Dagens подхрукивают – Samfundet Särimner belönar Vladimir Vladimirovitj Putin

Igår, denna Tors Dag har den ryske Presidenten, ingen ringare person än vår käre granne, Vladimir Vladimirovitj Putin, traditionsenligt hållit sitt tal till den ryska nationen, enligt vad Svenska Dagbladet ger oss upplysningar om. I Harbadsljod, det gamla Eddakvädet, omnämns Tor eller Perun med orden ”Mannar all herliga mannast” och det är ord vi också kan använda om President Putin själv. När vi nu talar om ordval, så är Putin sedan länge ansedd som en mästerlig brukare av det ryska språket, och ibland brukar han uttrycka sig med vitsar och genom nya ord. Så också igår, då han sagt, att USA:s allierade i Väst, подхрукивают eller Podkrivajot med Washington, eller ”Medgrymtat” med President Trump, alltså ett ryskt ord som i internationella media översatts med ”oinking along with”.

Vi inom Samfundet Särimner är nu av den uppfattningen, att den Ryske Presidenten lyssnat på vårt budskap, och förstått oss. ”Gåva kräver att gengåva gives”, detta är det första av Hedendomens och asatrons alla bud, även om vi inte har såvärst många av dem. Vår käre granne, Valdimir Vladimirovitj, kommer hädandefter att hälsas som en av ”Nashi” eller ”de våra” på ryska (tillika är det titeln på hans partis ungdomsförbund) och detta skall han inte ha gjort för inte. Vi drar oss också till minnes alla de gånger då han infriat våra högst personliga önskningar i det förgångna, och i kraft av sin politik uppfyllt dem.

Som Anna-Lena Laurén – en av DN:s vettigare och mera sanningsenliga journalister påpekat – finns det i Ryssland en tradition liknande den gamla svenska med att ”Gå till kungs” som funnits ända sedan Tsarernas tid. Vilken medborgare som helst kan vända sig direkt till Presidenten, genom att skriva ett personligt brev till honom, på samma sätt som man tidigare skrev till Tsaren. Om medborgaren då har någon berättigad fråga, eller vill påtala några missförhållanden, kan Tsaren respektive Presidenten då personligen ingripa, och genom ett enkelt beslut rätta till dem.

Och så har faktiskt skett, historiskt sett. Ni som följt med i den här bloggen ett bra tag erinrar sig kanske vad som hänt ifråga om vissa fångars frisläppande under en av Ukraina-konfliktens mest intensiva faser.  Dessa händelser ligger nu fem år tillbaka i tiden, och inträffade under Putins tredje presidentperiod, som nu avlösts av en fjärde, som kommer att vara minst fram till år 2024. Vi skriver inte mer om dem, men noterar, att vi två gånger fått våra synpunkter beviljade och tillgodosedda, vilket vi med rätt eller orätt alltså upplever, att vi har Presidenten högst personligen att tacka för. Således önskar vi oss intet mera, för att ha skrivit till höga vederbörande två gånger är oss fullkomligt nog och övernog, vi skriver inte någon tredje gång; och några personliga sammanträffanden behövs inte heller, då vi är medvetna om att Rysslands president förstås är en upptagen man, som har mycket att göra. Vi erinrar oss hur ryska motorcykelklubbar utsett Vladimir Putin till en ständig medlem under smeknamnet Abbadon, alltså förstörelsens och hämndens renande ängel, och vi 700 medlemmar i Samfundet Särimner vill förstås inte vara sämre.

”We have said it before – and We’ll say it again !”

Härmed tilldelar Samfundet Särimner Rysslands President, Vladimir Vladimir Putin, vårt stora pris för 2019, och ger honom dessutom äretiteln av ”Vår Höge Beskyddare” med vilken vi kommer att hälsa honom i de flesta officiella sammanhang. Hade vårt eget land en ledare som Vladimir Vladimirovitj, skulle mycket vara vunnet. Tyvärr har vi år efter år fått se, hur den svenska Nomenklaturan schackrar, luras, manipulerar och kivas om makten, och medan Ryssland hela tiden haft en stabil majoritetsregering, har Sverige bara haft svaga minoritetsregeringar under rena stolpskott till politiker som Annie Lööf, Stefan Löfvén eller Fredrik Reinfeldt.

Vore vi ryssar, skulle vi utan tvekan rösta på Putin. Men, nu är vi förstås inte ryssar utan svenskar, och som svenska medborgare har vi därför ibland varit tvungna att göra motstånd emot Ryssland, även om vi aldrig skulle drömma om att kritisera Presidenten personligen. Genom tusen år av historia har Ryssland och Sverige till största delen och i de flesta år varit fiender, trots att varken det svenska eller det ryska folket velat ha det så, eller på det viset. Sveriges historia och kulturella identitet har under alla tider till stor del färgats av det faktum, att vi varit tvingade till att slåss för vår nationella överlevnad emot detta eviga Ryssland, men låt oss säga, att vi gjorde det aldrig med glatt hjärta, utan i sorg, lika mycket som i vrede. Under den tid som Putin varit President, däremot – han är nu inne på sin fjärde period, som alla vet – har Rysslands och Sveriges relationer kännetecknats av den djupaste fred, och tack vare Putin har vi alla kunnat sova lugnt om nätterna, diverse utrikespolitiska skärmytslingar till trots – men i det stora hela har vi haft fullständig fred, och det ska vi vara tacksamma emot Putin för. Trots vad vi fått läsa i våra egna media, är det inte Vladimir Putin som är den stora faran. Faran är istället vad som händer, när det moderna Rysslands mest långvarige ledare till slut faller ifrån, och inte mera leder sitt land. Då har omvärlden verkligen skäl att oroa sig. Vad skulle till exempel kunna hända, om Rysslands kärnvapenarsenal kom i händerna på en aggressiv galning, som Vladimir Zhirinovsky, till exempel ?

Putin ombord på den kärnvapenbestyckade kryssaren ”Peter den Store”. Hans vapen är riktade även mot Sverige, men vi är fortfarande inte huvudfienden

Ifall aggressiva galningar – ingen nämnd och ingen glömd – nu kunnat tillvältra sig presidentämbetet i någon eller några av Jordens mäktigaste stater, är det i alla fall inte i Ryssland de har makten. Putin har hela tiden behållit sitt lugn, och när Ryssland har drabbats av ekonomiska sanktioner, har han bara satt sig ned och inväntat bättre tider. Putin klargjorde igår detta i sitt senaste tal till nationen med all önskvärd klarhet. Europas länder kan inte lita på USA:s stöd i händelse av konflikt, och vi vet alla att de kärnvapenlager och de Iskender-medeldistans missiler som finns lagrade i Kaliningrad Oblast och Sankt Petersburg-området också är riktade emot Sverige, även om Sverige för Rysslands del aldrig varit huvudfienden. Sverige har nu skaffat sig ett ytterst litet fåtal amerikanska Patriot-missiler, som är vår enda reella chans att skjuta ned ryska missiler, ifall attacken på vårt land kommer. USA sade upp begränsningsavtalen först, till följd av Trumps ständiga klavertramp och obalanserade agerande, och där har också Putin fullkomligt rätt. Hade det inte varit för Trump, hade det aldrig inletts någon ny missilkapprustning och den återgång till kalla krigets förhållanden som rått de senaste två åren, hade aldrig blivit av.

Ryska media har felaktigt framställt Patriot-missillerna som ett tänkbart hot emot Ryssland, fastän alla vet att de skulle falla ned i havet flera gånger om, och aldrig någonsin haft någon sådan räckvidd, som ens skulle föra dem i den avlägsna närheten av ryskt territorium – allt vad de är till för, är att möta ett direkt ryskt angrepp, från sjön eller i luften. Den rollen kan de fylla, men pga våra inkompetenta politiker, vars kännedom om det nationella försvarets förutsättningar är högst obefintlig, har dessa motmedel inte anskaffats i tillräckligt antal. De borde också finnas på fastlandet, i Sydsverige och Mälardalen.

Det paradoxala I rysk och svensk försvarspolitik, är att våra länder är starkt beroende av varandra, men ändå fortsätter svenska politiker att se Ryssland som en fiende, istället för en potentiell allierad. En upprustning i Östersjöområdet är ingenting Ryssland någonsin önskat sig, eftersom Putins första prioritet är att utkämpa krig på andra arenor. Det har han redan visat, i Syrien såväl som i Kaukasus, i Ukraina och på annat håll, där han direkt kan hota USA. Vad händer nu, om Sverige skulle gå med i NATO, vilket vissa partier i vår Riksdag fortfarande har på agendan ? Ur rysk synpunkt vore det direkt förödande.

Ödets man. Fd Överstelöjtnant med gedigen utbildning. Rysslands ”Litso” eller Ansikte. En man vi litar på !

Amerikanska missiler, på nära avstånd från Ryslands hjärta, vore en mycket oroande utveckling, som Ryssland förmodligen redan gjort och även kommer att göra allt för att undvika. Den svenska pressen har på ett mycket osakligt sätt spekulerat, om Putin skulle ha försökt påverka det senaste svenska Riksdagsvalet. Mitt svar på den frågan är enkelt: Det gjorde han inte alls, och det behövde han heller inte göra. Sverige är tack vare Regeringen Löfvén – som själv fuskade – så fyllt med korruption, att vi ännu har minst 35 fall av grovt valfusk obestraffade i det här landet, från Falun till Stockholm, och över alla delar av vårt land. Om Ryssland nu skulle koncentrera sina internet-resurser för att påverka valresultatet i ett land, är det som alla redan förstår snarare USA – vars befolkning genomgående har mycket låg utbildning och är lätt att influera – som man skulle satsa på. Eventuella bevis för den saken har dock aldrig återfunnits – Putin själv berörde det i sitt tal, så sent som igår – och vem kan då önska sig mera ? Inte heller har ”Rysslands Väl” behövt fuska i något Ryskt val – och orsaken till det är fortfarande densamma. Det behövs inte – 70 % och mer av alla Ryssar stöder Putin ändå, och den ryska medelklassen har fått det mycket bättre under hans tid vid makten – det kan alla tydligt se – eventuella förändringar i pensionsåldern till trots.

I sitt tal igår lovade Putin bättre tider, och en stor satsning på vanligt folks ekonomi. Ryska mödrar och ryska familjer får premier. Det är inte som i Sverige, där regeringen Löfvén hela tiden premierar utlänningar, gärna av islamsk tillhörighet, på de etniska svenskarnas bekostnad. I Ryssland finns en president och en ledare, som tar han om det ryska folket, och ser till deras intressen, inte till någon annans. I vårt land är det precis tvärtom, och detta har vi svenskar fått lida för i flera decennier. Ryssland var också det första land, som agerade med kraft i Syrien-konflikten, och utan Putins och Rysslands insatser, hade IS eller Islamska Staten aldrig kunnat besegras.

Själv ser jag detta som en av Putins största insatser någonsin, och något som långt in i framtiden kommer göra honom bättre ihågkommen och hyllad, än vad människor idag kan förstå. Ryssland har hela tiden satt upp en enad front emot Islam, att hårt emot hårt, och därmed har man också hjälpt till att skydda hela Västvärlden emot islams och monoteismens ständiga terror.

I Sverige diskuterar nu Lööf och Löfvén gemensamt, hur de kan få ännu fler sk ”IS-återvändare” att komma direkt till Sverige, och hur de ska ges en framtid här – på svenskarnas bekostnad. Vi vet också vad som hänt i det förgångna. Innan Rakmat Akilovs attentat på Drottninggatan i Stockholm, varnade den Uzbekiska Regeringen uttryckligen Sverige för att ta emot Akilov överhuvudtaget. Sannolikt gjordes detta med hjälp av upplysningar från den ryska säkerhetstjänsten, FSB, som Putin ju en gång var chef över. I ett helt liv av hårt arbete har han varit rysk patriot, och arbetat för Rysslands bästa – kan nu någon klandra honom för det ? – Tänk om vi själva skulle ha lika hängivna ledare, lika hängivna politiker, istället för de Sverigefientliga vrak, som nu har makten ?

Sveriges regering förnekade att varningarna ens funnits. Med hjälp av den S-anslutne komikern Özz Nujen fick Akilov sedan stanna i Sverige som ”byggnadssnickare” märkligt nog, och innan attentatet, lades SÄPO-utredningen emot Akilov mystiskt ned. Vem gav denna order ? Uppenbarligen måste det ha gjorts på mycket hög nivå inom den svenska S-Regeringen, antagligen av en av nomenklaturans allra högsta mänJustiteminister Morgan Johansson är känd för det faktum, att han låtit Uzbeker helt utan uppehållstillstånd, arbeta i säkerhetsklassade befattningar på samma fängelse, där Akilov ”vårdats” som det så vackert heter.

Samme Morgan Johansson är också känd för, att han först vägrade att ge föräldrarna till de etniskt svenska barn som dödades och lemlästades i terror-attacken på Drottninggatan – en attack (S)-toppen måste ha känt till och varit förvarnad om – mer än 30 000 kr i ersättning, bara en bråkdel av den summa, samma Regering satsat på alla ”Akilovs” i det här landet. Skulle det också kunna hända i Ryssland, eller under Putin, tror ni ?? Sveriges nuvarande Regering värderar inte etniskt svenska liv till särskilt stora summor – det syns på den nuvarande försvars- och säkerhetspolitiken bland annat. Vi har också skandalen på Transportstyrelsen, som samme Morgan Johansson i rollen som samtidig Inrikes- och Justitieminister också bär ansvaret för. Skulle en såpass inkompetent ”loser” fått arbeta kvar under Putin ?

Teckning av J E Ander, svensk karikatyrtecknare. I Putins Ryssland finns inte en enda plats för sk ”IS-återvändare”. Regeringen Löfvén, däremot, gör allt den kan för att få dessa personer till Sverige…

Putins självbiografi – som finns på engelska – har aldrig någonsin utgetts på svenska. Putins och Rysslands erbjudande om hjälp till sommarens skogsbränder i Sverige – i form av jättestora Antonov-plan för vattenbesprutning – avslogs genast av Sveriges regering, som hänvisade till säkerhetsskäl – men som vi sett, är detta bara ihåligt flumsnack, för den svenska gränskontrollen läcker som ett såll, och det är knappast Ryssland vi ska oroa oss för i dagsläget.

Man har beskyllt Putin för ”otydlighet”, för att vara ”outgrundlig” eller oklar i sina uttalanden, men det stämmer inte ett enda dugg – i alla fall om man kan begripa en smula ryska, och höra honom som han framstår inför sitt eget folk och sina egna väljare. Kontrasten emot de svenska ”stolpskotten” i vår nuvarande Regering är slående. Jag minns också ett Youtube-klipp, från veckan då Boris Nemtsov mördades nära Kreml, en rysk liten ”Akilov-affär” in spe.. Vad ryska tv-tittare då fick se, var en fullkomligt rasande Putin; en Putin som formligen exploderade, och skrek och vrålade rätt ut i rysk TV om att han aldrig, aldrig mer skulle tillåta något sådant, och om att de skyldiga skulle straffas – för i Ryssland daltar man inte precis med inhemska våldsbrottslingar och kriminella. Affären ”Politovskaja” och liknande saker till trots, har ingenting sådant någonsin igen inträffat under slutet av Putins tredje och början av hans fjärde period som president, som vi alla vet.

Putin har hållit sina löften. Putin har levererat, och gjort vad han sagt att han skulle göra – som den ärliga och faktiskt mycket öppna realpolitiker han är. Redan från början, då han tillträdde som Rysk premiärminster, men inte president, sa han tydligt och klart att han ansåg att Sovjet sammanbrott var den största geopolitiska katastrof, som hänt på hela jorden. Sedan dess har han – konsekvent, med stor energi och framgång – arbetat för att återupprätta detta Sovjetvälde, och ett större, bättre och rättvisare Ryssland – men nu i demokratisk form- Återigen frågar jag – kan någon här klandra honom ?

Emot föraktliga fiender – som Sverigehatarna i vår Riksdag – kan man själv bara visa äckel och förakt. Emot en ädel och ärlig motståndare, däremot, kan man till slut känna tillgivenhet och beundran.

Vladimir Vladimirovitj Putin har varit just en sådan ädel motståndare. En man efter vårt sinne, enkel, ärlig och rak – som vi tyckt om att möta. En brittisk journalist gjorde en gång en programserie om Putins personliga liv, som visats också på svensk TV.  I programmet fick man bland annat se hur Putin snörde på sig skridskor för att spela en träningsmatch i ishockey med förstafemman ur Dynamo Moskva. Britten frågade snusförnuftig och anklagande Putin om inte hockeyproffsen fick hålla igen på sina tacklingar – man kan ju inte tackla ned den ryske Presidenten. Putin blev högst förnärmad, ja personligen förolämpad, vilket jag tyckte framgick ur programmet. Jag förstår honom också, innerligt väl – och det gör nog varje person, som alls själv spelat ishockey.

På isen ger man sitt allt. Det finns ingen chans att bromsa, inte att stanna upp eller ”hålla tillbaks”. Så har Putin alltid levat, och så lever han fortfarande. Då och då har man i rysk tv fått se honom flyga med tranorna, jaga i Sibiriens skogar, eller styra en undervattensbåt ned till en utgrävning på botten av Svarta Havet. Han har en hednings hjärta, en hednings sinne, trots att man sagt att han ska vara en varmt troende ortodox kristen, vilket jag själv omöjligen kan tro. Inte kan man klandra en man, för att han tycker om själva livet, och älskar naturens poesi. Det är som om han skulle velat ta sitt stora ryska folk i handen, och tala till dem direkt via Tv-rutan; som för att säga – Tänker inte ni på tranorna, som flyger söderut över  himlen, och återvänder varje år ? Om ni hade chansen, skulle ni inte också valt ett liv för vetenskapen, för naturen, eller för att skapa och älska – snarare än att som jag bli politiker ? Och tänk på allt gott, sant och riktigt i livet – vad människorna kan skapa, och vad vi är till för ?

En arrangerad bild – javisst – men än sen då ?

När de stora skogsbränderna i Ryssland förmörkade himlen i Moskva, samma år som branden i Västmanland inträffade, ja då var Putin genast ute och talade med folk i de drabbade områdena. Fredrik Reinfeldt däremot åkte på semester och slank fegt undan som en råtta, med svansen mellan benen – och där har ni skillnaden mellan de två. Ni kan naturligtvis säga ”jamen allt är bara propaganda” om ni vill – men det hjälper inte, gör ingen skillnad. Det ryska folket fick i alla fall se vad de ville ha – en president som brydde sig, en person som agerade mänskligt, och som lovade dem återuppbyggnad och bättre villkor.

Tycker ni det är underligt då att de fortfarande stödjer honom ? Det skulle jag inte tycka, om jag vore ryss.

Politik är propaganda, och propaganda är politik. Putin har förstått det bättre än någon annan, och han styr efter mer än två decennier fortfarande sitt land. Vi borde beundra honom, lyssna på honom och inte förskjuta honom, utan sluta den mannen till våra hjärtan. Själv har jag redan gjort det, för när jag tänker på de bästa chefer och skolor jag haft i mitt liv, ser jag också min grannes bild framför mig.

Dagens ord och lösen är och förblir följande:

подхрукивают !!

 

Där har ni det, kamrater. Ordet för dagen – och innan jag slutar, ett litet citat, skrivet av ingen annan än Jan Guillo, den svenske thrillerförfattaren, som redan 2006 skrev följande närmast profetiska text:

Annonser

Dagens Nyheters kristna manipulationer: Hedendomen förklaras ”obsolet” av professor i Kulturgeografi

DN Debatt har det under de senaste veckorna rasat en diskussion om det svenska etablissemangets och den styrande, Socialdemokratiska nomenklaturans religionsuppfattning, enligt vilken bara kristendomen och andra Monoteistiska avarter typ islam skall få räknas som ”religioner” överhuvudtaget. Igår publicerade Professor Emeritus Bengt Sahlberg, som annars är Kulturgeograf ett inlägg, som passade Bonnier-tidningens hållning som hand i handske, och därför fick bli publicerat.

Den vördnadsvärde professorn säger att vetenskapen aldrig någonsin kommer att kunna bevisa religionernas utsagor om en ”övernaturlig” Värld, hur han nu kan veta det – som blott och bart geograf, bunden till jordytan som han är. Därmed, påstår han; skulle såväl kristendomen och de hedniska religionerna, som till exempel Asatron, vara ”obsoleta”. Detta bevisar bara hans fundamentala okunskap, för enligt hedendomen finns ingenting ”över” eller utanför naturen. Antingen existerar en sak eller en företeelse inom det fysiska universum, om så bara som elektriska signaler mellan nervcellerna i en mänsklig hjärna, eller som en föreställning eller tanke, byggd av dessa signaler, men ingenting kan vara ”utanför” eller ”över” naturen, därför att universum är allt som finns. Detta hade redan Aristoteles och flera andra hedniska filosofer med honom klart för sig, hundratals år före kristus.

Och för övrigt – hur eller på vilket sätt är denne Kulturgeograf då säker på, att inte naturvetenskapen skulle kunna bekräfta delar av vissa religioners budskap, även om kristendom och monoteism inte längre passar in i dagens sekulära samhälle ? Kristendomen är en religion, som hävdar att kvinnan är underlägsen mannen, att mänsklig sexualitet är en synd och något dåligt, samt att alla människor lider av ”arvssynd” bara därför att de råkat bli födda och alltså existerar, och sedan måste ”frälsas” av en gud som själv skapat dem så, och som uppenbarligen njuter av att frossa i straff, pina och plåga, som han hela tiden riktar emot den försvarslösa mänskligheten. Och kristendomen är bara ”Islam light” för vi finner exakt samma budskap även där, fast ännu starkare accentuerat, på ett närmast medeltida vis.

Asatron är inte obsolet, men mycket nära den moderna fysiken i vissa avseenden. Enligt en av dess skapelsemyter skapades universum ur en gnista, som föll ner i Ginnungagap, det mörker som fanns före tiden själv. Gnistan bildade ett slags ur-atom eller ett gruskorn ”Aur var alda, tha ekki-var” säger Voluspá, dvs ”Aur” eller ”ör”, med andra ord materia fanns, redan när icke-vara fanns, och denna materiaklump kunde också visualiseras som ett slags ”urko” eller Audumbla med mytologins allegoriska bildspråk. Det här är ju högt ovanför en ordinär E-mer-i-Thurs som Bengt Sahlberg, förstås, och helt utanför hans kompetensområde som kulturgeograf, men det är en långt exaktare beskrivning än det gammaltestamentliga tramset om Guds ande svävande ovanför vattnet, och allt vad det är, som de kristna nu håller på med. Asatron innehåller en vision av ett pulserade universum, baserat på födelse och återfödelse, bortom eoner av tid som människan inte kan överblicka. Den insisterar på att jorden skall gå under i otrolig hetta – vilket den moderna fysiken bekräftat – solen kommer till slut att förvandlas till en Nova, vilket till och med professor Sahlberg känner till i sin relativa obetydlighet inför dessa kosmiska skeenden. Den säger också att ”örnar” eller väldiga farkoster innan dess kan föra resterna av mänskligheten till en ”andra, grönskande jord” – ett koncept som ingen annan religion uppnått, enastående i sin upptäckarglädje och sin positiva syn på människan och vetenskapens möjligheter, något ingen Monoteistisk religion har.

Men – låt oss nu lämna detta snävt fysiska eller naturvetenskapliga perspektiv på religionen för ett tag, för Professor Sahlberg resonerar onekligen mycket begränsat, när han vill göra alla religioner till ett slags bokstavlig verklighetsbeskrivning, vilket de nog aldrig varit menade som, och heller inte är.

Asatron är den enda religion, som överensstämmer med naturvetenskapens nuvarande ”Big Bang” teori, och som tar med möjligheten av att mänskligheten kan flytta vidare till andra jordliknande planeter…

Religion har vi också för att genomföra begravningar, bröllop och för att ta emot våra nyfödda in i släktens och ättens gemenskap, vilket inte minst är viktigt för de Asatroende. Religion har vi också för att ge samhällen och mänskliga kulturer värdighet, styrka och bestånd, och samtidigt lära ut moralbegrepp, som ska fostra oss alla till goda samhällsmedborgare. Dessa perspektiv saknas helt och hållet i Sahlbergs mycket begränsade framställning av saken, som är ologisk och innehåller ”non sequitur” efter ”non sequitur”.

Han skriver till exempel att:

Även om vetenskapen successivt kommer att kunna ge svar på många i dag olösta frågor kring tron på övernaturliga världar, kommer forskarna aldrig att kunna bevisa att det har funnits eller finns en övernaturlig värld utanför människans hjärna. Skulle den hypotesen visa sig vara falsk står vi inför ett spektakulärt scenario med oanade konsekvenser för mänskligheten och inte minst för vetenskapssamhället.

Jaha – men följer härav verkligen, att om vad Sahlberg helt ologiskt och missvisande kallar ”det övernaturliga” (eller en bit av universum utanför kanten på hans ytterst begränsade ”kartor” så att säga – karln är ju faktiskt geograf, och han kanske borde hålla sig till sitt ämnesområde ) nu blev faktiskt bevisad – varför skulle den upptäckten i så fall kullkasta all vetenskap ? Newtons rörelselagar skulle säkert gälla i alla fall, liksom de gäller ovanför den sub-atomära nivån och kvantmekaniken, och vanlig terrest fysik stämmer också, så länge vi inte behöver röra oss med rent relativistiska hastigheter nära c eller ljushastigheten, till exempel, för då börjar en rad underliga fenomen som tidsförskjutning, doppler-effekt och underligt format stjärnljus att framträda, till synes helt ”övernaturligt”.

Här hemma i Midgårds Värld är Asatron den enda religion, som erkänner existensen av en mångfald världar och existensplan bortanför vår egen, men som ger kvinnor och män jämlikhet, och olika roller i den här världen – och ett fritt val mellan dem. Jämför det med Islams och kristendomens oerhörda mentala förtryck, som varit bestående i århundraden, och som de kristna i Sverige och den sk ”Broderskapsrörelse” som har förgreningar ända upp i Regeringen fortfarande stöder, genom att släppa in islam i vårt land.

Nej du, Bengt Sahlberg, du din Kulturgeograf där ! Hedendomen och Asatron är INTE obsolet, för tusentals svenskar tror fortfarande på den, och den är i växande, inte i avtagande.

Kristendom, Islam och övriga Monoteistiska religioner däremot, kan verkligen kallas obsoleta, men det beror på vad de predikar och deras värderingar – som inte överensstämmer med de Nordiska och svenska…

Ännu en Amerikansk kristen Missionär åtalas – denna gång för FOLKMORD ??

”Ich sah es doch selbst.
Er wandelte Wasser ins Wein”

Stefan George, ur dikten ”Der Anti-Christ” eller ”Das Ungeheuer”

 

Amerikanska källor på nätet uppgav för två dagar sedan att ännu en fanatisk kristen amerikansk missionär råkat i klammeri med den internationella rättvisan. Det är ju inte första gången detta händer, precis. Åtalsrubriceringen denna gång uppges vara ”genocide” eller Folkmord, med andra ord. Sådant räknas som brott mot internationell lag, och brott emot mänskligheten, i alla fall i de flesta kulturländer.

Fanatikern och Baptistpastorn Steve Campbell från Maine står under utredning av det Brasilianska inrikesdepartementet, nämligen. Så när som på en liten notis i DN, verkar det som om ingen i svenska media alls vågat nämna detta, en feghet av ett slag som vi är alldeles för välbekanta med i dagens Sverige, där ju just kristendomen som religion tydligtvis är immun från varje form av kritik, inte minst när det gäller förhållanden i andra länder. Pastorn har gett sig in på det territorium, som tillhör Hi-Merimã-folket, en tidigare oupptäckt och isolerad stam vid Pirhanas-floden, får vi veta via DN.

DN jämför själva med det exempellösa intrång, som en annan amerikansk missionär gjorde på Andamanerna för en tid sedan, trots att han mycket väl visste och gjordes medveten om att dessa inte hade något smittskydd, och enligt de Indiska myndigheterna borde hållas isolerade från främlingar, eftersom stammen själv begärt det, och tydligt förklarat genom sitt uppträdande att fler predikningar om ”söte lille Jesus” inte var önskvärda för dem. (se för övrigt mitt inlägg ”God anda på Andamanerna”)

Också Hi-merimas har med all tydlighet visat, att de inte vill ha några kristna inkräktare på sitt territorium.

Visserligen har de bara spjut och pilbågar att försvara sig med emot moderna attackhelikoptrar från ett mycket väl utrustat flygvapen, men de visar ändå tydligt var de står. Brasiliens regering har i alla fall förstått budskapet, lämnar dem i fred och inskränker kontakterna till ett minimum, för att inte skada Hi-Merimas livsstil, religion eller kultur, och de gör de alldeles rätt i. Engelska nyhetsmedia – som genomgående håller högre kvalitet än de ganska dåliga svenska – har också kommenterat saken. Hi-merimas skulle enligt dem vara kända ända sedan 1940-talet, och visst inte ”oupptäckta” som det hävdats i andra media.

Hursomhelst har varje stamfolk och varje nation på jorden själv laglig rätt att bestämma, vem som alls skall få vistas på dess territorium eller inte, och att med tvång predika om kristendomen, är inte acceptabelt i dags  Världssamfund, som det nu ser ut. Det är kanske den viktigaste slutsats man kan dra av sådana här kontakter, och den dåliga behandling av vår världs kvarvarande ursprungsbefolkningar – inklusive den svenska, måste faktiskt upphöra. (Jag beklagar, men det gäller inte samerna – de är nämligen inte någon ensam ”ursprungsbefolkning” i någon grad, mer än att vi etniska svenskar också är det – vi har här tusentals år tidigare än någon ”samekultur” även om den också har rätt till överlevnad – och någon samisk närvaro var inte först på plats, ens i Norrbotten…)

Enligt svensk lag har du rätt att avvisa Jehovas Vittnen och andra kristna, ifall de tränger sig in i ditt hem, eller begår ”dörrterror” till exempel. Då är det nämligen hemfridsbrott, och rörande Hi-Merimas och mellanfolkliga förbindelser, så har även de rätt till sitt eget territorium, gränsskydd, privatliv och rätt till frihet från kameraintrång, särskilt när amerikanska kristna utsätter dem för långt värre förbrytelser, än ”dörrknackning” eller lite dataintrång…

– Fundamentalistiskt kristna amerikaner måste stoppas från den primitiva driften att kontakta tidigare icke kontaktade stammar, säger Stephen Corry, chef för Survival International som arbetar för naturfolkens rättigheter.

För två månader sedan dödades en amerikansk missionär, 27-årige John Allen Chau, när han försökte landstiga på en skyddad ö i Indiska oceanen. Stamfolket på Norra Sentinel  har levt där i 30.000 år och saknar även de immunförsvar mot flera av de sjukdomar som är vanliga bland världens övriga befolkning.

– Dagens Nyheter, 25 januari 2018

Själv tycker jag det blir mycket spännande att se, hur det går för alla dessa amerikanska frikyrkopastorer. För första gången kan nu en av dem bli dömd enligt internationell lag, och därmed har vi gjort ett mycket stort framsteg i civilisatoriskt hänseende – för nu går det inte längre att tvinga sin egen religion eller moraluppfattning på andra – och det är faktiskt en viktigare princip, än man i förstone skulle kunna tro – om man nu tänker efter..

Vilka är de VERKLIGA ”Barbarerna” och VILKEN kultur är det, som är underutvecklad ??

(Hi-Merimas tycks ha överlevt i sin egen miljö i tusentals år, och hade inte några som helst problem, tills amerikaner eller kristna kom in i bilden…)

 

”Hedniska Tankar leder, andra följer”

Medan det politiska landskapet i Sverige drastiskt förändras, och ett politiskt parti som två gånger röstats ned av Riksdagen eller det nationella parlamentet uppmanats att avgå och stiga åt sidan ändå sitter kvar, noterar jag att fler seriösa poddradiokanaler noterat förekomsten av Hedniska Tankar, kanske beroende på min anmälan av Mohamed Omar, och hans podd, som också omtalats på bloggen ”Det goda Samhället” (Se föregående inlägg).

I det goda samhället finns alltid plats för dialog, men inte för rättsvidriga manipulationer.  De rättsvidriga manipulationerna skall jag kanske återkomma till, både vad gäller politiken i stort i vårt land och mycket annat, men jag noterar att den för mig okända poddradion ”Raio bubb.la” tagit vad jag sagt om det amerikanska hangarfartyget ”USS John Stennis” (anropssignal CVN-74) till sitt hjärta, och faktiskt berörs av det.

Det gäller inte bara ett enstaka utländskt fartyg. Det gäller friheten att utöva sin egen kultur och religion överallt, också i Sverige.

 

De två skaparna av bubb.la håller låg profil, men deklarerar sig vara professionella journalister som jobbar för en frihetlig nyhetstjänst, och sådant är ju alltid trevligt, inte minst i ett land där nyhetsmedia domineras av ”Låtsasliberala” dagstidningar som Dagens Nyheter, och de stora nyhetsförmedlarna inte är fler än fyra-fem till antalet. Men det faktum, att sjömännen, teknikerna och den övriga personalen ombord på Hangarfartyget kan göra vad som förvägrats oss i Sverige, säger man på denna radiopodd, och läsa Eddan i original och Nordisk poesi i ett multireligiöst andaktsrum, förmodligen beläget långt ner i Hangarfartygets underdäcksutrymmen (den som befunnit sig ombord på ett sådant fartyg och känner till miljön, vet också hur där ser ut, det har jag redan sagt) medan de utbringar några skålar och håller sitt gemensamma sumbel eller andakt, ja redan detta är en frihetlig vinst i sig. Inte alla av de personer, som intervjuats i egenskap av Asatroende i olika militära facktidskrifter i USA har den minsta anknytning till Norden, även om några bland dem förstås vuxit upp i Minnesota, och har ett Nordiskt ursprung rent genetiskt sett – vilket man kanske kunde gissa.

Varken US Army eller Arlington-kyrkogården har numera de minsta problem med att använda Torshammaren som religiös symbol…

Ändå gör de vad som verkar allt mer och mer omöjligt här i Sverige, konstaterar bubb.la:s radiopodd. Ifall de hängt med lite längre i denna blogg, skulle de ha lärt sig att också US Army, US Air Force och hela den Amerikanska Försvarsmakten överhuvudtaget sedan flera år har en grundmurat liberal attityd till Asatro, som där räknas som likvärdig med andra minoritetsreligioner. Det finns också lobbygrupper, som ägnat sig åt att få Asatron godkänd som fullvärdigt religiöst alternativ i flera års tid. I det Amerikanska flygvapnet har man till och med byggt hedniska kultplatser och stencirklar vid US Air Force Academy i Colorado – utan samband med någon ursprungsamerikansk installation, utan bara för anhängare av olika sorters Europeisk hedendom, som en minneslund över stupade, ungefär, och denna anläggning har varit i bruk ända sedan 2011.. Alltså har radiopodden bubb.la nog ingenting att oroa sig för, och man kunde gott ha läst på, eller vara lite mer insatta i ämnet.

 

Om Amerikanska Flygvapnet accepterar Asatro sedan 2011, varför kan våra kvällstidningar som Excessen och andra inte göra det ?

Varför så mycket religiös förföljelse, undertryckande och vad vi får kalla kulturella sabotage riktas emot Asatron i Sverige, beror just på politiskt extrema grupper som ”Forn sed” och andra på den yttersta vänsterkanten eller i någotslags ”röd-grön-röra” som faktiskt förstört oerhört mycket för oss, och flyttat oss bakåt med flera decennier.

Vi har också den exempellösa hets, som företrätts bland annat av Morgan Johansson i rollen som ”kombinerad” Utrikes- och Justitietminister, ett mycket kuriöst arrangemang av Ministertitlar och Regeringsuppdrag, som inte förekommer annat i en del afrikanska länder. Hela tiden har denne mycket barnslige minister krävt ett totalförbud för Torshammare och runor i Sverige, och försökt påstå att de skulle vara ”rasistiska” symboler. Under hela valkampanjen 2018 dök dessa smutsiga lögner upp som ett ”slagträ” i (S) valkampanj och ännu är inte förföljelsen slut, därför att Morgan Johansson – trots flera Hovrättsdomar och inlägg från Sakkunniga jurister – samt även Justitiekanslern – som också uttalat sig i frågan – inte vill ge sig.

Trots att alla rättsvårdande myndigheter, Domstolar och sakkunniga jurister – till och med inom den utredning Regeringen Löfvén själva tillsatt – uppmanat Morgan Johansson och (S) att sluta med sitt blinda hat, fortsätter man alltså. Nu – efter mer än fyra månaders politiskt käbbel och ändlöst manipulerande med sk ”Talmansrundor” har Sverige äntligen en ny Regering – som bara kommer bli samma gamla nomenklatura, samma gamla makthavare – och ännu en Minoritetsregering, fast i en ökande utveckling med klyftor och splittring av det svenska samhället.

I dagarna har det stormat mycket på Facbook kring den sk ”Odal-runan” som tydligen belagts med totalförbud på detta Asociala Media. Vad som ska föreställa den högste andlige företrädaren inom landets största (nu ca 1100 medlemmar) och enda av Kammarkollegiet godkända samfund För Asatro, Nordiska Asa Samfundet, har fått sin egen fb profil helt avstängd, och redan har det utbrutit ampra solidaritetsaktioner.

Många företrädare för den växande hedniska rörelsen i Sverige har sagt, att om en ny (S)-regering fortsätter sin hets och politiska förföljelse, kommer vi alla att bära Torshammaren öppet, skylta med allehanda runor helt öppet och sätta igång med kampanjer för vad som får betecknas som Civil Ohörsamhet, Civil Disobedience alltså – eller fredligt civilt motstånd – och så får denna Regering Löfvén – eller dess direkta efterträdare – döma oss alla i klump.

Argumentet står fast – om till och med Amerikanska Flottan inte har några som helst problem med Asatron, varför har då Regeringen Löfvén det ?

Här ser ni nu en ”Odal-runa” – och vad betyder den ?

Gävlebocken överlevde Julen

Om Hedniska Tankar har framgång just nu, ligger det kanske i tiden… Igår kom en rapport om att Gävlebocken – fortfarande världens största Julbock – överlevt Julen, utan att drabbas av Sverigefientliga attentat. Alla de mystiska Monoteister utifrån, som gång efter annan försökt förstöra den Nordiska Julen på grund av sitt blinda hat emot Sverige och allt vad vårt land står för, har återigen gått bet. Det gjorde de också förra året, och trots att Sture Gavlén – som skapade Julbockstraditionen i Gävle redan på 1960-talet, för att glädja de fattiga och de som annars ingen Jul kunde få, nu har gått ur tiden och inte längre finns ibland oss, lever bocken kvar och intresset för att skydda, värna och bevara den bara växer. Gävlebocken har blivit en symbol för Gävle och stadens goda anda, helt enkelt.

Det har anordnats skyddsronderingar och tipsrundor runt bocken, som nu börjat fungera lite som en lackmustest på vad som händer i det svenska samhället. Meningslös förstörelse och intelligensbefriad vandalism emot vår Nordiska Jul är numera ”totalt ute” bland Gävles invånare. Borta är de mörka år, när utländska profitörer som Colin Nutley på film försökte hylla de som förstört och bränt ned vad andra skapat, något som faktiskt borde räknas som uppvigling eller uppmaning till lagbrott. Mordbrand är inga trevliga saker, men för 16:e gången klarade sig nu Gävles bock, och till nästa år kommer den helt säkert igen, och som den svenske poeten Bertil Malmberg en gång skrev:

Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.

 

Gävleborna står upp för sin stad och sitt svenska samhälle. De vägrar att sänka sig till den nivå vi annars ser här i landet, och nu när vi slutat bränna oskyldiga symboler för Julen, kan kanske de utlänningar som slagit sig ned i vårt land förmå sig att sluta bränna upp folks bilar, till exempel. Dagens Nyheter och Erik Helmerson, dess katolske ledarskribent, påstod igår papegojmässigt att det svenska samhället blivit mer polariserat, att ingen samhällsanda eller samhällsmoral längre finns, och implicerar därigenom, att Sverige skulle stå inför sin undergång.

Själv tror jag att Erik Helmerson har präktigt fel, och att han fullständigt misstar sig, rörande situationen i vårt land. Möjligen stämmer hans tjugofemöresanalys vad gäller den Svenska Riksdagen, eller det som skall föreställa ledande politiker i det här landet. Som vi har sett under det sista kvartalet 2018 har de helt misslyckats att enas, och kan inte längre ta sitt ansvar för det svenska samhället. Det gäller främst Regeringen Löfvén och dess representanter, och lika mycket Annie Lööf och det svansdingel, som en gång var ett Folkparti, men som i dagsläget inte ens kan kallas liberaler. Och situationen i Stockholm, inklusive förorterna, känner vi också till.

Men resten av landet står för något annat, och vill något annat än makteliten.

Människor enas och sluter upp bakom våra symboler. Vi önskar varandra ett gott nytt år, och har firat en hednisk Jul. Mörkret må sänka sig över land och stad, men tankarna förblir ljusa, också på det nya året. Kanske skändas inga halmbockar nästa år eller nästa – och kanske kan etniskt svenska kvinnor gå säkra på gatorna igen, utan att drabbas av överfallsvåldtäkter. Data från BRÅ och Regeringen Löfvéns egna utredningsmyndigheter visade förra året, att 110 av 129 våldsmän dömda för överfallsvåldtäkter hörde hemma i utlandet, och vad gäller gruppvåldtäkterna hörde 70 av 94 dömda personer hemma utanför Europa – och de borde nog snarast återförvisas dit, där de kom ifrån.

I Marocko blev nyligen två nordiska kvinnor halshuggna, när de försökte röra sig fritt genom det landet. SVT – vår Statstelevison – vägrade att berätta sanningen, men påstod att de drabbats av ”halsskador” när det i själva verket var så, att muslimska fanatiker mördade dem. På samma sätt babblar ännu Regeringen Löfvén om ”skjutningar” när det i själva verket är Mord och Dråp det handlar om – men ingen vågar säga sanningen om vad som pågår. SVT har bevisligen ljugit, när de sagt att en ”Schweizisk man” skulle vara en av de marockanska terrorister, som ligger bakom de senaste morden på Nordiska kvinnor.

Idag avslöjades också, att ytterligare en kvinna i Marocko – inhemsk den här gången – också halshuggits. Kommer SVT i känd stil kalla även detta för en ”knivskada” ?

Gävleborna har lyckats bevara sin halmbock, och det är givetvis bra. På ytan förblir allt lugnt i vårt Sverige, men bakom fasaderna rämnar Regeringen Löfvéns skenbilder. Det finns mycket ont i vår Värld, som vi inte kan rå på – än så länge – Monoteistiska religioner och galningar i fjärran länder inte minst. Megit aer margs auki” eller  Mycket finns, som ökar det onda – stod det en gång i den Äldre Västgötalagen. Men men lag ska land byggas – heter det också – och vi ska gå emot ljusare tider vad det lider – här – eller i Gävle.

I vilket Dick Harrison klarlägger Julklapparnas Asatrogna ursprung

I dessa mellandagsreans dagar, då en del av det svenska folket försöker att byta bort sina julgåvor, är det på tiden att vi erinrar os varifrån själva idén med Julgåvor eller Julklappar kommer. Dick Harrison, historieprofessorn från Lund, som numera driver eget företag och skriver för Svenska Dagbladet; en tidning som är mera sanningsenlig om sin liberala hållning än den låtsasliberala lögnarblaskan Dagens Nyheter; redde för någon dag sedan ut begreppen i ännu en historiespalt.

I Björn Hitardalskämpens saga anges att Erik jarl gav gåvor till sina män på åttondedag jul, det vill säga nyårsdagen. Av Olav den heliges saga lär vi oss att kungen skänkte sina mannar presenter vid julen. I den kändaste av alla isländska sagor, Egil Skallagrimssons saga, som utspelar sig under förkristen tid på 900-talet (det vill säga medan julfirandet ännu var hedniskt), beskrivs seden på följande sätt:

”Arinbjörn hade ett stort julgille dit han inbjöd sina vänner och bönderna i häradet. Där var mycket folk och ett gott gille. Han gav Egil en kappa av silke i julgåva, med mycket guldbroderier och med guldknappar ända ned. Arinbjörn hade låtit göra den efter Egils kroppsväxt. Arinbjörn gav Egil en hel uppsättning nyskurna kläder till julen. De var gjorda av engelskt tyg med många färger. Arinbjörn gav under julen bort alla slags vängåvor till de män som kommit för att besöka honom, eftersom han var en mycket givmild och ädel man.”

Det är alltså omvittnat ur flera källor att Julklappar var en Hednisk och Asatrogen tradition, inte en kristen. Dick Harrison menar att ”man inte nödvändigtvis kan bevisa” att vanan att ge varann rika gåvor till Jul ägde rum på det hedniska 900-talet, eftersom sagorna nedtecknades i slutlig form först omkring år 1200 eller något senare, men det motsäger vedertagen historieskrivning både inom och utom Norden, eftersom man i nästan samtliga fall ansett Islänningasagornas uppgifter för helt vittnesgilla, så också när det gäller Egils och Arinbjörns faktiska existens.

 Ordet Jul kommer av Hjul, närmare bestämt det hedniska Årshjulet, trots bigotta kristnas ord om att ”det inte skulle gå” att härleda etymoloiskt osv…

Nyårsgåvor fanns redan i det romerska Saturnalia-firandet, vilket är allmänt omvittnat, och Saturnalia var en fest för det gamla året, och dess övergång i det nya, liksom vår Nordiska och Hedniska Jul. Dessutom finns det massor av indicier som pekar åt samma håll redan i Eddan, inklusive Hávamál, där givandet av gåvor ofta nämns. I den 52:a strofen står det skrivet, att man inte ska ge bort för mycket, eller ”för stort” (mikil, är det ord som används i originalet, alltså samma ”mikla” som förekommer i Miklagård, den enorma stadens namn) och att ”ofta köper sig lite lov” vilket också blivit ett ordspråk på svenska.  Gåva kräver, att gengåva gives, är som bekant det första av alla hedniska bud, och i den gamla Nordiska kulturen var det inte bra att ge alltför stort, alltför pråligt eller alltför frikostigt, för då kunde det ju hända att mottagaren inte alls kunde återgälda gåvan, vilket ställde honom i en mycket dålig dager. Också Indiankulturer i Nordamerika och flera andra förment ”primitiva” men i själva verket högst sofistikerade samhällen har resonerat på samma sätt, när det gällt givandet av gåvor.

Egil Skallagrimsson och Arinbjörn var fostbröder, och alltså mycket nära vänner, vilket Dick Harrison glömmer bort. Därför kunde Arrinbjörn kosta på sig att vara extra frikostig när det gällde just Egil, och för övrigt var han en stor hövding, vars anseende också delvis berodde på vilka gåvor han hade råd att ge. När Arinbjörn dog i strid, diktade Egil Arinbjörnarkvida, till den döde vännens minne, och förskaffade honom evig ryktbarhet, fastän bara delar av kvädet är bevarat idag. Sannerligen, det var en furstlig vängåva, och mera värt än kappan och kläderna – för de finns inte kvar, utan höll bara Egils tid ut – men kvädet, och det diktade ordet – det är saker som aldrig skall förgå, så länge denna världen står, och Midgård varar.

Också de ord, som jag skrivit till den sanna Asatrons och Makternas ära skall överleva mig själv, då de redan fått väldig spridning, och kanhända gäller det också professor Harrisons, men lottlösa blir de sanna skalderna och de visa aldrig, för ordets gåva och talets konst, vilket Egil själv sa i ”Sonatorrek” eller ”Sonförlusten” – ett annat av hans kväden – det skall aldrig dö, utan för evigt komma åter.

Vad gällde gemene man, gällde nog Hávamáls ord i den 52:e strofen, den som omtalade att även små gåvor kunde ge livslång vänskap, och vara av avgörande betydelse i människors möte, vilket också idag är värt att komma ihåg. Snåla var våra förfäder alls inte, och man kan i sammanhanget också påminna sig den 145:e strofen, som lyder:

145.Betra er óbeðit /en sé ofblótit /,ey sér til gildis gjöf /;betra er ósent/en sé ofsóit./Svá Þundr of reist/fyr þjóða rök,/þar hann upp of reis/,er hann aftr of kom.

I min översättning:  ”Bättre är objudet, än alltför mycket blotat. Gåvan ser ej till vad som gäldats, och bättre är osänt än osjudet. Så ristade Tund, före folkens fall, där han uppstod; och där han återkom”

Begriper ni det, ack ni sena tiders barn och Hedningar små, då är ni allt listiga – ty detta är inte allom givet att tyda och förstå.

För er som önskar något lättare, och kanske mindre vist, har BBC gjort en test angående era kunskaper om de Nordiska gudarna. Håll till godo, nu när vår Sverigefientliga och folkfientliga statstelevision inte erbjuder oss något, som liknar vår egen kultur !

Från Gottsunda, förresten, rapporterades idag också av åsyna vittnen hur ”Svenska” Kyrkans präster står och citerar Koranen vid sin Julkrubba.

Vad var det jag sa ? Kom ihåg: Den sk ”Svenska” Kyrkan är bara ”Islam Light” och av samma skrot, samma korn…

LÅT HEDNA ER ISTÄLLET, SVENSKA FOLK !!

 

Kommer Dagens Nyheter att ÖVERGE Låtsas-Liberalismen ?

Den extremt pro-kristna morgontidningen Dagens Nyheter tog idag in en enda artikel, som inte hyllar kristna ideal. Det är ledarskribenten Lisa Magnusson, som för en gångs skull vågat avvika från den stenhårda linje som DN:s redaktion för, och dissa all den sunkiga ”låtsasliberalism” som sedan länga varit DN:s kännemärke. Kanske är det ett litet tecken på att landets största dagstidning återvänder till sundare ideal nästa år, och verkligen börjar försvara den liberalism, som man länge sagt sig representera. Hoppas kan man ju alltid.

Kristendomen och ”Svenska” Kyrkan är bara ”Islam light”. Monoteism är TYRANNI !

Lisa Magnusson konstaterar, att religiösa samhällen ”alltid blir tyranniska”, vilket innebär att hon inte lyckats frigöra sig från kristendomens förlamande grepp, trots att artikeln helt klart visar, att hon börjat få hedniska tankar. Ännu så länge har hon inte förstått, att Polyteistiska religioner och samhällen är helt annorlunda till sin natur än den kvava, instängda Monoteism, som kristendom och islam – de två huvudfienderna emot alla fria samhällen, representerar. För henne är begreppet ”religion” fortfarande helt synonymt med kristendom, och hon kan inte tänka sig att det finns andra alternativ – bland annat då vårt eget, Nordiska – för den som vill uttrycka sin andlighet. Hon har uppenbarligen helt glömt bort, att det var Hedniska, Polyteistiska samhällen som Grekland och Rom, som skapade början till vår tids humanism och demokrati, samt ett sunt människoideal. För henne finns ingen Hypatia, inget bibliotek i Alexandria, ingen Isländsk Fristat och Inga Eddor. Man märker hur begränsad hon är i sitt tänkande, nästan fjättrad vid den kristna läran, men på väg bort från den – och man önskar att frigörelseprocessen fortsätter. Ifall DN kunde tillsätta lite bildade människor bland sina ledarskribenter, skulle nog mycket vara vunnet inför nästa år.

Lisa Magnusson opponerar emot den kristne fanatikern Joel Halldoff, som hela tiden i namn av ”liberalism” vill ge allt högre och högre penningbidrag till Islamister och kristna kyrkor, trots att dessa grovt odemokratiska samfund inte borde ha ett enda öre i bidrag från den svenska staten. Att tvinga människor till tron på en enda gud, samtidigt som man ogiltigförklarar och olagligförklarar alla andra religioner, inklusive andra Monoteistiska läror, vilket både de kristna och islamisterna gör; låter sig aldrig någonsin förenas med ett demokratiskt samhälle. Samtidigt missförstår hon helt och hållet begreppet liberalism, och förstår inte, att friheten måste försvaras, och att totalitära läror och system inte kan tillåtas bygga upp ett ”parallell-samhälle” mitt inne i vårt sekulära Sverige. Hon skriver:

Frågan om vad liberalerna tror på utgår från att liberalismen ska ha något alls att säga om människors privata tro. Detta faller sig naturligt för den kristna eftersom religionen själv inte kan låta bli att göra den sortens totalitära anspråk på tanken, på själen. I svensk debatt brukar folk vanligen vara rörande överens om att det är ett problem. Åtminstone vad gäller islam. Men nu finns en liten klick intellektuella – jag har tvingats emotta spirituella rimmade verser (!) av dem på Twitter – som tycker att det är roligt att försvara just kristendomen. Och det kanske det är: något ska man ju tro på, och förfäkta. Postmodernismen är trots allt inget mer än en återvändsgränd intill nihilismens stinkande container.

Nihilism är inte ett alternativ, för alternativet till Monoteismen stavas Polyteism. Det är detta Lisa Magnusson inte lyckats lära sig. Hon förstår inte, att när mer än 43 % av svenska folket redan gått ur den ”Svenska” kyrkan, så är det Polyteism, och andra andliga alternativ de söker. Och inom Polyteismen finns ingen ”allsmäktig Herre” att hela tiden krypa och kräla i stoftet för, ingen slavmoral.

Bara fria människor, som står upp för verklig liberalism, och sig själva. Det är på tiden, att både Lisa Magnusson och DN:s övriga ledarskribenter lär sig förstå detta, och slutar att hela tiden böja sig inför korset..

Redan Hypatia av Alexandria, en av forntidens största matematiker, insåg att Monoteismen är en andlig återvändsgränd. Utan polyteism, ingen tolerans…