NY Framgång för Hedniska Tankar – De ”Svenska” Kyrkan avrättat får KANSKE ett monument…

Idag påstås det vara Internationella Kvinnodagen, ett evenemang vars relevans man kan diskutera. Det finns inga ”Internationella Kvinnor” eftersom FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna fastslår, att alla människor har rätt till ett nationellt medborgarskap, och därför kan ingen enda människa i hela Världen, oavsett kön eller läggning, någonsin vara ”Internationell”.  Hur menar man förresten, att dessa internationella kvinnor skulle se ut ? Är de någon sorts ”allemanskvinnor” månne, eller annars någon handelsvara, eller kanske individer som tror att de kan ta sig in i vilket land som helst, helt utan pass eller hänsyn till det landets kultur eller lagar ?

För några år sedan utlyste man på nätet en Internationell eller Nordisk Valkyriedag istället, och det vore väl ett mycket bättre sätt att fira, ifall denna dag nu ska firas för någon eller något.

Alltnog, en viktigare händelse för dagen – i alla fall för mig som Asatroende Hedning – är att bloggen Hedniska Tankar nu fått framgång i en fråga, som den drivit i mer än fem år.

Alla de människor – antagligen mer än fyrahundra, men ingen kan säkert veta hur många de var – som avrättades av ”Svenska” Kyrkan, för att inte nämna alla dem som ”bara” torterades och fick bestående men, förlorade sin hälsa, blev utfrysta ur samhället, orätt fängslade i åratal och annars led under århundraden av Kristet och Monoteistiskt Tyranni kan äntligen få en smula upprättelse, låt vara att upprättelsen och de högst pliktskyldiga ursäkterna från ”Svenska” kyrkans sida kommer flera hundra år försent..

På Södermalm och Katarina Kyrkogård i Stockholm får kanske alla de som ”Svenska” kyrkan avrättade och förföljde för Häxeri ett Monument… enligt vad en nybildad organisation bland moderna ”häxor” hävdar (Foto Sveriges Radio)

Sveriges Radio och programmet ”Studio Ett” rapporterade i tisdags om att nutida ”häxor” nu bildat en organisation vars mål är resandet av ett monument över de avrättade, torterade och alla de människor den sk ”Svenska” Kyrkan (som i själva verket inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund – den arbetar ju från en religion som inte hör hemma här i vårt land, utan i Mellersta Östern) plågade ihjäl och pinade till döds under flera århundraden.

Häxförföljelserna är inte bara något som hör 1600-talet till, vilket är viktigt att komma ihåg. Så sent som 1858 i Mockfjärd, Dalarna, torterades och fängslades svenska kvinnor systematiskt av ”Svenska” Kyrkan.  I det Katolska Polen förekommer Exorcism och Djävulsutdrivning samt Häxanklagelser fortfarande, och många människor där har utsatts för tortyrliknande förhållandenPå 1970-talet förekom flera liknande fall i Tyskland, som slutade med döden för de på falska grunder anklagade.

Och Häxprocesser, samt tortyr av påstådda ”häxor” förekommer fortfarande i vårt land, vilket man bör observera.

Så sent som 2012 upptäckte Åklagare i Sverige, hur barn systematiskt torterats och utpekats som ”häxor” – i kristna ”frikyrkor” som sprider sig över landet…

2012 upptäckte åklagare i Sverige hur flera fall av tortyr av barn och utpekande av ”barnhäxor” rasade inom den ökända frikyrkan ”The River” i Borås. Minst tre fall upptäcktes, men bara i ett fall blev det åtal och fängelsedom. Åklagarmyndigheten i Borås sa det året att mörkertalen är stora, och att man egentligen inte visste hur vanligt det här är.

En 14-årig flicka utpekad som häxa och allvarligt misshandlad av sina föräldrar och två präster. Flickan brännmärktes med en het kniv på armen. Hon fick elstötar i munnen från en elsladd, och man tvingade henne att dricka en blandning av sin egen urin och rengöringsmedel. Hon blev misshandlad tills hon kräktes och man höll henne vaken om nätterna (sk ”sleep deprivation”, en teknik som användes i Sverige i samband med 1600-talets häxrättegångar) genom att spela kristen musik genom högtalare. I fyra år, utan avbrott, pågick all denna tortyr.

Slutligen dömde man de två vårdnadshavarna – från Kongo- till långa fängelsestraff och placerade flickan i ett fosterhem, men de två prästerna gick fria.

”Svenska” Kyrkan må ha slutat utpeka folk som häxor eller avrätta människor idag, men förföljelserna fortsätter – och det finns juridiska bevis. Vi kan också ta upp den pågående rättegången emot Åsa Walldau och Knutby Filadelfia, där människor blev bitna i ansiktet, misshandlade och stuckna med gafflar, inte bara av Åsa Walldau – som uppenbarligen är psykopat – också andra präster i samma församling, slog, sparkade och hoppade på sina offer medan de låg ned på marken – alltsammans för att de vara stämplade som ”onda” eller som man se i Knutby – ”fel” – och därmed skulle ha förhindrat Kristi snara återkomst, något som Knutby-sekten de facto trodde på..

Allt det här visar med all önskvärd tydlighet att häxförföljelser och förföljelser av oliktänkande i religionens namn inte är slut i dagens Sverige. Det förekommer fortfarande, och det förekommer, varhelst kristendomen visar sig..

Det är just i den kristna tron, som det onda sitter – och det är också viktigt att förstå. Kristendomen delar enligt sin världsbild upp hela universum i ont och gott, och sätter dessa två inbillade storheter i direkt motsats till varandra. Man tror också på en allsmäktig Gud, och varje form av motstånd emot den påstått allsmäktige och hans representanter, eller varje form av självständigt tänkande; blir följaktligen stämplat som varande ”ont” – och så utser man vissa människor till att vara ”häxor” eller genomgående ”onda”.

Sedan börjar förföljelserna, och snart reser man häxbålen. Ingen kristen kyrka och ingen kristen person kan avsvära sig ansvaret från detta.

Sverige och Norge är några av de få länder, där de tidigare Statskyrkorna vägrat be sina offer om ursäkt för århundraden av förföljelse. I både USA, England, Tyskland och de flesta andra civiliserade länder har man bett om ursäkt, ändrat sina metoder och rest monument till minne av offren.

Sveriges Radio intervjuade i tisdags också den kvinnliga biskopen i Härnösands stift, där över 100 svenska kvinnor avrättades bara på ett enda år. Eva Byström, som den nuvarande Biskopen heter, säger att hon skulle ha arbetat för ett monument och för upprättelse till de kvinnliga offren i flera år, men hon låter inte speciellt övertygande. Hon skyller alltihop på ”tungrodda förvaltningar” som hon säger – trots att hon står i spetsen för en av dem – och på att kommun och Länsstyrelse i Härnösand på något dunkelt vis skulle ha motsatt sig, eller saboterat det hela (man har mycket svårt att förstå varför) och på tio år har det alltså inte blivit någon ursäkt, inte heller något monument.

Hon nekar också till att ta sitt ansvar för vad hennes företrädare har gjort, och hela intervjun blir en sannskyldig orgie i faktaförnekande och undanflykter. Hon skyller på att det skulle vara ”nitiska statstjänstemän” som stod bakom häxförföljelserna, när det i själva verket var den kristna tron som stod bakom. Utan kristendomen skulle några häxprocesser i Sverige aldrig någonsin ha ägt rum. De flesta akademiska forskare som undersökt fenomenet, som Ebbe Schön, Benkt Ankarloo, Birgitta Lagerlöf-Génetay,Bror Gadeliusoch många många andra är helt ense – och det är att utan kristendomens närvaro, skulle inget av detta hänt.

Dessutom var det visst inte bara kvinnor som avrättades i 1600-talets häxprocesser, om vi nu skall begränsa oss till dem. Särskilt i Härnösands stift och Lillhärdal, där förföljelserna var som värst (mer än en tredjedel av alla vuxna kvinnor i vissa socknar kan ha avrättats eller dött som ett resultat av ”Svenska” Kyrkans härjningar) dog också ett stort antal män. Som Bengt Ankarloo visat i sina avhandlingar, var faktiskt antalet avrättade manliga personer i Baltikum och det svenska Finland (som också hörde till 1600-talets Sverige) mångdubbelt större än antalet kvinnor, vilket man också får ta med i beräkningen.

Eva Byström ljuger slutligen rätt ut, när hon säger att Svenska kyrkan redan skulle bett om ursäkt år 2005. Detta är fel i sak. Vad som hände det året var att en enstaka präst i just Lillhärdal av alla platser på eget initiativ bett om ursäkt för vad som hände i den socknen, men ingen annanstans.

Visst – denna minnessten står i Lillhärdal – men ”en svala gör ingen sommar” – och häxförföljelser pågår som vi sett FORTFARANDE i dagens Sverige… Finns det någon ursäkt för alla dessa ”goda kristna ” ??

 

Det räcker inte med ursäkter, som ju inte kostar något och som dessutom kommer sådär 300 år eller mer försent. Det viktiga är att se till att det hela inte upprepas i någon annan form, och som vi ser av Borås, Knutby och tusen andra exempel – de kan mångfaldigas hur mycket som helst – så har de kristna kyrkorna eller samhället i stort inte slutat utpeka folk som ”häxor”, plåga dem och ställa dem inför rätta i olika på falska grunder inledda processer – socialt eller juridiskt – än idag. En rörelse som syftar till upprättelse är nog på tiden, oberoende om den nu anförs av ”nyhäxor”, påstått andliga personer, Hedningar, Asatroende eller andra.

Det är en lärdom för dagen – och själv är jag för min del övertygad om att det bara är en enda sak som hjälper – i alla fall i det långa loppet. Det är att gå ur alla kristna kyrkor, ta definitivt avstånd från dem och att bekämpa Monoteismen och alla totalitära ideologier – varhelst de visar sig.

Sådant är också denna bloggs mål och syfte – och det står jag för…

Gudarnas återkomst till Nationalmuseum

Fogelbergs Gudar” eller de tre antikiserade skulpturerna över i tur och ordning Oden (1830) och Tor samt Balder (1844) beställdes ursprungligen av den förste Bernadotten, Carl XIV Johan – de skulle ha varit Oden, Tor och Frej naturligtvis, precis som i Gudahovet vid Gamla Uppsala , men detta förhindrades av de kristna, som fortfarande styrde och ställde i vårt stackars Sverige, precis som de ännu gör. Frej blev därför utbytt emot Balder, som man dåförtiden påstod skulle ha haft med Vitekrist att göra, fast det inte alls var sant.  Upphovsman för alltsammans var Bengt Erland Fogelberg, dåtidens mest berömde svenske skulptör, som också åstadkommit statyn av Gustav II Adolf i Göteborg – hans hemstad – och ryttarmonumentet av Karl XIV Johan vid Slussen i Stockholm, där det fortfarande står.

Frej skulle ursprungligen ha stått på Balders plats, vilket är värt att komma ihåg…

Nåja. Nu har dessa våra Asagudar fått förnyad aktualitet, i och med att man flyttat tillbaka dem till det i flera år stängda Nationalmuseum. SVT, eller den sällan objektiva Statstelevisionen, berättade om saken redan 11 Februari, dagen då Tor och Balder anlände, för att följas av Oden själv – som transporterades dit först nästa dag.

I flera år har dessa skulpturer fått stå undangömda och bortglömda, tack vare den nuvarande Regeringens Kulturpolitik, och en Kulturminister, som uppriktigt sagt inte verkar riktigt klok. Det rör sig om konstverk som varit centrala inte bara för det tidigmoderna Sveriges historia, utan också för den tidiga uppfattningen om Asarna överhuvudtaget, inte minst bland människor i utlandet. Bland Asatroende i Ryssland och USA, ja till och med Frankrike och även Tyskland– överallt har ”Fogelbergs Gudar” som de en smula nedvärderande kallats här i sitt hemland haft stor betydelse genom åren.

Visst är det sant att konstverken tillhörde Romantiken, eller det tidiga 1800-talet, men man måste komma ihåg att på den tiden var det totalförbjudet i Sverige att vara något annat än kristen, och det enda sätt på vilket man överhuvudtaget kunde eller vågade avbilda Gudar från Asatrons värld eller vår egen Nordiska Kultur var i ”antik förklädnad”. Det fanns ingen religionsfrihet i Sverige alls, och det fanns heller ingen arkeologi som vetenskap – arkeologin i modern mening kom ju till först under 1880-talet. Men här och där fanns ändå positiva, kulturvårdande strömningar. Esaias Tégner, biskopen av Växjö – som Fogelberg tog starkt intryck av – hade redan skrivit ”Fritjofs Saga – ett diktverk, som har stått sig ända fram tills idag – och Per Henrik Ling – den svenska gymnastikens skapare – och andra drömde om ett starkt, självständigt land med sin egen kultur, och grundade bland annat något som heter Götiska Förbundet – en förening som sen dess återupplivats.

Redan 1960 fick Gudastatyerna flytta in på historiska muséet, där de funnits ända sedan 1960 – på den tiden var muséet faktaspäckat, och ingen tingel-tangel plats för dåliga konstutställningar…Bildstenarna på bilden visas inte längre, inte kopian av Rökstenen heller…

Under kulturmarxismens 1970-tal började man kritisera Fogelberg för hans ”Göticism” och totalt döma ut honom. Man glömde bort de villkor, som rådde på den tid när konstverken skapades. På 1830-talet var det Frankrike, empiren och klassicismens stil som var styrande i hela Europa, och att verklighetstrogna avbildningar av Asarna, som man faktiskt tänkte sig dem under järnåldern, inte alls var möjliga att skapa i de årtionden då Fogelberg verkade. Konstverken var beställda av en antik-intresserad, fransk kung, och självklart måste de vara anpassade till den franske kungens smak – det var så Fogelberg måste arbeta, oberoende av vad han själv nu kan ha tyckt eller tänkt om den saken.

Därför kan man inte idag kritisera Fogelberg för att ha varit ”inspirerad av grekland och rom” även om han givetvis var det – ända sedan Renässansen hade just den klassiska antikens bildvärld varit enda sättet för konstnärer att alls närma sig mytologiska ämnen, eller något som alls avvek från kristendomens totalitära förtryck. För Fogelbergs konstnärsgeneration var det helt omöjligt att alls närma sig gudarna på något annat sätt, och till och mer Tégner blev utskälld av andra kristna, hånad och kallad för ”Galen” bara därför att han faktiskt var Asatrogen innerst inne, och vågade predika om Hedendomendagens Biskop i Växjö, Fredrik Modéus, har ju som vi sett förespråkat islam istället, och haft en administrativ sk ”Kyrkochef” bakom sig som dömts för mycket grova sexbrott emot barn – så om någon biskop av Växjö varit skandalös, så var det nog inte Tegnér i alla fall…

 

Från 1866 till 1960 stod Fogelbergs tre gudar (se till vänster i bilden) på central plats i Nationalmuseums stora trapphall – och var det första besökarna såg, när de kom in genom dörren... Det var så de var avsedda att ses, och det är där de BORDE stå – inte undanskuffade på en ljusgård i mitten av byggnaden…

Själv minns jag hur Fogelbergs gudar fortfarande fanns som kopior i gips på Historiska Muséet tills långt in på 1990-talet, men på order från den (S) ledda regering som fanns på den tiden lät man plötsligt plocka bort dem – de skulle tystas, de skulle förkvävas – inget som påminde om Asatron fick vara kvar – och den ursprungliga uppställningen med tre Asar, oden Tor och Frej – som i Uppsalatemplet – måste då till varje pris slås sönder och rubbas. Gudarna förvisades bort från vår huvudstad, och gömdes undan på Ulriksdals Orangeri-museum istället – där det var ytterst begränsade öppettider, bara på helger under sommaren – och där stod de glömda i 30 år – man försökte aktivt hindra, att allmänheten ens fick se dem..

Tor och Oden på Ulriksdal – där det knappt gick att se dem…

Ändå gick det förstås inte för (mp) och (s) att förneka och gömma den svenska historien och den nordiska kulturen, inte ens under de mörka år vi alla tvingats uppleva. I utlandet fanns minnet av Fogelbergs skulpturer kvar, och även på omslaget till böcker som dansken Anders Baekstedts ”Gudar och Hjältar i Norden” som fortfarande ges ut i nya upplagor, fanns Fogelbergs Tor att skåda i all sin prakt… Man kunde aldrig riktigt glömma bort de gamla gudarna, och de kristna och muslimerna har inte lyckats i sitt uppsåt att förstöra alltihop, fastän de ännu förstör antika konstverk och skulpturer i många andra länder på vår Jord, som alltid där Monoteismen tillåts dyka upp, och ta herraväldet…

I böcker bevaras kunskapen, och minnet av vad som varit… och vad som ska komma tillbaks…

Bara Islamska Staten och de kristna tycker annorlunda… Här ser vi en liten bild från ett museum i Mosul för två år sedan…

Frågan bör kunna ställas: Om Sverige nu skall vara ”Multikulturellt” som alla påstår, varför är det då bara den kristna och islamistiska ”kulturen” som får breda ut sig – och varför får inte Monumentala Konstverk inspirerade av vår egen Nordiska kultur inta en central plats på Nationalmusuem, som det en gång var tänkt..?? Varför skall just vår kultur hela tiden gömmas undan, förnekas och glömmas bort ? Varför får inte Gudarna framträda, som det faktiskt är meningen ??

Att sedan många av de konstverk som vi har kvar av Tor och de övriga Asarna inte alltid var monumentala, utan ganska små till formatet och utformade för individuell dyrkan, som antiken ”Lares et Penates” eller små husgudar som man också kunde bära med sig helt dolt, som amuletter för personlig dyrkan, utan att de kristna ens kunde se det – annat än som en och annan Torshammare, väl synlig..  är förstås en hel annan sak…

Jämför den isländska Torsbilden från 800-talet med Kestner-muséets (Hannover, Tyskland) påstådda bild av ”Vulcanus” från 300-talet före kristus. Känns den koniska hjälmen igen, Hammaren, och gudens sittande pose ? Visserligen har vi inte några bevarade statyetter som ”mellanled” mellan dessa två, men håll med om att där finns en viss yttre likhet…