En Kulturgärning i det tysta..

Jag har skrivit att det känns positivt när det går bra för ens generationskamrater, och det stämmer fortfarande. För fem dagar sedan skrev tidningen ”Mitt I” i sin upplaga för Mälaröarna om Kalle Dahlberg och hans runstenspark på Mälaröarna. En gång i tiden grundade han det som var Sveriges Asatrosamfund, innan det fullständigt urartade och gick över till något new age betonat, fullständigt Vänsterblivet och politiserat, som kallas ”Forn sed” och som inte har ett enda förbannat dugg med seriös Hedendom eller Asatro att göra, men det var långt efter att han lämnat sin skapelse, och fortsatt ägna sig åt sin konst, som Runomästare och Runstenshuggare.

En numera åldrad mästare, framför ett av sina många verk

I mer än ett kvarts sekel har han varit verksam, och guidat människor över Adelsös och Birkas marker hela tiden. Tiotusentals besökare har blivit informerade om vårt arv genom honom, och vi borde alla minnas, att inget land i hela världen har så många runstenar och runinskrifter som just Sverige. Vårt Sverige. I ett helt liv – nästan – har han huggit med sin farmors fars slägga, hans käraste ägodel, likt Tors hammare. I runstensparken finns kopiorna av Fot, Öpir, Krogsta-stenen från 500-talets Uppland och alla de andra verk, som höggs av mästarna från förr, och som nu finns som kopior, noggrant handgjorda in i minsta detalj, och som på så sätt kan föras vidare, även om originalen skulle gå förlorade.

Och mycket annat har denne ristare gjort genom åren – inskrifter med modernt runalfabete även, och stungna runor för å,ä och ö; tror jag mig veta. Få har fyllt en bana, liknande Kalle Dahlbergs, och även Sveriges Konung, Carl Gustav Folke Hubertus – ingen ringare person – har besökt Kalle personligen, för att få höra om Adelsö. Samfundet Särimner tilldelar härmed denne huggare Särimners Stora Pris för 2022 – så mycket mer än äran kan vi inte bjuda på, men det är inte så lite.

Det lär fortfarande gå att beställa egna konstverk, men då får ni allt be snällt, och nalkas den hedne och ludne mästaren Vördsamt !

Vi rekommenderar hans egen hemsida för ett närmare studium.

”Sagan om Ringen”, Hedningens Version

”Det var en gång en Toa-ring. Och den var uppfälld !”

 

Ni som fortfarande gillar Tolkiens genomnaiva, helkristna och halvdebila sagovärld, med sin bastardisering av de germanska språkens historia, sin ännu naivare uppdelning av allt i svart och vitt, och asexuella personbeskrivningar lika verkliga som papp eller lika döda som fiskkonserver, kan i all enkelhet ta och kyssa mig där ryggen slutar.

Vilket härmed meddelas, i all vänlighet.

Ukrainas Nationaldag

Efter sex månader av krig firar Ukraina – ett av våra nära grannländer – sin nationaldag. Svenska Media och särskilt SVT rapporterar ytterst lite av vad som pågår i de av Ryssland ockuperade delarna, och hur man i Luhansk-regionen redan på förhand utropat att det ska anordnas ett såkallat ”demokratiskt val” som skall få 100% valdeltagande, och där mer än 70% av den röstande befolkningen förväntas rösta för en införlivning med Ryssland. Den som följer med i de öppna källor som finns, vet också att ryska myndigheter börjat föra bort barn från Mariupol, mot deras vilja – för att sedan placera dem i ryska ”fosterfamiljer”.

Att vidta åtgärder, som innebär att man utplånar en etnisk eller religiös grupp anses strida emot FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, enligt amerikanska bedömare – för att inte tala om alla de otaliga brott som Rysslands politiska ledning och dess militära styrkor redan förövat.

VLADOLF PUTLER !

Till och med en såpass militärt obegåvad och genomcivil person som Tofve Lifvendal, Svenska Dagbladets chefredaktris, börjar nu inse att försvaret av Sverige i realiteten sker genom ett krig i Ukraina. Och inte bara det. Vad hela Ukrainas folk och dess Armé gör, är att rädda Europa – och skicka den ryska krigsmaskinen tio år bakåt i tiden, genom de förluster den redan åsamkats. Vi borde alla vara tacksamma emot Ukrainas Regering, vi borde aktivt bistå den med pengar, resurser och vapen på alla sätt vi kan. Ukraina är nära. Det gäller vår plikt som Européer och medborgare i ett civiliserat land.

Vår Regering har totalt misslyckats med sin försvars- och utrikespolitik, och ingen ljusning finns i sikte förrän till nyåret. Man har sagt att vi skulle få inträda i NATO – något som är absolut nödvändigt efter tjugo år och mer av oavbruten nedrustning – men man har svikit sitt löfte till hela Sverige. Man har svikit Gammelsvenskby och svenskarna i Ukraina – allt Utrikesminister Ann Linde gjort, är att erkänna att den by som så sent som i vintras innehöll cirka 200 svensktalande är en plats på kartan, men hon och Regeringen Andersson har sedan inte hjälpt dem, inte på minsta sätt.

Inte en gång på sju dagar har våra statskontrollerade media med SVT i spetsen nämnt de svenskar som nu sitter som ryssarnas fångar och väntar på att avrättas. Den sk ”tysta diplomatin” – Socialdemokratins och inkompetensens kännemärke – är i år mer än ovanligt ”tyst”

Som ni vet är jag Hedning, och en Hedning rabblar inte några böner – men vi hedningar hyser hopp. Till slut faller ändå kanske Regeringen Andersson, fastän det val som snart skall ske här, också verkar uppgjort på förhand – i alla fall om vi får tro SVT. I Gårdagens 19.30 sändning av ”Rapport” framställde man den samlade politiska oppositionen som en skara oeniga barn, på ”studieresa” till ett svenskt kärnkraftverk – för att därefter brista ut i hyllningar av ”Magadan Magda” Andersson, göra präktigt med reklam för henne och berätta hur ”bra” hon är – denna nya sk ”landsmoder” ungefär som Putin – han skall ju vara ”alla ryssars far” likt på sin tid Josef Stalin – även om han numera, en hel värld över kallas för Vladolf Putler.

”Smeknamnet” har använts av ryska oppositionella sedan minst 2014, men här i svenska media vågar ingen skriva det.

Istället ser vi hur SVT publicerar det ena ryssvänliga reportaget efter det andra, särskilt vad det gäller den ryska skrämsel-propagandan kring reaktorerna vid Enerhodar, som aldrig beskjutits av Ukraina – för vad Ukraina gjort, är att attackera en fjärrvärmecentral och några transformator-stationer mer än 5 km därifrån – för detta finns det bevis i form av satellitfoto – se hos den källa jag nämnt ovan – men det berättar inte SVT:s journalister – för skrämma oss med kärnkraft det ska man – Miljöpartiets clowner är ju Regeringens bästa ”ful-svans” och den svansen vill man ha kvar i Riksdagen – till varje pris.

Vladimir Putin har varit Rysslands ledare längre än någon annan person i hela den ryska historien, i alla fall sedan Tsar Ivan den Förskräckliges tid. Han kunde ha avslutat sin fjärde presidentperiod lungt och stilla, nöjd i förvissningen om att ha skapat ett jämlikare och ekonomiskt starkare Ryssland, men så valde han att gå i krig, och rasera allt som vunnits sedan Sovjets fall. Det är en kristen dårskap, större än allt annat – möjligen lika stor som hos dessa koldioxid-fanatiker – som ironiskt nog vill ta bort och stänga ned den kraftkälla av alla, som ger minst CO-2 utsläpp.

Men – SÅDAN ÄR MONOTEISMEN…

Och rösta INTE på Regeringen Andersson eller ”Magadan Magda”

”Fra Sonum Fitjungs..” eller ”Tommy Körberg blir full i skratt”

Rötmånaden fortsätter, och likaså den svenska valrörelsen. Det ena tricket, billigare och simplare än det andra lanseras rakt fram för en häpen väljarkår i Tv-rutorna. Under tisdagskvällen hände det att ett antal idioter, såkallade ”Miljöaktivister” försökte äntra scenen under det populära programmet ”Allsång på Skansen”, där Tommy Körberg, nu 74 skulle framträda. Säkerhetsvakter och SVT: platschef uppges fortfarande utreda motiven, som verkar högst oklara, och kanske inte så väsensskilda från dem som användes vid den senaste ”skjutningen” i Malmö, där två personer föll offer för en 15-årig mördare, enligt ej bekräftade uppgifter med en direkt koppling till det kriminella invandrarnätverket Satudarah Assassins.

Alltsammans är endast ”isolerade händelser” får vi veta från våra myndigheter, men är det verkligen så ?

Det enda som hände på Skansens scen tycks ha varit att Tommy Körberg blev full i skratt. De skrikande aktivisterna blev bortsläpade från scenen, och det hela framstod inte som någon effektiv protest. Men varför skrattade den folkkäre underhållaren ? Alternativmediet ”Nyheter Idag” har funnit svaret:

– Jag läste bara, våtmarker, och då fick jag ett helt annat ord i huvudet. Som jag inte tänker säga nu, för det får man inte nuförtiden, säger Körberg…

Ordet ifråga är FITTA, en vanligtvis vulgär benämning på det kvinnliga könsorganet; ofta använd i dagligt tal. Exakt samma ord syns också i ortnamnet FITTJA söder om Stockholm, på grund av de där belägna våtmarkerna, och de fuktiga och inbjudande sumpängarna på självaste Stadsholmen, numera Gamla Stan i Stockholm, var en gång benämnda AGNEFIT, som var det ursprungliga namnet på vår huvudstad. (Se ett av mina tidigare inlägg)

Den aktningsvärde Herr Körberg är en bildad karl, och som så många i sin artistgeneration, dit också Björn Skifs och den Torstroende Pugh ”Hammarhjärta” Rogefeldt hör, tror jag mig veta att han ännu kan bära sin Torshammare med stolthet – på det riktiga viset. Hans visor, som ”Det Luktar öl” av Jaques Brel och tolkningarna av ”Fattig bonddräng” visar tydligt att han är närapå Hedning, och därför Tommy Körberg låter sig inte ryckas med av oseriösa idioter. I ett helt artistliv har han glatt och roat det svenska folket, och efter 50 år och mer står han ännu på scen, utan att bli ”woke”, utan att falla offer för ”cancel culture” och utan att sänka sig till dumheter.

I veckan läste jag en såkallad ”Krönika” från en verklig jubelidiot, ett aktivist-nöt av samma skrot och korn som de fåtaliga ”fornsedarna” – ni vet de som insisterar på att droger hör till Hedendomen, och som vill ha med allehanda svampar, giftväxter och annat vid sina ”högtider”

Varför lyssna till dessa ”Berättelser från Träskmarkerna” ?

Miljö-muppen och Miljöpartisten Viktor Thyrberg skrev för mindre än ett år sedan en krönika i Tidningen Syra (förlåt, syre heter den visst) om att det skall vara helt fritt att plocka giftsvamp och vilka ”rara örter” som helst i den Svenska Naturen, rakt fram utan juridiska begränsningar. I våra våtmarker eller träskmarker – där personen ifråga troligtvis kommer ifrån – växer såväl Sprängört som Tibast – och det är växter som är såpass giftiga, att en enda planta kan döda 8-10 personer – för att inte tala om vilka skador spindelskivlingar och diverse svampar, flugsvampen inbegripen kan ge upphov till. Bara för att saker ”växer i naturen” eller är ”naturligt förekommande” är det inte så att de är bra eller ofarliga. Lagar har vi för att skydda barn och dårar, ja de åt fittan förda se bara på herr Thyrbergs blick, så förstår ni lite av vad jag talar om.

Dessa Miljöpartister ! Hur länge skall de få hålla på som de gör, utan att åka ur vår Riksdag, utan att bli föremål för husrannsakan, eller gripande ?

Men – låt oss återvända till Herr Körberg, orden och dess ursprung. Ord som Fitta, Fittja eller till och med Fit eller Fet – ett ord som finns i norskan – Alnafet heter en del av stadsdelen Alnabru i Oslo till exempel – och där kände jag en gång en rödskäggig och rödhårig norrman med tycke av Thor, som hette Egil Haraldsen Stenseth – han var tillika ordförande i ”Nabolaget De Fete” men vad detta unika brukarkollektiv innefattade, har jag klädsamt nog glömt bort.

Ordet finns också i Eddan, och inte varsomhelst – utan i Hávamáls 78:e strof, alldeles efter den ofta felöversatta och förvanskade dubbelstrofen om ”Dom över död man” – och en mer central placering får man leta efter. Egentligen står det ”Hvern” och inte alls ”Man” i den norröna originaltexten, men att ”Värn” eller ”Värnare” – av sitt eget land och sin kultur, liksom språket – betyder mänsklig varelse i allmänhet, tycks de flesta översättare helt ha glömt bort.

Halvbildade och annat skarn ska man inte diskutera fakta med, för då kan det hända att man blir Miljöpartist, och lika självförvållat dum i huvudet och drogliberal som herr Thyrberg.

Nej – den 78 strofen lyder, i Finnur Jonssons utmärkta transkribering som så:

Fullar grindr /sá ek fyr Fitjungs sonum,/nú bera þeir vánar völ /svá er auðr /sem augabragð, /hann er valtastr vina.

Här står mycket riktigt om ”Fitjungs söner” och det är alltså samma ord som Fittja, en Fit, en varm, ångande och aromatisk, träskliknande våtmark.

Som av en händelse har också en film om en ”Träskflicka” – tydligen efter en och annan roman – nyligen haft premiär i Sverige under den något konstifika – men kanske Augusti-aktuella titeln ”Där Kräftorna Sjunger” – och visst – Träskflickor eller diverse Femininum, som alldeles gått ned sig i ett träsk – sådana finns det många – Jag känner väl till dem… Både förorts-träsk, drog-träsk, korrupta Sosse-träsk, gängkriminella träsk – som i Malmö – med mera drabbar nästan hela befolkningen i vissa delar av Sverige.

Kan träskinvånare, träskflickor och därmed likställda någonsin läras SANNINGEN ??

Den 78:e strofen översattes på sin tid av Arvid August Afzelius (år 1818) såhär – och han är nästan lika dålig, lika inexakt som senare amatörer typ Lönnroth, Collinder, Ohlmarks och Bågenholm – fast det sista namnet borde jag inte ens nämna – där är det fråga om en Eddatolkning så genomusel, så träskaktigt rutten att den stinker.

79. Fyllda lador såg jag
för Rikdomens barn,
nu bära de hoppets staf,
Så rik dom är,
som ögats blink;
den är en flygtig vän.

”Fullar grindr” har för det första inget med lador att göra. De flesta översättare är ense om att det är en fårfålla, eller en fägrind som menas – alltså en sådan som gärna för ned till en saftig våtmark; en ”fållgrind” som i äldre Västgötalagen. En Völ, eller en Völse – som i Völsa Thattr eller Völsungarna, är en stav – men ”vánr” har här ingenting med gudasläktet vaner att göra, det gäller vanföra, de som saknar något ”vans visan” på gotiska. ”Hoppets stav” är därför kristen smörja, en översättning som leder tankarna helt fel- och vi skriver förstås ”rikedom” idag, som ett ord och inte två, därför att ”Audr” är fast egendom, samma ord som i ”Uppsala Öd” eller odal, alltså inte lösöre, utan mark och sådan rikedom man besitter, som land och mark. ”Valtastr” är något som lätt välts omkull, kastas över ända och inte alls ”flyktigt” i och för sig.

Bättre översättningar har gjorts under tidernas lopp, och PA Gödecke, som 1888 ville ”kämpa emot vår bildnings skeva riktning” skrev såhär:

Rika fårfållor
såg jag hos Fitjungs söner,
nu stöder dem tiggarstafven:
ymnighet är,
som ögonblicket,
vankelmodigast bland vänner.

Han hamnade själv skevt i andra strofhalvan, som vi ser – för ”aud” har inget med ymnighet att göra, och ”augdabragd” är något som lyser och sticker i ögonen, inte alls ett ”ögonblick” i och för sig. Att använda ordet ”vankelmod” är också helt fel – och gripet ur tomma luften.. Till och med Erik Brate, som 1913 gjorde den sista av de verkligt klassiska Eddaöversättningarna, lyckades aldrig få till andra halvan av strof 78 på rätt sätt.

Björn Colllinder, 1972 års utgåva var i så fall aningen mer poetisk när han skrev:

Jag såg fyllda fållor hos Fitjungs söner, nu bära de bettlarstav; rikedom är som ett ögonblick, mer ostadig vän finns ej

Detta ligger nära Hávamáls innebörd och mening, javisst – men det är fortfarande inte hela sanningen, fortfarande inte gjort med tillräckligt förstånd.

Ohlmarks (1949) översatte aud med överflöd, augdabragd med ögonkast och sköt in ett egenpåhittat ”trampar tiggarstig” när det inte alls står så, utan där står något om käppar, stavar, liknande den fredade ”grida-völ” eller völvans stav vi ser från annat håll, liksom den ”gambantein” eller ”gammanten” – rent ut sagt ”fröjdepinne”, ja ”joystick” som Skirnir hotar Gerd – själva jorden -att hon likt en träskflicka skall få känna på någonstans, om hon inte fogar sig… Och som Tommy Körberg, kunde vi också le en smula.

KÖP INTE SKIT – Bojkotta ”Tidningen Syre”, ”Mimers Källas Förlag” osv osv..

 

Tyska, Engelska och allsköns översättningar på utländska språk missförstår, misstolkar och förvrider sanningen i det oändliga, de också… Som utvecklingen i vårt land är, så får vi väl snart endast läsa Eddan på Arabiska, Runkibööh – schvenska dijjekt fjån ”Hooden” eller Swahili och Somali-språk, men jag betackar mig för sådana vansinnigheter. I en av mina Engelska Eddor står det:

”Full sheepfolds I saw at the rich man’s sons; they now bear the beggar’s staff – Riches are like the wink of an eye, the most fickle of friends”

Detta är onekligen nära sanningen, inte minst med tanke på var hela Sveriges och Världens ekonomi befinner sig just nu, men hela sanningen är det ändå inte. ”Fitjungs söner” uttrycker inte bara rikedom, det är just det att de sväller, pöser, uppför sig som jäsande fittor helt enkelt – och det går inte att uttrycka på engelska alls. En tysk översättare,  Karl Simrock – som sedan 2016 cirkulerar i nyutgåva, trots att han är totalt föråldrad med tanke på forskningsläget, skrev:

”Volle Speicher sah bei Fettlings Sprossen / die heuer am Hungertuch nagen / ûberfluss währt ein Augenblick/ Dann flieht er, der Falscheste Freund”

Här kommer ladorna igen – Speicher kan idag också betyda ”minnes-enhet” eller ”spara” på en dator, men ”Sprossen” eller groddar, blir på modern tyska en omöjlighet. Några ”Hungerdukar” finns inte i Hávamál heller – men:

”Fulla Fårfållor såg jag
framför Fitjungs söner
Nu bär de bettlarstavar
Egendom är som ögonfröjd
Vanskligast av vänner”

”their” är faktiskt plural, och det är ett helt släkte det är fråga om, dessa nyrika träskvarelser – vill Oden säga oss. ”Aud” eller Öd översätts bäst med egendom, och ordet ”Fitjung” är som ”Fitta”, Fit, Agnefit värt att bevara. Inte bara Våtmarkerna – låt vara att det kanske är ett mål i sig, och därmed behjärtansvärt, men det dunkelt sagda, förblir det dunkelt tänkta.

Och Tommy Körberg – jo han sjunger, ler och tål – liksom Jaques Brel – att skrattas åt. Det finns ingen verkligt skön poesi, utan vishet eller eftertanke.

Politiken borde också präglas av samma sak – men vad ser vi omkring oss ?

 

Nej, Samerna var INGEN sk ”urbefolkning” i Jämtland

Att Samerna, som på ytterst lättvindiga grunder fått Riksdagen att kalla dem för ”Urbefolkning” i Sverige i själva verket kom som sentida invandrare österifrån, har länge varit känt av forskare, och bevisat av arkeologin. De kan inte ha överträtt det nuvarande Sveriges gränser förrän långt efter vår tideräknings början, och först på medeltiden nådde de Jämtland och Härjedalen.

Bevisen för detta utgörs bland annat av fem vikingagravar på kalfjället i Jämtlands fjällvärd, förutom allt vad Kall-bygden och Storsjötrakten kan erbjuda av högklassiga Vikingatida lämningar, stormannagravar och exklusiva fynd av guldspännen, vapen och högväxta individer – som fanns där redan på bronsåldern. Populationen från Krankmårtenhögens bronsålder – ett sextiotal långskalliga individer – där männen hade en medellängd av mer än 210 centimeter, och kvinnorna var över 190 centimeter långa (så ser inga kortskalliga samer ut – deras antropologi var helt annorlunda) visar att Jämtlands centralbygder var i Svearnas händer redan under Bronsålderns första hälft, och nu läggs nya bevis till kedjan..

Idag blev jag tipsad om en artikel som berättar hur en fjällvandrare denna sommar stötte på den första Vikingatida kvinnograven, belägen på Jämtländskt kalfjäll.

Två stora spännen eller fibulor från 800-talet och rester av ben och kol från en brandgrav har hittats, mitt ute på Kalfjället. Nu kan man inte längre bortförklara de gravar efter krigare som redan hittats med att det skulle vara lämningarna av enstaka fredlösa, eller män som gått Holmgång och mötts i Tvekamp, som Gunnlaug och Ravn från Island gjorde enligt Gunnlaug Saga Ormstungu, eller Gunnlaug Ormstungas Saga – där de två Islänningarna efter flera års tvist om Helga den Fagra dräper varandra, fastän Ravn först fegt nog slår ned Gunnlaug bakifrån med ett sista hugg, och ropar ”Föga unnar jag dig hennes famntag !

Detta ska ha hänt strax nära den berömda ”Stenen i Grönan Dal” som ännu existerar.  Dåförtiden hade den stenen inga ristningar eller tecken, för det skulle med all säkerhet ha nämnts i sagan, som också har en ”coda” eller en slutkläm om hur Helga – ensam och gammal – hon lär ha blivit över 80 år – minns hur ”hon var allra värst emot den man, som älskade henne allra mest” och hur hon orsakade många mäns bråda död, alltför sin stora skönhets skull.

Chefsarkeolog Anders Hansson på Jamtli i Östersund ståtar på bild (se ovan) med både Tors Hammare och det kristna korset, som han i egenskap av etnisk svensk gott kan ta av sig, och lägga åt sidan för evigt – enligt vad vi här på Hedniska Tankar tycker.

Anders Hansson vill inte berätta var på Jämtlands kalfjäll graven ligger, och det är nog bäst så.

Annars kan det ju hoppa fram sk ”samenationalister” som är rätt talrika nuförtiden och förstöra alla de andra fynd som kan dölja sig i dessa tunna mosslager. Han bekräftar också, att detta fynd handlar om vem som verkligen bosatte sig i Jämtland, vilka som levde där och vem landet tillhörde. Det var inga Samer. Där fanns inga sådana.Inga lämningar av dem har hittats från denna tid – i alla fall inte vad vi hittills kan säga med säkerhet – så SVEAR OCH NORRMÄN VAR FÖRST. Det var deras land. Ingen annans.

I Undromskogen och på andra platser finns gravfält, som brukats kontinuerligt från ca 300 – 1100 enligt vår tideräkning. Det bevisar, att det var jordbruksbygd och att inga samer fanns på platsen. Nu har vi bevis för att också kalfjället var koloniserat.

 

Graven är också en brandgrav, och mig veterligt brände aldrig samerna sina döda – motbevisa gärna den som kan, och om ni alls kan hitta något arkeologiskt daterat bevis för samisk närvaro i Jämtland överhuvudtaget före cirka år 1600 enligt vår tideräkning. Jag kan det i varje fall inte. Brandgravar tillhör vanligen Hedendomen och Asatron – även om det finns lokala avvikelser, i alla fall söderut i landet.

Kalfjället utgör annars renbetesland, och var den sista jord som koloniserades; eftersom det då som nu lämpar sig väldigt dåligt för jordbruk. Att hitta en väldigt rikt utrustad kvinnograv med högstatus-föremål som fibulor däruppe, tyder helt klart på en fast bosättning – ända uppe på kalfjället- och det betyder nog också, att man sökte sig dit upp redan på 800-talet därför att all annan bättre jordbruksmark redan var upptagen.

Jämtland var ett folkrikt land, med täta handelskontakter både åt söder och väster över fjällen. Man höll inte bara till på ensliga fäbodar sommartid, som en del av oss felaktigt tror – utan man bodde antagligen året om däruppe – ända ut i fjällvärldens utmarker, precis som på Island, Grönland, Orkneys höga och bergiga öar osv.

Inga Samer göre sig besvär i det som var och är ett svenskt landskap – de kom till Jämtland först på 1600-talet, och innan dess fanns inga ”samebyar” där.

Vi är Urbefolkningen, Vi är det svenska folket. Så är det.

Sur Strömming, Vildsvin och Valfläsk

Den som läser på nätet vad som hänt
är en informationsflödesrecepient
Men den som ser på TV för att höra vad som blir sagt
uppnår en maximal indoktrineringskontakt
Så de som läser och fattar skralt
Informerar sig suboptimalt.

- aningen fritt efter en dikt av Alf Henriksson

Det står en sur lukt över hela vårt land såhär års, och det beror inte bara på rötmånaden; som ännu varar, då den av hävd slutar först 23 Augusti. Det beror inte heller bara på Surströmmingspremiären, som infaller just denna Tors Dag, utan desdo mer på den valkampanj vi ännu genomlider, och det ännu mer olidliga mediaklimat, som fortfarande tillåts breda ut sig över Sverige.

Som vanligt flyttar denna blogg sitt fokus ideligen, eftersom dess målgrupp redan för något år sedan kommit att bli en helt annan, än den ursprungligen var riktad mot. Och från sitt elektroniska Hlidskjalf, varifrån allt syns och ingenting kan döljas, blickar en ensam Hedning ur över Världen.

Europa är i krig, och till och med Al-Jazeera rapporterade ikväll om hur nya Kinzhal-robotar ombaserats till Kaliningrad-området, varifrån de kan nå hela Sverige, eller till exempel Nynäshamnstrakten; där kommunpolitikerna som bäst lär diskutera om Sorunda och Ösmo äntligen kan göra sig fria från 100 år av Social "demokratiskt" styre, och det parti som fortfarande säger sig vara Statsbärande, samt aspirerar på att härska och söndra i all evighet. Självklart sägs det inget på statstelevisionen om det senaste missilhotet - man vill ju inte att väljarkåren och valboskapen skall få en annan uppfattning om vad som verkligen händer i exempelvis NATO-frågan, för då kan ju oppositionen råka vinna. 

Har Annies Centerparti fått en spricka i mitten ? Det står en SUR LUKT kring dessa personer…. Något är RUTTET i den Svenska Staten…

Istället vill Statstelevisionen just ikväll att allt skall handla om kvinnan(?) till höger på bilden ovan. Vissa kallade henne för ”Landsförräderska” i samband med det senaste valet, och det var faktiskt berättigat, på flera sätt än ett. Nu aspirerar hon på att bli vice Statsminister. Idag har den ÅTTONDE pedofilen avgått ur Centerpartiets ledning, på Riksnivå eller eljest. Fredrik Federley, till vänster i bild, känd för att ha bildat en sk ”regnbågsfamilj” med en villkorligt frigiven pedofil han sammanbott med och en sjuårig flicka (nu nio år) fick i början av 2022 en ”fallskärm” på cirka 2,3 miljoner – allt på EU:s och Svenska skattebetalares bekostnad. Annie Lööf lovade också personligen att skjuta till en del, antagligen direkt ur partikassan.

Utgör Centerpartiet alls ett valbart alternativ i Sveriges Riksdag, och skall en sådan partiledare tillåtas inneha positionen som vice Statsminister ?

Annie Lööf skall enligt medias uppgifter så sent som igår ha påstått, att hon vägrar att regera ihop med Vänsterpartiet, alltså de röda kommunisterna – som måste skiljas från de ”gröna”. Nooshi Nooshi Jada Jada Jing Jing Dagostar – som inte är en ”stjärna” annat i rent retoriskt hänseende, men som sällan eller aldrig levererar (vad har hennes parti uträttat under de senaste fyra åren, kära läsare…) skall å sin sida sagt, att hon också skall ha en fin Ministerpost, samt att hon inte vill samregera med Centerpartisterna.

Verkar några av dessa partier eller partiledare alls trovärdiga i era ögon, kära läsare… ?

När vi ändå påstås befinna oss inför en inte bara Nationell utan Europeisk kris, med skenande bränsle-, el-, matpriser och en internationell lågkonjunktur enligt vad som sägs, är det då seriöst, att föregripa valresultatet ? Är det seriöst, att som vår Statsminister igår lova hela 30 miljarder – det vill säga HELA reformutrymmet enligt sittande Finansminister i ”kompensation” för höjda elpriser i den sydligaste tredjedelen av landet. Eller är det bara innehållslöst valfläsk ?

Låt oss studera vad som ska föreställa ledande svenska media, samt deras unkna retorik.

Ebba: Nu så ska vi lösa korsord… Vad blir ”förlegad lära” med sex bokstäver ?

Robert: Ja, i ditt fall så betyder det väl k-r-i-s-t-i lära – USCH USCH för Bush !

Kvinnan till vänster i bild, som skrattretande nog påstår sig företräda ett ”kristdemokratiskt” partikristendomen har aldrig varit demokratisk, den är totalitär (se dess påstådde grundares sk ”bergspredikan”) har också mage att uppkalla sig efter en hednisk gud – THOR – vars namn hon fräckt approprierar. Vi skulle kunna förstå om hon hetat ”Sacredeus”, ”Helgesson” eller något liknande, möjligen Bringeus, Modéus osv med -us i slutet, för så hette av tradition många av våra förnämsta historiska svenska präst-släkter.

Programledaren till höger i bild – en rättfram och ärlig människa jag redan behandlat i ett annat inlägg – hade så sent som igår vågat säga till henne att sluta bjäbba, inte avbryta honom under pågående direktsändning, och i övrigt acceptera civiliserade debattregler. De kristnas barnsligheter har redan avslöjats, men hur svarade partiledarinnan ifråga ?

Man kan säga om Fru Bush, att hon är ett ”fugghead” som det hette på 1950-talet. Uttrycket kommer ursprungligen från den amerikanska marinkåren, och ni kan kanske själva räkna ut vad denna behändiga eufemism, annars ganska genomskinlig; egentligen betyder.. På svenska finns ordet Skitstövel, och det passar också ganska bra.

Detta eviga kattrakande skall det mest intressanta i media just nu, och bevisar om inte annat; på vilken nivå våra svenska partiledare och journalister står – förutom de få män, som höjer sig över mängden.

Vänta bara ! ”Svinhugg går igen” sägs det !

”Höglandsnytt” skrev idag inte mindre än FEM artiklar med sedvanliga krigsrubriker om att en dansk turist och jägare skall ha dödats av ett vildsvin i mörkaste Småland. Av rapporterna framgår, att mannen attackerades av det vilda svinet när han befann sig på marken, men att han sedan klättrade upp i ett jakt-torn, och dog där. I samband med händelsen blev tre etniska svenskar förhörda av vårt lands Polis, men man friade dem ganska snabbt från misstankar om mord. ”Höglandsnytt” skiljer som vanligt ut sig, både vad omdöme, urval och stilistik beträffar..

I den kungliga huvudstaden har ett oskyldigt skämt om Val-reklam på ett tunnelbanetåg upprört lokala Fuggheads, Skitstövlar och Dumskallar, som inte har urskiljning nog att bry sig om det pinsamt uppenbara.

Främst bland skitstövlarna står förstås ordföranden i det lokala SEKO-förbundet för SL anställda, vars retorik är mer än lovligt nattstånden. Den luktar surt, helt enkelt.

I ”de goa göbbarnas” hemstad Göteborg sköts nyligen en kvinna i trettioårsåldern ned på en spårvagn inför flera vittnen. Förövaren uppges vara en 60-årig man, som senare greps i tidningen ”Faktums” lokaler. Jag överlåter till min läsekrets att dra sina egna slutsatser om en sådan händelse, men vad upprör egentligen mest ? Vad som uppenbarligen kan ha varit ett mordförsök, respektive lite val-reklam i Tunnelbanan – ja – vad är farligast, vad är värt att uppmärksamma och välja att agera på, respektive skriva om ??

Borde inte då SEKO Stockholm, Lokalavdelning SL kunna avgöra vad som är ett verkligt säkerhetshot, liksom de ryska kärnvapenmissiler, som nu står riktade inte bara emot Ukraina, utan också mot hela Västeuropa, inbegripet Sverige ?

Det är brist på Strömming i landet, sägs det. SKYLL INTE PÅ KNUBBSÄLEN – Det är GRÅSÄLEN som utgör den stora faran !Bekenne mich im sinn der Anklage nicht schuldig..” – TUMMEN NED säger denna tyska Knubbsäl från Helgoland

I Valet och Kvalet (Election Blues ?)

Nu kommer jag – tyvärr – som den otrevlige hedning jag är att bli sådär otäckt politisk igen. Det torde vara allom bekant att det är Valår i Sverige.

Var har då alla mina positiva känslor, såsom kärlek till sanningen, medmänsklighet och så vidare tagit vägen ? Jag vet ju att jag hade dem vid mitt skrivbord, så sent som igår. Åh – förlåt. Kärleken hade halkat ned på golvet, i form av ett gulnat fotografi. Och medmänskligheten ? Den försvann ned i en skrivbordslåda, som jag låste mycket omsorgsfullt och väl, då jag blev så rädd att förlora den. Jag har fått tillbringa någon timme med att leta efter nyckeln, men se – här är den nu – nyckeln till min medmänsklighet.

Den är ju inte så stor och ganska enkelt konstruerad, som alla kan se. Smått antik, ja nästan hednisk. Den kommer som vanligt till mig i form av media, nästan med vändande post kan man säga – och jag minns nu ett par tilldragelser från anno 2018, senast det var valår. På posten i Falun det året försvann en postsäck med 145 utlandsröster hos Postnord, vilket ledde till att hela Kommunalvalet fick omprövas – I Falun, som sagt. I Avesta och Ludvika kommun inleddes undersökningar om korruption, och misstänkt valpåverkan.

Jag har bestämt för mig att jag sett – och även länkat till – ett Tv-inslag från SVT från 2018, där man berättade hur ett antal ”nya valförrättare” från Järva-området eller Nordvästra Storstockholm ”hölls kvar” i Länsstyrelsens lokaler under valnatten, tills att den ordinarie personalen ”ville gå hem” och släppte ut dem. Senare visade det sig också, att Liberalernas främsta representant i Järfälla Kommun var tvungen att överklaga hela resultatet i kommunalvalet, beroende på ett enda mandat. Överklagan underkändes.

Några fler notiser i media om de ”nya valförrättarnas” identitet, deras ålder, kön, språkkunskaper, etniska tillhörighet eller nationella ursprung publicerades heller aldrig. Kanske kan någon av mina läsare hjälpa mig att lösa detta mysterium, eftersom jag naturligtvis inte bör spekulera. Samtidigt kunde det emellertid noteras, att ”ordningsproblem” uppstod också i Saltsjö-Duvnäs med flera kommuner. Vissa partiers valsedlar tycks på något egendomligt sätt ha ”försvunnit” från vallokalerna, trots att de borde finnas tillgängliga i ett tillräckligt stort antal. Man noterade felaktiga avprickningar i röstlängden, där personer på något mystiskt sätt fått beskedet att de redan röstat, fast de inte alls hade det, osv osv..

Hade man ”nya valförrättare” också i dessa kommuner, även om kommunalvalet 2018 nu mest är intressant för framtida historiker, som kanske kan dokumentera de första stegen emot en demokrati i ”fritt fall”…

Kanhända uppnår vi 80 % valdeltagande, kanske inte. Meningen med det demokratiska systemet i vårt land är i alla fall, att det skall finnas en klar majoritet av det totala antalet röstberättigade invånare efter ett val, oavsett vilken sida som vinner. Om endast 50 % röstar i ett presidentval, som i USA – och ungefär 51 % röstar på den vinnande kandidaten (av två) så innebär ju det i realiteten, att endast omkring en fjärdedel av de röstberättigade röstade på ”vinnaren”

Vid Sverige EU-inträde 1990 fanns det INTE någon klar majoritet för inträdet, därför att en alldeles för stor del av de röstberättigade valde att INTE gå och rösta, och avstå från den skenbart ”demokratiska” processen – vilket jag redan då noterade – men vem lyssnar väl på en ensam hedning ? Kontrollera själv i källorna, som finns på nätet om ni inte tror mig. Där fanns aldrig någon folklig majoritet för att ge upp vår gamla, nationella självständighet – och det är hela saken.

Numera – 2022 – är jag mer kosmopolitiskt sinnad, som ni nog förstår. Exempelvis anser jag att vi bör gå in i en viss försvarsallians, helt enkelt därför att vi i realiteten inte har något som helst val,  ifall vi vill trygga vår nationella överlevnad. Kanhända är det en grym sanning – men så är det faktiskt – och inte all världens befolkningar är födda till ”nya valförrättare” eller så värst bevandrade i vad som menas med demokrati… Hur är det i MENA-länderna, och de ”allmänna val” som före Talibanstyret skedde i Afghanistan ?

 

Massa Massa Jambo !” Vi är de NYA valförrättarna..

SVT Rapport rapporterade igår från Valen i Kenya, genom sin väl påläste expertkommentator. Expertkommentatorn sade – enligt min minnesbild – att det var ”positivt” att helt nya Regeringskoalitioner röstats fram ”över de gamla stamgränserna”.  Man kan ju bara i all anspråkslöshet hålla med. Onekligen verkar ju det politiska debattklimatet i Kenya högst livaktigt, ja livligare än på länge i detta åtminstone delvis Swahili-talande land !

Tänk så kulturellt berikande det är för alla oss svenskar med helt nya folkstammar hos oss, medan vår egen stam bara måste gå i koalition med andra för att alls kunna överleva. Är inte detta det nya ”spännande” budskap den kära, kära statstelevisionen vill sända oss – eller har jag missuppfattat någonting ?

Tendensen i vad som framförts av SVT, är i alla händelser ganska klar.

Dock har man helt glömt bort att påminna om det stundande valet i Kherson, Ukraina – som ju också ska genomföras i September, liksom vårt. Där förutsätts det av ockupanterna, att alla före detta Ukrainska Medborgare skall rösta om att framgent få ryskt medborgarskap, och för evigt tillhöra Ryssland – de får helt enkelt inte vara Ukrainare mer. Och den som väljer att inte delta, kommer att få ställas inför allt svårare och svårare val i tillvaron.

Bara 30-40 kilometer bort från Kherson och de två strategiskt viktiga broarna vid Dnjepr, står den Ukrainska armén i väntan på vad som kan vara höstens stora offensiv.

Svåra val väntar. Sanna mina ord.

Mig veterligt har vår sittande Regering, genom Utrikesminister Ann Linde – bara en enda gång nämnt existensen av Gammalsvenskby och i Maj i år sagt att hon är ”förfärad” över vad som pågår. Några vidare åtgärder från vår Regerings sida med syfte att hjälpa de kanske 200 svensktalande, som före kriget fanns i byn har – enligt vad jag kunnat se i media – aldrig vidtagits. Sedan februari är våra landsmän i Ukraina helt utlämnade åt ockupanternas godtycke, och kommer väl tvingas till valurnorna vad det lider. Endast 40 % av invånarna i Starosvedskoje, Alt-Schwedendorf, Gammalsvenskby uppges nu återstå – oberoende av vilken etnicitet de har, eller vilket språk de talar.

Vår Regering har valt att inte hjälpa dem. Själv hoppas jag att ni väljer att stödja Gammalsvenskbys vänner med en smärre penning-gåva.

Jag har nämligen valt att liera mig med en folkstam, som också kämpar under blågul fana – och det är den Ukrainska. Bara så ni vet. Jag har tvingats välja den, framför diverse stammar från MENA-länderna och Afrikanska länder – för tyvärr är mitt liv begränsat, och förr eller senare måste jag välja vem, vad eller vilka jag vill se som ”nya valförrättare” bland annat..

 

 

Vi kan alla ställas inför svåra val här i livet – av de mest skiftande slag. Värmlands folkblad rapporterade härförleden – liksom tidningen Amelia – i maj – om Mikael Rehlin Kruse,35 – som valt att byta kön två gånger. Han föddes som man, men påstods av läkare att vara ”könsdysforisk” som det numera heter. Så visade det sig, att hans påstådda ”könsdysfori” bara var asperger och adhd – men då hade han redan ”valt” att gå med på en såkallad ”behandling” utan att veta vad han gav sig in på.

Nu är han lyckligt gift, och åter man – han hoppas enligt media att hans mycket personliga berättelse skall kunna hjälpa andra, som gick med på saker de aldrig förstod innebörden av, men senare bittert fick ångra. Så tolkar jag vad jag läst, i alla fall.

Detta påminner mig osökt om en gammal hednisk historia. Apollon straffade på sin tid siaren Tiresias, genom att tvinga honom att bli kvinna i sju år, för på den tiden var det bara gudar, och inte klåfingriga doktorer i Sverige som verkligen kunde ”leka gud” och ge sig på halvvuxna barn, tonåringar och andra, bara för att få glädjen att utföra grymma experiment på dem. Men ”tillbakabytet” gick mindre bra. Tiresias blev blind till följd av närkontakten med Solens gud, som inte var helt fullkomlig som läkare han heller.

Han levde som en blind tiggare på sin hemstad Thebes gator i långliga tider.  Hans ytterst fåtaliga vänner lär en gång ha frågat honom, fast på forngrekiska:

”Hörru Tiresias asså – kan’runte säjja oss va’re e som kvinnor vill – asså du som vatt brud då asså liksom..”

Och siaren Tiresias – ty sådant var hans yrke – svarade eftertänksamt:

”Kvinnorna vill endast ett – och det är detta: Att få sin egen vilja fram !”

Alla skrattade åt honom, och så sa de ”Samma som vi alla alltså – ett sådant svar, Tiresias, ett sådant svar...

Så är det nämligen här i tillvaron, mina vänner. Vi vill alla få välja, och vi vill få vår vilja fram – men så går det sällan. Och så ställs vi inför det ena valet efter det andra – men – det måste jag säga er alla, mina svenska läsare – de val vi svenskar ställs inför just nu är kanske mycket mycket lättare än vad andra människor i andra länder upplever eller har upplevt.

Från Sankt Petersburg oblast rapporteras enligt en amerikansk ”Think Thank” att delstatsmyndigheterna där förnekat, att de brev, skrifter eller elektroniska budskap som lockat unga män i regionen att inställa sig på värvningskontor – där de erbjuds stora penningsummor för att strida i Ukraina – INTE är avsedda som någotslags upprop till allmän mobilisering, eller allmän inställelseorder. Sådant kan förstås komma att ske i ett senare skede – men inte ännu…

De unga männen i Ryssland och St Petersburg oblast kan förstås ”välja” att skriva på ändå – eller ”välja” att lämna ifrån sig sina namn, adressuppgifter osv – men låt oss hoppas, att de väljer att göra något annat. Att inte vända vapnen emot sitt eget broderfolk och civila, som inget ont har gjort.

Att välja freden, före kriget – och en allians som står för fred – är också ett val.

Vår nuvarande Regering har som alla vet inte riktigt levererat på den sista punkten – men goda medborgare, goda medborgare (för det är ni väl ?) i kraft av min högst relativa sanningskärlek, och vad jag nu har kvar av medmänsklighet, uppmanar jag er att välja klokt i höstens val – och välja själva.

Välj något av våra åtta etablerade partier. Välj stabilitet, inte småpartier med extrema agendor, typ Miljöpartiet, ”Nyans” och allt vad de heter.

Inte ”De nya valförrättarna” och deras lejda kreatur, som kanske finns också i er hemkommun.

Runor kontra Fåfänga….

Även mitt under rådande värmebölja publiceras ett nytt nummer av K-bloggen, Riksantikvarieämbetets utmärkta blogg. Glädjande nog handlar det inte om politisering, såkallad ”Museipedagogik” och skriverier av typen ”Hur var man mest queer i huvudet på Medeltiden” (det var man inte alls, för själva begreppet var inte ens uppfunnet då) utan bara om ett seriöst och oantastligt ämne, som till exempel runologi.

Åter för Magnus Källström, nestorn bland svenska runologer och den som företräder den seriösa vetenskapen pennan, och det gör han denna gång också med en försåtlig, hårfin tillstymmelse till ironi. Fokus är nu satt inte bara till sentida runinskrifter – för användningen av Runor och framställningar av Runstenar i Norden har egentligen aldrig upphört – se på moderna Runstenshuggare som Kalle Dahlberg på Adelsö, till exempel – utan till Runinskriptioner funna mitt inne i Stockholms Innerstad. Och Nej – det är inte den klassiska U (som i ”Uppland”) 53 det handlar om – den inmurade runstenen på stadsholmen, eller andra nu för länge sedan preskriberade kulturminnesbrott.

Fåfängligt vore att utropa denna sten till fornminne ”från tiden” – GISSA VARFÖR !!

 

Ånej. Den här gången handlar det om en runinskrift på en berghäll vid Fåfängan i Stockholm av alla platser – och det är ju en händelse som ser ut som en tanke. Jag har i den här bloggen berört en viss professor vid Runforum i Uppsala, ingen nämnd och ingen glömd, som gång efter annan jagat artiklar i pressen och organ som Dagens Industri, där de högljutt sitter och prisar sin egen påstådda genialitet, sägandes att de är ”Världens enda och framförallt absolut största” professorer inom Runologi, osv.

Riktigt så skulle nog inte Magnus Källström någonsin uttrycka sig. Inte jag heller, för den delen. Viss ödmjukhet inför Kulturarvet, kunde trots allt vara klädsamt.

Nyckelordet var fåfänga, som sagt – eller frånvaro av en vetenskaplig inställning, vilket de flesta fullt sansade akademiker BORDE ha.

Exemplen kan mångfaldigas. Jag har berört pajaskonsterna från en viss Lasse Liten Lönnroth i Göteborg, en man som verkligen rotat i lönn med sin enda Eddaöversättning, den som han utan vidare påstått skulle vara världens bästa. Jag har berört hans hart när homofobiska upprepande av ordet ”bög” vilket är att helt förvanska och förfuska kulturella begrepp som ”Ragr” ”aergi” eller ”arghet” och hur han tycker det är ”roligt” eller ”mustigt” att översätta Mannar Allherliga Mannast (om guden Tor) som ”pojkvasker” – vilket det aldrig någonsin betytt och inte kan betyda heller – meningen torde vara helt klar, också för icke fullt svensktalande – och hans skenheliga strunt om att det ”måste” översättas på det viset (det ”måste” det inte alls – en professor E-mer-i-thurs som uttalar sig på det viset ljuger – och det är hela sanningen !)

Vi skulle även kunna ta en fullt klassisk översättare som Björn Collinder, som mitt i sin översättning av Hávamál plötsligt utelämnar två strofrader kring Odins offer, och i en fotnot, med 8 punkters text längst bak i boken gallskriker ”Detta är Runmagi och skall inte översättas !”. Så kunde det gå till under Kulturmarxismens glada dagar på 1960- och 1970-talen, men samme Collinder lurar inte sina läsare lika fult och grovt, när han faktiskt försöker översätta strofraderna om ”Trenne runor ristar jag för dig – Ope, Thope, Otholi” som Frejs tjänare, den skinande Skirnir säger till jättinnan Gerd eller Jorden i Skirnismál.

Vissa Uppsala-snillen säger att runmagi inte existerar, trots vävbrickan från Lund, Björketorpsstenen och tjogtals av bevis över hela Världen. De förnekar själva existensen av de isländska, angelsaxiska och norska runverserna, eller det ovedersägliga faktum, att runor kan tolkas enskilt, var och en med sin speciella innebörd. Varför skulle Skirnismál i klartext annars nämna Odal-runan – som har en viss, alldeles bestämd innebörd. Om talvärden för runor inte existerar, som sagda Uppsala Universitet de facto skrivit på sin hemsida så sent som i fjol, hur vore det då ens möjligt att tyda Rökstenens chifferklavar – som bygger på just talvärden ?

När alla dessa personer, som tycks lida av långt framskriden ”Professoriasis” (en mycket hemsk och svårbehandlad sjukdom – de stackars offren märker inte ens hur de ljuger för sig själva, eller hur det kliar i deras fingrar över möjligheten att erövra ännu en akademisk titel ) fortsätter yttra sig, utan att ens våga erkänna, att de har fel – totalt och ohjälpligt fel – i vad jag råkat vara oförskämd nog att nämna – bara som en glad amatör… ja – då äcklas jag nästan av deras självgoda inställning, eller uppenbara brist på hyfs och förstånd..

Gudarna ske pris och Tor ske lov förhåller det sig annorlunda med runstenen vid Fåfängan.

En fullt klassisk Stockholmsbild – men hur många fler stenar döljer sig i äldre byggnader, kantro ?

 

Den blev först känd genom en artikel i Dagens Nyheter måndagen den 3 september 1923 – men den kände Eddaöversättaren Erik Brate – som ännu levde då – dömde ut den genast, och ansåg att den var mycket valhänt ristad, utan någon verklig konsekvens i användningen av vokaler som O eller Ö, och vad gäller runsvenskan. Nutida ristare med smak – kompetenta nog att resonera om mejslar, huggdjup och annat – likt vännen Kalle på Adelsö – skulle nog haft synpunkter de också, eftersom det går att avgöra ristningars ålder någotsånär genom hur nötta de kan bli på tusen år, ungefär. Falsariet avslöjades alltså snabbt – det fanns ju årtal och allt – men den verklige ristaren gav sig till känna först senare.

Personen ifråga hette Gösta Storm, och var fd. redaktör på Gotlands Allehanda (jodå – sådana känner jag också!) samt kunde identifieras som en stor nykterhetsvän, tack vare tillägget lifui niktirhitin på stenen.

Om detta och andra inskrifter i Stockholm – samt hur Jan Fridegård, icke oäven ”proletärförfattare” med ett antal garanterat okristna verk som ”Torntuppen”, ”Jag – Lars Hård” (en studie i dräng- och dragonmentalitet, enligt en enig kritikerkår) samt en hel Vikinga-triologi på sitt samvete – kom att upptäcka en alldeles ”ny” och för vetenskapen okänd runinskrift kan ni läsa vidare hos Magnus Källström själv.

Epigoner till Fridegård, Frans G Bengtsson och de som försökt skriva i deras efterföljd äro legio, men dem struntar jag i att ens nämna så länge.

Liksom fullständigt inkompetenta ”fornsedares” idiotiska runklotter på berghällar i Tantolunden, ett känt tillhåll för detta slödder – av allt att döma ”mycket unga” som Källström skriver.

I rest my case.

Kanhända vi också skulle påminna oss ett antal läsvärda böcker, som amatörforskaren Mats G Larssons ytterst välskrivna bok om Kensington-stenen, ett annat känt falsarium – som vetenskapen ganska slutgiltigt avslöjat, in i minsta runa, minsta detalj, minsta skriv- och skiljetecken – för den stenen har lustigt nog sådana..

Själv vill jag – innan jag slutar detta inlägg – minnas vännen Kalle på Adelsö, som konsekvent använder nusvenska på sina stenar, med separata stungna runor för Å,Ä och Ö om jag nu minns rätt, och som i likhet med mig är en man, som älskar sanningen – och hårt arbete. Han tål inte lögner ser ni, fuskar aldrig – och därför är han en sann Runomästare.

Den verklige mästaren ristar inte för stunden, utan för evigheten. Han är icke olärd, ljuger aldrig, utan sätter sanna stavar

En gång gav jag honom en vinkelslip – i misshugg – eftersom jag tidigare fått äran att ta fram en lång text till en spiselhäll, och dessutom hjälpt honom att hugga en av hans stenar – själv blev jag aldrig snabbare i den konsten, än att jag kunde hugga ungefär en runa per timme. Givetvis tänkte jag att han kanske kunde massproducera, göra mindre betydelsefulla verk eller små stenar på det sättet – men han log bara, ur sitt blonda skägg – och så sa han ”den gåvan ställer jag i garaget så länge – föga förstår du väl vad som menas med hantverk !

Det var ett svar, värdigt en Tors man. Han kunde drämt till mig med första bästa hammare – sådana måste också finnas till hands för att rista – men se ! – det gjorde han inte, för han visade saktmod och överseende – något som verkliga vänner kan göra – men som passar dåligt i andra sammanhang, för Tors egen hammare, den bör nog finnas till reds, den också.

Jag ger er ett brottstycke av en dikt – kanske kan ni gissa, varifrån den kommer..

För att allt på den gröna jorden 
skall gå sin gång och allt få sitt 
och unga hjärtan bulta samman, 
gärna någon stund ibland 
vi bistra kämpar vakta getter.»

Hur de förnekar och grumlar källorna…

Redan på 1990-talet var det känt att alla de platser som bär namnet ”St Olofs Källa” eller något liknande, är uppkallade efter Tor. Precis som Frej förvandlades till ”Sankt Erik” efter en högst obetydlig kung, som aldrig kanoniserats på allvar och heller inte erkänts av Påvekyrkan, var Olof Haraldsson av Norge inget helgon precis. Men Tor var en gud, och han var flitigt dyrkad, framförallt i Götalandskapen. Allt detta skrev vid namn Anders Hult redan på 1990-talet i sin bok ”Källan till Vattnet” som fortfarande går att få tag i.

Att Sankt Olofs socken i Skåne bär sitt namn efter Tor, känner också många till – Helgonet med sin yxa efterträdde Tor med sin hammare, men i Torskog vid Lilla Edet vågar man inget skriva om den Torskälla som finns där – utan förnekar helt källforskningen – allt man vågar viska om, är att källan är från ”förkristen” tid. Så ljuger och viskar de kristna – men från vilken gud leder då Torskog sitt namn – är det inte Tor själv, kanske – som just syns i det teofora ortsnamnet ?

Angående Lunkenende, som St Olof en gång hette, kände jag en kvinna i den byn. Hon bodde bara 500 meter från källan, men hade aldrig besökt den, aldrig gått dit, aldrig druckit av dess klara vatten. Hon hade varit svårt sjuk, anorektisk – lidit av hjärtfel – men jag visade henne Tors Källa och lät henne dricka av dess klara vatten. Jag gick Skåneleden dit, vilade vid hennes härd, sov hos henne. Jag vandrade förbi Odensjön, Hallaröd – med ännu en Torskälla – och ända från Klippan, vid Olsok och Olsmäss, som också firas för Tors skull, och inte för någon annan. Regnets och åskans gud måste man ha på sin sida i skördetider, det vet varje hederlig svensk av bondestam, och Tor står för skörden han också, inte bara äringens Frej.

Hon visste inte mycket om källor. Inte heller om källforskning. Hon tog den falska historia man snickrat ihop på 1800-talet om ”Jungfrukällan” högre upp från den gård där Torskällan i Sankt Olof ännu ligger för äkta, och förresten är ju Jungfrukällan en film av Ingmar Bergman också – det finns mycket om hedet och kristet i den filmen, gjord på balladen om Herr Tyres döttrar i Vänge. Jungfru var hon inte, det kan jag försäkra – men hon log och skrattade gärna, också vid källan den sommaren. Nå, nu fick vi inga barn ihop, men hon hade redan ett med en man som svikit och bedragit henne. Gissa vilken gud han hade, och var han kom ifrån. Det var inte från vårt land…

Nu läser jag om hur Ölänningar vid Källa ödekyrka förnekar Tor de också, och som de ynkliga stackare de är vägrar att nämna Tors namn. De säger att St Olof skulle vara den, som beskyddar sjöfarare – men Tors Män och de som någonting vet, inser sanningen och låter källornas friskhet vederkvicka sitt inre. Länsstyrelsen i Kalmar borde förmodligen veta att hut går hem, och våga släppa all sin motbjudande kristendom. De borde våga omnämna Tor, och kalla saker vid dess rätta namn. Sluta ljuga, helt enkelt.

Hur fick Aqua Virgo sitt namn ? Vet ni inte ens vad namnet ”Jungfrukälla” kommer ifrån ? Man benämner ett källsprång så, när det första gången kommer i dagen. Sedan kan källådern dyka ner under jord igen, och komma upp på en annan, stensatt plats – som Tors Källor vid Källa på Öland, och de många, många Torskällorna i Skåne.

Överallt förnekar de Tor. Överallt förnekar de den gud som ger oss vattnet och regnet från himlen, och glömmer hans kraft.

Men det folkliga motståndet fortsätter. Lev som jag, och känn, att du har de gamla gudarna på din sida. De sviker dig aldrig, om också somliga kvinnor ständigt sviker.

Eller – för att tala ett annat språk – lev likt en Asatrons partisan.
Vår dag ska komma. Tills dess, skyddar vi de källor som är våra, och som rinner fram ur marken vid våra fötter.

J’ai changé cent fois de nom
J’ai perdu femme et enfants
Mais j’ai tant d’amis
J’ai la France entière

En valross vid namn Freya…

”Christian Belittlement” eller Kulturell Appropriation var något jag nämnde i föregående inlägg. Endast kristna Norrmän kan få för sig något så extremt dumt, som att döpa en späckig och förvirrad Valross till Freya, skönhetens, kärlekens, magins och även en av stridens gudinnor. Vilken idiot till journalist, vilken Norrman har återigen missbrukat Frejas namn ? Bara i det genomkristna Norge kan man göra något så olympiskt dumt, som att uppkalla ett chokladmärke efter gudinnan, allt för att profanera och dra ned, förminska och trivialisera henne. Skulle jag träffa på denna individ, någonstans skulle jag förmodligen säga honom eller henne några sanningens ord, angående namnval och vad vederbörande håller på med.

Skulle du döpa din hund till ”Mohammed” förresten, eller tror du att det vore smakfullt och lämpligt för IKEA att sälja TV-soffan ”Herre Jesus” nere i Gnosjö ?

Nej, konsumentprodukter har inget med kultur och religionsutövning att göra – därför skall de inte blandas samman…

Valrossen ifråga, ett ungt djur som lämnat sin ursprungliga miljö uppe vid polen och istället hamnat vid Oslo-fjorden av alla platser, betackar sig nog också för detta.

Spaltkilometer har skrivits i tidningarna, denna Rötmånad – som ännu varar – och Fiskedirektoratet i Norge vill nu avliva den stackars valrossen, därför att ”farliga situationer” uppstått, då badande och allehanda sälfie-fotografer, nyfiken allmänhet och andra inte vill lämna det stackars djuret ifred.

Allt enligt vad Dagens Nyheter rapporterade igår – men vem är det egentligen som är en fara för vem ?

 

Angående Marvels DUMMA HOR emot THOR…

Såkallat ”Christian Belittlement” – det vill säga falsk appropriering, uppsåtligt förlöjligande och förminskande av Nordiska Traditioner och Asatrons Gudar, blir allt vanligare och vanligare nuförtiden. Det sker såväl i USA som i övriga delar av Världen. När det gäller den svarta kulturen i Amerika, Judendomen eller andra minoritetsgrupper är media över hela världen inte sena att fördöma Kulturell Appropriering som rasism, och uppsåtlig förstörelse.

Men – när det gäller vår egen gemensamma Nordiska och Svenska kultur – ja då håller sig dessa förståsigpåare, ”Pundits”, dessa falska honoratiores, dessa skenheliga filmrecensenter tysta, och lyfter inte ett finger; gör aldrig ett enda tangentnedslag…

Varför är det så, månne ?

Nu har det uppstått en vild och o-ordnad debatt i ”Variety”, Dagens Nyheter och andra organ. Orsaken den här gången lär vara att Malaysias regering förbjudit Marvels senaste dumma, jönsiga och fullkomligt urvattnade Hollywood-spektakel betitlat ”Thor – Love and Thunder” för en påklistrad, obligatorisk gay-scen i slutet, där två män lär pussas. Jag erinrar mig först av allt hur det Isländska Asatrufélagids Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarson – som är en vis och lågmäld man – för många år sedan fick frågan vad han anser om Marvels och Jew Yorks ständiga bastardiseringar, rasistiska och osmakliga påhopp emot den VERKLIGE Thor, och Asatron som företeelse och religion.

Dagens Nyheters recensent tyckte att den senaste Marvel-soppan var tunn, plastig, illasmakande och innehållslös – och det stämmer !

 

Hur ser den VERKLIGE Thor ut, och hur är han till sinnet – Har ni aldrig ställt er den frågan ?

Hilmar Örn Hilmarson svarade lugnt och stilla att Amerikanernas ständiga krumsprång föga intresserade honom, och att de hursomhelst påstås försiggå i Marvels Univerum, som inte har någon påtaglig likhet alls med vår vanliga verklighet i Midgårds dalar, och därmed den värld vi lever i. Detta skedde redan 2015, och Asatrufelagid hade förstås – då som nu – viktigare saker för sig än att lyssna till amerikanska journalister och deras idiotiska prat, och därför brydde man sig heller inte om ännu dummare amerikanska filmer.

Den VERKLIGE Tor, och Åskans krafter klarar sig ändå, så blev det diplomatiska svaret den gången, och det kan Islänningarna förstås ha alldeles rätt i.

Men ändå tror jag – för min del – att den kulturella Isolationism, som Asatrufelagid ibland företräder, skadar Asatron som företeelse mycket mer än exempelvis intoleranta muslimer i Malaysia, eller någon annanstans. Kulturell Appropriering ÄR en reell fara, överallt i hela Världen, och den faran är värd att ta på det allra högsta av allvar, särskilt när den dyker upp i vårt eget land. Malaysia och dess befolkning må ha sina åsikter för sig – det är sant – men vi har också rätt till vår egen kultur, och den måste vi aktivt försvara, innan man trampar på oss och försöker utplåna den, liksom så många gånger förr.

Jag har skrivit om hur politiska grupper på yttersta vänsterkanten, inom de sk ”autonoma” och drogliberala sfärerna försökt ”Ta Över” Torshammaren som symbol, och hur ”Forn Sed” och dess alltmer fåtaliga proselyter försökt göra Torshammaren till symbol för Homosex – ett sammanhang som den inte alls hör hemma i.

Jag har försökt peka på rena basfakta, och förklara för er vem Thor i själva verket är, hur han ser ut, hur han beskrivs enligt historiska källor, och hur han är och agerar.

Se ovan i mitt artikelarkiv.

Tor är – och har alltid varit – kommer alltid att vara – en rödhårig, rödskäggig medelålders man, ingen skönlockig hipsteryngling med långt blont hår. Han är det arbetande folkets gud, en bondekarl och en hantverkare – sådan är han till sinnes, så ser han ut. Han är matfrisk, ätande och rödlätt – han dricker djupt när tillfälle ges, men hatar orättvisor – särskilt emot svagare och de som ingen annan hjälp får – han är snäll emot barn, gamla och vapenlösa, går alltid till fots – Tor rider aldrig, även om han kan åka i vagn och föraktar varken sill eller gröt till frukost, vilket vi lär oss av Harbadsljod.

Bakom Amerikas förbannade HOR – döljer sig den RIKTIGE Thor…

Och ändå är det allt färre och färre människor på vår jord, som verkligen förstår Thor eller tar honom på allvar, nuförtiden. Måtte åskan slå ned i huvudet på dem, och utplåna dem alla – för Thor och naturkrafterna är inte att leka med, när deras vredes dag väl kommer.

Personer med ytlig kunskap, de som aldrig läst ett sent tillkommet och antagligen kristet påverkat Eddakväde som Thrymskvida till slut borde inte yttra sig om Thor överhuvudtaget. Hela tiden övervärderas det korta lilla stycke där Loke narrar Thor att ta på sig en brudklänning och spela Frejas roll gentemot Thrym, Tursarna och deras giriga anhang, men den sagan är inte alls någotslags reklam för Homosex eller ens Transvestism – och kan inte kidnappas av någon PK-maffia heller, för läser man den till slut skall man upptäcka att den är en varning för guldtörst, habegär och girighet, något Thor som det enkla folkets gud föraktar.

De borde också läsa Allvismál, vilket ger en annan bild av en delvis intellektuell Thor – han som tävlar i klokskap emot dvärgen Allvis, som är ute efter Thors egen dotter – kanhända Trud, vars blotta namn betyder styrka – enbart för girighets och perverterad kärleks skull – men som Thor slutgiltigt besegrar, även om hans kunskap är grund – han räknar som i en namnthula upp olika företeelser i universum, och hur olika sorts varelser benämner dem, men han har – till klar skillnad från Oden – inget djupt vetande, ingen analyserande läggning eller någon djup törst efter ny kunskap, vilket Oden alltid har.

Asatrons gudomar är arketyper, de finns i människorna och i oss alla. Jag har märkt; att läkare, kirurger, smeder, polismän, soldater och hårt arbetande människor i gemen – de som tillhör Sverige, vårt eget land  – har oändligt lätt för att ta till sig Thor – och så har det alltid varit – de kan bära sina Torshammare med stolthet, för de är inga fjollor, är inte av Loke – tål inte vad äckel vi stundtals alla får trampa omkring i och vad vi ser omkring oss.

Hipster-skäggen, de bortklemade; de överdrivet intellektuella, fjollorna, muslimerna, de kristna och alla andra, som det finns nog och övernog av förstår inte Tor, de inser aldrig hans storhet, begriper sig inte på honom – och därför går det ofta som det går. De är rädda för den manliga styrkan. De är aggressionshämmade, snöpta i sin ständiga vilsenhet, utan mål och mening kritiserar de vad de aldrig kan förstå – och den Tors befriande och renande kraft som aldrig kan bli deras – och därför försöker de göra ner honom. De hatar Tor, vill inte acceptera hans närvaro – men åskan – och mycket annat – likt kriget i Ukraina, och den enkla vilja det Ukrainska folket har till att försvara sig – kanske deras enda försvar, likt Tors hammare för oss – ska kanske en gång slå ned i deras huvuden, och rena dem från allt deras självbelåtna fjolleri, som när Tor slutgiltigt tog sin hammare åter, och krossade skallen på Trym.

Vad är Satori – eller ”Varats Blixt” som Heidegger talade om ? (Fråga för de filosofiskt Torstroende, och de som lärt sig läsa…)

De av er som förstått skillnaden och syntesen mellan vad Nietsche en gång kallade det Dionysiska och det Apollinska – även om vi inte ska tro att Tor eller Loke är Dionysos, även om Odin kan ha drag av Apollon, en gud för kunskap och ljus han också – och som begripit det här med arketyper och Jungiansk psykologi skulle kanske ta fram den amerikanske psykologen Robert Bly’s bok ”Järn Hans” – den var mycket populär under det tidiga 1990-talet – men är idag helt bortglömd.

Och den som har sina öron till att höra, han höre.

Robert Bly var faktiskt amerikan, men han hade en hel del kritiska uppfattningar om både det amerikanska samhället och vad vi ser runt om i Världen. Man gav honom naturligtvis aldrig något Nobelpris – kanhända därför att han var poet och alltför mycket omhuldade just Thor eller Tor – men låt oss dröja kvar vid den verklige Thor ett slag.

Möts vi av kulturell appropriering, så låt oss köra den BAKLÄNGES emot vår kulturs och tros fiender – Vi behöver inte sänka oss till deras låga nivå, men också vi har våra vapen…

 

Av en ”meningsfull tillfällighet” låt oss säga – eller det som kallas synkronicitet av somliga – har jag just fått tag i en hel del notiser, som har med Tor att göra. Därför fortsätter denna blogg på det tema Tor själv angett, ett tag till – även om det sker lugnt och stilla, och utan de urladdningar och den sommarens åska, som snart borde komma..

 

Partiet ”Nyans” är Avslöjade

Det är valår i år, och vi står inför ett högst osäkert parlamentariskt läge med åtta partier, varav en del helt säkert inte har i vårt nationella parlament – Riksdagen – att göra. Själv önskar för dagen jag bara att mitt dygn hade 48 timmar, så att jag hade lite mer tid att i Tors anda bekämpa alla dessa mörka krafter – för religiöst motiverade partier kan inte och skall inte få tolereras i vår Riksdag.

Jag har försökt vara tydlig på denna punkt och tydlig nog med vad jag anser om detta i det förgångna, och jag är så ännu.

För en tid sedan började Dagens Nyheter och svenska media skriva om den korruption, och de tydliga brott emot Vallagen och svensk lagstiftning som råder inom Partiet Nyans, ett Islamistiskt extremparti, som nu tävlar med våra gröna och röda Kommunister och såkallade Kristdemokrater om vårt folks röster. Sedan när var då kristendomen – denna ”islam light” någonsin demokratisk ?

Partiledaren för ”Nyans”; en viss Mikail Yüksel står på listorna till 16 olika kommunalval, ett uppenbart brott emot Vallagen, eftersom man bara kan kandidera till valet i den kommun där man faktiskt är bosatt, av uppenbara skäl. Peter Esaiasson, Professor i Statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, kallar det för uppenbart bedrägeri, och därmed ett lagbrott. Varför grips då inte Partiet Nyans ledare – om lagbrott föreligger ?

Det har också framkommit, att var sjunde kandidat på Partiet Nyans Riksdagslista är dömd för grova våldsbrott. Det rör sig om ett tiotal namn. Sådant förekommer inte i normala partier, men tydligen skall man tolerera detta här. Är sådana kandidater ens valbara i allmänhetens ögon ? Sverige har i alla fall hittills inte varit något fullständigt ”Trumpilandia” – men här rör det sig om en liten grupp aggressiva extremister, som ledande politiker och etablerade partier rakt fram står och tolererar, och inte ingriper emot – eller åtminstone kommenterar… Varför ? Vad kan det bero på ?? Finns det som i fallet med de ”Grå Vargarna” inom Miljöpartiet personer också inom exempelvis svensk Socialdemokrati, som i själva verket sitter och sympatiserar med extrem islam ?

Det rör sig inte bara om misshandel, ofredande av meningsmotståndare och annat sådant – utan också om narkotikaförsäljning och dataintrång – alltsammans saker som begåtts av ledande medlemmar inom Partiet Nyans sen när blev detta politiskt acceptabla metoder i en demokrati ?

Tidningarna Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan har granskat de 25 personer som kandiderar till höstens val för partiet i Skåne, och funnit att fem av dem bland annat skrivit om att ”krossa judarnas huvuden” och liknat shiamuslimer vid ”grisar”. Detta trots att Nyans falskt och felaktigt marknadsför sig som ett ”anti-rasistiskt” parti. Är då inte Anti-semitism att likställa med rasism – eller hur skall man definiera det ?

Bedrägerierna i Kommunalvalet har spritt sig över hela landet, men Valmyndigheten tycks inte vilja ingripa. Partiet kandiderar i 24 kommuner på sammanlagt 335 listplatser men med endast 81 kandidater, enligt Dagens Nyheters kartläggning. Samma namn dyker upp på var och varannan lista. Partiledaren Mikail Yüksel själv återfinns på 16 kommunlistor.

Hur länge skall vi etniska svenskar behöva acceptera det här beteendet från Islam, och den religionens företrädare ? Hur kan man felaktigt påstå att det ”berikar” samhället att vår Parlamentariska Demokrati sakta men säkert håller på att avskaffa sig själv, och att de här skumraskfigurerna kommer in på valbar plats i våra demokratiska församlingar ?

Varför ger vi dem miljontals kronor i Statsbidrag, till en verksamhet som bara skadar hela vårt samhälle ?

Inte en enda skattekrona borde komma följande organisationer till del, om ni frågar mig.

Avskaffa Monoteismen – och låt oss göra det NU – i det här valet. Om ni – mina svenska läsare – alls värderar er frihet högt och älskar ert eget land, så välj åtminstone ett av de etablerade partierna – och inte solklara Rasister, fiender till all Yttrandefrihet och Demokrati, som vi snarast borde utvisa ur landet..

INGEN Islam i vår Riksdag – INTE heller i svensk politik