Ideell Kulturkamp om TERRORNS Gud JHVH – kontra de Hedniska Krigsgudarna

Nu när jag ändå håller på med citat – med tydligt angivande av källa – som alla kan se – och därmed faktiskt inte bryter mot några upphovsrättslagar alls, eftersom varit god publicistisk sed samt rätt och billigt hittills, skall jag återigen – min vana trogen – få be att citera den intressanta bloggen ”Ideell Kulturkamp” av Henrik Andersson ett tag – och jag ber honom ursäkta denna framfusighet, då han som jag är en folkets man.

Och vi tänker för folket, genom folket och till folket. Det är därför vi lever, och alls finns till. Att vara de gamla gudarnas redskap emot all dårskapen, som dessvärre ännu finns till här i Midgård.

Terrorism (från latin terror ‘rädsla, fruktan’) avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar. Texten ovan kommer från Wikipedia.

De abrahamitiska religionerna är fyllda av terror. Den monoteistiska guden delar ofta ut straff och ond bråd död över folk vars enda brott är att de finns till. Vi tar det hemska exemplet då de förstfödda i Egypten mördas och den elake guden sänder ut en dödsängel för att fegt döda barn.

Sådant snusk sysslar inte vi hedningar med. Vi har krigsgudar men inte någon terroristgud. Tyr strider ärligt, Tor slåss med jättar och vidunder i ärlig strid. Endast den lömske Loke låter fegt mörda Balder med den inte ont anande Höders hjälp. Men så får Loke en välförtjänt straff…

Dagligen rapporteras det om terror i ökentramparreligionernas namn. judar, kristna och muslimer utövar terror.

Vi kan med rätta kalla den gud alla de tre tråkreligionerna tillber för terrorismens gud!

Vi hedningar har krigsgudar; men ingen terroristgud!

 

Annonser

”Internationell” kvinnodag – för vem, och vadå för ?

Många är de märkesdagar, som vi hedningar får uppleva. Idag, till exempel, lär det vara den internationella minnesdagen för terrorismens offer, ett faktum som inte alls uppmärksammats i svenska media eller svenska tidningar. Kvällstidningen Aftonbladet har i alla fall vågat beröra ämnet, och så gör även min vän Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” vars sedvanligt frejdiga inlägg jag själv rekommenderar å det varmaste. Hör här bara:

De tre ”stora” världsreligionerna ligger bakom i princip all religiös terror. De tre monoteistiska religionerna ligger bakom våldet. samtidigt som deras anhängare har fräckheten att säga att de har ett ”kärleksbudskap”.

Hedendomen behövs mer än någonsin. Vi hedningar vare sig vi är anhängare av germansk, romersk, slavisk, keltisk eller annan form av hedendom må i och för sig ha krigiska gudar. Men vi har inga terroristgudar. Däremot så har alla hedniska religioner kärleksgudinnor. Inte en enda gudinna för kärlek finns inom abrahamitiska monoteism. Terrorreligionerna har bara en grym lättretad stamgud som är så primitiv att de inte ens kan avbilda eländet.

– Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2019-03-11

I Fredags, 8 maj, skulle det vara Internationella kvinnodagen, har vi fått veta. Denna tradition uppfanns av en fanatisk kvinnlig kommunist, Clara Zetkin, som propagerade för samhällets förändring med våld. jag säger inte mer än så, men det är alltså upphovet till alltsammans. Männen i Sverige eller Världen har aldrig fått någon dag uppkallad efter sig, och är det förresten någon som har sett en internationell kvinna på sistone ? Hur skulle en sådan se ut, eller vara beskaffad om hon ens fanns…?  Och om det då skulle finnas internationella kvinnor, finns det då också internationella män, och får dessa båda bilda par och skaffa söta små internationella barn tillsammans, eller vad är det som menas ?

Men skämt åsido, FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna fastslår redan, att ingen människa kan vara internationell. Varje människa på jorden har nämligen rätt till en nationalitet och en etnicitet, samt även en religiös eller kulturell tillhörighet, och därför finns det inte och kan heller aldrig finnas några ”internationella” människor. Och vem är denna ”kvinnodag” alls till för, om vi ska fira den här i Sverige ? är det alla vita medelålders plus, gapiga klimakterikärringar, bakom alla #metoo och #boohoohoo-kampanjer ? Eller är det invandrarkvinnorna, eller de kvinnor som fortfarande är fångade i Islam och kristendomen, och som därför drabbas av våld och ”hedersmord” Antalet sk ”balkongflickor” är större än man tror, men dessa märkliga fallskador och andra fall skrivs det lite om, dagen till vanära.

Vem eller vilka är den sk ”Kvinnodagen” till för egentligen ? Dansk teckning ur ”Jyllands-Posten”

 

Igår rapporterade SVT, vår kära Statstelevision, detta under av saklighet och god information, att det nya lagrummet ”Oaktsam Våldtäkt” som den Socialdemokratiska regeringen Löfvén infört, inte kan användas av domstolarna, och därför inte resulterar i några fällande domar.  Vad menas förresten med ”oaktsam våldtäkt” ? Menar man att det då också finns aktsamma och hänsynsfulla våldtäkter ? En våldtäkt kan rimligen inte ske av oaktsamhet, eller med andra ord slarv. Här är det helt tydligt, att legaldefinitionerna skenat iväg, och att lagstiftarna inte tänkt sig för det minsta. Våld, som gärning betraktat, måste förmodligen ske med någon form av avsikt bakom, eller något som alltsedan de hedniska Romarnas tid betecknats som ”Dolus” på juristers latinska språk, dvs uppsåt på god svenska.

Om inte uppsåtet finns, kan inte gärna någon våldtäkt föreligga. Motsatsen, dvs ”culpa” brukar sällan ens vara straffbelagd, om den inte tar sig formen av allmänfarlig vårdslöshet, som till exempel när en okunnig person med en engångsgrill, råkar starta en skogsbrand och därmed förstör stora värden för hela samhället. I de flesta någotsånär civiliserade stater är det så, att man inte kriminaliserar ”Culpa” eller vårdslöshet, som bara drabbar en enskild, exempelvis när någon glömt låsa ytterdörren, och därför råkar drabbas av inbrott i sitt hem. Tjuven straffas visserligen, men den som glömde låsa dörren får såklart inget straff.

Nu har det alldeles gått inflation i våldtäktsbegreppet, som därför urartat och börjat tillämpas på snart sagt vilka brott som helst. Före 1984 fanns ett något mildare brott, dvs Våldförande, vilket gav Domstolarna en realistisk staffskala och något att döma på, men med Morgan Johanssons och Regeringen Löfvéns senaste fadäser bortfaller helt den möjligheten. SVT förklarar den ohållbara situation, som den nya lagen förorsakat såhär:

Om situationen är oklar har den person som genomför samlaget (eller en jämförbar sexuell handling) ett stort ansvar att försäkra sig om att det sker frivilligt.

Oaktsamhetsbrottet har varit den del i samtyckeslagen som bedömts kunna leda till fler fällande domar. Men än så länge är det mycket få som fällts för oaktsam våldtäkt – såvitt känt bara tre personer, enligt åklagare som TT talat med.

Hur ska då ”frivillighet” garanteras ? Ska samtycke för varje tänkbar handling inhämtas i skriftlig form, innan någon ger sig in på sex med en okänd person – minsta fall av ”oaktsamhet” eller slarv kan ju plötsligt resultera i en polisanmälan, och vad väntar runt hörnet, och i framtiden ? Ska personer stämma varandra inför domstol också pga ”dålig” eller slentrianmässig sex, dvs varje form av sexuell handling, som inte var helt tillfredsställande, eller bra nog – och så kräva ersättning för detta, eftersom de blivit ”kränkta” i efterhand… Vad man än må tycka, så är det inte svårt att se att Regeringens politik inte fungerar…

Nästan inget brott är så stigmatiserande, som just våldtäkt – både för offer och förövare. Om offret säger ju muslimerna och de kristna ofta, att ”hon var medskyldig” eller att personen ifråga ”legat bort sig” men förövaren stämplas givetvis än hårdare. Genom att kalla praktiskt taget allting för våldtäkt, har (S) och feministerna skapat en ohållbar situation för hela samhället. Enligt de nya lagarna, kan vem som helst bli dömd för detta brott, även om inget samlag ens ägde rum. Flera män i Sverige har blivit dömda för att de påståtts ha begått våldtäkt i sömnen, alltså medan de själva sov. Jag är i och för sig inte läkare, men hur är det ens möjligt att klassa saker på det viset ?

I internationell rätt och alla andra stater på jorden utom just Sverige och möjligen Saudi-Arabien, kommer man inte med sådana groteska påståenden inför rätta. Det hela börjar likna ett slags häxrättegångar. På 1600-talet kunde svenska män och kvinnor bli dömda för att ha kastat ”det onda ögat” på folk. Numera talar fanatiska feminister om ”en manlig blick” och vill räkna också ögonkast som våldtäkt, eller allvarlig kränkning, på något sätt. Ett samhälle där sådan lagstiftning förekommer, tenderar att likna en religiös diktatur.

En person som sover, kan rimligtvis inte ha något uppsåt, och heller knappast utöva ”våld” överhuvudtaget, förutom som ett stilla skuffande, eller genom att knuffa sin hustru ur sängen av misstag, fumla omkring eller bära sig oskickligt åt – men är detta verkligen våldtäkt ?

Freja själv, skulle ha en del att säga i sammanhanget, antar jag – och även om Saga och Siv – dessa fullgoda viv – hade namnsdag i fredags, ber jag att få citera Henrik Andersson igen:

Gudinnan Venus hörde av sig och lät meddela att om ni träffar på en feminist så säg till att gudinnan vill få sin symbol tillbaka. Venus som inte gärna själv kontaktar feminister säger vidare att hennes symbol är en religiös symbol och som inte ska användas som politisk propaganda. Många feminister är inte att förglömma våldsbejakande extremister som inte tvekar att bryta mot lagen.

Vidare säger kärleksgudinnan att något mer okvinnligt än en feminist finns inte. Gudinnan hade stötta feministerna om de haft förståndiga krav som exempelvis lika lön för lika arbete och arbetat för kvinnors rättigheter. Men feministerna av idag vill inte att det ska finnas kön. De vill inte att det ska finnas kvinnor.

Feminister påminner lite om antirasister. Förr sa antirasisterna att det fanns människoraser men att de var jämlika. Nu säger de att det inte finns raser allas. Förr sa feministerna att det fanns kön men de var jämlika. Nu påstår de att det inte finns några kön och att det bara handlar om social konstruktion.

Nej nu får det vara slut med dumheterna. Hjälp Venus att ta tillbaka hennes symbol från feministerna!

Venus-symbolen var ursprungligen tillkommen ur en spegel, och används också för metallen Koppar, samt Falu stad i Bergslagen…

Ännu en Amerikansk kristen Missionär åtalas – denna gång för FOLKMORD ??

”Ich sah es doch selbst.
Er wandelte Wasser ins Wein”

Stefan George, ur dikten ”Der Anti-Christ” eller ”Das Ungeheuer”

 

Amerikanska källor på nätet uppgav för två dagar sedan att ännu en fanatisk kristen amerikansk missionär råkat i klammeri med den internationella rättvisan. Det är ju inte första gången detta händer, precis. Åtalsrubriceringen denna gång uppges vara ”genocide” eller Folkmord, med andra ord. Sådant räknas som brott mot internationell lag, och brott emot mänskligheten, i alla fall i de flesta kulturländer.

Fanatikern och Baptistpastorn Steve Campbell från Maine står under utredning av det Brasilianska inrikesdepartementet, nämligen. Så när som på en liten notis i DN, verkar det som om ingen i svenska media alls vågat nämna detta, en feghet av ett slag som vi är alldeles för välbekanta med i dagens Sverige, där ju just kristendomen som religion tydligtvis är immun från varje form av kritik, inte minst när det gäller förhållanden i andra länder. Pastorn har gett sig in på det territorium, som tillhör Hi-Merimã-folket, en tidigare oupptäckt och isolerad stam vid Pirhanas-floden, får vi veta via DN.

DN jämför själva med det exempellösa intrång, som en annan amerikansk missionär gjorde på Andamanerna för en tid sedan, trots att han mycket väl visste och gjordes medveten om att dessa inte hade något smittskydd, och enligt de Indiska myndigheterna borde hållas isolerade från främlingar, eftersom stammen själv begärt det, och tydligt förklarat genom sitt uppträdande att fler predikningar om ”söte lille Jesus” inte var önskvärda för dem. (se för övrigt mitt inlägg ”God anda på Andamanerna”)

Också Hi-merimas har med all tydlighet visat, att de inte vill ha några kristna inkräktare på sitt territorium.

Visserligen har de bara spjut och pilbågar att försvara sig med emot moderna attackhelikoptrar från ett mycket väl utrustat flygvapen, men de visar ändå tydligt var de står. Brasiliens regering har i alla fall förstått budskapet, lämnar dem i fred och inskränker kontakterna till ett minimum, för att inte skada Hi-Merimas livsstil, religion eller kultur, och de gör de alldeles rätt i. Engelska nyhetsmedia – som genomgående håller högre kvalitet än de ganska dåliga svenska – har också kommenterat saken. Hi-merimas skulle enligt dem vara kända ända sedan 1940-talet, och visst inte ”oupptäckta” som det hävdats i andra media.

Hursomhelst har varje stamfolk och varje nation på jorden själv laglig rätt att bestämma, vem som alls skall få vistas på dess territorium eller inte, och att med tvång predika om kristendomen, är inte acceptabelt i dags  Världssamfund, som det nu ser ut. Det är kanske den viktigaste slutsats man kan dra av sådana här kontakter, och den dåliga behandling av vår världs kvarvarande ursprungsbefolkningar – inklusive den svenska, måste faktiskt upphöra. (Jag beklagar, men det gäller inte samerna – de är nämligen inte någon ensam ”ursprungsbefolkning” i någon grad, mer än att vi etniska svenskar också är det – vi har här tusentals år tidigare än någon ”samekultur” även om den också har rätt till överlevnad – och någon samisk närvaro var inte först på plats, ens i Norrbotten…)

Enligt svensk lag har du rätt att avvisa Jehovas Vittnen och andra kristna, ifall de tränger sig in i ditt hem, eller begår ”dörrterror” till exempel. Då är det nämligen hemfridsbrott, och rörande Hi-Merimas och mellanfolkliga förbindelser, så har även de rätt till sitt eget territorium, gränsskydd, privatliv och rätt till frihet från kameraintrång, särskilt när amerikanska kristna utsätter dem för långt värre förbrytelser, än ”dörrknackning” eller lite dataintrång…

– Fundamentalistiskt kristna amerikaner måste stoppas från den primitiva driften att kontakta tidigare icke kontaktade stammar, säger Stephen Corry, chef för Survival International som arbetar för naturfolkens rättigheter.

För två månader sedan dödades en amerikansk missionär, 27-årige John Allen Chau, när han försökte landstiga på en skyddad ö i Indiska oceanen. Stamfolket på Norra Sentinel  har levt där i 30.000 år och saknar även de immunförsvar mot flera av de sjukdomar som är vanliga bland världens övriga befolkning.

– Dagens Nyheter, 25 januari 2018

Själv tycker jag det blir mycket spännande att se, hur det går för alla dessa amerikanska frikyrkopastorer. För första gången kan nu en av dem bli dömd enligt internationell lag, och därmed har vi gjort ett mycket stort framsteg i civilisatoriskt hänseende – för nu går det inte längre att tvinga sin egen religion eller moraluppfattning på andra – och det är faktiskt en viktigare princip, än man i förstone skulle kunna tro – om man nu tänker efter..

Vilka är de VERKLIGA ”Barbarerna” och VILKEN kultur är det, som är underutvecklad ??

(Hi-Merimas tycks ha överlevt i sin egen miljö i tusentals år, och hade inte några som helst problem, tills amerikaner eller kristna kom in i bilden…)

 

”Sådan är Monoteismen” konstaterar DN och andra media

Journalisiten Katarina LagerwallDagens Nyheter vågar idag skriva en artikel, som få eller inga media i dagens Sverige – eller Landet Löfvén som det också kallas – är villiga att ta upp. Hon gör det på grundval av rapportering från BBC i Storbritannien, en mycket mer opartisk och väl sedd källa än den svenska dagstidningen.

I Australien har mer än 60 000 människor fallit offer för pedofiler inom den katolska kyrkan och andra kristna kyrkor – samfund som tyvärr trängt sig in också här hos oss i Sverige, trots att Sverige skall vara ett protestantiskt land. Efter fem års statlig utredning av vad dessa kristna samfund hållit på med, har man först nu inrättat en nationell skadeståndsfond, som vänder sig till offren för närmare femtio års oavbrutna sexuella övergrepp och förföljelser emot minderåriga, i snart sagt varje katolsk skola, vårdhem eller kyrka som dessa kristna tillåtits driva – under hela efterkrigstiden. Påven har tidigare erkänt, att det skulle vara högst 1 eller 2 % av de katolska prästerna som regelbundet ägnar sig åt pedofili, men nu visar det sig att denna siffra är alldeles för låg. Rätt svar är att mer än 40 % av alla katolska prästerna i varje stift av Australien rutinmässigt begått övergrepp efter övergrepp, sedan 1950-talet och vidare framåt – och ingen har brytt sig eller vågat ta upp vad som skett – tills för fem år sedan, det vill säga.

Vad är det för ”moral” eller ”värdegrund” de kristna och framförallt katolikerna har ? Varför skall vi alls tillåta deras närvaro i vårt land ??

DNs artikel väcker många frågor, inte minst med tanke på situationen i Sverige. Skall vi förutsätta, att det är långt långt över 1-2 % av de katolska prästerna som rutinmässigt begår övergrepp på barn här också – ja, kanske så många som 40 %, som det ju var i det Australiska fallet ? Katolska kyrkan utpekas som den skyldiga organisationen bakom alltsammans i bara 60 % av fallen, vilket innebär att alltså 40 % av barnvåldtäkterna, övergreppen och allt det andra förövats av andra kyrkor, bland dem främst den anglikanska kyrkan, enligt vad DN antyder. Man skriver att enbart på Tasmanien, Australiens minsta provins, har den anglikanska kyrkan fått göra sig av med 108 byggnader, varav 78 kyrkor – som nu stängts och bommats igen för alltid – bara för att man måste betala ut ersättningar till alla dem, vars liv man förstört, flera decennier i streck..

78 kyrkor har fått slå igen på Tasmanien. Orsak: Pedofili i hela organisationen. När börjar vi stänga kyrkorna i Sverige – VÅRT Sverige ??

Med tanke på att det finns minst 2000 katolska präster, nunnor och annat anhang som går lösa – och helt outredda – i våra dagars Sverige – hur många av dem är egentligen sexförbrytare, med religionen och celibatet som täckmantel ? Finns det någon som egentligen vet ? Minst 20 till kanske 800 förövare, som fortfarande är ostraffade och som fortfarande begår övergrepp – helt utan att vår Regering gjort vad andra länder redan gjort, och utrett saken i detalj, samt under polisiära experter... Och var och en av dessa förövare, hinner med att våldta och förgripa sig på kanske 20-30 barn eller mer under sin livstid – det betyder i runda tal 400 – 2600 offer för katolicismen, bara i Sverige…

Australiska undersökningar visar att pojkar systematiskt utnyttjades vid en ålder av i medeltal 11,6 år, flickorna var i medeltal 10,5 år gamla när de kristna började förgripa sig på dem…

Och kom ihåg – också den Anglikanska kyrkan, som skulle vara ”majoritetssamfundet” i Australien hörde till de mest skyldiga – hur är det egentligen med den sk ”Svenska” Kyrkan – också där är ”mörkertalen” fasaväckande stora…

Uppgifter från BBC – som hör till världens mest ansedda nyhetskällor – visar att man i USA upptäckte 4000 katolska pedofil-präster med mer än 10 000 offer redan år 2004. På Irland anses pedofilin bland katolska präster vara ”endemisk” – dvs snart sagt var och varannan katolsk präst är och förblir en sexförbrytare. Det var ju inte snyggt, precis…

Men för övrigt kan vi fråga, om det egentligen är de kristna eller katolikerna som är värst. I Sverige förekommer nu tusentals ”gruppvåldtäkter” varje år, och man vet, att sk ”ensamkommande” islamister från bland annat Somalia, Syrien och Afghanistan är förövare i mer än 80 % av fallen. Statsminister Stefan Löfven, som är skyldig till att ha släppt in alla dessa grova förbrytare och kriminella i landet, har offentligt stått i Tv och pratat osammanhängande om LAS, lagen om anställningsskydd när han tillfrågats om sin juridiska och moraliska skuld i sammanhanget. Tidigare har han också – skrattretande nog -stått i FN och förklarat att vårt land skulle ha en ”feministisk utrikespolitik” vad han nu menar med det. Landet Löfvén är ingen moralisk stormakt, utan ett moraliskt svart hål.

 

Vems intressen är det ”Tokvänstern” och Miljöpartisterna egentligen stöder ? Varför vurmar de så för muslimsk pedofili och de som våldtar i grupp, när det redan finns juridiskt väl motiverade utvisningsbeslut ?

Stefan Lindquist är distriktsordförande för Vänstern i Svenska kyrkan i Härnösand. Han var även engagerad i Facebook-gruppen Stoppa utvisningarna till Afghanistan nu! – fram tills han nyligen blev blockerad i gruppen. I ett inlägg på sin Facebook berättar Lindquist att gruppen används bland annat för sexuellt utnyttjande av ensamkommande:

”Samvetslösa kvinnor erbjuder pojkarna som är papperslösa, bostad och mat mot att kvinnorna får utnyttja pojkarna. Det förekommer berättelser om allt från slavliknande arbeten i hemmen till vidriga sexuella övergrepp och våldtäkter”, skriver han bland annat i sitt inlägg.

– Samhällsnytt, 2018-07-02

På sk ”flyktingboenden” och andra institutioner runt om i hela Sverige förekommer grova oegentligheter, och i vissa fall rent kriminella beteenden, antyder Stefan Lindquist. Han är visserligen både kristen och kommunist – samtidigt (a contradiction in terms !) men till och med han börjar nu reagera emot missförhållandena, och den ”värdegrund” som tokvänstern och Socialdemokratin visat sig ha – bakom kulisserna och i sin ”halvhemliga” rörelse ”Tro & Solidaritet” som står bakom allt det här:

Men jag kan ta ett exempel som är ganska känt i den här gruppen. Det är att en överårig man erbjöd en afghansk pojke rum och mat. Redan första kvällen kom han in och onanerade framför pojken. Det pågick ungefär en månad. Sista kvällen innan den här pojken rymde därifrån blev han våldtagen av den här mannen.

Händelsen skedde i Malmö för några månader sedan och blev polisanmäld, men Lundquist menar att det ofta är svårt för rättsvårdande myndigheter att få kännedom om utnyttjande och sexuella övergrepp eftersom de ensamkommande offren är illegala i Sverige och därför inte kan räkna med hjälp från polisen:

– Då kan du inte gå till polisen och vittna eller berätta.

Ja, kära läsare – Vad ska man säga ? SÅDAN ÄR MONOTEISMEN säger jag – överallt där dessa kristna och muslimer tillåts ”komma in” i ett sekulärt, öppet och hedniskt samhälle, så går det förr eller senare såhär.

Det finns de som säger, att vi ska ”samexistera” med dessa katoliker, muslimer och allt vad det är – men varför det ? Demokratin är ingen självmordspakt, och det är inte Hedendomen eller vårt Sverige heller. Vi måste ta oss rätten att försvara oss emot de krafter utifrån, som vill förgripa sig på alla fria medborgare, och som inte ens skonar samhällets svagaste och minsta medlemmar.

Gudarnas återkomst till Nationalmuseum

Fogelbergs Gudar” eller de tre antikiserade skulpturerna över i tur och ordning Oden (1830) och Tor samt Balder (1844) beställdes ursprungligen av den förste Bernadotten, Carl XIV Johan – de skulle ha varit Oden, Tor och Frej naturligtvis, precis som i Gudahovet vid Gamla Uppsala , men detta förhindrades av de kristna, som fortfarande styrde och ställde i vårt stackars Sverige, precis som de ännu gör. Frej blev därför utbytt emot Balder, som man dåförtiden påstod skulle ha haft med Vitekrist att göra, fast det inte alls var sant.  Upphovsman för alltsammans var Bengt Erland Fogelberg, dåtidens mest berömde svenske skulptör, som också åstadkommit statyn av Gustav II Adolf i Göteborg – hans hemstad – och ryttarmonumentet av Karl XIV Johan vid Slussen i Stockholm, där det fortfarande står.

Frej skulle ursprungligen ha stått på Balders plats, vilket är värt att komma ihåg…

Nåja. Nu har dessa våra Asagudar fått förnyad aktualitet, i och med att man flyttat tillbaka dem till det i flera år stängda Nationalmuseum. SVT, eller den sällan objektiva Statstelevisionen, berättade om saken redan 11 Februari, dagen då Tor och Balder anlände, för att följas av Oden själv – som transporterades dit först nästa dag.

I flera år har dessa skulpturer fått stå undangömda och bortglömda, tack vare den nuvarande Regeringens Kulturpolitik, och en Kulturminister, som uppriktigt sagt inte verkar riktigt klok. Det rör sig om konstverk som varit centrala inte bara för det tidigmoderna Sveriges historia, utan också för den tidiga uppfattningen om Asarna överhuvudtaget, inte minst bland människor i utlandet. Bland Asatroende i Ryssland och USA, ja till och med Frankrike och även Tyskland– överallt har ”Fogelbergs Gudar” som de en smula nedvärderande kallats här i sitt hemland haft stor betydelse genom åren.

Visst är det sant att konstverken tillhörde Romantiken, eller det tidiga 1800-talet, men man måste komma ihåg att på den tiden var det totalförbjudet i Sverige att vara något annat än kristen, och det enda sätt på vilket man överhuvudtaget kunde eller vågade avbilda Gudar från Asatrons värld eller vår egen Nordiska Kultur var i ”antik förklädnad”. Det fanns ingen religionsfrihet i Sverige alls, och det fanns heller ingen arkeologi som vetenskap – arkeologin i modern mening kom ju till först under 1880-talet. Men här och där fanns ändå positiva, kulturvårdande strömningar. Esaias Tégner, biskopen av Växjö – som Fogelberg tog starkt intryck av – hade redan skrivit ”Fritjofs Saga – ett diktverk, som har stått sig ända fram tills idag – och Per Henrik Ling – den svenska gymnastikens skapare – och andra drömde om ett starkt, självständigt land med sin egen kultur, och grundade bland annat något som heter Götiska Förbundet – en förening som sen dess återupplivats.

Redan 1960 fick Gudastatyerna flytta in på historiska muséet, där de funnits ända sedan 1960 – på den tiden var muséet faktaspäckat, och ingen tingel-tangel plats för dåliga konstutställningar…Bildstenarna på bilden visas inte längre, inte kopian av Rökstenen heller…

Under kulturmarxismens 1970-tal började man kritisera Fogelberg för hans ”Göticism” och totalt döma ut honom. Man glömde bort de villkor, som rådde på den tid när konstverken skapades. På 1830-talet var det Frankrike, empiren och klassicismens stil som var styrande i hela Europa, och att verklighetstrogna avbildningar av Asarna, som man faktiskt tänkte sig dem under järnåldern, inte alls var möjliga att skapa i de årtionden då Fogelberg verkade. Konstverken var beställda av en antik-intresserad, fransk kung, och självklart måste de vara anpassade till den franske kungens smak – det var så Fogelberg måste arbeta, oberoende av vad han själv nu kan ha tyckt eller tänkt om den saken.

Därför kan man inte idag kritisera Fogelberg för att ha varit ”inspirerad av grekland och rom” även om han givetvis var det – ända sedan Renässansen hade just den klassiska antikens bildvärld varit enda sättet för konstnärer att alls närma sig mytologiska ämnen, eller något som alls avvek från kristendomens totalitära förtryck. För Fogelbergs konstnärsgeneration var det helt omöjligt att alls närma sig gudarna på något annat sätt, och till och mer Tégner blev utskälld av andra kristna, hånad och kallad för ”Galen” bara därför att han faktiskt var Asatrogen innerst inne, och vågade predika om Hedendomendagens Biskop i Växjö, Fredrik Modéus, har ju som vi sett förespråkat islam istället, och haft en administrativ sk ”Kyrkochef” bakom sig som dömts för mycket grova sexbrott emot barn – så om någon biskop av Växjö varit skandalös, så var det nog inte Tegnér i alla fall…

 

Från 1866 till 1960 stod Fogelbergs tre gudar (se till vänster i bilden) på central plats i Nationalmuseums stora trapphall – och var det första besökarna såg, när de kom in genom dörren... Det var så de var avsedda att ses, och det är där de BORDE stå – inte undanskuffade på en ljusgård i mitten av byggnaden…

Själv minns jag hur Fogelbergs gudar fortfarande fanns som kopior i gips på Historiska Muséet tills långt in på 1990-talet, men på order från den (S) ledda regering som fanns på den tiden lät man plötsligt plocka bort dem – de skulle tystas, de skulle förkvävas – inget som påminde om Asatron fick vara kvar – och den ursprungliga uppställningen med tre Asar, oden Tor och Frej – som i Uppsalatemplet – måste då till varje pris slås sönder och rubbas. Gudarna förvisades bort från vår huvudstad, och gömdes undan på Ulriksdals Orangeri-museum istället – där det var ytterst begränsade öppettider, bara på helger under sommaren – och där stod de glömda i 30 år – man försökte aktivt hindra, att allmänheten ens fick se dem..

Tor och Oden på Ulriksdal – där det knappt gick att se dem…

Ändå gick det förstås inte för (mp) och (s) att förneka och gömma den svenska historien och den nordiska kulturen, inte ens under de mörka år vi alla tvingats uppleva. I utlandet fanns minnet av Fogelbergs skulpturer kvar, och även på omslaget till böcker som dansken Anders Baekstedts ”Gudar och Hjältar i Norden” som fortfarande ges ut i nya upplagor, fanns Fogelbergs Tor att skåda i all sin prakt… Man kunde aldrig riktigt glömma bort de gamla gudarna, och de kristna och muslimerna har inte lyckats i sitt uppsåt att förstöra alltihop, fastän de ännu förstör antika konstverk och skulpturer i många andra länder på vår Jord, som alltid där Monoteismen tillåts dyka upp, och ta herraväldet…

I böcker bevaras kunskapen, och minnet av vad som varit… och vad som ska komma tillbaks…

Bara Islamska Staten och de kristna tycker annorlunda… Här ser vi en liten bild från ett museum i Mosul för två år sedan…

Frågan bör kunna ställas: Om Sverige nu skall vara ”Multikulturellt” som alla påstår, varför är det då bara den kristna och islamistiska ”kulturen” som får breda ut sig – och varför får inte Monumentala Konstverk inspirerade av vår egen Nordiska kultur inta en central plats på Nationalmusuem, som det en gång var tänkt..?? Varför skall just vår kultur hela tiden gömmas undan, förnekas och glömmas bort ? Varför får inte Gudarna framträda, som det faktiskt är meningen ??

Att sedan många av de konstverk som vi har kvar av Tor och de övriga Asarna inte alltid var monumentala, utan ganska små till formatet och utformade för individuell dyrkan, som antiken ”Lares et Penates” eller små husgudar som man också kunde bära med sig helt dolt, som amuletter för personlig dyrkan, utan att de kristna ens kunde se det – annat än som en och annan Torshammare, väl synlig..  är förstås en hel annan sak…

Jämför den isländska Torsbilden från 800-talet med Kestner-muséets (Hannover, Tyskland) påstådda bild av ”Vulcanus” från 300-talet före kristus. Känns den koniska hjälmen igen, Hammaren, och gudens sittande pose ? Visserligen har vi inte några bevarade statyetter som ”mellanled” mellan dessa två, men håll med om att där finns en viss yttre likhet…

Det stora DANAMORDET och andra av Monoteismens Makabra Massaker

Igår kunde vi fira minnet av det stora Danamordet, eller massakern på St Brice’s eller Sankt Bricci dag, som det också kallas. 13 November 1002 befallde nämligen Ethelred den orådige att alla Nordmän, Svenskar, Danskar och Norrmän och Islänningar om varandra, skulle dödas, både i Danelagen — sedan 200 år deras land – eller varhelst de påträffades. Massakern ledde så småningom till att Ethelred förlorade största delen av sitt Rike och att Sven Tveskägg och senare Knut den Store tog över regeringen i England istället – rättvist nog, får man nog säga.

Hur många som egentligen dog i det stora Danamordet vet man inte, men det rörde sig om tusentals, kanske tiotusentals fredliga människor. Enligt legenden gav sig Aethelred också på Sven Tveskäggs syster, vilket knappast kan ha förbättrat de dansk-engelska relationerna, men hur det var med den saken är osäkert, säger historikerna.

Hursomhelst hittade arkeologer redan år 2003 spår av massakern i Oxford. Under St Johns college – där också jag själv studerat – hittade man kropparna av minst 34 individer, som alla bör spår av stickmärken och hugg bakifrån emot halskotorna.

I en del fall dödade inte huggen genast, och de verkar också ha kommit snett uppifrån, vilket tyder på att detta är rena avrättningar. Personerna som dödades, hade tvingats att knäböja, och kunde inte värja sig – och därför har de bara skador på nacke och bakhuvud.  DNA analys skedde år 2012, och forskare sätter spåren i klart samband med händelserna under Ethelreads regeringstid, även om de kanske inte ägde rum under en enda dag. Men att en massaker skedde och att ett folkmord ägde rum, är oomtvistligt. Kropparna dumpades i ett dike utanför staden, och en del historiker har också hävdat, att även om Ethelreads folkmord inte kan ha drabbat alla Danelagens invånare, utan bara skedde i London, Oxford och utanför själva Danelagens gränser, så kan det ha drabbat tiotusentals individer i alla fall…

Spåren förskräcker…. Så fort någon börjar dyrka ”Allah” eller ”Gud” går det förr eller senare alltid såhär… och man försöker utrota de som inte tror på ”den ende guden

Monoteismen är sig ständigt lik, genom århundraden och årtusenden. Igår kanske det handlade om kristna kungars illdåd, eller om Nazismens fasor, men idag handlar det om islamsk extremism och kristen intolerans, antingen den nu kommer från Donald Trumps USA eller någon annanstans ifrån.

För några dagar sedan kunde jag själv läsa på sociala media om en händelse i Indien, där militanta islamister slagit till emot en fredlig hinduisk by, och bränt, mördat och skändat allt i sin väg – precis som på St Bricci dag, för flera hundra år sen. Förr var det Europa som härjades, men nu är det andra Världsdelar — men bakom allt ligger samma unkna Monoteism, och det är viktigt att förstå. Jag citerar, från indiska media:

Before the police intervened, the aggressors had set fire to at least 30 Hindu houses of the village. They also looted and vandalised a good number of houses in that village, according to local sources.

A rumour shaped and vented the anger of the Muslims in the neighbouring villages against the Hindu community.

The rumour was that one Titu Roy, originally from Thakurpara but currently living in Narayanganj, put up a Facebook post defaming Prophet Muhammad (pbuh) a few days ago.

The attack was carried out by a section among the 20,000-strong crowd, that was reportedly mustered out from six to seven neighbouring villages, including Paglapeer, Mominpur and Horialkuthi, after the Jumma prayers.

There was a melee of chases and counter chases between the law enforcers and the crowd. At one point, police fired tear gas shells and rubber bullets to control the situation.

Visst – man kanske blir upprörd över vad man läser på Facebook, och bestämmer sig för att ge svar på tal – det kan jag med, av och till.. Men att bränna någons hus, bara för det, eller mörda i religionens namn ? Är det rättfärdigt eller gudfruktigt, jag bara frågar ? Själv tror jag att det finns en högre rätt, någonstans, och att vi alla får svara inför den, tids nog.

Fredligt civilmotstånd – och att appellera till förnuftet – samtidigt som vi uttrycker vår avsky emot Monoteisterna – tycker jag också är en berättigad reaktion. Vi kan minnas St Bricci Dg, och alla som förlorade livet under den, lika mycket som vi känner medkänsla med förföljda Polyteister i dagens Indien…

 

Vad våldet må skapa, är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort” – Esaias Tégner, svensk biskop (författare till Fritjofs saga)

I längden tror jag nog, att det fredliga civilmotståndet och Gandhis väg, kan visa sig ett bra svar emot Monoteisternas totalitära övervåld. Men, det finns också andra vägar. Väpnad neutralitet, till exempel, eller att handla i självförsvar – vilket börjar bli alltmer aktuellt, också i vårt land.

Hur ska vi kunna ”Samexistera” med islam, eller alla dessa kristna ? Förr eller senare, gör de ju ändå såhär emot oss, som vi fått se gång på gång genom årtusenden…

Och hur gjorde de Asatroende, när de ställdes inför kristen övermakt ? Jomsvikinga Saga har en del svar, och kan berätta hur det gick till – kanske vad som står där gäller också de förfäder till oss, man hittat i Oxford och på andra ställen:

Man ville veta, om de verkligen voro så karska män, som ryktet sagt; men jomsvikingarna gåvo dem intet svar, såvitt man känner. Några av dem, som voro svårt sårade, löstes från repet, och trälarna snodde upp deras hår på käppar. Sedan leddes trenne fram för att halshuggas. Torkel lera högg huvudet av dem alla.— —

Därefter framfördes den fjärde svårt sargade mannen; och en käpp virades i hans hår. Torkel sporde, huru det syntes honom att dö.

— Det synes mig gott; mig går det, som det gått fader min — även jag skall dö, svarade han.

Torkel högg ned honom, och slöt han så sitt liv. Den femte mannen befriades därpå från repet. Torkel frågade honom, huru det kändes att dö.

— Ej hade jag vår jomsvikingalag i gott minne, genmälde han, ifall jag talade något rädslans ord, eller jag darrade för min död, ty varje människa skall en gång lämna livet.

Torkel högg av hans huvud. — — Den sjätte mannen leddes fram, och en käpp snoddes i hans hår.

— Hur finner du döden? sporde Torkel.
— Gott synes det mig att dö med ära, svarade han, men du skall för evigt få leva med skam.

Denne mans ord behagade icke Torkel. Han lät honom ej länge vänta på banehugget, ty själv ville han ej invänta flera ord av honom. Den sjunde vikingen lösgjordes ur repet. Torkel gav honom samma fråga som nyss de andra.

— Jag tycker mycket om döden, genmälde han, och den kommer mig nu mäkta lägligt. Jag vill nämligen, att du hugger huvudet av mig, så fort du förmår, ty vi jomsvikingar hava talat med varandra om, huruvida en man vet något till sig, när huvudet mycket hastigt slagits av honom. Här håller jag en täljkniv. Den skall jag räcka emot dig, om jag äger något medvetande; i annat fall skall den glida mig ur handen. Men sätt fart i hugget, så att det, vi ordat om, fördenskull må kunna utrönas. Hav nu till bevis det, som jag sagt!

Torkel högg så flinkt till mannen, att huvudet rök av bålen. Det är berättat, att kniven strax föll ur hans hand, såsom väntas kunde. Sedan fick den åttonde jomsvikingen framträda, och Torkel ställde till honom sin vanliga fråga.

— Härlig finner jag min död, sade han. — — Den elfte fången togs ifrån repet. Sedan han sagt sig med glädje möta sin död, tillade han:

— Jag önskar, att du giver mig rådrum att göra mitt tarv.

Denne viking var vän i anletet och reslig till växten. Om en stund stod han åter framför Torkel lera och yttrade:

— Som sant kan det dock sägas, att månget går på annat vis än man tänkt sig. Jag hade väntat mig komma i bädd hos Tora Skagesdotter, jarl Håkans husfru.
Jarlen utropade: — Dräp fort denne man! Han har länge haft ont i sinnet.

Torkel högg huvudet av honom. Därpå framfördes den tolfte. Han var en fulländat fager man, ung att se. Han hade ett stort hår, gult som silke, och lockarna föllo ned på hans axlar. Torkel gjorde honom sin vanliga fråga, och han sade sig vara vid gott mod.

— Min mest frejdade tid, fortfor han, har jag levat, och jag håller ej livet kärt, när sådana män som dessa här nyss lämnat det. Dock vill jag, att du gör mig den tjänsten att ej låta trälar leda mig till döden, utan en man, som ej är sämre karl än du — en slik är väl ej vansklig att här finna! Må han hålla fast om mitt hår och rycka huvudet från bålen, så att håret icke varder blodigt, ty jag har länge varit aktsam om det. Hugg huvudet av mig så raskt, du kan!

En av jarlens hirdmän fick i uppdrag att föra denne unge man till döden, och man menade sig ej behöva sno någon käpp i hans hår. Hirdmannen fattade tag i det, vecklade det om sina händer och höll honom så under hugget. Torkel svängde svärdet hårt i akt att giva ynglingen bane, men då denne hörde hugget vina, kastade han sig åt sidan och drog mannen, som höll i håret, in under svärdet, så att det tog hans båda armar av vid armbågsvecken. Den unge mannen sprang upp, riste på huvudet och brast ut i ett löje:

Till löje och nesa ska vi hålla våra fiender, oavsett vad skada de gör oss…

I samma stund togs den trettonde mannen från repet. Detta hade vecklat sig om hans fot, så att han dock var något fjättrad. Han var ung och ståtlig till växten, mycket fager och käck att se.

— Hur synes det dig att dö? sporde Torkel honom.
— Gott skulle det tyckas mig, svarade han, om jag blott haft mitt löfte fullgjort.
— Vad är ditt namn? frågade Erik.
— Mitt namn är Vagn, återtog han, och jag är son av Åke Palnatokesson på Fyn.
— Vad löfte har du givit, Vagn? sporde Erik.
— Det löftet gav jag, svarade han, att om jag komme till Norge, skulle jag vila när Ingeborg, dottern av Torkel lera, och det utan hans och alla hennes andra fränders vilja och råd, men Torkel själv skulle jag dräpa. Mycket misshagar det mig, ifall jag skall dö, innan jag fått detta uträttat.
— Jag skall ombestyra, att du aldrig det får, utbrast Torkel och sprang i våldsam fart inpå honom.

Han högg till med bägge händer. Vagn for undan i repet och snävade framstupa vid Torkels fötter, ty det var blodigt och halt ikring honom. Torkel högg fram över honom, och hugget tog i linan, bet den sönder, och Vagn vart lös. Torkel snubblade, då han högg miste, och föll; svärdet ven ur hans hand. Men Vagn låg ej länge, efter det han vart fri. Han for raskt upp och grep vapnet. Han lyfte det upp, svängde det med mycken styrka och högg Torkel lera tvärsöver axlarna. Han skar honom itu, och svärdet tog fäste i marken. Så lät Torkel lera sitt liv.