Fira Vanadisblot – INTE “Valborg” (inlägg från 30 april 2017)

2026-04-30 by Hedningen

Som bekant är det Valborg idag, eller rättare sagt Valborgsmässoafton, eftersom Valborgsdagen – som nästan överallt i Sverige ansetts vara Vårens höjdpunkt, och tiden för det egentliga vårfirandet, “Majandet” då man “sätter Maj i vägg” och sjunger Majvisor. Folklivsforskare som Martin P:son Nilsson och andra pionjärer inom etnologin hittade paralleller till Majandet, eller inbärandet av de gröna kvistarrna hos alla Europas folk, och till och med i den grekiska antiken, då det inte fanns någon kristendom överhuvudtaget.

Och vem är Valborg, eller som det heter på Tyska – Walphurgis ? Hon som borgar för Valen, med andra ord eller Valfrun, Vårfrun – den stora korerskan, Valeburga, Valepurga, Valdis, Vanadis – hennes namn är känt inte bara i Tyskland utan i alla länder med Germanska språk, alltså inte bara de Nordiska språken, utan också Frisiska, Tyska (i alla varianter) och Engelska samt holländska. Överallt tänder man så här års stora eldar till hennes ära, och utser “May Queens” eller Majdrottningar, vilket också är ett hedniskt bruk från början, som inte alls har med någon krystad kristendom att göra. Jungfru maria har inte ett enda dyft med saken att göra hon heller, för våren är inte steril, den är könlig och sexuell, ingen trist “jungfrufödsel”.

“Freja tar var dag av Valplatsens fallna hälften” står det i Eddan, och hon ensam är Vanernas Dis, själva Vanadisen – Walphurgis. Det är ett namn som inte många kristna begriper idag, men som är helt och hållet hedniskt från början.

De kristna har visserligen hittat på ett fiktivt helgon, en “sankta Walepurga” som skall ha levat på 700-talet, men vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, och fortfarande bara är en from helgonlegend. Hon skulle ha varit syster till en viss Willibald, som i samband med Bonifatius härjningar och plundringståg emot Sachsarna rest från England till Tyskland, och under Bonifatius huggt ned inte bara den heliga eken vid Geismar, utan som alla kristna förstört, mördat, skövlat och bränt och slutligen – när hon blev för gammal för det – slutat sina dagar som abedissa i ett nygrundat kloster i Eichstedt, som man byggt på ännu en skövlad och förstörd hednisk kultplats. De få skriftfragment man tillskriver henne är från 800-talet, dvs långt senare, och hennes ben ska också ha placerats i en klippskreva utanför klostret, när uthungrade människor i närheten mycket riktigt brände det. Hennes ben ruttnade sönder, på det vanliga katolska viset, och från dem sipprade en helig olja, påstås det, men det behöver ingen tro på. Så långt katolikerna, och deras smutslegend.

“Beltane fires” tändes i keltiska länder långt långt före all kristendom – och så här SKA det se ut…

Valborgsmässoeldarna är däremot mycket äldre, för även om man inte har några beläggg för deras tändande just i Sverige innan 1700-talet, förekom de på kontinental botten långt innan den fiktiva Walepurga ens var påtänkt eller uppfunnen, och varför ett kristet helgon ska gå omkring och bära Frejas eller Vanadis namn kan man ju fundera mycket över, men det här är bara samma tröttsamma “kristifikation” som när Skade i Skadevi fick bli “Sankta Elin” av Skövde (ett annat helgon som sannolikt aldrig funnits, och som inte är erkänt av kyrkan ens idag)

Valborg fortsätter att vara en obskyr, endast till hälften känd gestalt, men Freja, majfesten, majdrottningen och majandet känner alla till. På slavisk botten – för Majfirandet är känt även där – heter Majdrottningen ibland “Kostrubunku” och det är också hon som är huvudpersonen i Igor Stravinskijs “Våroffer” som väl de flesta bildade människor hört om. De kristna bevisar bara sin egen okunskap genom att dilla och lalla vidare om katolska helgon, och de är utestängda från så mycket skönt och vackert, som den hedniska delen av mänskligheten genast förstår och känner sig hemma med.

Stravinskijs balett har ibland uppförts just under namnet “Walpurgis” eller Valborg, men i verkligheten skedde inga människo-offer, särskilt inte av slaviska majdrottningar. Vad den slaviska – och baltiska traditionen – som också kopplats till “Kupala” eller Midsommar – gått ut på, är däremot att kvinnorna som deltog i majfesten anordnar ett gemensamt bad istället, där “majdrottningen”, “kostrubunko” eller vad hon nu kan antas heta ska kastas i vattnet, och under fröjdefulla former badas. Jämför med Nerthus, som Tacitus och romarna var så rädda för… Vid Midsommar offrar de ukrainska flickorna Midsommarkransar, liksom vi ibland här även bekransar oss vid Maj, och att de väljer åt sig en man för Midsommarnatten, har jag själv sett, och upplevt…

Maj och Midsommar brukar ofta glida över i varandra, och eftersom vissa inte kan få för mycket av det goda, eller i det här fallet Frejas sällsamma kraft, kan man ju tänka på alla de sk “Pingstbrudar”, “Majbrudar” och andra folkliga seder som förekommit ända in till 1800-talets slut eller 1900-talets början i Sverige. Till “Majbrud” eller Frejas gestalt, nedstigen på jorden och levande bland människorna, skulle man i 1880-talets Skåne ta en kvinna som var “en rikti Dansekatta” eller med andra ord tillräckligt lätt på foten, och alltid lång, blond och högvuxen, så att hon kunde gestalta Freja eller Vårfrun. “Den som har stått Majbrud, får heller inte någon brudeskrud” sade man också, och med det menades att den som tagit på sig den utvaldas roll, måste stå vanliga människor och förhållanden fjärran för åtminstone en tid, eftersom hon så att säga närmat sig det gudomliga. Frejas fester var visst inga lössläppta orgier eller något annat, utan högst ordentliga kransagillen, dansfester och våröl för bygemenskapen, och så var det långt fram i tiden…

Till och med min gamla farmor – som blev över 92 år blev utsedd till majbrud i sin ungdom, men slutade som en högst respektabel prästfru, så där ser man…

Ska man ikläda sig Frejas roll och bära Brisinga-men, det stora havssmycket, måste man ha vad som krävs... Det går inte för vem som helst…

Den friska havsbrisens glöd eller men, är förstås solen, som sjunker i havet eller reser sig ur oceanen, precis på samma sätt som planeten Venus eller Mardöll – som är och förblir Frejas stjärna – kan vara Aftonstjärna eller Morgonstjärna, beroende på när man ser den. Men, inte alla kvinnor förmår bära solsmycket. För att komma dit hän måste man ha vad som krävs, och även tänka, tala, gå och handla på rätt sätt – och det är inte alla som kan, särskilt inte dumma, feta och fula amerikanskor, eller andra som missbrukar Frejas heliga namn – vilket man ska akta sig noga för att göra… Många har tänkt sig Brisingamen som gjort av guld eller bärnsten, och det finns absolut inga hinder för att uppfatta smycket så, inte heller Frejas heliga gördel, som hon kan spänna om sig som ett slags styrkebälte, för att öka sin attraktionskraft och sin förmåga till sexualitet månggfaldiga gånger, ungefär som Tors egen Megingjord, som emellertid bara ökar styrkan och de manliga kroppskrafterna.

Allt är inte kärlek, som kallas så, och bara för att vissa figurer går runt och bräker som får om det, blir livet eller Våren inte kärleksfullare eller godare för det. Se på “fornsedarnas” idiotiska flumsnack, till exempel…

Striden mellan Sommar och Vinter, eller Majgrevens kamp med Vintergreven, en annan främst medeltida sedvänja, har knappast varit så vanlig i vårt land, men vanligare på kontinenten, där redan Frankerna och andra Germaner höll “Campus Majus” eller stora truppmönstringar och torneringar på just den första maj, då alla vapenföra män skulle inställa sig “med fulla folkvapen” inklusive tre tolfter pilar och mat för två veckor inför tinget och kungen. Här syns den äldre Freja, hon som är stridens gudinna lika mycket som kärlekens – och vad en del underhaltiga avhandlingar beträffar, som t ex Gullan Gerwards “Majgrevefesten” från Lunds Universitet 1996, ger jag inte mycket för dem, därför att man konsekvent valt bort alla hedniska källor, eller utelämnat allt förkristet material, och sedan försöker bortförklara Majgreven och Majdrottningen som “gesunkenes kulturgut” i någotslags Kvasi-Marxistisk anda, dvs Vårfesterna skulle vara ett slags parodi – i medeltida gillesform – på adelns tornerspel, intåg i städer och ridderliga ideal överhuvudtage, fast överförda till landsbygden, där de alltså skulle ha hållit sig kvar intill industrialismen… Men till och med i Ryssland, och så även Sovjetunionen, firades Första Maj alltid med enorma militärparader…

Men allt det här smakar dålig vetenskap, för man kan inte bara “välja bort” källor bara för att de är förkristna, och förekommer över hela Europa gemensamt – och även om Vårfesterna så småningom – under den kristna tiden – fick en delvis annan funktion och nedsjönk till vanliga bykalas, där folk åt, drack och hade roligt av hjärtans lust – så kan Hedendomen aldrig besegras i alla fall. Den uppspirar alltid, som studenternas valborgsfirande eller gräset om våren, och Frejas verkliga budskap är evigt – det handlar om man och kvinna, inte om man och man, eller två kvinnor, som försöker ligga med varandra.

Slutligen borde här sägas något om Frejas Vrede – ett ämne jag har berört förr.

I början av 2000-talet hittades denna figurin i Silver från 800-talet i Tissö, Danmark, och den föreställer mycket riktigt Freja när hon är ordentligt arg, på precis det ställe som nämns i Trymskvida 13, där både Tor (den manliga styrkan) och Loke (den manliga slugheten) blir utkastade ur hennes bostad, och hon skriker, vrålar och sliter sitt hår:

Freja blev så arg, att solsmycket Brisingamen (som mycket riktigt syns på figurinens bröst) sprang i småbitar, och hon rev sönder sina egna kläder i vreden, och kastade trasorna efter Tor och Loke, som ensam plockade upp de ömkliga resterna, och försökte skapa sig något därav – vilket inte alls lyckades, utan bara blev en hemsk travesti – för han hade inte den rätta förmågan, eller vad som alls krävs för att skapa något vackert. Freja hatar att utnyttjas, på alla sätt, och jag skulle tro att de som nu missbrukar hennes namn till att sälja allehanda varor, såsom Freja Melkesjokolade i Norge, diverse bryggerier, cigarrfabrikanter i Sverige och andra – exempelvis i Berkely, California, USA får akta sig, den dagen Freja slutligen tröttnar på dem, och vänder sitt ansikte ifrån dem för alltid – för sådan är hon nämligen.

Den rasande Freja enligt en tysk illustration från 1800-talet

Man ska inte ta Freja och hennes krafter för givna, ty även om hon förstår skämt och skoj och har en viss humor samt – har jag förstått – till och med medlidande med människorna, så tål hon inte att missbrukas, eller att bli utnyttjad. Där går ändå gränsen, och ifall den gränsen överskrids, så vänder hon på klacken och vänder sig om och går – för alltid ! Detta gäller även var och ens Husfrejor, som ni kanske redan märkt, och redan förstår. Allt tål Freja, Freya, Freyja (upprepa alltid hennes namn, särskilt i sänghalmen !) – till och med att låta sig bindas fast, bli ordentligt piskad och ligga fjättrad i underjorden, glömsk av det faktum att hon faktiskt är Freja – ifall vi får tro Viktor Rydberg, som i “Fädernas Gudasaga” återgav en av hennes mindre kända myter, inklusive berättelsen om Svipdag eller Od, den man hon överallt sökt men som hon inte funnit, och som hon alltid trånar efter. “Nicht Menschliches ist mir Fremd” eller “Inget mänskligt är mig främmande” är också Frejas ordspråk, när det kommer till kärlekens och erotikens område, men att bli utnyttjad, tål hon som sagt inte.

Överskrider man kärlekens gränser, och visar man inte Freja tillbörlig respekt – hon korar valen, det är på hennes och ingen annans villkor som det hela sker – så går hon sin väg, så ÄR det bara – så går det också som det går. Missbruka aldrig aldrig hennes namn, och uppkalla aldrig aldrig barn eller er själva efter henne, för det kan sluta illa – mycket mycket illa – utan håll er till sanningen, de namn ni verkligen fått, och vad ni egentligen är och heter. Blota aldrig i människoblod till henne, men ära henne med hjärtat istället.

Kom ihåg vad som står att läsa om Ottars blot i Hyndluljöd !

Endast så och bara så blir Freja nöjda med er. Endast så och bara så får Freja inom och utom er verklig tillfredsställelse.

“Frejas tårar av guld, över människornas missbruk och oerhörda dårskap” (Tavla av Gustav Klimt)

Själv åker jag nu iväg någonstans – med två av mina Husfrejor – de är ju tolv till antalet, och lika strålande som himlens stjärnor – men sådant är inte till för er, ni oinvigda, ty allt är icke som ni tror, och ni är bara lekmän, där jag är en äkta Gode – och slutar med en vacker sång. För – ska man ta ut svängarna ordentligt, kan man alltid göra som den store skalden Bellman ni vet – han som först av alla på svenska sade “Jag är en hedning” och rakt fram “Jag till Fröjas dyrkan går” så att man verkligen förstod vad han menade. Tänk på detta i Valborgs- och Midsommarnatten:

“Drick ej mera än du tål – tänk på dina göromål ! – Tänk på din Chloris, där hon ligger, pigger – visar dig sin blomsterskål !”

Detta skrev Bellman verkligen i sin 49:e epistel, och alltsammans är alltså dagsens sanning – det har intet med katolska helgon att göra…

Var det “Blomsterskål” eller Picnic Basket eller “Party Bowl” det hette – ja en del saker har som Freja många namn…

Ja, kort sagt – och för att bre på tjockt och fläka på med musik:

Ich weiß, es wird einmal ein Wunder geschehn
und dann werden tausend Märchen wahr.
Ich weiß, so schnell kann keine Liebe vergeh’n,
die so groß ist und so wunderbar.

Wir haben beide den selben Stern
und dein Schicksal ist auch mein.
Du bist mir fern und doch nicht fern,
denn unsere Seelen sind ein.
Und darum wird einmal ein Wunder geschehen
und ich weiß, dass wir uns wiedersehn…

Nej, vi är INTE “Globalt Uppvärmda” i Sverige i år… Men Norden och Europa står ändå enat…

2026-04-29 by Hedningen

Inför stundande Vanadisblot, eller Valborg som de kristna hundarna kallar det, påstår media med Statstelevisionen SVT i spetsen som vanligt att “klimatförändringar” skulle ha drabbat Sverige. Tidigare i vår har man publicerat artiklar och uttalanden som påstår att hela Tornedalen och Norrland skulle vara särskilt hårt drabbat, Renar skulle inte få tillräcklig föda, älgvandringar utebli och en kristen domedag stunda. Vi hedningar vet bättre än så. Ragnarök kommer inte på väldigt, väldigt länge. Sakligare är man i så fall på Umeå Universitet, där markanvändning och liknande studeras. Bara 4 % av de 9 754 personer som alls har rättighet att rösta i sametinget äger några renar överhuvudtaget, och till och med Kristdemokraterna – ett Regeringsparti som knappast kan kallas demokratiskt, pga sin värdegrund har insett, att Rennäring inte längre kan vara ett Riksintresse och få styra hela utvecklingen norröver. Bönder och företrädare för areella näringar klagar alltid på vädret, av tradition och hävd.

Populism och Kristendom blandas till en ny, förfärlig smet – lika galen som Galna Greta eller den ökända Korpela-rörelsen på sin tid, ni vet de Meänkeli-talande galningarna som trodde att ett silverfärgat UFO skulle hämta de “rätt-troende” till JHVH:s “himmelrike” – när de nu inte sysselsatte sig med kollektivt kammande av sitt eget könshår och andra fnoskiga ritualer i den stilen.

SMHI – statens Meterologiska och Hydrologiska Institut – har FAKTA som bevisar att år 2026 hittills varit KALLARE än genomsnittet för perioden 1991 – 2025, och jämfört med perioden 1990 – 1961, är det en grad KALLARE i just Tornedalen än normalt. Självklart har “Hedniska Tankar” läsare i Tornedalen också, och eftersom vår äldsta kvinnliga redaktionsmedlem kommer från Råneå, är vi synnerligen väl underrättade om förhållandena i de norra delarna av vårt land.

Vanadisblot, Valborg och Maj har sedan urminnes tid firats med offentliga eldar Norröver. I Persien, Centralasien, Afghanistan och Iran firar man Nouruz eller Newroz för det nya året, och sommarhalvårets början… Bakom alltihop ligger gemensamma, Indoeuropeiska sedvänjor…

Om vi vänder upp och ned på Väderkartan och går till Skåne, Danmark och sydligaste Sverige, så firas där Valborg, Vanadisblot och Första Maj – ett proletärt arrangemang som vi får anledning att återkomma till. Redan 1915 skrev Lunda-akademikern och forskaren Martin P:son Nilsson i sin bok “Årets Folkliga Fester” en vacker text – präglad av sin tid – som beskrev alltsammans ytterst noga. Staden Lund har nämligen ett Universitet, den också – precis som Umeå har i våra dagar, och goda Humanister och Hedningar finns det ännu gott om i båda städerna.

1915 var ett år med Världskrig, Revolutioner och omvälvningar lite varstans i Världen, och nuförtiden fördummar sig hela människosläktet med hjälp av AI, och inte bara Kristendom eller Islam, samt andra Abrahamitiska och Abderitiska religoner, ni vet sådana som bara tillåter en enda gud, och sedan begår folkmord i den “ende” gudens namn. Martin P:son Nilsson är inte med oss längre, han vilar sedan 1967 tryggt i sin grav på Norra Kyrkogården i Lund, där också släktingar till “Hedniska Tankars” redaktionsmedlemmar finns begravna. Men vi själva skall en gång högsätta vår gemensamma aska, och inte ha någon gravsten alls – något vi redan skrivit om. För oss är det nog att återvända till den Jord eller det Hav som omger vår Värld, “Kringla Heimsis” kringskuren av många vikar. Vi förblir Vikingar, för Viken – eller området kring Öresund – och inte något Hormuz-sund var den trakt, som först blev isfri, när vårt urfolk – äldre än samerna, vars närvaro här bara varat i 7000 år – först gav sig över det som för 30 000 år sedan var en landbrygga emot den Euro-Asiska Kontinenten.

“Vår tids prisade uppfinningsrikedom förmår ej skapa något verkligt nytt i festernas yttre former. Man går i procession med fanor och emblem, som man alltid gjort, om också fanorna och emblemen är nya. Uppbyggelsetalen är en uppfinning av kristendomen, som den fogat till festerna, varesig innehållet är kristet eller icke. När man pliktskyldigast åhört alla tal, övergår man liksom i gamla dagar — — till festens senare och gladare del.

Det var ett genialt grepp, då det parti som framför andra framställer sig som framtidens, gjorde den fest till sin; som framförallt firar framtiden, men detta är ej en nyskapelse utan har sina rötter i det förgångna. Sambandet med den gamla Majfesten finns, även om det ligger dolt i människans outsläckliga förhoppning på en lycklig sommar och en fredlig skörd, en lyckligare social framtid, behovet av att samlas och fira årets och samhällets vårbrytning”

– Martin P:son Nilsson, ur “Årets Folkliga Fester” 1915

För övrigt har ingen mindre än Carl XVI Gustav Folke Hubertus – vår nuvarande Statschef – sin 80-årsdag just i Morgon, men det är en annan historia. Vi har ju fått skaka hand med honom två gånger samma sommar, anno 1997 – men det har vi redan beskrivit. “Marinmuseum” i Karlskrona invigdes det året, men det var i Borgholm, som vi svor vår trohetsed till honom, och vi är ganska så säker på att han kommer ihåg det, eftersom han är mycket minnesgod, kan konsten att välja sina ord. För övrigt kommenterade han det redan år 2015, då vi skrev ett annat inlägg på denna blogg – om hans äldsta dotter, och hennes man – bland annat. Som bekant tänker han inte låta sig pensioneras, för hans syssla innebär ett kall. Förr i tiden dömde Lagmannen i Uppland någon till att vara Sveakung, och så fick han rida sin Eriksgata över hela riket. Så gör vi också, inte till häst, men i handling, i tankar och i ord – över en hel Värld, eller så långt vi överhuvudtaget hinner segla eller flyga. I 52 år har han varit med och styrt vårt land, och han har aldrig fallit ned i den avgrund, som utmärker personer som Donald Trump, Vladimir Vladimirovitj Putin, Benjamin Netanjahu och Irans alla Ayatollor, till exempel. Själva styr vi inga Kungariken, men bara oss själva och de skepp vi råkar befinna oss på, om det vill sig väl.

“Ich trage eine Fahne, Und diese Fahne ist rot. Es ist die Arbeiterfahne, Die uns die Einheit gebot.

Sie hat unsre Väter begleitet – Durch Hader und Nacht und Krieg. Drum vorwärts ihr Söhne, erstreitet – Zu Ende den großen Sieg.”

Sveakungen hade en gång rätt att begära ut landets Ledung, och dess flotta – som fanns redan i äldsta tid enligt Tacitus – och så seglade man Österut eller Sydvart. Det görs fortfarande..

Som redan Magnus Barfot av Norge konstaterade – och senare Frans G Bengtsson – “Röde Orms” författare – som skrev essäer och även var verksam i Lund – så är det stor skillnad på “Stolkonungar” och “Sjökonungar”. Magnus Barfot var uppvuxen i Skottland och Hebriderna, och hade vad som krävdes för sin tid. “Sjökonungar, sade han – är inte komna till Midgård för att leva länge, men kan hinna att skaffa sig tillräcklig ära och ryktbarhet ändå, medan stolkonungar sitter på sin tron i många år, och därför lever de kanske mycket längre – om gudarna så vill” – Allt detta står att läsa i “Heimskringla” och de Norska konungasagorna, som sträcker sig fram till kristendomens 1200-tal, då Norge blev en del av ett feodalt Danmark, hedendom och Asatro försvann, liksom folkets frihet. Det var först efter det att Norge en tid varit förenat med Sverige (1814 – 1905), som det åter blev en självständig nation, och med undantag för en mycket kort period mellan 1940 och 1945, har ju Norge varit ett fritt land sedan dess.

Torgny Torgnysson Lagman, han själv son av inte mindre än tre Torgnysöner, talade däremot en gång på Uppsala-Tinget, till Olav Skötkonung, den förste svenske kung som svek sitt eget folk och blev kristen – och – än värre – ville gå i krig emot vårt norska broderfolk, vilket aldrig mer kommer att hända…

Annorlunda är nu sveakonungarnes sinnelag, än det förr har varit. Torgny, min farfar, mindes uppsalakonungen Erik Emundsson. Om honom sades det, att, medan han var i sin bästa ålder, hade han hvar sommar sjötåg ute, drog till åtskilliga land och lade under sig Finland, Estland, Kurland och många andra land i öster. Dock var han ej så högmodig, att hän ej ville höra de män, som hade något angeläget att tala med honom. Min fader, Torgny, var lång tid med konung Björn och kände hans seder, och därför stod Björns rike, medan han lefde, i mycken makt och led aldrig minskning; dock var han mild mot sina vänner.

Själv minnes jag konung Erik Segersäll och var med honom i många länder. Han ökade Svea rike och värjde det också , med honom var det lätt att komma i samspråk . — —

Nu är det vår, böndernas, vilja, att du gör fred med Norges konung, Olav digre, och giver honom din dotter Ingegerd till äkta. Om du vill åter lägga under dig de riken i östervåg som dina fränder och förfäder har ägt där, då vilja vi alla följa dig. Men om du icke vill gå in på det som vi kräva, då skola vi falla över dig och dräpa dig och icke tåla av dig ofred eller olag. Så ha våra förfäder gjort; de störtade fem konungar i en källa invid Mora Stenar^[269]. Säg nu strax, vilketdera du väljer!»

Så är det än idag, denna vår och Valborg 2026. Vi har krig och oro i Världen, men fred i Väster. I Öster har vi ofred, men Gotland är ännu svenskt, och svenskar bebor Åland, västra Finland med Österbotten samt Egentliga Finland ända till Helsingfors, och kusterna intill Viborg. Ester, Letter och Litauer har valt att bli NATO-medlemmar och ställa sig på Västmakternas sida, liksom Polen – men i Ukrainas land, där staden Konunggård eller Kiev ännu ligger, sker förfärliga ting.

TRUISMER en TYRS TISDAG

2026-04-28 by Hedningen

“Om nu AI är så bra, varför använder inte Donald
Artificiell intelligens för att skriva sina egna tal….
Då behöver han ju inte framträda offentligt så ofta…
Eller ens lalla runt och säga vad han faktiskt säger…“

– Sagt av Hedningens dotter (16 år gammal)

Charles Bronson (I rollen som polacken Joseph Wladislaw): And where is Donald Duck ?
Lee Marvin (i rollen som Maj. John Reisman): Oh, he is down the road, with a great big machine gun….

– Dialog ur filmen “The Dirty Dozen” eller “Tolv fördömda män” från 1967

“And now, let me please introduce my new Chief of Staff… He is a most venerable Duck-speaker…”

(Målning av den finske konstnären Kaj Stenvall, 2018 – helt utan AI…)

Kära Medborgare och Medborgarinnor !

Mes amis, Citoyens et Citoyennes !

AI eller Artificiell intelligens löser alla problem, har man sagt oss. Och repetition är som bekant kunskapens moder.

Jag kommer nu därför hålla samma tråkiga anförande två gånger, och under den tiden som detta varar, kommer jag givetvis att beordra er att stå i givakt, stand to and in attention, bara därför att ni ska lyssna på vad jag har att säga.

Utvecklingen i Världen, ja just själva omvärldsläget går ju fortfare och fortare framåt som ni alla nog redan vet, men det gäller inte Mr Trump, vars ovisa tal och idiotiska struntprat varar uti evighet. Hans ledarskap går bakåt dag för dag, och leder inte mänskligheten framåt, inte på något enda vis.

Repetition är kunskapens moder.

Men – allvarligt talat – vad menar vi med ordet “Truism” ?

Det kommer inte från det franska ordet “Truie” som betyder SUGGA…

Roman från 1993, som fortfarande är högst läsvärd – och visar vad USA:s såkallade “kultur” till slut leder till…

Det kommer istället från Engelskans “Truth” eller sanning, fast detta INTE är någon “truth social”. Samma ord finns också i ordet Trofasthet, Tro, Treue på modern tyska, fornengelskans triewe/treowe (“trofast, pålitlig”). Ordet finns också i “Asatro” som visst inte är någon “sed” eller liknande, utan handfast och påtaglig verklighet. Liksom de som sätter sin Tro till Guden Tyr, som står för sanning och rätt – på ett sätt som kristna, islamister och därmed likställda aldrig någonsin kommer uppnå eller inse.

På Island – där man är noga med språket – säger man aldrig att man tror på någonting, utan utelämnar själva prepositionen, vilket leder till ett helt annat slags tänkande, eftersom språket styr den mänskliga tanken. Den eller de som hela tiden uttrycker sig slarvigt, och säger att de skall “Bomb Iran back to the Stone Age” exempelvis, vet inte ens VAD säger, särskilt om de saknar medel eller ett tillvägagångssätt för att utföra det sagda.

Uttalanden, som är helt omöjliga, faller på sin egen grund.

Nuförtiden betecknar ordet “Truism” något som är så självklart, ja allmänt accepterat, och välkänt, att det inte alls behöver sägas, eller påpekas.

Vanliga “Truismer” eller självklara sanningar, är till exempel uttrycket “Repetition är kunskapens moder” eller “tala är silver, men tiga är guld” vilket lär vara ett svenskt ordspråk från Gustav Vasas tid – eller ännu längre tillbaka. Andra källor påstår, att samma uttryck kommer från det Hedniska Egypten, sådär 2500 år före någon påstådd “kristus” eller krystis, för kristendom i politikens värld är onekligen detsamma som att tro på något ovanligt dumt och krystat !

“Duck, everybody Duck – RIGHT HERE RIGHT NOW !! – He has got a gun….”

C’est un Canard !! (bilden är skapad med AI)

Islänningarna säger aldrig att man “tror på något”, eftersom redan ordet “på” i sig innebär en meningslös abstraktion, exempelvis som i “tro på gud, tro på Allah Akbar” och så vidare.. Säger du emellertid “Jag tror Tyr” eller “Du måste tro mig” – så är du helt övertygad om Tyrs existens, eller att denne faktiskt finns. Och det är skillnad. Vi har redan påpekat det flera gånger i denna blogg, och därmed finns inte längre plats för någon “sed”. Repetition är kunskapens moder.

Tro eller religion bör heller inte blandas ihop med politik, för tro och vetande är helt olika saker.

Vidare är såkallad “Global Sumud” eller den fullkomligt idiotiska övertygelsen att det skulle gå att hjälpa den nödlidande civilbefolkningen i Gaza eller kanske Libanon genom att försöka segla dit med ett antal fritidsbåtar samt ett uttjänt gammalt fraktfartyg, vilket är fullständig överdjävla idioti, för inte så mycket som en enda förbannad dricksvattenflaska i miljöfarlig plast kan distribueras på ett sådant sätt.

Vi får ofta höra någonting i stil med den “Amerikanska Drömmen” eller att “Alla människor har lika Värde” – eftersom “”vem som helst” förutsätts kunna bli President i Amerikas Förenta Stater. Hjälper det verkligen – och tänk om det vore sant ??

Om “Vem som helst” verkligen H-a-r blivit President – i just Amerikas Förenta Stater – så ser vi just nu följderna och konsekvenserna av det.

“Onkel Vladimir är slug minsann, ty han säger aldrig mera än han kan…”

I den “regnbågsfärgade” slidder-sladder framtid där vi alla ska knulla varandra i stjärten – arbeta behövs inte, AI-verktygen har tagit över allt – så spelar ju inte ras, hudfärg, religion, läggning, kön, etnicitet eller rena basfakta någon roll – efter vad man påstår – men jo – det gör det faktiskt…

Vad som menas, är att alla har samma grundläggande rättigheter, men det betyder INTE ALLS att “alla människor skulle vara lika mycket värda” – för en lögnhals och idiot på Presidentposten i ett avlägset land, kan vara lika farligt som att sätta en rörmockare till chefsläkare, även om en Leg Läk och en Rör Mock kanske är bra yrkesmän i sig – på rätt plats vid rätt tillfälle, och med rätt utrustning.

Repetition är kunskapens moder. Meningslös “wokeness” eller ADHD-HBTQB+ är inte detsamma som kunskap, utan självbedrägeri, floskler, “valfläsk” och ord som förlorat sin mening – liksom AI…

Saker som “Global Sumud” eller att “vi vill öka medvetandet om att folk har det dåligt i Gaza eller att tvestjärtarna har det svårt i Moskva och Teheran just nu, genom att tro att det skulle gå att segla till Israel” med en flottilj av fritidsbåtar och något gammalt fraktfartyg som man kommit över på något halvillegalt sätt – eller genom det sköna rasslet av snabba cash – för på det sättet uppnår man ingenting, ingenting, ingenting alls, nada, noll, nitchivo, niente, nichts, rien du rien, nothing. Inte en enda förbannad dricksvattenflaska i miljöfarlig plast når någon person på Gazas stränder, och alla är nog tillräckligt medvetna om världsproblemen i alla fall.

För att nu komma med en Truism, såhär när det ändå är valår i vårt land…

Det är lika absurt som att tro, att det skulle gå att minska globala koldioxidutsläpp genom att totalförbjuda just svenskarna att tända Valborgsmässoeldar till Vanadisblotet, vilket vissa skitstövlar och kristet influerade undergångs-romantiker fortfarande vill.

Snart är det Valborg, Vanadis-blot och Första Maj… Lyssna inte på några “Galna Gretor” den 15 september

Härmed menas inte något politiskt. Det här är en gammal runa, bara – och man kan inte förbjuda upprättstånde pilar, eller hugga fingarna av folk som håller dem “fel” – enligt Såsial-Akrobatisk “Sharia”

Vanadisblotet närmar sig (inlägg från 21 April 2016)

2026-04-27 by Hedningen

Vem är Valborg, som vi firar den 30 april varje år ? De kristna tramsar och jamsar om ett påståt tyskt medeltida martyrhelgon, som skulle heta ”den heliga Walburga” eller något ditåt – men trots att man anses förvara “heliga reliker” eller rättare sakt halvruttna likdelar i Eichstätt, Tyskland – där hennes ben skall ha läckt ut en undergörande olja, som de troende katolikerna smort in sig med lite varstans, är det nog tveksamt hurpass “helig” hon egentligen var, nere i sitt kristna 700-tal. Hon har i alla fall ingenting alls med oss här uppe i Norden att göra.

Man kan jämföra med Sankt Erik egentligen var Frej, och Tor senare förvandlades till Sankt Olof – med yxan som symbol istället för hammaren, och Oden blev Sankt Jakob eller Sankt Ibb, som man säger på Ven och i Skåne-Danmark – Oden är ju en spjutbeväpnad givmild ryttare på en häst, och så avbildas Sankt Martin också – så är det ganska klart att Valborg och Valkyriornas och Disernas stora Drottning, den gudomliga Freja, ouppnåelig i sin strålande skönhet, hon som också kallas Vana-disen eller Vanernas Dis är den stora makt vi firar såhär års.

Valborg inleder inte för inte maj månad, som också intimt kommit att förknippas med just Freja. Över hela Europa är man av samma åsikt, och till och med så långt söderut som i Spanien, tänker man i år som alla år arrangera ett Vanadisblot.

Valborg eller Vanadisblotet skall på intet sätt blandas ihop med Segerblotet, som vanligen hålls första fullmånen i April, och som är en helt annan sedvänja. ”fornsedare” och därmed likställda kan oftast inte skilja på det här, och eftersom de aldrig haft någon riktig kalender förstår de inte att man måste rätta sig efter solen och månen, liksom själva årstidernas gång om man vill följa vad som är naturligt, riktigt och sannt i den här världen. Segerblotet har alltid firats den första fullmånen i April, vilket i år betyder 15 april, den dag som var ”Sumardag” eller första året på sommarhalvåret enligt den gamla isländska kalendern, och har därför ingenting med valborg att göra. I mitten av april är det för det mesta fortfarande ”aprilväder” i större delen av norden, och på island hade vanligen inte all snö smält bort ännu vid denna tidpunkt – men inledningen på maj markerade det gröna gräsets och växternas ankomst – och det är – som vi alla vet – inledningen till en helt annan årstid.

Rätt tid – Rätt plats – Rätt utrustning ! Bara så och endast så kan ett värdigt blot firas..

Ett Hedniskt försök att bringa klarhet i saker, en Solens och Sivs dag 26 April 2026 AYPS

2026-04-26 by Hedningen

Idag är det åter en Söndag i Midgårds sorgedalar, enligt vad Hedniska Tankar medlidsamt fått konstatera. Solkvinnan Siv eller Sif styr över Söndagarna enligt Asatro och Nordisk Hedendom, och vi är fortfarande Asatroende, Hedningar och Humanister. Vänta er inget annat ! Siv blev en gång utsatt för attentat och övergrepp, när den listige Loke försökte klippa av hennes gyllene hår, men Ivaldes söner smidde henne ett nytt , konstgjort av renaste guld. Ändå blev saker inte så bra, som de förut varit – och vad som återstår i alla Världar, är bara sken och skenbilder.

AI eller tomma bilder bringar heller ingen särdeles lycka, som vi snart ska se, och trots att Ragnarök inte inträffat, växer kaos och brist på all mening och sans i vår Värld, som den faktiskt ser ut idag, för i år tycks vara ett år helgat åt just Loke, snarare än gudamakter som Frigg, Freja eller Siv, för den delen.

Sif, Solkvinnan – och Loke i bakgrunden – kanske på en Söndag – som den engelske konstnären John Charles Dollman föreställde sig henne år 1909.

Danmark saknar sedan mer än en månad tillbaka helt och hållet en fungerande Regering, ungefär som detta nära grannland med mer än 6 miljoner invånare vore ett litet esoteriskt samfund i Sverige betitlat NAS – vars styrelse enligt ej bekräftade uppgifter, som under gårdagen kom “Hedniska Tankars” redaktion till del, avgått under oenighet, kanhända då de sista förnuftiga personerna, annars fullt sansade tjänstemän på RAÄ eller Riksantikvarieämbetet i Sverige inte vill ha att göra mer fler new age-mässiga och av “wokeness” och politisk korrekthet svårt angripna personer, som aldrig någonsin borde ha valts in i något styrande eller beslutsmässigt samfundsorgan överhuvudtaget, någonstans i Världen.

Den danska demokratin – varesig vi talar om Själland, Stor-Köpenhamn eller Danmark som nation betraktad, fungerar dåligt – beroende på att vissa nationer västerut försöker “Köpa Grönland” och på illegal väg nära nog förklarat krig emot sina egna allierade, orsakat fullständig röra via obehärskade och slumpmässiga uttalanden, och en utrikespolitik, som saknar all rimlig trovärdighet.

I Danmark är det dessutom så att “Radikale Venstre” visst inte är något Vänster-parti ungefär som de svenska Kommunisterna, som kan komma att hamna i Vågmästar-ställning efter höstens Riksdagsval i Sverige 2026, om nu någon trodde det. Inte heller “Venstre” är något annat än ytterligare ett svagt liberalt parti av sedvanligt västerländskt och Europeiskt snitt, och inte heller de danska “Moderaterna” är något annat än Liberaler, men av “Socialistisk Folkeparti” – som inte ska förväxlas med det gamla svenska “Folkpartiet” som faktiskt v-a-r ett liberalt parti för etniska svenskar – kan vi sannolikt vänta vad som helst i stil med uteblivet Ukraina stöd, total omedvetenhet om alla Utrikespolitiska frågor av betydelse, inklusive Monoteisternas ständiga krig i Mellanöstern och Iran.

I Sverige sitter religiöst motiverade populister i stil med stolpskottet “Ebba Bush” fortfarande i den nuvarande Regeringen, så länge den alls varar. Före 2022 var hon känd under det falska namnet “Ebba Bush Thor” – hur kan en partiledare som hela tiden halvdebilt tjafsar om “kristna vääden” alls vara uppkallad efter en Hednisk Gud, eller för den delen en fotbolls-spelare från IK Sirius ?

Partiledardebatterna i vårt land har förvandlats till osmaklig pajkastning, och media med Statstelevisionen i spetsen är en del av problemet, inte lösningen. Absolut värst av alla är SVT:s idioter till journalistkår – vars politiska hemvist är väl känd, därför att närmare 60 % eller så av dem företräder de mest radikala delarna av den politiska oppostitionen, inklusive “Galna Gretas” alltmer fåtaliga följeslagare. Deras senaste försök att förvandla all politik i vårt land till meningslös “Infotainment” eller någotslags tv-underhållning för halvdebila, flinande hipsters borde förbjudas, med hänsyn till Världsläget i allmänhet – sådan är vår Hedniska åsikt.

Samma tendenser kan i och för sig märkas även väster om Atlanten, eller i mediakällor som RT eller Russia Today, Al Jazeera mfl kanaler.

I fråga om Ebba Bush och de såkallade “Kristdemokraterna” och deras löjliga krumsprång – Kristendomen är INTE en demokratisk religion överhuvudtaget, därför att den per definition bara tillåter endast en, påstått “allsmäktig” gud – den är en TOTALITÄR lära – har till och med religionsforskaren Joel Halldorf, känd för sina många hätska angrepp på just Asatro och sin hets emot nutida etniska svenskar, som enligt honom närmast tvångsmässigt måste drivas tillbaka till kristendomen – inte minst därför att herr Halldorf själv är kristen – med en bakgrund inom den extastiskt lallande Pingsrörelsen – och därför INTE kan bedömas som en “opartisk” forskare – nu ångrat sig. Det faktum att han faktiskt är klok nog att visa ånger, efter hur det framstår ur en SVT-artikel, publicerad 05.30 lokal tid i morse.

Han påstår nu att varken Mr Trump eller Gospodin Putin kan åberopa sig på någon kristendom heller – men SVT:s reportrar, extremt fega och osakliga som de är – undviker att nämna Islam, Världens absolut farligaste religion, som de facto måste bekämpas med förnuft och humanism, överallt där den visar sitt fula tryne. USA:s försök att med vål och vapenmakt stoppa Islams pest har som bekant inte varit särskilt framgångsrika i år, och dessvärre har inkompetenta politiker i Sverige samt den såkallade “Svenska” Kyrkan fortfarande “samarbetat” med Islamisterna – som det så vackert, poetiskt och sensibelt ska heta. Vart det lett – rakt in i en samtid, fylld av kriminalitet och terrorism – vet vi alla redan, och detta är inte fördomar, utan väl underbygda fakta.

Exemplen på vad Monoteism och andra Totalitära åskådningar leder till, har vi själva varnat för i nu mer än tjugo år – men vem lyssnar väl på oss…?

13 April i år rapporterade BBC i London – en av de extremt få relativt objektiva nyhetskanaler som alls finns kvar, någonstans i Världen – om ovanstående bild, som lär ha spritts ut på Donald Trumps egen media-kanal på “Truth Social” som det påstås heta – fast den kanalen har som vi alla kan se INTE något att göra med någon “sanning”

Vad som däremot framställs, är GROVA LÖGNER som med hjälp av AI och ny teknik spridits över Världen. Exakt vem eller VILKEN person som med hjälp av AI framställt dessa osmakligheter, eller orimligheter – som visar Donald Trump – eller om det nu är Donald Duck – som en jesus-liknande Frälsare är svårt att förstå. Någon skyldig har inte identifierats enligt vad vi kan se i media, och heller inte ställts till svars för sina brott. Att sagde Mr Trump kommit i gräl med Påven, eller Katolska Kyrkan – som fortfarande gör anspråk på att styra Världspolitiken – är däremot relativt sant, i alla fall om vi ska ta viss hänsyn till hans sken-helighet Leo XIV – som ju OCKSÅ är amerikan, och inte Europé.

Att denne Påve är av ett helt annat slag än Franciscus I – en Påve till och med vi Hedningar i Sverige kunde se som sympatisk, eller god nog att vistas i Vatikanen, torde också vara närmast pinsamt uppenbart.

Ni frågar oss – kanhända – om vi själva på vår redaktion också använt AI för att framställa just OPASSANDE BILDER – och det HAR vi givetvis – men till skillnad från Mr Trump och därmed likställda, har vi INTE publicerat dem – för man kan INTE döma någon till ansvar, för vad som görs av forsknings-skäl, i den privata sfären, eller UTAN avsikt, av ren dumhet, förbiseende osv – och ALLTING i bildväg, skrivet eller skapat är hursomhelst ALLTID opassande för makthavarna, eller MONOTEISMENS och TOTALITARIANISMENS lejda kreatur – då de alltid råkar “missuppfatta” vad som helst – pga sina egna avsikter..

Vänta bara. Vi skall redovisa hur detta kommer sig, hur det hänger samman.

För dagen – eller ca 04.30 i morse, Svensk tid – meddelades också att samme Mr Trump som vi redan omnämnt ovan utsatts för ännu ett attentat.

Detta skedde – ironiskt nog – tvingas vi skriva – på en årlig såkallad Gala-middag som ska ha hållits för just journalister, media-folk och andra särskilt inbjudna.

Vad sade vi om Mr Trump, populism och denne “Donalds” sätt att uttala sig ?? – Även om vi på intet sätt sympatiserar med den sorts metoder eller tillvägagångssätt, som nu återigen dessvärre visat sig – det vill vi göra klart från början, och så att alla förstår. Men – USA förblir USA – och vi Européer och resten av Världen vet också vad vi har att vänta, av USA:s illa fungerande samhälle eller “kultur” – om det landet nu alls kan sägas ha någon – rent politiskt sett, alltså.

Den misstänkte skytten uppges enligt svenska media vara en viss Cole Thomas Allen, som omedelbart brottades ned på marken, och därför inte hann med att orsaka någon större skada, och alla svenska bedömare uppger relativt enhälligt, att måltavlan för attentatet, sannolikt var Trump-administrationen som helhet, inte nödvändigtvis Presidenten, som genast evakuerades från det hotell där begivenheten tilldrog sig – SVT utelämnade i minst åtta timmar det faktum att den “årliga press-middagen” INTE ägde rum i Vita Huset, vilket visar vilken fullkomligt urusel kvalitet SVT:s rapportering håller.

—- —-

Själva har vi noterat, att vi den senaste veckan lästs inte mindre än cirka 700 gånger av en eller flera personer i North Bergen, New Jersey – en förort till New York eller Näv Jork som staden ofta kallas på svenska – det är en stad som är så trångbodd, att man tvingas slå sig fram med nävarna… Men – varför det ? Personer i Ryssland, inklusive diverse “trollfabriker” läser oss inte alls numera, och vi är knappt lästa i Kina eller Iran heller, av skäl som alla nog förstår – även om vi under andra år i denna bloggs historia haft “påhälsningar” österifrån, sett diverse förvrängningar av allt vi sagt eller skrivit – här och där.

Vi frågar oss vad folk i New Jerk eller Jew Pork alls kan vilja oss – är det månne skitstövlar, ja douchebags typ “Ari Aster” som åter vi hetsa emot svenskarna, Norden och vår kultur – Mr Aster är en framstående judisk rasist, lika verklighetsfrämmande som någonsin Netanyahu och en producent av dåliga filmer ingen borde se, och ingen vettig svensk eller Europé alls borde medverka i. Men – sådan är Monoteismen, och vilket slags “kultur” Mr Aster har sitt ursprung i – har vi redan konstaterat.

Men – å andra sidan är just North Bergen – känt för något helt annat…

I North Bergens stadshus verkade och arbetade en man vid namn Robert Sundholm, som mindre byråkrat och tidvis även Vaktmästare. Robert Sundholm var bevisligen svenskättad på fädernet, och av latinsk släkt på Mödernet, likt en viss Påve Leo XIV – det vet vi efter att ha undersökt saken. Sådana undersökningar kan man också göra med hjälp av AI nuförtiden, men frågan är förstås om det egentligen är etiskt försvarbart.

Alltnog, Robert Sundholm är redan död, eftersom han levde 1941 till den 23 april 2023, och därmed alltså blev 82 år gammal. Han målade naiva tavlor, likt den ni ser ovan – föreställande en boxningsmatch i Kanada, som Mr Trump numera vill äga stora delar av. Han räknas som en “Outsider Artist” och anno 2009 “upptäcktes” Robert Sundholms sk “konst” av en italienskättad advokat vid namn Daniel Belardinelli, som besökte samma Stadshus i North Bergen, och genast lanserade Robert Sundholm som en fullkomligt genialisk konstnär, vilket han nog inte var. “The New Jersey Media Group” har mer i ämnet, och eftersom vi nyligen firat just 23 april, då denne amerikanske naivist lämnade oss – efter att ha gjort “otaliga tavlor” som vi säger på svenska –

Falska “Robert Sundholmare” säljs redan på Internet, och dyker upp överallt, på Instagram och annars också.

I morgon kommer AI ersätta precis alltsammans, även om det är sant att R obert Sundholm var en hygglig och sympatisk karl, som aldrig gjorde någon förnär, aldrig avlossade ett skott emot någon president, men som nog tänkte en del om både Världen och Historien. Hans barndom i USA var mycket, mycket fattig – sade han själv i intervjuer – och han var en enkel man – ja närmast en HEDNING han också – som vi alla.

Vi kan alla erinra oss Robert Lind i Kramfors, som den svenske humoristen Hans Alfredsson en gång (1979) skämtade om.

Somliga tror på Gud – men andra på människorna – som till exempel Robert Lind i Kramfors – och hur föreställer vi oss Kramfors – jo – där är ljust och vackert, och dit får man kanhända komma när man dör.

Men – somliga kommer till Dals-Långed – eller till North Bergen – och där är – som i Teheran, Ljubjanka eller Washington, DC – ett RENT HELVETE !”

Loke och Sigyn, av Franz Karl Eduard Von Gebhart, 1893 – snart blir det OMÖJLIGT att skapa Bildkonst överhuvudtaget, därför att AI tar över… Men vid slutet står SEGERN – och SEGER är vad SIGYNS namn betyder…

En Friggs Fredag i Nevishög och Önsvala..

2026-04-24 by Hedningen

Nu är det “Hedniska Tankars” yngsta kvinnliga redaktionsmedlem som tagit över tangentbrädet, denna Friggs Fredag. Våren 2026 – närmare bestämt i Mars – började arkeologer i Skåne göra nya upptäckter i samband med fynden från Nevishög och Önsvala i Bara härad, strax nära Uppåkra – staden Lunds föregångare med sitt Hedniska Tempel, och mer än 2000 år av historia, ända sedan Nordisk Bronsålder.

Man har nu kunnat bevisa existensen av processionsvägar, fram till gravfält och högar – en av dem kan ha tillhört en man med namnet Nefvi, som det nutida ortnamnet Nevishög visar – och Önsvala hette ursprungligen Odensala – man har också försökt härleda det teofora ortsnamnet ur “Odens Vala” eller Sierska, och här fanns långt fram i tiden en Tingsplats, som dock inte skall förväxlas med det berömda “Tre Högars Ting” eller landstinget för hela Skåne, som troligtvis låg öster om Lund, i den trakt där Dalby nu ligger.

Processionsvägarna med stolprader finns också vid Gamla Uppsala, vid Degeberga på Österlen i Skåne, vid Anundshög, Tomteboda norr om Stockholm, och vid Anundshög på Badelunda-åsen utanför Västerås. Överallt leder de fram till mäktiga gravhögar, och allesammans är de från tidig järnålder, flera hundra år innan Vikingatiden. Att säga att “vi ingenting kan veta” om dem är kristen bullshit, för vi vet redan att de kanske belystes av facklor och eldsken på kvällar och nätter, och att det var på dessa vägar alla vandrade, för att hedra gudinnor och gudar – liksom förmödrar och förfäder. Detta går inte längre att prata bort, fast det finns dem som hatar vår historia och kultur, och gör allt de kan för att utplåna den – kanske inte bara i nutidens Staffanstorp, där jag själv växte upp.

En av de största och mest berömda gravhögarna på gravfältet – se kartan nedan – tillhör en rikt utstyrd kvinna från 600-talet, som av gravfyden att döma kan ha kommit från Mellansverige, eller Mälardalsområdet. Hur kom hon till Skåne, och Bara-bygden ? Det måste ha skett genom giftemål, för där Oden finns, är Frigg inte långt borta.

“Skånska rekognoceringskartan” från 1815 i skala 1:10 000 – och en blå ring, som visar var Kvinnogravarna från 600-talet fanns.

Vid Vikhem (rött område på kartan) skulle arkeologer under 2010-talet finna ett mer än 54 meter stort långhus, en mäktig hövdingagård och en hel bosättning från tiden kring år noll – en “Vicus” eller en liten by med en egen gata på latin. De gula ringarna visar andra boplatser nära Segeån, som fortfarande rinner genom det vackra slättlandskapet. Det har aldrig lyckats för de kristna att utplåna spåren av Hedendom i denna bygd, eller spåren av kvinnorna, som levat där. Bevisen hopar sig. Forskningsrapporter, gravfynd och vetenskapliga fakta som inte kan motbevisas. Flera föremål visar att den äldre kvinnan var högättad – det syns på fibulorna eller axelspännena till hennes dräkt, och hennes släkt måste levat kvar i Önsvala ända in på 800-talet. I de båda yngsta kvinnogravarna fanns rester av exklusiva textilier med guldbroderier och invävda silvertrådar. Och ingen av dessa kvinnor var kristen, för kristendomen kom med Sven Tveskägg, den folkförrädaren, först på 1000-talet, när Drottens kyrka i Lund grundades på hans befallning, och Egil Skallagrimsson på 980-talet hunnit skalda om Uppåkras förstöring och brand, trots att det står “Lund” i de medeltida handskrifter, som kom att skrivas ned först 3-400 år senare.

Fynden från Önsvala och Nevishög finns idag på Historiska Muséet och “Barbaricum” i Lund, där man bara vågar ställa ut ett fåtal av dem

Det finns fortfarande inte ett enda gångbart bevis för några kyrkor äldre än från 980-talet i dagens Sverige, fastän Västgötar och Linköpingsbor försökt komma med motbevis, och under 2020-talet har man famlat och fumlat efter “halvrunda stensättningar” och rester av väggar på Björkö eller Birka, nära Korshamn och Kugghamn – men vad bevisar stenar lagda i en halvcirkel ?

Ingenting alls, som vi alla nog förstår.

Glaspärlor, ädelstenar, rester av rika dräkter – från Önsvala och Staffanstorp

Frigg och Freja lever ännu, och deras släkte – liksom deras män – har inte försvunnit. Vi finns och lever här, än idag – 2026. Vi är Hedniska, Asatroende Människor. Vänta er inget annat.

Om namnet Sven…

2026-04-24 by Hedningen

“Sven Duvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå,
Var med år åttiåtta ren och var ren gammal då;
Nu bodde på sin torva han och fick sitt bröd av den
Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem var Sven.

Om gubben haft förstånd, han själv, att dela med sig av
Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utav;
Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,
Ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula kvar.

Sven Duva växte opp likväl, blev axelbred och stark,
Slet ont på åkern som en träl och bröt opp skog och mark,
Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok,
Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok.”

– Inledningen till en dikt av Johan Ludvig Runeberg 1804 – 1877 ur “Fänrik Ståls Sägner” , första delen 1848.

“År 88 – 1988 närmare bestämt – befann sig många svenskar och Finländare vid gränsen till Libanon, där fredsförhandlingar just nu pågår – första gången på 33 år som det alls sker – “det säger mången klok”

Igår, Torsdagen 23 April, kunde vi enligt den nu gällande svenska almanackan fira Göran, som i England fått heta St George, och i Finland Yrjö. Javad Mofrad, vår fjärde redaktionsmedlem, har snart kommit upp i över 50 inlägg om etymologi och ord. Oavsett vilket språk vi talar är ord viktiga, och än viktigare är att ha ett gott hjärta i oroliga tider, som Johan Ludvig Runeberg konstaterade i sin dikt om Sven, ifall någons huvud nu skulle vara dåligt, eller minnet sviker.

Kanske fick Runeberg sin inspriation från en händelse vid Stamford Bridge i England, 25 September år 1066 enligt nuvarande tideräkning Det året var ett oroligt år i Europa och Världen, likaväl som revolutionsåret 1848. Slaget vid Stamford Brigde är numera mest ihågkommet som en idrottsarena, men vem den namnlöse försvararen vid bron var, ifall han var Svensk, Dansk eller Norrman vet man inte – lika lite som man vet ifall han bar namnet “Sven” eller “Svend” – men det är långtifrån omöjligt.

Men – vad betyder då själva namnet – och vad ligger i det ? Nu ger vi ordet till vår skribent:

Namnet Svend (yngling, Yngve Frejs folk, sven, sved) kommer av namnen Sverige (från roten sve-/sven), svensk och Sweden. Svend är ett skandinaviskt (främst danskt/norskt) mansnamn med fornnordiskt ursprung från ordet svendr, vilket betyder “ung man”, “yngling” eller “tjänare/väpnare”. Det förknippas med vitalitet och historiskt adel, mest känt genom kung Svend Tveskæg. Ordet används även som synonym till gesäll.

Dess etymologi härstammar från det fornnordiska svendr eller swenaz, som betyder ung man, pojke eller krigare. Det användes ofta under vikingatiden och medeltiden, ofta som en beteckning för en ung krigare som ännu inte blivit riddare., men i danskan används svend för att beskriva en utbildad hantverkare (t.ex. murersvend – murargesäll).

Från tornet av Stockholms Stadshus spelas fortfarande Örjanslåten varje dag klockan 12.00 – och dess text innehåller namnet “Sven”. Örjans-stoder finns lite varstans i Sveriges huvudstad, till och med i vad som sägs vara kristna kyrkor, men som i realiteten är Muséer över landets historia.

Svend (yngling) kan vara ett binamn på Yngve Frej (helige unge Frej) svenskarnas speciella gud. Ynglingaätten var en fornnordisk kungaätt som enligt isländska sagor (särskilt Ynglingasagan och Ynglingatal) härstammade från guden Frej (Yngve-Frej) och den regerade i Uppsala före 600-talets slut, samt i Norge ända till Harald Hårfagers död 933. Ätten är mest känd från sagalitteratur, men kopplas samman med de tidiga svenska sveakonungarna och senare norska småkungar. Ynglingaätten betyder “Yngves ättlingar” eller “ynglingarna”, där ättens grundare anses vara guden Frej, som även kallades Yngve. I den fornengelska dikten Ingjald Illråde anses traditionellt vara den sista kungen av ätten i Uppsala. I Heimskringla står skrivet att dessa ättlingar till gudarna (Oden, Njord, Frej) senare förklarades som vanliga människor i enlighet med euhemeristisk tradition.

Det verkar som om de historiskt och geografiskt belagda namnen firasoi (fira-sui), suehans och väringar för svenskar alla har betydelsen “unga krigare (=svend, sven)”.

De flesta som studerat antika geografer från Herodotos och vidare framåt tror att hillevionerna är svenskarna, men jag tror inte att de har tolkat namnet på rätt sätt. Det är egentligen hylle-vi-on-erna det vill säga “dyrkarna av den helige unge guden [Yngve Frej]”. Namnet Ingeveon (dyrkare av heliga unga guden Ing ) hör också till denna geografi. Nära dem fanns Nerthus-folkens öar.

Enligt den romerske historikern Tacitus i hans verk Germania (skrivet ca 98 e.Kr.) dyrkades gudinnan Nerthus (Moder Jord) gemensamt av sju nordgermanska stammar. Dessa stammar räknas till den grupp som kallas ingveoner och var bosatta i området kring södra Jylland och danska öarna (östersjöområdet) och norr om dem. De sju stammar som specifikt nämns som Nerthusdyrkare är:

Reudigni (skåningar, daner)
Aviones (norrmän)
Anglii (Angler, engelskmän)
Varini (saxare)
Eudoses (giganter, friser)
Suarines/svardones (svenskar)
Nuithones (?, nåjd folket, samer under svenskarnas styre ??).

Vad ligger i ett namn, ett ord ? – Väldigt mycket och mer än vi tror – ord och namn kan rymma historia, geografi och mycket mer – och än har Sven och Svennarna i Världen sysslor att sköta. De måste – liksom alla våra söner – veta var gränserna går – och ha goda hjärtan…

“Doers and Thinkers” – på en Tors dag…

2026-04-23 by Hedningen

The doer and the thinker, no allowance for the other
As the failing light illuminates the mercenary’s creed
The home fire burning, the kettle almost boiling
But the master of the house is far away
The horses stamping, their warm breath clouding
In the sharp and frosty morning of the day

– textrader från låten “Thick as a Brick” av Jethro Tull, 1972

Odens dag har – denna vecka – som alla veckor – gått över i Tors. “Hedniska Tankars” äldsta kvinnliga redaktionsmedlem är nu vid tangentbrädet, eftersom hon kommit att sköta både musik och medieforskning i vad som är ett slags Hedniskt Hushåll. Också SVT tycks ha drabbats av “Hedniska Tankar” denna ödestyngda vår, 2026. Igår var det Odens Män som förde Ordet, tänkarna och språkmästarna. De runkunniga.

Tor har alltid Siv, solkvinnan vid sin sida, riktigt nog – liksom Oden har Frigg – men Fredagen tycks vara en kvinnornas dag, oavsett om vi är i Västnorden och därmed tror på Frigga, eller i Östnorden eller någonstans på den Europeiska kontinenten – där Fredagen en gång tillhörde Freja. Överallt tecken, dolda samband som måste förklaras.

Intet sker av en slump.

Statstelevisionen vräker ut sina sanningar, valåret 2026. Gårdagens “Rapport” innehöll nyheten om att man – lagom till 26 april – sänder en brittisk dokumentär om Chernobyl-katastrofen, som inträffade för 40 år sedan – den är från 2024 – och “klädsamt” nog “glömmer” nyhetesuppläsarna att tala om, från vilken källa programmet kommer, vilket produktionsbolag som producerat det, osv. Blink Inc. är ett stort produktionsbolag, som också tillverkar “infotainment” men vad som sägs är vederhäftigt.

Programmet har allmänintresse, men man gör sitt bästa för att låta en viss ideologi bli tydlig nog. Är det 1970-80 talens Kärnkraftsdebatt som håller på att komma tillbaka, en-fråge politik från ett litet land i Norr, som fått “energi” på hjärnan, samtidigt som “informationsteknologin” och Odens män jagar vidare.

“Doers” behövs, inte bara på Torsdagar. Mystiska arbetsplatsolyckor rapporteras från SSAB, Luleå och den påstått “Gröna” ståltillverkning, som raserat en hel nationalbudget, tillsammans med Northvolt AB och andra gigantiska, svenska misslyckanden. Är det skolk bland de kontorsanställda, eller dåligt sammansatta fabrikslokaler, utsläpp och kemikalier som vi ser spåren av ? Jag är själv från Råneå, född i detta Nordanland, och jag vet vad som driver folket där. Det är varken elström eller jakt på pengar, men naturhushåll och bekvämlighet.

Det finns värre saker att oroa sig för – än så länge.

Vid Dnejprs fjärran strand finns sex dåligt underhållna reaktorer, av Chernobyl-typ – eller PWR:s. Kokar-reaktorer, nära Zaporizjzja, anarkisten Nestor Maknos stad – som fortfarande befinner sig i ukrainska händer. Både Ryssar och Ukrainare arbetar sida vid sida i kraftverket – splittrade lojaliteter, familjeband och mycket annat finns också här. IAEA har varit på plats och kontrollerat säkerheten så gott det nu går, båda sidor har undvikit en ny katastrof – än så länge.

Den brittiska dokumentären har intervjuat överlevande tekniker från Chernobyl, allesammans “doers” – liksom brandmän från Chernobyl-regionen och vad som blev Pripyats spökstäder, ansvariga “chefer på mellan-nivå” – som fick order om att utföra ett slags experiment, en manöver som var totalt omöjlig att utföra. Några av dem fick offra sina liv, de försökte rädda kvinnor, barn, familjer.

Omvärlden och ett passivt Sverige fick vara Frigg och Freja – oförstående iakttagerskor, de som bara såg på – och gick tillbaka till familjelivet. Becerel-mätningarna försvann i fjärran, mätvärden glömdes bort, rann ut och förfuskades vid Norrländska sjöar – och så ägnade man sig åt Midsommar, Rimfrost och Älgvandring istället.

Nestor Makhnos filosofi kan inte rädda oss, inga Zaporogiska kosacker kommer till vår hjälp. Att utplåna hela stater eller Civilisationer, att “bomba tillbaka dem till stenåldern” som en viss Mr Trump skall ha sagt i veckan hjälper inte heller. Det finns alltid en stat, en lag – ett samhälle – och lagarna och samhället är skapat av människor.

Falsk naturromantik hjälper inte heller, eller lata svenskar – som inte vill göra sin plikt.

Ryssar, som flyr över gränserna – unga ryssar till och med – över 200 000 av dem ville inte bli soldater enligt SVT, men “glömde” att vara brandmän, fäder, läkare, ansvariga för det land som blev deras. De borde skämmas över sig själva, som svek oss alla – och hela mänskligheten. De kunde åtminstone ha försökt avsätta sin egen Regering, göra sin stämma hörd eller välja en väg av handling, inte flykt.

Tor är en arbetande gud, en gud för det arbetande folket – och snart firar vi första Maj.

Ni kan inte fly någonstans, oavsett vilka ni är.

Ni måste arbeta för mänsklighetens bästa – och likt Tor – som beskyddar de svaga men sänder åskan mot de övermäktiga – visa förnuft och urskiljning.

Det är allt.

Löwenmensch, Björnar – en “Bjärv” och andra djur – på en Odens Dag… (inlägg från 15 April 2026)

2026-04-19 by Hedningen

Idag är åter en Odens Dag i Hedniska Tankars Redaktionspalats, och vi skriver den 15 April 2026 AYPS i våra almanackor, men vad denna årtalsförkortning enligt “nyaste stil” ska betyda, får ni fråga någon annan i den svenska Hedniska bloggosfären om, för det var inte vi som kom på den. Igår behandlade vi ett visst lejon från Iran, då vi visade en gammal flagga, som strängt taget inte får användas i dagsläget, då det råder krig i vad som en gång var Persien, men det är nu en gång sagt att “Onsdagsbarn får mycket se” – och det kommer sig inte alls av någon gammal Engelsk barnramsa från 1830-talet, ifall någon nu trodde det. Inte heller beror det enbart på exempelvis astrologi, eller stjärnornas inflytande. Torsdagsbarnen tillhör Tor, och får gå långa sträckor. Ett arbetsamt, idogt släkte – som till och med David Robert Jones, alias David Bowie en gång skrev en sång om. Därifrån är steget inte långt till Fredagens barn och skapelser – som Nancy Sinatra fick sjunga om, nere i sitt 1960-tal, för länge sedan bortglömt.

Också hon – eller Lee Hazelwood – som för övrigt var en stor Sverigevän – missförstod vissa saker, och trodde att Friggs och Frejas Fredagsbarn var “born a little ugly” eller drabbade av “hard times” när det i själva verket var Onsdagsbarnen, Odens barn – som var skapta för något annat. Lördagarna tillhörde en gång Saturnus eller Lodur, Loke – men Wednesday Addams, från “the Addams Family” står alltid i skuggan av sin bror, Pugsley – Tors-barnet, vars hela värld är fysisk handling. Det finns en amerikansk “Mr Wednesday” också, skapad av en för oss helt likgiltig författare vid namn Neil Gaman, vars verk “American Gods” – utsatt för otaliga efterapnings-försök, Tv-serier och gudarna vet allt – men trots att Asar och Vaner lever i nutiden – ska vi inte förivra oss, eller blanda bort korten med falska associationer.

Onsdagens barn får se mycket “woe” eller elände i världen, trots att Johnny Cash – (1932-2003) var född på en fredag.

Oden, Vile och Ve är bröder i en gudatriad, och om någon nu kunde gestalta “Mr Wednesday” eller Onsdagen för oss, så var det kanhända Johnny Cash, en annan gammal sångare och predikare från samma tid – 1960-talet.

Människorna och allt skapat har sina öden, föremålen också – till och med “böckerna har sina öden” – “habent sua fata libelli” enligt en viss Terentianus, en latinsk poet från Mauretaniens öknar på 200-talet enligt vår tideräkning – han var nog inte alltför kristen av sig – det var inte John R Cash eller de andra vi nämnt här ovan heller. Till och med Koraner kan som bekant brännas, om det rör sig om dåliga kopior, eller upplösas i ett vattendrag, som rinner mot norr – om vi ska tro på vissa Hadither. I norr finns kylan, som förtär allt. Det visste till och med öknarnas folkslag, en gång för längesen.

Vår egen Nordiska folktro har också en del att säga om mot norr rinnande vattendrag, eller kall-källor, för den delen.

Redan under den senaste istiden var livet ibland mycket annorlunda.

Om nu “Irans Lejon” fanns eller kunde finnas, så fann någon redan före Andra Värdskriget spår efter en varelse, som kunde sett ut såhär. Som vi ser, går den på två ben – men det rör sig inte om någon människa. Redan fötterna, eller vad som sitter mellan dess ben – där en avbruten lem finns – studera bilden ovan noga – förråder att den är av manligt kön, inte alls något kvinnligt, fast fanatiska feminister och andra långt senare försökt förfuska hela historien. Uppenbarligen något däggdjur, men knappast androgynt. “Björngrottan” eller Bärenhöhle i Hohlestein, i vad som en gång var Schwaben eller Svebernas land – numera “Östligaste Baden-Würtenberg” var välkänd redan för över 100 år sedan, och redan på 1860-talet började en tysk naturforskare med det välklingande namnet “Oskar Fraas” gräva inuti grottan. Kunde det möjligen finnas fynd av vad som numera kallas Homo Sapiens Neanderthaliensis därinne ? Neanderthalare alltså – de är visst ingen särskild djurart, bara en underart till Homo Sapiens Sapiens, enligt vad vetenskapen länge bevisat.

Och jodå, sådana fynd kom i dagen – och inte bara det. En annan intresserad tysk, inte från det närbelägna “Blaubeuren” där man kanhända än idag finner blåbär – något björnar och liknande djur tycker om – och inte från Stuttgart, kom förbi – högskoleutbildad som han var. Otto Völzing var egentligen skolad i matematik – och geologi – liksom Herr Fraas – på sin tid. Nu var det 1920-tal, och också Völzings egen far deltog med liv och lust i vidare, vetenskapligt och inte amatörmässigt utförda grävningar i samma gamla Schwabiska björngrotta. Nu först kom de första bitarna av vad vi kallar “Löwenmensch” – inarbetad beteckning sedan 1969 ungefär – att falla på plats.

Problemet var bara, att ett helt världskrig kom emellan.

Strax före krigsutbrottet, 1 September 1939 hade stackars Otto Völzing blivit inkallad i Wehrmacht, och att försöka fly till något annat land gick inte. Inryckningen skedde för hans del redan 25 Augusti, och med en veckas varsel – inte mer ! – räknade man med att just han skulle vara en fullt utbildad soldat vid 29 års ålder, fast han egentligen var akademiker – och arkeolog. Men – tiderna var som de var.

I dagens Iran, i Shanidar-grottorna till exempel – har man också gjort Neanderthal-fynd.

Otto Völzing kom att tillhöra en helt annan, på den tiden fristående Försvarsgren i just Tyskland innan Andra Världskriget tog slut, och naturligtvis skulle man under 1990-talet och vidare framåt helt döma ut hans forskning, fast den stod på vetenskapligt solid grund, men just akademiker och vetenskapsmän – även läkare ! – hamnade i just den där försvarsgrenen, helt oförskyllt. Men han överlevde. Först år 2001 gick han ur tiden, och då hade han hunnit samarbeta med en helt ny generation forskare, och med början år 1960 återvända till Hohlesteins sägenomsusade Björngrotta.

Ett grottlejon ? Panthera Spelaaea ?? Tavla ur en serie konstverk av Heinrich Harder, “Tiere der Urwelt” – Såkallad “Paleo-art” när den är som bäst…

Vad var det egentligen man hade hittat därinne, våren 1939 ? Små, små fragment av elfenben – efter en förhistorisk mammut – låg ju spridda i ett jordlager – och resultatet av 1920- och 1930-talets grävningar hade redan fraktats till ett Museum i Ulm, där de legat bortglömda under lång tid. Nu började en tysk Paleontolog vid namn Joachim Hahn intressera sig för Otto Völzings bortglömda pusselbitar, och fullborda något av vad redan Oskar Fraas hade anat sig till, nere i sitt 1860-tal. Mer än 200 fragment skulle det bli – sedermera nära 400, om vi får tro forskningen. Joachim Hahn blev själv 54 år gammal, innan han dog i cancer. Björn Kurtén, den Finländske paleontologen som skrev “Björnen från Drakhålan” med flera böcker – utan groteska överdrifter i stil med diverse moderna franska romanförfattarinnor och dåliga Hollywood-filmer som vår blygsamhet förbjuder oss att nämna – finns heller inte md oss längre, eftersom han bara hann till 64 år, innan han lämnade oss alla, här i Midgårds sorgedalar. Men – han var född på 1920-talet, och skulle i år ha blivit 102 år. Han skrev om förhistoriska kattdjur, Smilodonternas och de Sabeltandade tigrarnas egendomliga smilande, inklusive “Finlands Lejon” och Svarta, förhistoriska Tigrar till råga på allt – och som romanförfattare slog han aldrig över till rena lögner, eller meningslöst bjäfs.

Allt nog – vad man hittat, är inte en “Venus” – ingen kvinnlig staty – även om “Löwenmensch” eller “Lejonmänniskan” från Hohle Stein ibland helt felaktigt brukar klumpas ihop med dessa. Det här handlar inte om smällfeta kärringar från Willendorf, eller ens Dolní Věstonice i Istidens Böhmen, det nutida Tjeckien. C14-dateringar av Elfebenet detta stycke hantverk är gjort av visar på en ålder av minst 35 000 år, men statyn kan vara långt äldre än så – kanske 41 000 år eller mer – och i nutida skick är det fråga om en staty med en höjd på över 30 cm – långt mer än några ynkliga hals-smycken i miniatyr på 2 cm eller så, även om konstverk i miniatyr fanns redan under Aurignacens fjärran dagar, i ett isfritt Europa.

I original hade statyn en mycket tydlig penis, fastän det fragmentet brutits av, och Frau Elisabeth Schmied från Basel var helt fel ute, precis som vissa rabiata feminister, anhängare till Marija Gimbutas från Litauen, och andra pseudovetenskapliga “gudinnetroende” från nutidsvärldens alla hörn. Några spår av en hårman har heller aldrig anträffats, trots att tillverkaren kände till bivax, tjära och beck samt andra naturprodukter, som skulle kunna användas för att framställa klister, eller kanske lim.

Möjligen – säger forskningen – kan detta vara ett exemplar av djurarten Gulo Gulo eller en Järv, ett djur som går på fyra ben och inte två, kanhända ett helt klart fall av Ursus Spelaeus eller en Grottbjörn – en varelse som mycket ofta står på just två ben – den kunde som alla björnar gå omkring på det viset, långa sträckor – ifall den ville observera något eller ha överblick över situationen – alla björnar bär sig åt just så, än idag…

Grottbjörnen tillhörde “Megafaunan” i Europa, och försvann först för 20 000 år sedan, vilket inte alls berodde på moderna människor eller Homo Sapiens Sapiens, eller ens klimatförändringar – ty björnar finns också i tropikerna – och kan vara storvuxna, ja dubbelt så stora som en människa, kanske 3 gånger så stor som en Neanderthalare, eftersom dessa vanligen var 20-30 cm kortare än en lång och slank jägare från istiden.

Till slut kan vi också nämna den fasansfulla Bjärven, ett “Djur som inte finns, men k-u-n-d-e eller kanske snarare b-o-r-d-e finnas” enligt de tre bröderna Marklund, Sven-Erik, Jan-Erik och Olof, i en svensk humor-Tv serie benämnd “Pistvakt” från år 2000 – dvs nu över ett kvarts sekel sedan.

Vi kan aldrig bevisa vem som skapade “Der Löwenmensch” – eller om det ens var vad vi idag benämner som en mänsklig varelse – men för ca 40 000 år sedan, satt någon i en Interglacial och knåpade med något, som tagit en hel vinter att göra.

Att skriva denna text, tog oss emellertid endast fyra dagar – och vad som gör “Löwenmensch” fullständigt unik, är att den också har fyra streck på vad som ska vara en överarm. Ett tecken, det också – och till människosläktets allra märkligaste egenskaper, hör just dess förmåga att abstrahera, tänka i flera led och skapa saker som inte finns, men som sannolikt kanske skulle kunna finnas – och ge utrymme åt dem.

Det är trots allt inte alltför illa, denna vårdag – i Norden och Europa.

Tro, Treue, Truth, Trofasthet – och Historiens gång

2026-04-18 by Hedningen

Det är valår i Sverige i år, och valhänta politiker styr ännu i vårt land – men en ljusglimt finns ännu i den sorts ledare vi kan tro på. Kung Carl XVI Gustav, Folke Hubertus – Kung av sitt eget folk, folklig och med hela Svenska folket bakom sig, besökte i dagarna Lviv, Lemberg i Ukraina. Vår statstelevision SVT har mer att berätta och visa på Televisorn, för så heter Televisionen längre österut.

Foto: TT, Tidningarnas Telegrambyrå 2026-04-17

Nu är han där, endast i egenskap av andlig ledare, vår Sveakonung – för det är hans roll i den tid som är vår. Han sammanträffar med Volodymir Zelenskyj, Valdemar har som av ett rent sammanträffande namnsdag just idag, enligt den svenska nutida almanackan, och efter 52 år och mer av regeringsbestyr, som ledare och företrädare för Sverige som nation har Kungen också fått uppdraget att hedra de döda, och de som stupat i strid för Ukrainas sak – som också är vår. Ingen annan Monark i hela Europa – eller någon annanstans i Världen – har alls vågat besöka Ukraina sedan 2022, men efter fyra år av ständigt krig är Sverige – först på plats.

Redan 2004, före de två senaste Ukrainska krigen – för vi kan räkna med två Ukrainska krig, ett på Krim och senare ett annat, som rört Luhansk och Donetsk, Mariupol vid Svarta Havet, överfallet på Kiev, striderna vid Charkiv, Odessa och mycket mer – var vi själva i Ukraina. Och vi glömmer aldrig. Det året talade våra landsmän och de svensktalande i Gammalsvenskby, Zmievka, Gross-Schlangendorf – på Volgatyska – mycket om den nya väg, som bland annat kan leda till Beryslav och Cherson – som vår kung var med och tog initiativet till, och själv var med och fick inviga, år 2008.

Foto: “Hela Gotland” år 2008

“Hela Gotland” publicerade år 2022 en artikel i det ämnet – och även då besökte Kungen Ukraina. Till Gammelsvenskby har han dock aldrig kunnat återvända, och hela byn ligger nu i ruiner. Vad som en gång var ett blomstrande samhälle för ungefär 4000 personer ligger i aska och grus, och vägen är delvis söndersprängd. Men ännu finns de Svenskar, Gotlänningar och de som är Ukrainas vänner på plats, och en gång skall vi alla återvända – en ny vår ska komma. Då skall Ukraina vara fritt från de som stöder Rysslands ockupation, just så som vi alla velat.

Man kan inte vara en god svensk i dagar som dessa, utan att göra allvar av vad den verklige Statschefen i Sverige alltid hävdat, utan trumperi, bedrägeri eller åthävor. Man kan inte stödja en oklar, politisk opposition i vårt land, som inte vill stödja Ukrainas folk och deras krav på självständighet. Historien och tiden själv har ställt oss inför ett val, och därför tror vi vad vi tror denna vår – i kraft av mänsklighetens framåtskridande.

Leve Konungen ! Slava Ukraini !!

Continue reading →

“Segerblotet” har firats på Island…(inlägg från 20 April 2023)

2026-04-17 by Hedningen

Ifrån Asatrufélagid på Island kommer goda nyheter. Där talar man nämligen just om Asatro – det underlättar ju om alla länder i Världen har ett och samma namn på vad som är just en tro, och inte en tom “sed” eller en mekanisk upprepning utan all mening, som de lallare, fåntrattar och New Age-kretiner som i Påskas orenade och profanerade vid Gamla Uppsala felaktigt föreställer sig.

Asatron är heller inte “forn” eftersom den utövas här och nu, idag.

Då detta skrivs, firade man för tre timmar sedan Segerblot för Vårens inträdande – eller Sigrblót som det egentligen heter på Norröna – vid det hittills inte färdigbyggda Gudahovet utanför Reykjavik. Som ni vet – ifall ni följt med i Hedniska Tankars rapportering – se artikelarkivet här ovan – har diverse kristna bedragare försökt sabotera Hovbygget, som nu pågått i mer än fem år, och på alla sätt försökt utnyttja Islands offentliga lagstiftning, bara för att de hatar alla Polyteister, och alldeles särskilt de Asatroende, Nordens sista verkliga hedningar, till skillnad från de som bara utnyttjar Hedendomens namn för allsköns Multikulturellt Mischmasch och New Age Mumbo Jumbo.

“Trua af Asom ok Ölvom” – alltså att Tro av Asar och Vaner finns omnämnt redan i Eddan. De kristna påståenden som står på svenska Wikipedia är skriven av en kristen skojare vid namn Lasse Liten Lönnroth (en professor E-mer-i-thurs eller Emeritus, som rotar i lönn..) och honom skall du inte tro på, för han förvanskar hela tron, förvanskar hela Eddan och är visst inte “världens bästa översättare” som man haft den dåliga smaken att skriva i en del Svenska Riksmedia, långt bortom all akademisk ära och värdighet – för studerar man hans Eddautgåva hittar man flera flagranta fel. “Mannar allherliga mannast !” om Thor eller Tor i Harbadsljod, kan i-n-t-e översättas med “pojkvasker” nämligen. Lönnroths översättning är ett fuskverk och inte hantverk – dessutom har han inte gjort det själv, utan låtit andra yngre akademiker gör vad som skulle vara grovjobbet, och sedan tagit äran åt sig för egen del, vilket är gravt ohederligt av en såpass gammal man.

För övrigt säger man “Trua Thor” utan preposition “á” eller “på” också – för om du på en Tors Dag som denna, säger “jag tror på Tor” gör du dig skyldig till en abstraktion, lika mycket som “tro på gud” eller jultomten. Säger du däremot “Trua Thor” så är du medveten om att Tor finns, liksom om du säger “tro mig” eller “jag tror Hilmar Örn Hilmarsson” som ju är Allsherjargodhi för Asatrufelagid, och därmed dess högste administrative styresman och främste företrädare – men visst inte någon Påve, om du nu trodde det. Gudahovet är nu halvbyggt, men kommer i sinom tid täckas av en kupol, lika stor och i ögonenfallande som Hallgrimskirkja, vilket är den så gott som enda katedralen på Island.

Okunniga människor, som håller “Påskblot” (Påsken är en kristen tradition, och har inte ett förbannat dugg med vår Nordiska kultur att göra) eller “Vårblot” omvartannat, utan att verkligen förstå vad detta skall stå för, och som bara rabblar upp en massa gudamakter utan innehåll, utan sammanhang, utan att han en enda logisk tanke bakom alltihop, borde inte få stå och profanera eller orera vid ett av vårt lands allra heligaste historiska minnesmärken, lika lite som några nynazzar eller “typ motsvarande”.

På Island ställer sig de agerande på något som liknar öppen fyrkant, och ingen fånig “cirkel” därför att alla dessa valhänta cirkel-ceremonier, där hälften av åskådarna inte ens kan se och varsebli vad som sker, som sagt är vansinnigt ogenomtänkta, ja rena löjan. Man har kunskap, och godar och gydjor värda namnet.

Man firar Segerblot på en Tors Dag, talande nog, och på vad som enligt gamla svenska runstavar och kalendrar benämndes Målnedan, eller nedanet i Vårmånad, som senare kallats April – och “mål” var de mått med spannmål, som man åtminstone i Västsverige tänkte sig så inför vårsådden.

Verklig tro baseras på verklig och djup insikt. Insikt kommer av det som är för evigt och giltigt för alla tider, och som aldrig förgår.

Så är det, och så skall det vara.

Balder – i Ny och Nedan

2026-04-14 by Hedningen

Som bekant är det Gräsmånad, men inte vårmånad enligt den svenska, gammalnordiska kalender vi Asatroende Hedningar går efter. Vårmånad, då jorden reder sig infaller i Mars, men i skrivande stund är detta April. Vi firar inga “Påskblot” eller ägnar oss åt halvkristna dumheter, som diverse “godord” ur ett Nordiskt Asatrosamfund någonstans – dessa Hedendomens minsta tror i sin förvirring att Disablotet och de kvinnliga makterna tvångsmässigt måste äras just nu, och inte i Februari eller Göje månad, då jorden inte rett sig än – och svälten står för dörren efter en hård vinter. Det är ju då vi behöver dem som bäst – men i Mars och April, Vårmånad och Gräsmånad är det redan försent. Tjälen har gått ur jorden i Mälardalen, och de flesta trakter i vårt land, snösmältning kan märkas så högt upp som i renbetesland, glaciärer kan avta och rent av försvinna i ljuset – och från Vinland vrålar en galning, att han vill köpa hela Grönland eller rent av tävla med Påven.

Må ingen man eller kvinna i Midgårds gröna nejder tro på sådant – det är allt vi säger för dagen. Ingen må förhäva sig, och likt någotslags Donald Duck, Donald Trump eller rent av Donald Tusk i de polska länderna utropa sig till ett slags Jesus eller världsfrälsare, vilket höga vderbörande inte är, inte varit och heller inte kan vara, lika lite som någon Vladimir Vladimirovitj, i riktning österut från Svitjod sett. Allt sådant är fåfänglighet, bländverk, illusioner utan mening eller mål, rim och reson – “Veten i än, eller Vad”?

Vi känner andra namn, andra gudar – av manligt kön och inte kvinnligt.

Balder – en av “Fogelbergs gudar” i original på ett svenskt nationalmuseum.

Javad Mofrad, vår fjärde redaktionsmedlem – numera en ständig bidragsgivare – vill lägga ut en text om Balder för oss, något som inte ens Vilma Strömberg, kvinnlig reporter hos SVT eller Statstelevisionen i vårt land inte klarat av för dagen. Vem är då Balder – eller – kanske mer rätt skrivet – Vad är Balder ? Otaliga Bostadsrättsföreningar, garnnystan, kvartersnamn och mycket annat i Nordiska länder syftar på honom, men få vet egentligen vem Balder är, eller vad han står för. Ändå är han långtfrån okänd, utan högst väl dokumenterad vi det här laget, han är försedd med Nanna, sin maka – Höder – en bror och till och med en son, Forsete – en Domare i Gliners skinande salar, dit människors blickar aldrig når – för rättvisan förblir dold, in i det sista.

Rudolf Simek, den katolske Österrikaren som ännu lever, har inte riktigt förstått Balder. Spanska Asatroende i det som en gång var Visigoternas land – i ett fjärran 500-tal – har bättre kläm på honom. Man har dragit till med vad som kallas “folketymologier” – mer eller mindre fantasifulla tolkningar av Balders namn. Javad Mofrad, som ofta tolkar ord, förstår mångahanda språk och som söker i källorna, vet bättre besked än vad sökmotorer på Internet, AI, “Tölvor” – så heter datamaskinerna ännu på Island har det sagts – deras namn kommer av “Tälja” eller räkna och spåna, samt “Völva” – en kvinnlig sierska, utsedd att se in i det fördolda.

I de tyska länderna fanns en gång en varelse, kallad “Bald Anders” eller “snart något annat” – men det var på 1600-talet, i en roman kallad “Das Abenteurerliche Simplicissimus” av en vissHans Jakob Christoffel von Grimmelshausen som strax efter ett trettioårigt krig ville ge ut en roman om en bondgrabb, en enkel man som gav sig ut i den vida Världen, och blev både beläst och berömd. Baldanders var en lustig skepnad, varken fågel eller fisk, varken man eller kvinna utan alltid något annat, en proteus-artad massa til gudom, som blixsnabbt kunde förvandla sig och framstå som något helt nytt, annorlunda – men nu var det inte den sortens sinnebild för den mänskliga tanken vi skulle tala om. De som har träffat mest rätt har sett inte något “strålande” i Balders Blick, Baldersbrået eller “Den vitaste av Asar” och aldrig begått misstaget att förväxla honom med någon solgud, utan snarare med månskenet. Se våra tidigare inlägg i ämnet.

Balders död känner alla till – han faller för Höder, Tunglet eller den mörk månen i Nadir, det absoluta – astronomiska nedan. Nanna, Balders Hustru är Inanna från Babylon, en mycket gammal gudomlighet som är månskäran i nedan, redan Gilgamesh-eposet nämner henne – hon är mer än 5000 år gammal vid det här laget – en nattens drottning av nog så sällsamt slag, för Nannas ädla hjärta brister vid Balders död, och även om vår Nordiska förklaring till årstidernas uppkomst inte nämner henne, återkommer hon så gott som varje månad, i vinter, vår, sommar eller höst.

“Rind föder Våle i Västersalar” står det också i Eddan, och Rinda eller Vrinne är ingen annan gudinna än jorden själv, Våle eller Vale är en son av Oden, som avlats för att hämnas Balder och bara en natt gammal lägga Höder – oskyldigt dräpt, blind och narrad av Loke – i sin kalla grav. Vilken “nattgammal son” kan göra något sådant – ifall inte Vale är Nymånens skära. Andra har rent av sett en semitisk “Baal” i Balder, stadsgud i någon tänkt Fenicisk stad vid namn “Der”, och sedan i samma andetag åberopat sig på Jesus Kristus, en drömd gestalt eller en perfekt “gudaman” som aldrig funnits eller existerat i verkligheten, men så långt skall vi verkligen inte behöva gå. Allt det där är att famla efter halmstrån, söka efter vad som inte finns men möjligen skulle kunna finnas, i en bättre och nyare värld – där Årshjulet och Själva tiden aldrig stannar, utan evigt går vidare. Låt oss tro att det är så, om inget annat hjälper. “Hedniska Tankars” Chefredaktör går snart in i sitt sextiotredje år – och därmed får han faktiskt vara nöjd, trots att han till skillnad från Oden eller Odin själv aldrig avlat någon egen son, ens i det fördolda.

Min broder Javad kan tala för mig, med sina ord – för han är inte blind, utan kan se. Han har fått skåda Balder – något få dödliga alls upplevt, inte ens som någotslags “UPG” eller vad som kallas “Unverified Personal Gnosis” eller i en drömsyn, en uppenbarelse – det som på latin kallas Epifani, som vid Bebådelsen – den Bebådelse en viss helig Jungfru vid namn Maria, gift med en snickare – skulle fått skåda – enligt de kristnes heliga bok. Låt höra hans ord, låt oss läsa hans berättelse:

Om Balder och hans boning Breidablikk

Balder (fornnorska/fornisländska Baldr, isländska Baldur), vilket betyder “lysande” bold (djärv) eller “herren”, är en gud i nordisk mytologi. Son till Oden och Frigg, make till Nanna
och far till Forsete. Balder bodde i Bredablick. Breidablik (eller Breiðablik) är i nordisk mytologi guden Balders boning i Asgård, beskriven om den vackraste och renaste platsen där inget ont eller orent kan finnas. Namnet betyder bred-blick eller vid utsikt vilket anspelar på dess storslagenhet. Det används idag ofta om namn på byggnader med fin utsikt, exempelvis tornet på Skansen.

Betydelse och ursprung:
Mytologi: Breidablik nämns i Den yngre Eddan (Gylfaginning) och Den äldre Eddan (Grímnismål) som Balders och Nannas hem.
Symbolik: Platsen förknippas med ljus, skönhet och fred, helt utan skadliga “skräckrunor” (feiknstafir).

Bokstavlig tolkning: Namnet översätts ofta som bred utsik eller vida skinande. Balder (herre) är jämförbar med den thrakiske Dionysos (den unga guden)/slaviska Jarilo.
Därför att han både har blivit dödad och haft sin tillbakagång. Nära Balder finns Höder (den hotande), Höder (den blinde hotaren) som tillsamans med Loke
(Veles) dödar Balder har varit en personifikation av själva den enögde guden Oden (Perun).

Men – Perun, Perkunas, Perkuno och Perkele är en Åskgud, likt Tor, Horagalles, Tore-Karl, Donar (reds anmärkning)

Breidablikk (den utbredda blicken) är Europa: Europa är primärt en världsdel, men namnet härstammar från grekisk mytologi där Europa var
en fenicisk prinsessa som bortfördes av Zeus. Namnet tros betyda vittskådande eller brett ansikte..

Europa och Tjuren på ett torg i Halmstad – “koögd” likt Hera – eller hur såg Carl Milles henne…?

Europas ursprungliga betydelse:
I skytiska myter i Herodotus historia, berättas att Lipoxiais (kung till landet vid sidan, kung till agatyrsierna) styr folket vid namn Aukhater (de som har fina hus= Böhmare) och hans gyllene
verktyg är plogen (symbol för polacker). Enligt Herodotus hette Lipoxis bror Arpoksais (vagnladets kung) som styrde mittens rike omkring Ukraina. Öster om dem styrdes av deras lillebror Skyth (skål)/Kolaxais (stammars kung).

Det gamla namnet på ukraina, dvs. Rutenia, kan tas som hjulets land (rota): Det avestanska namnet Khvaniratha (de magnifika vagnarnas land) och grekernas Europa (europa, med gott vridmoment) verkar ha samband med det, eftersom vi sett att deras mytologiska kunganamn dvs. Arpoxais (Takhmo-ropa) betyder kung av vagnslandet.

Det kan betyda att Eu-rope (med gott vridmoment, med fina vagnar), Khvanirath (land av lysade vagnar), Ruthenia (vagnars land, Glonia), Eu-karrona (Ukraine, land av fina vagnar),
har haft gemensamma ursprung. Feniciernas namn i förhållande med Europa kan härstamma från fini-car-er (de med fina vagnar, ruthenier, ukrainare).

Den dräpte Dionysos myt har kommit från söder till Baltikum/galindaia (lysande bärnstenens land), då Balders och Baltikums namn är anknutna i betydelserna lysande och
bärnstenens land; Dionysos (den lysande unga guden) har en stark och ursprunglig koppling till Thrakien, en region i nordöstra Balkan som i grekisk mytologi ofta ses som en plats för en extatisk och vild
natur. Även om han är mest känd som en grekisk gud, beskrivs Dionysos ofta som en gudom som kom till Grekland “från utlandet” specifikt från Thrakien och Frygien.

Dionysos uppträder i den slaviska mytologin under namnet Jarilo: Namnet “Jarilo” härstammar från den protoslaviska roten *jarъ (relaterat till yar), som
översätts till “stark”, “rasande”, “passionerad” eller “genomsyrad av ungdomlig livskraft”..

Jarilo, en gudom för åkerbruk och kärlek hos de gamla slaverna, hade inte så mycket med någon “Jara-runa” eller Årshjul att göra – enligt källorna – men däremot med Dionysisk utlevelse…

Roten förknippas också med “vår” eller “sommar”. Även om Perun var Jariłos far, uppfostrade han inte sin son. Istället kidnappade Peruns rival Veles, boskapens, låglandets och underjordens gud, Jaryło kort efter hans födelse. Han förde Jaryło till underjorden Nawia och uppfostrade honom där, vilket fick Jaryło att anta några av Veles trickstarkaraktär. När han växte upp ansågs Jaryło ofta likna Loke i nordisk mytologi – på vissa sätt – på grund av detta. Kidnappningen tros också vara en viktig orsak till det massiva kriget som ständigt pågår mellan Perun och Veles.

Det finns strukturella och mytologiska likheter mellan Balder och Dionysos, särskilt när man analyserar dem genom komparativ mytologi.

En döende och återuppstående gud:

Både Dionysos och Balder förknippas med teman om död och (potentiell) återkomst. Balder dör och förväntas återvända efter Ragnarök. Dionysos (särskilt i orfisk tradition som Zagreus)
dör och återföds, vilket kopplar honom till vegetationens cykel. Koppling till natur och fruktbarhet: Båda gudarna är djupt knutna till naturens krafter och fruktbarhet. Dionysos är vinets och den vilda naturens gud, medan Balder ofta förknippas med ljuset, sommaren och det växande.

Oskuldsfullhet/Offerroll: Balder beskrivs som den mildaste, vackraste och mest älskade av gudarna, vars död är en stor tragedi. Dionysos, särskilt i sin roll som den unga, lidande guden,
gestaltar också en form av tragiskt offer. Faderlig koppling: Båda är söner till respektive panteons högsta gudar: Dionysos är son till
Zeus, och Balder är son till Oden.

Sammanfattningsvis kan båda gudarna ses som representanter för livskraft och ljus som möter en tragisk ände, vilket gör dem till centrala figurer i myter om liv, död och förnyelse.

Mer finns alltså att säga om Balder, än vad vi i förståne kunde tro – och vi behöver inte tvivla. Några motbevis är svåra att finna, men vi har att söka Baldersmytens ursprung djupt ner i det Indoeuropeiska arvet, och kanske inte bara där. Överallt där jorden grönskar och gröda växer, finns också Balder. Och finns det liv, så finns det hopp. På vårt Norra halvklot viker vintern undan för sommaren, på det södra halvklotet är det annorlunda – men marken kan grönska också där – livets makter är större än vi anade – hos Antipoderna i Australien, På Pampas gröna slätter – flera hundra gröna mil enligt en svensk sjömanspoet vid namn Evert Taube – ja också där spirar det grönskande livet.

Den Hedning, som nu skriver dessa rader sänker sitt huvud i ödmjukhet, till sist.

Finner du Balder hos någon avlägsen hird i Södertälje, kring Torekällberget, där Vikingatida spel och lekar demonstrerats, förr om åren, förr om vårarna. Spirar kärlekens träd också där, genom tjälad mark eller rent av granit ? Det är svårt att tänka sig och svårare ändå att inse och förstå, och inget är vad det först synes vara i en värld som vår. Känner du som läser detta till stadsdelen Hovsjö ? Har du hört talas om Salwan Momika, en man som mördades och dog för hädelse, därför att han blev tvungen att bränna sin Koran – men han brände den bara symboliskt – som en Hedning – och inte av hat.

Någon annan dag – kanhända – skall vi återvända till nutidens Värld, nyheter, statsbesök – rent av – främmande Kungligheter kanhända, inte gudar men män och kvinnor av ett sällan skådat slag – som plötsligt kommer till den svenska huvudstaden, som tack för att vi Svear för hundra år sedan – eller än mer – besökte deras land, i ett helt annat sammanhang.

De kommer inte med mössan i hand, inte som flyktingar eller brottslingar om natten – ty de har inte begått några brott. Tvärtom vill de veta svaret på flera viktiga frågor – omstridda, fodrande – de anhåller om ett svar, utan att bedja. Vi måste svara dem, som de människor vi är. Har också Kurderna ett hemland ? Råder fred ibland Libanons Cedrar, i Irans berg ??

Bröder och systrar i fjärran land… Vi kan inte bli er svaret skyldiga.

Vi måste börja om – från början. Samma sol lyser över oss alla, kan den gå upp i Lejonets tecken, då sommaren kommer ?

Vi hissar en ny – eller gammal flagga – och hoppas på fred. Hoppets färg är grön, sägs det. Kanske tryggast så…

Hedniska Tankar

Vi Hedningar försvarar Sverige och dess intressen, vår Frihet och vår rätt att leva som vi SJÄLVA väljer

Monthly Archives: April 2026