Monoteister HOTAR hela vår planet – ”Samexistens” är totalt omöjlig…

Man kan inte ”samexistera” med en mördare. Man kan inte leva ihop med en individ, som hela tiden försöker ta livet av en. Man kan inte existera tillsammans med dem, som totalt förnekar ens egen rätt att existera och finnas till, och inte ha sådana människor som grannar. Som bekant drabbades ett antal kyrkor på Sri Lanka av Islamistiska attentat under påskhelgen. Över 290 personer dog och över 500 lemlästades på grund av Monoteismens härjningar den här gången.  BBC och andra internationella nyhetsmedia med hög trovärdighet uppger att IS eller Islamska Staten tagit på sig skulden för alltsammans, samtidigt som svenska tidningar och media inte vågar skriva eller säga detta. Man slätar över, och vill inte erkänna den bistra sanningen, och vad man redan konstaterat i utlandet.

Den brittisk-indiske författaren, Hedningen och Poyteisten Gore Vidals ord blir mer och mer aktuella för varje dag som går. Sedan 2000 år lever vi med Monoteisternas ständiga terror och våldsdåd…

 

Attackerna skall vara en hämnd för en kristen våldsmans attacker på Nya Zeeland, som i sin tur påstods vara en hämnd för de islamistiska vansinnesdådet på Drottninggatan i Stockholm, en terrorhandling emot fredliga svenskar, som mycket snart kan följas av fler terrordåd i samma stil. Vi har sett detta mönster förut, och vi ser hur det ständigt upprepar sig. Islamisterna och de kristna är exakt likadana – de är samma andas barn, och de opererar med samma totalitära ideologi. De vill inte erkänna andra gudar, de vill inte acceptera folk med en annan religiös uppfattning än deras egen, och därmed skiljer de sig fundamentalt och kapitalt från Hedendomen och de polyteistiska religionerna. Min bloggkollega Henrik Andersson på Ideell Kulturkamp frågar sig idag, om Monoteismen är riktigt frisk. Det är förvisso en fråga, som kan ställas i sammanhanget.

Kristendomen i Sverige och alla andra stater bygger på något som kallas ”Missionsbefallningen” och är en direkt order, inskriven i Matteusevangeliet i de kristnes Bibel. Deras gud skall vara allsmäktig, påstår de; och alla andra gudar och trosföreställningar skall utrotas, samtidigt som kristendomen ska spridas ibland alla folk och stater (alltså också Sverige och de Nordiska länderna, som aldrig varit särskilt kristna) och alla måste tvångsmässigt döpas och underkasta sig denna kristendom. Det är en totalitär filosofi i sin renaste och mest förtryckande form. Nu säger inte dessa befallningar från de kristnes gud att allt detta ska verkställas med grovt väpnat våld, men missionsbefallningen har genom årtusenden och århundraden tolkats på det viset. Överallt där kristendomen visat sitt fula tryne, har man sett samma resultat. Hela befolkningar har utplånats. Afrika. Centralamerikas och Sydamerikas indianbefolkningar. Australien, Europa, Norden. Folkmord efter folkmord, i land efter land, och det hela fortsätter, än idag…

Överallt där Kristendom eller Islam tillåts ta över i ett samhälle förekommer Korståg eller Jihad, terror och ständiga krig…

Islam går ett steg längre, eftersom dess Koran öppet förespråkar omvändelse med våld, samt Jihad eller det heliga kriget, som finns med som en bärande beståndsdel i de flesta tolkningar av denna lära. Frågan är då, hur länge vi ska tolerera närvaron av Monoteistiska religioner och totalitära filosofier i Västvärldens relativt fredliga och demokratiska samhällen. Är det inte dags att vi gör rent hus med dessa fulreligioner en gång för alla, och förbjuder dem ? Religionsfrihet är en sak, men hot emot demokratin och själva rättssamhällets grundvalar en annan. Demokratin är ingen självmordspakt. Och förr eller senare, kommer Monoteismens rätta ansikte att visa sig…

Jämför med vad som sägs i Hávamál. Där förespråkas inga heliga krig. Där förekommer inga allsmäktiga Gudar. Där står inte ens om något liv efter detta. Där ges inga uppmaningar om Jihad eller Mission – allt som sägs är följande, ty som det står i den  127:e strofen:

”Om ont du ser, kväd då att ont det är – Och giv ej din fiende frid !”

Att ej giva sin fiende frid, innebär inte att man ska döda honom eller henne. Det innebär bara, att våldsverkare skall straffas, och ställas till svars. Och det står inte, att det är någon Gud som skall anropas, när man ”kväder” att våld och missförhållanden råder i Världen – här eller på Sri Lanka. Att kväda är att säga något högt, eller offentligt. Det är till civilsamhället, och till människorna runtomkring, hedningarna riktar sig. Till rättsstaten, till de ting och folkförsamlingar vi alltid haft och ännu har i Norden. Så är det, och det är viktigt att förstå – även om Monoteisterna, fast i sitt våld och sitt hyckleri, aldrig någonsin kan förstå det.

Igår påpekade skribenten Sakine Madon i UNT, Uppsala Nya Tidning, hur feg och undfallande Regeringen Löfvén är.  Annie Lööf, vars lilla missnöjesparti på grund av en av de mest skändliga episoderna i Sveriges moderna historia nu sitter i regeringsställning, talar om ”troende” på Sri Lanka, och vågar inte ens kalla saker vid dess rätta namn. Och hon är inte den enda hycklerskan. På bloggen ”Det Goda Samhället” skrev vår gamle bekant Mohamed Omar – en islamsk extremist, som ångrat sig och som numera blivit ”kulturkristen”, men med stark sympati för hedendomen en dag tidigare – den 23 april – om hur ingen mindre än vårt lands Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson också fortsätter ljuga och hyckla. Enligt honom skall det nämligen vara dunkla ”högerextremister” som är den stora faran i Sverige, samtidigt som minst 30-40 svenska kommuner skall förberedas för att ta emot sk ”IS-återvändare” eller med andra ord krigsförbrytare och massmördare. Alla ska de komma till Sverige, med sina yngel och barnsoldater i släptåg, ungefär som om just vårt land skulle vara hela Världens socialkontor… Allt enligt denne förryckte Dvärg, denna ynklige lille despot..

Sverige under Regeringen Löfvén. Ett land där det är fullständigt OK och helt legalt att VIFTA MED IS-FANOR. Men där RUNOR måste TOTALFÖRBJUDAS enligt landets egen Justitieminister…

Från justitieministern själv har det under de senaste dagarna meddelats, att han tror att Svensk Polis måste skydda bönderna i landet från djurrättsaktivister, ungefär som om detta skulle vara den stora faran, och den största risk vårt land alls löper just nu, när tusentals islamska terrorister skall importeras ”hem” till Sverige. En bisarr prioritering av en totalt felslagen Socialdemokrati, som befinner sig på dekis…

På den tid när svensk socialdemokrati verkligen var värd någonting, fanns det något som hette Folkhemstanken. Det handlade om att skapa ett säkert hem för Sveriges folk – det svenska folket, vill säga, och att tjäna dess intressen, men inte det syriska eller turkiska, eller andra folkstammar som inte alls hör hit, och som gång på gång likt diverse ”EU-migranter” visat sig fullkomligt oförmögna att acceptera det svenska civilsamhällets lagar och levnadsregler. Per Albin Hansson var en svensk politiker, som i likhet med ”Mollgan” Johansson också kom från Skåne – och han sa – på sin tid… som såhär:

Även under det politiska fåväldets tid tillgreps den från makthavarnas sida i synnerhet när det gällde att hos massorna inpränta känslan av förpliktelse till det allmänna, skyldigheten att bära bördor och bringa offer. Det är kanske också i pliktkänslan som uppfattningen om samhället såsom det gemensamma hemmet starkast och bäst kommer fram.— — Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage,

(S)-regeringens Jurisprudens… Och Kulturpolitik…

I Landet Löfvén har allt detta förvandlats till sin motsats. Utländska befolkningsgrupper har fått en alltmer gynnad ställning. Bidrag efter bidrag betalas ut till de islamska centren, medan svenska fattigpensionärers tandguld via krematorierna får göda ”Svenska” Kyrkan, och ”Studieförbundet Ibn Rushd”.  Det svenska kulturarvet förstörs. De sociala skyddsnäten monteras ned, samtidigt som de nytillkomna fortsätter att sko sig på den inhemska befolkningens bekostnad – och klyftorna mellan närande och tärande växer oavbrutet, hela tiden… i takt med Annie Lööfs och ”Mollgans” floskler…

När ska vi kasta ut Monoteisterna ur Sverige ? När ska vi ta tillbaka vårt land, och avsätta Regeringen Löfvén ? Till och med bloggen ”Det goda samhällets” chefredaktör Jan Olof Sandgren, av allt att döma en fanatisk kristen, har insett ”Mollgan” Johanssons fullständiga omöjlighet på Ministerplats, och förstått det faktum, att hans idiotiska lagförslag om förbud emot runor inte har någon som helst förankring hos det svenska folket, och heller ingen förankring i verkligheten. Några runförbud behövs inte. Det är en åtgärd som inte hjälper den eroderade rättssäkerheten och det bekymmersamma säkerhetsläget i landet det minsta.

Om ministern alls oroar sig för högerextremism, eller extremister i övrigt, så är det den islamska extremismen han bör bekämpa först och främst, det inser vi allihop – och det inser man också efter att ha läst SÄPOS årsrapporter. Det finns lagar om förargelseväckande beteende, till exempel, och jag skulle nog vilja hävda, att de ytterst fåtaliga nazisternas missbruk av runor, faller under dem.

Det stora hotet för Sverige, och för hela Världen i övrigt, stavas Monoteism. Det stavas kristendom, och islam – för de här två religionerna är av precis samma skrot och korn. Vill vi alls ha ett fritt samhälle eller någon morgondag för människor i detta land, bör våra politiker inse detta faktum fortast möjligt, och handla därefter – allt tal om sk ”kristdemokrati” till trots.

Som avslutning på detta inlägg citerar jag ur ”Det goda samhällets” insändar-kommentarer om Justitieministern, Regeringen Löfvén och dess handlande mot sina egna medborgare…

svenne

”Det är detta skriftspråk som Morgan Johansson och hans kollegor nu upplever som ett hot.”

Varje dag blir man påmind om att det inte finns någon ände på den idioti som genomsyrar många av våra makthavare. Tror dom att alla dessa tokerier i slutänden skall resultera i ökade partisympatier hos allmänheten eller vad är syftet? Det finns ju flera mycket tydliga och handfasta problem som håller på att förstöra hela landet och att komma till rätta med dessa borde ju ha den högsta prioriteten i stället för att jaga ”hot” som i verkligheten är försumbara vid jämförelse.

Dnam

Tycker du ja, men de vill ha det så här.

cmmk10

Morgan vill säkert förbjuda det fria ordet och Internet. Undrar om han härigenom kan förbjuda symbolen för Bluetooth?

Tomas

Vi som inser att vi fått den mest hopplösa justitieministern i historien vilken, på eget bevåg eller på uppdrag av andra, försöker piska in alla i den hjärnlösa vänsterfåran får väl protestera genom att kalla honom AntiOden. Enögdheten har han men saknar alla övriga egenskaper. — — Hur än jag vill se något gott hos varje människa så lämnar mig Morgan svarslös.

Göran Holmström

Jan-Olof mycket bra skrivet. Morgans skräck är ju att vårt gamla arv ska till slut ena oss, det har inte ett dugg med nazism att göra utan det gäller att försvaga gruppen som finansierar deras maktinnehav.
Nästa del är att Morgan inte vill stöta sig med gruppen som ger dom röster att sitta kvar. Bevis för det är utrensningarna av gamla fynd som skulle kunnat säljas till intresserade människor, istället lät staten via valda ombud skrota bort vårt arv som skrot, Alice Bah Kunke stod som ytterst ansvarig för den övningen.
Ännu ett, är kvinnan som fick stöd för att forska i muslimska symboler invävda i vikingakläder, har själv kontaktat henne, hon sade att hon vart både feltolkad och använd för politiska syften. Och det enda hon hävdade var att vikingar och muslimer möts inget mer.
Vi har ett angrepp på vår historia och kultur, frågan är bara hur våra förfäder hade hanterat det? Vänt andra kinden till om och om igen? Tveksam, till det,
Att Morgan hatar starka män och starka kvinnor, har väl sin logiska förklaring,
Alfahanne är ju inte det han utstrålar direkt, fick leta långt ner i alfabetet innan jag hittade passande bokstav Ypsilon-hanne passar.
Fonetiskt så liknar det kräksljudet och det passar bra på denna person.

Aha

Om nazistiska symboler ska förbjudas ska naturligtvis kommunistiska och Jihadistiska symboler också förbjudas. Om hakkorset står för hets mot folkgrupp står kommunistiska och jihadistiska symboler för dödligt hets mot oliktänkande. Hammaren och skäran skulle bli ett minne blott. Sveriges kulturetablissemang får riva ned sina affischer från studietiden.
Så kommer inte att ske, att kommunistiska och jihadistiska symboler förbjuds. Man accepterar helt enkelt symboler från slaktarregimer. Ett paradexempel på hur degenererad den politiska debatten är, degenererad därför att protesterna mot att förbjuda kommunistiska och jihadistiska symboler kommer i stort sett att utebli, förmodligen också från det borgerliga lägret.

Den humanitära stormakten visar upp sitt hyckleri i full blom. Assholes.

  •  

  • Jag upprepar vad jag sagt – goda läsare. Man kan inte säga ordet ”Asatro” eller ”Hedendom” utan att också säga – Folkligt civilmotstånd – och kamp emot överheten !

Annonser

Sigtuna – inte alls så kristet, snarare HEDNISKT

Staden Sigtuna har i traditionell svensk historieskrivning alltid gällt som den kristna efterträdaren till det genuint hedniska Birka. Man har ansett, att Olov Skötkonung – den förste nominellt kristne kungen i landet, skulle ha grundlagt den som en handelsplats runt 980, sedan Birka övergivits av okänd orsak – det finns som bekant många teorier om varför Birka övergavs, men ingen av dem är slutgiltigt bevisad. Först 995 eller senare förekommer det att man ger ut kristna mynt i Sigtuna, som på kungens direkta befallning försetts med inskriften ”Sigtuna Dei” eller ”Guds Sigtuna” – men detta är inget bevis för att det då verkligen fanns kristna personer eller några kyrkor i Sigtuna stad.

Dessutom är tolkningen av mynten åtskilligt osäker. Det står ”Sidei” men vad det betyder, rent språkhistoriskt, vet man inte. Andra såkallade Sigtunamynt har stavningen Znetei, eller Sitei, medan till och med den danske Kungen Knut den Store på 1020-talet utgav mynt, som han lät pryda med Sigtunas namn – men han härskade bevisligen aldrig där… Kanske betydde stavningen på mynten inte alls, att det skulle funnits någon kristendom i staden – och de kors som prydde myntens baksida, var bevisligen bara en efterbildning av samtida, engelska mynt.

 

Myntningen i Sigtuna-trakten, i namn av Olof, Rex Sveorum och hans son är faktiskt inte alls något bevis för att Sigtuna var en kristen stad – Kungen försökte ”claima” sin överhöghet över den med engelska myntmästares hjälp, men hjälpte det verkligen… Det kan ha varit ett tomt propaganda-nummer…

Snarare kan det ha varit fråga om, att Olof Skötkonung försökt hävda sin maktställning över staden, och göra anspråk på den – kulturell appropriering med ett annat ord – trots att hedniska stormän och Jarlar styrde i Uppland ända tills 1090-talet, då det sk ”Uppsala-templet” eller den hedniska kungsgården och gudahovet vid Gamla Uppsala slutligen raserades.

UNT, Uppsala Nya Tidning, redovisar nu nya fynd från firma Arkeologikonsult som klart visar, att Sigtuna under sina första 100 år kan ha varit mycket mer hedniskt än man trott. De äldsta fynd av kyrkor man gjort, är från 1000-talets slut, och antagligen samtida med att Kungsgården i Uppsala förstördes. Det är alltså inte alls säkert, att Olov Skötkonung eller hans som Anund Jakob verkligen lyckades grunda en kyrka i Sigtuna. Den absolut äldsta lämning man hittat, St Per kan tidigast vara från 1080-talet, men den dateringen är osäker.

Det Sigtuna som fanns under 1000-talets hälft hade inga kyrkor överhuvudtaget – enligt rekonstruktioner från 2003…

 

Man har nu hittat en sk ”Griftegård” från sent 900-tal, som inte hade någon kristen kyrka kopplad till sig. Projektledare Anna Hed Jakobsson erkänner att Sigtunas första hundra år har en mycket mer komplicerad byggnadshistoria än man trott. Det är inte alls så enkelt som att den skulle ha varit en kristen stad från början. Mycket tyder på att den tidiga griftegården utplånades efter 1000-talets mitt, och att man då byggde nya hus ovanpå den. Detta tyder på, att det kan ha skett ett religionsskifte först kring 1090, och att de två religionerna stod i klar motsats till varandra. Man har ju utplånat hela den tidigare begravingsplatsen med över 50 gravar, som på så sätt kommit att bevaras under annan bebyggelse fram till vår tid.

Projektledare Anna Hed Jakobsson har understrukit, att man inte ska idyllisera eller ”gullifiera” forntiden, för det är historieförfalskning. Det förekom ingen ”fredlig samexistens”. 1000-talet var en ytterst blodig tid i Sverige, och detta bevisas enkelt ur skelettfynd…

Vissa gravar, endast ett trettiotal, har av arkeologerna identifierats som kristna. Men – över 60 gravar är bevisligen hedniska, och det finns också mycket som tyder på att hedniska krigare begravts på platsen. Bland annat har man gjort fynd av filade eller svärtade tänder – sådana gravar har hittats också i Lund, i Skåne och på Gotland, och har ibland teoretiskt kopplats till de hedniska Jomsvikingarna eller andra elit-krigare, som bevisligen hade en hednisk och Asatrogen identitet, även om det i och för sig inte är helt klarlagt, att detta också gällde Sigtuna. Det är alltid svårt att enbart utifrån ett arkeologiskt fyndmaterial säga något definitivt om människors tro i dåtiden, och som alltid måste de arkeologiska fynden undergå en närmare, mycket noggrann analys eller kompletteras via hjälpvetenskaper…

– Vi funderar på varför man lägger bebyggelse på gravarna från slutet av 900-talet eller början av 1000-talet. Tidsmässigt är det sannolikt inte mer än en generation, kanske decennier, som skiljer mellan att gravarna anläggs och att husen byggs, säger hon.

Bland fynden utmärker sig några kranier med slipade framtänder i övre käken. Fortsatta undersökningar av benmaterialet kommer förhoppningsvis att ge svar på varifrån dessa personer kom och varför deras tänder var slipade. Denna typ av slipning har tidigare påträffats i gravar på bland annat Gotland.
– Vad vi i dag kan säga är att personerna med de slipade framtänderna alla var män samt att de hade begravts i kistor.

(Citat från UNT 2014-06-29)

Benen från Sigtuna uppges också ha ”hemska skador” och de har med säkerhet inte uppstått under fredliga förhållanden. Det fanns knappast någon ”fredlig samexistens” mellan Asatro och kristendom i forntiden, och Sigtuna kan under sina första 100 år mycket väl ha varit en helt hednisk stad – sådan är slutsatsen. Vidare forskning får avgöra saken. Man vet också, att staden var planmässigt anlagd, enligt den sk Bjärkö-rätten, med fasta tomter och fast tomtindelning, precis som i Birka. Det var inte ett kristet samhälle, som skapade allt detta – stadens struktur var från början hednisk…

Nytt spjutfynd i Uppsala kan vara ytterligare bevis för slaget vid Fyrisvall

Att svenska tidningar och media förvrider sanningen och döljer fakta är inget nytt, men frågan är om det gjorts så tydligt eller med sådan uppenbar avsikt som när UNT, Uppsala Nya Tidning, rapporterade om ett nytt arkeologiskt fynd i veckan. år 2017 hittade två amatörarkeologer en spjutspets i Fyrisån, som nu analyserats på Länsstyrelsens bekostnad. Den visade sig vara från sent 900-tal eller tidigt tusental, och tidningen skriver genast att : ”På grund av få och osäkra källor vet man inte mycket om livet i Uppsala under den här tiden.” – ett påstående som är uppenbart lögnaktigt. Också SVT har rapporterat om det ovanliga fyndet, men kan inte ens redogöra för att det faktiskt är spetsen till ett spjut, inte en pilspets, som man felaktigt skriver.

Vad som står helt klart enligt UNT är emellertid att spetsen till det lilla kastspjutet, som det handlar om i det här fallet är ett vapen för strid, inte för jakt. Det kan inte ha tappats i Fyrisån av misstag, men har sannolikt hamnat där i samband med väpnad strid, då det flugit förbi sitt mål och landat i ån.

Detta är spetsen på ett litet kastspjut, och inte en pil

 

Länsstyrelsen, som undersökt fyndet, vågar skriva sanningen på sin hemsida. Det här kan vara ett av flera tydliga och klara materiella bevis för slaget vid Fyrisvall, en av de viktigaste drabbningarna i hela Sveriges historia, och en av de episoder som ledde fram till själva riksgrundandet. Slaget vid Fyrsivall, sommaren 986 är en av de mest kända och väl dokumenterade slagen från det Vikingatida Sveriges historia, och det omnämnes i Flatöboken i stor detalj, liksom i Olav Tryggvasons Saga (nedskriven på 1180 talet) liksom flera andra litterära källor, som Knytlingasagan från Islands 1200-tal, och av Saxo Gramatticus. Dessutom är slaget nämnt på flera samtida Runstenar i Skåne, och det finns alltså ingen saklig grund för att betvivla, att det verkligen ägt rum. Visserligen är Flatöboken från 1300-talet, det är sant, men avståndet mellan de senare litterära källorna är inte större i tiden än mellan Slaget vid Poltava 1709 och det moderna Sverige, och självfallet är det så, att ingen i dagens Sverige kan tvivla på att ett så väl dokumenterat slag verkligen ägt rum, när vi faktiskt har ögonvittnesrapporter från män som var med om det, allt enligt runstenarnas klara vittnesbörd.

Att då hävda att ”vi ingenting kan veta” är bogus och bluff. Denna Sverigefientliga inställning förvandlas mycket lätt till ”Ni får ingenting veta !” vilket är det budskap, media vill tratta i oss, när det gäller vår egen kultur och historia. Vid Fyrisvall besegrade Erik Segersäll av Sveariket Skånekungen Styrbjörn Starke, vars historiska existens man heller inte behöver betvivla, och genom denna händelse grundlade han det svenska riket. Nu kan ingen bevisa, att det lilla kastspjutet från Uppsala verkligen är ett minne av den striden, enbart med arkeologins hjälp, men det är ändå en tydlig hypotes, som erbjuder sig i sammanhanget, enligt vad Länsstyrelsens experter konstaterat. Varför vågar då media inte nämna detta ?

Det är enbart den kristne fanatikern Lars Lönnroth, van från sitt rotande i lönn på Wikipedia, som betvivlat Styrbjörns historiska existens. I utlandet är det en vedertagen historisk sanning, att Styrbjörn veerkligen levat, och det är bestyrkt både ur samtida skaldepoesi och minst ett tiotal senare litterära sagor. Både Thorvald Hjaltasson från Island, som själv deltog i slaget under Erik Segersälls ledning, och flera andra samtida källor nämner hans insatser, och därför finns ingen anledning att betvivla dem. Styrbjörn Starke var son till Erik Segersälls äldre bror Olof, och på mödernet av Skånekungars ätt. När hans far dog av ormbett, förvägrade honom Erik rätten att bli Sveakung, och med 50 långskepp drog han söderut till Jomsborg och Jomsvikingarna, vars kung han också blev. Så tillträdde han Skånerikets tron, erövrade Novgorod i Gårdarike, och Kiev, samt deltog i flera vikingatåg till England och Danelagen. Han gifte sig med Harald Blåtands dotter Tyra, och Skåne hade därför god fred med Danmark – också Frans G Bengtssons berömda roman ”Röde Orm” nämner och beskriver honom – och på 980-talet var hans makt som störst, för nu härskade han ensam över Vendland och Östersjöns södra kust, Gårdarike eller Ryssland, Skåneland, Bornholm, Öland och Gotland, tillika stora delar av England – och var således kung över ett stort, internationellt stormaktsvälde.

Mårten Eskil Winges syn på Styrbjörns färd hemåt, efter 3-dagars slaget på Fyrisvall

När Styrbjörn drog mot Svealand, för att återta den tron som rättmätigt var hans enligt arv, hade han Jomsborgs fulla resurser av yrkeskrigare med sig, förstärkta med Skåningar, och goda delar av Harald Blåtands alla män. Uppskattningar av hur stor hans här var varierar, men den har angetts till minst 70 långskepp, och ett långskepp var aldrig mindre än en 24-sessa, alltså ett skepp med 24 bänkar och 48 roddare, samt 12 mans besättning ungefär, alltså i allt 60 man. Det blir grovt räknat 4200 man inalles, vilket inte alls är en omöjlig siffra – vi har arkeologiska bevis i form av Trelleborg på Själland, Aggersborg på Jylland och slutligen rester av Jomsborg på Wollin, som visar att permanenta härläger verkligen kunde innehålla så stora härar, och än vida större.

Emot detta kunde kung Erik, som vid det laget blivit kring 40 år, men som var oerfaren i strid, inte ställa upp så mycket mer än Upplands och Södermanlands allmoge, sin egen hird och kanske män från Västmanland och Dalarna, vilka måste ha varit färre till antalet än de väl beväpnade, stridsvana och än mer motiverade Danskarna och Skåningarna. Enligt traditionen leddes den svenska hären vid Fyrisvall inte alls av Erik, men av Torgny Torgnysson lagman, själv son till tre generationer Torgnysöner, och den visaste mannen i Svea Rike.  Torgny hade låtit anordna en väldig pålspärr vid Flottsund, vid Fyrisåns utlopp i Mälaren, som arkeologer hittat rester av, och som bestod och byggdes på långt senare i tiden.

Blick från Fyrisån norr om Flottsund upp emot Uppsala – terrängen är i allt väsentligt orörd sen gammal tid

Vid Flottsund brände Styrbjörn enligt traditionen sina skepp – det är därifrån uttrycket ”bränna sina skepp” faktiskt kommer – och beredde sin här på att segra eller dö. Så marscherade de alla upp till Uppsala,, men där hade Torgny, som ledde den fåtaliga sveahären ännu en överraskning för dem. Han ska ha uppbådat ett antal halvvilda tjurar och en massa boskap som Svearna drev framför sig, och rakt in i Styrbjörns här för att skapa förvirring, och ta udden av dess första anlopp, som ju skulle bli det hårdaste…

Tidig 1800-talsteckning av hur Styrbjörns inledande anfall den första dagen misslyckades, och hur danskarnas linjer bröts

Nu har detta knep också berättats om goterna, i deras anfall emot romerska legioner, och samma trick har även långt senare använts i krigshistorien, faktiskt så sent som 1671, vid den engelske piraten Sir Henry Morgans anfall på Spanjorerna vid Panama, så det finns ingen tvekan om att denna taktiska fint fungerar. Berättelsen om vad som hände den första dagen vid Fyrisvall kan mycket väl vara helt sann, och om någon av mina läsare betvivlar detta, så rekommenderar jag dem att själv ställa sig rakt framför en panikslagen, rasande boskapshjord och se vad som händer…

Berättelsen om Torgny Lagmans list vid Fyrisvall kan mycket väl vara sann. Knepet lyckades så sent som 1671, mellan muskötbeväpnade arméer…

I 1600-talets krigföring fanns spanjorernas till synes ogenomträngliga tercios, stora tunga pikenerarfyrkanter, och den sorts sköldmur, som Jomsvikingarna borde ha kunnat ställa upp, var säkerligen inte mindre effektiv – så länge ingenting bröt upp den… Sagans sätt att förklara hur Svearna taktiskt lyckades vinna vid Fyrisvall bär sanningens prägel, även om ett väl utnyttjat försvar, bestående av timmerbrötar, kunskap om terrängen, och strid i sumpmarker och vad i och omkring Fyrisån kan ha varit sannolikare. Slaget fortsatte med orubbad energi och häftighet också en andra dag – om det är alla historiska källor ense. Det kan ha varit då som små kastspjut, pilar och andra vapen kan ha kommit till användning för att bryta upp den väl övade danahären…

Artonhundratals bild över hur andra dagens strider vid Fyrisvall kunde ha sett ut…

På den andra dagens kväll blotade både Kung Erik och Styrbjörn till sina Gudar, säger sagan. Jag citerar, från en annan historiskt sinnad sajt, som inte vill dölja eller gömma undan källornas berättelse:

Kung Erik gick upp till gudahovet och blotade till Odin.

Efter tio år skänker jag mig och mitt liv åt dig Odin om du i morgon ger mig seger”, sa han till Guden samtidigt som han tittade stint på gudabilden av Odin. Då hade, enligt vad närvarande vittnen kan berätta, för honom trätt fram en man av jättes format klädd i blå kappa och med hatt på huvudet och kungen förundrades storligen.

Den store mannen räckte Kung Erik ett spjut och förmanade honom till att detta spjut skulle han slunga mot fienden och samtidigt ropa:

”Odin äge er alla”! 

När detta väl var gjort lovade den store mannen att allmän bävan skulle komma över Styrbjörn och hans krigsfolk och innan dagen var till ända skulle fallna jomsvikingar och danskar ligga i stora högar på slagfältet. Först efteråt förstod Erik och hans folk att mannen som visat sig och talat till honom var ingen mindre än Odin själv.

Även Styrbjörn blotade. Han vände sig till Tor, som trädde fram för honom med sitt röda skägg för att lyssna till vad den ärrade vikingen hade att säga. Med bister min lär Tor då ha lagt sitt huvud på sned, slitit sig i skägget och med bister min förklarat för Styrbjörn att han hade att se fram emot ett nederlag.

Erik blev Segersäll och kunde grunda det ännu bestående Svea Rike, enbart därför att det skedde efter Odens beslut och vilja…

Så kom det sig, att kastspjuten och pilarna lär ha följt till ett avgörande vid Fyrisvall ,men först efter tre långa dagar. Med säkerhet var det inte det spjut kung Erik kastade över danahären man nu har hittat, men att spjut och kastvapen fällde avgörandet, kan mycket väl vara sant. Kanske var Dalpilar också inblandade i leken den gången, även om man inte kan bevisa det, men en sämre utrustad och antalsmässigt mycket mindre här hade tack vare god moral, skickligt utnyttjande av terrängen och god taktik besegrat en vida större, och här ligger också ett direkt budskap till alla oss, som lever i dessa dagar.

Nere i Skåne berättar den fullt hedniska Tullstorpstenen om vad som hände vid Uppsala, 986 – och inga kristna kors vanpryder dess yta, även om den nu står på en 1100-tals kyrkogård:

Saxi reste denna sten efter Asbjörn, sin släkting, Tokes son. Han flydde inte vid Uppsala utan kämpade så länge han hade vapen.

Now, all is done that men can do, but all is done in vain” skrev en gång en Engelsk skald, angående den stridens skönhet och sorg, som också Peter Englund, den svenske historikern, har skrivit om. Sten efter sten – fynd efter fynd som inte kan motbevisas. Också när striden längesen är över, och när tusen år har gått, kommer sanningen om Sveriges grundande ändå fram, och om det stora slag, som ledde till ett avgörande för alla tider. Det avgörande, som alla tidningar och alla media nu skamligt nog desperat söker förneka, dölja och skyla över, så att ingen längre får veta sanningen. Men av mig får ni ändå veta den: ”Ett vet jag som aldrig dör,” står det att läsa i det hedniska Hávamál – och ”det är minnet, efter de som levat väl

På stenen från Torna Hällestad, också den helt utan några kristna kors, står där ristat i sten ett minne efter ett helt förband av skånska soldater, som modigt föll för sitt land och sin kung följande text. Nu sitter den inmurad i en kyrkvägg, och många fler stenar efter tjogtals män som stupat, döljs kanske i denna och andra kyrkor, men inskriften är vittnesbörd nog, för den talar om trohet, handlingskraft och styrka:

Åskel satte denna sten till minne av Toke, Gorms son, en trogen herre för honom. Han flydde inte vid Uppsala. Kämpar satte till minne av sin broder stenen på berget, stärkt av runor. De gick närmast honom i striden, Gorms Toke.

Oräknat den inskrift, som en gång prydde Spartanernas grav vid Thermopyle, vet jag ingen vackrare dikt, som hyllar stupade från ett slag i Europa:

”Främling, säg Lakedaimons folk att här ligger vi fallna, lydiga lagarnas bud”

Hur gick det då för Styrbjörn Starke själv, som också föll vid Fyrisvall, och som också lär ha sin gravhög där, fast den aldrig återfunnits ? – Jo, sägs det, han mötte sina Fylgior. Hjälmdis eller Hilma, som hon egentligen bör ha hetat, var en jordisk kvinna, som efter sin död lär ha blivit upplyft i Disernas krets, om man får tro sagan. Hon var Styrbjörns stora kärlek, medan de båda fanns på jorden, men de förenades med varandra, först i Valhall. Efter deras död dyrkades hon verkligen som en av Diserna, tillika med den okända Valkyria, som förde Styrbjörn över Bifrost:

Då hade han plötsligt känt igen sin ungdoms Hjälmdis fladdrande hår i flocken av sköldmör som sprängde fram över fältet med lyfta spjut. Han hade då ropat till henne:

–  Hade du den gången följt mig skulle vi båda på samma dag nu fått rida till Odins salar.

Det kanske ändå blir så och där kanske jag blir dig blidare, hade hon ropat tillbaka till honom.

Sedan kunde ingen längre höra den andra eftersom Styrbjörn stupade för pilarna. Strax därpå gick Hjälmdis samma öde till mötes. En av valkyriorna hade då lyft upp henne på sin häst och i sporrsträck red hon uppför regnbågens bro och väl där uppe sett till att hon blev införd i Odins sal. Där fann hon sin far i samspråk med Styrbjörn.

När hon såg dem båda ropade hon till Styrbjörn: – Så blev det ändå så, att vi båda denna dag fick rida in i Odins sal.

 

AVSLÖJAT: Hur DN, Metro, SvT och andra LJÖG om arkeologi i Sigtuna, bara för att skapa ett ”SLAGTRÄ” i valdebatten…

För några dagar sedan började media i Sverige helt okritiskt kabla ut en ”fake news” artikel, som nu spridit sig kring hela Världen. Jag tänker inte länka till den eftersom det är gravt oetiskt av skräptidningar som Dagens Nyheter, Metro mfl källor att sprida falsk information. För egen del var jag medveten om bluffen hela tiden, men höll an med mina kommentarer, eftersom jag ville se hur denna av media skapade ”anka” skulle utveckla sig.

Bakom alltihopa stod en individ vid namn Anders Götherström, som hävdar att ”svenskar inte finns” och att det inte skulle gå att särskilja Nordbor rent genetiskt, en mycket märklig slutsats som motsagts och motbevisats flera gånger om av forskare i våra närmaste grannländer. Man vet att det är Uppsala Universitet, känd hemvist för den fuskande textilarkeologen Annika Larsson, som tillsammans med Stockholms Universitet bedriver det sk ”Atlas-projektet” som ska studera 200 enskilda personer från Sveriges förhistoria och försöka dra slutsatser av det.

Originalkällan till de ”fake news” artiklar som nu publiceras, kommer från tidskriften ”Current Biology” och återfinns här.

Metro och andra svenska media spred lögner om att ”Hälften av Svenskarna i Sigtuna var invandrare” på Vikingatiden, allt med tendentiösa yttranden om dagens invandringspolitik

Flera etablerade media har haft mod att skriva sanningen, bland annat Smålandsposten som i Tisdags kritiserade UNT, en av landets mest vänsterradikala tidningar, för att använda den påhittade nyheten som politiskt slagträ i årets valdebatt. Jag citerar:

Kollegorna på Upsala Nya Tidning hade en glad helg. Så här skrev man i lördags: ”Omfattande migration är inte något nytt. Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var inflyttade migranter från platser långt därifrån.” Detta apropå en DNA-undersökning som gjorts på människor i det forntida Sigtuna. Knappt ett ord stämmer.— —

Av åttahundra utgrävda gravar i Sigtuna har man undersökt trettioåtta individer och funnit att ungefär hälften av de undersökta har sitt ursprung utanför Mälardalen. Därav mediatrumpeterna.

Det är bara det att det är trams. — —

Forskarna själva driver på vrångbilden, och det är uppenbart att det ligger något politiskt och lurar i botten. Man vill så krampaktigt gärna bringa bilden av dagens invandring som något ständigt pågående sedan tusen år att man förvandlar en östgöte eller ölänning i Sigtuna till en invandrare. —-

Aftonbladet berättar också att ”en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt” och Atlas-forskaren professor Anders Götherström förklarar lugnande att ”svensken finns inte genetiskt”. Citatet ljöd som en klockringning i radio och press riket runt.

Här undrar man: Är det fråga om ett avsiktligt missförstånd för att Atlas lättare skall kunna inrangera sig i en verklighetsuppfattning som politiserade forskningsfonder föreskriver?

Studien är bara gjord på 23 stycken individer från kristna kyrkogårdar i Sigtuna Stad, en stad som grundades först på 1000-talet, och som kan ha haft en befolkning på kanske upp emot tvåtusen personer. Att utifrån ett såpass litet och snedvridet sample uttala sig om hela befolkningens sammansättning är ett vetenskapligt fel, och dessutom vet man att Sigtuna var en handelsstad, ja dessutom den största och mest exponerade handelsstaden under sin tid, dvs tidig medeltid, inte Vikingatid. Den efterträdde ju Birka, som alla bildade svenskar känner till, men var antagligen inte representativ alls för ett land som redan då kan ha haft upp emot en halv miljon invånare, eller i vart fall fler än trehundra tusen.

Dessutom skrev man att ”hälften” av de undersökta individerna skulle vara ”invandrare” bara för att de kom från ett område utanför Mälardalen, alltså en ren lögn, och dessutom en mycket grov, rasistiskt färgad generalisering, baserad på idel fördomar.

Kristna fördomar och rasistiska lögner har använts för att skapa en felaktig, konstlad bild av forntidens hedniska Sverige

 

Somliga individer kan exempelvis ha varit av samiskt eller finskt ursprung, vilket inte alls gör dem till ”invandrare” eftersom dessa folkslag alltid hört till den svenska nationen, och Sverige skapades dessutom under hednisk tid av Erik Segersäll år 995, enligt vad historikerna anser, medan det i själva verket fanns ett Svea Rike långt tidigare. Ingen av de undersökta individerna var Afrikan. Ingen av de undersökta individerna var asiat. Ingen av de undersökta individerna var från Amerika eller Australien, mycket beroende på att dessa kontinenter inte var upptäckta då, och inte kan sägas ha stått i någon nämnvärd kontakt med den övriga Världen.

Istället var alla, samtliga och 100 % av de undersökta individerna Nordeuropéer, samtliga från Norden, Baltikum eller möjligen Norra Tyskland.

Om dessa forskningsdata ALLS ska tyda på något, var det att Invandring INTE förekom i någon särskild utsträckning alls, särskild inte utomeuropeisk sådan. Ingen av individerna var från mellersta östern, till exempel. Ingen av dem omfattade islam – så vitt man vet – och ingen – inte en enda – tillhörde någon annan etnicitet än den nordiska.

Forskare har länge känt till, att Haplogrupp I1 är mest spridd i våra dagars Norden, och därför GÅR det att särskilja Nordbor och Svenskar i genetiskt hänseende. Vi har en mycket större grad av nedbrytningsförmåga vad gäller mjölkprotein som laktos, till exempel, medan befolkningen i andra delar av Världen – främst Mellanöstern och Afrika – är svårt laktosintolerant. Den förmågan har vi bara kunnat utveckla genom att ha en stabil bondebefolkning i tiotusentals år, som till stora delar livnärt sig på mjölkprodukter, särskilt under den annars så karga vintern. Påståendena om att vi svenskar skulle vara ”en blandning” är därmed en falsk generalisering, och faller på sin egen orimlighet.

Redan 2012 bevisade den kände Danske genetikern Eske Willerslev, att det Nordiska genomet är minst 37 000 år gammalt, och att det hållit sig märkvärdigt konstant genom alla dessa år. Nordborna är i själva verket den äldsta nu levande befolkningsgruppen i hela Europa, och har i stort sett varit oförändrad och opåverkad av just invandring ända fram till nutiden.

Det var ”Hedniska Tankars” grann-sajt Allmogen, som först av alla agerade ”visselblåsare” och avslöjade gammel-medias fake news och manipulering av fakta.

Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, SVT, TT Nyhetsbyrån och flera andra stora medier sprider i helgen en identisk artikel om att hälften av alla invånare i Sigtuna var ”invandrare”, och att svenskar inte finns. Detta efter en studie som undersökt lämningar i ett urval av gravar i Sigtuna.

Eftersom DN deltar i ”faktagransknings-samarbetet” Faktiskt.se blir jag förvånad över att de inte har granskat sig själva i det här fallet, men under de senaste åren har jag märkt att det faktiskt också behövs folk som granskar granskarna.

Därför lanserar Allmogen nu Historiskt., faktagranskande journalistik där Allmogen granskar påståenden i de stora medierna om vår svenska historia och nordiska kultur.

Lögnar-blaskan Dagens Nyheter och Bonnier-pressen sägs sedan dess också varit tvugna att ta in en rättelse – och vederlägga de allra värsta politiska vinklingarna.

Påstående #2:

Svensken finns inte genetiskt.

Hävdat av: Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, till Dagens Nyheter

Slutsats: helt falskt

Påståendet grundar sig i professorns antagande att man med ”svensk” menar något som är isolerat ursvenskt, eller som DN skriver: ”ATLAS-projektet syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa – och en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt.”

En stor missuppfattning? Nej, det är självklart att det inte finns någonting som är isolerat ursvenskt. Den här delen av världen var under den senaste istiden täckt av ett kilometertjockt lager is i över hundratusen år. Inlandsisen började dra sig tillbaka för bara 12,000 år sen och, tro det eller ej, så smälte ingen ursvensk människa fram ur istäcket. Dagens svenska folkgrupp, Sveriges majoritetsbefolkning, är ett resultat av 12,000 år av migration.

Hur den svenska folkgruppen uppstod kan man läsa om på en lättsam nivå i boken Svenskarna och deras fäder (2016) av Peter Sjölund och Karin Bojs. Svenskar är precis som norrmän, finnar, danskar och samer en genetiskt distinkt folkgrupp som har vuxit fram under hundratals generationer i Norden.

Svenskarna är enligt Sjölund och Bojs huvudsakligen resultatet av fyra stora migrationsvågor de senaste 11,000 åren, varav den sista migrationsvågen under bronsåldern för 3,500 år sen. Sedan dess har invandringen till Sverige varit mycket liten, och det har vuxit fram regionala kulturer i Norden som genom århundradena allt mer antagit formen av en enhetlig svensk respektive norsk och dansk kultur.

Hela 40% av alla etniskt svenska män (och upp emot 26% av samiska män) som lever idag härstammar från samma förfader, som i boken kallas ”Ivar”. Hans korrekta namn är I1-M253, den mutation som alla hans manliga efterkommande i rakt nedstigande led bär på – inklusive jag som skriver det här.

”Ivar”, min förfader, bodde i norra delen av det som nu är Tyskland och hans ”söner” invandrade till Sverige i början av bronsåldern för 3,500 år sedan – enligt en hypotes i samband med en exploderande bärnstenshandel.

— —

Idag innefattar begreppet ”svensk” götar och gutar, smålänningar och hälsingar, värmlänningar och ångermanlänningar, men även folk som jämtar och skåningar som för ett par sekel sedan hörde till Danmark och Norge (och innan dess var Jämtland ett självständigt rike). Svenskarna är ett folk och många folk i ett, precis som norrmän, danskar, tyskar, med flera.

I studien Investigation of the fine structure of European populations with applications to disease association studies (Heath, Gut, Brennan, McKay, Bencko, Fabianova et al., 2008) undersöks populationsstrukturen genom att kartlägga genuppsättningar hos 6,000 individer i hela Europa.

Resultatet är tydligt. Svenskar finns:

Genetisk variation bland Europas folkgrupper, som även stämmer väl överens med den geografiska spridningen. Svenskar utgörs av det bruna klustret längst upp i mitten. Källa: Investigation of the fine structure of Europeanpopulations with applications to disease associationstudies, European Journal of Human Genetics (2008) 16

Tittar man på mer djupgående forskning av Europas folkgrupper har vi studien Genome-Wide Analysis of Single Nucleotide Polymorphisms Uncovers Population Structure in Northern Europe (Salmela, Lappalainen, Fransson, Andersen Dahlman-Wright et al., 2008) som undersökte genuppsättningar hos människor i norra Europa och fann att skillnaden mellan olika grupper förvisso var liten men ändå statistiskt signifikant, vilket innebär att alla grupperna är närbesläktade men distinkta.

Även forskarna i studien Swedish Population Substructure Revealed by Genome-Wide Single Nucleotide Polymorphism Data (Salmela, Lappalainen, Liu, Sistonen, Andersen et al., 2011) konstaterar att svenskar som folkgrupp tydligt skiljer sig genetiskt jämfört med populationer i närliggande länder. Man såg samtidigt inom den svenska populationen en tydlig gradient som löpte från söder till norr, vilket man härleder till Norrlands isolerade läge och genetisk drift.

När professor Götherström lägger till att ”vi har plockat på oss delar från hela världen” kommer vi lite närmare sanningen. Alla människor bär i grunden på i princip samma gener. Till 99.9% är vi en kopia av personen bredvid oss. Vi delar även 96-99% av vårt DNA med chimpanser, beroende på vilken studie du tittar på. Den sista 0.01% av vårt DNA som skiljer folkgrupper åt kan härledas till evolutionär utveckling genom årtusenden, där geografisk isolation och selektiv reproduktion har lett till att vissa gener har favoriserats och förts vidare.

Det råder dock ingen tvekan bland seriösa forskare att det existerar folkgrupper i Europa som är närbesläktade men ändå genetiskt distinkta, inklusive svenskar.

Även juridiskt har Norrköpings tingsrätt slagit fast att majoritetsbefolkningen svenskarna är en folkgrupp som omfattas av hets mot folkgrupp-lagstiftningen, även om de samtidigt konstaterade att svenskar som majoritetsgrupp får tåla mer – exempelvis att bli kallade ”vidrig ohyra”.

– Allmogen, 26 Augusti 2018

Huruvida vi som majoritetsbefolkning skall behöva tåla all den grova rasism som riktas emot oss, undandrar sig min enkla bedömning. Jag tycker inte vi bör göra det däremot, utan att vi bör sätta hårt emot hårt, rörande de individer som angriper oss inne i vårt eget land. Sajten ”Allmogen” har emellertid rätt när det gäller en sak, och det är att allt tal om sk ”blandningar” inte bör överdrivas.

Visst – Invandring har alltid förekommit – men det påståendet, även om det är sant, säger inte ett enda dugg om dennas faktiska storlek, som sajten Allmogen riktigt påpekar.

Inte heller säger den tidiga Medeltidens Sigtuna ett enda dugg om dagens politiska situation, eller det angelägna i att försöka likvidera svenskarna, och för evigt göra dem till en liten, undanskuffad och diskriminerad minoritet i sitt eget land, vilket flera politiska partier – bland annat Centerpartiet och Miljöpartiet, nu gått till val på.

Sådant är det program, som ”Akbar Annie” och Miljöpartisterna går till val på. Gillas det av Sveriges ”Allmoge” ??

Resonerar man så, då blandar man ihop äpplen med päron, eller för att ta ett annat närliggande exempel.

Här ser ni nu en bag-in-box förpackning med Äppelsaft, gjord från naturlig fruktråvara, som jag åkt och framställt på ett nära Sigtuna beläget Musteri. För att tillverka en sats, har jag plockat flera tusen äpplen, om sammanlagt 250 kg.  Men – och nu kommer poängen eller sensmoralen i denna historia – jag har fuskat, must-producenten ovetandes, och blandat i två små päron också.

Råsaften smakar fortfarande äpple, luktar äpple, konstateras innehålla äpplen och består till mer än 99,998 % av äpplen – men så finns det nu faktiskt, bevisligen och ovedersägligen 0,002 % päron i denna saft också.

SÄLJER JAG DEN NU SOM ”BLANDSAFT” PÅ STORA TORGET I SIGTUNA, KANSKE – bara därför att den innehåller dessa 0,002 % ?

Nej – det gör jag inte – men detta är PRECIS vad diverse ”professorer” och Fake-News Makare som Anders Götherström ägnar sig åt..

Situationen i det tidigmedeltida Sigtuna kan INTE tas som representativa data för hela Sverige, ens under sin egen tid. Ett sample på 28 individer är alldeles för litet, för att man skall kunna dra några egentliga slutsatser av det, och det hade antagligen krävts över 200 undersökta individer, eller åtminstone ett stickprov av 10 % av totalpopulationen ifall man vill vara säker, säger alla vederhäftiga forskare och vetenskapsmän – för då vore det just naturvetenskap och inget annat.

Jag råder er att komma ihåg det, och dessutom rösta på partier som sysslar med vederhäftig, verklighetstillvänd politik i årets riksdagsval, istället för alla verklighetsfrämmande, islamtillvända, Sverigefientliga floskler…

UNT skriver om ”Lyckan” – men missar helt poängen med att vara lycklig…

Idag hade UNT, Upsala Nya Tidning; en intressant artikel – som dock inte publiceras på dess nätupplaga än för fasta prenumeranter. Det handlar om en intervju med Professor Folke Tersman vid Uppsala Universitet, som dessutom är filosof och lyckoforskare; får vi veta. Det här med den materialistiska lyckoforskningen i våra dagar har jag varit inne på förr.

Jag har publicerat en artikel om Dagens Nyheters input i debatten, och deras intervjuer med liknande Lyckoforskare, som påstår att man måste ha en viss mängd pengar för att bli lycklig, eller att Afrikaner inte skulle kunna vara lyckliga, eftersom de är alldeles för fattiga och outbildade för att känna så, eller att man inte skulle kunna vara lycklig under krig eller kris, till exempel.

Först som sist måste jag bara säga, att sådär tror inte jag alls, och så tror nog inte Folke Tersman heller – får vi hoppas.

Folke Tersman uttalar sig om dagens besatthet vid Sociala Media, och påstår att orsaken till att svenskarna inte är lyckliga, trots sin höga levnadsstandard och sina inkomster, är att de inte når upp till någotslags självförverkligande, eller acceptans från resten av samhället, får vi veta. Människor skulle alltså jaga ”likes” eller söka bekräftelse på nätet, men denna falska bekräftelse leder dem fel; påstår tidningen.  Själv tror inte jag alls, att de flesta någorlunda vuxna människor fungerar så…

 

Men – är det verkligen allt denne professor har sagt ? Det verkar som om journalisterna förkortat hans uttalanden vid själva intervjutillfället, för även om det kanske ligger något i det där, kan man ju tänka sig att den väl påläst akademisk expert är en smula kunnigare än så. Man låter honom göra tvärsäkra uttalanden, till exempel om att alla människor i Sverige måste vara stöpta i samma form, och reagera så, att de är absolut olyckligast vid exakt 47 års ålder, men däremot oreserverat lyckligast vid 60-70 år (Professorn utelämnar helt den eventuellt lyckliga barndomen – men kanske anser han, att någon lycklig barndom inte finns i dagens samhälle, där unga flickor blir kallade ”hora” av ”ensamkommande” klass”kamrater”) eftersom man – vid 60-70 års ålder, förutsatt alltså att man får leva och ha hälsan, helt enkelt kan unna sig i att strunta i det mesta av vad omvärlden tycker i alla fall, och därför automatiskt anses ha uppnått sann lycka och sinnesfrid.

För professor Tersman är det som om alla svenskar eller invånare i Sverige automatiskt tillhör samma kultur, eller att bara etniska svenskar räknas, men rimligen kunde man nog anta att både faktorer som kön, etnicitet, språk och religion faktiskt har betydelse för hur lycka alls upplevs, eller för den delen vad vi blir lyckliga över..

Sann lycka är förmodligen inte ”att skita i vad alla andra tycker”om så vore fallet, vore jag själv Världens lyckligaste människa – för som Hedning och Asatroende i landet Sverige blir man då inte populär eller omtyckt, det vill jag göra klart för er redan från början.Jag har själv upplevt tre -fyra mordhot tack vare den här bloggen, samt trakasserier från ett par individer med fullt utvecklad stalker-mentalitet, och en hel del annat – men jag bryr mig inte över hövan, som sagt – och detta trots att jag tillhör helt fel åldersgrupp enligt Professor Tersmans uträkningar..

Svenska Dagbladet drog härförleden slutsatsen efter den kände teaterchefen Benny Fredrikssons död genom självmordAlla vet vi redan att han HATADES IHJÄL av ett sk ”media-drev” utlöst av den sk ”me too-rörelsen” och en massa lögnaktiga journalister, skådespelerskor, sk ”kulturarbetare” mm som avundades honom hans ställning – att Sverige håller på att utvecklas till en ”Skam-kultur” där obehagliga media-intressen, ”PK-tänk” och åtskilligt skumma politiska krafter inom en liten, begränsad ”Nomenklatura” av makthavare, ingått en ohelig allians.

Och visst – så mycket är sant – vissa människor blir ihjälhatade i dagens Sverige för brott de inte begått, saker de inte sagt eller menat, utan bara för åsikter de haft, eller för att de tillhört ”fel” religion (att vara hedning eller ateist är farligt, men är du muslim, får du massor av statsbidrag) , ”fel” etnicitet (läs: företrädesvis den svenska) eller ”fel” politiskt parti.

Men inte alla svenskar är lika lättkränkta, eller lika lätta att ta kål på. Folkets flertal är hittills ganska ostört, och förskonat från makthavarnas allra värsta excesser, även om det kanske bara är en tidsfråga innan vi alla får travestera Martin Niemöller:

”Först kom de för att hämta de som använt Tyr-runor, men jag protesterade inte – för jag var en dum svensk som inte visste vad detta var…

Sen kom de för att hämta alla som inte åtlytt Miljöpartiet, men jag protesterade inte, för jag hade ingen diesel-bil

Så kom de för att hämta alla som inte följde (S)harian, men jag trodde jag gick säker, gråsosse som jag var…

Vad mig själv angår var jag inte alls olycklig som 47-åring, efter vad jag minns, utan tvärtom mycket lycklig. Mitt livs olyckligaste tid inträffade när jag var omkring 39 år istället, och detta trots att jag nästan förlorat alla nära anhöriga när jag var 33 – då om någonsin borde jag väl ha varit olycklig, men se det var jag inte alls – eftersom jag har en annan syn på livet och döden än de flesta kristna människor och sekulära. Vid 47 års ålder var jag förresten nära att mista min högra fot genom amputation, efter en fordonsolycka med ett bandgående fordon. Enligt min minnesbild blev jag varken lyckligare eller olyckligare för just det – jag hade knappt ens tid att reagera, för det gör man inte i den situationen, utan tänkte bara: ”Åhå – är det så dags nu – då får jag väl vara lycklig över att jag lever alls” – men omvärldens usla beteende, när jag låg sjuk och sårad utan att kunna försvara mig, gjorde mig förbannad och arg, men inte på något sätt olycklig, eftersom jag vet att sann vrede är en stark, skön och befriande känsla.   Således utgör jag kanske ett undantag från Medelsvensson, eller de statistiska modellerna – men detta är också högst förbryllande, tror jag själv…

 

Det finns en enkel lycko-modell som brukar kallas Maslows Behovspyramid, och som hela Yrkeskårer i Sverige fortfarande känner väl till, även om den faktiskt är ganska illa hopkommen, och kanske inte klokare än ”Economic Man” begreppet, eller Utilitarismen, alltså den gamle Liberale Filosofen John Stuart Mills teser om att ”största möjliga lycka åt största möjliga antal” personer obetingat måste vara den bästa modellen för ett samhälle. På Försvarshögskolan, till exempel, lär man fortfarande ut Maslows lära som om denna vore en absolut sanning, en dogm, en trosföreställning man inte får ifrågasätta..

Enligt denna teori strävar människan alltid som individ att tillfredsställa sina basala behov först – hon behöver mat, dryck, sömn och kanhända även sex, transportförmåga, bränsle och hälsa. Samt – i trängda lägen – tillgång till ammunition, eller bra vapen. Får bara individen tag i dessa saker, övergår den gärna till att skapa sig ett tryggt hem, ekonomiska fördelar eller någon form av stabilitet, för att sedan bygga upp en familj och ingå i någotslags socialt mönster. Först senare utvecklas självkänsla, behov av ”social uppskattning” och så till sist ”självförverkligande” vilket då – enligt vissa bedömare – skulle innefatta även tillfredsställandet av religiösa behov, eller politiska idéer…

Jag förväntar mig absolut, att den gode Uppsala-professorn också känner till den här modellen, men som hans egen filosofi innehåller den ett stort fel.

Professor Tersman tänker sig hela tiden, att man aldrig kan bli lycklig tillsammans med andra – eller genom andra…

Han kommer inte längre, än att se varje individ som en helt egen enhet, utanför sin släkt, ätt – eller ens nationen runtomkring honom eller henne. Det är precis själva motsatsen till vad Hedendomen hävdar. En individ skulle faktiskt kunna bli eller vara lycklig, även om han eller hon förlorar sin egen nattsömn, eller inte får ordentligt med mat för dagen – därför att någon annan i den egna familjen – ett barn till exempel – faktiskt får överleva, och får bättre möjligheter. Folk i U-länderna är inte helt främmande för att offra mycket av sin egen framtid och det sk ”självförverkligandet” för sina barns skolgång, eftersom de vet, att barnen med tiden får det bättre än de själva någonsin haft. Maslow-modellen är helt enkelt en svag modell, och förklarar inte så mycket av mänskligt uppförande, särskilt inte i kris, krig eller under en bristsituation…

Lycka är att vara en del av en ätt, ett folk, ett sammanhang. Lycka är inte alls något vi bara känner för oss själva. Vi kan vara lyckliga FÖR eller GENOM andra människors vänskap, solidaritet och sammanhållning, till exempel…

En som kanske kan få oss att förstå detta – och hur det känns – är ingen mindre än den gamle ungraren Francesco Kovacs – som också intervjuas i dagens UNT. Som en av 300 000 ungrare deporterades han av Stalin efter Andra Världskriget – för inget brott alls, bara därför att han var patriot, och älskade sitt land – därefter tillbringade han många år som ”fånge 794 i Gulag” får vi läsa. Han hade tur som överlevde – 200 000 personer hade inte alls samma tur, utan dog allihop – och Herr Kovacs drabbas fortfarande av hemska mardrömmar från lägervistelsen, och har under långa perioder av sitt liv inte trott, att han någonsin skulle kunna bli lycklig igen, men det kan han faktiskt – har han funnit som pensionär – och han har till och med utgett en bok om sina upplevelser..

”En överlevares Dagbok” (Minnet dör aldrig, efter väl utfört värv – Hávamál)

Jag själv har aldrig suttit i fängelse eller någotslags läger, men jag har kamrater som gjort det. En av dem har också offentligt berättat hur man känner och reagerar under skenavrättningar, till exempel – en annan sak Francesco Kovacs också berör i sin bok – eller hur det känns att sitta i isoleringscell med diabetes, slut på insulin, och veta att man bara har timmar kvar att leva. I den situationen, ter sig Herr Professor Tersmans och de andra ”lyckoforskarnas” påståenden ganska bisarra och meningslösa, vill jag mena.

Den som själv upplevt regelrätt strid, till exempel; eller strapatser av annat slag – med sömnbrist, en viss grad av högst reell fara, påfrestningar likaväl som vänskap ihop med andra, vet vad lycka verkligen är.

Lyckan finns inte bara i överlevandet, eller det lilla faktum – som i och för sig kan göra en hemskt lycklig eller till och med utlösa högljudda skratt av idel glädje – att man faktiskt har mat, att solen skiner igen, och att ett väsentligt antal av kamrater och vänner ändå lever, och är oskadda.  Lyckan finns i allt det man lärt och sett – efteråt ! -vad man fått vara med om, och det man övervann, tillsammans med andra. Det är inte den enskildes lycka, men släktens, ättens – skeppets eller det militära förbandets lycka…

Lyckan finns också i att lära ut, att dela; i kunskapen och i minnet om vad som skett, och ännu sker. Herr Kovacs, till exempel – är – hur underligt det än kan låta – ändå en lyckligare människa än de flesta av sina generationskamrater, just därför att han kom hem igen, just därför att han genom en slump lyckades överleva och kan skriva om det som skett, än de flesta andra. Kanhända tänker han ”varför just jag ?” – varför överlevde jag – när så många inte gjorde det, när värdigare personer stupade eller gick omkull, av skilda, till syneshelt slumpartade anledningar – men till sist behöver man inte fråga så. Man njuter av de få ögonblick som finns kvar, av solen, våren, hedendomen – Asatron, friheten och allt det andra.

Ett annat citat tränger sig på, sakta men oemotståndligt. Jag har använt det förr, och det har tillskrivits olika personer under årens lopp, men det säger också en hel del om vad jag själv anser vara verklig lycka, och precis varför:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

Plötsligt en Tisdag – Nu dröjer det MINST ETT ÅR med förbud emot TYR-runor, säger Dagens Nyheter…

Idag är det Tisdag eller Tyrs dag, och som vanligt blir vi aldrig besvikna på dagspressen. Tyr, som är Rättvisans Gud snarare än krigets, har fått denna dag helgad åt sig, och idag får tusentals Asatrogna verkligen bekräftelse på vad de vet. Ett helt politiskt parti i Sverige har plötsligt tagit upp exakt samma synpunkter som jag själv, många hedniska skribenter förutom mig och även Justitiekanslern hävdat, vad gäller Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johanssons  ogenomtänkta förslag att förbjuda Tyr-runor i Sverige..

Det är Liberalerna – en gång det Frisinnade Partiet och sedan Folkpartiet – som via sin rättspolitiske talesman Roger Haddad (L) tagit avstånd från Socialdemokraternas mossiga gamla förbudsmentalitet. Ett förbud emot just Tyr-runor nyttar ingenting till, i alla händelser, för som Roger Haddad klarsynt säger:

– Det är stora ingrepp som skulle kunna äventyra grundlagsskyddade rättigheter, anser Roger Haddad (L), rättspolitisk talesperson.

Han menar att ett förbud mot tyrrunan, som också är ett gammalt skrivtecken och symbol för den fornnordiska guden Tyr, skulle innebära att yttrandefriheten hamnar på ett sluttande plan.

– Det kan komma nya symboler hela tiden. Börjar man förbjuda det här som är en historisk symbol, då blir frågan var vi landar till slut, säger Roger Haddad.

Dagens Nyheter, 2017-10-24

Hur ska man alls kunna kontrollera, att ett förbud emot just Tyr-runor skulle efterlevas ? Hur många Poliser eller hur mycket pengar skulle det kräva ??

Mot bakgrund till den nynazistiska organisationen NMR (som alla Riksdagspartier, Liberalerna inbegripet, enhälligt har fördömt) och dess missbruk av Tyr-runan och andra symboler – vilket är minst lika illa som när yttersta vänstern eller ”forn sed” försöker använda sig av samma symbolik, men nu åt andra hållet – svarar Liberalerna att det redan finns tillräckligt effektiva lagar i Sverige att bekämpa nazister med, och att Regeringen och Justitieminstern bara har att tillämpa dem, ifall Regeringen nu vill. Lagen om Hets emot Folkgrupp finns redan, liksom Lagen om förbud emot olovlig Kårverksamhet, som Roger Haddad tar upp som ett relevant exempel.

Man skulle också kunna hävda Brottsbalkens bestämmelser om Förargelseväckande Beteende (vilket nazisterna ändå måste sägas väcka, när de angriper polisen med kravallsköldar under en pågående demonstration, och direkt bryter emot Polisens föreskrifter, dessutom under missbruk av Tyr-runan, vilket förargat väldigt många medborgare) eller Förledande av Ungdom som jag själv tagit upp – för är det inte just fråga om ungdomar, som förletts av en totalitär ideologi ?

För övrigt undrar man ju, varför samma Regering Löfvén via Rikspolischefen gav nazisterna tillstånd att marschera i Göteborg överhuvudtaget, och själva därigenom skapade just det problem, de med kraft säger sig vara emot. Att det skulle leda till våldsamheter, förargelse och lagbrott, kunde man nog på goda grunder befara, för sådant har tyvärr hänt många gånger förut. Dessutom har SÄPO upprepade gånger – i årliga rapporter – varnat Regeringen för att just sådant k-a-n hända, men Regeringen har tagit för vana att inte lyssna alls på dessa rådgivare, varför kommunikationen uteblivit som vi alla kan se – och det mönstret har upprepats flera gånger det sista året..

Polisen i Sverige HAR redan tillräckligt effektiva metoder för Insats emot Folkmassa, Läktarvåld eller Olagliga Demonstrationer – det har den REDAN visat, bland annat i Göteborg. Tyvärr är det också så, att det behövs provisoriska arrestlokaler, bussar och massor av poliser – och det kostar såklart p-e-n-g-a-r (se där klämmer skon!)

Dagens Nyheter berättar idag om hur Socialdemokraterna vägrat träffa den borgerliga oppositionen för fler förhandlingar, och istället på vanligt (S) manér svarat att ”Vi tillsätter en utredning” som nu ska ta minst ett år. Under tiden har ingenting gjorts åt själva problemets kärna, dvs Nazisterna.

Det är givetvis emot bakgrund av all denna ineffektivitet och tvekan, Liberalernas utspel ska ses.

Liberalerna är också kritiska till att regeringen, till skillnad från terrorsamtalen, efter ett möte för två veckor sedan valt att inte fortsätta dialogen med de borgerliga partierna. Men justitieministern lovar att återkomma när utredningen är klar om drygt ett år.

– När vi kommer fram i sak måste vi ha en bred uppslutning kring förslagen, säger Morgan Johansson.

  • Dagens Nyheter, 2017-10-24

Visste ni att man nu kan köpa TYR RUNOR SOM JULGRANSPRYDNAD på Zazzle för 120 kr stycket ? – Jo, det är faktiskt sant… (Vad ska Justitieministern göra ??)

 

Man kan då fråga sig, var den ”breda uppslutning” som ”Mollgan” Johansson tror ska inträffa om mer än ett år ska komma ifrån. Kom ihåg att det är valår i Sverige nästa år, och oavsett vem som vinner, kommer Sverige att ha en helt ny Regering, innan den nyss tillsatta utredningen är klar. Och dessutom, tillägger DN – har den nya utredningen inte fått några direktiv ännu.

DN citerar också Moderata Riksdagsmän, som inte alls verkar eniga med Justitieministern:

– Jag är väldigt angelägen att inte söka politisk polemik i en sådan här fråga, säger Tomas Tobé (M), ordförande i riksdagens justitieutskott.

Man måste hålla med. Varför alls kasta ut oppositionen, och vägra förhandla med den, under förespegling av att ”Jamen vi Sossar ska tillsätta en utredning minsann, och den sköter vi helt själva” – det hela låter lite väl genomskinligt för en vanlig väljare (väljarna i vårt land är inte dumma !) när enighet emot nazismen och snabba åtgärder, var det som behövdes ? Och varför först tillåta en demonstration genom Rikspolischefens försorg, som man sen visar sig vara emot – är inte det ganska genomskinligt, det också ?

Hur ska vi klara oss i det här landet med en Justitieminister, som bär sig åt som en tjurskallig tre-åring ?

Samtal från den allrahögste i Regeringskansliet… ? (Någon annan får väl ta över)

Morgan Johansson säger till DN, att ”Tyr runor suttit på uniformer” för sådär 70 år sen, och att han därför måste förbjuda dem, ungefär som om just detta skulle ha högsta möjliga prioritet. Inga arresteringar av nazisterna, alltså. Inga åtal – men de som använder Tyr-runor, ja just dem ska ministern klämma åt, minsann !

Lägg därtill att Justitiekanslern – en av de special-myndigheter med Yrkes-kunniga Jurister som sorterar under Justitie-Departementet – redan klart och tydligt förklarat för alla – Morgan Johansson inräknad – att det är uppsåtet och sammanhanget vari en symbol används, som är det farliga – inte symbolen i sig. Med Morgan ”Mollgan” Johanssons fövända logik, måste man i så fall också genast förbjuda S-runor (också de har suttit på fel sorts uniformer för 70 år sen !)  Solkors, Varg-hakar, Algis-runor, kristna kors (nazisterna använde även det kristna korset) och listan tar aldrig slut..

Visste ni att Asatruarfelagid på Island har en logga med Solkors i ? Och de är inte alls högervridna…

 

Den ende ledarskribent som alls bevärdigar sig att ta upp Morgan Johanssons fullständigt absurda argumentation är alltid stridbare Håkan Holmberg i Uppsala Nya Tidning, vars policy är mycket klar vad gäller anti-nazism – precis som min.

Han kommer fram till att det är uppsåtet och sammanhanget i vilken en symbol används, som är det viktiga – liksom Justitiekanslern. Han skriver visserligen att Roger Haddad(L) ”har fel” men håller ändå med honom i sak, ty:

Det finns ingen lagfäst lista på förbjudna politiska symboler. Och det bör det inte heller göra.  — —

Det avgörande i lagens mening är det som kallas för ”uppsåtet” och var och en bör kunna inse att uppsåtet, avsikten eller syftet med att använda hakkors vanligen är just att bedriva hets mot folkgrupp.

Samma logik kan givetvis användas också om tyrrunan och andra symboler som förekommer i nazistisk propaganda, utan någon lagändring där förbjudna symboler räknas upp. Men kunskapen om nazismens symbolspråk och kodbegrepp har länge varit svag i Sverige. Det kan ändras genom den allmänna debatten och genom ordentliga utbildningsinsatser, bland annat riktade mot polis och mot rättsväsendet över lag.

Den övergripande principen om att det är uppsåtet som räknas och ska bedömas fungerar oavsett vilka symboler som för ögonblicket används av den ena eller andra gruppen. Försöker man däremot i en lagtext räkna upp alla symboler som är förbjudna så blir i stället resultatet att listan blir inaktuell i samma ögonblick som den fastställs. Det är ju mycket enkelt, för den som vill, att konstruera en ny symbol och använda den i samma syfte, eller med samma uppsåt, som de symboler som just förbjudits.

Man kan alltså inte skriva en lagtext som förbjuder runor eller upprättstående pilar, just därför att de är runor respektive pilar. Hakkors kan man förbjuda, anser jag själv (diverse fornsedare vill ”återerövra” dem också – ett tilltag som nog är dömt att misslyckas på förhand, på tusen år minst) men det är INTE en debatt om symbol A:s farlighet eller runa T:s olämplighet vi behöver – det viktiga var att förbjuda olovlig kårverksamhet – samt hets och förargelseväckande beteende..

Sanningen segrar till sist, brukar det heta. Liksom Rättvisan, i Tyrs gestalt.

Den gamle Romaren Tacitus – som också var Hedning som ni kanske vet – och dessutom kulturpessimist, vilket jag inte är – sade på sin tid (80-talet efter kristus) som såhär:

”Ju mer korrupt en stat blir, ju fler blir också lagarna….”

Själv tycker jag det är ett uttryck, som stämmer väldigt bra in på Landet Löfvén, nuförtiden. Tycker inte ni också det, Goda medborgare – för det är ni väl ?

ALLA Totalitära Ideologier KAN och SKALL bekämpas ! Nationalsocialism, likaväl som annan ”Socialism”… (Folkpartiets affisch från 1941)