Förmänniskor

Neanderthalkonsten omtalad… (inlägg från 23 Februari 2018)

”The Independent” och andra läsvärda tidningsmedia utomlands, lanserar nu liksom svagt faktaunderbyggda och ofta dåligt researchade Dagens Nyheter i Sverige nya forskningsresultat. Dr Chris Standish vid universitetet i Southhampton har hittat vad som otvivelaktigt är 65 000 år gamla grottmålningar i Spanien, och på den tiden fanns inga Homo Sapiens i Europa, varför det hela måste vara ett verk av Homo Neanderthaliensis eller Neanderthalare. Tidigare har forskare påstått, att Neanderthalare inte alls skulle kunna skapa konst, eftersom man hävdat att de inte skulle ha förmåga till abstrakt tänkande, trots att deras genomsnittliga hjärnvolym var större än vår, och att de också – för minst sådär 80 000 år sedan – gav upphov till Kaukasoiderna. Någon rasism ligger nog inte i just detta, för alla journalister måste erkänna att de Neanderthalare som levde i Nordeuropa var ljushyade i minst 200 000 år, och även om vi tar fullständigt fel på tidpunkten för när Neanderthalarnas förfäder lämnade Afrika – det skedde för över 350 000 år sedan, och inte 120 000 år sedan,  så vet vi via den svenske forskaren Svante Pääbos och andras genforskning att Neanderthalarna redan tidigt gav upphov till de första Nordborna, och att de otvivelaktigt var ljushyade som vi, när de sent omsider kom hit för 37 000 år sedan

64 000 år gamla bilder från La Paciega-grottan i Spanien

Upptäckterna i Spanien innebär en ny syn på förhistorien och människoblivandet. Man har i årtionden diskuterat om Neanderthalarna var en separat människoras, eller om de måste betraktas som en annan djurart, vilket är det sannloka, men de var inte mindre genetiskt skilda från oss än att korsbefruktningar kunde uppstå, ungefär som mellan åsnor och hästar – och där representerar den betydligt kraftigare byggda och starkare Neanderthalaren närmast åsnan, medan de spensligare och rörligare människorna kan sägas vara analoga med hästarna. Ändå var det – som Svante Pääbo klart visat – bara så att kanske 1 par på tiotusen i en population bestod av kombinationen Neanderthalare – Sapiens, medan urmänniskorna i 9999 fall av 10 000 inte beblandade sig med varandra alls – dåtidens Europa var tillräckligt stort för att de knappt skulle kunna se, möta eller ens veta om varandras existens – men under en hel istid av tid räckte det till slut för att de betydligt mer hjärnrika och långskalliga Neanderthalarna skulle dö ut så småningom.

Nu är det i och för sig med hjärnor som med plånböcker, inom vissa givna gränser har storleken mindre betydelse – vad som betyder något är i stället hur innehållet är organiserat – Neanderthalarna hade till exempel mycket större luktlober än vi, varför deras smaksinne och luktsinne kan ha varit mycket högre utvecklat. Stora näshålor gjorde dem inte bara i stånd att överleva bättre i en istida miljö – luften förvärmdes något innan den kom ned i lungorna – de kunde också lukta sig till bytesdjur på betydligt längre avstånd, också i ett vinterlandskap.

Nu visar det sig också att deras sinne för abstrakt tänkande var lika välutvecklat som vårt, och att de hade uppfunnit konst, hantverk och till och med ritningar. I Spanien har man tidigare hittat smycken av snäckskal, som gjorts av Neanderthalare de också, och som har prydligt borrade hål, och i deras sista fäste neråt Gibraltar (de uppfann aldrig skinnbåten eller kanoten, och skulle så småningom utrotas av den mer talrika Sapiens-variant de själva varit med och gett upphov till) har man också tidigare upptäckt 40 000 år gamla lämningar efter dekorationer på grottväggar.

Djurfigurerna i vad som verkar vara fångstgropar eller inhägnader har lagts till av senare Sapiens, enligt vad man tror, men resten är Neanderthal-teckningar i original. Kanske ser vi en flod, och hagmarker eller fångstgropar bredvid den – och en mänsklig figur på väg ut ur en grottöppning ? Karta, konst eller ritning ??

Tydningen av Neanderthal-konsten är än så länge oklar, men vad som står helt klart enligt brittiska forskare, är att Neanderthalarna hade hög förmåga till abstrakt tänkande, och kunde avbilda världen i form av symboler, precis som vi själva. Vetskapen om att de också hade en religion, begravde sina döda mycket noggrannt – och till och med gav dem blommor, med symbolisk eller helande betydelse – har jag redan skrivit om förr – så deras kultur var mycket mer utvecklad än vad man hittills trott. Hur de lät är en annan omstridd fråga, men att Neanderthalarna också var förmögna till ett språk är också helt klart sedan länge – deras stämband, struphuvud och munapparat var inte mycket annorlunda än vår egen, och med så mycket hjärnkapacitet som de hade, bör där också ha funnits utrymme för språklig förmåga.

Vit hy, rött hår och blå eller gröna ögon är typiska Neanderthal-drag. Befolkningar söder om sahara saknar alla Neanderthalgener, men Nordeuropéer har mest av alla, eller upp till 20 %

För ett par år sedan publicerades det på BBC ”rekonstruktioner” av deras röster, baserade på strupens längd, lungvolym och liknandemen resultatet verkade mest påminna om skrikiga, högljudda troll   – vilket våra förfäder sannolikt också kom ihåg.

Sagornas troll och jättar kan mycket väl ha varit inspirerade av dunkla hågkomster av möten med Neanderthalare, i alla fall som jag ser det. Trollen och jättarna skildras enligt alla myter som stornästa, klumpiga, med kroppskrafter överstigande människans, och tämligen trögtänkta och lättlurade, ibland destruktiva men knappast ”onda” i sig… Också Skade, vintergudinnan, får i Asatron vara av Jättesläkt..

 

DN:s Vetenskapsredaktion spekulerar om Neanderthal-religion… (29 Maj 2016)

I dagens nummer av Dagens Nyheter – fortfarande landets största dagstidning, men låtsasliberal – skriver Karin Bojs från tidningens vetenskapsredaktion en krönika, som inte är lika tendentiös som vanligt. Ämnet är den här gången Neanderthalarnas eventuella religion, eller andliga intressen. Ett kvistigt spörsmål, som även jag har behandlat tidigare. Karin Bojs berör ”Blomster-begravningen” eller den påstådde Schamanaen från Shanidar 4, ett Neanderthal fynd från norra Irak, där man fann en manlig individ i 35.års åldern översållad med ringblommor, men också pollen från andra växter, till exempel rölleka, tistlar, malvor och andra kända läkeväxter.

Erbil_governorate_shanidar_caveIngången till Shanidar-grottan i Irak, där man redan på 1960-talet gjorde ett omstritt fynd

Nu har man velat bortförklara detta som ett verk av den Persiska Jirden, ett litet, råttliknande djur som är känt för att just äta ringblommor och dra in pollen i sina bohålor, men vad Karin Bojs inte nämner, är att rekonstruktioner av Shanidar 4 visar blommor prydligt upplagda i buketter och buntar – och det faktum att olika växtpollen dominerar i olika delar av fyndet (eller rättare sagt olika delar av marken bredvid den döde) tyder just på, att blommor och läkeväxter ordnats på ett prydligt sätt, med bevarade stänglar och allt – råttor plockar inga blombuketter, och lägger dem prydligt ordnade vid sidan av en grav..

Dessutom har man nu hittat fynd från grottan Bruniquel i Frankrike – där någon – otvivelaktigt en eller flera Neanderthalare och inte någon människa, eftersom fynden är ungefär 170 000 år gamla, och vid den tiden fanns inga moderna människor i Europa alls – har brutit av stalagmiter från grottans tak och prydligt lagt dem i en halvcirkel tillsammans med djurben, och sedan tält en eld i mitten. Något sådant kan inget djur göra. Det gör man bara av en speciell orsak – men vilken ?

bigOriginal

Om Neanderthalarna alls hade någon religion eller inte, förblir en omstridd fråga. Karin Bojs uttalar sig för en gång skull återhållsamt, och utan att dra förhastade slutsatser i någotslags PK-mani eller någotslags PK-anda, som DN och andra i den svenska journalistkåren tyvärr gör.

Neanderthalarna begravde otvivelaktigt sina döda med stor omsorg och noggrannhet – men detta betyder inte nödvändigtvis att de hade någon religiös tro, eller någon tro på livet efter detta överhuvudtaget. Även idag håller människor begravningar mer för de överlevandes skull än för de dödas – ingen kan ju vara med om sin egen begravning, av naturliga skäl – och för att nå ett ”gott avslut” – Neanderthalarna kan mycket väl ha resonerat på samma sätt.

Vi vet alla att svenska journalister ofta agerar i flock, eller så att säga bär sig åt som en hord av apor – det vore kanske att göra våra Europeiska förfäder en smula orätt, om vi kallade dagens journalister för Neaderthalare, eftersom det vore att ”göra ned” de stackars Neanderthalarna…

neanderthal992”Ärade publik ! Jag är inte journalist, eller just någon Talare… Jag är nämligen… Neanderthalare….” (rekonstruktion från Neanderthal-museum i Mettman, som jag också besökt)

SVT är vanligen inte bättre – vänta bara ska ni få se om några blogginlägg framåt – men liksom av en händelse publicerar det idag en artikel om Svante Pääbo och The Neanderthal Genome project. Det visar sig nu, säger SVT – att asiater och vita européer skall ha så mycket som 20 – 30 % Neanderthal-DNA i en del fall – och detta är mycket mer än de maximala 20 % som förut nämnts i sammanhanget, ja överraskande mycket.

– När man adderar ihop generna från olika människor kan man komma upp i 20 procent eller till och med 30 procent eller ännu mer av neandertalarens totala genom som finns i nu levande människor, säger Svante Pääbo, professor i evolutionär antropologi vid Max-Planck-institutet i Leipzig.

Svante Pääbo är medförfattare en av de två studierna kring vårt släktskap med neandertalarna som i veckan publiceras samtidigt i de två största vetenskapliga tidskrifterna Nature och Science. — — – Förmodligen är det så att de hybridindivider (av manligt kön) som uppstod när man blandade sig med neandertalarna, hade problem med sin fertilitet och därför har man förlorat en hel del av neandertal-genomet. Så för tiotusentals år sedan var det alltså ”hybridkvinnorna” som lyckades föra vidare sina gener, för de enskilda männen var det troligen svårare.

Otvivelaktigt är det emellertid så att människans utvecklingshistoria inte är så rak som man förut trodde. Afrikaner har inget Neanderthal-DNA (högst ca 2 %) och det finns alltså viktiga skillander mellan olika människoraser – alla har vi inte samma genetiska egenskaper, men det osäkra är förstås vad detta betyder i praktiken…

race is a social construct

Jodå – olika raser existerar faktiskt ! Varje rättsmedicinare, antropolog och läkare vet faktiskt så mycket…

 

Genetikerna bevisar: Jodå – det ÄR skillnad på folk och folk… (inlägg från 23 februari 2016)

Förra veckan publicerade en forskargrupp bestående av genetiker i USA nyheten, att mänsklighetens utvecklingshistoria inte är så enkel som det har framställts. Den rådande ”ut från Afrika!” hypotesen som förlägger alla moderna människors härstamning till östafrika har börjat få stryka på foten för den gamla ”mångkärne-teorin” som slår fast att flera olika grupper av Hominider var för sig och på helt olika ställen på vår planet kan ha bidragit till uppkomsten av Homo Sapiens Sapiens, den nu levande enda intelligenta Hominidarten. Redan på 1990-talet avslöjade den svenske forskaren Svante Pääbo att Homo Sapiens Sapiens och Homo Sapiens Neanderthalensis – alltså Neanderthal-människan delar nästan 97 % eller mer av sin arvsmassa, och att alla moderna, nu levande människor – utom Svarta Afrikaner från söder om Sahara – faktiskt bär på minst 2 % Neanderthal-gener. Nordeuropéer bär minst 5 % Neanderthal-DNA, och i enstaka fall ända upp till 20 % – åtminstone enligt en del forskare – och samtidigt har ”The Neanderthal Genome Project” som syftar till att göra en komplett kartläggning över arvsmassan, nu hunnit klar till sådär två tredjedelar..

Det har aldrig någonsin gjorts något fynd av Neanderthalare i just Afrika, och under hela deras 400 000 år långa historia, spred de sig aldrig till Amerika eller Australien, utan stannade i Eurasien, medan den vetenskapliga ”sanningen” ända fram tills nu har varit att Homo Sapiens – som helt och hållet ska ha utvecklats i Afrika, där Neanderthalarnas förfäder också uppstod – för sådär 40 000 år sedan skall ha börjat successivt konkurrera ut dem från alla större födotillgångar, varför de sista Neanderthalarna förmodligen blev ”fångade” på Pyrenéeiska halvön, och dog ut i trakten av Gibraltar för sådär 18 000 år sedan, där de hade sitt sista fäste som en marginaliserad ”fiskarbefolkning” utan tillgång till sjöfart eller båtar. (Ok – det har aldrig gjorts några ”istida båtfynd” – men med tanke på Neanderthalarnas bevisade intelligens och förmåga att framställa verktyg – stockbåtar och kanoter kan de åtminstone ha haft…)

indexNeanderthalare hade STÖRRE hjärnvolym än oss – ända upp till 1600 kubikcentimeter emot sådär 1450 cm2 för nutidsmänniskan – som ibland kan ha såpass liten hjärna som 1000 cm2 (för kvinnliga afrikaner)

Men nu visar det sig alltså, att utvecklingen inte alls gick till på det sättet. Visserligen är det sant att Neanderthalarna lämnade Afrika bakom sig för redan 400 000 år sedan, och helt självständigt hade utvecklats till sin egen mycket särpräglade ras utanför Afrika. (Ja, just det. Jag skriver ordet ”ras”. De flesta forskare anser numera nämligen – på grundval av Svante Pääbos och flera andra genetikers data – att Neanderthalarna faktiskt var en egen underart av människa – det bevisas inte minst genom det faktum att de faktiskt kunde få livskraftig avkomma med just Homo Sapiens, och föra vidare sina gener ända till nutid…)

Men samtidigt hade Cro Magnon-människor och ”moderna Sapiens” redan lämnat Afrika för sådär 100 000 år sedan – minst 60 000 år tidigare än vad forskningen tidigare trodde var möjligt  – och redan etablerat sig i Europa, där de alltså korsbefruktades och fick livsdugliga barn ihop med Neanderthalarna… Och till sist – jo – våra hjärnor av faktiskt krympt nedåt i storlekarna emot Afrikanska nivåer, sedan de ”första” Afrika-utvandrarnas tid… Mänskligheten har med andra ord utvecklats bakåt och inte framåt sedan Neanderthalarna – som – även om de var kortväxta (sådär 150-165 cm) – var helt överlägsna oss ifråga om kroppsstyrka – deras armar och ben tålde minst 20 gånger mer belastning utan att benbrott uppstod – de kunde kasta stenblock om sådär 80 kg minst 5 meter – vilket nutida människor inte klarar av – och deras knäleder och axelleder var helt enkelt bättre konstruerade än våra – den nuvarande mänskliga axeln har en tendens att ”hoppa ur” och vi har också svagare knän än våra förfäder hade…

Deras käkar var kraftigare, och slagtåligare än våra. De hade stora ögonbrynsbågar – som skyddar ögonen emot kvistar och grenar i en skogsmiljö – och hade betydligt mer muskelmassa i förhållande till kroppsvikten – i och för sig skall deras gener också ha burit på anlag för depression, Diabetes typ 2 och Crons sjukdom (alltihop defekter, som vi släpar med oss pga vårt Neanderthal-arv) men å andra sidan led de inte av Sickle Cell-anemi, laktosintolerans eller Schizofreni (alltsammans är typiska Sapiens-drag) och var bättre på att andas kall luft genom sina stora näsor – och deras hud och naglar var tåligare än vår. Den enda lilla fördel vi har, är att vi har utvecklat ett hakutskott, vilket Neanderthalarna inte hade (de flesta moderna Nordeuropéer har faktiskt ovanligt stora hakutskott tillråga på allt) vilket ger ett visst skydd för våra tänder i underkäken och hindrar dem från att flyga ut, om vi får en smäll på käften rakt framifrån, vilket ju kan vara praktiskt i vissa lägen..

Allt det här är bara ”gammal skåpmat” eller redan kända fakta. Lägg därtill att det fanns en tredje, genetiskt helt unik människorasDenisovanerna – som inte är direkt släkt med varesig moderna människor eller Neanderthalare – de hittades i Centralasien men var bevisligen mörkhyade enligt genetiska bevis – men mycket lite är känt om dem – man har bara hittat tänder från två individer och ett litet fingerben från en tredje – medan både Neanderthalarna och vi är kända från tusentals fynd…

Dessutom lär det vara så att Kinesiska forskare än idag vägrar tro på ”alla kommer från Afrika” teorin, och med stor envishet hävdar att de har bevis för att den gula rasen, eller åtminstone kineserna själva skulle ha utvecklats i rak linje från Peking-människan, (Homo Erectus alltså – inte släkt med moderna människor alls) helt utan afrikansk inblandning, även om genetikerna i väst dömer ut detta som trams, nonsens och ”Chino-centrism”… men samtidigt erkänner man nu att Denisovanernas ursprung är helt okänt, och det finns de som har teorier om att Australnegrer och Vedda-rasen på Ceylon eller i Sydindien skulle komma från denna tredje, fram tills helt nyligen okända människo-ras, som inte utvecklades i Afrika den heller.

För att sammanfatta – så – hur man än vrider och vänder på det hela – jo – det finns fler människoraser än en, och nej – sanningen är inte så enkel som man förut trott.

Neanderthal-and-Cro-Magnon-comparison

Dessutom hade Neanderthalaren betydligt större tinninglober, men mindre pannlob än vi. Det ska betyda att deras sinne för lukt, smak och hörsel var bättre än hos vår människoras, och att de dessutom hade bättre långtidsminne och geografisk orienteringsförmåga, men sämre kognition och mindre förmåga till abstrakt tänkande, vilket ska ha sitt säte i pannloben…

Det är i och för sig med hjärnor som med plånböcker – storleken har för det mesta ingen betydelse, men om hjärnans storlek sjunker under sådär 1000 kubik, så kan det uppstå ”följdproblem” – men om storleken är över 1500 kubik – så är det möjligt, att tänkandet utvecklas i alla fall en smula, dock mest beroende på hur veckad hjärnbarken är eller hur många nervceller man lyckats pressa in och bevara innanför kraniet…

En ytterligare komplexitet i sammanhanget, som genetikerna nu upptäckt är att bara för att vi i genomsnitt har 2 % Neanderthal-DNA, så är det inte samma ”forntida” DNA-sekvens i en asiat som en Europé, eller ens en finne och en svensk. De 2 eller 5 eller till och med 20 % Neanderthal-DNA som vi alla går och bär på kan alltså variera väldigt mycket, från individ till individ eller från population till population – men forskarna är i alla fall eniga om EN sak – Neanderthalarna var åtminstone delvis ljushyade, inte mörkhyade, och blonda eller till och med rödhåriga, eftersom genen för rött hår skall vara ett annat arv, vi fått från just dem. Dessutom hade de faktiskt samma ”språkgen” FOXP2 som moderna människor också har – i samma muterade form – och deras hörselgångar och öron registrerade helt samma frekvenser som våra, samtidigt som de också hade ett helt mänskligt tungben och struphuvud, konstruerat helt identiskt med vårt.

f2063cac9c42b24a99d4f062cc88c683Kära publik – Det här är förstås ingen TALARE – utan just en NEANDERTHALARE… ! (Såhär skulle en Homo Sapiens Neanderthalensis se ut, ifall vi rakade honom och klädde honom i moderna kläder, allt enligt en rekonstruktion på Neanderthal-muséet i Mettmann, Düsseldorf – beläget just i Neander-dalen) Och som vi ser är likheterna med nutiden, större än skillnaderna. Studera även likheten med Stefan Löfvén, Sveriges nuvarande statsminister…

Tidigare – på 1950-talet – led kristna forskare i USA av den sedan 1800-talet spridda missuppfattningen, att Neanderthalare inte skulle kunna tala – eller att om de nu talade – att de omöjligen skulle kunna ha såpass avancerade språk som i nutiden – (missuppfattningar och fördomar, som spritts av Jeanne M Auel och ”dåliga romaner” i stil med den på 1980-talet så populära ”Grottbjörnens folk” ) men Svante Pääbo och hans forskargrupp har nu motbevisat detta. Neanderthalarna kunde visst tala, och antagligen hade de förstås inte bara ett språk, utan hundratals olika språk och dialekter – för på 370 000 år eller så (så länge varade deras kultur, vår egen är beroende på hur vi räknar högst 20 000 år gammal ) hade de kanske utvecklat en andligen rik kultur (bara för att deras redskap eller materiella kultur var primitiv, behöver det inte nödvändigtvis betyda, att deras samhälle var primitivt ) – och i alla fall det faktum att de hade välutvecklad lukt, smak och hörsel gjorde dem väldigt bra på att överleva i istida klimat, liksom ”luftförvärmningen” i näsan, uthålligheten, muskelmassan och orienteringsförmågan – som alltså var högre och inte lägre än vår…

Än så länge är det inte 100 % bevisat – men ”kaukasoider” eller rättare sagt Européer av idag kan faktiskt sägas vara Neanderthalarnas direkta arvtagare – och de dog alltså inte ut, men övergick i oss tack vare en lyckad ”korsbefruktning… och därmed ÄR vi väsentligt olika andra moderna människor, som INTE bär på just dessa gener, även om man förstås kan ha olika åsikter om, hur mycket en sådan skillnad egentligen betyder, praktiskt sett..

3298679_2048_1152Även Svante Pääbo – svensk professor helt utan vank och klander – Thalar väldigt bra Neander… (Pour Le Merite !)

I somras besökte jag det stora och arkitektoniskt intressanta muséet i Mettmann, Tyskland – strax nära den längesen försvunna gruva, där den första original-Neanderthalaren, typfossil 1 hittades. Jag har inte hunnit blogga om det, men de artiklar jag läst på senaste tiden – även Asatru News har tagit upp nyheten om Neanderthalarna  har fått mig att återuppleva det hela…

image_1475e-Neanderthal

 Den nutida Neander-dalen med Typfossil 1, en gammal, halt och lytt man kring 50-55 år (motsvarande sådär 80-85 år med moderna mått) – som han numera rekonstrueras – med skinnkläder….

neanderthaler-P1000075_8

En hel del av de Neanderthal-sklett man hittat har tydliga förslitningsskador på leder och tänder, spår av reumatism, eller sjukliga förändringar – och därför trodde man länge – i alla fall fram till tidigt 1900-tal att de inte kunde gå eller stå ”normalt” eller som vi – fastän det blev motbevisat redan på 1970-talet. 1856, då det första fyndet gjordes, hade ingen ens begripit att förhistoriska människor fanns. Darwins ”Origin of Species” hade inte ens blivit skriven. Kristendom och Monoteistiska griller om ”Gud” och hans unika Sapiens-skapelse för 3000 år sedan florerade alltjämnt. Nere i Tyskland försökte man bortförklara fynden som en degenererad kretin, eller en av Attilas hunnerkrigare – eller en i Napoleon-krigen död vanskapt Kosack – och sådär höll man på fram till 1900-talets början, då det äntligen stod klart att Neanderthalaren bara var den senaste i en hel rad ”förmänniskor” – och dessutom den som låg närmast i tiden jämfört med oss…

1910s-Neanderthal-Male-Female-by-Aimé-Rutot-and-Louis-MascréSåhär apliknande trodde fransmännen att deras Neanderthalare skulle ha sett ut, så sent som 1903… ”Rekonstruktionen” säger mer om sin tid än verkligheten…

1920s-Neanderthal-Male-Female-exhibited-in-the-Field-Museum-Chicago

På 1930-talet försökte Universitetet i Chicago ”återskapa” neanderthalarna såhär…

402neans

Först på 1950-talet hade amerikanska forskare observerat hjärnvolymen, och kommit fram till att en Neanderthalare i moderna kläder förmodligen skulle kunna passera obemärkt, om han var synlig ”ute på stan”

The-Neanderthal-Encampment-by-Zdenek-Burian-1960

På 1960-talet skildrade den Tjeckiske illustratören Zdenek Burian original-Neanderthalaren såhär… Alla hans Neanderthalare var genomgående svarthåriga och svartmuskiga, med mörk hy – något genetiken numer motbevisat… (dessutom visar han dem alla med böjda knän – något de inte hade)

Nuförtiden får vi alltså vänja oss vid att se Neanderthalaren som en direkt förfader, ljushårig eller till och med rödhårig. På 1990-talet mötte jag på en färja från Nynäshamn en rödhårig polska (ganska ovanligt, man lär bara få rött hår och gröna ögon via en recessiv gen, som visar sig bara om man haft blonda fäder, mödrar respektive far- och morföräldrar samt ytterligare en helt blond familj i den tredje generationen bakåt) som själv var helt övertygad om att hon var en äkta ”Neanderthalczyk” som hon sa.. Själv kontrade jag med att hon väl som bördig från Gdansk antagligen hade tyskar, balter och vikingar bland förfädrerna, men det ville hon inte höra talas om. Så gick vi för att ”blanda våra gener” och det fungerade helt utmärkt, också mot relingen på utsiktsdäck. Det var en mycket varm och härlig sommar det året.

Inom parantes sagt har forskare nu räknat ut att kontakter mellan var. Neanderthaliensis och var.Sapiens inte alls skedde speciellt ofta. Om vi antar att det för 100 000 år sedan kom in max 10 000 ”sapiens” bland 40 000 neanderthalare, och att det vid istidens slut – 90 000 år senare – fanns kanske 40 000 Neanderthalare, precis som förut – deras befolkning höll sig antagligen märkligt konstant – medan vi själva vuxit till 100 000 (nej, Neanderthalarna stoppade inte invandringen – och därför dog de ut !) så behöver det bara ha skett en enda korsbefruktning på 30 år – bland 40 000 möjliga ”par” i varje generation – för att få en inblandning på 2 %. Våra förfäder träffade alltså inte alls på Neanderthalarna särskilt ofta, utan högst 2-3 gånger i livet – om de nu alls såg dem – och uppfattade dem antagligen som en helt olik sorts varelse – närbesläktad, men inte helt mänsklig ändå… Att de ens parade sig med dem var rena ”undantagsfall” – får man förmoda – till exempel kan det ha skett mellan individer som var ”utanför” sin egen stam och sitt eget samhälle, asociala eller marginaliserade på något sätt – de flesta både av oss och dem höll sig helt säkert till sina egna, utan undantag och så långt det bara gick…

The_Alley_Man1959 skrev Philip José Farmer den numera klassiska novellen ”The Alley Man” om den siste renrasige Neanderthalaren, som gammal, alkoholiserad och arbetslös bor på en soptipp i USAS:s sydstater tillsammans med två kvinnor och några barn, samtidigt som han talar om ”Polarn däruppe” och förfaller till kristendom… ett tragiskt slut…

De nordiska sagornas Troll påminner mycket om Neanderthalarna, och vissa etnologer har rentav spekulerat om att stora näsor och huvuden, övermänsklig styrka, krumbenthet, satt och låg kroppshållning, stenredskap och tillvaro i grottor eller berg – allt drag som finns hos ”förmänniskor” skulle kunna vara nedärvda sagor eller berättelser. Trollen skildras också som genomgående klumpiga, men inte renodlat ointelligenta eller ondskefulla – och neanderthalarnas pilspetsar – med egg bara på ena sidan – och stötspjut, men inte kastspjut, skinnkläder och beteende kan också ha varit ”trolskt”. Å andra sidan lär de nog ha haft anledning till att frukta oss, minst lika mycket, varför skall jag återkomma till.. När jag själv gick i högstadiet, förresten, hade jag en klasskamrat och nära vän som saknade hakutskott, hade ”limpformad” skalle och väldigt låg panna med stora ögonbrynsbågar, och kraftigt käkparti… han är i och för sig inte den enda nutida människa, som ser ut på det viset, eller som har vissa ”atavistiska” drag – fast det inte säger något alls om karaktär, egenskaper eller intelligens i övrigt – min kamrat var för övrigt avsevärt intelligentare än genomsnittet, och mycket bra på kemi – han till och med tillverkade egna sprängämnen, ”ful-öl” och annat sådant…

Nikolai-Valuev Nikolay-Valuev-front

Porträtt av Nikolaj Valuev, nutida rysk brottare med georgiskt påbrå – urstark och med en IQ på 140, har jag läst.. Tydligt hakutskott, men låg panna och stora ögonbryn, liksom ”dolikocefali” eller långskallighet… Såg de första ”hybriderna” med Neanderthalare ut ungefär såhär ?

Genom åren har åsikterna om Neanderthalarnas beteende varierat – men en sak är säker – de begravde sina döda – och även om bevis på skelettering (alltså att man flådde och skrapade rent kroppar efter döden) och enstaka fall av kannibalism har noterats – under istidens kulmen – visar nästan alla Neanderthal-begravningar (mer än 20 stycken noggrannt placerade och arrangerade döda i fostserställning har hittats, också barn) att de måste ha sörjt sina egna, och hade ett minst lika rikt känsloliv som vi. Begravningar betyder inte nödvändigtvis detsamma som existensen av en religion, men föremål som smycken (halsband av vildsvinsbetar !) och vapen i gravarna tyder i alla fall på någotslags respekt för personlig egendom, om inte tron på ett liv efter detta och det finns de som tolkat in mycket mer än så… På muséet utanför Düsseldorf visar man Sibirska Neanderthalare utanför vad som ser ut som Nordamerikanska Indianers Tipis, med skinnkläder påminnande om eskimåer, och ett fynd som exempelvis Shanidar 4 har tolkats som en ”Schaman” eller Helare ibland Neanderthalare, sådär 65 000 år före vår tid…

shanidar4

Shanidar 4 – från en grotta i Iran – var en mörkhårig man i 35-års åldern vars kropp lagts till rätta och omsorgsfullt täckts med ringblommeblad – senare forskare har försökt bortförklara det där som ett verk av en lokal sorts möss, som ofta drar in färgrika blommor i sina bohålor – men vid hans sida låg också bukettvis ordnade läkeväxter, som alla är svagt antiseptiska eller anti-inflammatoriska – och möss och råttor kan inte plocka buketter och lägga dem på ordnat vis, efter blom-sort – det kan bara människor göra.. Som sagt – vi vet extremt lite om Neanderthalarnas kultur – men om de nu hade smak och luktsinne som överglänser vad vi har – lagade de då också fyrstjärniga grill-måltider ute i vildmarken, komponerade musik eller till och med sjöng, eller rent av berättade dåliga vitsar ? Människan lär för övrigt vara det enda djur som kan skratta, eller visa tänderna av glädje. Bland alla andra däggdjur är detta ett tecken på stress eller hot (så är det för apor, t ex) men människans leende eller skratt lär vara en ”överslagshandling” – ett slags svar på berättade historier, som framförs av en annan människa – och djur kan just inte berätta historier eller överföra minnen, vilket däremot bara vår egen djurart kan (nå, frånsett att bin kan kommunicera ut avstånd och bäring till närmaste födokälla, men knappast mer än så)

neanderthals-interbreeding-humans_19941_990x742.adapt.590.1Kvinnlig hybrid mellan modern människa och Neanderthalare, enligt The Smithsonian på 1990-talet (observera rödhårigheten, som nu bevisats genetiskt)

Om Neanderthalarna nu hade någon kok-konst – vilket är högeligen osäkert – lämnade de i alla fall inga skrivna recept efter sig, eftersom de aldrig någonsin kom på något skriftspråk. Genom hela deras 370 000 år var deras redskap och materiella kultur extremt konstant – materiellt utvecklades de inte ett enda dugg – och på muséet i Düsseldorf fanns en hel våning, dedikerad till att visa varför. Neanderthalarna hade inga könsroller eller någon arbetsfördelning. Alla medlemmar i deras små storfamiljer på 10-15 personer var tvunga att lära sig allt, utföra allt. Alla skulle jaga eller samla och bidra till försörjningen – utom de gamla, sjuka eller handikappade – som var direkt förhindrade att delta i födo-söket – men de specialiserade sig aldrig – det fanns inga särskild hantverkare i deras samhälle, inga ”flintsmeder”, inga dedikerade mödrar eller barn-uppfostrare – utan alla levde i ett tillstånd av ur-kommunism – och därför dog de som sagt ut. De var inte hedningar, kort sagt. De kunde inte handla eller tänka som individer, utan fortsatte att vara ett ansiktslöst kollektiv, kuggar i en gemensam samhällsapparat – helt utan självständigt tänkande. Så har man åtminstone förklarat det, på det museum jag besökt.

2008-Neanderthal-Male-Female-reconstructions-by-Elisabeth-DaynèsModerna franska rekonstruktioner av Neanderthalare. Båda könen var jägare och samlare – full jämlikhet – men underlägsna Homo Sapiens, som hade tydliga könsroller och därför nyckeln till framgång

Forskning från 2000-talet visar, att vi själva gått från ett primitivt stam-samhälle – ”big man society” som i de flesta stenålderskulturer – där den bäste jägaren delar med sig av bytet till kvinnor och barn – och kan skapa en egen familje-grupp med sig själv som ledare – och därifrån över till klan-samhälle, hövdingadöme, kungarike och till slut elektiv ”demokrati” via majoritets-tyranni – och därför har vi visat oss överlägsna… Neanderthalarna konkurrerades ut och försvann, eller blandades upp tack vare galopperande invandring, som de inte förstod att hejda i tid… en viktig lektion för dagens Eurropéer…

GibraltarwomanRenrasig Neanderthal-kvinna från Gibraltar – 13 000 år före vår tid

img_9988edit.jpg__600x0_q85_upscale

Kvinnlig Neanderthalare från Saint Cesaire, Frankrike (36 000 år före vår tid), enligt Elisabeth Daynes, världsledande expert på ansikts-rekonstruktion

Vissa Neanderthal-fynd är förstås mer intressanta än andra. Kvinnan från Saint Cesaire i Massif central, Frankrike, har till exempel begravts med extremt välgjorda pilspetsar och spjut – annars manliga attribut – av Levallois typ, ett slags stenredskap så komplexa, att man innan 1979 trodde att bara vår egen ras kunde tillverka dem. Kanhända ett bevis för byteshandel ? Saint caesaire-kvinnan har dessutom ett centimeterdjupt och decimeterlångt jack i bakhuvudet, mitt på hjässan, som hon inte kan ha fått vid ett fall framåt eller bakåt, och heller inte ha tillfogat sig själv. Dessutom – ifall hon trillat rakt på huvudet, från hög höjd, skulle nacken, bäckenet och andra kroppsdelar ha uppvisat brytskador, som de inte har… så förklaringen är enkel – någon slog ned henne med en klubba, försedd med en spetsig och välgjord flintegg – och av de skadorna dog hon, före 35 års ålder.

Förutom det har hon ett brutet överarmsben – mer än 3 cm tjockt – som läkts aningen fel – brottytan sticker ut 1-2 mm, vilket innebär att den brutna armen inte spjälades helt korrekt – den har visserligen läkts utan besvär, men eftersom hennes underarmar tålde 20 gånger mer våld än våra undrar man vad slags liv hon levde, och vad hon kan ha varit med om – men hon har uppenbarligen fått sjukvård och kärleksfull omvårdnad, liksom en bra och ordnad begravning – ifall hon nu inte lyckdes ”bota” benbrottet själv. Människor kan bara få ”spiralfrakturer” på ben och armar om de fastnar med armen i kläm, exempelvis i en dörr, som någon smäller igen, eller åker skidor med en bindning som inte löser ut i tid, snubblar med foten fast i en trädrot, eller liknande. Om Saint Cesaire kvinnan bröt armen, minst 4-5 år innan hon dog, måste hon haft den inkörd i ett ihåligt träd, kanske (vid klättring ?) eller i en klippskreva – eller också har någon hoppat och stampat på den, med all kraft – och personen som tillfogat henne detta, liksom slaget i huvudet – måste ha varit – en annan Neanderthalare – har forskningen räknat ut. Ingen Homo Sapiens, man eller kvinna, skulle kunna tillfoga någon den sortens kranieskador – vår egen ras är helt enkelt inte starka nog att spräcka Neanderthal-skallar…

Men kanske var hon en satkärring, helt enkelt. Ovanligt gnatig, svår att ha och göra med – eller helt omöjlig, en hel istid igenom – den sorts person man inte alls skulel vilja ha till granne – eller också var förövaren – eller föröverskan – helt enkelt en Skitstövel, rätt och slätt – eller från en uppenbart fientlig klan eller familjegrupp – kanske i konkurrens om föda, eller ägodelar… ”spjutspets-teknologi” har alltid haft sina fördelar…

Porsmose_1 Porsmose_2_small

Danskt fynd från Porsmosse, nära Naestved, som jag beskådat på Nationalmuseum i Köpenhamn. 5000 år före nutid, och från bondestenåldern – en helt annan period, 15 000 år och mer efter Neanderthalarnas tid…

Betrakta det här fyndet från Porsmosse i Danmark, till exempel. Här har en enkel benpil gått in tvärs genom näshålan, ner i underkäken, ut genom hakan och sen trängt igenom övre delen av bröstbenet rakt in i hjärtsäcken – ett direkt dödande pilskott – alltihop på mindre än en sekund.

Skytten måste ha suttit uppe i ett träd, kanske i ett jakt-torn, uppe på en palissad eller någon annan hög försvarsbyggnad, har man konstaterat, och offret har uppenbarligen spankulerat omkring – helt obekymrat – eller kommit joggande och småspringande, ca 5-10 meter längre bort. Skytten – manlig eller kvinnlig – måste ha haft stor vana i att bruka sitt vapen, och har på erfaret jägar-vis hållit lite framför när han eller hon siktat med berått mod – och haft ”målföljning” på objektet. Skottet har kommit spontant, men snabbt och välriktat – eller också har skytten bara hört personen komma, räknat ut rätt skjutvinkel och fyrat av…

Ok – gäddor kan också slå till, blixtsnabbt – och äta upp varandra om det kniper – men att använda teknik, planering och noggrann avvägning – allt på det här sättet – det gör bara människor – aldrig någonsin djur – för djur kan inte uppnå något som detta – och det kunde inte Neanderthalarna heller. Krig, helt enkelt. Konsten att föra krig – av eget val och uttalad vilja – det och sinnet för humor – samt detta med att kunna skratta utan vrede – är tydligen vad som utmärker oss framför andra djurarter.

Människan har ett extremt rikt beteende – vi har oerhörda möjligheter, både på gott och på ont. Å ena sidan kan vi vara enormt destruktiva, till och med mot vår egen art, men å andra sidan kan vi vara samhällsbyggare, sjukvårdare och helt enkelt goda altruister – vår egen ras har båda möjligheterna, varje dag i livet – och jämför vi med våra riktigt avlägsna förfäder, hade de aldrig nått upp till de materiella villkor eller möjligheter, vi nu skaffat oss genom egen förmåga – inte genom att följa efter ett kollektiv.

Vi har utvecklats bortom ont och gott – just genom vår individualitet, och tankeförmåga – och har till och med frigjort oss från genetiken.

 

Det är dags att Påtala att det är för sent att Åtala de som sprider FAKE NEWS om kannibaler i Motala…. (inlägg från 20 Februari 2018)

Kanske ni, kära läsekrets, har hört talas om kannibalerna i Motala, efter att ha läst kvällspressens  artiklar om den saken, eller Karin Bojs  artiklar i DN. Fast – det är klart – ”Nur keine Angst”, som Tysken säger – det rör sig visst inte om några ”ensamkommande” invandrare från Centralasien eller några ”kulturberikare” från MENA-länderna den här gången, eller någon annan som nyligen kommit hit – nej det här rör händelser på stenåldern, närmare bestämt för 7500 – 7700 år sedan. ”Populär Arkeologi” har redan skrivit en mycket mer korrekt och saklig artikel i ämnet, och utgrävningarna från den sk ”Kanaljorden” i Motala är faktiskt ingen nyhet de heller, eftersom de påbörjades redan 2010, alltså redan för åtta år sedan. Excessen, Aptonbladet och andra gammelmedia har kommit med låt oss säga förenklade rapporter om fynden sedan dess, men först nu träder de fram i sin helhet.

Kanaljorden ligger vid Motala ström… men där fanns ingen kannibalism, trots kvällstidningarna av idag…

Bland annat har man talat om de förhistoriska Motala-bornas etnicitet, och påstått att de skulle vara från Asien, eller till och med svarta i hyn, men detta är nog inte helt med sanningen överensstämmande. Arkeologen Hallgren, som själv deltagit i projektet, och även publicerat forskningsresultaten, skriver nämligen själv att alla, samtliga, 100 %, varenda en, todos i den population av 10 individer man hittat, var ljushyad, hade blont eller mellanblont hår och blå ögon. För att alls kunna utveckla ljus hy, blont hår och blå ögon behövs minst 80 generationers boende i Nordeuropeiskt klimat enligt genetikerna, och då kommer vi minst 2400 år ytterligare bakåt i tiden, alltså till 10100 år sedan, eller äldre renjägarstenålder.

Dessutom var redan Neanderthalarna – för 80 000 år sedan – bevisligen ljushyade enligt genetiken, och till och med rödhåriga, ett recessivt anlag som aldrig kan manifestera sig, om inte man haft föräldrar och anfäder i ytterligare två släktled bakåt som också var ljushyade, blonda och just blåögda, eftersom rött hår aldrig uppkommer annars. Danska populationsgenetiker har klarlagt att det fanns Kaukasoider eller med andra ord vita människor i centralasien för redan 30 000 år sedan, och människorna i Motala var också delvis besläktade med samma grupper, de var alltså inte alls en ”mix” mellan flera populationer, som det osakligt hävdats. Påståendena om att det skulle varit ”Afrikaner” som befolkade det tidiga Sverige är en befängd lögn, och för övrigt är mänsklighetens utvecklingshistoria inte så okomplicerad heller, utvandringar ur Afrika skedde bevisligen flera gånger, och redan för 200 000 år sedan utvecklades Homo Neanderthalensis i Europa och Asien – inte ett enda fossil av sådana har hittats i Afrika, nämligen – och om Svante Pääbo och andra svenska genetiker har rätt, uppstod kaukasoiderna eller den vita rasen (jo, raser existerar faktiskt !) ur tidiga korsningar mellan Neanderthal och Sapiens...

Vem, vad eller vilka som är ”urbefolkning” här är svårt att avgöra. Haplogrupp I1 – den Nordiska – är märkvärdigt konstant till sin utbredning, även idag, och det är här kombinationen blont hår och blå ögon är mest utbredd, även sådär 8000 år senare – genom en kontinuerlig bosättningshistoria.. . Isotop- och Strontiumanalys visar att en kvinna från Kanaljords-fynden kom från ett kalkstensrikt område, troligen Gotland, och att några andra individer hade växt upp i Södermanland, men annars var man ”Östgötar, guschelov”

Ryktena om kannibalism – som arkeologerna inte alls anser sig ha bevisat – kommer från det faktum, att man hittat en enorm stenpackning på 12 x 14 meter, och ovanpå den har man funnit en mängd delvis sönderbrutna kranier, som nästan alla bär spår av slag i huvudet och yttre våld. Men dessa skador har alla läkts, och vårdats i perioder om kanske två år – och vad visar det ? Att personerna dog av sina skador, eller blev ihjälslagna – nej inte alls. Tvärtom, säger arkeologerna, fick personerna ifråga mycket god sjukvård, och det var sannolikt fråga om krigare, som hedrades efter döden – inget annat.

Ovanpå stenpackningen i Motala Ström hittade man fynd av människokranier (blått) på pålar, björnskallar (röda) och Vildsvinshuvuden (gula)

Arkeologen Hallgren jämför med dagens katoliker, som också har sönderbrutna skallar i sina kyrkor, som de vördar som ”heliga reliker” och finner att stenålderns religiösa liv var mycket mer komplicerat än vi trott. Björnkäkarna bär spår efter knivar, likt järnålderns björnskallar under Frösö kyrka – som inte alls kom dit pga samer – men sådana spår finns inte alls på människokranierna. Personerna ifråga har inte alls blivit uppätna, men sannolikt stupat i strid, och trots en mängd obevisade spekulationer om stenålderns sociala liv, tror forskare nu att den enstaka Gotländskan slunkit med av misstag, ”befunnit sig i en högrisk-grupp för våld” (var hon för stor i käften, eller svår att ha och göra med ??) men hamnat i Östgötarnas dödstempel… Det visade sig tydligt, att Människokranierna förvarats framför en fond av björnhuvuden, som kanske suttit på stolpar de med, samt att vildsvin ätits på platsen, något längre österut, med galtar och galtars huvuden som ett typiskt fynd. ”Grymta månde grisarna, om de visste hur den gamle galten lider” !

 

 

Analyser av stenålderns Östergötland visar med 100 % tydlighet, att krig förekom redan då – och att framstående krigare hedrades med särskilda begravningar, och fick sina ben bevarade för eftervärlden. Även björnkult förekom på platsen – säger er begreppet ”Bärsärk” någonting ?

Även galtar smyckade vendeltidens hjälmar på öland, i götaland och uppland – 5000 år senare. Är det ”bara ett sammanträffande” att man redan tidigt hyllade björn och vildsvin som särskilt betydelsefulla djur, tror ni ?

Det är värt att observera, att dödsorsaken inte fastställts med säkerhet för någon av de funna individerna” säger man, i en uppsats från Universitetet i Cambridge. Kanhända får vi aldrig fram några slutliga bevis om stenålderns Motala för 7900 år sedan, men det är ställt bortom alla tvivel att där i mer än 200 år fanns en stor helgedom, även om man inte ens kan säga om denna befann sig utomhus eller inomhus – och kanske inte ska spekulera i övrigt, som jag gör här ovan – även om det enligt expertisen verkar vara den mest sannolika teorin.  Ortsnamnet Motala, lär för övrigt betyda ”-al” en vid mötesplatsen, och ortnamnsändelsen ”al” eller ”sal” för helgedom, är en av de allra äldsta ortnamnsändelser vi alls har – spårad till århundradena strax före år noll. Inte bara svenskarna – urbefolkningen i detta land – utan också Asatron har mycket gamla rötter – och det är i alla fall bevisat !

 

Om Cheddar-mannens totala förnegring, och Klockbägar-folket… (inlägg från 26 Februari 2018)

Nej, kära läsare. Rubriken ovan låter visserligen en smula överförfriskad, eller något, men jag försäkrar er att vad som här nedan står är fakta. Tyvärr har svenska och internationella media nyligen publicerat en massa ”fake news” om arkeologiska fynd igen, något som nuförtiden händer snart sagt nästan varje vecka. Den här gången är det den stackars Cheddar-mannen från Storbritannien som råkat illa ut, och hastigt och lustigt blivit omtolkad till neger.

Cheddar-mannen var nu långt ifrån någotslags forntida ost-älskare, om nu någon trodde det. Ånejdå. Han är bekant som det äldsta kompletta fyndet av en Homo Sapiens i England sedan 1903, och han hittades i ravinen Cheddar Gorge, nära byn med samma namn. Han kom till den brittiska sydkusten för 9100 år sedan, eller ca 7100 före kristus, och han levde säkert ett våldsamt liv, vilket man kan se på det faktum att han hade svårläkta ansiktsskador och ett intryckt näsben när han dog.

Cheddar-mannens krossade skalle, sedd rakt framifrån

Man måste hålla i minnet att ansiktsrekonstruktioner är svåra att utföra, inte bara för moderna läkare, utan också forensiska experter, som de ofta kallas, alltså de humanistiskt utbildade konstnärer och hantverkare (de är INTE vetenskapsmän) i vax, gips mm, som utför de här rekonstruktionerna ”på fri hand” och oftast utan något annat än ett antal vaga hållpunkter, en tabell över kinders och läppars samt näsors ungefärliga storlek, men inte så mycket mer, förutom ren ”känsla”. Såhär såg Cheddar-mannen ut enligt en rekonstruktion från år 1998:

Cheddar-mannen var dessutom inte ensam i Gough’s cave – grottan där han hittades. Under senaste istiden fanns där bevisligen kannibaler, som gjort dryckeskärl av skallar och annat i den stilen, och det var 5000 år tidigare än Cheddar-mannens ankomst till ön. År 2003 försökte forskaren Bryan Sykes från Universitetet i Oxford isolera fram DNA från Cheddar-mannens kindtänder, och det provet gav resultatet att han skulle ha tillhört den mycket sällsynta Haplogrupp U5, som än idag finns i mindre än 10% av det moderna Europas befolkning, men det visade sig ganska omgående, att andra forskare visade på möjligheten att detta prov var kontaminerat, och alltså gav ett falskt utslag.

Haplogrupp U5 är vanligast hos Samer, Basker och en del urbefolkningar i norra Ryssland – som nedanstående karta över den moderna fördelningen visar…

Sykes jämförde också med en 12 000 år gammal tand från samma grotta – och fick samma resultat. Nu så hände det sig 2017, att Ian Barnes, en helt annan forskare på British Museum, där Cheddar-mannen skulle ställas ut, beställde en sk ”full genome study” och alltså analyserade hela arvsmassan, vilket gav det resultatet, att Cheddar-mannen skulle ha anlag för ”curly hair”  (alltså lockigt eller vågigt hår men INTE ”crinkly hair” eller krulligt hår ) samt blå ögon, vilket personer från Afrika sällan eller aldrig har. Det är också att märka, att studien i och för sig sa att Cheddar-mannen kunde ha haft något mörkare hud en genomsnittseuropéen idag (det har samer och basker också) eller ”olive skin” – alltså olivfärgad hy, som folk från medelhavsområdet, men däremot inte, att han var negroid, eller helsvart som en västafrikan. Och ÄNDÅ visade det konstnärspar som gjort ansiktsrekonstruktionen, fram honom som just det.

Än slank han hit… och än slank han dit… Kanadensiska media har avslöjat hur konstnärsparet Alfons och Adrie Kennis gjorde om Cheddar-manen till NegerSedermera hörde en vit britt av sig till BBC, och visade sig vara släkt med originalfyndet, fast han är just vit… Hur är det möjligt ??

Och nu kom hela ”Fake News” karusellen igång, med artiklar i skandalblaskor typ Daily Mail, Excessen i Sverige och så vidare och å vidare... Också Karin Bojs, den osakliga och rasistiska vetenskapsjournalisten i DN hakade på, förstås, men hennes artiklar håller jag mig för god att referera till… Cheddar-mannen har blivit ett slagträ för ökad svart invandring till Storbritannien idag, och används flitigt av invandrings-förespråkare även här i landet, på ett närmast religiöst vis.

Man har velat trixa och trolla med Britternas nationella identitet, och påstått de mest häpnadsväckande  saker, som att det inte skulle ha funnits några vita i Europa förrän för 5500 år sedan, enligt de mycket märkliga ”afrocentrister”  som nu uppträtt, och hävdat den svarta rasens överlägsenhet. Problemet är bara, att danska forskare funnit spår av just vita män för över 37 000 år sedan, i form av Nordbor eller Skandinaver, och även i Sverige har man hittat vita individer som är åtminstone 7700 år gamla, vilket helt motsäger dessa påståenden – och – som vi vet – någon ”överlägsenhet” finns nog inte här…

För övrigt erkänner både Daily Mail och Expressen att full genome-studien visar, att Cheddar mannen hade mörkare hy med 75 % sannolikhet (dvs, det är fortfarande 25 % sant att han kanske inte alls hade det..) och dessutom kan det ha varit fråga om något mörkare, som sagt – hos en individ som antagligen inte var helsvart.

Cheddar-mannen kan mycket väl ha sett ut exakt såhär. Han var sannolikt Iberer, från Iberiska Halvön eller Medelhavsbo, av skäl som jag skall komma till…

Som alla någotsånär vettiga människor förstår, så säger äldre stenålderns arkeologi inte ett dyft om dagens invandringspolitik, och man kan INTE använda naturvetenskapliga rön om äldre stenålderns eventuella förhållanden för att bestämma EU-politiken av idag.

Ändå är det just vad ”fake news” skribenterna vill, och vad de försöker utnyttja arkeologin till att skapa – en historieskrivning lika falsk som nazisternas på sin tid, fast nu riktad åt andra hållet.

Cheddar-mannen har som vi ser nästan inga negroida drag alls, men liknar snarare en modern medelhavsbo från Korsika, Malta eller Sardinien. Det finns också klara skäl till varför det är så. Hursomhelst får man också inte glömma, att han var en individ i en kustbygd – trakten där han levde stod i nära förbindelse med havet – och redan från början visade British Museums gentest, att han högst kunde vara representativ för 10 % av dagens britter.

Det faktum att Brittiska Öarna har tagit emot ett befolkningsinslag från Iberiska Halvön och Medelhavsområdet har varit känt sedan väldigt länge – ja i nästan hundra år faktiskt…

Redan 1903 fanns det i Skottland en märklig frimurare, Lewis Spence – som skrev boken ni ser ovan. Den står sedan länge i min bokhylla, fast i nyutgåvan från 1994. Lewis Spence var säker på att Brittiska Öarnas ursprungsbefolkning kommit just från Iberiska Halvön, och att den varit något mörkhyad, fast med vågigt hår, blå ögon och utan rent negroida drag. Han skrev följande:

”The race now generally called ”Iberian” or ”Medetarrenean” by a majority of ethnologists, was probably the last wave of a well-marked stock having its origins in North-Western Africa, and which during thousands of years sent out impulses to both east and west.”

Spence såg i detta stenåldersfolk en föregångare till megalitkulturen och dess handelsfärder, långt upp till Nordeuropa; och menade också att de första Megalitbönderna på Malta och framförallt Sardinien skulle ha grundat en dödskult och en religion, som vi ser i stendösar och andra monument över västeuropas kuster, och han var på det klara med att de första Cro Magnon människorna (som kom från Afrika) fanns på den Europeiska kontinenten redan för 23 000 år sedan, och att det – som Svante Pääbo, Neanderthal-forskaren från Sverige senare bevisat – tar högst 80 generationer för att en population som lever i nordligt eller istida klimat skall få vit hy, och förlora all sin tidigare pigmentering.

80 generationer kan låta som en lång tid, men om vi tänker oss att varje generation dåförtiden ynglade av sig inom 30 år (högt räknat !) så tar det bara 2400 år för att vit hudfärg ska uppstå i 100 % av populationen. Följaktligen var de första människor som kom till dagens Storbritannien INTE svarta i hyn alls, och INTE heller de personer som kom till Skandinavien, fast man ofta får läsa ”fake news” med detta innehåll nuförtiden.  Spence spekulerade också om ”The Capsicans” en numera slopad stenålderskultur som ingen tror på längre, men som vi känner som Azilian eller Maglemosse-kulturen…

Bosch Gimpera, a Spanish archeologist of experience (see his Ensayo da una reconstruction de la entologie prehistoria de la Peninsula Ibera (Barcelona, 1923) has given it as his opinion that the Capsicans were a mixed race, comprisig ”Medetarrenean”, or Iberian elelments with negroid or ”Armenoid” strains…

Karta över Megalitkulturens utbredning tills för 5000 år sedan – södra Norge kunde läggas till kartan

”Concentration on the question of the trade routes blazed by the ancient peoples of the Medetarrenean and Atlantic areas during the New Stone Age and Bronze Age has indeed revolutionized our comprehension” slutar Spenze, och han berättar om hur man redan på 1920-talet visste att bärnsten från Danmark och Östersjön hittats i Sydspanska gravar, vilket bevisade, att handelsrutterna gick åt båda hållen – och Cheddar-mannen, död av en smäll på käften och ett illa läkt kross-så, sådär 7100 fk – var alltså ingen BOFAST britt, men kanske deltagare i en handels-expedition.  Hursomhelst är han ett enstaka fynd, och inget att fästa sig vid – man kan inte dra några som helst slutsatser om RESTEN av befolkningen på ön av just honom – ”en svala gör ingen sommar” som det heter…

I Keltisk och Irländsk mytologi räknar man också med flera invandringsvågor, som Spence mycket riktigt uppmärksammar. Där talade man om en forntida ras av svarthåriga (men inte svarta) jättar, ”The Fomorians” som skulle ha kommit över havet eller från underjorden, och som skulle ha byggt inte bara den berömda anläggningen vid New Grange, utan alla stendösar på Irland. Dessa skulle också ha besegrat de allra äldsta invånarna, ”Partholons folk” – likheterna med Megalitkulturens köpmän (som aldrig behöver ha varit särskilt många – man får skilja på folkgrupper och överförd materiell kultur ) men förlorat Conan, sin förste kung. Därefter skulle Irland ha befolkats av ett annat släkte av onda väsen, ”Fir Bolg” som liknar den Nordiska Myologins ”etanz” eller ätarna, alltså vad som senare blev till jotnar, men senare kom deras svurna fiender Tuatha Dé Danann, ett ljushyat, blont och blåögt folk med nordiska drag, som representerar den iriska mytologins svunna ”hjälteålder”.

Allt det här har under århundradenas lopp blivit förstört och vidarefört och ihoprört av kristna munkar, men kanske finns det en ursprunglig sanning i det, någonstans. Kanske mindes man på Irland och de brittiska öarna, att det en gång i tiden kommit mörkhyade män seglande över havet i enkla stockbåtar eller skinnkanoter med segel, och att de fört med sig konsten att arbeta i sten, varefter ett nytt släkte av heroer byggde saker som Stonehenge eller New Grange. Kanhända var det också minnet efter Cheddar-mannens gelikar, för vem vet…

När Stonehenge byggdes på och byggdes ut, från 3100 – 2500 fk var Cheddar-mannen och alla som såg ut som honom döda sedan mer än 3500 år. En helt ny ras hade intagit hela Britannien…

Dagens Britter – och det har genetiker och forskare fastslagit med stort eftertryck – härstammar till 90 % inte alls från några ”Cheddar-män” oavsett om dessa nu skulle ha varit negrer eller ej. Bara 300-500 år efter det att Stonehenge påbörjats, kom en helt ny människoras till ön. Det var klockbägarkulturen från Rhenlandet, som ursprungligen bestod av 100 % långskalliga och ljushåriga Indoeuropéer, men som blivit starkt utblandad på vägen, och därför slutade som Brakycefaler, eller alltså ”korta om huvudet” när de blandat upp sig med vad redan Spence kallade ”den alpina rasen” i sydtyskland. Detta språkbruk har forskarna längesedan gått ifrån, men forskare från Göteborg, Bradford och andra lärosäten i England är helt eniga om en sak – de invandrare, som för 2500 – 2000 år sedan kom till de brittiska öarna, utplånade nästan alla andra kulturer och folkslag som redan fanns där – och det gick fort – ett par tre generationer högst.

När klockbägarfolket kom till England, var Europa redan en blandning av olika folkslag, men Norden och Baltikum var befolkade med de människor, som är 80 % eller mer av befolkningen där än idag.

De irländska sagorna säger att Fomorianerna dog ut av pest, och något liknande kan mycket väl ha inträffat, fast man inte sett några bevis för det. Forskarna är eniga om att nya jordbrukstekniker gav den nya, ljushyade befolkningen ett övertag, och att erövringen inte nödvändigtvis skedde med vapenmakt eller via någon aktiv massutrotning. Snarare kan de gamla megalitbönderna ha marginaliserats mer och mer, i takt med att främlingar tog över deras land, och så småningom blev de kanske bara kvar i sydvästra England, Cornwall och några andra otillgängliga ställen. Man har också spekulerat om, att Klockbägarfolket – en blandning med Norra Europas Stridsyxefolk från Bronsåldern – kanske kom med en helt ny religion, en solkult, som fick folk att glömma de gamla dösarna och gånggrifterna, och istället anamma Asarnas dyrkan – precis som vi gjorde i Norden.

Stridsyxekulturen eller snörkeramikerna utbredde sig snabbt över Nordeuropa, men det var en kultur, snarare än ett nytt folkslag

Här finns en lärdom för framtiden, och även för de kulturer som finns i Europa idag, även om man inte ska övertolka. Kommer en annan kultur, och en annan befolkningsgrupp med en ny religion in i ett land, så vet man aldrig vad som händer. Den ursprungliga befolkningen kan mycket väl gå under, drivas till ruinens brant eller tvingas anpassa sig till erövrarens kultur. Det man kallar ”Den Indoeuropeiska Invandringen” till Norden ägde i själva verket aldrig rum, eftersom det är vi svenskar som är Sveriges urbefolkning, och som funnits här hela tiden, ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka. Vad som däremot hände, var at tnya verktyg, vapen och jordbrukstekniker spridde sig hit upp, men genetiskt var vi fortfarande en och samma folk. Våra förfäder var inte alls svarta eller mörkhyade, för de egenskaperna hade de förlorat för längesen, även om man nu funnit en – säger en enda – ”Cheddar man” i England, som mycket väl kan ha varit Iberer, eller Megalitisk Handelsresande.

Långt senare kom Vikingarna också till ön – och enligt vissa studier, är det nutida Englands befolkning också minst lika mycket Nordbor och Skandinaver som ”Cheddar men” och ÄNDÅ nämner British Museum inte ett enda ord om detta... (jaha, är det inte r-a-s-i-s-m så säg – minst 10 % av befolkningens historia förtigs ju i och med det, eller hur ? 🙂

I Storbritannien eller på de brittiska öarna, var utvecklingen alltså rakt motsatt den som inträffade uppe hos oss. Ett eller flera ursprungsfolk blev utrotade av en ny befolkning, som på bara några generationer tog sig in över havet – en liten ”analogi i fickformat” över den bottenlösa förnegring, som nu verkar bli hela Europas öde, även om vi inte ska överdriva.

Den historiska lärdomen är för evigt klar. Försvarar man inte det land och de kulturvärden man har, kan de mycket snabbt gå förlorade.

Cheddar-mannen fick som sagt på käften – ovanligt kraftfullt också, och drabbades av sår som aldrig någonsin läktes, innan det var försent.

Vi gör bäst i att minnas honom, hur han än såg ut i nyllet, oavsett vilken hudfärg han bar.

Frid över hans minne – och som en annan hednisk kultur brukat säga – De mortuis nil nisi bonum !