Enköping – Sveriges mest enahanda stad – grundad av HEDNINGAR för HEDNINGAR ?

Om firma Arkeologikonsult har varit mycket verksam i Sigtuna på sista tiden, så har man varit det även i det angränsande Enköping, bättre känt som Sveriges mest enahanda stad. Denna månad publicerade man en mer än 400 sidor lång rapport, som är avsedd som slutdokumentation om en utgrävning i Kvarteret Fältskären. Rapporten måste räknas som en av de mest grundliga vad gäller just Enköping hittills, och visar att staden är mycket äldre än man trott. Den har grundats strax före 1050, och är därmed inte medeltida och kristen, utan antagligen vikingatida och hednisk.

Bild av det nutida Enköpings centrum med 1000-talets största affärsgata inritad. Här låg metallverkstäder, smedjor, kammakerier och mycket annat. Den röda pricken markerar den nu förstörda ”Trojeborgen” norr om Vårfrukyrkan, som inte grundlades förrän på sent 1100-tal.

Visserligen tillkom staden antagligen under Anund Jakobs – eller som han egentligen kallades – Emund den Gamles tid. Han var kristen till namnet och son till Olof Skötkonung, som antagligen regerade hela sitt rike från Västergötland i vanliga fall, och som nog inte satte sin fot i Svealandskapen eller på den hedniska Kungsgården i Gamla Uppsala – där ju Gudahovet skulle stå kvar till omkring 1090 – så särskilt ofta. Namnet Jakob – som ju var ett kristet apostlanamn – användes aldrig någonsin om Kungen i Svealand. Istället blev han här, såväl som i Västergötland känd som Anund Kolbränna, som brände sina fienders hus till kalla kol, och han fick hursomhelst ett mycket dåligt eftermäle, eftersom han förföljde hedningarna i hela sitt liv – men namnet Emund, som ju hade burits av andra hedniska kungar, var antagligen det namn han mest var kallad för, under sin livstid, och under det namnet ingick han i den äldre Västgötalagen och hävderna.

Före 1600-talet hade Enköping ingen rutnätsplan, som nu. Hedniska gravar har hittats mitt inne i staden, och man vet att den var indelad i regelbundna tomter efter Bjärkörätten, som fanns redan i det hedniska Birka. Också i den senare Byggningabalken lever mycket av Bjärkörättens bestämmelser om hur tomter skulle anläggas kvar, och de bestämmelserna följde man redan i Birka, liksom det tidiga Enköping och Sigtuna. Bostäder fick inte ligga vägg i vägg, utan det skulle finnas en gränd emellan dem, av viss bredd i alnar. Där skulle också anläggas ett dike, så att smuts och slaskvatten kunde rinna undan, och mycket riktigt har arkeologerna hittat V-formade grävda diken med gator emellan tomterna. Senare fick diket en träskoning, men redan på 1000-talet fanns det stensatta kajer i Enköping, ut emot vad som då var fritt vatten.

Arkeologerna har bekräftat, att staden under sin äldsta tid måste ha varit hednisk, för några kyrkor fanns inte förrän minst 100 år senare, och då hade redan Emund Gamle varit död i mer än åttio år. Jag citerar, ur en textruta hämtad från Arkeologikonsults uppsats om hur den hedniska tron levde kvar till minst 1090 i Uppland.

BEVIS finns. Sveakonungarna förblev hedniska, tills in emot 1100-talet.

I uppsatsen står visserligen, att det inte är säkert att den grundats av Emund den Gamle, eftersom man inte hittat någon kungsgård i omedelbar anslutning till staden. Men detta är inget bevis alls. Inte heller Uppsala, Sigtuna eller Birka hade Kungsgårdar i direkt anslutning till sig. Birkas kungsgård låg på Adelsö vid det senare Alsnö hus, ungefär en timme bort från staden. Sigtunas Kungsgård låg först vid Norrtil, på andra sidan Munksundet, minst 3-4 km bort från centrum, och senare vid Håtuna, som låg längre bort ändå. Avståndet mellan Gamla och ”nya” Uppsala, dvs Östra Aros är också likartat. Otvivelaktigt har staden kommit till före 1050, och därmed under Emunds tid på tronen – och vem mer än en Sveakung skulle kunna ha gett order om att bygga den ? Sigtuna grundades ju av Emunds far på samma sätt, och han själv ville antagligen inte vara sämre. Det fanns också ett starkt handelpolitiskt skäl till att lägga Enköping just i den djupa och väl skyddade vik av Mälaren där den senare kom att ligga, som vi ska se.

Regelbundna tomter med standardiserade mått. Ordentliga staket och stängsel emellan. Bäckar för avrinning, och en stensatt kaj. Allt fanns redan i de svenska städer som planerades under hednisk tid – de kristna tillförde ingenting, som man redan inte kunde…

Kanske kommer sig kungens öknamn – ”Anund Kolbränna” av att han tvångsförflyttade hantverkare till sin nya stad, och lät bränna deras gårdar – ungefär som Karl XI också gjorde, när han grundade Karlskrona och direkt kommenderade Blekingar och Skåningar att flytta dit. Kanhända har hans namn också med järnframställning i Bergslagen att göra – för att göra järn, krävs ju mängder av träkol från kolmilor.

Emellertid – en sak är forskarna helt säkra på. Enköping grundades inte i något maktvakuum, utan av bestämda skäl och anledningar. Västra Aros, eller det som så småningom skulle bli Västerås, hade redan grundats som en spontant uppkommen handelsplats vid Svartåns mynning i Västmanland, och därifrån fanns redan handelsvägar till Järnbärar-land eller det som senare skulle bli Bergslagen. Där var man hedning ända tills 1200-talet, och precis som i Dalarna, fanns där inga kyrkor alls, förrän långt in på medeltiden. Sigtuna ligger bra till för att vattenvägen ta sig upp emot Uppsala, och Upplands rika centralbygder, men Enköping hade bättre vägförbindelser med Sala (där Silvergruvan redan var igång) Falun (med sin koppargruva i drift redan på 700-talet) samt Hedemora och andra städer, där järnbrytning bevisligen redan pågick sedan 500-talet. Emund den gamle skulle varit en dålig kung utan insikt, om han inte redan tidigt haft ambitionen att kontrollera och skattlägga all denna handel.  Senare – på 1200-talet – när viken vid Enköping grundats upp – vet vi att järnhandeln flyttade till det av Birger Jarl anlagda Stockholm och järntorget där, men låt oss inte gå händelserna i förväg….

Långt före 1100-talets romanska kyrkor kom till, placerades Enköping på gränsen mellan Trögds och Åsunda härader. Häradssystemet var dels till för att uppbära jordskatter för all odal eller jordbruksmark i varje härad, men där fanns också ett system av Husabyar eller fasta stenhus, som vart och ett bestod av en kungsgård. Detta system fanns redan under hednisk tid, efter vad forskarna sen länge tror, och kungens hird, eller hans stående armé av elitkrigare kunde flyttas till Husaby efter Husaby genom åren, vilket var nödvändigt för deras försörjning. Vid varje Husaby kunde också Ledungen möta upp, bestående av Upplands och Svearnas allmoge, varje man i ledet utrustad med svärd, spjut och sköld eller yxa istället för svärd, plus 3 tolfter pilar, precis som det står i Upplandslagen. Så skulle Sveahären vara utrustad, och var och en av dessa bondesoldater var minst lika bra som någon annan krigare i hela Nordeuropa, skulle det många gånger visa sig. Hur skulle man annars haft kraft nog att erövra Finland, Ryssland eller Gårdarike, och dessutom sätta skräck i hela Europa ? Det samhälle, som Asatron skapade var minst lika utvecklat och civiliserat som något annat från samma tid, och det är bara kristna fördomar att tro något annat.

Nära den sk Haraldshögen i Åsunda härad ligger för övrigt fortfarande Svinnegarns källa. Källdrickningen till Frejs eller Vanernas ära förekom långt fram i tiden, och gång på gång försökte både protestantiska och katolska präster förstöra källan i grund, men utan att lyckas. Till och med på 1760-talet omnämns ”hedniska riter” vid den om midsommar. Vattnet har numera gjorts odrickbart, men källan flödar fortfarande…

John Kraft och andra forskare, som det refereras till i Arkeologikonsults bokverk om kvarteret Fältskären och det tidiga Enköping, upptäckte redan på 1980-talet att Häradsindelningen – som antagligen var färdig på 800-talet, minst 2 sekel före Enköping ens grundlades – i sin tur bara var en rest av ännu äldre indelningar i Hundare eller Hundrade, Enköping ligger ju i Fjärdhundraland, eller Upplands utkant emot Västmanland, medan de gamla ”folklanden” som Atthundraland med 800 mans ledungsflotta, Tiundaland med 1000 man och Sjuhundraland kunde ställa upp mångdubbelt fler man. Han har spårat ett antal hedniska kultplatser eller centralplatser i landskapet. En mycket viktig sådan var för övrigt Fröshult, längs nutida riksväg 70 på väg mot Sala. Där har arkeologerna hittat ett mycket stort Frösvi, där skäror, pilspetsar, sköldar och vapen offrats till Frej eller Frö – Svearnas gud framför andra.

Ullunda strax norr om Enköping, himmelsguden Ulls lund, var den första stora kultplatsen i grannskapet – och som vid Rösaring, Anundshög och många många andra platser i Mälardalen var Enköpingsåsens topp försedd med en labyrint – som förstördes av de kristna på 1820-talet…

 

Studerar man de senare medeltidskyrkorna från 1100-talets slut, så har ingen av dem placerats vid hedendomens huvudorter – vilket är ganska unikt. Istället är det små, sekundära gårdsgravfält och hargar som fått ge plats åt de långt senare kyrkorna, som inte alls fanns när Enköping kom till. Det går att urskilja en tydlig struktur av centralorter och kommunikationsleder, som var minst 1000 år gammal, och som visar tydliga spår av ett organiserat rike, som tillkom långt långt innan det alls fanns någon kristendom här. Det är mycket viktigt att förstå. Det var inte de kristna, som skapade Sverige som stat. Den fanns långt innan de alls kom hit. Många människor har än idag – som ”fornsedare” och andra historieförfalskare – en alldeles för pastoral, idylliserande syn på järnålder och Vikingatid. Det här var inte en tid av anarki, eller isolerade små ensamgårdar helt utan något inbördes samband. Redan under romersk järnålder har man hittat svaga spår av ledungens organisation på Mälaröarna, med åkerparceller prydligt ordnade i alnar – jorden var uppmätt i exakta mått för att man skulle kunna skattlägga den, samt gårdars och byars ägogränser, plus en indelning i ”hamna” eller skeppslag – ”hamnan” motsvarade den minsta indelningen, alltså två man eller en roddarbänk i ett ledungsskepp…

Samma landskap, när Härn eller Njärd, som är Gerd eller Jorden, tillika med Ull dyrkades i grannskapet, före kristi födelse… Redan då fanns en indelning i folkland eller hundare, tror en del forskare…

Kulturgeografer har i hundra år eller mer visat på de rätta sambanden. Enköping som stad tillkom som sagt inte i ett makt-vakuum. Den planerades i en redan existerande regional struktur, därför att den låg handels-mässigt bra till. Arkeologerna har ägnat ett mycket ingående studium åt vad man åt i den nygrundade staden, och kommit fram till att man redan kring 1050 kunde köpa färdigstyckat kött, ägg och mjölkprodukter, som importerades in från omgivande landsbygd. I staden fanns inte någon hornboskap. Allt man hade plats för, var kanske enstaka höns och gäss, samt en gris för hushållsavfallet, men all annan mat, som hantverkarfamiljerna i staden behövde för att överleva och arbeta, måste importeras in från den omgivande jordbruksbygden. Det här förutsätter organiserade transporter, och även en samhällelig organisation.

Rester av ett forntida vägnät, som bestod ända in i medeltid och nyare tid, har också kartlagts av arkeologer. De viktigaste vägarna på land är markerade med rött på kartan ovan – de i gult var vattenvägar – och föga förvånande är stora stråk av runstenar placerade vid just de vattenvägarna – de var ju avsedda att ses på långt håll. Den viktigaste vattenvägen ledde söderut, över Mälaren, och när den grundades upp, ser arkeologerna också hur staden gick tillbaka, och handelskontakterna med utlandet försvann. På medeltiden skulle Enköping nedsjunka till att vara en ren ”byhåla” (och det har staden också varit ända sedan dess) men ännu 1130 eller däromkring nämns den i det sk ”Florensmanuskriptet” – eller en av Påven uppgjord förteckning som en av de sju största städerna i Svea rike…

I de äldsta kulturlagren har man hittat spår av ett lerkärl, som kom ända från Bysans – det bör man kunna se med isotopkartering. Ringspännen i silver och annan metall kom från Ryssland och Baltikum, glaspärlor från Orienten och sk ”Vendiskt svartgods” importerades från Polen och Baltikum som lyxföremål. Till och med bulkvaror som sill och strömming importerades från Skåne och Södra Östersjön, tror forskare – och hursomhelst, de Enköping som fanns under hednisk tid var en rik och välmående stad. Under den kristna tiden blev kosthållet mer och mer enformigt. Befolkningens hälsa gick ned, och den nedsjönk i träldom och slaveri…

I Erik Dahlbergs stora verk ”Svecia Antiqua et Hodenia” syns tydligt vilken eländig håla Enköping hade blivit. Fallfärdiga pörten och träruckel för vanligt folk omger en gigantisk vårfrukyrka på en kalhuggen ås, och betesmarkerna runt staden är helt utarmade. Man vet att Dahlberg med avsikt gjorde kyrkan större än den var, och förvanskade perspektivet. Utanför Enköping, på en holme i Enköpingsviken ligger fortfarande spår av den gigantiska fornborgen Gröneborg, som på Erik Dahlbergs tid ännu hade tre väl synliga murar, och såg ut såhär:

Från Gröneborg kunde också en mycket liten truppstyrka med några få skepp spärra av hela tillfarten till staden. Redan under tidig järnålder eller bronsålder bör det ha funnits en fornborg här – och mer än 500 år av skriftlig tradition säger att Joar Blå, en sägenomspunnen hövding och ädling från Uppland, levde här. Som också Dick Harrison,professor från Lund har visat, finns det skriftliga källor som faktiskt visar, att vad som står i Erikskrönikan är sanning. Det fanns verkligen en Joar Johansson, som motsatte sig Birger Jarls styre, och krävde att hans son Valdemar skulle bli kung – annars kunde Joar, som han sa ”ur sin egen kappa dra fram en konung” vilket innebär att han själv, eller hans son i sin tur stod beredd att ta över kungamakten, om Jarlen inte gjorde som han sa. ”thenna kiortil jak hawer här aa / ther wil iak en konung utfaa”

Gröneborgs slottsholme och ruiner, som de ser ut idag. Flygbild från Upplandsmuséet.

 

Ända sedan sin första början, då Emund den Gamle grundade staden, tills 1230-talet, då Stockholm kom till, fortsatte att vara en i hög grad självständig stad, där man inte väjde för något, och inte gav efter för någon, inte ens för Sveakungen. Det var Upplands stormän, som i tidens fullbordan skulle ge upphov till Folkungaätten, och sedan styra Sverige – men kung Emunds skapelse nedsjönk till obetydlighet, i och med att andra städer som Västerås, Stockholm och till slut Södertälje uppstod istället. Allt detta har nu blivit tydligare genom arkeologiska utgrävningar – och kom ihåg – det hedniska Svea Rike var redan en betydande statsbildning..

Sigtuna – inte alls så kristet, snarare HEDNISKT

Staden Sigtuna har i traditionell svensk historieskrivning alltid gällt som den kristna efterträdaren till det genuint hedniska Birka. Man har ansett, att Olov Skötkonung – den förste nominellt kristne kungen i landet, skulle ha grundlagt den som en handelsplats runt 980, sedan Birka övergivits av okänd orsak – det finns som bekant många teorier om varför Birka övergavs, men ingen av dem är slutgiltigt bevisad. Först 995 eller senare förekommer det att man ger ut kristna mynt i Sigtuna, som på kungens direkta befallning försetts med inskriften ”Sigtuna Dei” eller ”Guds Sigtuna” – men detta är inget bevis för att det då verkligen fanns kristna personer eller några kyrkor i Sigtuna stad.

Dessutom är tolkningen av mynten åtskilligt osäker. Det står ”Sidei” men vad det betyder, rent språkhistoriskt, vet man inte. Andra såkallade Sigtunamynt har stavningen Znetei, eller Sitei, medan till och med den danske Kungen Knut den Store på 1020-talet utgav mynt, som han lät pryda med Sigtunas namn – men han härskade bevisligen aldrig där… Kanske betydde stavningen på mynten inte alls, att det skulle funnits någon kristendom i staden – och de kors som prydde myntens baksida, var bevisligen bara en efterbildning av samtida, engelska mynt.

 

Myntningen i Sigtuna-trakten, i namn av Olof, Rex Sveorum och hans son är faktiskt inte alls något bevis för att Sigtuna var en kristen stad – Kungen försökte ”claima” sin överhöghet över den med engelska myntmästares hjälp, men hjälpte det verkligen… Det kan ha varit ett tomt propaganda-nummer…

Snarare kan det ha varit fråga om, att Olof Skötkonung försökt hävda sin maktställning över staden, och göra anspråk på den – kulturell appropriering med ett annat ord – trots att hedniska stormän och Jarlar styrde i Uppland ända tills 1090-talet, då det sk ”Uppsala-templet” eller den hedniska kungsgården och gudahovet vid Gamla Uppsala slutligen raserades.

UNT, Uppsala Nya Tidning, redovisar nu nya fynd från firma Arkeologikonsult som klart visar, att Sigtuna under sina första 100 år kan ha varit mycket mer hedniskt än man trott. De äldsta fynd av kyrkor man gjort, är från 1000-talets slut, och antagligen samtida med att Kungsgården i Uppsala förstördes. Det är alltså inte alls säkert, att Olov Skötkonung eller hans som Anund Jakob verkligen lyckades grunda en kyrka i Sigtuna. Den absolut äldsta lämning man hittat, St Per kan tidigast vara från 1080-talet, men den dateringen är osäker.

Det Sigtuna som fanns under 1000-talets hälft hade inga kyrkor överhuvudtaget – enligt rekonstruktioner från 2003…

 

Man har nu hittat en sk ”Griftegård” från sent 900-tal, som inte hade någon kristen kyrka kopplad till sig. Projektledare Anna Hed Jakobsson erkänner att Sigtunas första hundra år har en mycket mer komplicerad byggnadshistoria än man trott. Det är inte alls så enkelt som att den skulle ha varit en kristen stad från början. Mycket tyder på att den tidiga griftegården utplånades efter 1000-talets mitt, och att man då byggde nya hus ovanpå den. Detta tyder på, att det kan ha skett ett religionsskifte först kring 1090, och att de två religionerna stod i klar motsats till varandra. Man har ju utplånat hela den tidigare begravingsplatsen med över 50 gravar, som på så sätt kommit att bevaras under annan bebyggelse fram till vår tid.

Projektledare Anna Hed Jakobsson har understrukit, att man inte ska idyllisera eller ”gullifiera” forntiden, för det är historieförfalskning. Det förekom ingen ”fredlig samexistens”. 1000-talet var en ytterst blodig tid i Sverige, och detta bevisas enkelt ur skelettfynd…

Vissa gravar, endast ett trettiotal, har av arkeologerna identifierats som kristna. Men – över 60 gravar är bevisligen hedniska, och det finns också mycket som tyder på att hedniska krigare begravts på platsen. Bland annat har man gjort fynd av filade eller svärtade tänder – sådana gravar har hittats också i Lund, i Skåne och på Gotland, och har ibland teoretiskt kopplats till de hedniska Jomsvikingarna eller andra elit-krigare, som bevisligen hade en hednisk och Asatrogen identitet, även om det i och för sig inte är helt klarlagt, att detta också gällde Sigtuna. Det är alltid svårt att enbart utifrån ett arkeologiskt fyndmaterial säga något definitivt om människors tro i dåtiden, och som alltid måste de arkeologiska fynden undergå en närmare, mycket noggrann analys eller kompletteras via hjälpvetenskaper…

– Vi funderar på varför man lägger bebyggelse på gravarna från slutet av 900-talet eller början av 1000-talet. Tidsmässigt är det sannolikt inte mer än en generation, kanske decennier, som skiljer mellan att gravarna anläggs och att husen byggs, säger hon.

Bland fynden utmärker sig några kranier med slipade framtänder i övre käken. Fortsatta undersökningar av benmaterialet kommer förhoppningsvis att ge svar på varifrån dessa personer kom och varför deras tänder var slipade. Denna typ av slipning har tidigare påträffats i gravar på bland annat Gotland.
– Vad vi i dag kan säga är att personerna med de slipade framtänderna alla var män samt att de hade begravts i kistor.

(Citat från UNT 2014-06-29)

Benen från Sigtuna uppges också ha ”hemska skador” och de har med säkerhet inte uppstått under fredliga förhållanden. Det fanns knappast någon ”fredlig samexistens” mellan Asatro och kristendom i forntiden, och Sigtuna kan under sina första 100 år mycket väl ha varit en helt hednisk stad – sådan är slutsatsen. Vidare forskning får avgöra saken. Man vet också, att staden var planmässigt anlagd, enligt den sk Bjärkö-rätten, med fasta tomter och fast tomtindelning, precis som i Birka. Det var inte ett kristet samhälle, som skapade allt detta – stadens struktur var från början hednisk…

Slut på Sado-Bög Porren i Montreal

I stadshuset i Montreal, Quebec, Kanada har man länge plågats av Sado-Bögporr. En staty av naken man i ett minimalt ländskynke med blod rinnande nedför kroppen har spikats upp på ett par i kryss lagda plankor, och detta makabra ”konstverk” eller vad man nu ska kalla det för har sedan det diktatoriska 1930-talet vanprytt hela byggnaden. Men nu är det äntligen slut på detta. Det fula åbäket bärs ut, och ordningen återställs i vad som skall vara ett civiliserat och sekulärt samhälle, erfar tidningen the Guardian.

Också Dagens Nyheter tar upp hur sadistisk bögporr kunnat våldta den lagstiftande församlingen i en hel delstat. Till slut har de styrande insett, att religiösa symboler inte hör hemma i myndighetsutövning. För tänk – hur skulle detta se ut ?

Tänk er en muslim, som kommer in på en polisstation, och finner denna fullsmetad med äckliga krucifix, och ett stort, fett kors hängande runt polisbiträdets hals. Han eller hon känner sig nog inte säker på att bli opartiskt behandlad, och det gör inte vi Hedningar när vi hela tiden möts av kristna symboler i myndighetsbyggnader. Nu måste det vara slut på detta Jesus-jönseri !

Religiösa Friskolor döms ut – och en kvinnlig Minister blir ”hemskt upprörd”… (ja oj oj oj kära hjärtanes)

I veckan har de religiösa friskolorna och Monoteisternas många därmed sammanhängande illdåd emot försvarslösa barn åter debatterats. Religiösa fanatiker påstår helt öppet, att deras barn skulle bli ”kränkta” av Darwins evolutionsteori, och att man därför måste sluta undervisa om denna i de svenska skolorna. Här följer bara ett litet axplock ur vad Svenska Dagbladet haft att bjuda på om dessa kristna och muslimska dårar samt deras beteende emot försvarslösa och aningslösa barn i veckan, alltsammans hämtat ur Skolinspektionens officiella rapporter:

– Från den kristna Hällebergsskolan i Uddevalla rapporteras, att man har så omfattande brister, att där dömts ut ett vite på 300 000 kr. Bland annat lär man ut den bibliska skapelseberättelsen, men inte evolutionsteorin, eller den moderna fysikens uppfattning om hur Jorden skapades. Elever uppgav inför Skolinspektionen, att deras biologilärare sagt att det inte fanns någon trovärdighet i att människan härstammar från aporna.

– På den muslimska sk ”Vetenskapsskolan” i Göteborg – man kan fråga vad islam numera har med vetenskap att göra – förekommer ingen undervisning alls i sex och samlevnad, därför att det anses ”syndigt”. Det har heller inte undervisats i gymnastik eller dans, av samma anledning. Man har infört sk ”likabehandling” vilket innebär, att pojkar och flickor måste hållas strikt åtskilda, och att kvinnor måste kläs in med stora sjalar eller tygstycken, eftersom ”de inte får visa upp sig”. Eleverna får också lära sig, att vuxna män inte får vara nära andra kvinnor än de som de är direkt släkt med. Alla svenska sånger på skolan lär ha förvanskats till pro-islamska budskap. ”Idas Sommarvisa” som ska sjungas till avslutningen, lyder numera ”Allah gör så blommorna blommarLäs själva i SvD om ni inte tror mig.

-På den katolska Notre Dame skolan i samma stad, konstaterades att elever kastade saker på varann under lektionerna, utkämpade vilda och ritualiserade slagsmål, hotade varann och kallade andra elever för ”hora” och ”bög”. Som vi ser står ju detta mycket nära den ”katolska ridderligheten” som det talats om så mycket på sista tiden, för att inte nämna kristendomens kärleksideal. Skolinspektionen lät sig dock inte luras av all denna katolska smörja, utan utdömde ett vite på 500 000 kr den här gången.

– I Stockholm har muslimska sk ”Gryningsskolan” och den ännu sämre sk ”interkulturella skolan” helt stängs ned. Elevernas säkerhet, trygghet och studiero kan helt enkelt inte garanteras, och svenska myndigheter var tvunga att gripa in för att raskt avsluta dessa sk ”Multikulturella” experiment med barn.

Allt detta var bara ett litet axplock och några få exempel på vad myndigheterna nu kommit fram till, rörande sk ”religiösa friskolor”. Den Socialdemokratiska Ministern Anna Ekström påstås ha sagt till Svenska Dagbladet, att hon blivit ”väldigt upprörd”. Men då glömmer hon en viktig sak, mitt i allt känslotänk. Det var Socialdemokratin och ”Broderskaparna” inom det kristna och muslimska brödraskapet, som ligger bakom friskolorna.

”Nämen Jamsi Jomsi Jamtli…. Jag tycker om batik ! Och nu så har jag blivit ”väldigt upprörd” – ja nästan krääänkt faktiskt, alltså liksom vet ni vaa…”

Det var Socialdemokraterna själva, som på 1990-talet krävde, att muslimer, kristna och andra ”fulreligioner” och alla möjliga konstiga samfund, skulle få ha religiösa friskolor. Hade det inte varit för denna styrande Nomenklatura och Elit, som fortfarande styr Sverige, hade de aldrig någonsin fått finnas. Redan 2005 krävde Jan Björklund i rollen som Liberal partiledare, att de helt skulle avskaffas.

Sedan dess har mer än 47 religiösa friskolor etablerat sig i vårt land. Den kristna och islamistiska fundamentalismen är på stark frammarsch i Sverige, och vi har redan fått se vad det kan leda till. Ren barnmisshandel, utförd av vissa kristna samfund som ”Plymothbröderna” från England har också redan konstaterats för flera år sedan. Våld mot barn och kropps-aga, har konstaterats i flera fall

(S)-Ministern gör nu plötsligt helt om, utan föregående varning, utredning eller Riksdagsbetänkande. Nu säger man istället från Regeringshåll, att ”Imamer och Präster inte ska få styra i svenska skolor” – allt enligt den höga Fru Minister Ekströms officiella uttalande. Visst, det kan vi alla hålla med om, men hur trovärdig är denna läpparnas bekännelse, och leder den till några verkliga åtgärder, kantro ?

Humanisterna, The Swedish Humanist Assoication, där jag fortfarande är betalande medlem, sade redan före valet 2018 att endast Socialdemokrater och Vänsterpartister hade med i sina respektive program att de religiösa friskolorna helt skulle avskaffas, men hittills har ingenting ingenting ingenting gjorts åt den saken – barnens okunskap och lidande till trots. Det visade sig också – och det var ironiskt – att 97 % av väljarna i det parti (S) hatar och smutskastar mest av alla – alltså Sverigedemokraterna – var de som var allra mest fientligt inställda till religiösa friskolor som begrepp, och som faktiskt omedelbart ville avskaffa dem.

För en liberal hedning som jagjag har aldrig någonsin varit Sverigedemokrat, om ni vill veta – var ju det en liten överraskning. Kraven på att avskaffa religiösa friskolor har framförts år efter år sedan 2005, då det fanns ett riktigt Folkparti – men ingenting har hjälpt. Den religiösa terrorn och förtrycket emot oskyldiga barn bara fortsätter, år efter år – och den sker, genom deras hela uppväxt. För ett barn är 14 år en mycket lång tid. Både barndom och tonår kan hinna gå innan våra ineffektiva myndigheter ens hinner komma till skott, och innan det sker får våra barn skador och kunskapsluckor för resten av livet.

Jag skulle inte vilja tillåta några Hedniska friskolor heller, särskilt inte sådana som skulle styras av ”Samfundet Forn Sed” (jo, den lilla ytterlighetsgruppen har faktiskt föreslagit just det – statliga bidrag från (Mp) skulle ge dem pengar)  och andra ytterlighetsgrupper, långt ut i extremvänster respektive extremhöger. Vi har personer som påstår att de är varulvar, och tror på ”teriantropi” och andra konstigheter. Personer som tillåts jobba som lärare och undervisa våra barn, med väldigt väldigt konstiga åsikter om den mänskliga tillvaron, och hur människor alls fungerar. Personer som påstår att det inte finns biologiska kön, att kön bara är ”en social konstruktion” och andra bisarra märkvärdigheter. Hur kan man tillåta, att sådana personer får ha med barn att göra, och leda undervisning ?

Vad sker med ”oliktänkande” i religiöst och politiskt styrda skolor ? Och varför tillåter (S) sk ”barnäktenskap” ??

 

Gång på gång har Humanisterna krävt, att religiösa friskolor eller sk ”Konfessionella skolor” genast stoppas – för kunskapens och barnens skull. Men Regeringen Löfvén lyssnar inte. Den är döv och blind, men säger sig bli ”hemskt upprörd” som sagt – utan att göra så värst mycket. Denna Löfvénska Regering, har också stöd av högst 30 % av folket, men påstår sig ha en gedigen demokratisk majoritet. Är vi inte värda bättre, i det här landet ? De religiösa och politiskt styrda friskolorna i vårt land bara måste bort, och ju snabbare det sker, dess bättre är det. Om jag själv min vana trogen skulle välja en dikt att citera, skulle det bli den här:

Jag vet det.
jag säger det.
Men därför att jag vet det och jag vågar säga det
skall jag vinna en makt att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ta ifrån mig

Ur dikten ”Rådjur i en park” av Erik  Blomberg

Och förresten – de okunniga eleverna och den ännu okunnigare biologiläraren från Uddevalla har helt fel. Människan härstammar inte alls från aporna. Ingen naturvetenskapsman har någonsin hävdat det. Redan Charles Darwin på sin tid hävdade något helt annat. Han hävdade att människan och aporna kan ha utvecklats från en gemensam förfader ja, men detta betyder inte alls, att människan har utvecklats ur moderna apor, eller de apor som i allt mer stigande omfattning omger oss nuförtiden, oavsett om de går på två ben eller fyra.

Detta har vetenskapen känt till, och slutgiltigt bevisat redan på 1970-talet.

Redan 1971 skrev den finlandssvenske paleontologen Björn Kurtén en populärvetenskaplig bok med titeln ”Inte från Aporna” där han på ett lättfattligt sätt klarlade de rätta sammanhangen.

Numera finns lätt tillgänglig information på Wikipedia och Internet, som lätt kan läsas och källkritiskt granskas av såväl barn som vuxna – och som ni vet är jag för en källkritisk granskning – om nu inte EU nu inträtt med ett kommande totalförbud emot den saken, och emot fria länkar, där man kan kontrollera att man fått korrekt information, vill säga. Tror ni mig inte, kan ni ta del av människans och apornas korrekta stamträd här, ty så långt har forskningen faktiskt kommit – för mer än 40 år sedan.

Genus Homo skilde ut sig redan för 7 miljoner år sen, och då fanns inga moderna apor alls, eftersom de uppstod först 4 miljoner år senare. Detta är grundläggande antropologikunskaper, som tillhör vanlig allmänbildning, liksom det intressanta faktum, att vårt eget DNA bara är 1,6 % olikt den gemensamma förfaderns. Men så är det i genetikens värld. Bara en enda övertalig kromosom, kan göra en individ förståndshandikappad för resten av livet, liksom en dålig lärare. Efter att ha utsatts för felaktig information, och lagring av felaktig information i sina celler, blir individen oförmögen att klara sig själv i det moderna samhället, och lär sig aldrig mer något nytt. Okunskapen sprider sig, liksom den värsta cancer. Men också cancerceller kan avlägsnas – en gång för alla ! De kan ”åka ut ur prästbetyget” eller ”få käka blypiller” som det så vackert heter…

Botemedlet heter kunskap. Botemedlet heter Hedendom – i de flesta fall.

Vissa idioter och vissa former av medfödd eller inlärd idioti kan man inte göra något åt, tyvärr – men det är vår självklara mänskliga plikt att begränsa deras antal – och bekämpa dem !

Ideell Kulturkamp om TERRORNS Gud JHVH – kontra de Hedniska Krigsgudarna

Nu när jag ändå håller på med citat – med tydligt angivande av källa – som alla kan se – och därmed faktiskt inte bryter mot några upphovsrättslagar alls, eftersom varit god publicistisk sed samt rätt och billigt hittills, skall jag återigen – min vana trogen – få be att citera den intressanta bloggen ”Ideell Kulturkamp” av Henrik Andersson ett tag – och jag ber honom ursäkta denna framfusighet, då han som jag är en folkets man.

Och vi tänker för folket, genom folket och till folket. Det är därför vi lever, och alls finns till. Att vara de gamla gudarnas redskap emot all dårskapen, som dessvärre ännu finns till här i Midgård.

Terrorism (från latin terror ‘rädsla, fruktan’) avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar. Texten ovan kommer från Wikipedia.

De abrahamitiska religionerna är fyllda av terror. Den monoteistiska guden delar ofta ut straff och ond bråd död över folk vars enda brott är att de finns till. Vi tar det hemska exemplet då de förstfödda i Egypten mördas och den elake guden sänder ut en dödsängel för att fegt döda barn.

Sådant snusk sysslar inte vi hedningar med. Vi har krigsgudar men inte någon terroristgud. Tyr strider ärligt, Tor slåss med jättar och vidunder i ärlig strid. Endast den lömske Loke låter fegt mörda Balder med den inte ont anande Höders hjälp. Men så får Loke en välförtjänt straff…

Dagligen rapporteras det om terror i ökentramparreligionernas namn. judar, kristna och muslimer utövar terror.

Vi kan med rätta kalla den gud alla de tre tråkreligionerna tillber för terrorismens gud!

Vi hedningar har krigsgudar; men ingen terroristgud!

 

I vilket jag som HEDNING totalt SKITER I EU:s ”Länkförbud”

En annan absurd händelse har inträffat i veckan, som visar ”med hur litet förstånd Världen styres” för att citera Axel Oxenstierna. Kristna fanatiker inom EU – otäcka människor med skitnödiga ansikten, som har mage nog att kalla sig ”kristdemokrater” – vilket är en ren ”contradiction in terms” om något – man kan inte vara Demokrat och tro på en Allsmäktig ”gud” som alla måste krypa på knä inför och ansluta sig till – vill förbjuda länkar på internet. De vill riva sönder alla yttrandefrihetslagar. De vill införa censur, under förevändningen att man ”skyddar den konstnärliga upphovsrätten” på det sättet, när det i själva verket är fråga om att med algoritmers hjälp registrera människors åsikter, och sedan ”porta” dem från nätet.

Den svenska internet-leverantören Bahnhof, där jag själv i många år varit kund; har tagit i tu med problemet – en sista gång. Några av de överbetalda svenska EU-politiker, som skulle representera dig och mig, käre läsare eller kära läsarinna, har redan visat sig ”trycka på fel knapp

TYSKA SVIN som Axel Voss – De representerar INTE oss ! 2-4-6-8 – We will NOT negoitiate !

Här ser ni hur den tysknationelle och årkekonservative kristne EU-kommissionären Axel Voss sitter rakt fram och jublar över de nya censurlagarna, flankerad av ytterligare några smällfeta, övergödda Eurokrater. Gudarna ske pris är alla deras tomma ”direktiv” inte detsamma som Svensk Lag, och jag hoppas i motsats till Bahnhof verkligen, att man INTE tar den ringaste hänsyn till denna floskel-komission och dess bakomliggande kapitalintressen.

Axel Voss och hans kristna svans av nymoralister är inte så populära ute i Europa heller, har det visat sig. För min del TROTSAR jag redan alla dessa tomma lagar, alla dessa förbud emot yttrandefrihet – och det sker enbart av källkritiska skäl. Som ni vet, goda läsare och läsarinnor, har jag alltid brukat länka till de källor jag använt för mina små inlägg och krior här, och det tänker jag fortsätta med, då jag står upp för god bevisföring och tillfälle till källkritik, och därför att jag hatar alla inskränkningar i den personliga yttrandefriheten, som dessa skändliga Eurokrater kan hitta på.

Flera andra goda institutioner och personer, som till exempel det kända fakta-forumet Wikipedia – som jag också ofta länkat till – har protesterat emot EU:s idiotiska censur och yttrandefrihetsförbud.

Jag bryr mig inte om EU:s lagar helt enkelt, därför att jag är en hednisk Nordbo – och inte någon Europé.

Jag lyder under svensk lag, inte EU:s.

Jag har aldrig röstat för något EU

Jag har aldrig stött något EU

Det har aldrig funnits någon svensk majoritet för något EU.

Vad som däremot funnits, var en folkomröstning 1990, och i den deltog bara 82 % av det svenska folket – varav endast 51 % av de som ens brydde sig om att delta i denna ”riggade” omröstning (också på de officiella valbroschyrerna fanns stora bilder, där vi skrämdes för allt hemskt som skulle hända, om vi ”stod utanför” som man sa. Norge och Island står fortfarande utanför EU, och där har inget särdeles negativt skett – tvärtom !) och följaktligen fanns där ingen politiskt majoritet i denna viktiga fråga – högst 48 % var ju för.

Det har inte funnits någon vidare majoritet för fortsatt deltagande senare heller, och vi har blivit EU:s näst största nettobetalare per capita efter Tyskland, trots att man försökt hemlighålla och dölja siffrorna för oss. Kontrollera själva på internet, om ni nu råkar vara lagda åt det journalistiska hållet. EU har givit oss gravt försämrade levnadsvillkor, en urholkad välfärdsstat, minskad livslängd, massivt ökad kriminalitet och massinvandring. Detta EU förbund har gett oss massor av tiggare eller sk ”migranter” som sitter i gathörnen och ihållande ropar ”hejhej” åt oss. Dessa tjuvar. Dessa missbrukare. Detta förbannade slödder. I Bryssel, eller på Stockholms gator.

Under de nya EU-lagarna blir det nu snart förbjudet att yttra sig kritiskt om någonting, men se det struntar jag i. Man skulle inte få publicera vackra bilder som den här av Ilja Repin, till exempel – i Folkuppfostrande syfte. Kanske minns ni vem Hetman Ivan Sirko från Ukraina var, och vad han skrev i ett brev till den Turkiske Sultanen – vilket är vad jag känner för att skriva till dessa tyska kristna svin till EU-kommissionärer.

Vacker tavla av Ilja Repin.  Ned med alla Eurokrater, Bryssel-slickare och Skenheliga, Monoteistiska Vrak. Dessa feghetens partigängare och lumpna utsugar-patrask. Låt oss skratta åt dem och PISSA DEM I ANSIKTET, kära kamrater !

Den (S)-ledda Löfvén-regeringen i Sverige har röstat för censurdirektivet, vilket är föga förvånande. Det är ett historiskt faktum, att samma Nomenklatura och samma Socialdemokrati som ännu styr Sverige var de som tvingade på oss svenskar EU-anslutningen, och att det en gång i tiden fanns Socialdemokratiska politiker i Sverige, som ivrade för förbud emot utländsk TV, till exempel. Studera källorna, även om jag numera inte får länka till dem. Kanske kommer sanningen till sist fram, och i samma anda – nu en fin dikt, som jag vill tillägna just Herr Axel Voss, ex officio.

Den är skriven efter mönster av en viss Francois Villon, en annan kristen som på 1400 talet utgav ett känt stycke Europeisk poesi, kallat ”Det stora testamentet”

STOR BALLAD TILL AXEL VOSS

I Polonium, och utströdd arsenik
I osläckt kalk och syra och salpeter
i sjudhett bly och var från självdött lik
i skit och piss med flera rariteter
i flytningar från varje infekterat sår
i smuts och fotsvamp mellan romska tår
– till huggormsblod skall heller icke nekas –
I vargs och grävlings sjuka galla, frän och svår
skall Axel Voss egen tunga stekas

I njuren av en stackars narkoman med AIDS
så utbränd, att han inte ens har tänder,
i drägglet från en galen ko, och i träck
i skummet från en hetsad slakthästs länder
– det klipper man, en liten tuss i sänder –
och ger åt Herr Axel Voss för att ätas…

I realgar, och något anushål
på en snok, som ännu lever
i svartgrön spya från en wc-skål
när månen går i ny och dräktig sväller
i använda kondomer från bordeller
i kräftsår och i taskhår, och i kar
där gamla horor skrevet tvättat har
– av dylikt torde nog envar bevekas –
i allt detta, som jag i min gryta spar
skall Axel Voss minsann få stekas…

Herr Kommissionär, pröva nu var liten läckerbit
– med hjälp av silduk får ni god aptit –
och har ni det, bör heller inte tvekas
– men minns nu först som sist –
i ett vildsvins skit – skall alla Eurokrater stekas !

Orkar ni med lite mer poesi – kanske lite mer idealistiskt sinnad, den här gången – innan vi slutar ? I så fall skall jag be att få citera Esaias Tégner, den store svenske romantikern, ni vet han som hyllade Asatron och nordiska vikingar i ”Fritjofs Saga” och som skrev om Nordens politiska frihet från Napoleon, Ryssland och Tyskland på sin tid. Och ur hans vackra dikt ”Det eviga” citerar jag, fri och obunden av all sk ”upphovsrätt på nätet”:

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och med våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

 

”Men var här någon dörrterror ?” Kristen HATPREDIKANT snart i Sverige, Anti-semit får stöd av Dagens Nyheter

Ibland är tillvaron förvisso märklig, men som Hedning blir jag inte överraskad av det – även om jag blir sannspådd mycket fort, och det som ser ut om mina egna hedniska tankar idag, faktiskt blir 100 % verkligt i morgon. Det brukar hända, att mina gudar förser mig med en siargåva, eller i alla fall en skalds poetiska kraft.

I mitt senaste inlägg skrev jag klart och tydligt på slutet av alltihop, att man inte kan ”samarbeta” med en ockupationsmakt, till exempel; och heller inte ”samexistera” med läror och personer som önskar ens snara död, och totala utplåning.

Jag skrev också, att man faktiskt måste tro på olika troendes påståenden om sig själva och vad deras tro baseras på, dvs att vad de säger om sin uppfattning i olika frågor, de facto är sant – och bör tas ”at face value” – oavkortat och efter vad som är givna fakta i målet. Ta dem på allvar, helt enkelt – oavsett om de råkar vara dårar, så måste man ändå lyssna till vad dessa förbannade dårar faktiskt säger.

Som den här kristne dåren till exempel. Det här är den ökände hatpredikanten och Baptist-pastorn Steven Andersson från Donald Trumps USA; som redan förklarats ”persona non grata” och nekats inresetillstånd till bland annat Storbritannien, Kanada och Sydafrika. Anderson är nu på väg till Sverige, och är känd för sitt oerhörda judehat, sina angrepp på homosexuella och på Barack Obama, vars död han har önskat i offentlig bön... Den kristna dagstidningen. Dagens Nyheter, som envisas med att kalla sig oberoende liberal, var först med att uppmärksamma hat-pastorns besök, och föga förvånande vinklades då nyheten på ett särskilt PK-sätt, samtidigt som artiklarna om saken snabbt låstes för andra än DN:s prenemuranter. Jag kan därför inte ge er riktiga källhänvisningar.  DN är kända för att ha ”storheter” som Helle Klein och den aktive – men ganska ljumme – katoliken Erik Helmerson ibland sina ledarskribenter, och som vanligt är det knappast några allmänbildade personer eller universalgenier vi har att göra med i svensk press.

Svenska Dagbladet publicerade genast en motartikel, som bygger på Hat-pastorns egna påståenden om att han skulle åka till Sverige för att ”hjälpa de kristna” och knacka dörr samt ”sprida budskapet om Jesus”, men i själva verket lär han ha bjudits in av fanatiska katoliker och abortmotståndare – mera om de här personernas aktiviteter hade jag tänkt skriva i helgen.

Dessutom påstår han att Svenska protestanter är ”ondskefulla” och ”egentligen ateister”.

Man kan ju undra vad den svenska ”Broderskapsrörelsen” – numera maskerad till ”Tro & Solidaritet” tycker om denne baptist.

Enligt DN – bara åtta timmar senare – har ingen mindre än Anders Ygeman, ledande Socialdemokrat i rollen som Energi- och Internet-minister redan uttalat sig om det hela. Man kan fråga sig, om det egentligen hör till sagde ministers ansvarsområde, men Anders Ygeman säger enligt DN att hat-predikanten måste stoppas redan vid den svenska gränsen, nekas inrese-tillstånd och att EU skall upprätta en ”svart lista” över allmänt misshagliga religiösa individer, som därmed skall nekas inresa i hela Schengen-området.

Som vanligt är (S)-ministären och Regeringen Löfvén ute i helt ogjort väder, och vet inte ens vad de pratar om, rent juridiskt. Sannolikheten för att EU ens skulle bry sig om ett sådant förslag från just Sveriges sida är obefintlig. Regeringens förslag till en ny anti-terror lag har redan fallit, sedan Lagrådet och alla juridiskt kunniga myndigheter förklarat det för fullständigt ogenomförbart, och illa framarbetat. Till och med Justitieminister Morgan Johansson – som själv hetsat emot folkgrupp – de som använder runor är bara ett exempel – har fått erkänna ännu ett juridiskt misslyckande, och att den nya lagen skall dras tillbaka. Man kan då genast undra, om hans partikollegas förslag är så mycket bättre, och vad det egentligen baseras på.

Men – nu inträffar det märkvärdiga, att DN – fortfarande Bonnier-ägt – står och försvarar en känd anti-semit. I en låst ledare, som vanliga människor inte får läsa, står man och försvarar hans närvaro med det ovanligt krystade argumentet att man måste släppa in denne jesus-terrorist så att man kan registrera och hetsa emot de krafter, som lyssnar till honom, bara för att ”bakvägen” angripa dessa så mycket kraftigare sedan.

Ren brottsprovokation, med andra ord. Något som redan i sig är olagligt, och som varken Polis eller andra myndigheter brukar vilja göra sig skyldiga till. Det hela är ungefär lika ”smart tänkt” som när Mexikanska Militären eller Polisen i USA börjar sälja droger själva, med det påstått ”goda uppsåtet” att det bara är så och endast så de kan sätta fast de verkligt stora knarklangarna genom att själva bli en mindre aktör på narkotika-marknaden – och tjäna pengar på det samtidigt…

Eller som när ”Svenska Kyrkan” tycker det är etiskt försvarbart att stjäla guld från kremerade församlingsmedlemmars döda kroppar, och sedan ge guldet till sig själva, samt Allmänna Arvsfonden och terror-listade organisationer som ”Studieförbundet Ibn Rushd” som sprider islam i Sverige, med motiveringen att detta skulle vara ”kristen välgörenhet”.

Eller som om en viss Regering skulle släppa in en viss Rakmat Akilov i landet, trots att man varnat samma Regering för det, och som om samma Regering skulle låta denne Akilov bo hos en känd (S)-familj, tills SÄPO-utredningen om honom mystiskt nog lagts ned – och så låter man honom ta ett antal oskyldiga människor av daga, bara för att arrestera honom sedan, och säga ”hurra vad vi är bra, goda medborgare – ser ni inte våra ”kraftttag emot terrorismen””

(S)-ledd juridik när den är som bäst… ? (teckning av J E Ander, svensk satirtecknare)

Erik Helmersons och DN:s förvända logik visavi dessa kristna, dessa monoteister och all den islam och underkastelse inför de ”allsmäktiga” totalitära krafterna och pastorerna är rent ut sagt pervers, det är min enda slutsats av det inträffade. Det finns redan namninsamlingar emot Hat-pastorns närvaro i Sverige, som man kan skriva under om man vill, i hopp om att Svenska Myndigheter skulle visa något prov på kompetens så småningom. För en gångs skull har de av oss som i likhet med mig tror på fredligt civlimotstånd, faktiskt nytta av den sk ”bög-lobbyn” och nu har också jag sällat mig till den, genom att skriva på tidningen QX:s lilla lista.

Dagens Ros, emellertid, går inte till dem utan till vår Nationella Gränspolis. De som vet hur man tillämpar lagen, och att inga nya (S)-märkta speciallagar att missbruka för skumma syften alls behövs.

Chefen för nationella gränspolissektionen, Patrik Engström, skriver dock som ett svar till Ygeman att det redan i dag finns stöd i utlänningslagen att avvisa den som ”kan antas komma att begå brott i Sverige”.

Därmed står det nog klart, att personer som Steven Anderson inte kan, inte ska och inte bör släppas in i Sverige. Vårt Sverige.
Vad vi ska göra i fallet Morgan ”Mollgan” Johansson med hans fullständigt idiotiska ”Runförbud” är fortfarande lite oklart, men jag rekommenderar fredligt civilmotstånd emot denne hatare och hetsare där med…

”Musik för de rätta öronen” (tipstack till Björn Johansen för lån av bild)

När du är bakfull och vill sova
Får du besök utav sekten Jehova
Lägg en hundring I kollekten
Och du blir hedersgäst I sekten

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Ja ere nån dörrterror då?

Feta madammer med åderbrocksben
Gapar och skriker I Frälsningsarmén
På Guds bekostnad lever orkestern men
Det är DU som får betala festen och

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja! )
Ja ere nån dörrterror då?

Narkomaniserat barfotasvin
Vill banka och slå på Hare Krishnas tamburin
Men ere nån dörrterror (Harry Harry Krishna! )
Men ere nån dörrterror (Harry Harry, Ha-Hare Krishna! )
Ja ere nån dörrterror då!

 

Varför LJUGER Sydsvenskan om Silverskatten från Södra Sandby ?

Att svenska regionaltidningar ibland slarvar i sin rubriksättning är vanligt, och att enskilda journalister ibland har stora kunskapsluckor är ännu vanligare. Tidningen Sydsvenskan har i veckan återpublicerat gammalt tankegods från en minst sagt frispråkig, men inte helt tillförlitlig källa, som vi ska få se. Bland annat påstår man, att den kända Silverskatten från Södra Sandby i Skåne, skulle vara ett ”bevis” för att Asatro och Kristendom levde i ”Fredlig samexistens” under 980-talet och Harald Blåtands tid, och att hela Skåne då skulle ha varit kristnat, fast ingenting kan vara felaktigare.

Detta är ingenting annat än Bogus, ”Fake News” och tomt slidddersladder som journalisten Anders Sandström har skrivit, ty alla dessa påståenden motbevisas mycket enkelt av den föregivna källa eller rättare sagt person han själv intervjuat. Det är den – som vi ska se – minst sagt kontroversielle Kyrkoherden i Stora Sandby, herr Niclas Loive som tillskrivs det  aktuella uttalandet, fast i andra artiklar i samma Sydsvenska motsäger samme Niclas Loive vad han själv påstås ha sagt.

Den gode Kyrkoherden Niclas Loive i Stora Sandby har visat sig vara en synnerligen arkeologiskt intresserad prästman. Däremot är han mindre kunnig i sitt eget lands historia. Han har också sagt, att ”Gud finns i Charkdisken” och närapå blivit EN SANN SON AV SÄRIMNER. I Kyrkans Tidning har man uppmanat honom att be Skånes alla bönder om Ursäkt, sedan han påbjudit, att  endast vegansk mat får serveras i den kyrkliga verksamheten.

Niclas Loive verkar vara minst sagt påhittig i sin klerikala gärning. Han har uttalat sig om ortens invandrarungdom, är känd för att ha åtta barn med sin hustru (om det väna prästparets inställning vad gäller preventivmedel är inget känt) och är – minst sagt – en modern präst som det svänger om, ganska lik Hasse och Tages ”Pastor Jansson” från det glada 1960-talet. Han har också låtit grunda en särskild barn-ask-lund vid sin kyrka – där han begraver ortens spädbarn, sedan man enligt Svenska Kyrkans ordning konfiskerat metallen i deras kroppar utan att berätta det för föräldrarna, får man förmoda. Så gör man faktiskt nuförtiden, enligt Svenska Kyrkans ”nya ordning” – och för det, finns mångahanda skriftliga bevis.

Niclas Loive  har också sagt, att han tror att Torshammar-ringar skulle ha utdelats på kristna barndop under 1000-talet (helt utan bevis – det här är gripet ur tomma luften) och att det är ”sannolikt” att Katolska präster under den tiden skulle ha anropat Tor ibland, och Abrahams gud ibland, i någotslags ”blandreligion” vilket också ”visar oss hur vi ska leva idag” säger han.

Detta är ju en minst sagt okonventionell tolkning av Sveriges och Skånes historia, det måste man ju säga. Det är nästan så att jag själv känner för att ta med mig Ann Heberlein och Dick Harrison – som ju är en riktig historiker och ingen lösmynt amatör – till Stora Sandby från det närbelägna Lund, och föreläsa lite för denne märklige herde. Men, för all del – nu skall jag kanske inte vara för sträng emot just honom. Han verkar ändå vara en man efter mitt sinne, så att säga, och för övrigt är det just hans förtjänst, att Stora Sandbys Silverskatt lånats ut från Historiska Muséet och återkommit till sin fyndort. I tio år har Svenska Kyrkan nu förvaltat den – med större säkerhet än Riksregalierna i Strängnäs, eftersom den gode herden i Sandby åtminstone inte slarvat med tjuvlarmet. Snart – senast 2020 – måste den återsändas till vår huvudstad, och då är det slutlekt i Stora Sandby.

Fastän jag givit mig till Klerk, varför skulle jag icke få hämnas mina oförrätter” (sagt av Badegisl, biskop av Le Mans, rally-staden, enligt Gregorius av Tours ”Frankerkrönika” från 500-talet )

Åter till arkeologin och historien alltså, men låt oss först fråga varför denne märklige prästman inte fått besök av Domkapitlet, och hur Svenska Kyrkan börjat utnyttja Silverskatten i Stora Sandby helt för sina egna syften genom att sprida osanning och minst sagt ovetenskapliga uttalanden om Skåne, samtidigt med Niclas Loives myckna missionsverksamhet vid ungdomens korvkiosker och köttdiskar.

Dock – det medger jag – så kan ingen slå Kyrkoherde Loive på fingrarna vad gäller själva arkeologin. Så långt är allt korrekt. Han skildrar fyndomständigheterna, är kunnig om föremålen och dess betydelse, men slarvar helt bort tolkningen. Han säger själv – och det är åtminstone ärligt ! – till Sydsvenskan att ingen kan veta, varför Skatten i Stora Sandby grävdes ned i jorden. Således rör det sig inte om något ”bevis” alls. Sydsvenskan ljuger alltså, praktiskt taget. Det kan ha rört sig om ett hedniskt krigsbyte, till exempel. Det kan ha rört sig om krig och förföljelse från de kristnas sida emot just de Asatroende och Hedningarna – det är en minst lika stor ”sanning” som pratet om ”samexistens” – som är helt obevisat, och inte har ett enda sakramentskade dugg med detta fynd eller för den delen arkeologi som vetenskap att göra, ty sådant kan knappast eller svårligen bevisas enbart med arkeologins hjälp.

Niclas Loive utgår från en helt ny och obevisad teori – och det är just han själv, som säger att den är obevisad – som alla teorier.

Med stöd av medeltidsarkeologen Ulf Danell, som egentligen kommit på själva teorin – som sedan presenteras som ”sanning” på Svenska Kyrkans hemsida (är det egentligen etiskt försvarbart, eller en korrekt metod att bedriva vetenskap på?) påstås det, att det skulle vara Skånekungen Tokes stora silverskatt, som via hans hustru Ragnfrid Sigtryggsdotter, som egentligen kom resande från Hedeby med helt ocirkulerade och hela silvermynt gömde skatten för att undfly Haraldf Blåtand, Danmarks kände konung, ni vet han som ”gjorde danerna kristna” enligt Jellinge-stenen. Visst, detta är ju hemskt fascinerande alltsammans, inte minst om det vore sant, men det låter faktiskt som en lokalpatriotisk bygde-skröna. Sådant kan inte heller bevisas med enbart arkeologi. Det är bara lösa spekulationer, alltsammans…

Hur är det nu med den ”Fredliga Samexistensen” ? Varifrån kommer den, rent historiskt sett ??

”Fredlig Samexistens” är en fras, uppfunnen av dogmatiska marxister, på sin tid. Den syftar på den tid innan ”proletariatets diktatur” då omgivande stater runt Sovjetimperiet skulle invaggas i säkerhet – precis som de kristna vill missionera och erövra hela Världen enligt Bergspredikan – för så står det ju i deras egna totalitära lära. Hur skulle ens en sådan religion kunna ”samexistera” med hedendomen, tror man ??

Och tror Niclas Loive på Bergspredikan, eller inte ?

Om han gör det, hur tolkar han denna passage ur skriften ??

Den enda skillnaden mellan Kristendom och Kommunism, som totalitär lära betraktat, är ju att Kommunismen liksom islam förutsätter omvändelse med våld som ett tillåtet medel, vilket däremot inte står fullt utsagt i den Bergspredikan, som de kristnas påhittade och mytiske ledare skulle ha hållit – han är ju faktiskt inte mer verklig än Peter Parker, eller ”Spindelmannen”.

Tror då också Niclas Loive på detta – dvs att alla människor måste bli kristna, med lock eller pock – ty det är ju just det, som hans lära förutsätter enligt dess grundare. Totalitära åsikter, med andra ord, fast vi Hedningar inte missionerar, för vår del, Vi säger bara som det är.

Niclas Loive

Vad tror ni ? Tror denne kristpräst på Bergspredikans ord – Han är ju faktiskt Evangelisk Lutheran, och då BORDE han göra det….

Nåja, nu ska jag inte lägga ord i Niclas Loives mun, för det vore att göra honom orätt, fastän Sydsvenskan och dess reportrar redan gjort det, efter vad det ser ut. Min egen farfar var ju också Kyrkoherde i Skåne, som ni alla säkert minns, och ni minns säkert också hur jag redan som barn i sexårsåldern diskuterade teologi med min farfar prästen, vars kunskaper i ämnet var inspirerade av ingen mindre än Nathan Söderblom, den stora ärkebiskopen, för övrigt en av de bästa ärkebiskopar detta land alls haft.  Jag själv hävdade bekännelse-teologin, eller Luthers ”Sola fide” sats om trons överlägsenhet, dvs att kristendomen är en bekännelse-religion, precis som alla andra religioner, och att man INTE kan vara Polyteist och Monoteist samtidigt, utan att bryta emot tio guds bud, eller det första budet, till exempel.

Inför det första budet, är allt tal om ”fredlig sameixtens” fullkomligt överdjävla nonsens, och medeltidens kristna var fullt medvetna om detta. De samexisterade inte med någon hednisk religion alls. De tvärtom utrotade, förföljde och exterminerade alla andra religioner systematiskt – och med grovt väpnat våld – vilket är ett historiskt faktum. Så skedde också i Skåne, som vi ska få se.

Min farfar, däremot, hävdade den fullt moderna uppfattningen att man aldrig kan veta, vad kristna präster egentligen tror, och att flera av dem i den svenska kyrkan, som han känt personligen, nog aldrig någonsin trott på Gud alls – och detta sade min farfar, efter mer än trettio års personlig erfarenhet. Hans syn var den, att det ju är bra om en präst tror på Gud, och att det underlättar i yrket. Men ingen utom Gud fader själv kan veta vad folk verkligen tror, eller icke tror – och därför är det bäst att hålla tand för tunga. Vad tror ni Niclas Loive egentligen tror på ? Är han kristen, eller kanske ”fornsedare” eller vad tror han egentligen ?

Hedning kan han icke vara.

Asatroende är han icke heller.

Dock skall han skonas, för sina ords skull, om ej för sina gärningars, ty sannerligen sannerligen säger jag eder, att jag är Särimners sändebud, och att det för mig uppenbarats allt detta. Och se – detta är min predikan och arvdel, ty skinkan är min och fläskläggen, så ock grisfötterna fanimig amen: Efter sin död, skall Niclas Loive ställas inför Freja. Och han skall vara med mig alla dagar, intill tidens slut och Ragnarök, då den får sin vissa ände, det säger jag eder evinnerligen. Och skåda – från sakristian till den andra sortens stia, är sannerligen sannerligen ett mycket kort steg eller trin, och dit trynet pekar, månde Loive i herrans namn också kunna få gå.

 

Konventionella och seriösa historiker, av Dick Harrisons kunniga sort, har tillbakavisat allt tal om kyrkor i Skåne på Harald Blåtands tid, dvs 980-talet. Anledningen är, att bara Öresundskusten och Skånes sydkust alls lydde under Kung Harald, och att de hedniska skåningarna i övrigt satte sig upp emot honom, då han med våld ville erövra deras land, och avsätta deras kungar. Således fanns ingen fredlig samexistens överhuvudtaget, och det är historikerna rörande överens om.

Möjligen – säger professor Harrison i Lund – fanns det en kyrka i Uppåkra, men först på tidigt 1000-tal, därför att den staden var en internationell handelsplats av kontinental prägel, med massor av utlänningar, men det var endast därför, som kyrkan kunde etableras där. Man har också spekulerat om att det skulle finnas kyrkor utanför Kung Haralds borgmurar, som jag redan skrivit om, dvs Trelleborgarna. Detta är dock helt obevisat, så vitt jag vet – och det finns inga arkeologiska lämningar, som tyder på detta. Dalby Kyrka – som grundades tidigast omkring 1030 – är Skånes äldsta, och detta borde Niclas Loive veta, som boende i grannskapet, eller högst 12 km bort, ungefär.

Innan dess fanns inga kyrkor i centrala Skåne alls – varken av trä eller andra material – och fynd saknas.

Alla seriösa historiker är ense om, att det först blev fart på kristnandet i Skåne under Kung Sven Estridssons tid, dvs 1050-talet, minst 70 år efter kung Harald. Då brann gudahov och hargar, och hela Skåne genljöd av mord och vapenlarm.

En god bok, som tål att läsas. Läs om ABSALON DJÄVULEN – biskopen som grundade Köpenhamn, dödade och mördade tiotusentals Skåningar – över 1000 enbart vid Dösje bro. Enligt Saxo Grammaticus var hela Skåne hedniskt på den tiden, och där var icke ”samexistens”. Hur kan det komma sig ??

 

Vid Sven Estridssons hov fanns Adam av Bremen, han som ljög om ”Uppsalatemplet” och som var en av de största kristna lögnare, som någonsin funnits. Inte ens Sydsvenskans partiska och osakliga rubriksättare slår honom, ifråga om förvrängningar och skumrask. Och Niclas Loive, för sin del, är väl bara som ett litet kremerat barn i sammanhanget. De barn, vars gravgåvor de kristna hela tiden stulit – och ännu stjäl. Hur skall vi någonsin kunna ”samexistera” med sådana, även om vi är ”samtida” – jag bara frågar…

Sven Estridsen, kallad ”Sven den kvinnsamme” var en konung så kristen, att han hade mer än femton barn med lika många hustrur och frillor. Han hade nämligen principen, att inte lägra en och samma kvinna mer än en gång, och katolska kyrkan upplöste flera av hans äktenskap. Sådan var den konung, som införde kristendomen i Skåne, minst 100 år efter Harald Blåtands tid, och först med Absalons 1200-tal, var där någon kristenhet på allvar. Detta är fakta, och dessa fakta kan man icke neka till. Niclas Loive har i alla fall sina åtta barn med samma kvinna, och är en god man, som älskar sin hustru – det måste vi i Frejas namn tillge honom, ty det haver stått uti tidningsbladen. Även min farfar var ”svår efter kjoltyg” som det hette, och gifte om sig vid nära sextio – med en nästan trettioårig kvinna, som för övrigt hade god sångröst. Han var dock icke fullt så svår, som den Sibbe från Vi, som ”avlade nittioårig” som det står på Rökstenen, men vi kan ju också minnas den fiktive Fader Willibald i Röde Orm – han som Småländskorna gav sig på vid Kraka Sten.

Mycket av denna underbara förmåga, har även gått i arv till mig, Hedning som jag ju är – och en man av Frej.

Sven Estridsen, forensiskt rekonstruerad av medicinska tekniker med hjälp av hans kranium i Roskilde domkyrka. Först under hans tid kristnades Skåne (1070-talet). Först på 1100-1200 talet, fanns där alls något antal kyrkor värt att nämna, vad än den lögnaktige Mäster Adam hävdar… Kungen var sned i axlarna, och låghalt. Ändå var han svår på fruntimmer !

Delar av kyrkoherde Loives resonemang förs på det allra lägsta av nivå. Han noterar, att det på vissa föremål ur Södra-Sandby-skatten finns kristna kors – men vad tusan bevisar det ? Det bevisar bara, att de måste ha tillverkats av kristna, och att hedningar möjligen stulit dem – inte alls att hedendom och kristendom skulle ha ”samexisterat” eller ens samarbetat, även om man förekom under samma tidsperiod.

För mig blir det ingen ”samexistens” med den kristna kyrkan. Inte nu, aldrig sedan, aldrig någonsin.

Man förhandlar inte med en ockupationsmakt, och man ”samarbetar” inte med personer, vars enda syfte enligt deras grundare är att utplåna en, och att utplåna hela Sveriges historia, eller de krafter, som vill förinta hela vår kultur. Jag är visserligen ”samtida” med Kyrkoherde Loive, men hans tro är nog icke min, efter vad jag tror. Han må även tro vad han vill, men skall en man som han predika och missionera samt vara präst – ja se då kan jag också vara det. Och Jag är även ”samtida” med Islamska Staten och Putins Ryssland – men vad innebär det ? Att vi skulle ”samexistera” eller samarbeta – nej så tusan heller !!

”Min liv och kniv” som man säger i Färs härad – ty där svär man fortfarande vid kniven, och lovar att sälja sitt liv dyrt.

Ok – nu ligger inte Södra Sandby i just det häradet, men i alla fall…

”Av Skånekungars blod” – Färs Härads vapen – och i vårt hemland, dog hedendomen eller Asatron inte ut…

 

 

 

 

 

 

 

Gud finns i Charkdisken” – Ja si detta är SANNING för det har min liv och kniv Kyrkoherden i Stora Sandby sagt, och det står min själ i tidningen åsse, ja det e både visst och sant !!

Hedniska Tankars Runskola (del 24 – Fä-runan)

Med Fä-runan, på proto-germanska Fehu, når vi till den äldre runradens slut. Fä betyder boskap, på latin pecus, och i överförd betydelse också pekuniära medel eller med andra ord pengar, eftersom det ordet kommer just ur latinets ord för boskap. Runan har talvärdet 24, eftersom man naturligtvis vill, att rikedomens runa skall ha det högsta talvärdet av alla, och som vi sett förut stämmer Utharken, den enkla omställning av runraden som gjordes när den skulle brukas i esoteriska sammanhang, förunderligt väl.

Engelskans fee, som betyder avgift, har också sitt ursprung i denna runa, och Fä-runan betyder alltså rörlig egendom, och i spådomssammanhang kommer den ofta upp när frågor rörande ekonomi berörs – om det är en bra eller dålig spådom som gives, kan aldrig bestämmas med hjälp av fä-runan ensam, och i gamla tider drog man heller aldrig någonsin runorna en och en, utan tog flera tydor för att kunna nå fram till ett detaljerat svar, vilket redan Tacitus nämnde på 80-talet enligt vår tideräkning, angående Germanernas sätt att ”spå med kvistar från ett fruktbärande träd” som han faktiskt skriver.I Stadhagalder, eller ”stående galder” – det gamla isländska sättet att framställa runorna med hela kroppen, och därför kunna ”semaforera” dem på långt håll, har den ibland bildats på lite olika vis, men en variant är som bilden nedan visar.

I det isländska runpoemet står att

Fé er frænda róg
  ok flæðar viti
  ok grafseiðs gata

Alltså, fritt översatt: Fä är fränders ilska, och flödets tecken och gravsejds gata. Som bekant är inte bara pengar, ägodelar och materiella ting till glädje, utan kan också bli till bekymmer, särskilt vid arvstvister – det är vad dikten vill säga oss. edan det gammalnorska runpoemet varnar för att ”Fä kan vålla strid mellan fränder – ulven lurar i skogen” och att materiella ägodelar inte alltid leder till så stor lycka, som vi kanske tror. Det fornengelska runpoemet säger att man måste ge rundhänt och rikligt, om man ska få något gott tillbaka av makterna, precis samma sanning som uttrycks i Havamals ord om att ”Gåva kräver, att gengåva gives”.

Atreid Grimsson ansåg på 1980-talet att Fä-runan hade samband med önskningar, jaktlycka, förnöjsamhet och uppnåendet av de mål man kunde ha i livet, och var också medveten om att Ur-runan, för Uroxen, som ju är först i runraden, leder över från den tama boskapens runa på ett runhjul. Edred Thorson ansåg på 1960-talet att Fä-runan var en sänderuna, som kunde användas även för att sända iväg önskningar och förhoppningar, vilket han grundade bland annat på Stadhagalder och runans utseende – med kroppen formar man den genom att sträcka båda armarna framåt och uppåt i något olika vinkel, så att man bildar själva runtecknets två olika grenar med höger respektive vänster arm, och samtidigt håller kroppen rak. Också koncentration, målformulering och målmedvetenhet i materiella göromål – kanske i arbetslivet, och de mål man måste uppnå där – satte han så i samband med denna runa. Odal-runan, som är den direkt föregående, betyder alltid land, fast egendom coh jord – i motsats till Fä, som då blir den rörliga egendomens och de osäkra inkomsternas tecken.

Numerologiskt sett är talet 24 ganska komplext, eftersom det kan tydas som tolv gånger två, tre gånger åtta, fyra gånger sex eller två gånger tre gånger fyra, eller två gånger två gånger två, gånger tre – vilket blir ganska symboliskt och magiskt intressant, då man har med runor att göra. Den tolfte runan är Pertha, klippan eller facklan, som då multipliceras med thurs-runans dualism – kanske betyder detta ”alstrande ädelmetall”, alltså Perthas malm och mineral som förmeras via penning-väsendet, men det skulle också kunna vara årets månader, gånger två.

Agrell och många med honom har påpekat att 24 är ett rikedomstal, och är ovanligt rikt på numerologiska betydelser. Tre gånger åtta kan tolkas som Hagal-runan gånger Asarnas tretal, eller en gudomlig skänk från ovan, vilket ju är ett annat sätt att se på detta med materiellt välstånd. Fyra gånger sex ger oss Tors Reid-runa eller vagn gånger Frejas Gifu-runa, alltså en ”åkande gåva” eller en gåva som rör sig och flyter – vilket ju också pengar och valutor kan göra. Två gånger tre gånger fyra är också ett magiskt tal, och skulle ge tvåtalets dualism, Asarnas tretal och Reids rörelse i kombination, alltså materien som en skapande, ständigt skiftande kraft. Två upphöjt till tre, gånger tre ger oss Asarnas tretal två gånger om, och en del har också ansett att Fä-runans 24-tal på något sätt innesluter hela runraden, men alldeles särskilt Hagal-runan och Tyr-runan, som ju kommer sist i den första och andra aetten eller 8-talet av runor – runorna är ju ett slags oktal kod, precis som koden i våra datamaskiner.. Som sänderuna eller bindruna kan Fä mycket väl kombineras med Tyr och Hagal, vilket dock är oprövat av mig, men säkerligen kraftfullt.

 

Kom ihåg att runraden är ett evigt hjul, utan början, utan slut…

 

 

Freyja Ashwynn associerade på 1990-talet Fä-runan till ett växande grässtrå med två blad,alltså runans bistavar, och kopplade den till den första runversen i Runatal Havamals, där Oden talar om en mäktig hjälpruna. De flesta tolkare anser dock, att denna hjälpruna är Ur – och har noterat att hjälprunor, som underlättar födsel också nämns i Sigdrifumal – Ur är ju ursprunget och därmed födelsen. Vettigare är Freyja Aswynn, när hon precis som alla andra tolkare noterar att Fä förekommer i spådomsfrågor om ekonomi och framtida skördar – Jara eller årsväxten skulle då symbolisera den färdiga eller bärgade skörden, medan Fä endast antyder framtida möjligheter och planer. Holländska runmagiker har noterat, att Fä i det isländska runpoemet kallas ”aurum fylkir” eller folkets guld (aurum är guld på latin, dativform av ”flera år” på norröna) vilket ju också kan ha med rikedom att göra. Form-mässigt liknar runan en Ass-runa med A-ets bistavar vända uppåt, och det ska noteras att det angelsaxiska runalfabetet innehöll övertaliga runor, som Ac (ek eller ekollon) samt Aesk eller Ask, runor som i norden kan ha betytt ett Å och Ä ljud, men inte det F, som Fä står för. Tyska runologer tydde under artonhundratalet ”Freyjs att” eller den sista aetten i runraden som uppkallad efter F-runan, och menade att Frej som ”Feyjargjafi” eller den Fä-givande – så omnämns han i Islänningasagorna – skulle tyda på en koppling till gudanamnet, men denna teori har aldrig blivit språkhistoriskt bevisad på ett övertygande sätt, och förblir en svag spekulation. Agrell, slutligen, påpekar att 24-talet i det gamla rom var ”Natales Invicti” eller solguden Mithras födelsedag, vilken skulle vara den 24:e dagen i den 12:e månaden, alltså Jul. Även Frej är ju till viss del en solgudomlighet, och han menar att årskretsen, årets kretslopp och runhjulets kretslopp, där Jul och Fä-runan står vid slutet på ett år, med förhoppningar inför det nya, mycket bra svarar emot Fä-runans väsen, och sämre tolkningar kan man ju ha..

Också Einar Selvik och den norska gruppen Wardruna har låtit sig inspireras av Fä-runan

Grov skadegörelse vid Ales Stenar – ”Fornsedare” ligger troligen bakom…

För en tid sedan fick det hedniska Sverige dåliga nyheter, vilket lokaltidningen i Ystad kunde berätta. Ales Stenar, en av de främsta och mest intressanta platserna för kulturminnesvården i vårt land, har återigen utsatts för grov skadegörelse. Mönstret känns igen från tidigare år. Vi känner alla till bränderna vid Havängsdösen, av allt att döma förövade vid Midsommarsolståndet. Vi känner till vandalismen emot Världsunika hällristningar på Österlen. Vi känner till de minst sagt underliga turer, som utspelats vid Ales Stenar i det förgångna, vilket bland annat Föreningen Vetenskap och Folkbildning kan upplysa er om.

Just Sydsverige och det befolkningstäta Skåne tycks vara rikare på brott emot Kulturminnesvården än andra delar av landet. Kanske beror det på befolkningstryrcket, kanske på något annat. I Stockholmsområdet förekommer annan vandalism, riktad emot Runstenar i Upplands Bro, till exempel – som försetts med ditklottrade kristna symboler och gjorts oersättlig skada. I det sista fallet rörde det sig om sk ”ensamkommande” från Monoteistiskt sinnade länder, efter vad som till sist kom fram – men de som begått alla förbrytelserna i Skåneland är än så länge okända…

I Upplands Bro skadades en vacker runsten mitt inne i ett bostadsområde, sedan kristna fanatiker sprejat en tydlig symbol för Monoteisternas gud Jahveh på den…

Emellertid – i Löderup i Skåne bor författaren och föreläsaren Görhan Hellström (ja, han stavar sitt förnamn så !) som frivilligt brukar agera turistguide vid Ales Stenar, och som också skrivit en bok om det sägenomspunna monumentet – jag har inte  själv läst den, men kommer inom kort att köpa den, och det kanske även andra intresserade gör. I februari i år skrev Ystads Allehanda för första gången om förstörelsen vid Ales Stenar, även om ledtrådar förekommit i den tidningen än tidigare.

Redan våren 2018 började någon eller några personer försöka välta omkull flera av stenarna i Skånes största skeppssättning – man kan just undra varför… (foto: Mark Hanlon, Ystads Allehanda)

De första skadorna uppstod troligen kort efter det att NAS, Nordiska Asa Samfundet, annonserat att de skulle bedriva sitt Midsommarblot på platsen. varför vet man inte säkert, men kanske var det några som ville skada Asatro och NAS anseende i Sverige, och berättigade misstankar faller då genast på Forn Sed och dylika grupper – man vet ju att de velat skada Asatrons sak även tidigare. Görhan Hellström har också – som den gode medborgare han är – noterat att någon eller några avsiktligt försökt skada monumentet, och att de varit där flera gånger. Redan i Oktober 2018 kunde Statens Fastighetsverk och Länsstyrelsen i Skåne län bekräfta, att skadorna var så allvarliga, att man måste förankra stenarna bättre i marken. Själv besökte jag Ales Stenar för första gången på många år vid Midsommaren 2018, då det stora blotet – som blev en oerhörd framgång – firades, men under och före ceremonierna lade jag märke till flera helt utomstående personer ur den sk ”forn sed” miljön, som uppehöll sig på och omkring platsen. Det finns anledning att återkomma till detta nedan. Fler än hundra deltagare deltog i ceremonin, vad än kvällstidningarna skrivit sedan.

Jag fäste mig också vid att särskilt två av stenarna längst i söder verkade bära svaga spår av eldningsskador, av samma typ som Havängsdösen fått lida av, (sprickor, nedsotning) och att det tydligen grävts vid foten av dem, vilket också syns på denna bild, tagen av Ystads Allehandas fotograf med drönare. Att grästorven tagits ort, kan nog inte förklaras som ”trampskador” eller ”naturlig förslitning” till följd av hundratusentals besökare. Vi såg också hur ett par från Lund, och ett par andra ej identifierade personer (längst till höger i bild) satte sig ned för att äta och dricka mitt inne i stencirkeln, ungefär som om de trodde, att det vore lämpligt att hålla någotslags picknick där, men motade inte bort dem. Det kanske vi borde ha gjort, men nu ville vi uppföra oss hänsynsfullt emot alla, och såg därför genom fingrarna med de här ovärdiga personerna, som helt uppenbart inte förstod, hur man ska uppföra sig på helig mark, och som visade påtagligt dålig stil – för en forntida gravplats är inte något ställe man sätter sig ned och äter och orenar på. Jag själv inspekterade också ensam platsen dagen efter arrangemanget, men fann att platsen var i oförändrat skick. NAS representanter städade också noga efter sig, så vad som senare hände, kan inte ha berott på dem.

Vad som senare hänt och uppdagats, beror inte heller på ”erosion”, ”fårbete” och så vidare – om en del personer försökt skylla ifrån sig på detta. Lokaltidningen kunde bekräfta vad som höll på att ske. Jag citerar:

I november i fjol lade Görhan Hellström märke till att det var ovanliga förslitningar vid marken kring vissa av stenarna.— —Så när han i höstas uppmärksammade företeelsen påpekade han detta för länsstyrelsen och gjorde en polisanmälan. När han i februari var på besök igen, hade allt fler stenar fått jorden kring sig uppgrävd och bortforslad från platsen.

– Då hade jag inte varit uppe sedan november och noterade det direkt! Jag blev helt chockad av de här stora utgrävningarna. Jag blir både ledsen och förbannad för åverkan, säger Görhan Hellström.

Platsen är fornminnesskyddad, detta innebär inte uteslutande skydd av stenarna utan även marken och tre meter runt stenarna. Att påverkar stenarna eller marken kring dessa är helt enkelt ett brott. När vi besöker platsen syns det tydligt att stenarna inte är skadade men marken runtom har grävts bort.

Samtidigt med detta noterade jag själv att ”Samfundet forn sed” intensifierat sina aktiviteter i Skåneland, där de inte haft något ”godeord” som de skriver (begreppet är felstavat, det heter ”godord” och inget annat) på flera år. Några godtrogna personer i Bromölla-trakten lyckades de i alla fall värva, denna mycket märkliga ny-schamanistiska rörelse med enbart ett fyrtiotal aktiva medlemmar, som säger att de skall representera oss alla inför Sveriges ”interreligiösa råd” och mycket annat konstigt. Bland annat lär en av deras ledande figurer, en sk ”Riksgode” – vald av kanske högst tjugo personer – håll med om att det är bra ynkligt – som säger att han har examen i ”Ekopsykologi (existerar det ämnet alls ? – man kan förvisso fråga)ha propagerat för i en bok om ”Jordandar”, ”jordens helighet” osv att man ska göra ”frö-bomber” med jord tagen från offentliga platser, och som man gräver upp där (notera detta sista !) vilket då tydligen ingår i ”fornsedarnas” förvridna ceremoniel….

Den sk ”Riksgydjan” som ibland kallar sig för ”Rådsgydja” och annat, och som bara valts med ett underlag av mindre än tjugo personer (hur kan hon då ens säga sig representera alla hedningar i riket ? Det är ju rent löjligt som dessa ”fornsedare” håller på…) är en åtskilligt märklig person. Bland annat säger hon sig vara en varulv, och ”ha svans” som hon uttrycker det, och propagerar för sk ”teriantropi” eller med andra ord att man ska gå omkring och anse sig vara ett djur. Detta ingår då i hennes egna föreställningar, eller hur hon definierar sin hedendom. Ok, jag är inte utbildad i klinisk psykiatri, men otvivelaktigt rör det sig här om en mycket, mycket sjuk människa. De flesta, någotsånär normala personer definierar inte hedendom på detta sätt, och anser inte på något vis att sådana bisarrerier ingår. Det är att märka, att flera andra kända psykopater lidit av samma svårföklarliga ”varulvsmani” och att flera av dem också gått över gränsen – och finns det en patologiskt vrickad person i dessa ”forn seds” sammanhang, fruktar jag att där kan finnas flera, vars existens vi inte känner till…

Allt detta kände jag till, men jag gjorde ingenting för att stoppa det. Det kanske jag borde gjort. Görhan Hellström anmälde saken till Polisen i alla fall, och det tycker jag faktiskt hedrar honom. Kanhända är han lite inne på samma tankegång som jag vad gäller förövarnas möjliga identitet, för till lokaltidningen sade han bland annat att:

– Vi kanske ska söka i kretsar och grupper för vilka Ales stenar är helig mark. Man tar med en souvenir eller trofé hem från Ales stenar för att marken har en oerhörd betydelse för dem, deras gruppering eller tro, säger han.

Efter att Polisanmälan väl skett, inspekterade också sakkunniga och arkeologiskt utbildade personer Ales Stenar på Länsstyrelsens uppdrag. Till Ystads Allehanda sade Görhan Hellström den 19 Februari, att han inte ville spekulera i vem som orsakat förstörelsen, men den måste skett mellan November och Februari, alltså i exakt samma tidsperiod som ”Forn Sed” bevisligen var mycket aktiva i Skåne-området. Detta kan inte vara en tillfällighet.

Görhan Hellström och Länsstyrelsens arkeologer har kunnat bevisa, när och hur skadorna uppstått. Hålen har fyllts igen, men skadorna på stenarna kvarstår.

På ”Forn seds” Facebook-sidor finns bilder på hur de vid sina ceremonier ställer glödheta fyrfat och liknande direkt på urberget. Detta orsakar skada, och bevisen för deras  oaktsamma agerande syns för alla och envar.

Den 19 Mars hade lokaltidningen i Ystad nått fram till en viss Sandra Lindholm-Svensson, som kallar sig nationell samordnare för gruppen Pagan Federation International, som inte alls är så stor till antalet i just Sverige. Den säger sig fungera mest som en paraplyorganisation, som mest skall ge hjälp och stöd – även i juridisk form – till en del andra nyhedniska grupper. Dess kunskaper om Asatron är inte stora – bland annat noterar man flera grova sakfel på dess hemsida – och gruppen kan väl räknas till New Age, snarare än traditionell hedendom i och för sig. Ett tecken på PFI:s samröre med forn sed är att man anammat flera aav deras mest underliga vanor, bla. detta med att kalla sig vid djurnamn. Sandra Lindholm har tagit pseudonymen Björnmor, och övriga representanter för denna rörelse kallar sig vid namn av skator och andra djur – jag undrar just varför. Själv känner jag inte till någon hednisk kultur i Norden, som någonsin gjort just så, och det är svårt att veta varifrån alla dessa villfarelser och absurditeter kommer ifrån; men troligen är det väl ”fornsederiet” eller ”Söndags-Schamanismen” som spökar – och söker vi i de här rörelsernas ”fula svans”, så tror jag nog också vi hittar förövarna – precis som Görhan Hellström säger…

Emellertid, PFI fördömer starkt vad som hänt vid Ales Stenar, och så gör även jag, som tagit upp problemet med oansvariga och urspårade grupper som ”forn sed” även tidigare, i inlägg efter inlägg.

Sandra Lindström Svensson sade till Lokaltidningen att:

Ingen som anser att platsen är helig skulle göra så. ”Ales Stenar är ett stycke levande historia” – Som nationell samordnare för en av Sveriges hedniska organisationer vill jag å det starkaste fördöma förstörelsen vid Ale Stenar.

PFI har tagit avstånd ifrån det hela, liksom jag själv. Personer inom styrelsen för NAS, som jag skrivit till de sista dagarna säger, att de skall försöka publicera en insändare i Ystads Allehanda, och att de är på väg med ett officiellt fördömande av attacken. Forn sed däremot, har inte fördömt den alls, och sannolikt är det alltså den rörelsen som har varit framme – igen. Vi har sett prov på liknande beteende från deras sida många gånger förr, och de är kända för att inte ha något förbud för narkotika och liknande vid sina sammankomster – där har vi kanske också en del av förklaringen…

De har dessutom:

Ideologisk motivation, eftersom de utgett böcker där de lär ut konsten att göra sk ”fröbomber” och säger i skrift, att man ska ta med sig jord från offentliga platser. Just det hände också vid Ales Stenar. Om detta ingår i deras ceremoniell, behöver det i och för sig inte betyda att de agerat så på just den platsen, men redan i och med att de uppmanar andra till att göra så, är de oansvariga.

Dokumenterat tidigare förstörelse, vilket syns på deras fb sidor. De har ställt fyrfat direkt på berghällar, och bedrivit eldning på ett oansvarigt sätt under sina ceremonier. Detta har bevisligen orsakat skador på flera platser i landet (t ex Havängsdösen, som nämnts ovan)

Befunnit sig i området. Man har konstaterat, hur de hållit flera sk ”pubträffar” i det närbelägna Malmö, dock oklart med vilket syfte, men syftet kan mycket väl ha varit, att planlägga en eller flera ”påhälsningar” vid Ales Stenar

Haft tillfälle, sannolikt uppsåt och bevisligen har de också flera mentalt instabila personer i sina egna led.

Ok, jag är inte Polis, och inte heller Leif G W Persson, men man behöver liksom inte anlita ”Kommissarie Wallander” i Ystad för att se, hur detta sannolikt har gått till. Allting tyder på att det är samfundet Forn Sed, eller i alla fall personer i dess led, som begått allt detta. Jag säger vad jag förut sagt – och det är att jag inte rekommenderar, att någon har kontakt med nämnda rörelse. Själv har jag brutit med den för länge sen, och det var redan på 1990-talet.