Hedniska Tankars Runkurs (del 8) – Hagal-runan

Om det nu verkligen är sant, som många gestaltpsykologer och andra hävdar, att siffran sju faktiskt råkar vara ”hårdkodad” in i människohjärnan och nervsystemet, så kan man ju undra vad siffran åtta i så fall har för symbolisk betydelse. Sju-talet har – som vi sett – i massor av kulturer världen över ansetts stå för glädje och harmoni, inte bara i den Nordiska. Symbollexikon och listor över hur människor associerar olika begrepp med varann verkar vara ganska eniga också ifråga om åtta-talet, som i Utharken eller det ursprungliga sättet att använda den 24-typiga äldre runraden står för Hagal-runan, som på gotiska hette Hagalaz och kommer ur samma indoeuropeiska ordrot som det svenska ordet för hagelkorn.

Hagal-runan tecknades ursprungligen på det här viset, och har alltid fått ljudvärdet H, även om den från 700-talet och framåt också kunde ha två ”bistavar” eller mittstreck. Ganska tidigt övergick man emellertid redan på 800-talet att teckna den som bilden nedan visar, och det utseendet har den sedan behållit genom århundradena – en enkel bild av en snöstjärna eller ett hagelkorn, låt vara bildad genom sex och inte åtta stavar…

 

Också vinterleder genom svenska fjällen och andra enkla ideogram, har genom åren antagit Hagal-runans form. Åtta-talet har alltid stått för det översinnliga, kosmos eller världsalltet, universum som helhet, och kanske är det inte så konstigt att nordborna såg himlens hagel eller den sakta fallande snön, som dalar ned ur evigheten som en symbol för detta. Med Hagal slutar också den första aetten eller åtta-talet i runraden, och talet åtta kan också anses vara bildat ur 2 x 4 = 8, alltså konfliktens eller dualitetens tvåtal, gånger materiens fyrtal – och om man så vill alltså något som står i kontrast till det vanliga materiella, och som pekar emot en övergång till något annat.

Om Ur-runan står för skapelsen och gnistan i Ginnungagap, står hagalrunan eller hagelkornet för själva kylan, frosten och nifelheims krafter. Snöfallet kan också ses som en symbol för en plötslig förändring, övergången från ett tillstånd till ett annat, och runan har också ansetts stå för Heimdall själv, väktaren vid Bifrost, eftersom han också markerar övergången från Midgård till Asgård.

Hagal-runans symmetri användes också för bindrunor, som vi har överallt omkring oss, också i såpass påstått ”moderna” företeelser som företagssymbolen för ”Bluetooth” eller Blåtand

Vi har fyra väderstreck, plus fyra kardinala riktningar på kompassen, alltså NÖ, NV, SV och SÖ. På sjön räknar man åtta glas – sen börjar man om igen, och ett vanligt dygn om 24 timmar låter sig enkelt och behändigt delas upp i tre 8-timmarspass. Nästan alla arméer på jorden har funnit att åtta man är en bra gruppstorlek, som lätt låter sig delas upp i två patruller om 4 man vardera, eller 4 stycken 2-manna par som kan bevaka en plats i 4 riktningar. Redan Romarnas Contuberia eller Tältgrupp, den minsta enheten i deras Centuria om 10 contuberior, byggde på detta.

Symmetrin i Hagal-tecknet bildar också grund för många heraldiska symboler…

I Runatal Hávamáls säger Oden själv att ”Den åttonde jag kan, som för alla är lämplig att lära; när hat uppstår bland hövdings söner, jag botar det brått. ” vilket syftar på Hagals magiska betydelse – att peka emot en högre ordning, enhet och organisation, vars like inte finns på denna jorden.

Hagal-runan har överallt använts för att antyda kosmisk symmetri, jämvikt och en rättvis fördelning.. Här nedan planen till Aggersborg, Harald Blåtands väldiga fästning på Jylland…

Runmagiker som Edred Thorson och andra såg på 1960-talet Hagal-runan som en symbol för urjätten Ymer, och ett tecken, ur vilka alla andra runor kunde tecknas, och såg i den ett tecken för balans, pågående skapelse, pånyttfödelse, vilket kanske också syns i Tyr-runan (som är den sextonde, eller två gånger två gånger fyra) och Fä-runan, som ju är tre gånger åtta, eller om man så vill två gånger två gånger två gånger tre – dualismens tvåtal, kombinerat med tretalet på ett nytt och oväntat sätt.

Hagal liknas i det isländska runpoemet vid en skur av is och snö, och är ”snaka sotr” eller  ”ormars sjukdom” eller det ondas fördrivande, en överraskning, likt Heimdals stöt i Gjallarhornet, en uppvaknandets eller varför inte kallduschens kraft, som överfaller människan – kanske både i form av obehagliga eller oväntade överraskningar och omvälvningar.

 

Freja Ashwynn har menat, att Hagla-Runan också är den första av Hels runor, och att även Naud – den nionde runan och den tionde – Is-runan hör till hennes mörka områden. Hon kopplar också Ord, det förflutnas Norna, till Hagel, men om Hachel, högtyskans ord för Hagel verkligen skulle vara närbesläktat med hagzissa, det urgermanska ordet för häxa eller den som sitter på en ”hage” eller ett stängsel (jämför den äldre Västgötalagens ord om att ”sitta på en fållgrind då båda var jämnskiftade, natt som dag”, alltså dagjämningspunkterna, en annan av årets stora övergångstider) vill jag sjäv låta vara osagt, då det inte går att etymologiskt motivera en sådan härledning fullt ut.

Men vore det så,  kan Hagal-runan faktiskt också symbolisera både häxor, Gullveig eller den allra första häxan, och mycket annat. Hon som blev ”tre gånger bränd i den höges hall” och tre gånger sårad med spjut eller stavar – Hagel-runans form består också mycket riktigt av tre korslagda stavar och vädermagi – just häxors förmåga att framkalla stormbyar, snö och hagel – som Torgerd Hörgabrud och Irpa, Håkon Jarls båda trolldomsdiser – gjorde runan till särskilt verksam inom vädermagi, efter vad man trodde.

”Stadhagalder” för Hagal-runan har tolkats som hagelkornets virvlande dans genom luften…

 

Omvänt kan Hagel-runan tolkas som två Jalkr-runor vända uppåt och nedåt, och det har gjort att man ännu ser den som ett skyddstecken eller bomärke på korsvirkeshus i Tyskland och Hollan, eftersom jalkr eller älgrunan med talet tolv ju har stått för styrka och beskydd.

I viss runskrift har Hagel-runan också använts som en punkt, eller ett skiljetecken, vilket är logiskt med tanke på dess särskiljande betydelse – och även som skyddsruna kan den alltså vara verksam. Den fungerar också som bindruna, och ristad på föremål har den kanske använts för att bevara, eller markera en önskan om fortbestånd, vintern ut, eftersom hagel som sagt oftast associerats med köld och vinter, vilket upprepas i alla rundikter vi känner till, både dem från Norge, Island och de Brittiska öarna.

Annonser

Ny kristen pedofilskandal i Tyskland – Katoliker inblandade som vanligt

Tyska media rapporterade för fyra dagar sedan om en undersökning, som den Katolska Kyrkan genomfört inom sina egna led i Tyskland. Det har visat sig, att inte mindre än 3677 minderåriga våldtogs eller utsattes för svåra sexuella övergrepp som minst 1670 funktionärer inom den Tyska katolska kyrkan begick. Bland andra har den ansedda tyska dagstidningen Die Zeit bekräftat uppgifterna, som en tysk biskopskonferens låtit ta fram. Inte mindre än 1429 lokala församlingspräster fanns med bland förövarna, och det är 5,1 % av alla tyska katolska församlingspräster överhuvudtaget – en överraskande hög siffra.

Den katolska pedofilin kryper närmare och närmare Sveriges gränser.  Hittills får vi inte höra om vad som försiggått och fortfarande försiggår inuti vårt eget land,  för svenska media vågar ingenting skriva, svenska politiker och poliser vågar ingenting göra. Land efter Land – Australien, USA, Irland, Italien visar sig vara inblandat – och nu också Tyskland, ett av våra grannländer. Varför gör EU och EU:s myndigheter, respektive Interpol ingenting ?

Minst 96 av de katolska prästerna var serie-förövare, som begick mer än 100 grova sexuella övergrepp vardera – allt riktat emot tyska barn och ungdomar. Detta enligt vad Berliner Zeitung erfar. ”Der Tagesspiegel” – Tidningen Der Spiegel i dagsupplaga – tillfogar att minst hälften av offren var under 13 år.

De kristna och katolikerna har oerhört mycket på sitt samvete. De har utrotat hela kulturer från vår planet, och våldfört sig på miljontals människor, allt i sin påstått ”kärleksfulle” och påstått ”allsmäktige” Guds namn. Tyska media anser liksom jag, att skulden sitter i själva religionen, i själva kyrkans maktstruktur och sätt att behandla människor.

Något bättre argument för att låta hedna sig, och lämna kristendomen bakom sig, en gång för alla kan vi knappast få ur det dagliga nyhetsflödet. De kristnas offer blir bara fler och fler, och någon gång måste ändå vi svenskar resa oss, och göra slut på de här galenskaperna, som inte hör hemma i något civiliserat land.

Här finns en gratis blankett, för dig som vill gå ur den ”Svenska” Kyrkan. Är du som läser detta fortfarande katolik eller något annat, föreslår jag att du skickar motsvarande formulär till den kristna kyrka du är med i, och låter hedna dig, en gång för alla…

Hedniska Tankars Runkurs (7) – Wynjo eller Glädjerunan

Efter Gifu-runan eller Gåvo-runan (se föregående del) kommer mycket riktigt runan Wynja eller Glädjerunan som den sjunde. Man brukar beteckna den som den andra av Frejas båda runor, och som vi snart skall se finns det faktiskt logiska kopplingar eller en lång tradition från väldigt många kulturer som förklarar, hur man kan koppla ihop begrepp som en Kärlekens, men också Krigets gudinna med siffran sju på det här viset – även om allt detta inte är uppenbarat för de som inte insett runornas hemlighet, och inget vet eller kan om det som kallas ”esoterica” eller den fördolda kunskapens väg genom allt västerländskt vetande…

Runan Wynja ser ut som en Kaun-runa, alltså ”Sken” eller brandens och eldskenets runa upphissad på en lång stång eller en ”runstav” med en vimpel på, ett ganska enkelt och lättförståeligt tecken för glädje, så gott som något – eftersom många runor vid närmare eftertanke är ideogram, likaväl som bokstäver. I vanlig skrift, eller enkel användning står de liksom bokstäver bara för enkla språkljud, sant nog – men de har också betydelsen av hela ord, liksom Madr- eller Man-runan kan stå för begreppet ”Man” i motsats till kvinna, ”Laug” faktiskt betyder ”vattendrag” på norröna, ”Hagal” runan för bokstaven H ser de facto ut som ett hagelkorn, med åtta taggar och dess tal är just åtta – som vi också ska få se.

Språkhistoriker har kopplat den till wonne, det moderna tyska ordet för ”åtrå”, liksom det svenska ”vän” i betydelsen ljuv, men också ”vän” som i vänlig, och även det danska begreppet yndig, alltså ljuvlig, frodig och storbystad ( ”hun er en yndig pige” säger man i Danmark) och yndling, synonymt med älskling, hör också hit, enligt etymologerna. Alltsammans tydliga Freja-egenskaper, som synes. I den Angelsaxiska runraden ska den heta Wynn, med synonym betydelse till vårt vän och överallt har den använts för att representera ett mjukt v-ljud, alltså gränsande till W, även om den till slut – in emot medeltiden på engelsk botten – felaktigt kommit att användas för bokstaven P.

Andra har tänkt sig att runan skulle ha uppstått inte ur en vimpel, men väl en traditionell Nordisk vindflöjel, lik Söderala-Flöjeln från Hälsingland, detta hedniska fynd, som hittades i en kristen kyrka, men en gång helt säkert prydde fören på ett Vikingaskepp, eftersom sådana avbildningar av skeppsstävar faktiskt hittats, bland annat i Norska Bergen.

Men siffran sju – var kommer den in i bilden ? Gestalt-psykologer, som undersökt sakens betydelse, har förstås som vi andra lagt märke till att sjuan är ett primtal, liksom siffran fem, och därför har mycket stor betydelse i nästan alla kulturers mytologi. Ända sedan sumererna, 4000 år före kristus, har man talat om ”sjunde himlen” som den sfär där Ishtar, en kärlekens och krigets gudinna, vars blotta namn betyder ”stjärna” tänks befinna sig – och ”i sjunde himlen” är ett uttryck för glädje, som till och med finns i Islam. Vi har fortfarande en sjudagars-vecka av precis samma anledning – sumeriska astronomer uppfann alltsammans – och Ishtar-Aster-Star-Stern-Stjärne-Stjärna vandrade redan tidigt in i de Indoeuropeiska språken när vad som långt senare skulle bli Germaner och till och med Nordgermanska folk fortfarande fanns i centrala Asien.

Människokraniet har sju portar för sinnena, som fungerar som input-organ till den mänskliga hjärnan. Vi har två öron, två ögon, två näsborrar och en mun, som ni säkert kan konstatera allihop, ifall ni inte är harmynta missfoster allesammans. Vi har faktiskt sju sinnen, och inte fem – som många har fått för sig genom medeltidens kristna. Vi har hörsel, syn, smak, lukt, känsel och ett sjätte sinne (som inte är vansinnet) utan det temporal-spatiala sinnet – alltså den förmåga, som får oss att veta exakt var i grannskapet vi är, helt utan att behöva läsa en karta, kombinerat med vår tidsuppfattning – som vi har också utan solljus, och även i ett totalt mörkt rum -och förutom det ett sjunde sinne, som är balansen, eller ”gravitations-sinnet” som ju sitter i innerörat, och de tre båggångarna, och med vars hjälp vi kan skilja upp från ned, och veta var våra armar och ben befinner sig i relation till resten av kroppen, vilket vi kan veta också i totalt beckmörker under vatten – så länge vi bara har gravitation och inte befinner oss i fritt fall, för världsrymden har vi aldrig varit byggda för..

Filosofen John Locke, som levde på 1700-talet, lär ha föregripit moderna experimentella psykologer och minnesforskare. I sitt banbrytande verk ”essays on human understanding” redogjorde han tydligen för hur han stängde in försökspersoner i en sk ”Camera Obscura” eller ett totalt mörkt rum, och öppnade en liten glugg eller ett fönster – förebilden till ögats lins eller slutaren i en modern kamera – och lät försökspersonerna liksom i blixtbelysning försöka minnas, hur många föremål som låg på ett bord i rummet.

Svaret blev alltid nästan likadant, oberoende av vilket språk försökspersonerna talade. Under bråkdelen av en sekund, kan människohjärnan uppfatta högst sju olika föremål, och särskilja dem från varann, och moderna minnesforskare tror att hjärnans ”arbetsminne” är konstruerat för att arbeta i grupper om sju – för sällsynt intelligenta individer nio – Odens heliga tal – och för de allra dummaste och mest destruktiva av oss Loke-talet, eldens siffra fem…

Men inte nog med det, kära läsare. Pytagoréerna, de lärda greker som utvandrat till Syditalien på 400-talet före kristus och grundat en filosofisk skola där, mycket påverkade av babylonier, egyptier och andra av antikens folkslag – som var inne på helt samma tankegångar – lärde ut att den ”sjunde himlen” fanns på riktigt, utanför de sju planetsfärerna – man trodde ju just då på sju metaller, sju planeter benämnda Solen, Månen, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus, fast vi idag ersatt Sol och Måne med Uranus och Neptunus istället, samt ogiltigförklarat  Pluto, som inte längre får kallas planet, som bekant. Men – antalet är fortfarande sju. Sju var också det antal mindre gudinnor eller ”Mör” som omgav Freja på Lövjoberget enligt Svipdagsmal, eftersom Eir och ”Aurboda” – av somliga förväxlad med ”Angerboda” – ett helt annat slags varelse som inte har i någon himmel att göra – och medan Pytagoréerna trodde att målet med tillvaron var att förenas med den stora gudinnan i sjunde himlen, till tonerna av ”de sju sfärernas musik” – ett slags osynlig svängning eller vibration i rymden som inget mänskligt öra kunde uppfatta – så lärde sumererna ut att det fanns något som hette ”De sju slöjornas Dans” och som var en ovanligt raffinerad kosmisk strip-tease, som Ishtar själv dansade nere i dödsriket, efter att ha passerat sin syster Ereshkigals eller Hels sju Helvetes-portar, och tagit av sig sju klädesplagg, ett efter ett.

Freja eller Menglöd, samt Svipdag – som John Bauer såg dem 1911

Också Svipdags sökande efter Freja, (eller Shakti – för att tala med Hinduerna ) samt Frejas nedstigande i underjorden, en halvt förlorad myt, som redan Viktor Rydberg berättade i ”studier i Germanisk Mytologi” på sin tid, är en variant på samma berättelse. Läs även Fjölsvinnsmál, får ni se – och märk att ”fjöl” inte betyder vad ni tror, utan hemlig, fördold – som i ett ”hemlighus”…

Nuförtiden lär förstås Naturvetenskapen ut att allt sådant här är meningslöst trams och vidskepelse – eller gör den det ?

Atomernas möjliga ”elektronskal” enligt det periodiska systemet är sju stycken – mera kunde tänkas, men de kan inte existera i ett stabilt universum, utan faller sönder av sig själva.  I verkligheten finns förstås inga ”skal” runt en ”atom” utan bara elektronmoln, alltså sfärer som går att sannolikhetsberäkna mycket ungefärligt, eftersom det inte går att lägesbestämma elektroner alls.

Den moderna ”strängteorin” om kosmos minsta, sub-atomära partiklar, alltså de sk ”supersträngarna” lär ut, att det finns totalt tio geometriska dimensioner i Världsalltet. (Observera att tiden INTE är en geometrisk dimension, och INTE alls den fjärde dimensionen, som en del new age sludderpellar får det hela till) Dvs, utöver de tre dimensioner som vi människor kan se eller varsebli, finns det exakt sju – liksom de sju sfärernas himmelska musik hos Pytagoréerna – som vi inte ser… Bara en kosmisk slump, ett rent sammanträffande,, en osannolik liten likhet som vi alla förstår…något annat kan det ju inte vara…eller….

Redan Pytagoréerna hade sin egen ”sträng-teori”…

Visst, nu finns det fysiker som säger – likt Stephen Hawking om det namnet är bekant – att teorin om supersträngar bara är båg, ljug och nys, och att det inte finns en ”unified field theory” som kan förklara livet, universum eller alltihop. Men Musikteoretikerna, som undersökt saken, ger Pytagoréerna rätt på en annan punkt. Om musiken är en av de sju sköna konsterna, sju stora humanistiska universitetsämnen lärdes ut redan på medeltiden, (alltså grammatik, logik och retorik, som behövs för att alls kunna tänka och uttrycka sig, plus geometri, musik, astronomi och matematik – de antika filosofernas och run-mästarnas specialiteter) samt sju kardinaldygder (se Odens galdrar för krigarna i Runatal Havamals, en variant på samma sak) samt sju dödssynder som också uttrycker glädje på sitt lilla vis (om du gillar rajtan-tajtan) och allt detta handlar om olika glädje-uttryck, samt uttryck för mänskligt vetande och beteende i Wynjo-runans tecken (häri ligger den stora hemligheten) så kan det kanske intressera, att man tänkt sig att Världens äldsta musikinstrument, precis som dagens do-re-mi-fa-la-so-ti – faktiskt bygger på en sjutons-skala.

Det har på fullt allvar föreslagits, att till och med Neanderthalarna, för 55 000 år sedan, spelade musik på benflöjter, som opererar med en sjutons, diatonisk skala, som det heter.

”Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik” ansåg Lill Lindfors. Det visste Neanderthalarna redan för 55 000 år sen – och gjorde flöjter av unga grottbjörnars lårben, efter en modern sjutoners skala…

 

Deras öron och hjärnor var konstruerade på precis samma sätt som våra, och det finns inga hinder för att de också skulle kunna utveckla språk, runor och symboler – vilket en del väldigt fantasifulla forskare ansett som runornas ursprung. Andra sk ”experter” har försökt bortförklara flöjten från Divje Babe, Slovenien, som ”märken efter en hyenas tänder” (trots att inget stort djur på vår planet har tänder som gör cirkelrunda hål, och inte alls kan gnaga fram sådana utan att spräcka ben, vilket hyenor nästan alltid gör) eller som ett redskap, avsett att räta ut och slipa pilskaft – som sällan eller aldrig sliter ett ben på utsidan, och som i så fall revolutionerar hela den mänskliga utvecklingshistorien ändå, eftersom bara vi själva, Homo Sapiens, och inte Neanderthalensis ska ha haft pilbågen som vapen – andra experter har sagt att den omöjigt kan vara mer än 18 000 år gammal, som uppfinning...

Och för övrigt – även i Kina – där musiken låter helt främmande för västerländska öron – finns åtminstone 6000 år gamla benflöjter, som också fungerar enligt Pytagoréernas sjutons-skala. Bara Japanernas ShakuHachi-flöjt fungerar efter fem toner, inte sju – men den låter också ovanligt entonigt, ja nästan spöklikt. 

Nästan alla kulturer, hela världen över, är enade kring det faktum att sju toner i skalan är det mest väl-ljudande, som våra öron och hjärnor uppfattar som ”vackert” eller ”skönt” – därför att våra nervsystem är konstruerade så.. Tänk er att någon skulle försöka Beethovens ”Ode To Joy” – själva det engelska ordet ”Joy” för glädje är en variant på Wynjo – i fem-takt, alltså ett-två-tre-fyr-fem istället för det normala ett-två-tre-fyra..

Som ni alla inser, skulle det inte gå.

Det skulle förstöra hela låten, och bli en enda djävla olåt istället, ungefär som ”Forn Sed” versus verklig ”Asatro”, eller amerikanarnas jönseri utanför UTHARK systemet..

NEJ – detta uttalande STÄMMER INTE – för VAD är ”The Higher Self” ? Våra kroppar och nervsystem har en viss logisk struktur. De är INTE ihopsatta efter slump…

Vad bevisar allt detta ? – Jo, något entydigt ”bevis” i naturvetenskaplig bemärkelse är det inte – men ett tydligt indicium.

Talet sju, vårt sätt att tänka och människans förmåga till att uppleva glädje och lust av olika slag HÖR faktiskt ihop – tro det eller ej. Åtminstone enligt de kognitiva psykologerna, som upptäckte allt detta redan på 1950-talet…

Att Freja – slutligen – all glädjes upphov – associerades med sju-talet, och fick sin egen speciella runa, föregången av runa sex – sex har också en naturlig roll i sammanhanget är heller inte så konstigt att förstå, ifall man blott tänker efter. De sju möerna på Lövjoberget – vars innebörd jag behandlade i avsnittet om den sjätte runan, och de två extra gudinnor man tänkt sig där, likt de nio muserna på parnassen, är bara lite ytterligare talmagi, liksom det faktum att 1+2+3+4+5+6+7 = 28 – vilket är månens ungefärliga omloppstid, eller längden på en mån-månad, samt – ungefär – (kvinnor är som Freja nyckfulla) längden på tiden för kvinnans menstruationscykel – som är ”hårdkodad” in i hela kvinnohjärnan, och som hon inte kan ändra på, eftersom hennes (gudinne)kropp är gjord sådan.

Vi talar också om sjustjärnorna, Plejaderna, de sju systrarnas vattenfall i Norge, och talet sju har ofta ansetts stå för fullkomlighet, eller en vacker helhet, ja lycksalighet och harmoni. Om Kaun var den kvinnliga sexualitetens runa eller kärlekens grundkraft, Gifu eller gåva dess omsättning i handling på det materiella planet, så kan man säga att Wynjo är produkten av gåvan eller handlingen, och detta blir alltså lust, sexuell glädje, tillfredsställelse på alla plan, och det är vad runmagiker har insett att wynjorunan skall symbolisera.

 

Det där med VISSA SORTERS ”Stadhagalder” eller att forma runor med kroppen kanske ni ska GLÖMMA – det behövs TRÄNING för att inte HASA NED eller FALLA OMKULL.

Jag SA ju till er att det VAR en Wynjo-runa som skulle bildas här…. (Maul halten und weiter dienen !)

Atrid Grimsson varnar dock för att öven Wynjo kan ha sina negativa aspekter, om njutningen går till överdrift – också Havamal betonar, att det är bäst med måtta och förnuft i allt, och de negativa aspekterna skulle vara en oförmåga att se faror, att inte kunna tänka på annat än sig själv och njutningen med de närmaste, alltså egenkärlek, och själva motsatsen till Gifu-runans offervilja och mycket mer osjälviska kärlek, där själva givandet står i centrum. Grimsson säger också att wynjo eller njutningen står för det barnsliga draget hos Freja, oskuldsfullhet, naivitet, att tro alla om gott, och att se utan att döma, vilket i och för sig kan låta bra, men vid överdrift kan leda till omdömeslöshet, och att man blir lurad.

Humor, självironi och distans har också förknippats med denna runa. Andra runmagiker har påpekat, att wynja-runan ofta ses i bindrunor, och att den inte bara står för familjebildning eller parförhållanden (som i kärleksmagin) utan i överförd bemärkelse för ätter, klaner, grupperingar i samhället (mest slutna grupperingar typ andliga samfund,) och den gemenskap i intresse eller kärlek och vänskap, som olika typer av förening kan ge – Gifu-runan var ju en förening mellan manligt och kvinnligt – men wynjo förenar än mer, och låter föreningen bli ett stabilt förhållande.

Kanske en mera normal form av ”Wynjo” som ”Stadhagalder” eller stående Galder, formad med kroppen. Ta inte i så att ni spricker !!

Freyja Ashwynn påpekar att Wynjo är närbesläktat med det germanska wonne, alltså tränad, längtan, önskan, åstundan, och associerar också runans namn till engelskans Wish eller tyskans wunsch som i önskan, men utan att undersöka om detta verkligen är en etymologiskt riktig härledning. Gorsleben och andra tidiga tyska runmagiker har också varit inne på samma tankegångar.  Med sjutalet närmar vi oss slutet på den första aetten, eller runradens första tredjedel, som står för tillvarons grundkrafter – medan de följande tredjedelarna är ägnade först Midgård och sedan Asgråd eller det översinnliga.

Mycket riktigt blir 2 x 7 = 14, vilket är Jalkr, eller Älg-runans tal – den står ju för djurisk styrka, glädjen omsatt på det materiella planet, och sedan har vi 3 x 7 = Laug, eller vattenrunan, glädjen som en slingrande vattnets kraft, kanske vintergatan eller plejaderna, åt Asgård till – eller Bifrosts bro, som leder oss dit..

Wynjo tar till skillnad från Hagall bara upp det positiva i skapelsen, och har tolkats som en mycket positiv och stark, skyddande runa, medan hagall eller Hagel behandlar tillvaron och kosmos ur helt andra och mer negativa aspekter. Jan Fries i Holland, slutligen, kopplar runans namn också till weniz, eller hopp på gammalhögtyska, ”win” eller vinna på modern engelska, och ”winsome”, alltså attraktiv, vinnande – och kanske är valkyrian Sigdrifa i Sigdrifumal, hon som också är Brynhild också en symbol för wynjorunans positiva och läkande sidor.

Det engelska runpoemet tillskriver wynjo enbart positiva egenskaper, inte bara i form av glädje och tillfredsställelse, inte bara för individen, utan också i from av trivsel för hem, hus och släkt, ja till och med trivsel för hästar och boskap. Andra – som de i stadhagalder och runyoga kunniga, har i wynjo sett en avbildning av Ing-rid eller Ings rideska, alltså en man som den stående stapeln i runan, och en böjd kvinna som sitter ovanpå och rider honom…men detta ska vi kanske inte gå in alltför mycket på, ty det är förborgat för de flesta, som inte har sett Freja själv i hela sin härlighet…

Vi avslutar dagens betraktelse, kära förslamning – med ”Ode to Joy” – en sång, tillägnad Frejas runa.. De kloka och allmänbildade av er, känner säkert till varifrån den är hämtad..

 

Om en vacker och stilfull förbannelse… (Sjung Rhodine, sjung Rhodine…)

Angående förbannelser och liknande fenomen kan man säkert skriva en hel del, och om våra politikers uppförande nuförtiden än mera. Vi har sett ett val präglat utav ohöljt fuskande, de mest groteska anklagelser från diverse håll, och en allt överskuggande brist på samarbetsvilja och en närmast monumental oförmåga att göra det bästa för det egna landet, vilket våra folkvalda i sanning borde göra, eftersom det faktiskt är just precis  detta de är till för.

Jag har också uppmärksammat den snart fd Kulturministern, och vilket slags ”kultur” hon kan sägas företräda, även om man inte skall önska ont över folk, ty det är ett renodlat oskick. ”Allt det onda du önskar, skall återgäldas trefalt” säger de flesta Hedniska traditioner, och vid åsynen av en Kulturminister, som önskar döda och utplåna Haitis befolkning, enbart därför att den är fattig, sedan önskar livet ur barn födda till alkoholiserade mödrar, och som till yttermera visso upprepar alla dessa uttalanden i radio och media, i de mest skilda sammanhang, inte bara en gång utan flera gånger, på det mest ihållande vis – ja då ryser jag ända in i märgen – för vad en sådan Minister har för människosyn, tycker jag ändå framgår ganska så tydligt.

Till och med förbannelserna var stilfullare förr, vilket vi kan se av Björketorpsstenens goda exempel, ifall vi nu vill studera just den. En annan ovanligt vacker och stilfull förbannelse nådde mig idag från en hednisk författarinna i England – det är med henne som Ann Heberlein ni vet – hon är ganska vacker och stilfull själv, och av en smula bildning blir man i alla fall vackrare inuti…

Alltnog, på 300-talet, i det romerska imperiets förfallstid, skrev en mycket klok och rationell hedning i staden Pella, Makedonien, Grekland, följande förbannelsetext på en blytavla, vilken han placerade i näven på ett nyss begravt lik, vilket som bäst bisattes på begravningsplatsen nära stadens Forum. Såhär löd texten, som forskare hittade mer än sjutton århundraden senare:

Just as the dead man who is buried here canrea of the Via Latina, neither speak nor talk, so may Rhodine die as far as Marcus Licinius Faustus is concerned and not be able to speak nor talk. As the dead man is received neither by gods nor humans, so may Rhodine be received by Marcus Licinius and have as much strength as the dead man who is buried here. Dis Pater, I entrust Rhodine to you, that she be always hateful to Marcus Licinius Faustus. Also Marcus Hedius Amphio. Also Gaius Popillius Apollonius. Also Vennonia Hermiona. Also Sergia Glycinna

Vad canrea ska betyda, vet jag faktiskt inte, men det kan förstås tolkas som en platsangivelse, ifall det inte är ett anagram på ordet ”arcane” som redan då betydde fördold, hemlighetsfull. Att texten i översättning får upprepa ”nor speak nor talk” beror på att retorik, eller talekonst, alltså konsten att tala inför rätta, eller i politiska sammanhang exempelvis, var högre utvecklad på den tiden, än i vår påtagligt andefattiga samtid. Observera också att Hedningen, som gjort förbannelsen och tagit sig tid nog att rista in den på en blyplatta, och lägga den i en grav, så att den ska bevaras för evigt – sånt gör man bara om man har ett klart och tydligt uppsåt – detta var sannerligen ingen lek, till skillnad från senare tiders påfund att stoppa in papperslappar i kyrkportar (”Pactum Diaboli” således) som klåfingriga ungdomar ännu har för vana.

Men vem var då ”Rhodine” som omtalas i texten ?

”Rhodine” betyder ”rödhårig”….rödaktig mm

En kvinna, uppenbarligen.

Vi vet också att kvinnor också skrev liknande förbannelseramsor, eftersom staden Pella faktiskt är ganska rik på blyplattor med förbannelser på – en av de första som hittades och som lär vara språkhistoriskt intressant, kan ni läsa om här.

Blyplattor användes för officiella dokument – ett ”diploma” eller diplom, var ursprungligen en blyplatta i två delar, och detsamma som ett pensionsavtal med avgångsvederlag och allt, likt de som nuförtiden brukar komma politikerna till del. Sådana dokument kunde man sätta upp utanför ingången till sina hus, eller ta med sig i graven, till exempeloch Marcus Licinius Faustus måste verkligen ha varit ett slags Faust, eller en magiker av rang, då han anbefallde självaste Dis Pater eller med andra ord Pluto, underjordens men också rikedomens gud att ta sig an Rhodine, och avlägsna henne från människornas värld, en gång för alla.

Dessutom, tillfogade Marcus Licinius Faustus – vars cognomen eller tillnamn betyder knytnäve – skulle lilla Rhodine vara honom allmänt förhatlig, i evigheters evighet – samt också för hans goda vänner eller i alla fall ett antal goda medborgare och kända personer, som Marcus Hedius Amphio, Gaius Popillius Apollonius, Vennonia Hermiona samt Sergia Glycinna. Vi vet inte, men kanhända var de personerna så lokalt kända i antikens Pella – en stad som då som nu hade omkring 2300 invånare – att man inte behövde förklara vilka det var. De två sista av dem bär också kvinnliga namn, och de kan förresten också ha varit gifta med de två nyssnämnda männen, vilket kanhända säger något om Rhodine, och hennes karaktär, även om vi förstås inte kan bevisa något av det – det är en tänkbar hypotes, men inte en hållbar teori – för teori och hypotes är som ni alla vet två helt olika saker.  Bedrog hon dem verkligen allihop, och vad gjorde hon egentligen för att förtjäna ett sådant fruktansvärt straff ?

Rhodine har dessutom inget cognomen alls i inskriften, vilket tyder på att hon kan ha varit en person av lägre klass, kanske slavinna – men flera andra blyplatte-förbannelser från Pella utelämnar också efternamnet på den förbannade eller förskjutna personen. Rhodos – vars namn också kan kopplas till Rhodine – var under hela antiken säte för dess allra största slavmarknad – särskilt kvinnliga slavar med ett visst bestämt användningsområde lär ha sålts och köpts precis just där. Öns namn ska komma från ett ord som betyder ”rosenröd” eller något sådant, men även helt andra tolkningar finns att beskåda.

Allt det här kan knappast tydas till Rhodines fördel, hur man än vrider och vänder på det, även om vi inte får veta hennes version av händelseförloppet. Som så många gånger förr, skulle hon väl säga att hon är helt oskyldig #boohoo #metoo snyft och snörvel – också inför Gaius Popilius – men än idag är Rhodine namnet för en sällsynt äcklig form av parasit, ett särskilt släkte av ringmaskar, som lever i världens alla hav..

Hon kanske inte skulle ha bråkat så med Marcus Licinius Faustus förresten, för denne fick ju sin upprättelse i alla fall, som vi alla har fått se. På 1910-talet, förresten, lär Rhodine i Spanien och Frankrike ha varit namnet på ett slags huvudvärkstabletter, gjorda på Acetylsalicylsyra, alltså samma formel som i Tyska Bayers mycket mer kända Aspirin, men om detta bara är en kosmisk slump, vill jag låta vara osagt.

Caffeinada, ta mig fan !

Dolly Parton, på sin tid – lär ha sjungit en rätt känd sång, i vilket namnet Rhodine ska ha funnits med i det ursprungliga manuset, men det byttes ut till något sångbarare och trallvänligare så småningom.

Återstår så Dis Pater, underjordens gud, dödsrikets härskare, antikens klassiska motsvarighet till vår egen Nordiska dödsgudinna Hel, varifrån det ofta använda ordet ”Helvete” eller Hels vite, det vill säga straff är hämtat. En del menar att han är identisk med Dyaus Pitar, den fornpersiske Himmelsguden som mest av allt liknade Mithra eller Oden, han som skulle varit Ziu eller Tyr, men också Zeus Jupiter, alltså ett slags allfader.

Så är det med oss Polyteister. Vi är inte Polygama för den sakens skull, likt somliga, men ni vet ändå aldrig någonsin var ni har oss, och likt Marcus Lincinius Faustus kan vi väcka också de döda och döda minnen till liv, anropa själva gudarna och låta dem gå omkring bland människorna.

Multum Est – Solis Sacerdotibus !

Valfusk SKALL beivras – liksom Demokratiförakt och föraktet för Parlamentarismen…

”Never forget. Never forgive !”

Idag är det den 11:e September, ett datum som för evigt kommer att vara förknippat med Islamismens och Ökenreligionernas angrepp på den fria Världen. Elfte september var också dagen efter för den serbiske mördaren Mijailo Mijailovics mord på Anna Lind år 2003, dåförtiden Socialdemokratisk Utrikesminister, och förmodligen en av de sista någotsånär kompetenta ledande Socialdemokratiska politiker vi alls haft i det här landet.

Göran Persson, som var Statsminister då, förklarade omedelbart att mordet på Utrikesminister inte skulle ha varit en politisk handling, samtidigt som serben Mijailovic stolt förklarade att han gjorde det hela för Serbien, och bad att få bli placerad i ett Serbiskt fängelse, något som den Socialdemokratiska regeringen förvägrade honom, trots att vi mycket riktigt har ett utlämningsavtal med det landet, och det säkerligen inte funnits den minsta risk för att hans livstidsstraff skulle bli avkortat i förtid, eftersom också Serbien är ett demokratiskt land numera. Vad gäller herr Mijailovic i övrigt, så sitter han troligen fortfarande i svenskt fängelse på svenska skattebetalares bekostnad, trots att han bort förpassas härifrån för länge sen. Minnesgoda läsare kanske minns att jag ägnat honom ett enstaka inlägg, märkt ”angående våra Mangalitzas” i vilket jag klart redovisat, hur jag ser på individer av hans sort.

Kanske var år 2003 året då föraktet för parlamentarismen och demokratin – liksom Nomenklaturans institutionaliserande av den offentliga lögnen fick fotfäste i Sverige på allvar – kanhända inte. I motsats till de Socialdemokratiska lögner vi serverades det året, måste man ju säga att Mord på Utrikesministrar ALLTID är en politisk handling, liksom Valfusk av den sort vi upplever just nu, i 2018 Riksdags-, Landstings och Kommunalval.

Idag har SVT – vår kära, kära Statstelevision som är så objektiv såå objektiv så – berättat för oss alla hur Transparency International, en organisation som mäter Nepotism, Korruption och Mygel i olika länder, utnämnt Sverige till det mest korrupta landet i hela Norden – en titel som vi aldrig innehaft före Regeringen Löfvén.

Samtidigt fortsätter rapporterna om Valfusket, växande politiskt våld och förföljelse emot vanliga medborgare att strömma in, idag som alla andra dagar.

LÖGN ! Det räcker inte alls – någon kan stoppa in en extra valsedel senare, eller byta ut den… Och så ogiltigförklaras DIN röst….

Oplomberade valurnor och mystiska personer, som lagt ut lappar där personer uppmanats att inte klistra igen valkuverten har observerats över hela Sverige. Lapparna har legat inne i själva Valbåsen, från Alvesta i söder till Märsta i Norr – och även om öppna valkuvert och oplomberade urnor inte är förbjudet i sig hos valmyndigheten, underlättar det onekligen för senare fusk, och missbruk av de demokratiska institutionerna.

En rad märkliga omständigheter har präglat valet. Det senaste är rösträknandet i Enskede och Hägersten, där rösträkningen i skrivande stund, dagen efter valet, inte är avslutad. Ingen kommentar har lämnats om orsaken, men Valmyndigheten har tidigare flaggat för att Postnord inte har klarat av att leverera förhandsrösterna i tid till respektive valkrets. En röstmottagare i Simrishamn stängdes av och polisanmäldes eftersom röstkuverten samlades på hög istället för att läggas i valurnan efter varje röstande.

I Märsta och på ett par platser till har väljarna uppmanats att inte klistra igen kuverten, trots att valkuvert som upptäcks i valurnan förklaras ogiltiga. Det har också rapporterats om att valurnor inte har varit plomberande…

Medborgar-reaktionerna har förstås inte låtit vänta på sig. En del anser – som jag själv – att fusket kanske inte varit så omfattande, men handlat om enstaka mandat, eller procentenheter. Åter andra anser – som en nära vän och tillika kommunal valförrättare, vars uppfattning jag redovisade igår – att det kanske rör sig om så mycket som 5-10 % istället. Oavsett vad är det förstås mycket svårt för oss enskilda medborgare att bevisa vad som ägt rum (Quod Erat Demonstrandum som de hedniska Romarna sa) men då till och med Statstelevisionen igår bekräftat att fusket verkligen finns, är det dags att protestera.

Det har startats en namninsamling emot det (S)-ledda, och (C) samt (Mp) understödda valfuskandet, för att det är dessa Sverigefientliga partier, som stått för det mesta fusket, står bortom allt rimligt tvivel. I skrivande stund har mer än 6000 personer skrivit under namninsamlingen, som syftar till att lämna in en formell protest till Valmyndigheten innan den 18:e denna månad, och om takten i antalet underskrifter per tidsenhet håller i sig, lär nog namninsamlingen komma upp i över 70 000 personer, alltså en god procent av valmanskåren, eller nästan lika många röster som de 79 193 röster som ogiltigförklarats av oklara skäl, bland annat därför att ordinarie valsedlar på ett mystiskt sätt ”kommit bort” eller ”bytts ut”

Jag själv har också skrivit på namninsamlingen, och jag vill först som sist uppmana alla läsare av denna blogg att göra likadant.

Att stillatigande acceptera valfusk och tilltagande korruption är detsamma som att ge sitt samtycke till fusket och korruptionen, även om vi vanliga svenskar inte har mycket hopp om rättvisa. ”For the record” och för eftervärlden – vars dom kan bli mycket hård vad gäller Regeringarna Reinfeldt och Löfvén – kan jag säga, att jag själv faktiskt protesterade, och att jag gjorde det via demokratiska och parlamentariska metoder, dvs de få sätt, som ens stod mig till buds.

Ett vet jag som aldrig dör” står det i Hávamál. ”Det är domen över den döde”.

Mitt samvete är rent. Jag vet inte hur det är med ert, men jag vill inte acceptera vad som händer i vårt land. I dagens ”Godmorgon Sverige” påstås Statsministern ha sagt, att han kategoriskt vägrar att avgå – och att han är beredd att liera sig med varje parti, som låter honom sitta kvar vid makten – utom (SD) förstås.

Kan man tänka sig något djupare inom folkförakt, förakt för det verkliga valresultatet, och förakt för parlamentarismens principer ?

Jan Björklund, liberalernas ledare, påstås idag ha sagt att han är beredd liera sig med S, ifall dessa överger Kommunisterna och sviker själv därigenom den spruckna ”Alliansen” Jimmy Åkesson påstås ha sagt att han bjudit in Kristdemokraterna och Moderaterna till ett allvarligt samtal om landets framtid, men att dessa vägrar svara honom. Självaste ”Akbar Annie” uppger samtidigt, att S taktik är att ”söndra och härska” vilket torde vara pinsamt uppenbart – samtidigt som hon själv också helt uppenbart är på väg över till (S) lägret, och underminerar hela valresultatet.

En fd officer med 35 års erfarenhet i Försvarsmakten (jag själv är bara Underofficer med 19 års samlad erfarenhet) kommenterar idag den politiska utvecklingen i vårt land såhär, för vad ska man väl säga om denna totalt oansvariga Nomenklatura, som leker i politikens sandlåda ?

Idag skäms jag som en hund över att vara född i Sverige. Som tur är bor jag inte där längre, utan är fri, men ändå skäms jag. Jag skäms av att vara medborgare i ett land som har blivit ett skämt i hela världen och blivit en akut fara för sina grannländer på grund av en sinnessjuk migrationspolitik.

Ett land vars ledande politiker uppför sig som lögnaktiga och mobbande barn i en sandlåda och som har förbrukat allt förtroende. Perfekt illustrerat av @stegetefter. Det är dessa dårar som folk röstar på:

Stefan vill prata med Jan och Annie som inte vill prata med Stefan. Jimmie vill prata med Ulf men han vill bara prata med Ebba, Jan och Annie. Ingen vill prata med Jimmie eller Jonas men Stefan kan ta stöd av Jonas fast då kommer han inte kunna tala Jan och Annie för de vill inte tala med Jonas. Om Ulf och Ebba skulle tala med Jimmie slutar Annie och Jan prata med Ulf och Ebba och börjar istället prata med Stefan förutsatt att Stefan slutar prata med Jonas.

— —

Jag gav 35 år av mitt liv som officer i Försvarsmakten för att jag ansåg att Sverige är värd att försvara. Jag inser nu att jag jobbade för fienden då fienden hela tiden fanns i landet och inte var Ryssland som vi indoktrinerades att tro. Nu importerar Sveriges regering hela tiden nya stridsdugliga fientliga förband i form av stridsdugliga unga män i tusental. Fyllda av hat mot oss. De är redan nu fler än vad Försvarsmakten har soldater och sjömän.

Det dröjde till 2017 innan jag förstod att korruptionen är som en cancer i det svenska samhället och att även Försvarsmakten var smittad. Det handlar inte längre om försvar av landet utan att göra Wallenberg och de övriga globalisterna lyckliga genom exportstöd för den angloamerikanska vapenindustrin. Sverige är det mest korrupta landet i Skandinavien.

Ja, det där sista får väl stå för Herr Hagenbo – men hur det nu än är – han har ganska mycket rätt i vad han säger, åtskilligt alternativ tänkare som han är.

Också (S)-trogna kvällstidningar kan nu berätta om hur ett tjugotal polisanmälningar kommit in, bland annat till Riksenheten för korruption, och hur dessa lagbrott fortsätter att uppdagas över hela landet.

Vida oklarare är i så fall SVT, som rapporterar att ett misstag i Västsverige skulle ha lett till ett mandat extra för ”Akbar Annies” Sverigefientliga parti – när nästan alla andra mediakällor konstaterar att det verkliga fusket varit det rakt motsatta. Se också min egen valanalys om betydelsen av ett enstaka mandat från gårdagen.

Den oberoende journalisten Ingrid Carlquist har idag intervjuat Valmyndighetens Kanslichef, som säger att Valmyndigheten helt saknar varje möjlighet att kontrollera resultatet eller stoppa fuskarna, trots att Regeringen gett myndigheten i uppdrag att göra just detta. En mycket märklig hantering av det obefintliga tjänstemanna-ansvaret, måste man nog säga:

För de flesta svenskar är det nästan omöjligt att tänka tanken att den trygga och korrekta demokratin Sverige skulle ha blivit korrumperad. Alla förstår att fel kan begås, men skyller det på den mänskliga faktorn – att valfusket skulle kunna vara organiserat och utbrett avfärdas som en konspirationsteori. För så kan det bara inte vara, detta är ju Sverige!

— —

Hur är det med valurnor då, ska de inte vara plomberade?

– Nej, vallagen föreskriver inte plomberade valurnor. Det är upp till kommunernas valnämnder att välja hur de vill ha det. Vi på Valmyndigheten rekommenderar att urnorna bör vara förslutna under röstmottagningen. Vi levererar dem med sigill, säkerhetstejp och annat, men vi har inte rätt att beordra valnämnderna – de bestämmer själva.

Men varför har vi så många osäkerhetsfaktorer inbyggda i det svenska valsystemet? Här ser vi ett antal situationer där valfusk kan genomföras?

– Vi som myndighet styr inte över detta. Vi kan bara förhålla oss till vallagen, och den har riksdagen beslutat om.

Inget system för att kontrollera valfusk

Högsta chef för Valmyndigheten är kanslichefen Anna Nyqvist. När vi äntligen når henne försöker hon först dribbla bort oss med att hänvisa till presstjänsten. Efter en stund går hon med på att svara på den viktiga frågan om hur Valmyndigheten kontrollerar att organiserat politiskt valfusk inte förekommer.

Har myndigheten ett system för att identifiera politiskt initierat valfusk?

– Nej! Svaret är nej.

Medborgare som vill klaga på exempelvis berusade röstmottagare eller försvunna valsedlar, ska de vända sig till kommunens valnämnd?

– Ja.

Det finns 290 kommuner i Sverige – samlas alla klagomål som kommer in till dem i en central databas hos er, så att ni kan analysera om det finns tendenser som pekar på fusk i en viss riktning?

– Nej, huvudsyftet med anmälningarna är att valnämnderna ska förbättra sitt arbete.

Redan på förhand tycks det alltså givet, att ingen som helst form av undersökningar kommer att ske, trots att man mycket väl vet, att valfusk förekommer.

Vad kallas det ? Är det inte just korruption det är fråga om i det här fallet, för varför alls då ha en myndighet som ska övervaka de allmänna valen i vårt land, och se till att allt går rätt till, om den inte kan sköta sitt arbete ?

 

Riksdagen i vårt land förutsätter i alla fall fortfarande, att det finns en Valprövningsnämnd – ovanför själva Valmyndigheten, och att den faktiskt kan beordra myndigheten att ingripa, givetvis under den förutsättningen, att det finns bevis eller i alla fall någon form av indicier och bekräftade misstankar i det aktuella fallet – hur svårbedömt det än anses vara för den svenska allmänheten.

Polisens Nationella Operativa avdelning lär i alla fall ta valfusket i Sverige på det allra största av allvar, om man får tro kvällstidningen Aftonbladet…

Således får det nog anses ganska säkerställt, att sådant valfusk verkligen blivit mer utbrett och faktiskt ägt rum, på allt fler platser i landet, även om Polisutredningen nog inte är färdig på ett tag..

I vissa fall får man göra om den individuella rösträkningen i en viss kommun eller i en viss valkrets får vi veta, och Valmyndigheten kan då inte bara ”blint slå ifrån sig” med att hävda, att man inte har någon möjlighet, inte har några resurser, inte har någon tid, ”inte visste något”, ”bara lydde order” och alla de vanliga standard-ursäkterna..

Med Lag skall Land byggas” har det alltid hetat. Inte genom demokratiförakt, eller vägran att samarbeta myndigheter eller partier emellan.

Som tur är, finns det en fast moralisk grund att stå på i det här fallet – liksom i alla andra liknande fall.

Det är vår egen Nordiska kultur och Tro – den som jag berättade om igår.

Inte bara ”Sveriges Rikes…” utan också Sveriges fattiges… och ALLA medborgares…

Om en VEDERVÄRDIG Minister med VIDRIG Människosyn… två dagar innan valet

Den politik som förts av den kristna Kulturministern Alice Bah Kuncke, och som bland annat inneburit, att tusentals fornfynd som Torshammar-ringar och många andra artefrakter ur Sveriges historia systematiskt förstörts, kan inte ha gått förbi någon etnisk svensk under de senaste fyra åren. Det är Kulturministern själv som har beordrat förstörelsen av fornfynden, enligt vad många mediakällor i Sverige erfar, och därmed måste hennes moraliska skuld vara ställd utom allt tvivel, även om ingen domstol tagit upp frågan om den juridiska skulden ännu. Men detta är inte det enda Kulturministern gjort och sagt, med tanke på hennes väldigt, väldigt märkliga uttalanden, som hon upprepat om och om igen.

Varför har vi i Sverige tillåtit, att vi haft en kristen kulturminister som systematiskt beordrat förstörandet av hedniska artefrakter ?

Kulturministern har också varit i Konstitutionsutskottet beträffande hennes märkliga uttalanden till förmån för IS-terrorister som fått asyl i Sverige, något hon hela tiden vurmat för. Detta slutade med att hon blev av med ansvaret som sk ”Terror-Samordnare” men ändå har hon fortsatt att terrorisera det svenska folket.

Hon har på fullt allvar stått rakt fram i bland annat Sommarprogram i Sveriges Radio samt inför den Kristna dagstidningen ”Dagen” och om och om igen berättat hur hon bett till Gud att han skulle döda fattiga människor och barn på Haiti, till exempel.

Vad är det för slags människosyn ? Vad är det för slags vidrig värdegrund som denna ”Kulturminister” har ? Fler debattörer än jag har blivit mycket upprörda över den saken, eftersom Alice Bah Kuncke som person i det närmaste är total fascist, med en mycket, mycket obehaglig syn på både människor och yttrandefrihet – vilket avslöjar hennes kristna och Miljöpartistiska ideologi i grunden.

Ministerns uttalanden om svarta och fattiga människor på Haiti efter miljökatastrofen där kan tas som ett klart exempel på vad slags människosyn hon har. Hon har stått och berättat om hur hon bad till sin Gud om att dessa fattiga människor skulle dödas, ja till och med barnen visade hon ingen som helst nåd.

Hon vände sig till Gud med vädjan att döda de fattiga människorna – för att deras liv ”ändå kommer att vara ett helvete”.

I intervjun till tidningen framställde Bah Kuhnke sin önskan som en humanitär gärning och som någonting som hon kallade ”trosupplevelse”.

Det är sant, jag gick bakom ett skjul och bad ”Gud du måste släcka deras liv, för deras liv är ett helvete och det kommer att bli ett helvete. Det finns ingen ljusning. Så jag ber dig snälla, snälla Gud, ta deras liv”, berättade hon för Dagen.

I en senare intervju till SVT – i rollen som statsråd – bekräftade kulturministern citatets äkthet och förklarade att upplevelsen hjälpte henne att ”ta tuffa beslut” i sitt liv.

Vad menade kulturministern med sin önskan?

Återspeglar detta uttalande Miljöpartiets syn på biståndspolitik?

Finns det en moralisk dimension i att – som privilegierad person från västvärlden och representant för Miljöpartiet – önska livet ur mindre bemedlade människor på det här sättet – och sedan använda detta för sin egen marknadsföring?

I slutet av dagen meddelade Anna Söderström att kulturministern avböjer att svara på frågorna eller kommentera sitt uttalande.

Samhällsnytt har även varit i kontakt med flera representanter för Miljöpartiet för att ge partiet chans att kommentera ministerns uttalanden. Efter flera försök fick vi till slut ett svar från Miljöpartiets pressekreterare Nicole Goufas:

– Det besked jag fick är att vi avböjer att kommentera.

– Samhällsnytt 28 Augusti 2018

Hur kan Sveriges Regering – eller någon annan Regering i Världen – ha en minister som rakt fram står och ÖNSKAR LIVET UR MILJONTALS MÄNNISKOR ? Är DETTA den berömda ”Feministiska Utrikespolitiken” som vi hört så mycket talas om ??

Rent generellt tycker inte jag att vi ska ha en Kulturminister, som önskar döda och ta livet av miljontals människor i främmande land. Det kan påverka våra förbindelser med omvärlden högst negativt, som man förstår, och människor med Alice Bah Kunckes kultur- och människosyn ”platsar” inte i någon Regering överhuvudtaget, allraminst i ett land som Sverige. Det MÅSTE vi ändå slå fast, en gång för alla, om inte annat för de fattiga barnen i Haitis skull. I ett fall av de mycket märkliga uttalanden om den kristna tron, som Ministern gjorde redan 2010, ska hon också ha bett den kristne Guden ta livet av barnen till en alkoholiserad mor. Allt detta på Haiti, men man kan ju fråga sig om hon då också vill ta livet av barn till föräldrar med problem hemma i Sverige, eller hur hon egentligen resonerar, givet sin ”Miljöpartism”.

Kom ihåg att TOR – styrkans Gud – också är barnens och de Värnlösas beskyddare..

Hur ska man nu se på en sådan Människosyn och en Värdegrund som dessa Miljöpartister har – givet ett Hedniskt perspektiv ?

Alla Hedniska religioner, inklusive New Age-föreställningar som den Wiccanska, hävdar att man inte bör önska livet ur människor, eftersom det onda man önskar över andra, ofta visar sig komma tillbaka igen med minst trefaldig styrka.

Också enligt Asatron ses sådana önskningar som något väldigt ont, eftersom det rör sig om förbannelser, inte om välsignelser.Många gånger har dock de kristna använt sådant i sin egen religions namn, vilket vi också ser av den svenska Kulturministerns dåliga exempel, av hennes ord, tankar och gärningar. Hávamál betonar istället, att man aldrig någonsin ska önska något dåligt över någon, eller ens prisa någon som lycklig, respektive olycklig, eftersom detta är synnerligen oklokt.

Även barnen till en alkoholiserad mor, eller barn till någon annan medborgare med problem – oavsett vad slags problem det nu må vara – kan ju växa upp till fullvärdiga medborgare så småningom, och att döda barnen bara för att deras föräldrar har problem – är det ens ”kultur” ?

Hávamáls ord om ”Domen över död Man” (”Domr daudan Vern” står det i originalet, och värn betyder här värnare, alltså en person som utfört sitt värv väl, oberoende av kön eller ålder) är en av dess mest felöversatta och feltolkade passager, för den slutliga domen eller rättare sagt omdömet om någons liv tillhör inte oss människor, utan gudarna. Där står också att läsa, i den 81:e strofen:

At kveldi skal dag leyfa,
konu, er brennd er,
mæki, er reyndr er,
mey, er gefin er,
ís, er yfir kemr,
öl, er drukkit er.

I min egen översättning: ”Först på kvällen skall du dagen lova, hustrun; när hon bränd är; spjutet, när det kastat är; mön, när hon är din; isen, när du kommit över, ölet, när det är drucket”

Detta betyder, att vi inte ska sätta oss till doms över barn, till exempel; eller döma bort friska och livsdugliga individers liv som totalt onödiga, på det sätt som vår ”Kulturminister” gör, för det ingår inte i den Nordiska kulturen.

Study Hard !

 

Havámál betonar också i sina kända ord ”föga hjälp ger ett lik” (nytr margi nás) om att det knappast lönar sig att införa ett sådant samhälle, som vår sk ”Kulturminister” förordar, ty:

Haltr ríðr hrossi,
hjörð rekr handar vanr,
daufr vegr ok dugir,
blindr er betri
en brenndr séi,
nýtr manngi nás.

I Min översättning: ”Den halte rider hästen, hjorten vallar den handlöse, också en döv kämpar och duger. Blind är bättre än bränd, föga hjälp ger ett lik”. Denna strof, till ordningen den 71 sägeer att oberoende av handikapp, förstår de dugliga människorna alltid att höja sig över vardagen, och bli allt de borde kunna bli. Samtidigt betonar strofen också, att alla måste hitta sin rätta plats, givet gränserna för deras förmåga. En svårt förståndshandikappad, kristen eller ”Vänsterbliven” person kan aldrig någonsin tillåtas bli Minister, till exempel.

Den handlöse duger till herde, och en halt kan ta sig fram med en häst. Livet är alltid värt att leva, men varje människa har ändå gränser, och sin rätta plats. Därför skall man heller inte önska livet ur någon eller några, hur hopplöst deras liv än må te sig, sett från utsidan eller ett Ministerligt Von Oben-perspektiv. Människor är ofta småaktiga, och dömer ofta småsint och småskuret, men gudarna ser till helheten (”Litilla stranda, Litilla Saefa, Litil ero gerds guma” = små stränder, små vassruggar, små är människornas sinnen, och halvt är släktet, nu som förr”)

Vi ska heller inte se ner på de fattiga eller de värnlösa, eller de som växer upp under små omständigheter, ty – se strof 36

Bú er betra,
þótt lítit sé,
halr er heima hverr;
þótt tvær geitr eigi
ok taugreftan sal,
þat er þó betra en bæn.

Bo är bättre, om än det sig litet ter – Hemma är Herre envar. Om man blott två getter äger, och tångtäckt ruckel, så är det ändå bättre än bön

Forskare har tvistat om det står ”taugreftan” i originalet, eller ”tangreftan” – alltså ett tak eller en takstol som är sammanhållen av rep (”taug” eller tågvirke) eller möjligen ett tak, vars rafter eller bjälkar är täckta med tång, som en eländig koja på stranden.. Detta spelar mindre roll, men helt klar står själva innebörden: En person som verkligen arbetar, och som INTE lever av allmosor eller böner, honom eller henne kommer det alltid att gå bra för, oavsett bakgrunden, oavsett om man så bara har två getter eller en fattig hydda att föda sig med..

Detta har STOR bäring på Haiti, och för människorna där, i alla fall som jag själv i egenskap av en Asatroende Hedning ser på saken.

Till och med den som vuxit upp i en eländig koja förmår skapa något – om han eller hon VILL ARBETA och bygga upp sin tillvaro igen – Det är vad Hávamál lär oss…

Gång på gång betonas det i Hávamál att man ska vara ödmjuk, nöjd med lite och god emot de fattiga, och inte önska livet ur dem, för som det heter i en annan översättning:

Ej är en man i allo osäll,
fast usel hans hälsa:
en är säll af söner,
en annan af fränder,
en tredje af fulla visthus,
en fjärde af gagnande gärning.

Eld såg jag brinna för en rik mans barn, men utanför dörren stod döden…” står det i en annan. Såkallade ”Lyckoforskare” från Västeuropa, som delar den svenska ”Kulturministerns” dåliga värdegrund och kristet förvridna syn på livet, har ibland sagt rena dumheter, som att människor i Afrika och på andra håll inte skulle kunna vara lyckliga på allvar. Det skulle så att säga finnas en undre materiell gräns för lyckan, och när levnadsstandarden eller sjukvården går under en viss nivå, skulle alltså alla lyckokänslor vara totalt omöjliga.

Detta har motsagts av ekonomer och andra i U-länderna själva, som vet vad de talar om och som själva växt upp under enkla eller problematiska förhållanden.

Det är inte alls som den svenska ”Kulturministern” tror visar forskningen. Människor på Haiti, i Afrika eller annars kan vara mycket lyckliga, trots materiellt torftiga förhållanden

Somliga ”blir dårar av gods” säger Hávamál, och materiellt välstånd är inte detsamma som lycka eller olycka. Människor kan vara lyckliga på grund av sin släkt eller sina nära och kära, om de så har aldrig så många alkoholiserade mödrar eller något. Det är helt enkelt inte värt att ta livet av dem bara för det, och vem ska vi egentligen prisa som lycklig eller olycklig ?

Somliga har dålig hälsa och dåligt förstånd, andra har gott förstånd men dålig hälsa, och åter andra ser lyckan i sitt arbete, och i förmågan att offra sig för varandra, och att bidra till sitt samhälle – vilket vår Kristna Kulturminister inte alls gör.

Är det inte bäst att vi avsätter henne, och väljer oss en ny och bättre Regering, som står mer i samklang med vår egen Hedniska kultur – och ALLA andra Hedniska kulturer…

HEDENDOM finns i ALLA länder och KULTURER, men människor som Alice Bah Kuncke är en ren FÖROLÄMPNING emot KULTURER ÖVERALLT….

Vår Jord och våra Gudinnor ger svaret – BORT med (Mp:s) och Kunckes fallfärdiga och skadliga människosyn…

I det ”Könsdysforiska” Dagis-Landet under Herr Fridolins vana styre (sk Van-styre)

Det finns en hemsk och mycket svårbehandlad sjukdom som heter ADHD-HBTQB eller såkallad ”Könsdysfori” som Vårdguiden eller Socialstyrelsen kallar den.

I många fall kan sånt här röra sig om PSYKISK OHÄLSA visar den senaste forskningen…

Ett slags svårförklarlig längtan att göra sig själv till bög, fjolla, transa och flata, eller rent allmänt pervers och dum i huvudet på andra sätt. Sjukdomen drabbar allt fler och fler svenskar, också i vuxen ålder, och i vissa fall är den närmast obotlig, samtidigt som den orsakar allt större och större kostnader för samhället. Alternativmediat ”Svegot” påstår att den har nått en närmast explosionsartad ökning bland unga i Sverige, en hemsk tendens som också Svenska Dagbladet faktiskt bekräftar.

Undersökningar, Utredningar osv av de här underliga personerna drar med sig skenande kostnader för hela vårdapparaten. I många fall handlar det om inbillade problem, som är orsakade av identitetskriser, neuroser eller helt enkelt ett förfärligt dåligt självförtroende hos de drabbade, som felaktigt tror att de skulle kunna ”hela” eller hjälpa sig själva genom att ”komma ut ur garderoben” på olika sätt, och bygga upp en ny absurd identitet, där de får uppföra sig i stort sett som de vill, eller som omogna barn. Svegot erfar att grupptryck, eller ett växande behov att framställa sig själv som ”udda” spelar roll för dagens tonåringar, som sugs in i ett alltmer onaturligt, människofrämmande levnadssätt.

Nej, den välfriserade Överläkaren Fru Frisén har inte friserat siffrorna i jakten på ett ”klipp” för mera forskningsanslag…

Överläkare Louise Frisén vid Barn och Ungdoms-Psykiatrin i Stockholm säger till Svenska Dagbladet att man sett en hundraprocentig ökning av personer med den här sortens problem varje år sen 2013. År efter år – och siffrorna fördubblas alltså årligen – vad beror allt detta på ? Hon säger själv att hon ”inte vet” liksom den Moderate Partiledaren inför gruppvåldtäkterna.

Allt fler barn och vuxna upplever att det kön som de tilldelades vid födseln inte stämmer överens med hur de uppfattar sig själva – ett tillstånd som kallas könsdysfori. Vissa vill ha könsbekräftade behandling för att likna ett annat kön än det som registrerades på BB. Andra upplever att de varken är män eller kvinnor, utan har en så kallad icke-binär könsidentitet. — — – Någonting har hänt, men vi vet inte säkert vad. Det kan vara biologiska, psykologiska eller sociologiska orsaker som ligger bakom ökningen – eller en kombination av dessa, säger Louise Frisén, överläkare vid teamet som utreder barn och unga upp till 18 år. — —

Tre fjärdedelar av de unga patienterna är flickor som upplever sig som pojkar. Yngsta personen som utretts var 5 år gammal, men majoriteten är i övre tonåren.

Ett dilemma när det gäller behandlingen av unga är att studier visat att bara mellan 20 och 37 procent av de förpubertala barn som uppfyller diagnoskriterier för könsdysfori håller fast vid sin önskan att genomgå könsbekräftade behandling efter puberteten.

– De unga som kommer till oss vill verkligen förändra sina kroppar. Men vi behöver vara noggranna i våra bedömningar och undviker helst oåterkalleliga kroppsförändringar. I många fall erbjuder vi istället så kallade stopphormoner som tillfälligt pausar pubertetsutvecklingen och förlänger betänketiden, säger Louise Frisén.

– SvD 22 Juli 2018

Onödiga hormonbehandlingar, plastikoperationer och ”könskorrigerande” kirurgi är mycket dyrt för samhället, samtidigt som det bara tjänar till att tillfredsställa de här personernas fåfänga önskan att ”bli någon annan” – som de flesta av dem – eller i alla fall 60-70 % – helt ger upp inom några år…

Och hur uppstår dessa psykiska sjukdomar – för det är ju faktiskt tillstånd, som kräver psykiatrisk vård det handlar om... Människor blir olyckliga, och måste söka hjälp i en aldrig tidigare sedd omfattning – detta kan ju helt enkelt inte vara nyttigt eller bra för någon, samtidigt som forskningen nu står helt utan svar i frågan, efter vad man påstår…

Den kristna tidningen ”Världen Idag” hade idag ett intressant reportage från ett sk ”Genus-Dagis” i Sydsverige, enligt ej bekräftade uppgifter placerat i Hylte, där sk ”fornsedare” ofta synts till…

Barnen där har förbjudits att läsa ”farliga” böcker som Emil i Lönneberga eller Pippi Långstrump, eftersom de kan ”förstärka köns-identiteten” och Disney-filmer, tecknat och nästan all barnlitteratur utom den ”politiskt korrekta” har också belagts med totalförbud.

När Anna* började arbeta på en sydsvensk förskola för omkring två år sedan höll hon på att få en chock. En flicka hade kommit fram till henne och visat sin tröja med en fjäril på, varpå Anna hade sagt: ”Oj, vad fin!”. Men det skulle hon inte ha sagt. Genast kom en av de andra pedagogerna fram till henne och sade att man inte får säga till barnen att något de har på sig är fint, eller att de är söta.

— —

När hon sade ”han” eller ”hon” om barnen fick hon nya bannor.

– ”Du får inte könsbestämma barnen. Vi säger hen”, sade min kollega, berättar Anna.

Detta märktes även när Anna skulle läsa böcker för barnen. Personalen hade tagit Tipp-Ex och strukit över alla ”han” och ”hon” och i stället skrivit dit ett ”hen”.

Hur ska vi någonsin kunna göra friska, starka och livsdugliga medborgare av alla dessa kacklande små ”hens” ??

Bokhyllorna på förskolan har nu i stället fyllts med barnböcker med teman som transsexualitet och homosexualitet, berättar Anna.

Barnen på avdelningen som Anna arbetar på är tre–fyra år, men även när hon hoppade in på förskolans småbarnsavdelning märkte hon av det normkritiska tänket.

– Ett–två-åringarna satt i en ring medan pedagogerna berättade att en flicka kan bli kär i en flicka och en pojke i en pojke. Sedan fick några av barnen frågan: ”Vem är du kär i?”. En liten pojke såg helt förvirrad ut och sa sedan ”mitt lego”, berättar Anna.

Apropå lego så är det en av de leksaker som, enligt Anna, accepteras på hennes avdelning. Dockor har det inte funnits så länge hon har arbetat där, och nyligen åkte också bilarna och tågen ut, säger hon.

Något som finns kvar är utklädningskläderna. En dag var det en pojke som hade tagit på sig en brandmansdräkt, berättar Anna.

”Du vet väl att du kan ta på dig klänning om du vill?” kom då en av pedagogerna och sade, enligt Anna.

”Men jag vill inte ha klänning, jag vill ha på mig det här”, ska pojken ha svarat.

”Men du vet att du får ha klänning?” fortsatte pedagogen, berättar Anna.

Till och med 1- och 2-åringar skall alltså utsättas för ”lektioner i kärlek” – ett begrepp som i de flesta fall helt saknar relevans för dem, därför att såpass unga barn inte kan fungera som sexuellt aktiva vuxna, eller göra den sortens medvetna val, som ingår i vuxnas relationer. Barnen drillas till att bli lydiga transvestiter, och små pojkar får inte ha någon som helst form av manliga ideal eller förebilder – vilket sannolikt kommer att förstöra hela deras självbild.

Viljan att göra rätt för sig. Viljan att tjäna sitt eget land och att arbeta hårt. I alla tider en verksam manlig förebild, som hjälpt hela länder att komma på fötter efter krig och katastrofer…

 

Denna sommar har just brandmän stått i fokus för hela Sveriges uppmärksamhet, och att en ung pojke ser en framtid, där han också kan hjälpa till och uträtta något, är väl bara riktigt, klokt och sunt. Vilka pojkar har väl inte drömt om att bli brandmän, lokförare eller poliser som små ? Men – inte för dessa genus- eller rättare sagt anus-pedagoger, med sin PK-agenda..

Hajar du det nya PK-tugget ? Nu skall till och med barnen indoktrineras…

”Christian Belittlement” – Också de nordiska myterna och vår egen kultur ”görs ned” och förfulas. Manliga förebilder får inte finnas…

Jag fortsätter att citera, från den kristna dagstidningen – som levererat en mycket intressant läsning, även för mig som hedning:

– En dag sade jag: ”Din mamma är här” till en pojke. ”Jag är inte deras mamma, jag är förälder”, sade mamman.

Anna förklarar att personalen inte får säga ”mamma och pappa”, utan ska säga ”förälder” eftersom ett barn kan ha två vårdnadshavare av samma kön. — –Anna berättar att hon sedan fick reda på att denna kvinna inte lät sina barn kalla henne för ”mamma”, utan ville att de skulle säga ”mappa”. Det är dock inte alla föräldrar på förskolan som har sådana regler. Många av föräldrarna vet i själva verket inte hur genomsyrad verksamheten är av genusteorier, tror Anna.

Hon berättar att ord som ”snögubbe” och ”jultomte” inte får användas, utan har bytts ut till könsneutrala ord. — — – En dag kom en treårig flicka fram till mig och sade: ”I dag är jag en pojke.” Nästan ett år senare, precis innan sommarledigheten, kom hon fram till mig och viskade oroligt i mitt öra: ”Är jag en pojke eller flicka?” Anna struntade i alla direktiv och sade bestämt: ”Du är en flicka”.

– Jag kan inte följa de där reglerna. Jag kan bara inte det. De går emot allt jag vet.

Visst kan man skratta åt alla dessa totalt verklighetsfrämmande anus- och genus-teoretiker, men sanningen är att de gör våra barn mycket, mycket illa. Människor blir osäkra på sin läggning och identitet. De görs till svaga, ofärdiga och lätt-dompterade vuxna, som lydigt sväljer allt sjukt tankegods, som deras Miljöpartistiska herrar sätter framför näsan på dem.

Och i många fall slutar det – som vi sett – med fullt utvecklad ADHD-HBTQB i vuxen ålder – och en vistelse på dårhuset, könskliniken eller hos psykiatrikern…

När gör vi SLUT på det gröna och röda kacklet, avslöjar ”Herr Fridolin” och hela Hönsgården ?

Det finns en väg ut ur galenskapen. Det finns trots allt många sunda och friska föräldrar här i landet, som vägrar låta sig dompteras av makthavarna, och som inte sjunger med i den eviga hen-trallen. Många har blivit hedningar, helt enkelt – och de vet att det inte finns något tredje kön, rent biologiskt – eftersom kön faktiskt är en biologisk realitet, och inte alls en ”social konstruktion” som många hävdar. Visst – naturen är töjbar, och vissa missbildningar eller förvillelser (som Hjalmar Söderberg sa) kommer kanske alltid att uppstå, men det går inte att komma ifrån att människan som djurart är indelad i kvinnor respektive män, och att det INTE finns något biologiskt tredje.

Kärleken och livet fungerar bäst, när kvinnor får vara kvinnor och män får vara män. Allt annat ger ingen frisk och sund avkomma…

Hur ska vi annars kunna bygga upp stabila och kärleksfulla familjer som låter nästa generation nå styrka och frihet ??

Hedendomen och Asatron har svaret. För något årtionde sedan fanns det en norsk-amerikansk filosof vid namn Robert Bly, som skrev en på sin tid mycket läst bok som hette ”Järn-Hans” efter en gammal tysk folksaga.

Robert Bly menade att hela vår kulturkrets – den Europeiska, västeerländska kulturen löpte stor risk att infantiliseras och försvagas, just därför att samhället inte tillät starka manliga och kvinnliga förebilder. Utan att förstå moderskapet, till exempel, så fick nya generationer inga dugliga mödrar, och utan manliga förebilder blev de unga pojkarna och männen bara slynglar, som tyckte det var ”häftigt” med lokala smågangsters, bilbrännare och lokala fjollor.

Istället borde fäder och mödrar i alla land ta fram starka förebilder, menade han – och sådana förebilder fanns främst i de indoeuropeiska, förhistoriska myterna – som faktiskt finns kvar i nästan all Europeisk kultur, bara vi skrapar lite på ytan inom oss själva.

Vi behöver Tors styrka, Odens Visdom och Frejas skönhet – helt enkelt. Ett starkare, friskare och sundare släkte är målet – inte ett svagare och sjukare !