Månadsarkiv: augusti 2020

Värstingar och Vrövel i Västra Skrävlinge – Böneutropen TOTALT verkningslösa…

av

Till skillnad från Gudahoven i Sverige, som har en benägenhet att ofta bli nedbrända (se underrubriken ”Gudahov” under huvudrubrik ”Asatro” ovan) rapporteras det sällan om övergrepp emot landets kyrkor. Men nu så har det hänt – i Västra Skrävlinge av alla platser.

Våra kvällstidningar kan liksom Dagens Nyheter berätta om hur Västra Skrävlinge utsatts för svår vandalisering, sju nätter i rad, och ”Arbetsledande präst” Mikael Göth säger sig vara ”bedrövad”. Han har polisanmält det hela gång på gång, men det hjälper inte det minsta. Vad gör en ”Arbetsledande präst” förresten ? Kan inte ”Svenska” Kyrkans präster klara av att leda sitt arbete själva, utan springer de bara runt i cirkel som vilsegångna får, och väntar på en ”herde” som ska leda dem ?

stackars jesus  kristus gick visst helt i bitar – och kanske var det vållat av ”multikulturella” små skitar…

Enligt Dagens Nyheter har polisen inga som helst tips på vilka förövarna är, och Mikael Göth säger att han ”inte vill spekulera” om vilka de möjligen kan vara. Samtliga glasfönster i kyrkan lär ha slagits sönder, till en kostnad av minst 200 000 kronor. En sällsynt staty av Gruntvigskyrkans Kristus, donerad av den stormrika industrifamiljen Kockum, har nu gått i golvet, sedan man petade ned den med långa störar, efter vad polisen tror.

Så här såg idolbilden ut – men på dess dyrkan, är det numera SLUT

 

Västra Skrävlinge Kyrka är känd för att ligga nära den muslimtäta förorten Rosengård, där mycket Rosenrött människoblod brukar flyta över såväl asfalt som betong. Man har också gjort sig känd för att lansera ”Evangeliet enligt Harry Potter” och för den skrävlande sk ”Skrävlingebönen” som alla församlingsbor förutsätts kunna utantill, och be med jämna mellanrum, istället för sitt ”Fader Vår”

I ”Skrävlingebönen” står bland annat, att ”Gud, vi tackar dig för Västra Skrävlinge kyrka, kyrkan på landet som nu står mitt bland minareter och betong.”

Mycket nära den gamla landsortskyrkan, och inom synhåll från den finns nämligen Malmö Moské, som uppges vara den första Moskén i landet – och om någon ”fredlig samexistens” är det inte längre tal. Inga höga rop av plötslig solidaritet, sorgekväden och offentliga gråterskor har nämligen utgått från moskén alls, och inga beklaganden heller, vad det nu kan bero på..

Enligt ”Skrävlingebönen” påstår  man sig vara trogna Evangeliet (Harry Potters och JK Rowlings skapelse ?? ) och tycker att ”Rikedomen är stor” när man möter den ”Mångfald” som finns i Rosengårdsområdet – och var det har fört ser vi ju verkligen nu… Man påstår i denna bön också att man skall sluta vara en kyrka för någonting, och istället vill man bli en kyrka ”med” säger man – Och det stämmer ju verkligen – som vi nu fått se. Man har slutat vara en kyrka FÖR svenska folket, eller FÖR den lokala befolkningen. Istället har man blivit en kyrka MED ett lokalt vaktbolag, och MED utökat tjuvlarm och MED stora galler för fönstren, så det stämmer ju verkligen in, eller hur… Bönerabblandet har besannats – eller ?

Men skämt åsido.

Var är de kristnas gud nu ?

De säger ju hela tiden att deras egen gud skall vara allsmäktig, och dessutom allgod, och allvetande... Om det verkligen är så, varför skyddar ”gud” inte Västra Skrävlinge Kyrka för inbrott, vandalism och överfall ? Om han är så stor och mäktig, och dessutom vet allt, då kunde han ju åtminstone avslöja förövarnas identitet till farbror polisen, eller hur ? Eller är JHVH-1 missnöjd med det här med dyrkandet av Harry Potter framme vid altaret, som Skrävlinge prästmän Skrävlat och skrutit i P4 om, i flera års tid. (usch ja – det är så farligt farligt med det okulta – tycker ni inte också det ?)

”Somliga straffar gudarna med detsamma,” lyder ett hedniskt ordspråk, ”men för de verkligt stora skurkarna, tar det visst längre tid”.

Man skall inte önska ont över människor, vilka det än vara må, men kanske skulle Mikael Göth (Göter är ett HEDNISKT folkslag) och de andra prästerna i Västra Skrävlinge vända sig till sina fäders gudar, och anropa Asa-Tor istället. Polisen vill ju inte hjälpa dem, och inte deras egen gud heller. Själv vet jag som hedning hur det känns, att bli lämnad utan hjälp från hela samhället, och utan hjälp från både Regering och Polis, så jag har den största förståelse för deras situation, som ni säkert märker.

Jag kommer ihåg ett hedniskt bröllop, som några idioter till ”fornsedare” försökte hålla vid Alsnö Hus en gång. De visste inte hur man gjorde, och kunde inte styra sig själva för fem öre ens – och de glömde att spärra av platsen med ”Vé-bönd” eller ”Vi-band” som man ska. Därför kom en stor hjord med kor och andra kreatur vandrande, och jag själv – som bara var åskådare – uttalade till sist en stark förbannelse över kreaturen, och blotade till Tor för att han skulle ingripa.

Gåva kräver nämligen alltid, att gengåva gives; och det är själva grunden i Asatron.

Som vi ser är de kristnas bönerabbel, deras ständiga mässande, med knäppta händer, knäppa människor och litanior och gud vet vad fullständigt VERKNINGSLÖST.

Det lönar sig aldrig, att bara sitta och hymla, fromla och be – som en enfaldig tiggare, eller tro att man skulle kunna ”styra” en allsmäktig gud på det sättet.

”Bön” är rent nys, andefattigt och inte värdigt vuxna människor – för ingen verklig vuxen ställer sig hela tiden på knä..

 

”Skrävlingebönen” hjälpte inte alls… De kristna är fullkomligt MAKTLÖSA i förorten, där brott och vandalism härskar…

Blotets kraft, däremot, eller ännu mer kraften hos de som själva tar i tu med fridstörare och kriminella, behöver ingen tveka om. Redan två dagar efter mitt Torsblot slog åskan ned i Adelsö Kyrka med sådan kraft, att hela kyrkväggen sprack, och tre kor, som varit med och stört den hedniska bröllopsceremonin, låg döda på stället, ihjälslagna av blixten.  Jag hoppas bara bonden som ägde dem, hade en bra AGRIA försäkring, och det kan man ju också i all vänlighet önska de boende i Västra Skrävlinge med omnejd, nu när deras egna gud har vänt dem ryggen, och Harry Potter inte är synlig någonstans.

En annan bloggare – med det hedniska namnet Germund – undrar också varför Ärkebiskopen i vårt land tiger, och varför Biskopen i Lund – i vars stift Västra Skrävlinge ligger – inte hjälper de sina.

Jag tänker inte spekulera i frågan om vilka som har vandaliserat Västra Skrävlinge Kyrka men jag beklagar djupt den totala tystnaden från ärkebiskopen.

Jag tillåter mig att spekulera i ett alternativt scenario; Hade ärkebiskopen varit lika tyst om en moské hade vandaliserats?

(Germunds blogg, 2020-08-27)

 

”Också själva Stenarna ska ropa – Även om vårt folk dör ut”

av

Nu när jag själv skrivit en del om Rökstenen, Världens längsta runinskrift i sten, och det budskap den uttrycker, (se tidigare inlägg) är det inte mer än rätt att den utmärkta sajten Kulturminnet – som jag varmt rekommenderar – liksom bara av en händelse skriver en lång, väl formulerad och mycket intressant artikel om Runstenarnas Budskap – som jag verkligen tycker att ni skall läsa…

Vad menade man exempelvis med att någon hade varit en ”god” person under livstiden ? Det visar sig att god var detsamma som dugande, en man eller kvinna med bevisad duglighet, förmåga och intelligens.

Högbystenen, med sitt budskap om ”den gode bonden Gulle” som miste sina fem söner i främmande land och därhemma, är ett ibland många exempel. Stenarna fokuserar alltid på släktskap, familj och härstamning – och ”sällan ser man bautastenar vid vägen, om de inte restes av frände över frände” som det står i Hávamál. Att vara en god bonde, en god krigare, till och med en ”god dräng” och alltså utmärka sig för stor arbetsförmåga, hantverksskicklighet och framåtanda, betonas i inskrift efter inskrift.

Att vara ”god” var inte detsamma som ren och skär ”snällhet” eller någon ”snällism”. Däremot var det detsamma som att ta ansvar, och ställa krav på sina medmänniskor. Idag skulle vi med våra ord – som vi använder nu – tala om samhällsanda, förmåga till samhällsansvar.

Ett annat ord, som sajten ”Kulturminnet” inte nämner i sin artikel är det ofta förekommande ”Mathargothan” på runsvenska.  Jag har skrivit om detta begrepp förr – och ”Kulturminnet” lanserar tyvärr några grova exempel på felöversättningar av ordet, där det är med i en runstenstext, exempelvis Krageholmsstenen eller en sten från Ljungby.

Till och med Alf Henriksson, den svenske polyhistorn och poeten, felöversatte på sin tid en runsten från Ryssby, i trakten av Kalmar när han skrev att den innehöll texten ”ordmild och matglad var far” för mathargothan betyder inte alls ”glad i mat” eller något sådant, vilket också ett omnämnande i den norska 1200-tals boken ”Konungaspegel” visar.

Nej, att vara ”Mathargothan” betydde att kunna ge ut mest mat åt underlydande, vägfarande och mindre bemedlade i samhället – och det var en plikt för Jarlar och Furstar att sörja för de sina. Ofta står det också om stora män på stenarna att de var ”givande” och Eddans ”Gefndr Hell!” eller ”åt de givande väl!” är en variant på samma tema. Den som ger åt hela sitt samhälle, och kanske inte bara i form av materiella gåvor, som silver eller mat, var den mest framstående medborgaren, ja den främste bland likar.

Också att ge kunskap, och ge uttryck för sina känslor räknades, liksom Gulles offer – han som gav sitt eget land fem tappra söner, men var beredd att förlora dem – och ändå stod kvarr, oböjlig och stolt, in i det sista. Att vara ”dugande”, ”rask”, ”hugstor” – alltså att ha förmåga att tänka länge och djärvare än andra – se det var förmågor som räknades !

Att ”väl kunna knarren styra”, vara i härnad, hemma eller utomlands, tala flera språk och ”borgar bryta” eller ”befästningskonster alla” – allt det är ristat i sten, och bevarat för evärdeliga tider. Det var förmågor, man inte kunde sakna, och visste att värdesätta.

Utan arv, ingen framtid. Utan rötter, inga nya löv

Om kvinnor står det ofta att de hade flera förmågor, flera verksamhetsfält eller var verksamma i olika roller under olika skeden av sitt liv, medan männen för det mesta hade en och samma roll, yrke eller uppgift. Kommer icke till Hassmyra husfru som bättre för gård råder kan det stå, eller ”hon var sin man till god hjälp, moder för sina barn och Åsmund en god syster – vem Åsmund var omtalas inte, men han var en bror eller som en bror för kvinnan – skillnaden förklaras inte helt.

Jämför allt detta med dagens ideal, om att kortsiktigt tjäna pengar utan att dela med sig, ett liv i slö och fredstida overksamhet, det nutida föraktet för kunskap, dyrkan av idel svaghet, och oförmågan att göra något själv – saker som allt fler och fler av våra landsmän lider av, i takt med att Monoteism och Medelhavsregioner sprider sitt förlamande grepp.

Men vilka ideal och vilken duglighet varar längst, tror ni ?

Själv tror jag att Asatron och Hedendomen slutligen vinner !

 

”Ett folk kan tillfälligt besegras, men aldrig någonsin gå under, så länge det känner sig som ett folk. Det är ANDENS VAL som avgör ett folks liv eller undergång”

  • Erik Gustaf Geijer (kallad ”den svenska historiens fader”)

”PK-Nytolkningen” av Rökstenen slutgiltigt SÅGAD

av

Magnus Källström, den främste av Riksantikvarieämbetets och vårt lands runologer, ”sågar” nu fullständigt den häpnadsväckande nytolkning av Rökstenen, som en forskargrupp under ledning av Per Holmberg vid Göteborgs Universitet har gjort. I forskargruppen ingick bland andra den ökände Henrik Williams från Uppsala Runforum, samt Bo Gräslund, professor emeritus, som redan på 1980-talet födde tanken om att mytens Fimbulvinter i själva verket syftade på faktiska händelser, som flera samverkande vulkanutbrott och klimatförsämringar under 500-talet, vid tiden för vad man kallat ”senantikens jordbrukskris” och ”den justinianska pesten” som nära nog sammanföll med kristendomens spridning – en mycket hemsk farsot även den..

 

 

Jag har redan kommenterat vilka överdrifter vi fått se i den svenska dagspressen på grund av ”Runforums” och professor Williams publicistiska äventyr, och det har andra sansade bloggare också – bland annat den av en professionell arkeolog drivna bloggen ”Brons & Blod” vars inlägg om just detta ämne ni kan läsa på länken här.

I ”Språktidningens” senaste nummer vederläggs slutligen de abderitiska dumheterna om att Rökstenens ristare skulle vara någotslags forntida Greta Thunberg, eller de groteska påståendena om att ”Odenskulten aldrig fanns” liksom att Rökstenens text inte skulle nämna Theoderik den store av Goterriket, vilket den de facto gör.

Förvisso skedde det en mängd vulkanutbrott mellan år 537 och 546 enligt vår tideräkning, och förvisso ledde de till aska i jordatmosfären, missväxt, minskade skördar och en befolkningsminskning, som gav upphov till myten om ”Fimbulvintern”. Så långt är Bo Gräslunds teorier, som ursprungligen inte hade någon koppling alls till en av Sveriges och hela världens absolut mest berömda runinskrifter. Men Magnus Källström håller som språkman helt med mig om att texten i nyöversättningen svårt förflackats, och att den språkligt sett och rent poetiskt inte alls kan mäta sig med Elias Wesséns klassiska tolkning, samtidigt som ”Runforums” forskarteam också gjort ett par ödesdigra och uppenbara feltolkningar.

Man kan svårligen tolka runföljden sakumukmini som sakum uk mini, när de gamla tolkningarna saku mukmini eller sakum ukmini är mycket mer plausibla – deras exakta betydelse och vad de har för innebörd har jag redan förklarat för er, många gånger – och det är heller inte troligt att stenens ristare skulle bryta emot alla regler för fornyrdislag som versmått, och rista stympade, avkortade strofrader på vad som var en utomordentligt skickligt och sinnrikt komponerad skrift i sten, bara för att berätta om vädret, eller rent klimatologiska företeelser, som ägde rum 300 år före texten ristades.

Alla tolkningar kanske tillför något, men vad det senaste ”PK-försöket” ens skall tillföra, där Theoderik, slagfältsbeskrivningarna, krigarskarorna och de monumentala stroferna är bortrensade, är mycket svårt att förstå.

Som Docent Källström själv skriver: ”Att börja datera Rökstenen med utgångspunkt i den nämnda klimatkatastofen bör inte ens övervägas, eftersom man då kommer cirkelbeviset snubblande nära.”

När stenens text talar om någon som dräptes i Reid-goternas land, för nio släktled sedan, menar ristaren givetvis detta och bara detta. När Tors namn nämns i ett av stenens runchiffer, och ”es kun knati iatun” eller ”han kunde nedslå jätten” nämns, är det Tor som jättedräpare och en krigarkult man talar om.

Lönnrunorna på en av Rökstenens kortsidor, som nämns i en annan av Språktidningens artiklar… det gäller att inte sakna språkkänsla, om man alls ska tolka dem…

 

Varin, fadern, och hans minnesmärke över den döde sonen, tillsammans med uppmaningen om att hämnas sonens död, talar till oss än idag, konstaterar sakkunskapen; och så enkelt är det faktiskt.  Rökstenen handlar inte om klimatkatastrofer, men om krigare, deras sorg, och de som föll i fjärran land.

Eskapister lanserar Asatroget rollspel

av

Rollspelande, eskapism och valhänt konstruerade verkligheter är ingenting för mig, eftersom jag har fullt upp med att leva i den existerande verkligheten, som den de facto ser ut – låt vara att den ibland inte är särskilt rolig. Men ändå är det väl ofrånkomligt att ett svenskt alternativförlag till slut lanserar ett Rollspel med motiv från Nordisk Mytologi, vilket de förmodligen inte borde ha gjort. Produkten har för två dagar sedan blivit noggrant recenserad av likasinnade, och befinner sig redan ute på marknaden.

Ingenting för seriösa Asatroende, men fyller kanske sin funktion för den obildade ungdomen…

Liksom av en ren händelse lanserar ”Det Goda Samhällets” redaktion – som uppenbarligen brukar läsa mina krior – dagen efter detta spel blivit omnämnt på nätet en liten artikel, som nämner att ingen mindre än den så kände Mr James Kirkup från the Social Market Foundation i London UK minsann hävdar att han inte hade nått en såpass hög post inom näringslivet som idag, ifall han inte förnött och försuttit hela sin ungdom med att spela Dungeons & Dragons, vilket alltså då skall vara någotslags bevis för rollspelandets allmänna förträfflighet, och att man via dem genast skulle lära sig allt av verklig historia, religion eller politik i vår egen värld.

Tillåt mig hånskratta, och det med eftertryck.

Förvisso kan brädspel, rollspel eller någon annan typ av strategiska spel lära en mångt och mycket, men bara om det sker under en tillräckligt ansvarsfull och medveten ledning, för så är det med all pedagogik. Alla personer som gått Karlberg blir inte stora fältherrar. Alla personer som gått på Bröderna Påhlmans Handelsinstitut blir inte rekordsäljare. Alla personer som läst Koranen eller Bibeln blir inte mönstermedborgare för det, och heller inga godare människor precis, utan snarare tvärtom – ifall man nu inte marinerar dem i ketchup.

Fantasy-rollspel, dum vulgärkultur och populärkultur i stil med ”Game of Thrones”, HBO Vikings, historieförfalskande och kulturförvridande tv-serier av typen ”The Last Kingdom” är inte alls så nyskapande, och lär inte ut någonting alls, skulle jag vilja hävda, utom social kompetens åt ett antal finniga tonåringar, vars nördighet annars helt skulle kunna ta överhanden, och helt avskilja dem från det övriga samhället in i ett slags spelmissbruk, särskilt nu i Corona-tider.

Men – för all del, för all del.. kanhända skall jag försöka uppamma en del intresse för detta nya rollspel, liksom jag uppammat intresse för en del musik, jag recenserat häromsistens.

Skaparna av detta spel verkar ha haft en ärlig avsikt att lära ut grunddragen i den Nordiska gudaläran, samt varje väsentlig gudomlighets egenskaper, karaktärsdrag och dyrkan, och det är kanske vackert så. Man har haft ambitionen att göra pengar på ett oskyldigt tidsfördriv för små sällskap, och skapa ett slags enkel underhållning för regniga dagar som du och dina vänner kan sköta alldeles själv, om ni bara är i halvvuxen ålder, och befinner er någonstans emellan barndom och yrkesliv, samt inte har något bättre för er.

Så har väl historieberättande fungerat i alla tider, mer eller mindre – och att man nu har ett slags spelmetodik, enkla tärningskast i form av tre stycken sexsidiga tärningar (ja, ni vet väl att ”rollspelsmaffian” alltsedan 1980-talets glansdagar tycker om sina fem platonska kroppar – det finns ju inga andra än dessa fem, eftersom det är en matematisk omöjlighet ) och någotslags ramberättelse att utgå ifrån, gör kanske inte det hela sämre.

Men där spårar det hela ur, och det spårar ur fullständigt. Man låter spelarna nyuppfinna helt andra gudamakter och mytologiska gestalter än dem vi är vana vid, förändrar och gör våld på en hel kultur, och låter den utveckla sig på ett tämligen groteskt sätt – som sagda tonårings-publik, som väl är tänkta att spela spelet, väl förr eller senare kommer förväxla med den verkliga mytologin eller historien.

Asatron innehåller inga ”Sigborg” eller ”Jorhild” eller andra, i verkligheten aldrig existerande, slumpvis konstruerade gudinnenamn, inga ”hantverksgudar” men väl en Völund Smed.

Alltså – jag vet inte hur många fullkomligt okunniga amerikaner och anglosaxiskt belastade personer jag mött, som på allvar tror att ”Frejas son heter Blitzen” eftersom de lärt sig detta i ett eller annat idiotiskt dataspel på nätet eller under lika idiotiskt rollspelande utan ansvar, när det i själva verket förhåller sig så att den enda varelse, som i sinnevärlden haft just det namnet, är en av Jultomtens eller Santa Claus renar i en eller annan vida spridd amerikansk julsång, som inte har ett enda förbannat dugg med Nordisk Mytologi eller Nordisk kultur att göra.

 

Trivialisering, ”Gullifiering” och Kommersialisering enligt Populär-kulturellt recept – ett sätt att förstöra en kulturkrets – inifrån !

Jag vet heller inte hur många idiotiska kvinnor nära trettio jag mött, som gett ifrån sig fullständigt apelkastade utrop i stil med ”puss på nosen från min kisse Oden” bara för att deras respektive kattskrällen förlorat ett öga, och sedan i sin inbilskhet trott, att de skulle vara lämpligt material för Samfundet Särimner eller Nordiska Asa Samfundet efter den sortens tilltal och anrop.

Jag har svarat dem ungefär följande: ”Jaha, så du tilltalar allvarligt troende muslimer genom att jubla ”Kom och hälsa på min HUND MOHAMMED !” eller döper din halvdebile och svårt drägglande kusin till ”Jesus kristus” och tar med honom till första bästa prästseminarium…

Risken med konstruerade verkligheter, och i och för sig utmärkta spel, är att de blir en smula för verkliga för deltagarna själva, och att de går för långt i sin självpåtagna kreativitet som skapare. De skulle förmodligen med större vinst ägna sig åt att skriva romaner och noveller, eller förestå företagsevent, kick-offer eller något opinionsinstut, tror jag – och där förverkliga sina planer, snarare än att plåga oss andra med sitt spelnörderi..

Tänk också på vad jag sade så sent som igår, om Jim Lyngvilds uttalande om populär- samt vulgärkultur, samt dess chanser att överleva i framtiden. Förr eller senare kommer även de mest inbitna rollspelsnördar inse, att deras eget vederstyggliga rådbråkande av de nordiska myterna inte är värt något, och att det inte lönar sig att tro, att deras egna omdiktningar tillför några som helst eviga sanningar, lika lite som denna blogg eller all dagstidningsjournalistik är någon evig sanning.

Allt sådant är adiaforiskt till sin natur, och redan av arkiv-rubrikerna till denna blogg, kan ni lära er vad ordet ”Adiafora” betyder – om ni inte visste det förut.

Vid 17 års ålder brände jag själv upp mina Dungeons & Dragons böcker hellre än att sälja dem, mina hexagonala kartor över hela världar, mina dyra speltärningar i plast och alltsammans. Jag gjorde en väldig autodafé och en fördömelsens renande eld på bakgården till det radhus jag då bebodde – i mina nu fjärran ynglingaår – och året därpå ryckte jag in i armén, som jag därefter aldrig lämnat.

 

Jag råder er till att göra detsamma. Förliten eder icke på charlataner, dumbommar, fornsedare eller rollspelare, det säger jag er, o ni hedna och ludna !

 

Dåliga böcker, rollspelslitteratur, Biblar och Koraner förtjänar bara att brännas !

 

Asatrogen, ökänd Dansk konstnär ”Hyllar” (??) Kristendomen med ny utställning – Mera JIM LYNGVILD åt folket !!

av

Jag har undvikit att ta upp ämnet hela sommaren, eftersom det mestadels varit en dansk fråga, och Jim Lyngvild själv (den store ”Fliseknusern”, ölbryggaren, reklam-mannen, tv-kändisen, konstnären, fotografen och inte minst HEDNINGEN !!) har för sin del sagt, att ett av de största problemen med den tid vi nu lever i, är inte att de finns för lite kultur, utan för mycket, och att utbudet håller på att bli för stort..

Hele Danmarks eneste og peneste Jim Lyngvild (praktisk sedt !)

DET ER JO GLIMRENDE !!

Men – för några månader sedan begynnede det hele... Efter många praktfulla foto-utställningar med såväl Nordiska Gudar som alla Danmarks kungligheter gjorde Jim Lyngvild en utställning i Faaborg Kirke, och nu skulle han plötsligt – fastän Asatrogen – hylla Jesus, eller rättare sagt ge sin hedniska bild av hur den gamle skägg-lurken Yeshua ben Yussuf (vars historiska existens saknar varje form av tillförlitligt bevis) egentligen ser ut, och en skildring av bibelns klassiska berättelser.

DR har nu skildrat alltihop i en TV-serie (betitlad ”Presten og Hedningen” – programmen kan lige NU ses i sydsverige ), och protesterna från fanatiska kristna, som inte tål att få sin bild av ”kristus” ruckad, har heller inte varit sena att vänta på sig.

Hr. Lyngvild själv har naturligtvis spätt på succén lite – också ”bad press is good press, because bad press is better than no press at all !” genom att göra en rad uppseendeväckande uttalanden. När det i Bibeln står om en kvinna, som stenades till döds för ”hor” menar Jim att hon säkert var lesbisk, ty så kan man också se det. Ur hednisk synpunkt invänder jag genast att ”hor” i gammalt nordiskt språkbruk och enligt hedendomen betydde OTROHET och inget annat, inte alls ”sex emot pengar eller ekonomiskt vederlag” ( det finns faktiskt INGET förbud emot det enligt Eddan, eller någon nordisk urkund överhuvudtaget, innan den krista medeltiden) och att det väl var detta man syftade på.

Nåja – här följer nu några av Lyngvilds – i mitt tycke – bästa bilder…

Det här, till exempel, skall vara Marie Bebådelse – Lyngvild style... Huruvida ”Maria” – denna gamla avsigkomna romerska ”fältmadrass” och sköka, som gifte sig med en snickare efter att ha knullat med en viss Tiberius Julius Abdes Panthera, skam till sägandes – verkligen är villig till att bli påsatt också av Israels Gud, låter jag vara osagt – men på sin tid måste hon ha varit ruskigt bra i sängen – annars kan ju inte JHVH – som är allvetande, vet ni – ha velat ”kneppe” (det heder jo så på god dansk !) henne, han också…

eller er det kun reklame for dansk oksekød...

Nå – og saadan ser vi nu her Moses og den gyldene Kalven – eller något. Vem damen med bara bröst längst till vänster är, undandrar sig min enkla bedömning – men jag tror att man kan se henne som en reminiscens av Rubens och Barockens prunkande altartavlor – ungefär..

Och här ser vi… ja – jag vet inte… Det är alltså Jesus, och en Ängel, och en zebra och en gnu… och – ska det månne illustrera kristendomens prat om att ”Härlig härlig, men farlig farlig är Onkel Zebra-lort eller Herren Sebaot” eller hur det nu var… Jag är som ni vet inte kristen själv, så jag vet inte så noga.

Oberoende hedniska källor inom NAS, eller Nordiska Asa Samfundet som jag talat med, säger nu att Jim Lyngvild kanske blivit kristen av sig, svikit oss hedna och ludna, särskilt efter det att man igår kablade ut nyheten om att ogsaa Grundtvigs Psalmebok inom kort kommer att illustreras och fotograferas av alles vores JIM.

”Berlingske Tidene” skriver idag i alla fall följande:

Jim Lyngvild forsøgte at gøre ham så smuk, han kunne:

»Jeg har ikke lavet Jesus med en glorie på hovedet og en aubergine i røven«

Berlingske, 2020-08-24

Man måste ge en stackars konstnär rätt ibland, och själv känner jag att Jim Lyngvild absolut har rätt i vad han säger – provokativt eller inte. Också en hedning har väl rätt att skildra sitt förhållande till Bibeln eller de bibliska historierna, som man just kanske bör ta som historier eller litterära skapelser, och behandla på ett någorlunda kärleksfullt och respektfyllt sätt – eller hur man nu förhåller sig till dem. Enligt hedendomen finns ingen hädelse, för om gudarna verkligen är så mäktiga som en del säger och en del tror, borde då inte gudarna själva hämnas, om de alls såg det mödan värt att ens bry sig om vad någon av oss jordevarelser tycker.

Verkliga gudar skulle liksom stå över det här med hädelse eller orättvis kritik, och därmed finns ingenting kvar, utom vi människors och i synnerhet vi svenskars småaktiga käbblande…

”Och så gå vi runt kring en enebärsbusk, enebärsbusk, tidigt en tisdags morgon…”

Tilläggas bör, att i Danmark, vårt närmaste grannland i sydväst, är ”åsiktskorridoren” betydligt bredare än hos oss, och det finns utrymme för stora personligheter – eller att själv taga plats – som vores grimmende elling, den gudabenådade Jim.

Må han länge leva i Fröjas sal – och minnas det valspråk, som på sin tid framsades av ”Bob” Dobbs JR – från ”The Church of the Subgenius”

 

”Sådan ÄR Monoteismen”

av

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Alla kulturer och religioner har inte alls ”lika värde” – för det är inte LIKVÄRDIGT vad man väljer att tillhöra… Här en förklaring i bilder, som går igenom 2000 år av Monoteistisk hets på ett ganska humoristiskt vis…

 

Om det nu var någon som INTE FÖRSTOD eller som tyckte att budskapet här var otydligt, visar jag nu en bild på en etnisk svenska, som nyss gått med i ”Svenska” Kyrkan…

 

”Makterna skapade Ask och Embla – Inte Ask och Eskil…”

av

Såkallade Hens, eller engelska höns har inte mycket med Hedendomen och Asatron att skaffa, antyder Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som likt jag själv ofta är provokativ, högröstad och gör vad som behövs för att Hedna menigheten, för man kan inte ständigt stå och jamsa med, eller stryka allmänheten medhårs. Han har några klara konstateranden att göra, apropå detta med Farbror Frej, Vanerna och deras kraft – som märks tydligt på Hösten, och i skördandets och fruktbarhetens tid..

 

Inom samfundet svenska kyrkan (som är på dekis men som ändå anses vara såväl samfund eller rentav religion nummer ett i Sverige) tvistar de förment lärde om gud är han hon eller det (ja de använder ett pk-ord som vi inte skriver ut). Svenska kyrkan försöker i en slags sista desperat åtgärd flörta med HBTQ-rörelsen för att få folk att gå med i deras samfund och betala tusentals kronor i skatt. Hade det inte hänt å mycket elände inom kristendomen hade man nästan tyckt synd om dessa desperata stackare. – Gud är inte en han säger de kristna.

Sådant desperat ”tyck om oss snack” hör inte hemma inom asatron. Våra gudamakter är gudinnor och gudar. Bland de högsta gudamakterna finns det asynjor och asar. Lika viktiga, lika mäktiga. Band de lägre makterna finns valkyriorna, alla av kvinnokön. Den ende som försöker ändra på det faktum att kön finns är Loke. Han är ursprungligen en jätte men som nu mist sin gudastatus där han ligger fängslad intill tidens ände. Oden den högste guden, den mäktigaste av asarna drevs av begär efter kunskap. Att kunna allt och därmed bli allsmäktig va målet. Intet offer var för stort. Han stack ut sitt ena öga, han hängde i nio dygn i världsträdet och han drog sig inte för att lära sig kvinnlig trolldom sejd. det sista har han fått utså spott och spe för av Loke typiskt nog. Att Oden lät förödmjuka sig ska inte ses som någon tolerans för diverse perversioner utan ska ses hur långt han kunde gå i sin strävan efter kunskap.

Sålunda finns det såväl kön som könsroller. Oden och hans bröder skapade Ask och Embla, inte var det då något tal om könsöverskridande eller att man har rätt att välja könsroll. Det kön du fått har du fått av öder, nornorna.

Gillar du inte kön och könsroller så bege dig då till svenska kyrkan, ett samfund som snart inte existerar där kan ni åkalla Loke/Jesus men hos oss som dyrkar Freja och Skade har ni ingenting att göra!

Att inte tro på könsroller är ohedniskt!

– Henrik Andersson på Bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2020-08-18

Asynjan Siv är gift med Tor och de har flera barn. Inget onödigt tjafs om könsroller där inte. Var det därför Loke klippte av hennes hår?

Hallands Nyheter med flera hyllar Priapus !

av

För några dagar sedan skrev bland andra Hallands Nyheter, NT, Landets Fria Tidning med flera regionala pressorgan en artikel om Trädgårdskonst, och dito Trädgårdstomtar, ett ämne som den ärkekristna och konservativa Hallandstidningen skrivit om minst fem gånger de senaste tre åren, vilket jag inte är sen att uppmärksamma. Trädgårdstomten härstammar från Romarnas Priapus, hävdar man – och det syns bland annat på den Frygiska Mössa eller Toppluva han  bär. Priapus – romares, etruskers och grekers variant av Farbror Frej, denna äkthedniska fruktbarhetsgud fick stå i trädgårdstäpporna redan under antiken, och hålla fåglar, skadedjur och även tjuvar borta – för därtill fann man honom sjusärdeles verksam.

Ett TUNGT vägande argument – väggmålning från Pompeji…

Också Rällinge-Frej, som jag berört tidigare – en centimeterhög avbildning av guden, som fanns i en penningpung – kan ha stått i järnålderns trädgårdstäppor, och sannolikt höll han väl även de kristna borta från grönsaker, frukter och blommor, samt hela trädgården, vilket var ytterligare en vinst i sig – kristna och muslimer passar ju inte i en hednisk trädgård, vilket är viktigt att komma ihåg såhär års..

Frej han var en riktig Karl – Som hade själv sin RÄLLING bar…

Ordet Rälling, i bynanmnet Rällinge, Södermanland, kommer för övrigt från Frejs egen lem – även om såväl ortnamnsforskarna som mina läsare är mycket, mycket rädda för sex, och allt som har med den mänskliga sexualiteten och dess utlevelse att göra. Inte bara Freja råkade illa ut när de kristna kom – det gällde hennes bror och jordgudinnan Gerd också.  Men det går aldrig att hålla Hedendomen nere. Figurer och skulpturer av Priapus eller Priapos (beroende på om man föredrar den romerska eller grekiska stavningen) kom snabbt på modet under renässansen, och blev som ett skämtsamt inslag genast uppställda i förnäma mäns och kvinnors trädgårdar, konstaterar Hallands Nyheter med flera organ (ja, just det !) och man insåg att det som var bra för grönskan och växtligheten, också var bra för fruktsamheten. Nu, när det snart är skördeblot, är detta en gammal hednisk sanning, väl värd att ta vara på.

Priapus-staty från ”Faunens Villa” i det antika Pompeij, återupptäckt under 1500-talet

Man säger att den moderne trädgårdstomten – som ursprungligen också var en fågelskrämma – skapades i Zinnwald och Sumava-regionen i Bayern respektive Böhmen på 1800-talet, eller där Tyskland och Tjeckiens gränser gick ihop, och ursprungligen var gjord i lera, även om dagens tomtar för det mesta är gjorda i plast. I början av 1990-talet reste jag själv med buss till Prag vid ett tillfälle, och kom upp i Sumavas gränsberg på en dåförtiden dålig och dimmig väg…

Redan i fjärran kunde man se hur gigantiska trädgårdstomtar tornade upp sig ur dimman, följda av legioner och åter legioner av små gnomer i plast – som visade rumpan, kuken eller fingret åt alla kristna, och alla Allah-lovers, allt efter tycke och smak.. Man kan förstås tänka och tycka att det här med de smaklösa plastfigurerna är ett modernt påfund – men kan vi egentligen vara säkra på det ?

Fingret i luften, men var har ni er ?

Alla vet vi att Vanernas ätt – varav Frej i Vanaheim är den främste – också kallas Alfer, och att dessa jolbyggare, jolbänningstroll (Jämtland) Vittra (Norrland) med flera varelser bara är en förminskad, sentida version av Vanerna, och att begreppen ”Asar och Vaner” eller ”Asar och Alfer” hela tiden används som helt synonyma begrepp med samma betydelse i Eddan. Romarna talade om ”Lares et Penates” och tillbad sina Larer och Penater, men det var ändå exakt samma sak. Där Larerna symboliserade fruktbarheten i allmänhet – också Priapos själv hörde till dem – var Penaterna ett slags kvardröjande skuggor av förfäderna, och symboliserade det egna hemmet, på samma sätt som Gårdstomten i svensk folktradition var både Tomtens väktare, och den förste innehavaren av platsen, han som grundat den gård där man bodde, för många släktled sedan..

Hallands Nyheter vet också att berätta att ingen mindre än Porrstjärnan Puma Swede (alias nu 38-åriga Johanna Jussiniemi från Tumba utanför Stockholm – en dam som mycket länge gått Frejas ärenden, på sin tid livnärde sig själv och sin kvinnliga kompis ”Sparre” med att åka runt i Halmstad och stjäla Trädgårdstomtar, som hon sedan sålde till högstbjudande.

Tomtar på loftet ? Brandskattade Hallands trädgårdar, men det är Preskriberat nu…

Det hela påminner inte så litet om Jaroslav Haseks odödlige Romanfigur Svejk, som på sin tid livnärde sig i staden Prag genom att stjäla hundar, och sedan sälja hundarna till nya ägare – men det gick illa när han sålde en Österrikisk-Ungersk Majors hund ( I K.U.K Armée – den var ju både ”Könlische und Kaiserlische”) till en Löjtnant, vilket sedan uppdagades av självaste majoren.. Men så kände ju Schweik inte till Priapos sällsamma kraft, utan bara ölglasets gåvor..

Också Domovoj, småtomtar i rysk och slavisk folktradition är ett exempel på exakt samma sak, liksom Huldufolket på Island – Vitter-liknande väsen från underjorden, som vaktar den egna gården och huset, eller som bor i egna gårdar vid sidan om människornas boningar.

Att ställa upp små Priaper eller hemmets väktare här och var i trädgården är ett Hedniskt Hyss, helt enkelt – och håller effektivt Monoteister, Nymoralister och annan bråte stången. Följ alltså traditionen, ni med – och dikta gärna ett exempel på Priapeia, eller de små visor och verser till Priapos ära, som man sjöng under antikens trädgårdsfester och dryckeslag

Helt säkert lär ni kunna skrämma slag på era arabiska och kristna grannar, ifall ni med hög och ljudlig röst sjunger visor som de här:

”Hej alla barn – nu blir det barnprogram
Nu ska vi se vad FARBROR FREJ tar fram..
Jo det är en stake, och nu ska ni få höra
Vad man med sådana stakar kan göra.

Du kör med den staken
tills det sprutar ut klägg…
Sen har du gjort dig en ättelägg !”

Gack nu ut i det fria, alla ni hedna och ludna – och gör även ni sammalunda !

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000…

av

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmark – oräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i London – efter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

Island HEDNAS också snabbare än man trott

av

Tjodskrá Islands, den isländska motsvarigheten till SCB eller Statistiska Centralbyrån (ibland känd om Sadistiska Centralbyrån) i Sverige, publicerade den 10 Augusti i år data, som visar att Isländska Asatrufélagid för tredje året i rad är det samfund av alla, som går mest framåt i antal nya medlemmar sett.

Den kristna lutheranska kyrkan på Island, som fortfarande påstår att den skulle vara en ”tjodkirka” eller Folkkyrka, och alltså ha någotslags konstig ensamrätt på att företräda Islands folk, fastän det officiellt råder religionsfrihet och åsiktsfrihet även där, har nu minskat till 62 % av befolkningen, vilket motsvarar Sverige anno 2015 ungefär.  Ni kan studera Hlutfall Ibua eller utfallet för Islands innebyggare här:

Såhär såg alltså situationen ut den 1 Juni 2020 – men nu måste vi ta hänsyn till följande:

Alls voru 26.946 einstaklingar skráðir utan trú- og lífsskoðunarfélaga þann 1. júlí sl. eða 7,3% landsmanna.

Alls eru 54.342 landsmanna með ótilgreinda skráningu eða 14,8%.

14,8 % av islänningarna vägrade alltså att uppge vilken trosuppfattning de har, och ibland denna grupp döljer sig väldigt många Hedningar, eftersom Hedendomen INTE är en bekännelse-religion, som islam eller kristendomen. Man vet också att väldigt många islänningar tror på Huldufolk och än idag omfattar rent hedniska trosföreställningar, men att få vill erkänna det helt öppet, och inför myndigheterna. 7,3 % uppger sig vara helt utan trosföreställningar, och är därför Hedningar även de.

Asatrufélagid, eller de Organiserade Asatroende (till skillnad från de icke-organiserade dito) ökade under första halvåret 2020 sitt medlemstal med 244 medlemmar, och är nu 4764 + 244 = 5008 medlemmar inalles, vilket motsvarar 1,37 % av befolkningen, men till det måste vi lägga minst 7,3 %, samt alla de övriga hedniska samfund som finns på ön, bland annat 3507 organiserade Humanister.

Mest av alla tappade de kristna, samt zuisterna, en kristen grupp som påstår att de ska vara anhängare av den fornsumeriska religionen; men som lanserades som en kristen komplott bara för att beröva Asatrúfelagid dess statsbidrag (samfund på Island får statsstöd enligt sin relativa storlek, istället för genom vanstyre och kristna fördomar, som präglat SST, ”Nämnden för Stöd Till Trossamfund”, en myndighet Regeringen Löfvén inrättat). Zuisternas anförare arresterades och dömdes senare för omfattande bidragsfusk, och en lång serie ekonomiska bedrägerier, något den katolska kyrkan på island – liksom i Norge och Sverige också kan ha ägnat sig åt.

Visste du att Berndt Eidsvig, den katolske Ärkebiskopen av Norge, har blivit åtalad och dömd för ekonomiska bedrägerier på över 80 miljoner Norska Kronor ?

Katolikerna i Norge uppfann falska medlemmar under uppdiktade namn, något både Sydsvenskan i Sverige och norska media rapporterat om. Man överdrev sina egna medlemssiffror med femsiffriga belopp, alltså över 10 000 medlemmar som inte alls fanns, utan bara var påhittade. Norska staten har lurats på över 160 miljoner kronor, genom många år.

Norsk Polis var år 2016 tvungen att konfiskera Katolska Kyrkans medlemsregister, sedan kristen korruption nått oanade höjder…

På Island påstår nu Katolikerna helt fräckt, att de skulle ha 14 686 medlemmar, men detta är antagligen starkt överdrivet. Isländska Folkekirken påstår att 230 692 islänningar skulle vara medlemmar hos dem, men det är också föga trovärdigt, och bygger antagligen på halvsanningar och lögner.

I Sverige betalade SST ut mer än 1,1 miljoner kronor till katolikerna förra året, bidrag som denna världens absolut rikaste kyrka inte behöver. Totalt slösade man bort 78 miljoner kronor i skattepengar på Islamisering, Monoteistiska förkunnelser och annat, som både skadar demokratin i Sverige och det svenska samhället.

På Island, däremot – visar den organiserade Asatron och hedendomen en ständig stegring. Här ett diagram från Tjodskrá Islands, som visar fördelningen bland fria, Hedniska män och kvinnor på Asarnas och Vanernas ö i Nordatlanten !

Över 2000 lät HEDNA sig – mitt under Industrisemestern

av

Hednandet i landet bara tilltar och tilltar, och så har det varit i över 40 års tid – över hela Västvärlden, men i Sverige i synnerhet. När Statskyrkan upplöstes år 2000, var hela 88 % av svenskarna med i den, men nu – tjugo år senare – har andelen sjunkit till under 55 %. Det innebär att en tredjedel av folket har hednats, och det bara på tjugo års tid. Detta är fakta, och fakta går inte att vederlägga. ”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt Den evangelisk-lutheranska ockupationsmakten i Sverige, har själva erkänt det.

Enligt samma påstått ”svenska” kyrka – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund, eftersom de utövar en mellersta östern-religion, som inte hör hemma här i landet, lika lite som islam eller andra anti-demokratiska villfarelser, det ständiga lallandet om en ”allsmäktig herre” som ska styra och befalla över allt och alla, ända in i folks sovrum och så vidare (Allah – ”gud” eller JHVH – allt är ju samma bråte !) så gick – glädjande nog – 25 491 personer frivilligt ur denna ”svenska” kyrka under årets första sju månader, och vill inte längre ha med den att göra.

De vill bli behandlade som fria och vuxna människor, helt enkelt, och slippa att tvångsmässigt betala tusentals kronor varje år i skatt till en religion som de själva aldrig valt, utan påtvingats via ett sk ”dop” strax efter födseln. Över ett helt liv betalar varje svensk mer än en miljon till kyrkan, pengar som var och en av oss kan utnyttja på ett mycket bättre sätt, särskilt om vi får bestämma över våra tillgångar själva.

I hundratals år har de lurat och bestulit människor på deras tillgångar. Hur länge skall DU tillåta att de fortsätter med det ?

Dessvärre har också 5046 personer – väl invandrare mest, eller de som dåligt behärskar det svenska språket och inte förstår vad de går med i – låtit sig lockas med och dompteras till att bli slavar under ”Herren” och kryper nu omkring på alla fyra som ”lamm” eller andra oskäliga djur. De har gett upp sin mänsklighet, helt enkelt, och sänkt sig till djurs och trälars nivå. Hemskt, men sant ! Ändå har vi nu ett frivilligt Hednandenetto på 20 455 personer under Januari till Juli i år, och enbart i Juli – mitt under industrisemestern – steg hednandenettot med 1683 personer.

Befolkningsutvecklingen i Sverige skenar iväg, och riskerar ju nu att skapa ett icke hållbart samhälle. Trots att Miljöpartiet hamnat i Regeringsställning, och att detta parti har just ”hållbar utveckling” som sitt främsta honnörsord, så är vårt land inte självförsörjande på livsmedel, energi, elkraft, bränslen, råvaror eller ens naturtillgångar längre. Invandringen ökar bortom allt förnuft. Hemlösheten breder ut sig, och tiggare på gatorna är numera en vanlig syn i vad som en gång var ett välmående Folkhem. Det finns inte bostäder eller arbete så att det räcker åt alla, och samhället blir alltmer sårbart, eftersom hållbarhets- och inte minst försvarsperspektivet hamnat i skymundan. Förra året var vi 10 327 589 personer, och befolkningen skenar just nu iväg med 1,0 % varje år.  År 2000 uppgick befolkningen till 8,88 miljoner, och redan detta var redan mer än vad landet långsiktigt klarar av att försörja.

Enligt kyrkan var bara 5 823 515 personer kristna i början av detta år. Det motsvarar 56, 38 % av befolkningen. Med andra ord var 43,6 % hedningar, antingen de nu var Asatroende, Agnostiker eller Ateister. Vederhäftiga data tyder på att endast 5 % av de svenska medborgare som kommer från Muslimska kulturer är troende på något sätt. Resten har blivit Hedningar de också, främst naturligtvis därför att de i många fall flytt från förtryckare i sitt hemland, och uppskattar vår Humanism och religionsfrihet, som ju alltid kännetecknat Hedendomen.

Detta är på intet sätt någon nyhet.

Trenden ligger fastlagd och är statistiskt bevisad, sedan mer än 40 år. Också frikyrkorna – inklusive Katoliker, judar och andra – tappar anhängare i snabb takt, och är inte fler än några ynka procent av folket i vårt land. Också i Övriga Norden, resten av Europa utom vissa efterblivna östländer, och hela Västvärlden i Övrigt inklusive USA finns samma trend.

Ingen vill längre tillhöra de Monoteistiska Ökenreligionerna.

Alla vill bli Hedningar, alla vill bli sekulära. Så är det faktiskt, och så ser sanningen ut.

sverige_129249052

Detta land tillhör oss Hedningar – inte de kristna eller kyrkan !

Tar vi med det faktum att 43 961 goda medborgare dött sedan årets början, och att 81 % av dem var kristna (om vi utgår från 2019 års siffror, ett ganska rimligt antagande) samt att ca 42 653 barn tragiskt nog blev ”döpta” (eller påtvingade en religion, som de själva aldrig någonsin valt) förra året, så innebär det att ca 35 608 kristna avgått med döden, samt att kanske 24 880 stackars barn tvingades in i kristendomen genom övergrepp, enbart under årets första sju månader.

Personligen anser jag att ”Dop” och andra liknande barbariska riter bör förbjudas, och det snarast. Allt i allt minskade de kristnas antal med ytterligare 10 728 personer, enbart genom pågående generationsväxling. Det innebär att deras antal i slutet på Juli i år kan beräknas till 5 823 515 – 10 728 – 20 455 = 5 792 332

Dem skall vi snart också HEDNA (Var så säker !!)

 

58ee55615c_21900494_o2

Håll ut ! Snart kommer frihetens gryningstimma…

Med ytterligare en stegring av befolkningen på 24 323 personer under januari till maj – enligt Statistiska Centralbyrån, SCB – och en antagen befolkningsutveckling för Juni och Juli i år som under samma månader, förra året, kommer vi upp i en total befolkning av 10 370 651 personer, ungefär.

 

 

Det motsvarar 55,8 % kristna – men vi hedningar är nu 44,2%och vi har alltså vuxit med 0,6 % på 7 månader…

Gudarna och Gudinnorna är med oss, Asar och Vaner tillsammans.

Befolkningssiffrorna pekar åt rätt håll, och kommer fortsätta gynna oss även i framtiden. Inom bara 5 år kan vi för första gången vara över 50 % och därmed i klar majoritet för första gången på över 700 år – vilken lycka för en hedning som jag, att leva i dessa tider.

När jag själv var med om att grunda vad som då var ett fungerande, landsomfattande Asatrosamfund – vi skrev 1992 – var den svenska kyrkans andel av befolkningen över 89 %. Redan från början hatade man oss. Man skällde oss för rasister, och än värre saker. Vi trakasserades, hånades och förföljdes – och ibland har man inte ens slutat med det idag heller – men trots infiltration från diverse frikyrkliga, kristna rörelser (ja, man måste vara medveten om att sådant förekommer, särskilt hos sk ”fornsedare” ) reste vi oss, och gick vidare.

6da1ba52259a9a10ee617214f9981eea

En del av oss har aldrig svikit de löften vi tog, den gången. Vi håller våra eder, och bestraffar svikare.

Vi förutspådde ett första skede – Etableringsskedet – då vi skulle nå 15 – 20 % Hedningar i landet. Detta – trodde vi under 90-talets början – skulle komma först år 2010, ungefär. I själva verket var det skedet slut redan 2002 – för då var Hedningarnas antal – troende, agnostiker eller ateister – redan över 20 %

Vi förutspådde ett andra skede – Konsolideringsskedet – då vi skulle nå upp till 25 % eller en fjärdedel av befolkningen. Samtidigt undersökte sociologen och matematikern Thomas Holgersson år 2004 oberoende av oss medlemsförlusten i ”Svenska” kyrkan med matematiska modeller, och antog att 25 % hedningar skulle vara uppnått 2009, medan vi själva gissade på 2025 som slutet för konsolideringsfasen. Återigen skedde utvecklingen emot en friare, sundare Värld och ett sundare, friskare Sverige snabbare än någon av oss kunde förutse.

I verkligheten gick svenska kyrkan under 75 % redan år 2006.

Just nu är den på väg ned under 55 % som sagt, och eftersom befolkningsutvecklingen inte går att styra, är det redan förutbestämt att den kommer hamna under 50 %. Dess ledare måste ändra sin attityd, och acceptera att dagens svenskar vill vara fria. De måste sluta missionera. De måste sluta styra över oss. De måste hålla sig borta från landets politik, och acceptera Parlamentarism, Demokrati och vårt lands grundlagar.

Det tredje skedet – Maktövertagandet – har redan inletts. Det är nu vi tar ned dem under 50 %  och börjar det stora avkristnandet, precis som planerat. Skede 4 – som kommer innan seklets slut – innebär att de 10 % som faktiskt tror på ”Gud” (alltså Jehova, JHVH eller den kristne guden) är de enda som är kvar i kyrkan – för enligt alla samstämmiga undersökningar har vi inte fler gudstroende i landet än så – kan få vara kvar där. Vi har ju trots allt religionsfrihet, men för alla ljumma, de som inte tror, utan bara är med i ”svenska” kyrkan av slentrian, eller gammal vana, utan att fatta ett aktivt beslut, som befriar dem från onödiga avgifter, onödiga utgifter och ett onödigt val

se här – en blankett…

så tror jag helt säkert, att Hedendomen – eller ett liv i frihet – är ett betydligt bättre alternativ. Dessutom tror jag faktiskt också, att de kristna själva har nytta av den utveckling, som säkert kommer. Deras egna samfund kommer att undergå en demokratiseringsprocess, och kommer till slut att anpassa sig till det omgivande samhället. Kanske kommer de också att ta upp en hel del hedniska seder och bruk, som exempelvis Julfirande, Midsommar och annat, som faktiskt hör till vårt folks hedniska traditioner, och alla dessa ärkebiskopar, STASI-fasoner, präster och prelater kommer säkert att försvinna så småningom – eller omvandlas till vad de hedniska Godarna en gång var – folkets tjänare, inget annat.

I have a Dream... säger jag, i all ödmjukhet. En dröm om frihet, för hela vårt folk. En dröm, som kanske snart går i uppfyllelse. En dag då kristendomen aldrig någonsin tvingas på ett enda svenskt barn, eller ens barn i andra länder. En dag, då människorna får förbli fria från den skadliga föreställningen om en allsmäktig gud, som skadar, straffar och hotar dem med helvetet, och evig pina, bara för att de tycker annorlunda. En dag då varje människa äntligen får göra ett fritt val i andligt hänseende, och en dag då var och en av oss skall bedömas enbart för styrkan i sin karaktär, intellektets skärpa och den egna kroppen, och inte på grund av någon religion, eller andra konstigheter.

Och när den dagen kommer, då säger jag – ”Fri till slut, ja – jag är fri till slut – Tack Tor och Oden ! – Jag är fri till slut !”