För första gången på mer än 900 år – Gudahov på Island !! (inlägg från 9 januari 2015)

Isländsk TV, RUV rapporterade idag liksom Internationell press om en unik händelse. För första gången på över 900 år, eller sedan det stora Gudahovet vid Gamla Uppsala brändes (obs – det var just ett Gudahov, inget ”tempel” – detta är helt olika begrepp) brändes och förstördes av de kristna, kommer man nu bygga ett nytt Gudahov vid Reykjavik på Island. Den som säger detta är inte vem som helst, utan Hilmar Örn Hilmarsson, folkvald Alsherjargodi i det isländska Asatrufélagid – för på Island talar man inte alls om någon ”forn” sed – utan naturligtvis om Asatrú – och inget annat !

Gamla Uppsala är en plats som fortfarande besudlas och vanhelgas av de kristna, som vägrar att lämna platsen i fred, och hålla sig till sin mark. Man har uppfört stora, svarta kors på en ”meditationsplats” som ligger på en del av själva gravfältet, och man vägrar också att låta statens markinnehav (hittills förvaltat av RAÄ, Riksantikvarieämbetet, men vid årsskiftet överfört till Statens Fastighetsverk, som man får hoppas kan sköta övervakningen bättre !) vara ifred, utan ställer utan lov och helt utan tillstånd upp stora kristna altare direkt på det. Sådana byggnationer måste betraktas som olagliga, och ett stort intrång – det är som om någon skulle resa ett kristet altare mitt inne i Stonehenge – en annan plats som är viktig för hedningar över hela världen, och som de kristna i England – till skillnad från ”Svenska” Kyrkan och dess fullkomligt respektlösa agerande – faktiskt har lämnat i fred, och inte skadat eller vanhelgat.

 Också vi Hedningar vill kunna fira Vintersolstånd, Midsommar och de viktigaste högtiderna på året för oss själva och UTAN kristna inslag – Det är tillåtet i Storbritannien och andra länder – men här i Sverige har vi ingen plats, där de kristna inte försökt lägga beslag på alltsammans..

Jag har med egna ögon fått se hur ”Gudalunden” vid Gamla Uppsala fullständigt skövlats och hur mer än 20 träd huggits ned, bara för att Hedningar hängt upp små, knappt märkbara smycken och gåvor till platsens rådare där. Allt detta har hänt det senaste året. Den nu skövlade och förstörda lunden ligger alldeles invid de träd, som visas på bilden nedan. Visserligen är det inte exakt de vackra träd som bilden visar – men i alla fall – skadan är redan skedd. Det kristna illdådet är obegripligt. Varför måste de skövla och förstöra denna plats, eller utbreda just deras religion över den ? Från en hednisk vän i Uppsala har jag fått höra den krystade förklaringen, att lunden huggits ned och skövlats i sin helhet, därför att man skulle förbereda vetenskapliga utgrävningar på just denna plats. Men någon sådan utgrävning har inte annonserats av arkeologer, och är inte känd av fackmän. I och för sig måste trädrötter och liknande tas bort, om en utgrävning skulle ske – och det vore också tacknämligt, eftersom de kristna hela tiden sedan 1950-talet vägrat att ge tillstånd för några som helst vetenskapliga undersökningar på just deras mark. Ingen skulle kritisera dem det minsta, juridiskt sett (men kanske moraliskt !) om de verkligen höll sig till sin egen mark, och accepterade platsen – men ! – så gör de kristna i Sverige inte. Tvärtom försöker de istället klampa in på vad som inte är deras eget, och vad som inte tillhör dem, och kanske kommer de en vacker dag få betala ett mycket högt pris för det.

Vackra platser som dessa är viktiga för Hedningar över hela Världen. De tillhör staten och folket, och inte någon ”svensk” kyrka….

Nåja. Hilmar Örn Hilmarsson, och det  Isländska Asatrufelagid har faktiskt stött byggandet av en Moské på Island, och har heller inte något emot Kyrkor, så länge de håller sig till sin egen mark, och inte går över gränsen in på andras. Det nya Gudahovet på Island beräknas bli (håll i er!) mer än 350 kvadratmeter stort (yta under tak!) och ha plats för mer än 250 människor. Det är den största byggnad i sitt slag, som har skapats på flera hundra år – och finessen är att de Asatroende äger marken. Öskuhlid, eller ”Åskliden” på svenska, köptes helt legalt av Felagid redan 2008, och ingen kristen eller någon annan kan invända det minsta emot det, varken juridiskt eller på annat sätt, eftersom det är mark man de facto äger.

Detta är av stor vikt, särskilt i dagens samhälle. Inte heller på statligt ägd mark får man uppföra byggnationer eller annat, utan bygglov eller tillstånd – för då kan det begäras handräckning, allt efter hur lagen ser ut både i Sverige och på Island. Folket har rätt att agera, värna sitt land och ta tillbaka vad som är dess rättmätiga egendom.

Byggnader som de här ovan (Gudahov, inte tempel – de var till för högtider och fest där alla var välkomna, bara de skötte sig- och inte enbart för religiösa bruk) fanns en gång över hela Nordeuropa, inbegripet England eller Normandie – och Holland samt Nordtyskland. Från Arkona till Island, och långt in i Ryssland, betraktades detta som något naturligt, något fint, något som man med rätta kunde vara stolt över – då man ville hylla sina egna händers verk.

Idag har vi kommit så långt i fråga om frihet och tolerans, att vi får ha kvar EN – säger EN ENDA sådan byggnad på Island – men inte här i Sverige. Att Asatempel och gilleshallar brinner, är tyvärr inget nytt. En god vän till mig, bosatt mellan Enköping och Västerås, byggde förresten för egna pengar en stor gilleshall liknande den på bilden här ovan, som är en vetenskaplig rekonstruktion från Ale kommun i Västsverige. Han fick den nedbränd och miste nästan hela sitt hem, pga ett attentat.

Låt oss nu bara hoppas att våra Isländska bröder och systrar inte drabbas av något sådant – och att de lyckas i sin hårda strävan. Jag för min del önskar dem allt gott här i livet, och kanske kommer jag en dag vara lycklig nog att förunnas besöka det nya Gudahovet, när det väl står färdigt. Som alltid gäller väl, att vi måste värna oss själva och upprätthålla Statens lagar – ingen annan kan ju göra det åt oss – i alla fall inte om vi vill få ha våra egna heliga platser kvar som de en gång var, och i oförvanskat skick.

Och för övrigt – kan jag bara hälsa att:

„Við erum að byggja í kringum sólarganginn, erum að leiða ljós inn í hvelfinguna eða helgidóminn sem endurspeglar gang ársins og endurspeglar árstíðir í stóra samhengingu er þetta örheimsmynd af tilvistinni sem er sífellt að endurnýja sig”, segir Hilmar.

Um 2.400 manns eru skráðir í Ásatrúarfélagið. Áætlaður byggingakostnaður við hofið er um 130 milljónir króna og á félagið fyrir framkvæmdunum. Í haust var hof tekið í notkun í Skagafirði, en þetta verður svokallað höfuðhof og þau eru ekki á hverju strái.

Allt enligt den isländska Statstelevisionen.

DIY ”Gudahof” – Now you can build your own… (inlägg från 31 Januari 2015)

För något år sedan stoppades nedanstående försök att bygga ett Gudahov intill ett järnåldersgravfält invid en motorväg i Sverige, med motiveringen att den lilla, 10 kvadratmeter stora byggnaden – men inte motorvägen ! – skulle förstöra hela landskapsbilden. Det var den kristne Länsantikvarien i Uppsala Län, som senare avgick – som kom med detta uttalande, och det var jag och mina vänner och fränder inom Särimners Sändebud som ritade och designade själva Gudahovet. Vi triumferade förstås ändå (ingen slår Särimner, ty han återföds varje dag !) eftersom vi senare uppförde det i något förändrad form på en tomt, som en av oss ägde.

Nu tillhör dessa planer mänskligheten, och jag säger till er som så, O ni ludna och hedna !

”Build it, and they shall come ! Build it, and they shall come !”

Sorry folks – no IKEA self-assembly variants as of yet… 🙂

Livsstilsmagasin uppmärksammar Gudahovet på Island (inlägg från 4 Februari 2015)

Det Isländska Asatrufélagids satsning på att bygga ett nytt Gudahov på Öskuhlid vid Reykjavik har väckt intresse i allt vidare kretsar. Nu skriver hela Världspressen om detta, och redan det är en framgång för seriös Asatro, och de som vill sprida kunskap om fenomenet. Observera att jag skriver Gudahov, som det heter, och inte sysslar med några kristna vansinnigheter, som ordet ”tempel” (vilket aldrig förekommit inom Asatron) eller det likaledes fullständigt missvisande ”forn sed” som inte har det minsta att göra med modern Asatro.

Denna rekonstruktion av ett Vikingatida Gudahov finns vid Ala på mellersta Gotland

De ursprungliga Gudahoven låg ofta intill stormannagårdar eller Sveakungens egna ”husabyar” ( i Sverige) och var inte bara religiösa byggnader, utan lika ofta sekulära gilleshallar eller bostäder för de allra mest framstående i samhället. För det mesta föredrog dock alla att dyrka sina gudomar utomhus, och inte stänga in dem under tak (vilket också är omtalat i Eddan). Asatron var och är en naturreligion, och vad Asatrufélagid strävar efter – nämligen en helt modern byggnad, som också är bibliotek, forskarbostad och ”community center” har jag redan beskrivit i tidigare inlägg.

Nu uppmärksammar det trendiga livsstilsmagasinet Vice (ursprungligen från Kanada, men nu med huvudkontor i USA) bygget av det nya Gudahovet, och betonar att den Hedniska världen innehåller många grupper som är helt olika till sinnelag och andlig inriktning. Magasinets chefredaktörer har också levt i de nordiska länderna, och därför bekanta med vår kultur. De betonar, att de Asatroende långtifrån är några extremister, och att Asatrufélagid och alla seriösa grupper – till skillnad från de som kallas ”fornsedare” och andra mer politiskt suspekta New age-grupper till höger eller vänster inte tror på någon nyuppfunnen ”flum-religion” eller något multikulturellt mischmasch, ”inventing new mythologies piecemeal” som man skriver.

De Asatroendes mål är istället att bygga upp en ny och öppen, för alla inkluderande Nordisk identitet på kulturell grund, förklarar man; vilket också innehåller den andlighet, som egentligen aldrig någonsin lämnat de nordiska länderna. Så kan man ju också uttrycka det, och visst är det sant att det inte bara är religiösa utan också samhälleliga behov som tillfredsställs på Island i och med det nya bygget – som är av stor betydelse också för Turism och hela Reykjaviks identitet.

Också i Sverige finns det dem, som har planer på Gudahov, som inte bara är religiösa byggnader, utan också caféer, kulturcentrum, kunskapsbanker och bibliotek.. Här är ett förslag, utformat som en gigantisk Torshammare..

Vice varnar också för risken med en ”kristen backlash” eller allvarliga attentat. Jag citerar:

In America, where as of 2004 we had between 200,000 and 400,000 pagans of one type or another (by one conservative estimate), there have been several underreported hate crimes against believers and their holy spaces. In 2010, someone put a giant cross on a pagan worship space at the US Air Force Academy (yes, the US government recognizes paganism) in El Paso County, Colorado. In 2013, a pagan family in New Port Rickey, Florida, suffered drive-by acid bombings by people who shouted ”fucking witch” as they rolled down the street. And most recently, much closer to Iceland, in Northern Ireland, some folks stole a statue of the Irish pagan sea deity Manannán Mac Lir, replacing it with a cross inscribed with the words ”You shall have no other gods before me.”

—- —-

It’s unclear whether there’s any risk of Ásatrúarfélagið’s newfound visibility bringing them any trouble. But given the group’s friction with and attempts to end the constitutional special status of the National Church of Iceland and the clear risk of the growing faith poaching off some of the Christians’ members, there’s always a chance that their high profile will inspire some ire.

Ständigt dessa kristna ! Ständigt dessa Monoteister, med sin flagranta intolerans och sin dåliga respekt för mänskliga rättigheter…

Visst, det är sorgligt – men för min del ser jag ingen större risk – just på Island, som måste bedömas som ett väl fungerande samhälle, mycket bättre och laglydigare än det nuvarande svenska. Danska Jyllands Posten – ni vet Dagstidningen i Danmark som hade mod och civilkurage nog att publicera sina Mohammed-karikatyrer, vilket svenska media inte tycks ha – har också skrivit om Gudahovet i Reykjavik idag.

 

Om vi verkligen ska ha religionsfrihet i vårt land, då måste vi också tillåta sådana här byggnader för de Asatroende..

Jyllands-posten betonar, att undersökningar från det officiella Isländska Statistikorganet MMR (Islands svar på SCB) visar att 49 % av islänningarna absolut är för byggandet av ett Gudahov medan bara 11 % säger sig ha något emot det. Å andra sidan är ca 33 % av islänningarna definitivt emot fler kristna kyrkor, och ca 42 % vill inte ha några moskéer på Island.

Som Asatroende i Sverige blir man ofta överraskad på ett positivt sätt över hur många föreningar, samfund och sajter för Asatro det faktiskt finns, emot bara ett enda, som påstår sig syssla med ”forn sed”. Det sistnämnda har jag själv mycket dåliga erfarenheter av, och jag skulle inte ens rekommendera min värste ovän att ha något med det att göra.

Jag har talat om det rekonstruerade Vikingatida Gudahovet i Ala på Gotland, till exempel, och här är nu en sajt till vad som verkar vara ett alldeles nyetablerat Asatrosamfund, som vill göra sitt eget tempel i mycket stort format. Jag önskar sajtens ägare ett stort lycka till – Till Ars ok Fridhar !

Som varande Asatroende och liberal är jag inte ansluten till något särskilt samfund (utom Särimners Sändebud !) men samarbetar med alla Hedningar, som jag finner vara vettiga, förtroendeingivande och fria från extremism, antingen den nu kommer från vänster – vilket faktiskt är det vanligaste ! – eller – i undantagsfall – från höger – eller från något annat håll.

Redan strax efter år 2000 fick jag ett första vittnesbörd om den saken, när ett visst samfunds sk ”tempelkassa” på det förhållandevis ringa beloppet 10 000 kronor försvann – det var en sk ”fornsedare” som var skyldig, vilket ju var just vad man kunde misstänka..

Här vid Härjarö Kursgård och camping invid Mälaren fanns en sk ”Gudalund” med vackra skulpturer av en litauisk bildhuggare… men om den finns kvar, är mycket osäkert..

Jag har varit med om andra saker också, som verkligen inte är så roliga. En god vän till mig fick ett stort Gudahov på över 40-50 kvadratmeter nedbränt, trots att han byggt det själv. Det låg också vid Mälarens stränder, men jag tänker inte skriva mer om saken, av hänsyn till honom och hans familj. Det har dock kommit fram, att det troligen var hans egna visstidsanställda av utländsk härkomst som av något hatskäl brände ned hela anläggningen, som dock byggts upp igen. Hans Gudastöttor och stallr står kvar än idag, om än brandskadade.

Som ni vet har jag publicerat ritningar till ett litet, bygglovsfritt Gudahov på 10 kvadratmeter som var och en kan ha på sin tomt på den här sajten. ”DIY Gudahov” eller ”Do it yourself !” helt enkelt. Jag hoppas förstås, att detta skall leda till fler privata initiativ runt hela vårt land.

Vid Härjarö Kursgård och Camping fanns en stor gudalund med över 25 vackra träskulpturer gjorda av en litauisk konstnär. Detta var före 2010, och jag besökte själv anläggningen. Det var ett värdigt försök, men nu har ett utländskt riskkapitalbolag, som tjänar pengar på sk ”flykting” trafik till Sverige tagit över hela anläggningen och gjort asylboende av det, enligt ej bekräftad uppgift till muslimer. Det är risk för, att hela anläggningen liksom att den vackra herrgård som fanns på platsen, allvarligt skadas eller förstörs. Kommunen har bara gett tillstånd för asylboendet till Maj i år, och vi får väl hoppas att det inte blir någon förlängning, med tanke på vad som då kan hända med den övergivna gudalunden – ifall den inte redan är borta för alltid.

Igår skrev jag om Disablotet och Disa-sagan, som fanns levandegjord i en unik serie av stora målningar på Venngarns slott – som också blivit flyktingförläggning, mystiskt nog, sedan slottet vanvårdats och vanskötts i ett antal år. Bakom förstörelsen av detta unika kulturminne ligger ursprungligen en kristen grupp – den sk ”lewi petrus stiftelsen”, ledd av kristna fanatiker. Saken har till och med JK anmälts av Kulturminnesvårdens ansvariga.

Målningarna har räddats, men befinner sig i magasin. Ingen får se de hedniska motiven i original. Venngarns slott är i lika dåligt skick som förut, och förfallet och misären fortsätter, berättade tidningarna förra året – nu med sk ”Rumäner” – eller förlåt, jag menar ”EU medborgare” som Sigtuna Kommuns kära gäster…

Ett alternativ – för de som vill etablera ett Gudahov – är kanske att utnyttja en befintlig byggnad, och ömt vårda den. Så har Frimurarna på Blasieholmen gjort i flera sekler, till exempel. Mycket kan göras, för den som verkligen är intresserad av kultur..

 

I vilket sk ”Sedgångare” avslöjas som rena ”Sengångare” – medan de Asatrogna Gudahoven blomstrar i Sveriges land.. (inlägg från 9 Februari 2015)

Ack vad människorna är opraktiska, och hur små är inte deras sinnen ! Ett visst samfund för ”Fornsedare” som nu för en alltmer tynande tillvaro, har nu fullständigt misslyckats med en av de viktigaste frågor, som den Hedniska rörelsen i Sverige hela tiden haft på sin agenda. En av dess godar deklarerar, rakt av från detta samfunds hemsida, att det inte ”behövs” några Gudahov, som på Island.

Vad vissa påstår är onödigt, finns redan färdigbyggt – på Gotland

Eller – rättare sagt – han kallar – i sin fullkomliga okunskap – hela anläggningen för ”tempel” eftersom han inte ens är medveten om ens de enklaste termerna inom Hedendom eller Asatro. Återigen går den sk ”fornseden” eller rättare sagt dess fåkunnige sk ”Gode” i Västsverige emot nya (ande)fattigdomsbevis, och återigen har varje seriös människa, som alls vill ha med själva begreppet Hedendom att göra, en anledning att ta avstånd ifrån allt, som har med ”forn sed” att göra, och dessa små töntiga ”foliehattar” som florerar i ”fornsederiets” skugga. Andra människor har större företagsamhet – och som dessa bilder visar – oerhört mycket större förmåga att komma till resultat.

Och dessutom – vad som ”inte behövs” enligt vissa, har andra redan förverkligat. Här kommer några bilder från en anläggning i Mellansverige jag redan omnämnt, men då dess ägare inte vill ha mer ståhej än nödvändigt, skriver jag inte mer om var anläggningen ligger. Den är nog tillräckligt välkänd ändå…

Vad ”fornsedare” inte lyckades med på 25 år förverkligades av ett privat initiativ – på mindre än tolv månader !

 

Visserligen utsattes man för brand och attentat, men stallen och Asagudarna är kvar – inuti Gudahovet finns också nya gudar !

Flera Gudahov kommer snart att byggas av de Asatroende, över hela vårt land. Som bekant publicerade jag nyligen min egen ”DIY – Do it Yourself – eller Gör det Själv version, bygglovsfri, 10 kvadratmeter” – som går att uppföra på snart sagt vilken villatomt eller bit skogsmark som helst. Vad ”fornsederiets” apostlar inte vet, inte inser och inte förstår är att de redan är frånåkta och redan besegrade av den faktiska utvecklingen.

Också i våra angränsande grannländer, som till exempel på Åland, nära Godby; skall det finnas ett gudahov har jag fått veta – och man slutar som sagt aldrig bli överraskad över det svenska folkets kreativitet – fler exempel finns, än den fåkunnige och oinsatte ”goden” (eller skall vi kalla honom ”onden” – kanske rent av ”fulen” ?) i Göteborg tycks tro. Om folk vill ha Gudahov, om folk bygger Gudahov, och om folk också förverkligar Gudahov  här eller på Island – varför skulle de i så fall inte få göra det ?

Somliga rörelser tycks liksom redan ha grävt sin egen grav… När de inte har någon agenda, och ingen verksamhet, har de helt enkelt överlevt sig själva. Framtiden tillhör Asatron !

 Och nu när vi ändå håller på att diskutera ”Den Gode, Den onde och den Fule” liksom – utan att nu behöva förklara vem som är vem – kanske jag kunde nämna andra riktningar och rörelser också. Valet står inte bara mellan Schamanism, påstådd ”forn sed” (eller New Age) eller Asatro. Det finns också en hel mängd ”källar-Gudahov” i Stockholmstrakten, och Södertälje, till exempel – moderna lokaler, som redan inretts till Gudahov de också – men utan att disponera någon särskild, för ändamålet konstruerad och uppförd byggnad – man kanske kunde jämföra med begreppet ”källar-moskéer” – till och med inom den rörelse, vars självutnämnda företrädare säger sig vara emot det hela…

Nya riktningar inom Hedendomen uppstår ständigt – och nya Gudahov byggs – och etableras…

Världens alla hinduer välkomnar Islands Gudahov, men ”fornsedare” i Sverige ligger kvar på marken… (inlägg från 13 februari 2015)

 

”Marken är alltid frusen för lata svin” lyder ett gott gammalt svenskt ordspråk. Själv kommer jag osökt tänka på ett visst samfund – som avlägsnar sig längre och längre bort från Asatron, och sitt eget ursprung. När jag själv och några andra grundade vad som var Sveriges enda fungerande, icke-rasistiska Asatrogna samfund under det tidiga 1990-talets början, var det vår högsta önskan att fullborda vad som borde vara en självklarhet – ett Gudahov på svensk mark.

Island och Asatrufélagid lyckas där ”fornsedare” och andra oseriösa, tvivelaktiga samfund misslyckas – Det är ingen tillfällighet !

Som jag berättat för er urartade tyvärr alltihop. En skara oseriösa personer tog över, och somliga ibland dem är kvar i ”fornsedsträsket” än idag. En av de allra värsta exemplaren i det här lilla gänget, en ”foliehatt” jag nämnt redan tidigare, och en man som kallar sig ”gode” trots att han inte har något riktigt godord på demokratisk grund, som det är och som det bör vara hävdar nu – många år efter 5000 kronors och en ”tempelkassas” försnillande – att vi inte ska få ha några Gudahov i Sverige alls, i alla fall inte enligt hans uppfattning. Den får nog stå för honom själv. Man skyller på resursbrist, för att på så sätt dölja sitt bristande engagemang. Vad sade jag om bäverns flit, och framåtanda förresten ?

Välj dina vänner väl – och där resurser saknas – skapa dem !

Har man inga resurser, då måste man skapa dem – och policymässigt har vi försuttit minst 10 år av utveckling, tack vare det fåniga ”fornsederiet” som håller oss tillbaka – men lyckligtvis finns det många andra grupper, som vill samarbeta med Islänningarna och nu gör ”joined forces” med dem.

Överallt annars i Världen hyllar man det Isländska initiativet som något mycket positivt. ”Hindu World News” publicerade nyligen en artikel, där man uttrycker sig positivt och stödjande om det kommande Isländska Gudahovet, som lär bli ett miljondollarsprojekt. Alla verkliga Asatroende jag känner har förstås också varit positiva, och just därför är det så tråkigt att se, hur långt efter vissa grupper – som kallar sig hedningar utan att vara det – i Sverige ändå är.

Hinduismen – en annan polyteistisk religion – står inte så långt från Asatron idag, som en del kanske skulle kunna tro. Här är ett inslag från bloggen ”Hindu Human Rights” som handlar om hedendomens unika, civilisatoriska mission, och hur vi hela tiden spridit upplysningens ljus till de underutvecklade stackare, som fortfarande famlar omkring i kristendomens och Monoteismens kompakta mörker..

Vi är ju trots allt alla Indoeuropéer, från början, och vi har ett gemensamt mytologiskt arv att falla tillbaka på.

Shiva, den indiske fruktbarhetsguden, motsvarar faktiskt Frej.

Hans maka Parvati ”berget” är faktiskt identisk med Gerd, Frejs hustru, hon som också är Njärd eller Jorden.

Agni, eldens gud, kallas Heimdall hos oss.

Vishnu – vindguden – motsvarar Oden – som också är vindens och stormens Gud

Lakshmi – Vishnus hustru – motsvarar Frigg

Ganesh – som är Parvatis son – har vissa drag som påminner om Tor – ”jordens mäktige son”

I Hanuman – apguden – kan vi spåra en del drag av Loke…

I Kali ser vi Freja – en gudinna för både krig och kärlek på samma gång…

 Kali och Freja påminner mycket om varandra – från ett gemensamt Indoeuropeiskt ursprung, har separata religioner uppstått…

Själv anser jag att världens alla hinduer är mycket lätta att bygga ”interfaith” med och söka samarbete med, om vi nu behöver samarbeta. Det är i så fall på den svagare partens villkor, och inte på den starkares. När jag själv och några andra försökte få bygglov för ett Asatempel för några år sedan, skedde det förresten med en god vän, som just har en kulturell bakgrund i hinduismen, även om han nu är svensk…

Vi rör inte ihop våra religioner eller kulturer för den sakens skull – utan gör som bävrarna. Kanadensisk bäver och Europeisk Bäver är fortfarande två skilda arter, men på samma träd, och utseendemässigt är de mycket lika varandra, för att nu ta upp en analogi jag använde i ett föregående inlägg..

Med en Frejsbild, på gränsen mellan två svenska landskap…

Och kanske – om Mahatma Ghandi fortfarande hade levat, och inte blivit mördad – vore han inte också Asatroende idag ? Tänk på en del av hans citat, och hans kamp för kulturell överlevnad och politisk frihet, när det gällde hans eget folk, till exempel..

Vi bygger landet i gärning och ord

röjer dess tegar och plöjer dess jord

Vi bärgar skörden som åkrarna gav

timret ur skogen och fångsten ur hav

Vi är de tusenden som bygger landet

vi bar det fram i nöd och strid

i trots och längtan

i svält och armod

nu bygger vi den nya tid

Malmen ur berget och milornas kol

stöpte vi järn av och smidde till stål

Fiskarens koja och torparens hem

röjde vi plats för och timrade dem

”Men de kanske bara vill vara sig själva för ett slag…” om The Newgrange Hall Project”, Asatru Folk Assembly, Universalister och Exklusivister… (inlägg från 5 Augusti 2015)

Om Asatrufélagidh på Island som bäst håller på att bygga ett gudahov, så är de inte den enda Asatrogna organisation i Världen som driver ett sådant projekt. Nu ger sig även AFA, the Asatru Folk Assembly in i leken, och organiserar en insamling för att rusta upp en redan existerande byggnad, man lagligen förvärvat. Projektet presenteras på länken här, och det finansieras via sk ”crowdfunding” vilket innebär att vem som helst kan bidra via Internet. Redan efter 1 dygn har man nu samlat in 12 720 USD av det mål på 74 800 USD (dvs ca 653 000 SEK) man tänker sig samla in, och man har nu 39 dagar på sig att nå ett mål som man redan nått till 17 % !

Också ett rött gammalt församlingshus med vita knutar i Californien kan bli ett utmärkt Gudahov – om man vill…

Det är raskt marscherat ! I USA, minsann, brukar man ofta fort få saker gjorda, men kanske skall vi också minnas Pansartruppernas gamla valspråk ”fort och fel – för detaljer betyder lite, ifall man ska uppnå sitt mål!”

AFA eller The Asatru Folk Assembly och speciellt dess ledare Stephen McNallen brukar nämligen räknas som åtskilligt kontroversiella – i vissa kretsar ! De tillhör nämligen den gren som kallas ”Folkish” och som hävdar, att det faktiskt finns ett visst samband mellan etnicitet, religion och kultur. Detta yttrar sig på så sätt, att deras regler för medlemskap säger att de bara accepterar medlemskap för personer av ”Europeiskt” ursprung, vad de nu menar med det.Den svenske religionsforskaren Matthias Gardell, som numera är islamist, skrev år 2003 en akademisk avhandling om Amerikansk Asatro (vars inriktning är åtskilligt annorlunda än här i Europa, åtminstone i sina stycken), och såg då inget fel med AFA alls. Man skulle kunna kalla dem för en exklusivistisk rörelse, eftersom de begränsar sitt medlemskap, hävdar han.

Motsatsen, dvs vad man kallar Universalism, finns också.

Ring of Troths emblem. Asatru – men inte ”forn sed”

Universalisterna hävdar – i sin mest oreflekterade form – att vem som helst plötsligt är Asatroende bara för att han eller hon kallar sig så, och att vad som helst, närsomhelst, hursomhelst skall få kallas Asatro. De har med andra ord ingen koppling till varesig Historia, Kultur eller Traditioner alls.  De flesta universalister är däremot inte så hejdlösa eller oreflekterade, och man skulle kunna anföra The Ring of Troth, en annan stor Asatrogen Amerikansk organisation, som ett mer sansat exempel på Universalism. Medelvägar finns också, exempelvis individer som är medlemmar i båda organisationerna, och som – liksom jag själv – intar en strikt neutral mellanställning. Dessutom finns det också massor av Solitära Asatroende, som inte är medlem i någondera organisationen, eller inga organisationer alls, eftersom det går emot deras andliga principer. Den milde akademikern Glenn Bergen, som annars skriver små söta sagor och poesi på nätet, är just en sådan person.

”Fornsederiets” förespråkare, däremot, skäller och skriker att Stephen McNallen skulle vara rasist, bara för att han råkar företräda ett samfund med begränsat medlemskap. Själv har jag tagit del av AFA:s ”promotional videos” och Stephen McNallens Youtube-snuttar om Asatro, men jag kan faktiskt inte hitta något vidare rasistiskt med dem alls, vad det nu skulle vara. När Stephen McNallen år 2013 skulle besöka Danmark, utbröt plötsligt moralpanik i den danska organisationen ”Forn Sidr” och på dåligt förankrat underlag från enbart ett fåtal styrelsemedlemmar kastade de plötsligt ut ett tjugotal av sina egna medlemmar – enbart därför att dessa på något dunkelt vis skulle ha sympatiserat med Stephen McNallen (ungefär som om detta vore ett lagbrott) och man hävdade till och med, att Stephen McNallen skulle beläggas med inreseförbud till det nordiska landet, vilket dock aldrig inträffade, eftersom Danmark faktiskt är en demokratisk nation, som tror på det där som kallas yttrandefrihet. En utmärkt summering av hela bråket står att läsa på denna amerikanska blogg, ifall nu någon intresserar sig för det. Ironiskt nog begår ”fornsedarna” precis samma misstag som de anklagar andra för, de utesluter folk bara på åtskilligt grumliga och oklara principer – och man skulle lika gärna skrika ”rasist, rasist !” åt dem allesammans, så fort det inte passar.

Vem är då Stephen McNallen som person, och varför är han hela tiden så hatad av vissa – och varför betraktas han så stereotypt som ”ond” ?  Hösten 2013 dök det plötsligt upp en påstått ” Asatrogen Anarkistisk” organisation på nätet benämnd ”Circle Ansuz” – dessa hävdade att de hade bildat en ”Ledung” som skulle dräpa Herr McNallen eller med våld skada AFA:s medlemmar i olika länder – det var i alla fall det som antyddes. Lustigt nog har den organisationen aldrig varit aktiv sedan dess, och man har heller aldrig sett dess medlemmar i verkligheten, vad det nu kan bero på. Tydligen bildades den bara som en hat-sida med målet att angripa just Stephen McNallen av alla personer – varför man nu ska göra det.. McNallen är född 1947, utbildad Ranger eller Jägarsoldat från Amerikanska Armén, men tog avsked redan på 1970-talet, då han lär ha fotvandrat genom Afrika, och enligt andra ett tag skall ha varit anställd i ett säkerhetsföretag från Sydafrika, vilket man också gjort ett stort nummer av. Problemet är bara, att jag själv känner minst tre personer som också varit anställda i sådana företag (i London, t ex) och utöver en enda artikel i ökända ”Soldier of Fortune” som den journalistiskt verksamme McNallen skrev som brödskribent, kan man nog inte anföra något om vad han gjort eller inte gjort på 1970-talet idag, då han idag är över 66 år gammal, och allt detta hände för över 45 år sedan. Dessutom kunde det ju tänkas, att en person faktiskt hinner ändra åsikt på 45 år. Sådant är inte alltför ovanligt.

”Ett horn i sidan” till denne herre ?

Utöver det har Stephen McNallen gjort sig känd för att vara en stor djurvän, och ivra för ett slut på jakten av vilda elefanter och andra Afrikanska djur. Han har också stött Tibets frihetskamp, samt varit verksam i det amerikanska rättsväsendet med särskild inriktning på ungdomsfrågor.  Själv kan jag inte finna att det skulle vara olämpligt eller ett tecken på ”ondska” alls, tvärtemot vad alla ”fornsedare” alltså hävdar. Om en människa använder sina förmågor för att hjälpa de utsatta i samhället, eller för att bevara natur och kultur, vad är det för fel med det ?

Hela hetsen emot AFA påminner mig lite om den gamla svenska kampanjen (från tidigt 80-tal) för Norrlands Guld lättöl:

 En Norrlänning, någonstans, skriver på sin dagbok, och kommunalråd, Tv och myndigheter varnar för Trash-Metal-Djävel-Döds-Nazist-Satanist-bandet ”Killer Instinct” som skall vara de värsta busar som överhuvudtaget finns. De förutsätts vara ”onda” och ”dåliga” och ha ”fel tankar och idéer” av ren princip.

Men när Trash..Djävel döds osv plötsligt kommer in genom dörren, och frågar om de får lira lite, vad ser man då ?

Jo, deras budskap och handlingar talar ett helt annat språk. Själv dömer jag inte folk efter hur de tänker, eller ens vad de säger – eller påstås säga – utan efter hur de handlar, och hur de bär sig åt. ”We are our deeds” säger en del Asatrogna i USA. man skulle också kunna säga att ”as one acts, one is”

Och för övrigt – det finns något som heter Fri Föreningsrätt – vilket lär vara en del av Konstitutionen i Amerikas Förenta Stater.

Dessutom – betänk följande:

Jag kan inte gå med i Afrosvenska Riksförbundet, eftersom jag inte är Afrikan, eller ens svart. Är då detta Riksförbund idel rasister och inget annat ?

Jag kan inte gå med i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, av den enkla anledningen att jag faktiskt inte är någon kvinna, och inte har minsta tanke på att byta kön. Är då sagda förbund rasister ?

Jag kan inte gå med i CUF, eller Centerns Ungdomsförbund heller, därför att jag inte är någon ungdom längre. Är då CUF rasister ??

Jag kan inte gå med i Frimurarna, för där fodras att du är kristen och har en kristen gudstro – vilket jag inte har som Asatroende och Polyteist. Är då Frimurarna djävulens anhang, bara för det ?

Fri föreningsrätt, eller ”freedom to organize” innebär att man faktiskt har rätten att bilda vilka samfund eller föreningar man vill – med vilka inträdesregler som helst, så länge man inte bryter emot någon annan lag och förordning i det land det gäller. Visserligen innebär denna frihet inte, att någon skulle vara immun för kritik, men AFA åstadkommer åtminstone resultat, och verkar välorganiserade, samt består till största delen av fogliga och relativt snälla och välanpassade genomsnittsamerikaner. Ifall man nu skäller dem för att vara det ena eller det andra, då måste man komma med påtagliga bevis för den saken i så fall  – och har man inga bevis överhuvudtaget – ja då må man hålla käften – eller vara en skitstövel. Så enkelt är det, faktiskt.

 Här i Sverige hade vi också ett fungerande Asatrosamfund, som verkade efter den principen att inte oreflekterat ta in vem som helst som medlem. Det fanns vissa grundläggande kunskapskrav, till exempel. Det fanns krav på att inte blanda ihop Asatro med new age, navelskådning, delfinskådning och en massa annat, som inte hörde till ämnet. Och vi hade också en kassa för ett gudahov, precis som man nu har på Island, och precis som AFA nu också skaffat – med en större grad av framgång än vi, anno 1994.

Jag var själv med som en av grundarna av alltsammans, vilket få idag känner till. Hot, tomma anklagelser och rent näthat har riktats emot mig personligen i ungefär samma omfattning som emot Herr McNallen, så jag tycker faktiskt jag kan förstå honom rätt bra på åtminstone den punkten, även om det inte alls behöver innebära, att jag skulle dela hans åsikter i allt. För övrigt känner jag honom inte personligen, och vi har heller aldrig mötts eller haft någon dialog med varandra, varesig på nätet eller i verkligheten. Tyvärr gick det som det gick i vårt fall. Helt olämpliga personer tog sig in i samfundet, och infiltrerade det.

Vår kassa för gudahovet stals, rakt av. Den som gjorde det var en narkoman, en viss Finn någonting, som vissa universalister – ingen nämnd och ingen glömd – utsett till kassör. Jag ska inte berätta hur det till slut gick för den personen, eller hans medlöpare, ty jag säger bara som Ulf Lundell en gång sa: ”Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl”.

Oreflekterad universalism fungerar uppenbarligen inte, och det är därför som de flesta nationer och stater behöver en Polismakt, till exempel.

Fortfarande finns det dem, som på alla sätt motarbetar, förhindrar, förstör och är stenhårt emot existensen av Gudahov, både här i Sverige och i resten av Världen. Flera av dem finns i staden Göteborg, och har också uttryckt sin enfald och foliehatteri helt offentligt – jag säger inte mer än så, eftersom jag inte vill gå in på person, men föredrar att resonera i sak. Själv anser jag att det är en bra idé, som är väl värd att stödja, och idag har jag fattat beslutet om att ge ”The Newgrange Hall Project” som det pågående projektet i Californien kallas, 25 Dollar.

Samtidigt har jag också gett 35 USD till The Church of the Subgenius, som för det facila priset garanterar, att de ska frälsa min högst eventuella själ – eller ge mig tre gånger pengarna tillbaka. (Asatroende har inga själar alls. Vi har en Hug och en Hamn, precis som jag lärde er igår)

Vem kan väl motstå sådana odds, govänner !

Detaljerna kan vi alltid utarbeta så småningom – handlingar väger tyngre än ord – trots allt.

Om platsers betydelse – och om ”Vår stund på jorden” (text från 24 Juni 2015)

”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

– Vilhelm Moberg, Svensk Författare

De kristna borde lämna Gamla Uppsala ifred, och frivilligt lämna platsen. Tänk vilket underbart hedniskt center man kunde skapa, och tänk om det gamla Asatemplet fick återuppbyggas, eller återuppstå i den befintliga kyrkans form i samband med att dess lokaler kunde överlåtas till den Internationella Hedendomen. Ryktet om de senaste utgrävningarna och en fjärde kungshög börjar nu också sprida sig utanför vårt eget lands gränser. Vi skulle få en fullständig unik turistattraktion, och en plats som kunde få bli central för alla Asatroende världen över – och samtidigt kunde vi få bevara en av Sveriges mest centrala fornlämningar. Gång på gång har förslag rests om att göra Fornlämningsområdet vid Gamla Uppsala till UNESCO Världsarv, men gång på gång har Regeringen vägrat. Platsen kunde återställas till sitt ursprungliga skick, och det kristna rensas undan, vilket sannerligen vore på tiden.

Idag har jag tänkt ganska många Hedniska Tankar om det här med platsers betydelse.

På Island byggs nu ett stort Gudahov utanför Rekjavik. Tänk om vi svenskar också fick genomföra samma sak ? Så sent som i april i år hörde jag från en läsarinna i Jämtland, som tyckte att det var oerhört synd att som Asatroende vid Brunflo utanför Östersund inte få ha en egen plats att utöva sin tro på. På Frösön fanns också Gudahov en gång, och varför inte återuppliva den traditionen ?

Och jag tycker att det är superkonstigt att vi ska ha femhundra kyrkor, och nu alla andra religioner också men inte ett enda vettigt, synligt, centralt ställe för asatro?! Alltså va?! Det är ju VÅR grund….

– Sinaturen ”Trollkatt” från Jämtland 2015-04-16

Otaliga platser, hela vårt land över har fortfarande ortnamn som slutar på -vi, -hov, -hof eller -harg. Vid nästan alla av dem har det en gång funnits just Gudahov, eller ett Vi, en helig kultplats. Och i Västra USA finns faktiskt en entusiastisk snickare, som bygger upp Gudahov själv, och som fullbordat inte mindre än sju stycken sådana genom frivilliga insatser. Du kan läsa en intervju med den mannen på sidan här. Hur man kan gå tillväga för att konstruera sitt eget Hov är ett ämna jag redan skrivit om, men just idag tänker jag på en av de platser, som jag själv varit med om att rädda och bevara till eftervärlden – i dess ursprungliga, oförstörda form.

1990, då jag arbetade på Länsstyrelsen i Jämtlands Län, var jag med om att rädda en plats som kallas Jungfrukullen strax nordöst om just Brunflo. Platsen skulle nämligen jämnas med marken för ett lokalt motorvägsbygge, som skulle gå rakt över ett av Jämtlands fornminnestätaste områden. Nu fick Länsantikvarien – som på den tiden var en skicklig man – nys om detta, men den som skulle sammanställa yttrandet den gången, och dessutom delta i det som blev slutförhandlingen; var faktiskt jag. Detta skedde under årets början, och det var en kall och snörik vinter. Emot pengar och kortsiktiga exploateringsintressen hjälper sällan förnuft eller argument, så jag funderade mycket på vad jag skulle säga, den där gången för nu över ett kvarts sekel sedan..

 Karta från ”Fornsök” som visar Jungfrukullens läge.

De tre stora gravhögarna vid Jungfrukullen ligger på en mycket central plats i hela landskapet. Härifrån har man den allra mest hänförande utsikt, och härifrån leder siktlinjer ut över en hel bygd. Det visste förstås gravhögarnas konstruktörer, och därför lade de också sitt monument på en plats som syntes vida omkring. När Jungfrukullen grävdes ut under 1900-talet, hittade man faktiskt ben från en kvinna under 30 år, lås och nycklar (som ofta hörde till de nordiska kvinnornas dräkt) och gjorde fynd av älg, oxar och mycket annat. Om kvinnan i graven var jungfru eller inte kan man förstås inte veta, men det är inte det viktiga – men i hundratals år måste man ha känt till att detta var en kvinnograv. Det är inte den enda liknande graven i området. Brunflospännet, till exempel, lär vara tillverkat vid Helgö i Mälaren, är från Folkvandringstiden och man fann det tillsammans med klorna från en enorm björnfäll – från ett djur som måste varit mer än 2,10 meter när det stod på bakbenen – i ännu en kvinnograv alldeles i grannskapet.

Mer än ett hekto guld i ett enda mantelspänne…

Kvällen före huvudförhandlingen gjorde jag en ”utesittning” efter Starkads gamla manér, och satte mig ned i snön för att tala med den döda i den största högen, och yppade högt mina tankar om vad jag tänkt säga nästa dag. Jungfrukullen står i alla fall kvar orörd, som en helt intakt fornminnesmiljö än idag, och kanhända var min sejd framgångsrik, kanhända inte. Varje försvarare av det egna landet, eller en helig plats lever bara en gång, under en enda generation. Det är framtida generationer, som via mina ords vittnesbörd en gång kommer ta vid, och vara Asarna trogna, liksom jag. Kanhända kommer de också att få utkämpa sin egen kamp emot de som vill förstöra och vandalisera, alla islamister och alla kristna, eller skumma, penningstinna exploateringsintressen…

Landskapet vid Jungfrukullen i Brunflo under tidig vår

En sak är säker. När jag kommer inför Nornorna, och ställer mig upp för att höra gudarnas dom – de dömer visare och bättre än människorna, som alltid handlar partiskt och för det mesta ingenting vet – då kan jag med glädje i mitt hjärta säga, att dessa och andra platser har jag försvarat, detta har jag förvaltat och detta har jag lyckats bevara – och det är vad jag har gjort med ”min stund på jorden”.

Jag kommer att kunna säga: ”Allt detta har jag slagits för. Jag har bevarat björkarna, träder, växterna och blommorna – naturen som den en gång var, och Jungfrukullen och marken däromkring blev i alla fall ett lyckat projekt”. Ibland räcker en människas liv länge, ibland mindre än ett decennium. Men ingen länk i kedjan är förgäves, ingen insats för liten eller för stor för att inte ihågkommas. Det kommer makterna själva sörja för, en gång. Och nog finns det Gudahov och heliga platser i Norden ännu, för till skillnad från Gamla Uppsala – som står under hårt tryck – har de kristna inte lyckats förstöra alla av dem.

En som skrivit och tänkt mycket om det här med försvaret av heliga platser är den gamle Schamanen och radiojournalisten Jörgen I Eriksson, som för någon månad sedan utkom med en ny bok. Han menar att platserna och fornminnena inte kan brytas ut ur landskapet, utan att de måste bevaras intakta, som hela miljöer. Siktlinjer och syftlinjer ligger inte där de gör av en tillfällighet, och det är helheten i detaljerna som tillsammans skapar upplevelsen av ett helt landskap. Tänk om alla beslutsfattare, planerare och arkitekter också kunde inse den saken !

En nyutkommen bok som kanske är värd att läsa

Sätter någon dit något som inte hör hemma och inte ska vara på en hednisk plats – som ett kristet altare till exempel – ja då förstörs hela landskapet, hela totaliteten. En modern väg kan bryta av och förändra samband i naturen på ett sätt som okunniga människor inte förstår, och detsamma gäller för byggnader, när de placeras med stor okänslighet. Nu håller jag kanske inte med Jörgen I Eriksson i alla stycken, för mycket av det han säger handlar om Curry-linjer och annan ”pseudoveetenskap” som är svår att bevisa och ibland ännu svårare att tolka – diverse teorier om ”jordstrålning” och annat kanske jag därför kan lämna därhän, åtminstone för ögonblicket, låt vara att de har sina troende, de med; liksom det här med slagrutor och mycket annat.

Diverse ”forskare” säger sig ha hittat kraftfält och liknande nära forntida kultplatser – Bevisbart eller inte ??

En som i varje fall var skeptiskt inställd när det gäller Slagrutan och dess påstådda verkningar var Carl von Linné, den store vetenskapsmannen. En gång under sin ”Skånska Resa” (han gjorde tyvärr ingen resa till Jämtland) slog han vad om 100 dukater – 100 guldmynt med ett sammanlagt värde av ca 88 150 kr i dagens penningvärde – och grävde ned dem vid en Ranunkel på ett stort fält. En Loke-artad skämtare benämnd ”Söderberg” i Linnés resesällskap lovade att han skulle återfinna börsen med de 100 dukaterna med hjälp av slagruta, men rutan gav mystiskt nog utslag vid en helt annan del av fältet. Det visade sig att någon förstås flyttat börsen, när Linné inte såg det – och sen den gången, skriver han – går han inte fler vad om 100 dukater för en slagrutas skull.

Lika sant är emellertid att flera moderna Arméer – den Brittiska, Tyska och Pakistanska till exempel – lär ha använt slagruta för att hitta källor eller vattenådror – har man 10 000 man eller mer som behöver en stor volym färskvatten snabbt, kan det ju vara värt att undersöka med en metod som kanske inte har bättre odds än sådär 30 % efter vad man räknat ut – man sparar ändå extremt mycket pengar, förutsatt att man borrar 3-4 hål efter varandra och slipper ett borrhål extra – och så mycket är väl klart – om alla teorier om kraftfält, slagrutor, curry-strålning, feng shui och mycket mer vore sanna, skulle mycket vara vunnet...

Personligen tror jag att det är andra krafter som är i rörelse vid exempelvis Jungfrukullen i Brunflo, och de låter sig nog inte så lätt förklaras med vetenskapliga metoder eller medel. I kronorna till de björkar som står där kan man se och höra mycket, det vet jag av egen erfarenhet. Men vad är det då man ser ? Är det inte som med vad jag redan skrivit om att skåda gudarna och makterna i molnformationer, klippor eller mycket annat – förklaringen ligger förmodligen i att vår mänskliga hjärna omtolkar och omskapar de vi ser i naturen till något för oss välbekant eller fattbart, som till exempel mänskliga gestalter…

I alla gamla rundikter och runalfabeten står Bjarka-runan eller Björk-runan för något kvinnligt, och kanhända är det av symbolisk betydelse, att Jungfrukullen – när jag senast besökte platsen – just är uppfylld av ett antal präktiga gamla björkar. Före de träd som står där just nu har helt säkert andra björkar stått på samma plats, och så vidare bakåt genom århundradena. När ”krigarnas hus” i Birka grävdes ut, hittade man Birka-knivar med skaft av Körsbärsträ, och redan den gamle Arkeologen Hjalmar Stolpe konstaterade att det faktiskt växte just körsbärsträd på platsen under det tidiga 1900-talet – genetiskt sett ättlingar till de körsbärsträd och träfragment man hittade långt senare… Så vem vet…

På finska kan man bilda ord som ”Koivuainen” vilket betyder björk-kvinna eller kvinnligt björkväsen – samma tro finns också ibland Nordamerikas indianer och i nästan alla trakter där björkar växer, och på samma sätt förhåller det sig i Ryssland, över hela det slaviska eller Europeiska området, och inte bara det nordiska.

Vad jag själv såg, för många år sedan, behåller jag naturligtvis för mig själv – men gravhögarna vid Brunflo är som jag sade räddade, och de står ännu kvar, 25 år efter den där vinternatten…

I Danmark PRATAR man inte bara – där är det AKTIV HANDLING eller ”Agera-filosofin” som gäller… (30 Mars 2016)

”Agera-filosofin” är egentligen ett begrepp som jag lånat från svensk försvarsdoktrin under 1990-talet, men det kan göra detsamma för tillfället… I Danmark har den seriöst Asatrogne Tv-profilen och danske Rikskändisen Jim Lyngvild kommit allt längre och längre på sitt nya Asatempel eller rättare sagt Gudahov som snart är klart för invigning, och därmed slår det Isländska Asatrufélagids pågående Hov-projekt med flera månader, eller kanske år. Här några – på Facebook publicerade – bilder av själva bygget – som kanske kommer vara klart innan Valborg eller Vanadisblotet.

Visserligen finns det – eller fanns det – minst ett liknande svenskt projekt, som tyvärr blev nedbränt under mystiska omständigheter, när en bra bloggsida – som numera inte finns den heller (många äro komna, men få äro kallade – själv har jag bara bloggat om Asatro och Hedendom i nu över fem år på olika sajter) som hette ”Torshammarens Blogg” tyvärr upphörde. Eftersom jag känner till den historien, och dessutom mannen bakom det – skall jag nu inte skriva mer om just det – till följd av en personlig ed, även om jag också svurit att försvara yttrandefriheten och anonymiteten…

Också på Gotland, i USA och över hela Världen faktiskt, har liknande projekt gjorts klara, här och där – så detta projekt är inte det första i Världen på sådär 900 år eller mer, men kanhända det första i Danmark – och det är ju gott nog så. Vi hedningar och Asatroende är som Särimner. Vi kommer alltid igen. Vi återföds, och anfaller med förnyad styrka. Och vi ger oss aldrig !

”De står med brede Böge – Og det er Fröjas Sal !”

I Sverige lider vi tyvärr ännu svårt av den oönskade närvaron av ett Samfund, som påstår sig syssla med sk ”Forn sed” (vad det nu är för något, termen fanns inte före den kristna tiden, och antyder att Hedendomen skulle vara inaktuell, på lek eller någotslags ”levande rollspel” eller annat tramseri) och som är det största hindret för oss som verkligen är Hedningar eller just Asatroende.

Weg Damit ! Schluss – Fertig !

Detta samfund säger sig ha funnits i minst 25 år nu, men har bara pratat, pratat och snackat till ingen nytta alls. Och en hel del av de blinda vrak, som skall föreställa dess främsta företrädare har till och med offentligt deklarerat att de är EMOT själva tanken på Gudahov, ute i den fysiska verkligheten – och vill hindra alla oss andra i vår självklara rätt till religionsfrihet, som vi faktiskt borde få ha enligt lag !

Om man inte vill bygga för framtiden – hur skall man då ens kunna utvecklas ?

I Danmark – liksom i andra hedniska kretsar i Sverige – se på Nordiska Asa-Samfundet till positivt exempel – GÖR man faktiskt något. Man agerar. Man handlar. Ok, alla får väl ära gudarna på sitt sätt – och tanken är, som uttrycksmedlen fri – men av Jim Lyngvilds och många andras projekt blir jag varm och glad i hugen, och det kan jag inte säga om ”fornsederiets” alltmer fåtaliga representanter. Själv har jag kallat dem för rena Skitstövlar och ”Foliehattar” som ni vet – och det står jag för…

Jim Lyngvild, nere i sitt eget lyckliga Danmark – Det er et Yndigt Land ! – har själv även kommenterat saken på sin egen Facebook-sida, och låter åtskilligt allvarligare, seriösare i sin tro och betydligt vettigare än somliga, hemma i vårt eget skadade Sverige – men så är dagens Danmark kanske något mindre totalitärt än vad Sverige är eller var…

Så blev templet færdigt – verdens første ”udelukkende til guderne byggede” gude-hov i 1000 år.

Det er en ydmyg følelse og stå ved siden af den enorme konstruktion og jeg er så stolt af mine drenge der har hjulpet til.

Mine egne hænder bløder og jeg er helt ør i hovedet… Men jeg er glad og stolt og håber Odin, Thor, Frej, Freja osv. vil blive det samme.

Religion er nemlig ikke en leg for mig, det er brabelig alvor… Jeg ved at guderne har givet mig en chance for at gøre noget særligt for dem, men også at de kan tage det væk lige så hurtigt igen – og så må jeg jo tage det med. Men stoltheden… den kan ingen tage fra os, den er nemlig gratis hvis man har gjort sig umage (smag på ordet og sig det igen… Umage… altså ikke lænet sig tilbage men knoklet)

Hednandet av Gamla Uppsala Kyrka inlett – Templet tas tillbaka, bit för bit… (artikel från 1 Juni, 2015)

Min hedniske vän Henrik Andersson tipsade mig om vad som hände i Gamla Uppsala Kyrka i Lördags, där nu ett äkta hedniskt sångspel uppförts, lagom till den kristna Trefaldighetshelgen (eller om det nu är en enfaldighetshelg de där kristna firar !) Den blandade kvinns- och manskören Rechoir uppförde nämligen då sitt folkmusikdrama Volund, baserat på Völundarkvida ur Eddan. Verket är inspirerat av de tio bildstenarna från Ardre, och skall enligt uppgift vara 100 % fritt från kristna inflytanden. Mig veterligt är det första gången, som ett modernt hedniskt verk uppförs inne i en kristen kyrka, och nu sker det på det gamla Uppsalatemplets plats – vad kunde väl vara mer passande…

Denna byggnad skall vi återta ! Den restes på det gamla Uppsalatemplets plats, och därför skall den åter bli ett Asatempel !!

Bit för bit, steg för steg återerövrar vi vad som är vårt. Tänk vilken oerhörd vinst det skulle vara – inte bara för Sveriges alla Hedningar och Asatroende över hela Världen – och vilken turistattraktion vi skulle få, om man lät Uppsalatemplet återuppstå här i vårt land. Platsen har ju aldrig varit kristen, och är också helt utan betydelse för Svenska Kyrkan som den nu ser ut – den har redan en stor katedral inne i det moderna Uppsala och alla andra gudstjänstlokaler den nu behöver – de flesta av dem står ju ändå helt tomma både om söndagarna och till vardags, så varför kunde vi Hedningar inte få Gamla Uppsala kyrka att hålla ting och fira bröllop, knäsättningar och begravningar i.. ? De kristna påstår ju själva, att just deras religion skulle vara snällare och godare än alla andra – och då är det väl också helt riktigt att de går upp till bevis och gör oss till viljes på en enda punkt, eller hur ? Hundratals kyrkor runt om i landet behöver ändå avvecklas, och att ge tillbaka en bit av Sverige till landets verkliga ägare, vore sannerligen inte för mycket begärt.

Sagan om Volund, den frihetsälskande smeden som tvingas smida ringar och klenoder till en ond tyrann, som försöker ta makten i Nordanlanden, men till slut finner friheten genom sin egen klokhet och intelligens har nog mycket att säga människor också i dagens Sverige. Som Völund smed gör vi oss våra egna vingar, och söker oss nya mål – utanför kristenheten, och utan några främmande frälsare eller herrar, som försöker behålla makten över oss. Ardrestenarna, som i över 700 år låg vandaliserade och bortglömda under ett kyrkgolv från 1250-talet förvaras nu på Historiska Muséet i Stockholm, visas sällan trots att de är hela tio stycken, och bara den åttonde stenen – den med Völunds konstgjorda fågelhamn, där smeden gjorde sig vingar – visas numera för allmänheten.

En annan av stenarna visar Volund, smeden och arbetaren med sina verktyg (högst upp i bild) insnärjd i kristendomens garn.. Bakom honom står en av Niduds unga söner, som kommit för att se mästaren i arbete.

Steg för steg, bit för bit tar vi tillbaka det som är vårt. Än smider vi, och segt och oförtröttligt blir arbetet gjort. Eller, för att citera Hávamál, i den 126 strofen:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,en þú ráð nemir, -njóta mundu, ef þú nemr,þér munu góð, ef þú getr -:skósmiðr þú verirné skeftismiðr,nema þú sjalfum þér séir:skór er skapaðr illaeða skaft sé rangt,þá er þér böls beðit. – i min översättning: ”Det råder jag dig, Loddfafner – om du råd tager – njuta får du, om du rådet lyder – dig går det väl, om du gitter: Varken skosmed eller Skaftsmred skall du vara annat än till dig själv. För om skorna inte passar, eller skaftet blir snett – då önskas det ont över dig…

Praktikant på SVT förvanskar sanningen om Uppåkra-templet (inlägg från 10 Oktober 2016)

Praktikanten Tim Leffler på SVT:s vetenskapsredaktion skrev igår ett mycket tendentiöst inslag på Statstelevisionen SVT:s egen hemsida, som inte borde få passera okorrigerat. Han påstår, att Järnåldersbosättningen Gamla Uppåkra i Skåne skulle vara en plats, där svenska folket ÖVERGAV Asatron. Ja, jag vet – kära läsare – det är verkligen ABSURT – men så är det faktiskt. Han har uppenbarligen inte LÄST PÅ ordentligt. Skrattretande nog talar han om ”Tempel” i Uppåkra, när alla vet att det heter Gudahov, till exempel.

Vad han säger är fel i sak. Tim Lefflers egen ideologiska hemvist är inte känd, men antagligen är han väl kristen – eller – ja – vi vet inte..

Tim Leffler förvanskar, ljuger och pratar strunt när han säger att Uppåkra i Skåne skulle varit platsen där vi ÖVERGAV våra Gamla gudar. Sånt trams ! säger jag. I dagens Sverige finns minst 1500 organiserade Asatroende, som allesammans kan bevisa att Tim Leffler har fel. Vi har aldrig någonsin övergivit eller svikit våra Gudar, och allt tal om sådant är rent överdjävla nonsens, och dessutom kränkande för en hel grupp. Vidare – mer än 38 % av alla svenskar är idag Hedningar – eftersom de gått ur Svenska Kyrkan – och inte tillhör något samfund som dyrkar JHVH, ”gud” eller ”Allah”. Vem frågar jag – vem eller vilken Gud är det då som blivit ”övergiven” ?

Är det inte snarare den kristne guden, inte de gamla gudarna ??

Våra Gudar ”Övergavs” aldrig – de LEVER – så länge VI gör det…

Tim Leffler borde titta på den nya sajten ”offentligt.se” där mer än 13 300 svenskar Hednat sig – enbart på de tre sista veckorna. Med den takten kommer mer än 200 000 Svenskar gå ur Svenska Kyrkan inom ett enda år – och VAD är det DÅ som ”överges” ?? Inte Asatron, i alla fall..

Vidare påstår Tim Leffler, att det skulle finnas arkeologiska bevis för att det skulle ha byggts en kyrka i Uppåkra på 900-talet. Detta TROTS att han i sin artikel skriver att Uppåkra HELT övergavs som handelsplats vid 900-talets slut, och då citerar en arkeolog vid namn Lars Larsson.

Uppenbarligen är detta en nätt självemotsägelse.

Någon kyrka vid Uppåkra fanns aldrig, förrän då tusentalet slutade – mer än 100 år senare – vilket arkeologer har bevisat.  Möjligen fanns en träkyrka intill Sven Tveskäggs förmodade kungsgård i Lund, (mer än 8 km bort från den aktuella platsen) men i Lundagård har det ALDRIG hittats något spår efter en sådan kyrkobyggnad från 900-talet, som Tim Leffler helt okritiskt skriver. Lunds Domkyrka kan omöjligt vara äldre än 1080-talet, och dessutom är Dalby Kyrka – som alla någotsånär bildade människor VET är den äldsta kyrkan i Skåne tidigast från 1060-talet, minst 30 år äldre än alla kyrkor i Lund – för några kyrkor före år 1000 i Skåne, har man aldrig funnit några rester av – mig veterligen. (Correct me if I’m wrong, säger jag. Och IMBARS BIDBIB om ni vet vad det står för)

Det rekonstruerade ”Völundsmycket” från Uppåkra..

Vad Tim Leffler skriver är därför en påtaglig förenkling, nys, strunt, snack i backen och något man kan lämna utan avseende. På närbelägna Söderslätt – där Tullstorpsstenen står – fanns aldrig några kyrkor förrän närmare år 1100 – och Skåne var inte alls kristet på 900-talet, vilket Leffler felaktigt hävdar. Om Uppåkra som arkeologisk bosättning visar något, så är det en enastående Hednisk kontinuitet från ca 200 ekr ända till 900 talets slut – och en mer än 20 gånger förnyad, förbättrad och utökad byggnad som var ett hedniskt ”Gudahov” – (INTE ett ””Tempel”) – under mer än 700 år av kontinuerligt bruk. Det är nog de flesta seriösa och professionella arkeologer rörande överens om, och då är det ganska fel av SVT att säga något annat.

LÄNGRE än kristendomens tid i Skåne alltså – och för övrigt har vi INTE ”övergivit” några Gudar här.

Vet Skäms SVT, och VET SKÄMS herr Leffler !

 

Slaviskt tempel i Wroclaw, Polen (inlägg från 2 December 2016)

Asatrufelagids kommande tempel på Island är inte det enda hedniska tempelprojektet i dagens Europa. Ifrån Polen, eller närmare bestämt Wroclaw, kommer spännande nyheter. Där har anhängarna av Rodnovery, eller Slavisk hedendom, nu startat sitt eget tempelprojekt har jag fått veta.  Nyheten kommer till mig efter det jag skrivit om hur Dick Harrison plötsligt ställt sig upp i Svenska Dagbladet och hävdat att Sjöbo skulle ha befolkats av Polacker på 900- eller 1000-talet, efter vad han minst sagt förvånande nog påstår, enbart på grundval av några krukskärvor och ett enstaka myntfynd.

En hel del läsare har också reagerat emot denna gallimattias, och hur den gode herr professorn på grundval av några skärvor Vendiskt lergods och ett mynt kan påstå, att en hel befolkning skulle varit slavisktalande, när det finns mycket goda bevis för att den mesta av  kolonisationen på den tiden gick den omvända vägen, dvs det var så att Skåningar, Danskar och övriga Nordmän faktiskt bosatte sig på Polens norra kust, eller vendiskt territorium.

Handel förekom såklart, men den gick säkerligen åt båda håll – fast på grundval av enstaka fynd, kan man inte säga mycket om vilka språk som talades var och när, eller vem som bosatt sig vart. Det måste till mycket mer av substans för att kunna uttala sig om den saken.

Men alltnog, Wroclaw ligger i södra Polen, långt bort från Östersjöns kust, och har så gott som alltid varit polskt eller slaviskt, om vi inte räknar in den period från 1240-talet och framåt, då staden kallades Breslau och med tvång koloniserades av tyskar – precis som vi under vårt 1200-tal också kristnades med tvång – för innan dess fanns det inte många kyrkor i Sverige. Nu är Polen ett av Europas mest katolska länder, och dess befolkning om mer än 630 000 personer är så gott som helt och hållet polsk. För övrigt har Hare krishna också lustigt nog något som kallas ”tempel” i just Wroclaw, vilket enligt polska förhållanden får ses som ett stort bevis på tolerans, nu när den kristna dominansen ändå är så hård.

Men – våra tappra polacker – de har redan samlat in 900 EUR av de 16000 EUR de behöver för att fullborda projektet. Det rör sig inte bara om vad vi Asatroende skulle kalla ett gudahov och en andlig byggnad, utan om ett helt kulturcenter. För de av er som talar eller läser Polska – jag känner till en hel del polsk-svenska Vikinga re-enactors – kan bidrag lämnas här..

Det polska projektet har också fått stöd utomlands av konstnärer och andra – som ni kan se av denna länk.

Polackerna uppges ha känt sig inspirerade av bland annat Jim Lyngvilds Gudahov i Danmark, som ju redan står klart efter invigningen i år, och liknande anläggningar som ska finnas i Ryssland. Också utanför Reykjavik bygger man kulturcenter och Gudahov inför framtiden, som sagt.

Svantevits eller Swetowids stora bildstod i Arkona tillbads av Vender och Vikingar gemensamt ! (det var innan biskop Absalon och de kristna kom dit och förstörde alltihop)

Också i Sverige finns de som driver projekt för skapandet av stora Gudahov och kulturcenter med läsesalar, forskarrum och mycket annat. Tyvärr motarbetas vi aktivt av andra påstått ”hedniska” grupper just nu – personer som skriver på nätet och kallar oss rasister, bland annat – helt utan att kunna bevisa det. Och för övrigt – hur kan de ens kalla oss något sådant, när vi är de första att erkänna, att hedendomen är en universell företeelse.

Jag kommer ihåg hur en liten grupp människor i Göteborg med omnejd – de går omkring och kallar sig ”fornsedare” fast ingen vet vad det är, eller vad det ska vara formligen tjöt av hat för något år sedan, så fort det isländska Gudahovsprojektet kom upp, och deras föga vördnadsbjudande ledare förklarade för oss att ”han alltid tänkt vara i skogen som han brukat” samt att man med all kraft skulle motarbeta detta. Jag har skrivit till er om brandattentat emot de få personer i Sverige som ens vågat försöka, och vad deras familjer drabbades av.

Under veckan har jag fått än mer samtal, som i högst inflammerad ton upplyst mig om att jag underdrivit ”fornsederiets” inverkan. En man som säger sig ha varit personligen närvarande när Sveriges Asatrosamfund upplöstes och gick över i ”fornsederi” och diverse politiska utgjutelser säger att tempelkassan som stals, uppgick till minst 11 000 SEK och att han och flera andra personer också hotades till livet i samband med detta. Händelsen uppges också ha blivit polisanmäld, och det visade sig att en person med grava missbruksproblem, som på något mystiskt vis utsetts till kassör, också var inblandad. Allt enligt min gode sagesman, men å andra sidan var det minst ett tiotal år sedan detta hände.

Tydligen minns jag fel, eller så har jag inte skrivit tillräckligt om dessa och andra händelser i samband med ”forn sed” eller ”fornsederi” tycker man, och därför har jag funnit det på sin plats att infoga en liten rättelse. Det var alltså så, att man hotade oss till livet, man stal från oss, man släpade vårt namn i smutsen – vi polisanmälde – och inget hände…

Så kan det gå när man har med ”fornsedare” eller ”fornsederi” att göra – men i andra länder än Sverige, är man som sagt framgångsrikare – än så länge…

Stämningsbild ?

Till sist segrar vi ändå – det är jag fullständigt övertygad om. De Asatroendes antal i Sverige är nu över 570 stycken om man ser till det största samfundet – det där de 80 ”fornsedarna” inte gillar – och mer än 1100 totalt, om man ser till alla samfund i landet – i alla fall de mer rumsrena – och de jag själv väljer att engagera mig i.

Polackerna är inte så många fler heller – men deras tid kommer – liksom Islänningarnas och Danskarnas… Många Gudahov är redan byggda, och tyvärr – jeschua lovers – nu är det för sent att bränna allihop, som om ni trodde att det bara var halmbockar ni kunde få fyr på…

Nej, Asatron var ALDRIG någon ”Utomhusreligion” (inlägg från 30 Mars 2017)

Jag har varit inne på ämnet redan många gånger förut, men idag har en skicklig smed och hantverkare i min bekantskapskrets tipsat mig om en användbar och bra bok, som jag förvisso kan ha nytta av. Det är den här nya akademiska avhandlingen, som publicerats på Carlssons bokförlag. Tyvärr har jag inte läst den själv ännu, men om denna bok verkligen håller vad den lovar (man ska kanske inte hoppas på för mycket, i vårt av ”PK-tänk” och politiserad forskning med starkt pro-kristen bias präglade land) anser jag den för ett bra köp.

Nyare forskning har visat att vad man kallar ”Kulthus” eller Gudahov funnits i vårt land ända sedan bronsåldern, och kanske ännu längre tilllbaka. Bara för att våra förfäder i allt väsentligt hade en trä-kultur (det är heller ingenting konstigt, alla kulturer har använt sig av de råmaterial som var mest användbara och som det också fanns mest utav) och inte en stenkultur – när det kom till byggnadsverken så betyder det inte, att just de skulle vara sämre ellerr dummare eller primitivare än andra folslag, vilket kristna rasister hela tiden har hävdat.

Hela tiden har man rackat ned på det nordiska, och i flera hundra år har ”forskare” på det mest rasistiska och fördomsfulla sätt skildrat Asatron ssom en förment ”primitiv” religion, som skulle sakna förmåga att framställa några kultiska byggnadsverk överhuvudtaget. Men, ingenting kunde vara felaktigare, och i denna bok redovisas bevis på bevis..

I många fall var det ju faktiskt så att inskrifterna höggs i sten och byggnader, verktyg och snart sagt allt annat gjordes i trä, istället för tvärtom. Det visar också mycket tydligt, vilka saker den Nordiska kulturen värdesatte. Vissa symboler och hågkomster var värda att bevaras för evigt. Därför högg man in dem i den hårdaste granit, det mest tidsbeständiga material man kunde finna, men också hem, hus och mycket annat visste man att man både kunde ha och mista – och därför blev det inga byggnadsverk i sten eller murat tegel..

Visserligen har det funnits sk ”genus” eller snarare anus-forskare, som tvärtemot alla språkhistoriker hävdat, att ordet ”Gudahov” inte skulle finnas i de Isländska sagorna, men en sådan uppfattning är lätt att vederlägga. Även de mest inbitna anus-teoretiker måste erkänna, att ”Hov” var stora hövvdingagårdar och stormannahallar, avsedd inte bara för dyrkan, utan också för fest och även för vardagsliv, alltså byggnader som förenade flera funktioner i en, och det är känt även för de flesta kulturer Världen över.

Men inte nog med det. Projekt som 2012-2013 års utgrävningar vid Gamla Uppsala har visat oss vad våra förfäder verkligen var mäktiga.

Man fann kilometerlånga stolprader, där över 45 cm tjocka och minst 4 meter höga ekstammar hade hamrats ned i stenfundament med mer än ett ton solida gråstenar i varje, sådär en och en halv meter ned i jorden. Dessa stolpar var placerade med sådär 30 meters mellanrum, i en närmast fyrkantig, enorm formation som kanhända inneslöt ett flera kvadratkilometer stort område. För övrigt har man ju nyligen också funnit spår av en fjärde kungshög, minst lika stor som de övriga – ett folkminne som ”svenska” Kyrkan förstörde vid sin ännu pågående våldtäkt och skändning av platsen, som bland annat yttrat sig i nedhuggandet av sentida ”gudalundar” (direkt mot Länsstyrelsens skötselplan) utplacerandet av kristna utomhusaltare direkt på fornminnesområdet, helt utan varje form av tillstånd osv.

Dessa stolprader omgav en mer än tio meter bred väg, efter vad forskare tidigare ansett, men de kan knappast ha varit till för något så futtigt som belysningsändamål, som vem som helst kan förstå. Man behöver inte 45 cm:s ekstammar som fackelhållare, och bara därför att arkeologerna inte hittat någon form av takstolar eller portkonstruktion, verkar det mesta – om ni frågar mig – tyda på mig att denna enorma ansamling av tjocka träpelare klart visar att man ville bära upp någon sorts överliggande konstruktion. Man anlägger inte såpass tjocka stenpackningar i botten på stora gropar annars..

Och för övrigt – om processionsvägen i mitten verkligen var just en ”väg” – vilket arkeologerna har antagit – ja då skulle man väl inte låta nedfallna takstolar eller andra rester av tak ligga kvar och skräpa mitt på vägbanan, om man sedan ville fortsätta använda den i en icke-hednisk tid – det är ju ganska självklart om man tänker efter… Kanske är det just därför, som spåren av den överliggande kosnstruktionen saknas… några ”nakna” stolpar helt utan utsmyckningar var det nog knappast tal om – istället bör de ha varit rikt utsnidade och målade i klara, lysande färger – för sådan var dåtidens smak…

Hela anläggningen har daterats till 500-700, och kanhända innehåller den aktuella avhandlingen mer om ämnet – det är i alla fall vad jag själv hoppas. Adam av Bremen säger i sin starkt lögnaktiga, kristna skildring (inte ett enda, inte ett endaste ett hållbart bevis för det myckna struntpratet om ”människo-offer” som fortfarande sprids via kristna ”friskolor” och som fortfarande tillåts indoktrinera barn över hela riket har framkommit, varken vid de senaste utgrävningarna eller tidigare) att ”Templet” i Gamla Uppsala omgavs av en enormt tung och stor guldkedja – men fanns verkligen en sådan avspärrning i verkligheten, dvs ett ”Ve-bönd” ??

”Guldkedjan” på ”templets” tak enligt Suecia Antiqua et Hodenia

Hittills har det ofta antagits, att ”kedjan” skulle suttit på byggnadens tak, eller löpt runt densamma, men hur var det egentligen ? Här finns spår av ett helt sakralt landskap – hela Naturen och slätten runt Gamla Uppsala har avsiktligen omdanats och gjorts till ett slags stor amfi-teater..

Allt detta gjordes med avsikt, och kanske med den intentionen, att likt Tor själv visa vad man kunde och förmådde. Man gör inte så – med frivillig arbetskraft under ett ganska kort antal år (personerna som byggde alltsammans var visst inte trälar utan fria män, det vet man av kammar och matfynd som gjorts i groparna) utan en hög grad av organisationsförmåga och ett slags stat – ja en Sveakung – samt nog med resurser i form av födoämnen och allt annat som behövs för att förverkliga ett sådant projekt. Gravhögarna vid Gamla Uppsala har med rätta jämförts med Egyptens pyramider (de byggdes heller inte av slavar, utan av högt betalda yrkeshantverkare) och även om de inte är lika stora eller gamla, så är det i sina stycken en fullt adekvat jämförelse..för hela projektet måste varit en ”pyramid” eller en centralort av oerhört stor betydelse, för den kultur som bestämde sig för att ära sina gudar, genom att bygga allt detta..

Hittills har de kristna antagit, att det skulle varit deras kultur, som skapat de första stavkyrkorna. Nu visar forskningen, att det kan förhålla sig precis tvärtom. Det var INTE stavkyrkorna eller impulser utifrån, som kom först. Det var Gudahoven och Hallarna som var först, och det var de senare kristna kyrkorna som försökte imitera dem och ”härma” den inhemska byggnadskonsten i trä, för att alls bli accepterad och småningom smälta in i kulturlandskapet.

Hästhuvudena – helt hedniska symboler – på de norska stavkyrkornas krön visar detta med all önskvärd tydlighet – det har man länge haft klart för sig. Författarna i boken lär dra paralleller till Birkas borgtorn, eller andra väldiga tornkonstruktioner som fanns på fornborgar i Mälardalen, har jag hört (att nordborna skulle varit oförmögna att bygga i flera våningar är en grov lögn och en kristen fördom) och dessutom har vi de fynd som gjorts vid Uppåkra och i Danmark bland annat – som tyder på stora, tiotals meter höga Gudahov.

Författarna i boken drar liknande paralleller med tornkonstruktioner i sydöstasien, som Ankor Wat och andra kulturlandskap (anläggningen bestod av en konstgjord sjö, sinnrika bevattningskanaler och inte bara ett ”tempel”) men så långt ska man nog inte behöva gå.

Vår nordiska trä-arkitektur räcker gott, den räckte då och den räcker nu också..

 

Urnes – Stavkyrkan som INTE var någon ”Kyrka” utan ett Gudahov (inlägg från 21 Augusti 2017)

Det faktum att Asatro och Nordisk hedendom alltid varit en ”inomhusreligion” minst lika mycket som en ”utomhuskult” torde väl inte ha gått förbi någon läsare av den här bloggen.

Svenska arkeologer har under de två senaste årtiondena gång på gång bevisat, att det fanns ”kulthus” eller ”gudahus” redan på bronsåldern (se under rubriken ”Gudahov” här ovan) och under järnåldern och vidare framåt var Gudahoven förekommande i hela Norden. Bevis har hittats bland annat vid Uppåkra i Skåne, på Gotland, vid Ranheim utanför Trondhiem (där en gång Tröndernas stora Torshov kan ha stått) och på många andra platser, inklusive Kungsgårdar som Lejre i Danmark och Gamla Uppsala i Sverige – redan på 1950-talet hittades ju vad som då tolkades som spår av en kvadratisk byggnad under den senare 1100-tals kyrkans golv – nuförtiden är alla forskare eniga om att det rört sig om ännu en 40-50 meter lång och över 25 meter bred byggnad, som klart hör ihop med de andra långhus, som hittats på de sk ”Kungsgårdsterrasserna”

De runda ringarna föreställer faktiska stolphål från 800-talet. Den streckade linjen visar hur man på 1950-talet tänkte sig ett kvadratiskt ”Gudahov” med ca 30 x 30 m golvyta. Idag tror de flesta forskare, att detta bara var kortsidan av en stor hall, som fortsatte i riktning norrut. ”Svenska” Kyrkan har sedan 60-talet systematiskt förhindrat allt grävande på platsen.

 

Men det här är inte de enda bevarade resterna av ett riktigt, Asatroget Gudahov från gammal tid. Också vid Urnes Stavkyrka har arkeologerna gjort spännande upptäckter, som Thor News i Norge vet att berätta. Nya dendrokronologiska årsringsdateringar och kol-14 prov som tagits på senare år visar, att de grundläggande, upprättstående bjälkarna i den sk ”Kyrkan” inte alls är från 1100-talet, som tidigare kristna och katolska forskare påstått, utan vida äldre. Kol-14 proven kommer bevisligen från ”year 995 plus minus 75 years, year 850 plus minus 150 years and year 965 plus minus 75 years.” och dendrokronologiska prov visar på år 765 för kyrkans äldsta delar. Vid den tiden fanns inga kristna alls i Norge.

Vad som bevisligen har hänt, är att stora delar av ett äldre gudahov ”återanvänts” och fått tjäna som nytt virke i ”kyrkan” som inte är någon kyrka alls, utan rest med stavar och allt som ett Gudahov och bara ett Gudahov, ingen ”Kyrka” förrän de kristna med våld tog över den – våldskristnandet av Norge är känt både från Saga Olav Tryggva och Saga Olaf Haraldssons, och väl dokumenterat – i det svenska fallet finns betydligt mindre dokumentation om vad som säkerligen hände även här.

Denna magnifika portal, som ursprungligen var Gudahovets ingång, är idag en sektion av kyrkans vägg…

Stilhistoriker som granskat byggnaden, kunde redan för länge länge sedan vara medvetna om det pinsamt uppenbara, men de kristna har hela tiden förfalskat historien. Det gamla Gudahovets dörr, som innehåller en skildring av hjorten Eiktyrnir, som betar på Valhalls tak och som förhoppningsvis är känd för varje läsare av Eddan, eller kanske Nidhögg, draken som gnager sönder Världsträdet Yggdrasils rötter.

Hela tiden har 1800-talets och det tidiga 1900-talets Europeiska och katolska källor om Urnes stavkyrka systematiskt ljugit, och man har svamlat om att ”solhjorten måste vara en kristuss-symbol” och liknande helt osakliga, fördomsfulla yttranden, som nu visat sig vara gripna ur tomma luften. Sanningen börjar komma fram, och Urnes är inte den enda ort i Norge som är platsen för ett Gudahov, och där kristna kyrkor i all hast och med tvång rests med gamla bjälkar, runstenar som fundament och med våldtagna och skändade kultplatser som enda resultat.

Thor News konstaterar:

It is tempting to believe that researchers have chosen not to search for traces of Old Norse religion for the same reasons why the worship of Odin and Thor, with a few exceptions, are omitted from the Viking sagas: The sagas were written down after the introduction of Christianity and authors who wanted to print their texts glorified Christianity. They seemed to forget the fact that most Vikings were heathens.

It is obvious that many of the Norwegian stave churches originally were Old Norse places of worship even though many want to believe otherwise.

Re-use was both a quick and practical solution for Olav Haraldsson and the Viking kings who had started the Christianisation process before him: The Old Norse hofs were beautiful buildings that easily could be converted into churches. They were placed on strategic and visible points in the terrain, preferably alongside fjords and rivers where the people traveled.

Moreover, obtaining all the needed materials for new church buildings would be expensive and time consuming.

To remove Old Norse symbolism cut out of wood and stone, kill or force the priests (hofgoði) and priestesses (hofgyðja) to convert, and then make the old hofs into church buildings, could be carried out in just a few days.

Furthermore, to burn down the old places of worship would be tactically unwise because the heathens then would have a holy place to return to.

Nu töms kyrkorna i hela Norden – enligt vad kristna media själva erkänner (bara 47 % av norrmännen vill idag alls beskriva sig som ”kristna” och mycket få av dem går i kyrkan ens en enstaka helg om året) . En gång ska vi ta tillbaka vad som är vårt arv…

Intoleranta Kristna emot Jim Lyngvilds Gudahov (inlägg från 16 Juni 2016)

Som jag berättat i denna blogg (se inlägg från 15 Maj) har Danmark nu fått sitt första, officiella Gudahov enligt Asatron. Då invigde nämligen byggaren och ägaren Jim Lyngvild alltsammans, rituellt sett, men först den 1 Juni i år kom den officiella invigningen, med en stor Vikingamarknad och gäster i form av Talmannen för Danmarks Nationella Parlament, som dessutom är nära personlig vän med Hr. Lyngvild själv, liksom Utlännings- och Integrationsministern i Danmark.

Allas vår Hr. Lyngvild med två representanter för det uppväxande släktet

Og det ER Fröjas Sal !

Skåda Särimner – Andra gör det !

Allt kunde nu vara Frid, Fröjd och Freja (inte minst !) i vores trogne gamle Danmark. Medverkade gjorde också Nordiska Asa Samfundet från Sverige, som tilldelade Jim Lyngvild en särskild utmärkelse, till tack för hans stora kulturella insatser för oss alla. Tyvärr kunde jag själv inte närvara – någon måste ju sköta redaktionen här också, och som jag sagt är det inte allom givet att åka till Korinth. Efter att denne sannskyldige begivenhed ägt rum i veckan, började dock som vanligt de kristna genast protestera.

Ständigt dessa kristna ! Det är något ruttet i den danska staten, det måste man verkligen säga. Först ut var den intolerante fd biskopen av Århus, Kjeld Holm, som kallade Jim Lyngvilds initiativ för ”groteskt” och som protesterade emot att kända politiker närvarade vid själva invigningsceremonin:

 Tidligere Aarhus-biskop Kjeld Holm ryster på hovedet ad Kjærsgaard og Støjberg:

– Det er grotesk, at en minister og folketingsformand deltager i et arrangement, der ligger langt ude på det religiøse overdrev. Hverken Inger Støjberg eller Pia Kjærsgaard ville drømme om at være med til at indvie en moské, så at de vil deltage i et arrangement med én, der udtaler sig så bombastisk og historieløst om kristendommen, er komplet uforståeligt, siger Kjeld Holm.  (Danska TV 2 3 Juni 2016)

http://nyheder.tv2.dk/samfund/2016-06-03-ryster-paa-hovedet-af-kjaersgaard-og-stoejberg-grotesk-at-indvie-hedningested#

Danmarks ”Kirke och Kulturminister” (hur kan de ens kalla kyrkan för kultur ? undrar jag) Bertel Haarder har också protesterat emot arrangemanget, och givit ett officiellt nej som svar på inbjudan. De deltagande politikerna har svarat honom att inte vara så fördomsfull, inskränkt och intolerant som de kristna ofta är – och Jim Lyngvild själv har enligt lokalpressen uttalat sig som följer:

”Til dig Berthel Haarder din sure gamle lort! Os en lille hilsen til tosse Birthe Rønn… Gamle nokkefår!”

”Det er IKKE i orden at Berthel – som KIRKEMINISTER (Højeste religiøse instans i DK) udtaler sig negativt om anerkendte trosretninger (som asatroen er) – når vi i grundloven har en sikret ret til religionsfrihed…”

Så är det nämligen. Gäller religionsfrihet i Danmark, så gäller den verkligen landets egna, inhemska religion också – och att till och med Ministrar uttalar sig så intolerant, är inte acceptabelt. Skitstövlar är skitstövlar, det har jag alltid sagt – och i Sverige har det som Polisen redan konstaterat gått så långt som till Mordbrand när det gäller Gudahov (se mina tidigare inlägg om hur man har behandlat och fortsätter att behandla oss Asatroende i vårt eget land)

Ifall nu någon tycker att Jim Lyngvilds – och min egen – vokabulär – är något ovanlig, eller aningen respektlös,  så må man betänka, att Berthel Haarder inte är en man som skräder orden, precis:

Ministeren råbte gloser som ‘pis mig i øret’, ‘dumme svin’ og ‘røvhul’, men forklarer sig med, at han blev hevet væk fra sin risengrød og julekoncert med konen.

– Min stress-situation opstod, fordi jeg skulle i Domkirken med min kone, og fordi du ikke som aftalt kom ud til min bopæl. Du opfordrede mig indtrængende til at forlade aftensmaden (min livret risengrød) for at suse ind til DR

Värdig tron för gästande minister – där maa han faa söd gröd med ister !

På varje dansk julefrokost, eller julmåltid serveras enligt tradition söt gröt, och detta med att han gick miste om julegröden fick ministern ifråga att få ett vansinnesutbrott, vad gäller dansk tv:s reportrar. Nu har han ”sannynligvis” fått ett utbrott över Jim Lyngvild också, men allvarligt talat – skall inte en Kyrko och Kulturminister kunna begripa det här med religionsfrihet som princip ?

Många hedniska och Asatrogna sajter i utlandet har redan reagerat, och alla stöder Jim Lyngvild samt oss Danskar, Svenskar och Nordbor i vår rättmätiga frihetskamp emot det kristna förtrycket.

Kjeld Holm also seems to have a problem with respecting the views of others.

Facing this criticism, Pia Kjærsgaard says that people shouldn’t be so judgemental, and instead pay respect to the views of other people; and that the Norse heritage of Denmark and the stories of Odin and Thor are fantastic – and that they are an important part of Danish history. She also emphasizes that she indeed would not be present in any opening ceremony for a mosque.

In any case, we have reason to believe, that we haven’t heard the end of this story yet.

”P-p-Pork of Ages – Muhammad Ali – Ma-ma-Malcolm X” (DE slogs för SITT folks frihet – VI slåss för VÅRT !)

Själv är jag inte för att förhandla med de kristna. Kan de inte acceptera religionsfriheten som princip, så bör vi heller inte förhandla med dem, så länge de inte ger oss vår frihet.

Man kan inte förhandla med någon som vill döda en, eller som förnekar ens mänskliga rättigheter.

I veckan dog en stor boxare. Nu har han samlats till sina fäder, och om ni frågar mig, är han just nu hos Thor i Thrudvang – styrkans boning.

Själv boxas jag vidare, som ni alla kan se…

ja, kjere lesere – paa gensyn !

Nordiska Asa Samfundet BYGGER UPP där andra bara River Ned… (inlägg från 19 Maj 2017)

I Danmark har man redan gjort det, och på Island kommer det första Gudahovet stå klart redan i år, 2017. Här i Sverige har det skett många försök, och ännu flera sabotage, men än så länge har vi inget Gudahov (nej – det heter inte ”Asatempel” eller något liknande – ni måste lära er grundbegreppen) som är öppet för alla i vårt land.

Bild från Jim Lyngvilds Ravnsborg, tagen igår. Gudahovet är byggnaden med drakhuvuden i bakgrunden. Jim belönades med priser av Samfundet Särimner och Nordiska Asa Samfundet för sina privata initiativ i fjol, 2016

Nu sällar sig Stenar Sonnevang och Nordiska Asa Samfundet till Gudahovsbyggarna. Planerna på samfundets Asa Center – som också är ett bibliotek, ett akademiskt centrum och en samlingssal för intresserade – har redan funnits tillgängliga en längre tid, men nu genomför man ett sk ”Crowdfunding-Initiativ” på Internet. Ni kan alla bidra till det nya projektet genom att följa länken här, och jag hoppas ni också gör det månatligen. Kampanjen har bara varat i 12 dagar än så länge, och man ska minnas att första gången initiativet till något liknande togs, var redan på det nu fjärran 1990-talet, innan ”forn sed” kom med i bilden, och det som en gång varit en väl fungerande organisation med namnet Sveriges Asatrosamfund urartade totalt, och förbyttes i något helt annat, som nästan ingen av oss längre vill förknippas med.

3d skiss av det kommande Asa-Centret

Visserligen har projektet inte fått ihop så mycket pengar ännu, men vi som varit med ett tag och som minns 1990-talets Asatro vet att saker som denna kräver tid. Och vi har också fått se hur illa det kan sluta, när ”forn sed” kommer med i bilden. Under 2000-talets första år stal en viss person med namnet Finn (som i ”Finn fem fel”) som plötsligt utsetts till kassör hela tempelkassan från Asatrosamfundet, som kort därefter bytte namn… Och resten vet ni. Ca 13 000 kronor rörde det sig om den gången, och inte ens som stöld var det särskilt lysande. Finn – vars efternamn jag inte ska nämna – var nämligen narkoman – som många av ”fornsedarna” är – och förskingrade naturligtvis alla pengarna. Så kan det gå, när opålitliga personer utan ledarskap och utan förmåga kommer till makten i ett samfund eller en förening.

Jag själv och många av de vettigare medlemarna i det gamla Asatrosamfundet skakade på huvudet, anslöt oss till Särimner och bidade vår tid.

Föga anade vi hur vi skulle bil systematiskt motarbetade, förtalade, angripna och utsatta för ”media-drev” av fornsedarna under nästan tio års tid – en intern fejd som närmast tagit proportionerna av ren personförföljelse. Men – låt mig inte gå händelserna i förväg….

Under 2000-talet inledde jag och tre goda bröder i Särimner vårt eget, mycket mindre projekt i form av ett slags ”Gudahov, modell Friggebod”, DIY – IKEA style nära Blot-Svens hög på gränsen mellan Uppland och Västmanland.

Vi hade redan goda kontakter med markägaren, men eftersom vi befann oss i uppenbar närhet av ett fornminnesområde krävdes tillstånd från Länsantikvarien, som den gången var en svårt kristen person. Plötsligt fick vi oss ett brev till handa, där man hänvisade till NRL:s gamla paragraf om ”påverkan av landskapsbilden” (som upphävdes redan innan år 2000 och alltså är ett felaktigt lagrum) och gav oss avslag, utan pardon. I närheten pågick ett större motorvägsbygge, och i närheten fanns occkså en enorm plåtverkstad occh lastbilscentral, men dessa båda anläggningar och nya E 18 påverkade alltså inte ”landskapsbilden” alls, enligt samma myndighets sätt att se. Det lät ju mystiskt, och när jag själv undersökte saken, fick jag veta att en viss ”Emma H” som numera kallar sig ”översteprästinna” hade ringt till sagde Länsantikvarie, och med vett och vilja påstått att vi skulle vara medlemar i ”Blot-Svens MC” – en ”outlaw biker club” från Strängnäs, mer än 80 km bort från den aktuella platsen.

Personen ifråga  påstår också på Internet att hon egentligen är en varulv, samt har svans – också tilll vardagslag – och har tydligen haft någotslags kontakter med Historiska Muséet – samtidigt som hon gör anspråk på att styra över landets alla ”fornsedare” som bara är ca 70 till antalet – och har nyligen varit synlig i ett slags betalt reklaminslag för henne själv i SVT, där det också rackats ned på Nordiska Asa Samfundet, som framställts som nidingar och högerextremister.

Jag är inte förvånad, med tanke på vad jag vet om den personen och hennes umgänge sedan tidigare.

Men alla Hedningar i Sverige är som bekant inte sådana.

Jag själv lade ut mina ritningar på min sajt här (se under ”Gudahov”) ovan och många människor över hela landet har sedan dess spontant tagit kontakt med mig och visat deras egna Gudahov, ”tempel”, meditationsplatser och andra anläggningar, så jag vet att många av dem fortfarande är i bruk.

 

Jag har redan berättat för er om ”Svenska” Kyrkans skövling av Gudalunden vid Gamla Uppsala, där svenska män och kvinnor spontant hängde upp små smycken som offergåvor. Jag har också skrivit om en god vän till mig, Tv-kock, restauratör och krögare från Stockholmstrakten, som fick sitt eget gudahov nedbränt i ett attentat emot sittt eget hem – vilket allvarligt skrämde hans familj – och fått honom att dra sig tillbaka från alla offentliga sammanhang, där Asatro finns med i bilden. ”E-type” och andra kändisar tänker visserligen annorlunda, liksom Jim Lyngvild i Danmark – men förföljelse och ”drev” är inte trevligt – det har jag själv många många gånger fått känna på…

Så fort ett eller annat projekt för Gudahov – som på Island eller i Danmark – har kommit upp, så har ”fornsedarna” konsekvent motarbetat det ellerr saboterat det, för alla oss andra. I Göteborg finns en mycket märklig person med namnet ”Oderhatt”, ”Folie-berg” eller något sådant, som stoppat alla lokala initiativ med orden ”jag tycker vi ska springa omkring i skogen och göra som vi brukar” vilket alltså ska ursäkta blockering, uppsåtligt sabotage i form av anlagd brand och liknande, telefonsamtal till myndigheter med falska uppgifter som bärande inslag, hat och smutskastning i sociala media, mm.

Jag har också på sista tiden mött andra Asatroende, som börjat reagera emot allt detta. Här är en av dem.

Däremot vill jag att asatro och hedendom ska bevaras och praktiseras traditionellt så långt det nu är möjligt. Kallar man sig asatroende eller hedning ska det vara ett signum som folk känner igen och vet vad det innebär. Ärlighet, rakhet, inkluderande (utan att tappa fokus på tron) och hedervärt!

Ni vet den där känslan man får, när klassens värsta mobbare blir vald till kamratstödjare som ska jobba för att hindra mobbning? Den känslan kan man lätt få när man ser vilka som kallar sig asatroende och hedningar och sedan agerar fullt ut efter helt egen agenda…

Att stå med pekpinnar och avgöra vem som är vad är inte min grej riktigt, men jag har stött på vissa individer som i sitt ”trosutövande” och beteende verkligen inte motsvarar något som ens ligger i närheten av vad vårt signum står för. Snarare har de kidnappat vår fornnordiska kultur och använder den på ett sätt jag ser som helt främmande för vår tro.

Läs gärna på olika forum och tänk till på vad följande individer oftast hålls med:
Xan folmer – driver sidan huginn’s heaten hof
Jarle skaug – student med åsikter, massor…
Sunniva Elvestrand – påstådd gydja
Marcus räv Skogsberg – medlem i FSS
Magnus j Lindeberg – ordförande i del av FSS
Björg – admin på ”skandinavisk hedendom – öppen grupp”
Ross Downing – säger sig tala för Göteborgs universitet och är redaktör på FSS tidning (anser sig opartisk också)

Hittar ni dem alltid i diskussioner där NAS målas ut negativt?
— —Titta gärna på hur dessa (bland andra) hanterar när någon eller några framför en tanke de inte håller med om, eller hur de agerar när någon lägger fram fakta som inte gillas av dem.— — Och det försvårar för allas vår verksamhet för folk blir oroliga och avskräckta när de ser massa fjanteri och trams. Jag drar en linje i sanden och menar på att det finns en hel del som anser sig som ”hedniska” men som inte hör hit. För att asatro och hedningaskap ska kunna ta plats under offentliga är det faktiskt dags att klargöra något vilka som hör hit – och vilka som definitivt borde söka sig till andra sfärer där de passar bättre…

• Från Facebook-sajten ”Tyrheim”

Så kan man också uttrycka det. ”Forn Sed” river ned, där Nordiska Asa Samfundet och alla andra – Jim Lyngvild, Islänningarna och många många fler – mig själv inbegripet – fortsättter att tro, fortsätter att kämpa, fortsätter att bygga upp.

Själv ger jag min tro och min tid – samt i viss mån pengar – till de som visat sig värdiga mitt förtroende…

Slutar – helt opåkallat – med en vacker liten parodisk sång, jag såg på en Amerikansk Asatrogen sajt härförleden, apropos detta med att bygga upp kontra att riva ned, ”fornsedare” och vad de vanligen håller på med – och önskar Stenar och NAS ett stort, stort lycka till i det kommande crowdfunding-projekt, som helt säkert kommer att sysselsätta oss alla i flera år.

 

”Järn-Skägge visar Nordtröndernas Gudahov för Olaf Tryggvason” (inlägg från 30 December 2017)

På en sajt, tillhörande den norska konstfirman Galleri Straume har jag hittat många bilder av Anders Kvåle Rue, en norsk konstnär jag inte känt till sedan tidigare. Bilderna säljs nu som reproduktioner för sådär 1500 NOK eller uppåt, vilket är ganska billigt för handsignerade litografier, enligt vad jag förstår. Sådana säljs vanligen i numrerad men ytterst begränsad upplaga, ungefär som mina egna hedniska kalendrar – men de kostar i alla händelser bara 60 kr plus porto, även om jag för min del aldrig skulle drömma om att kalla mig ”konstnär” (se tidigare inlägg) i alla fall inte vid jämförelse med bättre män, eller de som är mer utbildade konstnärer än jag någonsin varit, eller kommer att vara.

Anders Kvåle Rue (f. 1965), bur i Svartdal, Seljord kommune. Anders er utdanna ved Statens handtverk og kunstindustriskule, Oslo, 1991. Rue har spesialisert seg på historiske motiv generelt og vikingtida spesielt. I tillegg til biletkunst held Rue foredrag og skriv artiklar om den norrøne arven. Anders har motteke fleire utmerkingar, blant anna i bransjeprisen «Årets vakraste bøker».

 

Om någon borde ha Samfundet Särimners Stora Pris inför 2018, är det Anders Kvåle Rue. Såsom enväldig domare delar jag härmed ut det, även om 2018 knappast börjat än, för jag tror ändå, att hans bilder från Flatöboken – denna sena källa från Islands 1390-tal, långt efter det Sagatiden upphört – faktiskt kommer att gillas, av alla och envar. Det är en kunskapsgärning och ett folkbildande han utfört, genom att hålla de gamla sagorna vid liv, helt enkelt.

Jag har för mig att Flatöbokens berättelse om det stora gudahovet vid Möre i Nord-Tröndelag innehåller den detaljen, att där fanns en Torsbild, helt förgylld, som var så skickligt gjord, att bockarna och Tor såg helt levande ut och kunde röra sig framåt utan konstlade hjälpmedel, men konstnären har väl tillåtit sig en viss frihet, när han låter den stå på hjul – Olaf Tryggvasons Saga i Snorre Sturlassons version från 1230-talet, säger också att Torsbilden stod på en upphöjning, och att den var helt klädd i guld och silver, samt mycket kostbar – men nämner inga bockar.  Detta står att läsa det 68:e till 71:a kapitlet av Sagan om hur Norge kristnades med våld och tvång – för Kung Olaf svek stackars Järnskägge å det gruvligaste och värsta, och dräpte honom saklöst, bara därför att han inte var kristen.

Järnskägge och de andra bönderna och de fria männen i Tröndelag trodde den nye kungen om gott, men han bedrog och lurade dem. Kanske skulle de inte ha visat honom Gudahovet alls, för han bara förstörde det, samma dag som han kom till platsen. Som ni kan se fanns där fina bilder av i tur och ordning Freja, Frej med sin galt och Oden med sina Korpar, jämte Frigg och Njord, som var de makter Trönderna mest dyrkade, förutom Tor själv. Men alltsammans brände och förhärjade de kristna, på samma sätt som de bränt, skövlat och förhärjat våra gudahov än idag, vilket jag också berättat för er om.

 

Någon har på Wikipedia anmärkt, att Maere lär vara den enda plats i hela Norge, där de kristna varit tillräckligt fräcka att bygga sin nya kyrka direkt på det gamla gudahovet, vilket hindrar oss från att gräva ut det, och få veta mer om hur det verkligen såg ut. Också när de fria männen på platsen är döda och inte längre kan försvara sig, fortsätter de kristna att hoppa och stampa på deras minne, och den fula ovanan att bygga kyrkor direkt ovanpå mark som inte alls är kyrkans, och som inte alls tillhör den, känner vi också från Sverige, även om det här – liksom i Norge – vanligen tillgick så, att man byggde kyrkorna i anslutning till platser, där de gamla gudahoven stått, men aldrig direkt ovanpå dem. En viss respekt för våra fäders tro, fanns faktiskt under den första kristna tiden, och det tycker jag verkligen att de kristna som lever idag gjorde gott i att minnas och lära sig av, om ni frågar mig.

Allt vi har fått se, är deras vanliga hänsynslöshet.

Ta Gamla Uppsala som ett enkelt och talande exempel. Man vet, att det ligger en vikingatida hallbyggnad eller vad som tolkats som en av flera, jättestora, minst 40 meter långa hallar under golvet till Gamla Uppsala Kyrka, till exempel. Detta konstaterades redan vid utgrävningar under kyrkgolvet på 1950-talet, men ut på kyrkogården har man aldrig tillåtits fortsätta gräva, därför att det är en modern kyrkogård och ”Svenska” Kyrkan hela tiden och ideligen fortsätter gräva ned sina egna döda församlingsmedlemmar på den, trots att forskare gång på gång uppmanat dem att sluta med det – det finns andra, likvärdiga och minst lika fina kyrkogårdar på andra platser runt Uppsala, som man lika gärna skulle kunna använda sig av..

Arkeologerna Birger Nerman och Sune Lindquist tolkade på 1950-talet stolphålen under Gamla Uppsala äldsta kyrka som rester efter ett ”tempel” – men idag vet man, att Gudahovet och inte templet var en hallbyggnad…

Visserligen råder det alltid konflikter om markanvändning i Sverige och alla andra moderna stater och samhällen, sant nog. Men vetenskapliga intressen, som är av vital betydelse för en hel nations historia och identitet, måste faktiskt gå före några lokala begravningar. De kristna har helt enkelt ingen rätt till platsen, som är av stor och central betydelse för Asatroende från hela Världen. Att den alls blivit utgrävd under senare år beror på bygget av Upplandsbanan till Gävle – för numera går järnvägen som alla vet i tunnel under Gamla Uppsala, låt vara inte direkt under kyrkogården. När detta kan tillåtas, varför tillåter inte ”Svenska” Kyrkan ens undersökning med markradar, vilket kan göras jämförelsevis mycket billigt, och inte skadar marken, naturen eller kyrkogården det minsta ?

Hela tiden hindrar de kristna den moderna vetenskapen, och sätter sig emot även markradar, med motiveringen att det vore oetiskt, eftersom man på radarbilderna möjligen kunde urskilja kistor eller kistornas innehåll, fast helt utan någon större detaljeringsgrad, eller den minsta möjlighet att identifiera några individer – som ju i de flesta fall multnat bort för längesen – dessutom är de flesta begravningar, i Gamla Uppsala och överallt annars i Sverige och Norden faktiskt kremeringar, vilket är direkt förbjudet i Bibeln, och en hednisk, inte alls en kristen sedvänja.

Vari ligger då det förment ”oetiska” i bilder som de här ? Här nedan finns ett exempel på en markradarbild från en kyrkogård i Landskrona, och där tycker minsann ingen – ens i ”Svenska” Kyrkan – att detta vore ”oetiskt” eller annars ett problem..

Hela tiden fortsätter de kristna att vanhelga, våldta och ockupera våra mest heliga platser. Inte ens i döden får vi hedningar eller Asatroende frid, för ingen gravlund eller begravningsplats får vi ha för oss själva. På Uppsala åsen finns två såkallade ”Meditationsplatser” – men de två platserna har de kristna helt ockuperat och förstört, med stora svarta kors – hela landskapet har blivit våldtaget och ockuperat, och de kristna kan inte ens ta så mycket hänsyn, att de ens förstår att människor, som tillhör andra religioner än kristendomen, också kan ha behov av stilla begrundan eller kontemplation på de platserna.

Hela tiden denna kristna hänsynslöshet. Hela tiden denna förstörelse av hela landskap. Hela tiden dessa kors, detta brännande, detta kristna härjande. Utan hänsyn.

Inte ens i fjällen, inte ens i yttersta Norrland får vi Hedningar vara ifred – förutom vad man gjort emot Samefolkets heliga platser... och de vill att vi ska ”samexistera” med sådant här. Hur kan det ens ske, frågar jag er ? Hur kan man ens tillåta det ??

Bild från Svenska Turistföreningen. Inte ens samefolkets heliga platser och Seitar får vara ifred för den kristna vandaliseringen…

Vi måste ta dessa platser tillbaka – och hedna dem. Skogskyrkogården, med sitt fula betongkors från Nazismens glansdagar – som kristendomen evigt är förknippad med. Görvälns Griftegård i Järfälla. Hassela-korset, som aldrig skulle ha fått bygglov. Överallt kristna våldtäkter av plats efter plats, trakt efter trakt, gudahov efter gudahov – och inget släpper de ifrån sig, trots att deras religion inte alls omfattas av minst 41 % av de här landets människor, som faktiskt gått ur ”Svenska” kyrkan, som inte alls är svenskare än något annat samfund. Inte ens muslimerna gör såhär – för de har – i de flesta fall – fattat att böneutrop och minareter inte hör hemma i Sverige.

Varför kan de kristna inte ACCEPTERA att det finns och skall finnas multi-religösa begravningsplatser i det här landet – där man SLIPPER kristna kors… ??

”Svenska” Kyrkan har till och med fräckheten att ljuga rakt ut och påstå, att de skulle ha ”befriat” de två meditationsplatserna nära Gamla Uppsala genom att resa kristna kors och andra styggelser på dem. Helt utan respekt för andra människors trosutövning, helt utan respekt för andra människors behov av meditation utan kristna symboler, helt utan respekt för andra människors tro. och detta låter vi allesammans fortgå, mitt inne i vårt svenska samhälle, 2017 eller till och med 2018. Kasta ut korsen – säger jag – och gör slut på den andliga tortyren och skändligheterna !

Gamla Uppsala är inget kristet vallfärdsmål, utan en hednisk plats. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

Så var det en gång vid Tröndernas Gudahov, när Järnskägge – mannen av folket, den frie bonden – stod där och ville visa något folket själva byggt, emot kyrkor, präster, påvar, kungar och all överhet.

De dräpte och mördade honom.

Sådant var de kristnas ”tack” – men hans minne och verk lever ännu vidare – genom Flatöyarbok, Anders Kvåle Rue, och alla de, som är Asatrogna..

”Back on Track” – Nordiska Asa Samfundet BYGGER UPP där andra bara River Ned… (inlägg från 15 Augusti 2017)

Från Island noterades det i sommar att Världens Första Officiella Gudahov för Asatro (ja, just Gudahov – det är INTE fråga om ett ”tempel”, för så säger man inte !) nu planeras invigas i Maj eller Juni 2018, med generösa bidrag från den Isländska Staten, som också ska ha investerat i det mycket innovativa och nyskapande designprojektet.

Som jag redan berättat har Jim Lyngvild i Danmark redan byggt Ravnsborg, en stor anläggning döpt efter Fader Odens korpar, men detta är en privat byggnad och ett hem, som inte tillhör något särskilt samfund.

Nordiska Asa Samfundet – som nu har över 700 medlemmar – har nu genom sin för tre månader sedan inledda insamling passerat den punkt, som uppnåddes innan ett visst slags patrask, som kallar sig ”Fornsedare” infiltrerade och försökte förstöra hela den hedniska rörelsen i Sverige. Jag har redan förklarat, hur dessa idag strax under 80 personer hela tiden aktivt motarbetat, opponerat emot och försökt förstöra snart sagt varje förslag till Gudahovsbygge, och hur en narkoman, som aldrig någonsin borde ha valts till kassör, förskingrade alla de insamlade medlen förra gången någon försökte sig på att finansiera ett Gudahov i Sverige.

Hela vår rörelse har förlorat 17 värdefulla år, som kunde ha använts till uppbyggnad, och mycket mer än så.

Det är allt, vad ”fornsederiet” lyckats att skapa under hela den tid som gått, och märkligt nog har det samfundet ingen policy emot droger, som fortsätter att förekomma och brukas vid snart sagt alla dess sammankomster, gillen ”blot” och aktiviteter.

Inom Nordiska Asa Samfundet, däremot – grundat för tre år sen – har man nu tagit som motion till nästa årsmöte att hålla absolut nolltolerans emot allt sådant, och följer därmed också Svensk Lagstiftning, som det är och bör vara.  13 000 kronor och mer än så, insamlat av 35 individer under knappa tre månaders tid är en liten summa, och ett litet, litet steg på vägen emot det legala erkännande, som redan finns i andra länder. Du kan själv bidra genom att följa länken här.

 

 

Innan vi slutgiltigt befriar oss från allt som luktar ”forn sed” och Monoteism dröjer det kanske ännu några år – men framtiden kommer… I det stora som det lilla… Vad gäller världspolitiken som rent lokalt – visdomens röst tystnar aldrig – och vid slutet, står segern…

Att bygga upp, där andra bara river ned (2) – Hedniska Fundraisers (inlägg från 3 Juni 2017)

På Island byggs just nu ett Gudahov, och i Danmark står redan ett Gudahov klart, genom Jim Lyngvilds försorg. I USA har Hedningar och Asatrogna av det mest skiftande slag fått bygga sina egna anläggningar, men i vårt eget Sverige ser det mycket sämre ut.

När får vi åter se byggnader av det här slaget i vårt eget land ?

Vi kan minnas fadäserna med ”forn sed” och hur ett visst samfunds ”tempelkassa” stals i början på det här årtusendet – genom ett bedrägeri och genom en person, som aldrig någonsin bort utsetts till kassör. Jag har berättat för er om bränder, och om attentat som vänner till mig utsatts för (se under rubriken ”Gudahov” ovan ) Attentat och mordbränder, som drabbat hela familjer. Människor som varit krögare och restauratörer, lika harmlösa som Martin E-type Eriksson – privat den mildaste av män – och krogen Särimner på Birka, som snart öppnar återigen och som inte sysslar med något politiskt.  Jag har berättat för er om hur ”fornsedarna” hela tiden systematiskt förstört för alla oss andra, och om deras närmast fanatiska motstånd emot varje form av verksamhet, som varit bättre organiserad och mer kompetent än deras egen.

Jag har nämnt branden vid Storholmens Vikingaby – också där har ”fornsedare” varit inblandade i sammanhanget – och vilka svårigheter vi haft, med dessa ”fornsediska” element, som hela tiden raserat och förstört, där andra velat bygga upp och förbättra. Och mer än så. Jag har till och med publicerat mina egna ritningar på ett Gudahov av det ytterst lilla formatet, i hopp om att någon, någonstans ändå ville kopiera dem, och väntat på den stund, då vi verkliga seriösa Asatroende kan få utöva vår religion fritt, utan att detta förbannade pack och patrask kommer och förstör för oss, oavsett om patrasket i fråga nu hör hemma ytterst till höger eller ytterst till vänster på den politiska värdeskalan.

Och nu, äntligen; efter alla dessa år kommer äntligen en ljusning. Länge var jag som en ropandes röst i öknen, i sju långa år har jag skrivit på denna blogg, och spridit mina idéer överallt där jag kan. Ett ovanligt verksamt vapen, som vi hedningar kan ta till i dessa dagar heter Fundraisers, ett populärt uttryck för insamlingar via nätet. Nordiska Asa Samfundet – som nu har nått över sjuhundra medlemmar och därmed är det största samfundet i sitt slag i Sverige någonsin – har inlett en insamling, som redan om någon vecka kan passera de taffliga 12 000 eller så, som Sveriges Asatrosamfund blev av med, innan ”forn sed” och andra dumheter tog över, och man började sin långa väg utför.

 

Planerna är ytterst ambitiösa, och innefattar det högt satta målet om tio miljoner, men vill man verkligen bygga för framtiden, är detta onekligen helt rätt. Stenar Sonnevang, Nordiska Asa Samfundets grundare; utesluter inte övertagandet av vissa kristna kyrkor, ifall vi nu inte kan genomföra något bättre alternativ. Projektet med en insamling för ett eget Gudahov är det första i sitt slag i Norden, enligt vad jag känner till, men i USA finns flera exempel – jag själv känner till minst tre – där man på kort tid verkligen lyckats.

Man kan också jämföra med det faktum att det Isländska Asatrufelagid – som alltid stått upp för just Asatro och aldrig någonsin börjat använda kristna eller new age-anstuckna termer som ”forn sed” samlat in pengar till sitt eget bygge i över 25 år, långt innan Internet blev etablerat på Island.  I USA gjorde nyss ”The Open Halls Project” – en organisation som i huvudsak riktar sig till Asatroende inom USA:s väpnade styrkor – och som kämpar för att få sin egen religion erkänd av andra försvarsgrenar än Flygvapnet – USAF skall ha varit först med att erkänna Asatron – en egen insamling, med målet att nå 1000 USD – för även om Torshammaren är tillåten som symbol på Arlington-kyrkogården nuförtiden, och en erkänd religion enligt DoD eller Department of Defence återstår mycket att göra för de amerikanska Asatrogna soldaterna och deras anhöriga. Och – som ni kanske vet – också vi här i Sverige firade nyligen Veterandagen – för det gjorde ni väl – goda medborgare ?

Vindarna vänder och vaknar. Mordbrännare, mörkmän och ”fornsedare” lyckas inte i sina planer, ens för en stund. Och efter ett förlorat decennium, på grund av allt detta brist på förstånd, kommer vår Asatro äntligen tillbaka. Och det känns skönt att leva.

 

Nordiska Asa Samfundet genomför LYCKAD NAMNINSAMLING emot Påvestenen vid Gamla Uppsala (inlägg från Februari, 2019)

9 Juni 1989 hände något förfärligt, som aldrig bort tillåtas i ett demokratiskt och laglydigt land som Sverige. De kristna vandaliserade och skändade Gamla Uppsala, ett av vårt lands allra viktigaste fornminnen, som är viktigt inte bara för hedningar och Asatroende över hela Världen, utan borde anses som ett Världsarv enligt UNESCO:s skyddslagstiftning. Enda sedan dess har det stått en sk ”Påvesten” långt inne på statens mark, som förut förvaltades av Riksantikvarieämbetet, men numera sköts av Statens Fastighetsverk. Den anstötliga och förgripliga texten på stenen har för länge sedan avlägsnats av svenska patrioter, och tjänar inget som helst syfte, varken religiöst eller praktiskt – men man bryter fortfarande emot Kulturmiljölagen.

I lagtexten står klart och tydligt skrivet, att man inte får ändra eller rubba en fornlämning, och uppföra byggnader, anläggningar eller något annat på den utan Länsstyrelsens tillstånd ( §6,10 och 12 Kulturmiljölagen) Den som gör så kan bli föremål för böter eller sex månaders fängelse (§22). Ja, man får inte ens fälla träd eller bryta kvistar på Gamla Uppsala fornminnesområde enligt Länsstyrelsens skötselplan – som är juridiskt bindande – men ändå högg ”Svenska” Kyrkan brutalt ned gudalunden där för tre år sedan – och något tillstånd för några ”påvestenar” har aldrig någonsin återfunnits. Många – inte bara NAS – har skrivit till Riksantikvarien, Fastighetsverket, Länsstyrelsen och till och med Katolska Kyrkan och Uppsala Kommun – men ingen vet var tillståndet finns, vem som utfärdat det, när det utfärdats, och kan inte svara på några frågor.

Alltså är stenen olaglig, och måste avlägsnas.

”Svenska” Kyrkan tog bort månghundraåriga ekar vid Gamla Uppsala, som var helt friska inuti. Orsak: De utgjorde en vacker gudalund, som de kristna hatade…

Nordiska Asa Samfundet – som nu har över 730 medlemmar, enligt vad Hedniska Tankars källor har berättat – gör nu slag i saken.

Man har startat en namninsamling emot Påvestenen, som redan samlat över 570 underskrifter. Skriv på du också !

Även sajten Asatemplet och många andra Hedniska sajter i Sverige stöder namninsamlingen, som redan blivit mycket populär. Vi Hedningar – inte bara i Sverige utan över hela Världen – måste reagera, och skydda det svenska kulturarvet från kristna angrepp. Jag citerar, ur Nordiska Asa Samfundets öppna upprop på nätet:

Enligt Svensk Lag är det allas ansvar, att Sveriges kulturmiljö och våra allra viktigaste fornminnen bevaras i orört skick.

Det framgår klart av ”portalparagrafen” eller §1 i Kulturmiljölagen, och även i Lag 2013:548. Vad Svenska Kyrkan och Katolikerna har gjort, är alltså brottsligt, och bör bestraffas. Påvestenen står på Statlig mark, och inom ett Skyddat område. Inga katoliker eller kyrkor äger marken. Inte ens om den stod på Svenska Kyrkans mark skulle detta göra någon skillnad, även om det kanske gjorde den brottsliga handlingen mindre allvarlig.

De kristna i Sverige måste kunna lära sig värdesätta vårt hedniska kulturarv, och våra allra viktigaste kulturminnen av världsklass, utan att bryta emot lagarna i vårt land. Vi är trötta på hur de hela tiden diskriminerar oss, förföljer oss, skäller oss för rasister och i övrigt förstör och tar över de sista orörda platser, där vi Asatroende kan få utöva vår tro och vår religion utan inskränkningar, vilket borde vara en mänsklig rättighet, i alla fall så länge vi också följer lagen – vilket de kristna aldrig gjort och fortfarande inte gör.

Vi accepterar inte, att främmande religioner som inte utövats i Sverige på minst 400 år får förstöra eller tvångsmässigt sätta sin prägel på ett av vårt lands viktigaste och finaste kultplatser, en plats som borde tillhöra oss hedningar och Asatroende från hela världen. Vi reser inte runstenar i Peterskyrkan, till exempel, och inte heller muslimer eller judar vanhelgar och förstör Uppsala Högar med att bygga moskéer eller altaren just där. När nu Påvestenen inte används av de kristna, och dessutom är olaglig, är det naturligt att kräva, att den ska bort – en gång för alla !

Bild från ett Midsommarblot (av flera i Samfundets regi) år 2016. Längst till höger i bild skymtar stubben till en av de tio ekar, som ”Svenska” Kyrkan låtit hugga ned. Längst ut till vänster syns ett kristet altare, som inte hör hemma på platsen och INTE ska stå där. Kyrkan har en anläggning vid Gamla Uppsala redan, och de behöver inte stjäla och fördärva andra människors mark !

 

Den röda romben på kartan, visar Gudalunden, som höggs ned. Blå linje är gränsen för Kyrkans Markinnehav. Påvestenen står minst tjugo meter in på statens mark !

SÄG IFRÅN emot de kristna, katoliker och islamister. Acceptera ingen mer vandalisering av fornminnen, kulturarv, kultplatser och minnesmärken !

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.