Nytt bronsåldersfynd vid Alingsås

Efter en mediakampanj och lite påtryckningar från Länsantikvarien och Länsmuséet i Västergötland, så har svenska media gett med sig och publicerar några artiklar om det senaste stora bronsåldersfyndet från Alingsås, vilket också våra pressgrannar i den hedniska bloggosfären uppmärksammar, tillsammans med bland andra Svenska Dagbladet.

Alla mediakällor är förstås inte lika trovärdiga, och statstelevisionen verkar i vanlig ordning förtiga det hela, men så är den ju också påtagligt ointresserad av svensk historia och svensk kultur. Fyndet gjordes i ett rävgryt eller liknande, och uppges ligga i en del av kulturlandskapet som inte var belägen i en centralbygd, ens på bronåldern. Därför uppger man också, att fyndet inte skulle tyda på ett sakralt kontext, och ha med vår Nordiska religion att göra – Men är det verkligen sant ?

SvD skriver till exempel att fynden ”deopnerats för att visa välstånd” men det är fullständigt bakfram, och ologiskt. Man deponerar inte fynd i jorden på en öde eller otillgänglig plats om man vill visa välstånd, särskilt inte rika armringar, fotringar och många många kvinnosmycken i ädel brons, vilket det är fråga om i det här fallet. Tvärtom BÄR man dessa smycken offentligt, och visar fram dem vid högtidliga tillfällen – för det var så man gjorde under äldre tider – och vad SvD skriver är därför rent nonsens. Som vanligt bevisar svenska journalister att de varken kan skriva eller tänka, och deras formuleringskonst är som alltid under all kritik.

De flesta av de smycken som grävts fram, är otvivelaktigt av nordisk typ. 

Fynden har gjorts där djurlegor funnits sedan minst 50 år tillbaka, och består av minst 50 föremål, varav minst ett antagligen är av renaste guld. Därför verkar det inte som någon fosfor-kartering gjorts på platsen, enligt vad jag själv läst om fyndet i arkeologiska facktidskrifter. Hade man kunnat kartera fosfor-halten i marken, så hade man kunnat påvisa spår av mänsklig bosättning eller närvaro – men nu påverkar ju även vilda djurs spillning eller sentida lämningar resultatet, så vi kan inte få utrett, om detta verkligen var en såpass otillgänglig trakt som man får det att se ut som. Man måste komma ihåg, att många bronsåldersdeponier också legat i mossar, i otillgängligt belägna sjöar och på många andra ställen, och därför kan man inte påstå, att ALLA Hov och Hargar där det blotades åt gudarna låg på centrala platser i landskapet, intill ett gårdsgravfält till exempel, eller någon större bosätttning. Åter kommer media med en falsk och oriktig tolkning.

De flesta av föremålen – som är i gott skick – kom fram genom djurs grävande – men man fick lyfta på ett stenblock för att finna dem alla – och det tyder på en medveten deponi, alltså antingen en offerhandling, eller ett ”sparande” – det var ju vanligt att begrava värdeföremål och använda jorden som ”bank” i tider av oro eller krig, eller för att undvika stöld och plundring, kanske också vid arvsskiften, eller det vi kallar Dana-arv, alltså att föremålen – som var till för kvinnor – inte hade någon klar arvtagerska.

Något spår av begravning på platsen har inte identifierats, så det rör sig troligen inte alls om ett gravfynd, och då är antingen offer och kulthandling, eller ”sparbank” de absolut troligaste alternativen. Det har också cirkulerat uppgifter om att en del av föremålen skall ha varit av Baltisk typ – och man skall undersöka varifrån kopparn i bronslegeringen kommer. Det är en intressant uppgift. Den som besökt Litauen och det Litauiska Nationalmuséet i Vilnius, vet förstås att kvinnosmycken från sen Baltisk bronsålder växte och växte tills de nådde en rent enorm storlek, jämfört med vad vi har här i Norden.

Där bar kvinnorna fibulor stora som soppskålar, och kilovis med bronsprydnader, och om man nu hittar några föremål från samma kultur, daterade till cirka 800 – 500 fk skulle det tyda på handelskontakter. Anmärkningsvärt är också att två av de största och mest värdefulla guldhalskragar som någonsin hittats i Sverige kommer från Västergötland – den tredje är ju från Öland – och man har velat påvisa, att det gick ”Bärnstensvägar” över Öland och Gotland till det Baltiska området..

Nu är guldhalskragarna från Folkvandringstid, och långt yngre än bronsåldern, men man har diskuterat om den 700 gram tunga halskragen från Torslunda på Öland, liksom Ållebergs- och Möne-kragarna (som hittades redan på 1800-talet) egentligen var avsedda för gudabilder och inte för levande människor. Mycket tyder på det – enbart Torslunda-kragen har över 270 små, knappt milimeterstora figurer. och än idag har ingen guldsmed lyckats göra en exakt kopia – inte ens med dagens bästa teknik har det lyckats.. Hypotesen är fortfarande att alla detaljerna på Ållebergskragen tillverkades med linser i genomskinlig kvarts, använda som förstoringsglas – inuti ett vanligt järnåldershus eller en dåtida smedja skulle det annars knappt ha varit möjligt att framställa så fina detaljer, på bråkdelar av millimetern när – men nu gjorde smederna ändå allt detta – bara för att visa att de verkligen kunde göra ett verkligt mästerstycke.

Konkreta bevis på Frejas makt saknas inte..

Enligt Asatron fick Freja, den stora gudinnan, sitt smycke Brisinga-men – vilket har tolkats just som en halsring – av dvärgarnas mästersmeder – och det stämmer nästan med de fynd vi har, för de små galtar och andra djur som pryder kragarna, är helgade just åt Freja – på Ållebergskragen är det just galtar, på Torslunda-kragen rovfåglar, har man sagt – som falkar – ett annat av Frejas vapendjur. Och Freja förmådde smederna att arbeta fram bättre saker än de annars alls skulle ha kunnat frambringa – allt på sitt eget vis – det lär oss myten också…

Och varför kom fynden från Alingsås-trakten och klipporna runt Mjörn fram just i år  ?- Är det inte ett konkret bevis på gudinnans stora makt, och det faktum; att hon snart kommer åter. Smyckena gjordes av kärlek en gång, och med kärlek av sina tillverkare. De offrades nog vid en kulthandling, och enligt Asatron, fast det vill man förstås skriva eller erkänna i media, utan gör allt för att dölja, skyla över och tysta ned..

 

”När de står på sin Balkong – Hej Dinge Dång” eller ”För sjung hopp för sjung Aj Aj Dubai !”

Nu har det hänt igen. Lagarna i en och annan religiös diktatur har visat sig vara löjligare än någonsin, och diktaturen skämmer därför ut sig själv, när man vill arrestera och fängsla de som behagar skämta med den.  I Dubai skall det ha hänt, att ett tjogtal unga kvinnor visat sig nakna på en balkong i en skyskrapa, trettio våningsplan eller mer ovan markytan, vilket knappast någon förbipasserande alls lär ha varit i stånd att uppfatta – men i alla fall – Dubais myndigheter mobiliserar omedelbart sina Sharia-lagar, och skriker och skränar om den ”Västerländska osedligheten” enligt vad såväl den svenska kvällstidningen ”Excessen” (nej förlåt, jag menar naturligtvis Expressen) som Daily Mail i Storbritannien kan rapportera..

”Smaken är som Baken – Alltid delad” säger ett svenskt ordspråk. Vi skulle gärna vilja visa denna bild i ocensurerat skick, men tyvärr går inte det, pga den prydhet och censur som numera florerar på internet.

Enligt Kiev Post skall minst 11 av de agerande skönheterna, som utmanat Sharian i Frejas namn, säger jag er – I FREJAS NAMN ! – vara Ukrainskor, medan resten härrör från andra länder i Östeuropa, och organisatören bakom allt skall vara en ryss vid namn Alexey Kontsov, 33 år gammal. För egen del undrar jag bara varför de muslimska männen helt enkelt inte kan titta bort, ja vända huvudet åt andra sidan, eller studera en dagstidning istället för att glo på Ukrainskor, 80 meter bort upp i luften men samtliga av de agerande ska nu ha blivit gripna, och kan komma att straffas med upp till 6 månaders fängelse uppger svenska kvällstidningar.

Den gamla fina snapsvisan ”När jag står på min balkong…” gör sig osökt påmind i sammanhanget... Ack dessa Monoteister !

Varför alls göra så stor affär av kroppslig nakenhet ?

Och är folk inte nakna i badrum och sängkammare i Dubai ? Föds inte människor nakna där också – eller hur är det ställt, egentligen ?

Svaret på alla frågor lyder Freya Freja Freyja !!

”Hedniska Tankars 10 Populäraste sidor, 2020”

Årskrönikor är numera legio i svenska media, och själv har jag skrivit ganska många av dem genom åren.

Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över nio år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den bara lite över sex år gammal.

Ser man till statistiken från 2020, så har inte mycket förändrat sig sedan 2019. Freja är fortfarande den mest populära ibland bloggens olika ämnessidor, med 4197 besök, emot 3607 besök för 2019. Med tanke på att hela artikelarkivet här ovan fick 40 277 besök år 2020, så innebär det att mer än var tionde arkivbesök berör just gudinnan Freja, Freya eller Freyja – för just henne vill alla av någon anledning alltså läsa om – kanske för att man inbillat sig, att mina sidor på något sätt skulle innehålla något erotiskt material (tja, vad vet väl jag ?) eller också för att läsarna och läsarinnorna behöver Frejas krafter i en övrigt kärlekslös Värld.  Ni får välja själva, vad som är den rätta förklaringen, för jag kan då inte redogöra för det…

Asatro kommer som det näst mest populära ämnet, med 2070 besök emot 2049 stycken för år 2019. Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad små grupper av fanatiker, som ännu tillåts springa lösa i det svenska samhället, utan att bli motsagda och nedkämpade med rena fakta sorgligt nog.

Därefter kommer sidan om Jul och Midvinter som den 3:e största, med 1701 besök år 2020, 1400 besök år 2019 – och 1609 besök för år 2018, eftersom den sidan var med ibland de tio mest besökta redan då. Intresset för Jultraditionerna skiftar något här alltså, men i fjol har de varit mer populära än någonsin förut, vilket kanske bekräftar vad Kungen sa i sitt Jultal, som jag ju tog upp så sent som igår. I kristid behövs traditionerna, det egna folkets kultur och sammanhållning, ifall vi skall kunna bygga ett starkt samhälle.

Läs och ät tills ni kräks – ty detta är min lekamen !

 

Sidan för ”bröllop och trolovning” ligger fortfarande kvar som nummer fyra, nu med 1067 besök emot 1300 besök under 2019 – kanske är folk inte lika giftassugna under pandemins och sjukdomens år 2020, som de var för två år sedan. Däremot är Tor, Trudvangs Dundergud och Människosläktets starke försvarare ny på femte plats, med 1035 besök från de som vill läsa om honom..

Några frågor på detta ? Något som ni inte har lärt er förstå ??

Sidan om Vårblot fick 2020 1015 stycken besök, emot 1309 stycken för 2019 – och kanske har jag för tillfället blivit färdig med det ämnet, eftersom jag under 2020 skrev mindre inlägg om just det. Därmed har vårbloten hamnat på sjätte plats, följda av Lussi – ljusets helg, som inte alls började med några förment kristna Lucior.. 2018 fick det ämnet 2815 besök, och var tydligen väldigt populärt för det året, eftersom det gått ned till 1051 och nu 906 besök sedan dess – alltså bara tredjedelen så många..

Dyrka Freja – dyrka gudinnan utomhus, inomhus, i er själva och och överallt !

På åttonde plats kom sidan om Alvablotet med 847 besök, emot 732 stycken för 2019. Kanske har vårt förhållande till döden, begravningar och förfäderna blivit starkare accentuerat under 2020, än det varit under tidigare år.  Och Allhelgona, denna förment kristna sed har som alla numera vet sitt ursprung i hedendomen, och fanns långt före det att någon kristendom kom till detta land, där kristendomen snart inte mera kommer att finnas kvar – redan är ju 47 % eller så av vårt folk hedningar, och inom kommande år väntas andelen bli ännu högre.

Mina artiklar om arkeologi fick 2020 780 stycken besök jämfört med 710 besök för år 2019, trots att det är den ämnessida som innehåller flest och längst inlägg – vilket ni torde kunna konstatera om ni läst den… Midsommar blev det tionde mest populära ämnet, med 744 besök – och därmed var denna lista slut.

I nästa inlägg tänker jag granska de 10 mest populära enskilda inläggen från förra året – och till dess – Till Äring och Frid !!

externsteine

Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…

Lucia 2020

Idag är det Lucia för de kristna, och Lussi för hedningarna, den fest som ursprungligen firades för Freja och det nya ljuset, och som är mycket äldre än de kristna och media tror (se ovan under ”Högtider”). Detta år har de vanliga skränen från några få helidioter, som påstår att de omfattar något som de kallar ”forn sed” men som varken är fornt eller sedesamt, tvärt tystnat. Ingen påstår längre att ”du kan fira lucia precis som du vill” – för då ÄR det inte Lucia längre, precis som jag visat.

Och på alla sjukhus, där svenska medborgare dött i hundratal och tusental, på äldreboenden och alla slags institutioner, där dödstalen detta år varit femdubbelt och tiodubbelt värre än i våra Nordiska grannländer, gläder man sig nog åt de Luciatraditioner man alls får ha kvar, och det firande man nu till äventyrs kan genomföra.

Det fanns en tid när våra styrande hatade den blonda Lussibrudens väna gestalt, och försökte att förbjuda henne. Men trots förföljelsen, reser hon sig ur Julenätternas mörker, de Asatroende till ljus och till glädje. Detta år har knotet tystnat, och kanske även de allra mest tjoockskalliga av våra landsmän inser, hur mycket vi alla behöver henne.

Omgivna av perversa styrande, en urartad Regering och en sjuk politik, behöver vi det nya ljuset – Hedendomens friska och klara ljus. Jag kommer ihåg en annorlunda Lucia-film, som gjordes av folksångerskan Jonna Jinton i Ångermanland för nu snart tre år sedan, och som jag gärna återpublicerar, med hjälp från sajten ”Kulturbilder”. Och må Frejas ljus skina över er, och leda er rätt !

”Kan någon religion anse sig ha MONOPOL på Kärlek ?”

Kristna och Islamister pratar ständigt om hur bra deras egna religioner är, och påstår alltid att deras religioner skulle vara så mycket kärleksfullare eller godare än alla andras. Men det stämmer inte alls, som den existerande verkligheten kan visa oss. Redan det senaste vansinnesdådet i Frankrike, eller attentaten emot värdefulla kulturföremål i Berlin motbevisar deras påståenden – och för övrigt – Med vilken rätt kan man alls säga, att någon religion överhuvudtaget skulle vara kärleksfullare än någon annan ?

Henrik Andersson, som i likhet med mig skriver snabbt, rappt, snärtigt och medvetet populistiskt ibland, skrev igår följande på sin egen bloggsida, och dessa formuleringar är så bra att jag måste citera dem, i Frejas namn, i Frejas namn !

teckning: Dani Kaulakis

Det tre ökenreligionerna snobbar med att de har ett kärleksbudskap. Detta budskap ska vara något i stil med ”älska din nästa”. Nu bevisar ju dessa monoteister dagligen att de inte älskar sin nästa eller för den delen med sin nästa. om de gjorde det sistnämnda så skulle det varit ett ändlöst ”nuppande” och intet skulle bli gjort.

Det är lätt att raljera över monoteismen i sin abrahamitiska prydno. Men faktum är att de inte har en enda kärleksgudinna, de kristna har förvisso Maria men hon är ändå bara en blek kopia av en riktig gudinna. Alla polyteistiska religioner har gudinnor och alla har vad man kan kalla en kärleksgudinna. Främsta av asynjorna är Freja och hon är förvisso inte bara kärleksgudinna utan en hel del annat, men hennes funktion som kärleksgudinna är den viktigaste.

Kärlek hos monoteisterna är ett medel att tjäna gud, hos hedningarna är kärlen ett mål i sig. Med dessa rader anser vi att hedendomen har ett finare och bättre kärleksbudskap än monoteister som skriker högt om någon har sex utanför äktenskapet, ännu ett bevis på att kärleken inte står så högt hos dessa men väl kontrollbehovet!

Enda SANNA Kyrkan – KOMPROMISSLÖS Freja-Dyrkan !!

I vilket KATERINA JANOUCH längtar efter FREJA FREYA FREYJA – utan att begripa det…

Mycket skulle vara vunnet i vårt samhälle, ifall vi alla följde Nordiska ideal. Nu är det tyvärr inte möjligt, eftersom personer helt utan Nordiskt kulturellt ursprung, eller utan vetskap om den Nordiska kulturen och dess innehåll tyvärr i alldeles för stora antal uppehåller sig i landet, men det kan direktavvisningar och -utvisningar av de värsta kriminella elementen råda bot på.

För några dagar sedan tog Katerina Janouch – känd skribent från Göteborgstidningarna och den drivande kraften bakom Katerina Magasin upp de svenska och nordiska kvinnornas situation, som hela tiden försämrats beroende på Regeringen Löfvén, och dess migrationspolitik. Nu är Katerina Janouch som alla vet från Balkan, och dessutom kristen, och hon begriper inte ens själv, att vad hon skrivit den 15 oktober i år, är en enda stor lång lovsång till gudinnan Freja Freya Freyja och Asatrons mångfacetterade kvinnoroller, i motsats till Monoteismens, Islams och Kristendomens eviga ”Hora eller Madonna” ideal.

Om någon betvivlar vilka grupper det är, som hela tiden attackerar de Nordiska kvinnorna, och utsätter dem för fruktansvärda övergrepp och våldtäkter, rekommenderar jag livligt boken ”Våldtäkt och Kultur” av Anne Heberlein som tagit upp frågan om förövarnas etnicitet, religion och kulturella ursprung. Den finns också som ljudbok.

Katerina Janouch har precis som jag sett hur högerkristna, konservativa och muslimer nu gör gemensam sak i den offentliga debatten, och hela tiden vill begränsa de Nordiska kvinnornas frihet. Detta är en sak jag skrivit om själv tidigare angående Mira Aksoy och hennes fullständigt bigotta ideal. Katerina Janouch skriver:

En ny debatt om kvinnors sexualitet har blossat upp under sommaren och hösten. Tongångarna är dock inte helt nya, tvärtom är de helt förutsägbara och faktiskt överraskande mossiga: Unga tjejer har för mycket och för grovt sex (som de inte vågar? kan? vill? säga nej till). Tinder gör kvinnor till horor. Kåthet är dåligt. — — Deras tankegångar är dessutom identiska med de som stammar ur allehanda utomeurpeiska hederskulturer, där kvinnor bär upp hela släkters anseende och där de måste hållas hårt för att inte skämma ut familjen. Helst ska kvinnor kläs i täckande typ från topp till tå redan från barnsben för att inte väcka “mäns lust” – och gör de övertramp mot stenhårda regler, kan de få betala dyrt med sitt eget liv. — —

Som om sexuell frigörelse, lust, kåthet, nyfikenhet och kanske skepsis till att prompt leva i ett monogamt heterosexuellt förhållande alltid måste vara av ondo. Som om familj alltid enbart måste vara mamma-pappa-barn, höljt i ett skimrande ideal där inget kan gå fel (trots att dysfunktionella familjer är både många och inte särskilt harmoniska). Som om dejtingappar enbart skadar kvinnor och är till gagn för män. Som om kvinnor alltid är sköra kärl som måste omyndigförklaras då de stackarna inte veta vad de vilja! Som om kvinnor aldrig kan ha sex för sexets skull. Som om sex, ur kvinnans perspektiv, alltid enbart hänger samman som ett uttryck för äkta kärlek. Som om kvinnor överhuvudtaget inte är kåta.

Katerina Janouch vågar inte säga det, vågar inte skriva det eller ens tänka det – men svaret på alla hennes hemliga önskningar finns hos FREJA FREYA FREYJA…

I det gamla Norden var det inget konstigt med unga kvinnors sexualitet, eller den sexualitetens utlevelse. Freja stod som idealet, och gudinnan för alltihop –  och hennes vilja respekterade man, för däri fanns en stor och underbar kraft. Om Katerina Janouch och hennes medsystrar tog till sig av Freja, åt av Iduns äpplen, studerade Sunna och Siv, gick Friggs ärenden likt Gnå och Fulla – ja då skulle de se allt med nya ögon..

Det krävs dock att islam och kristendom utrotas, eller i alla fall starkt begränsas, och att de religionerna – liksom annan Monoteism – inte längre får ha något som helst inflytande på politiken eller samhället, om våra kvinnor skall kunna förbli fria, och själv få välja och bestämma över sitt utseende, sin moral och sitt eget öde. Inte minst måste de själva göra slut på islam och kristendomen i sina egna huvuden, för det är där det onda sitter.

Först när Katerina Janouch erkänner och inser detta, kommer hon – och otaliga andra – att kunna befria sig själva. I Freja finns lusten, och kärleken – och till henne kommer man bara genom att förkasta all islam, förkasta all kristendom, och vad den ännu står för.

 

 

STORA framgångar för Hedniska Tankar i Maj 2020

Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår,
där tusende blommor glimma.

— —
Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.

Men hennes tanke är borta från allt,
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor, som tusenfalt
förstora det levandes gåta

Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma
och drömmer bland världar, som gått förut
och nya, som längtande glimma.

– Per Lagerkvist (1919), något förkortad

 

Nu haver den unga fru sommar ställt
sitt ljusa tält
på resliga stänger över vårt fält,
över falan.
Nu låter hon ut sina härolder gå,
den spräckliga lärkan och göken den grå
och svalan.
— —
De säga: ‘- Vår drottning är varm och ung,
som en bröllopsfest hennes sinne.
Gå in, gå in i det stora tält,
du skall leva sällt
som den lustiga sommarens make och kung,
i solsken och ära därinne.”
— —
Nu sover hon själv på sin kudde allre’n,
och alla de skogar med gungande gren
och alla de vakande vatten
de säga: ”Fru sommar är sval och ren,
hennes drömmar som vajande dimma;
och den som är drömmande, vek och ung,
må komma och bli hennes drömmars kung.
hennes viskande hjärta förnimma.

Erik Axel Karlfeldt – tipstack till Ideell Kulturkamp, 1 Juni 2020

 

Vi har lämnat Frejas månad, eller Blomstermånaden Maj bakom oss. Nu kommer Friggs månad, Sommarmånaden, då Midsommaren snart är här och Himladrottningen förenas med sin man Oden, liksom Frej, äringsguden förenas med Gerd, hon som är Jorden, Njärd, Hertha eller Nerthus. Frej och Freja har nämligen ingenting med varann att göra, utöver att de är ett syskonpar, och syskon gifter sig aldrig med varandra, för deras avkomma blir aldrig livsduglig, eller sådan som den skall vara.

Ni MÅSTE lära er Hedendomens grundförutsättningar, och Asatron som den är utan att perverst förvrida den, ty ni är väl inga ”fornsedare” eller annars efterblivna…

De flesta av oss inser också, att i Norden är solen en kvinnlig gudom, och symboliseras bäst av den blond kvinna, vilket också många svenska poeter under kristen tid har förstått. Se de två exemplen ovan – och håll med om att våra skalder genom tiderna har förstått det sommarens och Midsommarens mysterium, som väntar oss nu.

De kristna hundarna firar såhär års något som heter Pingst, vilket alla goda svenskar för länge sen har glömt bort, eftersom både vår Nationaldag och vår Veterandag är mycket viktigare händelser än någon grekisk pentekoste, något konstigt som ska komma 50 dagar efter påsken, som de firar efter en inbillad frälsares påstådda dödsdag, vilket är totalt ologiskt, för en och samma persons dödsdag kan bara inte inträffa på olika dagar olika år. Vi svenskar, däremot – vet vad som gäller – i alla fall för oss själva i vårt eget land.

För oss som är Asar och Vaner trogna finns inte den kristna Pingsten längre, men bara försommarens förväntan och glädje, trots pandemin och kriserna i Världen runtomkring oss. Här blir ingen frimicklande väckelse, ingen jesus-hysteri och inget krypande till korset, för till Canossa skall vi icke gå, vad som än händer.

Under den föregående månaden har jag satt läsarrekord för det här året. Min ambition för 2020 var att få omkring 200 läsare varje dag, varje månad under året, där jag 2019 kom upp i siffror nära 300, men ändå har jag redan överträffat mina mål, trots att jag bloggat och skrivit mycket mindre detta år. Jag har lyckats få bort de amerikanska läsarna från den här bloggen – USA:s variant på asatron, eller deras försök att förstöra den lockar mig inte, lika lite som de inhemska försöken från en liten, liten minoritet att göra samma sak.

För första gången sen april har jag också fått en frivillig, ekonomisk gåva – man kan nämligen donera pengar via Paypal här bredvid – som en anonym svensk patriot skickat. Jag tackar för den fina gåvan, och fortsätter oförtrutet mitt skrivande, i yttrandefrihetens, hedendomens och nationens tjänst, för den rätten kan ingen ta ifrån mig, vilket vi ska minnas i tider som dessa, som mer och mer kommit att domineras av Despoti, en Nomenklaturas Hegemoni och en präktigt ineffektiv Regering. Men – nog om den – kanske jag hinner med ett inlägg till, den här varma och fuktiga försommarkvällen, och om inte, så återkommer jag till det ämnet i morgon.

Maj har varit en kall månad, 2-3 grader kallare än vanligt. Inte ett knyst har hörts från den aggressiva Thunberg-sekten, som nu genomfört en skatt på plastpåsar. Vi får väl se om det någonsin kan ha någon påverkan på Världens klimat, men det gör åtminstone landet en smula renare här hemma, medan befolkningsutbyte och romsk smuts som vanligt lortar ned.

Inför en kall Maj försvann Thunbergeriet plötsligt sin kos – vi fick viktigare saker att tänka på, denna vår..

För de som inte bara lever i nuet och naturen, utan kan gå in och ut ur flera Världar, och har kraft att delta i dem alla, så är politik och media inget att frukta, inget att gömma sig ifrån, inget som man kan ignorera – för ingen av oss lever i ett Elfenbenstorn. Oden själv har både Hugin och Munin – tanke och minne – och båda ger honom information, sammanhang, nyheter.  Långt borta skriver någon om Ivaldesönerna på Wikipedia, de som också Viktor Rydberg nämnde i ”Studier i Germanisk Mytologi” (ja, han stavade verkets titel så) – världsbyggmästarna, de som hela tiden ställer nya tavlor över Världen, för att använda Nietsches uttryck – de som bygger upp, där sjukdomar och plundring bara river ned…

Skapade de inte en sommar och en vacker Värld att leva i för oss alla, i det som blev oss givet, i vår del av Världen ?

Borta på en helt annan blogg nämns idag Hargar, Hov och platser för Hednisk Midsommar och dyrkan i Norge – tänk om också vi i vårt land kunde vårda våra platser lika väl ?

Ni har väl inte GLÖMT att det FORTFARANDE pågår en HEDNISK RAMADAN ?

Den äktsvenska seden att fira en hednisk Ramadan, som jag själv lanserat, sprider sig som en löpeld på nätet och har redan engagerat många svenskar. Vi äter bacon, som vi har doppat i sprit, och vi gör det under dagtid medan vi är lättklädda. Detta är nu en svensk tradition, för den lanserades i år, och jag som skapade den är ju själv etnisk svensk, så något svenskare än att fira en Hednisk Ramadan i Asatrons namn finns inte !

”Det är så sant som det är sagt !”

Bloggen ”Målkonflikternas Tid” skriver såhär om den nya tradition, som vi svenskar tillsammans har skapat: Är man förresten annars intresserad av hur en alternativ, hednisk ”Ramadan” skulle kunna högtidlighållas, har hedersmannen bakom bloggen Hedniska tankar nyligen delat med sig av några nyttiga tips och trix, som jag gärna delar vidare här utan att för den sakens skull vare sig göra anspråk på eller ta ansvar för en annan fri mans ord: (https://hedniskatankar.com/2020/04/25/hur-man-bor-fira-en-hednisk-ramadan/)

Tilläggas bör också, att Ramadan faktiskt HAR ett hedniskt ursprung, eftersom seden går tillbaka på Polyteistiska Religioner på den arabiska halvön, långt innan den falske profeten Mohammed.

Nu lite nya hushållstips:

1. Som jag redan förklarat bör du köpa ditt bacon offentligt, och hålla upp bacon-paketet i luften medan du går hem, så att alla kan se att du köpt bacon, och berätta gärna högt och ljudligt för alla att du ämnar fira en Hednisk Ramadan, såklart..

2. När du steker ditt bacon, som du marinerat i SPRIT (brännvin, whiskey eller gin – allt går lika bra) kan du gärna lägga de två dagliga Bacon-strimlorna i ett kryss, som bilden ovan visar. Då bildar de ju en hednisk Gifu eller Gåvo-runa, som är den första av Frejas runor.

3. Låt gärna hushållets hund delta i den heliga bacon-måltiden – för ni har väl hund i hushållet, eller hur ? Om inte så skaffa en – hundarna är ju människans bästa vänner, och minns Gere och Freke hemma hos Oden !

Glöm inte att din hund bör ha rikligt med vatten, om den får en bacon-bit av dig. Bacon är salt och kräver mycket vätska – själv kan du ju dricka öl och mjöd !

4. Medan du äter Baconet bör du anropa Freja, Hildisvin och SärimnerGalten är ju en av gudinnans heliga djur – och ett av Frejas binamn är ju Syr, som betyder Suggan.

Helt Naturligt och inget att vara RÄDD för – Och ändå SKRÄMMER detta Muslimerna och de Kristna…

 

Visste du förresten att enligt Guinness Rekordbok, så skall en vanlig galt i genomsnitt ha en orgasm eller en sädesavgång, som räcker i hela trettio minuter, medan suggans kanske varar i 10-15 eller enligt vissa andra källor sex minuterdet är ojämförligt mycket mer än hos människorna – och därför är det inte svårt att räkna ut, varför Suggor, Galtar och Freja hör ihop, som ler och långhalm…. Vissa forskare har betvivlat detta, men det är helt säkerställt att vildsvin och grisar som får leva fritt är mycket renliga djur och dessutom lyckliga (kanske pga de långa orgasmerna ?) – det är bara brist på utrymme och vätska som får dem att uppsöka lerpölar eller annat, och det påverkar inte födans kvalitet det minsta…

5. Bjud gärna dina muslimska grannar på bacon eller en skinksmörgås hemma i köket – och om de inte vill ha, så kan du ju försiktigt blanda pulveriserad bacon i deras föda, utan att tala om det. Med hjälp av en pepparkvarn kan du finfördela baconet till små små partiklar, som kommer att sprida sig överallt i grannskapet, lik röken från en utegrill – lägg en extra skiva nystekt bacon på en undanskymd plats i trapphuset, och känn hur den mjuka, goda lukten sprids…

Det smakar bättre än man kan trooo….

Något får man väl unna sig – också under Fastan !!

 

Också Kelterna och inte bara Germanerna hade en fruktbarhets- (och därmed även kärleks-) gudinna som hade grisar, katter och även fågeln som symbol, och som i likhet med Freja också var en gudinna för trolldom och magi – ibland också strid. Hon hette Ceridwen, eller ”den stora vita” enligt vissa – vilket också kan syfta på en enorm sugga – och även om Ceridwen bara hade en höna som symbol, istället för Frejas högt flygande falk, symbolen för den hedniska extasen och kärlekslyckan, så har de båda två gått tillbaka på ett gemensamt, Indoeuropeiskt ideal, spritt över hela det vita Europa.

Ur Ceridwens heliga kittel – liksom Medeas hos Grekerna – kunde gamla galtar återuppstå som skära kultingar – märk likheten med Andrimner, som i kitteln Eldrimner kokar Särimner åt Enherjarna. Det här är Indoeuropeiska myter, som ingen Monoteist, kristen eller islamist någonsin kommer att förstå innebörden av…

”Hildisvin” – strids-galten bär Freja på hennes resa emot underjorden och dödsriket…

I sydsvensk folktro finns också Gravson eller Gloson, ett hemskt, suggestivt och suggliknande monster, som med lysande ögon härjar på kyrkogårdarna, och äter upp de kristnas lik, så att de aldrig någonsin kommer återuppstå igen. Dessutom är gloson försedd med en sågtandad klinga på ryggen, och ger sig ofta på rika präster, roffare eller girigbukar, vilket grundas på hedendomens krav att dela mat, fläsk och öl, samt annan härlighet – och att dela allt detta goda lika, inte fasta och inte förakta Midgårds gåvorhär finns ett budskap, som få idag förstår – men som salig Bellman sa ”är jag född, så vill jag leva, och må väl på bästa vis” vilket är ett äkta hedniskt och epikuriskt ideal.

När alla är mätta råder harmoni, fred, frid och Frodefred. Då undviker man Monoteisternas ständiga förföljande av oliktänkande, deras häxjakt, deras korståg och deras Jihad, som de alltjämnt utövar och tillämpar, överallt på vår jord. Självförsvar är en nödvändighet för oss hedningar, men för den skull glömmer vi inte detta livets goda, eller Midsommarens budskap, som snart besannas. Vi ska hedna alla män, hedna alla kvinnor – och få dem att gå åter till sitt sanna, naturliga ursprung och åter bli vad de borde bli – i kärlek och frihet under Särimner, för Särimner och av Särimner !

Vi avvisar fastan, vi avvisar de kristnas ohyggliga nattvard och andra kannibal-ritualer, som är deras skenheliga travesti på allt vad som är gott, sant och riktigt – och som vi hedna  skapat och uträttat, långt före dem och deras fula förvanskningar. Må gloson ta er, om ni utövar sådant  – men fira en Hednisk och Asatrogen ramadan först som sist – för det hjälper och Freja Frälser, evinnerligen !

”Sic Semper Porcus – In Hoc Signo Vinces !”

Hurusom det var ställt med Smittskyddet bland Väringarna anno 922 i Volga-Bulgary

Enligt Statstelevisionen SVT har nu en sjättedel av de som fått vård på sjukhus för Covid 19 i Stockholm hunnit dö och avlida. Hur många som dött och avlidit ibland de som nekats vård, vet man nog inte. Regeringen Löfvéns Sverige har fortfarande det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, och man kan inte påstå, att den svenska ”strategin” (som är helt obefintlig) skulle vara ”lyckad” på något enda sätt. I veckan lär det ha kommit fram, att Landsting och kommuner i Sverige skulle hållit ett hemligt möte, tillsammans med Arbetsmiljöverket, och slopat skyddsföreskrifter för vårdpersonal, så att dessa inte skulle arbeta med fullgott skydd.. Allt detta enligt SVT:s egna nyhetssändningar igår.

Vid underrättelserna om allt detta, kunde man fundera hur våra förfäder under järnåldern skyddade sig emot smitta, i synnerhet på långa resor.

Vet man något specifikt om det, undrar ni kanske. – Jodå, det vet man visst, svarar jag.

En med rätta klassisk skildringar av Väringar, Vikingar och Ruser kommer från Ahmad Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads speciella sändebud, som genom Asiens öknar nådde staden Volga Bolgary vid Volgas övre lopp (se karta nedan) och träffade på långväga resenärer från Svearnas land. De var rödlätta, högvuxna som palmer, och bar yxa och verktyg i bältet – detta var det första han lade märke till vad gäller dem, men inte bara det. Ibn Fadhlan uppehåller sig särskilt mycket vid den personliga hygienen, vad man gör för att förhindra smitta och hur begravningssederna var ibland alla folkslag han mötte, det konstaterade man redan på 1939, när hans krönika i sin helhet blev översatt till svenska.

Ibn Fadlans schematiska färdväg (heldragen linje) till Volga Bolgary bland Volgabulgarerna, och hans vidare resa (streckad linje) tillbaka till Bagdad

Ibn Fadlan noterar till exempel att öken-nomaderna i landet Ghuzz (öknarna öster om Kaspiska Havet) har brokadjackor som de får från ryssar och araber, men att de går med smutsiga skjortor undertill. En del av hans observationer om Vikingarnas hygien är nog inte sanna, har forskarna enats om, för vi vet att Frankiska, Byzantinska och Engelska källor beskriver Vikinagrna som otroligt renliga, välkammade och välvårdade, fastän Ibn Fadhlan skriver motsatsen om de övervintrande båtbesättningar han mötte i Ryssland. Han skriver också att de ”från handloven intill axeln pryder sig med målade bilder av djur, träd och annat” och detta har av många tolkats som ”bevis” för tatueringar, även om det inte alls behöver vara så.

Till saken hör också att Ibm Fadlans berättelse är ibland de mest felöversatta och starkt förkortade texter som brukar publiceras i svenska skolböcker från det kristna 1900-talet, och där upprepar man helt okritiskt och utan källkritik hans mest ”braskande” påståenden. Så har man till exempel genomgående felöversatt det arabiska ordet ”Gulam” som kan betyda tjänare, elev, hjälpreda, arbetstagare, dräng, piga, yngre person (som står i någon form av beroende till en äldre) som träl eller slav, vilket är att starkt överdriva. Det är ungefär som om vi konsekvent skulle översätta det svenska ”lymmel” med ”satans djävel” på alla andra språk, eller som om vi skulle översätta det svenska ordet ”sked” med ”grävskopa”.

Den norske språkmannen och orientalisten Harris Birkeland utgav 1954 den definitiva översättningen av Ibn Fadlan på norska, och redan han påpekade hur man felöversatt och vantolkat flera ord, bland annat då det ovan nämnda ”Gulam” och flera andra centrala begrepp i texten.

Vi märker alla hur Regeringen Löfvéns Ministrar börjat trixa, ljuga, ta tillbaka sina egna uttalanden och komma med rakt motsatta påståenden emot vad de själva sagt. Var det kanske bättre på Vikingarnas tid – tja döm själva…

Det är ur Birkelands med rätta klassiska text jag hämtar följande skildring av hur Karantän på Vikingatiden gick till – för det hade man redan uppfunnit, hundratals år före de kristna..

Till och med våra förfäder hade lätta och praktiska sjukvårdstält för 1100 år sedan – Vad anser Socialministern om det, nu när tält saknas i dagens samhälle ?

 

§86: Om någon av dem blir sjuk, slår de upp ett tält för honom på flodstranden. I det lägger de honom, tillsammans med rika förråd av bröd, mat och vatten (beredskapslager var bra att ha, redan då – det har Regeringen Löfvén som vi vet helt missat !) Men de kommer icke nära honom och talar heller inte med honom. Ja, de besöker honom inte ensingång på hela tiden han är sjuk, särskilt inte om han är en enkel man, eller en tjänare åt någon. Men när han har blivit frisk reser han sig, och går tillbaka till dem. Och om han dör, bränner de hans lik (så att smittan inte sprider sig – en mycket förnuftig och rationell handling)

Men inte nog med det – det i våra dagar så ofta omtalade begreppet ”Flockimmunitet” var inte okänt på Vikingatiden heller, och här kommer en omvänd, i sanning ”Löfvénsk” strategi – den som syftar till att smitta ned så många medborgare som möjligt, i förhoppning om att Flockimmuniteten skulle infinna sig riktigt snabbt…

Tvättfat, hygienartiklar och kärl för medicin fanns redan då…

§84: De har för vana att tvätta ansikte, huvud och händer flera gånger om dagen, och då gör de som följer: De har en flicka hos sig, som kommer tidigt om morgonen med ett stort tvättfat med vatten i. Det räcker hon till den främste mannen bland dem, och så tvättar han händerna, ansiktet och håret i det, och han både tvättar det och kammar av det rakt ner i fatet. Han låter ingen orenlighet vara, utan ser till att allt hamnar i fatet, innan det går vidare till nästa man, och så åter nästa och nästa.

Pigan slutar inte att bära omkring fatet förrän alla har tvättat sig, kammat sig och snutit sig i det, till alla som är där i huset, och var och en av dem snyter sig, tvättar sig och kammar sig i det..

Så långt den arabiske krönikören – och avsikten är lätt att känna igen – antingen skulle bara en bland manskapet bli sjuk, eller i svårare fall alla bördorna fördelades i alla fall lika, och där fanns heller inget kristet pryderi, och inga skamkänslor när det gällde sex…

Var och en av dem har en bänk (tron, ordet ”sarir” i originaltexten betyder oftast tronstol) som han sitter på, och tillsammans med honom är de vackra flickorna som är bestämda för att säljas till köpmännen. Ofta har de umgänge med flickorna medan kamraterna ser på, och hon rider av honom grundligt och noga. (Där hör ni – här görs ingenting halvhjärtat !) Ofta kan det hända att de allesammans håller på med detta, den ene rakt framför den andre, och då kan det hända att det kommer en främmande köpman eller gäst för att köpa en kvinna av dem, men då får köpmannen vänta, tills de är klara och färdiga med sin syssla”

Så gick det till vid Volgas stränder, för över 1000 år sedan – gack i väg ni också, Hedningar små, och gör även ni sammalunda – ty snart är det FREJAS månad…

Efter en Frejas Fräcka Fredag… (Kompromisslös FREJADYRKAN är ENDA SANNA Kyrkan !)

Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år.
Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven.
Knäpp nu octaven, Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår :||:

— —

Från Fröjas tron du sista vinken får,
Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder,
Som nu med våld ut dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda
Skull’ du åstunda Ännu än fälsup? Vill du dö? — Nej, Gutår! :||:

Carl Michael Bellman, ur ”epistel nr 30”

Den som i likhet med mig haft tuberkulos vid 18 års ålder, men överlevt, vet förvisso vad dessa Corona-tider handlar om. Vi har alla sett hur de åtgärder vår egen Regering sporadiskt försöker vidta, vida överträffas av vad andra och vettigare Regeringar i andra länder redan genomfört, men vad Regeringen Löfvén i Sverige saknar både kraft, initiativförmåga och resurser för att genomföra. Danmark och Norge har stängt sina gränser – och det senaste är att hela Spanien satts i karantän. Uppenbart är, att det finns länder, där man tar situationen på ett helt annat sätt, och med mycket större allvar än vi gör här.

Ändå har jag njutit av vad som borde kallas en Frejas Fräcka Fredag här i det tystnadens torn, som jag bebor. Det är nämligen så, goda medborgare; att jag gillar fruntimmer, kvinnor, kvinns, kiliga vax, brudar eller femininum. Jag har alltid gillat dem, av födsel och ohöljd vana. Nu utbryter väl vrål av förtrytelse, en storm av sedvanligt skitsnack och anklagelser – metoo# boohoohoo# – eftersom det inte är ett dugg populärt att vara heterosexuell längre, åtminstone inte i vårt land.

Men icke förty har jag tittat mycket på den amerikanska violinissan (ja, hon är inte manlig violinist, utan just kvinna, alltså fiolspelerska, inte – spelare) Lindsey Stirling, som framfört de mest ohöljt hedniska hymner till Asatron, Freja, Skade, Diserna och alla gudinnorna som alls går att kreera, trots att hon uppgetts vara ett amerikanskt Jehovas Vittne, och väl sannolikt inte är medveten om hur hednisk hon egentligen är, eller vad det är för makter hon rakt fram ställer sig upp och hyllar.

Här tvekar vi inte att SÄTTA HORN på folk !

Men så är det. Alla vackra kvinnor är egentligen hedniska, inte minst genom sina kroppar.

Och alla kreativa människor, som sysslar med konst, musik, litteratur eller fritt skapande i annan form, är av naturnödvändighet hedningar de med, eftersom de inte kan och inte bör underkasta sig en påstått allsmäktig gudoms eller ”herres” idiotiska slavmoral. Givetvis vet jag att det är många av er kristna nymoralister som det ändå dräller av därute som säkert förfasar sig nu, och påstår att allt detta väl ändå är ryslig pornografi, fullständigt ”over the top” eller något.

För egen del tycker jag det mest är vackert och estetiskt tilltalande, samt inte så illa gjort av en kvinna som fortfarande uppges vara kristen, men som ändå verkar erkänna sin egen inneboende hedniska natur, som alla någotsånär kloka, friska och starka människor. För vad är egentligen värst ? Att visa sig halvklädd eller naken, eller ens vissa kroppsdelar (även om det inte görs på videon här) eller att slå, misshandla och hota människor, som till exempel Åsa Walldau gjort med sina egna församlingsmedlemmar ??

Själv tycker jag inte sexualitet eller utlevelse i någon form stör eller skadar någon (förutom de nymoralister som möjligen lägger sig i eller spionerar, men vem är då de skyldiga ? – inte hedningarna i skogen i alla fall..) men hugg och slag gör det onekligen.

Lindsey – nu 34 – aktar heller icke för rov att uppträda helt klädd i läder, latex och pvc vid Cape Canaveral, spelandes samma Hedniska Hymn, och därmed slutar jag för dagen.

Ännu en seger för Freja, Bastet och Polyteismen ??

Enligt en ganska absurd artikel som den internationella nyhetskanalen Sky News behagade publicera så sent som i måndags, så skulle kristna och andra Monoteistiskt anstuckna personer sällan hålla sig med katt, medan kattägarna i större utsträckning är hedningar.  Man påstår att en urvalsundersökning baserad på 2000 amerikaner i USA och deras levnadsvanor skulle ge detta resultat, men ifall den källan har någon större relevans för exempelvis Europa eller resten av världen, diskuteras aldrig i artikeln, som tycks vara fylld av kristen bias. Inte heller görs det någon redogörelse för relevansen av 2000 personer, jämfört med i USA:s befolkning som helhet – ett sample på 2000 personer behöver inte alls vara statistiskt rättvisande.

”I krig och kärlek är allt tillåtet enligt Freja, men vad gäller då om lögn och statistik ?”

Personer som klokt nog aldrig sätter sin fot i en kristen kyrka, och undviker de totalitära lärorna och människo-uppfattningarna har i genomsnitt 2,0 husdjur, medan de kristna uppges äga 1,4 sådana i medeltal, och detta uppges vara signifikant. En viss Professor Samuel Perry från The University of Oklahoma, som citeras i artikeln, påstår att katter och övriga husdjur skulle ersätta den sociala interaktion som man får genom en andlig gemenskap eller en kyrka, men han underlåter helt att förklara varför han just bara talar om ”kyrkor” (Kristen bias, och tvivelaktig forskning, som vi ser…)

Katter skulle enligt professorn helt ersätta den kristne guden, eftersom de ”dyrkas” i hemmet och ägaren försöker försäkra sig om deras gunst och tillgivenhet, istället för ”guds”. Hundar däremot anses se människorna som gudar, påstår den amerikanske professorn, medan katterna enligt honom tror att de själva är gud.

Kan man bevisa sådant genom urvalsundersökningar, eller statistisk forskning ??

Norsk skogkatt. En överlägsen ras som klarar sig själv i alla klimat, och visst inte behöver någon ”dyrkan”…

 

Ps: Om ni inte vet vem Bastet är, kan ni lämpligen konsultera Wikipedia eller en riktig uppslagsbok. Vem Freja verkligen är, vet ni förhoppningsvis redan…

Ännu ett SMART GRUFF från USA: Har VALKYRIORNA objektifierats ?

Det finns alltid människor som tror att de kan ägna sig åt vad jag kallar ”Smart gruff eller att ondgöra sig över saker. Oftast rör det sig om rena adiafora, eller ting som är överflödiga, ja lyxproblem. Vi har Dagens Nyheter med sin skandalfabrik och sina ”fake news” om en och annan Sverigedemokrat, som plötsligt kallas ”partitopp” och som beskylls för att ha skrivit ”kvinnofientliga inlägg” på ett och annat förfalskat Flashback-konto för tio år senhar något sådant ens nyhetsvärde ?

I Asatrons ankdamm och förtrollande lilla Värld har vi grälet mellan Lokeaner och ”Nokeans” i USA, som jag skildrade för en tid sedan. Samt alla andra humorlösa idioter, fragila lögnare samt lättkränkthetens banérförare och banerförerskor därute, ingen nämnd och ingen glömd…..

Min gamle vän (jo, jag har faktiskt träffat honom i levande livet) Mr Lucius Swartwulf Helsen, ”Cleric of Hel” eller dödsgudinnan Hels egen präst – som han kallar sig – trots att han inte alltid är en dysterkvist – träffade nyligen på en kvinna ur de Humorlösas skara – ja #metoo och #boohoohoo… Under den välfunna rubriken ”Babes, Boobs and Blasphemy” diskuterar han just nu de fruktansvärda hädelser emot Valkyriorna och själva Valkyriebegreppet, som många tycker sig se i Amerikansk populärkultur.

Jamen ”Brudar, Bomber och Blasfemi” – är väl detta konstverk ”Kvinnoförnedrande” ??

Bland annat hade en hednisk amerikanska i hans bekantskapskrets sett ovanstående ”fina” konstverk av en tatuerad kvinnotorso eller något, och förstås blivit heligt förbannad, eftersom detta då skulle vara ”kvinnoförnedrande” – en ”hädelse” emot gudinnor, Valkyrior med mera sådant. Främst handlade det om att kvinnotorson ifråga inte hade något huvud, ben och armar (nej, Torso-skulpturer brukar inte ha det) och därför skulle det röra sig om en ”objektifiering” av kvinnan, således… Jag skall snart återvända till det här med själva Valkyriebegreppet, och vad Valkyrior i själva verket är – samt varför det är skillnad på ”Skjaldmeyar” och alltså Sköldmör, kontra Valkyrior och andra övernaturliga väsen, för det verkar inte dessa amerikaner ha förstått… Men – nu när vi talar om det – har i så fall inte sk ”objektifikation” inom konsten alltid förekommit ?

 

Titta på den här sk ”Venusfiguren” från Hohe Fels i Schwaben, Tyskland, till exempel. Den är mellan 30 – 40 000 år gammal, och saknar som vi kan se nästan helt huvud, samt fötter – medan den däremot i rikt mått har vad amerikaner nuförtiden kallas ”T & A” alltså ”Tits and Ass” – för att säga det rent ut – jag hoppas mina läsare inte är pryda av sig –  samt en mycket naturalistiskt utformad, jättestor rakad vaginaMan känner till inte mindre än ett 40 tal fynd, många ännu äldre; som kan vara gjorda av såväl Homo Sapiens som Neanderthalare (eller andra förmänniskor) och det är helt obevisat att detta skulle vara någotslags ”gudinnestatyer” som de gudinne-troende tror – för övrigt kan dessa skulpturer ha varit gjorda av kvinnor, likaväl som mändet har aldrig bevisats, vilket kön som var bäst på att karva i mammutben eller i vilket kontext man alls gjorde de här miniatyrskulpturerna… Om definitionen på ”sexuell objektifiering” skall vara, att man överbetonar könsorgan, bröst mm, så har redan grottkonsten alla förutsättningar att framstå som ”pornografisk”….

 

Samma tendens eller samma fenomen är inte begränsat till Europa heller. Här ser vi ett ”konstverk” från Afrika, föregyptiskt och cirka 12 000 år gammalt, men inte särskilt anatomiskt korrekt – kvinnan på bilden har bara ett skissartat huvud, och vad som verkar vara antydda bröst, armar och ben, men könsorganet är överdimensionerat och rikt på detaljer, ”konstnären” eller ”konstnärinnan” som gjorde bilden har helt klart tyckt, att det var det enda viktiga… Är det då ”objektifiering” vi ser även där … eller ??

Och slutligen – hur är det med våra Nordiska Hällristningar från Bronsåldern ?  För att benämna saker och ting vid dess rätta namn, så är nästan alla manliga figurer på dem utrustade med stora k-u-k-a-r helt enkelt (ja, så är det – se efter själva !) – det råder närmast en total konvention, som säger att när man på en nordisk hällristning från bronsåldern avbildar just en man, ja då ska det alltid ”synas att han är en karl” så att säga… Är det då också ”objektifiering” – eller icke ? Ja, svara på det, den som vill eller kan…

En del svenska amatörforskare har till och med antagit, att de som gjorde bronsålderns hällbilder var kvinnor. Kvinnorna skulle ha haft mer tid  till förfogande än männen – bronsåldern var en förhållandevis varm tid (mycket ”varmare” än de klimat-paniska fruktar idag) med god tillgång på föda, men männen måste fortfarande vara bönder, hantverkare och krigare. Fast när kvinnorna inte direkt belastades av graviditeter och småbarn, så skulle de ha knackat in ett slags kvinnlig idealtillvaro eller ”önskedröm” i Bohusläns hårda granit – alla män skulle vara nakna jämnt, ha enorma praktstånd och vara ständigt tillgängliga..

Nu vet alla mina kvinnliga läsare att så är det förstås bara i önskedrömmen, verkligheten ser inte alls ut sådär, sorgligt nog.  Män som slåss med yxor, eller någon typ av vapen, som vi ser här ovan har sällan eller aldrig stånd – man får det inte heller när man skjuter med pil och båge eller AK4, AK5 – väpnad strid och fortplantning är två helt olika saker, och det är väl känt – även för den manlige läsaren – att ballarna såväl som kuken helt enkelt krymper medan man slåss – de flesta högre däggdjurshannar har det också precis så – oräknat kanske de djur som slåss rituellt under brunst, typ hingstar eller älgar, såväl som afrikanska elefanter – men människans krig har alltid varit på blodigt allvar, inte rituella.

Därmed är vi inne på det här med Valkyriorna kontra Sköldmöerna, eller fenomenet med kvinnliga krigare, och hur de avbildas i populärkulturen

Jag har redan skrivit ett helt inlägg vad beträffar vad man kunde kalla ”Valkyrie-kitsch” eller kanske mindre smakfulla framställningar, inklusive Marvel Comix Brynhilde-figur, under avsnittet Adiafora här ovan, och jag behöver nog inte upprepa det… trots att dåliga serietidningar, filmer eller populärkultur kanske kan vara kul för dem som nu gillar det, är jag ingen större vän därav – men – smaken är ju olika – och ser man nu ett eller annat alster som man själv inte tycker om – varför då fortsätta betrakta det ?

Så mycket mer finns väl inte att säga om just det ämnet..

 

Typisk amerikansk populärkulturell ”Vrångbild”. Detta är INTE en Valkyria – och kvinnliga krigare existerade knappast alls – framförallt inte i den utrustningen….

Ända sedan 1800-talet och Richard Wagner har vi levt med en felaktig föreställning om att Valkyriorna var krigarkvinnor, vilket INTE är sant. Inte någonstans i Eddan, skaldepoesin eller någon annan källa står det skrivet något sådant. Visserligen ses Valkyrior rida över slagfälten i skaldepoesin, men deras uppgift är att hämta de redan fallna till Valhall, och att ”kora valen” – det är vad deras namn betyder – och i Valhall lever de tillsammans med de Einherjar som finns där. De strider med andra ord inte, deras uppgift är att välja, vårda och värna – inget annat. Möjligen måste de också vara bra på självförsvar, och sköta sitt eget närskydd, men deras uppgift – att vara med de döende och föra dem till en trygg och säker värld, långt bortom Midgård, kräver nog snarare insikt och mildhet, även om Valkyrior för den delen också kan ha ett vildsint och skrämmande utseende – I dikten Darraljod i Njals Saga väver de till exempel en blodig väv av hela världens öden… och att möta en Valkyrias blick sägs betyda otur – bara de redan dödsvigda kan se dem i ögonen….

Under 1900-talet har vi alla – och amerikanska fantasy-illustratörer mest – rört ihop begreppen ”Valkyria” och ”Sköldmö” (alltså en kvinnlig krigare, Skjaldmöy) och förväxlat dem – men alla avbildningar vi har av riktiga Valkyrior ser ut på ett annat sätt, och visar dem inte i någon rustning eller med några vapen. Ett är säkert – Valkyriorna uppfattas också som övernaturliga varelser, och som alla sådana kan de såklart förändra sitt utseende, och likt Diser, Fylgior och andra kvinnliga väsen också uppträda i ”Hamn” eller förklädnad…

Att Freja har sin Falkhamn, vet vi alla – och att Loke kunde förvandla Idun till en hasselnöt, vet vi också. Gudinnor och Valkyrior kan förändra sitt utseende efter behag, och eftersom de är odödliga och har upplevt oräkneliga tidsåldrar och händelser tror jag inte de bryr sig så mycket om HUR vi människor försöker avbilda dem eller det sätt, som vi tänker oss dem på – allt sådant är dem nog tämligen fjärran – och med tanke på allt de upplevt, är våra föreställningar om deras utseende nog inte heller intressant för deras del. De har andra och bättre saker att ägna sig åt, hursomhelst – Valkyriorna styr ju faktiskt över det hinsides, och över livsavgörande insatser – och ”dålig” konst är inte livsavgörande…

 

På nästan alla samtida avbildningar vi har, från Mälardalens figuriner till Tjängvides och Gotlands bildstenar ser vi välkomnande Valkyrior med mjödhorn i handen, uppsatt hår och gala-klädsel, men knappast några krigarkvinnor under strid. I första strofen av Hrafnagalder Odins står det skrivet: ”Allfader verkar, alfvar skönja, vaner veta, nornor visa, troll närer, tider föda, tursar vänta, valkyrior längta.” Originalet har ordet ”trå”, alltså tråna – och längtan framhålls här som Valkyriornas främsta egenskap... andra varelser har andra utmärkande kännetecken – alferna skönjer eller förnimmer, Vanerna vet, Nornorna visar på ödet – och Allfader Oden verkar…

Sköldmör, eller kvinnliga krigare då ? Har vi egentligen något påtagligt bevis för dem, annat än legender ? Vi har naturligtvis Hervor i Hervarasagan, Blenda i Blendasägnen, den sköldmö vid namn Vesna som skall ha fört Harald Hildetands ”märke” eller Banér i Bråvalla slag – en strid som antagligen också hör till legenden – och utöver en uppgift i en av Skylitzes bysantinska krönikor om att Väringarna från Ryssland, efter förlusten i slaget vid Dorostolon, 971, skulle ha lämnat efter sig en hel del döda kvinnliga krigare på slagfältet (vilket överraskade deras byzantinska motståndare) finns det väldigt få bevis för kvinnliga krigares existens under Vikingatid eller Järnåldern överhuvudtaget.

Ett fynd, som ställt till åtskilligt rabalder i internationell press på senare tid är omtolkningen av ”Birka-kvinnan” i en av de förnämsta gravarna från Björkös citadell och borgberg. Hon begravdes med en full vapenuppsättning, och två hästar – men vad bevisar det ? Graven – en kammargrav av rysk typ – var kanske förbehållen en rik änka till en framstående härförare, och förekomsten av spelpjäser i graven samt frånvaron av några kraftigare muskelfästen eller synliga stridsskador på kvinnan har fått forskare att anta, att hon snarare var en befälhaverska, eller hade uppgifter inom stridsledning, men däremot aldrig var stridande soldat i reell mening – kanske var hon en tidig syster och föregångare till den nuvarande Chefen Livgardet, eller hennes kvinnliga kollegor på Ledningsregementet i Enköping, men det är också allt.

Carol J. Clover, bl.a. hedersdoktor vid Lunds universitet har anmärkt, att ”Birkakvinnan” från citadellet kanske begravdes med vapen för att visa att hon var en rik och mäktig kvinna rent generellt, men det finns ingenting i hennes bevarade ben som tyder på att hon var särskilt kraftigt byggd, eller att hon hade tränat, exempelvis med långbåge, ett vapen som man känt till sedan stenåldern, och som kräver träning sedan barnsben, i alla fall om man ska kunna skjuta någorlunda bra.. Det finns vapen i Oseberg-fyndet också, men ingen har någonsin kommit på tanken att de två kvinnor som begravts där skulle ha varit krigare…

All modern forskning kommer också till den ”trista” slutsatsen att om kvinnliga krigare alls fanns, så var de otroligt sällsynta.

Alla samhällen med låg teknologi har nämligen en sak gemensam: strävan efter att skaffa så många friska och livsdugliga barn och så stor befolkning som möjligt. För att lösa det behövde man också så många barnaföderskor som möjligt – och dem fick man såklart hämta från kvinnor i fertil ålder, gärna då yngre kvinnor. En gravid kvinna, eller en kvinna med småbarn kan såklart knappast utkämpa några krig – och heller inte vapenträna – så summan av alltsammans blev, att framgångsrika kulturer hade ovanligt få krigarkvinnor – och därmed punkt. Samma förhållande råder också idag – föräldraskap, och förmåga att delta i väpnad strid är knappast förenliga, i alla fall inte så länge barnen är små, eller föräldraskapet varar…

Visserligen ser vi undantag i de isländska sagorna här och där – vi har Freydis, Erik den Rödes mordlystna dotter i en av Vinlandssagorna, till exempel – men hon skildras som en kvinnlig psykopat, som drar hela Vinlandskolonin i olycka, och är en av de viktigaste orsakerna till att den upphör – och således är hon mest ett varnande exempel, ingen förebild.

Freydis slåss dock endast när absolut nödläge råder, och de flesta av vikingatidens kvinnor gjorde nog likadant. Till den nordiska kvinnans klädedräkt hörde alltid en kniv, och alla kunde säkerligen hantera både kniv och yxa eller spjut i självförsvar, men på självförsvarsförmåga vinner man inga krig. För att vinna i krig måste man nämligen kunna anfalla, och föra kriget på motståndarens territorium, och inte hemma i det egna landet. Det visste våra förfäder också, och just därför blev de framgångsrika i strid.

För att summera – dagens ”Schablonbild” av både Valkyrior och Sköldmör är falsk – javisst – men vad gör det ?

Var det inte Nietsche som sa: ”Om du går till kvinnor, så glöm inte NAVKAPSLARNA….

Dålig konst är dålig konst, populärkultur är populärkultur, och white trash på Asatrons bakgård, är fortfarande white trash… Fast – är det egentligen något att bli såvärst upprörd över ? Min väninna Bella (som inte är Blondin) har ett uttryck, som jag tycker är träffande: ”Ringbrynje-bikinis och Navkapslar” eller på engelska ”Chainmail Bikinis and Hubcaps”. Med det menar hon en utstyrsel eller ett slags klädsel, som ingen egentligen kan ta på så stort allvar – utan något som mest är menat som ”levande rollspel” – karnevalskostym eller ett stort skämt… och varför skulle man inte få ”skämta” ? 

I ett verkligt fritt samhälle kunde alla kvinnor få gå klädda hur de ville – eller ”vara klädda som Kraka” – alltså inte ha några kläder alls – och det gäller förmodligen männen ocksåMan behöver inte ha ”shador” eller ”påse över huvudet”….

Hur skulle den moderna tidens Valkyrior se ut, förresten ?

”Skaemtun” eller just skämt är en av Frejas käraste sysselsättningar, får vi veta i den prosaiska Eddan, och hon är som bekant en gudinna för krig, såväl som för kärlek. Antagligen tar hon inte heller sitt eget utseende för allvarligt, utan förändrar det efter behag – och efter vad som är lämpligt med tanke på situationen.

Och ”objektifiering” ?? – Nej, det struntar Freja nog i – liksom allt annat människorna har att erbjuda av struntprat – verkliga krigare – oavsett kön eller läggning – känner sig aldrig ”objektifierade” men situationsanpassar, förstår ni…