Om ett vagnfynd i Pompeiji, Vagnar, Gudinnor och Gudar

Statstelevisionen SVT har fel i sak, precis som vanligt. Den påstår, att en ”uråldrig” men exklusiv vagn nyligen skulle ha hittats i Pompeji, men det stämmer inte. Vad man har hittat, är en vagn från 70-talet enligt vår tideräkning, och därför är den inte alls ”uråldrig” som man skriver – detta är helt fel ord i sammanhanget, och man undrar hur det står till med den språkliga förmågan hos dem (inte ”de” och absolut inte ”dom”) som ska vara rubriksättare.

 

Fauner och Nereider i järn och silver prydde en gång en bröllopsvagn från Pompeji…

(Scio Quod Habent betyder ”Jag vet vad de har” på latin… Och det VET man BARA ifall man är HEDNING !!)

 

SVT:s nyhetsreportage om saken håller undermålig kvalitet, och kommer aldrig längre än till ett papegojmässigt upprepande av rena TT-telegram. Vad som verkligen hänt, redovisas mycket bättre av högkvalitativa nyhetskällor utomlands, som skrev om saken för tre dagar sedan. The Guardian, till exempel har gjort en oerhört mycket bättre, faktamässig skildring av ämnet, liksom BBC. Den ”Pilentrum” eller 4-hjuliga, ceremoniella vagn med många detaljer i järn man hittade redan i Januari, kommer inte som en överraskning för arkeologerna, eftersom man redan 2018 grävde upp resterna efter en häst nära den berömda ”Villa de Misteri” norr om Pompeji, ett sammanhang som SVT helt och hållet misslyckas med att redovisa. Vagnen har liknats vid en Lamborghini eller en verkligt dyr sportbil, och användes inte alls vid ”parader” som SVT felaktigt skriver, utan vid festtåg och framförallt vid bröllop – av dess utsmyckningar att döma. Man hittade den under en två våningars portik, som rasat samman – det stora stall där den stod, skall också under tidernas lopp ha fått besök av plundrare, men ändå har man kunnat rekonstruera den.

Mysterievillans finaste rum, med färgrika fresker som beskriver initiering i en kult, vetter åt en öppen portik åt söder. Bakom denna låg stallet – se skissen nedan !

Den såkallade Villa dei Misteri i närheten har jag själv besökt, och den romerska villan ligger alldeles vid havet, och pryds av fresker som visar en ung kvinnas initiering i Baccus och kärlekens mysterier – privatvillan vid havet hyrdes antagligen ut för bröllop eller till religiösa fester, enligt en del forskare, medan ägarfamiljen bebodde en annan del av det gigantiska huset.

Golvplan över ”Villa dei Misteri” – X och rummen intill är ”bröllopssviten”  med terrass mot havet. Stallet låg antagligen uppåt i bild, eller österut, kanske på andra sidan en väg.

Pompeji gick som alla vet under år 79 enligt vår tideräkning, men Romarna var inte de enda som gjorde vagnar för kultbruk – senatorn Tacitus skriver i sitt verk ”Germania” som utkom år 98, alltså precis 20 år senare om Nerthus-folken i norr – de som firade Nerthus, Hertha, Gerd eller Moder Jord – han skriver uttryckligen ”Terra Mater” vid precis den här tiden på året som vi snart är inne i – alltså tiden mellan vårdagjämning och Midsommar..

Hans beskrivning lyder, i min översättning:

Vad Langobardernas berömdhet angår, så beror den på deras fåtal. Fastän de är omgivna av talrika och mäktiga folk, står de orubbligt fasta, inte genom undergivenhet utan genom ständiga strider och oförskräckt mod. Därefter följer reudignerna liksom även avionerna, anglerna, varinerna, eudoserna, svardonerna och nuithonerna, som skyddas av floder och skogar.

Det finns inget anmärkningsvärt hos vart och ett av dessa folk, förutom att de allesammans dyrkar Nerthus, (id est Terram Matrem – Det är Moder Jord) och de tror, att hon griper in i människornas angelägenheter och reser runt bland folken. Det finns en ö i Oceanen med en gudalund, som aldrig orenats av människor, och där står en helig vagn, övertäckt med kläde och helgad åt gudinnan. Att vidröra den, är endast och endast bara tillåtet för Nerthus egen präst.

Endast prästen vet, när gudinnan uppenbarar sig i helgedomens inre, och då ledsagar han henne med djup vördnad under hennes färd med vagnen, som dras av oxar. Då är det glada dagar, och då blir det högtid och fest i alla de orter, som gudinnan önskar besöka och gästa. Inga krig får företas, inga vapen får bäras, allt järn göms undan.

Fred och ro känner de bara då, älskar de bara då, tills det att gudinnan blir mätt på sin samvaro med människorna. Då återför den nyss nämnda prästen gudinnan till hennes heliga rum. Därpå tvättas vagnen och dess täckelse – och – om man vill tro det – också själva gudinnans bild (imagio) i en avsides liggande sjö. Slavar utför dessa sysslor, men efteråt uppslukas de av sjön. Därför grips folk av bävan och en helig fruktan för det, som bara de invigda kan få skåda…

 

Nerthus-vagnen, som Carl Emil Doeppler tänkte sig den på 1800-talet

En av de två vagnarna från Dejbjerg Mose på Jylland. De är daterade till omkring år 100 – precis den tid Tacitus skriver om…

Länge trodde man att Tacitus beskrivning bara var en saga, men den visade sig vara ren, handfast verklighet. 1881 och 1883 hittade man verkligen två vagnar på Jylland, som helt stämmer med Tacitus beskrivning. Bara en av dem konserverades, och finns idag utställd på Nationalmuséet i Köpenhamn – självklart har jag också sett den vagnen – som är imponerande stor – i verkligheten. Sätet, som står mitt på den är dock alldeles för litet för att rymma en människa, har man sagt – men en gudabild kan ha varit uppställd där. Vagnen har ingen kuskbock, utan är avsedd att dras av oxar, medan vagnföraren får gå bredvid de smäckra hjulen, som liksom vagnsaxlarna har detaljer i järn. Man har konstaterat att järnet i vagnen kommer från Alpområdet, och har spekulerat om att den togs till Danmark som krigsbyte, men fälgarna på hjulen har lagats med myrmalmsjärn, och detta har gjorts så skickligt, att det nästan inte går att upptäcka det.

Den romerska vagnen var gjord för två personer, som i likhet med en modern sulky sitter bredvid varann, men att berättelsen om Nerthus – som kom med våren och glädjen – också var ett slags bröllop, går inte att ta miste på. Det vet vi av andra källor, som jag snart skall komma till. ”Ön i Oceanen” som Tacitus skriver om, har antagits vara Fyn. Folket ”Reudingerna” har antagits leva i nutida Holstein, medan Avionerna faktiskt skall ha levt på Öland – Öland var ju enligt utgrävningar på Sandbyborg och andra platser rikligt försett med förbindelser till Romerska riket. Att Anglerna ursprungligen kom från Södra Jylland är välkänt, medan Varinierna bebodde kusten vid Warnemünde fram till Rügen, och Eudoserna skulle varit samma folk som Jutarna, medan Svardonerna skall ha bott vid Schwerin, och Nuthiones på de danska öarna. Langobarderna däremot, som var föga talrika, men ändå främst, innehade Skåne – det vet vi också av Paulus Diaconus ”Langobardernas Historia” För att sammanfatta, så var ”Nerthus-folken” allesammans bosatta i Södra Östersjöområdet, Danmark och Sydsverige, och de ”glada tider” Tacitus skriver om, måste rimligen ha inträffat på våren och fram till Midsommar – det var då Nerthus kom körande genom bygderna i sin vagn.

Man kan ju jämföra med Frösgången, Kornguden från Västergötland – en vana som kvarstod till 1830-talet, och bärandet av Sankt Eriks skrin över åkrarnaalltsammans riter i Svea Rike, som har att göra med Frej – och Frej är ju den senare Njords son – att Njord, Njärd och Nerthus haft ett nära samband, vet vi också. I Danmark har man hittat många fler vagnar, och dessa fynd är underligt nog mycket symmetriskt utspridda över landet, och skvallrar tydligt om en indelning i Härader och Landskap, som alltså redan måste ha funnits till kring kristi födelse, och fram till 300-talet – varje bygd hade uppenbarligen sin egen mosse eller offersjö, där Nerthus och hennes vagn nedsänktes och badades vid Midsommartiden.

Visserligen har man ännu inte hittat någon kultvagn på Själland, men det kommer kanske..

Om det nu är sant, att Dejbjerg-vagnen kommer från kontinentalgermanskt område, borde vi också hitta fler spår och omnämnanden av Kult-Vagnar och åkande Gudinnor eller Gudar i de trakterna, och det ännu längre tillbaka i tiden. Och det kan vi faktiskt. Kultvagnen från Strettweg i Österrike kommer från den keltiska Hallstadt-kulturen, 600 år fk och visar en hel mängd gudomligheter – främst manliga – som åker på en 4-hjulig vagn, i vars mitt det står en gudinna och bär upp en skål, eller kanske ett symboliskt himlavalv.. Men vem är gudinnan i mitten av Vagnen ? Ska hon tolkas som Sigyn, eller kanske Moder Jord – i motsats till det himlavalv hon bär upp ?

Detaljer från de danska vagnarna, visar hjulnav och skydd för tistelstången, som mycket liknar den nu funna vagnen från Pompeji. Tacitus skriver dessutom, att Sveberna, som bodde i Schwaben, dyrkar ”Isis” i form av ett skepp, som de drar på en vagn och bär i procession – det här har satt myror i huvudet på en del forskare, men förklaringen ligger i att man också i det gamla Egypten bar skeppsbilder i procession – och den sedvanan spred sig även till det gamla Rom – där Tacitus förmodligen såg den. Den 5 mars skulle den Egyptiska gudinnans farkost bäras genom gatorna, alltså alldeles vid vårens inträde, och sedan rituellt tvagas – allt detta måste Cornelius Tacitus ha varit medveten om, även om han inte trodde på den kulten själv, men det tillhörde hans samtid, och han kan mycket väl ha blivit påmind om kulten av de Germanska gudinnorna.

Oxhuvud och ormar i ornament från Fredbjerg-vagnen, som i mycket påminner om de romerska vagnarna…

Även Tamfana, som dyrkades av Chatter, Marser och andra stammar i Hessen – hennes namn har härletts ur Berchta eller Perchta, som är ytterligare ett namn för Holle eller Hel – och därmed för Jorden, den Hulda och Höljande gudinnan – Nerthus bild var ju också överhöljd, och ingen fick se den utom vid festtåget på våren – omnämns av Tacitus, liksom flera dunkla gudinnor vid namn Hludana – vars namn kanske syns i Ljotgodaland – det gamla namnet på Luggude härad i Skåne och slutligen Nehalennia – vars namn också är svårt att härleda – vid Frisland och nedre Rhen – hennes symbol är också ett skepp – omnämns i de romerska källorna.

Modern staty av ”Frau Holle” eller Hel vid en offersjö från Hohe Meissner, Tyskland – fortfarande använd av traktens hedningar…

 

Just Nehalennia är intressant, eftersom man har funnit inte mindre än 60 latinska inskriptioner, där romerska handelsmän och sjöfarande bekänner sin trohet till henne. Honv ar mycket dyrkad på Nordsjökusten, och inför resor till Britannien, som friserna hela tiden stod i förbindelse med. Vi vet alla att Njord under Vikingatiden var sjöfartens och köpenskapens gud, och att gudinnan Njärd glömdes bort, eller övergick i Gerd – men vi har aldrig hittat någon nordisk ”mellanform” mellan Njord och Njärd, som förklarar hur en ursprungligen kvinnlig jord övergick i en manlig havsgud – men Nehalennia i Frisland kan förklara precis hur denna omvandling gick till..

 

Nehalennias tempel i Collinsplaat, Nederländerna – invigt 2005 och i bruk…

Det Moderna Hedningar i Frisland har till och med fått bygga två tempel åt henne, exakt rekonstruerade från romersk tid – men i Sverige har vi hedningar inte fått några användbara Gudahov alls, varken vid Uppåkra eller Gamla Uppsala, där de rätteligen bör ligga. I Holland däremot, har man verklig religionsfrihet, och inte bara sådan på pappret men aldrig i praktiken, som här i Sverige eller ”Landet Löfvén” där det fortfarande råder ett stenhårt, Monoteistiskt förtryck..

Nehalennias bildstod i templet – när får vi svenskar tillbe Frigg, Freja, Hel, Gerd och Idun på samma sätt, utan att hela tiden bli hindrade av ”Svenska” Kyrkan ??

Från Hedendomens sista tid har vi emellertid en berättelse om ett Frejståg, eller en procession som pågår i flera veckor över hela riket, från våren till Midsommar, precis som Tacitus beskrev Nerthus åkande genom bygderna. Det är den såkallade Ögmundar Thatt, eller ”Gunnar Helmings Saga”.

Vilhelm Moberg, som själv var Hedning och till slut dog genom att möta Nerthus, skrev en hednisk ”kultkomedi” om Frejs färd i vagn – Vi BEHÖVER fler Hedniska Kult-Komedier…

Gunnar Helming är en kristen islänning, som hamnar i Sverige och ser Frejs vagn, samt Frejskonan – gudens högst mänskliga hustru – köra förbi. Han vanhelgar Frejs kultstod och tar själv dess plats – de kristna personer, som skrev ned den här texten i Flatö-boken på 1300-talet, påstod att kultbilden var besatt av djävlar – och blir närmare bekant med Frejskonan, som han också gör på smällen, vilket dock uppskattas av de hedniska svearna, som ser fruktbarheten öka på allvar, medan Gunnar döljer sig inuti vagnen. Till slut blir det Midsommar, och alla de hedniska svenskarna super sig grundligt fulla – som de än idag har för vana. Då flyr Gunnar och Frejskonan till Norge, där de blir döpta av Olaf Tryggvason – och så tar denna ”lygisaga” eller lögn-saga, som skrivits bara för underhållnings skull slut… Men att verkliga fest-tåg, med Frejs bild, verkligen skedde genom bygderna – liksom före det Nerthus tåg – kan vi inte utesluta..

”Lyss! Lyss nu noga!
Om våren stiger han med stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar, hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen.”

  • Vilhelm Mobergs beskrivning av Frej i ”Gudens Husrtu”

En vacker sommarmorgon, när Ville Moberg var gammal och sjuk, gick han långsamt ut i havet vid Väddö i Roslagen, och förenades där med Ran – eller de gudar och gudinnor, han så ofta och så lysande beskrivit. I hug och hamn var han hedning. Han skrev ”Svensk strävan” och manade oss till kamp emot kungar, kyrkan och alla despoter. Frid över hans minne.

 

Bara en verklig Nerthus-dyrkare och Hedning hade kunnat skriva texter som dessa, till exempel – Här beskriver Moberg ”brudarnas källa” från sin småländska hembygd, en kultsjö, liknande den Nerthus bild tvättades i…

”Jag är vatten, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna.”

Tacitus text om vagnen, gudinnans tjänare och till sist gudinnan själv, som försvinner ner i skogssjöns stilla vatten, har ofta utnyttjats av propagandister och fanatiska kristna. De har skrivit de fulaste lögner om danska mosslik, människo-offer och liknande, och påstått att Tacitus text skulle vara ett bevis för det. Men så skriver Tacitus inte alls. Han skriver bara, att gudomen, som är osedd och icke bevittnad annat av de invigda, bara döljs i sjön – och annars är hans texter alltid fulla av skräck-artade beskrivningar om hur grymma, råa och barbariska germanerna är. I hans skildring av hur romarna, ett årtionde efter slaget vid Teutoburger wald år nio återfinner liken efter tre legioner med hjälptrupper, och en armé på mer än 12 000 döda, ger han världshistoriens första beskrivning av PTSD, eller vad vi kallar ”Post-traumatisk stress” och vad som i första världskriget kallades ”granatchock” – de soldater som fann liken blev apatiska, brast i gråt eller bröt samman i besinningslös vrede vid åsynen av germanernas offer och altaren, står det. Angående Nerthus, däremot – skriver Tacitus ingenting sådant alls – och det kan man inte bortse ifrån.

De flesta forskare är idag helt eniga om att de ytterst få mosslik man hittat, under flera århundraden, bevisar, att ”människo-offren” förmodligen var självoffer hursomhelst, liksom i Moberg fall (betrakta Tollund-mannens lugna och harmoniska ansikte på Danmarks nationalmuseum – han dog helt säkert en frivillig död) och att detta bara tillgreps i år av yttersta nöd eller krig, då det egna folkets undergång syntes vara en realitet. Och är det egentligen så illa, att offra livet för sitt eget folk och land ? Nästan varje person, som dragit i krig, eller som varit brandman, sjukvårdare eller polis är fortfarande beredd att göra samma sak, som våra förfäder – som helt och fullt trodde på sina gudar och gudinnor, och likt Ville Moberg var beredda att dö för dem…

Till slut några ytterligare, men ytterst meningsfulla detaljer.

Tacitus måste läsas uppmärksamt, och man måste vara medveten om att hans bok skrevs för ett konkret syfte, ungefär som de ”Länderfakta” Utrikespolitiska Institutet brukar ge ut i form av småskrifter. Rom var en stormakt, som förde krig emot sina grannfolk, och som ville skaffa sig slavar och inflytande, precis som dagens EU. När han nämner, att Nerthus-folken i Norr vanligen var krigiska – eller rättare sagt försvarade sig och sina länder emot angrepp utifrån, men att de låste in vapen och iakttog den största fred under Nerthus fest på våren, så gör han det i ett särskilt syfte.

Han skriver också om Svionernas stammar längst upp i norr vid Bärnstenshavet eller Östersjön, som är ”rika på manskap och flottor” och till skillnad från alla andra germanfolk styrs av en enväldig Kung, en Rex på latin, eller Erik – den ensamt mäktige – vilket ju också är ett tillnamn på guden Frej. Men där förvaras vapnen väl inlåsta under bevakning, skriver han – här finns dock ett misstag i de klassiska översättningarna – för Tacitus skriver ”Custode” – vilket inte alls betyder portvakt eller träl – ”Custos Armorum” eller ”Vapenväktaren” – vi skulle säga Vapenteknikern eller Materialförvaltaren var en högt betald romersk soldat, som fanns i varje centuria om 80 stridande och 20 icke-stridande, alltså inom Kompanis ram.

Varför var det viktigt för romarna att veta detta ?

Jo, därför att krig med Svionerna och en erövring av Nerthus-folken ingick i deras planer. Under första århundradet kom de så långt som inom 50 km från Östersjön vid Elbe och det nutida Hamburg, och där – säger Velleius Paterculus, som var Kavalleriprefekt och alltså underrättelsechef under Tiberius Germanska krig, sammanstötte man med 5000 Danii och 5000 sveoini – alltså en styrka som motsvarade två legioner efter att de kommit seglande nerför floden på sina egna skepp. Vad som sedan hände, kan inte berättas här, men det slutade med ett fredsfördrag – och längre än så kom man inte i försöken att knäcka den fria Norden och göra slut på dess frihet – den gången !

Vi kan också se vad som hände Marserna, ett av de folk som varit med i Arminius stora allians, och besegrat de tre romerska legionerna vid Teutoburger Wald år 9. På våren år 14 kom Germanicus tågande med 2 förstärkta legioner om 6000 man vardera, 26 kohorter lätt infanteri (ca 13 000 man) och 8 alae kavalleri, ytterligare 4000 man – alltså en armé på närmare 30 000 man…

Tacitus beskriver utförligt vad som hände i bok 50 och 51 av ”annalerna”.

iuvit nox sideribus inlustris, ventumque ad vicos Marsorum et circumdatae stationes stratis etiam tum per cubilia properterque mensas, nullo metu, non antepositis vigiliis: adea cuncta incuria disiecta erant, neque belli timor, ac ne pax quidem nisi linguida et soluta inter temultentos.51. Caesar avidas legiones, quo latior populatio foret, quattuor in cuneos dispertit; quinquaginta milium spatium ferro flammisque pervastat. non sexus, non aetas miserationem attulit: profana simul et sacra et celeberrimum illis gentibus templum quod Tamfanae vocabant solo aequantur. sine vulnere milites, qui semisomnos, inermos aut palantis ceciderant. excivit ea caedes Bructeros, Tubantes, Usipetes; saltusque per quos exercitui regressus insedere

Eller – i min översättning:

Våra trupper hjälptes fram av det ljusa stjärnljuset till Marsernas byar, och de omringade dem med posteringar medan de sov i sina sängar eller satt till bords, helt utan minsta oro inför vad som kunde ske, och de var helt utan vakter eller försvar. Så stort var deras slarv och oreda och detta var inte fred, utan snarare de  halvt berusades och ouppmärksammas dårskap och slapphet.

Likheten med våra dagars Sverige under Löfvén-regeringen är ganska slående, eller hur ?

Caesar (Germanicus) delade sina trupper på fyra kolonner för att genomföra förintelsen av detta folk så mycket grundligare, och förödde hela landet till en omkrets av femtio mil (50 romerska mil är ca 75 km) med eld och svärd. Vi skonade ingen, varken baserat på kön eller ålder, och vi dräpte och slaktade dem alla. Alla byggnader förstördes, världsliga eller heliga, ja också Tamfanas tempel, som de kallade det – det som skulle varit alla dessa människors sista tillflykt. Vi fick inte en enda sårad bland de våra, som urskiljningslöst och helt utan nåd högg ned de halvsovande, obeväpnade eller överrumplade fienderna.

Bructererna, Tubanterna och Usipterna satte sig till motvärn vid underrättelsen om dessa dåd, och besatte bergspassen genom skogarna, som de våra måste passera på återvägen..

Hur många Marser som dog  vid detta folkmord har aldrig fastställts, men vissa av dem – bland annat deras överhövding Mallovendus överlevde, och ortnamn som Marsberg, Volkmarsen och Obermarsberg i övre Hessen bär ännu deras namn. När Karl den Stores kristna soldater kom, 800 år senare, hade befolkningen i Obermarsberg i alla fall lärt sig läxan, och Widukind, sxarnas sista hedniska kung, ledde de överlevande till grottor i närheten, som de kristna mördarna aldrig hittade.

 

Sk ”special operations” ca 2000 år före krigen i Afghanistan och Vietnam. Stormakten är sig alltid lik !

Fortfarande firar man vid Rhen och i Hessen något som kallas ”Rosenmontag” och som infaller på olika datum vid vårens början varje år. Vanan går ut på att karnevalståg med stora vagnar skall köras genom gatorna, men allt har kristifierats nu, och ingen förstår längre sedens hedniska ursprung, och kommer ihåg Nerthus, Tamfana, Frau Holle eller Gerd, som festen vid vårens början ursprungligen var till för att hylla eller ära.

Historien har sina växlingar, men Hedendomen består.

År 2020, den 24 februari, körde en kristen galning rakt in i en fredlig folkmassa som firade ”Rosenmontag” eller gudinnan i just Volkmarsen, och han har fortfarande inte fått någon dom, trots att han skadade 154 personer

Igår löpte en 20-årig muslim amok med kniv i centrala Vetlanda, och högg ned minst 8 personer, innan Polisen sköt honom i benet. Händelsen rubriceras fortfarande som terror-brott, trots ”gammelmedias” försök att bagatellisera hela saken.

Också Monoteismen är sig lik, i alla tider. Vi vet vad den går ut på. Precis som i det gamla Rom, vill Monoteisterna utplåna, förinta och dräpa alla folk och alla stammar, som inte tycker som det. Vår svenska nation består ännu, men hur länge den kommer att härda ut emot dessa ”ensamkommande” är osäkert…

 

Kristen DÖDS SEKT slaktar människor, Uppmaning till mord på Svenskar från Rinkeby, samt kvinnligt SLAVERI uppdagat i Malmö..

Idag har det återigen kommit fram hur en kristen Döds-sekt härjar bland urbefolkningen – denna gång i Panama. Vår andra största dagstidning, Svenska Dagbladet, vågar inte säga vad saken gäller, och nämner heller inte att det är kristna och hela den kristna läran som ligger bakom. De kristna har bland annat ägnat sig åt att tortera kvinnor och barn – till döds – och nu har en andra massgrav hittats, i tillägg till en som man hittade i våras.

Här bär soldater och sjukvårdare undan ett av de minderåriga offren för den kristna DÖDS-SEKTEN (Bildkälla: Associated Press)

Engelska media, som skriver betydligt mera sanningsenligt och frispråkigt än de numera hårt censurerade svenska, avslöjar mera om vad som hänt. BBC har avslöjat, om hur en tidigare massgrav innehöll liket av en gravid kvinna, fem barn och en tonåring. Hur många människor de kristna torterat ihjäl den här gången är osäkert, men minst femton personer har omhändertagits av myndigheterna.

The Guardian berättar om hur döds-sekten ”the light of god” tillfångatagit och torterat oskyldiga medlemmar ur det inhemska folket Ngabé Buglé, en lokal indianstam, som fortfarande är hednisk. De kristna förgrep sig på dem, slog dem med Biblar och misshandlade dem med machetes, enbart för att de skulle vara ”syndiga” eller ”hedningar” enligt de kristnas åsikt.

Dessa kristna beteendemönster går igen, i alla tider, i alla kulturer och i alla länder på hela vår jord. För tusen år sedan drabbades våra egna förfäder av de kristna folkmorden. Då var det kungar som Olav Tryggvason eller Olav ”Digre” Haraldsson, kallad ”Den Helige” som mördade tusentals av sina egna landsmän och undersåtar genom att binda fast dem på skär, där tidvattnet långsamt dränkte dem, eller också tvingade de in ormar i människors munnar genom ihåliga rör, tvingade dem att ”bära järnbörd” – vilket innebar att man brände deras händer med glödande järn, eller lade glödande järnplåtar över buken på misshagliga ”syndare” – alltsammans saker, som Snorre Sturlasson ingående beskrev i sitt historieverk ”Heimskringla”.

Nu drabbas indianbefolkningen i Sydamerika åter av samma sak, och det är som bekant inte första gången det händer. Redan på 1500-talet bar de kristna sig åt såhär, och vi kan bara alltför väl minnas den kristna massakern i Jonestown, som den amerikanske frikyrkopastorn Jim Jones organiserade. Den gången mördades 918 personer, varav 278 barn. Också ”The Branch Davidians” – en kristen frikyrka i Waco, Texas – i svenska tidningar stavat som ”Whacko – Texas” enligt vad jag minns gjorde sig skyldiga till liknande saker – de kristna lär ha dödat minst 76 personer med automatvapen den gången, samt tänt eld på sin egen kyrka, och ha förstört den i grunden.

I den kristna bibeln finn många exempel på direkta uppmaningar till folkmord, och hur hela befolkningar skall mördas och slaktas, bara för att de inte tillhör ”guds utvalda folk”. Naturligtvis brukar många pro-kristna skribenter invända att ”nämen söte lille jesus och nya testamentet ni vetungefär som om det skulle vara någon ursäkt, men det slutar alltid på samma sätt – som vi nu återigen fått se. Förr eller senare kommer fundamentalisterna sättandes. Förr eller senare börjar de kristna folkmorden om igen. Det går alltid på samma sätt, om och om och om och om igen.

Näst Koranen, är den kristna Bibeln en av de farligaste böcker som överhuvudtaget finns, och just därför bör man bränna den.

Underligt nog finns det inga hedniska döds-sekter, mig veterligenundantaget är kanske Thuggerna i Indien, som dyrkade gudinnan Kali, men i den Nordiska hedendomen och Asatron finns det inga texter, som uppmanar till religiöst våld, eller våld mot oliktänkande. Ni kan gå igenom Eddan från pärm till pärm, godvänner – men ni kommer inte hitta en enda sådan text där.

I den kristna Bibeln däremot, finns exempel efter exempel på hur den Kristne Guden genomför Folkmord själv, och hur hans anhängare mördar, torterar och dräper av hjärtans lust, bara för att deras offer envisas med att ha andra åsikter om andliga ting:

Också i Panama har de kristna gett sig på oskyldiga djur och plågat dem, och inte bara torterat människor, allt tack vare ”uppenbarelser” som deras predikanter skall ha fått, enligt Brittiska ”The Guardian”

“All of these rites were aimed at killing them, if they did not repent their sins,” he said. “There was a naked person, a woman” inside the building, where investigators found machetes, knives and a ritually sacrificed goat.

  • The Guardian, 2020-01-16

Just geten har ju varit ett djur som de kristna påfallande ofta kopplat ihop med deras påhittade ärkeskurk ”Satan” eller ”Djävulen” som de också säger, och även i vårt land – i Slottsskogen utanför Göteborg – har man hittat döda eller plågade getter, som kristna personer verkar ha förgripit sig på. Detta hände nära en plats, där en annan underlig sekt, kallad ”forn sed” brukar ha sina lokala sammankomster, men Polisen lyckades inte bevisa något samband – den gången.

Från Rinkeby rapporteras idag via nät-tidningen Samhällsnytt om hur en eller flera, icke namngivna mörkhyade individer i en offentlig video sagt att ”de ska bränna hela Sverige”, hur de ska mörda och tortera judar samt även etniska svenskar, allt i namn av Islam. De ger även uttryck för en hel del åsikter, som antagligen kan rubriceras som ”hets emot folkgrupp” och då menar jag inte bara deras Antisemitism, ett drag, som både Kristendomen och Islam alltid haft gemensamt. Vad som sägs på videon är antagligen ren uppvigling – enligt Brottsbalken, 16 Kap 5§, till på köpet grov sådan, eftersom uppmaning till mord, mordbrand och liknande är ett grovt brott. Det skulle till och med kunna räknas som Anstiftan, vilket kan ge samma straff som mord, förutsatt att någon är dum eller ointelligent nog att utföra, vad dessa individer rakt fram står och uppmuntrar till.

Överallt, där Monoteistiska religioner som Islam eller Kristendom släpps in, och får ”ta plats” i ett fritt och öppet samhälle, händer FÖRR ELLER SENARE alltid detta…

 

Från Malmö rapporteras idag, via Magasinet ”Samtiden” och Kvällsposten / Expressen hur en kvinna – bland flera – mörkertalet är stort, och man vet egentligen inte hur många kvinnor det gäller – som kom till Sverige som 14 åring hållits i  15 års slaveri och som bihustru enligt en viss, Monoteistisk religion. Expressen vågar inte skriva ut vilken religion det gäller, men jag överlåter till min läsekrets skarpsinne att lista ut vilken sorts Monoteister det kan vara den här gången…

MÖRDAREN är fortfarande på fri fot… Han kallar sig för ”Allah” eller ”Gud” och påstår sig vara ”allsmäktig”

(teckning från Charlie Hebdo, det franska satir-magasinet)

Man påstår att det skulle röra sig om en ”hederskultur” som om heder skulle ha med saken att göra. Borde det inte snarare kallas ”vanheder” förresten ? Själv tror jag inte att det finns vissa kulturer som skulle vara ”pre-disponerade” för att hålla unga kvinnor eller andra personer i slaveri. Vad som orsakar problemet är uppenbarligen en överordnad ideologi – ja en religion – och både Bibeln och Koranen påbjuder slaveri, och säger uttryckligen, att slavarna ska lyda sina ”herrar”. Ibland brukar man skylla slaveriet som historiskt fenomen på oss hedningar, fastän alla någotsånär sansade historiker noterat, att slaveriet först infördes på bred front i Norden i och med den kristna medeltiden, och eftersom Slaveri eller träldom numera anses vara förbjudet enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 4) och ingen hednisk grupp eller kultur numera utövar något sådant – varför låter man vissa Monoteistiska kulturer komma undan med det ?

Migrationen till Sverige är så stor och integrationen så frånvarande att människohandel kan pågå i tiotals år utan att det avslöjas. Expressen avslöjar ett sådant fall i reportage.

– Hon har blivit behandlad som slav av sin man och sina svärföräldrar. Hon har tvingats ta hand om hushållet, städa, laga mat och föda barn. Hon har regelbundet blivit misshandlad. Hon har inte fått gå ut och inte lära sig svenska, säger reportern Jenny Strindlöv i Expressen.

Det går inte säga hur många kvinnor i Malmö som lever som slavar.

  • Magasinet ”Samtiden” 15 September 2020

Fallet med Slaveriet i Malmö är heller inte unikt. Också kristna i Sverige gör sådant här rutinmässigt, och upprepade gånger. I fallet med Knutby-sekten, som stod inför rätta så sent som i våras, framkom det hur den fornseds-liknande sektlederskan Åsa Walldau förslavat minst ett femtontal medlemmar i sekten, tvingat dem till arbete i hennes hem, där de utsattes för systematisk misshandel och allsköns förnedring. Åsa Walldau fick som vi alla vet ett synnerligen milt straff, trots att hon dömts för minst åtta fall av grövre eller lättare misshandel.

 

De är sig ständigt lika, dessa ”goda kristna” !

Sekterna påminner om varann – minns vad som hände i Panama – där ingen såg vad som hände..

 

Som vi har märkt, är det nu så att allt fler och fler människor i vårt land reser sig, och beslutar att protestera emot de Monoteistiska religionerna.

Man bränner Biblar och Koraner i tidigare aldrig skådad omfattning.

Visst – någons känslor kanske såras, men vad betyder det ? Är det inte en rättmätig reaktion att bränna och oskadliggöra skadlig litteratur, när miljontals människor över hela världen i århundrade efter århundrade pinats, förslavats, torterats och mördats, bara på grund av Monoteismen, och dess utövare ?

Om man vänder sig emot en skadlig bok, samt bränner och förstör den – angriper man då egentligen ”en folkgrupp” ??

Är det inte snarare så att man vänder sig emot bokens innehåll, och dess författare, som i de här fallen gör anspråk på ”allsmäktighet” eller vill tvinga på sina egna sjuka och sadistiska regler på andra ?

”Sådan ÄR Monoteismen”

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Alla kulturer och religioner har inte alls ”lika värde” – för det är inte LIKVÄRDIGT vad man väljer att tillhöra… Här en förklaring i bilder, som går igenom 2000 år av Monoteistisk hets på ett ganska humoristiskt vis…

 

Om det nu var någon som INTE FÖRSTOD eller som tyckte att budskapet här var otydligt, visar jag nu en bild på en etnisk svenska, som nyss gått med i ”Svenska” Kyrkan…

 

NY Framgång för Hedniska Tankar – De ”Svenska” Kyrkan avrättat får KANSKE ett monument…

Idag påstås det vara Internationella Kvinnodagen, ett evenemang vars relevans man kan diskutera. Det finns inga ”Internationella Kvinnor” eftersom FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna fastslår, att alla människor har rätt till ett nationellt medborgarskap, och därför kan ingen enda människa i hela Världen, oavsett kön eller läggning, någonsin vara ”Internationell”.  Hur menar man förresten, att dessa internationella kvinnor skulle se ut ? Är de någon sorts ”allemanskvinnor” månne, eller annars någon handelsvara, eller kanske individer som tror att de kan ta sig in i vilket land som helst, helt utan pass eller hänsyn till det landets kultur eller lagar ?

För några år sedan utlyste man på nätet en Internationell eller Nordisk Valkyriedag istället, och det vore väl ett mycket bättre sätt att fira, ifall denna dag nu ska firas för någon eller något.

Alltnog, en viktigare händelse för dagen – i alla fall för mig som Asatroende Hedning – är att bloggen Hedniska Tankar nu fått framgång i en fråga, som den drivit i mer än fem år.

Alla de människor – antagligen mer än fyrahundra, men ingen kan säkert veta hur många de var – som avrättades av ”Svenska” Kyrkan, för att inte nämna alla dem som ”bara” torterades och fick bestående men, förlorade sin hälsa, blev utfrysta ur samhället, orätt fängslade i åratal och annars led under århundraden av Kristet och Monoteistiskt Tyranni kan äntligen få en smula upprättelse, låt vara att upprättelsen och de högst pliktskyldiga ursäkterna från ”Svenska” kyrkans sida kommer flera hundra år försent..

På Södermalm och Katarina Kyrkogård i Stockholm får kanske alla de som ”Svenska” kyrkan avrättade och förföljde för Häxeri ett Monument… enligt vad en nybildad organisation bland moderna ”häxor” hävdar (Foto Sveriges Radio)

Sveriges Radio och programmet ”Studio Ett” rapporterade i tisdags om att nutida ”häxor” nu bildat en organisation vars mål är resandet av ett monument över de avrättade, torterade och alla de människor den sk ”Svenska” Kyrkan (som i själva verket inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund – den arbetar ju från en religion som inte hör hemma här i vårt land, utan i Mellersta Östern) plågade ihjäl och pinade till döds under flera århundraden.

Häxförföljelserna är inte bara något som hör 1600-talet till, vilket är viktigt att komma ihåg. Så sent som 1858 i Mockfjärd, Dalarna, torterades och fängslades svenska kvinnor systematiskt av ”Svenska” Kyrkan.  I det Katolska Polen förekommer Exorcism och Djävulsutdrivning samt Häxanklagelser fortfarande, och många människor där har utsatts för tortyrliknande förhållandenPå 1970-talet förekom flera liknande fall i Tyskland, som slutade med döden för de på falska grunder anklagade.

Och Häxprocesser, samt tortyr av påstådda ”häxor” förekommer fortfarande i vårt land, vilket man bör observera.

Så sent som 2012 upptäckte Åklagare i Sverige, hur barn systematiskt torterats och utpekats som ”häxor” – i kristna ”frikyrkor” som sprider sig över landet…

2012 upptäckte åklagare i Sverige hur flera fall av tortyr av barn och utpekande av ”barnhäxor” rasade inom den ökända frikyrkan ”The River” i Borås. Minst tre fall upptäcktes, men bara i ett fall blev det åtal och fängelsedom. Åklagarmyndigheten i Borås sa det året att mörkertalen är stora, och att man egentligen inte visste hur vanligt det här är.

En 14-årig flicka utpekad som häxa och allvarligt misshandlad av sina föräldrar och två präster. Flickan brännmärktes med en het kniv på armen. Hon fick elstötar i munnen från en elsladd, och man tvingade henne att dricka en blandning av sin egen urin och rengöringsmedel. Hon blev misshandlad tills hon kräktes och man höll henne vaken om nätterna (sk ”sleep deprivation”, en teknik som användes i Sverige i samband med 1600-talets häxrättegångar) genom att spela kristen musik genom högtalare. I fyra år, utan avbrott, pågick all denna tortyr.

Slutligen dömde man de två vårdnadshavarna – från Kongo- till långa fängelsestraff och placerade flickan i ett fosterhem, men de två prästerna gick fria.

”Svenska” Kyrkan må ha slutat utpeka folk som häxor eller avrätta människor idag, men förföljelserna fortsätter – och det finns juridiska bevis. Vi kan också ta upp den pågående rättegången emot Åsa Walldau och Knutby Filadelfia, där människor blev bitna i ansiktet, misshandlade och stuckna med gafflar, inte bara av Åsa Walldau – som uppenbarligen är psykopat – också andra präster i samma församling, slog, sparkade och hoppade på sina offer medan de låg ned på marken – alltsammans för att de vara stämplade som ”onda” eller som man se i Knutby – ”fel” – och därmed skulle ha förhindrat Kristi snara återkomst, något som Knutby-sekten de facto trodde på..

Allt det här visar med all önskvärd tydlighet att häxförföljelser och förföljelser av oliktänkande i religionens namn inte är slut i dagens Sverige. Det förekommer fortfarande, och det förekommer, varhelst kristendomen visar sig..

Det är just i den kristna tron, som det onda sitter – och det är också viktigt att förstå. Kristendomen delar enligt sin världsbild upp hela universum i ont och gott, och sätter dessa två inbillade storheter i direkt motsats till varandra. Man tror också på en allsmäktig Gud, och varje form av motstånd emot den påstått allsmäktige och hans representanter, eller varje form av självständigt tänkande; blir följaktligen stämplat som varande ”ont” – och så utser man vissa människor till att vara ”häxor” eller genomgående ”onda”.

Sedan börjar förföljelserna, och snart reser man häxbålen. Ingen kristen kyrka och ingen kristen person kan avsvära sig ansvaret från detta.

Sverige och Norge är några av de få länder, där de tidigare Statskyrkorna vägrat be sina offer om ursäkt för århundraden av förföljelse. I både USA, England, Tyskland och de flesta andra civiliserade länder har man bett om ursäkt, ändrat sina metoder och rest monument till minne av offren.

Sveriges Radio intervjuade i tisdags också den kvinnliga biskopen i Härnösands stift, där över 100 svenska kvinnor avrättades bara på ett enda år. Eva Byström, som den nuvarande Biskopen heter, säger att hon skulle ha arbetat för ett monument och för upprättelse till de kvinnliga offren i flera år, men hon låter inte speciellt övertygande. Hon skyller alltihop på ”tungrodda förvaltningar” som hon säger – trots att hon står i spetsen för en av dem – och på att kommun och Länsstyrelse i Härnösand på något dunkelt vis skulle ha motsatt sig, eller saboterat det hela (man har mycket svårt att förstå varför) och på tio år har det alltså inte blivit någon ursäkt, inte heller något monument.

Hon nekar också till att ta sitt ansvar för vad hennes företrädare har gjort, och hela intervjun blir en sannskyldig orgie i faktaförnekande och undanflykter. Hon skyller på att det skulle vara ”nitiska statstjänstemän” som stod bakom häxförföljelserna, när det i själva verket var den kristna tron som stod bakom. Utan kristendomen skulle några häxprocesser i Sverige aldrig någonsin ha ägt rum. De flesta akademiska forskare som undersökt fenomenet, som Ebbe Schön, Benkt Ankarloo, Birgitta Lagerlöf-Génetay,Bror Gadeliusoch många många andra är helt ense – och det är att utan kristendomens närvaro, skulle inget av detta hänt.

Dessutom var det visst inte bara kvinnor som avrättades i 1600-talets häxprocesser, om vi nu skall begränsa oss till dem. Särskilt i Härnösands stift och Lillhärdal, där förföljelserna var som värst (mer än en tredjedel av alla vuxna kvinnor i vissa socknar kan ha avrättats eller dött som ett resultat av ”Svenska” Kyrkans härjningar) dog också ett stort antal män. Som Bengt Ankarloo visat i sina avhandlingar, var faktiskt antalet avrättade manliga personer i Baltikum och det svenska Finland (som också hörde till 1600-talets Sverige) mångdubbelt större än antalet kvinnor, vilket man också får ta med i beräkningen.

Eva Byström ljuger slutligen rätt ut, när hon säger att Svenska kyrkan redan skulle bett om ursäkt år 2005. Detta är fel i sak. Vad som hände det året var att en enstaka präst i just Lillhärdal av alla platser på eget initiativ bett om ursäkt för vad som hände i den socknen, men ingen annanstans.

Visst – denna minnessten står i Lillhärdal – men ”en svala gör ingen sommar” – och häxförföljelser pågår som vi sett FORTFARANDE i dagens Sverige… Finns det någon ursäkt för alla dessa ”goda kristna ” ??

 

Det räcker inte med ursäkter, som ju inte kostar något och som dessutom kommer sådär 300 år eller mer försent. Det viktiga är att se till att det hela inte upprepas i någon annan form, och som vi ser av Borås, Knutby och tusen andra exempel – de kan mångfaldigas hur mycket som helst – så har de kristna kyrkorna eller samhället i stort inte slutat utpeka folk som ”häxor”, plåga dem och ställa dem inför rätta i olika på falska grunder inledda processer – socialt eller juridiskt – än idag. En rörelse som syftar till upprättelse är nog på tiden, oberoende om den nu anförs av ”nyhäxor”, påstått andliga personer, Hedningar, Asatroende eller andra.

Det är en lärdom för dagen – och själv är jag för min del övertygad om att det bara är en enda sak som hjälper – i alla fall i det långa loppet. Det är att gå ur alla kristna kyrkor, ta definitivt avstånd från dem och att bekämpa Monoteismen och alla totalitära ideologier – varhelst de visar sig.

Sådant är också denna bloggs mål och syfte – och det står jag för…