”Och för övrigt är det kanske UNGEFÄR – Samma despoter HÄR som DÄR”

Stefan Löfvén, Sveriges Statsminister, har gjort sig känd för sitt uttalande om att vägra avgå, vilket han fällde före förra Riksdagsvalet. Han har också rakt fram inför media – och från Riksdagens eller det nationella parlamentets Talarstol – sagt att om Oppositionen vinner nästa val, skulle hela den svenska demokratin vara i fara.  Liknar inte detta Vitryssland, kanhända ? även om vi kanske inte skall överdriva…

LIKA SOM BÄR ? Dessa båda herrar faktiskt despoter är – Så ÄR det nog – TYVÄRR ! Handlingarnas verkshöjd och art skiljer den ena från den andra – men despoter skall AVSÄTTAS och inför Domstol vandra..

Från Vitryssland eller Byelorussia, som landet nu skall kallas i Internationella Sammanhang, meddelades igår att man tvingat ned Ryanairs ordinarie flight 4978 mellan Aten och Vilnius på marken med hjälp av en jaktrote Mig-29. Enligt vissa mediakällor skall Belarusiska agenter från dess säkerhetstjänst (som fortfarande heter KGB) ha befunnit sig på planet, och antingen arrangerat ett bråk i kabinen, eller också ett bombhot, alternativt först startat ett slagsmål, och sedan hotat personal ombord med en verklig eller kanske fingerad bomb. En gång i tiden var Vitryssland ett fredligt land, som fick sitt namn av oss svear, vilket Historieprofessorn Dick Harrison kan berätta, men så är det inte längre.. Det här året har sjukdomar, pandemier och despotiska regeringar skilt oss åt, och svikit våra respektive folk.

Och varför – undrar ni kanske – kapades nu det där flygplanet ? – Om ni inte hört de senaste nyhetsutsändningarna eller läst på i internationella media, vilket faktiskt är er plikt som upplysta hedningar och goda medborgare. Jo, Roman Protasevich – Oberoende Bloggare och Nyhetsredaktör skulle arresteras, och löper nu risk att undergå dödsstraff i Lukasjenkos Vitryssland, en annan ledare som i likhet med Löfvén har gjort sig känd för att vägra avgå, och underkänna demokratiska valresultat, manövrera ut sina motståndare med omoraliska allianser till tvivelaktiga partier typ Centerpartiet – Jag räknar kallt med att ni, mina läsare; har ”affären Federley” i färskt minne..

Så långt som i Vitryssland, måste vi säga, har Regeringen Löfvén inte gått än, trots att den lagt fram lagförslag om att alla partier som den kallar ”högerextrema” och stämplar som ”rasistiska”  naturligtvis skall förbjudas. Här i landet är det bara Rasmus Paludan, som är svensk medborgare, som med våld hindras av svensk polis från att resa in i det land, där han har sitt medborgarskap. Och vår regering stämplar honom genast som rasist, trots att han bara är invandringskritiker, och dessutom kritisk emot islam, en religion som Regeringen Löfvén omhuldar, och tydligtvis vill sprida i Sverige genom bland annat ett befolkningsutbyte, i alla fall om man ser till sagda Regerings rent praktiska och reella handlande, det sista året. Dan Park, eller den numer internationellt ryktbare Lars Wilks, är också namn som kunde nämnas i sammanhanget.

Och Roman Protasevich är ”terrorist” säger Regeringen Lukasjenko, eftersom han vågat trotsa makten och makthavarna. Precis som Paludan – men här marscherar ingen i offentlig, men fredlig protestmarsch på gatorna – eller – låt oss säga- inte ännu…

Despoter känns igen på sina handlingar, men vad som skiljer den ene despoten från den andre, och vad som gör en verkligt lyckad despot till en diktator, är kanske detta begrepp som kallas ”verkshöjd”.

”Roger That, Ivan ! Some blogger is flying past to Vilnius – Let’s cancel his holiday !”

 

Det är trots allt skillnad på att tillgripa jaktplan och beredskapsrotarna från det nationella luftförsvaret, planera kidnappningar och direkt avrätta oppositionella, eller låta dem ”försvinna” eller bara förlöjliga och ”göra ned” dem med en falsk rasist-stämpel, som i Sverige.

För någon dag sedan recenserade min kollega i den hedniska bloggosfären i Sverige på bloggen ”Brons & Blod” – han vill förbli anonym, liksom jag – då vi båda är oppositionella, och inte tillhör den allerstädes närvarande ”Nomenklaturan” – den amerikanska filmen ”I Care a Lot” från ett moralfilosofiskt perspektiv. Jag rekommenderar att ni läser hans artikel, och noterar hur Socialism, varesig den nu förekommer i en nationalsocialistisk eller sk ”socialt demokratisk” variant som här i Sverige ofta totalt urartar, och slutar i Demokratur, Populism och småningom Despoti, följd av verklig diktatur..

Man kan jämföra med de Monoteistiska religionerna. Kanske hade deras profeter och förespråkare först ett gott uppsåt eller en god avsikt, men så kom påvar, Muftis, Kadis, Imamer, Inkvisitorer, ärkebiskopar, ärkeskurkar och kardinalprimaser av alla de slag – inklusive despotiska själar av sådant löjligt format som Löfvén – eller mera lyckade diktatorer, typ Lukasjenko. Under de senaste åren har vi fått se en allt mer och mer tydligt despotisk tendens, vad vår egen Regering beträffar. Vågar jag påminna er som ”syrgasinitiativet” och avlivandet av de svenska fattig-pensionärerna, som först bara skulle få ”palliativ vård” eller rättare sagt ingen sjukvård alls, och det eutanasi-program, som var i effekt och implementeringsfasen i hela fyra månader, i minst sju landsting eller regioner, innan det slutligen avbröts…

Jämför med filmen ”I care a Lot” och ni har Sveriges nuvarande socialdemokratiska ”vård-politik” i ett nötskal…

Själv är jag hedning, och alltså oppositionell – och ifall ni behöver mitt ”credo” – här har ni det…

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet.

Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga:

Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat åt det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

– Sagt av Hedningen, fritt efter romanen ”Så härdas stålet” av en rysk arbetarförfattare

Misstänkt MILJÖBROTT – Hundra ekar fällda i Frankrike – alldeles I ONÖDAN !!

SvD eller Svenska dagbladet, en tidning som påstår att den skulle vara oberoende liberal och som falskt säger sig ha en värdegrund, där båda sidorna av en sakframställning skall få komma fram – i så gott som varenda artikel – upprepar idag papegojmässigt en väldigt ensidigt skildrad nyhet, som också stått i TT-elegram och andra svenska tidningsmedia.

TORS HAMMARE slog till år 2019 mot den kristna kyrkan. Man vet inte om det var elfel och kortslutning, blixtnedlslag eller vad som var orsaken, enligt SvD.

Det rör sig om det nya taket på katedralen Notre Dame de Paris, vars tak renoverats sedan det brann upp i en olycka 2019. Bland annat skall man bygga upp det lilla mitt-tornet, som är ett alldeles onödigt tillägg från 1860-talet, och Violet Le Ducs såkallade restaurering, vilken inte alls är historisk. Men om detta skriver SvD så gott som ingenting, liksom den skövling som nu inträffat – alldeles i onödan – i Frankrikes alla ekskogar. Nere på kontinenten är orörda ekskogar allt mer och mer sällsynta, men nu har man totalförstört en hel ekskog om tusen träd, bara för en enstaka kristen kyrkas skull.

Ska det här bli allt som blir kvar av Frankrikes sista naturliga ekskog ??

Vad som skett, kan närmast betraktas som ett miljöbrott, utövat av kristna. Notre Dame har som alla vet fortfarande kvar sina två ståtliga huvudtorn, och det hade inte alls behövts något ektimmer till de nya takstolarna och det lilla mitt-tornet. Limträ av svensk och finsk fura, som finns nog och övernog, hade gått alldeles utmärkt att använda. Limträ kan bära mycket tyngre konstruktioner än ek, och eftersom takstolarna är helt osynliga både utifrån, samt underifrån – där kyrkans murade valv helt skymmer bort dem – behövs det inget ekvirke, och den skogsskövling man satt igång, är alldeles onödig.

Rekonstruktionen skulle kunna göras lika hållfast och långt billigare, om limträ hade fått användas, och blivit brandsäker ändå. Långa, rakvuxna ekstammar är väldigt sällsynta, för ek som växer i hagmark och utanför naturskog har som alla vet en tendens att bli knotig och breda ut sig, medan ek som växer omgiven av andra träd i en naturskog blir rak och fin, fastän den tar flera hundra år på sig att nå rätt tjocklek. Nu har man förstört massor av vackra träd för hundratals år framåt, för ingen vettig anledning alls.

Före 1860-talet hade Notre Dame inget mitt-torn alls – och det behövs inte heller – kyrkan gick lika bra att använda då med..

I Sverige användes på 1700-talet såkallade ”Hårleman-huvar” – namngivna efter den svenske arkitekten Carl Hårleman – och bland annat har Uppsala Domkyrka haft sådana. Ingen kristen hade det minsta att invända, men sen kom den nygotiske Helgo Zetterwall och införde ett helt nytt och onödigt ”gotiskt” mode, där man tvunget skulle bygga höga tornspiror, som man alltsedan dess haft problem med. Zettervalls ombyggnad av domkyrkorna i Uppsala, Lund och Skara räknas nu som stora förvanskningar, och en kulturskymning utan like.

”Svenska” kyrkan – som inte har den minsta rätt att kalla sig ”svenskare” än något annat samfund, förstör och skövlar fortfarande ekar och värdefull skog på många platser i Sverige. En av de många ställen man gjort det på är vid Gamla Uppsala, där Kyrkan samvetslöst fällt stora, månghundraåriga ekar som stått på Riksantikvarieämbetets mark. Det står dessutom i Länsstyrelsens skötselplan från 2012, att gudalunden av ek som finns där inte skall fällas, utan bevaras, men jag har själv med egna ögon sett, hur man totalt negligerat den föreskriften.

Gamla Uppsala är viktigt för all världens Hedningar och Asatrogna, och vad var orsaken till skövlingen, som inträffade redan 2018 ? Jo, människor hade börjat med ”spontana offergåvor” till de hedniska gudarna. Små, små silverstatyetter av Tor och Frej hade av kärlek hängts upp i ekträdens grenar, men allt detta vägrade Svenska Kyrkan genast att tolerera, och så kom motorsågarna fram..

Inte ens en 2 cm liten Frejsbild, fick vara ifred vid Gamla Uppsala – genast fällde de kristna tio präktiga ekar… Så gick det till, anno 2018

Överallt där kristendomen tillåts komma in och behärska ett samhälle, skövlas naturen. Ekskogarna och stora ekar har alltid behandlats med ett särskilt hat av de kristna. Redan på 800-talet fällde Karl den Stores kristna missionärer Geismars Ek, till exempel, som var helgad åt Donar, eller med andra ord guden Tor, precis som eken alltid varit i Norden. Om detta har Dick Harrison – en av SvDs ytterst få ärliga medarbetare, som inte är kristen och som skriver objektivt, redan berättat i en av sina artiklar.  ”Fairy folks are in old oaks” säger ett talesätt från Engelsk folktro, och även i Sverige och övriga Norden, har man alltid tyckt att gamla ekar skall bevaras, för landskapsbildens och de öppna markernas skull… Men nu förstör de kristna frankerna, dessa katoliker alltsammans, allt för sin oerhörda dårskaps skull… Låt oss stoppa dem med Danyxan !

Stämningsbild från den såkallade ”Sankt” Bonifatius illdåd i Tyskland…anno 724— de kristna är sig alltid lika !

”Högg du ned vår Gudalund ? Det skall du få för, just i denna stund ! Dig själv du kunde sköta – Men här skall du få böta !” (Fin bild, med pedagogiska avsikter)

Nya verk om HÄXPROCESSER recenserade av Aftonbladet…och YLE

Den första april i år inföll Skärtorsdagen, i motsats till Stjärt-Torsdagen, som möjligen kan ha firats i Dubai detta Coronans år (se tidigare inlägg) men inte någon annanstans. Skärtorsdagen anses i den kristna folktron vara Häxornas förlovade tid, och än har HÄXPROCESSERNA inte upphört – för i våra nära grannländer som det Katolska Polen, sysslar fortfarande präster med Djävulsutdrivning och ”behandling” av häxeri – se underrubriken ”Häxor – Häxeri och annat Okult” under avsnittet ”Adiafora” här ovan.

Vi kan även tänka på fallet med den ökända frikyrkan ”The River” i Borås, där 2 präster och ett föräldrapar från Kongo i flera års tid misshandlade en 14-årig flicka, så att hon nästan dog. Detta hände i Sverige år 2012, och myndigheterna konstaterade då att ”det finns ett stort mörkertal” och att man inte vet, hur många barn och vuxna i Sverige som rutinmässigt misshandlas av kristna präster, allt under förevändningen att offren skulle ha varit häxor, ”i förbund med den onde” osv osv. Detta pågår här och nu, idag, och mitt inne i vårt sekulära samhälle, liksom Knutby-sektens terror.

Nej – Häxprocessorna är INTE slut ännu… De pågår FORTFARANDE – I MÅNGA Kyrkors regi… (Bildkälla: YLE, den Finländska Statstelevisionen)

När nu Aftonbladets recensent Kalle Holmquist tar upp en ny bok av Professor Dick Harrison från Lund, den kände populärhsitorikern, samt den finländske historikern Marko Lambergs verk Häxmodern så undrar jag faktiskt om herr journalisten Holmquist egentligen är påläst om sitt ämne. Han påstår, att det skulle vara ”Byråkrater” och Präster som orsakade de klassiska häx-förföljelserna under det svenska 1670-talet, och skriver också ”Trollpack” när det heter ”Trollpackor” – andra tokigheter icke att förglömma.

Om Kalle Holmkvist bara hade bekvämat sig med att göra 15 minuters googlande på Internet, ungefär, så hade han kunnat konstatera att det aldrig fanns något ord för ”Häxa” i det svenska språket förrän på 1400-talet, vilket bevisats av Ebbe Schön och andra folklivsforskare. Visserligen fanns det ett kontinentalgermanskt och gotiskt ord ”Hagazussa”, vilket betyder en varelse av kvinnligt kön som bokstavligt talat hänger på gärdesgården, eller rättare sagt sitter på den. Han skulle också ha kunnat uppmärksamma den äldre Västgötalagens ord om att ”jag såg dig rida naken på en fållgrind med utslaget hår i trolls skickelse, när båda var jämskiftade, natt och dag” vilket räknades som en av de värsta okvädningsord en man kunde rikta till en kvinna, lika illa som ordet ”hora” vilket nu sprids om alla etniskt svenska kvinnor från våra skolgårdar och arab-kvarter.

Ifall Kalle Holmquist sedan vore riktigt påläst – men det är han INTE – skulle han sedan också kunnat observera, att det enligt de Hedniska lagarna i vårt land var så att den som anklagade någon annan för Häxeri, fick straff och böter – men däremot INTE häxan – vilket var precis TVÄRTOM emot hur det skulle bli när kristendomen infördes på bred front, någon gång efter 1200-talet, för inte förrän EFTER det århundradet fanns det någon egentlig eller mer spridd kristendom i Sverige, vad de breda folklagren angick.

Holmkvist skulle också ha förstått att fållgrinden, alltså den grind som från gårdstunet eller Tän  – ”bytån” på Västgötska – förde ut till fägatan, och betesmarken för boskapen faktiskt var det viktigaste man hade på en gård, för det var ju boskapsproduktion, inklusive mjölk, smör och kött som hela den dåtida jordbruksapparaten vilade på. Om nu någon kvinna satte sig naken på fållgrinden, och kladdade med mensblod eller bedrev annan destruktiv magi till Vårdagjämningen om våren – då kreaturen var trötta efter en lång vinter – så skulle detta kanske göra så att markens fänad eller rättare sagt boskapen inte trivdes, och inte åt av gräset eller gav mjölk på hela sommaren, utan bara tynade bort och dog; vilket Västergötlands bönder och bondfolk hade ansett för något mycket mycket illa. Men – nu är Holmkvist helt obevandrad i häxeriets historia, och ingen bjässe i allmänbildning, tror jag mig veta – och därför förblir han olärd och utan förmåga att dra rätt slutsatser av de böcker han skulle ta upp till recension.

Han kunde istället – som Dick Harrison – ha observerat att det på 1000-talet fanns ett verk som hette ”Canon Episcopi” och som var avsett som en sorts instruktionsbok för biskopar, särskilt då missionsbiskopar i de Nordliga länderna. Verket förelåg redan år 1020, och enligt det skulle de katolska biskoparna inte avrätta häxorna, utan bara förvisa dem från sina församlingar, och strängeligen tillse att man utrotade varje form av vidskepelse, ”enkannerligen hos de fåvitska kvinnor, som i drömmar och syner inbillade sig att de nattetid kunde flyga tillsammans med gudinnan Diana” som det faktiskt står i denna Kanon, eller rättesnöre.

Den äldsta avbildningen av flygande häxor i hela Nordeuropa, kommer från Domkyrkan i Slesvig – och visar bland annat Freja, ridande på en katt – se bilden till höger..

Intressant nog förnekade alltså den katolska kyrkan till en början häxors fysiska existens, Canon Episcopi fastslår att alltihop skulle vara inbillning eller vidskepelse, och det var ju också ett nyttigt sätt för kyrkan att framställa det hela på – Hedendomen var för stark, och man kunde inte börja avrätta kvinnor hursomhelst i nyligen ”kristnade” områden.

Enligt medeltidens skolastiska teologi var det också tre saker som krävdes för att en person alls skulle räknas som en häxa, och därigenom utsättas för förföljelser eller straff. För det första skulle hon eller han A) ha utövat  ”Magicam” eller magi, alltså ”lövjan” med ett hedniskt ord – vilket bara betydde att använda lövade växter för att bota och hela. Vederbörande skulle också B) ha utövat Maleficium, alltså använt magin för att göra skada, vilket först måste bevisas i andlig eller sekulär domstol, och C) vilket var det viktigaste – ha befunnits skyldig till ”Pactum Diaboli” eller försvurit sig till Satan, på en häx-sabbat eller annars.

Nutida hednisk staty av Eira eller Eir, läkedomens gudinna enligt Asatron

Först när kyrkan fått herraväldet i de Nordiska länderna, och först efter det att Inkvisitionen grundats – på 1300-talet – kom man att sätta sina planer emot Nordborna och de nordiska kvinnorna i verket – för det hela var verkligen en medvetet och listigt uttänkt strategi. Genom ideologiska verk, som det tidiga 1500-talets ”Malleus Maleficiarum” eller ”Häxhammaren” spreds misogyni och extremt kvinnohat – framförallt mot läkekvinnor.

I Sverige övergick det hela till ett sannskyldigt folkmord och utrotningskrig – till och med den trögtänkte Holmkvist nämner Torsåkers Pastorat i Ångermanland, där man dödade 71 personer, de flesta kvinnor – vilket var nära en tredjedel av traktens kvinnliga befolkning – och allt detta var helt medvetet från de kristnas sida. De visste, att om man kunde döda kvinnorna, skulle man också kunna utrota Nordborna – och som vi alla vet, är detta fortfarande de flesta Monoteisters mål.

Dock fanns undantag – häxprocesserna i Europa, ca 1430 – 1830 (i Mockfjärd i Dalarna genomfördes en häxprocess så sent som på 1830-talet) bildar inget enhetligt mönster. Till och med populärhistoriska verk som Ebbe Schöns visar, att på Island, i Baltikum och delar av Finland (bland annat Åbo Universitet) var de flesta anklagade MÄN och inte alls kvinnor.

Tyvärr LJUGER Kalle Holmquist rent ut, när han i sin okunskap skriver följande: Det är inte bara rättegången mot Malin Matsdotter som levandegörs i boken, utan även vardagslivet i 1600–talets svenska militärstat, som styrdes av ett gäng krigsgalningar och religiösa extremister.

Rumpare-Malin – som blev bränd på bål levande – var ett undantag, men vad ”byråkrater” och ”krigsgalningar” som Holmquist tendentiöst, lögnaktigt och osant skriver (Sverige var omringat av fientliga stormakter, och anfölls gång på gång av Ryssland, Polen och Danmark i skiftande koalitioner – detta är ett historiskt faktum, och det kan man inte prata bort ) så var det faktiskt Fältmarskalk Gustav Wrangel som dåtidens ÖB direkt reserverade sig emot dödsdomarna – och det gjorde också Pehr Brahe, Lorentz Creutz och män som Magnus Gabriel de la Gardie – eller med andra ord de ledande ”byråkraterna” i dåtidens regering.

Fältmarskalk Wrangel vägrade att gå med på ”Svenska” Kyrkans krav om att använda landets armé emot häxor – och räddade kanske 10 000-tals landsmän och svenska kvinnor från döden på stupstocken och bålet..

 

Också Regementsöverste Harald Stake – kommendant på Bohus Fästning i ett nyerövrat danskt landskap, fastän han från början var Västgöte – vägrade att befatta sig med häxrättegångarna – Wrangel sade rent ut att ”ju mindre man rör i detta, ju bättre” eftersom han själv sett tyska häxprocesser i Pommern. Arméns och förmyndar-regeringens syn var hela tiden motsatt ”Svenska” Kyrkans – man hade ju bara indelta soldater att ta till, och om soldaterna i samma landskap skulle fått order om att avrätta sina egna hustrur, systrar, grannfruar eller gamla, hade det sannolikt kostat ett folkligt uppror som ingen sett maken till. Detta förstod dåtidens administratörer – och det var de svenska lagarna – som förbjöd barnvittnen och tortyr – samt svenska jurister och läkare, som gemensamt fick stopp på ”Svenska” Kyrkans förföljelse av sitt eget folk.

Tror ni mig inte, så studera Urban Hjärnes och Gustaf Rosenhannes roll i de Stockholmska Häxprocesserna – den har dokumenterats gång på gång, och är väl utredd. När Hjärne ironiskt frågade om man skulle tillgripa ”någon specimen torturae” och bränna Rumpare-Malin med glödheta tänger, så visste han mycket väl, att detta var förbjudet i lagen och att Gustaf Rosenhane som ledande jurist i den aktuella Trolldomskommissionen aldrig skulle tillåta det – och det var just precis Hjärnes avsikt – att driva med kyrkan, och få dess krav att framstå som absurda.

Utan Hjärnes och Rosenhanes samarbete vet vi inte vad som hänt, och det var också Hjärne som i Södermalms ”vakstugor” där hysteriska kristna föräldrar stängt in barnvittnen och där ”visgossar” gick runt och spred ”fake news” konstaterade, att de ”djävulsbesatta” vaknade till liv om man höll en bomulstuss med kamfer eller brännvin under näsan på dem – och det var ju rent märkligt detta, att Djävulen inte kunde tåla lukten av Kamfer, skrev Hjärne i sin dagbok.

Kalle Holmkvist i Aftonbladet ljuger inte bara. Han förvrider också sanningen, sanningen om ett ämnesområde som han inte alls behärskar, och som han till skillnad från mig aldrig studerat i detalj. Det är dålig journalistik att göra så, mycket dålig journalistik faktiskt – och det omdömet vidhåller jag

Harrisons och Lambergs båda böcker är synnerligen läsvärda, men inte alls av det skäl, som Aftonbladets recensent tror.

Slutligen kan vi också minnas den här mannen. Gustaf Adam Banér, bland annat Chef för Livgardet och Militär kommendant i Stockholm, på sin tid – ”Dulle Banéren” kallad – och den man som gav upphov till ordet ”Drulle” på svenska språket – bland annat därför att han under den unge Karl XI:s frånvaro inför slaget vid Lund 1676 – ett år efter häxprocessernas avslutande i huvudstaden – erbjöd sig ta över regeringsmakten, och anordna ”Coup de Etat !”

Läs skildringen i Alf Henrikssons ”Sveriges Historia” om ni inte tror mig !

Alltnog, alla tyckte att Banér var galen, inte minst därför att han vägrade tro på djävulen, vägrade tro på helvetet, vägrade tro på existensen av häxor, och för att han var något av en Hedning som vägrade tro på alltihop. Han hade nämligen studerat vid Universitetet i Leyden, Holland i sin ungdom, och där hade Banér – liksom Galileo Gallilei på sin tid – lärt sig att saker som är tyngre än luften inte kan flyga, och ”gamble utlefvade kärrlinger kunna icke flygha i vädhren af sig sjelfve” – vilket bevisar att häxorna måste hålla sig på marken, och att de sannolikt inte flyger alls.

Annars var Banér en hurtfrisk överste och regementschef, som tre gånger duellerade med sin egen personal – och sin barberare – även om Karl XI totalförbjudit dueller i sitt nyligen utgivna duell-plakat – ”vid lifsens och ärans förlust”.

Han levde i en tid av förföljelser, häxrättegångar och obefintlig säkerhet inför lagen. En tid när ”Gävlepojken” likt dagens Greta Thunberg smög omkring i Stockholm,och påstod sig kunna ”se” vem som var häxa, eftersom det stod skrivet i offrens pannor.

På samma sätt har Greta Thunberg offentligt förklarat, att hon skulle kunna ”se” koldioxidutsläpp i atmosfären, trots att CO2 är en helt genomskinlig och osynlig gas.

Mass-hysteri, ”Barnvittnen” och anklagelse-lek emot föräldrar och vuxna – liksom KUNSKAPSFÖRAKT – alltsammans drag, som tydligt PÅMINNER om 1670-talets HÄXPROCESSER… snart har vi dem här igen…

Mycket går igen, genom historien och århundradena. Kristen apokalyps och hets emot oliktänkande, inte minst. Det enda botemedlet emot alltsammans är män som Gustaf Adam Banér – de som går sin egen väg, inte blint följer med massan och låter sig luras av hysterin.

Det – och duktiga, väl pålästa jurister, administratörer och män i staten  – med moraliskt mod att säga ifrån, och rätta det som är fel !

 

I vilket SVT sprider ut FAKE NEWS och Slidder-Sludder om Vreta Kloster…

SVT:s Östgöta-redaktion, som agerat mycket partiskt emot Hedendomen under de senaste tre åren, har gjort det igen. Man kommer med ”Christian Belittlement” eller idel skåpmat och fördomar om Vreta Kloster, där arkeologer funnit många jordbegravningar, vilket man kallat ”århundradets fynd”.  Det påstås lögnaktigt, att arkeologer skulle ha sagt att det ”måste” ha existerat en träkyrka på platsen under 900-talets slut, men det ”måste” det inte alls – för några spår av någon sådan har aldrig hittats.

Vad man däremot identifierat, är en rad av jordbegravningar från tidigt 1000-tal – varav ungefär 70 undersökts – men det bevisar inte alls närvaron av någon kristendom överhuvudtaget. I och för sig är det sant, att arkeologer slentrianmässigt – under 1900-talets första del – klassat alla jordbegravningar som ”kristna” och alla brandgravar eller spår av kremering som ”hedniska” men redan från Birka-grävningarna på 1890-talet visste man, att detta inte alls stämmer – för vi vet, att det hedniska gravskicket alltid varierat, och därför kan man inte alls säga, att en jordbegravning skulle vara kristen, med mindre än att man finner spår av kors, kräklor, bok-beslag från biblar eller andra artefrakter, som kan bevisa att gravens ägare faktiskt var kristen. Några forskningsrapporter från Vreta-grävningarna har heller inte publicerats än, och i väntan på dem – det kan nog ta ett halvår eller mera, efter vad som är vanligt i akademiska sammanhang, kan man i-n-t-e säga något med säkerhet, eftersom det vore att föregripa forskningen.

När man hittat 70 dokumenterade gravar i ett område och undersökt 19, är det fel i sak av SVT att påstå att ”flera tusen” gravar skulle finnas i området. När minst en grav innehåller en amulett, tillverkad av en björntand, kan inte alla gravar komma ifrån kristna begravningar…

Följaktligen LJUGER SVT – och man gör det dessutom rakt ut. I den intervju med Osteologen Caroline Ahlström Arcini som undersökt 19 av de 70 utgrävda gravarna (att som SVT påstå att det skulle finnas ”flera tusen” skelett bara 30-40 cm under marknivån är nog en betydlig överdrift – varifrån kommer förresten detta påstående ? ) sägs det rent ut, att en spädbarnsgrav innehåller en stor, väl tilltagen björntand, som burits som amulett och skydd. Så gör inga kristna. Med precis lika stor rätt kan man i så fall säga, att detta måste vara en hednisk barngrav.

Runstenen Ög 202 på Vreta Klosters kyrkogård tros vara från 1080-talet, och har en tydlig hammare längst upp. Dess inskrift är helt hednisk, och lyder: Gæiʀ[i] ræisti stæina þessi æftiʀ Stæinkel. Þæiʀ vaʀu syniʀ BiarnaʀGere (namnet på en av Odins vargar) lät resa denna sten efter Stenkil, De var söner till Björn (och alltså hedniska bröder)

Forskaren Sven Rosborns karta över kristnade områden i Norden, år 1000 till år 1250som framgår fanns det INGA kyrkor i Östergötland förrän långt in på 1100-talet, och i Småland, Dalarna, Dalsland med flera landskap, fanns nästan INGA kyrkor ens vid periodens slut..

Vi vet från historiska källor, att Sockenbildningen i Östergötland och trakterna kring Vreta inte var avslutad förrän långt in på 1200-talet. Utan socknar fanns ingen kyrkoskatt, och utan kyrkoskatt som tvångsmässigt drevs in från befolkningen, kunde man inte bygga några kyrkor – för det hade man inte råd med. Visserligen k-a-n det ha funnits enstaka stormän som kanske byggde små kapell på sina gårdar, men exempelvis Ansgars taffliga lilla byggnad i Birka stod bara i 15 år, efter det att den övernitiske Nithard försökt skövla och bränna alla Gudahov, och rättvist blev ihjälslagen av Hedningarna.

Alla seriösa historiker vet redan, att innan Olof Skötkonung kristnades, så fanns inga kristna kungar eller jarlar, hersar eller andra höga potentater, och en hednisk kung – den siste var ju Blot-Sven på 1080-talet. accepterade självklart inga kyrkor på sitt område. Olof Skötkonung hade i alla händelser stora problem med att sprida kristendom i Sveariket, och historikerna är nu ense om att hans dop i Husaby, Västergötland (inte Östergötland !) måste ha skett kring 1014, och inte 1008 som tidigare angetts.

Dessutom står det flera bevisligen hedniska runstenar på just Vreta Klosters nuvarande kyrkogård – där omtalas personer med rent hedniska namn, som måste ha fötts som hedningar och som namngetts efter hedniska gudar (det är snudd på omöjligt att en nyligen kristnad ätt skulle göra så)  och en av stenarna har vad som kan vara en Torshammare – och även på många andra ställen i Östergötland, står det rent hedniska stenar, med hedniska namn. De är resta under sent tusental, anser forskningen. Detta är också väl dokumenterat ur historiska källor. Under sådana förutsättningar är det fullständigt omöjligt att tänka sig att det skulle ha funnits träkyrkor i Östergötland på 900-talet – med tanke på hur intolerant kristendomen alltid varit, är allt tal om ”samexistens” nonsens – det första de kristna gjorde när de kom till en ny trakt var ju att utplåna alla spår av hedendom, och därför är det omöjligt, att hedniska stenar rests ca 100 år senare än den påstådda, men aldrig aldrig aldrig funna eller identifierade, hypotetiska träkyrkan.

SVT:s påståenden stämmer helt enkelt inte med den historiska verkligheten.

Dick Harrison, den kände Lundaprofessorn, publicerade 2013 en utomordentligt intressant, spännande, lättläst och välskriven bok, kallad ”En medeltida Storstad – Historien om Söderköping” som inte bara skildrar Söderköpings historia, utan hela Östergötlands kristnande tillika. Före 1203 fanns inga kyrkor alls i Söderköpingstrakten, vad man vet – ty ”Drottens Kyrka” grundades först då. Dessutom är historikerna helt säkra på att Vreta Kloster grundades först långt efter Varnhem i Västergötland, som tillkom först 1148. Visserligen har de kristna förfalskat historien där också, och spritt ut sitt vanliga slidder-sludder om ”jamen bort-ruttnade träkyrkor, helt utan spår i jorden” som vanligt. Man har – i Varnhemsfallet – tagit en enda jordbegravning, från ca år 970 (+/- 50 år med C-14 datering – exaktare är den metoden inte ) som ”bevis” för en kristen kyrkogård, men detta bevisar inget alls – för graven i Varnhem, grävdes ut under tidigt 1900-tal och har i-n-g-a kristna artefrakter, så vitt jag vet. Påståendena om Varnhem är därför inte vetenskapliga, utan vilar på en utomordentligt svag grund, och lösa antaganden från 1930-1940 talet.

”Västgötaskolan” har utpekat Varnhem som Sveriges äldsta kyrka, men den kan omöjligt ha tillkommit före 1040-talet.

Vreta Kloster fanns inte, innan Inge den Äldre tillträdde, som den förste någorlunda kristne kungen med Östergötland som maktbas. Vid den tiden rådde ännu Håkan den Röde och Blot-Sven bland Svearna, och vi har flera påvliga brev från 1080-talet, där Inge nämns som Rex Wisigothum, alltså Kung över västgötarna, men inte så mycket mer.  I Svealand och Norr om Kolmården var inte Inge den Äldre alls accepterad. Dick Harrison har övertygande bevisat, att Vreta som kristen ort inte kan vara äldre än mellan år 1090 eller 1110, då kung Inge var död. Dick Harrison anser också, att det var hans kristna änka Helena som grundade klostret, och det kan mycket väl ha skett först efter kungens frånfälle, eftersom ju östergötland var fullt av hedniska stormän på den här tiden.  Återigen pekar alla indicier på, att det inte alls fanns några ”kristna träkyrkor, som försvunnit helt utan spår i jorden, eller omnämnande i skrift” i Vreta innan dess. För övrigt – om Påve Gregorius VII nu skrev sju brev till Inge den Äldre och rekommenderade honom att grunda kyrkor, först kring år 1080 och senare – då kan det ju inte ha funnits kyrkor där tidigare – för i så fall hade ju den påvliga uppmaningen varit onödig…

Bevisen för SVT Östergötlands felaktiga historieskrivning tätnar och tätnar, ju mer vi undersöker saken.

Dick Harrison menar, att den första kristna runsten vi har från Östergötland, är rest 1025 och nämner Gunnhvat – en hednisk man – som hade sönerna Torlak och Torsten, båda direkt uppkallade efter guden Tor – enligt nordiskt namnskick, som jag skrivit mycket om. Han skulle då vara bland de absolut första kristna i landskapet, enligt Professorn, och han antar, att de ringkors som finns på en del stenar (de skulle lika gärna vara hedniska Solkors – för samtiden såg dem nog så !) skulle bevisa, att Gunnhvat först kristnades på sin ålderdom, antagligen då sönerna var vuxna – vore de små barn, skulle han nog inte omnämnt dem på runstenen.

I Småland, neråt Tjust, Ydre-bygden i Östergötland och Kinda härad – fanns inga kyrkor alls, ens på 1200-talet. Så sent som 1123- 1124 ledde ju den Norske Kung Sigurd Jorsalafar den sk ”Kalmare Ledung” och förde ett blodigt krig emot Smålandskusten och Österlen i Skåne, som då ännu var ett hedniskt land.

Med Mord, Eld och Brand genomförde de kristna hundarna ”Korståg” emot fredliga svenskar och danskar på Österlen och Smålandskusten – och detta skedde först 1122 – 1123 – en del av vår historia, som många kristna inte vill kännas vid och inte vill tala om…

Det småländska inlandet, bestående av det som idag är Jönköpings Län och Kronobergs län, kristnades inte vid detta tillfälle, ty något mer än våldsgärningar i kusttrakterna, lyckades inte de kristna hundarna med.  I och för sig finns det en medeltida legend om ”Sankt Sigfrid” – den Engelske missionären som skulle ha varit Smålänningarnas apostel – samt hans tre brorsöner Unaman (en präst) Sunaman (en diakon) och Vinaman (en lekbroder, en ”hangaround”) men den legenden är inte mera verklig än Serietidningarna om Kalle Anka, och hans tre brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte.

Däremot kan den lokala traditionen om Gunnar Gröpe, Trolle-ättens legendariske anfader, och de 12 Häradshövdingarna över Värend, som gemensamt beslutade sig för att slå ihjäl Sankt Sigfrid vid gården Hov i Växjö (där ett hedniskt Gudahov låg) delvis ha haft en motsvarighet i verkligheten, för Växjö stift tillkom inte förrän kring 1170 – och då som en ”utbrytar-enhet” ur Linköpings Stift, grundat 1103 – av Inge den Äldre

Drottens Kyrka i Lund, byggd på order av Sven Tveskägg på 990-talet, är den äldsta bevisade och bevarade kyrkan i vad som idag är Sverige.

Några säkert belagda träkyrkor från 900-talet i Sverige har aldrig identifierats. Det närmaste vi kommer är Drottens Kyrka i Lund – namnet är tvetydigt, eftersom Drott betyder Kung, och detta var en Kungens kyrka, aldrig någonsin folkets – förbehållen Sven Tveskägg av Danmark, när han och hans hov besökte den av honom nygrundade staden, som en del anser skulle ha sitt namn av London i England, till och med – den staden hade ju Sven erövrat tidigare, tillsammans med sin son Knut den Store. Den 1200-tals ruin som idag kan beskådas i källaren till ett parkeringshus i Lund (dåförtiden en del av Danmark) är skäligen ointressant, men mycket större än det lilla kapell, som Sven Tveskägg hade på sin Kungsgård – för det lilla trähuset var mycket mindre till formatet.

Jag är helt säker på att Professor Harrison, som ju är Lundensare och en klok karl, håller med mig om den saken.

Så – i Lund och Malmötrakten fanns kristendom på 900-talet – javisst – men INTE i övriga Sverige. Säger någon något annat, så finns det inga skriftliga källor, och inga arkeologiska bevis heller – och därmed REN HISTORIEFÖRFALSKNING av SVT:s och Statstelevisionens modell…

 

”Brosa-Tru” i AmeriKKKA, ”fornsederi” och Söndags-Schamaner – NU igen !

Kära Läsare !

”I have said it before. I have said it again !”

Låt mig presentera årets första – mycket lätt lösliga – ”Bildgåta”. Vad är det för likhet mellan de här tre bilderna – och de  på alla sätt ovärdiga personer som uppträder på dem ? Vad gör dessa personer för genomgående fel ?

Som vi ser, håller de allesammans på med Pöbel-fasoner. De använder religiösa symboler, delar ur ett kulturarv och saker som inte alls är deras, saker de för det första inte har någon ordentlig kunskap om, och för det andra inte riktigt behärskar.

Vad gäller personen och det fina exemplaret av släktet Söndags-Schaman längst till vänster (fast det troligen gäller någon från extrem Höger), så har han redan gripits, samt tillsammans med ett fyrtiotal andra personer redan spärrats in, som följd av sin medverkan i stormningsförsöket på Capitolium, 7 Januari i år. Enligt de ursprungliga mediarapporterna den dagen, blev endast en person skjuten till döds under själva stormningen, medan tre andra senare dog av ”medicinska komplikationer” som svenska media löjeväckande nog faktiskt skrev.

Personerna i Mitten – som missbrukar Tyr-runan och råkar komma från den likaledes högerextrema organisationen NMR, samt den sk ”Fornsedare” med kopplingar till AFA och de autonoma miljöerna, längst ut på den extrema vänsterkanten – som jag visar längst ut till höger i bild (ja – det är förvirrande – inte sant) har jag redan berört, så sent som 2020. De har i och för sig aldrig lyckats genomföra något lyckat stormningsförsök av en parlamentsbyggnad, sant nog – men de har gjort tillräckligt mycket skada i samhället ändå.

Förargelseväckande beteende är en mindre allvarlig åtalspunkt än allmänt uppror – javisst – men bildbevis räcker.

Bilderna är inte tagna ur ett slumpvis sammanhang, utan bevisar ett planlagt och konsekvent agerande från PÖBELNS sida, från början till slut. Man har dessutom agerat offentligt, och inte privat, ty privatlivets helgd skall väl respekteras, även hos Pöbel och Amerikaner, får jag förmoda. Relevant bevisprövning är också till sin fördel, och i alla tre fallen, så föreligger den faktiskt.

Asatrogna ledare från diverse samfund – och enskilda auktoriteter typ Freyja Aswynn i England, UK har redan tagit totalt avstånd från den skrikande pöbel, vi sett i Washington DC på den sista tiden. Man har anmärkt – klokt nog – att Tors Hammare – som denne osmaklige tattare burit, nedtattad som han var – inte ska bäras vid sådana manifestationer, att Vi Asatroende inte vill bli sammankopplade med sådant, och det gäller ”Fornsedarnas” taffliga och ständiga utspel om att Thor ska göras queer, Queer ska vara Thor – Torshammaren skulle göras till symbol för internationell Homosexualitet, vilket några som fortfarande kallar sig ”Samfundet för Forn Sed” fortfarande har högst upp på sin agenda, tillsammans med samarbetet i det ”Interreligiösa Rådet”, samarbetet med ”Black Lives Matter” och andra ännu mer diskutabla politiska organisationer, som säger sig agera ”Anti-Fascistiskt”

Bildkälla: Associated Press

Vad det rör sig om i alla tre fallen är Pöbel, rätt och slätt.

Det rör sig om Pöbel, därför att de här personerna ser ut som pöbel, agerar som pöbel, handlar som pöbel, och de har tagit till sig pöbelns metoder, uttryckssätt och sätt att vara. De klär sig som pöbel, uppträder som pöbel och därför ÄR de pöbel, eftersom deras egna handlingar dömer dem – inte deras tankar eller åsikter.

Spekulationer över i vilken grad Mr Donald Trumps fd. twitter-konto – nu avstängt – samt vilket antal republikanska senatorer som möjligen kan krävas för att ställa den förre presidenten inför Riksrätt, lämnar jag fullständigt därhän för dagen.

Nej – vad som intresserar mig att reflektera över för själva dagen, är själva tillvägagångssättet, samt det faktum att beväpnad Polis – till och med framför en av de mest hårdbevakade Myndighetsbyggnaderna i hela Världen, som vi nu känner den, var tvungen att släppa fram pöbelmassan, och inte kunde agera eller respondera med skjutvapen, helt enkelt därför att även det hade varit synnerligen olämpligt i den aktuella situationen. Ingen tårgas, inga nät, ingen spray eller färgmarkering, inga ”non-lethals” i vapensammanhang var på plats överhuvudtaget. Den enda respons man hade att välja på, var antingen skarp am eller inget alls – och i det fallet valde man alltså ingen insats alls, klokt nog, utan spärrade inte vägen för demonstranterna.

Vad som däremot fällde dem, var det interna kamera-systemet. Kameror gav bildbevis för hur pöbeln agerade, och försökte avbryta och störa den demokratiska processen.

Just detta tycker jag för dagen är en oerhört viktig lärdom i sig. Jag måste tacka min konstnärs-bekanting Mark Bodé, over there och i Californien, för den observationen och det uppslaget, för utan det hade jag inte reflekterat.

Bilder helt tagna ur sitt sammanhang åstadkommer inte mycket,- men rörande Söndags-Schamanerna och hur de fortfarande agerar – se detta videoklipp över det taffliga beteende, som Maken till en viss Kulturminister ”Amanda” (partifärg Mp) redan ådagalagt – offentligt och framför en myndighetsbyggnad i en Norrlandsstad.

”Älgarna kommer ut ur våra maskiner – skall det vara mer ”Kulturpolitik” modell (Mp) ??

Ok – nu resulterade just det sista uppträdet inte i arrest, eller lagförinfg men detta är som vi vet Landet Löfvén – det land som en gång var Sverige – och vilka styrande vi har där, det vet vi också.

Mina tankar går för dagen också till Nika-upproret borta i Konstantinopels 500-tal, då de båda ”Cirkuspartierna” de blå och de gröna försökte störta Kejsar Justinianus, och hans maka Kejsarinnan Theodora, vars förflutna milt sagt var ännu mer betänkligt än Melania Trumps, eller för den delen Alice Bah Kuncke – före detta ”Utvikningsbrud” på Slitz – i rollen som ”Svensk Kulturminister” med nedsmältning av fornfynd och särskilt Torshamar-ringar från just huvudstadens Norra Förorter högst upp på s-i-n agenda.

Redan 10 januari år 532 urartade de båda ”Cirkus-partiernas” pöbelfasoner i Konstantinopel till allmänt uppror. Närmare 30 000 personer uppgavs ha dött, enligt historikern Prokopios, som faktiskt är en mycket pålitlig källa

Man har påstått, att Prokopios för sin del skulle ha motiverats av personligt agg till Kejsarparet, när det gäller hans skildring av dessa och andra händelser, och Prokopios ”Anekdota” eller Hemlig Historia, som den också kallas, översattes kongenialt av Sture Linnér, för ett antal år sedan, men se – det stämmer inte – för Prokopios var en seriös och ansedd historiker, som var i tjänst hos dåförtiden ledande män.

Rörande motsättningarna mellan ”De gröna” och ”De blå” och vad tvåparti-system, i förening med fullständig brist på demokrati, eller ett icke-fungerande demokratiskt system kan leda till, behåller jag mina funderingar för mig själv, men rekommenderar att ni tar kontakt med min gamle bloggar-kollega juristen Paulus Indomitius, som ju har en hel del kunskaper, just vad gäller det gamla Bysans. Vad Theodora angår, skall jag kanhända återkomma till henne nästa år, men nu är jag ingen Dick Harrison – ni vet han som plagierar mina teman i SvD – och får oförskämt bra betalt för det dessutom.

Oavsett vilken tro eller religion, politisk tillhörighet eller vad som nu önskar man än må ha – eller inte må ha – får man till sist välja sida, och trots all ”Multikultur”, ”Interreligiösa Råd” under Muslimska Brödraskapets och ”Svenska” Kyrkans ledning, BLM:er – nej – inte ”Bonniers Litterära Magasin” (som förkortningen faktiskt betydde en gång i tiden) vet jag i alla fall förbannat väl, vilken sida jag själv valt, och vilka intressen jag väljer att representera här i Världen.

Om ni vill höra en anekdot till för dagen, kan jag erinra om den unge artillerilöjtnant, som en varm julidag 1789 hade befälet över de fåtaliga kanoner, som lär ha funnits inuti Bastiljen. Han trädde fram inför pöbeln, i folkets fulla åsyn, på Bastiljens vindbrygga och lär ha sagt som så:

Här i min högra hand har jag en biljett från Kungen själv, Le Roi meme, som råder mig att ”tirer sur le canaille” eller skjuta ned packet.

Eftersom det är lite svårt för mig – under rådande omständigheter – att bestämma vilka av er som är Pöbel, respektive Pack, och vilka som är hederliga medborgare, ger jag er exakt 30 minuter från och med nu – för att försvinna härifrån och GENAST utrymma platsen.

De av er, som nu faktiskt nu VET med er att ni ÄR Pöbel och pack, får gärna kvarstanna, för efter 30 minuter påbörjar jag eldgivningen – men ni övriga – som alltså bestämt er för att INTE tillhöra pöbeln, kan lugnt gå hem…”

Löjtnanten dödades samma dag i spetsen för sitt fåtaliga manskap, och hans huvud blev utburet därifrån på en spetsig påle. Men, han var liksom jag en man, som trodde på sin Kung, liksom sin förmåga att välja sida.

I vilket Professor Dick Harrison tar sig an ÄRKESKOJARNA i själva ÄRKESTIFTET….

Lyckan för en skribent och krönikör är att bliva läst – det kan jag själv intyga – angående ämnesvalet för det första blogginlägget för denna kväll.

Jag har redan nämnt, hur jag råkar känna till att det ibland bara ”råkar” bli så att Mainstream media, med vårt ”Svenska Dagblad” i spetsen understundom vill upphöja just mig till någotslags chefredaktör eller liknande, och låter min hedniskt särpräglade smak göra sig gällande såsom ett svagt eko av reminiscenser, hänsyftningar och halvt om halvt dolda ”korsreferenser”, nu när Thunberg-sektens Galna Greta fortfarande inte fått vara chefredaktör i DN, för en dag, en vecka, en månad eller kanske flera år – hennes helgonlika ankomst och obefläckade avelse, mitt på själva redaktionsgolvet, har ju redan eklaterats på ort och ställe, och vem kan väl undgå ett sådant kändis-mirakel, iscensatt av en operaprimadonna under inflytande av ”kändis-skapets vita snö” och en ännu smartare, högt betald avdankad gammal skådis och PR-man, apropå mitt senaste inhopp i teater-branschen, från så sent som igår.

 

 

Fråga mig nu inte hur jag kan veta allt det där, inklusive detta med SvD:s inblandning i saken, men det hör inte till ämnet, just idag – denna Tors Dag.

Men professor Dick Harrison, ensam ägare till ett helt produktionsbolag om svensk historia, tillika medarbetare i just SvD tar plötsligt upp ett ämne från det tidiga 1100-talet, eller mycket sent 1000-tal, som jag själv råkade nämna i ett eller annat sammanhang just igår. Det är ju nästan som den ädle herr Professorn läser över axeln på mig, men för all del – han håller sig saklig och korrekt, vilket andra journalister på samma SvD helt uppenbart inte alltid gör.

Professorn vill besvara en läsarfråga, och utreda hur det kommer sig att just Uppsala blev säte för det svenska Ärkestiftet. Att detta inte alls inträffade på 1000-talet, utan bevisligen först 1164 – för äldre är inte Uppsala Ärkestift – och att inga biskopar alls, och inget kyrkligt stift heller, fanns i staden Uppsala förrän tidigast på 1140-talet, har samme Dick Harrison redan förtjänstfullt utrett redan år 2013, då en viss Antje J. kom till maktens klerikala boningar, och tog sin plats vid de kristna köttgrytorna. Vad som sedan hände med vår ”Svenska” Kyrka, vet vi också.

Varför var det då inte städer som Linköping eller Skara som blev Ärkebiskopssäte i Svea Rike, frågar Dick Harrison retoriskt, utan att nämna staden Lund – som han själv kommer ifrån – förrän på slutet i sin artikel. Lund vore ju onekligen den självklara kandidaten, eftersom det finns hur mycket historiska bevis som helst för att den staden verkligen var av Hans Helighet Påven utsedd, gillad och Stadfäst Ärkebiskopsstad för hela Nordens Kardinalprimas, först 1103, och att Lunds formella överhöghet över hela Norden i kyrkliga sammanhang avslutades först med Absalon Hvide – kallad ”Skånes Djävul” – tempelskändaren från Arkona, och ansvarig för folkmord och dråp inte bara på Vender, utan också på Skånes allmoge.

Jo – svarar Dick Harrison – de kristna ville krossa, förinta och ”göra ned ” Gamla Uppsala som hednisk plats. Redan Adam av Bremens gamla lögner från 1060-talet, då han skrev sin historia över Ärkestiftet Bremen, är en sannskyldig paroxysm av hat och åter hat emot Nordborna, svenskarna och framförallt all Asatro – som aldrig kunnat bevisas, ens på minsta sätt genom arkeologi eller andra vetenskaper.

Ändå får varje svenskt skolbarn fortfarande tvångsmässigt lära sig den gamle biskopens lögner om hängda hästar och ”människo-offer” fast det står ”kroppar” i handskriftens original, vilket sentida historiker utan känsla för fakta förvanskat till att gälla människor. Akefalerna i Hälsingland, människorna med hundhuvuden i Övre Norrland och andra kristna bisarrerier, lärs förstås inte ut i skolan, liksom hela det sammelsurium av kristna lögner, lögner och åter lögner, som präglar Mäster Adams verk.

Nej – ”Templet” eller rättare sagt Gudahovet i Gamla Uppsala stod intill åtminstone 1097, enligt vad andra historiker konstaterat, och Birka blev aldrig ens Biskopssäte, de söndags-skole mässiga valserna om ”Ansgar” och hur denne på en enda gång skulle ha kristnat hela Sverige genom att stå på Birkas borgberg – där han med säkerhet aldrig blev insläppt – ibland leende småflickor, svartmuskiga trälar och bräkande små ulliga, gulliga lamm.

De flesta biskopar som alls utnämndes i Norden (från Tyskland och vad gäller Skara England) var bara ”titulärbiskopar” och inte ens missions-dito, för de besökte med säkerhet aldrig Sverige, och bedrev heller inte någon mission här. I Sveariket skulle det aldrig ha gått, och Uppland förblev hedniskt, liksom omgivande landskap, ända tills tusentalets slut – vilket Dick Harrison verkar alldeles klar över.

Varken Adalbert, Adaldag eller de andra tyskarna från 1000 talet vågade ens sätta sin fot på svensk mark, och vad den nutida Ärke- någonting beträffar, är hon ju också av tysk härstamning och hyllar fortfarande en viss tysk ideologi, vilket hennes roll i ”affären Radler” tydligt avslöjar. Allt vad Adalbert, förment ”patriark av Norden” gjorde, var att sitta vid det Ottonska hovet och ta upp mer skatter, förvärva mer pengar, ständigt mer, mer och mer, i feodalismens kristna anda – en epok i Svensk historia, som inte slutat, ens idag. Ånej – kyrkan ska fortfarande ha rätt att ”återvinna” metall ur våra kroppar – helt utan vårt samtycke, helt utan att vi har fått vara med och bestämma om vi vill stödja denna ”Svenska” organisation eller ej – och det handlar förstås om makt och pengar, pengar och stora pengar…

Till och med ”Svenska” Kyrkan själv – ett samfund som numera bara samlar högst 55 % av folket, och en än mindre del av de etniska svenskarna – erkänner numera att det aldrig fanns något Ärkestift i Uppsala förrän långt in på 1100-talet, alltså EFTER 1164 och inte före. Något Stift i Hälsingland fanns inte heller, och för övrigt ifrågasätter de kristna själv numera, hurpass kristet exempelvis Sigtuna egentligen var.

 

 

Dick Harrison avslöjar förtjänstfullt att ”Sigtuna inte fungerade” som biskopsplats, eller Ärkesäte – och att den kristna maktutövningen över vårt land, en maktutövning som infördes som ”Schwertmission” eller ”Tatmission” – alltså med våld och tvång – och aldrig någonsin enbart som ”Wortmission” eller på frivillig grund, som den sockersöta och lögnaktiga Ansgar-myten hävdar – är högst 700 år gammal.

Kristendomen har inte ett enda dugg mer hemortsrätt i det här landet än Islam och andra främmande, Monoteistiska religioner, och heller inga berättigade krav på överhöghet över vad Eli Hekscher, en annan känd historiker kallade ”Svenskt Arbete och Liv” – i alla fall inte i nutiden.

I vilket SVT och UR säger sig vilja förklara Asatron för de minsta

Nu när Greta Thunberg snart skall utses till chefredaktör med enväldig makt över hela DN, enligt vad just den landsledande tidningen deklarerat, och dess kritiker samt en viss annan landsledande tidning också kommenterat, kan man resonera ganska mycket om det svenska samhällets fortsatta infantilisering, och om man egentligen vinner någonting på att dra ned saker och ting till barnens nivå, vilket man tyvärr ibland måste göra, med uppenbar risk för att bli pinsamt övertydlig.

Emellertid – för dagen har något helt annat fängslat mitt öga. UR, den gamla Utbildningsradion, och Statstelevisionen SVT har beslutat sig för att återlansera någotslags digitalt utbildningspaket, som man säger skall vara riktat till årskurs 4-6 till 6, och utger för att vara en seriös skildring av Asatron som religion, eller vad nutidens skolelever behöver veta om den.

Vad man får, är en helt vämjelig produkt, eller ett exempel på illa gjord ”infotainment” med idel faktafel av de allra värsta slag, tendentiösa parodier, förnumstiga, lekskolemässiga påpekanden från ett slags ”fornsedisk” programledarinna som redan i det första, inledande programmet får sitta och tjata och tugga kristna fraser som ”Det gick inte att lita på de gamla gudarna” och annat fördomsfullt tjat.

Övning i konstnärlig sakframställning eller folkbildning ? Vilken sorts varelser var Ymer och Audumbla ?

Urjätten Ymer liknas vid ett drägglande spädbarn, eller någotslags förvuxen jättebaby, och så fortsätter det, hela programserien igenom. Man gör inget annat, utom att försöka inpränta just kristendomens allmänna förträfflighet, samt att den Nordiska kulturen var en underlägsen, mindervärdig kulturform, som man gör bäst i att snarast vända sig bort ifrån. Det är huvudsumman av det hela.

Nu har just jag inte haft tid att ta del av hela denna kväljande programserie i dess helhet, och jag kommer nog aldrig göra det heller – är jag rädd – men jag har en del medömkan med de skolelever, som måste genomlida det hela, och försöka dra faktamässiga slutsatser ur vad de sett, ifall undervisningen i de svenska skolorna ännu skall kännas meningsfull.

Dåligt och taffligt gjorda animationer, som till och med en första års elev från Medialinjen på Botkyrka Gymnasium kunde ha gjort bättre. Patetiska försök att lägga in ”spännande” musikslingor, likt vilket dataspel som helst – vilka bara stör och förstör speakertexten, enerverar och irriterar. Under mitt eget 80-tal och uppväxt på 1970-talet hände det då och då, att när dåtidens garanterat (S)-märkta lärarkår enligt läroplanen skulle behandla ett ämne de inte alls behärskade eller förstod sig på, så kunde det hända att de tog fram en filmprojektor eller det senaste inom dåtidens audiovisuella teknik – den allerstädes närvarande OH-projektorn eller ”tjänstemannarespiratorn” som den också kallades.

Minnes i Pogo Pedagog ??

Resultatet var att eleverna fick total avsmak för alla såkallade ”orienteringsämnen” och att man grundligt förstörde all nyfikenhet, alla egna initiativ, eller alla försök till lärande, ens från de verkligt få intresserade individernas sida..

Självfallet var det också precis det låga utbildningsresultat, som vissa inom den dåvarande samhällseliten tänkt sig att folkets stora massa borde ha, enligt det politiska system de dåförtiden ville införa.

Även andra än jag har märkt samma tendenser inom det vi kan kalla nutida infotainment. Professor Dick Harrison har i flera artiklar under de senaste veckorna angripit de rena osakligheter, faktafel och absurda förvanskningar, som TV 4:s nya programserie ”Drottningarna” som säger sig behandla alla Sveriges drottningar.

Programserien är inte alls vad den utger sig för att vara. Den fullkomligt osannolika svartmålningen av Erik XIV är bara ett exempel, den fullkomligt idiotiska speaker-texten om att Drottning Kristina skulle ha besökt ”Vatikanstaten” en annan.  Vatikanstaten bildades först på 1900-talet, och vad än Kristina må ha haft för katolska sympatier, förkärlekar eller griller, kan hon följaktligen aldrig ha besökt den.

Det hela blir slutligen lika groteskt, som när man låter Greta Thunberg stå rakt fram i media och påstå att ”fler människor Världen över dör i naturkatastrofer än någonsin förut” vilket är en stor och uppenbar lögn, och fel i sak – liksom de flesta andra av de repliker, man drillat och tubbat henne till att säga.

Det är naturligtvis svårt att säga varifrån hela detta faktaförnekande, alla dessa fullkomligt falska bilder av den rådande verkligheten kommer ifrån. Vi skulle möjligen kunna skylla dem på någotslags Donald Trumpsk tendens, på allmän populism, på medias sätt att fungera överhuvudtaget, på diverse teknikaliteter kring moderna media, internets effekter på samhället – ja vad som helst.

För tillfället och för dagen slutar jag min kortfattade analys av ämnet med att FULLSTÄNDIGT döma ut UR:s senaste satsning ”Odens Rike” som fullständigt odugligt i fakta- eller utbildnings-sammanhang.

Finns numera på ”Vimeo”. Ratas – bör inte visas eller ses !

Jag vet inte om jag verkligen skall skjuta skulden på det oberoende (?) produktionsbolag som producerat alltsammans, Statstelevisonens inköpsavdelning eller någon annan instans, men jag skulle aldrig någonsin rekommendera att ni ser den här programserien, ens med era barn. ”Religion är ingenting för barnrumpor” har jag sagt och skrivit, och det stämmer fortfarande.

 

Staffanstorp inviger lutande Odensstaty

I Staffanstorp, ”staden som alltid sover” befinner sig delar av det enorma Uppåkra-fältet, Lunds föregångare som stad och en arkeologisk fyndplats av rang, trots att mindre än 2 % av hela dess areal uppges ha grävts ut ännu. Nu har även Sputnik News i Ryssland och andra internationella mediakällor uppmärksammat vad Svenska media och kommunen själv skrivit om redan förut.

19 Oktober invigde Dick Harrison, kommunens representant samt konstnärinnan Helene Aurell, som utsetts till vinnare efter en lokal konsttävling en skulptur av Oden själv, som tagit mer än ett helt år att göra. Genast kom fientliga kommentarer från kristna Hat-sajter runt om i Sverige, bland annat en benämnd http://alertsweden.bloggo.nu som jag av förklarliga skäl inte tänker länka till, då jag inte vill sprida kristet hat och andra rabiata Monoteisters inskränkningar i yttrandefriheten.

Odenstatyn är gjord efter den förmodade Odens-bild, som man grävde fram redan för ett tiotal år sedan. Statyn ligger omkullvräkt och störtad, vilket omöjliggör dess användning som plats för Asatrogen dyrkan. Kanske ingår detta även i kommunens intentioner, då vi Aatroende ju är en förföljd och diskriminerad grupp i det nutida svenska samhället.

För övrigt kan bilden också föreställa Frej, eller en himmelsgud som Tyr – dess horn erinrar tydligt om solen, eller kanske en hjort, vilket ju är en av Frejs hävdvunna symboler. Man får hoppas, att våra fränder söderut ändå lägger blommor och gåvor som ett spontant ”Blot” vid monumentet, nu när det snart är dags för Alvablot. De få kultplatser vi Hedningar har, skall vi också hävda och värna !

 

 

 

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000…

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmarkoräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i Londonefter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

I vilket ”The Wild Hunt” ägnar sig åt saklig rapportering om Rökstenen

Saklig rapportering, eller noggrant återgivande av fakta är något som blir allt mer och mer sällsynt på Internet i dessa dagar av fake news, lögner och ryktesspridning, samt förtal av enskilda. Amerikansk Asatro samt Hedendomett ämnesområde jag annars nogsamt undviker, eftersom jag skriver ur ett Nordisk perspektiv och inte ett Anglo-Amerikanskt, med allt vad det innebär av statyvältande, vandalism och våld – är verkligen inget undantag, för jag vet då inte allt vad underligheter och obevisade hugskott man får läsa från det stora landet Trump i Väster….

”Cowboy Hávamál”, Dr ”Jackson Crawford” och felaktiga översättningar. ”Domr” på Norröna betyder inte alls ”reputation” – O du aningslösa Stolpskott !

Därför är det glädjande, när den kända ”Neo-Paganska” eller rättare sagt New Age-aktiga nyhetssajten ”The Wild Hunt” som utges av några judiska intellektuella i New York ägnar sig åt att behandla Asatron på ett sakligt och korrekt sätt, för en gångs skull. Annars brukar deras rapportering om ämnet inskränka sig till ilskna propåer om att några fångar i ett eller annat amerikanskt fängelse sagt sig vara Asatrogna och i vanlig ordning burit sig illa åt, som alla kriminella eller halvkriminella ”over there”. Tyvärr har ju vårt eget Asatrogna ”community” här i Sverige fått ta emot ett blåhårigt exemplar från Kanada eller någonstans, med värdetransportrån och droglangning som tidigare specialitet – men nog om detta…

Har kallats ”Pagan CNN” – rapporterar ibland sakligt, ibland inte – kan betecknas som ”left wing liberal” – men ofta fakta-baserad

Denna gång är det medarbetaren Sean McShee som skriver påläst, initierat och intressant om Bo Gräslunds gamla teori om Rökstenen, samt ”Fimbulvinterns” ankomst i form av klimatförändringar, orsakade av vulkanutbrott på 500-talet. Jag har redan tidigare kommenterat hur pass osakligt och dåligt svenska journalister kommenterade de akademiska uppsatser som detta år utgetts från Uppsala Universitet, trots att Gräslunds teori var känd redan på 1990-talet.

Redan Dick Harrison i Svenska Dagbladet har tagit upp det faktum att 800-talets Röksten inte alls ”varnade för en kommande klimatkris” och andra starkt politiserade galenskaper, som svenska journalister kläckt ur sig, men att den berättar ett folkminne och en oralt traderad historia från just 500-talet, och att den innehåller många referenser till just den äldre folkvandringstiden, samtidigt som stenen som helhet är utformad som ett tidsdokument för vikingatidens krigarkultur, och för eviga tider utgör fadern Vämods monument över en stupad son.

Mr McShee noterar sakkunnigt att Uppsala-forskarnas transkription av Rökstenens text inte alls ger så mycket nytt, men – jag citerar:

Holmberg and colleagues’ interpretation challenges the dominant narrative, which links the Rök Runestone to Theodoric the Great (454 to 526 C.E.), King of Visigoths and of Italy. Instead, the scholars link the Rök Runestone to the mythic Ragnarök and the long volcanic winters from 536 to 550 C.E.

Several volcanic eruptions beginning in 536 C.E led to extended volcanic winters. Summers were abnormally cold from 536 to 550 C.E. throughout the Northern Hemisphere. Crop failure, disease, and famine would have been frequent. According to Holmberg and colleagues, the population of Scandinavia dropped by 50% during this period.

The text includes a reference to events nine generations before the inscription. Assuming 30 years per generation, nine generations prior to the inscription would yield a date of 530 C.E. That date lies between the death of Theodoric the Great in 526 and the volcanic eruption of 536 C.E.

Här rör vi oss i alla fall med kända fakta, som kan härledas ur ett arkeologiskt källmaterial, och det faktum att många forskare har ansett att kulten av Oden och Tor ökade i betydelse emot järnålderns slut måste man nog också ta hänsyn till här, även om man inte skall dra alltför höga växlar på det, och i mycket hypotetiska ordalag nämna fantasifulla utsagor om senare solförmörkelser under 800-talet (partiella – och man kan fråga sig om de alls kunde ses över Skandinavien) och annat mera, som mindre förtroendeingivande ”forskare” kommit dragandes med i sammanhanget.

Att Asatron utvecklades över tiden, och att den aldrig någonsin stelnade till någotslags ”forn sed” är dock oomtvistligt, och det nämner Sean McShee som sin viktigaste slutsats.

Det är vackert så, och det är ännu vackrare att se; att det ännu finns tänkande amerikaner…

Enköping – Sveriges mest enahanda stad – grundad av HEDNINGAR för HEDNINGAR ?

Om firma Arkeologikonsult har varit mycket verksam i Sigtuna på sista tiden, så har man varit det även i det angränsande Enköping, bättre känt som Sveriges mest enahanda stad. Denna månad publicerade man en mer än 400 sidor lång rapport, som är avsedd som slutdokumentation om en utgrävning i Kvarteret Fältskären. Rapporten måste räknas som en av de mest grundliga vad gäller just Enköping hittills, och visar att staden är mycket äldre än man trott. Den har grundats strax före 1050, och är därmed inte medeltida och kristen, utan antagligen vikingatida och hednisk.

Bild av det nutida Enköpings centrum med 1000-talets största affärsgata inritad. Här låg metallverkstäder, smedjor, kammakerier och mycket annat. Den röda pricken markerar den nu förstörda ”Trojeborgen” norr om Vårfrukyrkan, som inte grundlades förrän på sent 1100-tal.

Visserligen tillkom staden antagligen under Anund Jakobs – eller som han egentligen kallades – Emund den Gamles tid. Han var kristen till namnet och son till Olof Skötkonung, som antagligen regerade hela sitt rike från Västergötland i vanliga fall, och som nog inte satte sin fot i Svealandskapen eller på den hedniska Kungsgården i Gamla Uppsala – där ju Gudahovet skulle stå kvar till omkring 1090 – så särskilt ofta. Namnet Jakob – som ju var ett kristet apostlanamn – användes aldrig någonsin om Kungen i Svealand. Istället blev han här, såväl som i Västergötland känd som Anund Kolbränna, som brände sina fienders hus till kalla kol, och han fick hursomhelst ett mycket dåligt eftermäle, eftersom han förföljde hedningarna i hela sitt liv – men namnet Emund, som ju hade burits av andra hedniska kungar, var antagligen det namn han mest var kallad för, under sin livstid, och under det namnet ingick han i den äldre Västgötalagen och hävderna.

Före 1600-talet hade Enköping ingen rutnätsplan, som nu. Hedniska gravar har hittats mitt inne i staden, och man vet att den var indelad i regelbundna tomter efter Bjärkörätten, som fanns redan i det hedniska Birka. Också i den senare Byggningabalken lever mycket av Bjärkörättens bestämmelser om hur tomter skulle anläggas kvar, och de bestämmelserna följde man redan i Birka, liksom det tidiga Enköping och Sigtuna. Bostäder fick inte ligga vägg i vägg, utan det skulle finnas en gränd emellan dem, av viss bredd i alnar. Där skulle också anläggas ett dike, så att smuts och slaskvatten kunde rinna undan, och mycket riktigt har arkeologerna hittat V-formade grävda diken med gator emellan tomterna. Senare fick diket en träskoning, men redan på 1000-talet fanns det stensatta kajer i Enköping, ut emot vad som då var fritt vatten.

Arkeologerna har bekräftat, att staden under sin äldsta tid måste ha varit hednisk, för några kyrkor fanns inte förrän minst 100 år senare, och då hade redan Emund Gamle varit död i mer än åttio år. Jag citerar, ur en textruta hämtad från Arkeologikonsults uppsats om hur den hedniska tron levde kvar till minst 1090 i Uppland.

BEVIS finns. Sveakonungarna förblev hedniska, tills in emot 1100-talet.

I uppsatsen står visserligen, att det inte är säkert att den grundats av Emund den Gamle, eftersom man inte hittat någon kungsgård i omedelbar anslutning till staden. Men detta är inget bevis alls. Inte heller Uppsala, Sigtuna eller Birka hade Kungsgårdar i direkt anslutning till sig. Birkas kungsgård låg på Adelsö vid det senare Alsnö hus, ungefär en timme bort från staden. Sigtunas Kungsgård låg först vid Norrtil, på andra sidan Munksundet, minst 3-4 km bort från centrum, och senare vid Håtuna, som låg längre bort ändå. Avståndet mellan Gamla och ”nya” Uppsala, dvs Östra Aros är också likartat. Otvivelaktigt har staden kommit till före 1050, och därmed under Emunds tid på tronen – och vem mer än en Sveakung skulle kunna ha gett order om att bygga den ? Sigtuna grundades ju av Emunds far på samma sätt, och han själv ville antagligen inte vara sämre. Det fanns också ett starkt handelpolitiskt skäl till att lägga Enköping just i den djupa och väl skyddade vik av Mälaren där den senare kom att ligga, som vi ska se.

Regelbundna tomter med standardiserade mått. Ordentliga staket och stängsel emellan. Bäckar för avrinning, och en stensatt kaj. Allt fanns redan i de svenska städer som planerades under hednisk tid – de kristna tillförde ingenting, som man redan inte kunde…

Kanske kommer sig kungens öknamn – ”Anund Kolbränna” av att han tvångsförflyttade hantverkare till sin nya stad, och lät bränna deras gårdar – ungefär som Karl XI också gjorde, när han grundade Karlskrona och direkt kommenderade Blekingar och Skåningar att flytta dit. Kanhända har hans namn också med järnframställning i Bergslagen att göra – för att göra järn, krävs ju mängder av träkol från kolmilor.

Emellertid – en sak är forskarna helt säkra på. Enköping grundades inte i något maktvakuum, utan av bestämda skäl och anledningar. Västra Aros, eller det som så småningom skulle bli Västerås, hade redan grundats som en spontant uppkommen handelsplats vid Svartåns mynning i Västmanland, och därifrån fanns redan handelsvägar till Järnbärar-land eller det som senare skulle bli Bergslagen. Där var man hedning ända tills 1200-talet, och precis som i Dalarna, fanns där inga kyrkor alls, förrän långt in på medeltiden. Sigtuna ligger bra till för att vattenvägen ta sig upp emot Uppsala, och Upplands rika centralbygder, men Enköping hade bättre vägförbindelser med Sala (där Silvergruvan redan var igång) Falun (med sin koppargruva i drift redan på 700-talet) samt Hedemora och andra städer, där järnbrytning bevisligen redan pågick sedan 500-talet. Emund den gamle skulle varit en dålig kung utan insikt, om han inte redan tidigt haft ambitionen att kontrollera och skattlägga all denna handel.  Senare – på 1200-talet – när viken vid Enköping grundats upp – vet vi att järnhandeln flyttade till det av Birger Jarl anlagda Stockholm och järntorget där, men låt oss inte gå händelserna i förväg….

Långt före 1100-talets romanska kyrkor kom till, placerades Enköping på gränsen mellan Trögds och Åsunda härader. Häradssystemet var dels till för att uppbära jordskatter för all odal eller jordbruksmark i varje härad, men där fanns också ett system av Husabyar eller fasta stenhus, som vart och ett bestod av en kungsgård. Detta system fanns redan under hednisk tid, efter vad forskarna sen länge tror, och kungens hird, eller hans stående armé av elitkrigare kunde flyttas till Husaby efter Husaby genom åren, vilket var nödvändigt för deras försörjning. Vid varje Husaby kunde också Ledungen möta upp, bestående av Upplands och Svearnas allmoge, varje man i ledet utrustad med svärd, spjut och sköld eller yxa istället för svärd, plus 3 tolfter pilar, precis som det står i Upplandslagen. Så skulle Sveahären vara utrustad, och var och en av dessa bondesoldater var minst lika bra som någon annan krigare i hela Nordeuropa, skulle det många gånger visa sig. Hur skulle man annars haft kraft nog att erövra Finland, Ryssland eller Gårdarike, och dessutom sätta skräck i hela Europa ? Det samhälle, som Asatron skapade var minst lika utvecklat och civiliserat som något annat från samma tid, och det är bara kristna fördomar att tro något annat.

Nära den sk Haraldshögen i Åsunda härad ligger för övrigt fortfarande Svinnegarns källa. Källdrickningen till Frejs eller Vanernas ära förekom långt fram i tiden, och gång på gång försökte både protestantiska och katolska präster förstöra källan i grund, men utan att lyckas. Till och med på 1760-talet omnämns ”hedniska riter” vid den om midsommar. Vattnet har numera gjorts odrickbart, men källan flödar fortfarande…

John Kraft och andra forskare, som det refereras till i Arkeologikonsults bokverk om kvarteret Fältskären och det tidiga Enköping, upptäckte redan på 1980-talet att Häradsindelningen – som antagligen var färdig på 800-talet, minst 2 sekel före Enköping ens grundlades – i sin tur bara var en rest av ännu äldre indelningar i Hundare eller Hundrade, Enköping ligger ju i Fjärdhundraland, eller Upplands utkant emot Västmanland, medan de gamla ”folklanden” som Atthundraland med 800 mans ledungsflotta, Tiundaland med 1000 man och Sjuhundraland kunde ställa upp mångdubbelt fler man. Han har spårat ett antal hedniska kultplatser eller centralplatser i landskapet. En mycket viktig sådan var för övrigt Fröshult, längs nutida riksväg 70 på väg mot Sala. Där har arkeologerna hittat ett mycket stort Frösvi, där skäror, pilspetsar, sköldar och vapen offrats till Frej eller Frö – Svearnas gud framför andra.

Ullunda strax norr om Enköping, himmelsguden Ulls lund, var den första stora kultplatsen i grannskapet – och som vid Rösaring, Anundshög och många många andra platser i Mälardalen var Enköpingsåsens topp försedd med en labyrint – som förstördes av de kristna på 1820-talet…

 

Studerar man de senare medeltidskyrkorna från 1100-talets slut, så har ingen av dem placerats vid hedendomens huvudorter – vilket är ganska unikt. Istället är det små, sekundära gårdsgravfält och hargar som fått ge plats åt de långt senare kyrkorna, som inte alls fanns när Enköping kom till. Det går att urskilja en tydlig struktur av centralorter och kommunikationsleder, som var minst 1000 år gammal, och som visar tydliga spår av ett organiserat rike, som tillkom långt långt innan det alls fanns någon kristendom här. Det är mycket viktigt att förstå. Det var inte de kristna, som skapade Sverige som stat. Den fanns långt innan de alls kom hit. Många människor har än idag – som ”fornsedare” och andra historieförfalskare – en alldeles för pastoral, idylliserande syn på järnålder och Vikingatid. Det här var inte en tid av anarki, eller isolerade små ensamgårdar helt utan något inbördes samband. Redan under romersk järnålder har man hittat svaga spår av ledungens organisation på Mälaröarna, med åkerparceller prydligt ordnade i alnar – jorden var uppmätt i exakta mått för att man skulle kunna skattlägga den, samt gårdars och byars ägogränser, plus en indelning i ”hamna” eller skeppslag – ”hamnan” motsvarade den minsta indelningen, alltså två man eller en roddarbänk i ett ledungsskepp…

Samma landskap, när Härn eller Njärd, som är Gerd eller Jorden, tillika med Ull dyrkades i grannskapet, före kristi födelse… Redan då fanns en indelning i folkland eller hundare, tror en del forskare…

Kulturgeografer har i hundra år eller mer visat på de rätta sambanden. Enköping som stad tillkom som sagt inte i ett makt-vakuum. Den planerades i en redan existerande regional struktur, därför att den låg handels-mässigt bra till. Arkeologerna har ägnat ett mycket ingående studium åt vad man åt i den nygrundade staden, och kommit fram till att man redan kring 1050 kunde köpa färdigstyckat kött, ägg och mjölkprodukter, som importerades in från omgivande landsbygd. I staden fanns inte någon hornboskap. Allt man hade plats för, var kanske enstaka höns och gäss, samt en gris för hushållsavfallet, men all annan mat, som hantverkarfamiljerna i staden behövde för att överleva och arbeta, måste importeras in från den omgivande jordbruksbygden. Det här förutsätter organiserade transporter, och även en samhällelig organisation.

Rester av ett forntida vägnät, som bestod ända in i medeltid och nyare tid, har också kartlagts av arkeologer. De viktigaste vägarna på land är markerade med rött på kartan ovan – de i gult var vattenvägar – och föga förvånande är stora stråk av runstenar placerade vid just de vattenvägarna – de var ju avsedda att ses på långt håll. Den viktigaste vattenvägen ledde söderut, över Mälaren, och när den grundades upp, ser arkeologerna också hur staden gick tillbaka, och handelskontakterna med utlandet försvann. På medeltiden skulle Enköping nedsjunka till att vara en ren ”byhåla” (och det har staden också varit ända sedan dess) men ännu 1130 eller däromkring nämns den i det sk ”Florensmanuskriptet” – eller en av Påven uppgjord förteckning som en av de sju största städerna i Svea rike…

I de äldsta kulturlagren har man hittat spår av ett lerkärl, som kom ända från Bysans – det bör man kunna se med isotopkartering. Ringspännen i silver och annan metall kom från Ryssland och Baltikum, glaspärlor från Orienten och sk ”Vendiskt svartgods” importerades från Polen och Baltikum som lyxföremål. Till och med bulkvaror som sill och strömming importerades från Skåne och Södra Östersjön, tror forskare – och hursomhelst, de Enköping som fanns under hednisk tid var en rik och välmående stad. Under den kristna tiden blev kosthållet mer och mer enformigt. Befolkningens hälsa gick ned, och den nedsjönk i träldom och slaveri…

I Erik Dahlbergs stora verk ”Svecia Antiqua et Hodenia” syns tydligt vilken eländig håla Enköping hade blivit. Fallfärdiga pörten och träruckel för vanligt folk omger en gigantisk vårfrukyrka på en kalhuggen ås, och betesmarkerna runt staden är helt utarmade. Man vet att Dahlberg med avsikt gjorde kyrkan större än den var, och förvanskade perspektivet. Utanför Enköping, på en holme i Enköpingsviken ligger fortfarande spår av den gigantiska fornborgen Gröneborg, som på Erik Dahlbergs tid ännu hade tre väl synliga murar, och såg ut såhär:

Från Gröneborg kunde också en mycket liten truppstyrka med några få skepp spärra av hela tillfarten till staden. Redan under tidig järnålder eller bronsålder bör det ha funnits en fornborg här – och mer än 500 år av skriftlig tradition säger att Joar Blå, en sägenomspunnen hövding och ädling från Uppland, levde här. Som också Dick Harrison,professor från Lund har visat, finns det skriftliga källor som faktiskt visar, att vad som står i Erikskrönikan är sanning. Det fanns verkligen en Joar Johansson, som motsatte sig Birger Jarls styre, och krävde att hans son Valdemar skulle bli kung – annars kunde Joar, som han sa ”ur sin egen kappa dra fram en konung” vilket innebär att han själv, eller hans son i sin tur stod beredd att ta över kungamakten, om Jarlen inte gjorde som han sa. ”thenna kiortil jak hawer här aa / ther wil iak en konung utfaa”

Gröneborgs slottsholme och ruiner, som de ser ut idag. Flygbild från Upplandsmuséet.

 

Ända sedan sin första början, då Emund den Gamle grundade staden, tills 1230-talet, då Stockholm kom till, fortsatte att vara en i hög grad självständig stad, där man inte väjde för något, och inte gav efter för någon, inte ens för Sveakungen. Det var Upplands stormän, som i tidens fullbordan skulle ge upphov till Folkungaätten, och sedan styra Sverige – men kung Emunds skapelse nedsjönk till obetydlighet, i och med att andra städer som Västerås, Stockholm och till slut Södertälje uppstod istället. Allt detta har nu blivit tydligare genom arkeologiska utgrävningar – och kom ihåg – det hedniska Svea Rike var redan en betydande statsbildning..