Etikettarkiv: Dick Harrison

Varför skall Sabaton ha kulturpris som Folkbildare ? – De Sabbar ju bara…

av

Svenska media har i veckan skrivit spaltkilometer om hur det kvalitetsmässigt undermåliga hårdrocksbandet ”Sabaton” – som inte ens är verklig Heavy Metal – av någon outgrundlig anledning tilldelats organisationen ”VoF”s pris son Folkbildare år 2022. Att påstå att en sådan musikgrupp har det minsta med Folkbildning att göra; är för det första ynkligt, för det andra lögnaktigt.

Sabaton Sabbar bara. Idiotiska texter om Karl XII, Gustav Vasa, Vikingar och gud vet vad. Dåliga, svulstiga, överdrivet pompösa 3-minuterslåtar som SUGER, och sprider en stank av omogen hurra-patriotism, värdig halvdebila sjundeklassare och femtonåringar…

Dessa herrar från Västergötland respektive Dalarna är ungefär lika ”folkbildande” som Roy & Roger på den kända ”Macken”, och hade förmodligen gjort bäst i att stanna där. Vad VOF har för slags priskommitté, eller ifall priset utdelats efter en omröstning bland föreningen ”Vetenskap och Folkbildnings” medlemmar verkar vara lite oklart, men vad som däremot är glasklart, är att priskommittén detta år haft ett väldigt, väldigt dåligt omdöme.

VoF säger att de står för Folkvett, men hyllar ”Cancel Culture” och ren djävla idioti. Varför inte ge årets pris som Folkbildare till Dick Harrison i SvD, redaktören för ”Brons & Blod” eller någon seriös historiker, om man nu vill premiera just Svensk Historia ?

Det är väl känt, att majoriteten medlemmar inom VoF (där även Hedningen är medlem) består av naturvetenskapligt utbildade personer, laboranter, kemister och annat i den stilen. Men att dessa hade så dåligt begrepp om både god smak och Humaniora, kunde vi på Hedniska Tankar aldrig tro. Samfundet Särimner har via sin enväldige Ordförande ringt upp oss, och tagit starkt avstånd från årets utnämning.

Varför heter de ”Voff” ? – Rör det sig om någotslags KRISTNA HUNDAR ??

Band som ”Ultima Thule” och därmed likställda torde hela svenska folket och alla etniska svenskar redan ha fått nog av. Men, icke förty – en pseudo-debatt har brutit ut om att Sabatons verkligt ”Sabbade” medlemmar skulle fråntas priset därför att de efter det första Ukrainska kriget skulle ha hållit ett av ryssar bejublat framträdande på Krim, och basisten Pär Sundström (som bara är en vanlig musiker och kanske inte den skarpaste kniven i lådan, så att säga) har då till tidningen ETC – känd för att vara ”Vänsterbliven” och Ryssvänlig – sagt att deras publik i Sevastopol ”inte känner sig ockuperade utan snarast tvärtom”.

Det är i och för sig helt riktigt, och ett logiskt försvarbart uttalande.

Sevastopols befolkning har i huvudsak ALLTID utgjorts av just ryssar, eftersom staden alltid varit rysk örlogsbas, och dessutom en av de viktigaste baserna för hela den Sovjetiska flottan, inklusive Atomutbåtar och allt. Att dessa ryssar ställt sig på Putin-regimens sida, och att de alltid befunnit sig i ledet bakom Putin, är också självklart. Det är i ljuset av detta man skall se Pär Sundströms uttalande, och möjligen kan det också vara så att han lurats och bedragits av ETC:s lögnaktiga Lokes avföda till journalister.

Den Hedning, som skriver dessa rader var redan medveten om de rätta sakförhållandena anno 2004, när han besökte Simferopol med flera städer, men som vi vet; lierade han sig med Krimtatarerna – som redan då höll demonstrationer för frihet och oberoende i staden – och detta därför att de sista Krimgoterna på 1830-talet uppgick i den Krimtatariska minoriteten, som i och för sig är islamsk, men tillämpar en synnerligen moderat, sekulariserad och utslätad form av islam.

Idiot-debatten – på sandlåde- och lekskole-nivå – i svenska media har handlat om ett klart fall av ”Cherry Picking” eller ”Cancel Culture” tänkande eller annat ”snedtänk” – fullständig galopperande självförvållad galenskap, med andra ord. Detta därför att ”Cherry picking” eller det synnerligen enkla ”debatt-knepet” att försöka frånta hela Sabaton som grupp priset, enbart på ett enda uttalande av en enstaka bandmedlem, ett uttalande som presenteras helt lösryckt ur sitt sammanhang, är en av de ologiska, fula vanor som just VoF som förening hela tiden fördömt i sin media-analys.

Dålig smak, som sagt.

Och dålig musik.

VoF hade kunnat veta bättre, och i alla fall FÖRSÖKT leva upp till målsättningarna i sina egna stadgar.

Att utse Sabaton som ”Folkbildare” är som att säga att Scientologerna och Christian Science sysslar med riktig vetenskap, eller som att utse Ulf Ekman i Livets Ord, samt Röv Skogsberg från Åmål och i ”Forn Sed” som folkbildare de också – bara för att dessa bedragare, folkförförare och ”snillen” anser sig vara det.

Verklig folkbildning, däremot – är något annat. Vi rekommenderar att ni läser denna blogg, eller denna – eller kanske denna..

Samt lyssnar på äkta Vikinga-rock, om ni nu vill hava sådan musik uti hörlurarna…

DÅLIG JOURNALISTIK och FAKE NEWS i Svenska Dagbladet. Dick Harrison MISSTAR SIG TOTALT angående Odensjakten

av

Det finns många väldigt dåliga artiklar i Svenska Dagbladet, vars journalister ibland utmärker sig för helt undermålig research. Nu trodde jag visserligen inte att Dick Harrison, historieprofessorn från Lund, skulle sänka sig så lågt – men hans senaste kria om Asgårdsreien eller Odensjakten är ett verkligt botten-napp, och ett exempel på utelämnade basfakta om ämnet.

Vad Dick Harrison skriver är rena löjan. Fake rent igenom, och det är minst sagt förvånande att en seriös populärhistoriker som han inte tar hänsyn till rena fakta. Han påstår, att Odensjakten skulle vara ett 1800-talsfenomen, att den skulle vara en sen folktradition som bara är spridd från det kontinentalgermanska området, att tysken Jacob Grimm skulle ha uppfunnit alltsammans år 1835 och annan idioti i samma stil.

Inget kunde vara felaktigare.

Traditionen om ”The Wild Hunt” är inte bara känd från kontinenten, utan också från England, Norge, Danmark, Sverige, Island och Färeöarna. En av de tidigaste Engelska källorna nämner i skrift guden Wodens jakt genom himlen på Vinterkvällarna i skrift redan år 1091, och därmed är det ställt bortom all rimlig tvekan, att företeelsen är minst Vikingatida. ”King Herla” – en förvanskning av ”Härfader” – ett av Odens många namn – nämns som den vilda jaktens ledare hela medeltiden igenom, och i Frankrike blev ”Herle King” eller Kung Herla – jämför också Odens-heitet ”Härjan” till ”Herlechim” och så småningom familia Herlechini;

Redan Tacitus, den romerske historieskrivaren, nämner i ”Germania” (skriven kring år 79) germanstammen ”Harii” som hade en förkärlek för nattliga räder, och maskerade sig med svart och vit ansiktsfärg, så att de såg ut som vålnader och spöken – ledda av Odin.

De dödas andar troddes fordomdags rida under vinternätterna – också Norrskenet tyddes som dem…

 

Också på Keltiskt område fanns samma föreställning om ett jagande, manligt väsen redan på 800-talet eller tidigare, och på slaviskt område trodde man att guden Jarilo – slavernas motsvarighet till Frej – ledde den vilda jakten genom molnen. Föreställningarna är alltså inte bara just germanska, utan finns hos ALLA Indoeuropeiska folk, vilket tyder på deras höga ålder. Om herr professor Harrison bara bekvämat sig till att läsa på, skulle han på Engelskpråkiga Wikipedia – en synnerligen allmän källa – ha hittat följande:

In West Slavic Central Europe it is known as divoký hon or štvaní (Czech: ‘wild hunt’, ‘baiting’), dzëwô/dzëkô jachta (Kashubian: ‘wild hunt’), Dziki Gon or Dziki Łów (Polish), Дзiкае Паляванне (Belarusian: ‘wild hunt’) and Divja Jaga (Slovene: ‘the wild hunting party’ or ‘wild hunt’). Other variations of the same folk myth are Caccia Morta (‘Dead hunt’), Caccia infernale (‘infernal hunt‘), or Caccia selvaggia (‘wild hunt’) in Italy; Estantiga (from Hoste Antiga, Galician: ‘the old army’), Hostia, Compaña and Santa Compaña (‘troop, company’) in Galicia; Güestia in Asturias; Hueste de Ánimas (‘troop of ghosts’) in León; and Hueste de Guerra (‘war company’) or Cortejo de Gente de Muerte (‘deadly retinue’) in Extremadura.

In the Netherlands and Flanders (in northern Belgium), the Wild Hunt is known as the Buckriders (Dutch: Bokkenrijders) and was used by gangs of highwaymen for their advantage in the 1700s.

Kort sagt, företeelsen är känd från hela Europa, och visst inte bara germanskt område, som Harrison helt felaktigt skriver. Han har FEL I SAK, och frågan är väl varför en såpass undermålig och svag artikel skall publiceras i Svd.

Jarilo, slavernas Frej, är intressant i sammanhanget. Hans namn kommer ur samma indoeuropeiska ordrot som Jara-runan, ordet Jahr eller Year, det vill säga År och äring, som vi ju ofta talar om i samband med just Frej. Årshjulet välver sig också under vinternätterna och årets längsta natt, och därifrån kommer själva ordet Jul.

I många delar av Sverige har man låtit Julmaten stå framme under Lussenatten eller Midvinternatten. Då skulle Oden och de döda förfäderna kunna slå sig ned i stugan, och låta sig väl smaka. Till och med barnvisans ”se då tittar tomtar fram ur vrårna” har ett helt klart hedniskt ursprung, och har med traditionerna om den vilda jakten att göra. Själva tomtarna är ju avledda av ”tomten” – den gårdstomt som den förste ägaren eller brukaren av en gård röjde, och alla efterföljande släktled tänktes bo kvar på samma plats, anförda av Jolner eller Jultomten – som ju är Oden…

Betecknande nog är – som jag visat er tidigare år – en hel del sägner om förfäderna i tomte-gestalt överflyttade från Västsverige och Norge till England. I en Värmländsk folksaga försöker en ovis och oklok man flytta ifrån sina förfäder, men se det går inte ! Tomtarna sticker upp huvudena ur varje bytta och kärl på flyttlasset, och ropar ”vi flötter idag, vi flötter idag..” . I en engelsk saga från Northumberland säger de istället ”Aye, we’re flitting too, George – we’re flitting too..” och observera att de säger just ”flitting” med ett nordiskt ord, och inte ”moving” på modern engelska..

Man kan aldrig flytta ifrån sina förfäder. Man kan aldrig förneka sitt ursprung. Dick Harrison gör sig bara dummare än han är, när han sysslar med sin eviga ”Christian Belittlement” eller ett uppsåtligt förnekande av Asatron…

Första Maj 2022, värdelös, historielös, meningslös – Men Kriget Kanske Kommer…(Man måste förbli REALIST)

av

Första Maj tillhör inte arbetarrörelsen, men Vanadisblotet och Vårbloten, som jag skrivit mycket om förr om åren. En som i alla fall är någorlunda medveten om dagens betydelse, och vad den ursprungligen var till för, är Eddie Råbock alias Mohammed Omar på bloggen ”Det Goda Samhället” – han är som ni vet sedan länge en omvänd islamist, som lärt sig förstå och uppskatta den svenska kulturen och historien; och som alltid varit en bildad karl med en förmåga till att skriva. Sådant uppskattar jag.

Dock bottnar han aldrig i sin analys. Han kommer aldrig förbi den kristna medeltiden, och vågar inte skriva att Majdrottningen är Freja själv, ingen fadd och sockersöt kristen jungfru. Och annars ser jag bara falskhet, valfläsk och lögner överallt. ”Magadan Magda” Andersson, som tyvärr fortfarande är Statsminister, lovar en permanent höjd A-kassa, trots att det för det första är helt ansvarslöst, för det andra ofinansierat – och det var länge sedan ”Såsialdemokraterna” var ett arbetarparti. Numera är de som vi alla vet ett bidragsparti, som tror att de kan köpa röster med hjälp av pengar, eller importera analfabeter från Somalia eller allsköns Ersatz-befolkning någon annanstans ifrån, medan vårt land blir Världens största populationsgenetiska soptipp. Allt för att få röster, allt för att behålla makten. Precis som Fredrik Reinfeldt på sin tid – också en av de allra sämsta Statsministrar vårt land alls haft under efterkrigstiden.

Nooshi Dagostar – denna oerhörda ”stjärna” – vill förstås också var röd, dagen till ära och lovar kraftfullt höjda pensioner, ett falsk löfte som hon varken kan eller kommer att infria, därför att hon bara är ett litet svansdingel till Nomenklaturan i landet. Hon tror att hon kan ”köpa” de äldres och de etniska svenskarnas röster, men det återstår verkligen att se, hur många väljare som låter sig luras till hösten. Det är svårt – särskilt om du är äldre, etnisk svensk och bosatt i någon större stads ytterområden – att alls få tag i någon fungerande sjukvård längre. Risken för slumpartad ”felbehandling” kan vara större än man tror. Kanske hade det varit bättre att lägga eventuella resurser där istället ?

SVT:s journalister jamsar och vinklar, vinklar och jamsar. Det har ”gått för fort” i NATO-frågan får vi veta i Rapports 19.30 sändning, och ”tonläget i debatten är alldeles för hårt” påstår man. Samtidigt finns klara bevis för att ett ryskt signalspaningsplan kränkt svenskt luftrum, och att Ryssland med stor säkerhet kommer dra in Transnistrien i sitt pågående krig i Ukraina – ett krig som man försöker få den svenska hemmaopinionen att antingen helt ignorera, eller försöker framställa som utsiktslöst, därför att man i vanlig ordning fläker på med snyftreportage, men totalt ignorerar den faktiska, militära situationen – och därmed går SVT precis som alltid Rysslands ärenden.

Det är HÄR kriget avgörs – kära SVT !  Blir det en ”Koreansk situation” och ett delat land vid Dnjeprs stränder, eller segrar friheten ? Beklagar, men Mariupol är just nu bara ett VILLOSPÅR, en sido-ordnad operation. LÄS PÅ här, svenska allmänhet !! (Bildkälla, ”Jomini of the West” – twitter)

 

Ukrainas militära läge är allt annat än utsiktslöst, förutsatt att länder som Sverige inser sin förbannade skyldighet emot Världssamfundet. Inte ens på Izium-fronten öster om Charkiv, där Ryssland koncentrerat sina bästa resurser, når man någon vidare framgång – hittills. Det faktum att svenska media totalt ignorerat Sievorodonetsk, vad slags terräng som finns där och att det är från norr nästa ryska storanfall kommer att ske, är minst sagt förvånande – men så är också SVT och det slags personer som finns anställda där helt utan militär kompetens, och vad som släpps fram i form av ”Cocktail-officerare” från FHS och påstådda ”experter” är inte mycket att hurra för.

En intellektuell skribent och historieprofessor, som i-n-t-e gör vad han borde göra,  inte skriver vad han borde skriva och som är helt oärlig just nu är Dick Harrison, brödskribent för Svenska Dagbladet. Han upprepar papegojmässigt vad som stått i tiotals andra – åtskilligt bättre skrivna – artiklar om Gammalsvenskby, och våra landsmän i Ukraina som SVT hela tiden ignorerar, och som Regeringen Andersson fortfarande vägrar hjälpa, ens med ”den tysta diplomatins” hjälp. Det är ynkligt att skåda, hur en såpass lärd man bara föder sig på ”potboilers” eller slentrian-artiklar, när han kunde berätta om vad som verkligen pågår, och använda sitt spaltutrymme till något vettigt ändamål.

Sanningen om Gammalsvenskby – som det kunde varit ”klädsamt” för Herr Professor Harrison att nämna – ifall han vore rakryggad och ärlig nog, det vill säga – är att dess svensktalande befolkning – 200 personer – nu minskats till cirka 150 personer, därför att frivilliga – mestadels på Gotland – enskilda individer som inte får någon som helst hjälp av vår Regering eller Sverige som stat – gjort fantastiska insatser, som riksmedia helt ignorerar.. Vad man kallar dess ”byäldste” har tagits till fånga, eftersom byn fortfarande befinner sig på ryskockuperat område, i den del av Kherson Oblast som den ryska armén just nu förstärker emot Ukrainska motanfall. Striderna på Mykolaiev-fronten får vi aldrig höra talas om i svenska media, men Volodymir Zelensky lär personligen ha bett Sveriges Regering och dess medborgare att hjälpa till med återuppbyggnaden efter kriget.

Blå pil markerar Gammalsvenskbys läge. Bilder som dessa, får ni aldrig någonsin se i svenska media (Bildkälla: Institute for the Study of War)

Svenska UD förnekar allt, och ”Magadan Magda” Andersson vägrar som vanligt att lyfta ett enda finger för svenskarna i Ukraina. Inte ens i sitt första Maj-tal – en av de få verkligt lysande tillfällena att nå ut till vår nation – vill hon beröra det. Var någon feghet, ignorans och flathet någonsin så stor, så ynklig, så ömkansvärd ? Det enda som är ynkligare, är att höra Rysslandsvännerna i SVT, och de tomma undanflykterna från dem som hela tiden springer Rysslands ärenden.

Ukraina kan mycket väl tänkas fortsätta sin motattack från Kryvyj Rih norrifrån. I Gammalsvenskby har man nu arresterat vad svenska media felaktigt kallar ”byäldsten” som i själva verket är kommunchefen från Berislav, den ukrainska kommun som Gammalsvenskby numera tillhör. Talande nog är det fortfarande bara Sofia Hoas från Gotlands Museum – kanske en av de allra sista kultiverade eller verkligt intelligenta människorna i Sverige – samt föreningen Svenskbyborna, som ens intresserar sig för de vi först av allt borde rädda, svensktalande människor som är våra landsmän. Överallt annars i vårt land tycks undfallenheten och sveket härska.

Från Skäggetorp i Linköping rapporteras nu om hur stenkastande barn bevisligen ”hejats på” av sina mödrar under de sk ”påskupplopp” den muslimska pöbeln i Sverige ställt till med under Påskhelgen. Jamsande och krypande socialsekreterare säger att de fått ta emot ”tiotals orosanmälningar” och kastar ur sig floskel efter floskel om hur man ska ”samarbeta med socialtjänst och polis” – åtgärder som provats tusen gånger förr, och som med 100 % säkerhet kommer att vara fullständigt verkningslösa. Man förstår inte – vill inte ens förstå – att en utvisning av de kriminella klanerna är absolut nödvändigt.

Vårt land befinner sig redan till hälften i en väpnad konflikt – och i konflikter gäller det att välja sida. Att inte hela tiden ducka för motståndaren, eller uppträda som en Quisling, vilket är just vad nämnda socialsekreterare och glasögonprydd hängbröstvänster i Linköping gör – ideligen, ideligen.

Ingen Ukrainare – och förmodligen ganska få ryssar (ifall de inte beordrats av någon av d-e-r-a-s ledare) skulle ens komma på tanken att bära sig åt som ”svenska” muslimer.

Tro mig, för jag känner mitt Ukraina, likaväl som jag känner de undergivna, krypande svenskarna och deras fullkomligt värdelösa statsledning, och dess värdelösa politiker.

Det är betecknande att Freja – i vars månad vi nu befinner oss – är gudinna för krig, så väl som för kärlek och magi. Jag uppmanar er alla att bränna era Koraner och Biblar, ifall ni inte gjort det igår, i samband med Valborgs renande eldar. Valborg. Walphurgis. Vanadis. Valfreja. Tjäna henne helt och fullt, aldrig någonsin halvt. Tro, aldrig någonsin Sed. Styrka och Handling, om så bara i skrift, men aldrig aldrig någonsin feghet och svaghet !

 

”Och för övrigt är det kanske UNGEFÄR – Samma despoter HÄR som DÄR”

av

Stefan Löfvén, Sveriges Statsminister, har gjort sig känd för sitt uttalande om att vägra avgå, vilket han fällde före förra Riksdagsvalet. Han har också rakt fram inför media – och från Riksdagens eller det nationella parlamentets Talarstol – sagt att om Oppositionen vinner nästa val, skulle hela den svenska demokratin vara i fara.  Liknar inte detta Vitryssland, kanhända ? även om vi kanske inte skall överdriva…

 

Från Vitryssland eller Byelorussia, som landet nu skall kallas i Internationella Sammanhang, meddelades igår att man tvingat ned Ryanairs ordinarie flight 4978 mellan Aten och Vilnius på marken med hjälp av en jaktrote Mig-29. Enligt vissa mediakällor skall Belarusiska agenter från dess säkerhetstjänst (som fortfarande heter KGB) ha befunnit sig på planet, och antingen arrangerat ett bråk i kabinen, eller också ett bombhot, alternativt först startat ett slagsmål, och sedan hotat personal ombord med en verklig eller kanske fingerad bomb. En gång i tiden var Vitryssland ett fredligt land, som fick sitt namn av oss svear, vilket Historieprofessorn Dick Harrison kan berätta, men så är det inte längre.. Det här året har sjukdomar, pandemier och despotiska regeringar skilt oss åt, och svikit våra respektive folk.

Och varför – undrar ni kanske – kapades nu det där flygplanet ? – Om ni inte hört de senaste nyhetsutsändningarna eller läst på i internationella media, vilket faktiskt är er plikt som upplysta hedningar och goda medborgare. Jo, Roman Protasevich – Oberoende Bloggare och Nyhetsredaktör skulle arresteras, och löper nu risk att undergå dödsstraff i Lukasjenkos Vitryssland, en annan ledare som i likhet med Löfvén har gjort sig känd för att vägra avgå, och underkänna demokratiska valresultat, manövrera ut sina motståndare med omoraliska allianser till tvivelaktiga partier typ Centerpartiet – Jag räknar kallt med att ni, mina läsare; har ”affären Federley” i färskt minne..

Så långt som i Vitryssland, måste vi säga, har Regeringen Löfvén inte gått än, trots att den lagt fram lagförslag om att alla partier som den kallar ”högerextrema” och stämplar som ”rasistiska”  naturligtvis skall förbjudas. Här i landet är det bara Rasmus Paludan, som är svensk medborgare, som med våld hindras av svensk polis från att resa in i det land, där han har sitt medborgarskap. Och vår regering stämplar honom genast som rasist, trots att han bara är invandringskritiker, och dessutom kritisk emot islam, en religion som Regeringen Löfvén omhuldar, och tydligtvis vill sprida i Sverige genom bland annat ett befolkningsutbyte, i alla fall om man ser till sagda Regerings rent praktiska och reella handlande, det sista året. Dan Park, eller den numer internationellt ryktbare Lars Wilks, är också namn som kunde nämnas i sammanhanget.

Och Roman Protasevich är ”terrorist” säger Regeringen Lukasjenko, eftersom han vågat trotsa makten och makthavarna. Precis som Paludan – men här marscherar ingen i offentlig, men fredlig protestmarsch på gatorna – eller – låt oss säga- inte ännu…

Despoter känns igen på sina handlingar, men vad som skiljer den ene despoten från den andre, och vad som gör en verkligt lyckad despot till en diktator, är kanske detta begrepp som kallas ”verkshöjd”.

”Roger That, Ivan ! Some blogger is flying past to Vilnius – Let’s cancel his holiday !”

 

Det är trots allt skillnad på att tillgripa jaktplan och beredskapsrotarna från det nationella luftförsvaret, planera kidnappningar och direkt avrätta oppositionella, eller låta dem ”försvinna” eller bara förlöjliga och ”göra ned” dem med en falsk rasist-stämpel, som i Sverige.

Man kan jämföra med de Monoteistiska religionerna. Kanske hade deras profeter och förespråkare först ett gott uppsåt eller en god avsikt, men så kom påvar, Muftis, Kadis, Imamer, Inkvisitorer, ärkebiskopar, ärkeskurkar och kardinalprimaser av alla de slag – inklusive despotiska själar av sådant löjligt format som Löfvén – eller mera lyckade diktatorer, typ Lukasjenko. Under de senaste åren har vi fått se en allt mer och mer tydligt despotisk tendens, vad vår egen Regering beträffar. Vågar jag påminna er som ”syrgasinitiativet” och avlivandet av de svenska fattig-pensionärerna, som först bara skulle få ”palliativ vård” eller rättare sagt ingen sjukvård alls, och det eutanasi-program, som var i effekt och implementeringsfasen i hela fyra månader, i minst sju landsting eller regioner, innan det slutligen avbröts…

Jämför med filmen ”I care a Lot” och ni har Sveriges nuvarande socialdemokratiska ”vård-politik” i ett nötskal…

Själv är jag hedning, och alltså oppositionell – och ifall ni behöver mitt ”credo” – här har ni det…

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet.

Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga:

Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat åt det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

– Sagt av Hedningen, fritt efter romanen ”Så härdas stålet” av en rysk arbetarförfattare

Misstänkt MILJÖBROTT – Hundra ekar fällda i Frankrike – alldeles I ONÖDAN !!

av

SvD eller Svenska dagbladet, en tidning som påstår att den skulle vara oberoende liberal och som falskt säger sig ha en värdegrund, där båda sidorna av en sakframställning skall få komma fram – i så gott som varenda artikel – upprepar idag papegojmässigt en väldigt ensidigt skildrad nyhet, som också stått i TT-elegram och andra svenska tidningsmedia.

TORS HAMMARE slog till år 2019 mot den kristna kyrkan. Man vet inte om det var elfel och kortslutning, blixtnedlslag eller vad som var orsaken, enligt SvD.

Det rör sig om det nya taket på katedralen Notre Dame de Paris, vars tak renoverats sedan det brann upp i en olycka 2019. Bland annat skall man bygga upp det lilla mitt-tornet, som är ett alldeles onödigt tillägg från 1860-talet, och Violet Le Ducs såkallade restaurering, vilken inte alls är historisk. Men om detta skriver SvD så gott som ingenting, liksom den skövling som nu inträffat – alldeles i onödan – i Frankrikes alla ekskogar. Nere på kontinenten är orörda ekskogar allt mer och mer sällsynta, men nu har man totalförstört en hel ekskog om tusen träd, bara för en enstaka kristen kyrkas skull.

Ska det här bli allt som blir kvar av Frankrikes sista naturliga ekskog ??

Vad som skett, kan närmast betraktas som ett miljöbrott, utövat av kristna. Notre Dame har som alla vet fortfarande kvar sina två ståtliga huvudtorn, och det hade inte alls behövts något ektimmer till de nya takstolarna och det lilla mitt-tornet. Limträ av svensk och finsk fura, som finns nog och övernog, hade gått alldeles utmärkt att använda. Limträ kan bära mycket tyngre konstruktioner än ek, och eftersom takstolarna är helt osynliga både utifrån, samt underifrån – där kyrkans murade valv helt skymmer bort dem – behövs det inget ekvirke, och den skogsskövling man satt igång, är alldeles onödig.

Rekonstruktionen skulle kunna göras lika hållfast och långt billigare, om limträ hade fått användas, och blivit brandsäker ändå. Långa, rakvuxna ekstammar är väldigt sällsynta, för ek som växer i hagmark och utanför naturskog har som alla vet en tendens att bli knotig och breda ut sig, medan ek som växer omgiven av andra träd i en naturskog blir rak och fin, fastän den tar flera hundra år på sig att nå rätt tjocklek. Nu har man förstört massor av vackra träd för hundratals år framåt, för ingen vettig anledning alls.

Före 1860-talet hade Notre Dame inget mitt-torn alls – och det behövs inte heller – kyrkan gick lika bra att använda då med..

I Sverige användes på 1700-talet såkallade ”Hårleman-huvar” – namngivna efter den svenske arkitekten Carl Hårleman – och bland annat har Uppsala Domkyrka haft sådana. Ingen kristen hade det minsta att invända, men sen kom den nygotiske Helgo Zetterwall och införde ett helt nytt och onödigt ”gotiskt” mode, där man tvunget skulle bygga höga tornspiror, som man alltsedan dess haft problem med. Zettervalls ombyggnad av domkyrkorna i Uppsala, Lund och Skara räknas nu som stora förvanskningar, och en kulturskymning utan like.

”Svenska” kyrkan – som inte har den minsta rätt att kalla sig ”svenskare” än något annat samfund, förstör och skövlar fortfarande ekar och värdefull skog på många platser i Sverige. En av de många ställen man gjort det på är vid Gamla Uppsala, där Kyrkan samvetslöst fällt stora, månghundraåriga ekar som stått på Riksantikvarieämbetets mark. Det står dessutom i Länsstyrelsens skötselplan från 2012, att gudalunden av ek som finns där inte skall fällas, utan bevaras, men jag har själv med egna ögon sett, hur man totalt negligerat den föreskriften.

Gamla Uppsala är viktigt för all världens Hedningar och Asatrogna, och vad var orsaken till skövlingen, som inträffade redan 2018 ? Jo, människor hade börjat med ”spontana offergåvor” till de hedniska gudarna. Små, små silverstatyetter av Tor och Frej hade av kärlek hängts upp i ekträdens grenar, men allt detta vägrade Svenska Kyrkan genast att tolerera, och så kom motorsågarna fram..

Inte ens en 2 cm liten Frejsbild, fick vara ifred vid Gamla Uppsala – genast fällde de kristna tio präktiga ekar… Så gick det till, anno 2018

Överallt där kristendomen tillåts komma in och behärska ett samhälle, skövlas naturen. Ekskogarna och stora ekar har alltid behandlats med ett särskilt hat av de kristna. Redan på 800-talet fällde Karl den Stores kristna missionärer Geismars Ek, till exempel, som var helgad åt Donar, eller med andra ord guden Tor, precis som eken alltid varit i Norden. Om detta har Dick Harrison – en av SvDs ytterst få ärliga medarbetare, som inte är kristen och som skriver objektivt, redan berättat i en av sina artiklar.  ”Fairy folks are in old oaks” säger ett talesätt från Engelsk folktro, och även i Sverige och övriga Norden, har man alltid tyckt att gamla ekar skall bevaras, för landskapsbildens och de öppna markernas skull… Men nu förstör de kristna frankerna, dessa katoliker alltsammans, allt för sin oerhörda dårskaps skull… Låt oss stoppa dem med Danyxan !

Stämningsbild från den såkallade ”Sankt” Bonifatius illdåd i Tyskland…anno 724— de kristna är sig alltid lika !

”Högg du ned vår Gudalund ? Det skall du få för, just i denna stund ! Dig själv du kunde sköta – Men här skall du få böta !” (Fin bild, med pedagogiska avsikter)

Nya verk om HÄXPROCESSER recenserade av Aftonbladet…och YLE

av

Den första april i år inföll Skärtorsdagen, i motsats till Stjärt-Torsdagen, som möjligen kan ha firats i Dubai detta Coronans år (se tidigare inlägg) men inte någon annanstans. Skärtorsdagen anses i den kristna folktron vara Häxornas förlovade tid, och än har HÄXPROCESSERNA inte upphört – för i våra nära grannländer som det Katolska Polen, sysslar fortfarande präster med Djävulsutdrivning och ”behandling” av häxeri – se underrubriken ”Häxor – Häxeri och annat Okult” under avsnittet ”Adiafora” här ovan.

Vi kan även tänka på fallet med den ökända frikyrkan ”The River” i Borås, där 2 präster och ett föräldrapar från Kongo i flera års tid misshandlade en 14-årig flicka, så att hon nästan dog. Detta hände i Sverige år 2012, och myndigheterna konstaterade då att ”det finns ett stort mörkertal” och att man inte vet, hur många barn och vuxna i Sverige som rutinmässigt misshandlas av kristna präster, allt under förevändningen att offren skulle ha varit häxor, ”i förbund med den onde” osv osv. Detta pågår här och nu, idag, och mitt inne i vårt sekulära samhälle, liksom Knutby-sektens terror.

Nej – Häxprocessorna är INTE slut ännu… De pågår FORTFARANDE – I MÅNGA Kyrkors regi… (Bildkälla: YLE, den Finländska Statstelevisionen)

När nu Aftonbladets recensent Kalle Holmquist tar upp en ny bok av Professor Dick Harrison från Lund, den kände populärhsitorikern, samt den finländske historikern Marko Lambergs verk Häxmodern – så undrar jag faktiskt om herr journalisten Holmquist egentligen är påläst om sitt ämne. Han påstår, att det skulle vara ”Byråkrater” och Präster som orsakade de klassiska häx-förföljelserna under det svenska 1670-talet, och skriver också ”Trollpack” när det heter ”Trollpackor” – andra tokigheter icke att förglömma.

Om Kalle Holmkvist bara hade bekvämat sig med att göra 15 minuters googlande på Internet, ungefär, så hade han kunnat konstatera att det aldrig fanns något ord för ”Häxa” i det svenska språket förrän på 1400-talet, vilket bevisats av Ebbe Schön och andra folklivsforskare. Visserligen fanns det ett kontinentalgermanskt och gotiskt ord ”Hagazussa”, vilket betyder en varelse av kvinnligt kön som bokstavligt talat hänger på gärdesgården, eller rättare sagt sitter på den. Han skulle också ha kunnat uppmärksamma den äldre Västgötalagens ord om att ”jag såg dig rida naken på en fållgrind med utslaget hår i trolls skickelse, när båda var jämskiftade, natt och dag” vilket räknades som en av de värsta okvädningsord en man kunde rikta till en kvinna, lika illa som ordet ”hora” vilket nu sprids om alla etniskt svenska kvinnor från våra skolgårdar och arab-kvarter.

Ifall Kalle Holmquist sedan vore riktigt påläst – men det är han INTE – skulle han sedan också kunnat observera, att det enligt de Hedniska lagarna i vårt land var så att den som anklagade någon annan för Häxeri, fick straff och böter – men däremot INTE häxan – vilket var precis TVÄRTOM emot hur det skulle bli när kristendomen infördes på bred front, någon gång efter 1200-talet, för inte förrän EFTER det århundradet fanns det någon egentlig eller mer spridd kristendom i Sverige, vad de breda folklagren angick.

Holmkvist skulle också ha förstått att fållgrinden, alltså den grind som från gårdstunet eller Tän  – ”bytån” på Västgötska – förde ut till fägatan, och betesmarken för boskapen faktiskt var det viktigaste man hade på en gård, för det var ju boskapsproduktion, inklusive mjölk, smör och kött som hela den dåtida jordbruksapparaten vilade på. Om nu någon kvinna satte sig naken på fållgrinden, och kladdade med mensblod eller bedrev annan destruktiv magi till Vårdagjämningen om våren – då kreaturen var trötta efter en lång vinter – så skulle detta kanske göra så att markens fänad eller rättare sagt boskapen inte trivdes, och inte åt av gräset eller gav mjölk på hela sommaren, utan bara tynade bort och dog; vilket Västergötlands bönder och bondfolk hade ansett för något mycket mycket illa. Men – nu är Holmkvist helt obevandrad i häxeriets historia, och ingen bjässe i allmänbildning, tror jag mig veta – och därför förblir han olärd och utan förmåga att dra rätt slutsatser av de böcker han skulle ta upp till recension.

Han kunde istället – som Dick Harrison – ha observerat att det på 1000-talet fanns ett verk som hette ”Canon Episcopi” och som var avsett som en sorts instruktionsbok för biskopar, särskilt då missionsbiskopar i de Nordliga länderna. Verket förelåg redan år 1020, och enligt det skulle de katolska biskoparna inte avrätta häxorna, utan bara förvisa dem från sina församlingar, och strängeligen tillse att man utrotade varje form av vidskepelse, ”enkannerligen hos de fåvitska kvinnor, som i drömmar och syner inbillade sig att de nattetid kunde flyga tillsammans med gudinnan Diana” som det faktiskt står i denna Kanon, eller rättesnöre.

Den äldsta avbildningen av flygande häxor i hela Nordeuropa, kommer från Domkyrkan i Slesvig – och visar bland annat Freja, ridande på en katt – se bilden till höger..

Intressant nog förnekade alltså den katolska kyrkan till en början häxors fysiska existens, Canon Episcopi fastslår att alltihop skulle vara inbillning eller vidskepelse, och det var ju också ett nyttigt sätt för kyrkan att framställa det hela på – Hedendomen var för stark, och man kunde inte börja avrätta kvinnor hursomhelst i nyligen ”kristnade” områden.

Enligt medeltidens skolastiska teologi var det också tre saker som krävdes för att en person alls skulle räknas som en häxa, och därigenom utsättas för förföljelser eller straff. För det första skulle hon eller han A) ha utövat  ”Magicam” eller magi, alltså ”lövjan” med ett hedniskt ord – vilket bara betydde att använda lövade växter för att bota och hela. Vederbörande skulle också B) ha utövat Maleficium, alltså använt magin för att göra skada, vilket först måste bevisas i andlig eller sekulär domstol, och C) vilket var det viktigaste – ha befunnits skyldig till ”Pactum Diaboli” eller försvurit sig till Satan, på en häx-sabbat eller annars.

Nutida hednisk staty av Eira eller Eir, läkedomens gudinna enligt Asatron

Först när kyrkan fått herraväldet i de Nordiska länderna, och först efter det att Inkvisitionen grundats – på 1300-talet – kom man att sätta sina planer emot Nordborna och de nordiska kvinnorna i verket – för det hela var verkligen en medvetet och listigt uttänkt strategi. Genom ideologiska verk, som det tidiga 1500-talets ”Malleus Maleficiarum” eller ”Häxhammaren” spreds misogyni och extremt kvinnohat – framförallt mot läkekvinnor.

I Sverige övergick det hela till ett sannskyldigt folkmord och utrotningskrig – till och med den trögtänkte Holmkvist nämner Torsåkers Pastorat i Ångermanland, där man dödade 71 personer, de flesta kvinnor – vilket var nära en tredjedel av traktens kvinnliga befolkning – och allt detta var helt medvetet från de kristnas sida. De visste, att om man kunde döda kvinnorna, skulle man också kunna utrota Nordborna – och som vi alla vet, är detta fortfarande de flesta Monoteisters mål.

Dock fanns undantag – häxprocesserna i Europa, ca 1430 – 1830 (i Mockfjärd i Dalarna genomfördes en häxprocess så sent som på 1830-talet) bildar inget enhetligt mönster. Till och med populärhistoriska verk som Ebbe Schöns visar, att på Island, i Baltikum och delar av Finland (bland annat Åbo Universitet) var de flesta anklagade MÄN och inte alls kvinnor.

Tyvärr LJUGER Kalle Holmquist rent ut, när han i sin okunskap skriver följande: Det är inte bara rättegången mot Malin Matsdotter som levandegörs i boken, utan även vardagslivet i 1600–talets svenska militärstat, som styrdes av ett gäng krigsgalningar och religiösa extremister.

Rumpare-Malin – som blev bränd på bål levande – var ett undantag, men vad ”byråkrater” och ”krigsgalningar” som Holmquist tendentiöst, lögnaktigt och osant skriver (Sverige var omringat av fientliga stormakter, och anfölls gång på gång av Ryssland, Polen och Danmark i skiftande koalitioner – detta är ett historiskt faktum, och det kan man inte prata bort ) så var det faktiskt Fältmarskalk Gustav Wrangel som dåtidens ÖB direkt reserverade sig emot dödsdomarna – och det gjorde också Pehr Brahe, Lorentz Creutz och män som Magnus Gabriel de la Gardie – eller med andra ord de ledande ”byråkraterna” i dåtidens regering.

Fältmarskalk Wrangel vägrade att gå med på ”Svenska” Kyrkans krav om att använda landets armé emot häxor – och räddade kanske 10 000-tals landsmän och svenska kvinnor från döden på stupstocken och bålet..

 

Också Regementsöverste Harald Stake – kommendant på Bohus Fästning i ett nyerövrat danskt landskap, fastän han från början var Västgöte – vägrade att befatta sig med häxrättegångarna – Wrangel sade rent ut att ”ju mindre man rör i detta, ju bättre” eftersom han själv sett tyska häxprocesser i Pommern. Arméns och förmyndar-regeringens syn var hela tiden motsatt ”Svenska” Kyrkans – man hade ju bara indelta soldater att ta till, och om soldaterna i samma landskap skulle fått order om att avrätta sina egna hustrur, systrar, grannfruar eller gamla, hade det sannolikt kostat ett folkligt uppror som ingen sett maken till. Detta förstod dåtidens administratörer – och det var de svenska lagarna – som förbjöd barnvittnen och tortyr – samt svenska jurister och läkare, som gemensamt fick stopp på ”Svenska” Kyrkans förföljelse av sitt eget folk.

Tror ni mig inte, så studera Urban Hjärnes och Gustaf Rosenhannes roll i de Stockholmska Häxprocesserna – den har dokumenterats gång på gång, och är väl utredd. När Hjärne ironiskt frågade om man skulle tillgripa ”någon specimen torturae” och bränna Rumpare-Malin med glödheta tänger, så visste han mycket väl, att detta var förbjudet i lagen och att Gustaf Rosenhane som ledande jurist i den aktuella Trolldomskommissionen aldrig skulle tillåta det – och det var just precis Hjärnes avsikt – att driva med kyrkan, och få dess krav att framstå som absurda.

Utan Hjärnes och Rosenhanes samarbete vet vi inte vad som hänt, och det var också Hjärne som i Södermalms ”vakstugor” där hysteriska kristna föräldrar stängt in barnvittnen och där ”visgossar” gick runt och spred ”fake news” konstaterade, att de ”djävulsbesatta” vaknade till liv om man höll en bomulstuss med kamfer eller brännvin under näsan på dem – och det var ju rent märkligt detta, att Djävulen inte kunde tåla lukten av Kamfer, skrev Hjärne i sin dagbok.

Kalle Holmkvist i Aftonbladet ljuger inte bara. Han förvrider också sanningen, sanningen om ett ämnesområde som han inte alls behärskar, och som han till skillnad från mig aldrig studerat i detalj. Det är dålig journalistik att göra så, mycket dålig journalistik faktiskt – och det omdömet vidhåller jag

Harrisons och Lambergs båda böcker är synnerligen läsvärda, men inte alls av det skäl, som Aftonbladets recensent tror.

Slutligen kan vi också minnas den här mannen. Gustaf Adam Banér, bland annat Chef för Livgardet och Militär kommendant i Stockholm, på sin tid – ”Dulle Banéren” kallad – och den man som gav upphov till ordet ”Drulle” på svenska språket – bland annat därför att han under den unge Karl XI:s frånvaro inför slaget vid Lund 1676 – ett år efter häxprocessernas avslutande i huvudstaden – erbjöd sig ta över regeringsmakten, och anordna ”Coup de Etat !”

Läs skildringen i Alf Henrikssons ”Sveriges Historia” om ni inte tror mig !

Alltnog, alla tyckte att Banér var galen, inte minst därför att han vägrade tro på djävulen, vägrade tro på helvetet, vägrade tro på existensen av häxor, och för att han var något av en Hedning som vägrade tro på alltihop. Han hade nämligen studerat vid Universitetet i Leyden, Holland i sin ungdom, och där hade Banér – liksom Galileo Gallilei på sin tid – lärt sig att saker som är tyngre än luften inte kan flyga, och ”gamble utlefvade kärrlinger kunna icke flygha i vädhren af sig sjelfve” – vilket bevisar att häxorna måste hålla sig på marken, och att de sannolikt inte flyger alls.

Annars var Banér en hurtfrisk överste och regementschef, som tre gånger duellerade med sin egen personal – och sin barberare – även om Karl XI totalförbjudit dueller i sitt nyligen utgivna duell-plakat – ”vid lifsens och ärans förlust”.

Han levde i en tid av förföljelser, häxrättegångar och obefintlig säkerhet inför lagen. En tid när ”Gävlepojken” likt dagens Greta Thunberg smög omkring i Stockholm,och påstod sig kunna ”se” vem som var häxa, eftersom det stod skrivet i offrens pannor.

På samma sätt har Greta Thunberg offentligt förklarat, att hon skulle kunna ”se” koldioxidutsläpp i atmosfären, trots att CO2 är en helt genomskinlig och osynlig gas.

Mass-hysteri, ”Barnvittnen” och anklagelse-lek emot föräldrar och vuxna – liksom KUNSKAPSFÖRAKT – alltsammans drag, som tydligt PÅMINNER om 1670-talets HÄXPROCESSER… snart har vi dem här igen…

Mycket går igen, genom historien och århundradena. Kristen apokalyps och hets emot oliktänkande, inte minst. Det enda botemedlet emot alltsammans är män som Gustaf Adam Banér – de som går sin egen väg, inte blint följer med massan och låter sig luras av hysterin.

Det – och duktiga, väl pålästa jurister, administratörer och män i staten  – med moraliskt mod att säga ifrån, och rätta det som är fel !

 

I vilket SVT sprider ut FAKE NEWS och Slidder-Sludder om Vreta Kloster…

av

SVT:s Östgöta-redaktion, som agerat mycket partiskt emot Hedendomen under de senaste tre åren, har gjort det igen. Man kommer med ”Christian Belittlement” eller idel skåpmat och fördomar om Vreta Kloster, där arkeologer funnit många jordbegravningar, vilket man kallat ”århundradets fynd”.  Det påstås lögnaktigt, att arkeologer skulle ha sagt att det ”måste” ha existerat en träkyrka på platsen under 900-talets slut, men det ”måste” det inte alls – för några spår av någon sådan har aldrig hittats.

Vad man däremot identifierat, är en rad av jordbegravningar från tidigt 1000-tal – varav ungefär 70 undersökts – men det bevisar inte alls närvaron av någon kristendom överhuvudtaget. I och för sig är det sant, att arkeologer slentrianmässigt – under 1900-talets första del – klassat alla jordbegravningar som ”kristna” och alla brandgravar eller spår av kremering som ”hedniska” men redan från Birka-grävningarna på 1890-talet visste man, att detta inte alls stämmer – för vi vet, att det hedniska gravskicket alltid varierat, och därför kan man inte alls säga, att en jordbegravning skulle vara kristen, med mindre än att man finner spår av kors, kräklor, bok-beslag från biblar eller andra artefrakter, som kan bevisa att gravens ägare faktiskt var kristen. Några forskningsrapporter från Vreta-grävningarna har heller inte publicerats än, och i väntan på dem – det kan nog ta ett halvår eller mera, efter vad som är vanligt i akademiska sammanhang, kan man i-n-t-e säga något med säkerhet, eftersom det vore att föregripa forskningen.

När man hittat 70 dokumenterade gravar i ett område och undersökt 19, är det fel i sak av SVT att påstå att ”flera tusen” gravar skulle finnas i området. När minst en grav innehåller en amulett, tillverkad av en björntand, kan inte alla gravar komma ifrån kristna begravningar…

Följaktligen LJUGER SVT – och man gör det dessutom rakt ut. I den intervju med Osteologen Caroline Ahlström Arcini som undersökt 19 av de 70 utgrävda gravarna (att som SVT påstå att det skulle finnas ”flera tusen” skelett bara 30-40 cm under marknivån är nog en betydlig överdrift – varifrån kommer förresten detta påstående ? ) sägs det rent ut, att en spädbarnsgrav innehåller en stor, väl tilltagen björntand, som burits som amulett och skydd. Så gör inga kristna. Med precis lika stor rätt kan man i så fall säga, att detta måste vara en hednisk barngrav.

Runstenen Ög 202 på Vreta Klosters kyrkogård tros vara från 1080-talet, och har en tydlig hammare längst upp. Dess inskrift är helt hednisk, och lyder: Gæiʀ[i] ræisti stæina þessi æftiʀ Stæinkel. Þæiʀ vaʀu syniʀ Biarnaʀ – Gere (namnet på en av Odins vargar) lät resa denna sten efter Stenkil, De var söner till Björn (och alltså hedniska bröder)

Forskaren Sven Rosborns karta över kristnade områden i Norden, år 1000 till år 1250 – som framgår fanns det INGA kyrkor i Östergötland förrän långt in på 1100-talet, och i Småland, Dalarna, Dalsland med flera landskap, fanns nästan INGA kyrkor ens vid periodens slut..

Vi vet från historiska källor, att Sockenbildningen i Östergötland och trakterna kring Vreta inte var avslutad förrän långt in på 1200-talet. Utan socknar fanns ingen kyrkoskatt, och utan kyrkoskatt som tvångsmässigt drevs in från befolkningen, kunde man inte bygga några kyrkor – för det hade man inte råd med. Visserligen k-a-n det ha funnits enstaka stormän som kanske byggde små kapell på sina gårdar, men exempelvis Ansgars taffliga lilla byggnad i Birka stod bara i 15 år, efter det att den övernitiske Nithard försökt skövla och bränna alla Gudahov, och rättvist blev ihjälslagen av Hedningarna.

Alla seriösa historiker vet redan, att innan Olof Skötkonung kristnades, så fanns inga kristna kungar eller jarlar, hersar eller andra höga potentater, och en hednisk kung – den siste var ju Blot-Sven på 1080-talet. accepterade självklart inga kyrkor på sitt område. Olof Skötkonung hade i alla händelser stora problem med att sprida kristendom i Sveariket, och historikerna är nu ense om att hans dop i Husaby, Västergötland (inte Östergötland !) måste ha skett kring 1014, och inte 1008 som tidigare angetts.

Dessutom står det flera bevisligen hedniska runstenar på just Vreta Klosters nuvarande kyrkogård – där omtalas personer med rent hedniska namn, som måste ha fötts som hedningar och som namngetts efter hedniska gudar (det är snudd på omöjligt att en nyligen kristnad ätt skulle göra så)  och en av stenarna har vad som kan vara en Torshammare – och även på många andra ställen i Östergötland, står det rent hedniska stenar, med hedniska namn. De är resta under sent tusental, anser forskningen. Detta är också väl dokumenterat ur historiska källor. Under sådana förutsättningar är det fullständigt omöjligt att tänka sig att det skulle ha funnits träkyrkor i Östergötland på 900-talet – med tanke på hur intolerant kristendomen alltid varit, är allt tal om ”samexistens” nonsens – det första de kristna gjorde när de kom till en ny trakt var ju att utplåna alla spår av hedendom, och därför är det omöjligt, att hedniska stenar rests ca 100 år senare än den påstådda, men aldrig aldrig aldrig funna eller identifierade, hypotetiska träkyrkan.

SVT:s påståenden stämmer helt enkelt inte med den historiska verkligheten.

Dick Harrison, den kände Lundaprofessorn, publicerade 2013 en utomordentligt intressant, spännande, lättläst och välskriven bok, kallad ”En medeltida Storstad – Historien om Söderköping” som inte bara skildrar Söderköpings historia, utan hela Östergötlands kristnande tillika. Före 1203 fanns inga kyrkor alls i Söderköpingstrakten, vad man vet – ty ”Drottens Kyrka” grundades först då. Dessutom är historikerna helt säkra på att Vreta Kloster grundades först långt efter Varnhem i Västergötland, som tillkom först 1148. Visserligen har de kristna förfalskat historien där också, och spritt ut sitt vanliga slidder-sludder om ”jamen bort-ruttnade träkyrkor, helt utan spår i jorden” som vanligt. Man har – i Varnhemsfallet – tagit en enda jordbegravning, från ca år 970 (+/- 50 år med C-14 datering – exaktare är den metoden inte ) som ”bevis” för en kristen kyrkogård, men detta bevisar inget alls – för graven i Varnhem, grävdes ut under tidigt 1900-tal och har i-n-g-a kristna artefrakter, så vitt jag vet. Påståendena om Varnhem är därför inte vetenskapliga, utan vilar på en utomordentligt svag grund, och lösa antaganden från 1930-1940 talet.

”Västgötaskolan” har utpekat Varnhem som Sveriges äldsta kyrka, men den kan omöjligt ha tillkommit före 1040-talet.

Vreta Kloster fanns inte, innan Inge den Äldre tillträdde, som den förste någorlunda kristne kungen med Östergötland som maktbas. Vid den tiden rådde ännu Håkan den Röde och Blot-Sven bland Svearna, och vi har flera påvliga brev från 1080-talet, där Inge nämns som Rex Wisigothum, alltså Kung över västgötarna, men inte så mycket mer.  I Svealand och Norr om Kolmården var inte Inge den Äldre alls accepterad. Dick Harrison har övertygande bevisat, att Vreta som kristen ort inte kan vara äldre än mellan år 1090 eller 1110, då kung Inge var död. Dick Harrison anser också, att det var hans kristna änka Helena som grundade klostret, och det kan mycket väl ha skett först efter kungens frånfälle, eftersom ju östergötland var fullt av hedniska stormän på den här tiden.  Återigen pekar alla indicier på, att det inte alls fanns några ”kristna träkyrkor, som försvunnit helt utan spår i jorden, eller omnämnande i skrift” i Vreta innan dess. För övrigt – om Påve Gregorius VII nu skrev sju brev till Inge den Äldre och rekommenderade honom att grunda kyrkor, först kring år 1080 och senare – då kan det ju inte ha funnits kyrkor där tidigare – för i så fall hade ju den påvliga uppmaningen varit onödig…

Bevisen för SVT Östergötlands felaktiga historieskrivning tätnar och tätnar, ju mer vi undersöker saken.

Dick Harrison menar, att den första kristna runsten vi har från Östergötland, är rest 1025 och nämner Gunnhvat – en hednisk man – som hade sönerna Torlak och Torsten, båda direkt uppkallade efter guden Tor – enligt nordiskt namnskick, som jag skrivit mycket om. Han skulle då vara bland de absolut första kristna i landskapet, enligt Professorn, och han antar, att de ringkors som finns på en del stenar (de skulle lika gärna vara hedniska Solkors – för samtiden såg dem nog så !) skulle bevisa, att Gunnhvat först kristnades på sin ålderdom, antagligen då sönerna var vuxna – vore de små barn, skulle han nog inte omnämnt dem på runstenen.

I Småland, neråt Tjust, Ydre-bygden i Östergötland och Kinda härad – fanns inga kyrkor alls, ens på 1200-talet. Så sent som 1123- 1124 ledde ju den Norske Kung Sigurd Jorsalafar den sk ”Kalmare Ledung” och förde ett blodigt krig emot Smålandskusten och Österlen i Skåne, som då ännu var ett hedniskt land.

Med Mord, Eld och Brand genomförde de kristna hundarna ”Korståg” emot fredliga svenskar och danskar på Österlen och Smålandskusten – och detta skedde först 1122 – 1123 – en del av vår historia, som många kristna inte vill kännas vid och inte vill tala om…

Det småländska inlandet, bestående av det som idag är Jönköpings Län och Kronobergs län, kristnades inte vid detta tillfälle, ty något mer än våldsgärningar i kusttrakterna, lyckades inte de kristna hundarna med.  I och för sig finns det en medeltida legend om ”Sankt Sigfrid” – den Engelske missionären som skulle ha varit Smålänningarnas apostel – samt hans tre brorsöner Unaman (en präst) Sunaman (en diakon) och Vinaman (en lekbroder, en ”hangaround”) men den legenden är inte mera verklig än Serietidningarna om Kalle Anka, och hans tre brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte.

Däremot kan den lokala traditionen om Gunnar Gröpe, Trolle-ättens legendariske anfader, och de 12 Häradshövdingarna över Värend, som gemensamt beslutade sig för att slå ihjäl Sankt Sigfrid vid gården Hov i Växjö (där ett hedniskt Gudahov låg) delvis ha haft en motsvarighet i verkligheten, för Växjö stift tillkom inte förrän kring 1170 – och då som en ”utbrytar-enhet” ur Linköpings Stift, grundat 1103 – av Inge den Äldre

Drottens Kyrka i Lund, byggd på order av Sven Tveskägg på 990-talet, är den äldsta bevisade och bevarade kyrkan i vad som idag är Sverige.

Några säkert belagda träkyrkor från 900-talet i Sverige har aldrig identifierats. Det närmaste vi kommer är Drottens Kyrka i Lund – namnet är tvetydigt, eftersom Drott betyder Kung, och detta var en Kungens kyrka, aldrig någonsin folkets – förbehållen Sven Tveskägg av Danmark, när han och hans hov besökte den av honom nygrundade staden, som en del anser skulle ha sitt namn av London i England, till och med – den staden hade ju Sven erövrat tidigare, tillsammans med sin son Knut den Store. Den 1200-tals ruin som idag kan beskådas i källaren till ett parkeringshus i Lund (dåförtiden en del av Danmark) är skäligen ointressant, men mycket större än det lilla kapell, som Sven Tveskägg hade på sin Kungsgård – för det lilla trähuset var mycket mindre till formatet.

Jag är helt säker på att Professor Harrison, som ju är Lundensare och en klok karl, håller med mig om den saken.

Så – i Lund och Malmötrakten fanns kristendom på 900-talet – javisst – men INTE i övriga Sverige. Säger någon något annat, så finns det inga skriftliga källor, och inga arkeologiska bevis heller – och därmed REN HISTORIEFÖRFALSKNING av SVT:s och Statstelevisionens modell…

 

”Brosa-Tru” i AmeriKKKA, ”fornsederi” och Söndags-Schamaner – NU igen !

av

Kära Läsare !

”I have said it before. I have said it again !”

Låt mig presentera årets första – mycket lätt lösliga – ”Bildgåta”. Vad är det för likhet mellan de här tre bilderna – och de  på alla sätt ovärdiga personer som uppträder på dem ? Vad gör dessa personer för genomgående fel ?

Som vi ser, håller de allesammans på med Pöbel-fasoner. De använder religiösa symboler, delar ur ett kulturarv och saker som inte alls är deras, saker de för det första inte har någon ordentlig kunskap om, och för det andra inte riktigt behärskar.

Vad gäller personen och det fina exemplaret av släktet Söndags-Schaman längst till vänster (fast det troligen gäller någon från extrem Höger), så har han redan gripits, samt tillsammans med ett fyrtiotal andra personer redan spärrats in, som följd av sin medverkan i stormningsförsöket på Capitolium, 7 Januari i år. Enligt de ursprungliga mediarapporterna den dagen, blev endast en person skjuten till döds under själva stormningen, medan tre andra senare dog av ”medicinska komplikationer” som svenska media löjeväckande nog faktiskt skrev.

Personerna i Mitten – som missbrukar Tyr-runan och råkar komma från den likaledes högerextrema organisationen NMR, samt den sk ”Fornsedare” med kopplingar till AFA och de autonoma miljöerna, längst ut på den extrema vänsterkanten – som jag visar längst ut till höger i bild (ja – det är förvirrande – inte sant) har jag redan berört, så sent som 2020. De har i och för sig aldrig lyckats genomföra något lyckat stormningsförsök av en parlamentsbyggnad, sant nog – men de har gjort tillräckligt mycket skada i samhället ändå.

Förargelseväckande beteende är en mindre allvarlig åtalspunkt än allmänt uppror – javisst – men bildbevis räcker.

Bilderna är inte tagna ur ett slumpvis sammanhang, utan bevisar ett planlagt och konsekvent agerande från PÖBELNS sida, från början till slut. Man har dessutom agerat offentligt, och inte privat, ty privatlivets helgd skall väl respekteras, även hos Pöbel och Amerikaner, får jag förmoda. Relevant bevisprövning är också till sin fördel, och i alla tre fallen, så föreligger den faktiskt.

Asatrogna ledare från diverse samfund – och enskilda auktoriteter typ Freyja Aswynn i England, UK har redan tagit totalt avstånd från den skrikande pöbel, vi sett i Washington DC på den sista tiden. Man har anmärkt – klokt nog – att Tors Hammare – som denne osmaklige tattare burit, nedtattad som han var – inte ska bäras vid sådana manifestationer, att Vi Asatroende inte vill bli sammankopplade med sådant, och det gäller ”Fornsedarnas” taffliga och ständiga utspel om att Thor ska göras queer, Queer ska vara Thor – Torshammaren skulle göras till symbol för internationell Homosexualitet, vilket några som fortfarande kallar sig ”Samfundet för Forn Sed” fortfarande har högst upp på sin agenda, tillsammans med samarbetet i det ”Interreligiösa Rådet”, samarbetet med ”Black Lives Matter” och andra ännu mer diskutabla politiska organisationer, som säger sig agera ”Anti-Fascistiskt”

Bildkälla: Associated Press

Vad det rör sig om i alla tre fallen är Pöbel, rätt och slätt.

Det rör sig om Pöbel, därför att de här personerna ser ut som pöbel, agerar som pöbel, handlar som pöbel, och de har tagit till sig pöbelns metoder, uttryckssätt och sätt att vara. De klär sig som pöbel, uppträder som pöbel och därför ÄR de pöbel, eftersom deras egna handlingar dömer dem – inte deras tankar eller åsikter.

Spekulationer över i vilken grad Mr Donald Trumps fd. twitter-konto – nu avstängt – samt vilket antal republikanska senatorer som möjligen kan krävas för att ställa den förre presidenten inför Riksrätt, lämnar jag fullständigt därhän för dagen.

Nej – vad som intresserar mig att reflektera över för själva dagen, är själva tillvägagångssättet, samt det faktum att beväpnad Polis – till och med framför en av de mest hårdbevakade Myndighetsbyggnaderna i hela Världen, som vi nu känner den, var tvungen att släppa fram pöbelmassan, och inte kunde agera eller respondera med skjutvapen, helt enkelt därför att även det hade varit synnerligen olämpligt i den aktuella situationen. Ingen tårgas, inga nät, ingen spray eller färgmarkering, inga ”non-lethals” i vapensammanhang var på plats överhuvudtaget. Den enda respons man hade att välja på, var antingen skarp am eller inget alls – och i det fallet valde man alltså ingen insats alls, klokt nog, utan spärrade inte vägen för demonstranterna.

Vad som däremot fällde dem, var det interna kamera-systemet. Kameror gav bildbevis för hur pöbeln agerade, och försökte avbryta och störa den demokratiska processen.

Just detta tycker jag för dagen är en oerhört viktig lärdom i sig. Jag måste tacka min konstnärs-bekanting Mark Bodé, over there och i Californien, för den observationen och det uppslaget, för utan det hade jag inte reflekterat.

Bilder helt tagna ur sitt sammanhang åstadkommer inte mycket,- men rörande Söndags-Schamanerna och hur de fortfarande agerar – se detta videoklipp över det taffliga beteende, som Maken till en viss Kulturminister ”Amanda” (partifärg Mp) redan ådagalagt – offentligt och framför en myndighetsbyggnad i en Norrlandsstad.

”Älgarna kommer ut ur våra maskiner – skall det vara mer ”Kulturpolitik” modell (Mp) ??

Ok – nu resulterade just det sista uppträdet inte i arrest, eller lagförinfg men detta är som vi vet Landet Löfvén – det land som en gång var Sverige – och vilka styrande vi har där, det vet vi också.

Mina tankar går för dagen också till Nika-upproret borta i Konstantinopels 500-tal, då de båda ”Cirkuspartierna” de blå och de gröna försökte störta Kejsar Justinianus, och hans maka Kejsarinnan Theodora, vars förflutna milt sagt var ännu mer betänkligt än Melania Trumps, eller för den delen Alice Bah Kuncke – före detta ”Utvikningsbrud” på Slitz – i rollen som ”Svensk Kulturminister” med nedsmältning av fornfynd och särskilt Torshamar-ringar från just huvudstadens Norra Förorter högst upp på s-i-n agenda.

Redan 10 januari år 532 urartade de båda ”Cirkus-partiernas” pöbelfasoner i Konstantinopel till allmänt uppror. Närmare 30 000 personer uppgavs ha dött, enligt historikern Prokopios, som faktiskt är en mycket pålitlig källa…

Man har påstått, att Prokopios för sin del skulle ha motiverats av personligt agg till Kejsarparet, när det gäller hans skildring av dessa och andra händelser, och Prokopios ”Anekdota” eller Hemlig Historia, som den också kallas, översattes kongenialt av Sture Linnér, för ett antal år sedan, men se – det stämmer inte – för Prokopios var en seriös och ansedd historiker, som var i tjänst hos dåförtiden ledande män.

Rörande motsättningarna mellan ”De gröna” och ”De blå” och vad tvåparti-system, i förening med fullständig brist på demokrati, eller ett icke-fungerande demokratiskt system kan leda till, behåller jag mina funderingar för mig själv, men rekommenderar att ni tar kontakt med min gamle bloggar-kollega juristen Paulus Indomitius, som ju har en hel del kunskaper, just vad gäller det gamla Bysans. Vad Theodora angår, skall jag kanhända återkomma till henne nästa år, men nu är jag ingen Dick Harrison – ni vet han som plagierar mina teman i SvD – och får oförskämt bra betalt för det dessutom.

Oavsett vilken tro eller religion, politisk tillhörighet eller vad som nu önskar man än må ha – eller inte må ha – får man till sist välja sida, och trots all ”Multikultur”, ”Interreligiösa Råd” under Muslimska Brödraskapets och ”Svenska” Kyrkans ledning, BLM:er – nej – inte ”Bonniers Litterära Magasin” (som förkortningen faktiskt betydde en gång i tiden) vet jag i alla fall förbannat väl, vilken sida jag själv valt, och vilka intressen jag väljer att representera här i Världen.

Om ni vill höra en anekdot till för dagen, kan jag erinra om den unge artillerilöjtnant, som en varm julidag 1789 hade befälet över de fåtaliga kanoner, som lär ha funnits inuti Bastiljen. Han trädde fram inför pöbeln, i folkets fulla åsyn, på Bastiljens vindbrygga och lär ha sagt som så:

”Här i min högra hand har jag en biljett från Kungen själv, Le Roi meme, som råder mig att ”tirer sur le canaille” eller skjuta ned packet.

Eftersom det är lite svårt för mig – under rådande omständigheter – att bestämma vilka av er som är Pöbel, respektive Pack, och vilka som är hederliga medborgare, ger jag er exakt 30 minuter från och med nu – för att försvinna härifrån och GENAST utrymma platsen.

De av er, som nu faktiskt nu VET med er att ni ÄR Pöbel och pack, får gärna kvarstanna, för efter 30 minuter påbörjar jag eldgivningen – men ni övriga – som alltså bestämt er för att INTE tillhöra pöbeln, kan lugnt gå hem…”

Löjtnanten dödades samma dag i spetsen för sitt fåtaliga manskap, och hans huvud blev utburet därifrån på en spetsig påle. Men, han var liksom jag en man, som trodde på sin Kung, liksom sin förmåga att välja sida.

I vilket Professor Dick Harrison tar sig an ÄRKESKOJARNA i själva ÄRKESTIFTET….

av

Lyckan för en skribent och krönikör är att bliva läst – det kan jag själv intyga – angående ämnesvalet för det första blogginlägget för denna kväll.

Jag har redan nämnt, hur jag råkar känna till att det ibland bara ”råkar” bli så att Mainstream media, med vårt ”Svenska Dagblad” i spetsen understundom vill upphöja just mig till någotslags chefredaktör eller liknande, och låter min hedniskt särpräglade smak göra sig gällande såsom ett svagt eko av reminiscenser, hänsyftningar och halvt om halvt dolda ”korsreferenser”, nu när Thunberg-sektens Galna Greta fortfarande inte fått vara chefredaktör i DN, för en dag, en vecka, en månad eller kanske flera år – hennes helgonlika ankomst och obefläckade avelse, mitt på själva redaktionsgolvet, har ju redan eklaterats på ort och ställe, och vem kan väl undgå ett sådant kändis-mirakel, iscensatt av en operaprimadonna under inflytande av ”kändis-skapets vita snö” och en ännu smartare, högt betald avdankad gammal skådis och PR-man, apropå mitt senaste inhopp i teater-branschen, från så sent som igår.

 

 

Fråga mig nu inte hur jag kan veta allt det där, inklusive detta med SvD:s inblandning i saken, men det hör inte till ämnet, just idag – denna Tors Dag.

Men professor Dick Harrison, ensam ägare till ett helt produktionsbolag om svensk historia, tillika medarbetare i just SvD tar plötsligt upp ett ämne från det tidiga 1100-talet, eller mycket sent 1000-tal, som jag själv råkade nämna i ett eller annat sammanhang just igår. Det är ju nästan som den ädle herr Professorn läser över axeln på mig, men för all del – han håller sig saklig och korrekt, vilket andra journalister på samma SvD helt uppenbart inte alltid gör.

Professorn vill besvara en läsarfråga, och utreda hur det kommer sig att just Uppsala blev säte för det svenska Ärkestiftet. Att detta inte alls inträffade på 1000-talet, utan bevisligen först 1164 – för äldre är inte Uppsala Ärkestift – och att inga biskopar alls, och inget kyrkligt stift heller, fanns i staden Uppsala förrän tidigast på 1140-talet, har samme Dick Harrison redan förtjänstfullt utrett redan år 2013, då en viss Antje J. kom till maktens klerikala boningar, och tog sin plats vid de kristna köttgrytorna. Vad som sedan hände med vår ”Svenska” Kyrka, vet vi också.

Varför var det då inte städer som Linköping eller Skara som blev Ärkebiskopssäte i Svea Rike, frågar Dick Harrison retoriskt, utan att nämna staden Lund – som han själv kommer ifrån – förrän på slutet i sin artikel. Lund vore ju onekligen den självklara kandidaten, eftersom det finns hur mycket historiska bevis som helst för att den staden verkligen var av Hans Helighet Påven utsedd, gillad och Stadfäst Ärkebiskopsstad för hela Nordens Kardinalprimas, först 1103, och att Lunds formella överhöghet över hela Norden i kyrkliga sammanhang avslutades först med Absalon Hvide – kallad ”Skånes Djävul” – tempelskändaren från Arkona, och ansvarig för folkmord och dråp inte bara på Vender, utan också på Skånes allmoge.

Jo – svarar Dick Harrison – de kristna ville krossa, förinta och ”göra ned ” Gamla Uppsala som hednisk plats. Redan Adam av Bremens gamla lögner från 1060-talet, då han skrev sin historia över Ärkestiftet Bremen, är en sannskyldig paroxysm av hat och åter hat emot Nordborna, svenskarna och framförallt all Asatro – som aldrig kunnat bevisas, ens på minsta sätt genom arkeologi eller andra vetenskaper.

Ändå får varje svenskt skolbarn fortfarande tvångsmässigt lära sig den gamle biskopens lögner om hängda hästar och ”människo-offer” fast det står ”kroppar” i handskriftens original, vilket sentida historiker utan känsla för fakta förvanskat till att gälla människor. Akefalerna i Hälsingland, människorna med hundhuvuden i Övre Norrland och andra kristna bisarrerier, lärs förstås inte ut i skolan, liksom hela det sammelsurium av kristna lögner, lögner och åter lögner, som präglar Mäster Adams verk.

Nej – ”Templet” eller rättare sagt Gudahovet i Gamla Uppsala stod intill åtminstone 1097, enligt vad andra historiker konstaterat, och Birka blev aldrig ens Biskopssäte, de söndags-skole mässiga valserna om ”Ansgar” och hur denne på en enda gång skulle ha kristnat hela Sverige genom att stå på Birkas borgberg – där han med säkerhet aldrig blev insläppt – ibland leende småflickor, svartmuskiga trälar och bräkande små ulliga, gulliga lamm.

De flesta biskopar som alls utnämndes i Norden (från Tyskland och vad gäller Skara England) var bara ”titulärbiskopar” och inte ens missions-dito, för de besökte med säkerhet aldrig Sverige, och bedrev heller inte någon mission här. I Sveariket skulle det aldrig ha gått, och Uppland förblev hedniskt, liksom omgivande landskap, ända tills tusentalets slut – vilket Dick Harrison verkar alldeles klar över.

Varken Adalbert, Adaldag eller de andra tyskarna från 1000 talet vågade ens sätta sin fot på svensk mark, och vad den nutida Ärke- någonting beträffar, är hon ju också av tysk härstamning och hyllar fortfarande en viss tysk ideologi, vilket hennes roll i ”affären Radler” tydligt avslöjar. Allt vad Adalbert, förment ”patriark av Norden” gjorde, var att sitta vid det Ottonska hovet och ta upp mer skatter, förvärva mer pengar, ständigt mer, mer och mer, i feodalismens kristna anda – en epok i Svensk historia, som inte slutat, ens idag. Ånej – kyrkan ska fortfarande ha rätt att ”återvinna” metall ur våra kroppar – helt utan vårt samtycke, helt utan att vi har fått vara med och bestämma om vi vill stödja denna ”Svenska” organisation eller ej – och det handlar förstås om makt och pengar, pengar och stora pengar…

Till och med ”Svenska” Kyrkan själv – ett samfund som numera bara samlar högst 55 % av folket, och en än mindre del av de etniska svenskarna – erkänner numera att det aldrig fanns något Ärkestift i Uppsala förrän långt in på 1100-talet, alltså EFTER 1164 och inte före. Något Stift i Hälsingland fanns inte heller, och för övrigt ifrågasätter de kristna själv numera, hurpass kristet exempelvis Sigtuna egentligen var.

 

 

Dick Harrison avslöjar förtjänstfullt att ”Sigtuna inte fungerade” som biskopsplats, eller Ärkesäte – och att den kristna maktutövningen över vårt land, en maktutövning som infördes som ”Schwertmission” eller ”Tatmission” – alltså med våld och tvång – och aldrig någonsin enbart som ”Wortmission” eller på frivillig grund, som den sockersöta och lögnaktiga Ansgar-myten hävdar – är högst 700 år gammal.

I vilket SVT och UR säger sig vilja förklara Asatron för de minsta

av

Nu när Greta Thunberg snart skall utses till chefredaktör med enväldig makt över hela DN, enligt vad just den landsledande tidningen deklarerat, och dess kritiker samt en viss annan landsledande tidning också kommenterat, kan man resonera ganska mycket om det svenska samhällets fortsatta infantilisering, och om man egentligen vinner någonting på att dra ned saker och ting till barnens nivå, vilket man tyvärr ibland måste göra, med uppenbar risk för att bli pinsamt övertydlig.

Emellertid – för dagen har något helt annat fängslat mitt öga. UR, den gamla Utbildningsradion, och Statstelevisionen SVT har beslutat sig för att återlansera någotslags digitalt utbildningspaket, som man säger skall vara riktat till årskurs 4-6 till 6, och utger för att vara en seriös skildring av Asatron som religion, eller vad nutidens skolelever behöver veta om den.

Vad man får, är en helt vämjelig produkt, eller ett exempel på illa gjord ”infotainment” med idel faktafel av de allra värsta slag, tendentiösa parodier, förnumstiga, lekskolemässiga påpekanden från ett slags ”fornsedisk” programledarinna som redan i det första, inledande programmet får sitta och tjata och tugga kristna fraser som ”Det gick inte att lita på de gamla gudarna” och annat fördomsfullt tjat.

Övning i konstnärlig sakframställning eller folkbildning ? Vilken sorts varelser var Ymer och Audumbla ?

Urjätten Ymer liknas vid ett drägglande spädbarn, eller någotslags förvuxen jättebaby, och så fortsätter det, hela programserien igenom. Man gör inget annat, utom att försöka inpränta just kristendomens allmänna förträfflighet, samt att den Nordiska kulturen var en underlägsen, mindervärdig kulturform, som man gör bäst i att snarast vända sig bort ifrån. Det är huvudsumman av det hela.

Nu har just jag inte haft tid att ta del av hela denna kväljande programserie i dess helhet, och jag kommer nog aldrig göra det heller – är jag rädd – men jag har en del medömkan med de skolelever, som måste genomlida det hela, och försöka dra faktamässiga slutsatser ur vad de sett, ifall undervisningen i de svenska skolorna ännu skall kännas meningsfull.

Dåligt och taffligt gjorda animationer, som till och med en första års elev från Medialinjen på Botkyrka Gymnasium kunde ha gjort bättre. Patetiska försök att lägga in ”spännande” musikslingor, likt vilket dataspel som helst – vilka bara stör och förstör speakertexten, enerverar och irriterar. Under mitt eget 80-tal och uppväxt på 1970-talet hände det då och då, att när dåtidens garanterat (S)-märkta lärarkår enligt läroplanen skulle behandla ett ämne de inte alls behärskade eller förstod sig på, så kunde det hända att de tog fram en filmprojektor eller det senaste inom dåtidens audiovisuella teknik – den allerstädes närvarande OH-projektorn eller ”tjänstemannarespiratorn” som den också kallades.

Minnes i Pogo Pedagog ??

Resultatet var att eleverna fick total avsmak för alla såkallade ”orienteringsämnen” och att man grundligt förstörde all nyfikenhet, alla egna initiativ, eller alla försök till lärande, ens från de verkligt få intresserade individernas sida..

Självfallet var det också precis det låga utbildningsresultat, som vissa inom den dåvarande samhällseliten tänkt sig att folkets stora massa borde ha, enligt det politiska system de dåförtiden ville införa.

Även andra än jag har märkt samma tendenser inom det vi kan kalla nutida infotainment. Professor Dick Harrison har i flera artiklar under de senaste veckorna angripit de rena osakligheter, faktafel och absurda förvanskningar, som TV 4:s nya programserie ”Drottningarna” som säger sig behandla alla Sveriges drottningar.

Programserien är inte alls vad den utger sig för att vara. Den fullkomligt osannolika svartmålningen av Erik XIV är bara ett exempel, den fullkomligt idiotiska speaker-texten om att Drottning Kristina skulle ha besökt ”Vatikanstaten” en annan.  Vatikanstaten bildades först på 1900-talet, och vad än Kristina må ha haft för katolska sympatier, förkärlekar eller griller, kan hon följaktligen aldrig ha besökt den.

Det hela blir slutligen lika groteskt, som när man låter Greta Thunberg stå rakt fram i media och påstå att ”fler människor Världen över dör i naturkatastrofer än någonsin förut” vilket är en stor och uppenbar lögn, och fel i sak – liksom de flesta andra av de repliker, man drillat och tubbat henne till att säga.

Det är naturligtvis svårt att säga varifrån hela detta faktaförnekande, alla dessa fullkomligt falska bilder av den rådande verkligheten kommer ifrån. Vi skulle möjligen kunna skylla dem på någotslags Donald Trumpsk tendens, på allmän populism, på medias sätt att fungera överhuvudtaget, på diverse teknikaliteter kring moderna media, internets effekter på samhället – ja vad som helst.

För tillfället och för dagen slutar jag min kortfattade analys av ämnet med att FULLSTÄNDIGT döma ut UR:s senaste satsning ”Odens Rike” som fullständigt odugligt i fakta- eller utbildnings-sammanhang.

Finns numera på ”Vimeo”. Ratas – bör inte visas eller ses !

Jag vet inte om jag verkligen skall skjuta skulden på det oberoende (?) produktionsbolag som producerat alltsammans, Statstelevisonens inköpsavdelning eller någon annan instans, men jag skulle aldrig någonsin rekommendera att ni ser den här programserien, ens med era barn. ”Religion är ingenting för barnrumpor” har jag sagt och skrivit, och det stämmer fortfarande.

 

Staffanstorp inviger lutande Odensstaty

av

I Staffanstorp, ”staden som alltid sover” befinner sig delar av det enorma Uppåkra-fältet, Lunds föregångare som stad och en arkeologisk fyndplats av rang, trots att mindre än 2 % av hela dess areal uppges ha grävts ut ännu. Nu har även Sputnik News i Ryssland och andra internationella mediakällor uppmärksammat vad Svenska media och kommunen själv skrivit om redan förut.

19 Oktober invigde Dick Harrison, kommunens representant samt konstnärinnan Helene Aurell, som utsetts till vinnare efter en lokal konsttävling en skulptur av Oden själv, som tagit mer än ett helt år att göra. Genast kom fientliga kommentarer från kristna Hat-sajter runt om i Sverige, bland annat en benämnd http://alertsweden.bloggo.nu som jag av förklarliga skäl inte tänker länka till, då jag inte vill sprida kristet hat och andra rabiata Monoteisters inskränkningar i yttrandefriheten.

Odenstatyn är gjord efter den förmodade Odens-bild, som man grävde fram redan för ett tiotal år sedan. Statyn ligger omkullvräkt och störtad, vilket omöjliggör dess användning som plats för Asatrogen dyrkan. Kanske ingår detta även i kommunens intentioner, då vi Aatroende ju är en förföljd och diskriminerad grupp i det nutida svenska samhället.

För övrigt kan bilden också föreställa Frej, eller en himmelsgud som Tyr – dess horn erinrar tydligt om solen, eller kanske en hjort, vilket ju är en av Frejs hävdvunna symboler. Man får hoppas, att våra fränder söderut ändå lägger blommor och gåvor som ett spontant ”Blot” vid monumentet, nu när det snart är dags för Alvablot. De få kultplatser vi Hedningar har, skall vi också hävda och värna !

 

 

 

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000…

av

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmark – oräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i London – efter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!