I vilket en gånggrift blir vandaliserad av ”fornsedare” och den första Mass-protesten emot Motorvägstunneln under Stonehenge äger rum.

Enligt nyhetssajten ”The Wild Hunt” som tillhör det liberalaste av det liberala USA (läs: lite mer liberala än självaste Fredrik Federley – tjo och hey !) så har åter en tragisk händelse inträffat på de Brittiska öarna.

Det är den fina gånggriften Stoney Littleton Long Barrow, som anses vara en av de allra mest välbevarade, 5000 år gamla minnesmärkena från yngre stenåldern i hela Sydengland, som vandaliserats av vad som verkar vara ”fornsedare” eller en typ av väldigt oseriösa New Age-flummare som säger sig vara hedningar vi i Sverige har dessvärre ett helt samfund av dem fortfarande, även om inga seriösa utövare av Asatro och Hedendom alls vill ha med dem att göra – och så har det varit i många år.

Redan 2017 fastslog Kammarkollegiet, den Statliga Myndighet som har till uppgift att övervaka de av staten godkända religiösa samfunden i Sverige, och se till att de sköter sig, att ”forn sed” inte har något alls med Asatro eller Hedendom att göra – vilket är föga förvånande, eftersom det lilla samfundet är till för oseriösa, sådana som vill förena bruk av droger med förment ”hedniska” ceremonier och annat, som vettiga människor måste ta avstånd ifrån.

Anledningen till att Stoney Littleton Long Barrow bevarats, var att den till skillnad från många sydskandinaviska gånggrifter, på den Västgötska Ekornavallen och många andra ställen fick vara kvar, intakt och orörd inne i sin gravhög, men när en lokal bonde på 1700-talet ville bryta sten från den – att det fanns sten inuti högen hade man hela tiden klart för sig – upptäcktes gånggriften.

Nu har några själviska idioter tagit sig före att måla handavtryck på hällarna inuti den med rödfärg, och denna kan enligt arkeologisk expertis i trakten av Bath skada monumentet för evigt. Vi kan jämföra med vad som hänt med Havängsdösen i Skåne, med ”dansaren” på hällristningen vid Järrestad, och många andra monument i vårt eget land, som nu hotar att gå förlorade för alltid, bara för dessa ”fornsedare” och deras framfart. Jag har skrivit om kopplingarna till denna rörelse och förstörda fornminnen redan många gånger förut, samt presenterat de rikhaltiga indicierna för fornsedarnas både moraliska och juridiska skuld, och jag behöver kanske inte upprepa vad jag skrivit. (se bla under ”arkeologi” här ovan)

Många seriösa Engelska hedningar har förstås uttryckt bestörtning och sorg över detta kriminella beteende, och hur ”fornsederiet” och dess förespråkare hela tiden försöker manipulera och förstöra det historiska arvet:

Histories are the inheritance of us all, not just for a specific few, whether they define themselves as a social elite, as just an everyday person or any other identity. When you lay hands on histories (literally in this case) and warp them to be only for you, you steal from and damage us all. — — Just as we do not start carving or writing upon the pillars of a medieval cathedral, so too, we should not deface a megalithic monument.”

Det hela gäller inte bara kristna katedraler. Tänk hur många viktiga monument och byggnadsverk mänskligheten skulle få haft kvar, och hur långt den antika civilisationen skulle ha kunnat utvecklas, om det inte var för islam, och dessa kristna !

Sedan kom monoteismen… och vi vet alla hur samma plats ser ut idag… den ligger i RUINER… För ALLTID…

Borta vid Stonehenge i Wiltshire – där den Brittiska regeringen trots akut penningbrist vill bygga en mer än 2 km lång motorvägstunnel under alltsammans – till skada för alla fynd som befinner sig nere i jorden – har nu de första massprotesterna börjat hållas. Precis som jag själv förutspådde ! (se tidigare inlägg i ämnet från November i år)

Det är inte längre tillåtet att gå nära Stonehenge, och så har det varit i årtionden – utom för Brittiska Druider, som får vistas inne i stencirkeln på solståndsdagarna – men nu har vilda protester och civila ohörsamhets-aktioner satts igång, som en protest mot motorvägsbygget, som kommer att totalförstöra utsikten från Stonehenge för alltid – eller rättare sagt från 2024 – om inget görs ! Jag citerar:

Over the weekend, a mass trespass was organized at the site, consisting of local Pagans, ecologists, and archaeologists. English Heritage, who are responsible for the site, closed it off until Sunday.

There has been confusion over exactly who organised the protest. The Stonehenge Alliance (SA) and the Save Stonehenge World Heritage Site (SSWHS) were both initially reported as being involved in the organising of the mass trespass. Stonehenge Alliance has since released the following statement claiming to have not been involved in the trespass:

We appreciate that recently there has been a confusing proliferation of organisations regarding objections to the A303 Stonehenge scheme but we must ask you, please, to correct any suggestion that we were the organisers of a mass trespass.

The Stonehenge Alliance does not condone illegal acts, however sympathetic the protesters might be to our cause. Our focus is on supporting the legal process ahead.

Också ”The Guardian”, BBC och flera andra aktade och högt värderade nyhetskällor har protesterat emot vad som håller på att ske, och vill precis som jag göra det med lagliga medel.

Nu ett litet filmklipp – som vi skulle kunna betitla ”Sådan ÄR Monoteismen”

 

På tal om Vandalism – visste ni förresten att det enligt Prokopios, den senare historikern som var militär sekreterare åt Belisarios, Bysans allra främste general på sin tid – faktiskt var så att det var de kristna som år 533 förstörde hela Nordafrika, och gjorde Tunisien och Libyen samt delar av Algeriet till vad de är idag, dvs en ofruktbar öken. Detta står att läsa i hans bok ”Hemlig Historia” eller ”Anectotae” som han inte vågade ge ut, så länge Justinianus, den kristne diktatorn som byggde Haga Sofia, satt på kejsartronen..

Så blir det överallt, där Monoteister tillåts dra fram…

Ännu ett Monoteistiskt VANSINNESDÅD i Frankrike…

Återigen har Islam och det Monoteistiska religionerna visat sitt sanna ansikte. Åter triumferar intolerans, religiös förföljelse emot oliktänkande och meningslöst våld – som i alla länder där Monoteistiska religioner tillåts etablera sig. Den här gången är det en enkel geografi- och historielärare i en förstad till Paris, Frankrike, som har halshuggits av en galen muslimsk Tjetjen, som olyckligtvis skjutits av den franska polisen, och därför inte finns bland de levandes skara längre.

Samuel Paty – vars enda vilja var att lära sina elever vad Yttrandefrihet innebär (Bildkälla: Twitter)

SVT uppger att inte mindre än nio fanatiska muslimer arresterats i samband med dådet, och republikens president Macron konstaterar att Frankrike aldrig kommer att vika ned sig, eller förhandla med terrorister. Mördaren skrek ”Allahu Akbar innan han gick till anfall, samma valspråk – som lär betyda ”Gud är större” vilket ”Svenska” Kyrkans Ärkebiskop och kardinalprimas Antje Jackélen valt till sitt personliga valspråk här hemma – vilket inte är ett sammanträffande, utan tydligt visar vilken sida hon befinner sig på.

På fredagen halshöggs läraren Samuel Paty på öppen gata i Paris av en muslimsk terrorist identifierad som 18-årige Abdulak Ansorov, migrant från Tjetjenien. Motivet var att Paty i undervisning om yttrandefrihet använt de uppmärksammade Muhammedkarikatyrerna som exempel. Abdulak sköts efter händelsen ihjäl av polis efter att ha dragit kniv i samband med att han skulle fångas in och gripas. Sammanlagt nio personer, släktingar till gärningsmannen, har gripits och tagits in till förhör.

Läraren Samuel Paty hade som syfte att lära sina elever vad yttrandefrihet innebär, och lär på en av sina lektioner ha visat några bilder från satirtidningen Charlie Hebdo – vilket fick de idiotiska fanatikerna i hans klassrum att döda honom. Han dog som en martyr för friheten, och vi här på Hedniska Tankar skall minnas hans namn. Själva vill vi tro, att han gått till Valhall och gudarna.

Överallt där Monoteistiska religioner och islam tillåts etablera sig – överallt samma sak…

Man lär redan ha identifierat den radikala moské, där anstiftarna till mordet samlades, och trots att det naturligtvis är så att de flesta muslimer inte ställer sig bakom detta, finns alltid radikalerna med i bilden, varför ett förbud är påkallat. Undersökningar som lär ha gjorts bland 7000 franska muslimer i fyra olika län eller regioner år 2015, visar att minst 20 % av dem ställer sig bakom terror-våld, vilket ger minst 140 potentiella förövare.

Också i de Nordiska länderna har vi nu påtagliga säkerhetsproblem, bara för att Regeringen Löfvén, ”Svenska” Kyrkan och liknande samfund fortsätter att samarbeta med och uppmuntra radikal islam, vilket forskare vid den Svenska Försvarshögskolan klart bevisat, och även offentligen protesterat emot.

I Norge mördades i början på den här månaden Dan Eyvind Lid, aktivist inom den norska fredsgruppen SIAN, som har till mål att stoppa Islams frammarsch i Norge. Den Norska Säkerhetspolisen har hittills förnekat att dådet skulle ha några som helst politiska motiv, men så sent som några månader före sin död, misshandlades fredsaktivisten av en beväpnad muslimsk mobb, rakt fram på öppen gata i Norge, vilket tydligt visar att motiv verkligen fanns.

Han stod upp för sitt land, och för fred och frihet. Därför MÖRDADES han !

I Asatrons värld är det Dråpet på Balder som blir början till Ragnarök, och Världsundergången. En oskyldig man blir dräpt, visserligen i form av en olycka, men med skumma anstiftare i bakgrunden, som lurar en blind man – offrets bror – att döda den oskyldige.

Det finns en stor visdom gömd i den gamla sagan. Trots sorgen kan vi också notera, att Gudarna och de bästa människorna går samman för att stoppa våldet och ondskan, och att Ragnarök inte blir slutet, utan bara den ofrånkomliga rening och det krig som tyvärr måste komma. Efteråt föds jorden igen, evigt grönskande och skön, och Balder och hans dråpare Höder skall försonade komma tillbaka från Hels rike. Så berättar myten, som lär ut att försoning och helande ännu är en möjlighet.

Ur etsningen ”Balders död” av Johannes Chodowieki, 1787

Jämför detta med de kristnas och muslimernas helvete, som ska vara i alla evigheters evighet, och som aldrig någonsin erbjuder minsta möjlighet till försoning eller tolerans. Koranen innehåller åtminstone 164 verser som uppmanar muslimer till krig mot icke troende, de så kallade svärdsverserna. Några med uppmaningar till att halshugga, skära av fingrar och att döda otrogna, varhelst de än gömmer sig.

Den kristna Bibeln är också fullproppad med liknande strofer, som lär ut hur man ska döda och avrätta Hedningar. I Eddan, däremot; kan man inte hitta en enda strof, som säger att man skall använda våld eller liknande emot de som tror på något annorlunda. Där uppmuntras självständigt tänkande och intelligens – helt annorlunda än i Monoteismens sjuka och förvridna värld.

Framtiden innebär Polyteism, och Polyteism är Hedendom och Yttrandefrihet.

Utan dessa två ting, har mänskligheten ingen framtid alls, och därför är det också viktigt, att i tid bekämpa Islam och de kristna kyrkorna.

Mes Amis, Citoyens ! Vive La France Libre !!

 

Det HEDNISKA Island BYGGER UPP Kulturen – medan de kristna bara RIVER NER

Vet ni vad en ”refill” är för något ? Nej, för ovanlighetens skull rör det sig inte om en plastförpackning, och inte heller om det knark, som man kan köpa i förorterna till snart sagt varje stad i Sverige. Ordet finns också i runsvenskan, och det kommer från norröna – det språk som med få förändringar ännu talas på Island. I år blev slutligen ”Njals-Refilln” fullbordad – efter sju långa år och därtill sju månader av oavbruten verksamhet, kunde vi läsa i  ”iceland Monitor”.

I Hvolsvöllur på södra island har  tjugo kvinnor oavbrutet sytt en vävnad, längre än självaste Bayeaux-tapeten, av Islands stora nationalepos, Njals saga eller ”Njala” – och det är just ”vävnad” – något som är gjort med ”rev” som ordet ”refill” betyder. Som vanligt är det vi hedningar och Asatroende som är de verkliga kulturbärarna för ett helt land, och vi är de som bygger upp, när andra bara bryter ned.

Hur de kristna på Island – genom ”Tjodkirkjans” eller ”Folkkyrkans” egen Info-chef bara väckte avsmak och äckel med en ny reklamkampanj, riktad emot barn och ungdomar, berättade jag så sent som för två dagar sedan. Resultatet av den fjolla till jesus-gestalt – i skägg och läppstift – som man försökte lansera, pårökt och dansande framför en regnbåge, var bara att islänningarna lämnade denna påstådda ”folkkyrka” i hundratal och tusentalmen samtidigt med detta, går alltså Hedendomen och Islands sanna, nationella kultur – utan Öken-religioner från Mellersta Östern – emot en ny renässans, enligt vad ”Morgunbladid” kan berätta.

Här ser vi Njal själv, den gode och rättvise domaren, som gav sitt folk lagen i en orolig tid av släktfejder och inbördeskrig, som kristendomens ankomst till ön hade förorsakat. Han blev innebränd på sin egen gård Bergtornsvall för sin svägerskas skull, och det dråpet, och många andra händelser är bevisad historia, för man vet att det hände 23 augusti 1011, och arkeologer har också bevisat att det verkligen brunnit där under det tidiga 1100-talet, trots att jordlagren blivit omblandade, och många spår utplånade, som alltid när okunnigt folk inte kan hålla fingrarna i styr.

Mer än 12 000 vanliga islänningar har donerat till det sju år långa projektet, vilket visar hur folkkär den nationella kulturen ännu är, och lägger vikt vid Islands arv. Hela den mer än 90 meter långa bonaden kommer nu visas på ett särskilt Saga museum, och också kunna bese av utlänningar och icke-islänningar.

Gunnhildur Edda Kristjánsdóttir and Christina M. Bengtsson, two local women, had the idea that sewing the Njal´s saga in a tapestry form would be an interesting way to introduce the most famous Icelandic saga to a wider audience. They contacted Kristín Ragna Gunnarsdóttir, an artist and literary scholar, and she designed the pictures printed on the tapestry for sewing.

Här ser ni Hallgerd, Höskulds dotter, hon som var högättad och underbart vacker, fast hon alltid hade otur med män.  Hon hade kunnat sluta som drottning över Norge, Danmark, Dublin eller Orkney om Nornorna så velat, men så var det detta med att hon var ”tjuvögd” eller som man säger på skånska – ”Ha-galen”, och begäret efter rikedomar och prakt blev också hennes fall.  På Alltinget mötte hon en dag Gunnar på Lidarände, som var högrest och väldig, och såg ut att vara den bäste och starkaste bland män, och honom ville hon gärna ha. Så blev det också – men ”Man-galen” ville hon inte kallas, och det är den scen vi ser skildras nedan.

Gunnar och Hallgerd blev kära och gifte sig sedan, men han var en lugn och harmonisk man, som inte ville göra sig stora planer inför morgondagen, och som heller inte sökte strid. Men, så kom där till misshälligheter mellan Hallgerd och Bergthora, Nials trogna hustru, fastän han och Gunnar var de bästa vänner. Den trätan ser man på bilden här.

Hallgerd, med en yxa i hand, hetsar till dråp mellan män, men undertill ser vi de goda vännerna Gunnar och Njal ge varandra silver i förlikning, medan Bergthora står till höger i bild, och skäller på Hallgerd. Så är det med kvinnoträtor. En kvinna kan ta sin man i försvar, men emot andra kvinnor som är etter värre, hjälper det sällan eller aldrig.

Så hände det också, att Hallgerd, som ju var ha-galen, kom att stjäla en liten småsak på ett annat gille, och det gav Gunnar henne en örfil för. Det var enda gången någonsin, som han höjde en hand emot en kvinna, men den gången hade hon också gått för långt. Många år senare, när Gunnars fiender slutligen kom för att bränna honom inne, och han och Hallgerd var fångade i det brinnande huset, brast hans bågsträng, och han bad Hallgerd ge honom en test eller refva – som i refill- av sitt långa blonda hår – men inte ens det ville hon – för hon sa: ”Nu är tid att minna dig på kinnhestin !” elller den örfil hon en gång fått.

Men Gunnar blev grundligt hämnad, av en man som hette Skarp-Hedinn, ty han var skarp som en hedning, och en bra karl till sinnet.

Minns nu detta, ack ni hedna och ludna – och tänk på alla de spinnerskor, och de kvinnor som sytt en vävnad, som kommer bestå i långliga tider, eller kanske i tusen år. En annan Bengtsson, inte Christina M, men Frans G Bengtsson skrev förresten en dikt om den – men det är en annan historia- liksom mycket annat.

Vi Hedningar bygger upp – där andra bara river ned !

 

”Månguden Allah blev så såå ARG…. ALLT ALLT ALLT var Brudarnas fel…”

Ifrån den Turkiska tidningen Ahval rapporteras idag om den senaste tidens Monoteistiska Märkvärdigheter… Staden Istambul har tråkigt nog drabbats av en jordbävning av magnituden 5,8 på Richterskalan, vilket inte är alltför ovanligt. Epicentrum lär ligga i Marmara-sjön, söder om Istanbuls förorter, och bland annat skall en minaret ha fallit omkull, vilket är till stor sorg och vrede för den lokala Månguden Allahs många tillbedjare.

”Ja de e Bruudarnas fel ! De e Bruudarnas fel ! Yoga-byxor är s-y-n-d-i-g-t och de byxorna måste GENAST av !! Tycker inte ni också det…eller ??”

Men i sociala media anklagar fanatiska monoteister överallt Turkiets kvinnor för att ha utlöst den påstått ”allsmäktige” gudens vrede. Kvinnorna ska vara promiskuösa och bära fel kläder, sägs det, och därför har den allrahögste blivit så arg, så arg… Därför måste han såklart straffa hela den Turkiska huvudstaden, helt urskiljningslöst och slumpartat, samtidigt som mångudens tillbedjare påstår att just deras gud ska vara ”allvis” och ”allvetande” vilket knappast verkar vara fallet…

”Här så föll minsann Minareten ! Allah han skicka hela härket in i evigheten !”

Enstaka attacker och våldsdåd emot kvinnor ute på gatorna skall också ha blivit följden på grund av all denna misogyna Islam, skriver den turkiska tidningen, som även rapporterar att precis samma sak hände efter ett 7,8 richter stort skalv nära Istanbul år 1999. Galna islamister skall då ha synts med demonstrationsplakat på gatorna, där de uppmanade till straff emot kvinnor för deras ”lösaktighet”.

När skall all denna käppgalna, misogyna Monoteism egentligen sluta ?

På 1700-talet hävdade kristna i Europa att Pompeji skulle ha gått under, enbart på grund av ”de hädiska romarnas gudlöshet” som man sa då, och för att befolkningen inte varit tillräckligt kristen. Precis samma lögner upprepas av fundamentalistiska kristna i dagens USA, men nu under förevändningen att absurda påståenden som detta skulle vara ”vetenskap”.

På Island lär det enligt Kristninga Saga ha ägt rum en debatt på Lagberget ungefär år 1000, och då ska en av huvudtalarna ha sagt ”På vem eller vad var Asarna då vreda, när all denna lava rann ?”. Jämför denna helt polyteistiska attityd från den Nordiska kulturen emot vad Monoteisterna ständigt kommer dragandes med – och vilken attityd finner ni mest logisk ? Alla kulturer på vår jord är som bekant inte likvärdiga, och de Monoteistiska kulturerna och religionerna har enligt mig för länge länge sedan passerat sitt bäst-före datum…

På vem var Asarna då arga, när denna lava rann ?” – Visste ni att Lagberget på Island är världens äldsta fungerande parlament, med rösträtt både för kvinnor och män. Den verkliga parlamentarismen och demokratin kom INTE från Turkiet eller Grekland…

 

Redan de hedniska romarna – som visste inte var gudlösa – de hade många gudar och gudinnorhade förresten ett talesätt, om dessa idiotiska despoter som alltid måste straffa, plåga, misshandla och näpsa mänskligheten – för på såpass våldsbenägna och onödiga gudomar kan man ju inte tro.. Talesättet löd kort och gott ”Låt Tarentinarna behålla sina vredgade gudar och detta sas av en romersk fältherre med Konsuls rang angående en stad i Syditalien, där ett antal barbariska och afrikanskt inspirerade skulpturer hade ställs upp. Att dyrka gudar som bara medförde ångest, lidande och plågade människor med vulkanutbrott, jordbävningar och annat sådant tyckte han var komplett onödigt, och det kan man ju hålla med om.

Varför inte ha gudar som är i grunden goda, förhåller sig någorlunda sympatiska och inte intervenerar i mänsklighetens göranden och låtanden alls ?

Varför skall vi alls ha Monoteistiska religioner i Sverige, och dessa helknäppa Misogyna vanföreställningar, förresten ?

 

Allt allt allt ont som händer i Världen är egentligen Marilyn Yussufs fel – för se hon är ett pilskt litet stycke !  Rammelbuljong och rispilaff ska hon allt få – på bara flickstjärten !

(Hon har ju nakna ben – den allrahögste ilsken blir, och sätter av i sken…)

Ett litet svar till Bente Bent, och hennes underliga kamrater…

Det finns en underlig religion i Sverige, som åberopar sig på sk ”kärlek” vilket ska baseras på symbolen av en ihjältorterad man i ett minimalt ländskynke, som man spikat fast på några brädlappar. Vad är det för sorts ”kärlek” ? Vad är det alls fråga om, och varför tror denna religions alltmer fåtaliga anhängare att just den skulle ha rätten att ”frälsa” alla oss andra, som av någon anledning inte tycker likadant, och inte är Monoteister, utan alltså har flera Gudar, kanhända minst lika ”kärleksfulla” och förstående även de, inte minst därför att de värdesätter intelligens och självständigt tänkande före dogmatism, och bokstavstroende. Som Oden, till exempel. Hedendomen och Asatron är ingen frälsningslära, nämligen, utan predikar helt andra saker – läs här ovan under rubrikerna ”Asatro” och ”Oden” om ni inte tror mig – och läs särskilt min lilla essä ”Nemo Soter” eller INGA FRÄLSARE…

 

Kristendomen är inte ett enda dugg ”kärleksfullare” än andra religioner. Den har inget monopol på ”kärlek”. Senast igår debatterade jag på ett eller annat socialt forum med en av dess företrädare, som hade nästlat sig in i en Asatrogen diskussionsgrupp. Det senare blir allt vanligare och vanligare, förresten. Gång efter annan stöter man på någon av dessa ytterligt aggressiva kristna, som tror att de ska kunna ”frälsa” oss Hedningar, återföra oss till den ”sanna” läran osv osv.

För det första har de inte ens så mycket kunskap, att de förstår att den ”gyllene regel” de själva talar så mycket om finns även i alla religioner, den Nordiska eller Asatrogna inbegripet. För det andra tillskriver de ofta helt andra religiösa grupper och inriktningar – som Hinduismen till exempel – att de ”egentligen” skulle vara Monoteister likt dem själva, och att all Polyteism skulle vara fel, på det ena eller andra sättet. Visst, det finns vissa filosofiska riktningar inom Hinduismen som tror på existensen av ”Brahman” eller en skapande världssjäl till exempel, men ingen av Indiens mer än 900 miljoner hinduer skulle nog aldrig komma på tanken att förneka gudomarna för den skull, eller påstå; att just deras tro också skulle vara Montoeistisk. Själv gör jag inga sådana påståenden, i kraft av att jag inte är just hindu, utan Asatroende och inget annat.

Alla dessa pajas-figurer i kristen täckmantel, Katja Kaj, Bente Bent, Pissa-lotta Ännaklämd och allt vad de nu kan tänkas heta som hela tiden dyker upp, och hävdar att ”Jamen Snorre Sturlasson skrev ju att Oden är en Allfader, och därmed måste han se ut som den kristne guden” vet inte vad de talar om. Snorri levde i en kristen tid, och för att alls kunna bli spridd eller utgiven, var han tvungen att anpassa vad han skrev om Island, Norden och Nordborna under tidigare historiska skeden till de aggressiva kristna, som omgav honom på alla håll. Annars hade han nog helt enkelt blivit avrättad som kättare eller hedning, och mycket riktigt mördades han också till slut som alla vet – av de kristna !

Det går inte att blanda ihop en Zeus, en Jupiter, en Tyr eller en Oden (alla har vid något tillfälle varit indoeuropeiska himmelsgudar) eller den främste bland likar, primus inter pares för att använda ett latinskt och hedniskt uttryck, med en Allah, en Jehova eller de kristnes ”Gud”. Och förr eller senare kommer det ständiga ”jesus-tjatet” och replikerna om käre lille jesus, som vi alla måste böja, buga och bocka oss inför, och börja tro på.

Själv har jag vänt ryggen åt allt det där. Jag är hedning, Asatroende helt enkelt, och jag låter inte min tro och min kultur eller min religion invaderas och ockuperas av dessa jamsande kristna, vilken förklädnad de än bär. Lyssna på den svenska gruppen Heidruns klangfulla låt och vackra sångtext ovan, så förstår ni mig kanske bättre !

FREJA – inte någon ”kristus” ! Freia, statt ”christus” – FREYA – and not ever any ”christ” !

”I ett land av godhet Döljs en här, ett hat och en tro på sig själv En fasad av godhet En här av ondska och hat som sprids i kärlekens namn Från ett folk av godhet Hörs det skall, burop och slag åt vårt håll Ur en tro på godhet En här av hat och förtryck som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står Ur en skrift av godhet Skapas lögn, sanningar vrids och förvrängs Från en kraft av godhet En här av skrönor och hat som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står”

– ”Heidrun”, april 2018

Det stora DANAMORDET och andra av Monoteismens Makabra Massaker

Igår kunde vi fira minnet av det stora Danamordet, eller massakern på St Brice’s eller Sankt Bricci dag, som det också kallas. 13 November 1002 befallde nämligen Ethelred den orådige att alla Nordmän, Svenskar, Danskar och Norrmän och Islänningar om varandra, skulle dödas, både i Danelagen — sedan 200 år deras land – eller varhelst de påträffades. Massakern ledde så småningom till att Ethelred förlorade största delen av sitt Rike och att Sven Tveskägg och senare Knut den Store tog över regeringen i England istället – rättvist nog, får man nog säga.

Hur många som egentligen dog i det stora Danamordet vet man inte, men det rörde sig om tusentals, kanske tiotusentals fredliga människor. Enligt legenden gav sig Aethelred också på Sven Tveskäggs syster, vilket knappast kan ha förbättrat de dansk-engelska relationerna, men hur det var med den saken är osäkert, säger historikerna.

Hursomhelst hittade arkeologer redan år 2003 spår av massakern i Oxford. Under St Johns college – där också jag själv studerat – hittade man kropparna av minst 34 individer, som alla bör spår av stickmärken och hugg bakifrån emot halskotorna.

I en del fall dödade inte huggen genast, och de verkar också ha kommit snett uppifrån, vilket tyder på att detta är rena avrättningar. Personerna som dödades, hade tvingats att knäböja, och kunde inte värja sig – och därför har de bara skador på nacke och bakhuvud.  DNA analys skedde år 2012, och forskare sätter spåren i klart samband med händelserna under Ethelreads regeringstid, även om de kanske inte ägde rum under en enda dag. Men att en massaker skedde och att ett folkmord ägde rum, är oomtvistligt. Kropparna dumpades i ett dike utanför staden, och en del historiker har också hävdat, att även om Ethelreads folkmord inte kan ha drabbat alla Danelagens invånare, utan bara skedde i London, Oxford och utanför själva Danelagens gränser, så kan det ha drabbat tiotusentals individer i alla fall…

Spåren förskräcker…. Så fort någon börjar dyrka ”Allah” eller ”Gud” går det förr eller senare alltid såhär… och man försöker utrota de som inte tror på ”den ende guden

Monoteismen är sig ständigt lik, genom århundraden och årtusenden. Igår kanske det handlade om kristna kungars illdåd, eller om Nazismens fasor, men idag handlar det om islamsk extremism och kristen intolerans, antingen den nu kommer från Donald Trumps USA eller någon annanstans ifrån.

För några dagar sedan kunde jag själv läsa på sociala media om en händelse i Indien, där militanta islamister slagit till emot en fredlig hinduisk by, och bränt, mördat och skändat allt i sin väg – precis som på St Bricci dag, för flera hundra år sen. Förr var det Europa som härjades, men nu är det andra Världsdelar — men bakom allt ligger samma unkna Monoteism, och det är viktigt att förstå. Jag citerar, från indiska media:

Before the police intervened, the aggressors had set fire to at least 30 Hindu houses of the village. They also looted and vandalised a good number of houses in that village, according to local sources.

A rumour shaped and vented the anger of the Muslims in the neighbouring villages against the Hindu community.

The rumour was that one Titu Roy, originally from Thakurpara but currently living in Narayanganj, put up a Facebook post defaming Prophet Muhammad (pbuh) a few days ago.

The attack was carried out by a section among the 20,000-strong crowd, that was reportedly mustered out from six to seven neighbouring villages, including Paglapeer, Mominpur and Horialkuthi, after the Jumma prayers.

There was a melee of chases and counter chases between the law enforcers and the crowd. At one point, police fired tear gas shells and rubber bullets to control the situation.

Visst – man kanske blir upprörd över vad man läser eller ser, och bestämmer sig för att ge svar på tal – det kan jag med, av och till.. Men att bränna någons hus, bara för det, eller mörda i religionens namn ? Är det rättfärdigt eller gudfruktigt, jag bara frågar ? Själv tror jag att det finns en högre rätt, någonstans, och att vi alla får svara inför den, tids nog.

Fredligt civilmotstånd – och att appellera till förnuftet – samtidigt som vi uttrycker vår avsky emot Monoteisterna – tycker jag också är en berättigad reaktion. Vi kan minnas St Bricci Dag, och alla som förlorade livet under den, lika mycket som vi känner medkänsla med förföljda Polyteister i dagens Indien…

Vad våldet må skapa, är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort” – Esaias Tégner, svensk biskop (författare till Fritjofs saga)

I längden tror jag nog, att det fredliga civilmotståndet och Gandhis väg, kan visa sig ett bra svar emot Monoteisternas totalitära övervåld. Men, det finns också andra vägar. Väpnad neutralitet, till exempel, eller att handla i självförsvar – vilket börjar bli alltmer aktuellt, också i vårt land.

Hur ska vi kunna ”Samexistera” med islam, eller alla dessa kristna ? Förr eller senare, gör de ju ändå såhär emot oss, som vi fått se gång på gång genom årtusenden…

Och hur gjorde de Asatroende, när de ställdes inför kristen övermakt ? Jomsvikinga Saga har en del svar, och kan berätta hur det gick till – kanske vad som står där gäller också de förfäder till oss, man hittat i Oxford och på andra ställen:

Man ville veta, om de verkligen voro så karska män, som ryktet sagt; men jomsvikingarna gåvo dem intet svar, såvitt man känner. Några av dem, som voro svårt sårade, löstes från repet, och trälarna snodde upp deras hår på käppar. Sedan leddes trenne fram för att halshuggas. Torkel lera högg huvudet av dem alla.— —

Därefter framfördes den fjärde svårt sargade mannen; och en käpp virades i hans hår. Torkel sporde, huru det syntes honom att dö.

— Det synes mig gott; mig går det, som det gått fader min — även jag skall dö, svarade han.

Torkel högg ned honom, och slöt han så sitt liv. Den femte mannen befriades därpå från repet. Torkel frågade honom, huru det kändes att dö.

— Ej hade jag vår jomsvikingalag i gott minne, genmälde han, ifall jag talade något rädslans ord, eller jag darrade för min död, ty varje människa skall en gång lämna livet.

Torkel högg av hans huvud. — — Den sjätte mannen leddes fram, och en käpp snoddes i hans hår.

— Hur finner du döden? sporde Torkel.
— Gott synes det mig att dö med ära, svarade han, men du skall för evigt få leva med skam.

Denne mans ord behagade icke Torkel. Han lät honom ej länge vänta på banehugget, ty själv ville han ej invänta flera ord av honom. Den sjunde vikingen lösgjordes ur repet. Torkel gav honom samma fråga som nyss de andra.

— Jag tycker mycket om döden, genmälde han, och den kommer mig nu mäkta lägligt. Jag vill nämligen, att du hugger huvudet av mig, så fort du förmår, ty vi jomsvikingar hava talat med varandra om, huruvida en man vet något till sig, när huvudet mycket hastigt slagits av honom. Här håller jag en täljkniv. Den skall jag räcka emot dig, om jag äger något medvetande; i annat fall skall den glida mig ur handen. Men sätt fart i hugget, så att det, vi ordat om, fördenskull må kunna utrönas. Hav nu till bevis det, som jag sagt!

Torkel högg så flinkt till mannen, att huvudet rök av bålen. Det är berättat, att kniven strax föll ur hans hand, såsom väntas kunde. Sedan fick den åttonde jomsvikingen framträda, och Torkel ställde till honom sin vanliga fråga.

— Härlig finner jag min död, sade han. — — Den elfte fången togs ifrån repet. Sedan han sagt sig med glädje möta sin död, tillade han:

— Jag önskar, att du giver mig rådrum att göra mitt tarv.

Denne viking var vän i anletet och reslig till växten. Om en stund stod han åter framför Torkel lera och yttrade:

— Som sant kan det dock sägas, att månget går på annat vis än man tänkt sig. Jag hade väntat mig komma i bädd hos Tora Skagesdotter, jarl Håkans husfru.
Jarlen utropade: — Dräp fort denne man! Han har länge haft ont i sinnet.

Torkel högg huvudet av honom. Därpå framfördes den tolfte. Han var en fulländat fager man, ung att se. Han hade ett stort hår, gult som silke, och lockarna föllo ned på hans axlar. Torkel gjorde honom sin vanliga fråga, och han sade sig vara vid gott mod.

— Min mest frejdade tid, fortfor han, har jag levat, och jag håller ej livet kärt, när sådana män som dessa här nyss lämnat det. Dock vill jag, att du gör mig den tjänsten att ej låta trälar leda mig till döden, utan en man, som ej är sämre karl än du — en slik är väl ej vansklig att här finna! Må han hålla fast om mitt hår och rycka huvudet från bålen, så att håret icke varder blodigt, ty jag har länge varit aktsam om det. Hugg huvudet av mig så raskt, du kan!

En av jarlens hirdmän fick i uppdrag att föra denne unge man till döden, och man menade sig ej behöva sno någon käpp i hans hår. Hirdmannen fattade tag i det, vecklade det om sina händer och höll honom så under hugget. Torkel svängde svärdet hårt i akt att giva ynglingen bane, men då denne hörde hugget vina, kastade han sig åt sidan och drog mannen, som höll i håret, in under svärdet, så att det tog hans båda armar av vid armbågsvecken. Den unge mannen sprang upp, riste på huvudet och brast ut i ett löje:

Till löje och nesa ska vi hålla våra fiender, oavsett vad skada de gör oss…

I samma stund togs den trettonde mannen från repet. Detta hade vecklat sig om hans fot, så att han dock var något fjättrad. Han var ung och ståtlig till växten, mycket fager och käck att se.

— Hur synes det dig att dö? sporde Torkel honom.
— Gott skulle det tyckas mig, svarade han, om jag blott haft mitt löfte fullgjort.
— Vad är ditt namn? frågade Erik.
— Mitt namn är Vagn, återtog han, och jag är son av Åke Palnatokesson på Fyn.
— Vad löfte har du givit, Vagn? sporde Erik.
— Det löftet gav jag, svarade han, att om jag komme till Norge, skulle jag vila när Ingeborg, dottern av Torkel lera, och det utan hans och alla hennes andra fränders vilja och råd, men Torkel själv skulle jag dräpa. Mycket misshagar det mig, ifall jag skall dö, innan jag fått detta uträttat.
— Jag skall ombestyra, att du aldrig det får, utbrast Torkel och sprang i våldsam fart inpå honom.

Han högg till med bägge händer. Vagn for undan i repet och snävade framstupa vid Torkels fötter, ty det var blodigt och halt ikring honom. Torkel högg fram över honom, och hugget tog i linan, bet den sönder, och Vagn vart lös. Torkel snubblade, då han högg miste, och föll; svärdet ven ur hans hand. Men Vagn låg ej länge, efter det han vart fri. Han for raskt upp och grep vapnet. Han lyfte det upp, svängde det med mycken styrka och högg Torkel lera tvärsöver axlarna. Han skar honom itu, och svärdet tog fäste i marken. Så lät Torkel lera sitt liv.