Vart fel namn kan leda en familj…

”Jag slog er med min stav, förbannelsen vek
Vållad av straffad moders grymma svek”

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, men jag säger det utan glädje och med mycken sorg. I Nordiskt namnskick har det aldrig någonsin ingått, att uppkalla ett barn direkt efter en gudamakt.

Det är vansinne, praktiskt taget, och den största otjänst ett föräldrapar kan göra, att uppkalla ett stackars barn efter en gud eller en gudinna. Visst, att uppkalla en liten flicka eftr ”Freja” kanske somliga tycker låter sött och gulligt – men den lilla flickan får i hela sitt liv en tung kvarnsten att bära om halsen.

Tänk om hon inte alls blir vacker, inte har något av Freja alls över sig, och aldrig kan göra skäl för sitt namn, och heller aldrig bett om att få bli liknad eller jämförd med Freja, eller inte vill vara hedning eller Asatroende. Då har ni ju gjort ert eget barn illa, med att ge dem ett namn som barnet kanske inte alls vill ha, och heller aldrig kan leva upp till.

Min gamla farmor, på den tiden hon levde – hon blev över 90 och var en mäkta hednisk kvinna – sade alltid – rådd av sin farmor eller ”Edda” (för det betyder själva ordet, det visste ni kanske inte !) att ”man skall aldrig ge barn Onamn, Hunna-namn eller Gudanamn – för hur skall det då sluta ?

Ingen förälder med självrespekt skulle namnge (ja, vi hedningar knäsätter eller möjligen namnger – vi DÖPER aldrig någonsin, för det är en kristen osed!) sitt barn som ”Fido” eller ”Karo” och heller inte ”Lucifer Mohammed” eller ”Jesus Jönsson” eller några andra skruvade namnkonventioner. Dessutom finns det i vårt land en Namnlag, som förbjuder allt sådant. Ett namn får inte väcka anstöt, kan väntas leda till obehag för den som ska bära namnet, eller annars vara uppenbart olämpligt, står det i lagens fjortonde paragraf.

Vem vill uppkalla sitt barn efter varelser som Loke, Fenris eller Sinmara ? Får ett barn ett sådant namn, kan det påverka dem på värre sätt, än vi kanske tror…

Namn påverkar oss människor mycket mer än vi tror, inte minst därför att vi själva eller vår omgivning blir tvungna att upprepa namnet, genom att säga det högt eller bara tänka det, och det gäller förmodligen också under graviditeten, eller innan modern ens fött sitt barn.

Tragiska saker kan hända – också för föräldrapar som aldrig gjort det ringaste ont, och som verkligen aldrig förtjänat något sådant. Påfallande ofta, har jag märkt – är det just barn som fått namnet Loke som blir drabbade. Tydligt är emellertid, att man inte ska nämna Loke vid namn, eller ta sig namn efter honom, och frambesvärja mörka makter,  för som det gamla svenska ordspråket säger: ”Tala inte om trollen, för då står de i farstun”.

Under antiken trodde man, att det var ett exempel på Hybris, eller med andra ord grotesk självöverskattning, att uppkalla sina barn efter en gud. Makterna såg inte med blida ögon på det, och föräldrar och hela familjer kunde råka mycket illa ut – som det också gick för Niobe och hennes döttrar.

Själv känner jag till inte mindre än sjutton fall – ur media eller min bekantskapskrets, där barn som fått namnet ”Loke” drabbats av mer eller mindre svåra missbildningar. Det har rört sig om ryggmärgsbrock, barn som fötts med sammanvuxna fingrar eller inälvor och hjärta utanför kroppen – sådana saker. I andra fall har det ”bara” rört sig om DAMP, ADHD-HBTQB eller andra i sammanhanget lättare, psykiska åkommor – men saker som ändå är obotliga, och som kvarstår för hela livet.

Själv tror jag knappast detta är ”vidskepelse” som en del påstår, även om jag inte kan vederlägga eller bevisa detta påstående vetenskapligt – men vetenskapen vet inte allt ännu,och för att citera en annan hedning: ”There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy”. Det lär finnas inte mindre än 4688 personer som lystrar till namnet ”Loke” i vårt land, om man inte lägger till diverse konstigheter som ”Lokesdotter” och annat sådant, vilket nog inte gör bärerskan så glad det heller, i alla fall inte när hon vuxit upp, och hela tiden måste presentera sig själv på det befängda viset, med ett klumpigt namn hon aldrig själv valt. I vissa sociala sammanhang eller vissa länder utomlands kan ett sådant namn vara totalt förödande, och det borde blivande föräldrar också tänka på.

Namn som ”Tor” och ”Frej” är fortfarande ganska populära de med, men helt oriktiga, om man följer Asatrons väg. Överhuvudtaget har vi inga som helst belägg för att folk någonsin kallat sig för ”Tor” som egennamn, innan 1800-talets slut, om man vill tro Svenska Akademins Ordbok över det svenska språket.

Å andra sidan kan man hävda, att 17 observationer, delat med 4688 inte är särskilt hög frekvens, inte bevisar någonting alls och hur som helst bara är ett värdelöst stickprov, för urvalsundersökningar har oftast ingen empirisk betydelse.

Loke vrider sig i plågor. Skulptur från Stockholms Stadshus

 

Loke Jansson, 4, från Linköping har ett ovanlig epileptiskt syndrom. Enligt flera läkarintyg behöver han tillsyn 24 timmar om dygnet.

Sjukdomen gör att pojken får allvarliga kramper. Vid varje anfall kan Lokes lungor och hjärta börja krampa och då riskerar han att dö.

För att få statlig assistansersättning från försäkringskassan krävs det att man behöver hjälp med sina grundläggande behov. Men enligt försäkringskassans tolkning av två domar från Högsta förvaltningsdomstolen är vare sig hjälp med sondmatning eller andning just något grundläggande behov.

– Citat från Expressen, 2018-02-18

Under denna vecka såg jag allt detta besannas igen. En god vän och kollega – som är den bäste och raskaste bland män, gladlynt och en man, vars hustru inte på något sätt förtjänar något sådant, inte han själv heller – besökte mig på mitt tjänsterum, med sin son i släptåg. Nu frågade jag honom inte om det, men jag såg att det var något fel på pojken. Hans huvud verkade mycket stort i förhållande till kroppen, och först trodde jag att det stackars barnet hade hydrocefali, vilket kan vara ett obotligt tillstånd. Senare fick jag veta, att just den sonen led av dvärgväxt. Och hans far och mor hade före födseln döpt honom till – Loke…

Nu gick vi av någon anledning in i ett rum, där jag förvarar två stora tryckpressar. Dem ska man inte röra, för det är inga leksaker för småbarn att klättra på. Jag såg hur den lille pojken stack in sin hand mellan de två uppvärmda huvudvalsarna, av ren nyfikenhet, och började häva sig upp emot de strömbrytare och kontaktdon, som startar själva maskinen. Nu slog jag till honom, så att han gick därifrån. Min kollega, som också var med i rummet, såg inte det där – men av hela mitt hedniska hjärta och min hug – för vi Hedningar har ingen ”själ” – utan just Hug och Hamn – kom ihåg det ! önskade jag, att detta var både sista och första gången, som jag slog till just den pojken.

Men – till grabben sade jag – tyst – så att hans far inte kunde höra det:

 ”Lille vän ! Undrar just vad det ska bli av dig, om du har tur nog att få växa upp, och leva. Du vet inte vad detta är för slags uppfinning.

Med den kan du sprida ord, ord och åter ord över världen, och aktar du dig inte, krossar själva maskinen dina armar och händer. Den har icke gjorts för dig att klättra på, men för att sprida budskap åt vuxna människor. Och en gång kommer du kanske att få lära dig hur man sköter en sådan apparat, och vad som får den att fungera och sätta sig i rörelse. Då skall du förstå mina ord och min varning – men icke förr !

Din kropp är svag, redan i unga år. Men kanske är huvudet ditt gott, och därför bör du lära dig använda det, varje dag, varje timma, varje stund du lever och för varje andetag du tar. Och kanske kommer du snarare använda huvudet än kroppen, eller kanske kroppen och huvudet, lika mycket eller var för sig, vilket du förmodligen gör klokt i. Men lär dig använda ord, ord och ord-  de som jag talar och de som du ska använda – för dem ska du se upp med !

Detta slag får du av mig, men sedan slår jag dig aldrig mera.

Jag slog dig med min stav, och förbannelsen vek – vållad av straffad moders grymma svek.

Gå nu ut i livet, och välj dig ett annat namn att leva under, än det tokiga namnet Loke !”

Illustration av Bertil Bull Hedlund till en roman av Pär Laggerkvist

Mera om Yttrandefriheten – och dess MÅNGA fiender…

Smygande, nästan omärkligt håller yttrandefriheten på att avvecklas i Sverige. Vårt Sverige. Religiösa grupper och företrädare för diverse Abrahamitiska religioner från Mellersta Österns öknar, kräver att den skall tas bort och avskaffas. Man begär redan Grundlagsändringar, synbarligen helt utan vetskap och hänsyn till de lagar i vårt land som säger att grundlagarna (fyra till antalet !) inte KAN ändras utan två på varann följande Riksdagar, som får besluta om saken under varsin mandatperiod. Rättssäkerheten är på väg att sättas ur spel, menar många.

Riksdagen har idag debatterat om ett förslag från det ledande oppositionspartiet, som kräver att kriminella ligor utifrån skall kunna direktavvisas, innan de ens hinner begå några brott. Vårt lands Justititeminister kontrar med att säga att ifall detta förslag blev verklighet, så skulle det inte finnas någon rättssäkerhet. Uppenbarligen har inte Justitieministern hört talas om de juridiska begreppen Uppsåt och Förberedelse, vilka faktiskt är tillräckliga anledningar för att utdöma straffansvar. Om det visar sig, att sk ”IS återvändare” eller andra grovt kriminella personer med en viss religiös eller ideologisk hemvist redan upprepade gånger blivit ertappade, dömda och straffade för sina brott i utlandet, kan man enligt mig mycket väl hävda, att uppsåt föreligger, och  man har även klara skäl att misstänka, att förberedelser för nya brott faktiskt skett, redan innan personerna åkte in i Sverige. Således finns skäl att utvisa dem, och att neka dem inresa, liksom vad det gäller en viss ”Herr Paludan” från Danmark.

Underligt nog gäller inte samma lag och samma bedömningsgrunder för alla, som vi sett – och man favoriserar islamisterna, men straffar en enstaka dansk. Justitieministern har idag Ex Cathedra och i Riksdagen också sagt, att det inte skulle föreligga något ”befolkningsutbyte” i Sverige, och att alla som hävdar detta, på något sätt skulle vara ”högerextrema” – och således är väl då – med denna (S)märkta ”logik” även Ulf Kristersson, Partledare för Moderaterna, också plötsligt ”Högerextrem”.

Enligt Statistiska centralbyrån hade 26 procent av de folkbokförda i Sverige utländsk bakgrund förra året, vilket kan jämföras med 15 procent år 2000. Regeringen har dessutom ändrat SCB:s definitioner via politiska beslut, och påstår att man ”inte” skulle ha ”utländsk bakgrund” om bara en förälder är född i utlandet. I verkligheten uppgick andelen medborgare med icke-svensk bakgrund till  33 procent förra året.

Hur kan man då ens påstå, att ett befolkningsutbyte inte föreligger ?

Själv tycker jag som den Hedning jag är att det är en skam, att vårt land skall ha såpass okunniga och uppenbart lögnaktiga politiker på Ministerplats.

Morgan Johanssons mer eller mindre sinnessjuka och snedvridna världsbild, där förbud mot runor ingår som ett lagförslag av allra högsta dignitet – ”målen kvarstår” fick vi veta i denna fråga så sent som förra året – gagnar inte precis Yttrandefriheten eller Rättsmedvetandet i detta land – det måste man nog säga. I Svenska Dagbladets pappersupplaga av idag finns en artikel införd, som rent retoriskt frågar om Statsministern vet vad som verkligen sker i landet. Man ägnar också ett helt mittuppslag till att beskriva hur minst ett tjugotal utländska klaner i Malmöområdet, ett tiotal liknande klaner i Göteborgsområdet och till sist dryga femtio klaner i Stockholmsområdet enligt Polisuppgifter fortsätter att syssla med drogförsäljning och grov kriminalitet när de inte ägnar sig åt sk ”bidragsbrott” eller brott emot samhället – bidragsfusk, och systematiska bedrägerier, med andra ord. Slutligen har det också visat sig, att Kristdemokraterna har en Riksdagsman med solklar koppling till det sk ”Södertäljenätverket” – som är en av de allra största och värsta av dessa kriminella klaner.

Det förvånar ju ingen. Alla dessa Monoteister är ändå av samma skrot och korn. Till och med Statstelevisionen vågar idag berätta om den korrupte Robert Halef (KD) som varit ligornas och nätverkens handgångne man i Riksdagen sedan 2010.

Är det månne dags att ANVÄNDA TORS HAMMARE och kräva en återgång till ”Den tredje Ståndpunkten” i Svensk Politik ?

Det uppges, att 13 Monoteistiska sektledare eller religions-företrädarevilka de är verkar lite oklart, men Livets Ord och några förvirrade personer, som uppger sig komma från något som heter ”Forn Sed Stockholm” ingår också – enligt tidningen Dagen – detta oklanderliga, kristliga nyhetsorgan. Man påstår, att man måste uttrycka ”det djupaste medlidande” med Muslimerna, bara för en eller annan bränd Koran, men inget sägs om offren för alla upplopp, sk ”skjutningar” eller mord på öppen gata, våldtäkterna, misshandeln eller allt det andra…

(Här rör det sig om en sk ”Horunge” – enligt sin egen utsago – som ”leker tuff i Shell” – Är då inte REN MISSHANDEL av etniska svenskar på öppen gata mer ”förtjänt av medlidande” än en eller annan bränd gammal bok, som INGEN behöver ?)

VEM är det egentligen, som ska ha MEDLIDANDE med VEM för VAD – och vad är då ”förargelseväckande beteende” respektive ”hets emot folkgrupp” ?

Hetsar man emot någon, då man tar bort eller förbränner UPPENBART SKADLIGA böcker, som redan i sig innehåller uppmaningar till folkmord eller hets ?

I den kristna Bibeln står följande att läsa:

Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.” (3 Mos 24:16)

Jos 11:14-20 Rovet från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn som byte, men alla människor i dem dödade de med svärd, till dess de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar… 20 Ty från HERREN kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som HERREN hade befallt Mose.

2 Mos 32:27 ”och han sade till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting.”

1 Sam 15:3: Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.’

Hos 14:1 Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skall skäras upp.

Ps 137:9 Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan

Är Inte detta JUST HETS EMOT FOLKGRUPP – så säg ? Om någon nu tar en Bibel och bränner upp den, för att hindra och förebygga brott – förr eller senare kommer ju alltid några fundamentalister piggas upp av dessa ”skojfriska” små uppmaningar, trots ”söte lille jesus” ni vet – ÄR då det verkligen brottsligt, eller ens anstötligt.. ??

Skrifter, som uppmanar till mord på spädbarn, oliktänkande och annat helt omotiverat våld borde verkligen BRÄNNAS

Kom också ihåg vad jag sagt om Nordiska Asa Samfundet, och dess högste andlige företrädare – som de facto bränt Bibeln på en camping-plats vid Ales Stenar, med mig själv som åsyna vittne. Jag anser inte precis, att detta var fel, även om somliga ansåg och anser det för opassande..

I Koranen står följande att läsa:

döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem (Koranen, 9:5)

När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem.(Koranen 9:5)

Jag ska inte trötta er med fler citat, men man lär ha identifierat 493 textställen i denna Koran, som uppmanar till massmord – antingen på oss Hedningar, eller också på Judar, och ibland även på Kristna.  Nu finns det i och för sig en hel vetenskap, som kallas Apologetik, eller ”Ursäkts-kunskap” och som försöker ursäkta alltihop med att man måste tolka alla dessa textställen på ett helt annat sätt, döda betyder inte alls döda – det står att en fyra månaders betänketid skall tillämpas, innan man dödar Hedningarna – men om de inte frivilligt ångrar sig då, och betalar jizya eller utpressnings-pengar, så ska man döda dem i alla fall – och så vidare och så vidare.

Med all respekt för de skriftlärda, eller Islams tradition med Hadhiter, eller just tolkningar – och sedan tolkningar av tolkningar, och tolkningar på dem i sin tur, alltsedan 600 talet ungefär och vidare framåt (vår Edda härstammar i sina äldsta delar från 500-talet, och har också tolkats sedan dess, så vi Asatroende har vår Hadith vi också, och vi är i högsta grad Ahl-Al-kitab eller ett ”bokens folk” därför att vi älskar kunskap – ack ni ”rätt-trogna” – hur kan ni då ens döda oss ?) så finns det självklart de lärda professorer och andra kloka experter på Islam, som säger att Jihad grundligt missförståtts, och att Allah är nåderik, och så vidare och så vidare.

SKILLNADEN mellan Monoteism, och Polyteism, ENKELT förklarad..

 

Det må vara som det vill och kan med den saken, men man måste komma ihåg att kloka och lärda män alltid är i minoritet, oavsett vilken religion vi diskuterar. Men ingen har dräpt någon annan i Eddans namn, någonsin, och ni kan inte finna ett enda sådant citat som i Koran eller Bibel däri, och just därför anser jag FORTFARANDE att både Bibel och Koran MÅ BRÄNAS – då dessa böcker uppenbart är skadliga..och uppenbart riskerar att missbrukas, vilket INTE kan ske lika lätt med Polyteistiska religioner, eller deras urkunder, därför att dessa inte någonstans påbjuder våld eller mord.

En annan lärd man, som kan hjälpa oss och förstå denna sanning är den hederlige Prästmannen Anders Blomberg, för gårdagen krönikör i ”Nya Lidköpings Tidningen” och som kallar sig ””professionellt religiös” i över trettio år” trots att han egentligen är präst i ”Svenska” Kyrkan, och därför skriver en partsinlaga, ehuru en klok och läsvärd sådan..

Det var inte så länge sedan Sverige var en totalitär teokrati där man kunde bli dömd för blasfemi. Det vill säga hädelse. August Strindberg åtalades 1884 för detta brott men frikändes. Hade det skett hundra år tidigare hade han troligen blivit avrättad. Dödsstraff för hädelse har sin grund i bibelns gamla testamente. I 3: e Mosebok kap 24:16 står: ”… den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.”

Blasfemilagen avskaffades i Sverige under 1900-talet därför att den inverkade på rätten till yttrandefrihet. Frågan verkade sedan bortglömd tills dess att islam på allvar började göra intryck på västvärlden….

Anders Blomberg i NLT, 2020-09-16

Teckning: Kalle Strokirk, svensk karikatyrtecknare

Anders Blomberg kommer väldigt nära att erkänna hela kristenhetens och Monoteisternas problem, mycket närmare än några bigotta Ärkebiskopar, eller hela den skenheliga församling, som har mage att kalla sig ”Sveriges Kristna Råd” trots att de bara har ”medlidande” med extrema islamister, men inte med sina egna landsmän, dvs oss etniska svenskar.  Han ERKÄNNER faktiskt, att det just är Monoteismen i sig, eller dess ”Herre” som är det egentliga problemet, samt Kristendomens och islams fullkomligt idiotiska påståenden om att bara deras gud kan ha rätt, och att alla andra, som följer en annan gud, ögonblickligen måste ”rättas” – kanske också ”avrättas”:

Under min tid i denna märkliga bransch har jag upplevt både vandaliserade kyrkor och bibelbränningar. Jag har även sett otaliga karikatyrer föreställande Jesus och hört slippriga skämt om hans moder. Inget av detta har däremot fått mig eller mina kollegor att mana till upplopp och hämnd. Betyder det att vi inte vördar det heliga tillräckligt högt? Nej, tvärtom! Det betyder att vi fokuserat på rätt saker. Sysslar man med religion så ingår också att bli ifrågasatt, kritiserad, motsagd och till och med hånad. Att låta sig indigneras ingår däremot inte.

Det är stort av en kristen att kunna säga så – och herr Blomberg verkar vara en insiktsfull man, som det lönar sig att resonera med. Någon annan gång – kanske på den stora BLASFEMI-DAGEN, som infaller den 30 September, skall jag gärna berätta för honom om LOKE och varför vi Asatroende inte kan bli indignerade på grund av just honom..

Vårt samhälle erkänner inte längre auktoriteter i form av heliga skrifter. I moderna demokratier är det i stället det fria ordet som är förutsättning för att samhället ska fungera.

Men – det är klart – så har vi ju även YTTRANDEFRIHETENS FIENDER mitt ibland oss – de sk ”Kompisgängen” från Rinkeby eller ”Hrunke-Bööh! (för så uttalas det oftast av lokalbefolkningen) vars framfart i Danska domstolar och på andra ställen nog så vältaligt har beskrivits i pressen:

Den mycket säregna nät-blaskan ”Nyhetsbyrån Järva” skrev liksom av en ren händelse igår om ett ”helt annat” kompisgäng från Tensta, bestående av ”fina ungdomar” som ska vara ensamkommande, har vi fått veta, trots att de som vargar och annan ohyra alltid agerar i flock. De ”fina kompisarna” maskerar sig med rånarhuvor och Balaklavor, och försvarar kriminella – eftersom ”alla är ju inte onda” som de säger, och flera av dem har rent av jobb – eller ”pluggar”.

Dessa rara kyrk-änglar, ja riktigt knubbiga små keruber faktiskt, säger att de vill ”dementera alla rykten om upplopp” och så, samt att de skulle vara ”väktare” som kommunen mystiskt nog nekar bidrag till lokal – beroende på vad kommunen redan vet. De har sitt eget ”nätverk” säger de, och vad sådana nätverk ägnar sig åt, har reda beskrivits i seriösare media än just denna ”Djärva” Nyhetsbyrå – och märkvärdigt nog vill ingen av de inblandade skylta med sina namn, trots att det är god pressetik att publicera just namnen på sakkunniga, när de uttalar sig i en svensk tidning.

Visst – alla har vi rätt att framföra våra åsikter anonymt om vi vill, men vilket är detta nya ”garde” av skötsamma små förorts-änglar, som enligt reportaget ”går och handlar” och hjälper gamla, likt dygdesamma små scouter, som slåss mot ”onda nazister” som kommit till Rinkeby utifrån, och som ”gör folk ledsna” med en och annan bränd Koran. Svenska ungdomar som regelbundet rånas på kläder och mobiler, pissas på och begravs levande – eller kvinnor av deras egen folkstam som lever under slavliknande förhållandennej sådant bryr ”de små änglarna” – dessa ”Löfvéns pojkar” inte om.. ?

Samt – det glömde jag ju – de är också ”oskyldiga offer för polisbrutalitet” enligt artikeln. Den svenska Polisen är ju bara såå rasistisk såå är den, särskilt då mot dessa svarta, söta små.

Yttrandefrihet, som sagt – men bara ibland, och inte för oss som faktiskt fått nog av islam – eller dess ”ädla försvarare” enligt ovan – här eller i Mali.

Vi behöver inget djävla svenskt ”Boko Haram !” i våra förorter. Ingen Akbar-Jugend eller SS, Unterabteilung U stormtrupper (SSU), eller ”Afroarabiska Kompisar”.

 Just därför skall vi FORTSÄTTA bränna Biblar och Koraner. Av det skälet, i självförsvar – och för tusen andra skäl – inte minst pga vad som faktiskt står i Bibeln och Koranerna…

”Öga för öga – Tand för Tand” – säger den kristna Bibeln. Eller på ryska ”Smrt za Smrt” ! Mache KAPUTT was euch KAPUTT macht !!

 

Ni Kristna ! Glöm inte bort att ni kan RÖSTA PÅ D.VADER I ”Kyrkovalet”…

Det drar ihop sig till Kyrkoval i Sverige, och det sprids även rykten på nätet om att man skall välja en ny ärkebiskop eller ärke- någonting nästa vår, vilket innebär att en viss Antje Sjakalén – förlåt Jackélen – snart pensioneras för gott.

”Das Speil ist AUS ! – Von Unserem Land HINAUS !!”

Antje Jackélen har nu varit ärkebiskop sedan 2014, och har gjort sig känd för sin medverkan i ”Radleraffären” (se under rubriken ”Svenska Kyrkan” under ”Monoteister och andra” här ovan) och för det faktum att hon under sin tid som prästvigd, men också teologie studerande vid Lunds Universitet uppenbarligen stödde STASI, Östtysklands fruktade säkerhetstjänst med råd, dåd och gärningar. Hon har heller aldrig förnekat sin inblandning i detta, verkar det, utan sagt att ”sanningen får vi veta om 50 år” jämsides med sitt senare engagemang för Zygon Center, ett mycket märkligt ”frireligiöst” center i USA, vars uppgift varit att ”bevisa” att all naturvetenskap är felaktig, och att endast Bibelns skapelseberättelse gäller.

När Jackélen tillträdde, bad vissa andra biskopar och präster att ”gud skulle bevara dem och kyrkan” – och hade starka reservationer – men deras Gud bönhörde dem inte, för varken böner eller klagosånger hjälpte emot Jackélen. Hon har bland annat öppnat för anställning av Imamer, Pokemon-jakt under Predikstolar som ett medel att försöka dra befolkningen till kyrkorna, och firat 500-års jubiléet av Martin Luther med att bjuda in Påven och hylla Katolikerna, för att nu nämna en del av hennes allra mest publik-friande krumsprång. Överallt känns hon igen på sin krökning av logiken, och varken ”gud” eller Svenska Folket har varit henne nådig.

2014 – före Jackélen – hade ”Svenska” Kyrkan fortfarande 64,6 % av befolkningen i ett järngrepp – men nu har andelen kristna sjunkit till omkring 55,5 %.

På 10 år har man gått från två tredjedelar av folket som medlemmar, ned emot hälften – eller minus 9,1 % på knappa 6 år i absoluta tal räknat.

Egentligen borde vi Hedningar kanske tacka denna förvirrade gamla dam i lustig hatt för hennes insatser – ingen Ärkebiskop eller Ärke- någonting har varit så skadlig för de kristna, ingen annan ärekbiskop genom 700 år av Svensk historia har varit så destruktiv för den kristna läran – tror jag mig veta (rätta mig gärna om jag har fel !) – och ingen, säger jag, ingen har varit så negativ för kristenhetens utveckling i Sverige, som just Jackélen, även om det ännu så länge är lite för tidigt att summera hennes livsgärning. Vågar vi hoppas på att något kristus-likt mirakel plötsligt ska inträffa – eller hur gick det med de där bönerna – de som visade sig vara FULLSTÄNDIGT verkningslösa..

Pst ! Kryssa för DARTH VADER i Kyrkovalet – Också han kommer i Full Ornat och lär sig snabbt…

”Svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”Svenskare” än något annat samfund, snarare tvärtom (varför tror egentligen företrädarna för denna Öken-religion från mellersta östern att just de skulle ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att företräda Sverige ?) har också visat sig vara en gediget anti-demokratisk organisation, som inte accepterar fria val, eller demokratiska åsikter.

Kyrkovalet har extremt lågt deltagande av hävd – mindre än 10 % av befolkningen röstar ens i det, sedan minst sex-sju valperioder tillbaka, och även de som ännu är med i ”Svenska” kyrkan och går omkring och kallar sig kristna, tycker att det hela är ointressant. Skall man egentligen ha en politiserad religion, eller låta religion blandas ihop med politiska partier ? Inte ens Sveriges muslimer tycker att det skall vara så, inte heller Sveriges 44,5 % hedningar, men dessa kristna – ja de tycker det uppenbarligen.

Nyligen försökte det Demokratiska, registrerade och av kammarkollegiet godkända partiet ”Alternativ för Sverige” ställa upp i Kyrkovalet – men vad hände då ?

Genast anförde de kristna anti-demokraterna, och de som hatar fria och öppna val rena ”svepskäl”. Man påstod, att namnet ”Alternativ för Sverige” skulle vara otydligt på Valsedlarna, och att det skulle kunna förväxlas med Borgerligt alternativ, som också finns med i samma Kyrkoval. En löjlig, lögnaktig och mycket dålig undanflykt, med andra ord. Det är som att säga, att man inte skulle kunna godkänna ”Arbetarpartiet Socialdemokraterna” i svenska val, därför att också Moderaterna kallar sig för ”arbetarparti” numera, eller att ”Europeiska Arbetarpartiet” (som också funnits med i flera Riksdagsval) skulle kunna förväxlas med det förstnämnda partiet, trots att det stavas på ett helt annat sätt, uttalas på ett helt annat sätt och trots att de flesta, som ska rösta i ”Kyrkovalet” väl är svenskspråkiga, och inte förståndshandikappade på något sätt, eller behäftade med stora läs och skriv- svårigheter..

Eller – det kanske det är just det dessa ”Goda kristna” faktiskt är – för betänkt följande Bibel-citat:

“I will destroy the wisdom of the wise;
the intelligence of the intelligent I will frustrate.”

Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. (1 Korintierbrevet, 1:19)

Detta är alltså de kristnas store idol – ”herren gud” som han kallar sig själv – med stora bokstäver ! – som talar till sina trogna slavar och slickare…

En religion, som uppmuntrar dumhet, ignorans och anti-intellektualism, där Oden och hedendomen står för kunskap, sökandet efter Vishet och ”gnosis”.

Men Men – sådana ÄR ju dessa Monoteister…

”gud” betecknar sig själv som mänsklighetens solklare fiende… Är det inte dags att avskaffa honom, om vi ens ska ha ett FRITT ”Kyrkoval” ??

För tydlighets skull vill jag infoga, att jag inte tror på – eller sympatiserar med ”Alternativ för Sverige” på något sätt. Det gör inte heller Henrik Andersson, min parhäst i den hedniska bloggosfären, förresten – och vi bojkottar hela denna falska, anti-demokratiska process, som kallas ”Val” och där politiska partier skall underordna sig en såkallad ”allsmäktig herre”. Det är ju slaveri, som alla förstår – och har inte ett dugg med verkliga val att göra..

Vore ”Kyrkovalet” demokratiskt – varför kunde man då inte rösta på Humanisterna, Buddha, Oden eller Tor för den delen – eller rentav…Darth Vader ??

Ibland liknar ”Demokratin” I Sverige – och hela Europa – mest en DÅLIG FARS….

Ännu en ODENS DAG för YTTRANDEFRIHETEN

Idag är ännu en Odens Dag enligt kalendern i de flesta civiliserade stater. Medan vi nu ser hur företrädare för diverse Abrahamitiska Ökenreligioner mer och mer försöker inskränka Yttrandefriheten i vårt land, genom att påstå att brännande av skadliga böcker, som påbjuder Folkmord skulle vara ”hets emot folkgrupp” (Hur kan det vara det förresten, när samma böcker öppet propagerar för folkmord och våld emot oliktänkande) så är det ändå värt att påminna om Eddans ord i Hávamáls 127:e strof, den som lyder:

Ráðumk þér, Loddfáfnir,
en þú ráð nemir,
-njóta mundu, ef þú nemr,
þér munu góð, ef þú getr
hvars þú böl kannt,
kveð þú þér bölvi at
– ok gef-at þínum fjándum frið.

Strofen har översatts på olika sätt av mer eller mindre kompetenta svenska översättare, men i min översättning tolkas den bäst såhär:

”Det råder jag dig, Loddfafnir
om du råd tager
– njuta må du, om du tager
Det går dig gott, om du gitter
Var än ont du ser,
Kväd då att ont det är
– och ge inte dina fiender frid.

Det bör påpekas att ”fridh” eller grid är ett juridiskt begrepp enligt Asatron, och att det inte kan översättas så fullständigt fel som på svenska Wikipedia, där den kände Lönn-rotharen och E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth helt förvanskar det. Frid, i betydelsen Tingsfrid eller den ”gridh” och frid som rådde inom ”Vebönd” eller avspärrningarna runt ett hedniskt Vi eller en Kultplats, till exempel, innebär att området var fridlyst, och att inget opassande fick ske därinne – men om man i dagliga livet såg något som var fel eller som gjorde en upprörd, då hade man rätt att i ord protestera emot det, yttra sig och yppa sin åsikt – med andra ord samma sak, som vi menar med Yttrandefrihet. Att ”inte ge frid” betydde alltså, att man kunde tala oemotsagd, och inte bara hålla käft, tiga stilla och acceptera alla oförrätter. Det betydde INTE att man hade rätt att ta till nävarna, eller använda våld- däremot.

Yttrandefriheten gällde också vid Tinget, där även Lagmän, Kungar och Godar kunde ifrågasättas, och så var det över hela Norden.

 

Angående Gridh som begrepp, juridiskt sett, säger alla vedertagna källor som såhär – jag citerar från Zoega’s Dictionary of Old Icelandic, som räknas som det bästa standardverket på sitt område:

gridh, n. (1) domicile, home; (2) pl. truce, peace, pardon, quarter; selk g.: to make truce; segja gridh­ sundr gridhum to dissolve the truce; l Gridh ­fs g. ok lima, safety for life and limbs; beidha (sägja) gridha, to sue for quarter; beidh gridha Baldri fyrir alls konar haitiska, to seek protection for B. against all kinds of harm; gefa e-m g., to give one quarter; ganga til gridha, to accept pardon.

gridha-brek, n. pl. breach of truce; -gjaf, f. granting truce; -lauss, a. without truce, truceless; -mark, n. sign of truce; -mál, n. pl. truce formularies; -rof, n. pl. breach of truce; -setning, f. truce-making; -stadhr, m. sanctuary, asylum.

Inom hemmets fyra väggar, ”Innangårds” eller på det egna tunet – vi skulle säga ”Köksbordet” rådde Hemfrid, av uppenbara skäl, och ordet ”bedja” på Norröna var fråga om en befallning, en direkt order, en utsaga, och visst inte någon kristen ”bön” som jag redan många gånger förklarat. Ett verkligt klassiskt exempel på ”Gridh” skedde när Frigg tog en ed av allt levande att skydda Balder, och med edsbrytare och edssvikare gjorde man dåförtiden kort process…

I vilket Frigg tog en Ed om ”Gridh” av alla levande varelser – men hon glömde misteln… (engelsk illustration från början av 1900-talet)

I dagens nummer av Svenska Dagbladet finns en artikel om just Yttrandefriheten införd, som vimlar av sakfel, därför att författaren till den är kristen, och antingen inte känner till vårt Nordiska arv, eller också helt förnekar det, som de kristna alltid brukar göra. Det är Jacob Rudenstrand, annars Generalsekreterare i den ”Svenska Evangeliska Alliansen” som står bakom artikeln, och jag måste erkänna att jag är lika okunnig om herr Rudenstrands ideologiska bakgrund och hemvist, eller storleken på hans ”allians” i antal svenska medborgare räknat, som han är okunnig om Svensk historia, och dessutom okunnig om just min religion, men för dagen gör det ingenting.

Den ädle Herr Rudenstrands åsikter, däremot, är det inget fel på – liksom de slutsatser han kommer fram till – och kanske är han en av dessa alltmer sällsynta ”Goda Kristna” i vårt land, vars existens jag för min del aldrig förnekat, även om kristendomens största problem är att dess anhängare oftast har väldigt, väldigt svårt att följa den. Men – sannerligen sannerligen säger jag er – en gång skall Jacob Rudenstrand få skåda Glitners sal, där de verkligt rättvisa människorna får bo efter döden, inför Forsete, som näst Oden är den mest rättvise och kloke domaren av alla, för vad sägs om följande drapa:

För att upprätthålla ett öppet och fritt samhälle krävs möjligheten och rätten att få tänka själv och att ge uttryck för avvikande uppfattningar.

Med facit i hand har Sverige på dessa punkter en lång väg kvar att gå.

Friheten att yttra sin åsikt finns – det existerar ingen lag mot att föra fram provocerande åsikter. Men frågan är om inte de återkommande kraven på trygga rum, ideologisk likriktning och deplattformering inom delar av samhället indikerar en demokratisyn på glid.

Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare.

Det talas i dag ofta om ”den demokratiska värdegrunden” och ”demokratiska värderingar” snarare än om demokratin som form. Åsiktsinnehållet – inte det demokratiska förhållningssättet – spelar en allt viktigare roll.

Herr Rudenstrand ser hur demokrati och yttrandefrihet urholkas under ett Regeringsparti, vars tro på dessa begrepp bara är en läpparnas bekännelse, tomma fraser och fina ord, men ingenting annat.

Och han fortsätter:

. Författare har blivit avbokade och lärare tillrättavisade för att ha samtalat med personer med fel åsikter eller använt fel ord. Akademiker som inte tillämpar politiska påbjudna perspektiv i sin forskning nekas bidrag. — —

Annorlunda uttryckt så liknar krav på likriktning äldre tiders kättarjakt, minus våldsmonopolet. Har man inte rätt trosbekännelse blir man stämplad som heretiker.

Enligt Sverigebilden är vi svenskar dock mer demokratiska, fördomsfria, progressiva och toleranta än de flesta andra länder. Här finns inga tabun. Honnörsord som ”tolerans” och ”mångkultur” verkar dock betyda lite i hur vi hanterar avvikare. Varför är det så?

Frågan är väl värd att ställas, mitt i PK-elitens och den allt smalare och alltmer krympande ”åsiktskorridorens” land. Man påstår sig stå för ”Väädegjund” och ”tolerans” – men så fort någon kritiserar Koranen eller Kristendomen – ja då är det plötsligt slut på toleransen, och uppenbarligen tolererar man inte heller det ovedersägliga faktum, att inte alla människor är ”lika värda” eftersom en del faktiskt har större värde i kraft av sina förmågor, och sitt handlande – vilket redan Aleksandr Solchenitzyn upptäckte – se citatet här ovan. ”Trudnoj byt Bogom” – eller ”Det är svårt att vara Gud” skrev på sin tid en annan rysk författare, och själv säger jag att det är ännu svårare att vara hedning, särskilt i ett land fyllt av människofientliga kristna sekter, New Age-flum, Thunbergeri, Cancel-kultur och andra mindervärdiga kulturella yttringar, som allesammans har till mål att göra slut på yttrandefrihetens kärna.

 

Att hävda att man ”inte får kritisera Islam” är ungefär lika intelligent som att hävda att ”Nehej, du får inte säga något dåligt om AIK !

(Teckning: Kjell Nilsson Mäki för ”Ledarsidorna”)

 

Man har ibland uttryckt verklig yttrandefrihet som rätten att ha fel åsikt, och framföra den på fel sätt vid fel tillfälle, för även det felaktiga enligt majoritetens mening måste faktiskt tillåtas. Jacob Rudenstrand har  fel i sak, när han tror att bara det moderna Sverige skulle ha haft lagstadgad yttrandefrihet, även om han har rätt när han säger att Yttrande- och Religionsfriheten i sin moderna, lagfästa form kanske går 50 år tillbaka i tiden – själv skulle jag vilja hävda att den infördes i praktiken först år 2000, när vi inte längre hade någon Statskyrka, även om vi fortfarande tolererar såpass grova övergrepp som spädbarnsdop, och att samhället ”stämplar” försvarslösa barn med religiös identitet, tolererar slöjtvång för minderåriga,söndagsskolor och annan religiös indoktrinering – det är som om FN: barnkonvention eller för den delen Konventionen om mänskliga rättigheter, som Rudenstrand också refererar till, aldrig fanns.

Människor skall aldrig mer tvingas att tiga, utsättas för våld eller förföljelse för sina åsikters skull, för i detta skall de just få ”Gridh” eller Frid – ett begrepp som redan fanns sedan Hedenhös, och som ännu finns i Modern Asatro. Det vet inte Rudenstrand, men han avslutar sin artikel med dessa minnesvärda ord:

Religionsfrihet handlar om mer än rätten för religiösa att fira gudstjänster; den handlar om varje människas rätt att själv välja sin grundläggande övertygelse om livets mål och mening och att fritt kunna kommunicera detta – utan påtryckningar eller inskränkningar.

Religionsfriheten förutsätter att ingen livsåskådning – vare sig den är religiös eller sekulär – förpassas till den privata sfären.

Detta innebär, att alla manifestationer av tro- även brännande av Biblar och Koraner – faktiskt är tillåtna. Även detta har man rätt att göra offentligt, även om då även kritiken blir offentlig, och somliga naturligtvis kan säga, eller påstå, att Koranbrännandet skulle vara något ”ont”.

Påståenden om att uttalande A eller B kanske inte är ”snällt” eller därför ”onödigt” kan vi därför också lämna därhän, för det hör inte hit. I morgon skall jag gå vidare in på några andra inlägg i den pågående Yttrandefrihetsdebatten, och om hur ”Kränkthetskultur” och Sekterism blev våra makthavares nya litania. Men, det är inte lätt att vara Hedning, som sagt – allraminst en Frihetlig sådan.

Jag har gång på gång under mina trettio år inom Nordisk Hedendom råkat otaliga människor, som förföljts, hånats, uteslutits och ”gjorts ned” av diverse småpåvar, självutnämnda ”Rådsgydjor” och annat patrask, som aldrig haft den ringaste aning om vad föreningsdemokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet innebär – men det är en annan historia.

Yttrandefrihetens och Demokratins fiender finns lika mycket på den yttersta vänsterkanten som hos NMR och ”Tokhögern” eller i ”Livets Ord” och frikyrkorna…

Ett vet jag emellertid. Man skall hålla sina eder och löften – och vara konsekvent ifråga om yttrandefrihet. Man kan inte ha yttrandefrihet endast till hälften, eller tillåta yttranden, som uppmanar till folkmord, våld och slutet för all yttrandefrihet. Den svenska demokratin, nu som förr – är ingen självmordspakt, och den har rätt att försvara sig emot de individer och grupper, som vill dess undergång…

I vilket Bianca Muratagic klär ut sig till SKÖLDMÖ…

Vad man blir kränkt av här i Världen – ifall man nu alls blir det – kan väl skilja sig rätt mycket från person till person.

Skulle ”Hild” vara krigarnas Helerska ? Wikipedia-kunskap och medeltida en-och-en-halv-hands-svärd har inte så mycket med Asatro att göra – och varför en Rävsvans ? Hild omnämns inte som någon helerska alls, annat än på svenska Wikipedia… (Bild: Katarina Tallroth & Bianca Muratagic)

Vissa svenskar känner sig kränkta av en religion som anser den kvinnliga hälften av mänskligheten som medfödd underlägsen och bristfällig, och de känner sig kränkta av att vi alla låtsas som om så inte är fallet när vi alla banne mig vet att det är så och kommer förblir så tills vi göra något åt det, eftersom ingen annan kommer att göra nåt åt det.

Vissa svenskar känner sig kränkta av att de tvingas leva i ett samhälle där småflickor tvingas gå runt klädda i svarta sopsäckar av tyg. Är det religionsfrihet eller är det barnmisshandel? Och exakt, vid vilken punkt övergår det från religionsfrihet till barnmisshandel? Utan att den katolska kyrkan ens är inblandad – för en gångs skull…

Vissa svenskar känner sig kränkta av att de tvingas leva i ett land där Sharia-lagar om Koraners okränkbarhet nu har förstört yttrandefriheten, och Polis och svenska myndigheter har börjat dansa eftr Islamiternas pipa.

Vissa svenskar känner sig kränkta av att Sharia-domstolar i Europa tillåts behandla kvinnor som mindre än fullt mänskliga och de blir också kränkta av de tusentals könsstympningar, som verkställts i vissa religioners namn.

Vissa svenskar känner sig kränkta av att vi har mer än 50 kriminella klaner med en viss religion här i landet, som rutinmässigt ägnar sig åt lagöverträdelser, mord, dråp, misshandel, rån och våld.

Vissa svenskar känner sig kränkta av hela grupper av individer, i Malmö såväl som i Ronneby ägnar sig åt att sätta igång barbariska upplopp, organiserad förstörelse av hela samhällen och bränner bildäck, bara för en skadlig och föråldrad boks skull..

Jord skall vara ”åskans moder” påstår Muratagic och Tallroth. De vet inte vad de talar om. Jord är mor till Tor, och har aldrig avbildats med sköld eller kniv i handen.

Nu när jag ser hur Bianca Muratagic och en viss Katarina Tallroth försöker stjäla ett av mina koncept för en hednisk kalender, rakt av och utan skam i kroppen, blir jag dock inte alls kränkt av det, tvärtom. ”Plagiat är den ärligaste formen av beundran” påstås Samuel Langhorne Clemens, alias Mark Twain ha sagt en gång, ifall det nu var han som sa det först. Huvudsaken är i alla fall att det stämmer, och det gör det faktiskt.

Sorgligt nog vet de inte vad de talar om, och har ingen erfarenhet eller kunskap om ämnet alls, vilket syns när de gjort sina bilder. De hade vunnit mycket mer på att verkligen försöka tränga in i det stoff de försöker avbilda, även om jag visst inte är kränkt utan ställer mig sympatisk till själva idén i sig, eftersom redan detta att avbilda sig själv halvnaken och utan slöja på sätt och vis är en protesthandling, som man väl inte utför utan risk i ett alltmer fundamentalistiskt och Sharia-dominerat svenskt samhälle.

Muratagic och Dängroth (nej förlåt Tallefjant var det !) påstår att Nanna skulle vara ”Sorgens gudinna” när hon är Balders Hustru, samt Nymånens skära. Och varför avbilda henne enhänt (ett av Tyrs attribut) samt med ett kristet kors i bakgrunden…? Här vet de visst inte vad de gör överhuvudtaget…

Det är modigt, fartfyllt och friskt att trotsa islam, och den likaså även alltmer tilltagande kristna fundamentalismen, och det stöder jag helhjärtat.

Nordiska kvinnor har i alla tider vägrat att låta sig beslöjas, övertäckas med påsar över huvudet, och förblir än idag fria – varför de också borde tillåtas att avbilda sig själva hur de vill, och när de vill, under de villkor som de själva dikterar. Problemet är bara att vi lever i en tid som flödar över av bilder, och vill man synas eller bli ihågkommen då, är det kanske lite bättre att satsa på vad som är verklig ”verkshöjd” eller en smula kvalitet i sitt konstnärliga arbete, istället för lättköpta, hastigt påkomna ”attributioner” eller tillskrivande av än den ena och än den andra kvinnliga gudamakten i ett enda mischmasch eller samelsurium, lika oredigt som ”fornsederiets” tomma ramsor..

Koranbränder nu över hela Sverige – Låt oss också BRÄNNA Bibeln !

Med en enkel Paludan
På Koran-brännar-dan
De har vanäran, de har vanäran
Att explodera !

Och varenda Muselman
Står och vrålar om sin islam
Varför ska det, ja varför ska det
Alls intressera ?

  • Melodi: Med en enkel Tulipan

 

Sedan den påstått Högerextrema, men i själva verket pro-kristna danska politiska rörelsen ”Stram Kurs” etablerat sig i Sverige, har Koranen bränts på ett stigande antal platser över hela landet. Inte bara i Malmös Rosengård, utan också i Rinkeby, Södertälje, Ronneby och flera av Islam infekterade platser har drabbats, och det verkar tydligt och klart att den etniskt svenska befolkningen inte tänker acceptera någon närvaro av extrema islamister längre.

Den Socialdemokratiska Nomenklaturan, och en hel del andra politiker har nu avslöjats som sanna Anti-demokrater, som inte kan acceptera ens elementär yttrandefrihet. Våra kvällstidningar har påstått, att SÄPO eller den svenska Säkerhetspolisen nu skulle ha fått i uppdrag av Regeringen Löfvén att utreda Koranbränderna, och förfölja de skyldiga bakom alltsammans, men det är åtskilligt osäkert enligt vilket lagrum eller med vilken brottsrubricering detta skulle ske.

Det hela är ironiskt, eftersom det ju visade sig så sent som förra året att SÄPO fick ta ett stort antal påstått ”svenska” imamer i fängsligt förvar, sedan de hetsat och hotat hela det svenska samhället. Men plötsligt ingrep Regeringen Löfvén, och förklarade att ”det inte skulle gå” att utvisa terror-imamerna.  Detta visade sig senare vara uppenbart lögnaktigt, eftersom Sverige de facto har gällande utlämningsavtal med alla de länder, som det här var fråga om. Idag har det också visat sig, att samma SÄPO eller Svenska Säkerhetspolis skulle ha ”tappat bort” Olof Palmes personakt, och av outgrundliga skäl kanske eldat upp den – något som väl får anses stötande för de flesta svenska samtidshistoriker..

Man får komma ihåg, att det inte är olagligt att elda upp böcker i Sverige, och att muslimer inte är en folkgrupp, utan anhängare av en totalitär religion, som enligt sin egen Koran vill utplåna och förstöra alla andra religioner och kulturer på hela jorden. Den kristna Bibeln förespråkar precis samma sak, genom sin fiktive grundare ”Kristus” som ska ha hållit något kallat ”Bergspredikan” i vilket han ska ha hävdat, att alla andra kulturer och religioner skulle förstöras i grund, samt ersättas med den kristna. I och för sig sa han inte uttryckligen, att detta skulle ske med våld, men det är också den enda skillnaden emot Islam.

Den svenska demokratin och det sekulära samhället är ingen självmordspakt. Den har rätt att försvara sig emot de krafter, som vill dess undergång.

Eller, för att citera den katolske ledarskribenten Erik Helmerson i Dagens Nyheter:

Det måste inte alls vara förbjudet att bränna Koranen eller några andra skrifter. Inte heller måste man på vaga grunder neka Rasmus Paludan att resa in i Sverige. Polisens besked på torsdagseftermiddagen att neka tillstånd till hans ”manifestation” i helgen sker också med en mycket märklig motivering:

”Konflikt- och våldsläget i flera av de förorter som nämns i ansökan är mycket höga och information om manifestationen är vida spridd till allmänheten, och i vissa miljöer förespråkas våld”, skriver polisen. Men att en motdemonstration kan bli våldsam får förstås inte vara skäl att stoppa den ursprungliga demonstrationen.

Svensk polis och svenska myndigheter håller alltså på att fä-artat och fegt vika ned sig inför en rasande mobb, som är beredd att ta till våld om den inte får igenom sina krav. Lagar omtolkas och omdefinieras, allt efter mobbens och mobbarnas diktat. Våldet triumferar över yttrandefriheten, och ingen försvarar längre demokratin – inte ens polisen, som borde vara den första att göra det.

Låt oss bekämpa Monoteismen – med HUMOR och SATIR – det är något de INTE TÅL ! (Teckning från Charlie Hebdo)

Landets kristna Kardinalprimas, Ärkebiskopen Fjantje Kackélen, känd för sina totalitära åsikter och sitt vurmande för det gamla DDR som stat, har idag sagt att vi ska ha ”medlidande” med muslimerna, och alltså solidarisera oss med de som vill ha ihjäl oss, och som vill utrota både det sekulära samhället, svensk historiemedvetenhet och svensk kultur. Men varför det ? Man kan inte visa ”solidaritet” eller ”tolerans” emot galna mördare, eller de som vill ha ihjäl en.

På samma sätt har olyckligtvis den judiska församlingen i Stockholm, via en viss Aron Verständig – som inte alls är förståndig – kritiserat Koranbrännarna. Ändå är det just islamistiska grupper som står för den verkligt grova antisemitismen i dagens Sverige, och som gång på gång sagt att man ska döda och utrota även judar. Tala om att binda ris åt egen rygg ! Om judarna inte hade varit lika undergivna, hade ”Holocaust” i mitten av 1990-talet aldrig hänt – men de gjorde inte motstånd – i tid..

Också flera kristna präster demonstrerar idag rakt fram emot vad deras Ärkebiskop sagt, och håller inte med de islamistiska förtryckare, som nu håller på att etablera sig i Sverige. Vårt Sverige. I Mali, och på andra platser i Världen, kämpar just nu svenska soldater emot Islams terror och hårdnande förtryck, men istället väljer alltså den svenska Regeringen att helt ignorera de svenska soldaternas insatser, och istället stödja motståndarsidan här hemma. Det är både fegt och landsförrädiskt handlat.

(Teckning: Jeanders Bildblogg)

Vi kan inte ha en Regering, som stöder islamism hemma i Sverige, samtidigt som den deltar i anti-islamistiska FN-insatser utomlands. Regeringen måste förr eller senare bestämma sig, vilken fot den ska stå på, och om den är för eller emot Islamism. I fallet med Stefan Löfvén – den person, som ännu tillåts vara statsminister, har han ju redan 2015 sagt att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och det torde vara uppenbart, att han därför inte står på den Svenska Arméns eller Försvarsmaktens sida. Han har istället solidariserat sig med motståndarlägret, och detta medan utlandsinsatsen ännu pågår.

Varje rättsinnig svensk medborgare borde ta avstånd ifrån honom, och Regeringen Löfvéns upprepade stöd till islamisterna.

Svensk politik har nu fått tillgång till ett mycket effektivt lackmustest. Det avgör om någon skall kunna kallas för demokrat eller inte. Testet kallas Paludan.

Det har redan mycket klart angivit ett antal människor som antidemokrater. Dessa – i de flesta fall mycket väletablerade medborgare – anser att yttrandefriheten inte är tillräckligt värdefull för att försvaras mot en muslimsk mobb, som anser sig vara kränkt (i vissa fall försöker man skydda muslimer genom att påstå att den skränande, maroderande mobben inte skulle vara muslimsk utan att bestå av vältränade ligister. Kanske det. Men i så fall finns det väl än mindre anledning att ta deras parti mot Paludan och han aktiviteter). – Anders Leijon, ”Det Goda Samhället” 2020-09-11

eller, som den svenska prästen Helena Edlund skrivit, stick i stäv mot ärkebiskopens ärkereaktionära och bigotta uttalanden:

I Sverige får du nämligen använda vilken religiös skrift som helst till vad du vill. Eddan som toalettpapper? Var så god. Bibeln som grillbränsle? Inga problem. Koranen i valphagen? Be my guest. Mormons bok som sittdyna? Självklart. Visst kommer troende personer att känna obehag inför att den skrift man själv betraktar som helig används på ett sätt man inte anser lämpligt – men sånt är livet i en sekulär demokrati. Frustrationen delar du säkert med många andra, men faktum kvarstår: Även om det är irriterande, så har vi bara att tugga i oss att även människor vars åsikter vi inte delar omfattas av yttrandefriheten, och att deras rätt att uttrycka sig (så länge som de inte bryter mot lagen och även om de uttrycker sig olämpligt, plumpt och provocerande) övergår vår rätt att slippa känna obehag.

Livet levereras nämligen aldrig med någon garanti om att bara behöva tillbringa det i trygga rum. Känner du och jag oss kränkta å vår religions vägnar, får vi därför lära oss att hantera känslan. Behöver du få utlopp för din frustration, så gå hem och skrik i en kudde eller kör ett extra hårt pass på gymmet. Det kan du göra utan problem. Går du däremot ut och bränner bilar, ska du arresteras och lagföras. Så ser spelreglerna ut och det måste vara lika för oss alla. Att leva är, de facto, att ständigt uppleva provokationer och ifrågasättanden, i alla fall om man lever i en sekulär demokrati som Sverige. Därför måste varje person som vill leva i Sverige lära sig att hantera även att ens religiösa övertygelser utmanas. När allt kommer omkring, är det ett billigt pris att betala för ett fritt land.

”Det blir FINITO på jesus-köret !”

Allt fler och fler människor i Sverige låter hedna sig.  Redan förra året var mer än 43,3 % av befolkningen i vårt land Hedningar, och vi blir bara fler och fler !

Under år 2020 års första åtta månader har ytterligare 28 476 personer i avsmak vänt sig bort från den ”Svenska” Kyrkan, och det är inte att undra på. Jag ska komma till tänkbara orsaker för det lite senare.

Samtidigt lät 5 773 personer sig indoktrineras och blev medlurade, tack vare kristna ränker. Främst var det väl invandrare, och andra sådana. ”Svenska” Kyrkan är ju knappt till för etniska svenskar längre. Detta ger ett ytterligare frivilligt netto-utträde på 22 703 personer, som inte tänker låta sig toppridas av en totalitär ideologi, eller någon ”Allsmäktig Herre” längre.

I alla tider har vi Hedningar vetat, att tron på ”Jehova”, ”gud” eller ”Allah” är RENT NONSENS !

Vid 2020 års början påstod ”Svenska” Kyrkan själv, att den hade 5 823 515 medlemmar. Befolkningen i vårt land var då enligt samma källa 10 327 579 personer Kontrollera själv mina källor, om ni inte tror mig.. Det skulle innebära, att det då fanns 56,39 % rätt-troget kristna i det här landet och vi kan jämföra det med de 88 % som var medlemmar år 2000, då vi etniska svenskar för första gången fick vår religionsfrihet på allvar, i och med att ”statskyrkan” upplöstes. I själva verket LJUGER den Evangelisk-Lutheranska ockupationsmakten i Sverige (som den väl rätteligen bör kallas) fortfarande, för deras samfund är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat.

Nu har befolkningen stigit, och den växer helt okontrollerat, främst via fri invandring. Tillväxten uppgår till 0,8% per år och trots Corona-epidemin har regeringen Löfvén släppt in 43 147 personer av mer eller mindre oklar härkomst till Sverige, och det säger sig självt att detta inte är hållbart, och inte en miljömässigt sund utveckling  – men ändå protesterar inte ”Miljöpartiet” som säger sig vilja skydda den orörda naturen i Sverige emot de fortfarande skyhöga invandringssiffrorna.

Såhär kan det inte fortsätta, för Sverige är inte ens idag självförsörjande, och om hundra år kommer ju befolkningen ha mer än fördubblats.. Det beräknas, att befolkningen enligt SCB var 10 358 538 personer i slutet på Juli 2020. Hur stor befolkningstillväxten var i Augusti 2020 är svårt att beräkna, men för enkelhets skull kan den sättas till SCB:s egen justering, plus samma stegring som i Augusti 2019. Om det antagandet stämmer, skulle här finnas minst 15 796 personer mer, oräknat alla dem, som uppehåller sig här illegalt, och inte ska vara här överhuvudtaget.

I slutet av Augusti 2020 fanns alltså 10 374 334 personer i det här landet

Låt oss nu för enkelhets skull anta, att dödligheten och barnafödandet uppgår till ungefär samma värden som 201, och att andelen av de döda som var medlemmar i kyrkan, eller dop-frekvensen (ja, ni vet väl att de kristna försöker öka sitt medlemsantal via övergrepp på barn ) är lika hög som då, fastän den sannolikt har sjunkit, i och med att fler och fler föräldrar övergår till en demokratisk livssyn, och slutar upp att tvinga sig på sina egna barn, och bryta mot både Barnkonventionen och deklarationen om Mänskliga Rättigheter, som garanterar att varje individ själv ska få välja sin religion, utan att stämplas, eller tvingas in i en religion individen själv aldrig valt. ”Dop” är ALLTID ett övergrepp.

”Dopfrekvensen” för denna skamliga form av ”religiös doping” var 40,3 % 2019, och om vi antar att den var lika hög hittills i år så ger det tragiskt nog  0,403 x 13 087 = 5274 unga individer vars rättigheter skändats och tagits ifrån dem redan i mycket späd ålder, och som alltså blivit utsatta för rena övergrepp, och frihetskränkningar. Lyckligtvis kan detta mer än nog balanseras av ett dödstal om 65 478 personer, vilket inkluderar alla de som dött, pga Regeringen Löfvéns slarv under Corona-epidemin

Om vi nu antar, att endast 77,6 % av de döda – som främst var i högre åldrar – var med i ”Svenska” Kyrkan och inte förstod sitt eget eller sina anhörigas bästa leder det till 50 811 kristna färre – Asarna ske lov och pris ! Tillsammans ger det ett ”naturligt avkristnande” om 50 811 – 5274 = 45 537 kristna färre här i landet.

Nu kan vi addera och lägga ihop. Under Januari 2020 till Augusti 2020 har de förlorat 22 703 medlemmar netto, bara på frivilliga utträden. Till det kan vi sedan lägga en förlust av ytterligare 45 537 personer, beroende på förändringar i befolkningsbasen, dvs ”naturlig avgång”

De kristna har förlorat 22 703 + 45 537 = 68 240 ”själar” eller personer som nått befrielse från deras Slav-gud JHVH-1 och vars håg har ändrats åt Hedendomen till.

Nu har de bara 5 755 255 medlemmar kvar – och färre ska det bli !

NU är det snart SLUT på hela jämra jesus-köret !

Detta innebär, att med en befolkning som vuxit till 10 374 334 personer betyder det, att det nu bara finns 55,5 % kristna kvar i landet – men om dessa ens ”tror på gud” vill jag låta vara osagt.

Säkert är, att 44,5 % eller mer av oss svenskar redan är Hedningar. 

Vårt antal växer för varje dag – och till slut når vi det hedniska skiftet – den punkt då andelen hedna är mer än 50 % i Sverige. Det kommer inträffa redan under detta årtionde, och själv ser jag fram emot den glädjens dag, då flertalet av vårt folk äntligen befrias efter 700 år av andligt förtryck.

 

I Vilket Riksantikvarieämbetet firar KULTURARVSDAGEN…

Ifall det igår var Asatrons Dag, den nionde i nionde, så är det den Svenska Kulturarvsdagen i Morgon, vilket Riksantikvarieämbetet, RAÄ upplyser oss om på sin hemsida. Själv tycker jag bara att det är logiskt följdriktigt att dessa dagar följer så tätt inpå varann. Lite historiemedvetenhet och medvetenhet om hur personhistoria, politisk historia, ekonomisk geografi och inte minst militär historia flyter in i varann, skadar inte heller – och därför vill jag göra reklam för arrangemangen ifråga.

”Flitigt läsa gör dig MYCKET klok – Därför – Läs VARENDA bok !!”

(foto från Täby Kommun, vänortsparken i Täby)

Vi vet allihop att det svenska kulturarvet och den svenska kulturella identiteten är starkt hotad, och befinner sig under press. Islamism, fördomsfull kristendom och alla möjliga totalitära och människofientliga livsåskådningar håller på att ta över i Sverige. Vårt Sverige ! Men – snarare än att förbanna mörkret, vill jag tända ett ljus. Jag gör det inte genom att bränna Koranen eller Bibeln – inte än i alla fall – det finns en dag för sådant också, och den dagen är Blasfemidagen, den 30 September i år, en begivenhet som många också glömt bort, men som jag för min del ändå tänker fira..

RAÄ:s nya koncept som högsta ansvariga myndighet är att alla kommuner, Länsmuséer eller andra verksamma på kulturarvets område – inklusive privata aktörer, föreningar, stiftelser osv skall anmäla sina arrangemang, kommande helg, på RAÄ:s hemsidor, och det kan ju vara nog så trevligt. Särskilt trevligt är det ju för sektorsmyndigheten själv, och dess högt betalda tjänstemän, som nu kan rulla tummarna i godan ro, och själva slipper att lägga ut ett enda öre – medan allt så att säga löser sig elektroniskt, och nästan vad som helst i en stämning av generositet och ”öppna hjärtan” kan förklaras som ”ett svenskt kulturarv”..

En lysande idé – tycker ni inte också det 🙂

Bland de arrangemang, som man kan delta i denna helg – över hela vårt land – vill jag särskilt framhålla följande:

SKÅNE

Geologins Dag och Kulturarvet – varför växer frukten på Kivik?

Jaktflygplanet J 22 – en nödlösning som blev succé, Ängelholms Flygmuseum

Forntidsvandring och skyltinvigning på Backahögar på östra Kullaberg

Hustomtens och människornas Ballingstorp!

Försvarshistoria genom unika föremål hos Artillerimuseet i Kristianstad

Si vis Pacem, Para Bellum !” (Hedniskt och latinskt ordspråk – också en del av vårt kulturarv…)

BLEKINGE

SMÅLAND

Föreläsning om biodling på Lessebo Handpappersbruk (en binäring, som alla andra ?)

VÄSTERGÖTLAND

Bergets hemligheter – Välkommen till Aeroseum i Göteborg

Kung Ranes glömda rike, om Tidan utanför Skövde  (Om en mytisk kung, gift med någon som liknade Sigrid Storråda – 24 resta stenar, en gravhög och mycket mera HEDNISKT – sådant är Västgötarna bra på)

Kung Ranes Hög har visat sig innehålla en outgrävd gravkammare, och skymmer helt Flistads Kyrka. De kristna har INGEN CHANS !!

BOHUSLÄN

Vandring i världsarv, Tanum

En dans bland molnen – Kulturarvsdagen hos Aeroseum

Redan på Bronsåldern var han med oss… Bockarnas herre…

ÖSTERGÖTLAND

Flykten från DDR – en föreläsning vid Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar

Livet vid Motala verkstad

Marmorbruksmuseet på Kolmården

Visste du att Kapten Nemos Ubåt ”Nautilus” enligt Jules Verne var byggd på Motala Verkstad, och innehöll parkettgolv av Kolmårdsmarmor ?

SÖDERMANLAND

 

VÄSTMANLAND

Hoten mot Bergslaghistorien

UPPLAND

Granby vikingagård i Orkesta

En 1000-årsresa i Örsundaåns dalgång

Segling med S/Y Ellen, ett K-märkt traditionsfartyg

Koka näverolja, med Vikingagården Gunnes gård, Upplands Väsby (hojtar-olja är inte att föralta, det heller – och Näverolja har kokats i mer än 80 000 år

 

Björktjära och näverolja (mer lättflytande) kan utvinnas ur råvaran, och vilket lufttätt kärl som helst… Lär dig hur du gör här…

HÄLSINGLAND

Världsarvet Hälsingegårdar

VÄSTERBOTTEN

Rättfram och skaparglad – folkkonst på Västerbottens museum

Skogen, Stålet och Fabrikerna – ett folk på Marsch !” (staty vid Världsarvet Falu Gruva)

LAPPLAND

Livet för en skogsarbetarkocka – Exkursion till Järptjärnskojan, Ekorrsele   (den som inte gillar kocka, får en smocka !)

NORRBOTTEN

Besök Kalixlinjen med Siknäsfortet och Törefjärden

 

För ungefär 120 år sedan skrev en Svensk nobelpristagare följande rader: ”Mitt folk, det finns annat att bära i hand / än en bräddfull egyptisk gryta.
Det är bättre, den grytan rämnar itu, / än att levande hjärtat förrostar; /och intet folk får bli mer än du, /det är målet, vad helst det kostar.

De orden stämmer fortfarande, och dessa ord har nog aldrig varit så aktuella som idag, när ”den Egyptiska grytan” blir överfull av stålar, som stulits och snattats från oss allihop.  Själv skulle jag vilja hävda, att ett Kulturarv som inte utövas, kommer att dö ut – lika mycket som livsfilosofier eller religioner som inte utövas, och som därför tynar bort och dör. ”Det är andens val, som avgör ett folks liv eller undergång” citerade jag, så sent som igår, och det minns ni kanske.

Det handlar inte bara om museibesök, eller fritidsnöjen, familjeutflykter eller annat sådant. Det handlar om att levandegöra, utöva och minnas allas vår historia – och inte blanda upp den med annat, som inte hör hit. Utan att känna sig själv, vem man är och var man kommer ifrån, känner man inte till resten av Världen, och utan den kunskapen, finns inte heller någon förståelse av andra kulturer – som inte behöver och inte skall blandas upp med vår kultur eller förvanskas de heller.

En ”ideell kulturkamp” helt enkelt, för att nu citera Henrik Andersson, min vän och broder nere i Västergötland.

Trivs nu med detta, Hedningar små – och njut ni den Läkedomen !

Hedniska Tankar firar ”Asatrons Dag” och minns Svolder samt Teutoburger Wald…

Idag är det den Nionde i Nionde, och det är En Odens Dag. Talet nio har stor betydelse i Asatron, som jag redan förklarat för er när jag skrivit om Naud-runan, Ödets och Nödvändighetens runa, och detta har lett till att en del Asatroende velat utropa en dag för Asatron av den anledningen. Dessutom är detta – enligt traditionell historieskrivning – dagen för Slaget vid Svolder, då den onde kristne förtryckaren Olav Tryggvason slutgiltigt besegrades av tre förbundna konungar, som styrde hela det fria Norden, nämligen Ladejarlen Erik Håkonsson av Norge, Olof Skötkonung av Sverige och Sven Tveskägg av Danmark.

Olaf Tryggvason enligt den nu verksamme norske konstnären Anders Kvåle Rue

Redan i början på 1900-talet erkände de kristna historikerna att Olaf Tryggvason var en ond förtryckare, som kristnade Norge med dråp, tvång, eld och svärd. Det gäller inte minst Carl Grimberg, som skrev det nu klassiska verket ”Svenska Folkets Underbara Öden och som beskrivit den kristne förtryckaren med följande ord:

Så drog han med en stor här och åtföljd av kristna lärare från bygd till bygd utmed kusten, lockade och tvang bönderna att antaga den nya tron. Dem som motsatte sig straffade han hårt. Somliga drevos ur landet, andra dräptes eller stympades. — — Så lyckades Olof ”härja Norge till kristendom”. Men hans våldsamma, stundom fasansfullt grymma behandling av hedningar skaffade honom många hemliga fiender, som skulle begagna tillfället, när det kom…

Olaf dog en rättvis död ombord på Ormen Långe, sedan också Einar Tambarskälve, som överlevde slaget och som otvivelaktigt var Trönder och Hedning, funnit att han inte var en god kung. Enligt vissa sagor skulle Olaf simmande och dold under sin gyllene sköld ha tagit sig från skeppet under vattnet och slutligen hamnat i Polen, där han hade vänner bland de kristna. Den versionen cirkulerar bland annat genom Flateyarbok, som skrevs minst 380 år efter då slaget vid Svolder verkligen stod, men dess innehåll behöver ingen tro på.

Bland annat skrev 1380-talets kristna krönikörer att man på 1100-talets början och under korstågen i Palestina återfunnit Olav som munk i ett Syriskt kloster, talandes norska, vilket skulle innebära att Olaf under tiden blivit över 140 år gammal ! Kristna Krönikörer har också skyllt hela slagets tillkomst på Sigrid Storråda av Västergötland, tills den fanatiskt kristne Lundaprofessorn Lauritz Weibull på 1920-talet började hävda, att Sigrid Storråda skulle vara en helt fiktiv person. Polska historiker, däremot, anser än idag att hon i själva verket hette Sygryda Swietoslawa och var polska, och att det skulle vara Västgoternas folkstam (som ju genomkorsade Polen) och inte Västgötarna hon hörde till, men det motsägs av Heimskringlas berättelser, som enligt de flesta historiker idag faktiskt är baserade på rena fakta. Polackerna säger också, att hon levde 980 till 1014, vilket innebär att hon skulle ha varit 18 år när Olav Tryggvason friade till henne, 20 år när slaget vid Svolder stod år 999, och att hon skulle ha dött 34 år gammal. Själv har jag mött Polacker, som intensivt hävdat att hon på köpet var rödhårig och inte blond, som det beskrivs i sagorna, och att de varit beredda att ta gift på detta…

Rödhåriga Polskor och andra har man ju mött.. Men såg ”Storråda” ut såhär ?

Vissa detaljer i berättelsen om Slaget vid Svolder behöver man inte betvivla. Så till exempel är alla källor – och av dem finns det minst 5 vedertagnahelt eniga om att Kung Olaf hade 11 stora skepp i sjön, varav ett var Ormen Långe, ett annat Ormen Korte och ett tredje hette Tranan. Ormen långe var 74 alnar långt, vilket innebär att det var över 40 meter i längd överallt, och inte alls 34, som det felaktigt står på Wikipedia. Skeppet hade ”34 rum” eller roddarbänkar, och kunde alltså ta 68 man, plus en fjärdedel extra för segelföringen, om vi räknar efter hur de största långskeppen vanligen seglades. Det betyder minst 86 man ombord, räknat med Kung Olav själv. De andra skeppen var förstås mindre, men man räknade alltid jämna ”aettir” eller åttor när det gällde roddarbänkarnas fördelning – Ormen Korte måste ha haft minst 24 rum, och Tranan var antagligen inte mindre den – det ger 60 + 60 man ytterligare, och så kanske 600 man på de övriga skeppen.

Kung Olav kan alltså ha förfogat över minst ca 800 man, medan hans motståndare antas ha fört i allt mellan 71 och 131 skepp – vilket blir en väldig härskara på kanske 4260 – 7800  man. Erik Jarls ”Järnbården” (inte ”baggen” som det felaktigt står på Wikipedia, det rör sig om ett skepp med järnskodd ramm och köl) lär ha haft 164 bänkar, och varit det största Långskepp som alls konstruerats – ifall vi tror på det, hade det skeppet 406 mans besättning…

Ormen långe rammas under slutstriden, enligt den norske 1800-tals konstnären Otto Sinding

Däremot är forskningen fortfarande oense om var Sjöslaget vid Svolder egentligen stod. Enligt traditionell uppfattning, och vad som står i några av källorna från island, var det på en plats mellan Sverige och Danmark, vilket traditionellt har utpekats som hitom ön Ven i Öresund. Sagorna talar uttryckligen om skåningar och inte svenskar ombord på Olof Skötkonungs flotta, men Lauritz Weibull menade trots det att hela slaget skulle ha varit av mytisk karaktär, bland annat slutscenen, när Olaf Tryggvason simmar därifrån, dold under sin gyllene sköld, anser en del mindre seriösa historiker vara kalkerad på en bronsåldersmyt om ”Solbåten” – och den egyptiske solguden, som också slogs emot en här av tre förbundna konungar, vid varje dags middagshöjd, då ju solen skenbart står stilla, högst upp på himlen.

Se nedanstående hällristningsbild från Östergötland, till exempel, som antas visa en dykande man med lina, flera skepp, och sköldar eller solsymboler…

Men allt det här är oseriösa teorier och fornsediskt new age flum, utan bäring på verkligheten. Man vet, att det vid Kaupang i Norge finns stapelbäddar med exakt de mått som anges för ”Ormen Långe” i Olafs Saga Tryggva, tillika Naustar eller båthus. Det bevisar bortom allt rimligt tvivel, att det fanns så stora skepp, och ett av dem kan mycket väl ha hetat just ”Ormen Långe”. Baserat på en del skaldekväden om att slaget vid Svolder stod ”i Söder” och ”på andra sidan havet” (både Halldor den Okristne och Hallfred Vandrädarskald skriver, att det var så) har fått Mats G Larsson – under 2000-talet – att anta att det skulle vara nära ön Falster som slaget stod, medan de flesta förordar Greifswalder Bodden, där det både finns ett smalt och grunt sund, samt närhet till Polen, som Olaf Tryggvason skulle ha simmat över till. Både Ven i Öresund och Falster är fullständigt orimliga, förutsatt att den sena detaljen (från 1300 talet !) om kungens simtur är sann.

Slutstriden vid Teutoburger wald enligt tysk uppfattning, 1909 – så här gick det med säkerhet INTE till, och rätt datum var den 11 September år 9, inte den 9:e

Också ett annat berömt slag anses ha stått idag, även om det är ganska så fel – och det är Slaget vid Teutoburger Wald år nio enligt vår tideräkning, mellan Germanstammen Cheruskerna (med stöd av Angivarerna och Bructererna, två angränsande stammar) under Arminius – den senare ”Sigurd Fafnesbane” eller Siegfried – emot de Romerska XVII, XVIII och IX:e legionerna, under Publius Quinctilius Varus.

Egentligen är detta FEL I SAK eftersom de mer än fem latinska källor från tre olika sekel som skildrar slaget, är eniga om att det var en hel marschrörelse, och en serie av ”eldöverfall” utförda av kanske 6-7000 dåligt beväpnade germanska bönder emot en Romersk yrkesarmé på cirka 14-15 000 man, med den bästa beväpning och taktik som man dåförtiden alls kände till. Stormakten förlorade, och det bestämde hela Världens utveckling sedan dess på flera sätt än ett.  Man skall för det första ha fullkomligt klart för sig, att Rom dåförtiden hade erövrat hela Germanien fram till floden Albis eller Elbe, och att man stod bara ca 80 km från Östersjön eller Mare Balticum och länderna på andra sidan det – som man också hoppades erövra och förslava. Nu gick det inte så, och det kan vi alltså tacka bland annat Arminius för.

Velleius Paterculus, som var ”Magister Equitum” eller Romersk Kavallerichef under den framtida kejsar Tiberius, beskriver hur man mötte 5000 ”Svioni” och 5000 ”Danii” (vilka tror ni det kan ha varit, kantro ?) i skepp på floden, men nästa dag var dessa – plus flottorna – helt försvunna, eftersom ”barbarerna” till romarnas fasa hunnit dra upp dem på motsatta stranden, in i en stor skog och uppför en brant ås, på vilken de förskansade sig. Att inte upptäcka det var ett stort spaningsmisstag från Romersk sida, och något som bör ha chockat Paterculus själv, eftersom han ju var Underrättelsechef – kavalleriets uppgift var bland annat just att spana.. Det kom inte till strid den gången – år 5 före vår tideräknings början – men Romarna erövrade planenligt halva ”Germania Magna” redan år 11 BC och i minst 20 år hade alltså ”Barbaricum” som man sa varit en fredlig provins – men efter en överenskommelse med Daner och Svear – vilken Paterculus skildrar i sin ”Världshistoria” bestämde sig Romarna – för tillfället – att skjuta upp erövringsplanerna.

(Berättelsen publicerades redan i Mårten Stenbergers ”Sveriges Arkeologi” redan på 1960-talet, men har tystats ned av kutlurmarxister i Sverige – på kontinenten anser alla seriösa forskare, att den är en äkta ögonvittnesskildring och ytterst viktig för förståelsen av nordisk historia, eftersom det är första gången i historien, som danskar eller svenskar alls nämns)

Romersk skulptur, som påståtts föreställa Arminius omkring år noll – men om han såg ut just så, är högst osäkert

Arminius – vars namn enligt vissa forskare skulle betyda ”den blå-ögde” (efter Armenium, vilket var vad Romarna kallade den skarpt mörkblå ädelstenen Lapis Lazuli. Det var ingen mindre än Martin Luther – på sin tid, dvs 1500-talet, som tyckte att Arminius borde ha hetat Herman eller Här-man, men den felaktiga här-ledningen har man nu gått ifrån.. ) beskrivs som reslig, försedd med en skarpt genomträngande blick, stora ledaregenskaper och en mycket klar förmåga till lägesuppfattning, enligt Paterculus, som kände honom personligen och tjänstgjorde tillsammans med honom i många år. Arminius var nämligen född in i inte bara Cheruskernas utan många Germanstammars främsta furstehus, och blev utväxlad som fånge år 11 BC, då han var ungefär sju år gammal. Han kunde tala latin, och många andra språk och fick en romersk utbildning – enligt vissa till och med i själva staden Rom, även om andra inte tror att han vistades söder om Alperna. I alla fall var han officer i Romerska Armén från år 1 BC till år 9 – och gjorde en kometkarriär.  Man vet att han förde självständigt befäl över minst 2 stycken ”Ala Quincegenaria” (kavalleriregementen med 2 x 500 man ) i Germanien, under Tiberius erövringskrig, och han deltog också aktivt på Romersk sida i det uppror, som bröt ut i Pannonien (läs Ungern) och Raetien (läs Österrike, och de Italienska Alperna) år 6 – 8, där hans insatser var ovärderliga, inte bara som kavalleribefälhavare, utan troligen också inom logistik och underhållstjänst. Upproret i Pannonien – Raetien kunde ha gjort slut på förbindelserna över Alperna, och mellan den östra och västra delen av Världsriket – och var onekligen en problematisk kris..

Arminius och de andra stamhövdingarnas släktträd, från början av vår tideräkning

 

Dessutom deltog Arminius – fortfarande på Romersk sida – i planeringen av fälttåget emot de såkallade ”Markomannerna” eller Gränsmännen (”mark” betyder gräns, så var det ännu under Karl den Stores 800-tal) som under sin store ledare Marbod upprättat ett eget kungarike – med mynt, befästa handelsstäder och allt efter romersk förebild – vilket också de högt civiliserade Germanstammarna vid Rhen var på väg att få – ”Markomannerna” var egentligen rester av Sueber och andra norrifrån kommande folk, som jagats bort under Romarnas ständiga erövringskrig, trots att de först bodde i Schwaben – och både Markomannernas rike och Schwaberna överlevde ständiga utrotningskrig, slavjakter och folkmord, för att slutligen hämnas på rom under 200-300 talen…

Tiberius hade 12 legioner under sitt befäl år 5, och som Stabsofficer vid det Romerska högkvarteret måste Arminius haft god insikt i all krigsplanering – något han senare hade nytta av. En legion, noga räknat; är vid den här tiden ca 5500 man tungt infanteri, plus 120 kavalleri-ordonnanser för ledningen (”singulares” – redan namnet beskriver att de som nutida mc-ordonnanser användes en och en) men förutom det, samma mängd hjälptrupper eller Auxilliares – huvuddelen av den romerska armén bestod vid den här tiden inte alls av italienare, utan av germaner och kelter, plus snart sagt alla andra folkslag – och just ”hjälptrupperna” i form av lika delar kavalleri och infanteri var huvuddelen av truppmassan, och de har av Marcus Junkelmann och andra tyska experter beräknats till minst 5500 per legion – enligt de antika källorna – och i allt kanske 135 000 man, varav sådär 75 000 kavallerister, med dubbelt så många hästar (dubbelt upp, för logistik, remonters osv fodrade också sin andel)

Okunniga, som ingenting kan eller ingenting vet – känner inte till att Rom redan omkring år noll hade minst 20-50 miljoner invånare, beroende på vilken historiker man frågar. Av dem var absolut högst ca en halv miljon militär personal – helt eller delvis – och fler var de alltså inteändå har man felaktigt sagt att Romarriket skulle varit en hårt militariserad stat – vilket inte stämmer alls, om man ser till hur livet var för de flesta människor i de flesta provinser. Söder om alperna, hade nog någon sällan eller aldrig sett någon legionär, långt mindre någon ”Auxilla” –men i gränsprovinserna, däremot…

Upproret i trakten av Österrike-Ungern-Alperna (som inte var helt ”pacificerade” under denna tid) gjorde att den 120 000 man starka armé man dragit samman, aldrig tågade in i Böhmen under en väldig kniptångsoperation norrifrån och söderifrån, som meningen var. Massor av spannmål, hästar och andra resurser måste ha hämtats från Cheruskerna, och stammarna vid Rhen, som ännu var Pro-romerska…men sedan brast deras tålamod.

Arminius hade under tiden hunnit bli ”equites” eller romersk ”riddare” – en av de högsta befattningar man alls kunde få. Den tjänstegraden innebar att han teoretiskt kunde bli Senator, och till på köpet Konsul -och man är helt säker på att det bara bör ha funnits kanske 30 personer som mest norr om Alperna (alla från Italien!) som alls hade nått så långt. Han hade en förmögenhet på mer än 250 000 sestertier om året, då en vanlig medborgare bara tjänade ungefär 100. Han tillhörde nu eliten, eller de kanske 5000 främsta Romerska medborgarna överhuvudtaget i ett Världsrike med kanske 20 miljoner medborgare och få, eller rättare sagt INGA Germaner hade alls något romerskt medborgarskap, eftersom de var förslavade och sågs ned på – men – ändå begick han förräderi – och det är vad hela ”Slaget vid Teutoburger Wald” beror på.

Enligt romerska källor är det ”obegripligt” att Arminius alls bar sig åt som han gjorde – Tacitus spekulerar om att han ”kanske var ärelysten, och ville göra sig till kung” men det är en oriktig slutsats – Germanernas stamsamhällen hade inga kungar överhuvudtaget – utom hos Svionerna längst i norr – och Marbods rike, exempelvis, bestod bara eftersom det var under yttre tryck och stark kulturell påverkan i vidpass 200 år.

Så vad hände den 9 September år 9 – när Germanskt elitkavalleri – helt utan föregående varning – vände sig emot Romerska allierade sedan 20 år – och slaktade varenda isolerad postering de alls kunde identifiera ? Och Varför ?? Visst – det skedde på Arminius uttryckliga order, naturligtvis – men ingen har förklarat hur han tänkte…

Någonstans i Germania Magna, 9 September anno 9

Ingen har nämnt det – utom ett par författare till väldig dåliga historiska romaner, som jag inte läst – de kan möjligen ha skrivit om saken – men själv tror jag – efter noggranna efterforskningar – att själva anledningen till Arminius förräderi kanhända gick på två ben, och såg ut som såhär – i alla fall har man påstått, i efterhand och sådär tvåtusen år senare, att den här antika statyn från Florens, skulle vara ett historiskt korrekt porträtt av henne:

Thusnelda – som hon antagligen INTE såg ut…

Thusnelda, Arminius flickvän och blivande hustru, var nämligen starkt anti-romersk, och tillhörde en furstesläkt, vars sympatier helt och hållet drog iväg emot ett fritt Germanien – eller ”Osenland” – för Åslandet söder om Teutoburger Wald, var det enda land Cheruskerna kallade sitt – och de var egentligen en högst obetydlig stam, med mycket få krigare. Thusnelda bör ha varit ungefär nitton då slaget vid Teutoburger wald stod – och enligt mig måste hon och Arminius då ha varit bekanta med varann av och till, av och till i ungefär två år. Vi vet självklart inte hur hon såg ut – utom att hon än idag lär spöka på åtskilliga platser nere i de tyska skogarna – och att hon vanligen skildras som en konventionellt dum och korkad blondin. På modern tyska finns det till och med en slangterm – ”Tussi” – som kommer av Thusneldas namn. Med det menar tyskarna vanligen ett stort Viktor Åke Petter, alltså ett VÅP kort och gott, en kvinna av det slag som ses flanera ned för Königstrasse i Düsseldorf, eller någon annan lika fashionabel shoppinggata med en moderiktig handväska och en chihuahua i band, samt ständiga repliker i stil med ”Ähmen herreguud asså !

Verklighetens Thusnelda kan omöjligen ha varit sådan, även om konstnärer, historiker och författare i alla tider skildrat henne så – I själva verket – och det antyder också de Romerska källorna – var hon något helt annorlunda, eller möjligen lik Sigrid Storråda – berömd från Olaf Saga Tryggva – upp i dagen.

Thusnelda, som jag själv ”rekonstruerat” henne – med hjälp av en inhyrd skådespelerska, som var bra på att gå barfota i snö…

Vad verklighetens Thusnelda angår, så vet man inte ens om hon var rödhårig, blondin eller mörkhårig, men Germanska var hon – det är 100 % bevisat. Arminius och hans släkt måste ha varit blonda och blåögda – redan hans bror Flavus – vars blotta namn betyder ”den ljuse” – som förblev på den romerska sidan utkämpade praktfulla familjegräl, helt offentligt (så att det blev rapporterat av historikerna, vad de sa inför trupp – som befälhavare på olika sidor i ett inbördeskrig ) och Thusnelda var för sin del antagligen inte sämre, eftersom hennes familjeförhållanden var minst sagt tilltrasslade.. Men – en första ledtråd till Thusneldas Världshistoriska betydelse och hennes roll för att ha anstiftat hela upproret emot Rom, finns i Tacitus ”Germania” – och han nämner henne också på flera ställen i sina historiska verk…

Germanerna tro till och med, att hos kvinnan innebor något slags helighet och siarförmåga, och varken försmå de att inhämta hennes råd eller ringakta de hennes svar. Vi hava under den till gudarna gångne Vespasianus’2 regeringstid sett, huru Veleda3 vitt och brett länge aktades såsom en gudomlighet. Men även fordom hava de bevisat Alruna4 och åtskilliga andra dylik vördnad, icke som något tomt smicker och icke heller såsom något slags kvinnoförgudning5.

Veleda, en sierska eller Vala hos Bruktererna – Cheruskernas allra närmaste grannar – vid floden Lippe som var en romersk transportled – skall ha bott i ett högt torn, som bara en man i taget kunde bereda sig tillträde till – genom att klättra upp för en brant stege – eller genom att fira sig upp, med ett rep gjort av sierskans eget hår – enligt legenden.. ska dessutom ha varit kvinnan bakom ”Batavernas sammansvärjning” – ännu ett lokalt uppror med Germanska kavallerister som drivande faktor – vilket drabbade romarna några årtionden senare. Om det där med ”torn” och ett rep, gjort av hår låter som något ni hört förr – så är den långt senare medeltida tyska sagan om Rapunzel, numera förevigad som en löjlig tecknad film för barn, och nedtecknad hos Bröderna Grimm på 1800-talet, kanske bekant för er, kära läsare..

Den amerikaniserade Hollywood-versionen av en myt, som faktiskt är baserad på handfast historisk VERKLIGHET…

I Uppenbar närhet av Teutoburger Wald finns nämligen de sedan förhistorisk tid heliga kalkstensklipporna vid Externsteine eller på tyska ”Skatstenarna” – en plats som jag själv besökt – och skildrat under rubriken ”resor” med egna foton här ovan. Så här ser de ut – på riktigt ! – och i denna, av kristna och andra hårt vandaliserade men nu UNESCO skyddade hedniska kultplats, var det enligt legenden som Siegfried och Brünhilde – ”Drottning av Isenland (eller Island) som hon kallas i den medeltida, men hedniska Nibelungen-sagan – för första gången möttes, och tillbringade en het natt tillsammans.

VERKLIGHETEN som den faktiskt ser ut, är mer intressant – och bra mycket vackrare – än amerikansk idioti…

Längst ut, på toppen av den klippa som tydligt syns på det här fotot, ligger en bergsformation som kallas ”Sternwache” eller Stjärnobservatoriet. Den är mycket svår att nå, särskilt om man trotsar förbudsskyltarna och friklättrar hela vägen – vilket jag själv gjort – tyvärr utan någon lämplig prästinna – just där ! – men man kan ju inte få allt, här i livet… Ni som kan era Wagner-operor vet förstås, att Oden själv, försänkte Brynhild i evig sömn, sedan hon dömt fel i striderna mellan två furstar – och att hon sov, omgiven av eldsflammor, just på den här platsen – som alltså faktiskt finns i sinnevärlden, och är en högst reell hednisk kraftplats – förmodligen använd redan under stenåldern.

Men – Sigurd väckte henne ur sömnen, och tillbringade en natt tillsammans med henne under stjärnorna, efter att han kört ned sitt extremt vassa och starka svärd Gram emellan dem. Tyvärr är klippan nu skändad av de kristna, som byggt ett eget kapell i det som var sierskans grotta, och på Externsteine finns också ett frimurar-tempel, gjort av de Bayerska Illuminati på 1700-talet, och lite annat smått och gott – enligt vad jag kan försäkra er, eftersom jag varit där. Det är en högst märklig och besynnerlig plats, trots alla dårar och svärmare som besökt den. Under 1930-talet skall en tysk infanterikapten ur SS-Ahnenerbe ha försökt övernatta på platsen, men han blev komplett vansinnig och förvandlades till en lallande fåne, säger källorna. Själv är jag r-e-d-a-n vansinnig, och dessutom HEDNING som alla vet, varför jag ensam är helt immun emot platsens effekter – bara så ni vet.. På 30-talet, när platsen grävdes ut, hittade man inget utom krukskärvor och pilspetsar, mycket riktigt – ingen skulle ju bosätta sig på så höghelig mark där – och när man höll ting, skräpade man inte ner – vilket moderna ”fornsedare”, hippies och andra som numera vanhelgar platsen – ”Die grünen” eller de tyska miljöpartisterna, till exempel – tyvärr inte följer, så numera har vad som borde vara en helig och ostörd plats, tyvärr fimpar och ölburkar överallt..

Externsteine ligger dessutom vid den urgamla handelsvägen ”Deutsche Saltzstrasse” som leder österut till Polen, och som börjar just vid floden Lippe, där Romarnas underhållsbaser låg, år 9. Den yttersta basen eller legionslägret, Anreppen, ligger mindre än 50 km från det som var Marsernas och Cheruskernas stora kult- och tingsplats.

För att summera, så är det mycket sannolikt, gränsande till bevisat att Externsteine var den ledande religiösa platsen i grannskapet, och att Thusnelda och Arminius – som är fullt bevisade historiska personer – faktiskt kan ha mötts just där – i ett eller annat rituellt sammanhang, även om vi förstås inte kan svära på, att de låg med varandra – den gången…

Allt tyder på att Thusnelda var en Völva, sierska eller en prästinna – och att hon var i besittning av åtskillig skönhet, politiskt inflytande och reell makt. Att Arminius uppenbarligen också blev förälskad i henne, och att de måste ha haft ett förhållande, är också antagligen sant – annars finns ingen vettig förklaring till varför Arminius kastade bort en säker framtid, svek Rom och vågade livet för att återskänka sitt eget folk friheten – en dröm som Thusnelda säkert närde, invigde honom i, och som han sedan – i återstoden av ett helt liv – ägnade all kraft, energi och intelligens till att försvara.

Dessutom skriver Tacitus uttryckligen i ”Germania” att kvinnorna tog aktiv del i politiken, och var närvarande till och med vid krigsråd, vilket aldrig någonsin hade kunnat ske i det gamla Rom. Han skriver till och med, att om kvinnorna bestämmer sig för krig, då blir det krig, men om de vill ha fred, så sluter Germanerna fred

 

Karta, som visar ”Germania Magna” som romersk provins i mer än 25 år, samt Varus och Legionernas marschväg åter från ”Campus Aestivum” eller deras läger under sommar-manövern anno 9.

Publius Quinctilius Varus, som också tillhörde Romarrikets absoluta politiska elit, hade varit Konsul. Dessutom hade han haft befälet över en armé på 3 legioner eller 30 000 man i Syrien – då som nu ett oroligt hörn av världen – och Palestina, där det som bekant alltid rått krig – mycket beroende på den judiska befolkning, som slagit sig ned där. Paterculus, som på Pansarofficerares och Kavalleristers (de två kategorierna har i mycket samma mentalitet – tänk på George S Patton !) vis ger Varus skulden för nederlaget, och skyller det mesta på honom, kan ha motiverats av personliga antipatier, sägs det. Oavsett det, så var Varus ingen ”oerfaren civil tjänsteman eller jurist” som man får läsa i en del källor. Varus var i allra högsta grad en man med stor militär erfarenhet, otrolig brutalitet, och en omvittnad karriär som ”hök” eller ”politisk hårding”. Augustus skickade honom till Germanien som militär provinsguvernör just därför att han kunde slå ned lokala uppror – om det behövdes – för det var exakt det han sysslat med i Judéen.

Enligt Flavius Josephus, den judiske historikern och överlöparen – sin tids Yassir Arafat – var det Varus underlydande publikaner eller skatte-indrivare, som for fram ytterst hårdhänt i Palestina, och förolämpade de Fariséer, som nämns i Bibeln. Resultatet blev ett lokalt uppror, som Varus kväste med skrämseltaktik. Bland annat lät han avrätta 2000 judar, varav 400 genom korsfästelse – år 4 före vår tideräkning – och först år 6 – tio år senare – var han på plats i Germanien, ”efter att ha kommit fattig till en rik provins, och lämnat en rik provins som fattig, medan han själv hade blivit rik på kuppen” som Paterculus skriver. De lokala upploppen och bränderna i Jerusalem – likt de i Rinkeby och Malmö – hade mystiskt nog lagt sig, sedan Varus marscherat ned i en 100 km marsch på tre dagar, sägs det – och blotta skrämseln bet på judarna – men Germanerna var av hårdare virke, skulle det visa sig, och lät sig inte skrämmas av romersk övermakt.

Sommar-manövern år 9 – som inleddes i Mars månad och förmodligen anträddes från Colonia Agrippinensis, eller Köln – och gick upp längs Lippes dalgång – förbi den stora hamnen vid Aliso – eller Haltern, som orten heter idag – fortsatte förbi Externsteine, genom trånga bergspass och fram till floden Visurgius eller Weser.  Varus hade inte alls 30 000 man den här gången – för minst 500 man, gånger tre, vaktade de stora legionslägern vid Xanten (Vetera) Köln och Mainz (Mogontium). I Haltern-basen fanns flotteskadern Classis Germanica – eller Rhenflottan, också med högkvarter i Mainz. Vidare fanns där Auxilla eller medeltungt infanteri i stort antal, förutom kavalleriet. Dito i Anreppen – minst en kohort eller 500 man infanteri där också. Lägg därtill det faktum, att det fanns bevakningstorn, vårdkase-kedjor, fasta stödjepunkter för kommunikationerna och ledningen – alltså ordonnanser till häst – och vi kommer fram till en sannolikare styrka på ungefär 18 000 man, vilket var vad Varus förfogade över, uppe vid Weser. (se de röda punkterna, som markerar baser på den översta Germania-kartan)

Emot detta hade Cheruskerna allra högst ungefär 3000 bönder, plus Arminius egna gardestrupper, romersk kavalleri, som var lojala emot honom, och inte tog order från någon annan. Låt oss säga 5000 man totalt, plus vad grannstammarna möjligen kunde bidra med – kanske upp till 7000 man, men knappast mer. Det var inte mycket att försöka störta Världens ledande stormaktsarmé med – men ändå blev detta tidernas största hedniska seger…

Anfall ur marschgruppering, i Teutoburger Walds skogar – en syn som måste upprepats om och om igen under 9 – 11 September år 9

Legionerna bar sin packning (på 40 kg enligt experten Marcus Junkelmann, högt 30 kg enligt mig – cruxet ligger i hur mycket de 2 mulåsnorna per contuberia eller 8-manna grupp inklusive calo eller mulåsneföraren (som också var stridande, och beväpnad) kunde bära ) samt mat för 17 dagar -en 40 kg spannmåls och fläskranson, som bars i trosspackningen på Mulan – och diverse forskare har ägnat åtskillig tid åt markens eventuella lerighet, hur mycket mark en 20 km lång marschkolonn kan trampa sönder, och annat sådant. Man vet, att det den andra dagen kom häftiga skyfall, vilket drabbade Germanerna minst lika hårt – och att detta gjorde slut på rörligheten. Men – det är INTE sant – som Cassius Dio hävdar, över 100 år senare – att det fanns civila i marschkolonnen, eller att ”vätan skulle gjort romerska lädersköldar oanvändbara” (bullshit, därför att deras lädertält minsann tålde väta – och sköldar kan göras vattentäta med björktjära och bivax, liksom annat läder – det har experimentalarkeologer bevisat i talrika försök…)

Mer förvånande är faktiskt att den romerska underrättelsetjänsten – och Legat Varus personligen – fick kännedom om upprorsplanerna, och Arminius förräderi, redan 7 September – dvs minst två dagar i förväg, vid avmarschen från Weser. Den som berättade var Segestes, Thusneldas egen far – som vanligen befann sig på den anti-romerska sidan. Enligt vad Paterculus med flera uttryckligen skriver, så meddelade han personligen Varus, att ”Arminius skulle ha rövat bort hans dotter” –något som såklart aldrig hände, för det första därför att Thusnelda, 19 år; borde varit gammal nog att bestämma över sig själv, för det andra hade en hög position i samhället – och dessutom bevisligen helt frivilligt gifte sig med just Arminius.

Slutkatastrofen framför de Germanska fältarbetena vid Kalkrieser Berg, 11 September år 9. Ca 30 km från Osnabrück, där de närmaste romerska linjerna fanns – efter minst 5 dagars marsch i ösregn… (Romersk marschriktning är in från öster, till höger i bild – och in i sjöpasset, norr om höjden )

Arminius var helt klart en nyckelspelare, politiskt sett – för den Romerska sidan- och dessutom en beprövad stabsofficer, nu spaningschef under Varus personligen, eller vad vi kallar DUC (Direkt underställd chef). Varus hade ingen anledning att tro på Segestes – som han trodde – dumma prat om förrräderi, uppror och sammansvärjningar. Även om detta skulle vara sant, hade ju han fortfarande minst 16 000 man i vapen, emot möjligen 5000 – och inget att frukta, således. Förutom det måste Varus också ha vetat om, att Germanerna påfallande ofta ägnade sig åt stamkrig och familjetvister, samt att Segestes inte ansågs som en positivt inställd person, politiskt sett. Slutligen kände han också Arminius personligen, och måste ha varit bekant med dennes hemförhållanden, samt det faktum att Thusnelda befann sig hos honom helt frivilligt, och utan tvång.

Resultatet – den 7 September – ska ha varit ett stort gräl Segestes och Varus emellan, där Segestes skrikande uppmanat Varus att slå honom själv – Arminius, och alla andra Germanska furstar i bojor av järn – något som Varus för sin del skakade på huvudet åt, och vägrade att gå med på – eftersom han redan hade ett mindre, lokalt uppror på halsen – och att arrestera folk på måfå i en sådan situation, hade ju som vi alla förstår inte gjort någonting bättre. Saken blev den, att Varus till slut föll till föga, och lovade Segestes att ta upp det hela vid domstolsförhandlingar nästa år – ifall Thusnelda och Arminius alls inställde sig… (Det står inte i källorna, men är min förmodan – Varus kunde väl som en slug politiker eller förhandlare inte låta Segestes gå tomhänt därifrån utan att lova honom något – Segestes var bevisat romarfientlig, och dessutom upprörd – Varus bör ha hittat på något förhalande eller mildrande argument i den situationen)

 

Arminius och Thusnelda enligt Tysk 1900-tals illustration

 

Vi kan tänka oss hur diskussionerna gick, i fältlägret vid Weser, 7 September. Varför tog inte Varus och hans division vägen söderut, samma väg som de kommit i Mars, när lägret ändå skulle brytas i September, och legionerna skulle hem till sina vinterbaser ? För det första därför att de ville göra en ”show of force” – Varus själv hade ju lyckats med detta skrämsel-trick i Palestina. För det andra – uppgiften var att bekämpa ett relativt begränsat och litet lokalt uppror – inget annat. För det tredje – enligt trovärdiga spaningsrapporter (Manipulerade av Arminius själv, som skrev klart och lättbegripligt latin ) var vägen förbi Osenland, omedelbart norr om den stora ås, som går förbi Minden och den nutida Porta Westfalica en mycket närmare väg.

Den romerska armén borde ha kunnat lösa sin uppgift (bekämpa upproret !) och spara underhållsresurser, enkelt och smärtfritt – genom att välja exakt den väg de slog in på – så enkelt var det. Så måste de ha tänkt, och planerat.  Problemet var, att vägen var alltför smal – och väl inne på den, kunde de inte vända tillbaka på grund av regnen, utan fick fortsätta framåt emot en – som antaget ”säker” frontsektor.

När Arminius germanska kavalleri deserterade till motståndaren, försvann också de flesta spaningsresurserna – och ”Utan spaning, ingen aning” !

Den Germanska ”slutställningen” vid Kalkriese, i modern rekonstruktion

Vad romarna inte visste, var att Arminius och Germanerna lärt sig så mycket av romersk doktrin och taktik, att de överglänste sina läromästare. De hade gjort mycket noggranna och omfattande fältarbeten under tre dagar – moderna beräkningar visar, att cirka 2000 man med enkla träredskap och flätade gärdesgårdar kan åstadkomma ungefär 3 km vallgrav, jordvall och förskansning, vilket var allt som behövdes. Sannolikt hade Varus inget ”artilleri” (Carroballistae, Catapultae !) och utan det, hade han få eller inga möjligheter att bryta igenom – förutom direkt stormning, vilket hans uttröttade armé försökte – och misslyckades med – det vet man via arkeologin…

Dessa fältarbeten låg ungefär tre dagsmarscher fram i terrängen – eller 75 km – från den punkt, där de stod, den 9 September. Regnen tvingade dessutom Germanerna till att gräva ett sekundärt system av avrinningsdiken, som man hittade på 2000-talet – annars skulle förskansningarna ha spolats bort, och allt arbete varit förgäves. Länge var det obekant, var slutstriden i det som kallats ”Slaget vid Teutoburger Wald” ens stod – men den tyske historikern Theodor Mommsen gissade rätt -redan under det tidiga 1800-taletplatsen är Kalkrieser Berg, nära Osnabrück – en plats som jag såklart besökte i somras.

Först på 1990 talet visste man säkert, tack vare den brittiske majoren Tony Clunn, vid den pansarbrigad som då fanns i Osnabrück – han var mycket historieintresserad, och gjorde själv amatörarkeologiska upptäckter – först fann man romerska mynt, nästan ocirkulerade och nypräglade – uppenbarligen en rest från någons sold – sedan slungstenar och projektiler, som låg i jorden och som måste ha avlossats under krig – och till sist skelettfragment av människor och mulåsnor – förmodligen mer än 3000 åsnor – som alla – via strontiumisotopmätningar – visade sig vara födda i Syditalien eller på Sicilien, uppfostrade i Alpområdet (vid 4-5 års ålder per djur) och sedan i vuxet tillstånd befann sig i Germaniens skogar, där de också dog – tillsammans med männen som skötte dem. Det romerska imperiet hade sin logistik, lika bra som vi i våra dagar – om inte bättre !

Modernt försök att rekonstruera en slutstrid – i alldeles för långsamt stridstempo…

Kvar på romersk sida fanns faktiskt en kavallerichef till – Numonius Vala – som inte kom att överleva det sista slaget. Vala förde befälet över den sista, återstående 500-mannaAlan, förmodligen bestående av Germaner från västra sidan av Rhen – och av dem, kan något hundratal ha överlevt. Vad resten beträffar, maldes de alla ned, tillsammans med infanteristerna – uppgifterna om antalet döda varierar, men man har gissat på så många som 14 000, eller kanske 90 % av Varus hela styrka.

Augustus skrek och vrålade hemma i Rom. Kejsaren ska ha dunkat huvudet emot dörrposterna i sitt palats, och skrikit ”Varus, Legiones me redde” (Varus, ge tillbaks mina legioner !”) men ingenting hjälpte… Den Germanska livvakten, Pretorianerna, avskedades och sparkades ut ur Rom, eftersom man fruktade attentat emot Kejsarens liv. Dito gardeskavalleriet, som aldrig återupprättades i sin ursprungliga form. Romarna tillbringade hela 4 år med att försöka nyrekrytera sina tre förlorade legionerDet såkallade ”Undret vid Aliso” – ett romerskt Dunquerque – eller ”Hubes ficka – slaget vid Don – 1943” utspelade sig.

Arminius förlorade ett regelrätt fältslag vid Idistawisio – Disernas äng – men det är en annan historia, liksom ”Angivariernas Mur” – ännu ett massivt fältarbete, liknande Danevirke eller Götavirke i Sverige – som slutligen stoppade stormakten – år 16 – alltså 7 år efter Teutoburger Wald.

6 år efteråt, förresten; återfanns den sista av de tre borttappade legionsörnarna – men 17:e, 18:e och 19:e legionen, sattes aldrig någonsin upp igen – deras siffror förblev strukna ur den romerska härordningen. 4 år efteråt skedde stora soldatuppror i den romerska armén, som man hade all möda i Världen att kväsa, och PTSD – alltså Psykiska skador på soldaterna – sågs i rikt antal hos legionerna, när de efter flera år återkom till slagfältet, och såg de likrester som fanns där – enligt Tacitus – som beskriver – med isande exakt detaljrikedom – vad som faktiskt hände, år 13.

Stormakten var besegrad, av en liten men stolt nation, som hade överlevt, enbart tack vare sin frihetslängtan.

ett folk kan aldrig någonsin besegras, så länge det känner sig som ett folk. Det är andens val, som avgör en nations liv eller undergång” skrev Erik Gustav Geier, han som kallats ”den svenska historieskrivningens fader”. Och slaget fick också andra, oanade konsekvenser, som ingen dåförtiden kunde ha anat, eller ens ha förstått.

Tack vare Rhen-germanerna, överlevde tre helt andra Germanska stammar – Anglerna, Saxarna och Jutarna – vid gränsen till Danmark, högst upp i norr.

De skulle i sinom tid jagas på flykten av de kristna – en fiende lika farlig, lika våldsam och förslavande som någonsin Romarriket – och inta England, där de bildade de första Anglo-Saxiska nationerna. Tack vare tillskott från Vikingar i Norge och Danmark – fortfarande fria folk – tack vare Arminius och Thusnelda, vars kärlek till friheten aldrig får glömmas – utvecklades England till en stark nation. England inledde den industriella revolutionen, och skapade vår värld, som vi nu känner den.

Utan Teutoburger Wald skulle Sverige inte finnas – och inte Tyskland heller. Vi skulle ha talat något liknande franska eller spanska, och aldrig någonsin fått ha ett eget språk, egna länder, våra egna lagar, vår egen kultur – eller vad som finns kvar av den – eller någon som helst frihet.

Från England grundades i sinom tid USA, den nu Världsledande stormakten, den som styrs av en tydligt Kejsar-vansinnig President, lika obehaglig som på sin tid Nero eller Caligula – samt en Senat, med Senatorer och Capitolium i Washington, DC – alltsammans plagierat efter Romerska mönster.

Sk ”Kejsarvansinne” Ex Officio Trumpus et Senatus Publiqus Rex ?

(The empire has never ended !)

Men Kampen för Frihet är ändå alltid ny – Hedendomen lever !

Slutligen – kanske ni undrar – hur gick det då för Arminius och Thusnelda – det stora kärleksparet – och vad blev deras öde till slut… ?

Kanhända jag berättar om dem, eller deras fortsatta liv – en annan kväll, denna månad..

Mera om Iran – och MOTSTÅNDET emot Islam…

Vår gamle vän och andlige broder poeten Eddie Råbock eller Mohamed Omar – vars far faktiskt är från Iran – gör idag några intressanta noteringar rörande den artikel jag skrev igår, om hur till och med folket i en av världens hårdaste religiösa diktaturer gör uppror emot Överheten och Mullorna, och beslutar sig för att göra som de själva vill, själva bestämma över sina åsikter och sina liv – ja de till och med tar sig en grogg då och då – men intet till övermått..

Resultatet förvånar honom inte alls, skriver han, för Iran har alltid – i alla fall sedan minst 5000 år tillbaka – haft sin egen kulturella och litterära tradition, och inte anpassat sig efter islamismens huvudfåra. Dessutom är Perserna eller Iranierna Indoeuropéer, som talar ett Indoeuropeiskt språk, och ingen arabiska..

Rätt så – säger jag – men vännen Eddie skriver också följande:

Det här innebär att iranier kan lämna islam utan att bli identitetslösa. De kommer fortfarande att ha sitt språk, sin etniska tillhörighet, sina högtider som binder dem samman. De kommer helt enkelt fortfarande att vara iranier och vara delaktiga i den iranska kulturen.

För araber är det svårare att lämna islam då islam utgör en mycket större del av deras identitet. Inte mycket av den förislamiska kulturen har överlevt i arabvärlden och en stor del av stoltheten av att vara arab är knutet till islam.

Själv tvivlar jag inte på detta, men om det är sant – och man måste hålla med om det Iranska folkets rätt till en självständig kultur och en självständig andlig medvetenhet UTAN vad som pådyvlats dem utifrån, och vad de inte längre vill ha – men är då också följande sanning ?

Den nordiska kulturen, och Asatrons arv i svensk folktro och folkkultur innebär, att svenskar kan lämna kristendomen utan att bli identitetslösa. De kommer fortfarande att ha sitt nordiska språk, sin etniska tillhörighet, sina högtider som binder dem samman. De kommer helt enkelt fortsätta vara svenskar och vara delaktiga i den svenska kulturen.

Har man sagt A, så måste man i konsekvensens namn också säga B – ELLER HUR EDDIE ?

Man kan inte tänka sig frihet för det ena folkslaget, utan att också bevilja frihet för det andra. Motsatsen vore ju hyckleri, eller i allra värsta fall rasism…

Ett litet ”Svenskt” dilemma – ELLER ??

 

Men själv tycker jag det vore intressant att höra Mohamed Omar analysera den iranske poeten Omar Kayyam – om han inte redan gjort det. Denne persiske matematiker, som idkade vetenskap och räknade med tredjegradsekvationer, på sin tid (1100-talet), var också en vän av vinflaskan, sensuella damer med obeslöjat hår, samt sång… Dito 1300-talspoeten Hafiz eller Hafez, också från Iran, som Goethe ansåg vara en av världslitteraturens främsta – och han hyllade vin, kvinnor och sång till den grad att han kallats ”Irans Bellman” – och förmodligen åstadkom rader som Carl Michaels: ”Vid min flaska vill jag somna, vid min flicka vakna opp” även om de persiska poeterna, i västerländska översättningar, ofta blivit sorgligt misshandlade.

Nu invänder väl någon – suf eller kuf, kanhända, att det i sufisk mystik skulle vara så, att ordet ”vin” skulle stå för något andligt, eller ”längtan till gud” ungefär som spiritus betyder sprit på latin – men det motsägs ganska enkelt av andra poeter…Vad sägs om den äktarabiske Abu Nuwas  till exempel ?

Han skrev direkt om vin och sex – inte bara i de persiska poeternas efterföljd och tradition, utan strök ordet ”nabidh” eller ”mjöd” (ibland ”svagt vin” – ordet finns redan hos Ibn Fadhlans berömda skildring av Nordborna vid Volga Bulgar, och betyder där alltid mjöd) utan skrev på pin kiv, och för att reta islamister och ”andliga” knuttar ordet khamr, vilket betyder starkt vin eller oblandat vin…

Omar Khayyam var en poet med Fjong – Han är still going strong – skrev om kvinnor, vin och sång – och bedrev sitt hålligång…

(glöm inte och sjung !)