AVSLÖJAT: Hur DN, Metro, SvT och andra LJÖG om arkeologi i Sigtuna, bara för att skapa ett ”SLAGTRÄ” i valdebatten…

För några dagar sedan började media i Sverige helt okritiskt kabla ut en ”fake news” artikel, som nu spridit sig kring hela Världen. Jag tänker inte länka till den eftersom det är gravt oetiskt av skräptidningar som Dagens Nyheter, Metro mfl källor att sprida falsk information. För egen del var jag medveten om bluffen hela tiden, men höll an med mina kommentarer, eftersom jag ville se hur denna av media skapade ”anka” skulle utveckla sig.

Bakom alltihopa stod en individ vid namn Anders Götherström, som hävdar att ”svenskar inte finns” och att det inte skulle gå att särskilja Nordbor rent genetiskt, en mycket märklig slutsats som motsagts och motbevisats flera gånger om av forskare i våra närmaste grannländer. Man vet att det är Uppsala Universitet, känd hemvist för den fuskande textilarkeologen Annika Larsson, som tillsammans med Stockholms Universitet bedriver det sk ”Atlas-projektet” som ska studera 200 enskilda personer från Sveriges förhistoria och försöka dra slutsatser av det.

Originalkällan till de ”fake news” artiklar som nu publiceras, kommer från tidskriften ”Current Biology” och återfinns här.

Metro och andra svenska media spred lögner om att ”Hälften av Svenskarna i Sigtuna var invandrare” på Vikingatiden, allt med tendentiösa yttranden om dagens invandringspolitik

Flera etablerade media har haft mod att skriva sanningen, bland annat Smålandsposten som i Tisdags kritiserade UNT, en av landets mest vänsterradikala tidningar, för att använda den påhittade nyheten som politiskt slagträ i årets valdebatt. Jag citerar:

Kollegorna på Upsala Nya Tidning hade en glad helg. Så här skrev man i lördags: ”Omfattande migration är inte något nytt. Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var inflyttade migranter från platser långt därifrån.” Detta apropå en DNA-undersökning som gjorts på människor i det forntida Sigtuna. Knappt ett ord stämmer.— —

Av åttahundra utgrävda gravar i Sigtuna har man undersökt trettioåtta individer och funnit att ungefär hälften av de undersökta har sitt ursprung utanför Mälardalen. Därav mediatrumpeterna.

Det är bara det att det är trams. — —

Forskarna själva driver på vrångbilden, och det är uppenbart att det ligger något politiskt och lurar i botten. Man vill så krampaktigt gärna bringa bilden av dagens invandring som något ständigt pågående sedan tusen år att man förvandlar en östgöte eller ölänning i Sigtuna till en invandrare. —-

Aftonbladet berättar också att ”en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt” och Atlas-forskaren professor Anders Götherström förklarar lugnande att ”svensken finns inte genetiskt”. Citatet ljöd som en klockringning i radio och press riket runt.

Här undrar man: Är det fråga om ett avsiktligt missförstånd för att Atlas lättare skall kunna inrangera sig i en verklighetsuppfattning som politiserade forskningsfonder föreskriver?

Studien är bara gjord på 23 stycken individer från kristna kyrkogårdar i Sigtuna Stad, en stad som grundades först på 1000-talet, och som kan ha haft en befolkning på kanske upp emot tvåtusen personer. Att utifrån ett såpass litet och snedvridet sample uttala sig om hela befolkningens sammansättning är ett vetenskapligt fel, och dessutom vet man att Sigtuna var en handelsstad, ja dessutom den största och mest exponerade handelsstaden under sin tid, dvs tidig medeltid, inte Vikingatid. Den efterträdde ju Birka, som alla bildade svenskar känner till, men var antagligen inte representativ alls för ett land som redan då kan ha haft upp emot en halv miljon invånare, eller i vart fall fler än trehundra tusen.

Dessutom skrev man att ”hälften” av de undersökta individerna skulle vara ”invandrare” bara för att de kom från ett område utanför Mälardalen, alltså en ren lögn, och dessutom en mycket grov, rasistiskt färgad generalisering, baserad på idel fördomar.

Kristna fördomar och rasistiska lögner har använts för att skapa en felaktig, konstlad bild av forntidens hedniska Sverige

 

Somliga individer kan exempelvis ha varit av samiskt eller finskt ursprung, vilket inte alls gör dem till ”invandrare” eftersom dessa folkslag alltid hört till den svenska nationen, och Sverige skapades dessutom under hednisk tid av Erik Segersäll år 995, enligt vad historikerna anser, medan det i själva verket fanns ett Svea Rike långt tidigare. Ingen av de undersökta individerna var Afrikan. Ingen av de undersökta individerna var asiat. Ingen av de undersökta individerna var från Amerika eller Australien, mycket beroende på att dessa kontinenter inte var upptäckta då, och inte kan sägas ha stått i någon nämnvärd kontakt med den övriga Världen.

Istället var alla, samtliga och 100 % av de undersökta individerna Nordeuropéer, samtliga från Norden, Baltikum eller möjligen Norra Tyskland.

Om dessa forskningsdata ALLS ska tyda på något, var det att Invandring INTE förekom i någon särskild utsträckning alls, särskild inte utomeuropeisk sådan. Ingen av individerna var från mellersta östern, till exempel. Ingen av dem omfattade islam – så vitt man vet – och ingen – inte en enda – tillhörde någon annan etnicitet än den nordiska.

Forskare har länge känt till, att Haplogrupp I1 är mest spridd i våra dagars Norden, och därför GÅR det att särskilja Nordbor och Svenskar i genetiskt hänseende. Vi har en mycket större grad av nedbrytningsförmåga vad gäller mjölkprotein som laktos, till exempel, medan befolkningen i andra delar av Världen – främst Mellanöstern och Afrika – är svårt laktosintolerant. Den förmågan har vi bara kunnat utveckla genom att ha en stabil bondebefolkning i tiotusentals år, som till stora delar livnärt sig på mjölkprodukter, särskilt under den annars så karga vintern. Påståendena om att vi svenskar skulle vara ”en blandning” är därmed en falsk generalisering, och faller på sin egen orimlighet.

Redan 2012 bevisade den kände Danske genetikern Eske Willerslev, att det Nordiska genomet är minst 37 000 år gammalt, och att det hållit sig märkvärdigt konstant genom alla dessa år. Nordborna är i själva verket den äldsta nu levande befolkningsgruppen i hela Europa, och har i stort sett varit oförändrad och opåverkad av just invandring ända fram till nutiden.

Det var ”Hedniska Tankars” grann-sajt Allmogen, som först av alla agerade ”visselblåsare” och avslöjade gammel-medias fake news och manipulering av fakta.

Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, SVT, TT Nyhetsbyrån och flera andra stora medier sprider i helgen en identisk artikel om att hälften av alla invånare i Sigtuna var ”invandrare”, och att svenskar inte finns. Detta efter en studie som undersökt lämningar i ett urval av gravar i Sigtuna.

Eftersom DN deltar i ”faktagransknings-samarbetet” Faktiskt.se blir jag förvånad över att de inte har granskat sig själva i det här fallet, men under de senaste åren har jag märkt att det faktiskt också behövs folk som granskar granskarna.

Därför lanserar Allmogen nu Historiskt., faktagranskande journalistik där Allmogen granskar påståenden i de stora medierna om vår svenska historia och nordiska kultur.

Lögnar-blaskan Dagens Nyheter och Bonnier-pressen sägs sedan dess också varit tvugna att ta in en rättelse – och vederlägga de allra värsta politiska vinklingarna.

Påstående #2:

Svensken finns inte genetiskt.

Hävdat av: Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, till Dagens Nyheter

Slutsats: helt falskt

Påståendet grundar sig i professorns antagande att man med ”svensk” menar något som är isolerat ursvenskt, eller som DN skriver: ”ATLAS-projektet syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa – och en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt.”

En stor missuppfattning? Nej, det är självklart att det inte finns någonting som är isolerat ursvenskt. Den här delen av världen var under den senaste istiden täckt av ett kilometertjockt lager is i över hundratusen år. Inlandsisen började dra sig tillbaka för bara 12,000 år sen och, tro det eller ej, så smälte ingen ursvensk människa fram ur istäcket. Dagens svenska folkgrupp, Sveriges majoritetsbefolkning, är ett resultat av 12,000 år av migration.

Hur den svenska folkgruppen uppstod kan man läsa om på en lättsam nivå i boken Svenskarna och deras fäder (2016) av Peter Sjölund och Karin Bojs. Svenskar är precis som norrmän, finnar, danskar och samer en genetiskt distinkt folkgrupp som har vuxit fram under hundratals generationer i Norden.

Svenskarna är enligt Sjölund och Bojs huvudsakligen resultatet av fyra stora migrationsvågor de senaste 11,000 åren, varav den sista migrationsvågen under bronsåldern för 3,500 år sen. Sedan dess har invandringen till Sverige varit mycket liten, och det har vuxit fram regionala kulturer i Norden som genom århundradena allt mer antagit formen av en enhetlig svensk respektive norsk och dansk kultur.

Hela 40% av alla etniskt svenska män (och upp emot 26% av samiska män) som lever idag härstammar från samma förfader, som i boken kallas ”Ivar”. Hans korrekta namn är I1-M253, den mutation som alla hans manliga efterkommande i rakt nedstigande led bär på – inklusive jag som skriver det här.

”Ivar”, min förfader, bodde i norra delen av det som nu är Tyskland och hans ”söner” invandrade till Sverige i början av bronsåldern för 3,500 år sedan – enligt en hypotes i samband med en exploderande bärnstenshandel.

— —

Idag innefattar begreppet ”svensk” götar och gutar, smålänningar och hälsingar, värmlänningar och ångermanlänningar, men även folk som jämtar och skåningar som för ett par sekel sedan hörde till Danmark och Norge (och innan dess var Jämtland ett självständigt rike). Svenskarna är ett folk och många folk i ett, precis som norrmän, danskar, tyskar, med flera.

I studien Investigation of the fine structure of European populations with applications to disease association studies (Heath, Gut, Brennan, McKay, Bencko, Fabianova et al., 2008) undersöks populationsstrukturen genom att kartlägga genuppsättningar hos 6,000 individer i hela Europa.

Resultatet är tydligt. Svenskar finns:

Genetisk variation bland Europas folkgrupper, som även stämmer väl överens med den geografiska spridningen. Svenskar utgörs av det bruna klustret längst upp i mitten. Källa: Investigation of the fine structure of Europeanpopulations with applications to disease associationstudies, European Journal of Human Genetics (2008) 16

Tittar man på mer djupgående forskning av Europas folkgrupper har vi studien Genome-Wide Analysis of Single Nucleotide Polymorphisms Uncovers Population Structure in Northern Europe (Salmela, Lappalainen, Fransson, Andersen Dahlman-Wright et al., 2008) som undersökte genuppsättningar hos människor i norra Europa och fann att skillnaden mellan olika grupper förvisso var liten men ändå statistiskt signifikant, vilket innebär att alla grupperna är närbesläktade men distinkta.

Även forskarna i studien Swedish Population Substructure Revealed by Genome-Wide Single Nucleotide Polymorphism Data (Salmela, Lappalainen, Liu, Sistonen, Andersen et al., 2011) konstaterar att svenskar som folkgrupp tydligt skiljer sig genetiskt jämfört med populationer i närliggande länder. Man såg samtidigt inom den svenska populationen en tydlig gradient som löpte från söder till norr, vilket man härleder till Norrlands isolerade läge och genetisk drift.

När professor Götherström lägger till att ”vi har plockat på oss delar från hela världen” kommer vi lite närmare sanningen. Alla människor bär i grunden på i princip samma gener. Till 99.9% är vi en kopia av personen bredvid oss. Vi delar även 96-99% av vårt DNA med chimpanser, beroende på vilken studie du tittar på. Den sista 0.01% av vårt DNA som skiljer folkgrupper åt kan härledas till evolutionär utveckling genom årtusenden, där geografisk isolation och selektiv reproduktion har lett till att vissa gener har favoriserats och förts vidare.

Det råder dock ingen tvekan bland seriösa forskare att det existerar folkgrupper i Europa som är närbesläktade men ändå genetiskt distinkta, inklusive svenskar.

Även juridiskt har Norrköpings tingsrätt slagit fast att majoritetsbefolkningen svenskarna är en folkgrupp som omfattas av hets mot folkgrupp-lagstiftningen, även om de samtidigt konstaterade att svenskar som majoritetsgrupp får tåla mer – exempelvis att bli kallade ”vidrig ohyra”.

– Allmogen, 26 Augusti 2018

Huruvida vi som majoritetsbefolkning skall behöva tåla all den grova rasism som riktas emot oss, undandrar sig min enkla bedömning. Jag tycker inte vi bör göra det däremot, utan att vi bör sätta hårt emot hårt, rörande de individer som angriper oss inne i vårt eget land. Sajten ”Allmogen” har emellertid rätt när det gäller en sak, och det är att allt tal om sk ”blandningar” inte bör överdrivas.

Visst – Invandring har alltid förekommit – men det påståendet, även om det är sant, säger inte ett enda dugg om dennas faktiska storlek, som sajten Allmogen riktigt påpekar.

Inte heller säger den tidiga Medeltidens Sigtuna ett enda dugg om dagens politiska situation, eller det angelägna i att försöka likvidera svenskarna, och för evigt göra dem till en liten, undanskuffad och diskriminerad minoritet i sitt eget land, vilket flera politiska partier – bland annat Centerpartiet och Miljöpartiet, nu gått till val på.

Sådant är det program, som ”Akbar Annie” och Miljöpartisterna går till val på. Gillas det av Sveriges ”Allmoge” ??

Resonerar man så, då blandar man ihop äpplen med päron, eller för att ta ett annat närliggande exempel.

Här ser ni nu en bag-in-box förpackning med Äppelsaft, gjord från naturlig fruktråvara, som jag åkt och framställt på ett nära Sigtuna beläget Musteri. För att tillverka en sats, har jag plockat flera tusen äpplen, om sammanlagt 250 kg.  Men – och nu kommer poängen eller sensmoralen i denna historia – jag har fuskat, must-producenten ovetandes, och blandat i två små päron också.

Råsaften smakar fortfarande äpple, luktar äpple, konstateras innehålla äpplen och består till mer än 99,998 % av äpplen – men så finns det nu faktiskt, bevisligen och ovedersägligen 0,002 % päron i denna saft också.

SÄLJER JAG DEN NU SOM ”BLANDSAFT” PÅ STORA TORGET I SIGTUNA, KANSKE – bara därför att den innehåller dessa 0,002 % ?

Nej – det gör jag inte – men detta är PRECIS vad diverse ”professorer” och Fake-News Makare som Anders Götherström ägnar sig åt..

Situationen i det tidigmedeltida Sigtuna kan INTE tas som representativa data för hela Sverige, ens under sin egen tid. Ett sample på 28 individer är alldeles för litet, för att man skall kunna dra några egentliga slutsatser av det, och det hade antagligen krävts över 200 undersökta individer, eller åtminstone ett stickprov av 10 % av totalpopulationen ifall man vill vara säker, säger alla vederhäftiga forskare och vetenskapsmän – för då vore det just naturvetenskap och inget annat.

Jag råder er att komma ihåg det, och dessutom rösta på partier som sysslar med vederhäftig, verklighetstillvänd politik i årets riksdagsval, istället för alla verklighetsfrämmande, islamtillvända, Sverigefientliga floskler…

Annonser

”Nålsticket” emot Skog-bonaden. Hur kristna textilarkeologer förvanskade ett stycke hednisk historia

Bonaden från Skog i Hälsingland, återfunnen 1912 utgör ett klart exempel på den vikingatida bonadstradition som en gång funnits i hela Sverige. Till formatet är den ägnad att sitta på väggarna i en vikingatida hallbyggnad, och från ”Husdrapa” och andra skaldekväden vet vi, att sådana bonader och väggprydnader förekom över hela Norden.Den är daterad till tidigt 1200-tal, ungefär samtida med Eddans nedtecknande på Island, och från en period, när så gott som inga kyrkor fanns i det svenska Norrland eller Hälsingland överhuvudtaget.

Redan från första början igenkände alla forskare Tor, Oden och Frej på bonadens mittparti, men kristna som drev en egen agenda vägrade att acceptera detta. 1923 påstod de plötsligt, att ”Heliga tre konungar” – alltså ett kristet motiv – måste vara avbildade på bonaden, men under nazismens 1930-tal ändrade de sig och ville att motivet skulle föreställa Sankt Olav från Norge, Sankt Knut från Danmark och Sankt Erik från Sverige istället, trots att Sankt Olav aldrig någonsin avbildas enögd, och att Sankt Knut aldrig avbildats med en korsformad hammare i handen, lika lite som Sankt Erik någonsin fått hålla i något sädesax. Oden är däremot enögd, Tor har verkligen en hammare, och Frej har just sädesaxet som en av sina viktigaste attribut, vilket ingen av dessa påstådda ”helgonkungar” någonsin haft.

Ändå fortsatte de kristna med de nazistiskt influerade teorierna. Trots att klara och tydliga motbevis i form av en sammanhängande och utförlig analys av hela bonadens motiv – som visar en strid mellan Hedendom och Kristendom, där Hedningarna segrar i form av en stor ryttarskara vägrade de att ge sig, och tramsade vidare om sina helgon från 1970-talet och vidare framåt, en tid när det började gå utför med objektiviteten inom svensk historieforskning.

1992 gjorde så två kristna textilarkeologer vid namn Margareta Nockert och Anne Marie Franzén en ny analys, vari de påstod att bottentyget skulle haft ”spår av nålstick” och att Odensfiguren ursprungligen skulle ha haft ett andra öga, trots att bonaden vid det laget undersökts minst fem gånger av andra forskare under minst lika många årtionden.

De kunde då inte hitta något spår av nålstick eller stygn, och inga färgrester från garn heller – så vem satte dit det påstått avgörande sticket ? Kan det med andra ord ha varit så, att tolkningen från 1992 var en ren förfalskning ? – Ja, kära läsare, det får vi aldrig veta – men både bonaden från Skog och andra bonader från Ytterhogdal, till exempel, innehåller bevisligen hedniska figurer och en helt hednisk bildvärld – även om de kommer från 1100-1200 talet.

Vi vet att kristna textilarkeologer många gånger kommer fram med påståenden som visar sig vara falsifikat, och rent felaktiga. Ofta görs deras ”fynd” med en tydligt kristen bias, och i ett tydligt ideologiskt syfte. Ett exempel – av många – utgjordes av den numera ökända Annika Larsson vid Uppsala Universitet, hon som genom att helt fräckt lägga till ett trettiotal stygn påstod sig ha hittat ordet ”Allah” på ett brickband från Osebergsskeppet – något som omedelbart motbevisades, inte minst därför att hon använt sig av en skrift och en typografi som inte blev vanlig förrän på 13-1400 talet, minst 500 år fel i tiden. Allt detta hände under förra året, 2017, och till råga på allt använde samma Annika Larsson sin förfalskning för att göra en rad häpnadsväckande påståenden om svensk invandringspolitik i nutid, vilket som alla någorlunda normalbegåvade personer genast förstår inte har ett enda förbannat dugg med Osebergsskeppet eller fornfynd att göra..

Förhåller sig det då på samma sätt med bonaden från Skog, eller inte ? Ja, som sagt – det vet ingen utom dessa kristna textilarkeologer själva – vilse bland medeltida kåpor och mässhakar som de ju oftast är. Under de följande dagarna, däremot, kommer Hedniska Tankar tillbaka med fler avslöjanden om förfalskade forskningsdata, och hur olika samvetslösa personer utnyttjat dessa som ”slagträ” i valdebatten 2018…

Under tiden kan ni också betrakta följande bild, som visar hur pass utbredd förekomsten av kyrkor (i trä, sten eller annars) faktiskt var i 1100-talets Sverige och Norrland. Som ni ser, fanns det bara tre-fyra kyrkor i Hälsingland överhuvudtaget, och i Härjedalen och inlandet inga alls, lika lite som i Dalarna.

Hur pass kristen var då befolkningen ? Man vet att det i Hälsingländska byar som Färila, till exempel finns ”kyrkstallar” liksom i den berömda UNESCO-märkta ”kyrkstaden” i Luleå. Men – ingen bevarad kyrkstall är äldre än 1500-talet, och man vet att bönder och allmoge bara besökte de kristna kyrkorna 3-4 gånger om året, då det var ting och marknadshelg. Förmodligen skulle man inte avlagt några kyrkobesök alls, ifall det inte funnits sk ”Kyrkoplikt” under den Lutherska tiden, och mycket stränga straff (bland annat stockstraff, och tortyr) för de som uteblev från kyrkan. Men ändå var det bara för enstaka bröllop, begravningar och dop, som man alls tog sig de hundratals kilometer, som en sådan kyrkfärd kunde innebära – och från äldre medeltiden har vi inga bevis för att några sådana kyrkfärder genomfördes alls.  Och samerna – som alla vet – förblev hedningar tills långt in på 1600-talet..

Man vet att Sleipner, Odens åttafotade häst, är synlig på Ytterhogdalsbonaden, till exempel. Också Tyr – med en stympad högerhand – finns med, ridande på en häst, liksom Sigurd och Brynhild på Hindarfjället (se längst ned på denna bild). Alltsammans saker, som de kristna textilarkeologerna försökt dölja, skyla över och förneka, men som finns där, likaväl…

 

Grundböcker i Asatro – och svar på läsarfrågor

Som alla läsare vet och förstått är detta en personlig blogg, inte en ren informationssajt om Asatro, eller en introduktionssida för skolungdom eller liknande, men ett verk av en Asatrogen, som lever idag. Jag besvarar sällan läsarfrågor, men jag har redan skrivit några litteraturtips under huvudrubriken ”Asatro” ovan – klickar ni på det ordet och scrollar ni nedåt, kommer ni till ett gammalt inlägg som rekommenderar några objektiva och vederhäftiga böcker i ämnet.

Men, alltnog – för tre dagar sedan fick jag ett trevligt brev, ur vilket jag saxar följande:

Har funderat mycket på det som du skriver om att nordens historia och dess arkeologiska fynd, hamnar lite i skymundan. När jag tänker efter själv, och ser på dagens läroböcker så finns det ej så mycket beskrivet i dessa om nordens historia/mytologi. En enkel sökning på Bokus om asatro och vikingar ger mest böcker som är skrivna för sju till tolvåringar. Sedan hittar man mest engelska böcker som är skrivna om ämnet. Vilka böcker ska man läsa för att få mer information? Finns det böcker som är skrivna på svenska utan de tendentiösa inslagen? Jag har läst eddan, men köpte häromdagen en ny edda, som skulle vara så nära originalet som möjligt (codex regius vilket är originalet?). I denna bok finns det kommentarer och den var sammanställt utifrån flera olika översättare. Men man börjar fundera, när du beskriver feltolkningar från det fornnordiska språket. Försökte se vilka författarna var, fick upp att de levde på 1800-talet. Som jag sett på andra eddor verkar det vara många präster som är översättare. Dessa kan man tänka sig har/är mer tendentiösa.
Alltså böcker av intresse är väl sådana som beskriver det du berättar om i din blogg. E.x.v tiden före och under vikingatiden i Sverige, norden och Europa. Sådan litteratur som inte är eller har väldigt lite inslag av tenditiösa element. Men även böcker om nordbornas religion och utövning (eddan är väl given). Har faktiskt hittat två stycken böcker som kan vara av intresse: 9780190231972 , ancient scandinavia samt 9780415692625 , the viking world.
En till fundering som jag har är den om nordborna och samerna. Jag kan tänka mig att det förekommit visst utbyte mellan dessa folk t.e.x. Genom att samerna har en åskgud på sina ”trolltrummor”. Det finns även en gravhög i Sangis som ligger i Kalix kommun. I gravhögen har de hittat ben, svärd och sköldbuckla o.s.v. Och nej jag är ej same själv. Vad tror du om detta?
Det är faktiskt precis som brevskrivaren säger. En hel del moderna böcker är mycket tendentiösa, och en hel del Edda-utgåvor (som till exempel Lars Lönnroths version) är felöversatta – medan andra – som Collinders – lider av den lilla egenheten att vissa centrala strofer i Hávamál (bland annat den om hur Oden finner runorna) är bortklippta, fast Collinder ändå påstår att det skall vara den fullständiga versionen – och bläddrar man fram till fotnoterna, finner man att Collinder bara skrivit ”detta är runmagi och skall inte översättas” som enda ursäkt varför han tar bort, klipper och förvanskar.
Lars Lönnroth – som översätter ”Mannar allherliga mannast” (vad kan det väl betyda, så säg ?) om Tor i Harbadsljod med ”pojkvasker” under förevändningen att han ”måste” översätta så (det måste man inte alls – denne gamle professor är antingen svårt senil eller helt enkelt dum i huvudet) är ännu värre, som exempel. Han är rent ut sagt intellektuellt ohederlig emot sina läsare, då han tror att han måste ”förenkla” (eller rättare sagt dra ned och besudla – för det är detta han hela tiden ägnar sig åt, när han tycker att berättelsen ”ska göras mustig” som han skriver – med uttryck som ”din bög!” eller ”gorma lagom” vilket inte alls finns i originalet – och vid sidan om ännu värre politiskt motiverade förvanskningar från USA (där Tor görs till transvestit) och sk ”PK-eddor” har man faktiskt rätt att ställa frågan vilka böcker som är åtminstone någorlunda objektiva, och kan läsas av nybörjare.
Själv tycker jag att Anders Baekstedts ”Nordiska Gudar och Hjältar” ISBN 91-37-09594-3  (mfl utgåvor) är en alldeles utmärkt och saklig bok att börja med. Den kom redan på 1960-talet på När Var Hurs förlag som en översättning från danskan, och har sett flera upplagor och uppdateringar sedan dess. Den politiserar inte, förvrider inte heller till någotslags ”Pk-tänk” á la vänstermänniskorna i ”forn sed”, utan håller sig historiskt korrekt och neutral, utan onödiga pekpinnar eller värdeomdömen.
Ur Baekstedts kapitel om Oden…
Folke Ströms ”Nordisk Hedendom” från 1960-talet är mer akademisk, men kortfattad, och var tills alldeles nyligen kursbok på universitetet, men lär knappast stå på pensum i just detta årtionde, då akademikerna hopar skällsord och fula tillmälen över de Asatroende, precis som vanligt. Teorierna i boken är delvis föråldrade och inte längre populära bland forskare idag, men boken innehåller också en riklig litteraturlista, och stimulerar till vidare undersökningar i egen regi, vilket är bra mycket bättre än dagens politiserade universitet.
Gro Steinslands ”Fornnordisk Religion” ISBN 9789127114296 som kom för ett antal år sedan, har jag gjort reklam för förr. Den är visserligen inte fri från värdeomdömen vad gäller dåtidens samhälle, och tenderar till feminism, men slår aldrig helt över i osakligheter, och innehåller också vissa försök till källkritik, ibland lyckade, ibland inte – men bokens verkliga förtjänst ligger i att den redovisar forskningsfronterna, som de såg ut under 2000-talets första årtionde, och därför verkar som en uppdatering samt komplettering till Baekstedt och Folke Ström…
Sangis-högen, så. Ja, enligt de flesta arkeologer utgör 800-talets gravhög från Sangis, ett solklart bevis för att även Norrbottens norra kust var befolkad av svenskar, och inte av samer. Den innehåller artefrakter som bevisligen var från Svealand, och inte är samiska, liksom hela begravningsskicket. Jag har inte funnit något på internet som tyder på att den manlige personen i graven – som har en fullständig vikingatida vapenutrustning varit något annat än just svensk, och från svealand – men i och för sig, möjligheten finns att artefrakter eller föremål kan exporteras mellan kulturer, eller att samer i området redan tidigt antagit svensk kultur och blandats med de svenska inflyttarna – det borde en antropologisk eller genetisk undersökning kunna ge svaret på, men jag har inte sett något om någon sådan, som sagt. Så när som på att ”lappknivar” och kanske några andra föremål importerats åt andra hållet (dvs från den samiska kulturen och in i den svenska) så torde motsatsen ha varit mycket vanligare, när det gäller hur föremål handlats med, och bytt ägare – oftast nog på fredlig väg, även om det – som jag skrivit tidigare med tanke på Koppom-fynden otvivelaktigt också rått krig, eller förekommit våldsamma sammandrabbningar, gång efter annan – och samerna var minst lika ofta aggressorn, eller angriparen.
I Sangis gick det helt säkert fredligare till, i alla fall vad man vet – och att detta var en svensk handelsplats och koloni, med en fast, åkerbrukande befolkning verkar vara ställt utom allt tvivel – och fler spår i exempelvis Tornedalen kanske finns – även om jag är föga beläst på förhistoria från just denna del av Sverige…
Otvivelaktigt fanns det svenska bosättningar i Nordligaste Bottenviken redan på 800-talet, fastän detta är något som ”somliga” inte vill erkänna…

Dagens fall av ”Fnittra med Finkelsteins…”

Nu ger sig även den på alla vis förträfflige samhällsmedborgaren Simon Sorgenfrei vid Södertörns Bögskola in i debatten om den stolliga textilkonservatorn Annika Larssons försök att islamisera den svenska arkeologin, och med ytterst svag och tveksam vetenskaplig grund skapa ett slags PK-garanti för den islamisering av hela Sverige som pågår idag…. Hoppsan – jag menar Högskola, Södertörns Högskola skall det förstås vara, detta lärosäte med tonvikt på just säte – men jag kanske digresserar, för…

Att vikingar klädde sina döda i dessa vackra kläder säger nog något om just vikingatida gravskick, snarare än om muslimska. Gravgåvor är inte vanligt förekommande i muslimsk kultur, utan snarare begravs döda muslimer enkelt insvepta i ett tygstycke. Att sådana traditioner skulle vara inspirerade av Koranens paradisskildringar är en vågad och svårprövad hypotes. Mer sannolikt är att de begravde sina döda i de vackraste kläder och med de vackraste föremålen de ägde, i enlighet med inhemska gravskick. Vi vet heller inte om ägarna av dessa broderade tyger visste att dessa mönster kunde tydas som arabisk skrift. En enklare tolkning är att de helt enkelt tyckte de var estetiskt tilltalande.
En ytterligare reflektion man kan göra är hur vikingar gång på gång lockar till nytolkning och får fungera som projektionsytor för samtida värderingar och förhoppningar. Från det nationalromantiska artonhundratalets tappra krigare, över 1900-talets international businessmen, till det tidiga 2000-talets mångkulturella resenärer.

Just det. Vikingarnas kultur var inte en ”mångkultur” utan en Nordisk kultur. Vad Annika Larsson – som verkligen borde ha hållit sig till textilkonserveringen, ett ämne hon behärskar – inte uppmärksammat, är att källa efter källa konkret motsäger hennes teorier, som bara baseras på en eländig bandstump av vävt brickband, dessutom med den förmodade texten placerad spegelvänt och bakfram… Hur många Vikingar kunde egentligen läsa arabiska, och varför skulle de sätta ut bakvända textrader, om de alls kunde läsa ? Är det inte just som hedervärde Herr Sorgenfrei säger, att här inte alls finns några ”bevis” ?

MÖTE I HYPOTESDJUNGELN: ”Herr Doktor Finkelstein I presume ? – Ich bin der Onkel Kånkel !
Igår citerade jag Ibn Fadhlan, en av islams mest kända krönikörer från 800-talet, och Herr Sorgenfrei vet också att citera andra källor, som mycket utförligt bevisar raka motsatsen till vad Annika Larsson felaktigt påstår. Vikingarna omfattade inte alls islam, utan förde mycket aktivt krig emot just den religionen, på samma sätt som de bekämpade kristendomen. Sorgenfrei citerar det kända exemplet med Berd´aa i Norra Iran, en stad som intogs av just Vikingar, och nämner hur Gilamkusten upprepade gånger ansattes hårt av Vikingar – Gilamkusten är samma kust som Irans norra kust emot Kaspiska Havet, och därtill kan vi lägga alla 40 källorna i Harris Birkelands Kända Nordens historie i middelalderen etter arabiske kilder (1954).
Samtliga arabiska författare i den boken – krönikörer från 700-talet till 1200-tal, med geografer som Al-idrisi och även poeter som Al-Ghazal i spetsen nämner att Vikingarna hela tiden avvek från islam, och ivrigt bekämpade den. Även långt senare har detta varit känt bland arabiska historiker, och islamisterna har själva erkänt faktum – våra förfäder ville aldrig underkasta sig dem. 
Den safavidiske 1600-talskrönikören Amin Razi berättar exempelvis att vikingarna var så förtjusta i grisen att till och med ”de som konverterat till islam åt fläsk.”
– Simon Sorgen Frei, svensk religionshistoriker.
På samma sätt berättar förresten 900-tals munken Rimbert i Ansgar-krönikan, att de få personer Ansgar ens lyckades omvända gick tillbaka till att äta fläsk och dricka öl nästa Jul, och genast avsvor sig all kristendom, så snart de var för sig själva. Ifall det ens fanns några islamska konvertiter, bör även de rätt snart ha avfallit de också, för Julskinkan och Särimner vill än idag ingen äkta svensk avstå ifrån !
AVSLÖJAD ! SLUT PÅ UNDERKASTELSEN OCH PK-TUGGET….
Den eländiga utställning man nu satt igång i Enköping av alla platser – Sveriges mest Enahanda stad – kommer pågå lite till, men om den och andra PK-falsarier får så mycket framgång, återstår att se. Man kan jämföra med den ring, som arkeologen Linda Wåhlander hittade förra året — den innehåller visserligen en ädelsten med en arabisk inskription, men ringen bars inte ens på ett finger, utan vid en kvinnas smyckeskedja som en av flera hängande ornament (alltså något man häktade upp kjolen med) och kvinnan var svenska genetiskt sett och bar inte alls några arabiska kläder.

Vi tänker att antagligen är det någon som tagit hem den till kvinnan — — Ringen är inte använd som fingerring utan har hängt från spännbucklor, två metalldosor som håller upp en hängselkjol i den vikingatida dräkten, säger Linda Wåhlander.

Var ringen är tillverkad är svårare att svara på, men forskarna gissar att den är gjord någonstans kring Kaspiska havet.

Det behöver inte vara en arabisk ring, det kan vara en person som varit en muslim någon annanstans, säger hon.

Ring, Ring Ding-a-ling ! En enstaka inskription, betyder INGENTING ! Särskilt inte när ringen inte bars som ring, utan ingick i ”små nära ting” som man håller upp sin underkjol med… Hur många ”troende muslimer” skulle använda sin guds namn på det försmädliga viset, tror ni ??

Observera att Linda Wåhlander, arkeolog av facket, uttrycker sig betydligt mindre tvärsäkert än textilkonservatorn, vars vilda hypoteser inte är vetenskap, utan just hypoteser. Linda Wåhlander är heller inte främmande för flera tolkningar, och avancerad hypotesprövning, utan att försöka koppla till dagspolitik– och som sagt – alla islamska kopplingar är helt obevisade – de som bar föremålen kunde sannolikt inte alls läsa arabisk skrift…

 

SE UPP – Även DU kan bli STÄLLD INFÖR SÄRIMNER – och då är det kokta FLÄSKET sannerligen stekt…