Spöklikt värre i Glava

”I mångahanda länder haver jag varit,
och mångahanda folkslag haver jag haft
uti min tjänst, men maken till
Fryksdalingarna har jag aldrig skådat…”

 

Nu byter jag ämne för ett tag. Från Värmland kommer inte bara min gamle vän Tekniske Johansson, om ni minns honom, utan också en tidigare kollega. Nu ligger byn Glava, en gång känd för sitt glasbruk, inte i Fryksdals härad utan i Gillbergs, på gränsen till det som kallas Nordmark och Järnskogen, som är nämnd i Eddan; eftersom det är den bygd där Angerboda och själve Loke huserar. Senare i tiden kallades detta Edaskog, och var gränsen mellan Norge och Sverige.

Redan på folkvandringstiden och 500-talet var Järnskogen en rik trakt, vilket syns på dessa brakteater, numera på Historiska Muséet i Stockholm

Glava ligger vid Glafsfjorden, som inte varit en riktig fjord utan en insjö sedan åtminstone bondestenåldern, och här går den stora sjöleden in i landet. Här bor min bekanting med sin hustru numera, och enligt gängse uppfattning är det så med Värmlänningar, att de är gladlynta av naturen och har en förunderlig förmåga att berätta historier, som alla vet. Nu är det väl känt i min bekantskapskrets att jag är den mesta Hedning, eller Heidningi hin meisti, likt Egil Skallagrimsson själv, som enligt sagan kom över Edaskogen eller Järnskogen han också, och därför anser alla att jag borde vara expert på allsköns vidskepelse, även spöken och dylikt.

Min Värmländske bekant hade nämligen hela Julen igenom upplevt saker, som inte står mina från Axel Ulrik Bååth i Nordmannaskämt fritt återberättade historier efter. Kanske minns ni vad jag skrev om Tjuvarna Ond, Värre och Värst och den stora Julskinkan, eller berättelsen om den fruktansvärde Djävulen på dasset, han som hette Dummyhuvudet Willmuckus Kilenius Dassadjävel och som hade till uppgift att kila fram och tillbaks och slå in kilar mellan människorna, och orsaka split och söndring dem emellan.

Om ni nu inte minns dessa berättelser, tycker jag nog ni ska läsa dem omigen, men Värmlänningen trodde rentav jag syftade på honom i dessa fritt berättade historier, för liknande saker hade just inträffat på hans gård i Glava. En natt, när han låg bredvid sin lagvigda hustru i sängen, tändes ljuset i köket av sig självt, och han trodde nästan det var tjuvar i farten, oavsett om dessa nu ville beröva honom julskinkan eller annat, och han svarade inte som den på sin tid så berömde Mullah Nasrruddin, känd över hela Orienten, som i en liknande situation, eller när frun väckte honom och skrek: ”Vakna Nasruddin Hodja, det är en tjuv i huset” svarade: ”Låt honom hållas, älskling – man vet ju inte om han hittar något värdefullt..

Nej, han gick fullt vaken ut i köket för att se vad som var på färde där, men hittade ingenting. I långliga tider slamrades det med köksluckorna nattetid, och ute i redskapsboden, som stod långt från huset och intill en stenmur, flyttades redskapen om varandra, utan att man visste hur detta kunde ske. Så bestämde sig min Värmländske sagesman för att han nog drabbats av gastar och spöken, och till den ändan tillkallade han rentav; på hustruns begäran får man förmoda – då han inte är särskilt vidskeplig av sig och stark i nyporna – ett tvättäkta medium från Karlstad. Själv kan jag inte säga att jag tror på spöken, eftersom jag aldrig träffat något spöke. Därför kan jag inte avgöra, om jag skulle tro på det eller inte, det beror väl på vad gengångaren ifråga hade att framföra, och om det alls kunde anses för trovärdigt.

Så är det också med Small, Large och Medium, eller alla ockulta typer man träffar på nuförtiden, om ni förstår hur jag menar, för det är enkannerligen så att många äro komna, men få äro kallade.

Från trakten av Glafsfjorden, en bild som den lokala turistföreningen icke aktar för rov att tvinga på oss..

Mediet meddelade genast att Glava-bon köpt sina köksluckor och även köksbordet han åt vid varje dag av en kärring – nej vad skriver jag – jag menar naturligtvis ”förtjusande dam i övre medelåldern” i Karlstad vid namn Anna, som nyss avlidit, och ingalunda kunde träda in i ljust på andra sidan, som det brukar heta – innan hon fått igen sina köks- och skåpsluckor, för över dem vredgades hon storligen. ”Och kan du tänka dig,” sade min Värmländske vän över en tallrik ärtsoppa – ”att det var just jämnt sant, sånär som på köksbordet, för femton eller tjugo år tidigare köpte vi verkligen köksluckorna och skåpsluckorna av en redan då ålderstigen Anna i Karlstad, men hur kunde mediet veta allt detta ?

Jag höll här med om att detta var mycket osannolikt, förutom det faktum att Karlstad är en ganska liten stad med sådär 64 000 personer i själva tätorten, men få möbelhandlerskor, och att Anna är ett ganska vanligt namn, även om det inte var stor chans att mediet kunde gissa, eller också kontrollera alla försäljningar av husgeråd och byggmaterial som alls skett där på trakten, femton-tjugo år tillbaka. Sådant g-å-r ju att ta reda på, även om chansen är liten. Men än värre skulle det bli.

Det var redan mörkt, och ute vid redskapsboden förklarade mediet, att två män; varav den ene ägt och timrat på gården samt hetat Erik i livstiden, var i luven på varandra om mark och ägogränser – det är trots allt inte så ovanligt – och att de nu gick där på tomten och spökade, som lyktgubbar eller eljest. Detta, sade min Värmländske vän, kunde mediet inte ha vetat utan en noggrann utredning i arkiven om ägogränser eller lantmäteri, och sann var även den detaljen, att gårdens förste ägare hade hetat Erik. Här kom jag att tänka på berättelsen om Torbjörg Lillvölva i Erik Rödes Saga, för övrigt den mest exakta berättelsen om en völva eller spåkvinna vi alls äger. Av den berättelsen framgår, att långtifrån alla trodde på henne, och att hon var bäst på att förutse stora ting, eller större skeenden som skörderesultat – vilket inte är svårt för en genomsnittligt begåvad person att förutse – men långt mindre bra på exakta förutsägelser, som att säga var ett borttappat föremål låg någonstans. Dagens medier är precis likadana – de svarar ofta ”häpnadsväckande rätt” på en del detaljer, men missar mycket grovt ifråga om andra. Varför det ofta är så, kan ingen säga, men jag misstänker att det ofta är fråga om ”cold reading” eller att en van person kan ställa ledande frågor, och genom omärkliga blinkningar eller andra små tecken – som kan tydas – hos den person som svarar på frågorna kan veta, om hon eller han är på rätt väg…

Hembygdsgården uti Glava..

Kanhända minns ni min berättelse om sierskan Saida, som en gång en gång hjälpte en man att hitta ett borttappat Bankomat-kort i direktsändning på Tv. ”ääähh…du har tappat det – på en gata – i en stad” började hon med att säga, och en sådan förutsägelse är ganska lätt att göra, eftersom över 85 % av befolkningen i vårt land bor i städer eller tätorter numera, och så gott som alla tätorter har faktiskt gator, just därför att de råkar ligga i städer… ”Och det var fredagskväll den 25:e” kastade hon sedan fram, något trevande. Mannen i telefon svarade studion att ja, så var det ju, fantastiskt nog, och inte heller detta kan ha varit svårt att förutspå, för på kvällen den 25:e råkar ganska många medborgare i vårt land fumla med Bankomatkort vid diverse uttagsautomater, och därefter ”såg” Saida mystiskt nog, och i andanom ett Systembolag – var vid mannen utbrast ”fan-tas-tiskt ! Säg huur kunde du veta det…?” utan tillstymmelse till ironi i rösten.

Bankomater och ”Butiken Gröna Skylten” brukar påfallande ofta ligga i närheten av varann i vårt lands småstäder, och det är såhär ”Cold Reading” fungerar…

Men – min Värmländske vän försäkrade mig, att inget av detta eller något liknande hänt i hans fall. Ånej, inget fusk här inte ! Mediet lär ha slagit en cirkel runt huset, så att de onda andarna i redskapsboden inte kunde gå in, och hon beskrev även landskapet och muren utanför denna bod häpnadsväckande korrekt, när hon stod inne i den, och inte kunde se ut – och hur gick då det till, kan man ju fråga…

Några dagar senare lär skurar av klart lysande gnistor ha flugit ut från skogen och in i min väns hus genom en öppen dörr, och mediet lär ha förklarat att vålnader eller de döda har lättare för att påverka elektriska installationer och allt som går med elektricitet, än att påverka fysiska föremål, varesig de nu befinner sig på ett utedass, i en redskapsbod eller annars. Tro det den som vill, men detta stämmer ganska bar med andra teorier jag hört om ”mottagningsförhållanden”, fukt, trähus och radio-apparater, samt spöken – månne de är ett slags radiovågor de med, eller en annan typ av strålning eller energi vi inte kan observera eller upptäcka än så länge, med våra instrument – och den vetenskap vi nu har.

There are more things in heaven and Earth, Horatio, / Than are dreamt of in your philosophy ” skrev en gång den gode Shakespeare, och det lär stämma. 

Fast å andra sidan tvekar jag – och är skeptisk, Hedning som jag är. En gång, när jag bodde i Aspudden, lär det i lägenheten mitt emot ha avlidit en gammal dam i åttioårsåldern, som dog sakta och utdraget på sitt eget hallgolv efter att ha fallit omkull och blivit liggande där utan hjälp i vidpass tre dagar. Hon törstade ihjäl, långsamt – ett inte alltför ovanligt öde för människor i Landet Reinfeldt, det land som senare blev Landet Löfvén, och som fortfarande är ett land långt bortom civilisation, ära och redlighet, för i ett förnuftigt land hade vi tagit han om våra gamla. Den tanten borde sannerligen haft anledning att spöka – för dåvarande landstingsborgarrådet Filippa Reinfeldt och ansvariga politiker allra minst – men se – det gjorde hon inte, och inte under de vidpass tio år jag själv bodde i lägenheten mitt emot kunde jag minnas det minsta av spökelser, omen eller oväntade händelser – men om gudarna vill kanske de träffar de ansvariga riktigt snart nu – och i så fall är det inte ett strunt för tidigt, det är i alla fall vad jag själv tycker.

Om vår nuvarande regering ställdes till svars för alla svenska liv den förstört eller skadat, skulle landets alla gastar, mylingar, spöken, gravsuggor och andra väsen ha fullt upp härifrån till nyåret nästa sekel, gissar jag – men det lär väl inte hända – och det är i sig ett argument för spökens non-existens.

I de flesta storstäder runtom i Världen hålls numera spökvandringar, men hur är det med Berlin ?

Där – om någonstans – borde det förflutnas spöken verkligen hemsöka de levande, allramest i form av unga soldater i sovjetisk uniform – mer än 360 000 av dem dog ju på ort och ställe, och om nu den teorin att spöken är döda vars liv avkortats så att säga i hastigt mod eller på fel sätt – borde det inte spöka där eller i andra huvudstäder ? Med tanke på förhållandena i London, Paris eller Berlin, genom tiderna – borde där inte vara en enda röra av hemska spökelser och spöklika hemskingar… Ändå rapporterar dagstidningarna inte om något sådant…

I Londons Towern, lär det för övrigt finnas en spökande isbjörn som skall ha förts dit på 1200-talet. Denna lär dock bara ha observerats en enda gång år 1816, och påstås sedan ha hållit sig lugn – och hur vet då Engelsmännen att den ännu existerar, låt vara endast andligen ? England är all småknäpp spökjakts hemvist – tänk bara på ”Spöket på Canterville” som – sedan han fått slut på rödfärg – fyllde ut en kritisk, ständigt återkommande blodfläck (”out, damned spot!”) med grön färg, som stals från några barns färglåda. I alla fall enligt Oscar Wilde, den spjuvern.

Den spökande björnen i Towern – värre än alla Värmländska historier – lär ha kommit dit som gåva från Kungen av Norge, men verkar nog mest av allt vara en vandringssägen, ungefär som den Isländska historien om ”Audun med Isbjörnen” som berättades redan i heden tid. Och i West Brompton i samma stad lär det även finnas en spökande röd ekorre, om man får tro Engelsmännen…

Sit venia verbo. Slutligen finns också de som tror på JHVH-1 eller den kristne guden, eller något som de påstår ska vara ”forn sed” fast det mest är en djäkla osed.

Man kan uppenbarligen tro på mycket, här i Världen, men mera tror jag på mina Värmlänningar. Finis malorum !

 

Sådan är Monoteismen – och alla dessa dysfunktionella organisationer…

Ingen läsare har väl kunnat undgå att lägga märke till den nya skandal, som drabbat dem påstått ”Svenska” Kyrkan, ett Lutheranskt-Evangeliskt och fullständigt korrupt samfund, som fortfarande gör anspråk på andlig överhöghet över det här trötta gamla landet – tragiskt nog.

I veckan kom det fram, hur Kyrkans Akademikerförbund hade anordnat vilda spritfester och mutresor för sin egen ledning, och helt i onödan renoverat sin egen förbundslokal på Östermalm i Stockholm för 30 miljoner, vilket innebar mer än 6000 kronor i utgifter för varje medlem, enligt vad kvällstidningarna avslöjar.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Den svenska kristenheten är korrupt. Den representerar en dekadent form av en ökenreligion från Mellanöstern, som vi inte behöver, och inte skall ha i det här landet. Religionsfrihet i all ära, men någon känsla för hyfs och sans, förutom lag och rätt, måste man ändå ha – och hade jag inte varit hedning sedan 18 års ålder, hade jag blivit det nu…

Kvällstidningen Aftonbladet har avslöjat hur denna fackliga organisation inom ”Svenska” Kyrkan bjöd på turistresor till Wien och Paris för sitt ledande skikt av pampar, som också kunde supa upp vinflaskor för sådär 1500 kronor var, allt vid ett enda tillfälle. Förutom dessa Monoteistiska fasoner – de kristna tror ju att deras egen ledning är ”närmast gud” och därför får bära sig åt hur som helst – tog man också banklån på över 16 miljoner för att bygga om sin lokal på Östermalm, och den försågs med parkettgolv, en specialbyggd entrétrappa i ek, en arkitektritad ekdörr, samt ett såkallat ”powder room” eller rättare sagt ett dam-dass med Versace-tapeter och kranar i förgylld mässing...

Dessa skitnödiga ansikten…. Dessa pamp-fysionomier…. ”Svenska” Kyrkan är full med sådana… Vill du ge dem mer pengar, eller kanske GÅ UR NU !!

Varför behövde kyrkans fackpampar allt detta ? Kunde de inte bara gå på toaletten som vanligt folk, ifall de nu blev skitnödiga under sin sedvanliga verksamhet ?

Dessutom skall samma ”Akademikerförbund” ha noll-tolerans emot alkohol, enligt sin egen facebook-sida så sent som 10 December förra året. Det stämmer uppenbarligen inte allsledningen har ju festat om med sprit och vin för 10 000-tals kronor enligt vad Aftonbladet lär ha kommit över i form av fakturor och notor, men samtidigt kräver man något helt annat av de vanliga medlemmarna och underhuggarna, de som står allra längst ned i denna pyramid av idel svin och vargar. Man lever inte som man lär, och här ser vi hur skenheliga de är, alla dessa kristna..

”Man kan inte samtidigt tjäna gud och Mammon” sägs det i de kristnes bibel, som jag läst och skrattat åt.

”Sådan är Monoteismen !”

Men skandalen är inte slut i och med detta. Det har kommit fram hur de kristna våldför sig även på den fackliga demokratin och yttrandefriheten, och hur de till och med angriper sina bästa medlemmar och utesluter dem, bara för att de få ärliga medlemmar som ändå finns själva vill få slut på korruptionen. Det påminner inte så lite om en del andra hedniska samfund som jag själv varit med i, och även om hur det nuförtiden brukar gå till i svensk kommunalpolitik.

Jag känner en medlem i en förortskommun öster om Stockholm – jag skall inte säga vilken och inte heller vilket parti det gäller – som när han kom på sina egna partibröder med att fuska, skaffa sig egna ekonomiska fördelar och annat mera genast blev utesluten, och därmed gick han över till Liberalerna, och blev partibroder med mig – på den tiden jag var aktiv inom det partiet, vill säga. Numera har jag tagit min hand ifrån politiken, och ägnar mig åt att nätledes påverka och förändra vad som ändå låter sig förändras, och liberal kan man vara på många sätt, socialliberal, konservativt marknadsliberal, som libertarian eller rent av vänsterliberal och sexualliberal, även om jag själv inte tillhör någon av de där sorterna.

Men, alltnog – när prästen Anna-Carin Gabelic från Linköpings Domkyrkopastorat vågade kritisera de fackliga orgierna, då blev hon genast utesluten. Uteslutandet kom som ett mail, avsänt klockan ett på natten till henne personligen, efter vad Aftonbladet vet att berätta, och man kan ju fråga sig om det ens var stadge-enligt eller ens välbetänkt av den som nu avsände det att handla så. Åtminstone får vi väl hoppas – för dessa kristnas skull – att avsändaren var nykter, men säkra kan vi inte vara, med tanke på vad som redan framkommit om detta förbunds uppenbarligen ganska unika lednings- och lydnadsförhållanden…samt sättet att hantera vinflaskor och annat…

Undrar förresten hur en organisation som ”Kyrkans Akademikerförbund” alls kan utesluta sina egna på sådana påtagligt lösa boliner – finns det ens stadgar som tillåter något sådant ? Har man inga bestämmelser om det, baseras ju allt på fullständigt godtycke och demokratiskt underskott i alla fall – Får en facklig eller offentlig organisation alls bära sig åt så, och samtidigt framstå som seriös ?

Pastor Gabelic konstaterade genast att det hela inte gått rätt till, och övervägde rättsliga åtgärder, får vi veta. Hon lär även ha kallats till ett illegalt förhör med fackförbundets advokat – avsikten var tydligen, att man skulle förmå henne att bekänna sina synder och ta tillbaka allt hon sagt. Detta liknar de fasoner, som det sk ”Bordet” eller det hemliga högsta råd som fanns inom Knutby Filadelfia uppvisade – rättsprocessen emot dem lär ju fortfarande pågå intill minst den 31 Januari enligt vad man skrivit i media. I Knutby-sekten kunde ”Rådets” medlemmar utdela bestraffningar på måfå, bokstavligt talat skicka ut medlemmar i kylan – man hade upprättat och förberett en plats där det skulle ske vintertid – och det liknar vad jag själv fått höra om det ökända samfundet ”Forn Sed” som på liknande sätt försökt kalla medlemmar till ”förhör” i Maoistisk folkdomstols-stil, vilket skulle ske på ett sk ”naturbruksgymnasium” i trakten av Hylte.

Undvik korrupta organisationer och alla som samarbetar med korrupta organisationer… GÅ UR ”Svenska” Kyrkan…

 

Bland annat har en annan av mina följare, också verksam inom kommunalpolitiken, berättat detta för mig, och utan att namnge fler personer; kan jag säga att jag har samlat flera vittnesmål – för nog finns det flera aggressiva sekter och dysfunktionella organisationer att ta i tu med här i landet, men allt det sparar jag till senare, och nästa månad.

”Forn Sed” för övrigt, är en organisation som enligt sig själva ”hoppas att Tors Hammare skall göras till en internationell symbol för homosex” och som använder ett kristet namn från 1200-talet på sig själva – men de har föga med Hedendom och Asatro att skaffa.

Asatro är som vi alla vet det korrekta namnet, och det gäller att undvika kristna, muslimer och diverse fack här i tillvaron – det är allt jag säger…

Torstungel och Stora Björnvändardagen passeras

Igår var det Torstungel, alltså den dag då månen är i nedan i Tors eller Thorre månad, som är den första månaden på året. Idag passerar vi den såkallade ”Björnvändardagen” och med den en annan märkesdag, för det är på denna dag, den 25 Januari, som Midvintern eller Midvinterdagen inföll. Enligt gammal folktro skulle björnen vända sig i idet när Vintern var halvgången, och det markerade även långt fram i tiden dagen för Midvinter, enligt vad folklivsforskare konstaterade redan i början av förra seklet.

”Midvinterblot” av Carl Larsson hänger numera på sin avsedda plats i Nationalmuseums trapphall. Under lång tid försökte en kristen museiledning förhindra detta, och man försökte till och med sälja tavlan till Japaner..

Nu är det olika med vintern olika år, som vi kan se. I år har det inte varit någon vinter till att tala om i Mälardalslandskapen, och i trakten av Vänern, Vättern och Götalands centrala bygder har det inte varit någon vinter alls, om vi skall gå efter SMHI:s meterologiska definitioner, som säger att Vinter endast kan anses råda, om det fem dygn efter varandra råder en medeltemperatur av under noll grader, och man alltså har fem frostdygn i följd. Det har inte hänt i hela landet i år, och de björnar som ändå finns i sydligare nejder behöver knappast gå i ide, men kan vara vakna året om. Det är såklart inte så, att alla landets björnar verkligen skulle vända sig om i sina iden som på ett givet tecken eller per kommando den 25 Januari, utan det är den hedniska och Asatrogna traditionen som kom först, och folktron om björnarna sedan.

Under den katolska tiden försökte man ”sälja på” det svenska folket en dag för Pauli omvändelse, just på den här dagen, och det skedde antagligen bara därför att man ville beröva dagen för midvinterblotet dess forna glans och status. De svenska bönderna, däremot, kände inte till någon ”Paul” överhuvudtaget, utan tänkte sig detta som ett kristet namn på björnen i skogen, och därför uppkom alltså tron att björnen vände på sig denna dag, för begreppet ”omvändelse” kunde ju ingen hedning förstå – vi omvänder oss aldrig – och man antog därför, att det var någon som ”vände sig om”, exempelvis för att sova på en annan sida…

Se där gick de kristne återigen bet !

Verklighetens björnar kan mycket väl vakna ur idet om temperaturen stiger ett tag, och sedan gå och lägga sig igen om den sjunker. Men vad gäller ett annat datum har folktron märkligt rätt, och är baserad på rationella observationer och iakttagelser. Folklivsforskaren Nils Eric Hammarstedt, som studerade vilket datum man tänkte sig att björnen skulle vakna ur vintersömnen på, kom redan år 1915 fram till att man över hela landet samstämmigt tänkt sig att det var den 14 April, som denna viktiga naturhändelse ägde rum. När forskare ur det skandinaviska björnprojektet, som ännu drivs i det svenska Naturvårdsverkets regi, började studera björnens uppvaknade i olika trakter på 1990-talet, kom de fram till att folktron hade alldeles rätt…

I medeltal är det faktiskt så att björnar över hela landet vaknar just den 14 april, och detta oavsett om det är Norrbotten eller södra Dalarna vi talar om. Dessutom har man nu upptäckt att det finns två genetiskt olika stammar av björn i vårt land, en inhemsk, som bebor landet upp till Västerbotten, och en björnstam som invandrat från Ryssland och Finland norr därom.

Själv firar jag snart mitt Midvinterblot med lutfisk och annat som hör till på det rätta datumet, vilket är att föredra – och mera om det ryska björncentret Orphan Bear Centre – appropå detta med björnar och deras liv – finner du här – stöd dem med en penninggåva, lagom till denna helg !

http://urplay.se/program/214189-bjornungar-pa-rehab-nio-manaders-traning?source=kunskapskanalen.se

Ni har väl sett detta program från BBC och Kunskapskanalen (använd länken ovan)

Frej och Freja hade namnsdag…

I Torsdags hade Frej och Freja namnsdag enligt den nutida svenska almanackan. Det är mindre lämpligt ur ett Asatroget perspektiv, eftersom Vanernas viktigaste tid infaller på våren, och kanske skulle vi hedra dem lägre in på ”föråret” som man säger i Danmark, det vill säga i Mars, alldeles innan odlingssäsongen börjar. Frej och Freja är ett syskonpar, som alla vet, och Njord på Noatun, skeppsbyggnadens och sjöfartens gud, är deras far. Frej är gift med Gerd, som alla vet, men ändå förväxlar de som är hemfallna åt ”fornsederi” och annan idioti ofta Frejs maka med hans syster, vilket bara bevisar deras stora okunnighet.

Njord och en av hans tama knubbsälar, som de framstår på en modern illustration

Det är bara Loke, den hädaren, som beskyller Freja och Vanerna för incest i Oegirsdrikkja eller Lokasenna, men denna illasinnade smädare behöver ingen tro. Vi vet att Skade, Vintergudinnan, var gift med Njord även om de var olika till sinnet, och därför har vi en förklaring till vem som födde Frej och Freja – någon framspekulerad syster till Njord med namnet Njärd torde aldrig ha funnits, även om namnet Njord en gång hade sitt ursprung hos Nerthus, som de invigda förmodligen känner till vid det här laget. Freja trånar ständigt efter Od, som också är Svipdag, och har med honom döttrarna Hnoss och Gersimi, smycke och dyrbarhet. Att Freja saknade sin mor som liten – hon finns ju nu i Ydalarna – bestämde nog mycket om hennes karaktär, som jag reda beskrivit, och närhelst man sysslar med Asar och vaner, gäller det att ha deras släktskapsförhållanden klara för sig…

Många äro komna, men få äro kallade” säger de kristna. Och det stämmer…

LO ger öppen kritik emot den såkallade Ärke…

Ett väl känt retoriskt grepp, som delvis kan uppfatta ironiskt; är att använda sin ideologiska huvudmotståndares argument, uttryck och åsikter.  Ifall ni inte genomskådat denna lilla fint från min sida ännu, så tycker jag att ni bör läsa föregående inlägg. För nio dagar sedan hände det också något märkligt – och det är först nu – nio dagar och nio nätter, likt de som alltid får gå innan Draupnir, ägd av Oden själv, ger ifrån sig en ny guldring – som jag själv skriver något om saken.

LO, den stora Landsorganisationen som är Sveriges ledande fackförbund, uttalade offentligt sin kritik emot den sk ”Svenska” Kyrkan och dess övergrepp på spädbarn.

Man protesterade bland annat offentligt emot ”dopet” på sin twitter-sida, precis som jag själv, Humanisterna och många andra.

Man protesterade också emot såkallade ”Religiösa Friskolor” eller anstalter för religiös indoktrinering, något LO anser inte bör förekomma i vårt land överhuvudtaget, eftersom det både ökar segregationen i samhället och försämrar många gruppers möjligheter att alls komma ut på arbetsmarknaden och integreras i det svenska samhället. Det säger sig självt, även ur facklig synpunkt, att vi inte kan tillåta Koranskolor och liknande, lika lite som ”livets ord”, ”knutby filadelfia” och alla andra fanatiska kristna sekter.

Genast inflöt en massa protester från Sveriges största Ärke…någonting… Ja – vad är hon nu igen… Ärkenöt, Ärkeskurk, Ärkeskojare – Nej men förlåt ! – ärkebiskop skall det förstås vara.. Hon krävde genast, genom sina twitter-kanaler och dagstidningar, att LO skulle be henne och Svenska Kyrkan om ursäkt, därför att man protesterat emot deras indoktrinering av barn, från spädbarnsåren och vidare framåt.

Vem är det egentligen, som skall be om ursäkt ? frågar jag.

Vem ?

Är det inte denna Ärke- någonting och hennes påstått ”Svenska” Kyrka som skall be om ursäkt för tiotusentals grova kränkningar, häxförföljelser, kättarbål, konventikelplakat, tvångsmässigt genomförd sk ”kyrkoplikt” och över 700 års förtryck av hela den svenska befolkningen, inklusive de tvångsanslutningar eller kollektiv-anslutningar som ”Svenska” Kyrkan fortfarande håller på med, men som LO slutat med, för sin del ?

LO anklagades ju för inte så många år sedan för att kollektivansluta vanliga hederliga svenska arbetare mot deras vilja, och utan att de själva fått minsta inflytande över saken.

På exakt samma sätt genomför ”Svenska” Kyrkan ännu övergrepp och kollektivanslutning av mer än 45 000 små och späda barn, och det kan vi aldrig någonsin tillåta.

Det är Ärke- någonting, som skall be hela vårt svenska folk om ursäkt, inte omvänt…

Välkomna till ett nytt HEDNISKT Decennium….

Nu kan sanningen inte döljas längre. De kristna har försökt förtiga det, stoppa undan och gömma fakta under många år.  Men Hedendomen går emot en klar seger, och till och med kristna dagstidningar som ”Dagen” och den så kallade ”Svenska” Kyrkan (alltså den Evangelisk-Lutheranska kyrkan i Sverige, för så bör den rätteligen kallas) har faktiskt erkänt det redan. Mer än en miljon kristna väntas försvinna från vårt land innan detta decennium som vi nu är inne i – alltså tjugohundratjugotalet – är slut.

Vi hedningar har redan vunnit, för utvecklingen är som vi skall se helt ofrånkomlig, och dikteras av befolkningsmässiga faktorer, som det inte går att ändra. Innan 2029 kommer det Hedniska Skiftet, eller den tidpunkt, när ”Svenska” Kyrkans medlemstal ligger under 50 % av befolkningen att inträffa. Kanske kommer det så tidigt som 2025, kanske ännu tidigare. År 2000 – året då Statskyrkan upplöstes, och det första året på minst 700 år som verklig religionsfrihet infördes för oss svenskar, var 88 % med i den påstått ”Svenska” kyrkan, som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund, och dessutom inte hör hemma här, eftersom den representerar en totalitär ideologi från Mellersta Östern.

Stunden rycker allt närmare – Snart krossas den skändliga… ”écrasez l’infâme” sa redan Voltaire…

I slutet av 2018 var bara 57,7 % av befolkningen i vårt land med i samma kyrka, och de kristnas antal har alltså minskat med över trettio procent på bara tjugo år.

Detta går inte att förneka. Det är fakta, och snart går inte faktum att dölja längre. Hedendomen och Polyteismen kommer att segra, och Asatron är Sveriges snabbast växande religion. Du som läser detta kan tycka vad du vill om den saken. Kanhända betraktar du samhällsutvecklingen ur ett negativt perspektiv, kanske ur ett positivt, men du kan inte vara likgiltig för vad som håller på att hända, och vad som kommer att vara ett faktum innan detta nya decennium är slut. Den hedniska rörelsen i vårt land står fast vid sitt överordnade mål, och det är att reducera kristendom, islam och alla andra Totalitära system och Monoteistiska religioner till under 10 % av den svenska befolkningen.

I och med att vi nu snart kommer att representera majoriteten i vårt land, tror jag det måste till en rejäl attitydförändring hos dessa kristna, om de alls skall vara kvar och bedriva sin fördärvliga verksamhet mitt inne bland alla oss andra. De måste förstå, att nu är det inte deras åsikter eller deras lära som går först – utan det är vi hedningar som har makten i samhället och som driver hela samhällsutvecklingen. De har ingen som helst rätt att hävda någotslags monopolställning över svenskarna i andligt hänseende, utan de måste faktiskt ta skeden i vacker hand och acceptera, att de bara är ett alternativ eller ett samfund bland flera olika, konkurrerande livsval och religioner.

Därmed har vi också infört Polyteismen på bred front i Sverige, vilket är en konsekvens av religionsfriheten, demokratin och det sekulära samhället.

Du kan inte säga eller omfatta ordet polyteism, utan att också vara demokrat. Och utan demokrati, ingen Polyteism.

RES DIG – och gör dig FRI – Inte en man, inte ett enda öre till Monoteismen !

Sista december förra året fanns det 10 230 188 människor i vårt land, enligt SCB:s beräkningar. Den siffran omfattar inte alla de tusentals personer som finns här illegalt, och som inte ska vara i det här landet. Befolkningen fortsätter att skena iväg helt okontrollerat, och ökar varje år med minst 1 %. Så kan det inte fortsätta. Det är inte ekologiskt eller ens ekonomiskt hållbart, och en hel del personer, som invandrat hit måste antagligen lämna Sverige innan detta decennium är slut. Befolkningen sista December 2019 kan sättas till 10 328 257 personer, förutsatt att vi tror att befolkningsökningen i December (som man ännu inte har några preliminära siffror på) var densamma som i December förra året.

Sista December 2018 hade den sk ”Svenska” Kyrkan 5 904 880 medlemmar, men under 2019 dog 88 834 personer (om vi antar att dödligheten i Decembermånaden var ungefär som 2018). Man vet, att bara 77,6 % av de avlidna år 2018 var medlemmar i ”Svenska” Kyrkan, och det har antagligen inte förändrats under 2019. Detta innebär att de kristna i landet blev 68 935 personer mindre.

Samtidigt utför dessa omoraliska kristna och deras groteska samfund en ohygglig, närmast medeltida rit, kallad ”dop”. Det är ett övergrepp emot individens fri- och rättigheter, som de skändligt nog utövar främst emot spädbarn, som de kollektivansluter rakt in i deras ”kyrka”, trots att dessa mycket grova kränkningar av barnen borde vara förbjudna i svensk lag.

ALDRIG I LIVET ska du ”döpa” dina barn !

Flera organisationer som arbetar med Människorättsfrågor i vårt land har protesterat emot de här kristna tvångsfasonerna, och lyckligtvis har majoriteten ibland Sveriges nyblivna föräldrar numer tagit avstånd från de här barbariska övergreppen, som ibland även innefattar manlig omskärelse, blodiga operationer i barnens underliv helt utan bedövning, och andra grymheter i den stilen. Man kan beräkna att det föddes 114 857 personer i Sverige år 2019. Men bara 40,6 % av dem utsattes för Monoteisternas fruktansvärda övergrepp, och ständiga kränkningar.

Man har tvingat tiotusentals mycket små och späda barn i vårt land att anta en religion, de själva aldrig någonsin valt. Detta kan inte accepteras i ett fritt eller öppet samhälle, och de kristnas företrädare borde verkligen skämmas, från den sk ”Ärkebiskopen” och vidare nedåt.

Alltnog, detta gav dessvärre 46 607 personer som tvingats bli kristna, trots att de själva aldrig någonsin valt det, utan blivit påtvingade alltsammans. Det gäller nu att noga tillse, att dessa stackars barn inte blir utsatta för mer kristen indoktrinering i skolan eller det övriga samhället, och att vi kan förbereda dem för ett moget beslut. Det är allas vårt gemensamma ansvar, och vi kan inte springa undan eller ”mörka” ifrån det.  Detta gav en populationsmässig kvot, som man brukar kalla det – på 22 238 kristna färre

Utöver det lät dessutom 59 044 personer HEDNA SIG förra året, och vägar numera att ha något med den ”Svenska” Kyrkan att göra – ett klokt och modigt beslut, som gör att var och en av dem kan spara mer än en miljon i reda pengar – för så mycket tvingas varje svensk och svenska ge till den kristna förtryckarapparaten, och så kan vi ju inte ha det..

 

 

Tråkigt nog lät också 8 616 mindre begåvade medborgare sig dompteras och förslavas under den Monoteistiske ”herren” eller deras slavägare. Det är både ynkligt och löjligt att våra landsmän skall behöva förnedras så, och i framtiden får vi Hedningar verkligen se till att få ett stopp på det, genom mission och på andra sätt. Men i alla fall – minst 50 478 personer ingår i den frivilliga hednandekvoten, och detta sammantaget med populationskvoten gör att de kristnas antal nu sjunkit med minst 72 713 personer.

Den svenska befolkningen formligen ”hoppar strömhopp” från den kristna kyrkan. Nästan ingen – utom de kristna själva – vill ha den här i landet, och det är inte svårt att hitta anledningar till varför det är så – det skall jag återkomma till nedan.

Enligt ”Dagen” och ”Svenska” Kyrkan kan det dessutom vara långt över 60 000 personer som gick ur förra året, och sparade massor av pengar till sig själva och sina familjer. Du kan också göra dig fri, och öka ditt ekonomiska oberoende på samma gång – ifall du nu inte redan gjort det.

Det innebär, att de nu som högst kan ha 5 832 117 medlemmar kvar – och det gör 56,5 % av en befolkning på 10 328 257 miljoner.

Detta är fakta. Detta kan ingen förneka.

Hedningarnas andel av befolkningen är nu minst 43,5 %. Den har vuxit med minst 1,2 % förra året, och även om det funnits år då hednandet gått än fortare, är de kristnas totala förlust ofrånkomlig, och så gott som säker. Vi kommer att segra, eftersom det hedniska skiftet inträffar ungefär 2025, hur man än räknar.

Då kommer vi vara över 50 % av befolkningen, och då kommer stora förändringar inledas i vårt samhälle. ”The boot is on the other foot” skulle vi kunna säga.

Vår tid ska komma.

Vårt folk ska vakna

Vid slutet, står segern !

 

Knutsdagen 2020

Först idag är det dagen Knut, då Julen är slut, och den dagen firar jag naturligtvis såsom varande hedning. Man säger, att Knutsdagen skulle ha ett samband med den skäligen obetydlige Knut Lavrad från 1100-talets början, eller Knut den IV från 1000-talet; men dessa blev aldrig mer än lokala helgon i Sydsverige och Danmark under medeltiden, och det är sannolikt att anta att de i själva verket går tillbaka på firandet av Thorrablotet och Thor själv under Thorre månad. Det är nog Tor och ingen annan, som var den allra första ”Knutsgubben” och vars bild sattes upp på åkern eller nära det egna hemmet när Juletiden var över, men vintern varade.

Traditionen med Knutsgubbar är förstås sentida, och var mest utbredd i Skåne och Sydsverige, där Knut mest firades, i alla fall om man ska tro Ebbe Schön och andra etnologer. Det gällde att smuggla in Knuts bild i form av en halmdocka till närmaste gård, och om den förstördes, ställde man gärna dit tjugo gubbar i mänskilg storlek nästa år, tillsammans med en papperslapp, på vilket det stod skrivet att gubbarna frågade efter sin bror…

Skäligen anskrämliga gubbar bakom en Knut i Norduppland, enligt UNT. Detta är Knutsmässo i Gimo…

Men historien om Knut Lavrad är kanske värd att berätta, och ännu mer den om Ärkebiskop Asker av Lund, som aldrig någonsin var kristen så att det störde. Knut Lavrad var son till Erik Ejegod av Danmark, en kung som var kristen till namnet men hade ett helt hedniskt och med äring och årsväxt befryndat namn, men Eriks avgjort mer pro-kristne bror Niels tog över regeringen, när Knut Lavrad var tio, vilket hände år 1104. Så blev Knut Lavrad Hertig över Slesvig och dessutom över Venden i Tyskland, ända ned till Lübeck eller Ljubech, där slaviska vender och obotriter fortfarande bodde, och de var vid denna tid ännu hedningar allesammans. 1129 utsåg den tyske Kejsar Lothar III Knut Lavrad till Knez eller Knjaz över alla Vender, och han var i realiteten deras Tsar, vilket får oss att undra över hurpass kristen Knut Lavrad egentligen var. Visserligen fanns det en obotritisk furste vid namn Niklot, som gjorde uppror emot Knut Lavrad i den slaviska hedendomens namn, men sanningen är att Knut Lavrad var en ytterst ljum furste, som knappast förde några egentliga korståg, och som hade fred med Venderna, som ännu inte helt dukat under för kristendomens sedvanliga gift. Obotriterna i Schwerin, Holstein med omnejd var i alla händelser hedningar ända till 1100-talets slut, och Niklot överlevde Knut Lavrad med flera decennier.

Karta över Knut Lavrads dubbelkungadöme – Slesvig markerat i Grönt, Obotriternas land markerat med Rött – omkring 1115 – 1132 var Knut Lavrad kung över båda områdena.

Knut Lavrads kosmopolitiska furstendöme omfattade Tyskar, Danskar och Vender, och kunde dominera all handel över det Jylländska näset, fortfarande den mest strategiska platsen i hela Östersjöområdet. I Lund satt sedan 1104 Ärkesbiskopen Asker, en man som inte var kristen så att det störde, men som med Påvens hjälp blivit utropad till ärkebiskop över alla de Nordiska länderna, Island och Grönland och alla öar i Atlanten inklusive Vinland inbegripet, ja ända till Finland, Bjarmaland och yttersta Fjärrkarelen, sträckte sig hans makt.

Askers stöd var ännu större i Skåneland, dvs Skåne, Halland och Blekinge, samt de delar av Kronobergs län i Småland som ännu var danska (se kartan ovan). Han lät bönderna förbli hedningar till stora delar, och när Niels son Magnus 1134 mördade Knut Lavrad, lät Erik Emune, en man med än mer starka hedniska sympatier, Jarl över Skåne och Själland och dessutom Erik Ejegods siste levande son, göra anspråk på den danska tronen – och han slöt snart förbund med biskop Asker – och hade planer på att göra Lund och inte Rosklide till Danmarks huvudstad, för något Köpenhamn fanns vid den här tiden inte alls.

Dessutom sändes där 500 riddare, med lansar och allt, till Skåne från Slesvig, och när Niels och Magnus 4 Juni 1134 inledde vad som senare skulle kallas slaget vid Foteviken, stod Skåningar, Tyskar och hedniska obotriter under Erik Emunes och Askers ledning i en väldig här, enligt uppgifter mer än 5000 man stark. Enligt vissa uppgifter skulle en lojal skåning och köpman vid namn Magnus Saxeson ha låtit sig firas ned i ett rep utefter Stevns Klint, när han rymde från danskarna för att varna sina landsmän, och så kom det sig att slaget vid Foteviken – rikt beskrivet i källorna – vanns av Skåningar och hedningar. 

Foteviksslaget i Modell och simulering (med ej skalenliga avstånd, och nedminskat antal deltagare) från Stockholm 2016

300 riddare ur det tyska slagkavalleriet bröt upp danskarnas front, och efter följde vender och skånska bondesoldater. Även Asker själv och inte mindre än åtta danska biskopar slogs i det slaget – de använde stridshammare, klubbor och knölpåkar, eftersom det enligt katolsk tradition skulle vara förbjudet för en kristen präst att bruka svärd eller eggjärn, men där stod inget om att bulta ihjäl sin nästa, eller slå honom i huvudet med hammare, så klerkerna deltog ändå med liv och lust i det hela. Mer kristna än så var de inte, och jämför det med Fjantje Kackelén, som hon numera kallas, och andra Biskopar av Lund idag…

Sk ”re-enactment” av Foteviksslaget på ort och ställe i Skåne, vid Foteviken

 

Med den förlusten för danskarna – som drevs tillbaka till sina skepp, och med mer än 3000 döda kvar på slagfältet ändå undkom – låg både Niels son Magnus och fem biskopar kvar bland de kristna liken, och det var Petrus av Ribe, Kettil av Vestervig, en biskop Henrik från Sverige, Adalbert av Slesvig, som överlevde fast med oläkliga sår, och han dog ”knappast ett halvt annat år” efteråt, står det i krönikorna.

Så styrde Kung Erik Emune Danmark och Skåne som en hedning i långa år därefter, och Ärkebiskop Asker kunde nöjd se, hur hans män slagit ihjäl nästan varje annan biskop som överhuvudtaget fanns i de danska landen, medan Asker ensam styrde i Lund, från sin nya Domkyrka med en staty av Tor, eller kanske Jätten Finn i kryptan – den enda del av den senare katedralen, som hade blivit byggd vid denna tid.

Och Asker dog, mätt på år och dagar fem år efter slaget, vid en ålder av 77 år, fortfarande okristen och halvhednisk till själ och hjärta, som den allra mäktigaste och störste bland de ärkebiskopar, som någonsin funnits i de Nordiska landen.

Kanske bör vi ära Erik Emune och Asker istället, skåningar och egentligen hedningar som de var, söner av ett stort och självständigt rike.

Hellre hedrar jag dem, i alla fall – än någon kristen Knut.

En God bok om Skånsk historia och befrielsekrig, fram till 1152..

Första fullet i Thorre månad passeras

Igår var det första fullmånen för året, och i morgon är det Tjugondag Knut, den dag då den Nordiska Julen traditionellt tar slut. Vi befinner oss även i Thorre eller Januari månad, den månad som i Västnorden var helgad åt Tor, fast man först på 1200-talet i kristna källor försökt rationalisera bort Thorre till en självständig mytologisk gestalt.

Den observante läsaren torde redan veta, att det i delar av Sverige varit Augusti som kallats Torsmånad, mycket beroende på skörden, och det faktum att St Olofs dag, som infaller då, tidigare också varit helgad åt Tor, eftersom man ju uppfattade åskans gud och det senare helgonet som de kristna försökte ersätta honom med som ett och samma. På ett liknande sätt förhöll det sig med Knut Lavrad, men mera om honom i morgon…

Sådana skillnader mellan Asatron i Västnorden och Östnorden är visst inte ovanliga – vi kan ta det faktum att Fredagarna i Västnorden alltid varit helgade åt Frigga, men att Fredagen i Östnorden – dvs Sverige och Finland samt hela Baltikum och delar av Gårdarike eller Ryssland ju alltid uppfattats som helgade åt Freja, liksom det en gång var nere på den Europeiska kontinenten.

Maträtter vid Thorrablot – ursprungligen den mat, som blivit över sedan Julen och nu åts upp…

 

Enligt den moderna Isländska kalendern börjar Thorre månad först något senare, och vanligen firar man Thorrablotet, den moderna och återupplivade fest till Tors ära något senare, eller kring den 25 denna månad – men att Thorrablotet och Midvinter, liksom det senare Tjugondag knut – en kristen bortförklaring – ändå hör samman, är alla överens om. Mer om Thorrablot kan du läsa i arkivet här ovan.

Mina sista förråd av livgivande äppelmust och äpplen är nu slut, lagom till det att Julen slutar, men Asatrons föryngrande och livgivande effekt, varar året om...Liksom dyrkan av Idun, och alla Asar, Vaner och As-ynjor (ni vet väl att man här uttalar två separata ord…)

 

”Nej här hjälper varken BÖNER eller KLAGOSÅNGER – För HANDLINGENS väg gör alltid skillnad…”

Epikuros, en hednisk filosof som levde för över 2300 år sedan, avslöjade det verkningslösa och meningslösa med Monoteism, och tron på Allsmäktiga gudar redan dåförtiden. Ändå finns det dem, som tror på totalitära och farliga samhällssystem som Kristendom eller Islam. Och allra mest absurt, är deras tro på bönens makt, samtidigt som de förnekar värdet av verkliga handlingar.

Titta på situationen i Australien just nu !

Vad har just Australiens invånare, för att inte tala om hela Australiens djurliv, gjort för att straffas så svårt och hårdhjärtat av en påstått allsmäktig, allvetande och allgod gud ? Allah, JHVH-1 eller ”gud” kan enligt min mening inte alls vara god, så länge han straffar och brännskadar oskyldiga koalor och kängurus.

Inte heller kan han vara allsmäktig, för då hade han mycket enkelt kunnat förhindra detta. Antingen är han inte allvetande, eller också inte allsmäktig, utan tvärtom en mycket svag och kraftlös gud, som varken orkar eller vill hjälpa de allra mest oskyldiga varelserna i hans skapelse, och med det menar jag inte människorna, utan just djuren – för de har inte förtjänat detta. Vår kära statstelevision påstår att mer än 480 miljoner djur skulle ha dödats, enbart i New South Wales – men det är oklart vad man egentligen menar med detta. Menar man enbart högre djur, eller räknas enskilda fåglar och exempelvis termitsamhällen, och betraktas då exempelvis en myrstack som en organism, eller kanske flera ?

SVT, som inte kan antas vara en objektiv källa, utan hårt politiserad, säger också att utländska media gravt skulle ha överdrivit den mänskliga påverkan som utlöst bränderna (att det enbart skulle vara klimatförändringar eller blixtnedslag som skulle ligga bakom, kan man nog utesluta på en gång – dessutom har det så vitt jag vet inte förekommit någon helhets- framställning över hur stor andel av bränderna som i själva verket är anlagda av just människor, eller orsakade av oaktsamhet). Till och med SVT har fått erkänna att polis i New South Wales arresterat mer än 182 personer för att ha orsakat bränderna, och av dem är minst 24 de facto pyromaner, som agerat med ont uppsåt.

HÅLL KÄFTEN kära svenska Journalistkår… Det går INTE att sluta sig till att det bara skulle vara ”klimatförändringar” som ligger bakom Australiens bränder – inte när människor de facto och bevisligen ligger bakom…

Bönerabblande och litanior lär i alla händelser inte hjälpa Australiens invånare det minsta, oavsett om det nu är människorna eller djuren som drabbas hårdast, och oavsett om det är kristna i Australien som sitter och åkallar sin gud, eller om det meningslösa bönerabblandet kan tänkas ske i vår del av världen.

Det enda som verkligen hjälper emot bränderna, är att gå ut och försöka släcka dem, eller rädda de varelser och livsmiljöer som nu räddas kan. Så gjorde jag när den stora Kårböle-branden härjade för nu snart 18 månader sedan, vilket jag redan berättat för er om, ifall ni nu följt min blogg så länge. Även jag agerade nämligen i egenskap av hemvärnsman som frivillig den gången, och för övrigt lär det enligt statstelevisionen vara så, att de som bekämpat bränderna i Australien sedan i September, till absolut största delen utgjorts just av frivilliga. Man kan förstås diskutera om det är den bästa metoden just i Australiens fall, och man kan naturligtvis ifrågasätta om bränderna i Kårböle eller på andra ställen i vårt land – som den i Västmanland, då jag också gjorde insatser – inte är löjligt små jämfört med förhållandena i andra Världsdelar, eller hur stor proportionell andel av Australiens yta som berörts – ingen säker bedömning lär existera av den saken på svenska heller – eller hur långtgående skadorna på Australiens biotoper i själva verket blir.

Men för tillfället är allt detta underordnade problem.

Det enda säkra är, att böner inte hjälper.

Det enda som hjälper är handlingens väg, och handlingens väg är också Hedendomens. Det betyder, att förlita sig på mänsklig kraft, mänsklig förmåga och offer – för att arbeta är också att offra och blota, och för övrigt det bästa offer man kan ge, överlägset ekonomiskt bistånd, överlägsen all välgörenhet – för huvuddelen av det arbete som nu förestår, ligger onekligen på Australiensarna själva. De kan inte förlita sig på någon kristen gud. De kan inte förlita sig på böner, eller allmosor från resten av Världen, oavsett om nu resten av Världen är välvillig, och möjligen kan bidra.

Vad de däremot kan förlita sig på, är däremot sig själva.

Böner och liknande leder ofta fel, för människorna strider likt gudar och makter ofta inbördes, och vill ofta varandras undergång. Det visste redan Epikuros, för 2300 år sedan.

BÖN är VERKNINGLÖST. Endast och endast bara INSATS räknas !!

Till sist en liten rolig serie från Reverend Onan Canobite inom The Church of the Subgenius (se under ”adiafora” i arkivet här ovan), När det verkligen gäller, vem hjälper dig då ? Inte fan är det den kristne guden eller allah i alla fall, för dessa gudar är totalt maktlösa emot naturkrafterna. Björnen i seriestrippen nedan skulle säkert konstatera, att själva björnarnas gud är mäktigare i så fall, för den hejdar ju den påstått allsmäktige att intervenera. Åskan finns, elden existerar, och förmodligen är det förnuftigare att räkna med åskan, elden, stormen eller naturens krafter, och inse att Polyteisterna har rätt, om vi nu alls skall blanda in religioner i vad vi ser omkring oss, dagligen och i den här Världen.

Så kan det gå ! Tacka Skade och diverse björnar för det…

 

”Hur brist på Valrossbetar skall ha sänkt Grönlandsbosättningen”

Att Erik den Röde grundade de Nordiska bosättningarna i östbygden och västbygden på Grönland känner väl alla bildade människor i Sverige till, men färre minns kanske det faktum att de bestod ända till 1400-talets första hälft, och kan ha överlevt så länge som till ett trettiotal år före Columbus, som de kristna på falska och felaktiga grunder utsett till Amerikas upptäckare.

Nu rapporteras från The Smithsonian i USA – detta anrika lärosäte – att jakten på Valrossbetar och bristen på denna eftertraktade råvara skulle ha gjort att Grönlandskolonierna till sist dog ut, vilket också andra media med arktisk anknytning tar upp idag.

Skulptur av Valross i Valrosstand från 1200-talets Nidaros eller Trondheim

Traditionellt har man skyllt på klimatförändringar och tidvis kallare klimat under medeltiden som en förklaring till Grönlandskoloniernas nedgång och sakta borttynande. Om det lär oss någonting, så är det att inte överdriva betydelsen av klimatförändringar eller deras betydelse. Nordborna kunde överleva i minst 400 år på Grönland praktiskt taget utan jordbruk eller boskapsskötsel, och ändå hade de omjämförligt mycket sämre och mindre teknik än vi har idag. Grönland ödelades visserligen, men den Nordiska kulturen överlevde som vi alla vet på andra håll. Och klimatet under Vikingatiden skall enligt vissa forskare ha varit 4-5 grader varmare än nu, i alla fall på 1000-talets Grönland. Nu spår vissa klimat-pessimister att en ökning på två grader i genomsnitt skall inträffa, Globalt sett – eller möjligen 4-5 grader. Betyder det en återgång till Vikingatidens förhållanden ?

Mänskligheten har i alla fall upplevt ännu större klimatförändringar förr – ja flera istider och interglacialer, om vi räknar med Neanderthalarna, vars hjärnor var större än våra. Vad finns då att vara rädd för, mer än en förljugen kristen Yttersta Domen-mentalitet ?

Nåja. James Barett, en arkeolog från The University of Cambridge har studerat jakten på valrossbetar, samt dess användning som elfenbensråvara – ja – man sålde dem faktiskt som elfenben, Afrikas elefanter till fromma. Introduktion av just Afrikanskt och Indiskt elfenben, under de stora upptäcktsresornas tid, skulle enligt den senaste forskningen ha lett till ett prisfall på marknaden för falskt eller äkta elfenben, och som ett resultat av det skulle Grönländarna inte haft råd att importera vad de behövde för livets uppehälle.

Dessutom skulle de ha förlagt sina jakter allt längre och längre norrut, och förlust av enstaka manliga familjemedlemmar under snöstormar i samband med jakt skulle då ha röjt undan de sista marginalerna för en redan högst ansträngd och minskande befolkning. Utan jägare och krigare dog så den nordiska bosättningen ut, anser man. Förmodligen finns det en viktig lärdom där också. Man skall nu ha studerat allt från brev ifrån enstaka Påvar, daterade 1282, som krävt av Grönländarna att de skulle erlägga skatt till den katolska kyrkan i silver och guld istället för valrossens elfenben, och silver och guld att betala denna alltmer giriga och förtryckande kyrka hade de ju inte..

Man påminner om ”The Lewis chess men” och otaliga andra medeltida eller vikingatida konstverk, som gjordes av valrossens betar, men glömmer bort seglen och tågvirket, som man fick av valrossens sega hud…

Grönländska Valrossbetar med medeltida runskrift från 1200 – 1400 skall ha hittats i hela Europa.

Nordborna använde valrossen till mycket, även som köttråvara. Dessutom undanröjer de senaste fynden vad man sagt om att Nordbor på Grönland inte skulle ha lärt sig Inuiternas jaktmetoder, men det var just precis vad man gjorde. Förra året rapporterades om hur en enstaka Valross skulle ha vält ett helt fartyg, tillhörande den ryska flottan, enligt vad man då uppgav…

 

The time has come,” the Walrus said, ”To talk of many things:
Of shoes—and ships—and sealing-wax—  Of cabbages—and kings—

And why the sea is boiling hot, and whether pigs have wings….”