som uttryckligen säger i Voluspá att en ny jord och en ny sol kommer att skapas efter Ragnaröks slut, tillsammans med en ny generation av gudamakter. Dessutom är Ragnaröksmyten bara en efterbildning av vad som ändå händer i naturen varje år, efter hur många uttolkare sett den – Vår följer på Vinter, och naturen innehåller cykler av undergång och återfödelse.

Allt detta kan kristna eller Monoteistiska Media-människor och okunniga journalister i alla land inte förstå i sin typiskt kristna Djävulsbesatthet, och sitt linjära tänkande.

Visst – här har man hittat en korsformad tyngd till en våg – men bevisar det kristenhet ? Antag att jag har en buddha-staty på skrivbordet, eller en koran i bokhyllan. Blir jag då ”automatiskt” buddhist eller muslim, tror ni ?

Spekulationer om offer till Surt, eldjätten i mytologin, eller till Frej såsom Surts traditionelle fiende, kan vi också totalt utesluta. Det är att rådbråka arkeologin och fyndmaterialet, som inte alls stöder något sådant onödigt hypotesbygge.

Föråret fortsätter – och något om Sigyn – igen…

”Vid slutet står segern !”
(gammal sanning)

Föråret fortsätter, och normalt sett brukar det i de flesta delar av landet råda en töperiod, innan Vintern är över på allvar.  I Mälardalen har dock all snö redan smält, och den årstid som brukar vara helgad åt gudinnan Sigyn, Lokes trogna – eller kanske alltför trogna- hustru har i år blivit kortare än vanligt. Vid det här laget utgår jag ifrån, att alla känner till det ställe i Eddan, som beskriver hur Loke slutligen infångades av de övriga gudamakterna, och hur Lokes son Vale förvandlades till en varg, som slet sönder sin bror Narve. Med Narves tarmar bands så Loke, och Skade fäste en giftorm över hans ansikte, som ständigt sprutar etter. Så ligger han fången i det som Viktor Rydberg översatte till Glyngves dyhålor, en plats i det understa eller yttersta Hel, men som i Voluspá, strof 38 kallas ”Hveralunden” vilket man härlett till Hverr, eller kittel.

Lokes tillfångatagande, som den moderne amerikanske konstnären Sam Flegal tänkt sig det. Oden och Tor ses binda Loke, medan Skade fäster upp giftormen och Sigyn ses gråtande i bakgrunden.

Där sitter sen Sigyn vid Lokes sida intill Ragnarök, då ju Loke skall falla för Heimdalls hand, och varje gång hon tömmer giftskålen vrider sig Loke i plågor, och det är det som människorna kallar vulkanutbrott och jordbävning, står det i den prosaiska Eddan. Först då blir Sigyn fri från sina plågor, och det är inte med gillande eller glädje som hon delar kvalen vid Lokes sida, vilket framgår av Völuspá. I amerikansk Asatro av idag, däremot, har Sigyn blivit hyllad som idealbilden av den ständigt lojala hustrun, och hon är där – som vi skall se – mycket mer omtalad än här hemma, vilket på sätt och vis är underligt, eftersom myterna ger en förhållandevis liten roll åt henne.

Det kallas kärlekshatet, och det är av avgrunden” skrev en gång August Strindberg.  (Loke och Sigyn av Eduard von Gebhart, Estalnd 1892)

Hapt sá hon liggja /und Hveralundil /ægjarns líki /Loka áþękkjan/];þar sitr Sigyn/ þęygi of sínum/ veri vęl glýjuð./Vitud ér ęnn eða hvat? så står det i Voluspa – och i min översättning blir det:  ”Fjättrad såg hon ligga /under Hveralunden / en anskrämlig syn / lik den otäcke Loke./ Där sitter Sigyn / tigande och tyst / föga glad / Veten I än, eller vad ?”

”aegjarn” är något som är fult, anskrämligt, ”theygi” eller tigande, skall läsas samman med veri vęl glýjuð säger Finnur Jónsson, det isländska språkgeniet, och är alltså en negation. Sigyn har föga att glädjas över, där hon sitter vid Lokes sida, och hennes lojalitet blir illa lönad, fast hon är den barmhärtigaste och godaste av alla, den oreserverade, villkorslösa kärleken – för så har de flesta uppfattat henne. Loke kallas ”Sigyns armars börda” i Tjodolf av Hvins drapa ”Höstlång” och nog är han en börda för henne, alltid. Till gudarnas stora gille hos Ägir, Oegirsdrikkja, är ju Sigyn inte ens bjuden, medan Loke slår sig fram i salen – vilket beskrivs utförligt i dikten Lokasenna. Istället får hon sitta hemma och passa barnen, laga mat och sköta tvätt och hushåll – men aldrig någonsin hör vi eller ser vi omtalat, att hon får ett enda ord av tack.

Han bedrar henne också gång efter annan, också med Svadlifari, Asagårdbyggmästarens hingst, och som vi ser i Lokasenna är Lokes otrohetsaffärer och svek emot stackars Sigyn otaliga. Hon måste också ta hand om hans ohyggliga avföda, Hel, Midgårdsormen och Ulven Fenris, som Loke framfött genom röven i kvinnogestalt – och det kan knappast vara en syssla, som hon trivs med eller uppskattar. Sigyn får heller aldrig någonsin följa med på Lokes och Tors äventyr, eller de andra utfärder som Loke ständigt företar sig – hemma blir hon, och där får hon sitta, bäst hon gitter eller tål, tills Loke kommer hem igen – och då är han kanske mindre snäll vid henne, med tanke på vad vi vet om den eldfängde och trätgirige, ständigt uppbrusande Lokes natur – även om ingenting sägs i urkunderna om att han skulle vara en hustyrann, eller fysiskt misshandla henne – men psykisk misshandel, kan man faktiskt kalla det som Sigyn hela tiden utsätts för – inte minst nere i dödsriket, där hon ju till sist hamnar tillsammans med sin Loke.

Lokes avföda, som österrikaren Willy Pogany tänkte sig den vid 1900-talets början

Sigyns öde som den ständigt lojala, självuppoffrande hustrun är alltså i högsta grad dubbelbottnat, och kanske inte så förebildligt eller dyrkansvärt som en del skulle tro. Men ändå betyder hennes blotta namn ”Seger” – och inte alls ”segerrik flickvän” och andra dumheter vi kan läsa på Engelskspråkiga Wikipedia. Intressant nog tror sig också en del amerikaner och engelsmän ha hittat Sigyn i andra skaldekväden – det finns en passage i tredje strofen av Eilif Gudrunarsons ”Torsdrapa” som lyder:

Gǫrr varð í fǫr fyrri
farmr meinsvarra arma
sóknar hapts með svipti
sagna galdrs an Rǫgnir.
Och här skall vi hitta en syftning på Sigyn – ”Lasten (”Gorr”) var redo för färd / famnen Mensvåras armar / sökte hållas med att fara åstad (svipti är något som flyger, sveper iväg) och sade galdrar till Rogner (ett tillnamn på Oden, försåvitt det inte är Rungaren = Tor) Att översätta skaldepoesi kan vara vansinnigt svårt, och andra har menat att den här passagen syftar på Angerboda, Loke själv i kvinnogestalt, men översätter vi lite friare, skulle vi få: ”Loke (som är ”last” eller passagerare på Tors vagn) var redo för avfärd, han som vilat i den sorg-tyngdas armar (”svåra men” är ju vad Sigyn lider av) ivrigt ville han dra åstad, från hon som framsäger galder för Rognir.
Eilif Gudrunarsons kväde – som handlar om Tors och Lokes resa till Geirröd – skulle alltså innehålla en avskeds-scen, där Loke är ivrig att resa bort från sin hustru, som i det här fallet skulle ha andra färdigheter än att bara ta hand om hushållet – det sägs ju rent ut att hon kan ”framsäga galdrar till makterna” också.
Sigyn som hon säg ut i ett av mina hedniska kalender-projekt, 2015 – fotot togs i en järnvägstunnel djupt under Stockholm, med en ficklampa som enda belysning – på gränsen vad kameran klarade av..
En del har till och med gått så långt, att de tror att Sigyn skulle vara Odens egen dotter, eftersom ett enstaka heite eller ett binamn på Oden är ”Sigrfadthir” eller ”Segerfader” och att hon därför lärt sig galdrar av honom – Sigyn skulle då vara trollkunnig – men detta är onekligen att koka soppa på en spik, eller att göra en hel höna av en enstaka fjäder.
En sak kan vi i alla fall vara säkra på, och det är att Sigyn räknas som en av Asynjorna (uttalas as-ynja – dvs ”asars glädje” eller lust – inte alls ”asyn-ja” med helt fel betoning) eftersom det uttryckligen står i Eddan. Hon är alltså verkligen en gudinna, och inte av jättesläkt. Att hon också varit en realitet, och att människor verkligen trott på henne – eller åtminstone att berättelserna om Sigyn och Loke varit vida spridda – kan man se på Gosforth-korset från England – där finns Sigyn med, sittande vid Lokes sida – och redan kring år 950 var alltså Sigyn en välkänd gestalt också i England, inte bara på Island eller bland Nordborna.

Man kan också fråga vad just Skade, vinterns och jaktens gudinna haft emot just Sigyn. Visserligen hämnas hon främst på Loke för sin far Tjatses skull (Loke dödade honom, som alla vet) när hon hänger upp giftormen framför hans ansikte, men Sigyn kommer ju att lida lika mycket, när hon i evigheter måste fånga ormettret i sin skål, och så springa och tömma ut det jämnt och ständigt – många har sett en motsättning mellan Skade, som ju skilde sig från Njord, och Sigyn, som vägrar att skilja sig, även om hon fått den uslaste mannen i hela universum till make.

Jag har själv spekulerat i om Skade, ur sitt eget perspektiv, ser Sigyn som en förräderska gentemot de andra gudinnorna, eller tanken på fria och självständiga gudinnor överhuvudtaget – och därför hatar henne intensivt, eftersom Sigyn inte ”väljer rätt sida” och gör slut med en man, som bara svikit, lurat och bedragit henne under en halv evighet.Sigyn å sin sida tycker förmodligen att människor av Skades sort är grymma och hjärtlösa, och inte förstår vad medlidande är. Kanhända uppfattar Sigyn Loke som sjuk, och inte längre ansvarig för sina handlingar – och därför tycker hon synd om honom, och beslutar sig för att dela hans öde. Man överger ju inte gärna en sjuk människa, för den sjuke kan inte ställas till svars för sin egen sjukdom.

Nils Möllerbergs ”Sigyn” från 1940 finns utställd i Lund, på Gärdet i Stockholm och i stora salen till Östersunds länsbibliotek. Nyligen sålde auktionsfirman Bukowskis ett exemplar av statyn för 200 000 kronor – och den tillhör ett av Sveriges mest reproducerade och kopierade konstverk – vilket bevisar Sigyns popularitet…

Onekligen har historien om Sigyn och Loke fascinerat och fängslat många konstnärer under årens lopp. Redan Mårten Eskil Winge – som gjorde ”Thors strid med jättarna” (1872) som fortfarande finns utställd på Nationalmuseum, gjorde också sin version av Sigyn och Loke anno 1863.  Den blev också flitigt omskriven i dåtida recensioner, som i utdrag lyder såhär:

Man kan väl tycka, att det onda icke borde vara representeradt inom gudarnes verld, att här endast borde finnas idel fullkomlighet. Men denna fullkomlighetens verld har ännu ingen mensklig tanke förmått tänka sig. — — Hvad under då, att en hednisk religion, som ock i grunden är en natur-religion — och som är djupt medveten af den menskliga ofullkomligheten — får in Loke bland Asarne?— — En fläkt af Thors ljungande hammare genomgår Winges alla kompositioner. »Men», säger den ofvan antydde minnestecknaren, »det är ej kraften blott: den mera milda skönheten saknar han ej heller, hvarom de hänförande dragen i Krakas intagande och ädla ansigte, liksom uttrycket af qvinlig uppoffring och deltagande hos den sörjande Sigyn, lemna ett ojäfaktigt vittnesbörd.»

Nuförtiden används Sigyn för att sälja alltifrån handdukshängare till golvbrunnar och örhängen. Ett antal fartyg har också fått namn av henne under årens lopp, bland annat det så kända fraktfartyget för utbränt kärnbränsle – en klar anspelning på Sigyns giftskål – men själv undrar jag vad muslimer i Sverige skulle tycka om någon sålde ”Hundkopplet Mohammed” eller hur de kristna skulle tjuta av hat, ifall Ikea marknadsförde TV-soffan ”Herrejesus”. Om sådan marknadsföring framstår som mindre stilfull, då skall man i konsekvens därmed inte heller förakta Sigyn eller Asatrons gudamakter, och faktiskt uppföra sig respektfullt också emot henne, och inte kursa bort golvbrunnar i Sigyns namn, till exempel..

Sigyn i Östersunds länsbibliotek, respektfyllt och vackert framställd…

Det finns dock andra populära myter som kan ha med Sigyn att göra, snarare än de amerikanska fantasierna om Sigyn som Odens dotter, och kunnig i galder. Allt sådant verkar en aning hämtat ifrån ”Marvels Universum” där ju Loke – och även hans hustru – på sista tiden fått en alldeles för stor roll.  Hollywood har gjort om berättelsen om Loke och hans hustru till en förfärligt sötsliskig historia, där Loke får framstå som en mörklagd gentleman och Sigyn som ett romantiskt våp, vilket hon nog aldrig varit. Det är att förenkla deras förhållande alldeles för mycket, om vi tar bort sagans mörka bottnar, eller det dubbelbottnade i Sigyns lidande, och Lokes natur – Sigyns självuppoffring är kanske hedersam, men inte odelat av godo – hon slösar onekligen de gåvor hon har på alldeles fel människa, eller – gudamakt

Modern Manga-bild av Sigyn – som gör henne till en sliskig sötnos…

I förbigående kan det nämnas att 234 kvinnor i Sverige heter Sigyn enligt SCB, men nu finns även varianterna Signe (som också betyder Seger) och Signild, av Sig och Hild, alltså ”Seger i Strid”, och med 311 Signild och 8 954 Signe i Sverige, kan vi räkna med 9499 kvinnor som högst reellt har något med Sigyn att göra.  Bärerskor av namnet Signe hade för några år sedan en medelålder av 70-75 år, eftersom namnet var mycket populärt vid 1900-talets början, men som ofta är fallet så dröjer det ibland två generationer, innan man tar upp namnet igen – och nu är medelåldern för de som heter Signe 25 år – medan Sigyn och Signild väntar på en generationsväxling.

Signe förekommer också i folksagan om Hagbard eller Habor och Signe, som är spridd i skillingtryck och visor från 1600-1700 talet, men som ytterst går tillbaka på en passage i Völsungasagan. Habor, eller Hagbard – vars namn tydligt påminner om Harbard – ett tillnamn eller Heite för Oden – namnet betyder ”han med hårigt skägg” är en kungason från Norge, som älskar den sköna Signe, enligt Saxo Gramatticus dotter till kung Siggeir (”segerspjut”) av Halland. Men – när Siggeir på inrådan av en av Signes tärnor förbjuder dem att träffas, förkläder Habor sig till en kvinna (som Loke brukar göra) fast han blir inom kort fasttagen och straffad (likt Loke) och bunden med ett av Signes gyllene hårstrån, som han inte vill slita sönder (jämför när Loke blir bunden med sonen Narves tarmar). Han hänger nu upp sin röda kappa i galgen, där han snart skall hängas (Loke är en eldgud, och tänks ofta klädd i rött) men när Signe på avstånd ser detta från sin jungfrubur, tror hon att Habor redan är död och går frivilligt i döden genom att bränna sig inne (jämför Sigyns frivilliga offer) och de två älskande förenas i dödsriket Hel, där de sedan får leva tillsammans (likt Sigyn och Loke !) Habor dör nöjd, sedan han fått ett bevis på Signes obrottsliga trohet, ”Treue bis an der Tod” vilket är vad Asatron också handlar om..

Redan 1968 gjordes ”Habor och Signild” om till isländsk spelfilm i Ingmar Bergmans anda, avsedd för utlands-marknaden. Den blev ingen större succé..

Alla dessa likheter verkar vara mer än bara ”tillfälliga sammanträffanden” även om vi inte kan bevisa, att Saxos berättelse går tillbaka på myten om Sigyn och Loke från början. I Halland finns det dock lokalpatrioter från Asige med omnejd, som hävdar att det var just där Asarna slog sig ned, ungefär som lokalpatriotiska Blekingar hävdar att Asarum skulle vara gudarnas hemvist. I Halland finns det faktiskt ett fornminne vid namn ”Hagbards flisor” och detta ställe skulle vara just den plats, där sagan utspelats och Hagbard skulle ha blivit hängd – Loke ligger ju utsträckt över tre vassa stenar enligt Eddan – och en tredje sten i närheten, har lustigt nog ett labyrint-mönster – angående detta med vårens riter. Sentida Hallänningar har faktiskt gjort bygdespel av Habor och Signild, och vi kan mycket väl tänka oss, att man uppförde liknande skådespel om Sigyn och Lokes tragiska öde i forntiden också..

Också i trakten av Västervik lär det finnas ett ”Signildsberg” men en ännu mer berömd plats med det namnet ligger mitt emot Sigtuna, där också Habor slätt finns att beskåda – och enligt Snorre Sturlasson bosatte sig faktiskt Oden först mitt emot Sigtuna i Svea Rike, när han var människa och som konung regerade över just Svearna.. Man vet, att det finns en tingshög och en stor gård från Bronsåldern på platsen – med en forntida hamn – och långt innan det kristna Sigtuna grundades, fanns faktiskt Signildsberg och Forn-Sigtuna.

Om Sigyn verkligen dyrkats där, vet vi förstås inte, men om man idag skall ha en kultplats, uppkallad just efter henne, står sig ingen annan plats i hela världen lika bra i konkurrensen, och om amerikanerna nu har rätt i att Sigyn  ursprungligen kan ha tänkts som Odens dotter, bortgift med Loke (de två hade ju ingått fostbrödralag i forntiden, säger Loke själv i Lokasenna) så faller sig kopplingen till Oden, som hela tiden dyker upp i Hagbard-Signe-Sägnen helt naturligt..

Signildsbergs kungsgård ligger idag på privat mark, och har aldrig blivit fullständigt utgrävd, men man vet att platsen var i bruk från bronsåldern till ungefär 900 ek…

I dagens USA, där kulten av Sigyn antagit närmast översvallande proportioner – både i form av new age och mer traditionella tolkningar som överensstämmer med Asatron, har en intelligent bedömare faktiskt hittat saker, som kan vara värt att påminna oss om, när det gäller Sigyns roll som gudinna. Vale nämns bara som Sigyns (och Lokes) son vid ett enda tillfälle – nämligen i Gylfaginning, eller den poetiska Eddan – annars är alltid Vale hämndens gud, Balders Hämnare, och ”Rind föder Vale i Västersalar” heter det ju i Voluspá, medan Oden alltså är Vales riktige far – han avlade ju honom med Rind, bara för att en hämnare skulle födas åt Balder, och i Vales gestalt har några också sett månskäran, som återkommer ”en natt gammal”.

En suddigare och blond Sigyn med rädsla och ångest i ögonen, som hon såg ut i ett annat kalender-projekt 2017… (Hedniska Tankar copyright)

Hur ska vi förklara denna självmotsägelse ? Att Vale är med vid Lokes fängslande kan vi förstå, med tanke på att Loke ju också bar skuld till Balders död, och att han som hämnare tillfälligt får förvandlas till en varg och slita sönder Narve – Sigyns och Lokes ende riktige son – kan vi också anta som logiskt, givet att de övriga gudarna vill straffa Loke. Men – hur kan Vale samtidigt vara son till både Loke och Oden ? Det låter motsägelsefullt, men motsägelsen är bara skenbar – och inte alls någon ”felskrift” i Edda-manuskripten. Tänker vi efter kring hur det Hedniska samhället var beskaffat, inser vi till slut kanske varför, och löser gåtan. Jag har redan sagt, att det i Eddan klart och tydligt står, att Oden och Loke en gång var bröder, vilket också Frigg, Odens hustru får erkänna i Lokasenna. I forntiden fanns en sedvänja, kallad ”Fostri” – kungen Håkon Adalsteinsfostri fick sitt namn av den, eftersom han fostrades hos kung Ethelstan eller Adalsten i England – stormän, kungar och tydligen också gudar kunde lämna bort sina barn till andra potentater i främmande land, för att de skulle lära sig goda seder, och se hur det gick till i den övriga Världen – vi talar fortfarande om ”fosterbarn” som term i Norden, och nämner sällan det latinska begreppet ”adoptioner” även om det är samma sak.

Vi vet också att Sigyn redan var fostermor åt Hel, Midgårdsormen och själve Fenris, ehuru ytterst motvilligt, eftersom det nog innebar en stor börda för henne – så på det sättet kan vi förklara, hur hon också kunde vara Vales mor, och hur Loke kunde se Vale som sin egen son – vilket inte vore möjligt annars – och Rind, som födde Vale, var ju också enligt Voluspá en ytterst motvillig mor, son inte ville veta av Vales existens – men Sigyns stora kärlek och aldrig sinande självuppoffring räckte till för honom med.

En del har tagit fasta på Sigyns skål, och nämnt det faktum att Agni – hinduernas eldgud, och därför en motsvarighet till Loke – har en hustru benämnd Svaha – vars namn kommer av samma indoeuropeiska rot, som Sigyn – men det kan också betyda ”dryckesoffer” vilket svarar emot Sigyns roll – hon är ju skålbärerskan framför andra – och i Norden har det också förekommit en rit vid namn ”Eldborgs skål” fast ingen numera vet, vem ”Eldborg” i så fall var.  

Om ”Eldborg” – alltså hon som är ett skydd för elden, är en symbol för vattnet, och Sigyn är vatten i motsats till den eldige Loke, så finns det faktiskt en stor logik i detta – och för övrigt kan man se att vid Segerblot (Sigyns namn betyder ju fortfarande Seger) som skulle firas vid Vårdagjämningen, innehöll just ”skålar” enligt Håkon Jarls saga i Heimskringla – jarlen skulle offra mjöd och goda drycker i elden, och ångan från blotet skulle stiga upp till gudarna… Nuförtiden kan vi offra brännvin och ren sprit istället, vilket sannerligen är ett skadligt ormaetter, och det brinner med ljusan låga..

Sigyn är uppenbarligen en svårt undervärderad och förbisedd gudinna, vars ålder och betydelse är större än vi vanligen förstår. 

Hennes blotta namn betyder seger – men när segrar hon egentligen ? Det är ju först efter Ragnarök som hon äntligen blir fri ifrån Loke, och slipper lös ur sitt hårda och orättvisa fängelse. Hennes seger ligger i själva tålamodet, uthålligheten – förmågan att uthärda och vänta – och särskilt detta Covid-år, 2021, behöver vi verkligen både medlidande, kärlek med våra närmaste och just uthållighet – och det är vad Sigyn står för, mer än andra – och kan lära oss.

Årets Segerblot och Vårdagjämning tillhör rättvist henne, som alla år – men särskilt det här året.

En fråga jag ofta ställt mig, är vad som händer med Freja i Ragnarök. Vi vet att även hon har sina Einherjar, men ingenstans, varesig i Voluspá eller någon annanstans i Eddan, står det att Freja överlever Ragnaröksslaget, där hon kanske faller för Hyrrokkins hand, eller i kamp mot de andra jättinnorna. Sigyn däremot blir ensam kvar, för vi vet att Loke och Heimdal i tidens fullbordan kommer att dräpa varandra.

Sigyn och Freja är också varandras raka motsatser, för där Frejas kärlek är mer eller mindre sexuell, har Sigyns kärlek bara medlidandet och människokärleken i allmänhet som huvudkomponenter – och Sigyns kärlek vinner alltså i längden, och segrar till sist över allt det andra, som mest har med passioner och lust att göra. Så kan man också se det – och i nästa värld, den tillkommande Världen efter Ragnarök, tar Sigyn antagligen Frejas plats, på samma sätt som gudarnas söner och döttrar tar vid efter dem själva..

”Vid slutet, står segern…”

På Föråret, Rösa Ring, Trojeborgarna och Vårens danser…

Våren har officiellt börjat komma till Sverige. Enligt SMHI måste det nu av en eller annan mystisk anledning, som bara meteorologerna känna till, vara så att Vårtemperaturer måste råda under hela 7 dagar, för att det skall kunna räknas som Vår. Vid Vinterns, höstens och sommarens inträde, räcker det enligt dem med 5 dagar av respektive årstids temperatur för att den nya årstiden skall ha hunnit anlända, men just med Våren skall det alltså förhålla sig helt annorlunda, av skäl som SMHI inte redovisar. Kanhända beror det på att Våren alltid varit en nyckfull årstid, som sällan eller aldrig inträffar vid exakt samma tid för olika år, och inte heller på samma breddgrad behöver våren anlända vid samma tid år efter år. Se efter vad jag skrivit om Vårens inträffande, och Vårbloten här ovan !

Enligt SMHI var det omkring den 20 Februari i år officiellt vår söder om Dalälven…och i angränsande delar av landet

 

Som jag skrivit förr om åren använder man i Danmark och Skåne fortfarande uttrycket ”Förår” om den tid, som råder såhär års. ”Jorden reder sig” säger man, och i den fuktiga, töiga tid som råder, förbereder sig natur och människor för den nya äring eller årsväxt som skall komma. En ny vegetationsperiod med färska gröna blad ska ta sin början, men oftast bara under April eller gräsmånad, och inte under den egentliga Vårmånaden, som alltså inträffar under Mars. Vi Hedningar och Asatrogna har också alltid ansett, att Mars tillhör Gerd, jordgudinnan, och att detta är hennes stora tid, då det skall blotas åt henne., för bättre tider och ny årsväxt.

En modern skribent, som är inne på liknande tankegångar, är den danske prästen Peter Ulvsgaard i Amtsavisen från trakten av Randers och Gudingså på Jylland. Trots att han är kristen, vågar han närma sig hedendomen och de universella begreppen, eftersom det bara är under ren Hedendom, som vi kan möta det sant mänskliga, en filosofi bortom allt kristet och bortom all makaber Monoteism, och tankar som är sig lika i alla tider.

Om årets Vår är dyster på grund av Pandemin, konstaterar han, så har mänskligheten upplevt det många många gånger förr, och den gick inte under då heller. Vårens, grödans och förnuftets makter segrar alltid till slut. Han tänker på Fimbulvintern, den Justinianska pesten på 500-talet och allt våra förfäder måste ha upplevt, liksom det faktum att det finns nu uttorkade offersjöar eller ”Kirkemoser” bakom snart sagt varje kristen kyrka i Danmark, där man en gång offrade till Asatrons makter. Så är förhållandet också i Skåne, vid Förslöv och Bjärehalvön, där också min ätt har sina rötter. Och jag citerar, från den danska tidningen:

Nabo til præstegården i Spentrup ligger en gammel kirkemose. I dag er mosen drænet landbrugsjord, men i fordums dage var den fugtig, sumpet og farlig. Her samledes vores asatroende forfædre til bøn om gudernes hjælp. Herud gik engang en kvinde med sit dyrebareste smykke for at give sit store spænde i guld til guderne. Hvorfor gjorde hun det? Uden skriftlige kilder kan vi ikke vide hvorfor, men holder dateringen, kan det have fundet sted i de frygtelige år midt i 500-tallet, hvor store vulkanudbrud havde gjort solen bleg og kold. Flere steder på kloden har vi fra den tid vidnesbyrd om, at solen var blegere end månen, fordi askeskyerne lå som en dyne på himlen. Afgrøderne slog på grund af det køligere klima fejl. Pesten fik fat. Flere moderne historikere peger på årene omkring 536 som de værste katastrofeår i menneskehedens historie. Solen, varmen og livet kom heldigvis igen, men begivenheden satte sig i vore forfædres fortællinger og religioner. På vore breddegrader finder vi sikkert rester af erfaringer fra den tid i fortællingerne hos den senere islandske digter Snorri Sturluson. Snorri fortæller, hvordan Fenrisulven slugte solen og indledte ragnarok. Uden sol, intet liv. Solvognen, som vi kender fra Nationalmuseet, var livsnødvendig. Solen skulle hver eneste dag trækkes hen over himlen fra øst mod vest. Om det var umiddelbart efter ofringen af kirkemosegård-smykket, at solen vendte tilbage, det ved vi ikke. Vi ved strengt taget ikke noget om, hvorfor ofringen fandt sted. Men hvis det hang sammen med den blege sol, så ”virkede” det at ofre et dyrebart smykke i mosen, i hvert fald kom solen igen.

Så ni ser. Även de kristna måste till slut erkänna det. Blot och Hedniska offer är verksamma, mycket mer verksamma än allt kristet bönerabblande, som inte nyttar någonting till. Endast genom att vi själva offrar något, det kan vara arbete och tid – eller pengar och dyrbarheter – kan vi få del av Vårens mysterium, och så grönska på nytt, också inuti oss själva.

Guldfyndet från Kirkemose, som det ser ut idag.

Bara genom att tänka som en Hedning, kan man leva som en Hedning – och man lever mycket bättre, utan all kristen ångest och helvetes-tro. Vi Hedningar vet, att Världsbrand och Ragnarök inte kommer inträffa på länge än, och att våren kommer åter. Låt oss nu göra ett jämfota-hopp till Rösa Ring, en av de många hedniska kultplatser jag besökt såhär års. Jens Flyckt på sajten ”Sverigereportage” påstår, att man ”inte skulle veta” varför den stora processionsvägen vid Rösa Ring blivit byggd, och han skriver också om den såkallade Labyrinten eller Trojeborgen från bronsåldern vid just Rösa Ring, vars ursprung man mycket väl känner. Den 540 meter eller mer långa processionsvägen, förbättrades under 800-talet, skriver han, men var sannolikt ursprungligen byggd under bronsåldern. Av torvprov vet vi också att ”labyrinten” vid Rösa Ring har blivit anlagd då, och det finns också ett stort gravfält från järnåldern där, med en storhög som processionsvägen försvinner inunder. Det är också ”labyrinten” som talande nog har gett namn åt hela området.

Trojeborgen vid Rösa Ring är idag i mycket dåligt skick, och underhålls inte av Upplands-Bro Kommun, som misskött hela fornminnet. Hela området har heller aldrig blivit ordentligt undersökt, och vissa arkeologer teoretiserar om ett ”dödshus” eller benhus, som skulle ligga i början av processionsvägen, innan man kommer ut på den magnifika högplatån, 60 meter över dagens Mälaryta, med en strålande utsikt över hela landskapet. Men, vad man hittat i början på vägen är bara en halvcirkelformad stensättning, och visst inte grunden till något hus, skriver Jens Flyckt klarsynt. Där finns kolrester, och vad som kan vara en eldstad, men det kan lika gärna härröra från muren kring en fornborg på kullen, eller någon annan anläggning, som inte blivit utgrävd ännu. Jag citerar:

Hembygdsforskaren Börje Sandén, som tillsammans med sin hustru Gudrun grundade Upplands Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, ägnade större delen av sitt liv till att dokumentera och beskriva Upplandsbros historia. Han var kritiskt till hur Rösaring hanterades och hur de fyra rösena som i alla år betraktats som bronsålderslämningar, i med undersökningen och dateringen av vägbanken 1982, plötsligt blev vikingatida. Detta trots att rösena inte hade undersökts.

Börje Sandéns uppfattning var att vägen var betydligt äldre än vikingatidatid, men att den sannolikt rustades upp eller byggdes om på 800-talet.

Högen i vägens södra ända, som vägen försvinner in under, är registrerad som gravhög och ligger intill rösena. Börje Sandén menade att det inte alls behövde vara en gravhög. Han refererade till närliggande Sighhildsberg. Där finns en liknande gravhög som han var med och undersöka under fem säsonger och som visade sig vara något helt annat.

”Hela problematiken kommer att lösa sig när den platta högen (Rösaring reds.anm.) blir arkeologiskt undersökt. Så skedde nämligen när en annan platt hög i kommunen med ungefär samma storlek undersöktes bara ett par år efter Rösaringsundersökningen. Den välkända Signhilds kulle i Signhildsbergs park var ingen grav. Det var inte heller någon gravkulle. Det visade sig vara en tingshög” skriver Börje Sandén.

Att Högen vid vägens början är en Tingshög, kanske placerad intill en bygdeborg, är en i högsta grad rimlig tolkning. Spår av bronsgjutning och boplatser från Bronsåldern har hittats vid kullens fot, och att alltsammans ingått i ett mycket gammalt bebyggelsekomplex från långt innan järnåldern, är faktiskt sannolikt. Arkeologer har också försökt göra mycket av ett 40-tal nuförtiden decimeterdjupa och meterbreda gropar, som utbreder sig längs den 540 meter långa vägen fram till labyrinten, och sagt att dessa måste uppburit 4 meter höga stolpar, som de stolphål man hittat vid Gamla Uppsala – men det är helt obevisat, och omöjligt av flera skäl.

Fördjupningarna har ingen stenskoning i botten, och skulle inte kunna burit upp några större stolpar överhuvudtaget. I och för sig finns det ingenting som hindrar, att vi tänker oss mindre permanenta ”fackelhållare” längs vägen, fram emot utsiktsplatån, och att den kanske var upplyst med lyktor och bloss som stod på marken, vid Midvinter, Alvablot eller Vårdagjämning – i Midsommartiden behövdes det ju inte – för den nordiska sommarnatten är tillräckligt ljus ändå. Och här samlades man, till Ting och till Vaka, med Blot och Offer.

Utsikten vid Rösa Ring är numera inte vad den har varit. Kommunen underhåller inte platsen, och har låtit krattskog och granar växa upp, som fördärvar alltsammans. Men en gång var detta ett solens berg och en himlens plats, där man direkt kunde förenas med gudarna. Och Börje Sandén och hans hustru Gudrun är inte längre med oss. De dog som så många andra av våra gamla under våren 2020, kanske därför att Regeringen Löfvén förvägrade dem ordentlig sjukvård, men själv mötte jag dem båda två i deras bostad i Bro, när jag köpte en av forskaren Jon Krafts böcker direkt från dem under 2013, och deras livsverk – UKF – består fortfarande med mer än 30 år historisk och arkeologisk forskning. År 2008 tilldelades makarna Sandén Nordiska museets Hazelius-medalj för sina insatser. De blev 90 och 92 år gamla. Måtte jorden vila lätt på dem, nu när de är hos Gerd och Hel. Deras verk lever, och ska fortsätta leva i många år efter dem.

Om vi betraktar en karta med 20 meters högre vattenstånd – från ca 1100 före vår tideräkning och klassisk bronsålder – förstår vi mycket mer av bebyggelsen kring Rösa Ring, och de riter, som varje vår utspelades där – jag skall snart förklara hur och varför…

Här ser vi nu den moderna kartans bebyggelse inlagd i botten på kartan, och vi ser också hur en förbindelse sjövägen sträcker sig in emot Uppsala, Håga-bygden och Svealands mest centrala trakter, där Håga-kungen bodde. På vägen kommer man förbi det moderna Bro, men också den gigantiska bronsåldersboplatsen Apalle eller Apla by, en av de största orterna för bronstillverkning i hela Uppland överhuvudtaget. Den ligger precis utanför kartan, intill Yttergran och den gamla kultplatsen Vi vid en skyddad lagun eller havsvik.

Men vi ser också hur iögonenfallande de dåförtiden 40 meter höga berget vid Rösa Ring måste ha varit i dåtidens landskap. Hit kunde man segla och ro, och alla de skepp som vattenvägen for in emot handelsplatsen och bronsgjutnings-verkstäderna vid Apalle, kunde enkelt bevakas härifrån. En bättre plats för en fornborg gick inte att hitta, och till den trånga viken bakom Rösa-ön kunde man också ro eller segla, och landstiga vid den boplats, som måste ha legat där. Sedan vandrade man upp längs vägen (markerad med röda streck på kartan) och kom fram till den stora dansplatsen…och ”labyrinten”.

Jämför läget med den Trojaborg, som en gång fanns vid Vårfru-kyrkan i Enköping, och som enligt vissa skall vara bevarad i form av rekonstruktion. Läget på den smala udde, som utgör Enköpingsåsens spets, behärskade en jättestor lagun, med stranden vid Ullunda – himmelsgruden Ulls heliga lund i väster, och ännu en segel-led in förbi det monumentala Brandskogsskeppet – som numera ligger högt uppe på land, och vars placering man inte alls kan förstå, om man inte vet var strandlinjen gick år 1000 fk.

Mälardalen innehåller ännu fler Trojeborgar – eller som de oriktigt kallas ”Labyrinter”. Också på Enköpingsåsen, vid Vårfrukyrkan har de legat en, tills de kristna rev ned och förstörde den på 1830-talet – och på Badelunda-Åsen invid Västerås hittar vi ytterligare en Trojeborg, liksom vid Kungsör, där en anläggning med det falska och sentida namnet ”Drottning Kristinas Ridbana” utgör ytterligare en Trojeborg som med hjälp av torv och jordlager har kunnat dateras till Bronsåldern.

 

Alla de här Trojeborgarna är konstruerade på samma sätt, och det är faktiskt helt oriktigt att kalla dem för Labyrinter, eftersom de har en klar början och ett klart slut i mitten – de är visst inga ”irrgångar” och man kan helt enkelt inte gå vilse inuti dem, eftersom de leder till ett bestämt mål, och sedan tillbaka ut igen. Om vi vidgar perspektivet ännu mer, skall vi finna att mer än 300 av dem finns just i Sverige, där de är vanligast i hela Världen, och de finns även i det svenska Finlands gränstrakter och det övriga Norden, där de kallas ”Jungfrudanser” och i England ”Troy Towns”.

Den legendariske fornforskaren Jon Kraft spårade dem ända upp till Vita Havet vid Bjarmalands kust, och de är också kända från medelhavsområdet och så långt bort som det Indoeuropeiska Indien och Sumatra – men däremot är det inte sant att de skulle finnas på alla kontinenter – vad som står på Wikipedia är bara dravel – det finns inga sådana här anläggningar i Afrika, Australien eller Amerika, utan de finns bara där Indoeuropeiska folk och då framförallt Germanska stammar levat och verkat, även om de med hinduiska sjöfarares hjälp också spritts till den Indonesiska övärlden. Hos samer och andra folk förekommer den däremot inte alls, och i Norge kallas Trojeborgen ”Völundarhus” efter Völund, mästersmeden.

Inte alla kommer från Bronsåldern – vilket man har kunnat se på landhöjningen, med hjälp av torvs och lavars växthastighet och på andra sätt – i själva verket går det att urskilja två stora faser kring medeltiden, 1200-1300 och på 1800-talet, när de flesta Trojeborgarna i kusttrakterna restes, enligt Jon Kraft. I Finland har man försökt lansera den absurda teorin, att det skulle vara ”sysslolösa sjömän som väntade på vind” eller ”arbetslösa fiskare” som anlade dem, men det stämmer inte, därför att sjömän aldrig är sysslolösa – på ett fartyg finns det alltid något att göra, det vet alla som seglat själv – och fiskare har alltid mer fiske att göra. Inte heller de groteska försök till kristifikation, som en del forskare försökt göra, och det faktum att labyrinterna är anlagda från fyra enkla punkter och en korsformad figur, samt det faktum att några av dem – vid Fröjels kyrka på Gotland, till exempel, ligger vid långt senare resta kristna kyrkor ändrar på deras hedniska ursprung, vilket många forskare nu bevisat.

Trojeborgarna är helt igenom Hedniska, och har sitt ursprung i ett hedniskt, indoeuropeiskt förflutet – det bevisas inte minst av den berömda Tragliatella-vasen från 600 år före vår tideräkning – där man tydligt ser en Trojeborg av nordisk typ, och ordet ”Truia” prydligt utskrivet, medan två ryttare verkar rida ut från labyrinten, som till höger flankeras av två älskande par, våren till ära. Också Theseus, den grekiske hjälten, han som besegrade Minotauros i Kretas berömda labyrint, och Ariadne – med Ariadne-tråden i form av ett nystan – figurerar på den vasen – och att Troja-sagan – där Helena – ett grekiskt namn av många för jordgudinnan – också förekommer där, är inte så underligt, skriver Jon Kraft.

Det här är myter och sägner, som är flera tusen år äldre än kristendomen, och som inte har något med den att göra. I sin äldsta form är de bevarade i Indien, där det Hinduiska eposet Ramayana – om den himmelske guden Rama – han som motsvarar solguden Ull och sedan Frej hos oss – nedskrivet först på 200-talet före vår tideräkning, men mycket äldre än så – där Kung Rama förlorar Sita, jordgudinnan, som av demonen Ravana stängs in i en borg, kallad Lanka eller underjorden – de ariska hinduerna tänkte sig också den belägen på dagens Sri Lanka, och Sri skulle i sin tur vara ett namn på samma jordgudinna, medan demonens slott skulle se ut såhär:

Vi känner igen de här myterna i ytterligare en klassisk myt – den om Persephone och Hades, eller Demeter och hennes dotter Kore, Vårflickan, som blir bortrövad av underjordens gud Hades till dödsriket, vilket är anledningen till att vi har höst och vinter på jorden, för ingen gröda troddes kunna gro, medan Persephone eller Kore var borta. I den indiska versionen av samma myt, befriar den listige Hanuman, alla apors apa slutligen Sita, och hos oss känner vi alla till myten om Frej, som sänder solen eller Skirner – ett annat namn för Ull – för att fria till Gerd, jordgudinnan, som i sin tur är både Nerthus och Gaia – det här är gamla myter, som alla går tillbaka på samma ursprungsmyt.

Myten om Hades, Persephone och Årstidernas växlingar är universell för alla Indoeuropeiska folk i Nordliga klimat, och illustrerades såhär av Walter E Crane på 1880-talet.

Vi förstår nu också varför Trojeborgarna i Norden om och om igen är länkade till ”Jungfrudanser” och liknande, och varför man skulle springa och hoppa i dem just vid Vårdagjämningen och vårens inträde, precis som man gjorde i Grekland, och det gamla Rom – alla de överensstämmelser man hittat, kan nämligen inte vara rena tillfälligheter..

I antikens Rom fanns också en ryttarlek, ”Lusus Troiae” som funnits där sedan etruskerna och äldsta tid, där ryttare om våren skulle rida i ett invecklat mönster. Ryttarleken upprepades både under Julius Caesar och fram till Neros tid, och en ryttare som förmådde vända sin häst av och an, i Trojeborgens invecklade mönster; måste onekligen ha full kontroll över sin häst, och därför vara den främste krigaren av alla. Mycket riktigt omnämns också ”Lusus Troiae” i Vergilius ”Aeneiden”, och eftersom Romarna ansåg sig själva härstamma från Aeneas, den ende Trojan som undkom från Troja, och också grekerna någon gång i den grå forntiden fört sin trähäst runt i samma spiralmönster runt Trojas murar, hänger allt samman.

I engelsk översättning har man låtit Vergilius skriva:

… The column split apart
As files in the three squadrons all in line
Turned away, cantering left and right; recalled
They wheeled and dipped their lances for a charge.
They entered then on parades and counter-parades,
The two detachments, matched in the arena,
Winding in and out of one another,
And whipped into sham cavalry skirmishes
By baring backs in flight, then whirling round
With leveled points, then patching up a truce
And riding side by side. So intricate
In ancient times on mountainous Crete they say
The Labyrinth, between walls in the dark,
Ran criss-cross a bewildering thousand ways
Devised by guile, a maze insoluble,
Breaking down every clue to the way out.
So intricate the drill of Trojan boys
Who wove the patterns of their prancing horses,
Figured, in sport, retreats and skirmishes

Enklare var i så fall den Trandans, ”Geranos” av det grekiska ordet för Trana, som Theseus själv och hans män skall ha uppfört på ön Delos, efter att de besegrat Minotauren. Också här i Norden finns lustigt nog en tradition om att ”springa Trana” över åkrarna om våren, särskilt i sydsverige – och det nämns jämsides med ”Jungfrudanserna” i labyrinten, då Gerd, Freja eller en jungfru skulle symboliskt befrias från labyrintens mitt, säger Jon Kraft, och varför labyrinten vid Kungsör kallats ”ridbana” fastän inga hästar nog kunnat rida i den, förstår vi nu också.

I långdans och i språngdans över Demeters åkrar…

En del menar till och med att ”Geranos” var den viktigaste dansen i det antika Grekland överhuvudtaget, och att den lade grunden till alla senare folkdanser där också, både på fastlandet och Kreta, samt ser en klar koppling mellan Demeter, Kore och de Eleusiska mysterierna och Trojeborgarna, som ju också handlade om grodd och fruktbarhet, och uppfördes i en underjordisk labyrint av grottor. Allt detta skulle föra oss alldeles för långt att utreda, men också mera sakligt betonade visionärer och drömmare, har insett att Trojeborgarna och de riter, som förr om vårarna utspelades i dem, har en stor betydelse…

 

För att återvända till Mälardalen, har man också kunnat konstatera en stor och klar koppling mellan ortnamn på Ull och Njärd – typ Njärdevi eller Mjärdevi, Härnevi och flera med dem, där Njärd, Gerd eller Nerthus nämns. Alla desa kultplatser ligger centralt i landskapet, alla har de anknytning till en Trojeborg, som var det ställe där bygdens tingsplats eller tingshög låg, under bronsålder. Se denna karta, från en av John Krafts böcker från 1980-taletm då UKF utgav dem.

Arkeologer har senare bevisat, att John kraft hade rätt. Det FINNS verkligen en klar indelning i bygder, folkland som Attundaland och Tiohundraland över hela Mälardalen ända sedan bronsåldern, och Håga-kungens tid.

Här kommer en illustration från s.88 i en skrift från ”Kulturarv Stockholm” som utgavs för ett antal år sedan, och som visar Håga-kungens välde på båda sidorna av Mälardalen, år 1100 – 1000 fk och det rike, som skulle bli Sverige – för Svearnas land, ”rikt på manskap och flottor” som Tacitus skriver tusen år senare, fanns redan då..

I mer än 3000 år har Sverige existerat som självständig stat – och inget främlingsvälde skall någonsin kunna ändra på det…

Här är Hågahögen och Enköpings-trakten utmärkt men också Kungör, Närke, Södermanland och Gästrikland ingick i det dåtida Sveaväldet, medan Bergslagens koppar och senare järn redan då fördes ned utefter älvar och åar till centralbygderna vid Mälaren. Man har också kunnat iaktta en tydlig social skiktning bland långhus och stormansgårdar redan på den här tiden, och man vet var häradernas centrum och ”Labyrinterna” eller rättare sagt Trojeborgarna, där man hälsade våren och gudarna låg.

Jon Kraft, och Badelunda Hembygdsförening, som fortfarande finns kvar, tyckte på 1980-talet att ”Jungfrudansen” vid Vårdagjämningen borde ha tagit sig ut ungefär såhär, och själv vet jag kollegor och män jag talat med, som var med den gången, och sett Gerds återkomst till den gröna jorden med egna ögon, precis som det också sker, varje år. Åren går, men Hedendom och Asatro består, och övriga teorier om saken, från det kristna Västergötland och på andra håll, kan vi i Svea Rikes kärnland helt glömma…

En VARNING till Allmänheten: Besök INGA Kyrkor – du kan bli DÖDLIGT SJUK av det !!

Regeringen Löfvén, med den store, store Ledaren-Svetsaren själv i spetsen, gick igår offentligt ut och påminde alla Sveriges medborgare om att en ”Tredje Våg” av Corona-smitta nu sprids i hela Sverige. Fler muterade varianter av viruset har upptäckts, som kan vara än mer smittsamma och även avsevärt dödligare.

”Not to Love Zö Führer issa very Big Disgrace – so Sieg Heil, Sieg Heil, right inna Führers Face !

Den store, store Svetsaren-Ledaren har påmint oss alla att läget är allvarligt i flera sjukvårdsregioner, och att hela sjukvårdssystemet kan bli överbelastat och kollapsa, ifall vissa oförståndiga grupper av medborgare fortsätter att aningslöst sprida smitta. Ni älskar väl Ledaren-Svetsaren ? Att inte älska honom och hans röst, kan snart bli förklarat som ett ytterst allvarligt brott.

I detta läge dyker en viss Antje Jackélen plötsligt upp, likt en beskäftig Kasperdocka, och får hymlande och fromlande förklara rakt fram i Statstelevisionen att Kyrkan måste ha undantag, privilegier och förbehåll. Olikt alla andra samfund, olikt alla andra sammankomster – som redan HAR begränsats i lag för att inte föra smittan vidare, så ska just detta samfund undantas, tycker Sveriges allra största… Ärke- någonting... trots att mer än 45 % av Svenska Folket inte vill ha med denna Kyrka att göra längre – för det första..

För det andra sänder samma kyrka redan digitala gudstjänster för alla som vill delta i sådana, och därmed behövs inga undantag eller kyrkliga privillegier länge.

Människor behöver inte utsättas för onödig risk och fara, särskilt inte när nya Covid-virus i rasande fart sprids över landet.

Statstelevisionen SVT sägs vara opartisk, och politiskt och religiöst obunden, men vi kan alla se att det inte stämmer. Man gör gratis reklam för Monoteism, och Totalitära Trosuppfattningar, som bara tillåter en enda gud, och som intolerant och rasistiskt hävdar, att just deras gud skall vara den enda rätta.

Vad har denna senila gamla dam i lustig hatt i vår Statstelevision att göra ? Hon vill stänga in 800 personer i Uppsala Domkyrka mitt under en pandemi –  det är att utsätta människor för en DÖDLIG risk... Det är mycket mycket obetänksamt….

Detta är ett uppenbart brott emot Opartiskheten, och en anmälan till radionämnden borde vara på sin plats. SVT förhåller sig sannerligen inte opartiskt, när man sänder vad som är dåligt kamouflerade reklam-inslag. (Hedniska Tankar är inte ensamt om denna åsikt, flera kända skribenter i svenska media har redan påpekat problemet år 2019)

SVT och Svenska Kyrkan spelar ett smutsigt spel med alla medborgares hälsa. Man har också sänt rena snyft-reportage, om hur hemskt synd det skulle vara om just organisten och Kantorn Esther Schwartzrock från Dresden i Tyskland, som inte har någon publik alls för sina framträdanden i Uppsala Domkyrka.

Vad ingen berättar, är att denna Svartrockare till Schwartzrock har lika bigotta och insnöade åsikter som vår Ärke-någonting

Är hon bara ett Ärkenöt eller rentav en Ärkeskurk ?

Vad ska man kalla eller benämna sådana, som medvetet eller omedvetet sprider sjukdomar, och som utsätter sina medmänniskor för stora hälsorisker ?

Det här kristna beteendet har vi sett prov på även tidigare. När Covid-pandemin började spridas över hela Världen, var det därför att en hel del fanatiska kristna samlades i fjärran österns kyrkor, bland annat i Sydkorea, där de skulle ha bönemöte. Men allt bönerabblande, mässande, Halleluja-hojtande och andra kristna fasoner visade sig TOTALT VERKNINGLÖST emot sjukdomen, och tjänade bara till att sprida den över en hel värld. Nu har miljontals människor dött, över hela vårt klot, och Fjantje Kackélen står fortfarande hymlande och fromlande och vrider sina händer över den ”stackars” kantorn, som väl kan hålla konserter i radio, lägga upp sina alster på Youtube eller ge ut en CD-skiva istället – så gör ju alla andra musiker världen över, och det är inte det minsta synd om dem, faktiskt.

LIKA SOM BÄR ? Esther Schwartzrock eller bara Svartrock typ Marilyn Manson – ja ni kan ju välja själva…

Nu MÅSTE det till krafttag emot de kristna sekterna, och så får vi alla gemensamt se till att göra slut på den hemska, totalitära smörja och smitta, som Svenska Kyrkan sprider. Aldrig någonsin tidigare har det varit så VIKTIGT att AVSTÅ från alla besök i Kyrkor, Moskéer eller Synagogor som nu.

Detta är ett par HÅRDHANDSKAR som duger att ta i med. De skänkes gärna till Regeringen och Svetsar-Steffe… Det är DAGS att TA I MED HÅRDHANSKARNA emot ”Svenska” Kyrkans SMITTSPRIDARE just nu… Flera medborgares LIV kan hänga på det…särskilt våra gamla..

 

Ni som läser detta, måste inse den bistra sanningen, även om SVT inte gör det, utan bara sprider kristen reklam och obetänksamma lögner som vanligt. Det är inte så, att ”söte lille Jesus” kan frälsa någon från Corona. Bönerabblandet är totalt meningslöst, och hjälper inte det minsta.

Ni MÅSTE hedna er, gott folk ! Gå ur Kyrkan, helt enkelt, och lämna all denna osunda sekterism och all denna direkt hälsovådliga kristendom bakom er.

Har ni sedan svårt att hitta på lämpliga sysselsättningar för er och era nära och kära, eller kanske hela er familj, ja då har jag ett bra och fint tips till er, så att ni slipper hela denna kristna döds-religion som bara har lidande, smärta och tortyr i centrum. Den kristna ”ramberättelsen” handlar ju som alla vet om en ondsint, hämndgirig och blodtörstig mån-gud, som måste mörda och tortera sin ende son för att stilla sin blodlust – annars kan han ge sig på dig och mig istället ! Ja..dessa kristna ! Alltid sprider de sjukdomar, alltid ställer de till ett helvete för oss andra...men det finns trevligare och snällare berättelser.

Vet ni vad, kära läsare ?

Jag tycker att ni skall lyssna på Alf Henrikssons egen uppläsning av ”Trädet Yggdrasil” nu till helgen istället, så slipper ni all kristen smitta !

Lyssna inte på de kristna ! Lyssna inte på några Ärkebiskopar, eller Ärkeskurkarna från Ärkestiftet !! Lyssna till ditt eget folks berättelser. Lyssna till den rot, varifrån du kommer. Lyssna till ditt ursprung, och lyssna till dig själv ! (En bra ljudbok för de minsta, är också på sin plats)

Alf Henriksson, den lärde polyhistorn, skrev visserligen sin berättelse om det evigt grönskande träd som är hela universum redan på 1970-talet, och som en saga för barn, men den är lärorik även för vår tids vuxna, alla de som känner sig rotlösa eller vilsna, och som inte längre vet vilket folk de tillhör, eller varifrån de kommer.

En gång skall kristendomen och islam besegras fullständigt. De representerar en sjukdom, ja en dödlig farsot, ett hemskt virus som likt draken Nidhögg fräter och fräter på hela vår värld. Jämt tuggar och tuggar de kristna på själva tillvarons rötter, ja de förorenar själva livets brunnar, och förgiftar sinnen och människor med sitt eviga tjatiga Jesus-kör.

Men draken ska dö, och trädet skall åter grönska. Våren ska komma åter, och Ragnarök är inte slutet.

Människorna ska vakna från Monoteismens stora, svarta sjuka, och Liv och Livtraser skall i det nya och spirande gräset finna de försvunna runorna, tillvarons yttersta byggstenar.

Och väldiga örnar skall lyfta emot nya Världar, emot en ny och bättre himmel. Så var det en gång tänkt och sagt, och så skall det åter varda.

Det finns trots allt flera Världar i vårt universum än bara en, och väldigt många fler gudar än en enda.

 

 

”Det är fulla KRAGG allt uti FORT BRAGG – Asatro – Det må ni tro…” (But we don’t like to BRAG…)

Jag har redan skrivit, att jag ignorerar Amerikansk Asatro, eller vad som får gälla som Asatro i USA, eftersom den i de flesta fall inte alls motsvarar vad vi Nordbor menar med det ordet. (Ja – just Nordbor – vi är, kulturellt och religiöst sätt INTE ”Skandinaver” eftersom Skandinavien är en uteslutande geografisk term – vilket jag hoppas att en del okunniga personer ”over there” noterar). Å andra sidan – ibland publiceras det artiklar som är så intressanta om omsorgsfullt skrivna, att jag inte kan låta bli att kommentera dem.

Karta över Armébasen Fort Bragg i North Carolina

Armébasen Fort Bragg i North Carolina tränar bland annat PSYOPS-förband, och de har också tre befattningshavare riktade enbart emot öppna källor i de Nordiska länderna, enligt vad jag redan vet, men ni bör inte fråga mig var jag fått tag på den informationen, eller varför jag råkar veta det. Mer än 29 000 personer bor på denna bas, som är en av de största i USA. Nu rapporterar den ovanligt omdömesgilla journalisten Rachael Riley från The Fayetteville Observer om att Asatron börjar sprida sig på basen, där den lever i högönsklig välmåga.

Men USA fortsätter att vara en delad nation, lika mycket som det Sverige eller ”Landet Löfvén” som nu sett sina bästa dagar, och befinner sig i en nattsvart nedgångsperiod, detta Pandemins år anno 2021 – enligt gängse tideräkning. Detta märks också på Ms Rileys rapportering. Hon ägnar nästan 80 % av hela sitt reportage åt att i vanlig ordning spy galla över amerikansk ”Tokhöger” och Trump-anhängare, och det är kanhända inte så konstigt, med tanke på den Trumpska apokalyps, vi redan bevittnat tidigare i år, då högerextrema element stormade Capitolium, och rent av försökte ställa till med statskupp, en avskyvärd handling, som fördömts av de flesta civiliserade länder.

Å andra sidan vore det också trevligt, om Ms (eller kanske Mrs) Riley kunde ha koncentrerat sig på vad som skulle vara ämnet för hennes artikel, alltså USA:s Försvarsmakt, och dess förhållande till Asatron, med särskild tonvikt på Fort Bragg, och de aktiva Asatroende vi kan finna där.

”Alright Gentlemen, now let’s arrange a Blot to Eir !

Man måste säga att situationen är mer tilltrasslad och betydligt mindre öppen än här hemma, då DoD (The Department of Defence) listat en hel rad organisationer som definitivt olämpliga för Amerikansk militär personal att ens delta i, och dessutom finns det drivor och åter drivor av ”red tape”, försvarsbyråkrati på alla nivåer och kristna ”field chaplains” och andra som i stort sett tycks kunna utfärda vad för slags föreskrifter närsomhelst, hursomhelst och varsomhelst i hela Förbandshierarkin, vilket gör att Asatroende och många andra Hedningar systematiskt diskrimineras på ett sätt som vi aldrig skulle acceptera i vårt land.

Ett tydligt exempel på det är hur hustrun till en Asatrogen soldat från Nevada år 2007 nekades rätten att ha en Torshammare på sin makes grav, eftersom han dog under tjänstgöring i Afghanistan, och därmed skulle begravas på en krigskyrkogård. Först 2013 godkände the Department of Veteran’s Affairs, som handhar krigskyrkogårdarna, att Tors Hammare blev en godkänd symbol att ha på krigsmäns och soldaters gravar. Detta berodde i sin tur på The Open Halls Project, en organisation för personal inom den Amerikanska Försvarsmakten jag själv haft kontakt med, men som efter Trumps tillträde som president hållit ytterst låg profil utåt, vilket kanske är förståeligt och klokt.

Sedan 7 år godkänd symbol för Arlington, Washington DC och överallt annars..

Först i April 2017, medgav DoD att Asatron var en godkänd religion inom hela den Amerikanska Försvarsmakten – USAF eller Flygvapnet lär ha varit något före – och så har det förblivit. The Army Field Chaplains Corps verkar inte ha tillsett, att Fält-Godar och Fält-Gydjor fått ha Torshammare på axelklaffarna, men om nu Judiska Rabbiner får ha Davidsstjärnor på samma axelklaffar, och Fält-imamerna fått ha Islamska Halvmånar, borde det väl inte möta något ytterligare hinder – USA:s Försvarsmakt är hiskligt stor jämfört med vår egen, men vi har åtminstone en New Age-prästinna till Bataljonspastor, enligt vad jag själv råkat nämna på denna blogg, och en hel del positivt inställda befattningshavare från ”Svenska” Kyrkan utöver det.

Ännu så länge inte officiell politik… Vägar vi hoppas på Mr Biden eller MÅNNE HERR BYDÉN ??

Nåja.  På lokalplanet, och inför de mer än 1450 familjerna som bor innanför Fort Braggs grindar, har Sgt. 1st Class David Nix ordnat sitt eget Asatrogna Godord, med mer än 100 fasta medlemmar, enligt vad den amerikanska nyhetskällan påstår, och det är väl vackert så. Godordet är öppet för vem som helst, säger han, och har också Svarta, Hispanics och alla möjliga andra som medlemar, vilket är föga förvånande, då Fort Braggs befolkning är betydligt mer ”mixad” än vad man skulle vänta sig på en svensk garnison, till exempel.

För egen del frågar jag mig vad en svart person i USA alls kan få ut av Asatron. Ville en svart soldat vara hedning, vore det inte närmare hans eller hennes hjärta med Voodoo, Karibisk Candomblé eller diverse Västafrikanska religioner istället ? Och för en soldat som råkar vara ”Chicano” och av Latinamerikanskt ursprung – varför inte då ägna sig åt Mexikansk ”Santeria” ??

Det finns hur många sorters Hedendom i Världen som helst, och vi Asatrogna har för vår del aldrig sagt oss vara missionerande, även om man i Fort Bragg kanske inte håller med om den saken.

Vår sorts Hedendom, som är avsedd att praktiseras här i Norden och bara här – då kulturlandskapet och Naturen för oss är en omistlig del av vår tro – är inte BÄTTRE än någon annan, det har vi aldrig sagt – och för den skull inte heller SÄMRE – utan bara annorlunda.

Visst, alla är välkomna att studera och ta del av Asatron som ett akademiskt ämne, det är sant – men som sagt – jag frågar mig exempelvis varför en Amerikansk kristen, som är född in i en kristen familj, och tjänstgör inom en i huvudsak kristen Försvarsmakt, alls skall försöka konvertera till Asatron, eller varför en Judisk soldat i USA, låt oss säga – eller en amerikan med någon annan religiös och kulturell bakgrund, vilken som helst – egentligen anser sig vinna på det hela – och ifrågasätter alltså, om denne eller denna verkligen blir ”stärkt i tron” eller anser sig få ”själavård” eller andlig frid av att tillbe just våra Gudar, Gudinnor och makter.

Gör vederbörande verkligen det, på ett seriöst sätt och med respekt för VÅR kultur och VÅRA traditioner (Ingen amerikan kan göra anspråk på Asatron, men vi Nordbor kan det !) så är vederbörande självklart välkommen att delta, men i en del fall jag sett, så tvivlar jag faktiskt..

Det mest glädjande med Fort Bragg, och det lokala Godordet där, är att de talar om Asatro – men inte om något annat.

Den internationella förståelsen och respekten för andra människors kultur och tro (inte minst vår egen – en hel del amerikaner saknar tillbörlig respekt just där) gagnas ju faktiskt om alla följer det Isländska Asatruélagidhs exempel, och inte blandar upp Asatron med sådant som inte hör dit, och inte sätter andra ovidkommande namn på den, i synnerhet inte vissa kristna smädenamn från 1230-talet, minst 200 år efter att Asatron blivit officiellt förbjuden på Island, och därför upphört.

Som jag redan bevisat, bland annat rörande Västergötland – med många arkeologiska bevis, också ur akademiska källor – går våra egna svenska traditioner tillbaka på en lång, historisk kontinuitet, som det vore bäst och lämpligast för amerikanerna att ha viss respekt inför, och inte hela tiden bryta emot.

KOM IHÅG: Särimner SER DIG – också när DU sover !!

Både Asatrufelagidh på island, NAS i Sverige och en hel del andra samfund – de mer Esoteriska (som INTE är för envar, eftersom det finns vissa inträdesprov – man blir inte ”Ranger” eller Fallskärmsjägare i US Army rakt fram heller – det är heller icke för envar !) som Samfundet Särimner till exempel, ser med skepsis på USA, och vad som sker där. Vi fördömer ingen, men ansluter oss heller inte genast till det ”Tokliberala” lägret, där ”The Fayetteville Observer” ser ut att höra hemma.

Här är det FOKUS PÅ UPPGIFTEN och FRIHET UNDER ANSVAR – som i de flesta Arméer… Idag är en vacker ODENS DAG..

Hur Kristet var Västergötland ? – om ”Kata Gård” och andra kristna myter…

Jag nämnde Varnhem och Varnhems klosterkyrka i ett av mina inlägg från gårdagen, och lustigt nog har ingen gallskrikande, fanatisk och Halleluuuja-mässande kristen hört av sig efter det. 2015 skedde en arkeologisk utgrävning i Varnhemstrakten, som har gjorts till Turistindustri och ett upphausat lokalt minnesmärke för Arn-freaks, lokalpatrioter och medeltids-svärmare, som med stor glöd vill påstå att hela Västergötland skulle vara kristet på 1000-talet, och att det skulle finnas en lokal stavkyrka i Varnhem år 970, alltså före Sven Tveskäggs lilla kyrkobygge i Lund, som nog var ett privat kapell, avsett för den lokala kungsgården.

Nej tyvärr, alla JHVH-asslickers ! Någon ”Kata Gård” har nog aldrig funnits, och man vet inte om den träbyggnad från år 1000 (+/- 30 år) faktiskt såg ut såhär..

Man har också gjort ännu överdrivnare påståenden, påstått att det skulle funnits ”tusentals” kristna gravar på platsen (det är inte alls sant, vad som däremot är sanning är att man identifierat ca 300 jordbegravningar och undersökt ett mycket litet fåtal av dem) och utnämnt Varnhem till platsen för Sveriges kristnande, allt i en fullständigt hejdlös lokal-patriotisk iver. Men finns det egentligen någon sanning i detta, och vad är de vetenskapliga bevisen ?

Just jag har inte kunnat hitta någon dendrokronologisk datering (eller årsringsanalys) på den lilla träbyggnad från tidigt tusental (970 är den tidigaste tidpunkten, men vem säger att det är just den som ska gälla ??) man hittat under Varnhems Klosterkyrka. Den k-a-n vara en kyrka, ja – men det enda indicium som finns, är att man byggt en senare stenkonstruktion från 1080-talet rakt över den. Egentligen skulle byggnaden precis lika gärna vara ett Gudahov, som senare skändats av kristna – utan direkta fynd av artefrakter, vet vi helt enkelt inte.. Bevisligen infördes också ett helt nytt gravskick i Varnhem någon gång under sent 900-tal, då man började med jordbegravningar istället för brandgravar, men vad bevisar det ?

Återigen spekulerar man om ”nu försvunna träkyrkor”, men någon kristen mission i Västergötland är inte belagd i skrift förrän långt in på 1000-talet, och till och med de katolska fanatikerna bakom sajten ”Signum” måste erkänna att hedniska gravoffer förekom på platsen av det man påstår skulle vara en kristen kyrkogård, vilket syns bland annat av det faktum att många av de män som begravts på platsen fått med sig knivar och andra vapen i gravarna, vilket inte är en kristen sedvänja. Det påstås också, att ett litet kristet resealtare skall ha hittats på den påstådda kyrkogården i Varnhem, men det är inte äldre än från 1000-talet, så det finns egentligen inga som helst bevis för att kristen närvaro på denna plats skulle vara äldre än 1030-tal. Det gör fortfarande inte heller Varnhem till den första kristna kyrkan i Sverige med någon säkerhet i bevisföringen, eftersom Sven Tveskäggs privata kapell i Lund bevisligen faktiskt var äldre än så.

Folkförräderskan Kata – som inte nödvändigtvis måste ha sett ut på det här sättet

De kristna fanatikerna i Varnhem har gjort stort nummer av en gravhäll som hittats 1884 sydost om kyrkan, men som måste funnits i kryptan till den senare klosterkyrkan från 1100-talet, och den kryptan kan inte ha murats upp tidigare än ca 1050. Hällen bär texten ”Kætill gærði sten þennsi æftiR Katu konu sina systur þorils”  – alltså ”Kettil gjorde denna sten efter Kata, sin kona, syster till Toril. Alla de omnämnda personerna bär hedniska namn, och måste alltså ha fötts som hedningar. Utifrån detta har turistbyrån i Varnhem och andra partiskt sinnade intressenter broderat ut en fantastisk historia om ”Kata Gård” som alltså skulle ha namngetts efter kvinnan som låg under hällen, som hittades på ett helt annat ställe. Man vet inte ens, om runhällen (som bär ett tydligt kristet kors) tillhör samma grav, som den man utpekat i kryptan, och som man påstår skulle tillhöra denna mytiska Kata. Allt man hittat, är en högättad kvinna som avled ca år 975 +/- 30 år enligt Kol-14 datering, och som var mellan 30 och 35 år när hon dog, men det finns inga som helst bevis för att den funna runhällen skulle ha tillhört just hennes grav från början – eller att kvinnan i graven skulle ha hetat Kata.

Inte heller finns det några bevis för att en ”Kata Gård” någonsin funnits i Varnhem. Allt detta är kristet sliddersladder, hitte-på och rena efterhandskonstruktioner.

Den kvinna som begravdes under vad som senare blev en krypta (kring 1050!) kan mycket väl ha varit hedning. Att en gravhäll – sannolikt från en helt annan grav, kring ca 1050 eller ännu senare – 1080 kanske – hittats på ett helt annat ställe, söder om Kyrkan, 150 meter bort och på 1880-talet, bevisar ingenting om den antagna ”Katas” existens, och det bevisar heller absolut inte, att hon ensam skulle ägt en storgård, uppkallad efter sig själv, och att hon på eget initiativ skulle ha grundat den första kyrkan i Västergötland. Gårdar i Norden uppkallades aldrig efter kvinnor eller kvinnliga ägare, som bara ägt gården en kort tid, eller i en enstaka generation. Nästan alla gårdsnamn kommer av helt andra saker, som naturföreteelser till exempel.

Någon mytisk kristen kyrkogrunderska med namnet ”Kata” på 970-talet har alltså aldrig funnits i verkligheten – alltsammans är en kristen konstruktion, där man blandat samman två helt olika gravar, och påstått att en runhäll, som hittats kring 1887, skulle höra till en 970-tals grav, fastän hällen självt och en byggnad på platsen stammar från 1050-1080 – hundra år senare.

Och även om ”Kata” nu skulle ha funnits, hur många kristna kan det ha funnits på platsen mellan 970 – 1080 ? Man har hittat 300 gravar ungefär, inte ”tusentals” som man överdrivit det till. Och idag tar det ungefär 30 år för en generation att födas, samtidigt som en annan generation försvinner och ”dör av”. Vi vet att befolkningsomsättningen var mycket högre på  vikingatiden, för man gifte sig och fick barn relativt tidigt, och man hade avsevärt kortare medellivslängd.

Några kristna fanns aldrig i 970-talets Varnhem. Däremot kan det ha funnits enstaka sådana efter 1050 ungefär…

Som vi har sett, finns det bevis för hedniska gravoffer på den påstått ”kristna” kyrkogården, och om vi antar att en generation dåförtiden kan sättas till 20 år (det tog så lång tid för barn till någon att själva få barn, och för att den odöpte ”någon” som var mor eller far skulle gå ur tiden) så blir antalet kristna 300 / 5 = högst omkring 60 personer. Fler än så av den kristna ohyran kan det alltså aldrig någonsin ha varit – inte samtidigt i alla fall…

Och hur många invånare hade Västergötland, anno 970 – 1080 ? Uppfattningarna om Sveriges befolkningsstorlek under sen vikingatid går isär, men det kan ha rört sig om minst 400 000 personer, enligt vad en del forskare anser, medan många också antar, att Vikingatidens befolkning var avsevärt större, än under de förhärjande kristna tronstriderna i Östergötland och Västergötland på 11-1200 talen, då befolkningen på grund av kristendomens skadliga inflytande gick ned. Svitjod var en stormakt i det dåtida Europa, har man sagt, och Vikingatågen skulle aldrig ha lyckats, ifall man hela tiden varit i numeriskt underläge. Västergötland var också en av rikets centralbygder, med tät befolkning, och därom råder inte minsta tvekan.

Om vi då antar, att det fanns kring 60 – 80 000 personer som levde och verkade i Västergötland, så är 60 kristna inte mycket. Det motsvarar bara en promille eller så av befolkningen, medan resten bevisligen var hedningar – och för det har vi många många arkeologiska bevis, ända fram till 1100-talet.

Här har vi nu en liten karta över Varnhem med omnejd, gjord med hjälp av Lantmäteriets sajt. På den ser vi att Varnhem ligger i en ren periferi, eller en mindre rik bygd – inklämd bakom Billingen vid Varnhems-ån, medan den verkligt feta och folkrika Västgöta-slätten ligger ungefär 10 km västerut. Axvalla, och vadet över ån var visserligen en strategisk plats, som många vägfarande måste passera på väg mellan Skara och Skövde – båda två mycket gamla städer och handelsplatser – men runtomkring fanns massor av hedniska Minnesmärken, bara en dagsresa bort eller mindre med häst (man kunde utan svårighet rida 60 km eller mer på en dag, och att gå 30 km i en dagsetapp, är fortfarande grundkrav för svenska soldater !) och de har en långt senare datering, än den påstådda lilla gårdskyrkan i just Varnhem.

Att påstå att hela Västergötland skulle vara kristet omkring år 1000, är alltså en stor fet djävla lögn, hur vi än vrider och vänder på det.

För det första har vi ett vältaligt bevis i form av  Velandastenen borta vid Trollhättan (tyvärr utanför kartan). Den är daterad just kring år 1000, och innehåller inskriften Þyrvi ræisti stæin æftiʀ Ogmund, bonda sinn, miok goðan þegn. Þorr vigi !, alltså ”Thyrvi reste stenen efter Ögmund, sin man, en mycket god Tegn, Tor Vige !” En tegn var en titel, man kan jämföra med danskans ”Degn” som betyder klockare, och alltså en Hednisk storman- dessutom anropas här direkt Tor – så om man nu alls var kristen i Varnhem, så var man i alla fall alldeles definitivt Hedningar kring Göta Älv.

Om det direkt står ”Tor Vige” på en sten från år 1000, hur kan man så alls påstå, att Västergötland skulle kristnats 30 år tidigare ?

Sedan har vi gården Hov (som i Gudahov) nära Hjärtum på Västgötaslätten, och den klassiska skildringen av det första kända Alvablotet, i den isländske skalden Sighvat Tordssons ”Austfararvisor”. Han red genom Edsskogen från Norge, och blev rättvist utkastad från en gård med Hedningar, som ville hålla Heligt, och förrätta sitt Alvablot utan störande, gapiga kristna. Forskaren Ivar Lundahl anger det Hof där Sigvat blev portad som det äldsta belägget från 1019 för säteriet Stora Hov i Tråvads socken i Laske härad i Västergötland. Då var alltså inte Västgötaslätten kristnad, eftersom man bevisligen var Hedningar där, och kristna var överhuvudtaget inte välkomna i den trakten.

Dessutom har vi Kornguden i trakten. Ortens bönder bar fortfarande en gammal trästod i procession över åkrarna, precis som man burit Frejs bild vid Gamla Uppsala, i det som hette ”Frösgång” varje vår – och det var först på 1830-talet som man slutade med detta bruk – det utfördes alltså rent hedniska riter väldigt långt fram i tiden. Också i Viglunda – som var en vigd gudalund – fanns en Korngud, i Åsaka socken.

När Västergötlands bönder gjorde detta, fortfarande under 1800-talet, var de då ordentligt kristnade ? Svaret måste bli ett rungande NEJ !

Vid Saleby – som kan ha haft en hednisk ”Sal” eller ”Al” – namnet är mycket gammalt – stod Salebystenen från mitten av 1000-talet, som har en hednisk förbannelseformel. Den är inte kristen, och har inga kristna kors, men restes omkring 1000-talets mitt, eller än senare. Frösten gjorde detta minnesmärke efter Tora, sin hustru. Hon var …-s dotter, bäst bland människor. Den ska bli ratad, och till en arg Kona, som hugger eller bryter. Så lyder stenens text, och den ”arghet” som det talas om här är av samma typ som på 300-talets Björketorpssten i Blekinge, rest 300 år tidigare. Man var således inte kristen år 1050 heller, och det mindre än 20 km från Varnhem.

Bevisen hopar sig, och de är väldigt många. Inte ens de värsta av våra kristna fanatiker, som vi har mitt ibland oss nuförtiden, kan prata bort allt det här.

Ännu närmare Varnhem står Synnerby-stenen från sent 1000-tal. Den är ännu en Tegn-sten, rest efter en hednisk man i en hednisk tid, och helt utan kristna kors eller annat – och det ännu från tiden omkring 1080, då de kristna hundarna påstår sig innehaft hela Västergötland. Redan här ser man att de kristna ljuger, ty: karR auk kali reistu stin þensi eftiR ueurþ faþur sin muk kuþan þekn – Karl och Kale reste denna sten efter Vi-Vard, deras fader – en mycket god Tegn. 

Vivards namn är också en titel, en Vi-vårdare, en som innehar ett hedniskt Vi, av gotiskans Waichs, en vigd eller helig plats – och även på Rökstenen nämns ju en ”Sibbe Vi-vari” – Sibbe Vivårdaren. Åter möter oss ordet Tegn, som namn på en man som innehar ett religiöst ämbete – och det finns minst tjugo sådana stenar i Västergötlands centralbygder, alla från 1000-talet – så det är bevisat, bortom alla rimliga tvivel, att denna bygd inte, repetera i-n-t-e var kristen, ens då.

Slutligen har vi också Kälbystenen, som ligger mindre än en mil från Varnhem, fågelvägen. Detta är en sten från sent Tusental, som avbildar Tor i all sin prakt. Den visar honom stående med sin hammare i handen, och han kan tydligt ses än idag, fastän stenen blivit skadad av kristna vandaler.

Tor med sin hammare på Källbystenen, rest omkring 1080. Otvivelaktigt hednisk.

Längs Tidans dalgång finns ännu fler hedniska runstenar från 1000-talet, en med en praktfull Odensmask, som lokalhistoriker avbildat på sina hemsidor.

Tusentalets Västergötland hade uppenbarligen fungerande Godord, Vin, Hov och Hargar. Kan man då säga, att hela detta landskap skulle varit kristet under denna tid, oaktat falsarierna om ”Kata” och sammanblandningen av två helt olika gravar, med en senare ”runhäll” från ca 1030, plötsligt identifierad som tillhörande en grav från 970 ?

Minst 15 stycken Tegnar och Godar fanns i landskapet, som till bredden var fyllt med massor av Hedendom. Där fanns ingen ”samexistens” och inga kristna – 60 stycken av dem, högst, i just Varnhem bevisar ingenting, när det gäller ett helt landskap.

 

 

 

 

 

 

Torsfull och Stora Björnvändar-Dagen passeras…

I Torsdags, alltså den 28 Januari, var åter en Tors Dag och då hade Karl namnsdag enligt den svenska almanackan – som sig bör, därför att Tor är den främste av Karlar men inte av Jarlar, då han är det enkla folkets gud – ”Tore-Karl” eller Horagalles heter han ju hos samerna, eftersom de alltsedan äldsta tid upptagit många drag från Asatron, som sedan omvandlats i moderna uppteckningar.

”Mannar allherliga Mannast!” står det om Tor i Eddadikten Harbadsljod – vad tror ni det kan betyda, så säg ? – varje svensktalande person begriper det nog – utom Lasse Liten Lögnhals Lönnrothden dryge ”E-mer-i-Thursen” från Göteborg, ni vet den gamle stöten till professor e-mer-i-tuss som påstår att just han skulle vara ”världens bästa Edda-översättare” enligt honom själv, och som översätter ”Mannar Allherliga Mannast!” i originalet med ”pojkvasker” och som sedan har mage att ljuga, och hävda att man ”måste” översätta så – det ”måste” man inte alls – förutom hans förvridningar av allt som heter Asatro på svenska Wikipedia – vilka lätt vederläggs, om man läser de utländska versionerna.. Men han fortsätter att ”Rotha-i-lönn” denne Lönnrothare, och än har man inte stängt av hans konto där – likt Mr Trumps förbaskade Twitter..

Idiotiskt flumsnack på Wikipedia om att ”Njord förde ett regellöst sexualliv” till exempel – vad ger ni mig för sådant ?   Ifall jag finge skämta, skulle jag säga att Herr Lönnroth inte är ”Torsfull” utan kanske bara helt vanligt full, oftare än månen, för den är ju full bara en gång i månaden – för vad vet vi om denne drummel till ”Professor” egentligen ??

Köp INTE – och läs INTE några Eddor av denne Självbelåtne Stofil… Hans Edda-version är den garanterat SÄMSTA som gjorts på Svenska språket… (Läs Collinder, Läs Brate, Läs Afzelius, Läs till och med Ohlmarks om ni vill – men INTE den rälie ”E-mer-i-Thursen”…)

Christian Belittlement”. Kristna Fördomar, varav hela Lönnroths person är full. Han är ingen seriös forskare, ingen hederlig akademiker.

Själv är jag blott amatör, men som sådan tillåter jag mig faktiskt lyxen att välja mina källor, och det ska ni veta. Han är en enda stor kristifierad förolämpning emot alla våra Gudamakter, alla som faktiskt tror på dem, och  allt vad Hedendom och Asatro heter. (Detta är en Ideel Kulturkamp, vänta er heller inte annat..Ibland svarar vi hedningar med ”Samma Mynt” – I told you so – Ayatollah you so – ”The boot is on the other foot” )

Nåja – det var det om detta – som man säger söderöver. 28 Januari var det också den första Fullmånen för året, Torsfullet i Thorre Månad, för det är nog så ändå att Thorre bara är ett noa-ord eller ett täcknamn för Tor, som en viss Sturlasson uppfann för att lura de kristna – han var ju Hedning i själ och hjärta, eller rättare sagt Hamn och Hug, även om han levde i en kristen tid – och till slut mördade de kristna honom, som bekant. Också de nutida islänningarna, som alltsedan 1873 firar sitt moderna Thorrablot, torde ha firat det med särskild fröjd, denna den 28, nu när det för dem var den första fullmånen i Goi månad…

”Goi – Rode ! – Goi ! med den ryska Hedniska gruppen ”Arkona”

Om Thorrablotet, och det ovedersägliga faktum att det knappast finns några bevis alls för ett Midvinterblot, utom i Västnorden, det vill säga Island och Norge utan att Midvintersolståndet infaller den 21 Dcember, alltså under det som är Julen – och inget annat – har jag redan skrivit mycket (se under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, underrubrikerna ”Thorrablot” samt ”Jul och Midvinter”) och nu hoppas jag, att ni inte låter några ”E-mer-i-thursar” eller gamla gaggiga stofiler förvirra er…

25 Januari, enligt den senare Folktron, var också ”Stora Björnvändar-dagen” eller ”Halvsnödagen” – ibland också Midvinterns Dag, då vintern ansågs vara till hälften gången – allt sådant går tillbaka till hedenhös och heden tid, vilket Ebbe Schön och fullt seriösa etnologer med honom grundligen påvisat.

 

I verkligheten är det naturligtvis inte så alls, därför att alla Rikets björnar knappast vänder sig på en enda gång eller per kommando, men folktron – särskilt i Norrland – utgick från katolikernas kristna tradition om ”Pauli omvändelse” vilken också – enligt vad som tvingades på oss etniska svenskar – skulle ha infallit just den 25 Januari. Detta förstod aldrig ”Gar-Jomt” i Jämtland eller ”Norrlänningan” som helhet, så de trodde att ”Paul” var ett noa-namn för Björnen, precis som ”varg” är ett noa-ord för ”ulv” vilket är det gamla, svenska och nordiska ordet. I Nordisk folktradtion var det också skogsrået, som kom med blodmat eller skålar med blod till björnen i Idet, för att den på så vis skulle överleva även den hårdaste vinter.

Björn och Kvinna enligt Olaus Magnus ”Historia om de Nordiska Folken” 1555

I Ryssland finns ännu organisationen ”Orphan Bear Rescue Center – OBRC” som ni själva kan söka efter på nätet, och som jag inte länkar till, eftersom det ju enligt Rysk Lag och President Putin är så, att varje organisation, varje förening, samfund eller individ som tar emot pengar av någon utanför Ryssland, ju måste anmäla sig till myndigheterna, såsom varande ”Utländsk Agent”, och jag inte vill sätta mina ryska vänner i ”trudnoj” eller trubbel. För övrigt har det ryska björnhemmet för hitte-björnar (som jag skrev om också i fjol) nyligen bytt internet-bank, men förra året emottog det inte mindre än 12 hittebjörnar – i de flesta fall hade deras mödrar, alltså björnhonorna blivit skrämda av skogsmaskiner under en verkligt mild rysk vinter, och detta problem kvarstår ännu i år.

Utan Spaning – Ingen aning !” (det gäller också i björnarnas värld…) Foto: OBRC

11 stycken björnar på mer än 60 kg har nu återbördats till naturen, och kan följas per radiosändare i sina respektive hem-provinser eller rättare sagt ryska regioner, så man vet att de nu gått i ide, och klarar sig, eftersom OBRC är en del av ett Statligt Ryskt Björnforskningsinstitut, enligt vad jag vet, eller i alla fall har en stor del av sin finansiering från den ryska staten. Även vår vän Vladimir Vladimirovitj är ju en stor tillskyndare av djur och natur, som flugit med Tranor och allt. Han är dessutom en bevisat björnvänlig person, som deltagit i björnforskning själv – det skedde redan 2010, i Barents Hav – och redan 2014 sågs han dela ut teddybjörnar till offer för ryska skogsbränder – samma år som den stora branden i Västmanland skedde – och Fredrik Reinfeldt fegt åkte på semester.. Nej – på Putin kan vi lita, likaså på hans folk. Jag är ingen ”Patient från Berlin” och bloggar är ingen bra metod att styra ett land på, hursomhelst.

Även Rysslands president har ägnat sig åt Björnforskning… Det kallas ”Föregångsmannaskap” på hederlig svenska…

Detta år har jag också redan skänkt 2000 rubel till OBRC, och jag rekommenderar starkt, att ni alla gör likadant. Inga nyheter om årets kull har nått oss, och de senaste nyheter de publicerade var från den 10 Januari – men den vildögda lilla björnhonan Puzha – som blivit svårt skrämd av människor och kom till Björnhemmet när hon var alldeles för gammal – björnungar som uppfostras enligt den unika metod man uppfunnit där, måste anlända innan deras ögon öppnats, och de är små som hundvalpar – är kvar på området, och har nu inrett sitt ide alldeles själv.

Väck ej den björn som sover, ty då kan det bli annat av ! (Det gäller också er, herr Lönnrothare.. Rota inte mer i lönn på Wikipedia…för då….)

Sov i lugn – Sov i ro – Sov som björn i Vinterbo ! (foto: OBRC)

 

54 440 nya HEDNINGAR kan INTE ha fel…

”You might not like me saying it,
But YOU CAN’T DENY THIS !!”

– Malcolm X, svart patriot och frihetskämpe,
född 1925, mördad 1965

 

Nu är det officiellt. Det tjänar ingenting till att rabbla böner, bränna såkallad ”rökelse” eller sitta med ett falskt leende på läpparna och hymla och fromla om saken längre.

Fakta kan inte förnekas, och fakta är att Kristendomen sakta men säkert FÖRSVINNER från vårt land. ”Svenska” Kyrkan – eller rättare sagt Den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige – som den rätteligen bör heta – erkände sitt svidande nederlag för år 2020 under Januari i år, trots att man påstår att siffrorna bara är preliminära.

Och denna falska Kyrka och detta samfund är inte ett enda djävla dugg ”Svenskare” än något annat. Också där ljuger och hymlar man. Statskyrkan är UPPLÖST redan år 2020, och sedan dess har dessa lögnaktiga, skenheliga kristna inte någon som helst laglig rätt att påstå, att just de själva skulle ha någon sorts konstigt ”Monopol på att representera Svenska folket i andliga frågor – för det är inte så – och så har det heller inte varit, på tjugo år minst. De enda religioner, som alls har någon som helst rätt att kalla sig ”svenska” eller Nordiska, är i så fall endast och endast bara den Samiska religionen, och Asatron, för de och bara de är det svenska folkets ursprungsreligioner.

Andra Kyrkor och Samfund i vårt närområde och i våra närmaste grannländer har redan erkänt detta, och slutat att ljuga. Titta på den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan I Finland, till exempel – för den kallar sig sanningsenligt så och bara så. Den kallar sig inte för någon ”Finsk” Kyrka, inte för någon Finlands-svensk och heller inte ens för en Finländsk (detta är tre olika saker, som alla vet) och I Finland ljuger man inte, som under Fjantje Kackélen – eller som min finska väninna säger ”Pisskopp Jääkelen !”vår nuvarande skenheliga, fromlande katastrof till Ärkebiskop – fast kanske inte så länge till. Det ryktas att hon ska avgå i år, och det är säkerligen bäst – säger jag som Hedning till mina kristna vänners fromma..

Men denna påstått ”svenska” kyrka tappar allt fler och fler medlemmar. De kristna dör ut, och allt fler och fler svenskar och svenskor HEDNAR SIG. Så är också fallet i hela Västvärlden, och även i muslimska länder typ Iran och Saudi-Arabien, religiösa diktaturer, där folk lämnar de totalitära systemen, samt därmed också kristendomen och islam bakom sig i allt snabbare och snabbare takt.Internationella forsknings- och statistikcenter som PEW Research samlar regelbundet in data, och rena fakta bevisar en global ljusning.

 

Nu GÅR det inte att förneka fakta, ljuga eller släta över med hartassen längre.
Det HEDNISKA SKIFTET då vi Hedningar är ÖVER 50 % av folket KOMMER att inträffa inom 5 år – var så SÄKER !!

Officiell statistik från ”Svenska” Kyrkan själv visar att när man var uppe i 95,2 % medlemmar av folkmängden år 1974, så var man nere i 82,9 % år 2000 – året när denna Kyrka, som utövat ett totalitärt herravälde över svenskarna i nästan 700 år – äntligen skildes från staten, och lovade att SLUTA BLANDA SIG I POLITIKEN – något som vi vet INTE har skett.. Nu är frekvensen på andelen medlemmar i förhållande till befolkningen 55,3 % – och den minskade med 1% förra året.

Detta går enkelt att bevisa. Om vi ska tro SCB, Svenska Statistiska Centralbyrån, och vårt lands officiella befolkningsstatistik, så hade Sverige exakt 10 327 589 invånare den 31 December 2019. Nu har vi inte några klara siffror för December 2020 ens preliminärt, och som ett kuriosa skall nämnas att antalet invånare i Sverige gick ned, första gången på över 80 år – på grund av Regeringen Löfvéns Inkompetenta handhavande av Covid-19 krisen – under November 2020, då vi gjorde en nettoförlust på 456 invånare. Detta vågar inga riksmedia i Sverige skriva om, eller ens nämna – men så är det i alla fall – läs själva hos SCB får ni se !

Förutsatt att vi nu antar, att befolkningen steg lika mycket i December 2020 som den gjorde i medeltal, andra December-månader under de senaste 3 åren, så skulle det betyda en brutto-tillväxt av 4403 personer. Det betyder, att Befolkningen 31 December 2020 hade vuxit helt okontrollerat till 10 384 648 personer, förutom alla de kanske tiotusentals personer, kriminella och sk ”flyktingar” (från rättvisan i deras hemländer!!) romer, tiggare, parasiter, ”sociala turister (enligt fd.(S) Ordförande Göran Persson) och alla andra, som garanterat inte skall vara här, eftersom de uppehåller sig i vårt land illegalt, i kriminella syften och därför borde utvisas härifrån, utan olagliga ”gymnasieamnestier” som strider emot Internationell Rätt, och som därför aldrig borde ha införts. Just det faktum att ”Svenska” Kyrkan daltar så med utländska kriminella, är en anledning till varför dess medlemsantal hela tiden går ned, ifall ni frågar just mig – men det är det ju ingen som gör…

 

Trenden ligger fast sedan minst 46 år tillbaka – enligt ”kyrkans” egen statistik. Det går inte att förneka detta. Vad svenska media ofta skriver – dvs att ”kyrkan går starkt framåt” STÄMMER INTE och är bara FAKE NEWSatt svenskarna fegt och undergivet skulle ha ”krupit till Korset” under Covid-året 2020 är FEL I SAK – för så är det inte alls. Det finns inga bevis för något sådant, och några urvalsundersökningar eller sk ”djupintervjuer” – på ett litet fåtal personer – har heller inte gjorts. Ifall de gjordes vore de heller inte rättvisande, för djupintervjuer” är ingen vetenskaplig metod överhuvudtaget, inte när man gör dem på ett litet ”sample” av kanske 5-20 enskilda, och låter dem representera en hel befolkning.

”Svenska” Kyrkan själv har påstått, att den skulle ha haft 5 817 634  medlemmar 1 Januari 2020. Det motsvarade 56,3 % av befolkningen, enligt SCB:s befolkningssiffror. Var så god att kontrollera den officiella statistiken själva, ifall ni inte tror mig ! Således LJUGER kyrkannär den hävdar att den skulle ha ”ensamrätt” på att företräda Svenskarna i andliga ting. Den har knappt ens statistisk majoritet längre, sådan är den bistra sanningen – som media försöker plottra bort, och som ingen vill erkänna – men enligt demografiska faktorer, som jag strax ska komma till är det OUNDVIKLIGT att de kristnas antal snart går under 50 %, andra ännu värre sekter som Katoliker, Livets Ord, Knutby Filadelfia osv inbegripet.

År efter år, decennium efter decennium. Trenden ligger fast, och den beror bland annat på rent demografiska faktorer, som att de kristna åldras, och de barbariska sk ”dopen” (eller tvångsanslutningarna av spädbarn, som varken kan tala, gå eller tänka, än mindre välja någon religion själv – för det är ju TVÅNG det är fråga om) minskar i popularitet och omfattning, i alla fall om vi ser till utvecklingen över tiden.

Ibland tappar den påstått ”Svenska” Kyrkan 2 % om året, ibland 1,6 – 1,4 %.  Men denna samhällsutveckling har varat i mer än 46 år nu, och oavsett vad de kristna själva tycker om den, så går den inte att hejda.

År 2020 lämnade 54 440 goda svenskar frivilligt den sk ”Svenska” Kyrkan, som sagt. Bara 8 412 lät sig luras – företrädesvis invandrare, kan vi misstänka – även om jag inte har bevis för det – för ”Svenska” Kyrkan är ju knappast till för etniska svenskar numera – den sympatiserar helt öppet med Islam, och stöder aktivt Muslimska Brödraskapet, samt Koran-skolan Ibn Rushd. Det innebär en nettoförlust på 46 028 personer. Visserligen är detta den lägsta nettoförlusten sedan 2015, eftersom den uppgått till mer än 60 000 personer under en del mellanliggande år, men detta beror nog inte på Covid-19, utan på ”Svenska” Kyrkans eget handlande, och framförallt på vilken Ärke- någonting den faktiskt har, samt vad hon gjort. (Jag ber även här att få återkomma…)

Demografin – eller ”dödskvoten” är sådan, att det dött 87 864 personer Januari-November 2020, enligt SCB, medan det fötts 105 034 levande födda – dödfödda räknas inte ! Om vi nu justerar dessa siffror för December enligt den metod jag redovisade ovan – tre års medeltal, för att i någon mån reducera bort ”slumpmässig” utveckling, år från år – så får vi – för hela 2020 – 113 257 levande födda minus 95 920 döda, alltså = 17 337 personer i födelseöverskott. (Kontrollera själv mina siffror, ifall ni skulle tvivla) Vi vet också – av demografiska skäl, att ungefär 70 % av de som dog, var kristna, pga antaganden från tidigare år, och vad vi vet om medlemsutvecklingen för den bisarra organisation, som lögnaktigt hävdar att den skulle företräda oss alla. Vi vet också att det dessvärre är så, att 40,3 % av alla svenska nyfödda barn blir utsatta för Kristna övergrepp – såkallat ”Dop” – en äcklig, motbjudande och medeltida ritual – där kristendomen tvingas på barnen, helt utan hänsyn till deras egen vilja – av föräldrar som verkligen borde veta bättre än att göra på detta rent motbjudande vis..

Etnicitet och gener kan man inte ”välja” och aldrig någonsin ändra på, lika lite som nationaliteten vid födseln – men ”tro” eller livsåskådning är en helt annan sak.. Därför anser jag som medlem i HUMANISTERNA att ”Dop” eller ”Religiös Doping” av medlemssiffror i vissa samfund ska TOTALFÖRBJUDAS !! och det SNARAST !

Det innebär i sin tur, att ”Svenska” Kyrkan tvångsregistrerade 45 463 individer genom kollektivanslutning av spädbarn enbart förra året – ett oetiskt, närmast kriminellt förfarande för att berika sig själva med avgifter, skatter, ”tionde” och pålagor på svenska barnfamiljers bekostnad. Vi vet ju ändå hur de kristna är, och vilka bedrägerier de utsatt hela vårt folk för. Samtidigt dog – glädjande nog – 67 144 kristna i ”Svenska” Kyrkan förra året – så den ”demografiska faktorn” lyder på minus 21 681 personer – senare i år får vi se de faktiska siffrorna – enligt samma kyrka – och då får vi se om mina beräkningar stämmer. Hittills har de alltid stämt, på plus/minus 100 personer när, sedan 2016.

Låt oss nu summera totalsiffrorna. ”Svenska” Kyrkan har år 2020 förlorat 46 028 personer på frivilliga utträden, och ytterligare 21 681 personer via den ”demografiska faktorn”. Det ger ett resultat på minus 67 709 personer, som inte är kristna längre, inte vill vara kristna och inte kommer att vara det heller, därför att många av dem ”åkt ur prästbetyget” och ”lämnat in för gott, som det så vackert, poetiskt och sensibelt råkar heta. Då har den påstått ”Svenska” Kyrkan (som representerar en totalitär förkunnelse från Mellersta Östern) bara 5 749 925 personer i riket kvar som medlemmar, oavsett hur mycket samma organisation råkar dribbla, fuska och ljuga om medlemstalet.

Samtidigt har totalbefolkningen i landet stigit från exakt 10 327 589 till 10 384 648 personer – en utveckling som är miljömässigt ohållbar – vilket jag hoppas våra kära, kära Miljöpartister i Riksdagen också noterar, och skriver upp… Detta innebär – och ni kan inte neka, era kristna djävlar ! – att bara 55,3 % av Sveriges befolkning är kristen – för bland alla kristna kyrkor, anser sig ju ”Svenska” Kyrkan ha ”Monopol” – fast det är åter en rutten, smutsig lögn – såklart !

2019 – 2020 minskade medlemsantalet med 1,3 % och ibland förlorar de kristna mer, ibland mindre. Men – och det är det viktigaste – inom 5 år är de inte längre i majoritet. Det HEDNISKA SKIFTET kommer att inträffa, vare sig de vill eller ej – och då kommer alla Ateister, Sekulära, Agnostiker, ja HEDNINGAR och Humanister vara i majoritet – så ÄR det – och det kan ingen jehova, ”gud”, ”allah” eller JHVH-1 göra något åt – för Monoteismen är Verkningslös, ute, kaputt, finitio – vorbei och Förbi..

 

 

 

ASATRO och HEDENDOM är den ENDA ”svenska” religionen, om du inte vill utöva Samisk Schamanism….

 

SOON the BOOT will be on the OTHER foot… Soon….Soon…

Och hos VEM hamnar Larry King…?

Gud vill inte ha’n, Fan vill inte ta’n..

– Skrivet av Gustav Adam Banér, ”Dulle-Banéren” i dikten om hur Johan Gyllenstierna blev till en Komet…

 

 

Jag svarar ibland på läsarfrågor, till och med från amerikaner, även om jag inte vill ha särskilt många amerikanska läsare. Varför – och hur det kommer sig – har jag redan förklarat, för det här är en blogg som uteslutande skrivs på svenska, även om dess författare behärskar Engelska och Tyska, samt hjälpligt hanterar mångahanda andra språk.

Många är de berömda män (och kvinnor) som gått ur tiden för oss, detta år eller under det föregående. Och det gäller i alla stater, och alla land. En av dem som nu är borta, är det amerikanska nyhetsankaret Larry King som lämnade Midgård den 23 Januari i år. Och honom kommer jag faktiskt uppriktigt att sakna.

Han lär ha gjort mer än 40 000 intervjuer, i radio eller TV under sitt liv, och ”Larry King Live” sändes på CNN i hela 25 år, mellan 1985 – 2010. Därmed präglade Larry King – född 1933 i Brooklyn – en hel generation, och stod som en symbol för ett bättre, sundare och jämlikare USA än det ”Trumpilandia” eller rike av idel lögner, lögner och lögner, som det blivit och ännu är.

Den läsarfråga jag fick, gäller vart Larry King skulle komma i det hinsides, enligt Asatron. Kommer han till Valhall, månne ? – Nej – till Vallhall kommer enbart och endast bara de fallna i strid – det gäller inte Mr King – Men gudarnas boningar är minst 12 till antalet, det vet vi allihop, och de flesta människor hamnar hos Hel – det vet vi också. Att Hels rike ursprungligen var en god och inbjudande plats, och inte alls motsvarar de kristnas idiotiska ångest-fantasier har jag också redan klarlagt – men till vem kommer Larry King ?

Larry King var ett sanningsvittne, och en ärlig journalist, till klar skillnad från de flesta svenska journalister på DN, SVT och någon annanstans. Han ljög aldrig medvetet, utan skildrade tillvaron omkring honom så gott han kunde, och efter sina förutsättningar och åsikter, i den mån CNN och andra ”stora drakar” eller ”the powers that be” alls tolererade vad han hade att säga – för i en Värld som vår, blir sanningsvittnen aldrig någonsin över hövan populära.

Men Heimdall, Hornblåsarguden, han vars hörsel är så skarp att han hör gräset växa, och vars blickar från Bif-rosts (” en rist eller väg som bävar” – ett hinder att ta sig över – Bifrost har inte ett djävla dugg med ”bin” att göra och uttalas heller inte så) krön och Asgårds ingång är så skarpa, att de når in i varje Värld, och varje vrå av Midgård, råder ännu över Himinbjörg, eller Himmelsberget hans egen boning, det som motsvarar ”Berget Meru” i helt andra mytologier, som också är Indoeuropeiska, i likhet med den nordiska.

Där dricker Heimdall själv sitt goda mjöd” heter det, och dit skall sanningens vittnen samlas, i tidens fullbordan. Mjöd är inspiration, kunskap och livskraft – det vet vi från myten om Hnitbergs dryck, och Skaldemjödet. ”Heimdalls huvud heter svärd” vet vi också, och i bildkonsten avbildas han ibland som en stångande bagge, eller med en gumses horn på huvudet, därför att Heimdall genom sitt skarpa intellekt vill bekämpa lögner och orättvisa.

Heimdall, Bifrost, Gjallarhornet och Gyllenkamme

Heimdall, ”elden i alla världar” vill för evigt bekämpa Loke, lögnen eller Vådelden, vars största fiende Heimdall också är. Vid Singastein eller Singö (”den signade stenen” – kanske ett sådant stenblock vid Tinget eller en rådsförsamling, som man talar ifrån) skall de två bekämpa varandra i Sälhamn, eller Sälars skickelse, läser vi i myten om Hjaddingakampen, vilken ständigt pågår. Husdrapa är det kväde, där detta skildrades, och redan Viktor Rydberg var karl nog till att uppmärksamma det.

I tidernas fullbordan skall också Loke eller Lögnen dö för Heimdalls hand, när hans huvud slutligen genomborrar Loke vid Ragnarök, det vet vi från Voluspá. Och Gjallarhornet, det gälla; som Heimdall stöterr i före Ragarök, är både månens horn och månskäran, samt ett dryckeshorn att dricka tankens mjöd ur.

I Rigsthula, är Heimdall Rig, den fördolde, som likt Oden genom över Världen, eldgud för den goda elden, hemmets härd – som han också är. Han besöker Trälar, Karlar och Jarlar i tur och ordning, hör sig för hur det står till med både folk och fä – en symbol så god som någon för intervjuande journalisters arbete – och når så Kon Unge, ”the once and future King” – han som skall bli nästa sanningsvittne på jorden, och Heimdalls rätte arvtagare…

tree brooklynn
Trädet i Brooklyn ?

Vem vet – om inte Heimdall nedsteg också till Brooklyn, där Larry King själv skådade honom ? Kan det ha gått till så, och kan inte också Världsträdet växa just där, även om A Tree grows in Brooklyn” förstås bara var en medelmåttig ”Bildungsroman” och ingen absolut sanning – för sökandet efter den absoluta sanningen – ”drang nach dem Absoluten” med Nietsches ord, sker bäst i gudarnas värld, inte människornas.

Så dog då Larry King, och trädde in i Heimdalls hall, Himingbjörg, vid Regnbågens eller Bifrosts Krön, medan Regnbågens andra fot, som alla vet – leder fram till Asgård och Valhall. Och i Himingbjörg sitter han alltså, tillsammans med alla andra, som hållit sina eder och skrivit sanna ord, tills alla dagars slut och tidens ände. Här på Jorden och i Midgård skall nog få minnas honom inom kort, för det slags ryktbarhet som man uppnår här, är inte längre något att sträva efter. Vi lever i Lokes och hatarnas tidsålder, och de som smädar hederliga män och deras livsgärning, finns ändå överallt.

Det var svaret på läsarfrågan, och det står alla Hedningars meste Hedning i Svea Rike för.

Gack nu ut härifrån, I Hedna och I Ludna, på det att ni må fullgöra er bestämmelse, Lögardagen till åminnelse och som en god gärning – Tvätta er med sanningens tvål – för i ”Landet Löfvén” har envar blivit besudlad av SVT och Statsmakten, och därför väldigt skitig !

Made from Goat’s Milk, GET it ??

 

”President Joe Biden after the Inauguration” – Lite om EDERS svärjande

…”and will to the best of my Ability, preserve, protect and defend the Constitution of the United States

och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn alldeles som om ni gått igenom vattenprovet som vi…

Att svära en Ed är ingen obetydlig sak, särskilt inte för oss Hedningar och Asatroende, eftersom vi tror mycket på innebörden av just Eder, samt värdet av att hålla dem. För oss är allt Edssvärande – och de ceremonier som då är lämpliga och brukliga – en helig akt, ja en trosbekännelse. Inte bara Eder om Tingsfrid, Julfrid och Blotsfrid ingår i Asatron, utan också det man kallar Ättledning (när vuxna personer upptogs i en ätt, eller en släktgemenskap) samt Knäsättning (när en far erkände ett barn som sitt, och lovade att beskydda det från allt ont, tills dess Vapentak skedde om det var en son, och barnet nådde vuxen ålder).

Mr Biden svär EDEN i närvaro av sin hustru. Män av HEDER håller sina EDER !!

Också ceremonier som Bröllop innehåller ännu Edssvärande, eftersom man redan under heden tid lovade varann trohet, alltså Trolovning. Du kan läsa mer om Knäsättning och Hedniska bröllop under huvudrubriken ”Asatro” här ovan, ifall du är ovetande om detta. Också Griftefrid (som vi var inne på igår, och som synbarligen totalt saknas i dagens Svenska Samhälle i ”Landet Löfvén” – särskilt för etniska svenskar, vars askurnor nu blir uppgrävna och stulna i sällan sedd omfattning) är på sätt och vis en helig ed – eftersom det i alla tider varit så, att hederliga människor respekterar andras gravar, och inte välter gravstenar eller annars kränker dem. Sådan har lagen varit i Svea Rike, men nu ser vi hur hundratals sådana brott förblir obestraffade.

Ederna omger oss Hedningar – och alla andra människor som tror på ett gott Samhälle – från vaggan, till graven. Förr eller senare måste vi alla bekänna färg, och deklarera vad vi faktiskt tror på, och det innefattar väldigt ofta, att svära en helig ed, precis som USA:s nytillträdde President gjorde tidigare denna månad.

Särskilt Vapentak, alltså att en yngling vid full manbarhets inträffande tar upp ”Fulla Folkvapen” som det står i Upplandslagen, och lär sig hantera dem – under lagarna och på förmans order – och med det menade man på den tiden spjut, yxa och sköld, samt pilbåge och ”tre tolfter pilar” – har också ingått som en oersättlig del i alla demokratier, ty en demokrati som inte värjs och försvaras med vapenmakt, är till slut ingenting värddet har vi också fått se på själva Capitolium i USA i början på Januari., anno 2021 efter nuvarande tideräkning.

Tavlan ”In Orange” av den finske ”Ankmålaren” Kaj Stenvall från 2019 är en PROFETISK målning…

Men detta med Eder och deras svärande är inte okomplicerat. Redan i den US-Amerikanska presidenteden finns det infogat ett stort ”kryphål” och ett förbehåll, som lyder ”to the best of my ability”. Vad är nu det ? Låt oss tänka oss, att det någon gång väljs en President som helt saknar förmåga att skilja på rätt och fel, eftersom han rent mentalt sett är en underlägsen person, som inte ens vet vad dessa begrepp betyder, och därmed inte har någon ”ability” överhuvudtaget.

Vad händer då ? I dagens USA lär man diskutera, hur många Republikanska Senatorer som egentligen vill ställa Mr Trump, den avgående Presidenten, inför Riksrätt, eller ”impeachment” som det heter i deras media. I våra media har man framhållit, att President Trump skulle ha varit direkt juridiskt ansvarig, eftersom han sänt ut Twitter-signaler till de mest radikala av sina supportrar, och mycket riktigt har åtminstone några av hans Twitter-konton stängts av.

Men ÄR det så ? Kan man ens fastställa juridisk eller moralisk skuld på det sättet ??

”Break the spirit and you’ll be blinded – And the end is always the same – Play with fire, you burn your fingers – And lose your home to the flames !
It’s over, it’s done ! The end has begun – If you listen to Fools – The mob rules !! You’ve got nothing to say ? – They are breaking away – If you listen to Fools – THE MOB RULES !!(efter en låttext av Black Sabbath – 1981)
 

Det är Trumps anhängare, inte Trump själv, som stormat Capitolium. Det juridiska ansvaret måste utkrävas av dem och bara dem, eftersom de själva är ansvariga för sina handlingar. Mr Trump kan inte sägas ha styrt dem medvetet, eftersom till och med han kan ha varit totalt omedveten om riskerna, och vad som sedan skulle följa, eller i alla fall inkapabel att göra en riktig bedömning av vad som faktiskt hände. Fyra personer blev skjutna, ett tjugotal arresterades i olika delstater, som vi vet – och SVT påstod i sin extrema naivitet och vridna rapportering att tre av de döda skulle ha ”dött av medicinska komplikationer” – vilket är en fullkomligt skrattretande rubricering i sammanhanget.  Det är som att påstå, att svenska fattigpensionärer inte vanvårdats till döds under Löfvén, och att de inte dog av morfininjektioner – utan av ”komplikationer i samband med Covid-19när alla redan vet att det var morfinet respektive kulorna som faktiskt dödade dem – och inget annat !

 
 
 
Det mest ironiska av allt är förstås, att den amerikanska pöbel vi nu sett – och den liknar till förväxling svenska ”journalister” – såg sin ”revolution” börja i media, och sluta i media. Capitolium tillhör de mest hårdbevakade byggnaderna i hela Världen, men vakter och polis vek ned sig inför pöbeln, och släppte fram den – efter några varningsskott… Men är ”revolutionärerna” inuti byggnaden tog bilder av sig själva, och sitt absurda beteende – bidrog de inte bara till sin egen arrest, utan hela kuppförsökets upplösning – inför säkerhetskamerorna. Kameror, inte Polis, räddade alltså situationen. ”Trial by media” med andra ord…
 
 
 
 
Vår egen Statsminister Fläsklägg, som förstås instämt i alla Världsledares gratulationer till Mr Biden är mycket mer skyldig, juridiskt och moraliskt sett, än någonsin Donald Trump. Stefan Löfvén som Statsminister, och Lena Hallengren som Socialminister är juridiskt skyldiga till massmord under Covid-19 krisen, därför att de med full vetskap utlöst, infört och tillämpat ett statligt Eutanesi-program på svenskar över 70 år, vilket Maciej Zaremba och tidningen Dagens Nyheter redan avslöjat. Om någon eller några politiker i Världen av idag skulle inför Riksrätt, eller omedelbart avsättas från sina ämbeten, så är det dessa två. Sådan är min åsikt, och den står jag för, även om det vore för mycket sagt att säga eller påstå att just jag svurit någon helig ed om att avsätta dem – för det kan jag tyvärr inte åstadkomma, men hela vårt svenska folk kanske kan det.  (Här en infantil, men profetisk Monoteistiskt präglad animerad filmscen från 1983 – men vems ansikte är det vi ser bakom masken ? Är det inte Trumps, eller kanske den plufsige och oduglige herr Löfvéns ? )
 
 
 
 
It’s all over now, Donald – It’s all over now !” (PROFETISK målning av den hedniske och förkättrade Ankmålaren Kaj Stenvall från 2018, kallad ”My dearest” men jag ger den en NY titel)

Naturligtvis står så gott som 95 % av hela Svenska folket och alla svenska medborgare (vilket inte är samma sak) helhjärtat bakom Mr Biden och hans presidentskap, men vi vet också att han inte är någon kristen frälsare, och sannolikt en något sämre president än Mr Barak Obama på sin tid, en av de bästa ledare USA någonsin haft, tillika också den ende president i historien, som någonsin bevärdigade Sverige ett statsbesök, men det var förstås före vårt eget land höll på att urarta helt och hållet.

Man ska inte tro på det kristna USA:s ”Frälsar-Mytologi”
 

Men – för att återvända till det här med EDERNA och deras svärande – problemet ligger i att en Ed, som är alldeles för obestämd, sannolikt inte borde sväras alls, för ”luddiga” eller inkonsekventa eder och löften, hör inte hemma i en rättsstat, eller något modernt samhälle.

Inte ens i forntiden kunde man beskylla en man eller kvinna för ”hor” ifall hon eller han vore ogift, för då förelåg inget löftesbrott emot Trolovningseden, och att anklaga någon för att vara en Eds-svikare, eller någon som brutit sitt löfte och ord, var redan det en mycket svår förolämpning, som kunde få sonas med döden – i alla fall enligt den Äldre Västgötalagen.

Detta är okvädinsord till kvinna: ”Jag såg att du red på en fållgrind med utslaget hår i trolls hamn, då båda var jämnskiftade natt som dag, ”. Säger man, att hon kan förgöra kvinna eller ko, det är okvädinsord. Kallar en man enkvinna för hortuta, det är okvädinsord. Säger man, att hon har haft umgänge med sin fader eller att hon har fördrivit sitt foster eller att hon har mördat sitt barn, det är skändliga ord.

– ur den äldre Västgötalagen, ”Rättslösabalken”
 

Vi har även klara exempel från Asatrons mytologi, där det gäller oklara Eders svärjande, och vad detta kan leda till – från regeringssammanhang i USA, till löjligt små föreningar och samfund i Sverige….

Loke svor en gång en Ed och slog vad om sitt eget huvud framför dvärgarna Brokk och Sindre, två av Ivaldes söner om att de aldrig skulle få Tors Hammare eller andra av Gudamakternas gåvor färdiga – men det klarade Ivaldesönerna med knapp nöd – trots att Hammarens skaft blev något för kort. När Brokk så ville hugga av Lokes huvud, svarade denne: ”Huvudet ja, men vi sa inte något om halsen – eller att du fick hugga av just den !” och därför klarade Loke sig. Jämför med Mr Trump. Blir det Riksrätt för honom, eller också inte… ? Att Löfvén och Hallengren går fria från allt ansvar, vet vi på förhand. Detta är ju ”Landet Löfvén” – det Tegnelliserade, Infantiliserade sandlåde-samhället, som påstår sig vara ”en moralisk stormakt” med (S)-märkt språkbruk, fast det aldrig någonsin varit så..

På samma sätt är som vi redan sett ”to the best of my abilityi den amerikanska President-eden högst oklar som formulering, och inte entydig. När nu en av Jordens mäktigaste stater sedan 1700-talet tillämpar en såpass oklar Ed, vad ska vi då göra med politiska partier i Sverige, som låter sig styras av något de kallar ”Värdegrund” eller med en viss partiledarinnas halvdebila uttal: ”Vääädegjund !

Hur kan man alls hävda, att såkallad ”Värdegrund” eller ”Vääädegjund!” skall gälla ovanför all moral, etik och jurdik ? Trial by media, Lynch-justis och ”Folkdomstolar” – är DET ett värdigt sätt att styra ett land ?

Vi har alla fått se hur ”fyra Centerkvinnor” (fast en av dem hoppade visst av från hela den sjuka anklagelse-leken, så nu kvarstår varken falska anklagelser eller påstådda ”bevis” längre) anklagade jordbruksminister Eskil Erlandsson för det fruktansvärda och oförlåtliga brottet, att han påstods ha tafsat en av dem på knäna – högst tillfälligt och bara för en sekund – i Riksdagens personalmatsal.

Eskil Erlandsson har två gånger friats av Svenska domstolar, en gång i Tingsrätten, och en gång i Hovrätten, men ändå måste de här lögnhalsarna fortsätta att trakassera honom, ända upp i Högsta Domstolen – trots att alla redan vet och kan genomskåda bakgrunden, och hur lögnaktiga Annie Lööfs ideliga bräkanden om ”kvinnofrid” faktiskt är, när hon tillhör ett parti som mer eller mindre öppet propagerat för pedofili, och för sänkta straff för den allra, allra värsta sortens sexualförbrytare – vilket framkom under den sk ”Federley-affären” under senhösten 2020.

Fredrik Federley, centerpaskits ”kronprins” och ”topp-man” hade från sin position som Sveriges ombud vid EU i Bryssel hela tiden propagerat för detta, och bland annat haft ett nära samarbete med både Annie Lööf och den norske Riksdagsman, som senare gick under namnet ”Bryssel-pedofilen” – och sannolikt var det just detta, under flera år befintliga förhållande Eskil Erlandsson – som den siste hederlige Centerpartisten av den gamla stammen – också vände sig emot – innan man började fabricera sjuka anklagelser för att få bort honom ur Partiet, och därmed låta personer av Federleys direkt sjuka sort fortsätta sitt inflytande på hela Sveriges politik. Man vet också, att Federley försökt påverka rätts-systemet i Sverige flera gånger.

Sådant händer inte ens i USA, men tyvärr har vi sett det hända här – i ”Landet Löfvén”rakt framför ögonen på oss alla..

”Värdegrund i sanning – tycker inte ni också det – eller ”Väädegjund” av bästa (C)-märke..

Ser ni LIKHETEN mellan de SJUKA DÅRARNA ?

Men förall del, jag kanske inte skall överdriva. Tragiska individer som Annie Lööf och Quanons Söndags-Schamaner är inte det enda beviset på etiskt och moraliskt förfallna människor i Midgårds frusna dalar, det som skall föreställa vår Värld.

Det finns ännu värre exemplar, och det är dem, som förpestar själva idén med eder och deras svärande med uppsåt, vett och vilja, eller som förstör, hånar och kritiserar själva begreppen Trohet, Plikt och Moral.

En sådan liten lus och taskspelare utgörs av journalisten Magnus Västerbro, vars inslag i P1 Kulturradions nya programserie jag av en ren händelse hörde i repris häromkvällen. Jag har redan skrivit om Herr Västerbro en gång, och det var när DN utsett honom till någotslags kåsör och påsör, en tafflig motsvarighet till en riktig historiker av facket, som Dick Harrison i SvD – men helt utan utbildning, moral eller förstånd, enligt vad jag tycker mig uppfatta. Herr Västerbro själv må ursäkta, jag syftar inte till att förolämpa just honom, inte ens ”More Majorum” eller på den Äldre Västgötalagens vis – men det är bara det att jag finner hans brist på samhällsengagemang, hans måttlösa egoism maskerad som idealism och hans lek med ord som väldigt, väldigt motbjudande.

Västerbros ”argument” och P1 Kulturradions program utgår från President Kennedys berömda citat;

”Ask not what your country can do for you, but what you can do for your country !”

– JFK at his Inauguration, 20 janury 1961

som i sin tur skall vara ett citat från den monoteistiske filosofen Khalil Gibran, som kallats ”profet” och som i början av 1900-talet levde och verkade i just USA. Han ansåg precis som jag, att människor som hela tiden vägrar att tjäna sitt land och samhället runt omkring dem, faktiskt är parasiter – och det blir bara värre och värre ju högre upp dessa parasiter på samhällets ryggrad sitter, för till slut suger de blodet ur även Lokes hals – så att säga.

Västerbros måttlösa ”satsa på dig själv” (runka i motvind, som man sa bland punkarna på 1980-talet) och hans tal om ”kontakter i näringslivet” röjer en moraliskt korrupt människotyp, just en sådan, som med sitt felaktiga tänkande skickade Donald Trump till makten – och det är därför jag hyser en så stor motvilja emot dessa P1-profeter, med sitt tal om att ”Sverige och Amerika som stater är ej inkluderande” och annat sådant idiot-tjafs.

Nationalgardister på post – för sina medborgare och sitt land. Också de SVOR EN ED – och på sådana män (och kvinnor) kan vi faktiskt lita…

Ifall Rätts-staten – som modernt begrepp – eller Nationalstaten ej är ”inkluderande” nog för herr Västerbro, så är det därför att pöbel faktiskt är pöbel, när den stormar Capitolium, lika mycket som kriminella är och förblir kriminella, och terrorister förblir terrorister.

Det finns människor, individer och hela läror – Monoteistiska Religioner och Totalitära system som Kommunism eller Nazism – som inte skall, inte kan och inte bör ”inkluderas” i några civiliserade stater eller civilisationer överhuvudtaget. Detta är Magnus Västerbro helt uppenbart inte karl eller människa nog till att förstå, och inte P1:s beskäftiga, frastuggande kräk till citat-lekande journalister heller, för den delen.

Men själv har jag den sista månade fått se saker, som jag aldrig trodde att jag skulle få se. Saker som gör mig glad och stolt, och som återupprättar inte bara mina föreställningar om USA – låt vara att de kan vara nog så felaktiga ! – eller min tilltro till Mr Biden, och i förlängningen hela mänskligheten, för i egenskap av Hedning, är jag mer inkluderande än somliga – och vad somliga kunde tro.

Jag har fått se mina bröder och systrar Nationalgardisterna – också de från The Minnesota National Guard – och just den enhet, jag på andra ställen i denna blogg kallat ”The Karl Oskar Batallion” och hur de sovit utan så mycket som ett liggunderlag av skumgummi, i stora hopar på Capitoliums marmorgolv.

Själv har jag aldrig någonsin sovit på ett golv av marmor, utan bara på betong-golv i fordonshallar, på bäddar av granris i den ensliga skogen, på trägolv i utrymda skolsalar, i sjukhuskorridorer, och på NATO-sängar, nödtorftigt uppställd i en eller annan gymnastiksal, under ett vitt bårhuslakan och med nysande och förkylda artillerister från Kazakstan av alla länder som närmaste grannar – det slutade med att jag smittade ned dem, och de smittade ned mig, bara för att FORTV stängde av värmen i den där gymnastiksalen.

I tio långa år och mer än så, har också jag tillhört en ”National Guards” enhet – eller vad som får duga som dess motsvarighet i det här usla, ömkligt styrda landet, vars medborgare och medborgarinnor jag numera uppriktigt tycker synd om.

Ask not what your country can do for you – but what you can do for your country” – det kan JAG ta på MIN ed – för den eden har jag för min del följt och levt efter, i hela mitt hedniska liv, i alla mina livsdagar. Är man en Asatroende Hedning, så är man – och då blir man heller inte så mycket annat, förstår ni. Nu har jag åldrats, och har fått min andra omgång blodproppar i vänster lunga och höger ben. Denna vår lämnar jag min tidigare placering i aktiv tjänst, och övergår vid 57 års ålder alltså till reserven, men min Krigsplacering har jag kvar – den kom som ett brev på posten för mindre än en vecka sedan.

Den som svurit en helig ed, tjänar inte bara det egna landet, utan i slutändan hela mänskligheten, narrar och fåntrattar som herr Västerbro till trots – för jag ifrågasätter uppriktigt sagt vad en värdelös intellektuell som han egentligen har gjort för sitt svenska samhälle – nu när han så tydligt motarbetar allt som kan kallas plikt, och god anda.

Eller, för att citera Dag Hammarsköld, generalsekreterare övr hela FN, och en av de mest framstående svenska tänkare som fötts under hela 1900-talet. (Ja – jag just citerar – men mina citat är ingen djävla lek som hos P1 kulturradion, utan tillkomna av nödtvång och med mening – för jag har ett hedniskt budskap att förvalta...

”I inherited a belief that no life was more satisfactory than one of selfless service to your country – or humanity… This service might in the end require a sacrifice of all personal interests, but likewhise the courage to stand up unflinchingly for your convictions”

– Dag Hammarsköld, Secretary Genral to the United Nations, 1953 – 1961

Det här är saker som ingen Magnus Västerbro eller Donald Trump i hela Världen någonsin kan förstå, lika lite som svikare eller landsförrädare som Annie Lööf, och därmed likställda – helt enkelt därför att de saknar de mentala förmågorna eller den inställning som krävs för att alls inse den sanningen.

Blick från AURORA 17 och träsken vid Negelstena – Felåkt Abrahams från The Minnesota National Guard – men det ÄR förstås Politiskt Inkorrekt att säga ”Negel”….

Jag skulle också kunna relatera andra minnen, vunna erfarenheter eller saker som jag tack vare mina gudamakter och mitt liv som Hedning har sett, upplevt eller genomlevt. Vagnen här ovan bärgades på mindre än fem timmar, och en hel natt slet amerikanska och svenska mekaniker sida vid sida för att få den i fulltändigt renspolat och körbart skick nästa morgon, 0800 – något som också lyckades.

Saker som Västerbro, det aset – inte kan förstå, därför att han inte har förmågan, som sagt – eller – han har inte haft den – vad jag kan se – fram till nu. Jag avslutar denna krönika en fredagskväll med en önskan om Frid eller Frith, i den Asatrogna bemärkelsen – inget annat ! – samtidigt som jag deklarerar min åsikt om att Sverige nog borde gå med i NATO, fortast möjligtäven om inte alla Hedningar jag känner instämmer i det.

Denna min åsikt baseras på flera anledningar: 1) Vi behöver få bort Regeringen Löfvén, fortast möjligt – innan flera tragiska dödsfall inträffar runtom i vårt samhälle. 2) Vi behöver en ny och bättre anda i landet – och vi behöver inse först som sist, att Eders svärande ibland är nödvändigt, samtidigt som inget samhälle och inget förbund kan existera utan skyldigheter – inte bara rättigheter. 3) I en allians, eller enligt ett samhällsfördrag, är man skyldig att bistå sina vänner och bröder – inte bara att passivt erhålla hjälp från dem, när och om det behövs. Det är just därför vi behöver öka våra insatser, fördubbla våra ansträngningar – på flera plan än i den genom-Tegnelliserade, urusla soppteater till Sverige vi ser nu – och återvinna något av det, vi förut alltid varit. Sedan finns också ett 4) – rent överlevnadsmässiga och försvarspolitiska vinster, exempelvis dikterade av vad som säkert händer med Ryssland efter Putin – men – det är en annan 5)a…

Raud den Rammes dag

Idag firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas Raud the Strong – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i allmänhet var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga, ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro, hur många män, kvinnor och barn de kristna och slikt anhang söderifrån och från Särkland än dräper, och än månde dräpa i detta nya decennium.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.

 

 

”Hedniska Tankars 10 populäraste inlägg – År 2020”

Den här bloggsidan innehåller numera över 2800 inlägg, om man räknar med det omfångsrika arkivet med sina temasidor. (Ni finner länkarna till dem här ovan). Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen – självklart kan ingen skribent, hur flyhänt eller skicklig han än är, hela tiden hålla den bästa kvalitet, och en hel del av vad jag skriver är dessutom saker som aldrig någonsin varit ämnade för fri tillgänglighet på internet för evigt.

Många av dem är dagsländor, adiafora;och som det mesta av all dagstidningsjournalistik är de avsedda för omedelbar konsumtion och knappast värda att sparas, hursomhelst; medan andra av mina krior – särskilt dem som redan är i arkivet – är avsedda att sparas åtminstone en liten tid. Allt föråldras, allt skiftar – och vem vill väl få ”evigt liv” som de kristna hela tiden suktar efter – men aldrig någonsin får – för allt sådant är fåfängt hopp, det vet ändå varje hedning..

Allra populärast under 2020 var min bearbetade saga om Torleif Jarlaskald och Håkon av Norge – som ni kan läsa på länken här. Folk har läst den inte mindre än 1334 gånger förra året, och den har lästs mer än 480 gånger under 2019 – jag vet också att man använt min bearbetning av AU Bååths översättning från Norröna i skolundervisning, och som ett exempel på vikingatida berättartradition överhuvudtaget, fast den dåförtiden mest var menad som en lustig krumelur, eller som en skämtsaga, som inte alls skall förväxlas med de historiska sagorna eller deras innehåll. Själv förstår jag inte heller varför just den sagan har blivit så populär, eftersom jag gjort andra och enligt mig mycket bättre sagabearbetningar efter det, men tydligen har berättelsen om den ensamme skalden, som med list utmanar och besegrar en korrupt makthavare och en skenhelig kristen, blivit mycket läst i Svea rike.

 

Som nummer två kom del 14 i min esoteriska runkurs, som också den blivit mäkta populär. (Se under rubriken ”Eddan och Runorna” ovan). Den har lästs inte mindre än 798 gånger förra året, emot 569 gånger år 2019, och man kan förstås undra varför det är så. Varför just Älgrunan eller Jalkr blivit så populär, kan jag inte svara på, men kanhända har mina läsare gillat vad som framförs, och man får komma ihåg att Algiz också är en skyddsruna, esoteriskt sett. Dessutom står runan för liv och födelse, vilket kan vara värt att komma ihåg, särskilt eftr ett år, då så mycket i vårt samhälle handlat om sjukdom och död.

Jalkr, Elhaz eller Algiz syns också i Östersunds vapensköld, som mycket riktigt visar ett  stiliserat Älghuvud…

Det tredje mest populära inlägget 2020 var det om Skånehammaren, och om Rätt sätt att bära en Torshammare. Tyvärr är det ju många galningar och kristna fanatiker som hatar denna symbol, lika väl som en del hatare springer omkring och vräker ur sig allehanda speglosor om runor, och sådant de icke förstår. Exempelvis har vi ju en prakt-nolla och ett stolpskott till Justitieminister, som mot bättre vetande trott att det skulle gå att förbjuda Tyr-runan och Torshammaren, men dessa dumheter har vi tagit ur honom, trots att han inte kunnat svara på, vad det är som fått honom att i Riksdagen framlägga ett såpass löjligt och fullständigt verklighetsfrämmande lagförslag. Nåväl, mitt inlägg blev läst inte mindre än 688 gånger, och skulle folk också sedan förstå vad de faktiskt läser, och sluta upp med påstådd ”forn sed” eller annat missbruk av Asatron och dess symboler, så skulle mycket vara vunnet – det är sant !

Den är inte till att leka med…

Del ett i runkursen – som börjar med Ur-runan och inte med runan Fehu som i Fä – för så gör bara Fähundar, och de obildade, som inte vet bättre  – fick 652 läsare, emot 469 stycken för 2019, då den låg på tredje plats och inte på fjärde, som i år.  Och jag citerar, om igen – tills ni lär er – därför att repetition är kunskapens moder, och ständig övning det rätta läromedlet !

I esoterisk litteratur, både i Sverige och utlandet, brukar man då och då stöta på den Urgermanska, sk ”äldre” runraden med sina 24 tecken. Numera används den ofta till att ”spå” i runor, en ganska tvivelaktig 1900-talsuppfinning, som det finns få eller nästan inga belägg för. Se mina tidigare inlägg i ämnet. Runorna används också som meditations-redskap, i ritualer, för att göra amuletter (företrädesvis i form av sk ”bindrunor”) och mycket annat, som inte alltid motsäger utan snarare kompletterar deras tidigare användning som skrivtecken.

Runorna kan ses som ett ”runhjul” eller en evigt snurrande krets, 2 gånger årets 12 månader till sitt antal – och talet 24 låter sig också tydas som 3 x 8. Runorna är en oktal kod, som Rökstenens chiffer-runor klart utvisar, och oktala koder finns förresten också i dagens datorer..

 

På femte plats bland 2020 års mest populära och lästa inlägg kom ett inlägg om ”Tidens gång – Alvablot, Innan-gard och Utan-gard” vilket blev läst inte mindre än 388 gånger. Som vanligt vet jag föga om varför vissa inlägg blir så flitigt lästa, medan andra inte alls blir det – och tydligt är att jag har väldigt dålig förmåga att i förväg veta vad som ska ”slå” eller gå hem i stugorna. Hade jag vetat det, vore jag tvivelsutan en rikare man, i snöda pengar räknat, men nu är det inte så.

Men ett vet vi. 2020 var som vanligt ett år ovanligt rikt på Thunbergeri, och allehanda sjuka, kristet inspirerade undergångs-kulter, trots att jorden inte alls gick under, vilket är föga förvånande, med tanke på att Bronsålderns klimat kan ha varit hela fem grader varmare än nu, vilket inte alls berodde på någon mänsklig påverkan, eller någon ”klimatkatastrof”. Brons & Blod, en av de bloggar som också skrivs av hedniska skribenter som jag själv, gjorde härförleden ett annat utmärkt inlägg om detta.

Tro inte på Bluff-Greta eller något Thunbergeri… Jorden har upplevt otaliga temperaturstegringar de sista 4000 åren, mycket högre än de som sker idag – men DET PÅVERKAR KNAPPAST LIVETS GÅNG PÅ DEN HÄR PLANETEN..

Nummer 6 på listan av de tio mest lästa inläggen tas av ”Den Udda Oddvar” och Byggnadsnämndens Ordförande i Hässle-håla ni vet, en man som anses befinna sig i chock… Läs själva om detta bygglovsdrama, på sin tid lika unikt som när Partiordförande Göran Persson skulle skaffa sig en extra gillesstuga, även om det förstås är överspelat nu.

365 personer läste denna kria av mig, och för att avge någotslags sjöförklaring i efterhand vill jag bara ha sagt, att jag förstås inte hade för avsikt att driva med någon av de stackars personer, som ofrivilligt kom att figurera i detta hemska bygde-drama. Det hela hade redan kommit lös i pressen innan jag skrev om det – och fy och bu sådant liv och kiv det blev !

Ett större hot emot sakernas tillstånd, beror däremot på klåfingriga markägare och byggnadsnämnder !                                                    (Tänk på tunnelbygget under Stonehenge !!)

Som nummer sju på listan över tio i topp år 2020 kom inlägget om ”Affären Radler”, Antje Jackélen och STASI från år 2019. Man ska veta, att den såkallade ”Svenska” kyrkan i Sverige har mycket på sitt samvete, stödet till Islam och andra diverse totalitära företeelser, stater och religioner inte minst. DDR-tidens skändligheter har heller inte riktigt lämnat den nuvarande ärkebiskopen, efter vad det ser ut – och det trots att det nu glunkas om att hon skall avgå under året – för mina kristna läsares skull hoppas jag det ryktet talar sanning, när det nu är ställt som det är med denna ”kardinalprimas” och hennes politiska förflutna.. Detta inlägg blev läst inte mindre än 347 gånger i år.

Ärkebiskopen känner sig inte riktigt kry, sägs det (Karikatyr av Sergei Elkin, Moscow Times)

Min bagatell om ”Saga och Siv – vilka är dessa Viv ?” lästes 322 gånger – även om jag inte kan förstå varför. Kanhända är det en mindre kontroversiell artikel, och något snällare skrivet – men inte mycket. Ett problem för dagens bloggare, mig själv inbegripet, är ju att man måste ta till ganska mycket ”braskande” prosa och rubriker för att alls höras – så är det ju tyvärr. Men med så många läsningar, kom detta inlägg ändå på 8:e plats, och därmed får det vara nog.

Jara-runans utseende har inte varit konstant, utan som andra runor utvecklats med tiden

Plats nummer nio på listan togs av Jara-runan, Äringens och Årets runa, trots att den kommer som nummer elva i den esoteriska runraden. Dess symbolik är däremot enkel nog, ifall man tänker efter en smula, och inlägget fick 285 läsare förra året, medan plats nummer tio bland de mest lästa enskilda inläggen för 2020 togs av Odal-runan, en annan runa som tydligen anses förfärligt kontroversiell av vissa, medan andra och mer sansade bedömare vet att den bara står för åker, fast egendom, arv och den jord vi ärvde. 281 gånger blev det inlägget studerat, och jag frågar mig fortfarande – för exakt vad ?