Etikettarkiv: Heidrun

Är det ”Anna” som kommer med kanna ?

av

Gårdagens ämne var ”kulturell appropriering” och jag fortsätter nu – på sitt sätt – precis där jag slutat. Idag är det Anna-dagen, alltså den Nionde dagen i den tolfte månaden, som är Julmånad efter Jolner eller Oden – för Jolner är ju ett av hans många Heiten eller binamn.

I den långt senare, påklistrade och påtvingade kristna folktraditionen däremot, lär det finnas ett svenskt ordspråk som säger att ”Anna kommer med Kanna” och att man på Anna-dagen skulle brygga julölet, så att det blir klart till Jul. Även Lutfisken skulle blötläggas denna dag, en tradition som jag kommenterat i detalj redan förra året.  Men hur gammal är Anna-dagen och den fejkade traditionen om ”Anna Själv tredje” som skulle vara namnet på Jungfru Marias ärkekatolska mor ?

GLÖM bort den där jäkla Anna (P ?? ) ! Hon verkar närmast KRIMINELL, och svår att ha och göra med…

Första gången den 9:e i Julmånaden alls associerades till någon biblisk Anna på svensk mark, var i Uppsalakalendariet (från 1344) enligt Alf Henriksson i ”alla årets dagar”. Innan dess firade man inte någon Anna-dag I Sverige, och någon katolsk Anna-kult av jesu påstådda mormor fanns inte heller, för den infördes av Katolska kyrkan först efter ett kyrkomöte på 1400-talet. Det finns inga belägg alls för att ens själva namnet ”Anna” – som är vanligt i Europa men som inte är Nordiskt – skulle ha använts i vårt land före 1291.

Anna Perenna i det gamla Rom var enligt vissa ett annat namn för Ceres, som bland annat var gudinna för ÖLBRYGGNING

I det gamla Hedniska Rom fanns däremot en gudinna benämnd Anna Perenna, vars namn stod för Annus eller År och ingenting annat, och henne firade man med en stor fest vid Vårdagjämningen – i Medelhavskulturerna var ju ofta Nyåret och Vårdagjämningen samma sak. I Anna-festen ingick rikligt med vin, och att katolska präster under Nordens medeltid försökt stjäla och appropriera våra Hedniska och Nordiska Jultradtioner, är vi alla redan medvetna om.

Troligen gick det alltså till så, att kyrkan flera århundraden in i Medeltiden försökte förstöra det hedniska bryggandet och de övriga öl-traditionerna genom att först komma med förbud, och sedan listigt ”kristifiera” dem – kulturell appropriering med andra ord – men se – det ska vi inte låta dem komma undan med.

 

Julölets traditioner går tillbaka till hednisk tid, skriver folklivsforskaren Ebbe Schön på sidan 115 i ”Folktrons år” och det är han helt säker på. Man borde inte tveka om att även Julbak, Lutfisk och andra mat-traditioner kommer från samma källa. Hammartecken gjordes i många bygder över öltunnorna, och att nämna något smutsigt eller fult var förbjudet (för man ville inte att jäsningen skulle störas och brygden ta smak av sådant) – Loke, Beyla eller andra liknande varelser nämnde man inte ens vid namn, men däremot Frej och Byggve, Frejs tjänare, själva kornguden – för öl görs ju vanligen av korn, men inte av andra sädesslag –  vete- och havreöl finns bara på sommaren, och råg har mest ansetts som en dålig ersättning, lämpligt för finnar och fattighjon, vad nu ölet angår.

Ceres, som gett Cervesa – det spanska ordet för Öl – dess namn – är fortfarande ett namn för Julöls-tillverkade bryggerier i Danmark och över hela Världen.

Det finns många missförstånd om den hedniska ölkulten. En av de mest seglivade lögnerna som sprids på internet, är att Beyla skulle vara Mjödbryggningens gudinna, men det är fullständigt omöjligt – ”lortig ladgårdsdeja” kallas hon av Loke i Lokasenna, och hennes blotta namn uttalas med diftongen EY vilket blir Ö eller Y, men aldrig någonsin I – se detta inlägg.. Och hennes namn har inte med ”bin” att göra…

Tyvärr har många hedningar i vår tid gått på dessa ”fake news” och förstår inte riktigt, vilka gudamakter våra förfäder anropade vid ölbrygd. Vi vet, att det var Oden själv som kom med det första mjödet till Asgård – vilket jag berörde i det förra inlägget – och att det var Tor man anropade för beskydd av den färdiga varan och öltunnorna, så att inte vättar och annat oknytt skulle ta sig före att stjäla, och tappa ur dem.

Nej, Beyla heter hon INTE – men försöker sig på att vara Sköldmö, tydligen… Såå söt såå…

På Valhalls tak står geten Heidrun, ur vars spenar ölet och mjödet flödar, helt av sig självt. Skall ni brygga klokt, så klokt ni vet – anropa då denna get – men ge fan i vitekrist, och Islams profet !

Har ni sett vår lilla Get ? Den har skägg, likt någons profet – men är vida BÄTTRE som man vet…

Till sist ska sägas, att jag knappt umgås med några Annor, Marior eller Birgittor. Väljer jag mig en Öldeja för Julen, eller någon som alls skall skänka i horn åt mig, får hon ha ett äkta nordiskt namn – alla andra RATAS – Bara så ni vet – så försök inte, men HEDNA ER, kära kvinns !

 

 

”Goder afton, Goder Afton – Både Herre och Fru – vi önskar eder alla en JESUS-FRI JUL

Ja – Vi önskar eder alla en JESUS-FRI JUUL!”

Ett litet svar till Bente Bent, och hennes underliga kamrater…

av

Det finns en underlig religion i Sverige, som åberopar sig på sk ”kärlek” vilket ska baseras på symbolen av en ihjältorterad man i ett minimalt ländskynke, som man spikat fast på några brädlappar. Vad är det för sorts ”kärlek” ? Vad är det alls fråga om, och varför tror denna religions alltmer fåtaliga anhängare att just den skulle ha rätten att ”frälsa” alla oss andra, som av någon anledning inte tycker likadant, och inte är Monoteister, utan alltså har flera Gudar, kanhända minst lika ”kärleksfulla” och förstående även de, inte minst därför att de värdesätter intelligens och självständigt tänkande före dogmatism, och bokstavstroende. Som Oden, till exempel. Hedendomen och Asatron är ingen frälsningslära, nämligen, utan predikar helt andra saker – läs här ovan under rubrikerna ”Asatro” och ”Oden” om ni inte tror mig – och läs särskilt min lilla essä ”Nemo Soter” eller INGA FRÄLSARE…

 

Kristendomen är inte ett enda dugg ”kärleksfullare” än andra religioner. Den har inget monopol på ”kärlek”. Senast igår debatterade jag på ett eller annat socialt forum med en av dess företrädare, som hade nästlat sig in i en Asatrogen diskussionsgrupp. Det senare blir allt vanligare och vanligare, förresten. Gång efter annan stöter man på någon av dessa ytterligt aggressiva kristna, som tror att de ska kunna ”frälsa” oss Hedningar, återföra oss till den ”sanna” läran osv osv.

För det första har de inte ens så mycket kunskap, att de förstår att den ”gyllene regel” de själva talar så mycket om finns även i alla religioner, den Nordiska eller Asatrogna inbegripet. För det andra tillskriver de ofta helt andra religiösa grupper och inriktningar – som Hinduismen till exempel – att de ”egentligen” skulle vara Monoteister likt dem själva, och att all Polyteism skulle vara fel, på det ena eller andra sättet. Visst, det finns vissa filosofiska riktningar inom Hinduismen som tror på existensen av ”Brahman” eller en skapande världssjäl till exempel, men ingen av Indiens mer än 900 miljoner hinduer skulle nog aldrig komma på tanken att förneka gudomarna för den skull, eller påstå; att just deras tro också skulle vara Montoeistisk. Själv gör jag inga sådana påståenden, i kraft av att jag inte är just hindu, utan Asatroende och inget annat.

Alla dessa pajas-figurer i kristen täckmantel, Katja Kaj, Bente Bent, Pissa-lotta Ännaklämd och allt vad de nu kan tänkas heta som hela tiden dyker upp, och hävdar att ”Jamen Snorre Sturlasson skrev ju att Oden är en Allfader, och därmed måste han se ut som den kristne guden” vet inte vad de talar om. Snorri levde i en kristen tid, och för att alls kunna bli spridd eller utgiven, var han tvungen att anpassa vad han skrev om Island, Norden och Nordborna under tidigare historiska skeden till de aggressiva kristna, som omgav honom på alla håll. Annars hade han nog helt enkelt blivit avrättad som kättare eller hedning, och mycket riktigt mördades han också till slut som alla vet – av de kristna !

Det går inte att blanda ihop en Zeus, en Jupiter, en Tyr eller en Oden (alla har vid något tillfälle varit indoeuropeiska himmelsgudar) eller den främste bland likar, primus inter pares för att använda ett latinskt och hedniskt uttryck, med en Allah, en Jehova eller de kristnes ”Gud”. Och förr eller senare kommer det ständiga ”jesus-tjatet” och replikerna om käre lille jesus, som vi alla måste böja, buga och bocka oss inför, och börja tro på.

Själv har jag vänt ryggen åt allt det där. Jag är hedning, Asatroende helt enkelt, och jag låter inte min tro och min kultur eller min religion invaderas och ockuperas av dessa jamsande kristna, vilken förklädnad de än bär. Lyssna på den svenska gruppen Heidruns klangfulla låt och vackra sångtext ovan, så förstår ni mig kanske bättre !

FREJA – inte någon ”kristus” ! Freia, statt ”christus” – FREYA – and not ever any ”christ” !

”I ett land av godhet Döljs en här, ett hat och en tro på sig själv En fasad av godhet En här av ondska och hat som sprids i kärlekens namn Från ett folk av godhet Hörs det skall, burop och slag åt vårt håll Ur en tro på godhet En här av hat och förtryck som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står Ur en skrift av godhet Skapas lögn, sanningar vrids och förvrängs Från en kraft av godhet En här av skrönor och hat som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står”

– ”Heidrun”, april 2018