Äntligen enas Norden i militärt avseende. Island, Norge och Danmark har ända sedan 1945 väntat på den dag, då Finland och Sverige skall göra gemensam sak med hela det västliga Europa. Nu uppges det Socialdemokratiska partiet (som tyvärr ännu är i regeringsställning) ha sagt ja, och därmed finns en klar majoritet i den svenska Riksdagen för att inte sitta och passivt gå Rysslands och Putins ärenden längre.
Dessvärre har partiledningens beslut skett med ett extremt stort demokratiskt underskott, och något som liknar en hemlig konklav, en sådan som man traditionellt tar till i Vatikanen, då en ny Påve ska väljas. Insynen och medinflytandet har varit lika med noll för hela vårt folk; och det faktum att vi styrs av en liten, makthungrig Nomenklatura som helt och hållet skiter i alla medborgares och etniska svenskars åsikter framgår också tydligt, men vad är väl annat att vänta när det gäller dessa Socialdemokrater, vars sinne för demokrati numera är lika med noll och intet.
Försvarsmaktens devis kräver också frihet från Islam, frihet från kristendom och frihet från alla totalitära åskådningar.
I den nuvarande situationen, då Regeringen Reinfeldt – en av de värsta regeringar Sverige någonsin haft – nedrustat hela försvaret, avskaffat värnplikten och gjort vårt land värnlöst – en utveckling som bara förvärrats under Regeringen Löfvén är en anslutning till NATO det enda tänkbara, och enda sättet att snabbt bygga upp ett slagkraftigt försvar. Den dag då vi militärt kan stå på egna ben är inte kommen än, men den kommer när värnplikten återinförs, och Försvarsanslagen sätts till 3,5 % av BNP – ju snarare detta kan ske, ju bättre är det.
En svensk regering som verkligen vore värd namnet hade ingripit till Gammalsvenskbybornas räddning, och begärt deras återlämnande till Sverige, avbrutit de diplomatiska förbindelserna med Ryssland ifall inget gjorts för att förhandla om saken, eller förklarat Ryssland krig, vilket vore ett moraliskt val med tanke på vad som just nu sker i Ukraina, och en tanke som jag för min del fullt ut stöder. Regeringen Putin skall inte få komma undan med folkmord, utan straffas för sina brott.
Neutraliteten har tjänat ut som koncept, för oförmåga att handla, då världen står i brand är oförlåtligt, och lika brottsligt som att föra angreppskrig, eftersom det i realiteten betyder att man låter diktaturstater komma undan med sitt övervåld. Jag vill erinra alla mina läsare om vad Nils Ferlin, den svenske poeten skrev under brinnande krig anno 1943, och påminna er om situationen i Mariupol och Ukraina, där ett grannfolk ännu slåss för sin etniska överlevnad.
Neutralitet
Mäst säjer ja mådä för ja tycker att dä ä liksom ingenting ä sagt när en bara säjer dä.
Ja gräver i min jord å behåller mina ord å Bibeln ha jä lagt så den lyser på mitt bord
Gu skydde prosten å staten och innerligt tack för maten
(Nils Ferlin, 1943)
Neutralitet är aldrig något alternativ. Antingen står man upp för vad man tror på, eller också har man ingen heder alls..
Samtidigt med detta publicerar jag nu den andra delen av mina berömda Hedningakartor, som ingen journalist, ingen grafikredaktion, varken i TV eller tidningar någonsin vågat publicera en motsvarighet till sedan 2017, då jag först började med denna statistik.
Känns ”Magadan Magdas” och fd. ”Svetsar-Stefans” retorik igen, svenska folk ? (teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)
Att vi numera har fått in extrem islam i landet, och att yttrandefrihetens fiender och ”samarbetspartners” för extrem islam dyker upp överallt, i det stora som i det lilla – är förstås illa nog, men bakom ”Magadan Magda” finns rörelser som ”Tro och Solidaritet” samt skumraskfigurer som Anna Ardin, så det är inte bara islam som är problemet. Nu – precis som i Ukraina där det redan råder krig – gäller det att värna det fria samhället emot de mörka, totalitära krafter som vill förstöra det, som vill skada oss alla och som vill se det fria Sveriges och den fria Världens undergång.
Jag direkt uppmanar er till det, för ert eget och vårt lands bästa.
Här ovan ser ni hur många hedningar det fanns i landets olika kommuner anno 2019. Mindre än 44 % är nu medlemmar i den ”svenska” kyrkan, och majoriteten av svenska folket tror inte längre på det ”allsmäktiga” partiet, som via schackrande, manipulerande och allsköns fuffens, fortfarande vinner varje val – men det varar kanske inte så länge till, i alla fall inte om de etniska svenskarna – fortfarande ca 75 % – får säga sitt. Hedendomen var redan i majoritet i många av landets kommuner 2019, framförallt i storstadsregionerna, och i nästan varje större kommun av betydelse, fanns över 25 % hedningar.
Såhär såg bilden ut 2020. Notera hur det HEDNISKA SKIFTET närmar sig i kommun efter kommun – ifall dessa bilder laddar långsamt, kan du ”klicka” på dem för att få upp dem i högre upplösning. Andelen svenskar som blivit skeptiska gör att den röda färgen djupnar, tills att vi når över 50 % hedendom och den gröna färgen inträder. Redan människorna i Gnosjö kommun, mitt inne i mörkaste Småland, sket i ”statskyrkan” och dess ömkliga rester anno 2020.
Statistiken bygger på de kristna hundarnas egna siffror, och på deras årliga rapporter, som de har mage att ge ut själva. Förlåt, att jag blott citerar…
Gnosjö är tillfälligt borta ur bilden, men även självaste Ärkeskojarna, mitt i Ärkestiftet Uppsala har nu fått uppleva, hur deras starkaste fäste gått förlorat för dem. Och en gång hednisk majoritet, alltid hednisk majoritet. När vårt folk får smak på friheten, kan inga inskränkta despoter i prästrock hindra den längre. Både Lund, stora delar av Södermanland, Västergötland, Bergslagen och Södermanland balanserar på gränsen till det Hedniska Skiftet – bara en liten, liten knuff till behövs, och så rasar hela den stora förtryckar-apparaten samman och upplöses i intet – efter 700 hårda år för oss svenskar. Häxförföljelser, Konventikelplakat, Husförhör, Sexualförtryck, åsiktsregistrering, politiskt maktövertagande och otillbörlig maktutövning i kyrkans namn… snart är det för evigt SLUT på detta – för i morgon härskar Hedendom och Humanism..
Nu gör jag försiktiga antaganden, och räknar med ett ”viktat medelvärde” från åren 2019, 2020 och 2021 – och så kan vi se vad som händer år 2025. Detta är ingen rak trendframskrivning, men illustrativt nog. ”svenska” kyrkan kommer att falla, och är den väl gjort det, reser den sig aldrig mer igen.Hedendom och Asatro kommer så småningom att ta över, eller i varje fall få gyllene tider, liksom Polyteism och Humanism – därför att dessa två begrepp alltid gått hand i hand.
2030 ser bilden ut som nedan – och nu har det HEDNISKA SKIFTET omfattat närmare 60-70 % av befolkningen – få, om ens några kristna kommer finnas kvar, och hela denna medeltida, icke-fungerande religion kommer helt säkert att i allt väsentligt dö ut på sikt. Vårt land står inför sin befrielse, men nu gäller också att vi måste befria landet från Islam, om vi inte ska hamna ur askan och i elden.
Idag är den stora Björnvaknardagen, ett ämne jag skrivit om förr om åren – se ”i naturen” här ovan. I Ukraina pågår Rysslands skoningslösa krig fortfarande, och så länge denna orättfärdiga invasion pågår, kommer Hedniska Tankar rapportera om den. Igår kom det fram, hur den svenska ”Såsialdemokratin” hela tiden försöker försena NATO-inträdet för både Sverige och Finland, och hur samma parti i flera år stött ryska oligarkers verksamhet i Sverige. Enligt Statstelevisionens sändningar igår skulle utrikesminister Ann Linde vara ”stolt” över hur hon hjälpt diktaturen, och diktaturens kreatur – men som svenskar skäms vi allihop över att ha en såpass inkompetent Regering, som den vi ännu kväljs under.
Finland väntas snart bli fullvärdig NATO-medlem, och om vår nation alls skall ha någon chans att överleva, måste vi följa efter.Ryssland hotar oss redan idag med ”åtgärder” i Östersjöområdet, och konsekvensen av det kan mycket väl vara, att vi går in i kriget på Ukrainas sida. En svensk Regering värd namnet, hade liksom en rejäl finsk kanske redan vidtagit denna ”åtgärd” ifall Moskva fortsätter med sina tomma hot. Enligt amerikanska uppgifter lär Ryssland nu ha förlorat strax över en tredjedel av de bataljonsstridsgrupper de från början satte in emot Ukraina, och de sista dagarna är det inte Ryssland, utan den Ukrainska sidan som skördar framgångar.
Rysslands mål är fortfarande lika tydliga, och fortfarande ignorerar svenska media den militära dimensionen nästan helt. Om Ryssland når Dnjepr, uppstår ett ”koreanskt scenario” och man förmår dela Ukraina i två delar, utefter linjen Zaporizja – Charkiv – men det är för närvarande osäkert, om ryssarna ens förmår det. Anföll nu Sverige och Finland gemensamt Viborg och Murmanskområdet, skulle vi snabbt kunna framtvinga en fred, för Ryssland är nu svagare än någonsin, och har förlorat sina främsta elitförband i Ukraina.Igår övergavs robotkryssaren Moskva, efter det att Ukraina träffat den med en sjömålsrobot. Tre fartyg ur Ropucha-klassen är redan bekämpade, och den ryska Svartahavsflottan fortsätter att lida förluster.
Detta fartyg är nu försatt ur stridbart skick vid ”Ormön” som vi tidigare skrivit om
Trots talrika förutspåelser om rysk seger och annan defaitism har ryssarna inte lyckats ta Mariupol, som fortfarande håller stånd efter 9 veckors oavbrutna strider. Omkring 100 000 civila finns fortfarande i staden enligt Ukrainska källor, och ryska media påstod igår att 1026 man ur Ukrainas 36:e marininfanteribrigad (i själva verket den enda Ukrainska marininfanteribrigaden – man ska inte låta sig förvirras av regementssiffror och liknande) skulle ha kapitulerat, då de brutit sig ut från Stålverksområdet ”Ilitj” (döpt efter Vladimir Ilitj Lenin, ifall han ännu är bekant…) i riktning söderut och norrut, men de har bara lyckats uppvisa ett trettiotal fångar, vilket bevisar att ryska media ljuger, precis som vanligt.De kommunikéer från den tappra Azov-bataljonen som man kan se på nätet, visar soldater som på intet sätt är desperata, utan vid god hälsa och har gott om mat, och om tjetjener och liknande fortfarande tror att de kan storma Azovstal, och vad som återstår av hamnområdet, kommer de att lida de största förlusterna. Det beräknas, att Ryssland har förlorat mer än 4000 man (av ca 14 000) i sina försök att ta Mariupol, och vad man kan dra tillbaka därifrån ifall man nu vinner, kommer inte vara användbart förrän om ytterligare ett par veckor.
Tre motståndsfickor håller ännu stånd, men om ryssarna tror att stålverksområdet och hamnen blir en lätt seger, misstar de sig…слава україні !!
Situationen nära Kherson och Gammalsvenskby, som du finner vid Kachovka-dammens första krök, söderifrån räknat, längs den väldiga floden Dnjepr.
Explosioner har redan hörts vid Khersons flygbas, där ryska fordon står uppställda, och snart kan Kherons befolkning mycket väl göra uppror, medan de få vägar som ryska fordon rör sig på norr därom, inte kommer hjälpa de ryska styrkorna så mycket. Det är ukrainas folk, som till slut kommer att stå som segrare, och det är Putin-regimen och alla de politiker som har stött den – i Sverige eller någon annanstans – som till slut kommer att stå som förlorare.
16 april i år är det Fullmåne i Vårmånaden, och då skall vi fira SEGERBLOT – för Ukraina, dess folk och dess stridskrafter – för vi har anledning att vara tacksamma emot dem – som räddat demokratin i kanske hela den fria Världen.
Vi borde snarast sluta upp bakom Ukraina, och att spränga NORDSTREAM gasledningen i tusen bitar, med hjälp av Svenska Ubåtar ur Gotland-klassen, vore en Asar och Vaner behaglig gärning!!
Slaget vid Kiev är över. Det stora dubbelslaget vid Charkiv och Sievorodonetsk har bara börjat. Medan Finland idag skickar in sin NATO-ansökan, behåller svensk ”Såsialdemokrati” sina traditionella skygglappar, och lämnar vårt folk och land helt utan varje form av försvarsgarantier. Mariupols belägring pågår fortfarande, efter mer än sex veckor. Man vet, att Ryssarna nu tagit dit mobila krematorier, för att bränna liken efter alla de Ukrainska soldater och civila man mördat och slaktat. I svensk press, som UNT, TT, EP med flera organ, anklagar man alla de svenska frivilliga som ställt upp för Ukraina, och speciellt Azov-regementet – som försvarar sig tappert i ruinerna av den stad de älskar (kan man ens klandra dem för det ?) för att vara extremister eller till och med nazister.
På så sätt – och många andra – fortsätter svenska journalister att gå Putins ärenden.
Så ynkligt går det till under ”Magadan Magda” Anderssons Regering.
Under de två senaste dagarna har Ryssland inte nått några väsentliga framgångar vid Sieverodonetsk-fickan, men sker en inringning här, kan fortfarande hela fronten i Öster falla. Ukraina evakuerar sina civila i riktning österut, men kommer dess trupper låta sig inringas, den här gången ?
Klicka på bilden för att förstora den – observera ”hornet” vid Sieverodonetsk och Izium, där Ukrainska förband snart kan bli avskurna… (Källa: ”Jomini of the West” 5 april 2022)
Kanhända minns mina läsare den store, store ledaren och svetsaren Stefan Löfvéns tal från 1 april 2020, då han lovade att alla svenska pensionärer över 65 år skulle nekas syrgas, ifall de hade oturen att insjukna i Covid-19. Vi vet också hur den stora Covid-utredningen schabblades bort, och hur allt mörkades och doldes, trots att kanske så många som 10 000 eller fler av Socialdemokraternas kärnväljare dog, och sju landsting – eller som det numera kallas – sju ”vårdregioner” mystiskt nog fortsatte att tillämpa bestämmelserna från 1 April 2020 i ett år eller mera. Löfvén-regeringens målsättning har sedan 2017 varit, att Sverige skall förvandlas till ett ”blandland” liksom Ukraina, och sedan dess har man tämligen konsekvent fortsatt genomföra ett befolkningsutbyte, ett faktum jag skall återkomma till.
Lustigt nog avgick Svetsaren-Ledaren helt oväntat (eller var det så ??) i November förra året, efter att ha förklarat att det skulle vara ”det bästa för partiet och landet” – och nu upprepar Magadan Magda exakt samma slitna fraser, när det gäller NATO. Ser ni inte vad som pågår, svenska folk ?
Titta på de här unga männens anletsdrag ! Många av dem har dykt upp som ”ensamkommande” i allt fler och fler svenska städer – och i Bucha har de begått oerhörda krigsförbrytelser, våldtäkter och MORD !
I Ukraina pågår som bekant kriget fortfarande. Den konflikt som pågår i vårt eget land kan ännu inte kallas för krig, men har sin orsak i samma folkgrupper, med samma kultur, och samma kännetecken..
Jag står här på ett torg. Ett cirkuståg passerar. En clown, en vind passerar. Men jag är full av sorg.
O, säg, Ni som är här, Vad skulle Ni då göra, Vad skulle Ni då höra, Om den stad Ni har kär
Blev borta i ett krig Till ingen, ingen nytta Där mänskor blev förbytta Som djävlarna med dig.
Fast fåglarna ger hals Och träden gröna vaknat Jag ser det med min saknad. Jag ser det inte alls.
För den stad jag höll av Har stympats, bränts och satsats, Förlorats, glömts och kastats Med andra i en grav
– Aningen fritt efter Boris Vian och Lars Forsell, 1954 resp 1979
Kriget närmar sig nu åter Kherson och Gammalsvenskby denna vår, i takt med att det ryska anfallet emot Mykolaiv och vidare emot Odessa har avvärjts. I norr pågår hårda strider längs Sumy-fronten och Charkiv. Blir det ett genombrott för Ryssland här, faller hela Ukraina öster om Dnjepr, den väldiga floden som jag en gång seglat på. Blir det ett genombrott vid Luhansk och Donetsk, vilket är mycket mindre troligt; händer samma sak. Odessa har räddats, och dito Kiev – för stunden – trots sporadisk beskjutning – och Mariupol slås till grus och aska, medan omvärlden tittar bort; och ignorerar alltsammans – hur kan ni alls uthärda det med behållen självaktning, kära läsare ?
Men Kherson – den stad som först erövrades av ryssarna – är ännu oförstörd, och dess befolkning ägnar sig åt intensivt civilmotstånd och protester, som ibland lyckas ovanligt väl. Jag sätter inte ut Gammalsvenskby på denna karta, men ni kan hitta byn på den stora udde i Kachovka-reservoaren i nordöst, där floden gör en tydlig U-krök – byn ligger alldeles ovanför U-et. Den svenska Regeringen med ”Magdadan Magda” Andersson i spetsen har fortfarande inte omnämnt de 180 svensktalande i byn med ett enda ord, inte gjort ett enda försök att undsätta dem – och totalt ignorerat deras öde. Detta efter en hel månads strider. Aldrig var en svensk Regering så tyst, aldrig så ignorant, så öppet svekfull eller så totalt handlingsförlamad när det gäller de människor, som är våra landsmän.
Frivilliga insatser för att rädda åtminstone ett par invånare, är i alla fall ett ljus i mörkret, liksom de Ukrainska truppernas framryckning. En del bedömare antyder rent av, att Kherson kommer göra väpnat uppror, och att rysk militär kommer att ge upp försöken att fortsätta med sitt besinningslösa erövringskrig och sin allmänna terror emot civilbefolkningen på just denna front, och som jag själv antytt fortsätta förstörelsen av andra delar av Ukraina – men vi har inte sett något av detta ännu !
Det är nu bekräftat att byn står under rysk ockupation, även om inga ryska trupper ännu nått byn – deras framstöt åt nordväst har varit snabb, och begränsats till huvudvägarna. Artilleribeskjutning hördes igår från Khersons utkanter, och dess flygplats, där Ukraina slog ut ett stort antal attackhelikoptrar för någon vecka sedan, är fortfarande ur funktion. Ryssarna använder fortfarande Kherson som underhållsbas, och dess befolkning som ”mänsklig gisslan” – och som vi sett från Mariupol och många andra ukrainska städer, kan man när som helst börja döda gisslan, föra bort den genom att ”evakuera” den in på ryskt territorium mot dess vilja – detta lär redan ha hänt för minst 30 000 människor från andra delar av Södra Ukraina – och var den befolkningen hamnar sedan, återstår väl att se – men det var ju så Gammalsvenskby kom till, i de ryska Potemkin-kulissernas århundrade, redan anno 1780. Ryssland är sig likt, liksom dess befolkning, dess soldater, dess armé och dess styrande. Ryssland går aldrig att civilisera, därför att dess handlande gentemot omvärlden alltid är precis likadant, århundrade efter århundrade – och därför måste väst sätta stopp för dess agerande, intill dess att förhållandena österut går in i en fredligare fas.
Khersons befolkning har hela tiden bjudit hårt motstånd mot ockupationsmakten, med fredliga medel. Vid Frihetstorget, men också på annat håll i staden, sker ständiga demonstrationer. De har fått ryska lastbilar att backa – likt Kineser på Himmelska Fridens Torg – vilket skedde för fyra dagar sedan.
Bilder som dessa – visas aldrig av svensk statstelevision, för det vågar inte fegisarna på SVT ! De är fortfarande i händerna på ”Magadan Magda” och den regering vi nu har, och någotslags konstigt mjäk-svenskt konsensus, och därför vågar svenska media inte rapportera fritt – som jag – och många andra..
”Varningsskott” eller beskjutning över huvudet på obeväpnade demonstranter lär ha förekommit vid minst två tillfällen, 23 och 24 Mars 2022.
Vad slags stad är då Kherson ? frågar ni kanske. Jo, Kherson är en närmast sydlänsk stad – med svenska mått mätt kunde vi kalla denna hamnstad vid Dnjepr, långt uppströms från Svarta Havet – men ändå ganska nära , nära nog för att känna havsbris och doften av tång om somrarna – för ”Ukrainas svar på Göteborg”. Före kriget hade den 283 000 invånare, och de flesta har stannat kvar i sin hemstad ännu. Den påstås vara grundad först 1778, men det är långtifrån sant, för trots den 1800-tals prägel den har idag – med raka gator och avenyer, en fin ”gamla stad” – kaféer och plataner som i alléer kantar gatorna – jag minns i alla fall en sådan gata, och där var som i södra Frankrike – så har det legat flera Ukrainska städer i den trakt, där Cherson eller Kherson (på ukrainska !) ligger nu.
Jag är övertygad om att Kherson-borna också har sin ”Glenn” och sin Göteborgsmässiga humor, för de hade de i alla fall 2004, när jag besökte stan. Kanske utgör även den ett vapen, att ta till i dessa tider. 1 Maj i Kherson, 2004- var inte alls någon socialistisk helgdag, utan en ledig dag för människorna, en dag utan all politisk betydelse, då de strosade i sina parker – upplevde frihetstorget – som ni kan se på videon ovan – och mycket annat.
Bland alla marmorpalats och 1800-tals byggnader av det slag som man också kan se i Helsingfors – där märks ännu det ryska inflytandet – körde enstaka röda SL-bussar omkring – en lätt surrealistisk syn och upplevelse, ibland allt det ryska och ukrainska. Sverige hade under denna tid ett konsulat i en stad vid namn Kachovka, och var rikt på Ukrainska affärskontakter, bland annat inom dess livsmedelsindustri. Och så kom det sig, att gamla bussar faktiskt kunde doneras till stadens linjenät.
Hur det kunde se ut i Kherson, före Putins krig – om sommaren och våren (bildkälla Internet)
Kherson – eller Kimbrike Chersonessos, som antikens greker kallade området, inklusive halvön Krim, var en gång Kimbrernas eller Kimmerernas hemland, befolkat av Sarmater och Skyter, och nämns i den Isländska Ingvars Saga Hin Vitförla. Mats G Larsson, den svenske forskaren har skildrat den delvis legendartade, men ändå väldigt sanna berättelsen i flera böcker, som jag rekommenderar er att läsa.
Kherson var en stad av den vitaste marmor, står det i sagan – och det stämmer i viss mån fortfarande. Den låg i en grön och välkomnande trakt, och man märkte genast, att kvinnorna där var ovanligt vackra, säger sagan – det stämmer också, för jag har sett det med egna ögon. Kherson skulle – under antiken – vara huvudstad i det land Amazonerna kom ifrån, och både ytterst moderna rörelser som FEMEN och Asgarda – den senare rörelsen var ett slags kvinnlig kampsport-organisation, som både blandade element från Asatro och japansk Kendo och mycket annat – driven av en kvinnlig fitness-instruktris från Mosva, samt hennes filosofiske man på sin tid – sist man hörde om dem var för över 8 år sedan, och just den rörelsen kan – liksom FEMEN – Kherson var ett av deras starkaste fästen – nu betraktas som skäligen utdöd – mot bakgrund av de senaste krigshändelserna.
Khersons moderna förorter – före kriget. Rysk Pre-fab, men ändå grönskande, lummiga och fulla av strövområden. Dnjepr skymtas på avstånd.
Under 2000-talets två första decennier fick Kherson ibland ett oförtjänt dåligt rykte, eftersom hamnstaden – som också är en universitetsstad, liksom Göteborg – skulle vara hemort för alla de ”mail order brides” eller ”postorder-brudar” som sökte sig över till väst – men sådan verksamhet förekommer i hela Östeuropa, och det var fel redan då att ge de ovanligt frimodiga kvinnorna i just Kherson skulden för alltsammans. Ni kan lita på mig i det avseendet, för jag minns åtminstone två av dem, och de var inte blyga, inbundna och smittade av allt det, som förekommer i det numera halvmuslimska, genomkristna Sverige – som kallats för ”Hängbröstfeminismens Saudi-Arabien” – jag säger inte mer än så – men under pågående krig, behåller jag mina berättelser och minnen för mig själv, liksom minnet av alla de människor jag mött.
En annan sida av Kherson är dess skeppsvarv, och dess hamnområden – det stora Komosomolsk-varvet, till exempel, där den ryska Svarta Havsflottans kärnvapenubåtar renoverades och byggdes. Minst 10 000 personer arbetade i den industrin under dess höjdpunkt, men redan år 2004 var allt förfallet. Enbart varvsinvaliderna – en trasig, brokig och hålögd skara – bestående av gamla arbetare – var kvar, och skötte om resterna av sitt gamla ubåtsvarv – inne på området rådde fortfarande fotoförbud, men jag minns dem – särskilt hur ryska läkare kapat av förstörda underben nedan om knäleden, och inte vid knäet som hos oss – sågar man av en människas skenben och vadben på detta sätt, är det för det första risk för infektion i benstumpen, för det andra blir den obekväm, där den sticker ut bakom knäet i rak vinkel, och för det tredje kan där bli komplikationer, bensmärtor…
Många var sönderslagna, och saknade både fingrar, händer eller hade fullt av ”svetsloppor” och ärr i ansiktet, men som varande utbildad plutonssjukvårdare, kunde jag i alla fall bidra med något ur mitt fältapotek, och enklare omläggning av sår, den gången – anno 2004. Det var en insats som jag aldrig räknat med, men som var nödvändig redan då – fråga mig inte hur situationen är just nu, eller hur den blir om några dagar… Vi avtackades vederbörligen genom att bli kallade för ”arbetarklassens hjältar” av varvsdirektionen, till och med – mycket har man kallat mig genom mitt långa liv, Hedning som jag är – men ”Arbetarklassens hjälte” – det är en titel jag aldrig förr har blivit tilldelad. ”A working class hero is something to be” skrev en gång John Lennon, men det är förstås en annan historia
Ett annat kapitel är stadens hundar, som också förde ett hårt liv – och jag skriver detta eftersom jag särskilt minns en hund, som fick lämnas kvar – därborta. Kvinnor kan man både ha och mista, för de tröstar sig fort – men en hunds lojalitet – den är långt större än människornas, för hundar biter inte den hand som föder dem, och de sviker dig aldrig. Jag gjorde mig till och med en liten staty i en bit funnen marmor över honom, som ett ”sjömansarbete” – och den finns ännu i mina samlingar – nu nedpackade – men kanske tar jag en gång fram den, när kriget nu slutar.
Våren fortsätter närma sig den svenska huvudstadens nordvästra sektor, i vilket jag sitter och skriver detta. Befolkningen i övrigt sövs och dompteras av svenska media och lögnaktiga journalister, tillsammans med en ännu lögnaktigare (S)-märkt Regering, precis som vanligt.
Få – om ens någon – vill inse vad det pågående kriget i Ukraina faktiskt handlar om, innan det kommer hit till oss på allvar.
Vi kan fortsätta att hoppas på det bästa, på mänskligheten och på våren; men vi bör inte ta ut någon seger i förskott. Tiderna är hårda, och de kan bli hårdare ändå.
Tills vidare uppmanar jag er att göra aktivt motstånd emot allt vad ni ser av Putinism, motstånd emot allt vad ni ser av Totalitära läror och stater, motstånd emot allt vad ni ser av kristendom och islam, motstånd emot allt vad ni ser av Ryssland – och hålla fast vid Hedendom och Humanism, precis som jag.
Dyrka våren, Dyrka Freja – vars månad Maj snart kommer – men gör det med förstånd, och utan att glömma den kamp, som fortfarande pågår.
Hedning som jag är, så vaknar jag tidigt, och somnar alltid sent. Exakt klockan 0623 går reveljen, vilket är ovanligt sent i mitt fall, eftersom jag annars alltid vaknar 0520 varje arbetsdag, och sällan lägger mig före 2330. Jag kan å andra sidan konsten att sova i alla sorters fordon, från SL-bussar till tåg och till och med pbv 302, stridsbåt 90 eller exempelvis helikopter 15. Jodå, kära läsare – var viss om att jag under ett långt liv fått förmånen att åka dem allesammans…
Men det första ord jag tänker på, och det första som kommer in i mitt medvetande denna morgon, just idag – är ordet ”Ropucha” – vilket står i eldskrift framför mig, som om det vore skrivet i luften med stora, röda bokstäver.
Hallucinerar jag ? Ser jag in i framtiden, eller har jag blivit ”synsk” – som Hedning borde jag ju vara väldigt ”Clairobscure” – så hur kunde jag veta vad som faktiskt hände, just idag – INNAN det hände ? Den frågan skall jag få be att återkomma till här nedan, efter det att jag behandlat dagens händelser.
Rummet jag sover i är ganska litet, och håller absolut inte någon ARA-standard – dess luftkub är mycket mindre än 7 kubikmeter, vilket är den luftvolym en normal mänsklig varelse ungefärligen förbrukar på sju timmars sömn eller vila. Allt det här råkar jag veta, och det är inlärd kunskap sedan länge – dessutom har jag besökt något som hette och heter det 9 Fortet utanför Kaunas, Litauen – ifall ni som är mina läsare eller läsarinnor (nej, något tredje finns inte – ni är antingen det ena eller det andra !) är tillräckligt bildade för att komma ihåg vad som hände där. Ni övriga, som inte är bildade eller inte känner till historien kan lika gärna dra åt Hels Vite, dvs DRA ÅT HELVETE just nu, precis i det här ögonblicket, och för evigt sluta läsa den här bloggen – det är inte för obildade, sinnessvaga eller de av er som är ”i anden fattiga” som jag skriver det här – utan Solis Sacerdotibus, ifall ni nu råkar veta vad jag menar med just det.
Exakt klockan 0823 – knappt två timmar senare, nås jag av meddelandet att en kraftig explosion inträffat i staden Berdyansk, vid Azovska sjön, Ukraina. Senare under dagen skall det visa sig att minst två större ryska örlogsfartyg är utslagna precis där – och ett av dem är – som om av ett rent sammanträffande – av Ropucha-klassen.
Nu försöker man alltså med Berdyansk, den enda hamnstad i Azovska sjön som fortfarande är öppen, och som skulle ha intagits av ryska styrkor så tidigt som 24 Februari, men ändå utlöses en kraftig brand i hamnen… Vad är det som har hänt ? Ukraina har inte tillgång till sjömålsrobotar eller några marina enheter av större betydelse, särskilt inte i Azovska sjön. Rysk trupp spärrade ju bron över Kertj-sundet från flyende ryssar, som söker sig bort från Krim så sent som igår, och i minst åtta års tid har Ryssland haft full kontroll över dessa farvatten – så vad händer ? Jag inser, att eldgivningen måste komma från landsidan. Men – skjuter Ukrainarna artilleriraketer då, GRAD kanske ? Har de fortfarande attackflyg i luften ?? Det senare tror jag knappast – men hur vore det med ett välriktat psk m/86, eller möjligen en ensam rb 57 ? Kan det vara rätt sorts vapen – hanterat av en man eller kvinna med säkert sikte, och i säkra händer ?
Det får vi nog aldrig veta svaret på, kära läsare – men en enda beslutsam individ – eller ett litet fåtal individer, kan avgöra mycket.
Ropuchas har, lika lite som andra typer av moderna örlogsfartyg, någon större bepansring, och skjuter man bara en enda granat av rätt sort genom deras glas- och kolfiberskrov, så skulle det för den delen sätta dem i brand lika lätt som vore de av trä. Även träfartyg har jag ju såsom varande Hedning själv seglat och rott för hand genom liknande vatten, som alla vet.
När vi diskuterar Azovska Sjön och Svarta Havet, kom då ihåg att det var vi HEDNINGAR som var där FÖRST !
En organisation som kallas ”Svenska Ryss” – nej förlåt vad skriver jag – ”Svenska Freds” skall det naturligtvis vara – skriver fortfarande på sina hemsidor att Azov-regementet uteslutande består av ”nynazister” och tjänstgör därför själva som Putins Papegojor. Man kan inte ens kalla dem för ”nyttiga idioter” längre, eftersom de i högsta grad är onyttiga. SvD besudlar sina sidor genom att ge dessa ”nötter” flera uppslag och sidor, och upprepar deras onyttiga idiotargument om att ”krig slutar alltid vid förhandlingsbordet” (ja – sedan REN HANDLING respektive den starkare sidan tagit saken dit !) och trams som ”pansarskott och robotar kan komma i fel händer, och därför användas emot dem vi skulle hjälpa” vilket är en ren upprepning av vad som skrevs i ryska media för någon dag sedan, och dessutom ren dumhet, eftersom det rör sig om engångsvapen. Till och med en berusad fyraåring eller ”Galna Greta” borde känna till att pansarskott och robotar skjuter man endast av en gång och sedan aldrig mera – därför kan de inte användas flera gånger – för sådana är fakta !
Har denna kvinna alls något samvete ? Vad svarar hon Zelensky med, annat än rena floskler ??
Nu får Ukraina ytterligare 5000 helt föråldrade pskott m/86 från det fjärran 1980-talet – och det var alltsammans. Det är den enda hjälp Regeringen Andersson och Sverige ger – efter att ”Magadan Magda” förhalat, skjutit upp, prokrastinerat, försenat, dragit i långbänk, och varit overksam – i hela 18 dagar och mer än så…
Hjälpen kommer för sent. Mariupol brinner redan. Azov-bataljonen och dess sista försvarare har tur, därför att deras egna fortfarande hjälper dem, och för att en enstaka hedning i Sverige fortfarande kan se, fortfarande vet och fortfarande bryr sig – men det var det hela. Liberalerna – som en gång var ett Folkparti, och till för det etniskt svenska folket – har krävt utbildningsintensiva robot 70 till Ukraina, och Ulf Kristersson lovar att ”vi ska göra mer” men kan inte svara på när eller hur.
Visst – det var ”en ära” för oss att höra Zelensky tala, och se en verklig ledare och en verklig politiker i TV – för en enda gångs skull – men det var inte det, som behövdes.
Vad som Sverige skulle ge och BORDE ha gett av hjälp och bistånd, gavs idag av Storbritannien – ett verkligt NATO-land – och just den politiker – Boris Johnson – som Svenska media hela tiden kritiserat. Bland annat har vi ju katoliken Erik Helmerson i DN, som skrivit om ”vilda fester på 10 Downing Street”, ”honom skall det brittiska folket ta hand om” och annat i den stilen…
The UK will provide an additional 6,000 missiles to Ukraine, in addition to the 4,000 NLAW's and Javelin missiles already supplied.
Lethal defensive military aid, including Starstreak high-velocity anti-air missiles, will help Ukrainians continue to defend themselves. 2/6
England does its duty ! 6000 nya Rb 56 med svenska komponenter är ÄNTLIGEN på väg !!
Zelensky har varnat det svenska folket för vad som kan hända angående Rysslands planer för Gotland. Harald Stoltenberg har också varnat för den upptrappning i form av kemiska vapen, som redan är på väg från Rysslands sida. Ni som har ett bra underrättelseunderlag och kan konsten att dra slutsatser, har redan sett två industrier ge ifrån sig allvarliga ammoniakutsläpp inne på Ukrainskt territorium, hört om minsprängningarna vid Ukrainska kärnkraftverk, de anlagda bränderna i den ”förbjudna zonen” nära Chernobyl, och andra liknande händelser, som utspelats just idag.
Jag spår fördärv, kära läsare. Jag har dragit mina slutsatser av dagen, och en av dem är vad den gamle knarkaren och fullblodsheroinisten William S Burroughs sa – på sin tid: ”If you cut too deep into the present, the future leaks out”. Eller på mitt sätt – och på engelska ”Information forms a gateway between what you don’t know that you do know – and so you actually know more than those who don’t know, once you are in the know – if you’re able to draw conclusions…”
Eller – som en av mina instruktörer inom underrättelsebranschen en gång sa: ”Fakta innebär Slutsatser” – men först måste man ta reda på – vad som VERKLIGEN är fakta…
HANDLING väger alltid TYNGRE än bara ORD – för oss HEDNINGAR och ASATROENDE –
Därför ska man alltid utgå vad som faktiskt HAR hänt och HÄNDER – inte det man TYCKER eller TROR sig se.
Mariupol brinner fortfarande – men minst 1 bataljon Marininfanteri har idag inte kommit dit, utan BESEGRATS av de Ukrainska styrkorna.
Det inger hopp för morgondagen – och i morgon skall jag berätta lite för er om Ryska media – som ljuger nästan lika bra som SVT, SvD, DN och andra ”konventionella svenska”
Hedniska Tankar kommer att fortsätta sin mediabevakning till stöd för Ukraina och dess folk, till dess att Rysslands orättfärdiga krig är slut. Svenska media berättar inte sanningen, och gör inte några allvarliga försök att skildra den militära situationen. Istället berättar de bara om en pågående ”flyktingkatastrof” och invaggar oss alla i en känsla av defaitism och hopplöshet. Visst är den humanitära situationen allvarlig, men de som verkligen är vänner av Ukraina och vår Västerländska civilisation, skulle må bra av att ta fasta på den väpnade kampen istället.
Vid Kiev gör den ryska arméerna små eller inga framsteg. Amerikanska bedömare bekräftar, att ryska styrkor bara anfaller kompanivis eller inom bataljons ram, och att de förefaller vara osedvanligt dåligt koordinerade i sina attacker. Detta är överraskande, för finns det något som den ryska armén kan, och ofta har övat på – i Zapad-övning efter Zapad-övning – också i Sveriges omedelbara närhet – så är det övergång av vattendrag, eller samordning av hela brigader, divisioner och armékårer. Den enda sannolika förklaringen kunde vara bristande samband, att ukraina stör ut ryska sambandsmedel (det finns inga uppgifter jag sett som skulle kunna bekräfta det antagandet) eller att Putin medvetet väntar med att ge order om ett samlat anfall, vilket är det mest sannolika.
Över 25 % av Ukrainas statsterritorium är nu i ryska händer. Att påstå att Ryssland håller på att förlora, är INTE rätt slutsats !!
De enda Ukrainska framgångar vi kan glädjas åt, sker vid Mykolaiev – Odessa- Kherson i söder. Ukraina har slagit ut ett stort antal attackhelikoptrar på ett flygfält nära Kherson – vilket svenska journalister såklart helt ignorerat.I gårdagens anfall på Kryvyi Rih nådde ryssarna små framgångar, och Ukrainska källor rapporterar nu att flottaktionerna i Svarta Havet nära Odessa är ”i huvudsak av psykologisk betydelse” och ett försök att skrämmas, precis som de ständiga ”snyft- och gråtreportagen” i svenska media – indirekt faller man rakt i Putins fälla, genom att hela tiden framhäva flyktingarnas lidande – och sedan utelämna allt som händer inuti Ukraina som nation.
Ukraina går också till motattack i norr, och det Ukrainska folket gör just nu allt vad de kan för att försvara sitt land. Polen och andra länder stöder dem aktivt, och det är också vad vi svenskar och inte minst vår Regering AKTIVT borde göra. Den militära och humanitära hjälpen är tillräckligt försenad som den är, och nu kan varken Gammalsvenskby eller hela Ukraina accpetera fler förseningar, byråkratiserade hinder eller Nato-fientliga uttalanden från vår Statsministers sida.
Det är inte Nato som ”destabiliserar vårt närområde” utan Putin, och Putins Ryssland.
Jag hyllar Ukraina och dess väpnade styrkor med att spela ”Vid den stora porten till Kiev” av Modest Mussorgsky.
Det är inte mycket, utan en modest hyllning – från ett Sverige vars ledare och fähundar till journalistkår till skillnad från mig själv inte bryr sig, utan fortsätter att likt strutsar sticka huvudet i sanden och ignorera Ukraina – vilket vi inte har råd med.
Ukraina kämpar också för oss, och för hela den fria Världen.
Men vad gjorde Sveriges Regering ?? Hur agerade Magdalena ”Magadan Magda” Andersson ??
Händelseförloppet i media talar ett tydligt språk, fastän ingen kan se det. Sanningen om ”Magadan Magda” och hennes politik framträder… Och den är INTE vacker…
Uppenbarligen är svensk ”såsialdemokrati” inte alls enad, fastän den sätter upp ett falskt ansikte utåt – och nu plötsligt låtsas man gå med på mer vapen åt Ukraina…
Frågan måste ändå kunna ställas, hur Regeringen Anderssons handlande alls ska förklaras. Vi måste också kunna fråga oss – som invånare i ett hittills demokratiskt samhälle – om vi alls kan ha kvar en så pass moraliskt bankrutt person som Magdalena Andersson på statsministerposten efter nästa val. Ur ukrainsk synvinkel sett – och också ur hela Europas synvinkel, så är hon inte alls en bra ”landsmoder” för Sverige. Hon är tvärtom ett enda stort AVSKY – och lika skadlig för vårt land, som på sin tid Gudrun Schyman..
Visst, vi ska inte vara alarmister eller spekulera – men sannolikt kan ett angrepp på transporterna väntas i eller på Östersjön – ifall de inte sker med starkt flygunderstöd.
”Magadan Magda” eller – som hon ibland kallas – Sveriges Statsminister Magdalena Andersson – har nu också börjat väcka avsky utomlands med sina senaste ryssvänliga uttalanden om att Sverige inte får ansluta sig till NATO, eftersom detta skulle ”destabilisera läget” i Nordeuropa. Som vi alla vet var det exakt de kraven Vladimir Putin ställde på Ukraina – Ukrainarna fick inte bestämma sin försvarspolitik själva enligt honom, och ”Magadan Magda” avvisade så sent som för några dagar sedan kraven på en svensk folkomröstning i NATO-frågan.
– Om Sverige som militärstrategiskt befinner sig längre från Ryssland än Finland, anser att ett svenskt Natomedlemskap vore destabiliserande, då måste man anta att Sveriges regering också tycker att ett finskt Natomedlemskap vore det, säger Salonius-Pasternak.
– Ifall Finland under rådande läge skulle välja att gå med i Nato, skulle Sverige i och med det här vara den första som har kritiserat Finlands beslut efter Ryssland.
”Hon sitter allra längst ut på Vänsterkanten, och nästan i knäet på Gospodin Putin….” (teckning av den svenske karikatyrsajten ”I Fablernas Land” från facebook)
På vems sida står hon egentligen ? På svenskarnas, eller på någon annans ?
Moderaterna har krävt, att det nya målet för Försvaret ska vara intaget år 2025. Liberalerna – som er Hedning sympatiserar med – tycker det bör ske redan 2024.
Regeringen Andersson kan inte ge något svar, och i Mariupol och andra Ukrainska städer pågår det ryssledda folkmordet fortfarande..
Den Ukrainska sajten liveuamap som skildrar kriget ur officiella, verifierade källor publicerade ca 1830 idag följande kartbild. Gammalsvenskby är nu ”förbiåkt” av en rysk pansartät, och även om Mykolaiev håller stånd, sprider sig ryska kolonner solfjäderformat ut från denna stad och sina brohuvuden vid Cherson, den första Ukrainska stad som föll. Svenska media vågar ingenting skriva om detta, men ”Hedniska Tankar” står som vanligt upp för fred och frihet, och håller er underrättade om vad som händer i det Ukrainska kriget. Inte ett enda ord har idag hörts om Gammalsvenskbybornas situation, och de över 200 av våra landsmän, som lever där. Inte ett enda. Sveriges journalistkår borde ha vett att SKÄMMAS, ta mig fan – men det gör den tydligen inte…
Tiden rinner ut för Gammalsvenskbyborna. ”Magadan Magda” och hennes Regering har svikit dem, allesammans. Inget skrivs om eventuella räddningsförsök. Inga bussar, ingen hjälp, ingen sjukvård. Det officiella Sverige har förrått och utlämnat alla dessa människor, och lämnat dem helt åt deras eget öde.
I Kherson sker fortfarande folkliga protester, trots att mer än 200 civila rapporteras ha blivit arresterade och bortsläpade av de ryska styrkorna så sent som igår. Ett ryskt SU-25S attackplan blev nedskjutet N Mykolajev, som ni ser på kartan. Drönare slog ut minst ett pansarfordon i NV. Ryska fartyg skjuter raketer framför Odessa, och om Ukraina nu hade effektiva sjörobotar, modell Exocet eller svenska Rb 15 – som vår Regering kunde exportera – så skulle den väntade sjöinvasion, som förutspåtts av amerikanska bedömare, nog komma av sig.. De ryska förlusterna är inte obetydliga, och varje form av militär hjälp kan vara avgörande – till Ukrainas fördel.
En svensk Regering värdig namnet, och en svensk Regering som agerade humanitärt skulle sända mer hjälp och sjukvårdsresurser till Ukraina i denna stund, liksom effektiva vapen. Men Regeringen Andersson har sagt nej till vidare hjälp… Hur kan vi ens rättfärdiga ett sådant handlande som den tydligt visar ?
Hur kan Magdalena Andersson sova gott om nätterna eller ens se sig i en spegel, med tanke på hennes och EU:s svek emot Ukrainas folk ??
”Ave Magdalena ! Morituri te salutant…” ( ”Sieg Heil stora Magalena – DE SOM SKOLA DÖ, HÄLSAR DIG !! ”)
Men faran är inte över. Nu befaras, att Ryssland försöker skaffa sig ytterligare en ”krigsanledning” för att skada civilbefolkningen i Ukraina ytterligare. Detta kan komma att ske genom att de själva använder C-stridsmedel eller Biologiska vapen, vilket Ryssland redan gjort i Jemen och Syrien, bland annat. Det kan också tänkas, att man skaffar sig ”konstgjorda bevis” genom att visa upp förfalskade bilder på sådana anläggningar, eller fake news om ”Ukrainska labb”
Man tog också med sig neddrogade koncentrationslägerfångar från Dachau utanför München, och sköt dessa, samt skar sönder deras ansikten med knivar för att försvåra identifieringen – och liken – omväxlande i polska uniformer eller civila kläder – angavs sedan vara ”Polska terrorister” som skulle ha tagit sig in i Tyskland. Nästa dag bjöds amerikanska journalister in, men inga utomstående observatorer – och tyskarna räknade mycket riktigt med att Världspressen skulle gå på alltsammans, liksom omisstänksamma journalister i Sverige. Alla föll för bluffen och påtryckningarna, och Tyska Riksradion kunde så småningom meddela: ”Seit fünf uhr dreissig sind zurückgeschossen !” eller ”Sedan 0530 i morse, besvarar vi den polska eldgivningen – och skjuter tillbaks !”
Ni får förlåta mig, goda medborgare – att jag blott citerar de större tidningarna. Sprider de själva panik, kantro ?
Kanske är det detta Magdalena Andersson innerst inne vill – och vilka ”bilaterala kontakter” är det som hon tagit, och med vem ?
Är det ”rätt läge” för att avsäga sig all NATO-hjälp, och möjlighet att få stärkt försvarsförmåga från utlandet vid senare tillfälle – och varför AVVISAR Sveriges nuvarande Statsminister hela tiden den hjälpen ?
Vi bör vara tacksamma emot det hjältemodiga Ukrainska folket och deras President Volodymir Zelensky för EN sak. De får just nu Rysslands allra bästa militära förband att lida förluster, både i materiell och personal. Detta försvagar Rysslands militära förmåga, samtidigt som det stärker Sverige och alla andra västländer – så länge det nu varar. Bygger vi inte upp vårt eget försvar i tid nu, och fortsätter vi med en inkompetent Regering vid makten, som inte ens har någon tidsplan klar, så kan läget bli högst ogynnsamt.
Krisen i Ukraina – ett nära grannland i Europa, befolkat av Européer – har skakat om Sverige. Många vill donera pengar, och de stora hjälporganisationerna når framgång i sitt arbete. De mindre gör det sällan, tyvärr – och ibland kan det vara svårt att urskilja, vem eller vilka man egentligen hjälper – trots att detta är en humanitär kris, där alla goda krafter kanske kan mötas. Somliga finner alltid ”särintressen” i hjälpbranschen, och nästan samtliga NGO:s – eller ”Non Governmental Organisations” av betydelse har säkert representanter i Ukraina vid det här laget, liksom överallt annars.
Men vem, vad eller vilka vill DU hjälpa först – och har du tänkt igenom de tänkbara konsekvenser, som hjälpen kan få på sikt ?? Kanhända finner ni läsare och läsarinnor mig vara ”ruskigt cynisk” just nu – men för min del prioriterar jag organisationer som INTE har ideologiska motiv, dolda agendor, särintressen utan som faktiskt har dokumenterad erfarenhet av att hjälpa alla – i största allmänhet – och inte sortera efter kön, religion eller socialgrupp, till exempel…
Radiohjälpen är så vitt jag känner till en sådan organisation – och det finns även många flera…
Där jag själv gör ”tummen ned” i nedanstående urval av Giva Sverige-listan publicerar jag INGEN LÄNK – och där jag gör TUMMEN UPP – länkar jag – realist som jag faktiskt är…
ACT Svenska Kyrkan bygger på särintressen, och en religiös organisation vars politiska och ideologiska agenda i hemlandet jag inte på något sätt sympatiserar med. Jag rekommenderar inte denna eller andra kristna grupper som ”hjälporganisationer” i ett första, akut läge – inte senare heller. Lika lite skulle jag rekommendera Muslimska organisationer, eller de som sysslar med Monoteism eller andra totalitära läror i en annan form.
Asylrättscentrum är en organisation som driver en linje om oinskränkt asyl, och som samarbetar med EU:s Asylkommissionär Ylva Johansson, ett kvoteringssystem helt utan hänsyn till FN:ns fortfarande gällande princip om ”första asylland” och annat, som för min del ger hjälp till denna organisation problematisk
Barnfonden – en svensk del av ”Child Fund Alliance” bygger på FN:s barnkonvention, och har funnits sedan 1991. Den är först och främst inriktad på passivt ”fadderskap” i mottagarlandet, inte på förflyttning av barn eller adoption, utan på rätt till utbildning och självhjälp. En sådan organisation samarbetar jag gärna med, även om dess ”ägarskap” eller dess utländska administration inte är närmare känd för mig. Ett visst frågetecken kan ställas inför dess ”gröna strategi” fram till 2025, och vad denna egentligen ska innebära.
Civil Rights Defendersvänder sig genom en ”akutfond” främst till oberoende journalister, så att dessa kan vara kvar i Ukraina och fortsätta sin rapportering. Med tanke på SVT:s, SR:s, Schibstedts och Bonnier-koncernens sätt att rapportera, och svenska medias inställning till krisen i Ukraina överhuvudtaget, stöder jag hellre Ukrainska journalisters verksamhet på plats, snarare än de svenska. Man erbjuder människorättsförsvarare säkerhetsstöd, evakuering till säkra boenden, eller hjälp att lämna landet, om hoten blir för allvarliga – allt enligt organisationens egen internet-sida. Det känner jag att jag kan sympatisera med.
Convictus är en organisation som säger sig vilja ”stötta personer som använder droger” eller fd brottslingar, de som står utanför det normala civilsamhället osv i Ukraina. För närvarande har de ingen finansiell insamlingsverksamhet alls ”men detta kan snabbt komma att ändras”. Jag förnekar inte alls att narkotikaproblemen i Ukraina, Ryssland med omnejd är mycket stora, särskilt i en del industriorter med problem, och ibland ungdomen, men jag ifrågasätter starkt att en organisation utan erfarenhet ska börja med ”hjälpverksamhet” i detta läge – vilket kan sluta med ”import” av allt fler och fler ur dessa grupper till Sverige – och utländska våldsbrottslingar och narkomaner har vårt eget samhälle faktiskt nog av i alla fall – de är inga ”kulturberikare” varken för Ukraina eller oss..
Diabetes-förbundet, en del av den internationella organisationen IDF har ”underligt nog” representation i Ukraina – men den Ukrainska delen av IDF är uppdelad på två organisationer och inte en – varför förklaras inte på förbundets sida, men man kan anta, att det har att göra med situationen i Donbass, 2014 och framåt, alltså Donetsk och Luhansk. Ca 2,3 miljoner diabetiker typ 1, varav 15 000 barn uppgavs leva i Ukraina – före det nuvarande kriget. En svensk major och militär observatör, över 50 år gammal och med diabetes skickades under det första Ukrainsk-Ryska kriget till Donbass, där han tillfångatogs med en skara andra OSSE observatörer. Han fråntogs sina mediciner och blev utsatt för en skenavrättning (denna detalj beskrevs aldrig av svenska media) samt utsattes för hån av svenska högerextremister efter hemkomst till Sverige. Möjligen har Diabetes-Förbundet intresserat sig mer för Ukraina, sedan dessa händelser – kanhända inte. De representerar ett särintresse, javisst – men jag stöder dem av personliga skäl.
Diakonia och ”Djurens Rätt” representerar dels en totalitär lära, dels en form av extremism, understundom våldsbejakande med attacker emot svensk livsmedelsindustri, minkfarmer, enskilda jordbrukare i Sverige osv – alltsammans saker som jag INTE sympatiserar med. Det spelar ingen roll att dessa organisationer såklart förnekar allt detta ”på pappret” och förklarar sig oskyldiga – sambanden är tydliga nog ändå.
Emmaus och Frälsningsarmén är jag direkt motståndare till, som alla förstår. Vi har redan sett nog av organisationer som IS, och andra försök till ”frälsning”.
Individuell Människohjälp är en semi-kristen organisation, vars nuvarande ordförande rakt fram står och hyllar den politik som bedrivits av Regeringarna Löfvén och Regeringarna Reinfeldt gentemot de etniska svenskarna – alltsammans på IM:s hemsida. Organisationen är av starkt utopistisk karaktär, och babblar osammanhängande om ”öppna gränser” och annat i den stilen – vilket är både farligt och orealistiskt, särskilt i en krigssituation. Rörelsen grundades av en utopistiskt lagd, förvirrad kvinna i kåe under Andra Världskriget. Man kan jämföra med ”Martinus Kosmologi” i Danmark, som sannerligen inte blivit någon Världsreligion ännu.
Läkare Utan Gränser arbetar med akutsjukvård, utan ideologiska preferenser. De delar för närvarande ut medicinska kit för snabb leverans, förbereder sin logistik och genomför vettiga åtgärder, trots att ordinarie vårdprogram (bland annat mot Tuberkulos, som jag själv lidit av) i många Ukrainska städer nu avbrutits, på grund av krigshändelserna. Det här är en organisation jag stöder, och kommer fortsätta stödja. Jag rekommenderar också att ni stöder den, för här ljuger man för en gångs skull inte om vad humanitär hjälp verkligen innebär. Man är på plats i Mariupol, Zjytomyr och de andra platser vi nu hör fruktansvärda nyheter ifrån, och där den svenska Regeringen med ”Magadan Magda” i spetsen ingenting ingenting gör..
Läkarmissionen är en organisation som säger sig vara religiöst obunden, men som agerar med en tydligt kristen, frikyrklig bias. Den har varit aktiv i uländerna ända sedan 1950-talet, och nu även i Ukraina. Jag ogillar av ren princip ordet ”mission” och känner mig tveksam inför att donera till en sådan organisation, som kan komma att sprida kristendom och andra andliga sjukor i ett senare skede
Naturskyddsföreningen bedriver också ett arbete i Ukraina, som precis som här i landet inte har slagit över emot ”Galna Gretor” och ren faktaförvanskning. Just nu försöker man enligt uppgift rädda kollegor inom Ecoaction, en stor Ukrainsk Miljöorganisation, samtidigt som man aktivt vill minska hela Europas beroende av Rysk gas och olja. Detta ligger väl i linje med omvärldens sanktioner, och även om denna organisation helt klart är av sekundärt intresse just nu, stöder jag den.
Plan International är en svensk, relativt nybildad organisation, som har ungefär samma agenda som Rädda Barnen, men är betydligt mindre känd och verksam. Den tycks inte ha någon kristen eller annan ideologisk bias, och har en väl meriterad styrelse – så den kan jag tänka mig att stödja, som ett alternativ tillsammans med flera liknande och större organisationer med fokus emot barn och ungdomar. Enligt SVT var både ”Plan International” och SOS Barnbyar involverade i en smärre skandal i uländerna under åren 2014-2017, men detta verkar vara omhändertaget, och är numera irrelevant.
International Rescue Committe (IRC) är en nu över 90 år gammal organisation, grundad av ingen mindre än Albert Einstein. IRC är först och främst inriktat på katastrofhjälp, och leds från USA – man har också ett stort ”resettlement programme” som syftar till att låta flyktingar invandra till just USA. Fokus ligger också på återhämtning, återuppbyggnad och massiva ekonomiska insatser i drabbade länder – och redan organisationens storlek i sig och dess agenda leder till att jag stöder den. Europa ensamt kan inte ta ansvar för den flyktingkris som uppstått i spåren av det Ukrainska kriget – USA måste också ta sitt ansvar !
Rädda Barnen grundades 1919 av bland andra Elin Wägner, och har kommit att bli ett ledande NGO inom sitt verksamhetsområde, utan någon tydlig ideologisk bias. De driver just nu fem mottagningscentra i Rumänien, plus ett antal i Polen och satsar på hygienpaket, tak över huvud, kontantbidrag för det nödvändigaste till Ukrainska familjer och så småningom ”trygga platser” för fortsatt skolgång – och förhoppningsvis ”religionsfri” utbildning – alltsammans saker som jag med kraft stöder !
Röda Korset är en väl beprövad hjälporganisation, liksom Röda Halvmånen, och andra motsvarigheter överallt annars i Världen. De har kritiserats för minst en insamlings-skandal i Sverige, men fördelarna väger tydligt över nackdelarna, och den har samma och ännu tydligare fokus som ”Rädda Barnen” ovan, men medtaget alla individer, inte bara barn och barnfamiljer – RK är i allra högst grad värda att stödja – ideologisk bias och ”särintressen” behövs inte i ett första skede – och det är man fria ifrån här…
Scouterna – grundade av den brittiske generalen Robert Baden Powell – är en organisation som ganska ofta företräder sunda och hedniska ideal – snarare än kristna – och som vi väl alla varit med i – de har helhjärtat ställt upp på Ukrainas sida i kriget, hittills genom internationella resolutioner – och samlar just nu in pengar till främst Ukrainas scouter, men också ”andra hjälporganisationer” vilka de nu kan vara. Visst är de ett ”särintresse” men jag kan tänka mig att donera till dem, ”för gammal vänskaps skull” och för att en gnutta av hedendomens och ungdomens sol skall kunna överleva..
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen är en tydligt Sverigefientlig organisation, som ser som ett aktivt mål att förstöra och förhindra Sveriges militära försvar, och som genomgående arbetat för detta mål under en lång följd av år. Vi har också sett hur lite resultat ändlösa ”förhandlingar” och värdelösa försök till ”skiljedom” lett till i Ukraina-kriget, och hur denna organisation hela tiden spelat Ryssland i händerna. Dess insamlingar är ingenting jag rekommenderar, utan tvärtom med kraft avvisar, pga denna organisations klart politiska agenda.
Sverige för UNHCR är en del av UNHCR, och är som del i FN väl representerade i Ukraina och sju omgivande grannländer, trots säkerhetsläget. De har massiva resurser för nödhjälp, och verkligt humanitärt bistånd – utan särintressen eller ”dolda agendor” som en hel del organisationer ovan, och dem vi måste sätta frågetecken för…
UNICEF – FN:s barnfond – driver just nu mobila insats- och omhändertagandeteam över Ukraina och närområdet, särskilt också mot övergivna barn. Fokus är åter satt emot kärnfamiljer, och en sund återuppbyggnad av det Ukrainska samhället, så snart det är möjligt – och det är en agenda, väl värd att stödja…
Sådär. Nu har denne gamle Hedning anvisat er klara och tydliga alternativ, och instruktioner för hur ni bör handla och tänka i det krig, som just nu rasar med full kraft i vårt Europa, och som helt säkert kommer att fortsätta denna månad ut – även om vi inte får ge upp hoppet om en Ukrainsk slutseger, och ett Ryskt nederlag.
Under dagen drar jag mitt strå till stacken, med att skänka 50 kronor till var och en av de positivt verkande NGO:s och hjälporganisationer jag listat här ovan, men ingenting och inte en spänn till de negativt verkande. Jag uppmanar er alla till att följa mitt exempel, och göra samma sak.
Kanhända tycker somliga läsare eller läsarinnor (ja, ni är av två kön, inte ett, tre eller fyra – detta är elementär biologi, samt grundläggande språkförståelse inom vad Esaias Tegnér – på sin tid kallade ”Ärans och Hjältarnas språk” – för så förhåller det sig faktiskt) att denna blogg blivit alltför politisk, under intrycket av dagshändelserna, eller er enväldige redaktörs redovisning av fakta, erfarenheter eller till och med personliga minnen.
Det må vara hursomhelst med den saken, och jag överlåter också till er att välja, vad denna dag i Världen egentligen är värd att ihågkommas för.
Enligt min högst officiella skrivbordskalender skall detta vara ”Sverigefinnarnas Dag” bland annat, något som uppges ha firats sedan 2011 enligt Wikipedia. I vårt officiella Sverige är det INTE tillåtet att fira någon ”SverigeFinländarnas Dag” eftersom Finnar, Svenskar, Finlandssvenskar och Sverigefinnar är fyra helt olika begrepp. Finlandssvenskar som återvänder till Sverige är alltså INTE välkomna att fira någon särskild festdag, således. Istället skall de OSYNLIGGÖRAS, trots att Sverige för sin del inte har något ”Sannfinländskt” parti i den svenska Riksdagen – och därmed jämnt – för det här är faktiskt officiell politik för vårt land just nu.
Hur många separatistfanor kan man förväntas hissa inom ett och samma land ? Regnbågsflagg framför Kommunhuset, anyone ??
Ånej. Här räknas bara finnarna, de finnar som inflyttat till Sverige – något som i och för sig började redan under Karl XI:s tid, med allmänt svedjande och folk från Savolax, alltså ”Skogsfinnar”. Och inte bara det. Denna månad skulle vi etniska svenskar allesammans förväntas fira en ”Samisk Nationaldag” också, fastän det helt nyskapade landet ”Sapmi” som man påstår att det skall heta aldrig haft en armé, aldrig varit någon riktig statsbildning. Denna aldrig existerande stat skall främst utbreda sig på svenskt statsterritorium, har man krävt – och att som jag vägra delta i den sortens arrangemang (ja, jag dikterade tydligt och klart min egen personliga hållning i den här bloggen för flera år sedan, se avsnittet ”Samer” här ovan) men att däremot fira en samisk ”Kulturdag” går som bekant icke för sig, inför detta slags käppgalna fanatiker, anförda av Galna Greta – som iförd falsk Samekostym (”Maskirovka” !) setts fåna sig framför en tilltänkt gruva i Kallak.
Samerna är inte, kan inte vara och kommer inte vara någon ”Urbefolkning” i Sverige, av det mycket enkla skälet att det aldrig funnits minsta spår av deras invandring hit innan ca 6-700 år fK, i bästa fall – medan den etniskt svenska bosättningen är vida äldre, ja från före 10 000 år sedan – och att säga något annat, vore att tillämpa FN:s bestämmelser om sk ”Urfolk” och erkända nationer på alldeles fel sätt. Alla sk ”Sydsamer”, samt nu också påstådda ”skogs-samer” eller rättare sagt Same-wannabes, verkligt queera samer kan vi säga, härifrån och till Hamburg – får förmodligen ursäkta. ”Möchtegerns” kallas de förresten på tyska – människor som aldrig ägt en ren i hela sitt liv, som rakt fram trampar sönder andras skidspår, och som aldrig besökt landskap som Lappland eller Norrbotten, ens som turister.
Och den svenska Maskirovkan, ledd av en lika svensk Nomenklatura, fortsätter. Också vi svenskar lever i en oligarki.
Vi förutsätts på kommando snart fira ”Romernas Nationaldag” allesammans, alla snart 10,5 miljoner svenskar. Så är INTE fallet i knappt ett enda land i hela Europa – rätta mig gärna om jag har fel – men här måste alltså just den kulturen (för denna folkspillra är inte, har aldrig varit och kan inte vara en nation, lika lite som några ”utbrytarrepubliker” I Luhansk eller Donetsk). Just här i Sverige skall alltså denna nya ”nation” plötsligt etablera sig, liksom ”förortskalifatet” och dess många pigga små utövare. Framför varje ICA-butik, framför varje inköpsställe skall de sitta, dessa våra ”kronjuveler” och bevisa hur vidsynta vi är… så att vi kan ge små allmosor, visa ”godhet” på ett närmast kristligt, medeltida vis…
Kommer vi någonstans med dylika små övningar i ”kulturell förståelse” tror ni ?
En fransk Jesuitpater i Paris – vars verk förmodligen snart kan köpas på bokrean – hans bok har också recenserats på internet – har lanserat sin egen tolkning av varför en stor majoritet av diverse romska klaner ”blir kvar” i tiggeri, småkriminalitet och fattigdom, lysande undantag och storstilade kulturpersonligheter till trots, liksom alla ”wannabe” romer – i Sverige sedan länge kreerade av en viss ”Fru Von Post” nere i Malmö, som likt ”prussiluskan” genast manifesterar sig, så fort den romska nationen kommer på tapeten, eller varför den bara måste etableras just här, i vårt eget land.Inte ens i utbrytarrepubliken ”Transnistrien” i Moldavien, långt mindre i Rumänien, firar man ”Romska Nationaldagar” förresten – men här i Sverige är det påbjudet, i officiella statskalendrar.
Den franske paterns förklaring är att de personer saken gäller, helt enkelt är missbrukare. De vill förbli tiggare – i de flesta fall – säger han – och eftersom de är fast i ett missbruk, misär och en allmänt svår social situation – så förblir de vad de är – och då gäller det att omvärlden vidtar rätt åtgärder, och inte stöder ett missbruk även av nationsbegreppet.
Till och med grafikredaktionen på den allra sämsta av vårt lands Morgontidningar har insett en sak…
Ryssland har idag förklarat krig emot Ukraina, och om ni anser att jag har fel, därför att jag i likhet med nästan hela den fria Världen, FN och till och med vårt lands samtliga politiska partier fördömer denna invasion, så ska ni veta en sak. Befolkningen i Ukraina uppgavs för någon dag sedan vara segerviss, och det är jag också. Under de år, som har gått i detta inbördeskrig – där vissa politiska aktörer hela tiden har försökt splittra Ukraina som nation – det gör vissa politiska krafter också i vårt eget land, när det gäller oss etniska svenskar – se på de ”alternativa” nationaldagar, som plötsligt skulle införas – helt utan rim, reson eller logisk anledning så har Ukrainarna, trots allt – lyckats återta delar av sitt statsterritorium, och knappt ingen Regering har erkänt Donetsk och Luhansk som legitima stater. Varken EU eller FN har gjort det heller.
Hur det nu går, återstår väl att se – men i Ukraina tror man också på segast möjliga civilmotstånd – något som funnits också i Polen, Tjeckien (där Katerina Janouch, nyligen dömd i svensk domstol också kommer ifrån) och i stort sett hela Östeuropa. Naturligtvis finns det opportunister i alla länder, samt förrädare, och de som sviker sin försvarsplikt. Men även de i Ukraina som tror på en snabb rysk seger kan resonera så, att även Sovjetväldet föll sönder inifrån, och att även Putins fjärde presidentperiod måste ta slut. Om jag alls skall kommentera den senare, så påminner jag mig vad en ökänd tysk politiker från 1900-talet en gång sade om att ”varje generation måste ha sitt eget krig” och att ”det egentligen är för sent för en statschef att inleda krig, efter det att han fyllt 50”
Detta må vara förflugna ord, och löjliga fraser i sammanhanget, men de har en viss historisk betydelse. Vladimir Vladimirovitj sade redan under sin allra första presidentperiod, att hans mål var att återupprätta Sovjetväldet, och hela tiden har han konsekvent, pragmatiskt och utan varje form av hänsyn eller förhandlingsvilja styrt emot just det målet, likt det parti benämnt ”Nyans” som nu siktar på att ta plats i den svenska Riksdagen – men varför skall det egentligen släppas in där ?
För min del tror jag nog, att vi kommer att få se ett raskt slut på en del dumheter i svensk inrikespolitik, i alla fall om detta krig blir bestående. Kanske vi svenskar äntligen förstår vikten av nationell enighet, och varför nationsbegreppet inte kan, inte skall och inte får urholkas.
Slutet blir inte bara en vild dans på Tjärna Ängar, så att säga – utan inbördeskrig – om det vill sig illa.
Är det en ”hållbar” ekonomisk utveckling, förutsatt att vi nu ska tänka på de ”Galna Gretornas” vis, eller följa de gröna och röda kommunistpartier, vi har i vårt nationella parlament ? När det gäller de senare, hävdades det så sent som igår på SVT Rapport (19.30 sändningen) att de motsatte sig att Sverige sänder exempelvis hjälmar, kroppsskydd eller ens lastbilar (för evakuering eller mat-transporter) till Ukraina, för allt detta klassas ju som krigsmateriel.
Neutralitet är aldrig något alternativ. Antingen står man upp för vad man tror på, eller också har man ingen heder alls..
Hedniska Tankar 