Om Höder – Nattens och Mörkrets Gud i Midvinterns månad…

Träd fram du Nattens Gud, att Solens lågor dämpa,
Bjud Stjärnan på din sky mot aftonrådnan kämpa,
       Gör ljumma böljan kall,
Slut ögats förlåt till, kom lindra kval och krämpa,
       Och blodets heta svall.

  • Carl Michael Bellman,  ur Fredmans sång nr 32

Höder, Balders blinde bror och Baneman, är nog ännu känd för de flesta bildade svenskar, även om det finns lite sagt om honom i Eddan, och ännu mindre i form av såkallade Teofora ortnamn i hela Norden. Snorre skriver i Gylfaginnings 28.e strof att Höder heter en af Asarne: han är blind, men ganska stark och månde Gudarne nog önska, att de icke behöfde minnas honom, ty allt för länge skola hans gerningar bevaras i hogkomst både hot Gudar och menniskor – ifall vi nu ska citera den kristne prästmannen Cnattingius översättning från 1860-talet, och i med den är nog de flesta människors uppfattning av Höder eller Hodr – som han egentligen heter på Norröna – fullt klar.

Höder lät sig lockas och dras med av Loke – liksom vissa människor än idag låter sig lockas av new age och påstådd ”forn sed”….

 

Vi vet att Loke lurade Höder å det grövsta, och fick honom att dräpa sin tvillingbror – varpå Höder själv blev dräpt. Men, enligt Voluspá skall Balder och Höder komma tillbaka hand i hand och i bästa sämja från Hel, efter det att Ragnarök har inträffat och Jorden stiger upp, grön och strålande samt förnyad än en gång, och då ska allt bli mycket annorlunda, än det är nu. Eller, för att citera ett annat klassiskt Edda–citat, denna gång från Nils Fredrik Sanders översättning från 1890-talet:

Där stod Höder ytterst i mannaringen, alldenstund han var blind. Då sade Loke till Höder: »Hvi skjuter du icke på Balder?« Han svarade: »Af den orsak att jag icke ser, hvar Balder är, och för det andra, emedan jag är vapenlös.« Då mälte Loke: »Gör dock du i likhet med andra män och ägna Balder den samma heder som de. Jag skall visa dig, hvar han står: skjut på honom med denna stängel!« Höder tog då misteltenen och sköt på Balder efter Lokes anvisning. Skottet gick igenom honom, så att han föll död till jorden; och är detta den största olycka, som träffat gudar och människor.

En del kristna forskare, som exempelvis den ytterligt partiske norske biskopen Sophus Bugge, har felaktigt påstått att Balder skulle vara någotslags hednisk avbildning av Vite Krist, en teori som sedan mer än 100 år är fullständigt utdömd, och det beror inte minst på Höders roll. Bibelns jesus har ingen bror, och dödas inte heller av misstag. De flesta forskare, inklusive katoliken Rudolf Simek, är numera helt ense om att Balder är en solgud, hans namn betyder båld, skinande – och att han också kan vara en vegetationsgudomlighet som vanerna – keltisk mytologi innehåller alltid en ljus ”årkung” för årets varma halva, samt en annan för årets vinterhalva (ofta ”The Horned God” eller den behornade guden).

 

Höder och Misteltenen (som måste vara en Flogrönn, och ingen liten kvist) enligt Brynjolfssons Edda på 1600-talet

 

Balder och Höder är natt och dag, ljus och mörker, och därmed både bröder och delar i ett motsatspar. För en kristen blir det en helt orimlig tanke, för Jesus kan inte sägas vara du och bror med Satan, och inte heller finns det någon tredje, som spelar Lokes roll. Vi vet alla att Balder dör och är död för evigt – i alla fall så länge vår värld existerar – och det här är början på Ragnaröks-cykeln. Oden får Rind, och ”Rind föder Våle i Västersalar” som blir Balders hämnare, och en dag gammal dödar sin far. Vi känner också alla till historien om Misteltenen, som av naturliga skäl nog inte kan vara den svaga parasitväxten Mistel, utan snarare än Flogrönn – och detta med Misteltenen har jag beskrivit i en av mina tidigare inlägg.

Balders dråp, Baldersbålet och Våle – hämnaren, som en dag gammal dödar Höder. Våle är nymånen, Balder fullmånen och Höder månen i nedan enligt en teori…

Här slutar nog de flesta svenskars kunskap om Höder, och hans gärningar, men helt klart är, att myten om Höder och Balder inte alls är en kristen historia, utan mycket äldre än så. En del forskare har till och med sagt sig se spår av Balder, Höder och Nanna – som mångudinna – i bronsålderns hällristningar, men det låter jag vara osagt.

En reflektion man kan göra, är att Gudarna och makterna gör ett fel, när de ställer sig att skjuta på Balder. På Friggs inrådan hade man ju tagit en ed av hela skapelsen och alla levande varelser, växter och mineraler att inte skada Balder, men så blev Gudarna uppslukade av möjligheten att testa själva Balders osårbarhet, ungefär som en avdelningschef i ett modernt företag kan bli uppslukad av ett Excel-blad, eller en ny planeringskalender han nyss fått..

Frigg avkräver alla djur en ed om att inte skada Balder – Engelsk sagoillustration från början av 1900-talet.

Gudarna blandade helt enkelt ihop verkan och verkanseld med avsikten eller ändamålet med alltihop. Meningen var ju, att man skulle låta Balder vara oskadd, inte att testa själva osårbarheten. Och så blandade sig – som vi alla vet – Loke i leken, och så gick det alltså som det alltid gick – Loke är ju alla gränsers och systems store ”testare” – som alltid utmanar det fysiskt möjliga – och så gick det alltså som det gick. Hela övningen misslyckades, trots att det såg ut som en bra övningsplan från början, detta med att skjuta på Balder…

Man kunde ju ha nöjt sig med att låta Ull skjuta med båge – eftersom han är den store bågskytten i Asarnas krets – och låta Tor slå med sin hammare, till exempel. Nu skulle istället ALLA gudar och makter skjuta, och även ett blindstyre som Höder skulle upp på banan – men se – det var inte rätt metod att lösa uppgiften på. Och kanhända lade man som sagt vikt vid alldeles fel uppgift – det är detta som myten vill få fram – för allt det här, visste våra förfäder också.. Det finns en mycket lätt urskiljbar ”sensmoral” i hela berättelsen, i alla fall som jag tolkar den, med avseende på mitt eget liv – Sturlasson var en man med avsevärd erfarenhet av vissa verksamheter, han också…

Loke (i bakgrunden) styr Misteltenen åt den välmenande dumskallen Höder…

En annan person, som skrivit mycket om Höder och även Balder är  Saxo Grammaticus, den gamle danske munken från 1100- och 1200-talen. Man vet, att Saxo var bekant med Eddan, Snorre Sturlassons verk, flera skaldedikter och hela Sagalitteraturen från Island, eftersom han faktiskt refererar till den på flera ställen i sin ”Gesta Danorum” eller Danmarkskrönika, egentligen historien om Danernas bedrifter, vilket det latinska namnet betyder. Saxo citerar också svenska lagtexter och annat, och även om man ibland försökt avvisa honom som ”helt och hållet litterär” (som okunniga personer sa i Sverige på 1970-talet) så räknas han som en fullt trovärdig historisk källa i exempelvis Polen eller Baltikum, inte minst därför att han skriver mycket om danskarnas korståg, Arkona-templets förstörelse, och annat som är av vital betydelse för Polska och Baltiska historiker än idag, eftersom Saxos verk är en av de första källorna som behandlar deras länder överhuvudtaget.

Saxo föddes på 1150-talet, troligen på Själland och hette egentligen Saxe. Han blev munk – kanske vid en föregångare till det berömda prästseminariet vid Peblinge sö – och kom att bli privatsekreterare till Mördar-biskopen Absalon, ”Skånes Djävul” kallad, han som lät bygga Köpenhamn, döda tusentals fria bönder i slaget vid Dösje bro – och göra slut på de sista resterna av hedendom också på Rügen, inte bara i Skåne. Ändå andas Saxos verk hela tiden påtaglig sympati för Hedendomen, och även om han var munkvigd, var han dansk patriot i första hand, kristen bara i andra eller tredje hand, vilket man måste ha fullkomligt klart för sig, då man läser den tredje boken av Saxos berättelse, där historien om Höder står skriven.

Saxo gör ett slags ”Interpretatio Humana” eller snarare än ”Interpretatio in Absurdum” när han säger, att Gudarna en gång var människor, och i sin version gör om Höder till en vanlig krigare, medan Balder får fortsätta vara en gud – men en ond sådan. På samma sätt gjorde Snorre Sturlasson i företalet till sin poetiska Edda om Asarna till ”Asiamän” och påstod att de kom från Mindre Asien, bara därför att han ville alludera på Trojasagan (som var populär i det tidigmedeltida Europa) och skaffa fram en ”ursäkt” för sin egen Asatro på så sätt. Saxo gör också exakt samma sak, när han låter Höder bli en människa, men märkvärdigt nog behåller han Tor, Balder och Oden som gudar i sin version, fast utelämnar helt Loke, vilket är synnerligen egendomligt för en kristen…

Om det nu verkligen vore så som de kristna trodde på 1800-talet, och att Balder skulle vara en lätt igenkännbar avbild av jesus kristus, undrar man ju varför Saxo – en man nära en ärkebiskop – gör om Balder till en skurk. Och om Loke nu ska vara satan, och Höder ”ond” i de kristnas verson, varför är då Loke helt bortplockad, och Höder plötsligt hjälten ? De kristna teorierna stämmer inte alls, som vi ser. Bara och endast bara i det fall som Saxo verkligen såg brödraparet Balder och Höder som motsatser, dvs exakt som Asatron såg dem, blir hans version av berättelsen förklarlig, och kan ingå i ett hedniskt sammanhang. Trots att Saxo hela tiden tvingas foga in kristna pekpinnar och påpekanden om att Oden minsann påstås vara ”svekfull” råder det inget tvivel om var sympatierna i hans text hela tiden ligger – hans berättarglädje, friska humör och respekt för Asarna tar helt enkelt över – i själ och hjärta är Saxo helt enkelt Dansk och Nordbo, inte alls kristen – och han levde i en tid när minnet av hedendomen fortfarande var starkt – varför man inte helt kan utesluta, att också hans berättelse bygger på autentiska traditioner, och vad folk dåförtiden faktiskt trodde på, eller trodde sig veta om just Höder.

 

Höder eller ”Skulden” enligt tysk 1950-tals illustration.  Saxo är den enda källa som nämner, att den blinde Höder skulle varit stark, ”skicklig i alla idrotter” musikalisk och en lutspelare.

Också i Annales Lundenses från 1200-talet omnämns Höder som en historisk person, och kungason från Saxland eller Tyskland, medan Baldersmyten bevisligen fanns nedtecknad i diktform från Ulf Uggason på 900-talet, vilket gör Höders ursprung betydligt mer komplicerat än vi kunde tro. Bevisligen var det inga islänningar som hittade på honom, och Saxo gör honom till fosterson åt en kung Gevar av Götaland, vars dotter Nanna Nepsdotter är. Höder och Nanna blir förälskade i varann, men Balder råkar få syn på Nanna, den nakna och mjällvita mångudinnan, medan hon badar, och blir då besatt av tanken att få henne till brud. Man ser helt klart, vilken biblisk berättelse Saxo kalkerat detta på, men strax blir det helt hedniskt igen, för Höder möter under en jakt ”tre jungfrur” i en skog – ungefär som de tre häxorna hos Shakespeare’s Macbeth (Shakespeare’s Hamlet är ett lån från Saxos Amled) eller rättare sagt de tre Nornorna, som inte presenterar sig med namn, utan de säger: ”Vi är de makter, som råder över seger i strid, och vi är alltid osynligen närvarande i alla strider, för att ge seger åt våra vänner, när de åstundar den !”

Skulptur av Nornorna från Dagens Ribe i Danmark

Nornorna berättar för Höder att Balder smider ränker för att bortstjäla hans flickvän, alldeles som vissa män ännu gör idag. Drömsynen med Nornorna – ”I Birnams skog” försvinner med ens, och Höder berättar för sin fosterfar Gevar om alltsammans, fosterfadern förklarar att Balder ju är en gud och svår att rå på, varför Höder råds att besöka Minning eller Mimer, som bor i den yttersta lappmarken i ett evigt mörker, där köld och is råder. Där  ska Höder finna ett gudomligt svärd, samt en armring, som ger dess ägare evig rikedom. Vi som kan detta med Asatro igenkänner genast Frejs ”gammanten” eller kanske mistel-tenen, förvarad i Mimers brunn tillsammans med Odens Draupnir, när vi läser om detta. Höder vinner mycket riktigt de två kostbarheterna, och far – nu dubbad till ett slags mörkrets krigare – får man förmoda – tillbaka till Danmark, men den tyske Kungen Geld (vars blotta namn på tyska betyder ”pengar” eller girighet ) vill ha skatterna för sig själv. Gevar råder Höder att ta emot tyskarnas pilsvärmar, och inte skjuta tillbaka förrän de är nära – ett framsynt råd – och efter en artilleriduell till sjöss, vinner Höder – nu framsynt och klok i stridskonst – bara för att finna, att Balder rest till Danmark för att föra bort Nanna istället.

Den badande Nanna – ur ett av mina tidigare hedniska kalenderprojekt.

Nanna är dock en trogen och godhjärtad kvinna (sådana finns bara i sagorna !) och vägrar låta sig smickras – för hon säger klokt nog att gudar inte ska gifta sig med människor, och att olika sorters folk inte alls ska beblanda sig med varandra – sådana äktenskap slutar oftast inte väl, det vet man av erfarenheten, står det. Höder har under tiden fått en allierad i en viss Helge, kung över ett Nordnorskt rike, och av Nornorna har han fått en osårbarhetsbrynja, som inga vapen biter på (Tvärtom mot Eddan, alltså – Höder är här den osårbare brodern, inte Balder – vilket på sitt sätt är logiskt, eftersom ljus kan släckas, men mörker aldrig helt utplånas). Nu utbryter en väldig strid, som  Saxo har lånat från Olaf Saga Tryggvasonar – det är berättelsen om slaget vid Svolder vi ser, men med både gudar och människor omvarandra i de agerande rollerna.

Tor har en enorm klubba eller ”Malleus” står det i min Saxo-utgåva, ingen hammare alltså, men ordet Malleus kan – som alla medicinare och latinkunniga vet, både betyda klubba och hammare på en och samma gång, och Tor kan ingen rå på, även om Saxo påstår att Höder skulle överlevt, och att Balder fick fly och vika – vilket bara blir begripligt, om vi tror på den teori som säger att Balder var en fullmånens gud, och Höder en gud för nattmörkret – ingen fullmåne varar ju särskilt länge. ”Balder gick för att skaffa vatten” skriver Saxo plötsligt, och ”då fick han se syner av Nanna, som gjorde att hans glans mattades av”. Detta stycke blir heller inte begripligt, om det inte vore så att Balder vore fullmånen (Månen har ju verkligen en dragningskraft på vatten, eller ebb och flod) och Nanna månen i nedan, ”Månhornen” eller en mån-gudinna.  Men – Höder och Nanna gifter sig, mycket riktigt – och lever lyckliga för en tid, vilket kan vara mytens sätt att säga att månen går igenom sin mörka fas.

Nu skriver Saxo ännu märkligare saker, och det var att självaste Balder skulle ha bott som Asarnas ställföreträdare i Uppsala en tid, men att han ersattes av kung Adils av Ynglingaätten, vilka många forskare – inte minst i England – anser vara en helt historisk person – och Adils och Höder skulle dessutom vara bröder.  Adils anses av forskare i England och USA vara en helt och fullt historisk person, medan han i Sverige dömdes ut som ”en legend” under kulturmarxismens 70-tal. Han nämns både i Beowulfsagan, i flera skaldekväden från 800-talet, i danska, tyska och norska historiska källor, och visst inte bara i Ynglingatal eller Ynglingasagan. Adils skall dessutom enligt sagan ha fallit från en häst under Disablotet i Gamla Uppsala, då han red inomhus i Kungahallen, och eftersom vi vet att Disablotets tid var i Februari, gör detta hela Saxos myt om Höder aktuell, särskilt såhär års.

Också en fullt sansad krönikör som Ibn Fadhlan – som ännu påstås vara ”ögonvittne” enligt svenska skolböcker, skriver på slutet i sin berömda ”Risala” att Sveakungen, ”Kungen över alla Ruser” sitter på en stor tron (Sarir på arabiska) som är så stor, att han både kan sova, äta, dricka och tillbringa hela sitt liv på den. Runt honom står också 120 av hans bästa män, och 120 unga kvinnor, som är krigarnas hustrur eller ”bestämda för hans säng” – och eftersom ”Sarir” också betyder kungasäte, kungsgård i överförd bemärkelse, förstår vi att det kan vara Gamla Uppsala det är tal om. Allt detta står att läsa i den norske forskaren Harris Birkelands bok om arabiska källor till Nordens äldre medeltid, och får alltså anses vara en trovärdig källa. Ibn Fadhlan nämner lustigt nog också att då Sveakungen ska ut och rida, stiger han med ena benet direkt från sin Sarir, över i sadeln; under tak och inomhus och kan leda hela sitt rike från hästryggen – hög handlingsberedskap alltså – varefter alla hans män drar i strid på samma sätt.

I Adils-högen i Gamla Uppsala hittade man också askan efter en man i 50-60 års åldern, vilande på en björnfäll, med ädelstensbesatta vapen, frankiska svärd och karneol från arabien – allt daterat till ca år 575, då den verklige Adils skall ha dött. Adils-högen kallas också Torshögen, och ligger längst bort från Gamla Uppsala Kyrka, som alla vet. Också Saxo skriver mycket om Svearnas heliga kungaring, hur kung Adils aldrig steg av sin häst – vilket stämmer med både Ynglinga Saga och Ibn Fahlan om Svearna som goda kavallerister (Upplands Ryttare har anor tillbaka till Vendeltiden) och summan av alltsammans, är att Saxos uppgifter mycket väl kan bygga på viss verklighetsbakgrund, fast ihoprörda i ”myternas backspegel” med ett modernt ord.

Saxo berättar nu om hur Höder med sin krigshär drog till den ljuse Balders hem i Svea rike och besegrades där. Ensam och övergiven hamnade sen Höder i vildmarken, på väg hem emot Danmark, och träffade ”de tre jungfrurna” eller rättare sagt Nornorna igen, och han sade dem att han haft föga gagn av deras gåvor och alltihop, och inte ville leva längre.  Nornorna svarade honom, att han ju vållat sina fiender minst lika mycket skada som han själv lidit, och att det därmed kunde vara jämnt – för övrigt kan man ju inte segra i alla slag, men för att vinna i ett krig, räcker blott att man vinner det allra sista slaget – och om vi blott tänker efter litet, inser vi att Nornorna, kloka som de var, därigenom gav oss grunden till vad som än idag är Sveriges och Finlands gemensamma försvarspolitik.

Höder möter så Balder i strid en sista gång, men segrar tack vare att Nornorna enligt Saxo bereder Balders (och – förmodar man – Gudarnas föda – i sin stora kittel) och efter att ha säkrat underhållet (alltid en faktor bakom framgång i strid) avgår Höder med segern, så dansk han är. Saxo sätter här in bitar av en skildring, som verkar inspirerad av det berömda Bråvalla Slag (där Balder likt Harald Hildetand bärs på bår) och kopierar mycket exakt Eddans berättelse om Oden och Rind (”Rind föder Våle i Västersalar”) där vi anar att Rinda, Vrinna (synlig också i ortnamn som Vrinnevi, och faktiskt dyrkad) är Gerd, jordgudinnan, och Baldersbålet den sjunkande solen, medan Våle, Baldrs hämnare, har drag av nymåne eller solen själv.

Så fortlevde sagorna om Höder – återberättade av Saxo – kristen endast till namnet, men Hedning innerst inne – långt in på den kristna tiden. 

Och ännu lyser vinterns klara måne över oss Nordbor. Under vintern, med sin vita snö, syns månskenet starkare än annars, och kampen mellan ljus och mörker, Balder och Höder, är precis lika nära oss som lever just nu som forntidens människor. Studerar vi bara naturen omkring oss, och inser vi vad det kommande Disablotet handlar om, kan vi uppleva allt detta – och i andra land har andra män skrivit andra tankar om Höders vördnadsbjudande gestalt, som också tycks mig värda att komma ihåg.

Hör här bara:

Höðr can be seen as a god of the wrongly accused, of atonement and redemption. — — Honesty has a way of wiping the slate clean. In the end, he rules side-by-side with his twin, redeemed. His role is as his brother’s adviser and he is fated to be his councilor in the world to come.

Work with Höðr for help recovering from a tragic event, or for help with depression. He seems to be the Northern pagan answer to the Catholic-dubbed (but universally-experienced spiritual crisis) “Dark Night of the Soul” (loss of faith). Perhaps Höðr is a steadfast companion, who doesn’t push us to “make it better,” but rather sits with us right where we are, for as long as we need.

Many of Höðr’s associated attributes are in fact wonderful things depending on how you look at them. We need the dark. We sleep better in it, so that we can rise again restored and renewed. Seeds grow in darkness, gestating deep in the earth. Or how about the relief of a wintry, air-conditioned room during a heat wave in Summer? The death of Baldr by Höðr’s hand symbolizes the triumph of dark over light at the apex of the Summer Solstice, as the solar year turns to longer nights and shorter days. Truly, light and dark need each other.

Höðr seems to represent the Shadow – the dark, disowned side of human nature, and together the twins represent duality. Höðr can help you be honest with yourself and others, and I imagine that these brothers can help us to understand and embrace our dark sides, and acknowledge when things are difficult, or painful, rather than stuffing away in uncomfortable feelings or circumstances, and trying to ignore them.

Fullmåne över Sälen, Sverige 2018.

Oh, the wind, the wind is blowing – Through the graves the wind is blowing – Freedom soon will come
Then we’ll come from the shadow….

Svenska Folket behöver inte ”Svenska” Kyrkan…

Henrik Andersson, vår bloggande kollega på Ideella Kulturföreningens blogg, gjorde den 15 januari i år följande inlägg, som också publicerats av bland annat Gotlands Allehanda och Skaraborgsbygden, med flera lokaltidningar runt om i Sverige. Jag vill citera det rakt av, eftersom det relaterar mycket tydligt och klart till den pågående debatten om sk ”Multikulturalism” i Sverige, liksom detta med Monoteism, kontra Polyteism:

 

Svenska kyrkan är inte svenska folkets kyrka

93 093 personer lämnade svenska kyrkan 2017. Trots att svenska kyrkan satsade stort på reformationens 500 år jubileum valde allt fler att lämna detta samfund.
Aldrig tidigare har så många begärt utträde. Förvisso tillkom en del medlemmar, men de begärde inträde av politiska skäl. Anhängare och motståndare till sverigedemokraterna gick med i svenska kyrkan av den anledningen att det var kyrkoval. Inte av andliga utan av världsliga skäl fick svenska kyrkan några nya medlemmar, de går nog ur lika fort som de kommit. Svenska kyrkans försök att återkomma inte som statskyrka men som ”folkkyrka” får sägas misslyckats. Gott så.

Vi behöver inte ett samfund i dagens Sverige där det finns otaliga kristna inriktningar olika muslimska dito samt inte att förglömma buddister, hinduer, asatroende samt ateister. Nu borde väl ändå svenska kyrkan inse eller tvingas inse att de är det största religiösa samfundet, men också bara ett samfund bland andra samfund och en religion bland andra religioner. Svenska kyrkan är inte svenska folkets kyrka!

Henrik Andersson

 

Vad Henrik Andersson säger, stämmer faktiskt. 40.5 % av svenska folket och alla Svenska Medborgare är inte med i ”Svenska” Kyrkan alls, och därmed finns överhuvudtaget ingen saklig grund för just denna kyrka att hävda, att just den skulle vara ”svenskare” än något annat samfund, särskilt inte om vi nu ska förutsättas ha så kallad ”Multikulturalism” i landet, vilket en del avsigkomna figurer sagt ska vara en grundlag, även om de inte kan säga i vilken av landets grundlagar detta står skrivet. Varken i Regeringsformen, Tryckfrihetsförordningen, Successionsordningen eller Yttrandefrihetsgrundlagen har jag själv hittat någon sådan formulering i alla fall, och hur som helst kan man nog diskutera, vad begreppet ”Multikulturalism” skall innebära, trots att ”Svenska” kyrkans egna representanter använder det både jämnt och ständigt.

Multikulturalism innebär alltid Polyteism – inte Monoteism – och det måste man ha klart för sig. Säger man eller tror man, att vi ska ha många kulturer i vårt land, och påstår man att alla dessa är ”likvärdiga” som det så vackert heter – ja då måste man också tillåta Polyteistiska religioner, som till exempel Hinduism eller Asatro på lika villkor med Islam,  Kristendomen eller andra Abrahamitiska Ökenreligioner.

 

Bild från US Bureaux of Veteran Affairs, Washington DC. TORSHAMMAREN är också en officiellt GODKÄND symbol, på LIKA VILLKOR med alla andra religiösa symboler.

 

Å andra sidan gäller det också att komma ihåg, att detta prat om ”lika värde” är ett gravt missvisande uttryck – vad som menas, är ju som varje någorlunda normalt funtad människa lätt inser, att det är lika rättigheter man menar – för det är aldrig någonsin ”likvärdigt” varesig för individen eller samhället vilken religion man väljer att omfatta. Vissa religioners utövare har visat att de har uppenbara svårigheter med att ta till sig det svenska rättssystemet, till exempel, och precis som de kristna förespråkar de också sina egna religiösa lagar, hedersförtryck, våld och minskad yttrandefrihet.

Teckning av J E Ander, svensk karikatyrtecknare från 2017 – fortfarande mycket aktuell…

Asatron och Hedendomen har funnits i vårt land sedan urminnes tider. Den har inga särskilda dietkrav, ställer sig bakom det sekulära samhället och dess utövare är minst lika laglydiga eller till och med väldigt mycket laglydigare än Sveriges befolkning i gemen. Ändå fortsätter diskrimineringen, förföljelsen, S-regeringens krav på förbud för Tyr runor eller Torshammare, till exempel, trots att både Lagrådet och alla andra någotsånär insatta myndigheter sagt, att detta (S)-märkta förbudskrav är nonsens.

Ändå påstår dessa kristna, och just ”Svenska” Kyrkan att just deras religion skulle vara ”tolerantare” än alla andra. Stämmer det, egentligen ??

Vad har JHVH-1, Allah eller ”Gud” skapat – mer än förtryck och terror ? Alla känner vi till sanningen bakom alltihop..

Det gäller att skilja noga på ”Heathen” och ”Pagan”

I USA och andra engelsktalande länder skiljer man numera noga mellan uttrycken ”Heathen” eller ”Pagan” som INTE betyder samma sak.  Svensktalandde personer slarvar nuförtiden ofta helt okritiskt med  översättningar, men källkritik är viktigt. ”Pagan” är ett ursprungligen latinskt ord, som numera används som samlingsbeteckning för exempelvis Wiccaner eller Wiccans, anhängare av en delvis fiktiv keltisk hedendom, samt New Age och Nyhedendom av alla möjliga sorter och färger – ofta är man synkretisktiskt inspirerad, och praktiserar alltså en blandreligion, eller någotslags ”Multikulti-mischmasch” vilket de seriösa Hedningarna eller de Asatroende inte gör.

”Pagans” och ”Neo-pagans” har mest blivit synonymt med New Age i USA…

Fler och fler människor med halvsekel-lång erfarenhet och en central roll i Hedniska kretsar har börjat uppmärksamma detta. Det gäller inte minst skribenten Galina Krassova i USA, som nyligen skrev följande på sin egen blogg:

Heathenry, (Norse polytheism), always eschewed the term Pagan because it was always an umbrella term for a mishmash of traditions and practices, many excessively liberal, or diametrically opposed to devotion, or containing ethical standards (or lack thereof) that Heathens and other polytheists found problematic. The problem is more complicated in Europe where the various romance languages have ONLY the term ‘Pagan’ to cover a broad spectrum of traditions.

Basically, the conflict is about modernity, religious identity, and a push back against devotion and piety.

Galina påpekar också att det gäller att skilja på verklig Polyteism, och (Neo)Paganism, som ofta innebär någotslags mer eller mindre flummig Panteism, eller någotslags ”rädda Gaia” mentalitet, som också innefattar häxtro, tarot, runor och lite av varje – inklusive klassisk Europeisk ockultism – i en salig blandning. Intressant att studera – ja kanhända – men det är inte vad Hedendom eller ”Heathenry” handlar om, hävdar hon.  Jag själv är böjd att hålla med.  Det finns naturligtvis agnostiker och ateister som kallar sig ”Pagans” också, men en verklig Polyteist är oftast troende. Inom Asatron och den Nordiska traditionen har det – för att komplicera resonemanget – alltid funnits ”den egna kraftens män” (och kvinnor) som man sa i de gamla isländska sagorna, eller personer som hade inga gudar alls, och som därför var åtminstone Agnostiker, eller till och med Ateister.

Most devout polytheists I know, especially those who fought through this, won’t use the term “Pagan” now. The Gods and Their devotion are at the heart of our practices. ‘Pagan’ has become a term where that is no longer necessarily the case.

På samma sätt måste man lära sig skilja mellan sk ”forn sed” och Asatro. Dessa två begrepp hör inte ihop.

Forn sed är multikulturalism, New Age och en modern, ”hitte på” religion, helt utan all vederhäftighet – och använder en kristen pejorativ eller smädande term från 1200-talet, som aldrig någonsin användes under den hedna tiden.

”Forn” betyder något inte längre tillämpat eller föråldrat, som i uttrycket ”forna tider”. ”Sed” betyder en meningslös upprepning, en tom tradition utan mening, som ingen vet varifrån den egentligen kommer, ungfär som uttrycket ”seder och bruk”.  Uttrycket Asatro däremot, eller ”Trua à Asom ok Ölfvom” – tro på Asar och Vaner med andra ord – finns redan i Eddan, och är bevisligen använt under heden tid.  Se detta utdrag från Zoegas Dictionary of Old Icelandic

Dessutom betyder Tru, Trua också trofasthet, ”treue” på modern tyska, alltså att vara trogen sin tro och sin kultur, samt sina gudar. Det är som en ed man svär inför sig själv och andra, och det är heller inte obetydligt, andligen sett och ur ett religiöst perspektiv, även om vissa idag inte längre kan hålla reda eller ordning på de här sakerna… dumt nog.

I helgen har det firats Midvinterblot i Nordiska Asa Samfundets regi på inte mindre än tre platser i landet, enligt vad jag fått vittnesmål och uppgifter om.  Detta samfund – som ni säkert kan hitta på nätet – är fortfarande det enda jag rekommenderar.

Nu får även BBC hednisk kritik..

Borta i Storbritannien har det startats en namninsamling på nätet, för att få anrika och ansedda BBC, the British Broadcasting Corporation att ge ”equal time” åt landets hedningar. Efter 8 dagar har man nått ca 1450 av nödvändiga 1000 underskrifter. Enligt den senaste folkräkningen från 2011 fanns det bara 59,5 % kristna i Storbritannien – här i Sverige är ”Svenska” Kyrkans, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutehranska andliga ockupationsmakten (som väl detta samfund rätteligen borde kallas) nere på samma siffra. Minst 32,9 % av befolkningen var sekulära hedningar emot långt över en tredjedel här hos oss. Dessutom finns det 4,4 % anhängare av islam i Storbritannien, 1,3 % hinduer, 0,6 % buddhister och 0,7 % judar, medan de organiserade hedningarnas andel av befolkningen är 0,2 % – vilket betyder att det finns cirka 131 350 registrerade hedningar ”in the UK”

”Well, we said it before, and we’ll say it AGAIN !”

 

Även om BBC håller mycket god kvalitet på sina naturprogram, eller program om historia, religion och andra ämnen, så är ändå hedendomen och det hedniska perspektivet kraftigt underrepresenterat – och detta kan inte kallas rättvist – understryker namninsamlingens initiativtagare.

Det mycket populära radioprogrammet ”Thought for the Day” på BBC 4 behöver verkligen Hedniska Tankar, för aldrig någonsin har detta program, som sänts varje dag sedan 4 September 1939 – då ”BBC Home Services” började sända det– och som alltid betytt mycket för lyssnare, hela det brittiska imperiet över – inte minst under andra världskriget ger till exempel 3% av sin sändningstid att informera om Buddhism, och 5 % av sändningstiden för just Judendomen, trots att dessa religioners andel av befolkningen är långt lägre. Och någon gång kunde man åtminstone sända ett hedniskt program – men se – det har BBC aldrig någonsin gjort !

Också IMPERIET kräver Hedniska Tankar !

The BBC should make Pagan voices heard. They should have an occasional programme looking at Paganism and they should feature a Pagan voice on Thought for the Day at least once a year.

Why is this important?

The BBC recently published a review of its religious programming however despite getting the views from a range of religious leaders, no Pagans were consulted.

Det brittiska folket har talat. De kräver Hedniska tankar, helt enkelt. Om jag själv i någon mån kunnat bidra till detta – för jag stöder självfallet namninsamlingen – så är jag tacksam – jag ser att jag kunnat inspirera andra, och att mina tankar har burit frukt. ‘Never in the history of mankind have so many owed so much to so few’ – det är allt jag just nu själv har att säga om saken, där jag sitter i min länsstol  av märket Chesterfield; nere på den Asatrogna Klubben, you know, you see – nästintill Särimner själv, som kan tänkas belöna de brittiska initiativtagarna till namninsamlingen så småningom.

Det är så sant som det är sagt – eller hur ?

”Skyddsväst PÅ !” i Arlövs Församling – och resten av Riket….

Sedan jag nu i föregående inlägg behandlat två sällsynt tragiska dödsfall i England, Idegranars giftighet och det ovedersägliga faktum att just deras ved – till skillnad från snart sagt alla andra delar av samma växt – inte alls är farlig, och duger inte bara till att göra pilskaft och knivskaft av – utan också att elda med, faktiskt – samt varför man skall akta sig för sådana människor, som inte ger dig ”hela bilden” av olika företeelser, kanske jag nu ska gå över till några händelser i Arlövs församling och resten av riket, nu när jag ändå sitter här och kåserar om så kallat ”andliga” ting, samt olika så kallade ”samfund”.

Märkligt nog hände det sig, att två män – inte ”barn” eller ”pojkar” i åldern 20 till 25 år plötsligt blev gripna av Polisen på Arlövs Kyrkogård, ja i en förort till Malmö. De var förstås kända av polisen sedan tidigare, och var konstigt nog iförda skyddsväst – men uppgav sig naturligtvis vara oskyldiga. Helt ”ensamkommande” – men ändå i sällskap hade de alltså av en ren händelse kommit spankulerande förbi kyrkogården i sina skyddsvästar – av okänd modell, och så blev de plötsligt beskjutna med fler än fem skott, bara sådär – har man konstaterat. Vår kära Statstelevision – ett under av faktagranskning och klarhet – har rapporterat om saken – och Statstelevisionen ljuger aldrig, allra minst i landet Löfvén, eller det som en gång var Sverige – det vet vi ju allihop.

 

SKYDDSVÄST PÅ ! – Gäller i detta område… Kanske Diakonen i Burlövs församling eller Cafévärdinnan ska börja dela ut Hjälmar till församlingsmedlemarna också…

Naturligtvis skedde inga som helst gripanden eller frihetsberövanden, och det var ju inte så att dessa stackars ensamma små var medlemmar i ett gäng, nej nej. Det var ju nattetid skjutningen skedde, och ingen blev dödad på öppen gata i just Malmö – inte denna gång. Statstelevisionen har ju förklarat detta för oss.

Dödad blev ju istället den 60-årige svensk, som kom cyklande rakt utanför tunnelbanan i Vårby Gård i söndags. Han plockade nämligen upp ett granatliknande föremål från gatan, bara sådär liksom – eftersom han ju trodde det var en leksak, som några ”barn” hade tappat.   Detta har hans egen son förklarat i tidningen, och då måste vi ju tro på det, eller hur ? Den gamle svensken skulle alltså inte känna igen handgranaten alls, och märkligt nog insåg han inte, att detta rörde sig om en sk 75 Jugoslavisk – trots att nästan alla infödda svenskar gjort värnplikten – i alla fall när det rör sig om 60-åringar eller de äldre generationerna. Ja, så kan det gå när äldre generationers kunskap snabbt glöms av en eller annan underlig anledning – den stackars mannen dog, och även hans hustru skadades allvarligt, som vi vet.

Flera personer såg innan dess granaten ligga på torget, troligtvis helt omaskerad – uppges det – även om det lär ha förekommit spekulationer på Internet om att den skulle varit dold inne i en ölburk, och att 60-åringen – som så många svenskfödda fattigpensionärer i vårt land – skulle varit en burksamlare. Ingen medborgare ingrep, ingen tänkte ”men där ligger ju en handgranat mitt på gatan” eller sa till Polisen. Alla bara skyndade vidare emot tunnelbanan – eller ?

Nåja – det får väl vara hur det vill och kan med den saken, men typbeteckningen på granaten blev fastställd ovanligt fort, även om vi inte vet var skyddsvästarna i Arlöv kom ifrån, eller hur man kommit över just denna stöldbegärliga utrustning.

Lille ”Mollgan” griper nog in, ska ni se…

Morgan ”Mollgan” Johansson, själv skåning och känd för att han vill förbjuda Tyr-runor, men inte Nazister (i Finland gör man exakt tvärtom) ryckte turligt nog in, men så är han ju en av Regeringens allra högst uppsatta män. Han är inte bara Justitieminister, utan också samtidigt Inrikesminister, sedan Anders Ygeman avgått efter den stora skandalen i Transportstyrelsen, om ni minns – en av den (S) ledda regeringens mindre lyckade manöver. Ja, ”Mollgan” är höjd över all misstanke, hög som ett hyreshus, rent ut sagt Trumpskt Twittrande hög – för hans första åtgärd – enligt Svenska Dagbladet – var att föreslå omedelbar amnesti för handgranater, direkt efter händelsen i Vårby.

Inga straff får ges. ”Buset” och alla ligorna skall en och en – ensamkommande alltså – vandra iväg till närmaste Polisstation, och frivilligt lämna ifrån sig ”blindgångare” med osäkra tändrör, IED:er, handgranater och explosivämnen. Visst förekommer det att Ministrar blir felciterade, men SvD:s rapportering ger ändå en tillräcklig bakgrund.

Morgan Johansson är inte formellt Vice Statsminister ännu, men hans ställning kan liknas vid Åsa ”Folk flyr för sina liv” Romson – hon som tycker att FN:s och EU:s principer om första asylland, och vad som gäller i snart sagt alla andra civiliserade länder inte ska gälla i Sverige.

Åter till Burlövs församling – det är nämligen så att Arlöv inte är någon egen församling längre – bara 60 % av folket är med i ”Svenska” Kyrkan – som ändå anser sig ha total ensamrätt, begravningsmonopol, ja monopol på Gud – endast en enda är tillåten – ni vet hur dessa kristna brukar gå på, med sin totalitära samhällssyn och livsfilosofi – hur reagerar man där över det som sker rakt inne på kyrkogården – oberoende av klockslaget, som nog är ointressant i sammanhanget.

Gör man månne några insatser för att skydda sin egen personal, först och främst – med just svenska medborgare är det ju inte längre så noga ?  Efter det att ”storpastorat” skapats – som nästan överallt annars i vårt land – finns det nämligen en kyrka i Burlöv också – det är förresten ovanligt tätt mellan kyrkorna i just Skåne, och det är kanske bäst att man helt koncentrerar verksamheten dit i fortsättningen – av rena säkerhetsskäl – ifall skottlossningen i Malmös förorter fortsätter. Just Arlövs församling – märkligt nog – säger sig ståta med en Jourhavande präst, ja en verklig expert på själavård, förstår ni – hon ensam förmår förhindra självmord, depressioner osv – allt enbart med kristna kurser i botten, samt praktisk erfarenhet – det är detta något ytliga intryck man får av församlingens egen hemsida – men är inte detta i första hand läkares, kommunens eller rent av statens ansvar – frågar jag mig ?

Man har en egen diakon också, kafévärdinnor – ja allt – och till på köpet en särskild befattningshavare, har jag hört, som skall kunna ordna icke-kristna begravningar – så just Burlöv, Arlöv och kanske till och med Görslöv – ja denna svenska lokalbefolkning kan verkligen skatta sig lycklig, som bor i ett så fint och välordnat lokalsamhälle…

I Burlöv och Landet Löfvén förlåter Gud allt – precis allt – juridik behövs inte överhuvudtaget, inte skyddsväst heller.. (har man bara tron, så blir man helt säkert ”frälst” av denna lära – tror inte ni också det ?)

Man får ju då fråga, om de ”icke-kristna begravningarna” bara gäller Ökenreligioner från Mellersta Östern – just sådana är ju lite över-representerade i Malmö med omnejd –  eller man rent av kan vara såpass djärv att spekulera i huruvida också Humanister eller rent av Hedningar får begravas i Burlöv, sedan de blivit nedskjutna, det vill säga. Just ”Svenska” Kyrkan – som inte alls är svenskare än något annat samfund – i Finland är man lite ärligare, och säger som det är –  man har en evangelisk-lutheransk Kyrka, men det är inte den enda tron i landet – är ju faktiskt skyldig att tillhandahålla detta – under värdiga former – enligt svensk lag.

Innan skjutningarna väl avslutats, är det ju inte dags att begrava svenskarna, för då är de ju tyvärr inte riktigt döda, utan bara skendöda och – förefaller det – totalt handlingsförlamade av vad som övergår dem – lika handlingsförlamade  som i Botkyrka församling – där man just nu skändar gravar som bäst..

Ja – man kan verkligen ha olika uppfattningar om hurpass förtroendeingivande denna kyrka är, i Burlöv, Botkyrka eller någon annanstans – eller hur pass väl den relaterar till dagens svenska verklighet, som allt fler svenska medborgare drabbas av – även om det kanske inte alltid behöver ske i form av helt spontant upp-plockade granater från gatan, eller annat ”sprängstoff”. Kan den ansvariga ensamma prästkvinnan eller kvinnoprästen eller förtjusande damen i övre medelåldern – likt Tant Brunne – ni vet hon som uppmanade till knivskärningar på öppen gata vid Riksdagens högtidliga öppnande för något år sedan – och sedan tog tillbaka alltsammans, eftersom det bara var en enstaka olyckligt vald formulering, som vi så väl vet.

Man kan ju ”synda” då och då – det kan ju var och en förstå – men det löser sig med hjälp av ”partiet” – samt Tro & Solidaritet…

Alla är vi jämlikar, men några är sig helt enkelt MER LIKA än alla andra…

Vår regering eller våra myndigheter verkar inte så värst förtroendeingivande heller, tror jag – även om vi än så länge kan lita på Polisen.

En sådan Polis, till exempel, utgörs av Chefen för Gränspolissektionen, Patrik Engström, som idag avslöjade för Svenska Dagbladet att det finns minst 12 500 fall av så kallade ”avvikna asylanter” eller personer som gått under jorden, fast de uppehåller sig illegalt i vårt land – hur många Rakhmat Akilov det ännu finns bland dem, är dock ännu okänt. Gränspolisen har inga som helst resurser att lösa problemen, eftersom man får arbeta i stort sett manuellt med varje akt, och det är heller ingen hemlighet precis, att det är Polisbrist, ständiga omorganisationer och felsatsningar, som gör att ”Mollgans” skrikande om dels hårdare straff, dels fler amnestier för granater, kriminella och invandrare om vartannat förvandlas till en absurd, motbjudande soppa – liksom hela Landet Löfvén – vars ”Feministiska Utrikespolitik” havererat för länge länge sen..

”Du sa som det va !” lyder en textrad ur Nationaltheaterns gamla fina låtklassiker ”Hanna från Arlöv” apropos detta med Arlövs församling, och ”Svenska” Kyrkan. Texten utgavs på sin tid genom en platta med texten ”Lägg av!” – ett enstaka uttalande, som vi också får uppfatta symboliskt, även om jag för min del inte alls tycker, att den är olyckligt vald.. Den är tvärtom väldigt väl vald för dagen, och sammanfattar kanske, vad en del befattningshavare inom Svenska Kyrkan eller ett visst parti inte tål att höra, nämligen – att några av dem varit – och kanske fortfarande är – anhängare av inte bara Monoteismen, utan också andra totalitära ideologier…

Hur det är i Lars Ohlys fall, vet man ju för dagen inte. Han har öppet och rakt fram – likt Hanna från Arlövs goda arbetskamrat – sagt sig vara Kommunist, men det var för ett par år sedan.

Numera har han dock petats ur sitt eget parti – på grund av absurt #metoo-twitter – ”revolutionen äter upp sina egna barn” heter det…

Hela detta S-ledda Sverige, där Broderskapsrörelsen – nu omdöpt efter demokratiska förvandlingar – men ingen är ansvarig för sina handlingar ! partiet och ”Gud” ska styra och ställa i all evighet – vi får väl se vad som händer efter nästa val – framstår mer och mer som en löjlig fars.

När ska vi i vårt land äntligen inse vad som krävs ? När ska vi äntligen agera – eller skall vi låta valresultatet manövreras bort av ännu en svag minoritetsregering, liksom på Reinfeldts tid…

Ännu ett av de vackra öknens barn – som ”flytt hit för sina liv” – och försökt mörda polismannen Ted Eriksson direkt inför #jagärhärnu-rörelsens läktare – Expressen uppgav så sent som i oktober att det skulle ha rört sig om en 17-åring – befinnes nu heta Muhammad Hussaini och vara 26 år gammal – vilket han erkänt och vidgått redan 2016.

Man vet inte ens vilket land han kommer ifrån, men han har uppgett sig vara Afghan, ”hatar poliser” (vilket lett till att han följt Eva Brunnes bibelord i praktiken) och är dessutom konstaterat ”ensamkommande”, så han blir nog förlåten av ”Gud”, Tant Löfvén, lille Mollgan eller till och med Tant Antje själv – den allra mest högvördiga tanten av dem allihop…

När ska vi mönstra ut hela detta djävla svenska daltande, denna kväljande förlåtelselära, och lära oss att förstå, att religion är en sak – men juridik en annan ?

Vi måste helt klart stoppa dessa ”goda kristnas” inflytande över vårt lands politik – om vi ska ha någon ny regering värdig namnet efter nästa val..

Själv är jag som bekant Folkpartist, eller rättare sagt Liberal – som det numera ska heta – eller REALIST. Inte ens Sverigedemokrat heller, för den delen – ifall ni skulle undra…

Det är skillnad på att vara realist och rasist. Nämligen.

”The Yule Log” – och effekten av ”Forn Sed” och Idegranar…

För ungefär ett år sedan inträffade en uppskakande händelse i England, som uppmärksammades av inget mindre organ än den högst ansedda tidningen The Sunday Times – och den har just den här Julen utlöst en störtflod av olika, mer eller mindre oseriöst formulerade och faktamässigt mycket svaga inlägg, på alla sorters nätforum, sociala media och Hedniska bloggar av alla de slag. Främst gäller det naturligtvis så kallade Wiccaner – anhängare av en delvis konstlat skapad form av keltisk hedendom utan större historisk eller kulturell förankring – men även sk ”fornsedare” (främst i Sverige, men även utomlands, eftersom folk som tror på deras vantolkningar och missuppfattningar även där – sorgligt nog, som vi ska få se…)

En krans åt en död kamrat… Ja, det skulle vi kanske unna oss, men…

Före detta menige soldaten Petr Smisek, 42 år gammal (ej att förväxla med den betydligt mera kände 38-årige tjeckiske fotbollsspelaren med samma namn) hade blivit lurad av ”fornsedare” i sin bekantskapskrets. De här personerna hade slagit i honom, att det skulle gå att uppnå ”hälsobringande effekter” genom att röka barr av idegran – och efter att ha svalt några barr, försökte han också mycket riktigt stoppa sin pipa med idegransbarren, och börja röka dem…

Men se – det skulle han aldrig ha gjort !

Idegran (taxus baccata) innehåller nämligen det starka giftet taxin, ur vilket cellgiftet taxol framställs, och det är ett dödligt gift, för vilket inget antidot eller motgift finns. Smisek drabbades av kramper, andningssvårigheter och till slut slutade hans hjärta att slå. Det blev en mycket plågsam och utdragen död. Så kan det gå när kunskaper folk haft i alla tider förvrids, eller glöms bort.

Lyckligt nog – får vi trots allt säga – kom Mr Smiseks gode vän David Kissimonyi (troligen från Ungern eller Slovakien, eftersom detta efternamn är ganska spritt i de länderna) på oförmodat besök. Han lyckades snabbt göra efterforskningar på internet, kontrollera vederhäftiga källor och sätta igång med CPR eller hjärt-lungräddning, vilket han gjorde ända tills räddningspersonalen kom fram. Men – det var ändå försent. Smisek dödförklarades på ett brittiskt sjukhus, redan samma dag.

Givetvis – som nästan alltid där ”fornsedare” varit framme – hittade man svaga spår av cannabis i den dödes kropp, även om detta inte var den direkta dödsorsaken.

Jag har berättat om den här sortens drägg för er förr, och vad oskickligt experimenterande med sk ”läkeväxter” eller ”kryddor” kan ge upphov till. Jag har berättat om händelser i Laholm i Sverige, Handeloh, Tyskland, vid Uppsala Högar och så vidare – också sånt som jag själv tyvärr fått se och bevittna med egna ögon, från diverse personer som säger sig vara ”spirit guides”, ”sedföreträdare”, ”rådsgydjor” som anordnar ”Örtvandringar” i Nacka-reservatet  och gudarna vet allt vad det är. Man ska inte och får inte plocka örter i ett naturreservat, nämligen.

Jag vill varna er alla från att överhuvudtaget umgås med den sortens personer.

Ta inte emot ”råd” eller ”andlig vägledning” från personer som säger sig syssla med ”forn sed” – för då vet man aldrig hur det slutar.

Remember pvt Smisek.

Det senaste man kan läsa på de här personernas bloggsida – det rör sig om ett litet gäng på 10-12 personer under ”rådsgydjans” ledning – är att olika sorters gudar ska kopplas till olika sorters mat eller sk kryddor – ”Brising” i Brisingamen skulle vara ”kodord” för hasch – – och att Freja skulle stå för ”lin och lök” till exempelfel i sak – eftersom detta är en förvrängning av skyddsformeln ”lina laukar” vilken alltid förekommer i förbindelse med originalkällor som handlar om Frej och andra manliga gudar.

VARNING – Ta INTE emot ”red berries” , sk ”saft”, mat, dryck osv om du rör dig i ”fornsediska” sammanhang.. VET du ens vad de här personerna kan få för sig att bjuda på ??

Vilken armé Mr Smisek tillhört, eller utbildats av, framgår inte av artikeln i anrika The Times, men troligtvis var det väl inte den brittiska armén, som oftast innehåller mycket väl utbildade och drillade soldater, låt vara att de flesta ”privates” eller meniga där ofta kan vara fd fotbollshuliganer, eller personer av mycket enkel bakgrund, helt utan någon utbildning alls. Men, det har brittiska armén nästan alltid råkat råda bot på genom sina Sergeant Majors eller skickliga underbefäl,  som ända sedan slagen vid Crecy och Azincourt – där pilbågar av idegran – det var på 1300-talet – också användes. Högre upp finns universitetsutbildade gentlemen eller vana kompanichefer, oftast med kaptens eller majors grad, som ofta är påfallande väl utbildade i historia och andra ämnen. Denna tingens ordning har alltid visat sig vara ett alldeles utmärkt sätt att sköta en armé på, och Engelsmännen har genom århundrade efter århundrade vunnit nästan alla krig de valt att utkämpa, inklusive Falklandskriget, två världskrig och många internationella insatser.

Tydligtvis läste inte Mr Smisek NATOs manualer för sk ”Rangers” eller så var han ingen jägarsoldat, precis. Han var ensam i främmande land, och hans gode vän kunde inte rädda honom.  Ifall han bara läst något såpass enkelt som den svenska ”Handbok Överlevnad” hade han kanske klarat sig, för i den står vilka växter som kan vara farliga att förtära – även om den kände överlevnadsexperten Lars Fält inte nämner just idegranen. Det är ett fel, som vi kanske ska rätta till i nästa upplaga. NATO-manualerna är uppbyggda på ett annat vis, det vet jag av egen erfarenhet – eftersom jag delgetts och studerat dem. De innehåller också information om hur man använder växter, träd, buskar och annat sådant som anfallsvapen, samt hur man förgiftar hela samhällen och dussintals människor. Det vill jag inte lära ut, och inte visa er, men ifråga om Idegranar har en hel del sann – och helt falsk – information redan läckt ut – och det är som sagt för sent för de redan döda.

En av de många missuppfattningar och förvrängningar som spritts ut på sista tiden, är att det skulle vara livsfarligt att använda idegran till ”Yule Logs” eller så kallade ”Julstockar” – alltså de stora vedträn som man enligt anglosaxisk folktradition bär in i stugorna för att elda med under hela julen. Den sedvanan har förekommit också i Tyskland, Frankrike, hela Baltikum och Värmland, Dalarna och troligtvis hela Västsverige

Hela skogssektorn i Sverige vet bättre besked – Idegransved är inte alls farligare att elda med än något annat svenskt träslag.Får man allergiska besvär av röken från kvistar och liknande, så märker man nog det omgående, och det gäller att man lär sig att elda på rätt sätt, särskilt vid matberedning – där idegran kan undvikas, pga dess sällsynthet. Sunt förnuft kan förmodligen också användas.

Man kan naturligtvis bli kolmonoxidförgiftad av dåliga spisar, sant nog – och barr, torra kvistar och fröna av idegran är också giftiga, men det gäller inte honkottarna, eller idegranens röda ”bär” som inte alls är giftiga – så länge man bara äter upp själva fröhyllet, men spottar ut själva fröet… som alltså sitter innerst i själva bäret. Sväljer man fröna, däremot, händer det saker – och därför ska man inte äta eller förtära idegran alls, men att elda med virket och göra knivskaft, pilbågar, pilar osv är fullständigt ofarligt.  (idegranens ytved och kvistar kan vara ytterst hårda, kärnveden däremot är ganska lös) och till och med musikinstrument – ja allt har tillverkats av idegransträ, och därav har man inte sett några negativa effekter. Lutor av idegran påstås vara sällsynt välljudande, säger musikerna. Också välbalanserade och intelligenta personer – Mr Smisek hörde kanske inte till dem – har däremot prövat på bären – av okunskap – och dött… tragiskt nog för deras anhöriga…

Svenska Rådjur däremot, påstås ha kunnat beta av hela idegranshäckar, och fåglar löper ingen risk av  fröna som kommer ut helt osmälta. Idegran har visat sig döda kor – som har lägre intelligens, likt alla växtätare – och har även påståtts orsaka ”hästdöd” i Skellefteå. Björnar och andra högre däggdjur ratar idegran, och äter inte dess bär, eftersom de lär sig av egen erfarenhet vilka bär som är ätliga, och vilken sorts varelser man inte kan lita på. Med människors vett, är det visst sämre beställt. Ofta låter de sig lockas av ”grupptryck”, fake news och dåliga råd…

Vi har en mans vett, men tolv mans styrka”  – Idegranen I Idets Ingång Inskränker Inte Idyllen Innerst Inne…

Redan giftinformationscentralen kan också ge klara besked om det här – så varifrån de egendomliga osanningarna  om själva veden kommer ifrån, vet man inte. Jag har visserligen sett en rapport från Penn State-Universitetet i USA, som i en snabb test tyckt sig konstatera, att giftet taxin kan anrikas också i de finare rötterna, och att ”hobbyists” eller krukväxtodlare, bonsai-experter och andra egendomliga personer skulle undvika att ha idegran hemma av den orsaken – barn kunde ju få för sig att tugga på rottrådar eller tandpetare – och vad är dessa ”fornsedare” och narkomaner, annat än oansvariga barn ?

Själv har jag andra och sundare hobbies – en av dem är att vara ”skaftsmed” som det står i Eddan, eller knivmakare på amatörbasis. Mina knivar – med handsmidda blad i ädelstål från Norge – eller vanlig maskintillverkad vara från Frosts Knivar i Mora – är inga jaktknivar, lappknivar eller konstverk, det måste jag erkänna. Jag har dem att rista runor med, och handtag i körsbärsträ eller idegran passar alldeles utmärkt. Man kan köpa engelsk idegran, t ex – från sakkunniga trävaruhandlare.

Knivskaften har jag alltid använt ”full tang” eller blad med lång tånge till – eftersom det ändå är säkrast. Man behöver inte borra snett eller vricka med en borrmaskin för att få in skaften – det går lika bra att bränna ut en kanal i skaftämnet med en lödkolv efter att man borrat ett rakt hål – och visst ryker det, och spånorna far – men idegransträet i sig är inte farligt, ens som sågspån – efter vad jag har märkt.

Knivskaft av idegran, gullregn och liknande träslag är inte farligare än andra skaft. Idegranspilar är inte förgiftade, men välskjutande.  ”Var aldrig skaftsmed eller sko-smed åt någon annan än dig själv – för om skon klämmer eller skaftet blir snett – ja då önskas ont över dig !” (Havamal, 126 strofen)

Det finns många myter om idegranen, och den har haft central betydelse för många hedniska kulturer. Redan romerska författare varnade för dess giftighet, och som namnet baccata antyder, antogs den ligga bakom Maenadernas dionysiska raseriutbrott, där de slet sönder alla människor de fick tag på, i ”sparagmos” – en annan ”fornsedisk” rit.

”Askr Yggdrasils” eller själva Världsträdet, var inte en Ask, som många tror – utan kanske en idegran – ordet askr på norröna kan beteckna vilket träslag som helst, och är en generisk beteckning, har man påpekat. Särskilt på engelska kyrkogårdar har man påträffat träd som påståtts vara 3000 år gamlainte alls de äldsta träden i Europa, eftersom Sverige har granar som är minst två gånger äldre än så. Kristna i England har till och med påstått att Idegranen skulle vara det träd som deras helt fiktive frälsare korsfästes på, trots att det inte alls växer i palestina, som inte är ett enda spår heligare än andra länder.

För Engelsmännen – där idegranen kan bli ett flera meter tjockt träd – är idegranarna – som i flera fall konstaterats vara planterade av hedningar och är långt äldre än de kyrkor som byggts vid dem – av åtskilligt kulturhistoriskt värde, och det ska man komma ihåg.

Ja, den engelske 1600-tals botanisten Robert Turner skrev till och med:

“If the Yew be set in a place subject to poisonous vapours, the very branches will draw and imbibe them, hence it is conceived that the judicious in former times planted it in churchyards on the West side, because those places, being fuller of putrefaction and gross oleaginous vapours exhaled out of the graves by the setting sun and sometimes drawn by those meteors called ‘lgnes fatui’, divers have been frightened, supposing some dead bodies to walk, not that it is able to drive away Devils as some superstitious monks have imagined.”

De kristna – i sin bisarra dumhet och vidskepelse – trodde att djävlar, gastar, spöken och så vidare skulle omge idegranarna, och flockas kring dem.

I Norden bodde Ull, jaktens och Vinterns gud i Ydalarna – dalar fulla av idegran – det bästa virke för pilbågar man kunde önska sig.

Det är inte svårare att se vem som hade en sundare livsföring, och vem som hade mest rätt.

Ett par sista ord till Mr Kissimonyi – ungrare, slovak eller tjeck – vad slags landsman han än må vara. Civilist, eller före detta soldat.

 

Du gjorde rätt, som försökte rädda din kamrat. Ironiskt nog såg jag min egen far dö efter behandling med just taxol och andra cellgifter – framställda av idegran – och jag utförde också hjärt-lungräddning på honom, men utan att lyckas – för emot dumhet och brustna hjärtan kämpar både gudar och människor förgäves, tycks det.

Ordföranden i samma svenska New Age-sekt som jag nämnt här ovan, förolämpade för två veckor sedan en nära vän till mig, som nyss mist sin egen bror. Det skedde på ett mycket taktlöst och fult sätt, dessutom, offentligt och på sociala media. De här personerna förstod inte ens, att hon hade sorg; utan fortsatte försöka ”bearbeta” henne på olika sätt.

Just därför står min bedömning fast. Man ska inte umgås med ”fornsedare”.

Man ska inte ägna sig åt sådana saker som de ägnar sig åt – men som min gamle kompanichef – en svensk överstelöjtnant – en gång sa till mig – kring dödsfall och begravningar – Döden kan vi inte hindra, men det är aldrig försent att visa de efterlevande en smula respekt

Också i döden kan de vi saknar – och vars vänner vi faktiskt varit – få en krans – låt vara inte av idegran, för i fallet med Mr Smisek, vore det nog mindre lämpligt att lägga på kistan, ifall det nu blev kistbegravning, med hedersbetygelser. Man kunde – by Jove ! – välja Silvergran istället. Gentlemän emellan, and if I may be so bold; Sir: You have already notified his next of kin, I do suppose, Sir Major, Sir !

Brittiska journalister, förresten, skriver ofta taktfullare, sakligare och korrektare än de svenska – men det beror förmodligen på deras belästhet och intelligens. 

Kan DU dricka Eldborgs Skål…?

Enligt vissa källor är det just idag som man drack Eldborgs skål, en hednisk rit som utfördes just vid dagen för Midvinterblotet, men som annars hör samman med Julen och Midvintersolståndet. Riten hör samman med Julstocken, The Yule Log, en sedvana som inte bara är känd från England och det Anglosaxiska området, men också från Norge, Värmland och hela Västnorden. Julstocken var en stor stock, som man drog in i stugorna till Jul, och den skulle kunna brinna hela Julen, men vid Trettondagen var den vanligen slut.

Första nymånen efter Midsommar har kallats Navarenyen enligt mina sagesmän från Edaskogarna i Värmland, och då skulle man göra upp eld med Navare eller Eldborr, precis som vid drickandet av Eldborgs skål, och att det är just dessa tidpunkter på året, alltså Midvinter och Midsommar, som markerats med en ny elds födelse på härden därhemma, är säkerligen ingen tillfällighet. Den svenska nationalencyklopedin säger att Eldborgs skål är belagd sedan 1700-talet i Bohuslän, men går tillbaka till 1300-talet eller än tidigare i Norge, och det hela tillgick så att man först drack det sista av Julölet för ”Eldborg” eller det väsen som vårdade den husliga elden – en gång var det Heimdall själv – vilket framgår av Rigsthula i Eddan – och sen blotade mat, öl, bröd och fläsk till honom.

Samtidigt skulle husmodern i huset uttala en ramsa, som ibland kunde lyda ”så högt min eld, min inte högre och hetare” och lyfta armen över härden till den punkt, dit man ville att lågorna skulle nå. Men ofta var ramsan mycket grövre – som jag förklarat för två inlägg sedan har ”Skaemtun” eller riktigt grova skämt alltid ingått i den Nordiska Folksjälen – och det är något de kristna aldrig någonsin kan förstå. Också Ebbe Schön – den moderne etnografen – har skrivit mycket om dessa  ekivoka ramsor till skydd för elden, som kunde lyda: ”Aske balltaske, Fitte Ballmus – och aldrig ska elden slockna i mitt hus…”

Ju grövre och snuskigare kväde om elden man kunde dra, ju säkrare skulle man vara för vådeld under det kommande året, och det ser vi bland annat av den berömda Völse-tåten från 1000-talet. Skyddsformeln lina laukar” som förekommer i den texten från Flateyarbok, vår gamle bekanting bland skrifterna, har dock inte det ringaste med Freja att göra – sådant tror bara olärda fornsedare och andra som inte ens är medvetna om källorna, eller vad de gamla formlerna faktiskt betyder, men om ni själva vågar dricka Eldborgs Skål, lär ni nog behöva styrka er med både lin och lök..

Eldborgs skål – eller rättare sagt Heimdalls skål – kan med fördel drickas ur snidade och svarvade skålar som dessa

I senare folktradition har det också förekommit, att man skulle dricka eldborgs skål ur en snibbskål i trä, genom att fatta tag i den enbart med tänderna, och sedan med en häftig knyck på nacken kasta den bakåt över huvudet, och ta tydor av hur skålen föll, precis som man alltid roat sig med tydor, spådomar och lekar under nyårsnätterna. Allt detta enligt nationalencyklopedin.

Men – ta nu vara på värmen från den egna härden, och sköt om era husfrejor, så att de må bliva heta och varma invärtes !