Halvkvädna visor i Media – påstått ”Kristna” gravar i Sigtuna

I veckan har svenska media åter ”kablat” ut en nyhet om påstått ”kristna” gravar i Sigtuna, som påstås vara från 900-talet, trots att dessa gravar sannolikt är från tidigt 1000-tal. Nyhetstelegrammen och artiklarna – med sedvanlig nästan obefintlig kvalitet och längd – har börjat cirkulera överallt, och Riksmedia har förkortat dem i vanlig ordning, medan lokalpressen i alla fall fyller sin uppgift, genom att rapportera om vad ”nyheten” baseras på.

Den mest sakliga artikel jag sett hittills kommer från Märsta.nu, som förklarar att det rör sig om sju enstaka gravar längs Sjudargårdsvägen, långt väster om det forntida Sigtunas centrum, och heller inte inom vad som är centrum för tätorten idag. Man uppger nu att Sigtuna skulle ha grundats på 970-talet, men det stämmer inte alls med vedertagen historieskrivning, som gör gällande att staden först grundades av Erik Segersäll långt efter 980, eller strax före år 1000. Några resultat av Kol-14 analys, eller dendrokronologiska rapporter redovisas inte alls i mediakällorna, och det kan då vara fråga om ”spekulativ” arkeologi, eller aningen osäkra dateringar.

rester av trä- och stenkistor har hittats på en villatomt – med gravgåvor, vilket är en HEDNISK sedvänja. Varför identifierar man då gravarna som kristna, enbart pga gravskicket ?

Uppdragsarkeologen Johan Runer säger att det ”med stor sannolikhet” skulle vara den första generationen kristna som vilar i träkistor, omgivna med stenpackning – men utan att ifrågasätta hans yrkeskunskaper – exakt vad baseras den tolkningen på ? Gravarna kan lika gärna ha koppling till någon lokal stormansgård, som fanns långt FÖRE den senare staden, och de ligger flera hundra meter från närmaste kyrka eller kyrkoruin enligt vad jag vet, så det kan antagligen inte röra sig om någon nyupptäckt kristen kyrkogård – ifall man nu inte har verkliga, substantiella indicier på det.

Kniv, bälte och kam skall ha hittats i minst en av gravarna – och att ge de döda gravgåvor är en klart HEDNISK och inte kristen sedvänja, som var totalt förbjuden av den katolska kyrkan under den tidiga medeltiden. Som jag många gånger påpekat, är det inte heller så enkelt inom arkeologin, att man enbart kan ställa sig upp och säga ”Jamen denna grav måste vara kristen” ifall man står inför en kistgrav, eller en jordbegravning, och man kan heller inte tvärsäkert utbrista ”Jamen denna grav innehåller en hedning” om det rör sig om en brandbegravning.

Gravskicket varierade starkt under i stort sett alla epoker av Sveriges förhistoria, och järnålderns slut var heller inget undantag. Snarare än tvärsäkra, hastigt gjorda antaganden under en skyddsgrävning inför ett villabygge, skulle man önska sig detaljerade forskningsrapporter, och säkra dateringar – men att få fram sådant, tar vanligen tid, och det kan man inte alltid omedelbart få vid skyddsgrävningar eller ”uppdragsarkeologi”.

Därför är det fullständigt fel av media att babbla, sluddra och ljuga om ”kristna vikingar från 900-talet” i ett svenskt kontext, för sådana uttalanden är inte vetenskap, och har ingenting med arkeologin som vetenskap att göra.

Visst – träkistorna man nu hittat kan ha varit täckta av ett valv, en konstruktionstyp av grav man inte sett tidigare, och som kan vara hämtad från utlandet – men vad bevisar det ? Att personerna i gravarna nödvändigtvis måste vara ”utlänningar” eller ”invandrare” – Nej, inte alls. Sådana osakligheter har man publicerat om Sigtuna tidigare – och här luktar det PK och tomma spekulationer lång väg – man ska aldrig vara för tvärsäker inom arkeologin, innan sista ordet är sagt – och det är det inte ännu.

”Eskilstunakista” i rekonstruktion från Örberga kyrka- utan kristna kors, fast med modern grafitti – jätte-jätte kristligt, eller hur ?

Vi skulle kunna resonera på ett analogt sätt om ”Eskilstuna-kistorna” – en annan föga spridd gravtyp, som bestod av en sorts tomma epitafier, som placerades ut på eller intill kristna kyrkor under sent 1000-tal till 1100-tal, men med tydligt hednisk ornamentik, och ibland vad som förefaller vara rent hedniska inskrifter, utan omnämnande av ”gud”, ”ande”, ”själ” osv. Var alla de personer som de tomma monumenten uppställdes över verkligen kristna, i ordets rätta bemärkelse ? – Nej, naturligtvis inte. Kristnandet var en process som tog många hundra år, och som inte var avslutad förrän på 1200-talet, så där ljuger media ånyo..

Sverigereportage – en utmärkt sajt

Ibland hittar jag sajter på nätet, vars innehåll imponerar, inte minst därför att de innehåller massor av spännande fakta jag inte kände till förut. En sådan sajt, som funnits i nätan ett helt år och lite till är Jens Flychts ”Sverigereportage” som ni kan finna på länken här. Han skriver om udda personer, platser och händelser i Sverige, allt från intressanta och insatta artiklar i arkeologi till nittonhundratalshistoria, och artiklar om bortglömda fordon. Artiklarna bygger ofta på intervjuer och håller genomgående en mycket hög journalistisk kvalitet, som vi knappt är vana vid nuförtiden.

Jens Flychts arkeologiska artiklar har stort intresse för oss hedningar, och det är inte utan att jag påminns om förlaget  Raben & Sjögrens serie ”Sällsamheter” som utkom på 1970- och 1980-talen, och som skildrar udda platser och okända turistattraktioner i hela Sverige, redovisade landskap för landskap i en stor serie på närmare 40 böcker, som dock för länge sen är slut på förlag, och bara kan köpas antikvariskt. Här, till exempel, syns en av Västgöta-delarna, som också står i mitt privata bibliotek.

I vilket SVT sprider ut FAKE NEWS och Slidder-Sludder om Vreta Kloster…

SVT:s Östgöta-redaktion, som agerat mycket partiskt emot Hedendomen under de senaste tre åren, har gjort det igen. Man kommer med ”Christian Belittlement” eller idel skåpmat och fördomar om Vreta Kloster, där arkeologer funnit många jordbegravningar, vilket man kallat ”århundradets fynd”.  Det påstås lögnaktigt, att arkeologer skulle ha sagt att det ”måste” ha existerat en träkyrka på platsen under 900-talets slut, men det ”måste” det inte alls – för några spår av någon sådan har aldrig hittats.

Vad man däremot identifierat, är en rad av jordbegravningar från tidigt 1000-tal – varav ungefär 70 undersökts – men det bevisar inte alls närvaron av någon kristendom överhuvudtaget. I och för sig är det sant, att arkeologer slentrianmässigt – under 1900-talets första del – klassat alla jordbegravningar som ”kristna” och alla brandgravar eller spår av kremering som ”hedniska” men redan från Birka-grävningarna på 1890-talet visste man, att detta inte alls stämmer – för vi vet, att det hedniska gravskicket alltid varierat, och därför kan man inte alls säga, att en jordbegravning skulle vara kristen, med mindre än att man finner spår av kors, kräklor, bok-beslag från biblar eller andra artefrakter, som kan bevisa att gravens ägare faktiskt var kristen. Några forskningsrapporter från Vreta-grävningarna har heller inte publicerats än, och i väntan på dem – det kan nog ta ett halvår eller mera, efter vad som är vanligt i akademiska sammanhang, kan man i-n-t-e säga något med säkerhet, eftersom det vore att föregripa forskningen.

När man hittat 70 dokumenterade gravar i ett område och undersökt 19, är det fel i sak av SVT att påstå att ”flera tusen” gravar skulle finnas i området. När minst en grav innehåller en amulett, tillverkad av en björntand, kan inte alla gravar komma ifrån kristna begravningar…

Följaktligen LJUGER SVT – och man gör det dessutom rakt ut. I den intervju med Osteologen Caroline Ahlström Arcini som undersökt 19 av de 70 utgrävda gravarna (att som SVT påstå att det skulle finnas ”flera tusen” skelett bara 30-40 cm under marknivån är nog en betydlig överdrift – varifrån kommer förresten detta påstående ? ) sägs det rent ut, att en spädbarnsgrav innehåller en stor, väl tilltagen björntand, som burits som amulett och skydd. Så gör inga kristna. Med precis lika stor rätt kan man i så fall säga, att detta måste vara en hednisk barngrav.

Runstenen Ög 202 på Vreta Klosters kyrkogård tros vara från 1080-talet, och har en tydlig hammare längst upp. Dess inskrift är helt hednisk, och lyder: Gæiʀ[i] ræisti stæina þessi æftiʀ Stæinkel. Þæiʀ vaʀu syniʀ BiarnaʀGere (namnet på en av Odins vargar) lät resa denna sten efter Stenkil, De var söner till Björn (och alltså hedniska bröder)

Forskaren Sven Rosborns karta över kristnade områden i Norden, år 1000 till år 1250som framgår fanns det INGA kyrkor i Östergötland förrän långt in på 1100-talet, och i Småland, Dalarna, Dalsland med flera landskap, fanns nästan INGA kyrkor ens vid periodens slut..

Vi vet från historiska källor, att Sockenbildningen i Östergötland och trakterna kring Vreta inte var avslutad förrän långt in på 1200-talet. Utan socknar fanns ingen kyrkoskatt, och utan kyrkoskatt som tvångsmässigt drevs in från befolkningen, kunde man inte bygga några kyrkor – för det hade man inte råd med. Visserligen k-a-n det ha funnits enstaka stormän som kanske byggde små kapell på sina gårdar, men exempelvis Ansgars taffliga lilla byggnad i Birka stod bara i 15 år, efter det att den övernitiske Nithard försökt skövla och bränna alla Gudahov, och rättvist blev ihjälslagen av Hedningarna.

Alla seriösa historiker vet redan, att innan Olof Skötkonung kristnades, så fanns inga kristna kungar eller jarlar, hersar eller andra höga potentater, och en hednisk kung – den siste var ju Blot-Sven på 1080-talet. accepterade självklart inga kyrkor på sitt område. Olof Skötkonung hade i alla händelser stora problem med att sprida kristendom i Sveariket, och historikerna är nu ense om att hans dop i Husaby, Västergötland (inte Östergötland !) måste ha skett kring 1014, och inte 1008 som tidigare angetts.

Dessutom står det flera bevisligen hedniska runstenar på just Vreta Klosters nuvarande kyrkogård – där omtalas personer med rent hedniska namn, som måste ha fötts som hedningar och som namngetts efter hedniska gudar (det är snudd på omöjligt att en nyligen kristnad ätt skulle göra så)  och en av stenarna har vad som kan vara en Torshammare – och även på många andra ställen i Östergötland, står det rent hedniska stenar, med hedniska namn. De är resta under sent tusental, anser forskningen. Detta är också väl dokumenterat ur historiska källor. Under sådana förutsättningar är det fullständigt omöjligt att tänka sig att det skulle ha funnits träkyrkor i Östergötland på 900-talet – med tanke på hur intolerant kristendomen alltid varit, är allt tal om ”samexistens” nonsens – det första de kristna gjorde när de kom till en ny trakt var ju att utplåna alla spår av hedendom, och därför är det omöjligt, att hedniska stenar rests ca 100 år senare än den påstådda, men aldrig aldrig aldrig funna eller identifierade, hypotetiska träkyrkan.

SVT:s påståenden stämmer helt enkelt inte med den historiska verkligheten.

Dick Harrison, den kände Lundaprofessorn, publicerade 2013 en utomordentligt intressant, spännande, lättläst och välskriven bok, kallad ”En medeltida Storstad – Historien om Söderköping” som inte bara skildrar Söderköpings historia, utan hela Östergötlands kristnande tillika. Före 1203 fanns inga kyrkor alls i Söderköpingstrakten, vad man vet – ty ”Drottens Kyrka” grundades först då. Dessutom är historikerna helt säkra på att Vreta Kloster grundades först långt efter Varnhem i Västergötland, som tillkom först 1148. Visserligen har de kristna förfalskat historien där också, och spritt ut sitt vanliga slidder-sludder om ”jamen bort-ruttnade träkyrkor, helt utan spår i jorden” som vanligt. Man har – i Varnhemsfallet – tagit en enda jordbegravning, från ca år 970 (+/- 50 år med C-14 datering – exaktare är den metoden inte ) som ”bevis” för en kristen kyrkogård, men detta bevisar inget alls – för graven i Varnhem, grävdes ut under tidigt 1900-tal och har i-n-g-a kristna artefrakter, så vitt jag vet. Påståendena om Varnhem är därför inte vetenskapliga, utan vilar på en utomordentligt svag grund, och lösa antaganden från 1930-1940 talet.

”Västgötaskolan” har utpekat Varnhem som Sveriges äldsta kyrka, men den kan omöjligt ha tillkommit före 1040-talet.

Vreta Kloster fanns inte, innan Inge den Äldre tillträdde, som den förste någorlunda kristne kungen med Östergötland som maktbas. Vid den tiden rådde ännu Håkan den Röde och Blot-Sven bland Svearna, och vi har flera påvliga brev från 1080-talet, där Inge nämns som Rex Wisigothum, alltså Kung över västgötarna, men inte så mycket mer.  I Svealand och Norr om Kolmården var inte Inge den Äldre alls accepterad. Dick Harrison har övertygande bevisat, att Vreta som kristen ort inte kan vara äldre än mellan år 1090 eller 1110, då kung Inge var död. Dick Harrison anser också, att det var hans kristna änka Helena som grundade klostret, och det kan mycket väl ha skett först efter kungens frånfälle, eftersom ju östergötland var fullt av hedniska stormän på den här tiden.  Återigen pekar alla indicier på, att det inte alls fanns några ”kristna träkyrkor, som försvunnit helt utan spår i jorden, eller omnämnande i skrift” i Vreta innan dess. För övrigt – om Påve Gregorius VII nu skrev sju brev till Inge den Äldre och rekommenderade honom att grunda kyrkor, först kring år 1080 och senare – då kan det ju inte ha funnits kyrkor där tidigare – för i så fall hade ju den påvliga uppmaningen varit onödig…

Bevisen för SVT Östergötlands felaktiga historieskrivning tätnar och tätnar, ju mer vi undersöker saken.

Dick Harrison menar, att den första kristna runsten vi har från Östergötland, är rest 1025 och nämner Gunnhvat – en hednisk man – som hade sönerna Torlak och Torsten, båda direkt uppkallade efter guden Tor – enligt nordiskt namnskick, som jag skrivit mycket om. Han skulle då vara bland de absolut första kristna i landskapet, enligt Professorn, och han antar, att de ringkors som finns på en del stenar (de skulle lika gärna vara hedniska Solkors – för samtiden såg dem nog så !) skulle bevisa, att Gunnhvat först kristnades på sin ålderdom, antagligen då sönerna var vuxna – vore de små barn, skulle han nog inte omnämnt dem på runstenen.

I Småland, neråt Tjust, Ydre-bygden i Östergötland och Kinda härad – fanns inga kyrkor alls, ens på 1200-talet. Så sent som 1123- 1124 ledde ju den Norske Kung Sigurd Jorsalafar den sk ”Kalmare Ledung” och förde ett blodigt krig emot Smålandskusten och Österlen i Skåne, som då ännu var ett hedniskt land.

Med Mord, Eld och Brand genomförde de kristna hundarna ”Korståg” emot fredliga svenskar och danskar på Österlen och Smålandskusten – och detta skedde först 1122 – 1123 – en del av vår historia, som många kristna inte vill kännas vid och inte vill tala om…

Det småländska inlandet, bestående av det som idag är Jönköpings Län och Kronobergs län, kristnades inte vid detta tillfälle, ty något mer än våldsgärningar i kusttrakterna, lyckades inte de kristna hundarna med.  I och för sig finns det en medeltida legend om ”Sankt Sigfrid” – den Engelske missionären som skulle ha varit Smålänningarnas apostel – samt hans tre brorsöner Unaman (en präst) Sunaman (en diakon) och Vinaman (en lekbroder, en ”hangaround”) men den legenden är inte mera verklig än Serietidningarna om Kalle Anka, och hans tre brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte.

Däremot kan den lokala traditionen om Gunnar Gröpe, Trolle-ättens legendariske anfader, och de 12 Häradshövdingarna över Värend, som gemensamt beslutade sig för att slå ihjäl Sankt Sigfrid vid gården Hov i Växjö (där ett hedniskt Gudahov låg) delvis ha haft en motsvarighet i verkligheten, för Växjö stift tillkom inte förrän kring 1170 – och då som en ”utbrytar-enhet” ur Linköpings Stift, grundat 1103 – av Inge den Äldre

Drottens Kyrka i Lund, byggd på order av Sven Tveskägg på 990-talet, är den äldsta bevisade och bevarade kyrkan i vad som idag är Sverige.

Några säkert belagda träkyrkor från 900-talet i Sverige har aldrig identifierats. Det närmaste vi kommer är Drottens Kyrka i Lund – namnet är tvetydigt, eftersom Drott betyder Kung, och detta var en Kungens kyrka, aldrig någonsin folkets – förbehållen Sven Tveskägg av Danmark, när han och hans hov besökte den av honom nygrundade staden, som en del anser skulle ha sitt namn av London i England, till och med – den staden hade ju Sven erövrat tidigare, tillsammans med sin son Knut den Store. Den 1200-tals ruin som idag kan beskådas i källaren till ett parkeringshus i Lund (dåförtiden en del av Danmark) är skäligen ointressant, men mycket större än det lilla kapell, som Sven Tveskägg hade på sin Kungsgård – för det lilla trähuset var mycket mindre till formatet.

Jag är helt säker på att Professor Harrison, som ju är Lundensare och en klok karl, håller med mig om den saken.

Så – i Lund och Malmötrakten fanns kristendom på 900-talet – javisst – men INTE i övriga Sverige. Säger någon något annat, så finns det inga skriftliga källor, och inga arkeologiska bevis heller – och därmed REN HISTORIEFÖRFALSKNING av SVT:s och Statstelevisionens modell…

 

Silverskatt i Viggbyholm hittad – pusselbit i Attundalands bebyggelsemönster..

Sist jag alls nämnde sajten ”Arkeologerna” – som är en firma inom uppdragsarkeologi och inget annat – eller Svensk Arkeologisk Forskning överhuvudtaget, handlade det bland annat om en begraven hund i Sölvesborg – antalet hundbegravningar inom Riket, eller sakförhållanden som borde undersökas – inte bara i form av arkeologiska utredningar – är ju som bekant legio nuförtiden.

Men – alltnog – nu har landets ledande firma inom uppdragsarkeologins exklusiva fält hittat en hel silverskatt i Viggbyholm, Täby av alla platser. Vi kan bara hoppas, att fynden blir väl omhändertagna även efter det att dokumentationen är färdigställd, och Arkeologerna själva dragit vidare emot nya djärva mål, ty vi minns hur det gick med Torshammar-ringarna eller ”Amulettringarna” som de kristna senare ville kalla dem – de var ju också från Attundaland.  Under en viss Alica Bah Kunkes tid som Kulturminister i Sverige, hände det ju påfallande ofta att fornfynd, som hade med Asatro och Vikingatid att göra, systematiskt förstördes och gick direkt till metallåtervinningen – något som till och med Svenska Dagbladet uppmärksammade – den gången…anno 2017

Viggbyholms höghus skymtar i bakgrunden – för den som har lokalkännedom, är det lätt att räkna ut var utgrävningsplatsen låg, men inte ligger.. (Källa: Arkeologerna)

Utgrävningen genomfördes för hela ett år sedan. Det är viktigt att inte publicera arkeologiska nyheter för snabbt – rena säkerhetsskäl, eller förhöjd risk för plundring och rovgrävningar av diverse Sverigefientliga individer är tyvärr en påtaglig risk nuförtiden, särskilt i vissa storstadsområden – kombinerat med krav på allsidiga undersökningar, preparering, konservering och noggrann dokumentation av resultat, gör att hela nyhets-kedjan blir fördröjd.

Man har nu funnit en sk deponi från 1000-talet, bestående av bland annat inte mindre än åtta stora halsringar av lödigt silver, och 12 mynthängen – varav fem Dirhemer – en ren spottstyver jämfört med hur mycket myntat silver som hittats i enstaka skattfynd på Gotland – samt ett mynt från Rouen, i 900-talets Normandie. Alltsammans små, men viktiga pusselbitar, som inte säger så mycket var för sig eller som ett enstaka deponi-fynd betraktat, men något som måste ses i sitt större sammanhang, tillsammans med andra större byar, gårdstun och bebyggelseplatser i området.

Delar av silverskatten från Viggbyholm – Från fäder har den kommit – Till söner skall den gå  – och låt oss hoppas att den hamnar på ett museum, där fynd av den här kvaliteten hör hemma !

Boplatsen vid Viggbyholm hade alldeles uppenbart kontakter både i Västerled och Österled, och man kan minnas den gamle hävdatecknaren Ibn Fadhlan, som i sin berömda ”Risala” om Väringarnas vistelse vid Volga-Bulgar skriver, att en enstaka Dirhem, eller en grön glaspärla av samma värde (också glaspärlor anträffades i fyndet från Viggbyholm, men det står inget om deras färg – ordet för ”grön” på arabiska har flera bibetydelser) var en vanlig gåva för en man att ge till sin hustru – om han inte var mera betydande, för då kunde han i Österled köpa halskedjor av guld till hustrun, som hade flera tusen Dirhemers värde, och ofta kunde man se kvinnor, som hade minst 4 eller 5 sådana kedjor runt halsen.  Tyvärr har Ibn Fadhlans text ofta blivit förvanskad, förkortad och felöversatt i svenska skolböcker och populärhistoriska verk, men 1 Dirham var lika med ungefär tre gram lödigt silver, eller tre penningar på Vikingatiden – alltså var 1000 Dirhemer lika med ungefär 5,20 Mark silver – och för det kunde du köpa fem ridhästar, eller en större gård – 4-5 halskedjor av samma värde, var 4-5 stora gårdar, eller en hel by i Attundaland, som ännu består.

Låt oss värna våra fäders land, och berättelsen om de som levat här före ossmånga vill förstöra och skada vår historia – men vi i Attundaland ger inte upp !

 

Hur SVT Öst vinklar nyheter om utgrävningen vid Aska

För en tid sedan publicerade östgötaradion och SVT en arkeologisk nyhet, som man i vanlig ordning vänt upp och ned på, samt feltolkat.

Föga förvånande, måste man säga, för samma källa har publicerat många felaktigheter om svensk arkeologi även förut. Man påstår att fynden av ett tjugotal sk ”guldgubbar” eller drygt centimeterstora guldbleck från byn Aska, som inte alls ligger vid Vadstena, utan halvvägs mellan Vadstena och Skänninge skulle vara ”unika”, men det stämmer inte, annat än sett i ett snävt Östgötaperspektiv. Förut har man nämligen bara hittat två sådana guldbleck i just Östergötland, men de är mycket vanligt förekommande över hela Norden, just när det gäller Vendeltid eller sen Järnålder.

Arkeologen Martin Rundkvist och ett guldbleck från Östergötland

SVT påstår också felaktigt, att guldblecken skulle föreställa ”Asagudar eller Kungligheter”. Det vet man för det första inte alls, eftersom det bara är en teori, men långtifrån bevisat. För det andra har många forskare tolkat de hundratals guldbleck av samma typ som man hittat på många platser i Blekinge, Sveland och även i ansamlingar om minst 50-60 stycken vid Gudahovet på Uppåkra i Skåne (det är INTE ett ”kulthus” och INTE ett ”Tempel” men just ett Gudahov) som varande ett bröllopspar, eller Frej och Gerd, som är av Vanernas och INTE Asarnas släkte.

Också vid Sorte Muld på Bornholm har man hittat nära 2500 guldbleck, de flesta mycket små, som deponerats i gropar runt ett Gudahov, och alltid i vad man kallar ett ”sakralt kontext” och alltså i samband med religionsutövning eller Asatro. Ifall de okunniga journalister som belamrar SVT:s redaktioner bara brydde sig om att göra en enda minuts ”research” och skötte sitt arbete – exempelvis genom att googla på ordet Guldgubbar – svårare än så behöver det inte vara..

Fynd från stolphål vid Uppåkra

Fynden från Östergötland är alltså inte alls så ”unika” som man påstår, utan representerar en fyndkategori som varit väl känd och utforskad ända sedan 1970-talet. Man förmodar, att guldblecken nästan alltid offrats av bröllopspar – och inte alls kungligheter – vid bröllop i Gudahoven – så har fynden ofta förklarats. Det förklarar också varför de var så små och tunna – det rörde sig bara om ett symboliskt offer, medan vigselringar och andra trohetsbevis förstås var värdefullare och då som nu var avsedda att bäras av de agerande själva.

Andra bleck föreställer krigarfigurer, djur som älg eller björn, samt ofta också vildsvin. De har man förklarat som tacksamma gåvor för god jaktlycka, framgång i strid eller återvunnen hälsa – precis som senare ”offerkast” av mynt i källor och liknande. Guldblecken behöver alltså inte alls röra sig om ”kungligheter” och heller inte om gudar, eftersom det mesta tyder på att de var vanligt återkommande inslag i den stående religionsutövningen, eller med andra ord Asatron. Var för sig har de synnerligen litet metallvärde, men de gjordes små och med otroligt fina detaljer, antagligen för att dåtidens hantverkare ville visa vad de kunde, och för att det skulle vara enkla gåvor för vanligt folk.

Några av de figurer som avbildas på de centimeterstora blecken kan i och för sig vara Asar – Tyr med spjutet, en stående kvinnofigur som liknar bildstenarnas Frigg och Oden (längst ned till höger på exemplen från Sorte Muld ovan) låter sig kanske identifieras, men det är som sagt en hypotes, inte fakta.  Inom kort skall det också hållas ett digitalt föredrag på Gamla Uppsala muséets sajt om ämnet – men varför SVT inte bryr sig om att ta reda på riktiga fakta, är outgrundligt – för det vete Gudarna !

Byn Aska hyste på sin tid ett mer än 50 meter långt långhus, ja en hel Kungahall – och varför SVT inte nämner det alls, när man vetat om det ända sedan 2017 är också en gåta – varför hela tiden systematiskt utelämna de mest intressanta detaljerna..

Kungahallen vid Aska, över 50 meter lång, var minst lika ståtlig som Hrolf Krakis Kungshall vid Lejre i Danmark, som mätte mer än 60 x 12 meter

Historier från Förslöv med omnejd – #3 En Sjökonungs grav

Strax söder om Båstad, invid Bratteborgs mäktiga klippa, finns också ett stort gravfält, som täcker ett område om mer än en kvadratkilometer. Detta område kallas för Kungsbergen, och i en av de sydligaste gravhögarna, inemot Varegården och vårdkaseberget, skall en konung från Vikingatiden vara begraven, säger sägnerna. Gravhögen kallas för Olof Sjökonungs Grav, men exakt var den ligger tänker jag inte ange, eftersom den ännu är outgrävd, och det gäller att undvika plundring, nu när så många ”EU migranter” som de numera kallas, hemsöker vårt arma land.

På Kungsberget börjar ocksåden mer än 1250 km långa Skåneleden, som man kan gå om man vill. Nu säger någon förstås – ”Vad är detta med Olof Sjökonung för något – det måste vara en folketymologi – för det kan väl aldrig vara så att någon verklig kung över de Nordiska länderna hetat på det viset ?” Alla goda svenskar vet ju att vår andre historiske kung hette Olof Skötkonung, och att han var son av  Erik Segersäll av Svea Rike, samt Sigrid Storråda av Västergötland, samma drottning som Polackerna kallar Sygryda Swiatoslava, och påstår vara helt polsk. Olof var född hedning, och hans dop vid Husaby ändrade nog inte på minsta sätt hans uppfattning, för ingen skall tro annat än att han kristnades bara till namnet, men förde krig lika bra för det. Och han blev utropad till konung, redan då han låg i sin moders sköte – därav kommer namnet…

Visst, säger nu jag – det skulle kunna vara mycket enkelt att vifta bort namnet på denna gravhög som en sentida förvanskning, men hur är det egentligen med gamla, muntliga traditioner och folketymologier ?

De flesta av dem rymmer mer än ett korn av sanning, och många gånger är också de berättelser som traderats muntligen i hundratals år också bokstavlig sanning, fast inga moderna akademiker, uppfostrade i 70-talets PK-anda vill tro det… Hur är det med Jungfruhögen utanför Brunflo i Jämtland, till exempel ? Den högen har alltid hetat så, till och med i de äldsta skriftliga källorna från 1600-talet, och när man grävde ut den, fann man mycket riktigt skelettet efter en mäkta rik kvinna i 30-års åldern (hon hade mera guld än någon annan kvinna från hela Norrlands järnålder) som omöjligen kunde ha fött några barn, av symfyserna på hennes trånga bäcken att döma. Vana osteologer och läkare kan se sådant, oavsett om hon nu var jungfru ända in i döden eller ej. (Man skulle inte tro det – fästmansgåvor i guld måste man jobba för, vilket jag hoppas mina kvinnliga läsare noterar.. För övrigt har jag aldrig i mitt eget liv mött en enda kristen kvinna som varit bra i sängen – det krävs hedniska kvinnor för sådant, och av dem har jag i alla fall mött ett tjugotal.)

Och hur är det med Halvdan Svartes gravhög vid Gokstad ? Enligt skaldetraditionen skulle han ha dött av gikt, och mycket riktigt fann man sjukliga förändringar i fotskelettet på den gamle man som var begravd i Gokstadskeppet också, även om man inte kunde bevisa att det var just detta som var den egentliga dödsorsaken, eftersom mjukdelarna försvunnit.

Så vem var mannen i Olof Sjökonungs hög – Hittills outtgrävd ? Många författare som skrivit böcker om traktens historia, antar att det mycket väl kunnat finnas en hövding på Bjärehalvön, som hetat Olof, och som lät sig begravas nära det hav han seglat på, och fortfarande älskade. Traditionen kan mycket väl tala sanning…

Endast de som på detta sätt seglat förbi Viken och Kullaberg, kan kalla sig riktiga Vikingar – Resten är blott svaga kopior… (Accept NO substitutes !)

Historier från Förslöv med omnejd 1# – Dagshög

Juli månad – Hömånad – som på island kallas Heyannir – fortsätter. Jag tänker på min hemprovins, som jag snart ämnar besöka. Idag har Stockholms Universitet  publicerat en uppsats om de allt vanligare sk ”gallringarna” från Uppdragsarkeologiska undersökningar, betitlad ”Spara eller slänga – gallring vid arkeologiska undersökningar” – vilken visar att 40 – 90 % av de metallföremål som grävs fram vid olika arkeologiska uppdragsundersökningar i Sverige bara kastas bort. Detta trots att Länsmuséer, Lokala Muséer och även arkeologiska föreningar skulle kunna ta hand om och ställa ut mycket mer fornfynd än vad som nu sker. Uppsatsen skrevs mot bakgrund av 11 stycken arkeologiska studier från Uppland, Södermanland och Östergötland, och redovisar alltså inget resultat för hela Sverige, men tendensen är ändå känd.

Vad man kallar ”uppdragsarkeologi” rör sig som alla vet om obligatoriska grävningar och dokumentationer, som måste bli genomförda därför att mark exploateras, till exempel i samband med vägbyggen eller uppförande av byggnader, och därför att fynd annars skulle totalförstöras. Uppsatsen, som är skriven bland annat i samarbete med Riksantikvarieämbetet, visar att inga riktiga direktiv finns för hur föremål ska gallras. Förstörelsen av Torshammare från Norra Uppland, som jag redan berättat om i den här bloggen, är bara ett exempel på hur ett kulturarv går förlorat, därför att okunniga politiker beordrat det.

Jag citerar, från universitetets hemsida:

Nu finns för första gången en studie som visar på att det gallras och destrueras så många fynd som det faktiskt görs, i snitt cirka hälften av fynden. Och ofta vet vi inte vad det är för föremål det handlar om. En del av vårt kulturarv kastas bort som man egentligen är skyldig att ta om hand, säger Lena Holmquist.

Man har klara skäl misstänka, att det i många fall är fanatiska kristna, som vill ”städa bort” vårt hedniska arv, och som står för all den här förstörelsen. Men – lyckligtvis finns många orörda fornminnesmiljöer i Sverige, som ännu är skyddade i lag, och som det aldrig grävts eller rotats i. Den goda jorden bevarar inte allt för evigt, som vi vet, men bra mycket – och ännu finns vackra platser som inte skattat åt förgängelsen.

Ungefär två och en halv kilometer om Torekov, Tors egen ”cove” eller havsbukt på Bjärehalvön ligger konung Dags hög, som skall vara den största av gravhögar i Skåne. Mer än 42 meter i diameter och 5 meter i höjd ä den ännu, och den ligger idag cirka 10 meter över strandlinjen, även om den nog är byggd före 1500 innan vår tideräkning, enligt vad experterna tror. Enligt sägnen ligger en Kung Dag av Skåne begravd här – och en gång skall det ha hänt att Sveakungarna i Uppsala sände en stor här av Hallänningar och Blekingar emot Bjäre och Skåneland – kanske hände det på 500-talet, då de ”Hallin” och ”Bergio” som Jordanes skriver om, var kända folk också i medelhavsområdet, och Goterna drog säderut. Kung Dag – samma namn skall ha burits också av en konung av ynglingaätten – besegrades och blev gravlagd här, strax före infarten till sundet och Viken, varifrån alla sanna Vikingar kommer. Men hans minne lever.

Kalksten har brutits i närheten, och under andra världskriget placerades en luftvärnspostering på högens krön – först 1956 togs de moderna fundamenten bort. Och min farfar, som ju var kyrkoherde i Förslöv, kom någon gång hit, då han levde. Alltjämt är platsen en av halvöns vackraste, och inget stör heller friden i det gamla kalkbrott som ligger strax bredvid. Själv vill jag tro att namnet ”Konung Dag” kommer av Frej, eller möjligen Skjold, som ju grundade Skilfingarnas dynasti, och sägner om en Skånekung, som besegras av en landstigen här, finns också på andra håll i grannskapet – som vi snart skall se..

I kommande avsnitt skall jag skriva mer om Bjärebygdens hemligheter..

Utsikt från gammal bunker ovan Torekov, med Väderön i bakgrunden

AVSLÖJAT: Hur DN, Metro, SvT och andra LJÖG om arkeologi i Sigtuna, bara för att skapa ett ”SLAGTRÄ” i valdebatten…

För några dagar sedan började media i Sverige helt okritiskt kabla ut en ”fake news” artikel, som nu spridit sig kring hela Världen. Jag tänker inte länka till den eftersom det är gravt oetiskt av skräptidningar som Dagens Nyheter, Metro mfl källor att sprida falsk information. För egen del var jag medveten om bluffen hela tiden, men höll an med mina kommentarer, eftersom jag ville se hur denna av media skapade ”anka” skulle utveckla sig.

Bakom alltihopa stod en individ vid namn Anders Götherström, som hävdar att ”svenskar inte finns” och att det inte skulle gå att särskilja Nordbor rent genetiskt, en mycket märklig slutsats som motsagts och motbevisats flera gånger om av forskare i våra närmaste grannländer. Man vet att det är Uppsala Universitet, känd hemvist för den fuskande textilarkeologen Annika Larsson, som tillsammans med Stockholms Universitet bedriver det sk ”Atlas-projektet” som ska studera 200 enskilda personer från Sveriges förhistoria och försöka dra slutsatser av det.

Originalkällan till de ”fake news” artiklar som nu publiceras, kommer från tidskriften ”Current Biology” och återfinns här.

Metro och andra svenska media spred lögner om att ”Hälften av Svenskarna i Sigtuna var invandrare” på Vikingatiden, allt med tendentiösa yttranden om dagens invandringspolitik

Flera etablerade media har haft mod att skriva sanningen, bland annat Smålandsposten som i Tisdags kritiserade UNT, en av landets mest vänsterradikala tidningar, för att använda den påhittade nyheten som politiskt slagträ i årets valdebatt. Jag citerar:

Kollegorna på Upsala Nya Tidning hade en glad helg. Så här skrev man i lördags: ”Omfattande migration är inte något nytt. Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var inflyttade migranter från platser långt därifrån.” Detta apropå en DNA-undersökning som gjorts på människor i det forntida Sigtuna. Knappt ett ord stämmer.— —

Av åttahundra utgrävda gravar i Sigtuna har man undersökt trettioåtta individer och funnit att ungefär hälften av de undersökta har sitt ursprung utanför Mälardalen. Därav mediatrumpeterna.

Det är bara det att det är trams. — —

Forskarna själva driver på vrångbilden, och det är uppenbart att det ligger något politiskt och lurar i botten. Man vill så krampaktigt gärna bringa bilden av dagens invandring som något ständigt pågående sedan tusen år att man förvandlar en östgöte eller ölänning i Sigtuna till en invandrare. —-

Aftonbladet berättar också att ”en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt” och Atlas-forskaren professor Anders Götherström förklarar lugnande att ”svensken finns inte genetiskt”. Citatet ljöd som en klockringning i radio och press riket runt.

Här undrar man: Är det fråga om ett avsiktligt missförstånd för att Atlas lättare skall kunna inrangera sig i en verklighetsuppfattning som politiserade forskningsfonder föreskriver?

Studien är bara gjord på 23 stycken individer från kristna kyrkogårdar i Sigtuna Stad, en stad som grundades först på 1000-talet, och som kan ha haft en befolkning på kanske upp emot tvåtusen personer. Att utifrån ett såpass litet och snedvridet sample uttala sig om hela befolkningens sammansättning är ett vetenskapligt fel, och dessutom vet man att Sigtuna var en handelsstad, ja dessutom den största och mest exponerade handelsstaden under sin tid, dvs tidig medeltid, inte Vikingatid. Den efterträdde ju Birka, som alla bildade svenskar känner till, men var antagligen inte representativ alls för ett land som redan då kan ha haft upp emot en halv miljon invånare, eller i vart fall fler än trehundra tusen.

Dessutom skrev man att ”hälften” av de undersökta individerna skulle vara ”invandrare” bara för att de kom från ett område utanför Mälardalen, alltså en ren lögn, och dessutom en mycket grov, rasistiskt färgad generalisering, baserad på idel fördomar.

Kristna fördomar och rasistiska lögner har använts för att skapa en felaktig, konstlad bild av forntidens hedniska Sverige

 

Somliga individer kan exempelvis ha varit av samiskt eller finskt ursprung, vilket inte alls gör dem till ”invandrare” eftersom dessa folkslag alltid hört till den svenska nationen, och Sverige skapades dessutom under hednisk tid av Erik Segersäll år 995, enligt vad historikerna anser, medan det i själva verket fanns ett Svea Rike långt tidigare. Ingen av de undersökta individerna var Afrikan. Ingen av de undersökta individerna var asiat. Ingen av de undersökta individerna var från Amerika eller Australien, mycket beroende på att dessa kontinenter inte var upptäckta då, och inte kan sägas ha stått i någon nämnvärd kontakt med den övriga Världen.

Istället var alla, samtliga och 100 % av de undersökta individerna Nordeuropéer, samtliga från Norden, Baltikum eller möjligen Norra Tyskland.

Om dessa forskningsdata ALLS ska tyda på något, var det att Invandring INTE förekom i någon särskild utsträckning alls, särskild inte utomeuropeisk sådan. Ingen av individerna var från mellersta östern, till exempel. Ingen av dem omfattade islam – så vitt man vet – och ingen – inte en enda – tillhörde någon annan etnicitet än den nordiska.

Forskare har länge känt till, att Haplogrupp I1 är mest spridd i våra dagars Norden, och därför GÅR det att särskilja Nordbor och Svenskar i genetiskt hänseende. Vi har en mycket större grad av nedbrytningsförmåga vad gäller mjölkprotein som laktos, till exempel, medan befolkningen i andra delar av Världen – främst Mellanöstern och Afrika – är svårt laktosintolerant. Den förmågan har vi bara kunnat utveckla genom att ha en stabil bondebefolkning i tiotusentals år, som till stora delar livnärt sig på mjölkprodukter, särskilt under den annars så karga vintern. Påståendena om att vi svenskar skulle vara ”en blandning” är därmed en falsk generalisering, och faller på sin egen orimlighet.

Redan 2012 bevisade den kände Danske genetikern Eske Willerslev, att det Nordiska genomet är minst 37 000 år gammalt, och att det hållit sig märkvärdigt konstant genom alla dessa år. Nordborna är i själva verket den äldsta nu levande befolkningsgruppen i hela Europa, och har i stort sett varit oförändrad och opåverkad av just invandring ända fram till nutiden.

Det var ”Hedniska Tankars” grann-sajt Allmogen, som först av alla agerade ”visselblåsare” och avslöjade gammel-medias fake news och manipulering av fakta.

Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, SVT, TT Nyhetsbyrån och flera andra stora medier sprider i helgen en identisk artikel om att hälften av alla invånare i Sigtuna var ”invandrare”, och att svenskar inte finns. Detta efter en studie som undersökt lämningar i ett urval av gravar i Sigtuna.

Eftersom DN deltar i ”faktagransknings-samarbetet” Faktiskt.se blir jag förvånad över att de inte har granskat sig själva i det här fallet, men under de senaste åren har jag märkt att det faktiskt också behövs folk som granskar granskarna.

Därför lanserar Allmogen nu Historiskt., faktagranskande journalistik där Allmogen granskar påståenden i de stora medierna om vår svenska historia och nordiska kultur.

Lögnar-blaskan Dagens Nyheter och Bonnier-pressen sägs sedan dess också varit tvugna att ta in en rättelse – och vederlägga de allra värsta politiska vinklingarna.

Påstående #2:

Svensken finns inte genetiskt.

Hävdat av: Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, till Dagens Nyheter

Slutsats: helt falskt

Påståendet grundar sig i professorns antagande att man med ”svensk” menar något som är isolerat ursvenskt, eller som DN skriver: ”ATLAS-projektet syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa – och en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt.”

En stor missuppfattning? Nej, det är självklart att det inte finns någonting som är isolerat ursvenskt. Den här delen av världen var under den senaste istiden täckt av ett kilometertjockt lager is i över hundratusen år. Inlandsisen började dra sig tillbaka för bara 12,000 år sen och, tro det eller ej, så smälte ingen ursvensk människa fram ur istäcket. Dagens svenska folkgrupp, Sveriges majoritetsbefolkning, är ett resultat av 12,000 år av migration.

Hur den svenska folkgruppen uppstod kan man läsa om på en lättsam nivå i boken Svenskarna och deras fäder (2016) av Peter Sjölund och Karin Bojs. Svenskar är precis som norrmän, finnar, danskar och samer en genetiskt distinkt folkgrupp som har vuxit fram under hundratals generationer i Norden.

Svenskarna är enligt Sjölund och Bojs huvudsakligen resultatet av fyra stora migrationsvågor de senaste 11,000 åren, varav den sista migrationsvågen under bronsåldern för 3,500 år sen. Sedan dess har invandringen till Sverige varit mycket liten, och det har vuxit fram regionala kulturer i Norden som genom århundradena allt mer antagit formen av en enhetlig svensk respektive norsk och dansk kultur.

Hela 40% av alla etniskt svenska män (och upp emot 26% av samiska män) som lever idag härstammar från samma förfader, som i boken kallas ”Ivar”. Hans korrekta namn är I1-M253, den mutation som alla hans manliga efterkommande i rakt nedstigande led bär på – inklusive jag som skriver det här.

”Ivar”, min förfader, bodde i norra delen av det som nu är Tyskland och hans ”söner” invandrade till Sverige i början av bronsåldern för 3,500 år sedan – enligt en hypotes i samband med en exploderande bärnstenshandel.

— —

Idag innefattar begreppet ”svensk” götar och gutar, smålänningar och hälsingar, värmlänningar och ångermanlänningar, men även folk som jämtar och skåningar som för ett par sekel sedan hörde till Danmark och Norge (och innan dess var Jämtland ett självständigt rike). Svenskarna är ett folk och många folk i ett, precis som norrmän, danskar, tyskar, med flera.

I studien Investigation of the fine structure of European populations with applications to disease association studies (Heath, Gut, Brennan, McKay, Bencko, Fabianova et al., 2008) undersöks populationsstrukturen genom att kartlägga genuppsättningar hos 6,000 individer i hela Europa.

Resultatet är tydligt. Svenskar finns:

Genetisk variation bland Europas folkgrupper, som även stämmer väl överens med den geografiska spridningen. Svenskar utgörs av det bruna klustret längst upp i mitten. Källa: Investigation of the fine structure of Europeanpopulations with applications to disease associationstudies, European Journal of Human Genetics (2008) 16

Tittar man på mer djupgående forskning av Europas folkgrupper har vi studien Genome-Wide Analysis of Single Nucleotide Polymorphisms Uncovers Population Structure in Northern Europe (Salmela, Lappalainen, Fransson, Andersen Dahlman-Wright et al., 2008) som undersökte genuppsättningar hos människor i norra Europa och fann att skillnaden mellan olika grupper förvisso var liten men ändå statistiskt signifikant, vilket innebär att alla grupperna är närbesläktade men distinkta.

Även forskarna i studien Swedish Population Substructure Revealed by Genome-Wide Single Nucleotide Polymorphism Data (Salmela, Lappalainen, Liu, Sistonen, Andersen et al., 2011) konstaterar att svenskar som folkgrupp tydligt skiljer sig genetiskt jämfört med populationer i närliggande länder. Man såg samtidigt inom den svenska populationen en tydlig gradient som löpte från söder till norr, vilket man härleder till Norrlands isolerade läge och genetisk drift.

När professor Götherström lägger till att ”vi har plockat på oss delar från hela världen” kommer vi lite närmare sanningen. Alla människor bär i grunden på i princip samma gener. Till 99.9% är vi en kopia av personen bredvid oss. Vi delar även 96-99% av vårt DNA med chimpanser, beroende på vilken studie du tittar på. Den sista 0.01% av vårt DNA som skiljer folkgrupper åt kan härledas till evolutionär utveckling genom årtusenden, där geografisk isolation och selektiv reproduktion har lett till att vissa gener har favoriserats och förts vidare.

Det råder dock ingen tvekan bland seriösa forskare att det existerar folkgrupper i Europa som är närbesläktade men ändå genetiskt distinkta, inklusive svenskar.

Även juridiskt har Norrköpings tingsrätt slagit fast att majoritetsbefolkningen svenskarna är en folkgrupp som omfattas av hets mot folkgrupp-lagstiftningen, även om de samtidigt konstaterade att svenskar som majoritetsgrupp får tåla mer – exempelvis att bli kallade ”vidrig ohyra”.

– Allmogen, 26 Augusti 2018

Huruvida vi som majoritetsbefolkning skall behöva tåla all den grova rasism som riktas emot oss, undandrar sig min enkla bedömning. Jag tycker inte vi bör göra det däremot, utan att vi bör sätta hårt emot hårt, rörande de individer som angriper oss inne i vårt eget land. Sajten ”Allmogen” har emellertid rätt när det gäller en sak, och det är att allt tal om sk ”blandningar” inte bör överdrivas.

Visst – Invandring har alltid förekommit – men det påståendet, även om det är sant, säger inte ett enda dugg om dennas faktiska storlek, som sajten Allmogen riktigt påpekar.

Inte heller säger den tidiga Medeltidens Sigtuna ett enda dugg om dagens politiska situation, eller det angelägna i att försöka likvidera svenskarna, och för evigt göra dem till en liten, undanskuffad och diskriminerad minoritet i sitt eget land, vilket flera politiska partier – bland annat Centerpartiet och Miljöpartiet, nu gått till val på.

Sådant är det program, som ”Akbar Annie” och Miljöpartisterna går till val på. Gillas det av Sveriges ”Allmoge” ??

Resonerar man så, då blandar man ihop äpplen med päron, eller för att ta ett annat närliggande exempel.

Här ser ni nu en bag-in-box förpackning med Äppelsaft, gjord från naturlig fruktråvara, som jag åkt och framställt på ett nära Sigtuna beläget Musteri. För att tillverka en sats, har jag plockat flera tusen äpplen, om sammanlagt 250 kg.  Men – och nu kommer poängen eller sensmoralen i denna historia – jag har fuskat, must-producenten ovetandes, och blandat i två små päron också.

Råsaften smakar fortfarande äpple, luktar äpple, konstateras innehålla äpplen och består till mer än 99,998 % av äpplen – men så finns det nu faktiskt, bevisligen och ovedersägligen 0,002 % päron i denna saft också.

SÄLJER JAG DEN NU SOM ”BLANDSAFT” PÅ STORA TORGET I SIGTUNA, KANSKE – bara därför att den innehåller dessa 0,002 % ?

Nej – det gör jag inte – men detta är PRECIS vad diverse ”professorer” och Fake-News Makare som Anders Götherström ägnar sig åt..

Situationen i det tidigmedeltida Sigtuna kan INTE tas som representativa data för hela Sverige, ens under sin egen tid. Ett sample på 28 individer är alldeles för litet, för att man skall kunna dra några egentliga slutsatser av det, och det hade antagligen krävts över 200 undersökta individer, eller åtminstone ett stickprov av 10 % av totalpopulationen ifall man vill vara säker, säger alla vederhäftiga forskare och vetenskapsmän – för då vore det just naturvetenskap och inget annat.

Jag råder er att komma ihåg det, och dessutom rösta på partier som sysslar med vederhäftig, verklighetstillvänd politik i årets riksdagsval, istället för alla verklighetsfrämmande, islamtillvända, Sverigefientliga floskler…

Dagens fall av ”Fnittra med Finkelsteins…”

Nu ger sig även den på alla vis förträfflige samhällsmedborgaren Simon Sorgenfrei vid Södertörns Bögskola in i debatten om den stolliga textilkonservatorn Annika Larssons försök att islamisera den svenska arkeologin, och med ytterst svag och tveksam vetenskaplig grund skapa ett slags PK-garanti för den islamisering av hela Sverige som pågår idag…. Hoppsan – jag menar Högskola, Södertörns Högskola skall det förstås vara, detta lärosäte med tonvikt på just säte – men jag kanske digresserar, för…

Att vikingar klädde sina döda i dessa vackra kläder säger nog något om just vikingatida gravskick, snarare än om muslimska. Gravgåvor är inte vanligt förekommande i muslimsk kultur, utan snarare begravs döda muslimer enkelt insvepta i ett tygstycke. Att sådana traditioner skulle vara inspirerade av Koranens paradisskildringar är en vågad och svårprövad hypotes. Mer sannolikt är att de begravde sina döda i de vackraste kläder och med de vackraste föremålen de ägde, i enlighet med inhemska gravskick. Vi vet heller inte om ägarna av dessa broderade tyger visste att dessa mönster kunde tydas som arabisk skrift. En enklare tolkning är att de helt enkelt tyckte de var estetiskt tilltalande.
En ytterligare reflektion man kan göra är hur vikingar gång på gång lockar till nytolkning och får fungera som projektionsytor för samtida värderingar och förhoppningar. Från det nationalromantiska artonhundratalets tappra krigare, över 1900-talets international businessmen, till det tidiga 2000-talets mångkulturella resenärer.

Just det. Vikingarnas kultur var inte en ”mångkultur” utan en Nordisk kultur. Vad Annika Larsson – som verkligen borde ha hållit sig till textilkonserveringen, ett ämne hon behärskar – inte uppmärksammat, är att källa efter källa konkret motsäger hennes teorier, som bara baseras på en eländig bandstump av vävt brickband, dessutom med den förmodade texten placerad spegelvänt och bakfram… Hur många Vikingar kunde egentligen läsa arabiska, och varför skulle de sätta ut bakvända textrader, om de alls kunde läsa ? Är det inte just som hedervärde Herr Sorgenfrei säger, att här inte alls finns några ”bevis” ?

MÖTE I HYPOTESDJUNGELN: ”Herr Doktor Finkelstein I presume ? – Ich bin der Onkel Kånkel !
Igår citerade jag Ibn Fadhlan, en av islams mest kända krönikörer från 800-talet, och Herr Sorgenfrei vet också att citera andra källor, som mycket utförligt bevisar raka motsatsen till vad Annika Larsson felaktigt påstår. Vikingarna omfattade inte alls islam, utan förde mycket aktivt krig emot just den religionen, på samma sätt som de bekämpade kristendomen. Sorgenfrei citerar det kända exemplet med Berd´aa i Norra Iran, en stad som intogs av just Vikingar, och nämner hur Gilamkusten upprepade gånger ansattes hårt av Vikingar – Gilamkusten är samma kust som Irans norra kust emot Kaspiska Havet, och därtill kan vi lägga alla 40 källorna i Harris Birkelands Kända Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder (1954).
Samtliga arabiska författare i den boken – krönikörer från 700-talet till 1200-tal, med geografer som Al-idrisi och även poeter som Al-Ghazal i spetsen nämner att Vikingarna hela tiden avvek från islam, och ivrigt bekämpade den. Även långt senare har detta varit känt bland arabiska historiker, och islamisterna har själva erkänt faktum – våra förfäder ville aldrig underkasta sig dem. 
Den safavidiske 1600-talskrönikören Amin Razi berättar exempelvis att vikingarna var så förtjusta i grisen att till och med ”de som konverterat till islam åt fläsk.”
– Simon Sorgen Frei, svensk religionshistoriker.
På samma sätt berättar förresten 900-tals munken Rimbert i Ansgar-krönikan, att de få personer Ansgar ens lyckades omvända gick tillbaka till att äta fläsk och dricka öl nästa Jul, och genast avsvor sig all kristendom, så snart de var för sig själva. Ifall det ens fanns några islamska konvertiter, bör även de rätt snart ha avfallit de också, för Julskinkan och Särimner vill än idag ingen äkta svensk avstå ifrån !
AVSLÖJAD ! SLUT PÅ UNDERKASTELSEN OCH PK-TUGGET….
Den eländiga utställning man nu satt igång i Enköping av alla platser – Sveriges mest Enahanda stad – kommer pågå lite till, men om den och andra PK-falsarier får så mycket framgång, återstår att se. Man kan jämföra med den ring, som arkeologen Linda Wåhlander hittade förra året — den innehåller visserligen en ädelsten med en arabisk inskription, men ringen bars inte ens på ett finger, utan vid en kvinnas smyckeskedja som en av flera hängande ornament (alltså något man häktade upp kjolen med) och kvinnan var svenska genetiskt sett och bar inte alls några arabiska kläder.

Vi tänker att antagligen är det någon som tagit hem den till kvinnan — — Ringen är inte använd som fingerring utan har hängt från spännbucklor, två metalldosor som håller upp en hängselkjol i den vikingatida dräkten, säger Linda Wåhlander.

Var ringen är tillverkad är svårare att svara på, men forskarna gissar att den är gjord någonstans kring Kaspiska havet.

Det behöver inte vara en arabisk ring, det kan vara en person som varit en muslim någon annanstans, säger hon.

Ring, Ring Ding-a-ling ! En enstaka inskription, betyder INGENTING ! Särskilt inte när ringen inte bars som ring, utan ingick i ”små nära ting” som man håller upp sin underkjol med… Hur många ”troende muslimer” skulle använda sin guds namn på det försmädliga viset, tror ni ??

Observera att Linda Wåhlander, arkeolog av facket, uttrycker sig betydligt mindre tvärsäkert än textilkonservatorn, vars vilda hypoteser inte är vetenskap, utan just hypoteser. Linda Wåhlander är heller inte främmande för flera tolkningar, och avancerad hypotesprövning, utan att försöka koppla till dagspolitik– och som sagt – alla islamska kopplingar är helt obevisade – de som bar föremålen kunde sannolikt inte alls läsa arabisk skrift…

 

SE UPP – Även DU kan bli STÄLLD INFÖR SÄRIMNER – och då är det kokta FLÄSKET sannerligen stekt…