Om en VEDERVÄRDIG Minister med VIDRIG Människosyn… två dagar innan valet

Den politik som förts av den kristna Kulturministern Alice Bah Kuncke, och som bland annat inneburit, att tusentals fornfynd som Torshammar-ringar och många andra artefrakter ur Sveriges historia systematiskt förstörts, kan inte ha gått förbi någon etnisk svensk under de senaste fyra åren. Det är Kulturministern själv som har beordrat förstörelsen av fornfynden, enligt vad många mediakällor i Sverige erfar, och därmed måste hennes moraliska skuld vara ställd utom allt tvivel, även om ingen domstol tagit upp frågan om den juridiska skulden ännu. Men detta är inte det enda Kulturministern gjort och sagt, med tanke på hennes väldigt, väldigt märkliga uttalanden, som hon upprepat om och om igen.

Varför har vi i Sverige tillåtit, att vi haft en kristen kulturminister som systematiskt beordrat förstörandet av hedniska artefrakter ?

Kulturministern har också varit i Konstitutionsutskottet beträffande hennes märkliga uttalanden till förmån för IS-terrorister som fått asyl i Sverige, något hon hela tiden vurmat för. Detta slutade med att hon blev av med ansvaret som sk ”Terror-Samordnare” men ändå har hon fortsatt att terrorisera det svenska folket.

Hon har på fullt allvar stått rakt fram i bland annat Sommarprogram i Sveriges Radio samt inför den Kristna dagstidningen ”Dagen” och om och om igen berättat hur hon bett till Gud att han skulle döda fattiga människor och barn på Haiti, till exempel.

Vad är det för slags människosyn ? Vad är det för slags vidrig värdegrund som denna ”Kulturminister” har ? Fler debattörer än jag har blivit mycket upprörda över den saken, eftersom Alice Bah Kuncke som person i det närmaste är total fascist, med en mycket, mycket obehaglig syn på både människor och yttrandefrihet – vilket avslöjar hennes kristna och Miljöpartistiska ideologi i grunden.

Ministerns uttalanden om svarta och fattiga människor på Haiti efter miljökatastrofen där kan tas som ett klart exempel på vad slags människosyn hon har. Hon har stått och berättat om hur hon bad till sin Gud om att dessa fattiga människor skulle dödas, ja till och med barnen visade hon ingen som helst nåd.

Hon vände sig till Gud med vädjan att döda de fattiga människorna – för att deras liv ”ändå kommer att vara ett helvete”.

I intervjun till tidningen framställde Bah Kuhnke sin önskan som en humanitär gärning och som någonting som hon kallade ”trosupplevelse”.

Det är sant, jag gick bakom ett skjul och bad ”Gud du måste släcka deras liv, för deras liv är ett helvete och det kommer att bli ett helvete. Det finns ingen ljusning. Så jag ber dig snälla, snälla Gud, ta deras liv”, berättade hon för Dagen.

I en senare intervju till SVT – i rollen som statsråd – bekräftade kulturministern citatets äkthet och förklarade att upplevelsen hjälpte henne att ”ta tuffa beslut” i sitt liv.

Vad menade kulturministern med sin önskan?

Återspeglar detta uttalande Miljöpartiets syn på biståndspolitik?

Finns det en moralisk dimension i att – som privilegierad person från västvärlden och representant för Miljöpartiet – önska livet ur mindre bemedlade människor på det här sättet – och sedan använda detta för sin egen marknadsföring?

I slutet av dagen meddelade Anna Söderström att kulturministern avböjer att svara på frågorna eller kommentera sitt uttalande.

Samhällsnytt har även varit i kontakt med flera representanter för Miljöpartiet för att ge partiet chans att kommentera ministerns uttalanden. Efter flera försök fick vi till slut ett svar från Miljöpartiets pressekreterare Nicole Goufas:

– Det besked jag fick är att vi avböjer att kommentera.

– Samhällsnytt 28 Augusti 2018

Hur kan Sveriges Regering – eller någon annan Regering i Världen – ha en minister som rakt fram står och ÖNSKAR LIVET UR MILJONTALS MÄNNISKOR ? Är DETTA den berömda ”Feministiska Utrikespolitiken” som vi hört så mycket talas om ??

Rent generellt tycker inte jag att vi ska ha en Kulturminister, som önskar döda och ta livet av miljontals människor i främmande land. Det kan påverka våra förbindelser med omvärlden högst negativt, som man förstår, och människor med Alice Bah Kunckes kultur- och människosyn ”platsar” inte i någon Regering överhuvudtaget, allraminst i ett land som Sverige. Det MÅSTE vi ändå slå fast, en gång för alla, om inte annat för de fattiga barnen i Haitis skull. I ett fall av de mycket märkliga uttalanden om den kristna tron, som Ministern gjorde redan 2010, ska hon också ha bett den kristne Guden ta livet av barnen till en alkoholiserad mor. Allt detta på Haiti, men man kan ju fråga sig om hon då också vill ta livet av barn till föräldrar med problem hemma i Sverige, eller hur hon egentligen resonerar, givet sin ”Miljöpartism”.

Kom ihåg att TOR – styrkans Gud – också är barnens och de Värnlösas beskyddare..

Hur ska man nu se på en sådan Människosyn och en Värdegrund som dessa Miljöpartister har – givet ett Hedniskt perspektiv ?

Alla Hedniska religioner, inklusive New Age-föreställningar som den Wiccanska, hävdar att man inte bör önska livet ur människor, eftersom det onda man önskar över andra, ofta visar sig komma tillbaka igen med minst trefaldig styrka.

Också enligt Asatron ses sådana önskningar som något väldigt ont, eftersom det rör sig om förbannelser, inte om välsignelser.Många gånger har dock de kristna använt sådant i sin egen religions namn, vilket vi också ser av den svenska Kulturministerns dåliga exempel, av hennes ord, tankar och gärningar. Hávamál betonar istället, att man aldrig någonsin ska önska något dåligt över någon, eller ens prisa någon som lycklig, respektive olycklig, eftersom detta är synnerligen oklokt.

Även barnen till en alkoholiserad mor, eller barn till någon annan medborgare med problem – oavsett vad slags problem det nu må vara – kan ju växa upp till fullvärdiga medborgare så småningom, och att döda barnen bara för att deras föräldrar har problem – är det ens ”kultur” ?

Hávamáls ord om ”Domen över död Man” (”Domr daudan Vern” står det i originalet, och värn betyder här värnare, alltså en person som utfört sitt värv väl, oberoende av kön eller ålder) är en av dess mest felöversatta och feltolkade passager, för den slutliga domen eller rättare sagt omdömet om någons liv tillhör inte oss människor, utan gudarna. Där står också att läsa, i den 81:e strofen:

At kveldi skal dag leyfa,
konu, er brennd er,
mæki, er reyndr er,
mey, er gefin er,
ís, er yfir kemr,
öl, er drukkit er.

I min egen översättning: ”Först på kvällen skall du dagen lova, hustrun; när hon bränd är; spjutet, när det kastat är; mön, när hon är din; isen, när du kommit över, ölet, när det är drucket”

Detta betyder, att vi inte ska sätta oss till doms över barn, till exempel; eller döma bort friska och livsdugliga individers liv som totalt onödiga, på det sätt som vår ”Kulturminister” gör, för det ingår inte i den Nordiska kulturen.

Study Hard !

 

Havámál betonar också i sina kända ord ”föga hjälp ger ett lik” (nytr margi nás) om att det knappast lönar sig att införa ett sådant samhälle, som vår sk ”Kulturminister” förordar, ty:

Haltr ríðr hrossi,
hjörð rekr handar vanr,
daufr vegr ok dugir,
blindr er betri
en brenndr séi,
nýtr manngi nás.

I Min översättning: ”Den halte rider hästen, hjorten vallar den handlöse, också en döv kämpar och duger. Blind är bättre än bränd, föga hjälp ger ett lik”. Denna strof, till ordningen den 71 sägeer att oberoende av handikapp, förstår de dugliga människorna alltid att höja sig över vardagen, och bli allt de borde kunna bli. Samtidigt betonar strofen också, att alla måste hitta sin rätta plats, givet gränserna för deras förmåga. En svårt förståndshandikappad, kristen eller ”Vänsterbliven” person kan aldrig någonsin tillåtas bli Minister, till exempel.

Den handlöse duger till herde, och en halt kan ta sig fram med en häst. Livet är alltid värt att leva, men varje människa har ändå gränser, och sin rätta plats. Därför skall man heller inte önska livet ur någon eller några, hur hopplöst deras liv än må te sig, sett från utsidan eller ett Ministerligt Von Oben-perspektiv. Människor är ofta småaktiga, och dömer ofta småsint och småskuret, men gudarna ser till helheten (”Litilla stranda, Litilla Saefa, Litil ero gerds guma” = små stränder, små vassruggar, små är människornas sinnen, och halvt är släktet, nu som förr”)

Vi ska heller inte se ner på de fattiga eller de värnlösa, eller de som växer upp under små omständigheter, ty – se strof 36

Bú er betra,
þótt lítit sé,
halr er heima hverr;
þótt tvær geitr eigi
ok taugreftan sal,
þat er þó betra en bæn.

Bo är bättre, om än det sig litet ter – Hemma är Herre envar. Om man blott två getter äger, och tångtäckt ruckel, så är det ändå bättre än bön

Forskare har tvistat om det står ”taugreftan” i originalet, eller ”tangreftan” – alltså ett tak eller en takstol som är sammanhållen av rep (”taug” eller tågvirke) eller möjligen ett tak, vars rafter eller bjälkar är täckta med tång, som en eländig koja på stranden.. Detta spelar mindre roll, men helt klar står själva innebörden: En person som verkligen arbetar, och som INTE lever av allmosor eller böner, honom eller henne kommer det alltid att gå bra för, oavsett bakgrunden, oavsett om man så bara har två getter eller en fattig hydda att föda sig med..

Detta har STOR bäring på Haiti, och för människorna där, i alla fall som jag själv i egenskap av en Asatroende Hedning ser på saken.

Till och med den som vuxit upp i en eländig koja förmår skapa något – om han eller hon VILL ARBETA och bygga upp sin tillvaro igen – Det är vad Hávamál lär oss…

Gång på gång betonas det i Hávamál att man ska vara ödmjuk, nöjd med lite och god emot de fattiga, och inte önska livet ur dem, för som det heter i en annan översättning:

Ej är en man i allo osäll,
fast usel hans hälsa:
en är säll af söner,
en annan af fränder,
en tredje af fulla visthus,
en fjärde af gagnande gärning.

Eld såg jag brinna för en rik mans barn, men utanför dörren stod döden…” står det i en annan. Såkallade ”Lyckoforskare” från Västeuropa, som delar den svenska ”Kulturministerns” dåliga värdegrund och kristet förvridna syn på livet, har ibland sagt rena dumheter, som att människor i Afrika och på andra håll inte skulle kunna vara lyckliga på allvar. Det skulle så att säga finnas en undre materiell gräns för lyckan, och när levnadsstandarden eller sjukvården går under en viss nivå, skulle alltså alla lyckokänslor vara totalt omöjliga.

Detta har motsagts av ekonomer och andra i U-länderna själva, som vet vad de talar om och som själva växt upp under enkla eller problematiska förhållanden.

Det är inte alls som den svenska ”Kulturministern” tror visar forskningen. Människor på Haiti, i Afrika eller annars kan vara mycket lyckliga, trots materiellt torftiga förhållanden

Somliga ”blir dårar av gods” säger Hávamál, och materiellt välstånd är inte detsamma som lycka eller olycka. Människor kan vara lyckliga på grund av sin släkt eller sina nära och kära, om de så har aldrig så många alkoholiserade mödrar eller något. Det är helt enkelt inte värt att ta livet av dem bara för det, och vem ska vi egentligen prisa som lycklig eller olycklig ?

Somliga har dålig hälsa och dåligt förstånd, andra har gott förstånd men dålig hälsa, och åter andra ser lyckan i sitt arbete, och i förmågan att offra sig för varandra, och att bidra till sitt samhälle – vilket vår Kristna Kulturminister inte alls gör.

Är det inte bäst att vi avsätter henne, och väljer oss en ny och bättre Regering, som står mer i samklang med vår egen Hedniska kultur – och ALLA andra Hedniska kulturer…

HEDENDOM finns i ALLA länder och KULTURER, men människor som Alice Bah Kuncke är en ren FÖROLÄMPNING emot KULTURER ÖVERALLT….

Vår Jord och våra Gudinnor ger svaret – BORT med (Mp:s) och Kunckes fallfärdiga och skadliga människosyn…

Annonser

ASATROENDE HEDNINGAR i Förenta Staternas Armé – En heder för deras land !

Från USA kom spännande nyheter denna sommar. Det noteras, att US Army Field Chaplains Corps, som är bemyndigad att bestämma vilka religioner som är godkända i den amerikanska Armén, nu äntligen lagt till Asatron till sin lista. Tidigare har även USAF eller US Air Force gjort samma sak, och så att säga sällat sig till Valkyriorna. Det är den hedniska organisationen The Open Halls Project, med vilken även jag själv stått i kontakt, som efter många års idogt och hårt arbete förhandlat fram detta.

USA har alltid varit en fundamentalistiskt kristen stat, där stora grupper i samhället visar mycket låg tolerans emot oliktänkande, och denna tendens har knappast minskat under Trump-eran, med allt dess populistiska trumpetande. Tidigare meddelanden om att ett godkännande var på gång – som jag fick och rapporterade om för över två år sedan – visade sig vara starkt överdrivna, och utlösta av dåliga journalisters rapporter om Torshammare som godkänd symbol på Arlington-kyrkogården, till exempel – artiklarna var så dåligt skrivna och innehöll så många faktafel, att man fick intryck av att även US Navy och USMC eller Marinkåren godkänt Asatron, men så är ingalunda fallet.

VEM SOM HELST ibland dessa soldater, män såväl som kvinnor,  kan faktiskt vara ASATROGEN.. Blev ni RÄDDA nu, alla kristna ?

                                                   (PS: Då vi är med i PFP, ÄR detta våra VAPENBRÖDER – Och därför MÅSTE vi STÅ ENIGA med dem !)

Diskussionerna har gått höga, inte minst därför att en del enskilda befattningshavare, som tidigare varit med i Army Field Chaplain’s Corps, eller den amerikanska fältpräst-organisationen, lämnat den aktiva tjänsten, och därför förklarats jäviga. Andra gånger – som det inte rapporterats om i media – har fundamentalistiska kristna av alla sorter, små ”Fredrik Gregoriusar” in spe, en del högerextremister och vänsteraktivister av ”forn seds” typ (ja, sådant patrask finns tyvärr i USA också) försökt svärta ned personer med majors grad och uppåt, bara för att dessa varit positivt inställda till Asatron som religion, och försökt ”fabricera skandaler” i media.

Men, inom det amerikanska försvaret är man ganska van vid sådant, och har hela avdelningar i exempelvis Fort Bragg, Georgia, där man sysslar med PSYOPS eller psykologiskt försvar, tillika media-övervakning. Sensationsmakare eller de, som tror att de kan ”avslöja” något om enskilda soldater, har därför inte haft någon framgång i sina hatkampanjer eller sin förföljelse.

Såhär ser inga amerikanska tjänstegrensbeteckningar ut ännu – Men det KOMMER !

I våras kunde tidningarna berätta om en enskild amerikansk soldat, som sluppit att raka skägget av sig, bara för att han var just Asatroende. Detta framhölls som något synnerligen märkvärdigt, men å andra sidan behöver ju muslimska soldater i samma armé inte raka sig de heller, och är väl – som deras svenska motsvarigheter – befriade från fläsket i ärtsoppan, som vi Hedningar däremot gärna äter upp – av religiösa skäl. (Förbands-andan och kamratskapet blir därför mycket gott, ty vad soldat A inte kan äta, tas genast om hand av hans gode och solidariske grupp-kamrat B. Sådan är Särimner ! )

Torshammare kan nu bäras till Uniform i Amerika. Även här i Sverige, Norge osv går det bra – till och med ”Brigadier Generals” eller 4-stjärniga överstar har gjort det

För egen del måste jag säga, att jag på intet sätt tycker, att religiösa eller politiska symboler skall bäras till någon uniform alls.

Jag är faktiskt kategorisk motståndare till det. Att en fältpräst bär ett kristet kors är en sak, eller att en fält-rabbin (som finns i USA men inte i Sverige) bär ”salomos sigill” eller en judestjärna är en annan sak, för sådana befattningshavare har till uppgift att sprida eller utöva religion i tjänsten, men det har INTE den enskilde soldaten, statstjänstemannen, polisen eller brandmannen, till exempel.

Nej, det här är faktiskt INTE okej, enligt min mening. Enskilda medborgare måste kunna lita på, att denna polis skall förhålla sig religiöst neutral..

Ur alla civila medborgares synvinkel, måste statsmaktens företrädare vara just NEUTRALA och inte visa någon särskild religiös tillhörighet, etnicitet, politisk åskådning osv – så länge denna eller denne är i tjänst. På sin fritid däremot får vem som helst dyrka vad som helst, rösta på vad som faller sig lämpligt eller annars uttrycka åsikter av alla de slag – eftersom det då just gäller individens fritid, och det faktum att yttrandefrihet, religionsfrihet och åsiktsfrihet gäller i de flesta demokratiska stater, i USA såväl som här.

Men – och det är det VIKTIGA – ska nu Poliser, Brandmän, Militärer osv skall vara religiöst neutrala, politiskt neutrala och etniskt neutrala, så kan de INTE bära symboler, som på ett mycket uppenbart sätt knyter an till en viss politisk, etnisk eller religiös grupp. Tors Hammare måste onekligen höra just till denna grupp av symboler, liksom det kristna korset, den muslimska halvmånen och stjärnan, shador, burka, turban osv.

Det är utgångspunkten för mitt eget, personliga ställningstagande som privatman, även om jag har sett en hel del personer – majorer, överstelöjtnanter och andra omvartannat – som faktiskt bär Tors Hammare till vardags, och hanterat saken på ett helt annat sätt.

Manualer, Reglementen osv kommer omarbetas, och tar snart även upp ASATRO under värdiga, korrekta och icke-fornsediska eller politiska former..

I Sverige har vi för länge, länge sedan hunnit längre än amerikanerna. Här är Asatron sedan urminnes tid en del av vår Nordiska kultur, och ingen har laglig rätt att försöka hindra den.Till och med ”Svenska” Kyrkans företrädare har lovat staten, att de skall förmedla kontakt till ”rätt” samfund, ifall några ceremonier behöver hållas, eller om någon enskild begär det – återigen är det de värdiga formerna som är det viktiga, och det utesluter som alla förstår helt ”fornsederiet” eller andra mindre lämpliga politiska manifestationer. Så mycket mer behöver egentligen inte sägas om saken, för gäller det begravningar efter människor som har stupat i strid, för det egna landet – så är det ganska självklart att det måste ske under just värdiga och högtidliga former, och det utesluter också en hel del avarter eller olater, som inte är ”sed” utan mest en förbannad osed, likt vilka vilda ”fänriksövningar” som helst.

 

”From generations of soldiers and government officials on my father’s side, I inherited a belief that no life was more satisfactory than one of selfless service to your country – or humanity. This service required a sacrifice of all personal interests, but likewhise the courage to stand up unflinchingly for your own convictions ”

– Dag Hammarsköld, Secretary General to the United Nations
(murdered by the Soviets in Katanga, Kongo 18 September 1961)

Nej, Beyla är INTE någon ”mjödbryggningens gudinna” utan gudinna för boskapen och gödseln…

Man ska inte tro på alla Amerikanska New Age-Dumheter, sk ”Wikipedia-kunskap” eller all påstådd sk ”Forn Sed” som man får se på nätet. Framförallt den sistnämnda lilla gruppen, som under lång tid sysslat med politiserat ”hittepå”, underliga framträdanden på sunkiga bögfestivaler i Stockholm, och ännu märkvärdigare försök att göra Torshammaren till symbol för Homosex, till exempel – Något Nordiska Asa Samfundet och alla någotsånär seriösa Samfund i hela Sverige protesterat emot) är något varje seriöst intresserad människa borde akta sig för, och aktivt ta avstånd ifrån.

Forn Sed Sverige” samlar i dagsläget föga mer än 40 aktiva personer, där Nordiska Asa Samfundet har mer än 1700 registrerade utövare. Nu är dess självutnämnda sk ”Riksgydja” i farten igen, med massa underliga påståenden om en av de mindre Asynjorna, som kallas Beyla. Redan detta med personer som tar sig en massa knasiga, egenpåhittade titlar de aldrig någonsin haft rätt till, och tror att de skall kunna vara någotslags andliga överhuvuden över oss andra, samtidigt som de saknar all kunskap och all erfarenhet i ämnet borde verka som en klar varningssignal för det flesta.

Ska du alls syssla med Asatro, gör det då på RÄTT SÄTT och med RÄTT FAKTAUNDERLAG – UTAN en massa politiska konstigheter…

Att dessutom lära ut helt fel saker, okritiskt och papegojmässigt upprepa precis allt man hittat på nätet, bara för att man tror att det ”låter bra” är ännu mer frånstötande, förutom bruket av droger i samband med blot och ceremonier – något alla vi andra tagit avstånd ifrån, liksom all denna svårförklarliga ADHD-HBTQB ”fornsedarna” rutinmässigt ägnar sig åt gör att de flesta av oss betackar oss för deras sällskap sedan flera år tillbaka.

Själv betraktar jag den oriktiga, kristna 1200-tals termen ”forn sed” som en smutsfläck, ett nedsölande av min egen tro  – den är inte, och har aldrig någonsin varit en tom ”sed” för mig – och när hela den civiliserade Världen talar om Asatru, liksom det Isländska Asatrufélaget, förstår jag inte varför de här lätt förståndshandikappade halvidioterna kan göra samma sak, eller också lägga ned sin verksamhet helt – till förmån för de som är Asarna trogna, och de som vet vad heder och trohet faktiskt betyder.

Alla någotsånär bildade personer vet, varifrån Mjödet kommer enligt Nordisk Mytologi, hur det uppstod och hur det kom till Asgård, där Oden sedan delgav det även till de bästa bland människorna, men sannerligen inte till några andra. Vi vet, att Kvaser, den visaste guden av alla, blev svårt sviken och mördad av de två giriga dvärgarna Fjalar och Galar (”gömmaren” och ”gaphalsen” – en talande symbol för alla dessa nät-troll och fakta-förnekare) som i sin tur rättvist blev bestraffade av den rike och besuttne jätten Suttung, för vars bror Bauge Oden själv arbetade, förklädd till dräng i några dagar. Vi vet också att Gunnlöd, jordgudinnan med många namn, blev satt att vakta mjödet inne i Hnitberg, och att de tre enorma karen Bodn (eller mäskbotten, där malten gror) Sodn (sjudpannan, där vörten kokas) och Odröder (den fräsande, där vörten svalnar och jäser till öl) – innan Oden själv – och ingen annan – förde mjödet och ölet till Asgård, och Gunnlöd födde Brage, fader till skaldskap och all poesi.

De giriga och förkrympta dvärgarna trodde att de kunde dräpa Kvaser för att få del av hans kunskap – men det ledde bara till deras egen död…

Ingenstans, inte på ett enda ställe nämns någon Beyla i den eller andra berättelser om Mjöd, och Beyla nämns bara i två strofer av Lokasenna eller Oegirsdrikkja, som vi ska få se. I intetdera fallet handlar det alls om något mjöd i de stroferna, men däremot om boskapsskötsel, smutsiga pigor och gödsel. Mjödet däremot kallas Kvasers blod, Odens Färdkost och mycket annat i skaldepoesin, men inte en enda gång nämns någon Beyla eller ”Bölande” som namnet betyder i ett enda skaldekväde. Är inte det rätt egendomligt ?

”öll ertu, deigja, DRITIN !”

 

Hur kan någon jämförelsevis intelligent person alls påstå att ”Beyla” skulle ha med Bi-odling eller honung att göra, när det inte alls står så på det enda ställe i Eddan, hon överhuvudtaget nämns ? Britt Marie Näsström; professor i Religionshistoria vid Göteborgs Universitet, ifrågasatte i boken ”Nordiska Gudinnor”, ISBN 978-91-0-012237-9 från 2009 – av många räknad som ett standardverk på området – om någon ”Beyla” överhuvudtaget varit känd eller dyrkad, och det har de flesta andra seriösa forskare också gjort – sedan länge. Argumenten är att vi a) inte har en enda myt eller b) en enda referens i skaldepoesi eller annars som ens nämner Beyla, och c) på det enda ställe hon överhuvudtaget nämns (Lokasenna strof 55 och 56) har det med helt andra saker att göra.

Beyla är inte ens en personifikation, som någon de mindre Asynjorna, Nótt eller Natt, till exempel, och vi har inga artefrakter eller arkeologiska föremål som alls bevisar att hon ens funnits heller – så hon kan lika gärna vara en 1230-tals uppfinning av Snorre Sturlasson, liksom det falska och missvisande begreppet ”forn sed” för den delen..

Visserligen påstår också Näsström på s 237 i sin bok, att ”språkhistoriker skulle ha prövat” om namnet Beyla kunde vara ett diminitivum, ungefär som den dvärglika Hyndan Hyndla, avledd av ordet ”Hund” – men hon nämner inte alls, vilka språkhistoriker det i så fall skulle ha varit – i själva verket var det bara EN sådan – och hans prövning verkar ha utfallit negativt, för enligt alla källor jag läst, var det John Lindow som 2001 kom fram med hypotesen, att Beyla skulle vara avlett av ordet ”bio – by” eller ett anglosaxiskt ”beo”. Den hypotesen bevisar fortfarande ingenting alls, av skäl som jag redan angett, och det skälet är, att någon ”mjödgudinna” aldrig någonsin funnits.

Diftongerna i Nordiska språk och regler för hur de förändras över tiden är märkvärdigt konstanta, säger etymologerna

 

Nyare etymologi eller språkhistorisk forskning har dessutom bevisat, att Lindows hypotes är omöjlig, och inte fungerar. Om ni inte tror mig, så läs följande avhandling av den finske forskaren Johan Schalin från Universitetet i Helsingfors, December 2017 – han ger er allt som finns att veta i ämnet. Och det vet man inte ens i Berkely, California, USA – där John Lindow – som trots allt skriver mycket läsvärt – ju är baserad.

Lagar för det vi kallar ”germansk ljudskridning” eller hur vokalljud och diftonger (”ey” på Norröna eller Fornisländska är just en sådan diftong, eller sammansatt vokal, jämför å,ä,ö i alla nordiska språk) kan övergå i varann har man studerat ända sedan 1700-talet, och efter 300 år av samlat vetande, finns det fortfarande ingen vettig människa som tror annat, än att Ey möjligen kan förvandlas till ett Ö med tiden, men aldrig, aldrig någonsin ett skarpt I. (Lägg märke till att ”bee” på engelska, ”bi” på svenska och ”biene” på tyska idag alltid uttalas med just skarpt I – efter att ha varit ett ”by” en gång i tiden – som i Byleistr – Lokes okända bror )

 

Nej, vi säger ”Östen” och inte ”Isten”. Och en fornnordisk ”öy” blev en ”ailand” eller island på Engelska, aldrig uttalad med ett skarpt I, så Beyla kan INTE bli ett ”Bi-La”

Eystein på fornnordiska blev till exempel Östen på svenska – samma Östen har namnsdag på Söndag – och Eyafjatlajökkul – den kända vulkanen på Island som fick utbrott på grund av Loke anno 2010 och hindrade hundratusentals charter-resenärer uttalas förstås ”Ö-fjälls-jökeln” på svenska, för det är vad det ortnamnet betyder.. På grund av allt det här, är det alltså språkhistoriskt fullständigt omöjligt, att namnet ”Beyla” skulle ha med några ”Bin” att göra – och säger någon motsatsen, så har han eller hon ”a bee in the bonnet” eller flugor i mössan, som det heter på Engelska.

FÖRBJUD ”Forn Seds” BLUFFEN – BULLSHIT ska BEIVRAS !

Seriösa etymologer har istället hela tiden – dvs sedan 1859 (Benjamin Thorpe !) hävdat att Beyla faktiskt är samma ord som nutida svenska ”böla”, alltså en kos råmande, och ”baula” betyder mycket riktigt ko på fornisländska. Möjligen kan namnet också härledas från ett proto-germanskt, hypotetiskt ”baun-ilo” som ska betyda böna (som i ”bruna bönor” – inte ”böna och be” – det gör ju inga riktiga Hedningar !) och då Beylas namn Byggve i Lokasenna (”Gå och kväk under kvarnstenarna !” säger Loke) betyder Bjugg, eller med andra ord sädeskorn, och Beyla och Byggve är högst obetydliga trälar under Åkermarkens Herre Frej – får vi veta – så passar dessa tolkningar mycket bra – och stämmer med det enda textställe, där Beyla överhvuudtaget nämns. ”Ufbaulan” betyder ”svullna upp” på gotiska, och en del har också satt Beyla i samband med jäst och bakning, och Loke kallar Beyla för ”deigja” vilket också kan betyda deg-aktig, uppsvullen, smällfet –  men det är också allt…

Fotomodellen Beyla Hughes från England tar sig ofta fram på bak – Den enda ”Beyla” du någonsin behöver.. ??

I Lokasenna, där Beyla först har en talroll – hon ser först av alla Tor komma till Ägirs dryckeshall på avstånd, svarar Loke henne såhär:

”Þegi þú, Beyla ! /,þú ert Byggvis kvæn /ok meini blandinn mjök /,ókynjan meira kom-a med ása sonum /;öll ertu, deigja, dritin.”

I Åke Ohlmarks klangfulla översättning lydde detta:

Tig du, Beyla !
Du är Byggves Kärring
och full av fulaste fel
uslare avskum till Asar aldrig kom
än du, din lortiga ladgårdspiga !

Det var ord och inga visor – för att citera Eddie Meduza – men så var det Loke och inte jag, som sa det…

1818 tyckte Arvid August Afzelius att det skulle heta:

Tig du, Beyla!
du är Beygves qvinna,
och med mehn bemängd:
större okynne
fans aldrig bland Asar;
helt nedsmutsad är du, Piga!

”Drit” eller Driti betyder skit, gödsel. ”Sauedritt” säger man ännu i Norge om fårgödsel, exempelvis, och en ”Drittsekk” är een ”fornsedare” eller en riktig djävla skitstövel, alltså en ”douchebag” på amerikanska, ett slags ”Riksgydja” alltså.. Jämför också motsvarande amerikanska uttryck ”You’re full of shit” eller ”You are so full of it” vilket är just vad Loke syftar på, liksom Beylas vistelse som mjölkpiga i de stall hon hör hemma..

Peter August Gödeke, 1881, översatte istället såhär:

“Tig du, BlLla!
Du är Byggves hustru
och full af leda lyten.
Fräckare stycke
fanns ej hos Asar,
träck höljer dig hel och hållen.”

Nils Fredrik Zander, 1893 klämde käckt i med

”Tig du, Beyla,
du är Byggvers kvinna
och full af idel ondska;
fräckare oting
kom ej bland asars barn:
du är lortig, deja, hel och hållen.

Medan Erik Brate, 1913 tyckte att det skulle låta som såhär:

Tig du, Beyla!
Du är Byggvers hustru
och mängd med mycket men;
ett värre utskum
kom ej bland asars söner;
smörjig är du, deja, och smetig.”

”kom a” i originalet betyder aldrig, aldrig någonsin, medan ”deigja” också kan betyda just deja, som i lagårds-deja, alltså mjölkpiga. De flesta Asatroende utomlands har helt gått in för den tolkningen, som detta exempel från Tyskland visar:

Beyla är inte alls någon gudinna för bin, honung och mjöd. Skit, i betydelsen gödsel och honung är två helt olika saker, och luktar helt olika.

Fornsed stinker, och luktar verkligen illa, på alla sätt – medan Asatro är det sanna skaldemjödet.

När Oden själv flög i Örnhamn till Asgårds port, står det att läsa i den prosaiska Eddan, flög jätten Suttung efter honom, också förvandlad till en örn. Men Asarna tände en stor eld på Idavallen, och i den förgicks Suttung och brann upp. Lite av mjödet gick dock ur Oden baktill, och föll ned på jorden, i form av just ”Dritt” som det står i originalet. Det blev alla dårars, skithus-poeters och Fornsedares lott.

Men det sanna mjödet, det behölls i Sodn, Bodn och Odröder, för de kloka och visa, de som verkligen förtjänat att smaka det, och de som är Asarna Trogna.

Hedniska Tankars Runkurs del 4 – Raidho eller Reid-runan

 

Reid eller Raidho är den mest välkända av alla runor i dagens Sverige och Norden, och har ofta kommit att stå som symbol för runskrift överhuvudtaget. Från meteorologernas väderkartor, där R står för Tors åska – riktigt nog – till karttecknet för fornminne, som finns på snart sagt alla nordiska kartor och det gamla tecknet för runmärkt smör, runmärkta ägg och andra livsmedel (där R-runan fortfarande används som en kvalitetsbeteckning) – ja överallt dyker R-runan upp.

Från meteorologernas väderkartor, där TORS ÅSKA ofta syns…

Till Fornminneslagstiftning, som vårt land haft ända sedan 1600-talet…

Och Kvalitetskontroll, för livsmedel som smör, ost och ägg – R-runan genomsyrar hela vår kultur och hela vårt samhälle….

Kanske är det inte att undra på, att Reid runan – Tors runa framför andra – är så välkänd. Tron på Tor, den urstarke, manlige Asaguden, han som försvarar de små och svaga i samhället, har aldrig riktigt dött ut i Sverige. Tyvärr finns det dock många okunniga och okritiska människor utomlands, som har börjat teckna och skriva Tors runa på ett alldeles felaktigt och försvagat sätt, och därför får de också föga framgång i sitt hanterande av runorna, och kan inte göra riktiga bindrunor eller skyddsrunor, till exempel.

Historiskt sett har man nämligen aldrig skrivit R-runan med en kort stapel, inte heller med någon skarp vinkel i själva R:ets övre del, och staplarna i R:et har heller aldrig suttit ihop, tydligen därför att man velat göra en klar skillnad mellan exempelvis Thorn eller Thursrunan eller Kaun, samt Raidho. Runverkets experter som den kände svenske Runologen Mats Källström (som jag skrivit om flera gånger) har allesammans dokumenterat detta.

Här ovan ser vi några exempel från Rökstenen (800-tal) och några medeltida runstensfragment från Spånga utanför Stockholm, som man fann i år. Oavsett om det är den äldre, 24-typiga runraden som vi rör oss med, eller den yngre 16-typiga, så är det faktiskt så att alla historiska exempel man funnit, har en avrundad båge i R:et, lika långa staplar och en ”R-slinga” som inte sitter ihop med huvudstaven.

Varför är detta viktigt att minnas, undrar kanske någon läsare. – Jo, svarar jag. Utan respekt för historia och tradition är vi inte Asatrogna, utan bara nutida klåpare. Om vi verkligen tar seriöst på detta med runorna och deras ”magi” vet vi också, att vi inte ska blanda ihop olika runor på ett oriktigt sätt.

Antag att du verkligen tror på detta med runor, och ska göra en sk ”bindruna” med någons namn, att rista på ett spjutskaft eller något vapen, till exempel, en sk ”amulett” eller än värre – en tatuering (att tatuera sig med runtecken är inte något jag rekommenderar – vill du verkligen märka dig själv med en och samma symbol för resten av livet ? Tänk på att det kan ta överhanden också, och att livet kan förändra sig, mycket snabbare än du någonsin tror…). Vill du då stava fel, eller schabbla och fuska ?

Varianter på bindrunor – men inte vill du väl skriva en konfliktens och motsatsernas Thurs-runa när det skulle vara Reid, Tors beskydd och Tors vagn… ?

Sagorna och myterna varnar oss också från att skriva fel – tänk på vad det stod i Egilssagan om den okunnige drängen i Värmland, som trodde han kunde trolla fram kärlek i en kvinnas hjärta, men istället gjorde henne dödligt sjuk i feber – ifall inte Egil Skallagrimsson själv, den störste av skalder, gripit in den gången, vet man aldrig hur illa det hade kunnat gå. Allt som står på nätet är inte sant, och amerikanska klåpare och new age profeter ska man akta sig för – det finns ingen ”tom” eller 25:e runa, till exempel.

Visserligen finns det också sk ”kortkvistrunor”, eller modernare runalfabeten som Dalrunor och Hälsingerunor – sk stavlösa runor (från respektive svenska landskap) och där har R-runan i och för sig ibland ett annat utseende, men i nordiska inskrifter från hednisk tid ser den faktiskt ut så, som Rune Källström säger. Då är det detta vi ska hålla oss till om vi respekterar vår Nordiska historia och kultur – inget annat ! I Hávamál står också att läsa:

skósmiðr þú verir /né skeftismiðr,/nema þú sjalfum þér séir/:skór er skapaðr illa/eða skaft sé rangt/,þá er þér böls beðit.

Eller, i 126:a strofens senare del, i min egen översättning:

       ”Skosmed ska du aldrig vara / eller skaftsmed / om inte till dig själv du ser / Om skon är illa skapad / eller skaftet snett / Då önskar man ont över dig !”

Själv är bäste dräng, lyder ett svenskt ordspråk, och det är också Tors egen princip.

Den spetsiga vinkeln i R-runan tillkom först i modern typografi. Runan är heller inte förenad i en mittpunkt, utan har en lös båge i R:et

 

Reid eller Raidho är det fjärde runan i Utharken,och betyder mycket riktigt ritt, åktur, resa. Efter Ur-runans ental, Thurs-runans konfliktfyllda tvåtal (som står för trolls och thursars nedbrytande krafter) kommer vi så till Asarnas mer harmoniska tretal, och nu kommer alltså Tor själv med fyrtalet. Runan har alltid kopplats till Tor och hans vagn – en vagn har ju fyra hjul och inte fem, ”femte hjulet under vagnen” är ju ett ordspråk och talesätt, som betyder något alldeles onödigt, som man kan vara utan.

Fyra har numerologiskt sett – i västerländsk tradition – också alltid varit ”materiens tal” eller talet för det materiella, en fyrkant har ju fyra sidor (och att vara ”fyrkantig” innebär att vara bunden till det materiella eller praktiska, vilket också Tor är) man talar om fyra väderstreck, fyra årstider, fyra element, varav världen skulle vara skapad (alltså jord, vatten, eld och luft) och materien har enligt modern fysik fyra aggregationstillstånd, alltså fast form, vätskor, gaser och kärnplasma.

Om tretalet och Assrunan var ett tal för harmonin, och thursa-talet två var ett tal för dualism och konflikt, samt ett det första primtalet eller ur-talet med ur runan Ur, så följer det naturligt och följsamt enligt utharkens system att Reid-runan blir just nummer fyra och inte fem, och vi ser hur bra utharken som system stämmer, medan futharken – med ”runhjulet” skiftat ett snäpp, bara användes för världsliga inskrifter – medan utmarken endast var för magiskt bruk – allt passar bra samman.

Att Raidho kopplats till resor, förändring och förflyttning genom Världen eller tillvaron är kanske inte heller så svårt att förstå – Tor reser ju i sin vagn… En del – som Atreid Grimsson – ser i Reid runan vilja, riktad kraft eller avsikt – allt som har med Tor och hans hammare att göra – guden styrs ju just av sin vilja och avsikt, och kastar hammaren emot jättarna, mycket målmedvetet.

Man skulle kunna säga, att där Ass-runan bara uttrycker harmoni eller vilande kraft, är Reid-runan denna kraft omsatt i praktisk handling. Edred Thorson påökade på 1960-talet att Reid-runans målmedvetna handling också stod för blotande och ritualer, som ju kräva en tydlig avsikt och tydliga förberedelser, samt en viljeyttring eller riktad kraft. Freyja Ashwynn och mer visionära Runexperter har satt den i samband också med ord som Reiter och Ritter på tyska, alltså ryttare och riddare, det handlade subjektet, människans eget jag, eller jagets och självets grundkrafter, för att tala i termer av Jungiansk psykologi. Återigen är det vilja och avsikt, samt förflyttning i den materiella världen som står i centrum – en del har också menat att Reid står för resor över land, mellan Laug och andra vattenrunor betyder resa till sjöss eller över vatten – men då Thor far i luften, kunde moderna människor kanske också tänka sig, att Reid är långväga resa, färd genom livet, förflyttning med flyg.

I Runatal Hávamáls säger Oden själv mycket riktigt följande:

Den fjärde jag kan,
om fiender på mig
med band ha lemmarne bundit.
Galder jag sjunger,
så att gå jag kan;
från foten fjättern springer
och från handen handkloven

(149:e strofen, i Erik Brates klassiska öveersättning)

Här handlar runan om befrielse, av ett slag som kommer likt en åsk-knall, ja Tors egen frigörande kraft – ett annat sätt att tolka begreppet ”resa” eller ”färd”.

När det gäller det man kallar Stadhagalder – eller att teckna runorna med händerna eller kroppen – finns det som sagt inga historiska belägg från hednisk tid, men i sentida uppteckningar från Island skall detta ha förekommit, säger en del. Med tanke på att nästan alla andra kulturer, Världen över, verkligen haft olika symboliska eller religiösa gester som utförts med händerna eller kroppen, torde det inte finnas något som hindrar det – och på Island lär man i modern tid ha lärt ut alfabetets bokstäver med liknande metoder.

Det enklaste (och bästa !) sättet att teckna en Reid-runa är att stå med högra armen i ”höfter fäst” position, och armbågen i 45 graders vinkel, medan den vänstra armen hålls tätt intill kroppen, och höger ben sträcks ut – också i 45 graders vinkel – så att det bildar den snedställda stapeln längst ned i R:et. Ett annat sätt förordades av tyska auktoriteter inom egenpåhittad ”Run-yoga” under 1910-talet..

 

Några har sett Reid runan också symbol för andliga resor, till underjorden, Jotunheim eller Asgård, och kallat den för en av utharkens mest undervärderade runor, samt ansett att den också skulle syfta på övergångsriter, som övergång från ungdom till vuxenhet, begravning, flyttning, byte av arbete och bostad etc,men detta är fria associationer, som har intet eller föga stöd i de runverser på Anglosaxiska, och från det Norröna Island och Norge som vi har bevarade, och där vi kan lära oss varje runas traditionella betydelse, samstämmigt från tre olika källor, tre olika tider och tre olika länder – fast alla dessa källor säger samma sak. 

Alla talar de om ritt, resor ryttare och i det engelska fallet även råd, i konkret bemärkelse – allt handlar om de existensiella begrepp vi skulle kalla i-världen-varo, resor i det materiella och faktiska, samt avsikt och vilja. Man har också ofta ansett, att Utharkens första runor är grundkrafter i tillvaron, asgårds aett, de åtta följande krafter och företeelser i Midgård, de åtta sista översinnliga eller andliga krafter i andra världar – med Reid börjar vi närma oss Midgård och den materiella sfären, och numerologiskt sett kan vi också erinra oss att 4 x 2 = 8, 4 x 4 = 16, 2 x 3 x 4 = 24 osv, när vi talar om andra runor – Tors runa har som vi ser stor betydelse, och går igen överallt. För övrigt är ju också 2 x 2 = 4 och ingenting annat, Thurs-runans kraft upphöjd med sig själv blir till Thor – alla thursars och trolls svurne fiende och store besegrare !

Hell Thor – och teckna hans runa på rätt sätt !

”Kunskap är gagnrik för Asar och Människors söner, men gagnlös och utan värde för Trolls och Jättars släkten…!”

 

Kring en Runinskrift från Bergen, Norge – en välsingelse, men ingen bön…

Många är de felaktigheter om Runor och Asatro man kan hitta på nätet. En av del vanligaste är att det skall heta ”forn sed” – ett uttryck som kommer från den kristna medeltiden. Forn betyder något som för längesen upphört, något fullständigt inaktuellt, och sed en mekanisk upprepning, en utan eftertanke genomförd vana – direkta motsatsen till en levande tro. Ingen enda sann och verklig Asatroende skulle beteckna sig själv eller sin – just det – TRO – med de orden, varesig på Island, i Norden eller någonannanstans här i världen.

En annan lögn, som kristet influerade personer inom Asatron ofta upprepar, är att vi skulle hålla på med ”böner” och annat i den stilen, fast ingenting kunde vara felaktigare. Den här inskriften, från en runkavel hittad i Bergens Hamn, från 1100-talet, har ofta felaktigt påståtts vara en ”bön” i kristen bemärkelse, fast det rör sig om en välsignelse, alltså en hyllning och välgångsönskan till en helt annan person än den som utförde ristningen, som alla kan se. Också Sigdrifumál i Eddan är en välgångsönskan, inte alls någon bön, och rena trollformler, som de i Merseburg-formlerna ska inte blandas ihop med böner de heller.

Men – allt nog – såhär FELAKTIGT har den lilla inskriften från Bergen ofta översatts:

BOGUS TRANSLATION. FELAKTIG ÖVERSÄTTNING. Det rör sig inte om en ”pinne” utan en runkavel. Ordet ”berest” saknas helt i inskriften, och ”I Hugen god” betyder visst inte vänlig

”Haeil se Thu” betyder ”Hell Vare du” och innehåller inte ett enda dugg om ”beresthet” vilket är helt fel ord i sammanhanget. Istället betyder Hell som vi alla vet hälsa, lycka och välgång – inte så konstigt, eftersom inskriften är just en välsignelse eller välgångsönskan. ”Hugr”, eller hugum – i den yngre norska runraden har man inget g, utan h och g blir samma runtecken betyder som vi alla vet intellekt, intelligens, fattningsförmåga, och att ha ”god hug” betyder inte alls detsamma som någon ”vänlighet” utan tvärtom ”skärpt observationsförmåga, skärpta sinnen” vilket man alltid har nytta av – hemma såväl som borta.

”Tor Tage dig” och ”Oden dig äger” är mycket lätt att förstå, för alla sanna Nordbor – och observera att den här inskriften är daterad till 1100-talet, minst tvåhundra år efter det att Norge och Bergen påstods vara kristnat – vilket alltså bevisligen INTE var sant – för man gjorde ännu hedniska inskrifter också vid denna sena tidpunkt.

Såhär enkelt kan också ett blot förrättas. Man använder en runkavel av den modell jag själv skurit till nedan, och ristar sin önskan om välgång på den. Sedan kan den blotas eller offras – men observera – det är blot eller offer det då handlar om, ”do ut des” eller ”gåva kräver att gengåva gives” som det står i Hávamál genom att grävas ned i jorden, sättas i ett mot norr rinnande vattendrag eller kastas i en eld och förbrännas – när det inte är eldningsförbud i Norden, förstås…

I Bergen har det också hittats nätstickor och vantnålar från skepp med inskrifter på, och de ser ut som den sista bilden visar.

Midsommarblot 2018 – Vi VET vad Ale menar

Midsommarblotet 2018 firade Nordiska Asa Samfundet – sedan länge Sveriges ledande samfund för Asatro – vid Ales Stenar i Skåne. Midsommarafton den 22 Juni var en klar och fin sommardag med mycket sol för oss – och mycket regn och skurar i övriga landet. Vi befann oss på Sveriges för tillfället soligaste plats – ett klart tecken till att Gudarna var med oss, medan himlen var grå för de kristna. Solståndsdagen den 20:e hade jag hållit ett eget blot vid tolvtiden, men Samfundets ledning befann sig redan i Skåne och kånkade sina tillhörigheter upp för Kåseberga backar. Blotet samlade långt över 100 deltagare, varav mer än 68 i den inre cirkel eller Odensöga vi bildade i Sveriges största skeppssättning…

Anders Österling, den skånske poeten, sade år 1933 i sin diktsamling ”Tonen från Havet” att bara Östersjön skulle veta vad Kung Ale en gång menade; men numera stämmer det inte alls. Empirisk forskning har för länge sen uppdagat att Ales Stenar är en jättelik kalender, som kan visa de två solstånden och dagjämningspunkterna lika säkert som något urverk. När stenmonumentet i själva verket byggdes, råder det dock olika meningar om. Man har daterat det till 500-talet enligt vår tideräkning, medan andra anser att det skulle ha tillkommit redan under slutet av bronsåldern, sådär 800 år tidigare. Hursomhelst finns det också bevis för, att en del av de gråstenar som ingår i det mer än 63 meter långa och 18 meter breda skeppet måste ha hämtats från stendösar, som en gång stod på de omgivande höjderna, Än idag är Ales Stenar en ödslig, vindpinad och helig plats, där ingen bor; och marken omkring används bara som betesmark.

Kalendern bygger på det förhållandet att solen vid Midsommar och Midvinter går upp och ned vid de två stävstenarna, och att man från skeppets nästan kvadratiska mittsektion kan dra syftlinjer, som träffar solens upp och nedgång vid horisonten däremellan. Stenarna i skeppet är också placerade med olika avstånd och intervall, vilket få bedömare observerade innan 1900-talets slut – men tyvärr for man hårdhänt fram med skeppssättningen under 1960-talet, då en del stenar kan ha rubbats ur sitt ursprungliga läge.

Jag började dagen med att besöka Kåseberga Hamn, nedanom stupet som leder från stenskeppets väldiga platå ned emot kusten – och Sveriges sydligaste Huk, alltså Smyge Huk, ifall ni är bekant med den orten. Här mötte mig två ytterst förvirrade Jehovas Vittnen som gjorde reklam för sin egen förkastliga lära – de bar på en skylt, märkt ”Vem har skapat Världen?” och avslöjade bara sin okunskap, alla vet vi ju att Asarna skapade den ur Ymers kropp. Bortom den stod en hedning, som jag glatt hälsade på, och därpå uppsökte jag rökeriet för att äta tre sillar och dricka en öl – sill samt gröt är som bekant Tors frukost, vilket står att läsa i Harbadsljod – så de som vill äta sig märg i benen, bör följa Tors exempel.

Här ser ni mig själv, med packning påtagen – och på avstånd – innan blotet skulle börja, och vår Riksblotansvarige, Peter Kåhl, under trummors dån kunde leda de fler än hundra deltagare som kom nedifrån byn in emot platsen… Allt gick rätt och värdigt till, ja bra mycket värdigare, enklare och ädlare än vissa andra blot jag varit med om i det förgågna, när Asars och Vaners väg låg otrampad i vårt land, och hela vår rörelse höll på att komma på avvägar. Nu har nästan alla av oss hittat rätt igen, och jag är fullständigt övertygad om att vi kommer att växa ytterligare, och återigen fördubblas i antal innan detta är är slut.

Här syns Odens öga tydligt, bildat av hedna män och kvinnor från Svea, Göta och Wendes Riken – som det är och skall vara !

Ystads Allehanda – vars journalister var påfallande vänliga, Kvällsposten, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har nu uppmärksammat vår rörelse, och vårt genombrott i dagspressen är nu ett givet faktum. De flesta tidningars rapportering var i huvudsak saklig och korrekt, eller bättre än man kan begära av svenska journalister. HD däremot intervjuade den ytterst kontroversielle kristne sk ”forskaren” Fredrik Gregorius – han som sagt att vi Asatroende ”inte skulle tro egentligen” vad han nu menar med det – man undrar om denne kladdsock eller rättare sagt skitstövel säger så om andra religioner i Sverige med – och hur kan han alls veta vad han bjäbbar om, för den delen ? Varför skall HD, som annars är en seriös tidning, intervjua den sortens självutnämnda ”tyckare” som för det första inte var närvarande, för det andra ingenting vet, och för det tredje bara skriver partsinlagor, utan all faktabakgrund ?

Folk for ända från Tornedalen för att vara med om detta blot, Midsommar, Gerd och Frej till ära – och man kör inte bil 17 timmar i streck mer än 1800 km utan att vara fast i tron – vill jag själv mena. Den ritual som utarbetats var enkel och kärnfull, och förutom en del ord och vändningar typ ”medans” när det heter med och inget annat, fann jag lite att invända över. Alla – till och med de minsta barnen – förutom tre personer från Lund, som satt och åt inne i stencirkeln (skulle ni göra så på en gravplats ? Nej, självfallet – så gör man bara inte !) uppförde sig värdigt och koncentrerat, och därför fick vi till ett bra och verkningsfullt blot, helt annorlunda än hur det brukar gå till i en del andra sammanhang, new age och så vidare, där folk sällan eller aldrig har vett att föra sig.

Vi drack två skålar för sommaren och vad vi ville – vilket är ”Lag om” och upphovet till ett av svenska språkets allra mest kända ord – och för egen del skålade jag för mera fruktbarhet åt Gerd eller Jorden – denna sommar har varit ytterst torr, vilket inte är bra för markens fänad och gröda och för det andra om mer folkvett till ingen annan än Herr Gregorius – detta väckte förstås mängdens skratt och jubel – men själv anser jag det ytterst kristligt att göra så – trots att jag är hedning – ”önska gott över de som förföljer er” lär det ju stå i de kristnes bibel, och om herr Gregorius då verkligen vill lära sig något om Asatro, istället för att påstå att han själv ”vet mest i hela landetvilket han inte alls vet – redan att säga så är bara dumt och övermaga – så är han välkommen att lära av mig och mina bröder och systrar på ort och ställe.

Nu är blot fullt utsagt, gangneligt för människor, men värdelöst för troll och småfolks söner” som det brukar heta.

Trivs med det nu, ni öknens profeter ! Njut ni den läkedomen, och ha ni lika mycket fröjd i sommar, som när en magsjuk hynda äter gräs…

Men till våra vänner, och till alla som bekänner sig till sann Asatro – inom eller utom landet – till er önskar jag ett gott år och en god fred !

 

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

”Ren Hampadänga” om Oseberg-skeppet… (”Forn Sed” och Drogerna, del 5)

Det norska uttrycket ”Hampedaenge” betyder en slarvig kvinns-person, ”et uansenligt og til sit arbejd udugeligt fruentimmer som det hette på 1700-talet.  På skånska och danska betyder samma uttryck – ”Ren Hampadänga” alltså – detsamma som det danska ordet vrövel, löst snack och tal, osanna rykten, rena lögner, falsarier.

Man får läsa mycket av denna vara på nätet nuförtiden. Vi kunde erinra oss den nya bataljonsprästen i  Hemvärnet från Tobo, hon som inte är med i ”Svenska” Kyrkan men istället är med i en organisation, som tror att det går att man kan få övernaturliga krafter genom att se på vissa filmer, att man via tankekraft kan hitta dolda föremål och andra rätt häpnadsväckande påståenden, hämtade från allehanda pseudovetenskaper och ”New Age” och som nog inte stämmer överens med den Svenska Försvarsmaktens värdegrund, i alla fall inte som jag ser det.

Å andra sidan har inte bara New Age, utan även Asatron i Sverige – ett ämnesområde jag ägnat en hel del intresse genom åren – sina unika problem. Bland annat ser man allehanda lösa påståenden på nätet om att Osebergsfyndet i Norge skulle ha innehållit cannabis och att detta skulle ”bevisa” att våra förfäder använde psykedeliska droger, osv osv. Jag har redan tillbakavisat de ofta spridda lögnerna och kristna falsarierna om Flugsvampen och Bärsärkaraseriet, en annan oriktig skröna, som kom från Uppsalaprofessorn Samuel Ödman på 1800-talet.

HUR kan någon enda någotsånär vettig människa bara TRO att det skulle gå att segla ett sånt här skepp i ”pårökt” tillstånd ? (Gaar ikkje, i det hele tatt, säger Norrmännen)

Framförallt är det amerikaner, och mindre seriösa forskare som spritt ut lögnerna om de hampfröer, som hittats i Osebergsfyndet – tillsammans med en hel del andra fynd av fröer från nyttoväxter, som låg i en liten läderpåse. Många är de rena lögner, feltolkningar och förvanskningar, som spritts ut om Osebergsskeppet genom åren. Exempelvis har man påstått att det inte skulle gå att segla det över öppet hav, utan att skeppet bara var avsett för ceremoniellt bruk och korta roddsträckor på isolerade fjordar, något som bevisligen är lögn, vrövel, ja skitsnack… Moderna rekonstruktioner gjorda av seriösa experimentalarkeologer har gång på gång seglat skeppet på Nordsjön, till exempel – och mellan Norge och Danmark – en resa som kan ta mindre än ett dygn.

Vad man hittat i Osebergsfyndet är hampfrön i en liten läderpåse – tillsammans med andra fröer av nyttoväxter, förutom valnötter, hasselnötter och bär, som också fanns ombord. Hampfrön har inga narkotiska eller medicinska egenskaper överhuvudtaget – särskilt inte industri-hampa, som det rör sig om i det här fallet. Inte heller vallmofrön – som man annars har på brödbullar – har några som helst narkotiska eller medicinska egenskaper, om nu någon trodde det. Cannabis bereds företrädesvis av den vuxna hampa-växtens honplantor (man måste noga skilja hon- från hanplantorna om man alls ska använda växten i detta syfte), och dess insamling var fullkomligt okänd i Nordeuropa. En som däremot beskyllts för att ha intresserat sig mycket för just hampans biologi är George Washington, Amerikas förste President, som av diverse hippies och drogliberaler också ansetts vara haschrökare, fastän det bevisligen är helt felaktigt.  Precis som Vikingarna odlade Washington industri-hampa för rep på sina ägor,  och Oseberg skeppet är faktiskt just ett skepp – och till det kunde hamprep såklart passa bra – annars fick man ju inte lika hållbar rigg och förtöjningslinor..

Det faktum att Osebergs-fyndet, när det hittades, inte hade några hamprep i riggen,  beror antagligen på att hamprepen var värdefulla, och att man förstås begravde skeppet i jorden med ett redan slitet segel, och en rigg, som var mindre hållbar för riktig segling… vilket varje praktiskt sinnad sjöman lätt inser..

Industri-hampa går knappast att använda i berusningssyfte, och utöver det fanns linfrö ombord. Och vad bevisar då det ? Att de båda kvinnorna ombord på skeppet – tolkade som Drottning Åsa av Oseberg och hennes gamla amma – skulle ha varit ”dåliga i magen” och behövde ”linfrö för medicinskt bruk” ? – Nej knappast.

Även blåklint, krapp-rot (som används bla. för att färga tyg och segelduk av linne vackert röd) fanns i fyndet – och alla dessa hasch-flummares ständiga påståenden om att ”jamen hampfröna bara m-å-s-t-e ha använts medicinskt”, och hampan ”måste” ha använts rituellt osv – alltsammans bullshit – det ”måste” det inte alls ! – och alla dessa växter var med just för att de skulle göra nytta och användas som nyttoväxter i livet efter detta – tillsammans med hasselnötterna, valnötterna och bären – som såklart var avsedda som mat – och att förutsätta, att man nödvändigtvis ”måste” ha använt hampan som berusningsmedel duger inte, därför att det är en kemisk omöjlighet. Hampfrön av industrihampa duger inte att berusa sig på, ens om någon skulle ha velat göra det, och det är hela sanningen. Och man blir inte särskilt ”hög” av att försöka bränna en stump hamprep heller.

Ändå kommer diverse fornsedare, idioter, patrask med påståenden somJamen Brising-gamen måste vara en gam, och brising betyder hasch på vår moderna pundar-slang, så det så !Problemet är att det heter Brisinga-men, inget annat – precis som Menglöd är ett heite eller binamn för Freja, och detta betyder ”Havsglans” (som i havets friska och sunda bris, som fördriver haschrök och skumma tankar, för att inte tala om skumma människor !)

Dessa tjackpundare tror som vanligt vad de vill tro, och ser därför vad de vill se – även om de inte tror på rationella förklaringar, och inte har sett något av den moderna vetenskapen…

Jag kommer ihåg min gamle vän och trätobroder Sigge, som en natt förkunnade för mig att:  Vikingarna hade inget brännvin… (hick!) men… om de hade haft brännvin, så skulle de ha druckit massor av brännvin… (hick !) och det bevisar… att jag bara MÅSTE dricka mig full – på brännvin !Så är det ofta. Dagens drogromantiker hittar alltid en ”ursäkt” för att röka på, och gamla alkisar hittar alltid en ursäkt för att fortsätta supa – exempelvis att Bellman, eller någon annan av deras förfäder gjorde så – när verklighetens Bellman var en man, med högst måttliga vanor – annars skulle han ju inte kunnat dikta något, som vi alla förstår…

Låt oss ta ett annat exempel. Man har hittat skal av Kauri-snäckor från Söderhavet på Helgö i Mälaren, samt en keltisk biskopskräkla – men vad bevisar det ? Att invånarna där ”bara måste” ha använt snäckorna för ”rituellt bruk” eller på samma sätt som i Söderhavet, alltså som betalningsmedel ? – Nej, inte alls. Och bevisar den bortrövade kräklan, att man var kristen i 500-talets Sverige ? – Nej – fortfarande helt fel – det finns ingen anledning att dra sådana slutledningar…

I Havamal säger Oden själv – i Erik Brates berömda översättning – om jag inte minns fel, att:

”Ej är ölet så bra som man säger / för människornas ätt / Ty dessmer du dricker / dess mindre vet du vart ditt vett tar vägen”

och det stämmer förstås också, som vi alla vet.  Jag har redan tagit upp och analyserat Hávamáls nittonde strof i den här bloggen, den där det står:

Haldi-t maðr á keri,

drekki þó at hófi mjöð,

mæli þarft eða þegi,

ókynnis þess

vár þik engi maðr,

at þú gangir snemma at sofa.

 

Eller – i min egen översättning:

”Håll dina män vid karet

Men drick du vid Hovet

själv ditt mjöd.

Tala vad tarvas, eller tig !

Okynnig blir dig ingen man

Om du går tidigt att sova”

Finessen här är förstås, att ”at hofi” också betyder ”efter behov” – vad som finns hov och skäl av, och inte bara vid Gudahovet. En klok och vis hövding låter sina män festa vid behov, men han sätter sig inte ner för att dricka med dem. Han har själv andra och viktigare uppgifter, och den som skall styra sitt skepp och mäns öden, bör gå och lägga sig tidigt, och inte orda mer än nödvändigt om vissa saker. Så är det – och så har det alltid varit. Så gör och så är en klok och förtänksam man.

Inom Nordiska Asa Samfundet har man nu en klar och tydlig policy vad gäller allt bruk av droger. Det var jag, och ingen annan än jag som skrev den, och som fick igenom den som enskild motion – och det var det här. Vi använder inga droger vid våra blot och sammankomster, av vilket slag det än vara må.

För övrigt lägger vi oss inte i någons enskilda liv, utanför Samfundet, men inom det gäller det att skicka sig och uppföra sig så, att man inte dricker mer än vad som höves.

Vad sk ”Forn Sed” och de spridda samfund – med 40-50 personer (i motsats till mer än 1200 andra) som ägnar sig åt sådant, har man inte på 20 år lyckats ena sig om någon policy, och ibland använder man alltså droger ”av religiösa skäl” har vi fått veta – ibland inte, och ibland förnekar man alltsammans, trots flera drogrelaterade incidenter på senare tid.

Det är liksom lite ”häpomsnärp” eller hösomflös om dessa andra samfund, som man säger. Ren hampadänga, med andra ord..