Inför Vanadis-blotet – om verkligt Hedniska Kultskådespel, kontra vår tids dåliga teater

Vanadis-blotet eller Valborg närmar sig alltmer. De flesta forskare erkänner nu att Valborgs och Valborgseldarnas ursprung är helt och hållet hedniskt, och en sedvana som finns inte bara i vårt land, utan också på Kontinentalgermansk botten. Också i Baltikum, Finland och övriga Norden firas vårens inträde och sommarens början i Maj med väldiga eldar, liksom i Nederländerna, och detta har inte ett dugg med något kristet helgon att göra, lika lite som seden med ”Majdrottningar”.

I Valborgs eldar ser vi Freja – Vanernas Dis eller Vanadis, som härskar över Maj månad, den vackraste tiden på året

Det har också funnits och finns fortfarande andra hedniska traditioner än Valborgsfirandet och seden med Majdrottningar, som jag skrivit om förr om åren. Vi har kampen mellan sommar och vinter, illustrerad i en dust eller envig mellan ”Majgreven” och ”Vintergreven” – något det skrivit hela uppsatser om – men något av det mest partiska jag sett på senare år är Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet, en avhandling som helt förnekar alla källor före år 1500 och väljer bort dem – ett mycket underligt sätt att bedriva vetenskap på – ifall en forskare bara väljer källor hon ”gillar” är resultatet knappast vetenskap…

På kontinenten och i resten av Europa har man alltid tyckt, att den kamp mellan Vinterns och Sommarens representanter och Frejs gestalt, lätt kamouflerad till ”Majgreve” med gröna blad i sin krona, och ridande en yster häst är mycket mycket äldre än medeltiden, och snart är det också dags för Frösgången över åkrarna, och firandet av ”Sankt” Erik, som ju ursprungligen var Yngve-Frej han också.

Striden mellan Frej (Sommaren) och ”Vintern” enligt Olaus Magnus historia om de Nordiska Folken, 1555

Vad alla de här riterna har gemensamt, är iscensättandet av ett slags kultiskt skådespel, liksom vid Midsommar, då man firat Frej och Gerds bröllop – ni som är obevandrade inom Asatro måste observera att det är Frej och Jordgudinnan det gäller, inte hans syster Freja – men det är hon som ensam äras vid Vanadisblotet….

Själv tycker jag det är synd att några sådana hedniska skådespel inte förekommer så ofta nuförtiden, särskilt inte detta oår, drabbat av Corona, men jag minns den tid då jag själv redan på 1990-talet satte upp ett slags pjäs om Gudarnas bröllop i Tyresta naturreservat söder om Stockholm – och det var med ett riktigt bröllopspar som skulle gifta sig den gången, även om det äktenskapet inte hörde till de bestående. Man säger ju att ”den som varit Blomsterbrud, ej bär riktig brudeskrud” eller att den som iklätt sig Frejas roll, har svårt att bli gift i Midgård eller i den rådande verkligheten – något av det gudomliga kommer alltid att låda vid henne, och det stämde också vad den kvinna det gällde den gången nu anbelangar.

Frej och Gerds bröllop om våren, Iduns äpplen och Skörden, illustrerade av en engelsk konstnärinna

Jag minns att jag i mina teaterplaner den våren fick hjälp av en man, som kallades Kardinal Kaos, ty han var känd för att driva med de kristna, och för övrigt en icke oäven teaterregissör. Han led av en obotlig sjukdom, som fick honom att åldras i förtid och bli sjukpensionär, och numera finns han sorgligt nog inte bland oss längre – själv saknar jag honom – för han var en sann vän och som vänner skall vara.

Kanske återses vi bortom Midgårds dalar, kanske inte – men efteråt sa åhörarna att min pjäs och jag själv varit vacker – mycket har man i sanning kallat mig för, och mycket blir jag kallad än av de som är kristna moralister innerst inne och hedningar bara till namnet, men aldrig till gagnet – och deras sort finns ju nog och övernog.

Emellertid, för någon vecka sedan fick jag mig snabbt tillsänd Vilhelm Mobergs ”Gudens Hustru” från ett känt antikvariat, och det är en hednisk kultkomedi som heter duga. Det är mycket synd att den pjäsen inte spelas numera, för den är både välskriven och respektfylld emot hedendomen, vilket få om ens någon pjäsförfattare är numera, men Vilhelm Moberg skrev sina texter med stor känsla för poesi, svenska språkets inneboende skönhet – när det behandlas rätt – och framförallt med en stor kärlek till Asatron och det hedniska, eftersom han framställde det på ett helt annat sätt än det vanligen brukar framställas i teatervärlden.

”Riksteatern” satsar detta år på ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande när det är som värst…

Jag har skrivit för er om begreppet ”Christian belittlement” eller Kristet Förminskande, och hur moderna teatermakare hela tiden försöker förlöjliga våra gudar och vår tro, och utsätta den för öppet hat och hån. Ofta görs det här under en mask av självpåtagen ”modernitet” eller såkallad ”fri bearbetning” – något som blir allt vanligare och vanligare på teatern nuförtiden.

Man skarvar, kortar ned och vanställer kända pjäsförfattares texter till rent vansinne, lägger till än mer själv – repliker utan kvalitet – och låter sedan William Shakespeares ”Hamlet” till exempel, spelas av feta Etiopiska Dvärgar i 50-tals kostymer med miljön hämtad från en bensinmack utanför Säffle, och sedan säger man ”jamen detta är Shakespeare, detta är stor teater” fast vad man hittat på, är ren djävla dumhet.

Jag har redan tagit upp fjollifieringen av ”Arnjot” eller hur Wilhelm Petterson Bergers nationella opera först blev till en tafflig buskis-pjäs med tycke av Marcoolios ”Hem till Midgård” och sen fjollifierades alldeles, så att den totalt urartade, och blev något helt annat, än vad dess skapare avsett. Detta är att förgripa sig på författarnas intentioner, och behandla dem som kreatur, snarare än kreatörer.

Ett av de allra värsta exempel jag sett i år utgörs av någonting, som man inbillar oss skall vara ”Riksteater” och som nu dessvärre spelas via Internet – jag tänker inte länka till skiten, därför att den innehåller ren, rå rasism riktad emot oss Nordbor – Pjäsen ”Innan Jorden blev rund” innehåller lögn på lögn, förvridningar och vanställningar av vår tro – man påstår redan i inledningstexten att ”Gudarna skapar problem” vilket är ett uttalande fyllt av kristna fördomar – och dessutom insåg Nordborna mycket väl att Jorden är rund och inte platt – det var de kristna som kom med den lögnen – för som alla sjöfarande folk såg de skepp försvinna ned bakom horisonten när de var till sjöss, och kunde förstås dra den självklara slutsatsen att jorden var krökt utifrån det – dessutom beräknade matematiker som ”Stjarnar Oddi” och Erathostenes jordens omkrets med häpnadsväckande precision.

Det kunde man också göra redan från Stenålderns megalitmonument, om ni vill veta…

”Vi hade tänkt att sätta upp en PJÄS på Stora Teatern – detta är till exempel en LUFTVÄRNS-PJÄS, men den STÄLLER BARA TILL EN SJUDJÄKLA SCEN… ”

Vilhelm Mobergs pjäs, däremot innehåller så mycket hedniskt stoff, att den är det närmaste man kommer en ren lovsång till herren Yngve-Frej själv. Handlingen tilldrar sig i Värend, den del av Småland Vilhelm Moberg själv kom ifrån, och är hämtad från den Isländska sagatåten om Gunnar Helming och hans resa till Sverige.

Vilhelm Moberg undgår också skickligt den fallgrop, som mängder av pjäsförfattare före och efter honom hela tiden fallit i – Hedendomen och Asatron framställs alltid som ond eller enfaldig, och kristenheten hyllas på ett ensidigt och förljuget sätt – redan Petterson-Berger gjorde det misstaget i ”Arnjot” – ofta är man inte långt borta från 1800-talets skolplanscher, med sin Ansgar-idyll, så menlös att den bräker…

I Nära 200 år har vi tvångsmatats med förljugna, idylliserande skildringar av kristnandet, som inte har det minsta med sanningen att göra… Gudahov brändes och skövlades hänsynslöst, människor mördades för sin hedniska tro…

Istället innehåller Mobergs skildring av en torr och mycket kall vår i Värend mycket som kan betraktas som äkta, både galdrar och ”majvisor”, hedniska ramsor och ordstäv, men utan att vara skrivet på bygdemål, utan på allmängiltig, hög och naturlig svenska. Han skrev pjäsen under andra världskriget, och låter Gunnar Helming vara en högst motvillig kristen missionär, som blivit utsedd att offras till Frej efter att ha motsagt Sveakungen på tinget, efter vad vi – åhörarna – förstår – och i pjäsens början dyker han oförmodat upp i en skog i Värend, där fem Smålandsjäntor går och letar efter sina kor…

Här syns pjäsen i första upplaga med dedikation från författaren…

Kvinnorna berättar om Frej, den store guden, och Moberg sjunger ut om vad som också måste ha varit hans egen tro, för särskilt kristen var han ju aldrig:

Lyss ! Lyss nu noga !

Om våren stiger han med det stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar och hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen…

Så går sommarn, han sjunker och krymper och kallnar. Hösten kläds naken i frost, hans mark hårdnar och hans åker gulnar. Och alla strömmar stannar. Då är han borta. Och borta är det stora ljuset. Det begynner sin kringfärd under jorden. Den färden räcker tusende raster genom mörka natten, den räcker från västan ända till östan.

Men när det stora ljuset hunnit fram där östanom, då stiger han åter opp i sin härlighet. han växer och värmer och glänser. Han kommer tillbaka till oss i sin ungdom. Så är hans kringfärd, den strålandes !”

Moberg skildrar i sin pjäs hur Ingegärd, den yngsta av flickorna, ”omedveten om mannens älskog” efter vad de äldre av dem säger, träffar på den flyende Gunnar, och säger insiktsfullt att han ändå inte kan undgå Frej, för ingen undgår sitt öde. Så blir det också. I byn kastar Locke, en korrupt gode – Ville Moberg hatade präster och överhet – lott om vem som ska bli Frejs brud, och lotten faller förstås på Ingegärd, vilket får hennes mor att närapå spricka av stolthet – för se sådana är Småländskorna…

Gunnar gömmer sig inuti Frejs heliga bild, och kommer – medan han funderar vad som är värt att offra livet för – alltid får man offra sitt liv ändå – antingen via ond bråd död inför sin fiendes vapen, eller genom ett långt liv fyllt av mödor och arbete – att bli buren in till det brudgemak där Ingegärd väntar, vilket får Moberg att skriva både sant Hedniska besvärjelser, bröllopskväden värda att minnas, och på sidorna 118 – 121 – som han tydlige fäste stort avseende på i sin personliga dedikation (se bevisen ovan !) detta:

Vår Frej ! I frukt och korn har jag smakat ditt blod !

Du som spräcker åkerns tjäle ! Du som väcker kornets groe ! Du som spränger kvistens knopp – Du som öppnar blommans krona – du skall öppna mig, din brud !”

Varpå Gunnar Helming, som förstås också är Moberg själv, får svara;

”Du kvinna – av jordens saft, av mullens djup; av åkerns alv – av kornets gyllene kärna – du offrar mig din mark, dina fält , de jungfrugöna, bröstets korg med de hullmjuka frukter, och skötets röda dunkel. Det är kvinnans gåva, som du bjuder. Så säger du i månans natt till min ungdom att stanna..”

Mobergs högstämda text, om mannens och kvinnans förening – Himlens och Jordens makter – fortsätter sida upp och sida ned i en verklig Frejs och Gerds besvärjelse, som endast sanna Asatroende kan förstå och fatta – och till slut träder Gunnar – nu i den tidigare gudabildens kläder – fram inför folket och BLIR verkligen Frej i allas uppenbara åsyn, medan Locke – den korrupte goden – blir påkommen med att ha ätit av Frejs offrade blotmat, men storsint nog skonas, mot att han avstår från sitt ämbete – för gudar måste, förklarar den i guden omskapade Gunnar, vara storsinta och givmilda – och efter ett livgivande vårregn slutar pjäsen med att Frej och Gerd i människors gestalt drar vidare i vagn, under hoppets skimrande regnbåge.

Bara en Hedning skulle kunna skriva sådant, och det är allt bra synd att Mobergs pjäs inte spelas betydligt oftare, som sagt. Mycket av vad som ingår i den, skulle kunna ingå i hedniska ceremonitexter rätt av, och överglänser allt vad ”modern teater” och de vrak som ägnar sig åt den kunnat skapa. Pjäsen förblir en klassiker.

Ur ”Kalevala” om Björnen…

Ur en gammal översättning av Kalevala, det finska nationaleposet, om björnens väsen och natur, dess tillkomst, gravöl och födelse..

Vackre Otso, skogens äple,
O min honungstass, du trinde!
När du hör att jag mig närmar,
Att jag stolte man dig nalkas.
Göm då klorna in i ramen,
Tänderna uti ditt tandkött.
Att de aldrig mig beröra,
Ej af hast ens vid mig snudda.

Du min ende, vackre Otso,
O min honungstass, du sköne!
Slå dig ner i ro på tufvan.
Lägg dig på den sköna klippan,
Der omkring dig furor buga.
Granar kring ditt hufvud susa;
Så du der må röra på dig,
Så, du honungstass, dig vända,
Som i boet hjerpen rör sig,
Gåsen liggande sig vänder!

Månne han på halmen föddes,
Vexte upp på badstu-golfvet?
Nu den gamle Väinämöhien
Tog till orda sjelf och sade:

Otso föddes ej på halmen, men vid himlens mittpunkt.
Ej på agnar i en lada.
Der är Otso född och boren.
Der är honungstassen fostrad:

 

Nära månen, invid solen,
Uppå Karlavagnens skuldror.
Uti luftens jungfrurs närhet,
Hos naturens sköna döttrar.

-Gick vid luftens rand en jungfru,
Vandrade vid himlens navel.
Utmed kanten af en molnsky,
Längsmed himlafästets gränsor,
Klädd i himmelsblåa strumpor,
Uti brokig fotbeklädnad,

Bar en korg med ull i handen,
Höll en hår-ask under armen.
Ullen fällde hon i vattnet.

Släppte håret ner i vågen;
Detta skvalpades af vinden,
Gungades af vädrets fläktar.

Vaggades af vattnets ångor,
Drefs af vågor upp mot stranden
Af den saftuppfjllda skogen.
Af den honungsrika udden.

 

Mielikki, den vana skogsfrun,
Tapiolas trägna qvinna.
Ryckte håret upp ur vattnet,
Tog ur sjön den fina ullen,
Sammanvecklade med snabbhet,
Lindade helt vackert ullen
I en liten korg af lönnträd,

I en prydlig, vacker vagga.
Lyfte sedan lindebanden.
Fäste vaggans gyllne kedjor
Vid den största qvist af trädet,
Vid den lummigaste grenen.

Nu hon vaggade den käre.
Gungade sin lille älskling
Under granens blomsterkrona.
Under tallens vida grenar:
Der hon fostrade sin Otso,

Födde upp den hårtofsrike
Vid den honungsrika lunden,
I den saftuppfyllda skogen.

 

Otso frodades och vexte,
Sköt i höjden, skön och ståtlig,
Kort om benen, krum i knäna.

Platt om mulen, trind och knubbig,
Bred om pannan, tvär om nosen
Och med håret skönt och lurfvigt;
Men han hade inga tänder,
Var ej än försedd med klor och naglar.

Mielikki, den vana skogsfrun,
Tog till orda sjelf och sade:
Klor jag ville honom gifva,
Skulle honom tänder skaffa,
Om han icke skada gjorde,
Onda dåd med dem bedrefve.

Otso nu med ed försäkrar,
Uppå. skogsfruns knän han svärjer.
Inför Ukko, den uppenbare,
Under blixtnedslungarns anlet’.
Att ej någon skada göra.
Att ej onda dåd föröfva.

Mielikki, den goda skogsfrun,
Tapiolas trägna qvinna.
Vandrade att tänder hemta.
Gick att söka klor åt björnen,

Letade bland fasta rönnar,
Sökte dem bland sega enar.
Torra, rotuppryckta stammar,
Kådiga och hårda stubbar:
Inga klor af dem hon erhöll.
Fann ej heller några tänder.

Vexte uppå mon en fura,
Reste sig en gran på kullen.
Fanns en silfverqvist i furan.
Satt en gyllne gren i granen:
Dem hon tog i sina händer,
Gjorde klor deraf åt Otso,
Fäste dem uti hans käftar,
Satte dem i björnens tandkött.

Nu hon lät den ludne vandra,
Sände ut på väg sin älskling,
För att kärren genomvandra,
För att skogar genomströfva,
Tåga fram vid svedjebranter,
Irra kring de öde moar;

Vackert bjöd hon björnen vandra,
Sedigt sig på färden skicka,
Och förnöta fröjdetiden,
Glädjens dagar genomlefva
Uppå kärr och uppå höjder,
Fjerran hedars tummelplatser,

Utan skor om sommarn vandra,
Utan strumpor under hösten,
Men den sämre tiden vistas.
Under vinterkylan dväljas
I en stuga, byggd af häggar.

Vid en rand af skogens barrslott,
Vid den sköna granens fötter.
Uti enrissnårets gömma.
Under täcken fem af ylle,
Under åtta mjuka mantlar

Det är der jag fått mitt byte,
Der jag detta vildbråd hemtat
Så det unga folket sade.

Så det gamla folket talte:
Hur var skogen nu så gifmild ?
Skogen gifmild, färden gynnsam,

Hur bevektes Otso, skogens herre ?
Blidkades den gode Tapio,
Att han gaf sin egen älskling.
Att sin honungsskatt han afstod;
Fälldes Otso med ett jagtspjut,
Eller blef med pil han träffad?

Gamle trygge Wäinämöinen

Tog till orda sjelf och sade:
”Mycket gifmild var oss skogen,
Gifmild skogen, gynnsam färden,
Ljuvt bevektes skogens herre,
Blidkades den gode Tapio.

”Mielikki, den vana skogsfrun,
Tellervo, en Tapios jungfru,
Skogens mö med fagert anlet’,

Skogens lilla tjensteflicka
Hastade att vägen visa,
Gick att hugga vägamärken,
Att vid vägen stakar ställa,
Att beteckna rätta kosan.

Gjorde skåror uti träden,
Reste märken uppå bergen
Till den ädle björnens bostad,
Ända fram till pels-öns stränder.
När till slut jag hunnit stället,

När till gränsen fram jag kommit,
Fälldes Otso ej med spjutet,
Blef ej träffad utaf skottet:
Sjelf han halkade från grenen,
Snafvade mot barrträdsqvistar;
Bröstet refs af granrisruskor,
Buken blef af qvisfar uppfläkt.”

Delta talte han derjemte.
Fällde dessa ord och sade:
O min Otso, du min älskling,
Du min fogel, du min kårlek!

 

Gif oss nu din hufvudbonad.
Låt nu dina betar fara,
Lemna dina glesa tänder,
Gif oss dina breda käftar!
Blif ej heller alltför ledsen
Om du kanske nu far höra
Benen i ditt hufvud braka,
Dina tänder häftigt skallra!

Näsan tar jag nu af björnen
Till min förra näsas fromma,
Tar den icke hel och hållen.
Icke heller till min enda.

örat tager jag af björnen
Till mitt förra öras båtnad,
Tar det icke helt och hållet,
Icke heller till mitt enda.

Ögat tager jag af björnen
Till mitt förra ögas bistånd,
Tar det icke helt och hållet,
Icke heller till mitt enda.

Pannan tager jag af björnen
Till min förra pannas tillhjelp,
Tar den icke hel och hållen,
Icke heller till min enda.

Munnen tager jag af björnen
Till min förra muns förstärkning.
Tar den icke hel och hållen,
Icke heller till min enda.

Tungan tager jag af björnen
Till min förra tungas fyllnad,
Tar den icke hel och hållen,
Icke heller till min enda.

Den en karl jag ville kalla,
Den jag hölle för en hjelte,
Som vår Otsos betar löste,
Droge ut hans tänders rader,
Ryckte dem utur hans stålkäk,
Toge ut dem med sin jemhand!

Icke kom der någon annan,
Icke fanns en sådan hjelte:
Sjelf han borttog björnens betar,
Ryckte ut hans tänders rader;
Stödd med knät emot hans skalle,
Drog han ut dem med sin jernhaud.

Så han uttog björnens tänder,
Fällde dessa ord och sade:

0 min Otso, skogens äple.
Skogens skönhet, o du trinde!
Nu du måste gå ett stycke,

Har ännu en väg att vandra,
Ut ur denna ringa boning.
Denna ganska låga hydda
Till ett mera högrest hemvist.
Till en rymligare bostad.

Kom mitt guld, begynn din vandring,
Ludne älskling, börja förden.
Gå förbi vår svinhjords vägar,
öfver gårdens grisars stigar.

Till den skogbevuxna kullen,
Upp emot det höga berget
Till en tall med yfvig krona,
Till en fura, hundragrenig!

Godt det är dig der att vara,
Ljufligt att din tid förnöta:
Boskapshjordens klockor klinga,
Skällor ljuda i din närhet.

Gamle trygge Wäinämöiuen
Återvände nu till hemmet,
Och det unga folket sade,
Så den sköna skaran talte:

”Säg oss, hvart du bragt ditt byte,
Hvart du förde villebrådet:
Har du det på isen lemnat.
Har du dränkt det uti stöpet
Kastat det i kärrets gyttja,
Eller gräft det ner i sandmon?

Gamle trygge Wäinämöinen
Yttrar dessa ord och säger:
”Ej jag det på isen lemnat,
Icke dränkt det uti stöpet:

Hundar hade då det bortfört.
Luftens foglar det besudlat;
Ej jag kastat det i kärret,
Eller gräft det ner i sandmon:
Maskar hade der förstört det.
Svarta myror ätit upp det.

Dit jag bragte villebrådet.
Dit jag fört mitt ringa byte:
På den gyllne kullens kummel,
Upp på koppar-åsens skuldror,

I det rena trädets krona,
I en fura, hundragrenig ,
På den största, bland dess qvistar.
På den yfvigaste grenen,
Till en fröjd för alla menskor,
Till förnöjelse för vandrarn.

Tänderna jag vändt mot öster,
Riktat ögonen mot vester,
Men ej alltför högt i toppen —

Vore de för nära toppen,
Kunde de af stormen skadas,
Genom vårens vind förderfvas —
Men ej heller tätt vid marken;
Om de ställdes tätt vid marken.
Skulle svinen bort dem släpa,
Undanvräka dem med trynet.

Gamle trygge ”Wäinämöinen
Företog sig nu att sjunga,
Denna sköna kväll till ära,

Till ett glädtigt slut på dagen.
Sade gamle Wäinämöinen,
Fällde sjelf ett ord och talte:

Håll nu eld, du pertbloss-klyka,
Att jag här må se att sjunga:
Sången följer nu i turen
Och min röst har lust att ljuda.

Derpå spelade och sjöng han,
Väckte glädje qvälln igenom,
Sade, då han slöt sitt qväde,
Yttrade till sist i sången:

Gif, o Ukko, ock hädanefter,
Sanne skapare, förunna.
Att på samma vis man fröjdas
Och på lika sätt sig skickar
Vid den starke gossens bröllop,
Vid den ludnes glada högtid!

”Gif, o Ukko, beständigt,
Sanne skapare förunna,
Att i skogen vägar stakas,
Att i träden märken huggas
För vårt goda jägarfölje,
För vår stora mannaskara!

Gif, o Ukko, beständigt,
Sanne skapare, förunna.
Att här Tapios horn må ljuda,
Skogens pipa må förnimmas
Uppå dessa ringa gårdar.
Dessa trånga boningsplatser!

Dagen om man så må sjunga,
Qvällarne igenom jubla
Här på detta stora fastland.
Här i Suomis vida bygder.
Bland den skara som nu vexer.
Bland den ungdom som nu uppstår !

Ännu en vårdag att vårda

I am just a Swedish heathen,
But my story’s seldom told.
I have volunteered for many causes
But I still remain as poor, for such are promises
As all our leaders lie,
Still the christian men hear what they want to hear
And disregard the rest.

When I left my home and family
I was just sixteen years old
And then I joined the Army
And I never left it since.
I’m a part of the resistance
Though I serve the state as well.

And my Gods have never failed me
Though my country often has
So I go where all my brethren go,
Looking for the places only they would know.

And we’re only asking workman’s wages
As we do the job at hand.
And as sure as fortune favors us
There might be better times to come
In this our land
I do declare….

– Aningen fritt efter ”The Boxer” av Simon & Garfunkel

 

Igår hade Allan respektive Glenn namnsdag, på den vackra dag, som i år vart helgad åt Tor. Självklart har jag två vänner med just de namnen, och de är naturligtvis Hedningar båda två – för i vårt yrke blir man sällan något annat än just Hedning med tiden.  Idag är åter en annan dag, och då det är en Fredag, är den i Västnorden helgad åt Frigga, men i Nordens östliga trakter helgad åt Freja själv, vilket alla sanna troende vet, för Asatron är ingen tom sed, utan just en levande tro och inget annat, och de som inte ens har begripit så mycket, borde faktiskt hålla käften, sluta läsa denna blogg och för evigt gå härifrån.

41 år är en lång tid i en människas liv, och det slår mig att jag faktiskt tjänstgjort i exakt samma yrke och Sveriges största frivilligrörelse under hela den tiden, ända sedan jag var 16 år gammal ända fram tills nu. Jag har ytterligare minst tio år till pensionen att se fram emot, och under den tiden fortsätter jag att tjäna mitt samhälle, folk, stat och land som alltid.

Efter blodproppar i ben och lungor, samt en knäskada – jag har gått på kryckor under två perioder denna vinter – lämnar jag en viss befattning, men fortsätter i en annan; och jag tänker på alla de gånger jag anmält mig frivillig för än det ena, än det andra. Jag har hunnit med att vara ordförande i en del politiska partier – på områdesbasis, företrätt Länsstyrelser, Kommuner och mycket mera. Idag avslutar jag ett kapitel i livet och lämnar in vapen, kroppsskydd och en massa annat efter de senaste tio åren som frivillig i en enhet av ett vist slag, och i hagel och regn står jag framför ett förråd någonstans, var det nu kan ligga. Av en slump möter jag min före detta bataljonschef i förrådskön – han var med när den senaste enheten byggdes upp, nyuppsatt i Mälardalen, och det var jag också. Men – nu står den nya enheten på säkra ben, efter tio år, och vi kan lugnt överlämna den till yngre bröder och systrar; den bästa ungdom vårt land har.

Dem möter jag ändå i samma förrådskö, på väg till de sysslor de satts att sköta; det som är deras ”stund på jorden” för att använda Vilhelm Mobergs ord, och eftersom de har bråttom innan klockan slår åtta och inte 06.30 på morgonen, talar jag med dem låter jag dem gå före mig i kön. Man förmånsbeskattar dem numera för deras sängar och gratis mat, som om kalla fältransoner och en säng i en kasern vore en förmån, som man måste betala extra skatt för. Och en förmån är det kanske, men absolut inte ekonomiskt sett, det vill jag bara ha sagt, först som sist.

De berättar för mig att de inte ens har bussar att fara hem med, efter tjänstens slut, när det är fredag, utan får låna ihop vad fortskaffningsmedel och bilar de kan få tag på, ifall de nu inte vill gå en och en halv kilometer längs en större trafikled, som slutar i en motorväg. På min tid – för enbart åtta år sedan – hade de i alla fall en buss som gick in på området och hem på fredagskvällarna, det vet jag fuller väl, eftersom det var just jag som skötte förhandlingarna med kommunen och det regionala trafikbolaget den gången – och jag gav dessa unga män eller i en del fall kvinnor de tio bästa åren i mitt liv.

Det är för dem jag kämpar, det är dem – och de som verkligen är lojala gentemot mig och som jag i min tur är lojal emot, som jag skriver detta. Inte för de flesta av er, som råkar vara mina läsare. Inte för vår nuvarande Regering – som aldrig varit lojal emot mig, som aldrig gett mig någonting och som fortsätter ljuga, ljuga och åter ljuga för alla medborgare i det här landet – och som inte mindre än två gånger förklarats olaglig av Riksdagen, det enda nationella parlament vårt land någonsin haft, och ännu har. Man påstår nu, att man skulle ge alla medborgare fritt Covid-19 vaccin innan sommaren, men vi vet alla att det är en stor djävla lögn, det ocksåför bara 8,7 %  av alla medborgare har fått sina obligatoriska två doser, och med den takt man nu håller kommer det ta minst två år innan man kommer fullborda vad man på falska och missledande grunder utlovade inom två månader.

Jag själv, som också är i en sk riskgrupp pga ohälsa och ålder kommer naturligtvis sist i kön som vanligt, liksom alla som har ett samhällsviktigt jobb, det har man redan förklarat för oss, fast vi i alla andra länder skulle komma först, och stå i främsta ledet, högvuxna som Nordens furor, Sega som Malungs Läder och Hårda som svenskt stål. För egen del anser jag mig inte vara skyldig resten av samhället någonting, och knappt ens någon av er; mina läsare heller.

Jag har ändå betalat allt, av den snöda lön jag fått, utstått allt, dragit försorg om allt och ordnat allt till det bästa – ja – det kan jag ta på min ed – trots alla lögner och allt som påståtts om mig, eller andra i samma situation. Jag känner ingen tacksamhet emot just er, ska ni veta – ingen glädje, ingen lojalitet, ingenting – för glädje och lojalitet känner jag bara emot de kollegor jag haft och ännu har, eller de som är mina verkliga vänner.

Jag svor Krigsmans Erinran, som det hette på min tid, och den eden svor jag till Konungen och Nationen. Inte till någon regering, men till statschefen personligen.  Jag svor inte den eden inför ”gud” men inför mina egna gudar, och de har alltid stått mig bi och hållit sina löften; från den dag jag först anropade dem – och – jag ångrar ingenting, ingenting alls – för underligt nog är jag ännu ostraffad av lagen, och jag har aldrig beslagits med det minsta brott, utan har förhållit mig lojal emot min nation i allt, som det anstår en hederlig medborgare. Den som säger något annat är antingen ovetande om sanningen, eller också ljuger vederbörande rätt ut.

För min del anser jag det vore en klar förbättring av förhållandena i vårt land, och av medborgarskapet, om vi definierade detta begrepp som det såkallade sametinget gör, rörande de som får kallas ”samer” men som inte är någon Urbefolkning i detta land, eftersom det visat sig, både genetiskt och historiskt, att det endast och endast bara är vi svenskar; som är den verkliga urbefolkningen. Som ”Same” räknas enligt lagen bara dem som kan bevisa, att det i deras hem talats samiska under uppväxten, samt att vederbörandes föräldrar samt far- och morföräldrar också talat samma språk.

Analogt med det, och eftersom detta är rikets lag, borde man också kunna hävda, att endast den, i vars hem det talats svenska under uppväxten, och som bevisligen haft föräldrar samt far- och morföräldrar som stadigvarande talat samma språk, får lov att kallas svensk, eller svensk medborgare. Övriga, som råkar befinna sig här, har andra medborgarskap, och kan betraktas som invånare i landet, men för den skull behöver jag inte längre vara lojal emot just dem, utöver vad som är grundläggande mänskliga rättigheter, eftersom jag nu är löst från en sådan ed eller sådana förpliktelser, nämligen.

Och vet ni vad – det är jag väldigt glad för; trots allt – eftersom jag vet hos vem och var min verkliga lojalitet hör hemma.

Jag lämnar er alla med en visa, som ännu sjungs i Frankrike, och av Legionen.

Visserligen har den översatts till svenska förr, av en viss Stig Leopold Andersson, och framförts av Anita Lindblom  – hon som sjöng ”Basker Blå” – fast det egentligen var en amerikansk sång, ”Ballad of the Green Beret” som framförts av bland andra Barry Sadler.

Min version av den franska texten, är som ni kanske ser mycket trognare originalet.

 

Nej, jag ångrar ingenting
Ångrar ingenting alls
Trots allt det onda, ni gjort emot mig
Och det goda, i och för sig
Saken syns nu egal

Nej, jag ångrar ingenting
Ångrar ingenting alls
Jag har fått betala allting
Så håll käft och sluta ge hals !

Men de minnen jag har
Ska upptända en eld
För att rena vårt land
För allt som är kvar
Och för vänskapens band

För den kärlek som glömts
Och för strider som var
För den seger, som säkert är viss
– Låt oss börja på noll

Nej, jag ångrar ingenting
Ångrar ingenting alls
Trots allt det onda, ni gjort emot mig
Och det goda, i och för sig
Saken syns nu egal

Nej, jag ångrar ingenting
Ångrar ingenting alls
I mitt hedniska liv
Idag och igår
Och det börjar med dig !

 

Non, rien de rien
Non, je ne regrette rien
Ni le bien qu’on m’a fait
Ni le mal
Tout ça m’est bien égal

Non, rien de rien
Non, je ne regrette rien
C’est payé, balayé, oublié
Je me fous du passé

Avec mes souvenirs
J’ai allumé le feu
Mes chagrins, mes plaisirs
Je n’ai plus besoin d’eux

Balayé les amours
Avec leurs trémolos
Balayé pour toujours
Je repars à zéro

Non, rien de rien
Non, je ne regrette rien
Ni le bien qu’on m’a fait
Ni le mal
Tout ça m’est bien égal

Non, rien de rien
Non, je ne regrette rien
Car ma vie
Car mes joies
Aujourd’hui
Ça commence avec toi

 

 

Åter en TORS DAG !

Idag är åter en vacker TORS DAG i det som är kvar av det Svenska Riket, eller – som det numera kallas – Landet Löfvén… Att hålla Tors Helgd om Torsdagarna, är att fira den manliga styrkan, och det är något vi behöver i vår tid och i vårt samhälle, som har förvekligats ända till fjantighetens grad. Men en frisk och stark kyla sprider sig över större delen av landet, i takt med att snö och snöblandat hagel vräker ned – och vinterns och jaktens stora gudinna Skade, hon som gett hela Skandinavien dess namn, skickar oss en hälsning – kanhända den sista denna vintersäsong, som varit lång och hård.

Själv är jag säker på att  snön och kylan är ett tecken från Vinterns och jaktens gudinna. Hon vredgas, för att det numera är tillåtet att fira ramadan offentligt, och önskar att alla personer som uppehåller sig i detta land, varesig de nu är riktiga svenskar eller inte – genast upphör med det. De föråldrade ökenreligionerna har intet i vår nation att skaffa, för den svenska demokratin är ingen självmordspakt. Den har rätt att försvara sig, och gripa till vapen emot alla dem, som önskar dess undergång.

Därför vredgas nu gudinnan, och sänder oss vinterns vita och friska snö tillsammans med kylan, för att driva ut allt skadligt och skicka tillbaka Monoteisterna till de ökenhelveten de kom ifrån. Sådan är min tro, och den står jag för – må de som tror något annat, tro vad fan de vill – men hedningar förblir de ändå.

Givetvis har jag förtärt min ÄRTSOPPA MED FLÄSK – som alla TORS DAGAR. I mer än 39 år har jag ätit den, av RELIGIÖSA SKÄL, medan jag tjänat mitt land, för jag har tjänar detta rike ända sedan 18 års ålder, och jag tänker inte heller sluta nu, om någon undrar. Vi Hedningar är som Särimner. För oss är varje dag ny, varje dag är en dag av arbete och kamp, av uppoffringar för det gemensamma goda. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON !!

”Sigrid Storrådas Tid” – En utmärkt Hednisk Historieblogg på svenska

Det är inte varje månad jag hittar nya bloggar i den hedniska bloggosfären numera, men bloggen ”Sigrid Storrådas Tid” är intelligent skriven, troligen av en historiskt kunnig man i kretsen kring Gokstad-kopian med samma namn – ”Sigrid Storråda” alltså – och med hemmahamn i Kinnevik. Det var nu över tjugo år sedan jag såg detta skepp för första gången, och bloggens författare är mycket meddelsam kring den person, som hos oss dömts ut såsom varande sagofigur under Kulturmarxismens stora 1970-tal, men vars existens anses fullt historiskt bevisad på hela den Europeiska kontinenten och även i Polen, där hon förekommer i den polska kungaättens regentlängd under namnet Sygryda Swietoslawa.

Något historiskt korrekt porträtt av Sigrid Storråda har aldrig gjorts av eftervärlden, mest beroende på att man inte vet exakt hur hon såg ut.

Det enda minuset med den nya sajten – som jag starkt rekommenderar för läsning – är att dess författare inte skiljer på sina egna hypoteser och historiskt bevisade fakta – det kunde vara bra och ärligt med en redovisning av vad som egentligen är vad – men mycket rik är den information du får här – om hela 900-talts historia, och hela den politiska utvecklingen i Norden under samma tid – inte bara händelser ur Västgötaperspektiv redovisas, för då är risken att det blev en Västgötaklimax…

Skeppet Sigrid Storråda, till exempel, är visst inte ”världens största havsgående” skeppsreplik, vilket man kan läsa på denna sida (se länk). Det är FEL I SAK, därför att den Danska Havhingsten från Glendalough, som jag själv seglat mellan Sandefjord och Roskilda är mycket större, liksom Draken Harald Hårfager och den nya kopian av Myklebust-skeppet – och Västgötarna har inte alltid rätt, men rätt att yvas över sig själva och sin stammoder har de onekligen.

HELL DE HEDNA OCH DE LUDNA !

Göteborgs-Posten – en tidning som är Liberal PÅ RIKTIGT…

Det finns flera tidningar i landet som kallar sig för ”oberoende liberala” och som faktiskt också ÄR det, istället för att bara vara ”låtsas-liberaler” som SvD och framförallt Dagens Nyheter, en tidning som ingen ärlig människa längre kan läsa. Jag vill fästa mina egna läsares uppmärksamhet på två alldeles utmärkta artiklar, som varit publicerade i Göteborgs-Posten den senaste veckan, men så är ju Göteborg också en stad på Sveriges framsida och inte dess baksida, som Tjockhult eller Stockholm…

I Göteborg sägs man dessutom ha humor, eller ett visst gemyt. Det stämmer också, som jag skall visa här nedan. Först ut blir dess Ledarskribent Mathias Bred, som recenserar en bok av Jesper Bengtsson, kallad ”reformismens väg”. Boken skildrar – omedvetet – hur svensk Socialdemokrati försökte ta över den sk ”Svenska” Kyrkan inifrån, och hur man också lyckades med sina lömska planer. Från att från början ha varit för det sekulära samhället, perverterade den svenska Arbetarrörelsen sina ideal, och sålde ut dem fullständigt. De sk ”broderskaparna” – numera omdöpta till ”Tro & Solidaritet” – en rörelse som varken har så värst mycket av varesig det ena eller andra av dessa två begrepp – med mörka figurer som Anna Ardin i spetsen, tog helt över – och förfaringssättet liknar det som ”Det muslimska brödraskapet” lyckats med nere i Egypten, där ”den arabiska våren” och alla försök till en lindring av den religiösa diktaturen fått ett omedelbart slut.

Lika illa är det kanske inte i vårt eget land ännu, men jag tycker ändå att Mathias Bred har rätt i sin analys. Från att ha försvarat det sekulära samhället, har svensk Socialdemokrati utvecklats i en mycket oroande och maktfullkomlig riktning. Man har gjort gemensam sak med både ”Tronen, Altaret och Penning-påsen” som man från början var emot, och använder ”Svenska” Kyrkan som ett maktinstrument för att trycka ned det egna folket. Islamister och andra ges ökat inflytande – en del i en medveten ”söndra och härska” politik.

Det hela syns, och har blivit alltmer genomskinligt för vanliga människor i Sverige – vilket visar sig i en alltmer politiserad kyrka, ledd av rena vänstermänniskor som Antje Jackelén, en ärkebiskop som har ett ovanligt skumt förflutet, och som lär ha utlöst sådana stridigheter, att vissa kristna bad till gud att hon INTE skulle få bli ärkebiskop, redan innan hon tillträdde 2014 – och snart kanske hennes tid vid makten är slut, innan hon byts ut emot ännu en partitrogen politruk av något slag. ”Gud” hörde alldeles uppenbart inte de kristnas böner den gången, 2014, för Jackélen blev ju Ärkebiskop i alla fall. Vi får väl se om det ständiga bönerabblandet och alla litaniorna hjälper denna gång, för snart är det sk ”Kyrkoval” – ett val som knappt 20 % av svenska folket alls vill rösta i. Mathias Bred i GP förhåller sig skeptisk, och det gör jag med..

Det är alldeles för många kyrkor i Göteborg” skriver en annan av GP.s krönikörer, komikern Marcus Bergman, i en annan artikel. Han föreslår att Göteborgs stad köper in 1000 pingis-bord, på stående fot, och gör om alla kyrkorna – utom en – den kan de kristna gärna få behålla i religionsfrihetens namn – till lokaler för Rundpingis, denna enligt honom så sorgligt undervärderade sport.

Marcus Bergmans frejdigt och humoristiskt skrivna krönika är så klart tillkommen på skämt, inte på allvar – ”de e la bare på sköj !” som man säger i Göteborg, men hans satir har ändå vissa givna poänger, och en alldeles klar koppling till den fysiskt existerande verkligheten. Det är inte rimligt, inte på långa vägar, att stadsbilden i Göteborg eller andra svenska städer helt och hållet skall domineras av vissa samfunds gudstjänstlokaler, särskilt som de inte längre representerar en majoritet, utan bara en bråkdel av befolkningen.

HUMOR – ett djävulskt vapen i de LIBERALA skribenternas hand, som alla islamister, fundametalister och Ärke- någonting FRUKTAR (teckning från Charlie Hebdo i Paris)

Dessutom har det redan förekommit artiklar i ”Bohuslänningen” – en annan av tidningarna från Sveriges framsida – som handlar om Tanums Kommun, där man har hela 15 kyrkor i samma pastorat, 15 kyrkor som står tomma sedan länge, och inte längre kan drivas eller skötas av ”Svenska” Kyrkan till den lokale kyrkoherdens förtvivlan, eftersom detta visat sig fullständigt ekonomiskt ohållbart.

Om vi nu ska stödja det liberala samhället och den liberala tanken kan vi notera, att skötsel av kyrkor inte heller kan vara statens uppgift. I ett liberalt samhälle är religionen var och ens privatsak, och då får medlemmarna i diverse samfund bekosta sina gudstjänstlokaler själva – det är inte statens eller det allmännas ansvar. Abrahamitiska Ökenreligioner skall inte ha statsbidrag, eftersom de är förtryckande, och totalitära åsikter som att det bara finns en enda gud och att bara ett enda samfund som dyrkar den ”ende sanne” guden till varje pris skall ha rätt, är inte rumsrena, och hör inte hemma i ett multikulturellt samhälle – för multikulturalism, förutsätter automatiskt Polyteism.

Allt detta verkar komikern Marcus Bergman ha förstått, och han frågar sig om inte allaktivitetshus, ungdomsgårdar och pingis-lokaler inte kunde vara ett botemedel emot kriminaliteten, bilbränderna och knarket i Angered, till exempel – och själv tror jag att han har rätt.

Själv har jag många gånger – utan att vara ironisk, dra på munnen eller skämta det minsta påpekat, att svenska kyrkor kunde omvandlas till bibliotek, eller riktiga kunskapsbanker, istället för folktomma ”själasilos” som bara lär ut rena felaktigheter. Pensionärer kunde få data-center, och SFI-kurser eller ”svenska för invandrare” kunde få nya lokaler i de nedlagda, och avkristnade kyrkorna, som inte längre behövs.

Redan ”Bohuslänningen” säger att en avsäljning, och lokal nedläggning – inte bara i Tanum utan också Göteborg – faktiskt är nödvändig.... Och så har vi ju Feskekörka…

Sagt av OSBORN: ”De her du Kal lelle, det sulle vatt ett Herrans Tempel, men vi i GÖÖTLABORG, vi har då änna gjott de te e FESK-AFFÄR !

 

 

REKORDMÅNGA Hednade sig under Mars 2021

Ny statistik från ”Svenska” kyrkan, eller rättare sagt den Lutheranskt Evangeliska Kyrkan i Sverige visar att den svenska befolkningen låter hedna sig som aldrig förr. Befolkningen hoppar störm-hopp från den påstått ”Svenska” Kyrkan och vill inte längre ha det minsta med den att göra – den insisterar ju på slaveri under en ”allsmäktig herre” som ska styra allt och alla, och gör dessutom reklam för mer islam. Samma kyrka är inte ett enda dugg ”svenskare” än något annat samfund som finns här de enda religioner som har den minsta rätt att kalla sig svenska är för det första Asatron, för det andra möjligen den samiska religionen.

”Let MY people Go Go Go…” Låt os bli HEDNINGAR Allihop !

I Mars 2021 begärde 6621 svenskar utträde ur detta totalitära samfund, och lämnade slav-religionen bakom sig. Det är den högsta noteringen för mars månad sedan åtminstone 2004, dvs för 17 år sedan – men de senaste fyra åren har antalet svenskar som tagit sitt förnuft tillfånga och gjort det enda rätta, stadigvarande legat över 6000 personer just för årets tredje månad, den som är helgad åt Njärd eller Gerd, den rika Moder Jord.

Man vet inte vad detta fenomen beror på, men det kan misstänkas vara orsakat av medlemsfusk och ojusta affärsmetoder från den lögnaktiga ”Svenska” Kyrkans sida. Trots att medlemsregistret sedan tidigt 1970-tal funnit på data, vägrar man att låta människor gå ur under varje års sista två månader, och skyller sedan lögnaktigt ifrån sig med att man ”inte skulle hinna” registrera alla verkliga utträden under Januari och Februari, som i år visar låga siffror. Och svenska folket får betala betala betala något som kallas kyrkoavgift, som består av minst 1,3 % eller väldigt mycket mer på allt vi tjänar – skattetrycket i vårt land är som bekant redan ett av Världens högsta, och varje år får vi allt mindre och mindre välfärd för pengarna.

”Svenska” Kyrkan påstår på sin hemsida, att den skulle ha snärjt 57 % av svenskarna som medlemmar. Men det är inte sant. Man ljuger faktiskt, för medlemstalen har de sista två åren inte alls varit så stora.

Om vi får tro SCB, Svenska Statistiska Centralbyrån, och vårt lands officiella befolkningsstatistik, så hade Sverige 31 December i 2020  10 379 295 stycken invånare. Preliminära data visar att befolkningen hade vuxit till 10 385 347 personer. Invandring gör att befolkningen hela tiden skenar iväg, på ett okontrollerat sätt. Data publicerar idag visar att försörjningsbördan hela tiden ökar och ökar för de etniska svenskarna, och vårt land kan omöjligen försörja så många personer som finns här nu.

Riksdagens Utredningstjänst, RUT, visade i dagarna att minst 675 000 invandrare bor här utan att kunna försörja sig själva. Lägsta gräns för att vara självförsörjande har då satts till en inkomst av 12 500 kronor i månaden, men många främmande folkslag i Sverige kan inte ens klara av att ro hem detta. Somalier i Sverige tjänar i genomsnitt 100 kr i månaden på legal väg, resten kommer via bidrag eller den illegala ekonomin – berikar de här folkstammarna egentligen oss ?

”SKA HA ! SKA HA ! ” lyder STORTRUTENS gälla rop – Den uppför sig precis som de utländska bidragstagarna och den ”Svenska” Kyrkan…

När nu den sk ”Kyrkoavgiften” är den enda skatt som inte är obligatorisk, och som det går att avstå ifrån, är det kanske inte så konstigt att de hårt trängda etniska svenskarna till slut revolterar, och slutar betala, betala och betala för alla de människomassor, vår Regering förutsätter ska hysas just här. I Danmark, vårt närmaste grannland, har man i dagarna öppnat för obligatoriska återvändar-samtal, för de personer som inte vill försörja sig på hederligt arbete, utan bara profiterar på bidrag från den danska staten. Där går både en (S) märkt Statsminister och en ”Integrationsminister” i spetsen för en ny reform, som återger danskarna makten över deras eget land. Något för Regeringen Löfvén att ta efter, eller vad säger väl ni ?

Uppskattningsvis hade vi en befolkning om 10 389 487 personer den 31 Mars i år, ifall vi antar att folkökningen i Mars månad 2021 var lika stor som i Mars 2020. Denna siffra, innehåller dock inte det kanske 10 000 eller mer personer som uppehåller sig här illegalt, och som inte ska vara kvar i Sverige.

”Svenska” Kyrkan själv har påstått, att den skulle ha haft 5 817 634  medlemmar 1 Januari 2020. Det motsvarade 56,3 % av befolkningen. Var så god att kontrollera den officiella statistiken själva, ifall ni inte tror mig ! Men år 2020 gick 54 440 personer ur denna kyrka, och ytterligare 10 132 personer lämnade den i Januari till Mars i år. Under Januari 2020 – Mars 2021 lät sorgligt nog 10 217 personer lockas, och blev medlurade av de kristna. Dock – det ger ändå ett positivt netto av 54 355 personer som nu befriats från Monoteismen, och denna skadliga lära.

Demografin – eller ”dödskvoten” är sådan, att det dött 116 822 personer Januari 2020 – Mars 2021, enligt SCB, medan det fötts 131 778 levande födda – om vi ränar med, att dödlighet eller födelsetal inte var annorlunda för Mars 2021 än Mars 2020..

Vi vet också – av demografiska skäl, att ungefär 70 % av de som dog, var kristna, pga antaganden från tidigare år, och vad vi vet om medlemsutvecklingen för den bisarra organisation, som lögnaktigt hävdar att den skulle företräda oss alla. Vi vet också att det dessvärre är så, att 40,3 % av alla svenska nyfödda barn blir utsatta för Kristna övergrepp – såkallat ”Dop” – en äcklig, motbjudande och medeltida ritual – där kristendomen tvingas på barnen, helt utan hänsyn till deras egen vilja – av föräldrar som verkligen borde veta bättre än att göra på detta rent motbjudande vis..

 

Etnicitet och gener kan man inte ”välja” och aldrig någonsin ändra på, lika lite som nationaliteten vid födseln – men ”tro” eller livsåskådning är en helt annan sak.. Därför anser jag som medlem i HUMANISTERNA att ”Dop” eller ”Religiös Doping” ska TOTALFÖRBJUDAS !! och det SNARAST !

Det innebär i sin tur, att ”Svenska” Kyrkan tvångsregistrerade 53 106 individer genom kollektivanslutning av spädbarn Januari 2020 – Mars 2021 – ett oetiskt, närmast kriminellt förfarande för att berika sig själva med skatter, ”tionde” och pålagor på svenska barnfamiljers bekostnad.  Samtidigt dog – glädjande nog – 81 755 kristna i ”Svenska” Kyrkan förra året – så den ”demografiska faktorn” lyder på minus 28 669 personer – senare i år får vi se de faktiska siffrorna och då får vi se om mina beräkningar stämmer. Hittills har de alltid stämt, på plus/minus 100 personer när, sedan 2016.

Låt oss nu summera totalerna. ”Svenska” Kyrkan har år 2020 förlorat 54 155 personer på frivilliga utträden, och ytterligare 28 669 personer via den ”demografiska faktorn”. Det ger ett resultat på minus 82 824 personer, som inte är kristna längre, inte vill vara kristna och inte kommer att vara det heller, därför att många av dem ”åkt ur prästbetyget” och ”lämnat in för gott, som det så vackert, poetiskt och sensibelt råkar heta.

Då har den påstått ”Svenska” Kyrkan (som inte är ”svenskare” än något annat) bara 5 734 810 personer i riket kvar som medlemmar.

Samtidigt har totalbefolkningen i landet stigit från exakt 10 327 589 till 10 389 487 personer – en utveckling som är miljömässigt ohållbar – vilket jag hoppas våra kära, kära Miljöpartister i Riksdagen också noterar, och skriver upp… Detta innebär – och ni kan inte neka till det – att bara  55,2 % av Sveriges befolkning är kristen – för bland alla kristna kyrkor, anser sig ju ”Svenska” Kyrkan ha ”Monopol” – fast det är åter en rutten, smutsig lögn – såklart !

Inom 5 år är denna kyrka inte längre i majoritet. Det HEDNISKA SKIFTET kommer att inträffa, vare sig de vill eller ej – och då kommer alla Ateister, Sekulära, Agnostiker, ja HEDNINGAR och Humanister vara i majoritet – så ÄR det – och det kan ingen jehova, ”gud”, ”allah” eller JHVH-1 göra något åt – för Monoteismen är Verkningslös, ute, kaputt, finitio – vorbei och Förbi.. Det blir slut på hela Jesus-köret, helt enkelt…

HEDNISKA TANKAR färdigställer planerna på The SAERIMNER DEVICE

2013 fanns det en del personer i Sverige som lögnaktigt påstod att ramadan skulle vara en svensk tradition, fastän sådana fasoner från Arabvärldens öknar inte hör hemma i vårt land. Numera lyser sådana notiser i dagspressen med sin frånvaro, fastän den muslimska fastan förutsätts ta sin början i morgon, enligt den månkalender denna religion i sin efterblivenhet håller fast vid. Att fasta, inte dricka vatten dagtid och dessutom utsätta sig för nattvak, är skadligt för kroppen och kan ge upphov till trafikolyckor, på grund av akut sömn- och näringsbrist liksom svåra olyckor på arbetsplatsen. Alla behöver vi äta och dricka ordentligt om vi ska kunna jobba, särskilt i Covid-tider, då immunförsvaret kan vara ansträngt.

Det har gått så långt, att hela 8,1 % av Sveriges befolkning har islamsk kulturell bakgrund enligt statistik från 2016, och idag är siffran sannolikt ännu högre, eftersom mer än 19,7 % av invånarna i vårt land har utländskt ursprung – och hit har Regeringen Löfvén samt de usla regeringar som föregick den fört oss.

Vi inser allihop att det inte kan fortsätta såhär längre. Vårt samhälle riskerar att bryta samman under trycket från icke-demokratiska värderingar, religioner och kulturer, även om det visat sig, att bara ungefär hälften av de med muslimsk bakgrund som tyvärr vistas i landet är ”troende” muslimer, i alla fall enligt vad en del bedömare skriver.

Om Monoteistiska religioner fortsätter att breda ut sig, kan snart ingen leva som han eller hon vill, gå klädd som han eller hon vill eller äta som han eller hon vill längre… (teckning: Jeanders Bildblogg)

Därför har vi på Hedniska Tankars redaktion färdigställt planerna på THE SAERIMNER DEVICE, en enkel apparat som en gång för alla stoppar islamiseringen, medan vi hedningar bland de etniska svenskarna tar i tu med de kritsna, och ser till att hedna och avkristna dem, illa kvickt. Kanske de flesta av er kommer ihåg vad en mikrotom är för slags apparat från skolans naturkunskaps- och  biologitimmar, i alla fall om ni inte som Greta Thunbergs anhängare skolkade från dem, och nekade till att lära er något. Ni kommer säkert ihåg att en mikrotom skär ytterst tunna snitt av medicinska och biologiska preparat, bland annat för att man skall kunna studera vävnaderna och cellerna i dem i detalj, alltså de livets byggstenar som allt levande är gjort av…

This is a part of the DEVICE – esta es la vida, Baby !

Men nu finns det även Ultra-Mikrotomer som skär ännu finare och tunnare, ja så tunt som några My, alltså en tusendels millimeter. Partiklar som är så små, är givetvis inte synliga för blotta ögat, och om man kopplar två ultra-mikrotomer till varandra, och matar in massor med Bacon-skivor genom den ena ultra-mikrotomen genom en stor tratt, ja då får man tärnat bacon som är rent mikroskopiskt, lika fint som det finaste damm, eller virus-partiklar.

Ja ni ”mussar” – Tänk er MASSOR av såna här, som svävar runt i luften ni andas helt utan att ni ens kommer MÄRKA det…

Bacon-tärningarna hålls svävande genom en alkohol-dimma av REN SPRIT som verkar som ”vehikel” som farmaceuterna säger, och som är TOTALFÖRBJUDET under Ramadan enligt Allah Akbar den allra högstes regler – men med hjälp av en kraftig fläkt – som kan anslutas till Luftkonditioneringsanläggningen i varje köpcenter, varje Galleria, varje bostad, varje offentlig byggnad eller terminal och resecentrum i Sverige, så kan luftmassor på så mycket som 300 000 kubikmeter luft eller mer ögonblickligen De-islamiseras…

Visste ni att man nuförtiden också kan köpa Whiskey, som är SMAKSATT MED BACON…

Självklart skyddar The Saerimner Device också emot Covid-19 och andra skadliga virus, inte bara skadliga religioner som islam – allt genom SPRITENS INVERKAN.

Vi har REDAN gömt trettiofem av dessa nyligen konstruerade renings-anläggningar på olika platser runt om i Sverige. INGEN mer än vi på Hedniska Tankars redaktion vet  VAR de finns, och vem som helst, ja vilken muslim som helst som vistas i vårt land och uppehåller sig här, kan NÄR SOM HELST få sin fasta totalt avbruten, genom att inandas alkoholen och bacon-partiklarna. Ingen, absolut ingen vet när och var det kommer ske, MEN DEN ALLRAHÖGSTE KOMMER VREDGAS SVÅRT PÅ ER och ni kommer aldrig aldrig till Mohammeds paradis, utan får nöja er med att tillbe och dyrka Herren Frej och BLI HEDNINGAR för all framtid, precis som alla oss andra.

Kom över till FREJ – Han GER MER !

Om Fantasy från Grillby – och annorstädes

”Knutby Knutby
Underbara stad
Där de kristna står på rad

De kristna, vars tankar inte stilla står
skickas till Åsa Walldau, som piskar och slår !”

– Ur Låten ”Knutby” av Punkbandet Frejfaxes Horor

Nu var det om GRILLBY och inte KNUTBY det skulle handla. Knutby har blivit rikskänt för sina onda kristna och sin urspårade Filadelfia-församling, men Grillby, en annan liten byhåla långt bortom ära och redlighet i Uppland, har hittills inte gjort sig bekant för liknande hemska saker. Ändå nämner Enköpings-Posten – kanske landets mest enfaldiga tidning från landets mest Enahanda stad, belägen mitt i Enabygden just Grillby så sent som i Torsdags.

Rubriken ”Fantsay från Grillby” som stod på EP:s omslag, fångade genast mitt öga vid kaffebordet på jobbet i torsdags. Kan någon då ge sig till att skriva fantasyromaner om just Grillby, samt hur och varför ?

Biblioteket i Grillby. Här får man knappast vidgade vyer. Här spyr man bara…

En klokare och mer erfaren kollega, avbröt mig genast. ”Du kan ändå inte ana hur det är därute…” sade han bekymrat. ”För att föreställa sig hur det VERKLIGEN är ställt ute i Grillby, måste man antagligen tillgripa ganska stora mängder fantasi, och bor man stadigvarande där, kanske man är i akut behov av verklighetsflykt.”

Tidningen berättade för oss att det var den gode och ädle Herr Lukas Renklint, uppvuxen i Grillby ett stenkast från Grillbyskolan – en intellektuellt sett ganska torftig miljö, har vi anledning förmoda – som skrivit fantasy-romanen ”Väsens Revolution” som utkom i Mars. Redan titeln verkar ju lovande för mig som hedning, eftersom Asatron och hedendomen också är en Befrielse-teologi, och jag själv växte upp i Bollmora, Tyresö; kanhända under liknande förhållanden som Herr Renklint, numera bosatt i Västerås, och för länge sedan avflyttad från Grillby, den byhåla han hade turen eller kanske oturen att växa upp i.

Nu vet jag inte om herr Renklints roman och debutverk är en såndär bok där författaren skall göra upp med sin svåra barndom – det finns ändå nog och övernog av sådana böcker på marknaden, men herr Renklint meddelar till tidningen att hans bok är tillägnad de stackars barn, som numera kämpar sig igenom den torftiga miljön på Grillby Skola, och ”hans strävan med boken är att beskriva för barn och ungdomar hur man står upp för det man tror på, genom etablerade strategier” skriver EP.

Detta låter ju både ädelt och pretentiöst, måste vi säga – men även om jag säkert tror att herr Renklint har de godaste motiv så är jag en aning tveksam. Nu har jag tyvärr inte tillfälle att läsa hans bok – jag läser så gott som aldrig fantasy och sådant, av skäl som jag skall återkomma till nedan, men att stå upp för vad man tror på, är inte alltid något bra – det gäller att veta VAD man tror på, och urskilja sanning från lögn; eller det som är värt att försvara och ta del av, gentemot sådant som i grunden är adiafora, eller oväsentligt för en själv – och ”etablerade strategier” är inte alltid de moraliskt bästa eller ens renhåriga och legitima, oavsett om det rör sig om debatter eller krig. Stormakterna använde giftgas eller kemiska stridsmedel som ”etablerad strategi” redan under Första Världskriget, men man kan inte säga att det var moraliskt rätt bara för det. En del personer debatterar genom ”härskartekniker” och systematisk lögn som ”argument” men man kan heller inte säga, att det är ett bra eller schysst sätt att vinna en debatt på, till exempel.

Sålunda står jag aningen tveksam inför herr Renklints bok, som redan skall följas av en del 2, får vi veta. Den bärande tanken eller uppslaget för alltsammans är att ”Väsen finns” och att en del av barnen eller ungdomarna på just Grillby skola kommer i kontakt med folktrons väsen, samt inser att vuxensamhället helt saknar respekt för dem. Sådant låter ju hedniskt nog, men nu så berättar jag inte om mina egna erfarenheter här, utan låter det sluta med en bokanmälan, i brist på tid för än mera, eller rekommendationer av sådan litteratur som jag de facto läst och dessutom tycker är bra. Tiden räcker tyvärr inte till för att blogga mer just idag, helt enkelt.

”Grillby – en plats som tågen alltid far förbi. Grillby – med småskuren Socialdemokrati. Grillby – med Pogo Pedagog och Sockiplast – Grillby – en plats där sinnet ruttnar, och för evigt växer fast…”

 

 

 

En HÖGVÖRDIG Ärke- någonting har slutat Twittra…

TT-telegrammen har slaviskt och papegojmässigt skrivits av och kopierats av den svenska pressen. Journalistkåren lägger sig platt, och man kopierar hurtfriskt varandras rubriker rakt av, utan minsta hänsyn till yrkesheder, verkshöjd eller ens press-etiska regler.

Vad föranleder denna rubrikstorm ?, undrar ni kanske. – Jo, det ska jag ta och berätta för er. Sveriges kvinnliga Ärkebiskop, hon med direktöversättningen av det käcka utropet ”Allahu Akbar !” som sitt personliga valspråk, har slutat missbruka sitt Twitter-konto. Det är hela saken, och bara för det måste alla Sveriges yrkesverksamma journalister vika ned sig totalt, och ge ”Svenska” Kyrkan massor av gratisreklam – gärna på heluppslag och löpsedlar.

Ett skamlöst horeri – eller vad ska man kalla det för ? God press-etik är det INTE, i alla fall.

”Spelet är slut – Das Spiel ist AUS – Raus Raus !”

Nu är det förstås så, att Ärkebiskopinnan Antje Jackélen självklart är lite finare, ja liksom lite förmer än oss andra vanliga dödliga. Hon står helt enkelt närmare Gud, och är en mycket mycket bättre människa än alla oss hemska hemska hedningar – i alla fall enligt henne själv. Hon är ju ”Högvördig” säger hon, och endast så och bara så får hon tituleras.

Dessutom är det bara såå alldeles rysligt förfärligt synd om henne, för alla Twittrare på nätet är bara såå elaka emot henne såå – fortfarande enligt henne själv.

Enligt den Högvördigt Högvördiga, så skulle varje försök att tro något annat än Pisskopp Jääkeén (förlåt – jag ber naturligtvis om ursäkt – men min finska väninna som är här på besök för att följa ”forn sed” ni vet uttalar faktiskt Ärkebiskopinnans Högvördiga namn just så) vara ett prov på hednisk ondska, samt naturligtvis hat och hot.

Allmän kritik eller en öppen debatt lämpar sig liksom inte för denna Högvördiga person i sin Högvördighet, Amen och Halle-LUU-ja !

Det ärkebiskopliga twittrandet skulle ha utnyttjats i skumma konspirationer, heter det – och därför måste hennes Högvördighet stänga av det Högvördiga Twittrandet, sluta upp med alltihop och och återgå till sin andliga verksamhet – vilket vi väl kan unna henne. Är det inte det som är Kyrkans uppgift, förresten ?

Här och där finns dock fortfarande svenskar med Civilkurage, som vågar säga emot denna självutnämnda ”andliga ledarinna” som påstår, att just hon ensam har rätt att företräda oss alla inför hennes ”gud”. (Hur kan någon gudfruktig person ens ta sig den rätten – förresten ? Är det ens kristligt eller kristet att göra så ??)

Skribenten Michael Williams i Magasinet Paragraf – en branschtidning för Jurister – skriver för dagen såhär, och jag tror därmed inte att han förtalar hennes Högvördiga Högvördighet, lika lite som jag själv:

Byt planhalva

Av Michael Williams 2021-04-08

Ärkebiskop Antje Jackelén tar en paus från Twitter. Jaha, liksom. Det är ju ingen nyhet att Twitter är ett tillhåll för allehanda gaphalsar och att diskussionerna som förs är allt annat än nyanserade. Jag beklagar förstås att en medmänniska råkat ut för sedvanligt hat och hot men man behöver förstå att på Twitter är det vardagsmat. Vissa är förstås mer utsatta än andra. Människor i ”ställning” ligger alltid illa till. Kvinnor och rasifierade likaså.

I Sverige har inte Twitter så stor marknadsandel av sociala media. Utöver galningarna så är det mest proffstyckare, journalister och politiker som är aktiva. Vanligt folk – de som vi oftast vill nå med vår kommunikation finns på andra ställen.

 

Michael Williams är idag den ende, som i svensk press har mod nog att sätta fingret på den springande punkten. Vad gör ”Svenska” Kyrkans kardinalprimas på Twitter ? Ska hon ens finnas där ? För några dagar sedan ifrågasatte jag själv hur ”Kardinalprimasen” under hela sin Högvördiga tid på den ärkebiskopliga heliga stolen inlåtit sig på att försöka styra Sveriges politik, något som inte alls angår henne.

Hon representerar ingen myndighet. Hon är ingen statlig remissinstans. Hon har ingen rätt att förgripa sig på statens lagar, eller försöka avskaffa Riksdagens lagförslag – stödd av en Parlamentariskt vald majoritet – om språkkrav för invandrare, till exempel.

Ändå har samma Högvördiga människa i åratal genom fortsatt med att missbruka sitt Twitter-konto, och det på ett sätt som endast kan jämföras med ex-presidenten Donald Trump i Amerika.

Någonstans måste hon ändå välja sida, någon gång – om hon med trovärdighet skall anses utöva ”andlig verksamhet” – och det är ju det Ärkebiskopar eller Högvördiga Ärkebiskopinnor förutsätts göra – de skall inte vara politiskt verksamma personer.

”Länge LEVE Hans Helighet Påve Franscisus – Han som i BOXNING är en FRISKUS !!” (Yes Box Pope Allright – Capisce ?)

 

Självaste Påven, slutade Twittra för många år sen, då han insåg, att det var honom ovärdigt – eller åtminstone den föregående Påven, inte den nuvarande – och i boxning är det så, att den som sig i ringen ger, får matchen tåla.

Ja du hör ju Antje lilla – DÄR LIGGER DU I LÄ, för se Påven han e helig han, inte bara Högvördig sörru, utan just Helig Helig som Farbror Zebralort – förlåt jag menar Herren Sebaot, för så ska det ju heta.

Kanhända du borde ta råd av Hans Helighet i Rom, nu när Twittrandet gått dig emot, och du uppenbart ägnat dig åt missbruk, något som icke är behagligt inför Israels Gud, tror jag mig veta. Kyrkans män och kvinnor ska vara andliga ledare, inte världsliga. De ska stå över dagspolitiken, och inte styra hela samhällen, utan enbart styra sina kyrkor och sköta sitt – ehuru det kan vara ”svårskötta pastorat” och getabockars hjord emellanåt.

Själv representerar jag inget Samfund, ingen Regering, ingen Stat, Ingen Herre, ingen Allsmäktig gud.

Jag är blott en Hedning i mängden – men därför en man som förbehåller sig rätten att sjunga ut, att tycka, skriva och ha åsikter – som privatperson och icke såsom Kardinalprimas. Det har hittills kostat mig tre mordhot, en utmaning på duell, ett fall av olaga hot, samt naturligtvis en massa hatbrev, spottloskor på min lägenhetsdörr och lite andra saker, inklusive personer som rent ut på nätet skriver att jag skulle sakna all heder, hur de nu kan veta eller bestämma det – men hör du mig klaga, kanske ? De pratar mest om Heder, som själva ingen Heder har – som min gamla farmor sa, på sin tid.

Ger du dig själv ut för att Twittra, och orättmätigt tror att du via ditt Twittreri likt Trump ska styra vårt lands politik – ja- då får du också tåla ”mothugg”.

Det har alla vi andra fått lära oss. För länge länge länge sen… Idag är en Tors Dag. En vacker Tors Dag.

Vår Kardinalprimas har slutat Twittra, säger hon – och för detta lands skull, får vi hoppas hon håller det löftet – för evig tid, i evigheters evighet amen…

 

En Torr, Kall årstid..

Såhär års skulle Hedniska Tankar redaktion ha färdigställt det årliga tappandet av björksav, men så har inte skett ännu.  Än råder minusgrader i Mälardalen, och savtappningstiden, som ofta är kort, låter vänta på sig. De Galna Gretorna i pressen och svenska media tjatar helt obefogat vidare om klimatförändringar, något som för det första inte går att observera på kort sikt, och för det andra är det också så att detta år är kallare än normalt, inte alls varmare, i alla fall vad huvuddelen av vårt land beträffar.

Jag känner mig föga inspirerad, detta torra, kalla år. Visserligen erhöll jag för några dagar sedan Vilhelm Mobergs kutlkomedi ”Gudens Hustru” som handlar om kulten av Frej i Värend när det begav sig, och kyla och torka rådde även då, i alla fall enligt Mobergs pjäs. För några dagar sedan rapporterade man i sensations-ordalag om det faktum att polarisarna på Grönland råkat smälta redan på stenåldern, då den mänskliga påverkan på CO-2 halten i atmosfären måste varit noll eller nära noll.

Tidskriften Ny Teknik redogör för det faktum att minst två stora värmeperioder inträffat på Grönland – som då var skogbevuxet och gjorde skäl för sitt namn – inom de senaste 2 miljoner åren, enligt vad de amerikanska Camp Century borrproven från 1966, 1,4 km ned i iskärnan lär visa. Men var detta egentligen något nytt ?

Redan när jag själv gick på universitetet under förra årtusendet var det väl känt att det inträffat minst två större exempel på vad man kallar Transgressioner, alltså negativ landhöjning eller med andra ord höjning av havsytan under de senaste femtusen åren. Höjningen av havsytan kan i sin tur bara ha orsakats av en höjd vattenvolym, vilket bara kan komma av hastig isavsmältning. Det fanns även fyra stadier av större transgressioner i Litorinahavet som hade sina toppar ungefär 5000, 4000, 3500 och 1500 f.Kr. Därefter fortsatte flackare ”vågrörelser” av transgressioner vid 500 före och 500 efter Kr. samt vid 1000 e.Kr.

Anno 7000 fk och 2000 fk steg havsytan i Östersjön med 5-6 meter – och då fanns ingen mänsklig CO2-påverkan alls – Någonsin tänkt på det, kära ”miljövänner” eller om det nu var miljövänster…

 

Och ändå fortsätter de Galna Gretorna tjata och grumsa, istället för att anpassa sig till verkligheten. Vilka tider lever vi inte i !

En kort, men HEDNISK fredag

Idag firar de kristna hundarna något de kallar ”lång fredag” vilket jag för min del inte alls förstår meningen med, liksom hela det påhitt, de kallar Påsk. De tjatar i det oändliga om sin såkallade Frälsare, som vi alla måste tro på enligt dem – men hans dödsdag infaller på totalt olika dagar varje år… Vad ger ni mig för ett sådant bedrägeri ?

Vore det inte slugare att sluta med manipulering av folkmedvetandet, metoniska cykler, yrande om ett visst antal söndagar efter vårdagjämningspunkten kopplat till månfaserna och sådant, och helt enkelt erkänna att ni INTE VET när er såkallade Frälsare dog, ack ni kära kristna – och därmed erkänna att han är en fantasifigur, lika verklig som Påskharen ?

Jag håller på Påskharen – Han är förmodligen lika helig som grabben till vänster i bild..

Men Tor och Oden då ? undrar nu någon..Är inte då de också fantasi-figurer ? – Nej, säger jag er – ty de är rena naturkrafter – Tor är Åskan, Oden är Stormen och Vinden, och dessa är saker som förvisso finns, som du kan se och röra vid och ta på, och de kommer inte av en enda orsak och är olika till sitt väsen, lika olika som någonsin Vinter eller Sommar. Gudarna är också vad vi kan kalla Existensialer i vårt medvetande, krafter som alltid finns, alltid funnits och alltid kommer att finnas, kalla dem Egregoer, Jungianska Arketyper, konstanter i vårt kollektiva undermedvetna – eller vad ni vill – och vad frälsare nu angår – några sådana finns inte där, ty den enda eller ende frälsare vi egentligen kan ha, är slutligen oss själva, våra vakna jag; våra medvetna personligheter.

Hela denna kristna frälsningslära framstår för mig som helt absurd. De kristna påstår att deras gud, Jehova, skulle vara Allgod och samtidigt allvetande, men han är inte mer allvetande eller allgod än att han vill plåga ihjäl oss alla, och det enda sättet att lugna honom och få honom rar och snäll igen är alltså att låta honom tortera sin ende son till döds, vilket då skall framställas som något vi ska vara glad över, eftersom Jehova annars skulle ge sig på oss alla istället, och låta eld, ormar och paddor regna ned från skyn, för att inte tala om alla andra hemskheter, som de kristna kan hitta på. Hela deras Bibel är ju till bredden fylld med dem.

Och vad skall vi ens frälsas ifrån ? Om gud är allvetande, och allsmäktig, varför avskaffade han då inte plågorna, och hela det kristna helvetet, samma helvete som Monoteisterna ställer till för alla oss andra, särskilt de av oss som råkar vara Polyteister ?

Själv tror jag mera på Våren och Frejas kärlek, som inte yttrar sig i form av sadism, tortyr och godtycklig plåga. Den är lika naturlig som livet självt, och vad nu Freja själv beträffar, så har jag tillbringat denna dag samt gårdagen så att säga i hennes varma och inbjudande sköte, emedan två av hennes jordiska tjänarinnor öppnat sina egna sköten just för mig och bara för mig, och som en vacker gåva, ja det största av alla vårblot, som också Vilhelm Moberg på sin tid beskrev i sin Kultkomedi ”Gudens Hustru”.

Större blot finns nämligen inte, än att ge av sin kärlek och sålunda blota bort sig själv på det sättet, medan de kristna är fast i sin ohyggliga korsfästelse, sina sjuka och kväljande dödsfantasier och den Sado-Bög-Porr, som tar formen av nakna och blödande mansfigurer uppspikade på såkallade Krucifix. Kan man tänka sig något mer onaturligt och onödigt, särskilt såhär års, när ägg, gröna löv och kycklingar vore ett bättre bevis på tillvarons goda ?

Frejas makt är förvisso stor, och henne bör ni hedra om våren, ack ni hedna och ni ludna, för i korsets skugga finns ingenting att hämta, och ingenting att ge eller få.

Men Hedendomen varar. The Goddess prevails.

I Världen omkring råder fortfarande styggelse och mörker. Någotslags idiotisk sajt på nätet kallad ”Kultursmakarna” har behagat utprångla det felaktiga påståendet, att vi Hedningar och Asatroende skulle ha för vana att fira vid Uppsala Högar om Påskdagen. Det har aldrig skett, säger jag. Sådant har jag aldrig deltagit i, kommer aldrig att delta i och ratar helt – av den enkla orsaken att det tydligen finns några förståndshandikappade vrak vid namn ”fornsedare” eller något, som inte förstår Skillnaden mellan Hedendom och Asatro, samt Monoteism, och som tror, att man med blommor skulle dekorera ett kristet och katolskt altare, som fortfarande besudlar den vackra platsen, liksom den besudling, smaklöshet och orgie i dåligt och ovärdigt uppförande som utgöra av fornsedarna själva, dessa de trögfattades förening…

Jag hyllar ingen ”Jesus-kraft” vid Gamla Uppsala, och jag förstår inte varför man tror att jag skulle göra det. Jag är hedning, rätt och slätt – det var punkt 1 – och därmed behöver jag ingen jesus, ingen frälsning, ingenting sådant.

https://www.youtube.com/watch?v=F-OgXq4Lqyw

Har ni inte förstått ens det, så är ni mera trögfattade än jag ens trodde, och då rekommenderar jag er att söka er någon annanstans, tämligen omgående, och för den delen också sluta läsa denna blogg. Ni som vet med er, att ni utgör bildat och förståndigt folk, däremot – får gärna stanna kvar – för det är för er, Våren och Gudarna jag skriver, och fortsätter skriva, i takt med andetagen, bis zur allerletzte Patronen.

Min Hedendom är Asatron, och den ÄR en Befrielse-Teologi. Vänta er inget annat, och fira er påsk så, som den bör firas – i tacksamhet och glädje över livet, och utan jesusar, kristna personer eller andra plågoris.