Fornseden och Drogerna (del 4) En summering…

Själv är jag väldigt, väldigt ”straight edge” ifråga om Asatro, och alla andra religioner också, som alla nog förstår. Jag anser nämligen, att droger inte har ett enda förbannat dugg inom något samfund, någon religiös, andlig eller livsåskådningsmässig sammanslutning att göra överhuvudtaget, eftersom alla sådana samfund och sammanslutningar har ett ansvar inför sina medlemmar. Som goda medborgare i det här landet är vi skyldiga att följa Svea Rikes Lag, och det är allt som egentligen finns att säga om den här saken.

Svensk Narkotikalagstiftning är nämligen klar och entydig.

Detta gäller dock inte det sk ”Samfundet Forn Sed” vars inställning till narkotika och liknande är högst oklar. Flera av dess sk ”godar”, ”rådsgydjor” och allt vad de nu kallar sig, har som en viss Henrik Hallgren i Stockholm sagt, att narkotika och giftväxter skulle ge ”värdefulla andliga erfarenheter”, dock utan att säga exakt vilka värdefulla erfarenheter man i så fall anser sig vinna av sådana preparat. Inte en enda gång på tio år, har detta underliga samfund på ca 40 aktiva kunnat förklara var de står i frågan, och om de egentligen tänker följa svensk lag eller inte. Kanske följer de bara lagen ibland, av och till, lite hipp som happ, precis som det är med nästan allt vad de företar sig.

Vem valde alla dessa galna sk ”rådsgydjor” och annat patrask, som säger sig kunna tala för oss alla ? Jag valde dem inte, i alla fall…

I våras fick vi se deras blot med människoblod och självskadebeteende vid Uppsala Högar. UNT och andra tidningar skrev om den fadäsen, och genom ”Fornsedarnas agerande”, är hela den Hedniska rörelsen i Sverige nog utskämd som den är.

Inget annat samfund, ingen kyrka, ingen andlig organisation alls i hela Sverige agerar som ”forn sed” och dess fullkomlig oansvariga ledare. Inte de kristna, för man kan inte säga att droger spelar någon större roll inom kristendomen. Visserligen praktiserar de kristna rituell kannibalism i symbolisk form (de kallar detta för ”Nattvard”) och har andra avskyvärda bruk för sig, som tvångsrekrytering av spädbarn in i deras religion och samfund (något de kallar för ”dop”, alltså ett slags religiös doping och en artificiell höjning av medlemstalet genom rekrytering av individer, som inte ens är kapabla att välja själv, eller ens veta vad de ska välja för något) men narkotika avstår de faktiskt ifrån, och det hedrar ju dem trots allt.

Man kan inte heller säga att något Islamskt, judiskt, buddhistiskt eller annat samfund i Sverige inte skulle följa lagarna, men i fallet ”Forn sed”, ja där svävar alltså själva rörelsens ledare åtskilligt på målet, och håller på med helt oansvariga saker. Särskilt som man också säger sig vända sig till ungdomar, riskerar man att hamna hur snett som helst, och att inte en nda gång på tio år kunna uppvisa en klar policy, eller orientera om var man egentligen står, är också djupt oansvarigt. Ett sådant samfund borde enligt mitt förmenande inte existera alls, och det vore nog också bra, om vårt lands Polis och rättsvårdande myndigheter kunde ingripa emot de sk ”örtvandringar” som den sk ”rådsgydjan” arrangerat i Stockholmstrakten, där diverse svampar och blommor för dagen lär ha plockats, enligt flera samstämmiga vittnesuppgifter som kommit mig till del.

Nordiska Asatro Samfundet däremot, har en motion inlämnad om att kategoriskt förbjuda allt bruk av droger vid alla sina blot, gillen, möten och sammankomster i övrigt.

Det är skillnad, och de flesta av oss vill inte ha med ”Forn Sed” att göra.

Orsaken är att vi inte vill umgås med lagbrytare och ärelösa hundar, helt enkelt… Vill vi att vår tro ska kunna växa och finnas inne i dagens samhälle, gäller det att tydligt visa var man står. Vi måste kunna tillse, att lagarna följs, och att det inte blir fler ”övertramp” av den natur som vi sett både i Uppsala i Påsk, och under hela sommaren därefter.

Det finns ett drogfritt alternativ inom Hedendomen. Vi ska inte behöva kopplas samman med allsköns flum och narkotikabrott !

 

”Forn sed” och drogerna (del 3) – Lögnerna om Flugsvampen

Det finns många lögner, missuppfattningar och rent befängda påståenden om Asatro, och dess utövare. I och för sig är det också sant, att det finns en mycket oaptitlig ”svans” till Hedendomen, liksom till andra religioner (se i föregående inslag). Alla kristna kan till exempel inte dömas enligt KKK:s standard, om vi tar Ku Klux Klan i USA som en relevant jämförelse. Emellertid, ett påstående som man ofta får höra, är att ”Vikingarna skulle ha använt flugsvamp” och att ”Flugsvampen framkallade bärsärka-raseri”

Men det finns inte ett enda bevis för det här, varken skriftligen, i Eddan, i Heimskringla, i de Isländska Sagorna eller någon annanstans. Inga arkeologiska bevis heller. Så var kommer alla dessa befängda påståenden ifrån ? 

Man vet sedan länge, att den ende forskare som alls tagit upp hypotesen – som just hypotes, och han sade själv att det var en lös tanke, ett hugskott, alltså inte ens en teori – var Samuel Ödmann (1750 – 1829 ) som var lärjunge till Linné, och i sin ungdom bosatt på Värmdö i den Stockholmska skärgården, där han också idkade sitt eget vikingaliv och sysslade med överlevnad och naturstudier på naturens villkor. Ödmanns friluftsliv under bar himmel fick hoom att ådra sig den sk ”skärgårdsfrossan” eller malaria, som vid den här tiden var endemisk i Sverige. Några malaria-mygg finns inte i skärgården längre, men däremot finns enskilda ”myggholmar” och för den delen också öar med flera flugsvampsarter på, men dem bör man inte röra. Hursomhelst blev Ödmann i de sista trettio åren i sitt liv sängliggande, professor i Uppsala och tidvis mycket sjuk, men det hindrade honom inte från att vara prefekt för flera studentnationer, och dessutom en populär föredragshållare. Och så spreds missuppfattningarna om Vikingar och Flugsvamp ända fram till våra dagar.

Samuel Ödmann – Uppsala-originalet, kallad ”gubben i sängen” för sin hypokondri – var mannen som inbillade Världen att Vikingarna skulle hållit på med flugsvamp…

Det finns dem som skyller på samerna, och hävdar att samer skulle ha berusat sig på flugsvamp, eller att de fortfarande gör det, genom att dricka rentjurars eller sarvars piss. Rentjuren skulle då dö av svampgiftet, men diverse psykoaktiva ämnen skulle utsöndrats med urinen. Varje svensk Same eller person som är insatt i det här med samekultur kan nog enkelt vederlägga det påståendet, för det har aldrig någonsin förekommit minsta bevis för att flugsvampen skulle ha ingått i samekulturen heller.  Inte heller har man funnit några bevis för, att flugsvamp som berusningsmedel skulle ha förekommit hos finnarna, baltiska folk eller slaviska folkstammar inklusive ryssar.

Den enda uppgift, som jag hittat om den saken är en hänsyftning hos den minst sagt diskutabla forskaren Marija Gimbutas från Litauen, hon som avslöjats för diverse pseudovetenskapliga uttalanden om ”gudinnetro” på stenåldern och annat, något som alla seriösa vetenskapsmän avvisat. Gimbutas ska ha skrivit, att man i hennes barndom i Litauen, under Stalin-tiden använde flugsvamp blandad i vodka som ett slags ”fylle-booster” eller för att förstärka Vodkan, då man hade för lite av starkvarorna vid sina lokala bondbröllop. Allt annat bruk av flugsvamp kommer från Sibiriska folkstammar långt öster om Ural, dvs långt utanför Europa, och det är också där det rituella bruket av flugsvamp hör hemma.

Nej, Röd flugsvamp har ALDRIG brukats i berusningssyfte i Norden – men däremot av Sibiriska Schamaner

Detta var välkända fakta redan på 1700-talet, och Ödmanns tid, och för övrigt orsakar flugsvamp – samt andra berusningsmedel och gifter vanligen inte något bärsärkaraseri alls, eftersom de är prestations-sänkande, inte prestationshöjande. 

Redan den mycket kunnige Medicinhistorikern Matts Bergmark infogade ett kapitel om ”krigsmedel” i sin berömda bok ”Lust och Lidande – Om droger på gott och ont” från 1956, men också han avslog totalt ”Vikingahypotesen” om flugsvamp. Många arméer och folkslag har genom tiderna försökt få fram prestationshöjande medel för krigsbruk, men av dem hör flugsvampen garanterat till de allra sämsta, och något som inte fungerar. För övrigt är det inte alls bra med ett konstlat medel eller en drog som inger mordlust i krig – krigare i alla tider och i alla miljöer är alltid beroende av ett gott omdöme, förmåga att kunna orientera sig och ”rätt” avläsa situationer, och i det sammanhanget är ett drogrus det absolut värsta man kan ägna sig åt.

Ohejdat slaktande av krigsfångar eller civila är inte en eftersträvansvärd egenskap det heller, oberoende av vilket krig, vilken tidsålder eller vilka omständigheter vi talar om, för gör man så emot motståndarens folk, innebär det ju bara att samma motståndare kan ta till exakt samma taktik emot den egna sidan, och det tjänar man knappast på, inte det i långa loppet i alla fall. Som jag ska visa i ett senare blogginlägg var de sk ”bärsärkarna” inte alls speciellt omtyckta, och gjorde inte några större insatser varken i krig eller för den Nordiska kulturen, ens på de mycket få ställen där de framskymtar i saga-litteraturen.

Dessutom är krigare och arméer i alla tider beroende av disciplin, och det är just vad en drogpåverkad bärsärk inte skulle ha. Skall man utföra ett bakhåll eller ett eldöverfall, duger det inte att någon plötsligt reser sig upp och springer huvudstupa emot motståndaren, och mot en överlägsen styrka är det hursomhelst oftast en mycket dålig taktik. Gott omdöme är kort sagt den viktigaste egenskapen som soldater och krigare alls kan ha, och det får man inte genom någon drog.

Det är bara Tunguser, jakuter, samojeder och därmed likställda, sibiriska folkspillror som alls använt flugsvampen, rituellt eller annars, och inte ens de var speciellt framgångsrika. Att man alls använde flugsvamp som berusningsmedel, eller ens kom på tanken berodde på att det på den Sibiriska tundran inte gick att få igång någon alkoholjäsning alls, eftersom det var kallt största tiden på året, och så snart ryssarna kom med sin ”Vodka-kultur” eller man fick ren sprit att tillgå, övergav alla folkstammar flugsvampen, eftersom den var alltför svår eller farlig att hålla på med, och nästan ingen flugsvamp-användande kultur finns alls kvar idag, och det är förmodligen lika så gott.

Urin-drickande lär ha förekommit bland jakutiska schamaner, och det finns också skrönor om att man ska ha tvingat krigsfångar eller slavar att äta flugsvamp, liksom rentjurar, och sen druckit deras urin, så att man fått berusningseffekten, medan krigsfången, slaven eller renen dog av njur- och leverskador. Men det finns mycket få belägg för den saken också. Troligen finns det väl en hel del förvirrade ”fornsedare” i världen, som sysselsätter sig med att dricka sin egen eller andras urin – något liknande antyds i berättelsen om skaldemjödets skapande – men jag tror knappast de kommer ha så stor framgång i detta, eftersom fornsed ju för det mesta inger både avsmak och äckel.

Så gör också flugsvamp. Bergmark har skrivit att det kallas ”det bakvända ruset” och att verkningarna beror på Muscarin, ett giftigt ämne av flera som finns i flugsvampen, men senare forskning efter 1950-talet visar, att processerna kring flugsvampsförgiftning är mycket mer komplicerade än så. Det börjar med att personen blir våldsamt illamående, får häftig lust att spy eller kräkas och sedan en intensiv, migränliknande huvudvärk, och dör man inte av njur- eller leverskador efter detta 4-5 timmar långa stadium får man skatta sig lycklig. Senare går huvudvärken över och man uppnår en viss overklighets- och lättnadskänsla, mest beroende på att man inte har så satans ont, eller är spyfärdig längre.

I detta stadium, säger Bergmark på sidan 31 i sin bok, kan det hända att man får ”en säregen överkänslighet. Den minsta beröring känns obehaglig, tickandet från ett armbandsur låter som domedagsklockor, det svagaste ljussken verkar bländande. Håller någon upp en käpp ett par centimeter över golvet och uppmanar den berusade att hoppa över, så kan denne ta våldsam sats och göra ett meterhögt språng. Salivavsöndringen blir kraftig, liksom vid epileptiska anfall, ” Sedan sjunker den förgiftade i djup sömn, och har ”black outs” eller minnesluckor.

Detta är alltså de ”värdefulla andliga erfarenheter” som ”fornsedarna” tror att de ska få ut, efter att ha berusat sig med flugsvamp. Överkänsligheten kan i och för sig utlösa raseri-anfall, men det kan vanlig alkohol också (hos personer med ”dåligt ölsinne” ) och detta är alltså upphovet till ryktet om bärsärka-gång.

Dessutom uppträder ofta makropsi eller mikropsi, alltså en synförvrängning, där man uppfattar föremål som jättesmå eller jättestora, och får svårt att bedöma avstånd, eller en motståndares storlek.

Att detta inte kan vara någon större fördel i strid, är självklart. Oavsett om man slåss med yxa eller svärd, eller ska skjuta med en pilbåge, till exempel, bygger ju hela striden på att man kan uppfatta avstånd och bedöma dem på ett riktigt sätt, och en krigare som tror att han slåss emot jättar eller ser sina motståndare som pyttesmå myror, är som man förstår inte mycket värd i strid i alla fall… berättelser om bärsärkar, som omedelbart faller i sömn efter att ha utfört sina bedrifter finns i de nordiska sagorna (Bödvar Bjarke i Rolf Krakes saga) men detta är också den enda likheten – det finns fortfarande inte ett enda hållbart bevis för att flugsvamp skulle använts som berusningsmedel i Norden, och hursomhelst är det tämligen verkningslöst, om man nu alls skulle försöka få fram bättre krigare på det sättet, vilket man INTE kan, av naturliga orsaker, som jag redan berört..

Den amerikanska armén provade amfetamin i Vietnam, och det finns arméer som försökt med Vodka eller till och med Spikklubba (blomman alltså, inte vapnet) men i intetdera fallet, gav det några bättre soldater. Allt vad vad man fick fram var bara hopplösa fyllon, eller värdelösa knarkare…

Anledningen till att flugsvamp inte är så särskilt populärt, ens ibland moderna knarkare, är just förgiftningsriskerna. Det finns minst ett fyrtiotal arter inom flugsvampp-familjen, lömsk flugsvamp, vit flugsvamp, brun flugsvamp, violett flugsvamp, grönländsk flugsvamp och så vidare, och alla liknar varandra, eller kan anta samma färgvarianter.

Det finns påståenden om att ”bara de vita fläckarna på flugsvampen” skulle vara giftiga, men så är det inte. Fläckarna kan dessutom tvättas bort av kraftigt regn, så att svampen liknar andra, och ätliga svamparter.

Man har konstaterat att till och med svampar som växer på samma ställe kan ha olika gifthalt, och ibland sitter det starkaste giftet i hatten, ibland någon annanstans. Och ALLA flugsvampar innehåller en enda stor cocktail av olika kemiska ämnen, inte bara muscarin, ibontensyra, muscimol och andra dåligt kända ämnen, varav en del är delvis hallicinogena, andra bara giftiga och skadliga, och andra utan verkan alls.

Detta gör – säger svampkännare och svampböcker, att man aldrig kan vara säker på hur mycket gift man får i sig, utan att effekterna av förgiftningen blir helt oförutsägbara, och det är förstås orsaken, att till och med de sibiriska folken ganska tidigt övergav flugsvampen som rusmedel – alkohol är kanske inte alltid så bra det heller, men man vet åtminstone hur man brukar reagera, hur mycket man får i sig, och när man ska sluta – men man vet aldrig med svamp…

Faktum är, att den svenska allmogen alltid avskytt svamp, och att man i långa tider undvikit ALLA svampar som livsmedel, eller annars. Även ”karl Johan svampen” som infördes under 1830-talets nödår, togs emot med stor misstänksamhet, och sådant kunde på sin tid duga ”för svin eller för herrskap” som mans a, man absolut inte för hederliga och arbetande människor. De flesta bondekulturer har också tyckt precis likadant, för i en bonde- eller jägarkultur kan man inte undvara några personer, och ingen kan tillåtas knarka ned sig eller supa ned sig, åtminstone inte alltför ofta, eftersom alla måste lära sig att arbeta för hela samhällets gemensamma bästa, och så borde det också vara idag, även om diverse personer verkar ha glömt bort den saken.

En del källor påstår till och med, att flugsvamp skulle vara ogiftig och kunde ätas, om man bara förväller den noga, eller kokar den. Problemet är bara, att ungdomar och dumskallar som lockas att experimentera av oansvariga källor som dessa, ofta råkar illa ut i alla fall – eftersom de inte vet hur mycket de ska koka svampen, eller vad som ens händer om de bara på måfå ger sig ut i skogen för att leta flugsvamp, och sedan gör mjöd på den…

Sk ”svampbröd” och liknande brukar delas ut på diverse ”fornsediska” sammankomster. Blir ni bjuden på sådant – ät det INTE (svampmannen på bilden har inget samband med vad som beskrivs i denna artikel)

Idag finns också en mycket rikhaltig propaganda och litteratur om flugsvamp, som sprids på nätet, och de är oftast skrivna av ”fornsedare” och andra kriminella element. jag ska inte länka till någon av dem, eftersom jag inte vill uppmana någon till narkotikamissburk, eller förleda någon till det. Exempelvis sprider man missuppfattningen, att små björnar i skogen skulle berusa sig med svamp, ungefär som våra tidningar om höstarna fylls av allehanda klipp om älgar som ätit för mycket rutten och spontanjäst frukt, och då blivit fulla och galna, samt gått bärsärk i en och annan villaträdgård. De flesta djur avskyr naturligt alkohol och förgiftning, och en björn som betedde sig på det sätt som klippet nedan (med en falsk, in-photoshoppad fjäril, troligen tillagd av galna hippies och drogromantiker) skulle sannolikt antingen spy rätt ut, eller också avlida. Djur lär sig tidigt vilka växter eller svampar de ska undvika, och man har i verkligheten aldrig sett dem berusa sig själva, som detta arrangerade klipp visar.

I ”forn seds” barndom, kring 1992, vet jag ett par personer, som experimenterade med flugsvampsmjöd. Låt oss kalla en av dem för Abbyjerry. Denne lånade under rusets inverkan en skarvyxa, och slog den i bordet samt sin egen tumme med en sådan kraft, att yxeggen gick in i benet och blodet sprutade ut i pulstakt, men asfull, som vederbörande var, kände han inte ett dugg av smärta, utan tvingades glatt lallande in i en taxi och vidare till Södersjukhusets akutmottagning, där han berättade vitt och brett om sina äventyr och blev tejpad och inte sydd, eftersom akutpersonalen inte ville slösa någon suturtråd eller vidare omvårdnad på en fyllskalle som honom.

”Careful with that axe, Eugene !”

”Känn din fiende” lyder ett svenskt ordspråk, och jag kan erkänna att jag själv – i Brighton, 1987 – saken är längesedan preskriberad enligt alla länders lagar – faktiskt provat flugsvampsmjöd själv. Jag kan inte alls säga, att det gjorde mig annat än sjuk och full, och det gav inte några ”värdefulla andliga erfarenheter” alls, annat än en väldigt otäck fylla. Saken var den, att jag hade mött en vansinnigt ovanlig, i Skottland bosatt Engelsman, som hade dille på Michael Moorcocks ”Elric” böcker (om en albino till fantasy-hjälte, tillika knarkare och bärsärk i en och samma person) och faktiskt hade vissa, om än ytliga insikter i det här med Asatro och Nordisk Mytologi. Men, vid det tillfället var jag inte ens tretttio fyllda, och hade betydligt sämre omdöme än nu..

Fantasy-litteraturens berättelser om ”drug-induced berserkery” kan vi också glömma…

Alltnog, han ansåg sig vara en god löpare, och sade att han på skotska hedar lyckats springa 20 km på mindre än timmen, allt beroende på sitt hemgjorda flugsvampsmjöd. hans fru hade senare hittat honom, galen och full, liggande halvnaken i ett dike; och där hade han väl frusit ihjäl eller i alla fall fått en kraftig förkylning, om han inte hittats i tid. På den tiden var jag en bättre löpare än nu, så vi slog vad om att dricka en hel liter var, och sedan ge oss ut på en kapplöpning från Brighton till mynningen av floden Adur, och sedan tillbaka igen, en sträcka om sådär 12 kilometer.

På ditvägen ledde jag enkelt, och sprang ifrån engelsmannen med flera hundra meter, men sen kom vändningen, då fyllan och svampen började sätta in. Tillika fick jag problem med makropsi, ett av de klara symptomen på flugsvampförgiftning. Det började med att ljusen från Brigton Pier blev alltmer suddiga i nattmörkret, och att stenarna på stranden började växa och växa, till synes, till slut var de stora som klippblock, och tycktes falla över mig från alla håll..

Jag kan inte säga att det var någon trevlig, eller ens värdefull upplevelse. Jag hittades omkringragglande på stranden vid piren några timmar senare, då jag vederbörligen fått stryk i kapplöpningen och förlorat, därför att jag inte var van vid kronisk förgiftning på flugsvamp, och släpades med till någon dålig bed & breakfast någonstans, där hyresvärdinnan informerade de i rummet sovande om att extra hundar sov över gratis, men att människor måste betala. I mitt drogpåverkadde tillstånd undrade jag en stund över vilken djurart jag egentligen tillhörde, men detta symptom gick över på tjugo minuter, ungefär.

Droger är inte alls värdefulla, flugsvamp användes inte i Norden, och något bärsärka-raseri får man knappast av flugsvamp. ”Fornsederi” är bara att undvika, och det finns en del människor, man bör avsky liksom pesten. Och detta är allt som lärs ut ur denna artikel. Döm nu själv, om det är någon ”värdefull erfarenhet” eller inte.

Nordiska Asa Samfundet går från klarhet till klarhet och firar ”Asatrons dag”

Nordiska Asa Samfundet, fortfarande Sveriges största och enda samfund för Asatro, firar idag ”Asatrons dag” eftersom vi befinner oss vid den nionde dagen i den nionde månaden av året. Man har nu drygt 730 medlemmar, efter mindre än tre års historia, och är därmed ett av de allra största samfund för Asatro som finns i hela Världen, och minst fyra gånger så stort som alla andra svenska, nu aktiva samfund med perifera beröringspunkter till ämnet.

Du kan själv gå med genom att klicka på länken ovan.

Jourhavande sköldmö Elinore från Östergötland berättar på Facebook:

Talet nio har stor betydelse inom asatron och det finns åtskilliga exempel där talet nio förekommer. Odens ring Draupner droppar åtta nya ringar vart nionde dygn, vid den ödesdigra Ragnarökskampen dräper guden Tor den fruktansvärda Midgårdsormen och går sedan nio stapplande steg innan han faller död ned, i nio dygn varar Hermods resa till Helheim när han ska försöka lösa ut Balder ur dödsriket, Heimdall är son till nio mödrar som alla är nio systrar, nio nätter bestämdes som tidsfrist innan Frej kunde få njuta sitt älskogsmöte med jättinnan Gerd, Njord stod endast ut nio nätter i Trymheim efter han hade inlett sitt äktenskap med Skade, Oden hängde nio dygn i världsträdet för att lära sig runornas hemligheter och ta till sig nio trolldomssånger och nio drängar miste livet när de slogs om brynstenen som Oden lurade dem att kämpa om under sökandet efter skaldekonstmjödet.
Det kanske mest påtagliga beviset för niotalets helighet är att den fornnordiska världsbilden bestod av nio olika världar. Varje värld hade sina bestämda varelser och väsen, men det fanns även möjlighet för andra varelser än de hemmahörande att besöka de olika världarna.

Och inte bara det. Nio är Naud-runans, Ödets, Anakes, den kosmiska nödvändighetens tal – Odens runa framför andra – så vi kommer att göra detta till en återkommande sedvänja och tradition.. Dess innebörd är nödvändighet och behov, ”need” på engelska, ett ord som har exakt samma nordiska upphov.

Asatron är nödvändig för vår kulturs överlevnad, och för vårt lands vidare fortbestånd. Vi utesluter ingen, vi omfattar vad som är viktigt för oss och på inte ens fyra månader, har vi nu fördubblat vår insamling till förmån för ett gemensamt Gudahov för hela landet – något som andra inte ens åstadkommit på mer än 20 år…

Vi bygger upp, där andra bara river ned.

Därför firar jag nu också stolt Asatrons dag, den 9 September 2017…

I kvalet och Kyrkovalet

”Svenska” Kyrkans reklam inför sitt såkallade val, ett arrangemang som dras med ett påtagligt demokratiskt underskott (se tidigare inlägg i ämnet) blir alltmer braskande, alltmer desperat. Man kommer inte undan den kristna hetsen. På bussar, pendeltåg, ja tunnelbanor och överallt, trummar och pressar dessa charlataner ut sitt budskap, liksom i falsett.

Ändå är mindre än 63 % av vårt folk alls med i denna påstått ”Svenska”, islam-vänliga kyrka nuförtiden, och allt fler och fler vänder sig bort från den i en känsla av avsmak och avsky inför den totalitära människosyn och diktatoriska Världsbild under ”Herren” som den uppvisar. Inte ens 10 % av människorna i det här landet tror längre på någon ”Gud” eller Allah, eller JHVH-1.

Bara 7 % ser sig som troende kristna, enligt undersökningar, och valstatistiken för detta fullkomligt ointressanta Kyrkoval är inte mycket högre, om vi ska döma efter senare år.

Så varför ska vi svenskar släpas till valurnorna, och tvingas lägga vår röst på något som inte angår oss ? De som nu känner på sig, att de måste ha en ”Herre” som bestämmer över dem, eller som är anhängare av ett totalitärt system, typ nazism, kristendom eller kommunism, kan ju gärna gå till val – men vi andra, alla vi hederliga människor som vill vara ifred för detta … ja ?

Religion ska inte vara politiserad, eller styras av politiska partier, det är min åsikt som liberal tänkare.

Följande bild dedicerar jag till min 84 år gamla mor…

Trots allt intensivt missionerande, dörrknackeri och allmän valpropaganda, finns det faktiskt ganska många gamla människor i Sverige som inte vill ha med Svenska Kyrkan att göra heller, har jag märkt. Yngre människor eller medelålders, hårt arbetande etniska svenskar mitt i livet (för att använda en känd politikers uttryck) ser den kristna religionen som mer eller mindre irrelevant för deras etik och moraluppfattning, som är hämtad från den Nordiska kulturen, och som baseras helt på den, inte på kristna Biblar eller andra Mellanöstern-mässiga föreställningar.

Och även om Svenska Kyrkans medlemmar alltså påfallande ofta finns i den äldsta eller allra äldsta åldersgruppen, är det verkligen rätt av samma Kyrka att hela tiden, ihållande och upprepat rikta en mission just emot dem ?

Tänk själv hur roligt det måste vara att bo på ett pensionärshem, eller sk ”äldreboende”, anpassat boende och allt vad det är. Hela tiden broschyrer ifrån Fonus och Svenska Kyrkan ! Hela tiden påminnelser om det vita arkivet, Svenska Kyrkans mission, bussar, kyrkkaffe, utfärder.. visst, allt detta kanske är välment och bra tänkt, eftersom det behövs fritidsaktiviteter och förströelse, men kan man inte hitta på religiöst neutrala sådana då…

Många fd hårt arbetande svenskar har sin religiösa uppfattning och sin livsfilosofi klar sen länge, och de vill INTE bli utsatta för något missionerande, eller några uppraggnings-försök ens på dödsbädden, utan vill faktiskt leva sitt liv, utan kyrka – som de alltid levat – och efter sitt eget huvud och sitt eget beslut, så länge det nu varar.

Varför kan ”Svenska” Kyrkan inte respektera detta ?

DIN stund på Jorden. Inte någon ”herres” eller kyrkas. DITT liv, DINA val och möjligheter. DITT arbete, DITT land, DIN familj och allt det, för vilket du lever och kämpar !

Sjukhuspräster och deras arbete i all ära, och med all respekt för dem, som behöver den kristna religionen vid dödsbädden, eller bara någon att tala med på sin ålders höst, om än nu inte i sin sista stund, sitt sista levande ögonblick. Men alla svenskar och svenskor tycker och tänker numera inte så – för mer än 37 % har lämnat denna kyrka bakom sig, och vill inte vara med i den längre.

Varför detta ständiga missionerande, detta ständiga jesus-tjat, nu med ett politiskt val som ursäkt – och där inte ens det kristna budskapet värdesätts längre, utan där man bara uppgivet, trött, falskt och desperat frågar – ”Vad vill ni att vi ska göra ?”

Jag vet vad ni ska göra, fru Ärke-pisskopp.

Hålla käften, lämna landet och lämna oss svenskar ifred !

Svenska Dagbladet propagerar för böner och religiositet på arbetet

I dagens nummer av Svenska Dagbladet – fortfarande landets andra största dagstidning – finns en artikel, som öppet propagerar för ett totalt slut på det sekulära, öppna svenska samhället. Böner och krälande i stoftet föreslås bli obligatoriskt på den svenska arbetsmarknaden, och människor i Sverige skall bli ”lite kristna och lite muslimer” på samma gång. Den som propagerar för allt detta heter förstås Mohammad Muslim Eneborg, och sägs vara imam. Ändå redovisar artikeln öppet, att det bara är 7 procent av befolkningen i Sverige som alls kallar sig kristen, och bara 23 % av svenskarna tror alls på någon Gud..

Ändå tvingas vi betala, betala och betala över 93 miljoner kronor om året i ”stöd” till olika Totalitära och Monoteistiska trossamfund, främst då naturligtvis sådana med muslimsk och kristen inriktning, för så mycket betalar vi redan till SST, den ytterst märkliga bidragsmyndighet, som Regeringen Löfvén fortfarande när vid sin barm. Tidningen skriver att religion inte längre skall betraktas som en privatsak, utan offentliga ”bönestunder” i muslimsk anda skall göras obligatoriska på arbetsplatser överallt i Sverige, eftersom detta Sharia-liknande drag skulle ”berika” den svenska kulturen. Inte ett enda motargument tillåts föras fram i den mycket partiskt och osakligt skrivna artikeln, vilket är ganska anmärkningsvärt.

På kommando: RÖVEN UPP ! Huvudet emot marken DUNKA – DUNKA – DUNKA ! Lämpliga metoder på den svenska arbetsmarknaden, nu enligt SvD:s unika recept.

Hijaber och förbud att gå med bart hår är ”den ultimata yogan” och passar alltså svenska kvinnor, får vi veta genom Svenska Dagbladet, och dessa ”kulturberikare”. Bönerabblande ska jämnställas med friskvård, och utövas kollektivt, på kafferasterna, tänker man sig. Mer än 200 år av sekulär tradition kastas rakt ut genom fönstret, och den religiösa juntan förbereder sig för ett maktövertagande. Svd har uppenbarligen valt sida. Enligt denna tidning skall det sekulära samhället inte få finnas längre, och ve den, som sätter sig däremot..

Från SvD;s slaktar-bod: Och bocka, bocka bocka, och kryp kryp kryp inför den allsmäktige Allah och ”Gud”, lille svensk…

Ja, man är inte förvånad. Såhär uttrycker sig ju de Monoteistiska religionerna, som både enligt Koranen och Bergspredikan strävar efter att utrota alla andra trosföreställningar, sätt att uppfatta tillvaron, eller all annan religiositet, eftersom de själva gör anspråk på att innehålla den ultimata sanningen. Men så gör inte vi Hedningar.

Idag lär det förresten vara internationella Bacon-dagen, och då KRÄVER jag förstås som Nordisk Hedning, att precis ALLA ska dansa efter min pipa, och att jag skall bli serverad Bacon, bacon och inget annat i personalmatsalen, för ska nu bönestunder vara offentliga och påbjudna, ja då måste ju även jag få mitt religiösa behov tillfredsställt, i religionsfrihetens namn, eller hur ?

Dessutom finns det nu även Bacon-rosbuketter och annat att köpa in, hos snart sagt varje arbetsgivare. Titta här, så får ni se:

Här får du, lilla Fatima ! Rosor av äkta Bacon !!

”Ils ne passeront pas !” U Can’t Touch Dis !! NON PLUS ULTRA !!! Detta är SÄRIMNERS SÄNDEBUD

Fredligt Civilt motstånd – Vår enda chans !

SKIT NER ER – ”SVENSKA” DAGBLAD !!!

I Norge bygger man upp sin lokala identitet, i Sverige river vi bara ned..

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns de som bygger upp här i Världen, i motsats till alla dem, som bara river ned och förstör. I veckan har Biologiska Muséet slagit igen sina portar och stängt för alltid. Varken demonstrationer eller brev till Kulturministern har hjälpt. Ända sedan 1893 har denna byggnad, inspirerad av Norska Stavkyrkor och de gudahov som föregick dem, hjälpt till att sprida information om de nordiska djuren och vår nordiska natur till alla Stockholmare, men eftersom det fattades dryga 2 miljoner till trätjära och ett läckande tak, så slog man igen alltsammans.

Inuti muséet finns unika målningar av Bruno Liljefors, och dioramor av Gustav Kolthoff, en av nordens största konservatorer. Och alla vet att det är det vida spridda hatet emot allt Nordiskt som fått den nuvarande Kulturministern att handla som hon gör, och det här är inte det enda fallet. Vi har de många händelserna med nedsmälta fornfynd från Vikingatid, och hur man via RAÄ och Länsstyrelsen i Stockholm uppsåtligen förstört och låtit smälta ned tjogtals med edsringar och andra föremål, händelser som jag också skrivit om tidigare i denna blogg (se Augusti månads inlägg).

Bild på edsringar i silver från 800-talets Uppland, som nu förstörts och aldrig kommer tillbaka…

Ständigt är det hatet emot etniska svenskar och vårt nordiska arv som ligger bakom allt detta. En sjuk kulturpolitik har sett dagens ljus under de tre sista åren av Miljöpartistiskt vansinne, och därför har det gått som det gått. Hela tiden får vi svenskar oss itutat att vår egen nationella kultur är värdelös och ointressant, medan sharia, och extrema minoritetsgrupper som extrem islam istället får allt större bidrag. Förra året gav den ytterst märkligt styrda myndigheten SST, ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” mer än 14 miljoner kronor till olika former av extrem islam, och bidrog på så sätt till den fortgående islamiseringen av Sverige, något som numera även den förment Lutherska ”Svenska” Kyrkan ställer sig bakom. Och skall olika former av Monoteistisk, garanterat odemokratisk tro alls ha statsbidrag, och finansieras med skattepengar ? Varför gör man så, när det inhemska kulturarvet förfaller, och släpas i smutsen ? I veckan avslöjades det också, hur IS-terrorister, som i flera år fått bidrag från Regeringen Löfvén för att bedriva sin terror utomlands, även efter döden får bidrag från svenska staten. Skattepengarna utnyttjas nu av kriminella, och hur många miljoner som går förlorade på detta sätt, vet ingen, även om SVT, vår kära Statstelevision, har antytt att det rör sig om högst betydande summor, minst tiotals miljoner kronor åt 48 individer. 

Helt uppenbart är, att det finns de inom vår nuvarande regering som antingen är fullkomligt aningslösa, eller som aktivt står på islamisternas sida, och hjälper dem med bistånd och pengar, samtidigt som vi får ta emot och hysa allt fler och fler av dem inne i vårt eget land. Och med den egna nationella kulturen och identiteten går det raskt utför. I veckan placerade man också detta sk ”konstverk” utanför kulturhuset i Stockholm, trots att det innebär ett officiellt smädande och skändande av vår nationalsymbol, vilket är förbjudet i lagboken; eftersom sådant kriminellt beteende faller under 16 §, 6 Kap brottsbalken. Det finns redan ett flertal rättsfall som behandlar liknande saker, och varför den sk ”konstnär” som med allmänna medel och på allmän plats fått ägna sig åt detta med Kulturhusets goda minne, är en fullständig gåta.  Lars Wilks, den svenske karikatyrtecknaren, säger förresten att verket ”tydligt visar, vad för slags värdegrund Kulturhuset och politiker i Stockholm faktiskt har” och det måste man onekligen hålla med honom om.

Hur skulle det gå, om någon behandlade exempelvis Saudi-Arabiens eller kanske IS flagga på samma sätt ? Eller den Amerikanska flaggan ? Hur skulle då vår omvärld reagera ?? Vad som nu skett på Sergels Torg är ett angrepp på Sverige, ett angrepp på vår nation och ett angrepp på demokratin överhuvudtaget, och det är kanske inte en isolerad händelse. Nu har det också kommit fram, att den person som försökt mörda en svensk polis vid Medborgarplatsen i Stockholm, rekryterats ur de redan utvisade sk ”ensamkommande” kriminella som redan demonstrerar där via ett slags sittstrejk, men trots detta får vårt lands polis inte fullmakt för Regeringen att utvisa dem. Man kan ju bara fråga hur många poliser eller svenskar som måste dö, innan Regeringen Löfvén tar sitt förnuft till fånga, och agerar…

Det är viktigt att förstå, att detta med kulturpolitik inte kan ses i ett isolerat sammanhang. Händelser som dessa har ett gemensamt ursprung, och manifesterar en gemensam tendens, nämligen hatet emot den Nordiska kulturen, hatet emot allt som uppfattas som ”svenskt” och det är en fullt medveten strategi, som vissa politiker hela tiden agerar efter och försöker underblåsa, för att skaffa sig allt fler och fler röster ur vissa befolkningsskikt. När det som ännu rubricerar sig som ett ”arbetarparti” inte längre får några röster ur de verkliga arbetarnas led, importerar man ett slags ”ersatz-befolkning” och satsar på att vinna deras röster istället, eftersom de kan göras så mycket talrikare.

I andra Nordiska länder går utvecklingen en totalt motsatt väg. Där värnar man om den lokala identiteten och kulturen istället, eftersom man vet, att en gemensam nationell identitet, stärker och skyddar det egna landet, och får befolkningen där att må bättre och känna sig tryggare. Den förhärskande Socialdemokratiska ideologin i Sverige däremot, går ut på att skapa otrygghet och bryta ned den nationella identiteten, eftersom man vet, att rädda och otrygga människor är mycket lätta att manipulera, och styra och ställa med nästan hursomhelst.

Och i den kulturskymning, som så smått börjat råda i vårt land, ser vi det alltmer tydligt. Man har som mål att islamisera, kristifiera; och skapa splittring i landet genom att skilja svenskarna från deras rötter.

Veckans enda goda nyheter, kom från Norge, vårt näst Finland närmaste grannland.

Thor News har redovisat hur man nu bygger en kopia av Myklebust-Skeppet, Norges hittills största autentiska Vikingatida skeppsfynd.

Myklebust-skeppet hittades innan sina mer berömda släktingar Gokstad och Oseberg, men är mer än 30 meter långt. Ändå är det långtifrån det största Vikingaskepp som byggts under de senaste fem åren i Norge, eftersom ”Harald Hårfager”, en fri rekonstruktion med mer än 35 meters längd som också seglat till USA under en svensk skeppare, är större ändå.  Hårfager har ett ohistoriskt antal årpar, 25 stycken emot de normala 24 (alla skepp byggdes i stort sett med olika antal ”åttor” vilket också står skildrat i Olav Tryggvasons saga angående ”Ormen Långe” – enbarrt på Kungens inrådan fick det två extra roddarbänkar, 34 stycken istället för de 32, som var fullt normalt för ett kungsskepp) Samtidigt får vi inte glömma, att det i sagorna står omtalat fullständigt gigantiska 124-sessor, som Håkon jarls ”Visunden”, och att man hittat mer än 50 meter långa ”Naustar” eller båthus i Kaupaang, Norge, med väl dokumenterade stapelbäddar och allt. Redan Harald Hårfager kan ta upp emot 80 fullt stridsutrustade krigare, och skeppet från Myklebust bör åtminstone ha rymt ett 60-tal man, eller närmare 64 stycken, med tanke på sina dimensioner, vilket det av mig och andra redan seglade Havhingsten av Glendalough – med hemmahamn i Roskilde – också kan ta ombord.

Ju större skepp man bygger, ju bättre seglar de. Redan en 24-sessa kan gå rakt över Nordsjön med hastigheter upp emot 20 knop, eller strax över…Det vet man, från praktiska försök.

Det vikingatida skeppet, sin tids högteknologi och ett aldrig överträffat bruksredskap, har kommit stå som en symbol för hela Norden, och i Danmark och Norge vårdar man därför sina nationella klenoder ömt, och slår vakt om sitt arv. Här i Sverige däremot, hatas och förföljs de som med eget arbete och på frivillig grund ägnar sig åt att förvalta det nationella arvet, och utöva; vad redan våra förfäder kunde. Inga som helst bidrag ges från någon kommun, regering eller något kulturdepartement, men ändå fortsätter även svenskarna att segla, och leva som de alltid gjort.

I Sagastad i Fjordland på den norska västkusten bygger man nu upp en alldeles ny museianläggning, och återskapar ägodelarna från den norske fylkeskonungen Augbjörn, som var en av de män, som trodde på friheten, levde och dog som Asatroende Hedning, och som förlorade slaget vid Solskjel, 876. Hans grav – från exakt samma tidsperiod – bevarar inte så mycket trä, men järnnitarna efter hans skepp, och från Havamal vet vi, att den man som stått upp för friheten och kämpat väl, aldrig någonsin blir bortglömd.

Centralmakten och en kristen förrädare vann den gången över det fria Norge, men det ska inte hända igen. Fylkeskonungarna lever ännu, och deras verk är inte bortglömda. Det nya norska museicentret skall vara klart 2019, men redan under tiden kan man se hur lokala skeppsbyggare bygger skeppet för hand, och med mest möjliga autentiska teknik – och de har all anledning att vara stolta över sina händers verk, samma verk som vi nu här i Sverige vandaliserat, och börjat montera ned…

En dag tar vi åter den kultur, det land och det arv som blev vårt. Leve det fria Norden !