UNT skriver om ”Lyckan” – men missar helt poängen med att vara lycklig…

Idag hade UNT, Upsala Nya Tidning; en intressant artikel – som dock inte publiceras på dess nätupplaga än för fasta prenumeranter. Det handlar om en intervju med Professor Folke Tersman vid Uppsala Universitet, som dessutom är filosof och lyckoforskare; får vi veta. Det här med den materialistiska lyckoforskningen i våra dagar har jag varit inne på förr.

Jag har publicerat en artikel om Dagens Nyheters input i debatten, och deras intervjuer med liknande Lyckoforskare, som påstår att man måste ha en viss mängd pengar för att bli lycklig, eller att Afrikaner inte skulle kunna vara lyckliga, eftersom de är alldeles för fattiga och outbildade för att känna så, eller att man inte skulle kunna vara lycklig under krig eller kris, till exempel.

Först som sist måste jag bara säga, att sådär tror inte jag alls, och så tror nog inte Folke Tersman heller – får vi hoppas.

Folke Tersman uttalar sig om dagens besatthet vid Sociala Media, och påstår att orsaken till att svenskarna inte är lyckliga, trots sin höga levnadsstandard och sina inkomster, är att de inte når upp till någotslags självförverkligande, eller acceptans från resten av samhället, får vi veta. Människor skulle alltså jaga ”likes” eller söka bekräftelse på nätet, men denna falska bekräftelse leder dem fel; påstår tidningen.  Själv tror inte jag alls, att de flesta någorlunda vuxna människor fungerar så…

 

Men – är det verkligen allt denne professor har sagt ? Det verkar som om journalisterna förkortat hans uttalanden vid själva intervjutillfället, för även om det kanske ligger något i det där, kan man ju tänka sig att den väl påläst akademisk expert är en smula kunnigare än så. Man låter honom göra tvärsäkra uttalanden, till exempel om att alla människor i Sverige måste vara stöpta i samma form, och reagera så, att de är absolut olyckligast vid exakt 47 års ålder, men däremot oreserverat lyckligast vid 60-70 år (Professorn utelämnar helt den eventuellt lyckliga barndomen – men kanske anser han, att någon lycklig barndom inte finns i dagens samhälle, där unga flickor blir kallade ”hora” av ”ensamkommande” klass”kamrater”) eftersom man – vid 60-70 års ålder, förutsatt alltså att man får leva och ha hälsan, helt enkelt kan unna sig i att strunta i det mesta av vad omvärlden tycker i alla fall, och därför automatiskt anses ha uppnått sann lycka och sinnesfrid.

För professor Tersman är det som om alla svenskar eller invånare i Sverige automatiskt tillhör samma kultur, eller att bara etniska svenskar räknas, men rimligen kunde man nog anta att både faktorer som kön, etnicitet, språk och religion faktiskt har betydelse för hur lycka alls upplevs, eller för den delen vad vi blir lyckliga över..

Sann lycka är förmodligen inte ”att skita i vad alla andra tycker”om så vore fallet, vore jag själv Världens lyckligaste människa – för som Hedning och Asatroende i landet Sverige blir man då inte populär eller omtyckt, det vill jag göra klart för er redan från början.Jag har själv upplevt tre -fyra mordhot tack vare den här bloggen, samt trakasserier från ett par individer med fullt utvecklad stalker-mentalitet, och en hel del annat – men jag bryr mig inte över hövan, som sagt – och detta trots att jag tillhör helt fel åldersgrupp enligt Professor Tersmans uträkningar..

Svenska Dagbladet drog härförleden slutsatsen efter den kände teaterchefen Benny Fredrikssons död genom självmordAlla vet vi redan att han HATADES IHJÄL av ett sk ”media-drev” utlöst av den sk ”me too-rörelsen” och en massa lögnaktiga journalister, skådespelerskor, sk ”kulturarbetare” mm som avundades honom hans ställning – att Sverige håller på att utvecklas till en ”Skam-kultur” där obehagliga media-intressen, ”PK-tänk” och åtskilligt skumma politiska krafter inom en liten, begränsad ”Nomenklatura” av makthavare, ingått en ohelig allians.

Och visst – så mycket är sant – vissa människor blir ihjälhatade i dagens Sverige för brott de inte begått, saker de inte sagt eller menat, utan bara för åsikter de haft, eller för att de tillhört ”fel” religion (att vara hedning eller ateist är farligt, men är du muslim, får du massor av statsbidrag) , ”fel” etnicitet (läs: företrädesvis den svenska) eller ”fel” politiskt parti.

Men inte alla svenskar är lika lättkränkta, eller lika lätta att ta kål på. Folkets flertal är hittills ganska ostört, och förskonat från makthavarnas allra värsta excesser, även om det kanske bara är en tidsfråga innan vi alla får travestera Martin Niemöller:

”Först kom de för att hämta de som använt Tyr-runor, men jag protesterade inte – för jag var en dum svensk som inte visste vad detta var…

Sen kom de för att hämta alla som inte åtlytt Miljöpartiet, men jag protesterade inte, för jag hade ingen diesel-bil

Så kom de för att hämta alla som inte följde (S)harian, men jag trodde jag gick säker, gråsosse som jag var…

Vad mig själv angår var jag inte alls olycklig som 47-åring, efter vad jag minns, utan tvärtom mycket lycklig. Mitt livs olyckligaste tid inträffade när jag var omkring 39 år istället, och detta trots att jag nästan förlorat alla nära anhöriga när jag var 33 – då om någonsin borde jag väl ha varit olycklig, men se det var jag inte alls – eftersom jag har en annan syn på livet och döden än de flesta kristna människor och sekulära. Vid 47 års ålder var jag förresten nära att mista min högra fot genom amputation, efter en fordonsolycka med ett bandgående fordon. Enligt min minnesbild blev jag varken lyckligare eller olyckligare för just det – jag hade knappt ens tid att reagera, för det gör man inte i den situationen, utan tänkte bara: ”Åhå – är det så dags nu – då får jag väl vara lycklig över att jag lever alls” – men omvärldens usla beteende, när jag låg sjuk och sårad utan att kunna försvara mig, gjorde mig förbannad och arg, men inte på något sätt olycklig, eftersom jag vet att sann vrede är en stark, skön och befriande känsla.   Således utgör jag kanske ett undantag från Medelsvensson, eller de statistiska modellerna – men detta är också högst förbryllande, tror jag själv…

 

Det finns en enkel lycko-modell som brukar kallas Maslows Behovspyramid, och som hela Yrkeskårer i Sverige fortfarande känner väl till, även om den faktiskt är ganska illa hopkommen, och kanske inte klokare än ”Economic Man” begreppet, eller Utilitarismen, alltså den gamle Liberale Filosofen John Stuart Mills teser om att ”största möjliga lycka åt största möjliga antal” personer obetingat måste vara den bästa modellen för ett samhälle. På Försvarshögskolan, till exempel, lär man fortfarande ut Maslows lära som om denna vore en absolut sanning, en dogm, en trosföreställning man inte får ifrågasätta..

Enligt denna teori strävar människan alltid som individ att tillfredsställa sina basala behov först – hon behöver mat, dryck, sömn och kanhända även sex, transportförmåga, bränsle och hälsa. Samt – i trängda lägen – tillgång till ammunition, eller bra vapen. Får bara individen tag i dessa saker, övergår den gärna till att skapa sig ett tryggt hem, ekonomiska fördelar eller någon form av stabilitet, för att sedan bygga upp en familj och ingå i någotslags socialt mönster. Först senare utvecklas självkänsla, behov av ”social uppskattning” och så till sist ”självförverkligande” vilket då – enligt vissa bedömare – skulle innefatta även tillfredsställandet av religiösa behov, eller politiska idéer…

Jag förväntar mig absolut, att den gode Uppsala-professorn också känner till den här modellen, men som hans egen filosofi innehåller den ett stort fel.

Professor Tersman tänker sig hela tiden, att man aldrig kan bli lycklig tillsammans med andra – eller genom andra…

Han kommer inte längre, än att se varje individ som en helt egen enhet, utanför sin släkt, ätt – eller ens nationen runtomkring honom eller henne. Det är precis själva motsatsen till vad Hedendomen hävdar. En individ skulle faktiskt kunna bli eller vara lycklig, även om han eller hon förlorar sin egen nattsömn, eller inte får ordentligt med mat för dagen – därför att någon annan i den egna familjen – ett barn till exempel – faktiskt får överleva, och får bättre möjligheter. Folk i U-länderna är inte helt främmande för att offra mycket av sin egen framtid och det sk ”självförverkligandet” för sina barns skolgång, eftersom de vet, att barnen med tiden får det bättre än de själva någonsin haft. Maslow-modellen är helt enkelt en svag modell, och förklarar inte så mycket av mänskligt uppförande, särskilt inte i kris, krig eller under en bristsituation…

Lycka är att vara en del av en ätt, ett folk, ett sammanhang. Lycka är inte alls något vi bara känner för oss själva. Vi kan vara lyckliga FÖR eller GENOM andra människors vänskap, solidaritet och sammanhållning, till exempel…

En som kanske kan få oss att förstå detta – och hur det känns – är ingen mindre än den gamle ungraren Francesco Kovacs – som också intervjuas i dagens UNT. Som en av 300 000 ungrare deporterades han av Stalin efter Andra Världskriget – för inget brott alls, bara därför att han var patriot, och älskade sitt land – därefter tillbringade han många år som ”fånge 794 i Gulag” får vi läsa. Han hade tur som överlevde – 200 000 personer hade inte alls samma tur, utan dog allihop – och Herr Kovacs drabbas fortfarande av hemska mardrömmar från lägervistelsen, och har under långa perioder av sitt liv inte trott, att han någonsin skulle kunna bli lycklig igen, men det kan han faktiskt – har han funnit som pensionär – och han har till och med utgett en bok om sina upplevelser..

”En överlevares Dagbok” (Minnet dör aldrig, efter väl utfört värv – Hávamál)

Jag själv har aldrig suttit i fängelse eller någotslags läger, men jag har kamrater som gjort det. En av dem har också offentligt berättat hur man känner och reagerar under skenavrättningar, till exempel – en annan sak Francesco Kovacs också berör i sin bok – eller hur det känns att sitta i isoleringscell med diabetes, slut på insulin, och veta att man bara har timmar kvar att leva. I den situationen, ter sig Herr Professor Tersmans och de andra ”lyckoforskarnas” påståenden ganska bisarra och meningslösa, vill jag mena.

Den som själv upplevt regelrätt strid, till exempel; eller strapatser av annat slag – med sömnbrist, en viss grad av högst reell fara, påfrestningar likaväl som vänskap ihop med andra, vet vad lycka verkligen är.

Lyckan finns inte bara i överlevandet, eller det lilla faktum – som i och för sig kan göra en hemskt lycklig eller till och med utlösa högljudda skratt av idel glädje – att man faktiskt har mat, att solen skiner igen, och att ett väsentligt antal av kamrater och vänner ändå lever, och är oskadda.  Lyckan finns i allt det man lärt och sett – efteråt ! -vad man fått vara med om, och det man övervann, tillsammans med andra. Det är inte den enskildes lycka, men släktens, ättens – skeppets eller det militära förbandets lycka…

Lyckan finns också i att lära ut, att dela; i kunskapen och i minnet om vad som skett, och ännu sker. Herr Kovacs, till exempel – är – hur underligt det än kan låta – ändå en lyckligare människa än de flesta av sina generationskamrater, just därför att han kom hem igen, just därför att han genom en slump lyckades överleva och kan skriva om det som skett, än de flesta andra. Kanhända tänker han ”varför just jag ?” – varför överlevde jag – när så många inte gjorde det, när värdigare personer stupade eller gick omkull, av skilda, till syneshelt slumpartade anledningar – men till sist behöver man inte fråga så. Man njuter av de få ögonblick som finns kvar, av solen, våren, hedendomen – Asatron, friheten och allt det andra.

Ett annat citat tränger sig på, sakta men oemotståndligt. Jag har använt det förr, och det har tillskrivits olika personer under årens lopp, men det säger också en hel del om vad jag själv anser vara verklig lycka, och precis varför:

Das Wertvollste was Der Mensch besitzt, ist Das Leben. Es wird ihm nur ein einziges mal gegeben, und benutzen soll er es so, das er auch sterbend sagen kann: Mein ganzes Leben, mein ganzes Kraft habe ich den herrlichsten auf der Welt – den Kampf für der Befreiung der Menschheit gewidmet…

”Det värdefullaste människan besitter, är själva Livet. Det ges bara till henne en enda gång, och det måste utnyttjas så, att man också döende kan säga: Hela mitt liv, och alla mina krafter har jag ägnat det vackraste och härligaste på Jorden – Kampen för människornas befrielse….”

UNT rapporterar: SLUTLEKT vid Gamla Uppsala ! Fastighetsverket sätter ned foten !!

UNT, Upsala Nya Tidning, rapporterar idag att Fastighetsverket och Gamla Uppsala Museum gemensamt ”satt ned foten” vad det gäller Uppsala Högar. I framtiden blir det förbjudet att gå upp på högarna annat än i samband med Visningar, ett beslut som jag själv i egenskap av Asatroende och ansvarsfull hedning faktiskt välkomnar. Slitaget på högarna har varit mycket stort, och särskilt förra påsken förekom där saker som absolut inte borde få förekomma på platsen, i och med att såkallade ”fornsedare” kom dit och betedde sig störande och olämpligt under själva Påskdagen, och sysslade med blodsoffer och annat – förargelseväclande beteende med andra ord, och något snart sagt alla ansvarsfulla hedniska grupper i landet, inklusive NAS (Nordiska Asa Samfundet, med mer än 750 medlemar) aktivt tagit avstånd ifrån, så vitt jag vet.

Konsert för Rakad Apa (aprak !) Näverfiol och Träskoflöjt. Blodsoffer och Blodsbröllop i regi av ”Andens Tattarfölje” – Så kan det gå till när ”Forn Sed” håller sig framme…

Gamla Uppsala har i och för sig utstått mycket slitage, nedskräpning och olämpligt beteende genom åren. Det är inte första gången UNT rapporterar om slitaget, och man kan notera att också nynazister (i andra ändan på den politiska skalan, men lika extrema som någonsin ”forn sed”) på 1940-talet ska ha hållit fackeltåg där, katoliker skall ha rest olagliga altaren och monument, som alldeles definitivt inte hör hemma på ett svenskt fornminne, enligt Kulturmiljölagen, motorcross-entusiaster skall ha kört enduro upp och ned för högarna, BMX-cyklar har synts till där, och snorungar av alla sorter har åkt pulka ned för högarna, något som inte alls hör hemma på ett gravfält, och knappast vittnar om någon större respekt för platsen där det svenska riksgrundandet en gång skedde.

Nu har Fastighetsverket äntligen tröttnat på allt slitage, och ”satt ned foten”. Högarna får stå avspärrade med staket, och i fortsättningen blir det inte tillåtet att gå upp på dem utan guide – ett klokt och framsynt beslut, med tanke på alla fula och svårläkta sår som bildats i landskapet.

Sviter efter BMX, pulkåkande och allmänt ”fornsederi” – Fula sår som aldrig läks….

Det var i påsktid förra året som en bröllopsceremoni, iscensatt av ”Samfundet Forn Sed” plötsligt spårade ur, enligt vad UNT också rapporterat om, liksom jag själv i den här bloggen. De agerade började skära sig själva med kniv, och idka vad som såg ut som ett rent självskadebeteende – varför vet man inte, men det kan noteras att det rörde sig om ganska unga personer, antagligen påverkade av någonting dessutom, som kanske inte så noga visste vad de gjorde. Dåligt omdöme, med andra ord, och något som orsakade stor skada för hela den hedniska rörelsen i Sverige – inte minst när det kom i tidningen dagen efteråt.

Man kan ju fråga sig, varför den person som skulle vara ”Gode” eller Ceremoniledare lät det här fortgå, och inte avbröt alltihop. Enligt uppgifter på dennes hemsida (som jag inte tänker länka till, av rena hänsynsskäl emot den ansvarige) påstår sig personen ifråga vara ”expert” och ”van” på att arrangera liknande bröllop, vilket minst sagt låter märkligt. Hör det till någon normal ordning – oavsett vilken religion man nu har, eller vad man säger sig tro på – att stå och skära sig i fingrarna, när man ska fira bröllop ?. Jag kan inte tro det, i alla fall, och jag har trots mer än 30 år i Sveriges Hedniska kretsar inte hört talas om, att det skulle gå till såhär utflippat eller urspårat en enda gång… Uppenbarligen var det här ett verk av personer som inte riktigt förstår vad de pysslar med, och som inte kan arrangera några vackra eller stämningsfulla ”blot” eller ceremonier överhuvudtaget – och man frågar sig då vad de alls gör på platsen. Hade de förresten markägarens eller muséets tillstånd för sina förvirrade utklädningslekar, med störande trummor, tutande, tingel-tangel  och annat ”hålligång” ?

Ska man alls fira bröllop vid ett så centralt fornminne som Uppsala Högar, kan det ju göras med förstånd, omdöme och elegans. (fotokälla, se här)

Har man nu ett slags svårförklarlig lust att stå och skära sig,  kladda med mensblod och andra liknande saker när man firar bröllop, ja då tycker jag faktiskt att man kan göra det hemma hos sig själv, för på offentliga platser där turister och barnfamiljer vistas, skall sådant inte behöva förekomma. ”Forn Seds” fortsatta närvaro på platsen är helt oönskad, och får nog ses som förargelseväckande – det är det fler än jag som tycker. Ingen hade väl protesterat om det skedde på avskild plats, eller på mark som de här ”tomtarna” själva ägt – om de nu alls har någon… Men på ett första klassens turistmål, och dessutom offentligt, på en välbesökt helgdag av betydelse också för kristenheten, som ju har en kyrka alldeles bredvid… nej… det finns inga ursäkter för de här sakramentskade dumheterna… Såhär gör man bara inte, och man kan heller inte kalla sig för såvärst hederlig, om man alls ägnar sig åt något sådant..

”Den maskerade proggarens oändliga Jam-session… ja, är det inte liksom lite ”forn sed” över det hela ??

I sanningens och rättvisans namn skall det väl nu konstateras, att det kanske inte bara är i Sverige och Gamla Uppsala man haft problem med liknande saker, antingen det nu varit oansvariga och oseriösa ”nyhedningar” som inte riktigt vet hur man skall bete sig offentligt, eller andra klåfingriga besökare, som inte kan lämna monument och fornminnen ifred.

På Island föreslog Miljöministern förra året ett absolut förbud att arrangera sammankomster vid Thingvellir utan tillstånd vilket är nödvändigt, eftersom Thingvellir – platsen för Islands enande – ju är lika viktig som någonsin Gamla Uppsala för oss svenskar, och dessutom ligger inne i en Nationalpark. Gamla Uppsala är en del av ett naturreservat, och där gäller en skötselplan, som är fastställd av Länsstyrelsen, vilket också är värt att beakta. I det isländska fallet komplicerades saken av att skarpa lavabranter omger platsen, från vilka oförsiktiga barn och besökare kan ramla ned – och vad är väl ”fornsedarna” annat än klumpiga, oansvaiga barn, förresten ?

Jag själv har också skrivit om Thingvellir-fallet tidigare – men det är sannerligen inte det enda…

Vid Stonehenge i Storbritannien har det förekommit allvarliga fall av nedskräpning och vandalisering i samband med att fullt seriösa brittiska druidordnar (som trots allt finns) och allvarligt sinnade hedningar försökt fira Midvintersolståndet och Midsommarsolståndet där, enligt vad ansedda tidningar som The Telegraph och andra vet att rapportera.

Också där har det varit ”fornsedare” och andra i hedendomens fula svans, som  ”rökt på” och sedan lämnat sina ”visitkort” i landskapet. Sjuka människor utan heder, helt enkelt, eller felåkta och vilseförda ”andliga sökare” – ja, man kan ju bara undra..

Vid Externsteine i Tyskland, slutligen – ett område som är förklarat både för Natur- och Kulturskyddsområde och tillhör ett av det landets mest berömda kultplatser, har det tyvärr också förekommit ”fornsederi”. De egendomligt formade kalkstensklipporna, som liknar Gotlands Raukar, blev redan på medeltiden svårt vandaliserade av kristna, som ju inte kan låta vackra saker från andra kulturer vara ifred – men de berömda klipporna, grottformationerna och minnena från forntiden finns kvar ännu – trots hippies och andra, som försökt hålla stora braj-fester på platsen, så sent som på 1990-talet – liksom ”forn sed” i Sverige – som dock ihärdigt fortsätter neka till alltsammans – trots bevis i UNT, slitskador, vittnesmål och alltsammans. Externsteine har jag själv också besökt, och jag kan gå ed på, att det är en mycket vacker och sällsam plats, som likt Gamla Uppsala förtjänar att bevaras åt eftervärlden.

Nu har Fastighetsverket och Uppsala Museum gripit in, som sagt – och så blir det nog bäst… Det är en ren skyddsåtgärd från samhällets sida..

Slutligen bör det sägas, att det finns enklare, värdigare och bättre alternativ till ”Samfundet Forn Sed” och vad det nu håller på med. Jag själv har hållit ett Midsommarbröllop vid Gamla Uppsala så sent som förra året (se under ”Bröllop” i artikelarkivet ovan) och lagt ut hela ceremoni-texten dessutom. Inget kladdande med blod eller något ditåt behövdes – för så gör man inte, som sagt.  Dessutom hölls hela arrangemanget utanför Fastighetsverkets mark, utanför själva fornminnet, och på en plats som Gamla Uppsala Museum fått vara med och godkänna.

Så kan man också gå till väga – ifall man nu har folkvett och omdöme nog, vill säga.

Plötsligt en Tisdag – Nu dröjer det MINST ETT ÅR med förbud emot TYR-runor, säger Dagens Nyheter…

Idag är det Tisdag eller Tyrs dag, och som vanligt blir vi aldrig besvikna på dagspressen. Tyr, som är Rättvisans Gud snarare än krigets, har fått denna dag helgad åt sig, och idag får tusentals Asatrogna verkligen bekräftelse på vad de vet. Ett helt politiskt parti i Sverige har plötsligt tagit upp exakt samma synpunkter som jag själv, många hedniska skribenter förutom mig och även Justitiekanslern hävdat, vad gäller Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johanssons  ogenomtänkta förslag att förbjuda Tyr-runor i Sverige..

Det är Liberalerna – en gång det Frisinnade Partiet och sedan Folkpartiet – som via sin rättspolitiske talesman Roger Haddad (L) tagit avstånd från Socialdemokraternas mossiga gamla förbudsmentalitet. Ett förbud emot just Tyr-runor nyttar ingenting till, i alla händelser, för som Roger Haddad klarsynt säger:

– Det är stora ingrepp som skulle kunna äventyra grundlagsskyddade rättigheter, anser Roger Haddad (L), rättspolitisk talesperson.

Han menar att ett förbud mot tyrrunan, som också är ett gammalt skrivtecken och symbol för den fornnordiska guden Tyr, skulle innebära att yttrandefriheten hamnar på ett sluttande plan.

– Det kan komma nya symboler hela tiden. Börjar man förbjuda det här som är en historisk symbol, då blir frågan var vi landar till slut, säger Roger Haddad.

Dagens Nyheter, 2017-10-24

Hur ska man alls kunna kontrollera, att ett förbud emot just Tyr-runor skulle efterlevas ? Hur många Poliser eller hur mycket pengar skulle det kräva ??

Mot bakgrund till den nynazistiska organisationen NMR (som alla Riksdagspartier, Liberalerna inbegripet, enhälligt har fördömt) och dess missbruk av Tyr-runan och andra symboler – vilket är minst lika illa som när yttersta vänstern eller ”forn sed” försöker använda sig av samma symbolik, men nu åt andra hållet – svarar Liberalerna att det redan finns tillräckligt effektiva lagar i Sverige att bekämpa nazister med, och att Regeringen och Justitieminstern bara har att tillämpa dem, ifall Regeringen nu vill. Lagen om Hets emot Folkgrupp finns redan, liksom Lagen om förbud emot olovlig Kårverksamhet, som Roger Haddad tar upp som ett relevant exempel.

Man skulle också kunna hävda Brottsbalkens bestämmelser om Förargelseväckande Beteende (vilket nazisterna ändå måste sägas väcka, när de angriper polisen med kravallsköldar under en pågående demonstration, och direkt bryter emot Polisens föreskrifter, dessutom under missbruk av Tyr-runan, vilket förargat väldigt många medborgare) eller Förledande av Ungdom som jag själv tagit upp – för är det inte just fråga om ungdomar, som förletts av en totalitär ideologi ?

För övrigt undrar man ju, varför samma Regering Löfvén via Rikspolischefen gav nazisterna tillstånd att marschera i Göteborg överhuvudtaget, och själva därigenom skapade just det problem, de med kraft säger sig vara emot. Att det skulle leda till våldsamheter, förargelse och lagbrott, kunde man nog på goda grunder befara, för sådant har tyvärr hänt många gånger förut. Dessutom har SÄPO upprepade gånger – i årliga rapporter – varnat Regeringen för att just sådant k-a-n hända, men Regeringen har tagit för vana att inte lyssna alls på dessa rådgivare, varför kommunikationen uteblivit som vi alla kan se – och det mönstret har upprepats flera gånger det sista året..

Polisen i Sverige HAR redan tillräckligt effektiva metoder för Insats emot Folkmassa, Läktarvåld eller Olagliga Demonstrationer – det har den REDAN visat, bland annat i Göteborg. Tyvärr är det också så, att det behövs provisoriska arrestlokaler, bussar och massor av poliser – och det kostar såklart p-e-n-g-a-r (se där klämmer skon!)

Dagens Nyheter berättar idag om hur Socialdemokraterna vägrat träffa den borgerliga oppositionen för fler förhandlingar, och istället på vanligt (S) manér svarat att ”Vi tillsätter en utredning” som nu ska ta minst ett år. Under tiden har ingenting gjorts åt själva problemets kärna, dvs Nazisterna.

Det är givetvis emot bakgrund av all denna ineffektivitet och tvekan, Liberalernas utspel ska ses.

Liberalerna är också kritiska till att regeringen, till skillnad från terrorsamtalen, efter ett möte för två veckor sedan valt att inte fortsätta dialogen med de borgerliga partierna. Men justitieministern lovar att återkomma när utredningen är klar om drygt ett år.

– När vi kommer fram i sak måste vi ha en bred uppslutning kring förslagen, säger Morgan Johansson.

  • Dagens Nyheter, 2017-10-24

Visste ni att man nu kan köpa TYR RUNOR SOM JULGRANSPRYDNAD på Zazzle för 120 kr stycket ? – Jo, det är faktiskt sant… (Vad ska Justitieministern göra ??)

 

Man kan då fråga sig, var den ”breda uppslutning” som ”Mollgan” Johansson tror ska inträffa om mer än ett år ska komma ifrån. Kom ihåg att det är valår i Sverige nästa år, och oavsett vem som vinner, kommer Sverige att ha en helt ny Regering, innan den nyss tillsatta utredningen är klar. Och dessutom, tillägger DN – har den nya utredningen inte fått några direktiv ännu.

DN citerar också Moderata Riksdagsmän, som inte alls verkar eniga med Justitieministern:

– Jag är väldigt angelägen att inte söka politisk polemik i en sådan här fråga, säger Tomas Tobé (M), ordförande i riksdagens justitieutskott.

Man måste hålla med. Varför alls kasta ut oppositionen, och vägra förhandla med den, under förespegling av att ”Jamen vi Sossar ska tillsätta en utredning minsann, och den sköter vi helt själva” – det hela låter lite väl genomskinligt för en vanlig väljare (väljarna i vårt land är inte dumma !) när enighet emot nazismen och snabba åtgärder, var det som behövdes ? Och varför först tillåta en demonstration genom Rikspolischefens försorg, som man sen visar sig vara emot – är inte det ganska genomskinligt, det också ?

Hur ska vi klara oss i det här landet med en Justitieminister, som bär sig åt som en tjurskallig tre-åring ?

Samtal från den allrahögste i Regeringskansliet… ? (Någon annan får väl ta över)

Morgan Johansson säger till DN, att ”Tyr runor suttit på uniformer” för sådär 70 år sen, och att han därför måste förbjuda dem, ungefär som om just detta skulle ha högsta möjliga prioritet. Inga arresteringar av nazisterna, alltså. Inga åtal – men de som använder Tyr-runor, ja just dem ska ministern klämma åt, minsann !

Lägg därtill att Justitiekanslern – en av de special-myndigheter med Yrkes-kunniga Jurister som sorterar under Justitie-Departementet – redan klart och tydligt förklarat för alla – Morgan Johansson inräknad – att det är uppsåtet och sammanhanget vari en symbol används, som är det farliga – inte symbolen i sig. Med Morgan ”Mollgan” Johanssons fövända logik, måste man i så fall också genast förbjuda S-runor (också de har suttit på fel sorts uniformer för 70 år sen !)  Solkors, Varg-hakar, Algis-runor, kristna kors (nazisterna använde även det kristna korset) och listan tar aldrig slut..

Visste ni att Asatruarfelagid på Island har en logga med Solkors i ? Och de är inte alls högervridna…

 

Den ende ledarskribent som alls bevärdigar sig att ta upp Morgan Johanssons fullständigt absurda argumentation är alltid stridbare Håkan Holmberg i Uppsala Nya Tidning, vars policy är mycket klar vad gäller anti-nazism – precis som min.

Han kommer fram till att det är uppsåtet och sammanhanget i vilken en symbol används, som är det viktiga – liksom Justitiekanslern. Han skriver visserligen att Roger Haddad(L) ”har fel” men håller ändå med honom i sak, ty:

Det finns ingen lagfäst lista på förbjudna politiska symboler. Och det bör det inte heller göra.  — —

Det avgörande i lagens mening är det som kallas för ”uppsåtet” och var och en bör kunna inse att uppsåtet, avsikten eller syftet med att använda hakkors vanligen är just att bedriva hets mot folkgrupp.

Samma logik kan givetvis användas också om tyrrunan och andra symboler som förekommer i nazistisk propaganda, utan någon lagändring där förbjudna symboler räknas upp. Men kunskapen om nazismens symbolspråk och kodbegrepp har länge varit svag i Sverige. Det kan ändras genom den allmänna debatten och genom ordentliga utbildningsinsatser, bland annat riktade mot polis och mot rättsväsendet över lag.

Den övergripande principen om att det är uppsåtet som räknas och ska bedömas fungerar oavsett vilka symboler som för ögonblicket används av den ena eller andra gruppen. Försöker man däremot i en lagtext räkna upp alla symboler som är förbjudna så blir i stället resultatet att listan blir inaktuell i samma ögonblick som den fastställs. Det är ju mycket enkelt, för den som vill, att konstruera en ny symbol och använda den i samma syfte, eller med samma uppsåt, som de symboler som just förbjudits.

Man kan alltså inte skriva en lagtext som förbjuder runor eller upprättstående pilar, just därför att de är runor respektive pilar. Hakkors kan man förbjuda, anser jag själv (diverse fornsedare vill ”återerövra” dem också – ett tilltag som nog är dömt att misslyckas på förhand, på tusen år minst) men det är INTE en debatt om symbol A:s farlighet eller runa T:s olämplighet vi behöver – det viktiga var att förbjuda olovlig kårverksamhet – samt hets och förargelseväckande beteende..

Sanningen segrar till sist, brukar det heta. Liksom Rättvisan, i Tyrs gestalt.

Den gamle Romaren Tacitus – som också var Hedning som ni kanske vet – och dessutom kulturpessimist, vilket jag inte är – sade på sin tid (80-talet efter kristus) som såhär:

”Ju mer korrupt en stat blir, ju fler blir också lagarna….”

Själv tycker jag det är ett uttryck, som stämmer väldigt bra in på Landet Löfvén, nuförtiden. Tycker inte ni också det, Goda medborgare – för det är ni väl ?

ALLA Totalitära Ideologier KAN och SKALL bekämpas ! Nationalsocialism, likaväl som annan ”Socialism”… (Folkpartiets affisch från 1941)