AVSLÖJAT: Hedningakartan 2016 – bilderna som INGEN låter dig se..

För en knapp månad sedan publcierade Svenska Kyrkan sin medlemsstatistik för 2016 – det sämsta året någonsin för de kristna under hela den tid som gått sedan Staatskyrkan upplöstes år 2000, och det bästa året sedan dess för oss hedningar. Det lär ha avslöjats, att 60 % av de tiotusentals människor som inte längre vill vara kristna och inte längre vill ha med denna kristna kyrka att göra faktiskt inte tror på ”gud” eller den allsmäktige JHVH som de kristna och alla andra ökenreligioner har satt att bestämma över oss, som någotslags diktator. Kristendomen är och förblir en totalitär filosofi, i likhet med Nazism, Kommunism och andra totalitära läror, och det måste man ha klart för sig.

Men vårt folk har börjat göra sig fritt, och det sker i allt stegrad omfattning. Hedendomen går framåt, dag för dag. De stora Morgontidningarna vill inte ta upp det här, och trots att tidningsredaktioner som Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har tjogtals med duktiga grafiker, liksom SVT, vill ingen visa sanningen bakom Svenska Kyrkans siffror. Ingen vågar säga något. Ingen vågar skriva något. Tystnadens mur sänker sig kompakt ned över vårt land, och det har nästan blivit förbjudet att resonera om alltsammans, ungefär som en oskriven lag skulle hindra det. Jag ensam kan nu visa den, som oberoende bloggare, och här kan du själv se hur många hedningar som nu finns i just ditt län.

Som du ser har nu 51,9 % av befolkningen i Stockholms län lämna Svenska Kyrkan bakom sig. Situationen är liknande i de angränsande länen, och i Skåne har 41,2 % av befolkningen redan hednats. Det är bara det underutvecklade och glesbefolkade Norrbottens län eller Lappland som släpar efter, med en fjärdedel hedningar ungefär, men så har också den samiska kulturen utsatts för en kristen mission och ett folkmord utan motstycke.

Trots att man ivrigt försökt ”lägga locket på” och strypa den allmänna debatten, finns det även ett antal kristna debattörer som vågar skriva om det här. Den frispråkige prästen Kent Wisti, som själv tillhör den före detta statskyrkan är bara ett exempel. Han anser att det nu måste till en rejäl attitydförändring hos de kristna, och att de faktiskt måste begripa att de inte är allenarådande längre. Verklig religionsfrihet och tankefrihet förutsätter, att vi alla respekterar tanken på Polyteism och att ingen enskild religion längre kan sägas vara dominerande i vårt land. Kristendomen har helt enkelt ingen särställning längre – det förlorade den redan när Statskyrkan upphörde existera vid sekelskiftet, och skall vi nu ha ett sk ”multikulturellt” samhälle – vad det nu är – så måste de kristna faktiskt ta och ändra på sig – ju förr desdo bättre.

Och Svenska Kyrkan är en extremt politisk organisation, på alla nivåer i sitt system, konstaterar Kent Wisti. Man håller kyrkoval och gör partipolitik av religionen, på det allra mest osmakliga sätt, och det är människor i vårt land hjärtligt trötta på. För, som han säger:

I sin självbild lever Svenska kyrkan ett halvsekel efter världen. — — Det är som en desillusionerad sosse av den gamla stammen som konstaterar att man fick hångla lite mer på Tage Erlanders tid.

Svenska kyrkan kommer att dö. Om 100 år finns inte Svenska kyrkan. Det är bra! — —

Vi går till kyrkoval till hösten med ett system hämtat från det myrdalska folkhemmet. Socialdemokratisk folkhemsnostalgi kommer att blandas med högerpopulistisk folkhemsnostalgi. De stora orden om folkkyrkan kommer uttalas som visioner när det snarare borde vara en nekrolog.   ( Kent Wisti i DN 2017-05-09)

Själv tycker jag som liberal Asatroende inte att religion bör politiseras, oberoende av vilket slags religion det nu än är. Ett hemskt exempel på vad det leder till ser vi i radikal islam, som fortsätter att skapa död, terror och lidande överallt i världen, precis som alla ökenreligioner med sina ”allsmäktiga” gudar som kräver absolut lydnad.

Nu måste det bli slut på detta, en gång för alla. Framtiden kräver hedendom, och hedendom stavas polyteism !

Varje svensk som fortfarande är med i den döende kristendomens ”folkkyrka” tvingas betala mer än en miljon, hela sitt liv igenom. Kollektivansluten, besnattad, bestulen på sina besparingar ända in i döden – är det konstigt att vårt folk börjat göra uppror ?

Här är en länk för dig som ännu inte befriat dig själv och dina anhöriga, eller funnit det naturliga, enkla och sunda sättet att leva

”What then will be the right way to live? A man should spend his whole life at play sacrificing, singing and dancing so that he can win the favour of the gods and protect himself from his enemies and conquer them in battle.”

– Plato, Laws, Book VII

Hedendom och Asatro växer också som aldrig förr. Nordiska Asa Samfundet har på mindre än ett år uppnått 650 medlemar ungefär, och är därmed den största organisationen genom tiderna för Asatro i Sverige, och genom sina stadgar helt opolitisk, vilket en del andra organisationer inom Hedendomen tyvärr inte är. Enbart Isländska Asatrufélagid med ungefär 3500 medlemmar är större i de nordiska länderna, och det råder inga som helst tvivel om att vi snart kommer att mångdubbla vårt medlemstal. Jag rekommenderar verkligen att ni går med, och det kan ni göra på länken här..  Själv tror jag också på att den Hedniska rörelsen i Sverige inom en snar framtid når sitt slutmål: Att reducera alla gamla mossiga ökenreligioner till under 10 % av befolkningen, medan Hedendom i olika former kommer utgöra 90 % av folkets tro !

Opolitisk trosutövning – vad som borde vara en självklarhet för alla – Hedningar såväl som kristna…

Nej, ”Valborg” är inget kristet helgon, och dagen har INGENTING med kristendom att göra

Som bekant är det Valborg idag, eller rättare sagt Valborgsmässoafton, eftersom Valborgsdagen – som nästan överallt i Sverige ansetts vara Vårens höjdpunkt, och tiden för det egentliga vårfirandet, ”Majandet” då man ”sätter Maj i vägg” och sjunger Majvisor.  Folklivsforskare som Martin P:son Nilsson och andra pionjärer inom etnologin hittade paralleller till Majandet, eller inbärandet av de gröna kvistarrna hos alla Europas folk, och till och med i den grekiska antiken, då det inte fanns någon kristendom överhuvudtaget.

Och vem är Valborg, eller som det heter på Tyska – Walphurgis ? Hon som borgar för Valen, med andra ord eller Valfrun, Vårfrun – den stora korerskan, Valeburga, Valepurga, Valdis, Vanadis – hennes namn är känt inte bara i Tyskland utan i alla länder med Germanska språk, alltså inte bara de Nordiska språken, utan också Frisiska, Tyska (i alla varianter) och Engelska samt holländska. Överallt tänder man så här års stora eldar till hennes ära, och utser ”May Queens” eller Majdrottningar, vilket också är ett hedniskt bruk från början, som inte alls har med någon krystad kristendom att göra. Jungfru maria har inte ett enda dyft med saken att göra hon heller, för våren är inte steril, den är könlig och sexuell, ingen trist ”jungfrufödsel”.

Freja tar var dag av Valplatsens fallna hälften” står det i Eddan, och hon ensam är Vanernas Dis, själva Vanadisen – Walphurgis. Det är ett namn som inte många kristna begriper idag, men som är helt och hållet hedniskt från början.

De kristna har visserligen hittat på ett fiktivt helgon, en ”sankta Walepurga” som skall ha levat på 700-talet, men vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, och fortfarande bara är en from helgonlegend. Hon skulle ha varit syster till en viss Willibald, som i samband med Bonifatius härjningar och plundringståg emot Sachsarna rest från England till Tyskland, och under Bonifatius huggt ned inte bara den heliga eken vid Geismar, utan som alla kristna förstört, mördat, skövlat och bränt och slutligen – när hon blev för gammal för det – slutat sina dagar som abedissa i ett nygrundat kloster i Eichstedt, som man byggt på ännu en skövlad och förstörd hednisk kultplats. De få skriftfragment man tillskriver henne är från 800-talet, dvs långt senare, och hennes ben ska också ha placerats i en klippskreva utanför klostret, när uthungrade människor i närheten mycket riktigt brände det. Hennes ben ruttnade sönder, på det vanliga katolska viset, och från dem sipprade en helig olja, påstås det, men det behöver ingen tro på. Så långt katolikerna, och deras smutslegend.

Valborgsmässoeldarna är däremot mycket äldre, för även om man inte har några beläggg för deras tändande just i Sverige innan 1700-talet, förekom de på kontinental botten långt innan den fiktiva Walepurga ens var påtänkt eller uppfunnen, och varför ett kristet helgon ska gå omkring och bära Frejas eller Vanadis namn kan man ju fundera mycket över, men det här är bara samma tröttsamma ”kristifikation” som när Skade i Skadevi fick bli ”Sankta Elin” av Skövde (ett annat helgon som sannolikt aldrig funnits, och som inte är erkänt av kyrkan ens idag)

Valborg fortsätter att vara en obskyr, endast till hälften känd gestalt, men Freja, majfesten, majdrottningen och majandet känner alla till. På slavisk botten – för Majfirandet är känt även där – heter Majdrottningen ibland ”Kostrubunku” och det är också hon som är huvudpersonen i Igor Stravinskijs ”Våroffer” som väl de flesta bildade människor hört om. De kristna bevisar bara sin egen okunskap genom att dilla och lalla vidare om katolska helgon, och de är utestängda från så mycket skönt och vackert, som den hedniska delen av mänskligheten genast förstår och känner sig hemma med.

Stravinskijs balett har ibland uppförts just under namnet ”Walpurgis” eller Valborg, men i verkligheten skedde inga människo-offer, särskilt inte av slaviska majdrottningar. Vad den slaviska – och baltiska traditionen – som också kopplats till ”Kupala” eller Midsommar – gått ut på, är däremot att kvinnorna som deltog i majfesten anordnar ett gemensamt bad istället, där ”majdrottningen”, ”kostrubunko” eller vad hon nu kan antas heta ska kastas i vattnet, och under fröjdefulla former badas. Jämför med Nerthus, som Tacitus och romarna var så rädda för… Vid Midsommar offrar de ukrainska flickorna Midsommarkransar, liksom vi ibland här även bekransar oss vid Maj, och att de väljer åt sig en man för Midsommarnatten, har jag själv sett, och upplevt…

Maj och Midsommar brukar ofta glida över i varandra, och eftersom vissa inte kan få för mycket av det goda, eller i det här fallet Frejas sällsamma kraft, kan man ju tänka på alla de sk ”Pingstbrudar”, ”Majbrudar” och andra folkliga seder som förekommit ända in till 1800-talets slut eller 1900-talets början i Sverige. Till ”Majbrud” eller Frejas gestalt, nedstigen på jorden och levande bland människorna, skulle man i 1880-talets Skåne ta en kvinna som var ”en rikti Dansekatta” eller med andra ord tillräckligt lätt på foten, och alltid lång, blond och högvuxen, så att hon kunde gestalta Freja eller Vårfrun. ”Den som har stått Majbrud, får heller inte någon brudeskrud” sade man också, och med det menades att den som tagit på sig den utvaldas roll, måste stå vanliga människor och förhållanden fjärran för åtminstone en tid, eftersom hon så att säga närmat sig det gudomliga. Frejas fester var visst inga lössläppta orgier eller något annat, utan högst ordentliga kransagillen, dansfester och våröl för bygemenskapen, och så var det långt fram i tiden…

Till och med min gamla farmor – som blev över 92 år blev utsedd till majbrud i sin ungdom, men slutade som en högst respektabel prästfru, så där ser man…

Ska man ikläda sig Frejas roll och bära Brisinga-men, det stora havssmycket, måste man ha vad som krävs... Det går inte för vem som helst…

Den friska havsbrisens glöd eller men, är förstås solen, som sjunker i havet eller reser sig ur oceanen, precis på samma sätt som planeten Venus eller Mardöll – som är och förblir Frejas stjärna – kan vara Aftonstjärna eller Morgonstjärna, beroende på när man ser den. Men, inte alla kvinnor förmår bära solsmycket. För att komma dit hän måste man ha vad som krävs, och även tänka, tala, gå och handla på rätt sätt – och det är inte alla som kan, särskilt inte dumma, feta och fula amerikanskor, eller andra som missbrukar Frejas heliga namn – vilket man ska akta sig noga för att göra… Många har tänkt sig Brisingamen som gjort av guld eller bärnsten, och det finns absolut inga hinder för att uppfatta smycket så, inte heller Frejas heliga gördel, som hon kan spänna om sig som ett slags styrkebälte, för att öka sin attraktionskraft och sin förmåga till sexualitet månggfaldiga gånger, ungefär som Tors egen Megingjord, som emellertid bara ökar styrkan och de manliga kroppskrafterna.

Allt är inte kärlek, som kallas så, och bara för att vissa figurer går runt och bräker som får om det, blir livet eller Våren inte kärleksfullare eller godare för det. Se på ”fornsedarnas” idiotiska flumsnack, till exempel…

Striden mellan Sommar och Vinter, eller Majgrevens kamp med Vintergreven, en annan främst medeltida sedvänja, har knappast varit så vanlig i vårt land, men vanligare på kontinenten, där redan Frankerna och andra Germaner höll ”Campus Majus” eller stora truppmönstringar och torneringar på just den första maj, då alla vapenföra män skulle inställa sig ”med fulla folkvapen” inklusive tre tolfter pilar och mat för två veckor inför tinget och kungen.  Här syns den äldre Freja, hon som är stridens gudinna lika mycket som kärlekens – och vad en del underhaltiga avhandlingar beträffar, som t ex Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet 1996, ger jag inte mycket för dem, därför att man konsekvent valt bort alla hedniska källor, eller utelämnat allt förkristet material, och sedan försöker bortförklara Majgreven och Majdrottningen som ”gesunkenes kulturgut” i någotslags Kvasi-Marxistisk anda, dvs Vårfesterna skulle vara ett slags parodi – i medeltida gillesform – på adelns tornerspel, intåg i städer och ridderliga ideal överhuvudtage, fast överförda till landsbygden, där de alltså skulle ha hållit sig kvar intill industrialismen… Men till och med i Ryssland, och så även Sovjetunionen, firades Första Maj alltid med enorma militärparader…

Men allt det här smakar dålig vetenskap, för man kan inte bara ”välja bort” källor bara för att de är förkristna, och förekommer över hela Europa gemensamt – och även om Vårfesterna så småningom – under den kristna tiden – fick en delvis annan funktion och nedsjönk till vanliga bykalas, där folk åt, drack och hade roligt av hjärtans lust – så kan Hedendomen aldrig besegras i alla fall. Den uppspirar alltid, som studenternas valborgsfirande eller gräset om våren, och Frejas verkliga budskap är evigt – det handlar om man och kvinna, inte om man och man, eller två kvinnor, som försöker ligga med varandra.

Slutligen borde här sägas något om Frejas Vrede – ett ämne jag har berört förr.

I början av 2000-talet hittades denna figurin i Silver från 800-talet i Tissö, Danmark, och den föreställer mycket riktigt Freja när hon är ordentligt arg, på precis det ställe som nämns i Trymskvida 13, där både Tor (den manliga styrkan) och Loke (den manliga slugheten) blir utkastade ur hennes bostad, och hon skriker, vrålar och sliter sitt hår:

Freja blev så arg, att  solsmycket Brisingamen (som mycket riktigt syns på figurinens bröst) sprang i småbitar, och hon rev sönder sina egna kläder i vreden, och kastade trasorna efter Tor och Loke, som ensam plockade upp de ömkliga resterna, och försökte skapa sig något därav – vilket inte alls lyckades, utan bara blev en hemsk travesti – för han hade inte den rätta förmågan, eller vad som alls krävs för att skapa något vackert. Freja hatar att utnyttjas, på alla sätt, och jag skulle tro att de som nu missbrukar hennes namn till att sälja allehanda varor, såsom Freja Melkesjokolade i Norge, diverse bryggerier, cigarrfabrikanter i Sverige och andra – exempelvis i Berkely, California, USA får akta sig, den dagen Freja slutligen tröttnar på dem, och vänder sitt ansikte ifrån dem för alltid – för sådan är hon nämligen.

Den rasande Freja enligt en tysk illustration från 1800-talet

Man ska inte ta Freja och hennes krafter för givna, ty även om hon förstår skämt och skoj och har en viss humor samt – har jag förstått – till och med medlidande med människorna, så tål hon inte att missbrukas, eller att bli utnyttjad. Där går ändå gränsen, och ifall den gränsen överskrids, så vänder hon på klacken och vänder sig om och går – för alltid ! Detta gäller även var och ens Husfrejor, som ni kanske redan märkt, och redan förstår. Allt tål Freja, Freya, Freyja (upprepa alltid hennes namn, särskilt i sänghalmen !) – till och med att låta sig bindas fast, bli ordentligt piskad och ligga fjättrad i underjorden, glömsk av det faktum att hon faktiskt är Freja – ifall vi får tro Viktor Rydberg, som i ”Fädernas Gudasaga” återgav en av hennes mindre kända myter, inklusive berättelsen om Svipdag eller Od, den man hon överallt sökt men som hon inte funnit, och som hon alltid trånar efter. ”Nicht Menschliches ist mir Fremd” eller ”Inget mänskligt är mig främmande” är också Frejas ordspråk, när det kommer till kärlekens och erotikens område, men att bli utnyttjad, tål hon som sagt inte.

Överskrider man kärlekens gränser, och visar man inte Freja tillbörlig respekt – hon korar valen, det är på hennes och ingen annans villkor som det hela sker – så går hon sin väg, så ÄR det bara – så går det också som det går. Missbruka aldrig aldrig hennes namn, och uppkalla aldrig aldrig barn eller er själva efter henne,  för det kan sluta illa – mycket mycket illa – utan håll er till sanningen, de namn ni verkligen fått, och vad ni egentligen är och heter. Blota aldrig i människoblod till henne, men ära henne med hjärtat istället.

Kom ihåg vad som står att läsa om Ottars blot i Hyndluljöd !

Endast så och bara så blir Freja nöjda med er. Endast så och bara så får Freja inom och utom er verklig tillfredsställelse.

”Frejas tårar av guld, över människornas missbruk och oerhörda dårskap” (Tavla av Gustav Klimt)

Själv åker jag nu iväg någonstans – med två av mina Husfrejorde är ju tolv till antalet, och lika strålande som himlens stjärnor – men sådant är inte till för er, ni oinvigda, ty allt är icke som ni tror, och ni är bara lekmän, där jag är en äkta Gode – och slutar med en vacker sång. För – ska man ta ut svängarna ordentligt, kan man alltid göra som den store skalden Bellman ni vet – han som först av alla på svenska sade ”Jag är en hedning” och rakt fram ”Jag till Fröjas dyrkan går” så att man verkligen förstod vad han menade. Tänk på detta i Valborgs- och Midsommarnatten:

Drick ej mera än du tål – tänk på dina göromål ! – Tänk på din Chloris, där hon ligger, pigger – visar dig sin blomsterskål !

Detta skrev Bellman verkligen i sin 49:e epistel, och alltsammans är alltså dagsens sanning – det har intet med katolska helgon att göra

Var det ”Blomsterskål” eller Picnic Basket eller ”Party Bowl” det hette – ja en del saker har som Freja många namn

Ja, kort sagt – och för att bre på tjockt och fläka på med musik:

Ich weiß, es wird einmal ein Wunder geschehn
und dann werden tausend Märchen wahr.
Ich weiß, so schnell kann keine Liebe vergeh’n,
die so groß ist und so wunderbar.

Wir haben beide den selben Stern
und dein Schicksal ist auch mein.
Du bist mir fern und doch nicht fern,
denn unsere Seelen sind ein.
Und darum wird einmal ein Wunder geschehen
und ich weiß, dass wir uns wiedersehn…

 

Om min Värdegrund

Ja kära läsare, Värdegrundsdebatt tycks alltid vara populärt, och jag tänker därför nu redovisa den speciella värdegrund som jag själv, och i viss mån den moderna Asatron utgår ifrån. Tänk er hela mänskligheten, som vore den en låda med frukt, ungefär som den catering-frukt, de fruktkorgar och annat som numera översvämmar svenska företag och arbetsplatser av alla storlekar, former och branscher.

Så snart ni besöker en kiropraktor i Södertälje, en tvättinrättning i Borås, Älvsjömässan, Arlanda Flygplats eller Bulten Brutals direktionsrum i Hallstahammar, ja nog fan står fruktkorgen där, redan i farstun !

Vi vet alla att dessa fruktkorgar hela tiden är uppbyggda på exakt samma sätt, med mycket likartat innehåll. I huvudsak finns det några olika typer av frukt, dvs vindruvor, bananer, äpplen eller apelsiner. Stundom finns där numera även pittoreska inslag, typ carambola eller rent av kokosnötter, som ingen kan krossa eller ens svälja, men för det mesta förekommer bara exakt de typer av frukt jag räknat upp, men aldrig  aldrig  aldrig någonsin några andra.

Vi vet också allt om våra landsmäns och medmänniskors beteende, oavsett ras, kön, religion, politisk åskådning och andra faktorer. Likt en hord av svultna björnar eller svin kastar de sig över fruktkorgarna, så snart det blir dags för kafferast eller hemgång, och äter vad som finns.

Först sväljer de alla vindruvorna eller russinen i kakan, sedan övergår de till bananer eller möjligen äpplen, och även björnarna på Orsa Djurpark eller minigrisarna på Skansen bär sig i detta avseende åt precis som oss människor, det vet jag av egen erfarenhet, eftersom jag dessvärre fått se och tyvärr bevittna även detta.

Kvar till sist blir apelsinerna, för det är de frukter som smakar syrligast eller surast, och det är något som ingen människa eller inte ens ett svin vill befatta sig med, av någon anledning.

Överallt i Sverige är det ändå precis likadant – apelsinerna ratas, de blir alltid alltid ätna sist, så är det bara. Se efter själva – så får ni se – eller gör ett litet socialt experiment och ställ dit en fruktkorg själva får ni se – men gör mig den tjänsten att ni då inte helt bokstavligt talat förgiftar frukten, eller preparerar den på något sätt, utan som sagt fyller den med i alla fall tämligen välsmakande, goda och läskande frukter.

Oavsett vilken plats i Sverige ni sedan besöker, slår jag fortfarande vad om en sak.

Apelsinerna blir ändå alltid ätna absolut sist, därför att ingen, absolut ingen vill ha dem – utom apelsinätarna, och en verklig apelsinätare är som en Hedning, en Asatroende, en sådan som kan svälja nästan allt, och lida och fördraga det mesta. En verklig plåtmage, med andra ord.

Jag är alltså utrustad med plåtmage, och en oföränderlig tro på att om livet hela tiden ger mig apelsiner, apelsiner och apelsiner i mängder, ja då kan just jag också bereda en enkel och välsmakande apelsinjuice av allt detta mänskliga elände, och använda hela detta berg av mänsklig fallfrukt, ”alternativmänniskor” av alla sorter och mycket bisarra specialbegåvningar på bästa sätt, och skapa mig en oövervinnerlig armé av det berget, till och med.

Göra folk av dem, alla dessa folkhemmets ratade barn. Alla de, som av någon konstig och underlig anledning alltid valt absolut sist i brännbollslaget, alla de som ohjälpligt ratats på äktenskapsmarknaden, eftersom de antingen är fula som stryk, skadade på något sätt eller helt enkelt dumma i huvudet. Inga större sociala begåvningar på något sätt, inga försäljartyper precis, ingen villa, Volvo och vovve för dem inte.

Mitt förtroende är mycket lätt att vinna, ja extremt lätt, eftersom jag alltid inledningsvis försöker tänka och känna det bästa om alla människor jag möter. Men mitt förtroende är ännu lättare att förstöra, rasera och obönhörligen få kasserat, för jag har varit med om många, många besvikelser, förödmjukelser och fördömmanden här i livet, eftersom jag är Asatrogen hedning – och som varande sådan möts man alltid av fördomar och diskriminering, av en typ som de käcka äpplena, vindruvorna och bananerna i livets fruktkorg aldrig aldrig någonsin kommer att förstå.

Att gulla, dalta och jamsa med vissa minoritetsgrupper är förstås mycket inne i dagens Sverige, men det skall vara rätt sorts minoritetsgrupp, och kanske är det där carambolan eller kokosnötterna kommer in i bilden – eller ska vi säga fruktkorgen.  Det skall vara ADHD HBTQB, muslimer och vad som passar i åsiktskorridorerna, men aldrig någonsin svenskarna, de intellektuella, aldrig någonsin de udda tänkarna, frifräsarna, ensamvargarna eller skaparna.

De med tävlingsinstinkt eller vilja till förändring eller de som faktiskt kan göra Världen bättre räknas inte för den gamla Socialdemokratiska Nomenklaturan, eller den Gröna Vänstern, lika lite som ”Svenska” Kyrkan eller några Mainstream-religioner.

De vill ha viljelösa kräk, nedslagna offer att ta hand om, sådana som ändå ligger ned och aldrig kan resa sig igen, helst gamla tjackpundare, rumänska gatukorsningar, hustrumisshandlare och de med annan beroendeproblematik kanhända, eller fd kriminella, sådana som kan sjunga med i just deras lilla frälsningskör och visas upp som ett exempel på stor och uppenbar vidsynthet vid rätt tillfälle inför Tv-kamerorna, och därmed sannolikt hjälteförklaras, men definitivt inte de människor som försöker tänka och skapa samt göra något  själva, utan att anamma någon viss sekteristisk ideologi.

Min värdegrund är helt annorlunda. Den är så att säga som den hos en gamla tidens Fanjunkare hos Dalregementet ungefär. Så är jag, liksom; och jag blir heller aldrig någonsin mera än just så och bara så inför Världens ögon.

Fanjunkarn står där på sin kaserngård, och så säger han lugnt och tryggt:

Jaha pojkar (eller flickor). Glöm inte bort att komma ihåg följande:  Det ska ni veta om livet, att skjutvapen är förfärligt farliga – i synnerhet när de är laddade…

Därmed inleder han sitt utbildningspass, utrustar var och en med ett gammalt Mausergevär och fem patroner, och ifall allt går bra – vilket det nästan alltid gör och alltid gjort i alla år ; återvänder truppen redan kl 1830 till kasernen, där det vankas fruktkorg istället för kvällsmål efteråt.

Fanjunkarn talar aldrig om några flaxande ”hens” – det ordet finns inte alls i hans vokabulär, för han har bara läst folkskolans biologibok och tror att det finns ungefär två kön, och därmed jämnt – längre än så sträcker sig hans vyer inte. Han talar inte om så mycket annat heller, utan håller sig för det mesta till de ämnen han verkligen behärskar, även om han unnar sig ganska udda intellektuella utflykter i det blå emellanåt.

Han är absolut inte kompromissvillig ifråga om vissa ting, ty hans uppfattning är klar, och av rent säkerhetsmässiga skäl tillåter han sig inga alltför stora deviationer ifråga om utbildningsmålen eller annat, han har så att säga etablerat en viss rutin, men kan mycket snabbt röra sig utanför sin komfortzon om det blir nödvändigt, och Gudarna nåde den stackars elev som vänder bösspipan åt fel håll, eller annars hittar på rena tokigheter !

Fritt ska man tänka, men det ska också vara rätt; och kom ihåg att försöka träffa mitt i målet eller åtminstone få tavelträff, och helst också att sikta !

Ni ska nu inte göra er alltför långtgående idéassociationer om dessa tankars ursprung, dess egentliga grund eller något annat, för nu använder jag dem på mitt eget sätt – jag har ju sagt att jag är som en gammal fanjunkare ungefär, och då passar också dessa tankar ovanligt bra.

Er hudfärg, civilstatus, religiösa åskådning, politiska uppfattning, nationalitet eller yrke skiter jag för ögonblicket fullständigt i, för det angår mig inte ett dyft i det aktuella sammanhanget.

Detta var allt jag ville ha sagt er, när jag inledde min betraktelse med en text om livets fruktkorgar.

Jag är en folkets man – och något annat kan ni inte vänta er, från just mig.

Plats alltså för sång och korum, men gör nu inte detta till en enda Satans ladugård för den sakens skull, och dra inte in ämnen eller lösa idéassociationer som inte hör hit…

”Du grosse Adler, Hräsvelgr im Norden
Gleich der Sonne decke du
den verlassenen und heimatlosen
mit deiner riesigen Flügel zu ”

 

 

”STÖKIG” PÅSKHELG OCKSÅ INOM DEN AMERIKANSKA ASATRON

In with a left hook is the Bethnal Green Butcher, But he’s countered on the right by Mick’s chain-gang fight, And Liquid Len, with his smashed bottle men, Is lobbing Bob the Nob across the gob. With his kisser in a mess, Bob seems under stress, But Jones the Jug hits Len right in the mug; And Harold Demure, from art litterature, Fires acorns from out of his sling. (Here comes the cavalry!)

  • Popgruppen Genesis från ”The battle of Epping Forest”

”No snowflake in an Avalanche ever feels responsible”

 

Om Asatro och Hedendom i Sverige präglas av stök, allmän nedskräpning vid Gamla Uppsala och andra saker – exempelvis Blodsoffer av människoblod, personer som står och skär sig själva med knivar direkt inför UNT:s eller Uppsala Nya Tidnings kameror och liknande, så är sakernas tillstånd i USA och ”Landet Trump” ännu mycket mycket värre än hos oss här hemma i ”Landet Löfvén” som vi snart skall få se och bevittna.

Man undrar ju vad det kan vara för figurer som alls tillåter en sådan ceremoni, för om vissa yngre deltagare tydligt ”spårar ur” och gör saker som inte alls lämpar sig på just den platsen och vid just det tillfället, varför avbryter man inte hela verksamheten fortast möjligt, och stoppar alltsammmans – eller motar bort de personer saken gäller, samt börjar om från början ?? Någotslags förvirrat ”blodsbrödraskap” eller ovärdiga försök till bröllop, förlovning eller liknande verkar ha föresvävat dessa förvirrade stackars människor, som inte vet vad de håller på med, och inte har någon aning alls om Asatrons traditioner.

Ja, hur kan dom ? Dåligt omdöme ??

Det finns kanske inga lagar emot att stå och skära i sig själv och andra med knivar så att blodet flyter, oavsett hur lite eller hur mycket det nu var, och kanske skedde alltsammans på en frivillig basis, men hursomhelst var det här ingen olyckshändelse, inte någon som råkade slinta vid anläggandet av en brasa på marken eller liknande (Men varför skulle någon börja elda direkt på marken vid Uppsala Högar – återigen frågar man vad syftet är och hur det här egentligen kommer sig ?) Det var dåligt omdöme att alls utföra det i sådana sammanhang, så var det bara.

Det intryck man får, är att de ansvariga tillhör en liten extrem grupp, som har ”ballat ur” för gott, och detsamma gäller om en hel del grupper i USA också – efter Påskhelgens små förlustelser och äventyr. Ingen skall tro, att ”forn sed” är representativa för oss svenska Asatroende, eller att de ens har rätt att tala för någon av oss, som jag redan berättat, gång efter annan. Jag har också visat på alternativ, och mera positiva typer av föreningsliv att delta i, för de som nu vill.

Islänningarna har nu på förslag att helt stänga av alla utomstående aktiviteter vid Thingvellir, av nog så förklarliga skäl, och det tycker jag för min del att de gör alldeles rätt i. Ju fortare ”forn sed” och liknande grupper försvinner från Gamla Uppsala och förhindras att vara där överhuvudtaget, ju bättre är det.

Men nu över till påskhelgens amerikanska muntrationer, these ”jolly shenanigans” som det heter ”over there”.

Frivillig sjukvårdare i arbete… Frejadyrkan, anyone ??

Vid Berkely Universitetet i Kalifornien hade man anordnat ett sk ”Freedom of Speech Rally” som också skulle visa sig vara en demonstration för eller emot President Donald Trump, enligt vad den ansedda hedniska nyhetsbloggen ”The Wild Hunt Blog” erfar.

Kanske inte så konstigt egentligen – jag diskuterar ju som bekant politiska frågor här med, för eller emot Löfvén, ”Statskyrkan” och så, men jag gör det ur en helt annan synvinkel – detta är en personlig blogg –  och jag arrangerar inga protestmarscher eller någotslags resande cirkus…

Marschen arrangerades av en organisation som kallar sig Liberty Revival Alliance (LRA) och en herre vid namn Rich Black, som lär ha motiverat sig med ”we are the heroes this country needs”. Sådär brukar ju även Trumps twitter och nästan all politisk retorik låta – tänk bara på ”The tea party movement,” men ändå..

. Men ganska snart drogs både Extrem Våldsvänster och Extrem Höger till platsen och lade sig i hela programmet, liksom Hedningar typ Wiccaner (anhängare av ett slags new Age betonad keltisk hedendom, helt utan geografisk och historisk förankring eller en kulturell kärna) samt just Asatroende.

Polisrapporterna efteråt talar om 11 skadade och 20 gripna personer på bägge sidor.

While pro- and anti-Trump rhetoric did flow through the event, and many people attended solely for that purpose, the rally ultimately was neither a political protest nor a free speech rally. It was a public show of the deep and troubling divides stirring just beneath the surface of the current social climate in the U.S., and what Esquire magazine has described as a confrontation between “anti-fascists and white nationalists.”

 

Varför just Esquire Magazine, som annars är en “mjukporrtidning” med ibland seriösa artiklar, och inte mer seriösa morgontidningar typ San Fransisco Chronicle eller ens “USA Today” ska vara den, som blåser i Gjallarhornet och ens vågar ta upp frågan, förstår jag inte.  Skulle det syfta på den typ av bilder, som jag ibland publicerat här, eller ??

Nåväl, vem om inte den gamla Wiccanska berömdheten Diane Paxson (ålder 82) skulle komma promenerande i vårvädret, känd nyhäxa som hon är – liksom av en ren tillfällighet ? Mrs Paxson är   gammal vid det här laget, och mycket känd i Wiccanska cirklar, samt lär ha förklarat sitt deltagande tillsammans med den extrema vänsterns eller ”The Antifa movement”, samt ökända organisationer och hat-forum typ Huar, Huginns Heathen Hof och allt vad det heter med följande ord:

“I felt that if someone was going to publicly present Heathenry as a religion for European-Americans only, someone needed to be there to present Heathenry as a culturally-based but inclusive religion. […] Too many people already think Heathens are racists or neo-Nazis. We have to counter the bad PR.”

Visst, det ger säkert jättebra publicitet om man stöder eller går med i obskyra sällskap typ “Anti-fascistisk Aktion” om man är wiccan – tror ni inte också det ? Gamla Fru Paxson säger sig vara mycket intresserad av Europeisk kultur, och så är vi alla, men man försvarar den inte på det här sättet…

Och andra personer var naturligtvis också där.

Den kontroversielle gamle herr Stephen McNallen (föddf 1948) som annars inte alls bor i the Bay Area – var också närvarande. Han bar för dagen en hjälm på huvudet – uppgifterna går isär om vilken sorts hjälm det var – jag har sett källor som hävdar att det var en sporthjälm för amerikansk fotboll – andra hävdar att det var en korintisk hjälm med maskvisir (sådana hjälmar har jag händelsevis visat bilder av tidigare, dock endast i samband med historiska ämnen).

Växer hedendomen när dess anhängare gör såhär ?

Som jag berättat, är det ju så att han leder en rörelse som kallas AFA, Asatru Folk Assembly – i sin tur INTE att förväxla med den svenska förkortningen AFA, som står för ”Anti-Fascistisk Aktion” som sagt, och som alltså stöder den rakt motsatta sidan, även om man bör beakta, att nyligen grundade svenska Asatru…någonting INTE har något med amerikansk extremhöger att göra, så vitt det är känt – Herr McNallen är annars känd som filosof och författare – jag äger bara en helt oläst bok av honom, som jag nyss köpt – han talar mycket om något han kallar ”meta-genetics” och liknande, vilket mest verkar vara någotslags pseudovetenskap, en omedveten rationalisering – men eftersom jag inte vet vad det är, hade jag tänkt lära mig något om det.

Intet mänskligt är mig främmande” sade en gång den store hedningen Gaius Petronius.

Mr McNallen lär ha förklarat sin närvaro inför press och polis med det faktum att några ej identifierade personer gärna ville träffa honom för att samtala, och även det är ju ett högst märkligt sammanträffande, med tanke på situationen – det får vi väl ändå säga ?

Skulle du gå på ett ”blot” eller en sammankomst, där deltagarna har med sig sånt här ? Det kan hända, om du har med vissa samfund att göra… De flesta TAR AVSTÅND ifrån sådant (bild från Polisen i San Franscisco)

Strax utbröt slagsmål, stenkastning, besprutning med pepparsprej från Polisens sida. Man gick lös på varann med allehanda tillhyggen, käppar och basebollträn, efter vad det ser ut. Foton har publicerats, som påstås visa wiccanska ”barfotasjukvårdare” under arbete – ett slags ”medborgarvittnen” liknande dem, som plötsligt uppenbarade sig på Drottninggatan under det senaste Stockholmsattentatet – det här med ”frivilliga läkarinsatser” är till yttermera visso något jag själv propagerat för i orostider…

I främsta frontlinjen befann sig en mycket ung ”hen” eller liknande, en sk ”transgender woman” som kallade sig ”Mardollsdottir” som tillsammans med en manlig person, kallad ”Gunn” uppger sig ha varit där för att ta hand om skadade, med redan förberedda sjukvårdväskor… klorhexidin och alltsammans

Så rörande såå – men har de här individerna tänkt på, att man inte kan gömma sig bakom en rödakorsflagga först, och sen gå ut och vara kombattant, genom att kasta av sig de röd-vita armbindlarna, och sedan kasta sten och skrika slagord som alla andra. Gör man så, bryter man emot Geneve-konventionen, och uttalanden av typen:

 

“I was grateful for the opportunity to help and would be grateful to return to support the fight against fascism and racism,” Mardolssdottir said låter I sammanhanget mest som rent hyckleri.

 

I Donbass, Ukraina finns det frikårer vars ledare säger exakt samma sak, och ni får tro mig när jag säger det, för jag känner folk som varit där, och faktiskt suttit fångna hos just de frikårerna. Källorna avslöjar jag inte– och det är en helt annan sak att ha hört honom berätta om vad han varit med om och upplevt – krig är en sak man ska lämna åt proffsen, det är inget för uppkäftiga små amatörer på några och tjugo…

Jag känner många lustiga människor, och kanske är jag lite lustig själv, det medger jag gärna.

En av dem har jag redan berättat om, en svensk-persisk fotomodell som också tagit ett av Frejas binamn som sitt eget, och som till skillnad från amatörer typ Mardöllsdotter verkligen haft anledning att vara rädda för polisen – det är Irans muslimska polis det nu är tal om, och de går onekligen hårdare fram än LAPD eller någon, som förmodligen har all rätt i världen att arrestera den stenkastande och genom tårgasmolnen vilt framspringande ”priestess of the eternal flame” som varit synlig i Berkely med omgivning, ifall hon nu verkligen gjort så. Jag kan inte få fram exakt info, eftersom jag finns på andra sidan jordklotet från dessa uppslitande händelser, men jag tror inte ett enda ögonblick på Frk mardöllsdotters berättelse, och sen må hon vara hur mycket eller lite ”trans”, eller ”cis” eller ”alternativperson” hon än vill vara.

 

Jag har just inga fördomar själv, som ni märker. Jag talar om Peter Weiss, och Motståndets Estetik, och Herr Weiss var som bekant socialist, samt jude. Hur i hetaste, glödröda Muspelheim kan man då tro att jag skulle vara högerextremist eller något liknande själv, bara för de här amerikanska knäppgökarna, samt ”forn sed” i Sverige, alltså sådana människor, som vill förstöra hela Asatron för oss.

 

Jag har sett ett och annat exemplar till blogg själv också, och även om jag är synnerligen frispråkig, finns då här – efter den sista veckan INGA tvivelaktigheter om vad jag själv står. Mitt språk är rått, ohyfsat och till och med vulgärt ibland, jag häcklar tidens händelser och jag sticker inte under stol med vad jag tycker, men på min värdegrund kan ni alla lita.

Det är inte allt som kallas ”Freja” som är Freja likt – en del är en rent osmaklig soppa också…

Jag är bara en enkel gammal fanjunkare, varken mer eller mindre än så.

I ett helt liv har jag tjänat mitt land, och även om man säger att jag inte tjänat det troget nog – för det är mycket jag fått se, mycket jag gjort, och många människor jag fått hand om, så står jag här ändå – livs levande. Hjältemod hör inte hit, inte ett djävla dugg; ära och hedersbegrepp inte heller, för sådant tror jag nu inte mycket på, först som sist.

En sak är emellertid säker, o ni mina följare, o ni mina vildvuxna barn, och mina raglande, omdömeslösa, till hälften medvetslösa ”nyttiga idioter” till hedningar i alla land, o ni ävlande människoförsamling.

Jag trodde inte – eller anade inte – att jag själv och min blogg – på svenska språket – skulle bli ett slags Al Quaeda Inspire Magazine för diverse utflippade amerikaner i alla åldrar, och av alla upptänkliga raser och kön.

Det var inte riktigt vad jag menade med den här bloggen, men det finns många saker jag känner mycket djupt och varmt för – oskyldiga människor som far väldigt, väldigt illa och min egen kultur inte minst – och man skall inte gå på diverse ”möten” där folk är beväpnade med kniv, baseboll-trän och annat sånt, och där man inte vet vem man möter, vad man råkar på för slags ”ritual” eller vem man nu stöter ihop med – det säger väl nästan sig självt.

Jag tar avstånd från extremisterna, och som jag alltid sagt – tror jag på något utomparlamentariskt alls, så är det fredligt civilmotstånd och inte sånt här, där diverse ”hedningar” lånar sig att vara ett slags TOLO-omgång till rena våldsverkare, support teams till AFA (av alla sorter) osv.

Freja är krigets och kärlekens gudinna, sant nog.

I krig och kärlek är allting tillåtet och ingenting förbjudet, det måste vi vara vidsynta nog för att inse, men man skall inte överdriva.

Undvik all kontakt med de här, nu beskrivna och omnämnda grupperna – det säger jag er. Och det gäller både här hemma i Sverige, eller utanför dess gränser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regardless, the conflict was not one between two opposing political groups as suggested by some media outlets, but rather of ideological factions. And, for many in attendance, religion, whether it be Christianity or Heathenry, is a definitive and essential part of their world view.

Bible verses and shouts of “God bless” were just as present as any of the Heathen signs.

For Paxson, the intersection between race, culture, and religion are complicated. She said, “I have loved European culture since I got into medieval studies in college, and was attracted to Heathenry in part as a way to avoid misappropriating any of the other cultures I was interested in, however ancestry is only one element in ethnicity, and affinity and adoption can outbalance it.

“Heathens say ‘We are our deeds,’ and deeds mean more than DNA. Those who are called by my gods I will not deny.”

 

Hindu Human Rights skriver om Eken vid Geismar

A propos det här med mänskliga rättigheter – som några kommentarer till min blogg berört – skriver Hindu Human Rights (som också förekommit på den här bloggen tidigare) om det påstådda helgonet St Bonifatius, som nog inte var något helgon. Han högg ned Tors eller Donars heliga ek vid Geismar, som man vet, men kort därefter blev han själv nedhuggen, konstaterar denna välskrivna Indiska blogg.

Ja, hur var det med vördnaden för naturen ?

Vid Gamla Uppsala fanns en Skötselplan antagen av Länsstyrelsen. Den lär gälla fortfarande, men nu säger Länsstyrelsen själv på sin hemsida att Skötselplaner inte är juridiskt bindande, vilket i och för sig är korrekt. I Kulturmiljölagen står dock, att man inte får hugga ned träd, bebygga, gräva eller annars väsentligt förändra centrala fornminnesområden genom att ställa till med diverse permanenta anordningar där. Att kulturmiljölagen faktiskt ÄR juridiskt bindande – och ingenting annat – får vi nog ändå vara rörande ense om.

Frågan är väl då vad som händer, ifall nu någon gör som den där Bonifatius eller Malefacius, och rakt fram in flagranti bryter emot den, som det heter på tyska…

Tänker inte på ”forn sed” just nu, men visst är det mycket som hänt också på den platsen genom åren. ”Svenska” Kyrkan högg ned den stora Gudalunden för snart två år sedan, vilket jag har berättat om på den här bloggen, med foton av stubbar och allt. Spontana ”offer” hade uppstått, där folk hängde små, små gyllene smycken i träden, och det irriterade tydligen kyrkans folk något alldeles oerhört.. Tyvärr är inte bilderna kvar – men hur är det med vördnaden för heliga platser på vår Jord ? Får man göra vad som helst på dem, kantro, eller är det som Islands Miljöminister sa igår ?

Visste ni att det finns antik grekisk hedendom också… ? Kanske stilfullare än all ”forn sed” eller vad tror ni ??

Förbud emot att utnyttja Thingvellir utan tillstånd

Efter helgens vilda framfart från några, som kallar sig ”Samfundet Forn Sed” med blodsoffer och annat vid Gamla Uppsala (läs i UNT om ni måste) – något som de flesta seriösa Asatroende som finns idag helt tar avstånd ifrån, samt allvarlig nedskräpning på platsen – efter vad jag fått rapport om från tre personer, som vill förbli anonyma, och samtliga tyvärr råkade befinna sig där och se eländet – kommer en rapport från Islandsbloggen om förhållandena vid Thingvellir, en av Islands viktigaste kulturminnen och turistattraktioner – likt Gamla Uppsala för oss svenskar…

Nu har Islands Miljöminister, Björt Olafsdottir, fått nog av alltsammans. Regeringen och Islands lagliga myndigheter har fått gripa in, och sätta ett definitivt stopp för kulturskymningen.

Björt Olafsdottir på Island har ett namn, som betyder Bjärt eller Ljus. Hon tycks också ha sina ljusa ögonblick…

De senaste åren har anställda vid nationalparken klagat på gäster som inte håller sig till stigarna, struntar i campingförbudet, bygger stenrösen och plockar mossa och andra växter.

Under året har flera olyckor bland dykare och snorklare i Silfra uppmärksammats.  Efter dialog med myndigheterna har arrangörerna skärpt reglerna för vilka som får ge sig ut i vattnet.
Tidigare har få kontroller gjorts av turisternas kunskaper och erfarenheter.

Vidare vill Björt Ólafsdóttir införa ett förbud mot näringsverksamhet inom nationalparken. Förbudet kan bara hävas genom avtal med nationalparken. Alltså får ledningen möjlighet att säga nej till vissa arrangörer om de av något skäl anses olämpliga eller inte gör rätt för sig. En annan nyhet är att den som ordnar arrangemang vid Þingvellir också måste söka och få tillstånd av nationalparkens ledning. Allt detta enligt Islandsbloggens reportage.

Det går inte bara att dyka upp, låtsas arrangera en massa virriga ”Vikingablot” på platsen eller liknande. Asatrufelagid på Island har visserligen funnits i mer än 35 år nu, och bedriver en fullt seriös och väl ordnad verksamhet, men i Sverige är förhållandena annorlunda. Här finns en del grupper, som uppträder uppenbarligen helt utan Polistillstånd eller tillstånd från de som rår om platsen (I fallet Gamla Uppsala gäller det Uppsalamuséet, och Statens Fastighetsverk) och förutsatt att man vore någorlunda seriös, så vore det väl inte svårt att i förväg ansöka, ifall man hyser lite folkvett eller sunt förnuft..

Liknande saker som ibland händer i samband med ”fornsedarna” (som alltid säger att ”det är någon annans fel” och sedan talar om sk ”heder” – har de själva alls någon ?) har tyvärr också hänt på andra platser i Världen. Såhär såg det ut vid Stonehenge, efter det att diverse New Age-grupper och andra sk ”Nyhedningar” varit framme, anno 2014

Om man säger sig tillhöra ”en naturreligion”, ”värna om Moder Jord” och så – Uppför man sig då såhär, och slänger fimpar på marken under ett ”blot” – skär sig själv med kniv och håller på – vilket synts med bild och allt i Uppsala Nya Tidning ? Verkar inte detta beteende en smula sjukt eller destruktivt ??