Ola Wong om Förstörelsen av det svenska kulturarvet

Journalisten Ola Wongs namn torde vara bekant för många. Inte minst för de som regelbundet läser våra större dagstidningar – i det här landet bara två stycken, Svd eller Dagens Nyheter, servilt låtsasliberal. Ola Wong är känd för att tidigare vågat kritisera Hysteriska Muséet i Stockholm och dess minst sagt ”queera” museipolitik, som är ytterst politiserad, och numera vederlagt non-informativ, alltsammans saker som belysts och fått komma fram genom Ola Wongs minst sagt förtjänstfulla arbete.

Den här gången tar han sig an svensk arkeologi, som nästan uteslutande bedrivs på uppdragsbasis sedan två eller tre deceninier.

Fynd efter fynd. Amulettring efter Amulettring. Torshammare efter Torshammare. Allt förstörs och kastas bort, därför att ingen har ”råd” att konservera metallfynden och Hysteriska Muséet inte tar emot okonserverade föremål… Ett helt kulturarv utplånas. Det gäller Asatro, där bevisen fuskas bort…

Nästan inga vetenskapligt styrda utgrävningar sker nämligen i vårt land numera, allt som finns är för länge sedan utlagt till konsultföretag med nära anknytning till byggbranschen, grävningar som styrs därifrån och betalas därifrån, det handlar bara om rent dokumentationsarbete som görs när vägbyggen, exploateringar eller någon annan förändring i markanvändningen måste företas. Jag citerar, direkt ur SvD:s mycket välskrivna artikel:

– Vad man gör är ju att man slänger vår historia! säger Johan Runer, arkeolog vid Stockholms länsmuseum.

Amulettringar från järnåldern, liksom vikingatida vikter och mynt tillhör den typ av fynd som, så vitt Runer vet, tidigare alltid sparades.

— —

– Det är helt galet, men den här branschen har fått marknadssjuka. Vi leker affär, säger Runer.

Ofta, särskilt vid mindre utgrävningar, är det en stående order från länsstyrelserna att så få fynd som möjligt ska tillvaratas.

Om du tycker att det verkar osannolikt så rekommenderar jag att läsa på Riksantikvarieämbetets öppna arkiv, exempelvis rapport 2016:38. En arkeologisk förundersökning av boplatslämningar från brons- och järnåldern inför ombygget av trafikplats Flädie på E6 utanför Lund.

I fyndtabellen har mynt, knivar, ornamenterade bleck, en ring och en vikt från vikingatiden eller tidig medeltid hamnat i kolumnen ”gallrade”.

— —

Vid en annan grävning i den mångtusenåriga kulturbygden Molnby i Vallentuna, slängdes flera amulettringar från järnåldern. Amulettringar var rituella föremål som användes under vendel- och vikingatiden.

— —

– Det är provocerande när man i andra länder gör allt för att bevara kulturarvet och vågar livet för det, säger arkeolog Lena Holmquist.

Historiska museet tar numera bara emot föremål som är konserverade.

Gallringen sker redan i fält, vanligen av en enskild person som snabbt ska avgöra: spara eller slänga? Resultatet blir att välkända föremål bevaras.

Förra året påträffades en smått sensationell liten drake i Birka. Den såg mest ut som en jord- och rostklump när den togs upp, men arkeologerna i Birka tillhör det fåtal som får tid och utrymme att forska. På en uppdragsarkeologisk grävning hade draken troligen slängts.

Arkeologerna ger inte bort eller säljer fynden eftersom de inte vill skapa en marknad för fornföremål och uppmuntra plundrare med metalldetektorer, berättar Runer. Alltså: soptunnan. Slutsats: Om samhället inte längre anser sig ha råd att ta ansvar för Sveriges historia så bör länsstyrelserna stoppa byggherrar och exploatörer från fornlämningar. Ett alternativ är att sluta lägga ut kulturarvet på entreprenad till lägstbjudande med störst soptunna.

Nu är frågan vad riksantikvarie Lars Amréus, eller för den delen kulturministern, tänker? De ansvarar för Sveriges kulturarv och förstörelsen av historien sker under deras skift.

Så långt Ola Wong och SvD, plus minst fem åtskilligt pålästa arkeologer med gedigen yrkesbakgrund och en lång karriär, som alla nämns i det här reportaget.

Själv undrar jag vad som skall slängas, egentligen – och varför man gör såhär. Vad för slags syn på svensk kultur och historia vår Kulturminister har, torde vara ganska välbekant, liksom hennes inställning emot Asatro och andra Europeiska religioner. Det beror nog inte bara på rent kommersiella skäl, eller det faktum att metallkonservering faktiskt kostar pengar, och att byggbranschen självt lämnats att leka kontrollorgan för det dokumentationsarbete man enligt lag måste beedriva, att allt det här sker.

Jag har redan berört Transportstyrelsen, och andra rätt så ökända myndigheter, samt dess påverkan på det här med Museibåtar, till exempel. Se gårdagens inlägg. Liknande saker har hänt, beträffande en del rekonstruktioner av historiska fartyg i Norge, vilket min bloggkollega ”Thor News” har vetat att berätta, denna sommar.

Är allt detta bara rena ”sammanträffanden” eller är det verkligen så, att man av rent ideologiska skäl vill förstöra stora delar av det Nordiska kulturarvet, och hindra de krafter, som vill dokumentera och utöva det ?

Debatten kommer säkert att gå vidare… Men vi vet vad vi vet, vi tror inte bara vad vi tror…

Varför blev det snabbt så angeläget, att detta fartyg tvångsmässigt måste förses med motor, och likt Gokstad-kopian ”Sigrid Storråda” byggas om med underdäcksutrymmen och fast toalett ombord ? Och varför vill man inte betala för metallkonservering, sådär helt plötsligt ?? Byråkratisk trångsynthet, inkompetens eller kristen förstörelselusta… Tja, välj själva…

Enköping och Sigtuna – städer grundade av Hedningar, för Hedningar…

UNT, Uppsala Nya Tidning, återpublicrade idag en gammal artikel från 2014, som visar att Sigtuna grundades redan under den hedniske Konung Erik Segersälls tid, enligt vad nyare utgrävningar visar – och det var således en hednisk stad, inte en kristen. Att Birka övergavs vid 900-talets början vet de flesta, liksom det faktum att hedendomen rådde helt och hållet då, eftersom Ansgars misslyckade missionförsök inte blev långvarigt.

Under Maj månad i år skrev firma Arkeologikonsult om utgrävningar i kvarteret Fältskären i Enköping, som nu slutgiltigt bevisat att Enköping inte alls anlades under någon kristen medeltid, men under 1000-talets andra hälft, då landet ännu var hedet – och även här fanns stormanna- och handelsgårdar, liksom runt hela Mälaren. Stadsgrundandet i Sverige var inte alls en krissten företeelse, enligt vad historiker nu har vetat i snart ett årtionde. Det var en företeelse, som inleddes under den hedniska tiden – och ett ganska stort antal av våra nutida städer byggdes av Hedningar, för Hedningar..

Minnet av Jarlar, minnet av tappra män… Självständiga länder och riken, som faktiskt lever än…

Från Danmark rapporteras enligt NRK, den Norska statstelevisionen, att arkeologer där gjort epokgörande fynd, som skall vara i Värlsklass. En jarls grav från antingen Harald Båtands eller Gorm den Gamles tid har grävts ut vid Fregerslev, nära Skanderborg på Jylland. Hittills har man funnit spår av en rik hästutrustning, som inte var underlägsen någon centraleuropeisk riddares. Vidare utgrävningar startar i april, och som man förstår kan det dröja länge innan de är klara, eftersom det är en stor och närmast kunglig grav man nu gräver ut.  Också lokala media på Fyn har skrivit om det hela.

Spår av en ovanligt rik hästutrustning åt en Jarl har redan säkrats – han var Danakungens närmaste man på Jylland under 900-talet

I mer än 1100 år har Danmark varit en självständig nation och ett självständigt rike. Landet har överlevt ockupation, kristnande, feodalism och invandringsvågor söderifrån, men alltid återvunnit sin frihet. Och befolkningens absoluta huvuddel har alltid varit infödd, samt dansk, trots täta kontakter med de nordiska grannländerna. Än idag är 88,67 % av Danmarks invånare av danskt och nordiskt ursprung, vilket är en större andel än i Sverige. Att påstå att Danmark är en ”globaliserad” nation är helt enkelt inte sant. Landet är och förblir nordiskt.

Anläggningar som Aggersborg och de andra ”Trelleborgarna” som också fanns i Skåne kunde rymma brigadstora enheter. Inte mindre än 5000 man, lika väl organiserade och beväpnade som någonsin de romerska legionerna. Detta var vad en dansk jarl kunde leda i strid…

Från Sverige rapporterar UNT, Uppsala Nya Tidning om Gnistagraven, som arkeologer undersökt ii tre långa år, men som först nu genomgått allt dokumentationsarbete. Graven, som är från 500-talet tillhör en man som måste varit direkt underställd Sveakungen i Gamla Uppsala. Tidingen berättar:

I anslutning till krigarens skelett finns flera ägodelar som vittnar om den nya rikedomen: delar av en hjälm, svärd och sköldar, infattade granater och ett stort antal djur, däribland mannens jakthästar och fåglar. Rikedomen i föremålen är enligt forskningsgruppen i samma klass som de från de kända båtgravarna i Vendel och Valsgärde.

Gravhögen är en så kallad brandgrav, och därför är alla ägodelar sönderbrända. Men tack vare moderna metoder har man kunnat analysera föremålen på ett sätt som kan göra Gnistahögen och dess fynd jämförbara med andra stora gravfält, som de i Sigtuna och Birka.

Några av fynden från Gnista – där vilade tills nyligen en svensk Jarl från 500-talet

Sköldprydnader med ansikten – alla hedniska ornament, som liknar Odensmasker – prydda med halvädelstenar vittnar om sällsynt rikedom. Vendeltidens hjälmar, delvis inspirerade av sena romerska kavallerihjälmar hade ofta galtar eller andra djur på hjälmkrönet, och även om inte alla fynd från Gnista visats än, rör sig detta om en praktutrustning. Dåtidens Sveakung styrde en stor här, och de gamla folklanden Attundaland, Fjärdhundraland och Tiohundraland i Upplands centralbygder kunde redan då säkert ställa upp mer än 2200 krigare till häst.

Modern rekonstruktion av hur männen kring Sveakungens jarl kunde ha sett ut

”Ett land har alltid en armé” sade en gång självaste Mao Tse Tung, den kinesiske statsmannen. ”Sin egen – eller något annat lands…” Hittills har vi i vårt land – Sverige – räknat oss som självständiga i mer än tusen år, eller ända sedan Erik Segersälls tid, eftersom han brukar räknas som den förste i kristna källor omnämnde Sveakungen. Det är dags att omvärdera allt detta nu. Uppsalahögarna, fynden vid Gnista, Vendel, Valsgärde och många andra platser visar att Sverige var en självständig och väl rustad nation flera hundra år dessförinnan, och själva riksgrundandet måste nu flyttas bakåt i tiden, till en helt hednisk, Asatrogen epok.

Vi tar inte order av någon.

Vi styr oss själva.

Vi är en egen nation.

Vi skriver inte under några avtal och deklarationer, särskilt inte under hot.

USA eller Amerikanska Hedningar styr inte över Asatron. Det gör bara vi, och det Isländska Asatrufelagid.

Vi är Hedningar och Asatrogna…

SVT nödgas bekräfta: 200 Torshammar-ringar funna vid Hjulsta

SVT, Statstelevisionen i Sverige vågar sin vana trogen inte sjunga ut om sådant som rör Asatro, Vikingatid och andra – för ett visst klientel av journalister – ”tabubelagda” eller ”svåra” ämnen. Men nu – inför byggandet av Förbifart Stockholm – en nödvändig del av den igenkorkade och trånga huvudstadens infrastruktur – har man hittat inte mindre än 200 amulettringar med Torshammare vid en kultplats i Hjulsta. (SVT skriver att det är ”yxor” – men vi Asatroende vet bättre !)

Bevis har säkrats för att kultplatsen varit i kontinuerligt hedniskt bruk sedan bronsåldern. Amulettringarna dateras till 600-700-talet efter Kristus och är mellan 5 och 15 centimeter i diameter. Fyndet anses vara unikt – aldrig tidigare har så många amulettringar hittats på en och samma plats.

arkeologiskafyndforbifart2-jpg

Nej kära SVT – det här är ingen ”Liten yxa med hänge” utan en TORSHAMMARE på en EDSRING

Arkeologer kommer nu att röntga och preparera föremålen, och dessutom undersöka dem efter spår av djurfetter, vilket bevisar faktiska blot och offer. Vi får väl se vad man kommer fram till så småningom, men själv är jag villig att hålla ganska mycket pengar om att det är TORSHAMMARE och bevis för ASATRO på platsen det rör sig om – ni vet de där två orden, som diverse ”svenska” journalister inte VÅGAR skriva…

Silverskatt i Vallentuna bevisar Alvablotets realitet och kontinuitet

Enligt Svenska Dagbladet idag gjorde arkeologer i Vallentuna ett stort skattfynd i form av arabiska silvermynt från 900-talet, som hittats nedgrävda i en bronsåldershög. – Ja, just det – ni läste rätt – goda läsare ! – arkeologen Lotta Mejsholm har bekräftat till media att det finns kontinuitet på ett av Vallentunas många gårdsgravfält – man har fortsatt att använda det från mitten på bronsåldern till sen järnålder och vikingatid – och hela tiden har folk vördat sina förfäder på orten.Mynten är inte speciellt slitna, och har kommit hit via få mellanhänder – vilket återigen bevisar hur långa resor svearna kunde utföra.

baf6572b-1f5f-4594-a4bd-00f42b5f796fMan begraver inte en silverskatt djupt ned i ett gravröse intill de döda – minst 1500 år senare – utan en bestämd avsikt och kännedom

Var någonstans fältet ligger, vill arkeologerna inte avslöja – tystnadsplikt har rått om denna grävning sedan flera veckor tillbaka – risken för ”besök” från sk ”fornsedare” eller folk med metalldetektorer är alldeles för stor.

Men bevisen kvarstår. Silvermynt från Samarkand och Arabien har hemförts till Svearnas hjärtland, och kommit förfäderna till del. Lotta Mejsholm känner sig nästan själv närvarande i det kultiska skeende som utspelats, säger hon till tidningen.

Tidevarv förgår – Alvablot består säger jag – hedning som jag är !

SkogskyrkogŒrden pŒ AllhelgonaAlvablot eller Allhelgona – och gåvor till de döda – har längre tradition i Svea Rike än man kunde tro..

 

Fler OSAKLIGHETER och FÖRVANSKNINGAR av SVT:s ”Vetenskapens Värld” – Birka kallas arbetsläger osv osv

Förvanskningarna och Osakligheterna som sprids om Sveriges historia ifrån den sk ”vetenskapsredaktionen” på SVT tar aldrig slut, tydligen. Nu har rykten från besökare kablats ut via etermedia som varande ”sanning”, tillsammans med ”friserade” kvasi-citat från diverse ”experter” på arkeologiska hjälpvetenskaper – men inte arkeologerna själva.

Hela tiden, ideligen och stup i kvarten fäller SVT:s okunniga, kristna rubriksättare pejorativa, förklenande och grovt nedsättande värdeomdömen om Vikingastaden – på ett sätt som varken har med historia eller populärvetenskap att göra.

Några exempel, tagna direkt från SVT:

  • ”Ett arbetsläger, befolkat av slavar”.
  • ”Vadade i avfall”
  • ”Ingen handelsplats”

Det är inte första gången som SVT och den sk ”Vetenskapssredaktionen” förvrider sanningen med falska rubriker på detta sätt. Vad sägs om detta exempel, hämtat från i somras,  signerat en viss ”Olof Planthaber” som enligt obekräftade uppgifter ska vara med i ett samfund kallat ”Forn Sed”.

”Vikingahövding tillverkade droger och Öl” står det som rubrik på det tendentiösa inslaget – vad det handlar om är en hövdingagård där några rostade bolmörtsfrön (som kan ha använts medicinskt) har hittats nära en bakugn. På gården kan man också eventuellt ha sysslat med just ölbryggning, vilket man i och för sig gjorde på alla gårdar – oavsett storlek – på den tiden. Sådan är sanningen. För övrigt ska jag återkomma om SVT.s lögner om Händelö-boplatsen i ett senare inlägg – jag har frågat utgrävningsledaren om hur han citerats i pressen och vad han tycker om SVT:s journalister, nämligen – och han var inte glad – kan jag berätta… ”för om dem, tycker han inte”… som det heter

birka5-jpg

Vart vill SVT egentligen komma genom att STÄNDIGT RACKA NED PÅ och försöka ”Svärta” Svensk Historia. Är det ens ”Vetenskap” den sk ”Vetenskapsredaktionens” rubriksättare håller på med ??

Vad är sanningen om de lögner eller rena falsarier SVT publicerat denna gång ? Vad har man för ”argument” som styrker teserna ? Några nya teorier är det ju inte, möjligtvis hypoteser eller lösryckta citat – men det hela hänger inte ihop – som vi ska se.

Birkas hus är små med dagens mått mätt, men det gäller i och för sig nästan alla bostäder från vendeltiden och vidare bakåt – eftersom man i mycket hade en ”utomhuskultur”. Teorin om att Birka skulle gått under på grund av förgiftade brunnar eller dålig sophantering är gammal, och ingen nyhet precis. Det har forskare vetat ända sedan tidigt 1990-tal, och man har haft vilda spekulationer kring den sk ”Birkaflickans” näshålor, mycket tyder faktiskt på att hon var en sk ”Snorunge” om vi ska låna SVT:s gängse språkbruk. För övrigt kom hon inte ens från Birka, enligt mera seriösa arkeologer än de som citeras i det senaste ”Birkaprogrammet”

jobe_2013_a00055Visst – ”Birkaflickan” var en tysk eller dansk sk ”Snorunge” som var mycket elegantare klädd än såhär, och antagligen begravd på ett sätt som skulle efterlikna kristna begravningar – men hon levde i en äkta hednisk miljö…

Att Birka – liksom alla städer i det dåtida Europa – kanske var en ohälsosam plats, vet man av namnet ”Dretskär” som ligger nära en annan holme kallad ”Midsommar” mitt på Björkö-fjärden söder om Birka. En teori går ut på att det var på det skäret sop-pråmarna från Birka tömdes – men annars är det lika sant att staden byggdes med trälagda broar och gångbanor – vilket merparten av Europeiska städer inte alls hade på den tiden. Skälet för SVT:s ”sågning” ska vara hörsägen, påstår SVT. ”Jag har hört besökare säga att de gärna skulle vilja bo på en sådan plats, säger Gunnar Andersson, 1:e intendent vid museet.”

Hörsägner alltså – men inte fakta – bara tomma hypoteser…

Dessutom – hur sant är SVT:s påstående ”Birka var inte en handelsplats” ?

Detta är ju inget annat än klockren idioti. Till och med den hjälpvetenskapsman (han är inte arkeolog utan geofysiker) dvs Wolfgang Neubauer, forskningsledare vid LBI. (det österrikiska Ludwig Bolzmann-institutet) som påstås ha sagt att ”Birka var ett arbetsläger med slavar osv – tomma ord, som tydligen ska föra tankarna till nazismen – har undersökt området med markradar, laserscanning och magnetometer – vilket är det nya.

Men – ur magnetometer-undersöknningar, lasers och markradarscanning kan man inte bevisa ett djävla dugg om Birkaborna höll ”trälar” eller inte.

Allt detta är att förvränga fakta. Vi vet inte alls – allra minst från de nya geofysiska karteringarna – i hur stor utsträckning trälar möjligen kan ha använts i Birkas hantverksstäder. Vad som förekommer i programmet är bara spekulationer. SVTs Benny Eriksson skriver:

Något bränsle fanns inte – all skog var förmodligen nedhuggen, och folket i staden måste ha fått all mat från fastlandet.

Samtidigt börjar Birka massproducera olika varor – bland annat olika sorters smycken som aldrig tillverkats uppe i norden tidigare.

– Det tidiga Birka verkar ha varit något helt annat än den fredliga handelsplats som vi hade väntat oss, säger Wolfgang Neubauer. Vi ser en innesluten verkstadsmiljö, och frågan är: vilka var det som tillverkade alla de här nya varorna?

Den frågan kanske förtjänar att ställas – men hantverkare var dyra specialister och behandlades säkert väl – lika väl som dyra ridhästar. Verkstadsmiljön var innesluten med en försvarsmur, eftersom hantverket var dyrbart och behövde försvardet var visst inget ”arbetsläger” som man hävdat – men däremot fanns en fast militär garnison – på Borgberget invid ”Krigarnas hus” som kallas Sveriges första militära byggnad.

img-3

NEJ NEJ NEJ SVT och ”Benny Eriksson”  – Markradar säger INGENTING om hur många som bodde i husen, hur trångbodd man kanske var eller inte var, eller samhällsskicket under svenskt 900-tal…sådant är STRUNTPRAT…

Och för övrigt – Varför berättar SVT ingenting om de nya arkeologiska teknikerna, eller förklarar vad markradar verkligen innebär, och vad man kan utläsa ur markradar-bilder, till exempel -istället för allt meningslöst PK-tjafs..??

index

Hajar du det nya PK-tugget ?? SVT eller Statstelevisionen tror kanske att de ska ”ta poäng” om Birka med hjälp av det…

63080

I Vilket ”Thor News” berättar om ett av Norges många Gudahov

I anslutning till vad jag skrev om Jim Lyngvild och Danmarks nya Gudahov igår, kommer nu den norska sajten ”Thor News” – Supplier of Norwegian Culture med en intressant notis om ett av Norges många Asatrogna Gudahov från gamla tider, närmare bestämt det ”Hov” som ligger beläget på ön Jöa nära Namsos, Norr om Tröndelagen. Där fann man redan på 1960-talet en obruten följd av begravningar inom samma ätt och familj, som sträcker sig bakåt från cirka år 1000 till 600 talet enligt vår tideräkning. Det ovanliga med begravningarna är att minst sju kvinnor och fyra män har begravts sittande i upprätt ställning, vilket skall vara Världsunikt, påstår den norska sajten.

sitting-grave-viking-1

Detta är dock fel i sak, och inte världsunikt alls. Redan på 1800-talet, och vid den svenska arkeologins början kunde arkeologen Hjalmar Stolpe konstatera att många av adelsgravarna inom borgområdet i Birka, allihop sk ”Kammargravar” efter den modell svenska vikingar gjorde i Gårdarike eller Ryssland, innehöll en eller flera personer, som begravts just i sittande ställning. Mycket berömd är exempelvis krigarbegravningen i graven Björkö 581 – som en kvinnlig arkeolog i Sverige nu vill bortförklara som en kvinnlig begravning, trots alla vapenfynd som gjorts i precis den graven – det skall bli intressant att se vad man baserar denna omtolkning på så småningom…

10_gravbirka1Flera runverser innehåller också omtalanden som ”sitter i högen, högättad hövding” (se även Rökstenens Theoderik-strof, som jag berättade om nyligen ) och grav 851 från Birka är långtifrån unik. Man har också hittat en grav med en ung man och en ung kvinna, som måste ha dött av sjukdom, en kort tid efter varandra. Mannen har kvinnan sittande i sitt eget knä, och han håller hennes ena hand och håller om henne med andra armen, som för att visa att döden inte är något farligt, och att de alltid kommer att förbli tillsammans i nästa värld. De har sina ridhästar i ett annat utrymme i samma grav, precis som kavalleristen med komplett utrustning från grav 851, och mannen har en rik vapenutrustning, medan kvinnan har en kista med smycken och husgeråd intill sig.

36ee71626b9157cca0916043acb58e94

Innan Birka-graven stängts har någon också kastat ett spjut snett ned i graven, i en gest av ”Oden äge er alla !” som det står i sagorna – ett vanligt sätt att viga någon åt döden, och rituellt ”stänga” en grav. Vad som gör den norska gården med namnet ”Hov” – visst inget ovanligt namn – man kan bara tänka på den berömda gården ”Hov” i Hackås i det närbelägna Jämtland, och många andra platser i Sverige där Gudahov bevisligen stått – unik är däremot följden av individer inom samma släkt, samt att man uppenbarligen haft ett lokalt gravskick just där. Det vanliga i järnålderns och vikingatidens hedniska gravar är annars brandbegravning, vilket är det vanligaste bland hedningar och Asatroende än idag, men i Vendel- och Valsgärdegravarna – som nästan helt säkert tillhörde en uppländsk kungaätt – har man ett undantag.

gard-pa-hojd.png-for-web-xlarge

Hur Gudahov i Norge och Sverige en gång kunde ha sett ut

Männen i de norska gravarna är hela tio centimeter kortare än vad som var meddelängd på den tiden, och den äldste av dem är knappa 40 år, medan kvinnorna i samma ätt däremot levt till högre ålder, och är av större kroppslängd. Den norske arkeologen Marte Moklebust trodde på 1960-talet att dessa män varit Godar eller Frejs präster, och att detta förklarar varför de var så klena, ja klenare än kvinnorna i samma ätt, vilka otvivelaktigt var av nordiskt ursprung. I varje grav finns också rester efter ett rituellt bål, samt 20 cm långa knivar med avbruten udd – sådana ”ångerstål” användes i svensk och norsk folktro från långt senare perioder enbart för magiska ändamål, och i varje fall kan knivarna inte varit avsedda för hushållsbruk eller till att slåss med, medan varje begravning ligger kompassrätt orienterad åt antingen sydöst (mot centrala Norge) eller Nordnordöst (norrut längs kusten).

Själv har jag en helt annan förklaring till de sju identifierade manliga indivderna, och det är att det helt enkelt kan röra sig om samer, ingifta i en ätt med nordiska kvinnor, vilket förklarar deras genetiska karaktärsdrag – alla är kortväxta, krumbenta och kortskalliga individer, kvinnorna däremot långskallar, med typiskt nordiska drag. På 1960-talet fanns ingen DNA analys, så detta är bara en helt obevisad hypotes från min sida – arkeologen Gunilla Larsson i Sverige ansåg sig så sent som för en månad sen ha DNA bevis för att en (som i en endaste enda kvinnlig individ) från Tuna i Alsike faktiskt varit av samiskt ursprung – men vad bevisar i så fall allt detta ?

Ingen av männen från ön vid Namsos i Norge hade de ringaste samiska föremål eller något samiskt gravgods med sig. Det hade inte kvinnan från Alsike heller.

Dessutom var de alla ingifta i rent nordiska ätter, antingen verkliga adelsätter eller till och med kungafamiljer (om nu vendelgravarna verkligen har någon samisk individ, vilket är totalt obevisat till dags dato) Med andra ord – det fanns inga renrasiga samer, ens på Vikingatiden – och ingen självständig ”samekultur” heller

Allt som fanns, var emellertid den Nordiska och Asatrogna kulturen – både här i Sverige och i Norge. Alla föremål som hittats i gravarna tillhörde en nordisk kultur, och bevisar ovedersägligen och oomkullrunkeligen, att här skett assimilation, inte integration en starkare kultur har helt enkelt tagit upp individer från en svagare, som helt övergått till den starkare kulturens vanor, gravskick, religion, kultur och antagligen också språk – medan inga rester av en självständig samekultur hittats i Norden före medeltiden…

Slutligen är det ju fascinerande att tänka sig, att gudahovet vid Hov varit i kontinuerligt bruk i flera århundraden, men också vid Trondheim hittade man ett sådant för några år sedan.. Och i det svenska norrland finns släktgårdar, som brukats av samma familj sedan minst 1300-talet – genom mer än 600 år av helt svensk bosättning och svensk historia – så det hela är egentligen inte så konstigt. Asatron har historiskt kontinuitet – den hör hemma i våra länder – här har den sitt starkaste fäste – både nu och i framtiden !

487