En nyristad Runsten, djupt inne i den Ukrainska skogen. Skeppsmotivet i mitten verkar hämtat från den sten, som år 2004 restes till minne av Expedition Vittfarne vid det dåvarande svenska konsulatet i Nova Kachovka, strax nordväst om staden Cherson och Dnejprs utlopp i Svarta Havet.
I Ukraina hedrade man för några dagar sedan en av sina stupade soldater genom att resa en alldeles nyhuggen runsten. Han kallades Harald, och uppnådde Löjtnants grad, samt var plutonchef i det andra Ukrainska kriget, som fortfarande rasar och som i realiteten redan utvecklats till ett världskrig. På ena sidan står – som vi alla vet – Ukraina och hela den fria Världen. På den andra står Ryssland och dess allierade, Iran och Nordkorea – som båda stöder ryssarna med vapen – samt Tjetjenien och en rad andra fanatiskt muslimska stater.
Som vi kan se har den stupades kamrater och familj lagt åtskillig möda på sin minnessten. De har åstadkommit en drakslinga och en ornamentik liknande dem på Uppländska stenar från Sverige, och upptill har de satt Valknuten – Odens stora symbol. Stenen besudlas som ni kan se inte heller av några kristna kors, och den får förbli vacker och ren – som sig bör när det gäller minnet av en Asatrogen krigare. Inskriften i sig påstås lyda – jag har nu inte lagt ned tid på att tyda den, så jag vet inte om detta är norröna eller modern Ukrainska, men såhär står det – enligt min översättning från de artiklar jag läst:
”Moria, Kommandor, Spámaðr, Helga, Valdis och Ing reste denna sten (”latu raisa stain thensa” finns på en rad svenska stenar) efter Harald, en modig man och make till Inna. Han föll i Österled.”
Detta är en mycket Asatrogen och helt traditionell inskrift, som nära följer de runformler som iakttas på Ingvars-stenarna från 1080-talet i Sverige. ”X… eller flera personer reste denna sten efter Y…” men de svenska stenarna lägger också ofta till ”Z ristade” om ristaren hör till de mer kända, vilket dock inte är fallet med den nutida Ukrainska stenen.
Mannen, som kallades Harald var i trettioårsåldern, och hade ingen tanke på att bli soldat. Han föddes inte heller till Asatrogen, men blev det först sent, och i vuxen ålder av allt att döma. Han hade en akademisk utbildning från Universitetet i Kiev, och kom att specialisera sig på Optik, men då den orange-röda revolutionen hände, och civila sköts till döds av Ukrainska inrikestrupper och Ryska Spetznaz-förband som opererade från hustak och gator, så var han tvungen att ta till vapen, och skydda folk och land. Han kallades in i det Ukrainska Försvaret först i februari 2022, och var plutonchef i Azov-brigadens sjätte kompani, andra plutonen, beteckning A-40-81 (kan vara ett fältpostnummer – sådant har ju varit vanligt i många krig. På sin fritid var han ofta ute i naturen, deltog i trekamp, cykeltävlingar och löpning, vilket också förde honom utomlands och till Europa.
Ofta har vi sett hur Azov-männen smädats och förlöjligats i svenska media. Om och om och om igen har Putins vapendragare skrivit i våra tidningar att de skulle vara Nazister, på samma sätt som man påstått att Ukrainas president skulle vara Nazist (fast han är av judisk härkomst – hur går det ens ihop ?) samt Knarkare och nu senast också Satanist. Notiser har också dykt upp som beskyllt de Azov-krigare som tjänstgjorde i Mariupol och som uthärdade en mer än månadslång belägring i Azovstals stålverk för kannibalism – de påstås felaktigt ha ätit upp amputerade armar, ben och andra kroppsdelar som kommit från stupade kamrater. Vi vet, att många av dem också fått utstå hård tortyr i ryska fångläger och fängelser, och att några få av de överlevande har utväxlats emot ett större antal ryssar.
Ett exempel – av många – som visar hur svenska journalister ljugit, förvanskat och hetsat emot de Ukrainska förbanden kommer från sportjournalisten och ryssvännen Jan Majlard, som så sent som i mars fick utbreda sig på en helsida i Svenska Dagbladet. Jag har redan kommenterat honom och hans förehavanden emot Ukraina och emot oskyldiga civila i detta land, men jag kan säga er så mycket, att om jag mötte en person som Jan Majlard ute på gatan, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet, och ge honom vad han förtjänar för alla hans lögner. Jag är också ganska så övertygad om att många av de tusentals Ukrainska flyktingar som nu finns i Sverige, också känner likadant.
”Haralds” pluton deltog i befrielsen av Charkiv, men överraskades av rysk artillerield under ett patrulluppdrag. De uthärdade intensiv artilleribeskjutning i fyra timmar enligt vad som skrivits, och plutonchefen stupade stående upprätt, då han hjälpte några av sina soldater att gräva skyddsvärn. 60 % av plutonens manskap skadades eller dog, men de slutförde ändå sitt uppdrag, tydligtvis; och det kan visa oss hur hög stridsmoral och hur mycket mod dessa soldater har. Normalt sett – och de vet alla som har minsta insikt i militär teori – brukar man anta att ett mindre förband (upp till bataljons storlek) är fullständigt utslaget, om dess förluster uppgår till mer än 30 %.
Kanske kan de freds-skadade svenskarna – för att inte tala om de odugliga svenska politikerna – bland mina läsare inse vad som krävs, att först bli beskjuten med granater och ligga i skydd och huka i fyra timmar, utan att kunna röra sig eller lämna platsen, bara för att sedan upptäcka att 2 av 3 kamrater är döda eller skadade, men att ändå gå ur skydd och fortsätta lösa stridsuppgift.
Det måste vara härdade och stridsvana män, som alls klarar sådana saker.

Vi vet också hur den svenska socialdemokratiska regeringen under ”Magadan Magda” Andersson hela tiden behandlat Ukraina sedan det andra kriget började. Om och om igen har Volodymir Zelensky och andra bett Sverige att skicka Archer-pjäser, artilleri-ammunition eller effektiva pansarförstöringsvapen typ robot 56 – eller varför inte slutfas-styrda STRIX granater, som fortfarande duger. Om och om och om igen har Magdalena Andersson nekat, förhalat, försenat och byråkratiserat, så att knappt någon hjälp alls kommit fram.
Vår nytillträdda Regering – där landets andra största parti inte alls får vara med – har hittills inte åstadkommit ett enda förbannat dugg av hjälp, trots att två hela månader gått sedan valet i September. En sådan släpphänthet är näst intill kriminell – och de lagar som Miljöpartister och andra infört emot vapenexport är snudd på idiotiska. Inget land köper vapen, som inte är avsedda för att användas – och vad Ryssland gör i Ukraina är genocid, folkmord. Att i det läget inte tillåta, att ett land försvarar sig, och kastar ut en ensidig aggressor som redan fördömts i EU och FN åtskilliga gånger, är också det en skändlighet.
De röda och gröna kommunisterna i vårt land tror att vi kan försvara hela Sverige med 12 stycken sådana här pjäser – som bara har 50 km skottvidd vardera. Ändå finns det budgeterat för en serietillverkning om 46 stycken – VAD VÄNTAR VI PÅ ? – LÅT OSS SKÄNKA 34 PJÄSER ELLER MER TILL UKRAINA…
Igår kunde vi alla bevittna hur SVT:s journalister fortsätter att hetsa och ljuga – denna gång mot vårt lands egen Överbefälhavare, General Mikael Bydén. Man har på falska grunder påstått, att ÖB skulle vara för en placering av kärnvapen på svensk mark vid NATO-inträdet. Något sådant har ÖB aldrig sagt, aldrig hävdat och aldrig skrivit. Han har däremot sagt, att vi inte bör komma med förbehåll eller invändningar, när kriget i Europa redan är ett faktum. Jag själv har idag läst annex 1b till vad som kan betraktas som den senaste PERP eller perspektivplanen för Sveriges Försvar – alltså den del, som behandlar NATO. Inte någonstans står det ett enda ord om att kärnvapen skulle utplaceras i Sverige, och så har heller inte skett på Island, i Norge eller i Danmark, där man nota bene varit Nato-medlemmar i mer än 70 år, eller ända sedan försvarsalliansen ifråga – the North Atlantic Treaty Organisation – ens bildades. Varken USA eller ett enda av Natos medlemsländer har heller framställt något sådant krav, någonsin.
Ändå fortsätter SR och SVT med sina idiotiska lögner, sitt förvridande av sanningen och sin exempellösa hets, som bara är till för att sabotera hela NATO-inträdet och skrämma vanliga, okunniga svenska medborgare. De journalister som deltar i sådant, och gör sig till ”nyttiga idioter” för Vladimir Putins sak;borde verkligen skämmas. Vi har fortfarande myndigheter för psykologiskt försvar och säkerhetspolis i det här landet – och de borde ingripa – helst så snart som möjligt. Vår egen statsradio och statstelevision, överdriver och svartmålar situationen.
Mera sansade bedömare finns, och de har idag tydligt sagt att vad det handlar om är att stå fri från fördomar, förbehåll och onödiga förseningar – Clas Arvidssons ledare i SvD – som i pappersupplagan avslutas med en vit yta – man märker draget av censur – är bara ett exempel av många. Några kärnvapen på svensk mark kommer vi aldrig att få se – utom möjligen de ryska…
Enligt den amerikanska nyhetsbevakar sajten ”Understanding War” – som bara använder öppna källor – skall ryska ”milbloggers” ha sagt att Ryssland nu använder artilleriammunition köpt från Nordkorea, eftersom de ryska lagren håller på att ta slut. Man säger också, att Ukrainas förutspådda anfall emot Cherson och den västra Dnejpr-stranden dröjer, eftersom Ukraina har alldeles slut på 155 mm artillerigranater. Det kan inte bevisas, men får betraktas som troligt.
Haralds sten skall nu målas, och så fraktas till en nationalpark utanför Kiev. På den mark som ägs av hans familj har Ukrainska Asatroende firat Midsommar och Midvinterblot, och låt oss heller inte glömma bort, att det finns många ryska Asatrogna också – fastän jag skulle tro att väldigt få av dem alls vill slåss emot sina bröder.
Harald och hela hans pluton blev nästan utplånad, och det av artillerield – för det är inte alls missiler, eller flygbeskjutning som orsakar de flesta civila eller militära dödsfallen och all förstörelsen i Ukraina. Hade de i tid fått hjälp från Sverige, och haft något att utföra ”counter battery fire” med, hade de kanske alla levt nu – men nu dog eller lemlästades de i September, tack vare Sveriges och Västvärldens måttlösa svek. Själv äcklas jag så att jag nästan spyr av våra handlingsförlamade ledare, och kanske känner ni, mina läsare och läsarinnor också samma sak.
One day, we shall return !
Många är de döda som redan vilar i Ukrainas blodbestänkta jord, och det skall vi minnas, såhär till Alvablotet. De ryska dödsoffren lär vara många fler än de Ukrainska soldaterna, de som offrade sina liv för VÅR skull, inte bara Ukrainas. Det är vårt krig de utkämpar, och det får vi aldrig någonsin glömma bort.
De ukrainska och ryska folken har nästan alltid varit bröder, och ytterst sällan fört krig emot varandra, förutom under Hetman Mazepa och Karl XII, samt under Katarina den storas erövring på 1700-talet. Detta är också vad som gör det krig som ännu pågår till en fruktansvärd tragedi. Det brukar sägas att det tar minst tre generationer innan den glömska allmänheten inte längre minns ett krig, och ett land inte längre hedrar sin historia.
Den första generationen utgörs av krigsdeltagarna själva, eller de som var i vuxen ålder när kriget kom. Nästa generation är barnen, som fick uppleva kriget ur ett underifrån-perspektiv, och som i bästa fall för höra sanningen från sina egna föräldrar – och så kommer den första efterkrigsgenerationen, som fått höra om kriget enbart från sina farföräldrar och morföräldrar.
Alla bedömare är ense om att kriget i Ukraina kommer att fortsätta långt in på 2023 – och redan börjar Ryssland med avledningsmanöver, riktade emot Sverige. Sprängningen av Nordstream 1 och 2 samt stölderna av svensk elektronik är typexempel på sådant, men vi SKALL och BÖR vara vissa om att det kommer mera. Idag har Polens försvarsminister uppmärksammat det faktum, att Ryssland nu håller på att föra in somalier, araber och andra såkallade ”flyktingar” med flyg rakt in i Kaliningrad-enklaven. Polska myndigheter är nu övertygade om att tiotusentals ”migranter” eller rättare sagt specialrekryterade kriminella, drägg och avskum från jordens allra fattigaste länder kommer att försöka ta sig in i Europa via just Polen, men det är inte alls säkert. Lika illa utsatt torde Litauen vara – och Litauen har ännu sämre möjligheter att försvara sig. Snart kanske det dyker upp ”båtflyktingar” i Östersjön, medan Miljöpartiets språkrör skriker och ojar sig, och agerar ”gråterskor” i SVT och påstår att det skulle vara ”synd” om de kriminella, som just släppts ut ur Syriska fängelser och liknande, och som nu är på väg emot Sverige.
Ni ska få se, gott folk. Det dröjer inte länge till – och då återstår det verkligen att se, om vi har en Regering som sätter de etniska svenskarnas säkerhet i främsta rummet, och likt den Ukrainska eller Polska sätter hårt mot hårt.
Polen och Ukrainas väpnade styrkor har tagit strid för Europa. Borde vi inte hedra och minnas dem ?
En kamrat är död, och borta i kriget. Ryssar och Ukrainare dör och lider nu i lika hög grad, tack vare de ryska makthavarna och deras oerhörda dårskap. Putin är inte ensam skyldig till kriget, som många tror – minst lika skyldig är den ryska ”Stavkan” eller generalstaben med Sergej Shiogu i spetsen, Ramzan Kadyrov och hans tjetjenska muslimer, burjäterna – som genomförde folkrättsbrotten vid Bucha utanför Kiev – samt mullorna i Iran.
”Men vad våldet må skapa, är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort” skrev en gång en svensk diktare.
En gång skall vi alla mötas på de svarta bergen utanför Kiev. Då skall vi fira Midsommar, och Jarilo, Frej och Tor lika mycket som Chernobog. Och minnet efter de som dött, ska framstå i ett förklarat sken, inte bara för deras kära och närmaste – utan också för oss. Ja, för oss.

”Ej med klagan skall du firas.
Ej likt dens, som går och snart skall glömmas.
Så skall fosterlandet dig begråta
Som en afton gråter dagg om sommarn
Full av glädje, ljus och sånger
Och med famnen, sträckt mot morgonrodnan. ”
