Etikettarkiv: kriget i ukraina

Statsministern och ”Krokodilerna”…

av

De som varit med ett tag vet naturligtvis att ”Krokodil” en gång i tiden var en Sovjetisk Skämt-tidning och inget annat – och enligt media-legenden – som vi inte skall tro för mycket på – kom det sig så att en vanlig Sovjetisk städ-gumma kom på de unga intellektuella under ett mycket sent redaktionsmöte någonstans, med sprit och cigaretter under en mycket sen fredagskväll, kantänka. Vredgad utbrast städerskan – som ännu inte var någon lokalvårderska, än mindre lokalvårdare eftersom hon faktiskt var en kvinna – repliken ”Sitter ni här ännu, era Krokodiler !” – och så fick en helt ny form av tidskrift sitt namn…

Hedning som jag är kan jag notera att den svenska dagspolitiken på det allra högsta av nivå – den nationella nivån – omedelbart vänt sig mer än 180 grader – inom loppet av en enda vecka. Den man jag nästan kallade för skurk eller i alla fall ”fegis” förra veckan, viker nu inte ned sig för Turkiet – utan står plötsligt upp för Sveriges sak. Det är ju nästan så att man kan tro att just han också fått en ”Hednisk Tanke” till skänks, men för all del – som jag redan råkat skriva i ett helt annat sammanhang – ”jag skriver inte filmrecensioner”.

Hur skall vi vanliga Hedningar alls hänga med i denna lustiga dans, detta spel inför de gallerier, där vi befinner oss ?

Karikatyr från utlandet. Kolla in HUNDTURKEN !

Vårt sinne för humor tycks fortfarande vara till hjälp, även om det sinnet förstås råkar vara av det lätt makabra slaget. Och jodå, Finlands yngsta kvinnliga Statsminister Sanna Marin förklarar omedelbart att ”Nej visst nej – Finland och Sverige kommer obönhörligen fortsätta sin ansökningsprocess tillsammans” trots att detta redan är överspelat, och Finland förmodligen gör allra bäst i att utnyttja sitt realpolitiska läge fortast möjligt – eftersom både Finlands och Västs ställning – liksom Sveriges – kraftigt skulle förbättras av ett ensamt finskt inträde.

Enligt media uppges Ulf Kristersson till och med ha sagt, att något svenskt förbud emot Koranbränder och någon (S)-märkt Sharia inte kommer på tal, i alla fall inte för tillfället. Det Turkiska försöket att diktera lag och rätt i ett land som Sverige, ser ut att skändligen ha misslyckats.

Effendi Erdogan är inte någon Atatürk, alla turkars fader, lika lite som Stefan Löfvén var någon landsfader i Sverige, lika lite som någon Ko-ögd Magdalena Andersson – med sin Putin-retorik om att alla som är emot svensk Socialdemokrati på något dunkelt sätt måste vara nazister, nya partier som ”Medborgerlig Samling” inbegripet – och vad deras företrädare nu ”hastigt och lustigt” kan råka ut för.

Erdogans måttlösa populism, värdig en Donald Trump eller någon annan klump fungerar bara under förutsättning att han vinner det Turkiska parlamentsvalet i Augusti, och därmed kommer att fortsätta blockera Sveriges NATO-ansökan i all evighet, eller för flera år framåt – minst. Någon reell opposition i Turkiet, eller några som helst demokratiska alternativ finns inte. Inga ”Bergsturkar” eller PKK:s efterträdare göre sig besvär, lika lite som de lokala Imamerna. Så kommer framtiden att bli, spår jag som varande god hedning, och vi svenskar skall aldrig för ett enda ögonblick tro att ”Nu så kommer President Joe Biden säkert att gripa in till vår förmån” eftersom Sverige, Arktis och NATO:s norra flank är fullständigt, ja totalt ointressant ur Amerikansk Utrikespolitisk synvinkel sett.

Biden-administrationen är fullt upptagen med helt andra saker…

År 1979 var ”Joe’s Garage” en LP med Frank Zappa…

Nuförtiden anklagas President Joe Biden på fullt allvar för att ha gömt hemliga handlingar hemma i sitt garage, också enligt ”Time Magazine”

På detta skall vi allihopa tro, enligt Trumps anhang och anhängare och den kristna högern i just USA, som visat sig vara mäktig att syssla med liknande saker.

”Veten I än, eller vad ?”

Visserligen ligger det i sakens natur att USA:s president mycket väl kan tänkas ta del av hemliga dokument – av de mest skilda slag – men jag vill ändå tro, föreställa mig – men inte veta – att man inte för seriös världspolitik med sådana medel – eller att den sortens ”avslöjanden” -likt dem från helt okända Turkiska hacker-grupper – tjänar så mycket till.

För dagen meddelar också en viss tankesmedja västerut att St Petersburgs troll-fabriker pumpat ut, att de nu har minst en ”frivilligbataljon” bestående av huvudsakligen Turkar, därpå Serber och slutligen Svenska frivilliga, som skulle ha anslutit sig till Rysslands sak.

Visst – sådana svenska medborgare finns, eftersom Svensk Socialdemokrati i årtionden varit alldeles för frikostig med att dela ut svenska medborgarskap. Etniska svenskar, däremot; strider inte för Ryssland, utan för Ukraina – även om Svenska Dagbladets sportjournalister i likhet med Magdalena Andersson rakt fram kallade dem för nazister, före striderna vid Azovstal – där flera Ukrainska Bataljonsstridsgrupper utplånades, och gick in i rysk fångenskap – med sina sista överlevande. De fick betala i blod, till slut. Det kan också vi svenskar – mig själv inbegripet – få göra, fortare än vi någonsin anar.

”Gewaltig ist, was im Osten vorgeht !” /2

av

Nu en hälsning till våra Ukrainska fränder, som trots ett års krig – och mer än så – inte låter sig besegras. En armé vinner alltid, och kommer förbli segerrik, så länge dess soldater visar god anda – och det bevisar bland annat detta Youtube-klipp, inspelat direkt av de stridande själva. Dock måste ni bortse från de annonser som Youtube tyärr alltid visar i början, men observera också Trupp-märket med Tors Hammare som bärs av en av de Ukrainska soldaterna i denna filmsnutt…

”En gång ska vi alla mötas på de Svarta Bergen utanför Kiev” säger ett Ukrainskt ordspråk, som jag också hört citeras på Gotland. Och det stämmer.

Vid slutet, står segern !

Försök till en optimistisk betraktelse

av

Det är nu den första dagen i Tors månad. Ett nyår har passerat, och vi kan säga farväl till anno 2022 enligt vår nutida tideräkning, som egentligen inte är särskilt gammal, och som inte utgår från någon kristus, eftersom denne fiktive, helt uppdiktade person inte föddes det året. Det råder fortfarande krig i Europa. De ryssvänliga lögnarna i vår journalistkår fortsätter att gå Putins ärenden, och påstår helt falskt, att denne skulle vara redo att förhandla. Betecknande nog är det bara den servilt partitrogna och (S) nomenklaturan undergivna kvällstidningen Aftonbladet som tror på den saken.  En gång i tiden – det var för många år sedan – fanns det en komiker i vårt land benämnd Peter Siepen, som offentligt kallade Aftonbladet och dess chefredaktör för ”Hora”. Det stämmer fortfarande, som hela Världen kan se.

Vi har fått en ny Regering i vårt land, som knappt hunnit leverera något. Nomenklaturans och de kristnes makt är på intet sätt bruten, men som ni alla ser, fortsätter jag för min del att vara hedning, och slåss för det goda här i Världen. Under hela det förra året lovade dåvarande Utrikesminister Ann Linde papegojmässigt och taktfast att Sverige skulle vara fullvärdig medlem i NATO före detta årsskifte, men så blev det som alla vet inte alls. Hon ljög, ljög och ljög hela vårt folk och land rakt upp i ansiktet. De flesta någotsånär insiktsfulla medborgare inser att vi aldrig kommer att få se något NATO-medlemskap före det Turkiska parlamentsvalet senare i år, och innan dess kan Sverige mycket väl befinna sig i en mycket allvarligare utrikespolitisk situation än nu. Finland kommer med största säkerhet överge oss, trötta på mer än 50 års svensk Socialdemokratisk inkompetens och vanvård av det nationella försvaret, utrikespolitiken och befolkningspolitiken – alltsammans områden, där vårt närmaste grannland varit överlägset den skändliga soppa och kloak, som den svenska Rikspolitiken tyvärr blivit.

Den internationella atomenergiorganisationen IAEA lär i helgen ha konstaterat, att de 6 reaktorerna vid Zaporizjzja – längesedan avstängda, då Ryssland baserat stridsfordon ända in i reaktorhallarna – nu bara har nödströmförsörjning från en kvarvarande kraftledning av fyra, och när eller om den slås ut, är det sista av reaktorsäkerheten ett minne blott. Och svenska media behåller som vanligt sina rosafärgade glasögon, samt invaggar oss i säkerhet, helgerna till ära.

Tors Månad och det nya årets början innebär offensiv – på flera plan än ett…

Jag har funderat mycket på ämnet dekadens under de senaste dagarna. Det är en dekadent hållning vi ser i hela Västvärlden, en dekadens som manifesterar sig i ovilja att gå in i ett uppenbart orättfärdigt krig och folkmord, som Ryssland riktat emot Ukraina. Aldrig har försäkringarna om ett enat Europa klingat ihåligare, och aldrig har medvetenheten om att Baltikum och därefter Sverige står härnäst på tur varit så svag. Inte sedan Andra Världskriget har vi sett så hållningslösa politiker, och om vi den här gången klarar oss i namn av självbelåten neutralitet, får man anse att bara turen räddat oss. Min utgångspunkt som Hedning och Asatroende har alltid varit, att man till sist får välja sida här i livet, och välja vilka stater eller kulturer man väljer att stötta – för dekadens och inkonsekvens är ofta samma sak. Antingen engagerar man sig helt och hållet för den Ukrainska sidan, eller också inte alls. Antingen stoppar vi folkmordet, eller också låter vi Ryssland hållas.

Det finns inga mellanting, inget tredje alternativ – för kriget har redan börjat, och inom två veckor kommer Ryssland att gå till en ny offensiv – enligt alla tillgängliga ”think tanks” och oberoende bedömare. Tro mig på mitt ord, medborgare – eller förbli självbelåtna, dekadenta och ovilliga att handla eller tänka.

Det är både ynkligt och löjligt att försöka krypa undan, när världen står i brand. Alla kan bidra med något, stort eller litet – om så bara med en blogg, en protestyttring, en liten gåva som ändå räknas. En väninna österifrån säger mig för dagen, att vi får hoppas vi har hälsan nästa år och dessutom turen, eller det jag kallar gudamakternas bistånd. Med tillräckligt mycket tur överlever vi – och den fria världen tillika – och kanske får vi en dag ses igen.

I väntan på den dagen känns allting grått och trist. En nyårsnatt har passerat i den småstad jag numera bebor – den tillhör Sveriges absolut tråkigaste – men det är vackert så – antalet sk ”skjutningar” eller med andra ord planerade mord på svenska medborgare är påfallande litet, men från våningen under hörs fylleristernas vrål. Fyrverkerier exploderar över stadens lilla torg, röda papperslyktor av Buddistisk modell försvinner i skyn däruppe, drivna norrut av en skarp och isande vind. Jag står på min balkong, och ser missbrukarna vackla ut från krogen här bredvid i årets sista timma. Ungdomar mest, en av dem vänder sig emot en sliten trävägg – här är husen ändå för det mesta av trä – och spyr upp vad som är förtärt av julglögg, billig champagne – cava naturligtvis – och vad som ska föreställa livets goda.

Dals-Eds kommun påminner oss viktigpettrigt i sann Miljöpartistisk anda om att papperslyktorna – Khom Loy som de tydligen kallas – kan skada djur och natur med sina ståltrådsfragment, oaktat brandrisken, som såhär års nog är försvinnande liten.  För egen del anser jag för dagen, att det finns mycket värre saker att oroa sig för.

Jag skjuter inte av några festfyrverkerier, för jag har ingenting att fira. Jag äter ett äpple istället, det första jag gör – för att hedra Idun, ungdomens och äpplenas Gudinna och blotar i brännvin – Aalborgs Jubileum – för mig själv, ensam med gudamakterna – som så många gånger förr.  Väninnans ord rinner mig i sinnet idag, då jag städar hela huset – så gör jag varje Nyår – det är en hednisk sedvänja och ett utmärkt blot att städa på Nyårsdagen – och sanningen bakom detta nya bruk från min sida är, att när Världen övergett oss, när människorna omkring oss sviker, då står gudarna ändå kvar vid vår sida.

Idun, från en av Samfundet Särimners hedniska kalendrar

Fiender har vi nog av, men i tider av krig och örlig – som råder och som skall komma – gäller det att veta var man har sina vänner – och på vilken sida man står.

Så är det, och så skall det förbli, nu och alltid, 2023 eller andra årtal.

 

Kring en ÄKTA nyristad runsten från Ukraina.

av

En nyristad Runsten, djupt inne i den Ukrainska skogen. Skeppsmotivet i mitten verkar hämtat från den sten, som år 2004 restes till minne av Expedition Vittfarne vid det dåvarande svenska konsulatet i Nova Kachovka, strax nordväst om staden Cherson och Dnejprs utlopp i Svarta Havet.

I Ukraina hedrade man för några dagar sedan en av sina stupade soldater genom att resa en alldeles nyhuggen runsten. Han kallades Harald, och uppnådde Löjtnants grad, samt var plutonchef i det andra Ukrainska kriget, som fortfarande rasar och som i realiteten redan utvecklats till ett världskrig. På ena sidan står – som vi alla vet – Ukraina och hela den fria Världen. På den andra står Ryssland och dess allierade, Iran och Nordkorea – som båda stöder ryssarna med vapen – samt Tjetjenien och en rad andra fanatiskt muslimska stater.

Som vi kan se har den stupades kamrater och familj lagt åtskillig möda på sin minnessten. De har åstadkommit en drakslinga och en ornamentik liknande dem på Uppländska stenar från Sverige, och upptill har de satt Valknuten – Odens stora symbol. Stenen besudlas som ni kan se inte heller av några kristna kors, och den får förbli vacker och ren – som sig bör när det gäller minnet av en Asatrogen krigare. Inskriften i sig påstås lyda – jag har nu inte lagt ned tid på att tyda den, så jag vet inte om detta är norröna eller modern Ukrainska, men såhär står det – enligt min översättning från de artiklar jag läst:

”Moria, Kommandor, Spámaðr, Helga, Valdis och Ing reste denna sten (”latu raisa stain thensa” finns på en rad svenska stenar) efter Harald, en modig man och make till Inna. Han föll i Österled.”

Detta är en mycket Asatrogen och helt traditionell inskrift, som nära följer de runformler som iakttas på Ingvars-stenarna från 1080-talet i Sverige. ”X… eller flera personer reste denna sten efter Y…” men de svenska stenarna lägger också ofta till ”Z ristade” om ristaren hör till de mer kända, vilket dock inte är fallet med den nutida Ukrainska stenen.

Mannen, som kallades Harald var i trettioårsåldern, och hade ingen tanke på att bli soldat. Han föddes inte heller till Asatrogen, men blev det först sent, och i vuxen ålder av allt att döma. Han hade en akademisk utbildning från Universitetet i Kiev, och kom att specialisera sig på Optik, men då den orange-röda revolutionen hände, och civila sköts till döds av Ukrainska inrikestrupper och Ryska Spetznaz-förband som opererade från hustak och gator, så var han tvungen att ta till vapen, och skydda folk och land. Han kallades in i det Ukrainska Försvaret först i februari 2022, och var plutonchef i Azov-brigadens sjätte kompani, andra plutonen, beteckning A-40-81 (kan vara ett fältpostnummer – sådant har ju varit vanligt i många krig. På sin fritid var han ofta ute i naturen, deltog i trekamp, cykeltävlingar och löpning, vilket också förde honom utomlands och till Europa.

Ofta har vi sett hur Azov-männen smädats och förlöjligats i svenska media. Om och om och om igen har Putins vapendragare skrivit i våra tidningar att de skulle vara Nazister, på samma sätt som man påstått att Ukrainas president skulle vara Nazist (fast han är av judisk härkomst – hur går det ens ihop ?) samt Knarkare och nu senast också Satanist. Notiser har också dykt upp som beskyllt de Azov-krigare som tjänstgjorde i Mariupol och som uthärdade en mer än månadslång belägring i Azovstals stålverk för kannibalism – de påstås felaktigt ha ätit upp amputerade armar, ben och andra kroppsdelar som kommit från stupade kamrater. Vi vet, att många av dem också fått utstå hård tortyr i ryska fångläger och fängelser, och att några få av de överlevande har utväxlats emot ett större antal ryssar.

Ett exempel – av många – som visar hur svenska journalister ljugit, förvanskat och hetsat emot de Ukrainska förbanden kommer från sportjournalisten och ryssvännen Jan Majlard, som så sent som i mars fick utbreda sig på en helsida i Svenska Dagbladet. Jag har redan kommenterat honom och hans förehavanden emot Ukraina och emot oskyldiga civila i detta land, men jag kan säga er så mycket, att om jag mötte en person som Jan Majlard ute på gatan, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet, och ge honom vad han förtjänar för alla hans lögner. Jag är också ganska så övertygad om att många av de tusentals Ukrainska flyktingar som nu finns i Sverige, också känner likadant.

”Haralds” pluton deltog i befrielsen av Charkiv, men överraskades av rysk artillerield under ett patrulluppdrag. De uthärdade intensiv artilleribeskjutning i fyra timmar enligt vad som skrivits, och plutonchefen stupade stående upprätt, då han hjälpte några av sina soldater att gräva skyddsvärn. 60 % av plutonens manskap skadades eller dog, men de slutförde ändå sitt uppdrag, tydligtvis; och det kan visa oss hur hög stridsmoral och hur mycket mod dessa soldater har. Normalt sett – och de vet alla som har minsta insikt i militär teori – brukar man anta att ett mindre förband (upp till bataljons storlek) är fullständigt utslaget, om dess förluster uppgår till mer än 30 %.

Kanske kan de freds-skadade svenskarna – för att inte tala om de odugliga svenska politikerna – bland mina läsare inse vad som krävs, att först bli beskjuten med granater och ligga i skydd och huka i fyra timmar, utan att kunna röra sig eller lämna platsen, bara för att sedan upptäcka att 2 av 3 kamrater är döda eller skadade, men att ändå gå ur skydd och fortsätta lösa stridsuppgift.

Det måste vara härdade och stridsvana män, som alls klarar sådana saker.

Vi vet också hur den svenska socialdemokratiska regeringen under ”Magadan Magda” Andersson hela tiden behandlat Ukraina sedan det andra kriget började. Om och om igen har Volodymir Zelensky och andra bett Sverige att skicka Archer-pjäser, artilleri-ammunition eller effektiva pansarförstöringsvapen typ robot 56 – eller varför inte slutfas-styrda STRIX granater, som fortfarande duger. Om och om och om igen har Magdalena Andersson nekat, förhalat, försenat och byråkratiserat, så att knappt någon hjälp alls kommit fram.

Vår nytillträdda Regering – där landets andra största parti inte alls får vara med – har hittills inte åstadkommit ett enda förbannat dugg av hjälp, trots att två hela månader gått sedan valet i September. En sådan släpphänthet är näst intill kriminell – och de lagar som Miljöpartister och andra infört emot vapenexport är snudd på idiotiska. Inget land köper vapen, som inte är avsedda för att användas – och vad Ryssland gör i Ukraina är genocid, folkmord. Att i det läget inte tillåta, att ett land försvarar sig, och kastar ut en ensidig aggressor som redan fördömts i EU och FN åtskilliga gånger, är också det en skändlighet.

De röda och gröna kommunisterna i vårt land tror att vi kan försvara hela Sverige med 12 stycken sådana här pjäser – som bara har 50 km skottvidd vardera. Ändå finns det budgeterat för en serietillverkning om 46 stycken – VAD VÄNTAR VI PÅ ? – LÅT OSS SKÄNKA 34 PJÄSER ELLER MER TILL UKRAINA…

 

Igår kunde vi alla bevittna hur SVT:s journalister fortsätter att hetsa och ljuga – denna gång mot vårt lands egen Överbefälhavare, General Mikael Bydén. Man har på falska grunder påstått, att ÖB skulle vara för en placering av kärnvapen på svensk mark vid NATO-inträdet. Något sådant har ÖB aldrig sagt, aldrig hävdat och aldrig skrivit. Han har däremot sagt, att vi inte bör komma med förbehåll eller invändningar, när kriget i Europa redan är ett faktum. Jag själv har idag läst annex 1b till vad som kan betraktas som den senaste PERP eller perspektivplanen för Sveriges Försvar – alltså den del, som behandlar NATO. Inte någonstans står det ett enda ord om att kärnvapen skulle utplaceras i Sverige, och så har heller inte skett på Island, i Norge eller i Danmark, där man nota bene varit Nato-medlemmar i mer än 70 år, eller ända sedan försvarsalliansen ifråga – the North Atlantic Treaty Organisation – ens bildades. Varken USA eller ett enda av Natos medlemsländer har heller framställt något sådant krav, någonsin.

Ändå fortsätter SR och SVT med sina idiotiska lögner, sitt förvridande av sanningen och sin exempellösa hets, som bara är till för att sabotera hela NATO-inträdet och skrämma vanliga, okunniga svenska medborgare. De journalister som deltar i sådant, och gör sig till ”nyttiga idioter” för Vladimir Putins sak;borde verkligen skämmas. Vi har fortfarande myndigheter för psykologiskt försvar och säkerhetspolis i det här landet – och de borde ingripa – helst så snart som möjligt. Vår egen statsradio och statstelevision, överdriver och svartmålar situationen.

Mera sansade bedömare finns, och de har idag tydligt sagt att vad det handlar om är att stå fri från fördomar, förbehåll och onödiga förseningar – Clas Arvidssons ledare i SvD – som i pappersupplagan avslutas med en vit yta – man märker draget av censur – är bara ett exempel av många. Några kärnvapen på svensk mark kommer vi aldrig att få se – utom möjligen de ryska…

Enligt den amerikanska nyhetsbevakar sajten ”Understanding War” – som bara använder öppna källor – skall ryska ”milbloggers” ha sagt att Ryssland nu använder artilleriammunition köpt från Nordkorea, eftersom de ryska lagren håller på att ta slut. Man säger också, att Ukrainas förutspådda anfall emot Cherson och den västra Dnejpr-stranden dröjer, eftersom Ukraina har alldeles slut på 155 mm artillerigranater. Det kan inte bevisas, men får betraktas som troligt.

Haralds sten skall nu målas, och så fraktas till en nationalpark utanför Kiev. På den mark som ägs av hans familj har Ukrainska Asatroende firat Midsommar och Midvinterblot, och låt oss heller inte glömma bort, att det finns många ryska Asatrogna också – fastän jag skulle tro att väldigt få av dem alls vill slåss emot sina bröder.

Harald och hela hans pluton blev nästan utplånad, och det av artillerield – för det är inte alls missiler, eller flygbeskjutning som orsakar de flesta civila eller militära dödsfallen och all förstörelsen i Ukraina. Hade de i tid fått hjälp från Sverige, och haft något att utföra ”counter battery fire” med, hade de kanske alla levt nu – men nu dog eller lemlästades de i September, tack vare Sveriges och Västvärldens måttlösa svek. Själv äcklas jag så att jag nästan spyr av våra handlingsförlamade ledare, och kanske känner ni, mina läsare och läsarinnor också samma sak.

One day, we shall return !

Många är de döda som redan vilar i Ukrainas blodbestänkta jord, och det skall vi minnas, såhär till Alvablotet. De ryska dödsoffren lär vara många fler än de Ukrainska soldaterna, de som offrade sina liv för VÅR skull, inte bara Ukrainas. Det är vårt krig de utkämpar, och det får vi aldrig någonsin glömma bort.

De ukrainska och ryska folken har nästan alltid varit bröder, och ytterst sällan fört krig emot varandra, förutom under Hetman Mazepa och Karl XII, samt under Katarina den storas erövring på 1700-talet. Detta är också vad som gör det krig som ännu pågår till en fruktansvärd tragedi. Det brukar sägas att det tar minst tre generationer innan den glömska allmänheten inte längre minns ett krig, och ett land inte längre hedrar sin historia.

Den första generationen utgörs av krigsdeltagarna själva, eller de som var i vuxen ålder när kriget kom. Nästa generation är barnen, som fick uppleva kriget ur ett underifrån-perspektiv, och som i bästa fall för höra sanningen från sina egna föräldrar – och så kommer den första efterkrigsgenerationen, som fått höra om kriget enbart från sina farföräldrar och morföräldrar.

Alla bedömare är ense om att kriget i Ukraina kommer att fortsätta långt in på 2023 – och redan börjar Ryssland med avledningsmanöver, riktade emot Sverige. Sprängningen av Nordstream 1 och 2 samt stölderna av svensk elektronik är typexempel på sådant, men vi SKALL och BÖR vara vissa om att det kommer mera. Idag har Polens försvarsminister uppmärksammat det faktum, att Ryssland nu håller på att föra in somalier, araber och andra såkallade ”flyktingar” med flyg rakt in i Kaliningrad-enklaven. Polska myndigheter är nu övertygade om att tiotusentals ”migranter” eller rättare sagt specialrekryterade kriminella, drägg och avskum från jordens allra fattigaste länder kommer att försöka ta sig in i Europa via just Polen, men det är inte alls säkert. Lika illa utsatt torde Litauen vara – och Litauen har ännu sämre möjligheter att försvara sig. Snart kanske det dyker upp ”båtflyktingar” i Östersjön, medan Miljöpartiets språkrör skriker och ojar sig, och agerar ”gråterskor” i SVT och påstår att det skulle vara ”synd” om de kriminella, som just släppts ut ur Syriska fängelser och liknande, och som nu är på väg emot Sverige.

Ni ska få se, gott folk. Det dröjer inte länge till – och då återstår det verkligen att se, om vi har en Regering som sätter de etniska svenskarnas säkerhet i främsta rummet, och likt den Ukrainska eller Polska sätter hårt mot hårt.

Polen och Ukrainas väpnade styrkor har tagit strid för Europa. Borde vi inte hedra och minnas dem ?

En kamrat är död, och borta i kriget. Ryssar och Ukrainare dör och lider nu i lika hög grad, tack vare de ryska makthavarna och deras oerhörda dårskap. Putin är inte ensam skyldig till kriget, som många tror – minst lika skyldig är den ryska ”Stavkan” eller generalstaben med Sergej Shiogu i spetsen, Ramzan Kadyrov och hans tjetjenska muslimer, burjäterna – som genomförde folkrättsbrotten vid Bucha utanför Kiev – samt mullorna i Iran.

”Men vad våldet må skapa, är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort” skrev en gång en svensk diktare.

En gång skall vi alla mötas på de svarta bergen utanför Kiev. Då skall vi fira Midsommar, och Jarilo, Frej och Tor lika mycket som Chernobog. Och minnet efter de som dött, ska framstå i ett förklarat sken, inte bara för deras kära och närmaste – utan också för oss. Ja, för oss.

”Ej med klagan skall du firas.
Ej likt dens, som går och snart skall glömmas.
Så skall fosterlandet dig begråta
Som en afton gråter dagg om sommarn
Full av glädje, ljus och sånger
Och med famnen, sträckt mot morgonrodnan. ”

Ukrainas Nationaldag

av

Efter sex månader av krig firar Ukraina – ett av våra nära grannländer – sin nationaldag. Svenska Media och särskilt SVT rapporterar ytterst lite av vad som pågår i de av Ryssland ockuperade delarna, och hur man i Luhansk-regionen redan på förhand utropat att det ska anordnas ett såkallat ”demokratiskt val” som skall få 100% valdeltagande, och där mer än 70% av den röstande befolkningen förväntas rösta för en införlivning med Ryssland. Den som följer med i de öppna källor som finns, vet också att ryska myndigheter börjat föra bort barn från Mariupol, mot deras vilja – för att sedan placera dem i ryska ”fosterfamiljer”.

Att vidta åtgärder, som innebär att man utplånar en etnisk eller religiös grupp anses strida emot FN.s deklaration om de mänskliga rättigheterna, enligt amerikanska bedömare – för att inte tala om alla de otaliga brott som Rysslands politiska ledning och dess militära styrkor redan förövat.

VLADOLF PUTLER !

Till och med en såpass militärt obegåvad och genomcivil person som Tofve Lifvendal, Svenska Dagbladets chefredaktris, börjar nu inse att försvaret av Sverige i realiteten sker genom ett krig i Ukraina. Och inte bara det. Vad hela Ukrainas folk och dess Armé gör, är att rädda Europa – och skicka den ryska krigsmaskinen tio år bakåt i tiden, genom de förluster den redan åsamkats. Vi borde alla vara tacksamma emot Ukrainas Regering, vi borde aktivt bistå den med pengar, resurser och vapen på alla sätt vi kan. Ukraina är nära. Det gäller vår plikt som Européer och medborgare i ett civiliserat land.

Vår Regering har totalt misslyckats med sin försvars- och utrikespolitik, och ingen ljusning finns i sikte förrän till nyåret. Man har sagt att vi skulle få inträda i NATO – något som är absolut nödvändigt efter tjugo år och mer av oavbruten nedrustning – men man har svikit sitt löfte till hela Sverige. Man har svikit Gammelsvenskby och svenskarna i Ukraina – allt Utrikesminister Ann Linde gjort, är att erkänna att den by som så sent som i vintras innehöll cirka 200 svensktalande är en plats på kartan, men hon och Regeringen Andersson har sedan inte hjälpt dem, inte på minsta sätt.

Inte en gång på sju dagar har våra statskontrollerade media med SVT i spetsen nämnt de svenskar som nu sitter som ryssarnas fångar och väntar på att avrättas. Den sk ”tysta diplomatin” – Socialdemokratins och inkompetensens kännemärke – är i år mer än ovanligt ”tyst”

Som ni vet är jag Hedning, och en Hedning rabblar inte några böner – men vi hedningar hyser hopp. Till slut faller ändå kanske Regeringen Andersson, fastän det val som snart skall ske här, också verkar uppgjort på förhand – i alla fall om vi får tro SVT. I Gårdagens 19.30 sändning av ”Rapport” framställde man den samlade politiska oppositionen som en skara oeniga barn, på ”studieresa” till ett svenskt kärnkraftverk – för att därefter brista ut i hyllningar av ”Magadan Magda” Andersson, göra präktigt med reklam för henne och berätta hur ”bra” hon är – denna nya sk ”landsmoder” ungefär som Putin – han skall ju vara ”alla ryssars far” likt på sin tid Josef Stalin – även om han numera, en hel värld över kallas för Vladolf Putler.

”Smeknamnet” har använts av ryska oppositionella sedan minst 2014, men här i svenska media vågar ingen skriva det.

Istället ser vi hur SVT publicerar det ena ryssvänliga reportaget efter det andra, särskilt vad det gäller den ryska skrämsel-propagandan kring reaktorerna vid Enerhodar, som aldrig beskjutits av Ukraina – för vad Ukraina gjort, är att attackera en fjärrvärmecentral och några transformator-stationer mer än 5 km därifrån – för detta finns det bevis i form av satellitfoto – se hos den källa jag nämnt ovan – men det berättar inte SVT:s journalister – för skrämma oss med kärnkraft det ska man – Miljöpartiets clowner är ju Regeringens bästa ”ful-svans” och den svansen vill man ha kvar i Riksdagen – till varje pris.

Vladimir Putin har varit Rysslands ledare längre än någon annan person i hela den ryska historien, i alla fall sedan Tsar Ivan den Förskräckliges tid. Han kunde ha avslutat sin fjärde presidentperiod lungt och stilla, nöjd i förvissningen om att ha skapat ett jämlikare och ekonomiskt starkare Ryssland, men så valde han att gå i krig, och rasera allt som vunnits sedan Sovjets fall. Det är en kristen dårskap, större än allt annat – möjligen lika stor som hos dessa koldioxid-fanatiker – som ironiskt nog vill ta bort och stänga ned den kraftkälla av alla, som ger minst CO-2 utsläpp.

Men – SÅDAN ÄR MONOTEISMEN…

Och rösta INTE på Regeringen Andersson eller ”Magadan Magda”

Äntligen slut på neutraliteten…

av

Äntligen enas Norden i militärt avseende. Island, Norge och Danmark har ända sedan 1945 väntat på den dag, då Finland och Sverige skall göra gemensam sak med hela det västliga Europa. Nu uppges det Socialdemokratiska partiet (som tyvärr ännu är i regeringsställning) ha sagt ja, och därmed finns en klar majoritet i den svenska Riksdagen för att inte sitta och passivt gå Rysslands och Putins ärenden längre.

Dessvärre har partiledningens beslut skett med ett extremt stort demokratiskt underskott, och något som liknar en hemlig konklav, en sådan som man traditionellt tar till i Vatikanen, då en ny Påve ska väljas. Insynen och medinflytandet har varit lika med noll för hela vårt folk; och det faktum att vi styrs av en liten, makthungrig Nomenklatura som helt och hållet skiter i alla medborgares och etniska svenskars åsikter framgår också tydligt, men vad är väl annat att vänta när det gäller dessa Socialdemokrater, vars sinne för demokrati numera är lika med noll och intet.

Försvarsmaktens devis kräver också frihet från Islam, frihet från kristendom och frihet från alla totalitära åskådningar.

 

I den nuvarande situationen, då Regeringen Reinfeldt – en av de värsta regeringar Sverige någonsin haft – nedrustat hela försvaret, avskaffat värnplikten och gjort vårt land värnlöst – en utveckling som bara förvärrats under Regeringen Löfvén är en anslutning till NATO det enda tänkbara, och enda sättet att snabbt bygga upp ett slagkraftigt försvar. Den dag då vi militärt kan stå på egna ben är inte kommen än, men den kommer när värnplikten återinförs, och Försvarsanslagen sätts till 3,5 % av BNP – ju snarare detta kan ske, ju bättre är det.

I veckan har det också uppgetts, att Sveriges nuvarande Utrikesminister Ann Linde för första gången uppmärksammat situationen i Gammalsvenskby, där etniska svenskar befinner sig under rysk ockupation. Detta sker först efter cirka tre månaders krig, och visar hur inkompetent, svag och oförmögen att handla vår nuvarande regering är.

En svensk regering som verkligen vore värd namnet hade ingripit till Gammalsvenskbybornas räddning, och begärt deras återlämnande till Sverige, avbrutit de diplomatiska förbindelserna med Ryssland ifall inget gjorts för att förhandla om saken, eller förklarat Ryssland krig, vilket vore ett moraliskt val med tanke på vad som just nu sker i Ukraina, och en tanke som jag för min del fullt ut stöder. Regeringen Putin skall inte få komma undan med folkmord, utan straffas för sina brott.

Neutraliteten har tjänat ut som koncept, för oförmåga att handla, då världen står i brand är oförlåtligt, och lika brottsligt som att föra angreppskrig, eftersom det i realiteten betyder att man låter diktaturstater komma undan med sitt övervåld. Jag vill erinra alla mina läsare om vad Nils Ferlin, den svenske poeten skrev under brinnande krig anno 1943, och påminna er om situationen i Mariupol och Ukraina, där ett grannfolk ännu slåss för sin etniska överlevnad.

Neutralitet

Mäst säjer ja mådä
för ja tycker att dä ä
liksom ingenting ä sagt
när en bara säjer dä.

Ja gräver i min jord
å behåller mina ord
å Bibeln ha jä lagt
så den lyser på mitt bord

Gu skydde prosten å staten
och innerligt tack för maten

(Nils Ferlin, 1943)

Neutralitet är aldrig något alternativ. Antingen står man upp för vad man tror på, eller också har man ingen heder alls..

HEDNINGAKARTAN 2021 – Kommunvis

av

”You can’t deny this !
You might not like me saying it,
but you can’t deny it !!”

– sagt av Malcolm X (1925 – 1965)

I dagens Svenska samhälle ser vi allt oftare hur media och journalister döljer fakta, och hur våra politiker till och med hindrar demokratin, och förbjuder vårt folk att ta ställning i viktiga samhällsfrågor. Medborgarna förhindras att yttra sig, och får inte veta sanningen; i det stora som i det lilla. Så behandlar man varje sakfråga.

Ofta försöker man ”skjuta budbäraren” som när man påstår, att den danske Libertarianen och Islamkritikern Rasmus Paludan skulle vara högerextremist, något som direkt är hämtat från Putins kritik emot Volodymir Zelensky. Fastän den senare är jude och bevisligen får mycket mer stöd från staten Israel än han någonsin fått från ”Magadan Magda” Anderssons bedrövliga regering i Sverige, som nu mörkar, ljuger och behåller sina traditionella socialdemokratiska skygglappar i NATO frågan, så upprepar svensk press taktfast, papegojmässigt och stöveltrampande de idiotiska påståendena om att Paludan och Zelensky på något sätt ska vara nazister..

Samtidigt med detta publicerar jag nu den andra delen av mina berömda Hedningakartor, som ingen journalist, ingen grafikredaktion, varken i TV eller tidningar någonsin vågat publicera en motsvarighet till sedan 2017, då jag först började med denna statistik.

”Raus Raus – von unserem land HINAUS – Das Spiel ist AUS !!”

Förvisso en storm i ett vattenglas, tänker ni kanske – men kom ihåg vad jag sagt er. ”Svenska” Kyrkan, ett samfund som vägrar acceptera den sekulära staten Sveriges blotta existens, och som genom sin ledning om och om och om igen försökt blanda sig i politiken, har nu hunnit till den punkt där även dess präster hotar att gå ut i strejk, och inte vill vara med på ledningens diktators-fasoner längre. Det finns inte minsta tvekan om att det är den nuvarande Ärkebiskopen, en viss Antje Jackelén, vars extrema vänsteråsikter är väl kända, och vars människosyn och ledarstil är hämtad från det gamla DDR, som ligger bakom alla dessa problem, alla dessa obehagliga tendenser.

Känns ”Magadan Magdas” och fd. ”Svetsar-Stefans” retorik igen, svenska folk ? (teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)

Att vi numera har fått in extrem islam i landet, och att yttrandefrihetens fiender och ”samarbetspartners” för extrem islam dyker upp överallt, i det stora som i det lilla – är förstås illa nog, men bakom ”Magadan Magda” finns rörelser som ”Tro och Solidaritet” samt skumraskfigurer som Anna Ardin, så det är inte bara islam som är problemet. Nu – precis som i Ukraina där det redan råder krig – gäller det att värna det fria samhället emot de mörka, totalitära krafter som vill förstöra det, som vill skada oss alla och som vill se det fria Sveriges och den fria Världens undergång.

De av er som har förstånd nog att välja, kan göra som jag. Ni kan GÅ UR den påstått ”Svenska” Kyrkan, och rösta på oppositionen i nästa val.

Jag direkt uppmanar er till det, för ert eget och vårt lands bästa.

Här ovan ser ni hur många hedningar det fanns i landets olika kommuner anno 2019. Mindre än 44 % är nu medlemmar i den ”svenska” kyrkan, och majoriteten av svenska folket tror inte längre på det ”allsmäktiga” partiet, som via schackrande, manipulerande och allsköns fuffens, fortfarande vinner varje val – men det varar kanske inte så länge till, i alla fall inte om de etniska svenskarna – fortfarande ca 75 % – får säga sitt. Hedendomen var redan i majoritet i många av landets kommuner 2019, framförallt i storstadsregionerna, och i nästan varje större kommun av betydelse, fanns över 25 % hedningar.

Såhär såg bilden ut 2020. Notera hur det HEDNISKA SKIFTET närmar sig i kommun efter kommun – ifall dessa bilder laddar långsamt, kan du ”klicka” på dem för att få upp dem i högre upplösning. Andelen svenskar som blivit skeptiska gör att den röda färgen djupnar, tills att vi når över 50 % hedendom och den gröna färgen inträder. Redan människorna i Gnosjö kommun, mitt inne i mörkaste Småland, sket i ”statskyrkan” och dess ömkliga rester anno 2020.

Statistiken bygger på de kristna hundarnas egna siffror, och på deras årliga rapporter, som de har mage att ge ut själva. Förlåt, att jag blott citerar…

Gnosjö är tillfälligt borta ur bilden, men även självaste Ärkeskojarna, mitt i Ärkestiftet Uppsala har nu fått uppleva, hur deras starkaste fäste gått förlorat för dem. Och en gång hednisk majoritet, alltid hednisk majoritet. När vårt folk får smak på friheten, kan inga inskränkta despoter i prästrock hindra den längre. Både Lund,  stora delar av Södermanland, Västergötland, Bergslagen och Södermanland balanserar på gränsen till det Hedniska Skiftet – bara en liten, liten knuff till behövs, och så rasar hela den stora förtryckar-apparaten samman och upplöses i intet – efter 700 hårda år för oss svenskar. Häxförföljelser, Konventikelplakat, Husförhör, Sexualförtryck, åsiktsregistrering, politiskt maktövertagande och otillbörlig maktutövning i kyrkans namn… snart är det för evigt SLUT på detta – för i morgon härskar Hedendom och Humanism..

Nu gör jag försiktiga antaganden, och räknar med ett ”viktat medelvärde” från åren 2019, 2020 och 2021 – och så kan vi se vad som händer år 2025. Detta är ingen rak trendframskrivning, men illustrativt nog. ”svenska” kyrkan kommer att falla, och är den väl gjort det, reser den sig aldrig mer igen. Hedendom och Asatro kommer så småningom att ta över, eller i varje fall få gyllene tider, liksom Polyteism och Humanism – därför att dessa två begrepp alltid gått hand i hand.

2030 ser bilden ut som nedan – och nu har det HEDNISKA SKIFTET omfattat närmare 60-70 % av befolkningen – få, om ens några kristna kommer finnas kvar, och hela denna medeltida, icke-fungerande religion kommer helt säkert att i allt väsentligt dö ut på sikt. Vårt land står inför sin befrielse, men nu gäller också att vi måste befria landet från Islam, om vi inte ska hamna ur askan och i elden.

”Vid Slutet, står Segern !”

Björnvaknardagen, april 2022

av

Idag är den stora Björnvaknardagen, ett ämne jag skrivit om förr om åren – se ”i naturen” här ovan. I Ukraina pågår Rysslands skoningslösa krig fortfarande, och så länge denna orättfärdiga invasion pågår, kommer Hedniska Tankar rapportera om den. Igår kom det fram, hur den svenska ”Såsialdemokratin” hela tiden försöker försena NATO-inträdet för både Sverige och Finland, och hur samma parti i flera år stött ryska oligarkers verksamhet i Sverige. Enligt Statstelevisionens sändningar igår skulle utrikesminister Ann Linde vara ”stolt” över hur hon hjälpt diktaturen, och diktaturens kreatur – men som svenskar skäms vi allihop över att ha en såpass inkompetent Regering, som den vi ännu kväljs under.

Finland väntas snart bli fullvärdig NATO-medlem, och om vår nation alls skall ha någon chans att överleva, måste vi följa efter. Ryssland hotar oss redan idag med ”åtgärder” i Östersjöområdet, och konsekvensen av det kan mycket väl vara, att vi går in i kriget på Ukrainas sida. En svensk Regering värd namnet, hade liksom en rejäl finsk kanske redan vidtagit denna ”åtgärd” ifall Moskva fortsätter med sina tomma hot. Enligt amerikanska uppgifter lär Ryssland nu ha förlorat strax över en tredjedel av de bataljonsstridsgrupper de från början satte in emot Ukraina, och de sista dagarna är det inte Ryssland, utan den Ukrainska sidan som skördar framgångar.

Rysslands mål är fortfarande lika tydliga, och fortfarande ignorerar svenska media den militära dimensionen nästan helt. Om Ryssland når Dnjepr, uppstår ett ”koreanskt scenario” och man förmår dela Ukraina i två delar, utefter linjen Zaporizja – Charkiv – men det är för närvarande osäkert, om ryssarna ens förmår det. Anföll nu Sverige och Finland gemensamt Viborg och Murmanskområdet, skulle vi snabbt kunna framtvinga en fred, för Ryssland är nu svagare än någonsin, och har förlorat sina främsta elitförband i Ukraina. Igår övergavs robotkryssaren Moskva, efter det att Ukraina träffat den med en sjömålsrobot. Tre fartyg ur Ropucha-klassen är redan bekämpade, och den ryska Svartahavsflottan fortsätter att lida förluster.

Detta fartyg är nu försatt ur stridbart skick vid ”Ormön” som vi tidigare skrivit om

Trots talrika förutspåelser om rysk seger och annan defaitism har ryssarna inte lyckats ta Mariupol, som fortfarande håller stånd efter 9 veckors oavbrutna strider. Omkring 100 000 civila finns fortfarande i staden enligt Ukrainska källor, och ryska media påstod igår att 1026 man ur Ukrainas 36:e marininfanteribrigad (i själva verket den enda Ukrainska marininfanteribrigaden – man ska inte låta sig förvirras av regementssiffror och liknande) skulle ha kapitulerat, då de brutit sig ut från Stålverksområdet ”Ilitj” (döpt efter Vladimir Ilitj Lenin, ifall han ännu är bekant…) i riktning söderut och norrut, men de har bara lyckats uppvisa ett trettiotal fångar, vilket bevisar att ryska media ljuger, precis som vanligt. De kommunikéer från den tappra Azov-bataljonen som man kan se på nätet, visar soldater som på intet sätt är desperata, utan vid god hälsa och har gott om mat, och om tjetjener och liknande fortfarande tror att de kan storma Azovstal, och vad som återstår av hamnområdet, kommer de att lida de största förlusterna. Det beräknas, att Ryssland har förlorat mer än 4000 man (av ca 14 000) i sina försök att ta Mariupol, och vad man kan dra tillbaka därifrån ifall man nu vinner, kommer inte vara användbart förrän om ytterligare ett par veckor.

Tre motståndsfickor håller ännu stånd, men om ryssarna tror att stålverksområdet och hamnen blir en lätt seger, misstar de sig…слава україні !!

Vid Charkiv har nu de första tunga fordonen från Tjeckien anlänt, både i form av 152 mm DANA självgående artilleripjäser – en motsvarighet till vår svenska Archer, som vi anskaffat alldeles för få exemplar av – och stridsvagnar. Oavsett hur det går i öster, blir Charkiv en mycket svår nöt att knäcka, och kommer vara minst lika kostsam för ryssarna som Mariupol någonsin blir. Inte ens användning av kemiska vapen eller fortsatta terror-bombardemang av civila kommer att ändra på den saken. I söder närmar sig nu fronten åter Kherson, och Gammalsvenskby, som ännu är opåverkat av striderna.

Situationen nära Kherson och Gammalsvenskby, som du finner vid Kachovka-dammens första krök, söderifrån räknat, längs den väldiga floden Dnjepr.

Explosioner har redan hörts vid Khersons flygbas, där ryska fordon står uppställda, och snart kan Kherons befolkning mycket väl göra uppror, medan de få vägar som ryska fordon rör sig på norr därom, inte kommer hjälpa de ryska styrkorna så mycket. Det är ukrainas folk, som till slut kommer att stå som segrare, och det är Putin-regimen och alla de politiker som har stött den – i Sverige eller någon annanstans – som till slut kommer att stå som förlorare.

16 april i år är det Fullmåne i Vårmånaden, och då skall vi fira SEGERBLOT – för Ukraina, dess folk och dess stridskrafter – för vi har anledning att vara tacksamma emot dem – som räddat demokratin i kanske hela den fria Världen.

Vi borde snarast sluta upp bakom Ukraina, och att spränga NORDSTREAM gasledningen i tusen bitar, med hjälp av Svenska Ubåtar ur Gotland-klassen, vore en Asar och Vaner behaglig gärning!!

Vid slutet, står segern !!

 

”Es geht alles vorüber, Es geht alles vorbei…”

av

”Es geht alles vorüber,
es geht alles vorbei
denn auf jedem Winter
folgt immer ein Mai…”

– Ur en tysk Schlager från 1942, ofta spelad av soldater vid Stalingrad

”Du vet ju att allt har ett slut
att allting skall bli som förut…”

– Ur den svenska versionen av samma visa, inspelad 1943

 

Slaget vid Kiev är över. Det stora dubbelslaget vid Charkiv och Sievorodonetsk  har bara börjat.  Medan Finland idag skickar in sin NATO-ansökan, behåller svensk ”Såsialdemokrati” sina traditionella skygglappar, och lämnar vårt folk och land helt utan varje form av försvarsgarantier. Mariupols belägring pågår fortfarande, efter mer än sex veckor. Man vet, att Ryssarna nu tagit dit mobila krematorier, för att bränna liken efter alla de Ukrainska soldater och civila man mördat och slaktat. I svensk press, som UNT, TT, EP med flera organ, anklagar man alla de svenska frivilliga som ställt upp för Ukraina, och speciellt Azov-regementet – som försvarar sig tappert i ruinerna av den stad de älskar (kan man ens klandra dem för det ?) för att vara extremister eller till och med nazister.

På så sätt – och många andra – fortsätter svenska journalister att gå Putins ärenden.

Så ynkligt går det till under ”Magadan Magda” Anderssons Regering.

Under de två senaste dagarna har Ryssland inte nått några väsentliga framgångar vid Sieverodonetsk-fickan, men sker en inringning här, kan fortfarande hela fronten i Öster falla. Ukraina evakuerar sina civila i riktning österut, men kommer dess trupper låta sig inringas, den här gången ?

Vi har fått en statsminister, som sagt att ”andra” eller med andra ord Polen får ta hand om de Ukrainska flyktingarna, och att en Nato-ansökan skulle ”destabilisera det säkerhetspolitiska läget i Nordeuropa”. Hon har – som vi sett – i över en månad – förhalat och förvägrat allt väsentligt väpnat stöd till Ukraina, så när som på en andra omgång av 5000 pansarskott m/87, vilket Ukrainas försvarare ändå kan skjuta upp på en enda dag. Tjeckien gör nu det enda rätta, och det som den Ryssvänliga Andersson-regeringen inte vågar. Den ger Ukraina de stridsfordon, som man behöver för den krigsavgörande kampen i öster.

Den svenska försvarsmakten gjorde redan i början av Mars klart för Magadan Magda och hennes fega hantlangare att vi kunde avvara Robot 70, stridsvagnsminor och mycket annat, men hon vägrade att ge Ukraina någon hjälp. Som vanligt fortsätter Såsialdemokraterna att ljuga, ljuga och ljuga in i det sista, och förklarar att ”Nato-frågan skall bli grundligt utredd” när det i själva verket rör sig om en snabbutredning som skall vara klar i Maj månad – men det har man mörkat och dolt, och tänker inte berätta för det svenska folket.

Klicka på bilden för att förstora den – observera ”hornet” vid Sieverodonetsk och Izium, där Ukrainska förband snart kan bli avskurna… (Källa: ”Jomini of the West” 5 april 2022)

Kanhända minns mina läsare den store, store ledaren och svetsaren Stefan Löfvéns tal från 1 april 2020, då han lovade att alla svenska pensionärer över 65 år skulle nekas syrgas, ifall de hade oturen att insjukna i Covid-19. Vi vet också hur den stora Covid-utredningen schabblades bort, och hur allt mörkades och doldes, trots att kanske så många som 10 000 eller fler av Socialdemokraternas kärnväljare dog, och sju landsting – eller som det numera kallas – sju ”vårdregioner” mystiskt nog fortsatte att tillämpa bestämmelserna från 1 April 2020 i ett år eller mera. Löfvén-regeringens målsättning har sedan 2017 varit, att Sverige skall förvandlas till ett ”blandland” liksom Ukraina, och sedan dess har man tämligen konsekvent fortsatt genomföra ett befolkningsutbyte, ett faktum jag skall återkomma till.

Lustigt nog avgick Svetsaren-Ledaren helt oväntat (eller var det så ??) i November förra året, efter att ha förklarat att det skulle vara ”det bästa för partiet och landet” – och nu upprepar Magadan Magda exakt samma slitna fraser, när det gäller NATO. Ser ni inte vad som pågår, svenska folk ?

Liberalernas ledare, också ledare för den inflytelserika Sabuni-klanen, som tagit över delar av svensk politik har deklarerat att hon i händelse av krig omedelbart kommer fly till Norge, och har sedan dess ”pudlat” och försökt förneka vad hon själv gått ut och sagt i media – inför Svenska Dagbladets Politiske Chefredaktör. Man har påpekat, att hennes planer utgör ett brott emot svensk lag, och att partiledare inte får svika sin försvarsplikt.

Idag kan vi svenskar också fira ett annat jubileum, nämligen 5-års jubiléet av Rakmat Akilovs terror-attentat på Drottninggatan, då han lyckades mörda flera helt oskyldiga etniska svenskar. Metoderna går igen från vad vi sett i Bucha, Irpin med flera Ukrainska orter på den senaste tiden. Och vilka var det som var ansvariga för massakrerna i Bucha, med flera orter – där man nu hittat fler än 400 mördade civila, inuti sina hem, i massgravar eller ute på gatan ?

Titta på de här unga männens anletsdrag ! Många av dem har dykt upp som ”ensamkommande” i allt fler och fler svenska städer – och i Bucha har de begått oerhörda krigsförbrytelser, våldtäkter och MORD !

Man vet att det bland annat var den 64:e motoriserade ryska infateribrigaden, som till största delen består av burjäter, och andra folkslag från de mongoliska delarna av Ryssland. Samma Burjäter och samma folkslag kom under Regeringen Löfvéns tid hit till Sverige, under förevändningen att de skulle vara ”ensamkommande” och för att vi svenskar skulle bekosta deras gymnasieutbildning och uppehälle här. Senare visade det sig, att bara 55 av de 7700 burjäter och därmed likställda alls hade blivit kompetenta att ta någon examen, och detta trots fem års studier här !

Kanske minns ni också den skojfriske krabaten här på bilderna – det är han som står till höger, och skakar hand med den store, store Ledaren-Svetsaren. Particellen i Söderköping hade utsett honom till ”Ungdomens Ledare” inom SS, abteilung U och det visade sig snabbt att han i den rollen våldförde sig på en 14-rårig flicka på ett konfirmationsläger, något som enligt SAMMA Socialdemokratis nya lagar skulle dömts som våldtäkt. Arif Moradi, som den dömde heter, har sedan dess bland annat gjort sig känd för att överfalla och misshandla svenska poliser. Partiet har sett till att han bara fått villkorliga straff, och givit honom och alla hans bröder till våldsmän uppehållstillstånd i Sverige – än så länge har de bara fått tag på knivar och andra tillhyggen – vi kan fråga oss vad som hade hänt, om de haft AK 47:or – som Burjäterna i Bucha..

I Ukraina pågår som bekant kriget fortfarande. Den konflikt som pågår i vårt eget land kan ännu inte kallas för krig, men har sin orsak i samma folkgrupper, med samma kultur, och samma kännetecken..

Kherson

av
Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.
 
O, säg, Ni som är här,
Vad skulle Ni då göra,
Vad skulle Ni då höra,
Om den stad Ni har kär
 
Blev borta i ett krig
Till ingen, ingen nytta
Där mänskor blev förbytta
Som djävlarna med dig.
 
Fast fåglarna ger hals
Och träden gröna vaknat
Jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.
 
För den stad jag höll av
Har stympats, bränts och satsats,
Förlorats, glömts och kastats
Med andra i en grav
 
– Aningen fritt efter Boris Vian och Lars Forsell, 1954 resp 1979
 
 

Kriget närmar sig nu åter Kherson och Gammalsvenskby denna vår, i takt med att det ryska anfallet emot Mykolaiv och vidare emot Odessa har avvärjts. I norr pågår hårda strider längs Sumy-fronten och Charkiv. Blir det ett genombrott för Ryssland här, faller hela Ukraina öster om Dnjepr, den väldiga floden som jag en gång seglat på. Blir det ett genombrott vid Luhansk och Donetsk, vilket är mycket mindre troligt; händer samma sak. Odessa har räddats, och dito Kiev – för stunden – trots sporadisk beskjutning – och Mariupol slås till grus och aska, medan omvärlden tittar bort; och ignorerar alltsammans – hur kan ni alls uthärda det med behållen självaktning, kära läsare ?

Men Kherson – den stad som först erövrades av ryssarna – är ännu oförstörd, och dess befolkning ägnar sig åt intensivt civilmotstånd och protester, som ibland lyckas ovanligt väl. Jag sätter inte ut Gammalsvenskby på denna karta, men ni kan hitta byn på den stora udde i Kachovka-reservoaren i nordöst, där floden gör en tydlig U-krök – byn ligger alldeles ovanför U-et. Den svenska Regeringen med ”Magdadan Magda” Andersson i spetsen har fortfarande inte omnämnt de 180 svensktalande i byn med ett enda ord, inte gjort ett enda försök att undsätta dem – och totalt ignorerat deras öde. Detta efter en hel månads strider. Aldrig var en svensk Regering så tyst, aldrig så ignorant, så öppet svekfull eller så totalt handlingsförlamad när det gäller de människor, som är våra landsmän.

Alla nyheter om Gammalsvenskby har nu förvisats till publikationer som ”Hela Gotland” och landsortstidningarna – inga Riksmedia vill ta upp vad som händer. Bara Gamla män, föredragshållare, enstaka präster ur Svenska Kyrkan och andra vill alls ta upp eller nämna den del av Sverige – vårt Sverige – som faktiskt ligger i Ukraina, efter mer än 250 år av gemensam historia. Och tidningarna rapporterar som om det vore något slags ”mysigt soffhörnsprogram” som pågår, och ignorerar helt själva kriget, och den uppenbara fara, de nu omkring 180-170 kvarvarande befinner sig i.
 
Frivilliga insatser för att rädda åtminstone ett par invånare, är i alla fall ett ljus i mörkret, liksom de Ukrainska truppernas framryckning. En del bedömare antyder rent av, att Kherson kommer göra väpnat uppror, och att rysk militär kommer att ge upp försöken att fortsätta med sitt besinningslösa erövringskrig och sin allmänna terror emot civilbefolkningen på just denna front, och som jag själv antytt fortsätta förstörelsen av andra delar av Ukraina – men vi har inte sett något av detta ännu !
 
 
Det är nu bekräftat att byn står under rysk ockupation, även om inga ryska trupper ännu nått byn – deras framstöt åt nordväst har varit snabb, och begränsats till huvudvägarna. Artilleribeskjutning hördes igår från Khersons utkanter, och dess flygplats, där Ukraina slog ut ett stort antal attackhelikoptrar för någon vecka sedan, är fortfarande ur funktion. Ryssarna använder fortfarande Kherson som underhållsbas, och dess befolkning som ”mänsklig gisslan” – och som vi sett från Mariupol och många andra ukrainska städer, kan man när som helst börja döda gisslan, föra bort den genom att ”evakuera” den in på ryskt territorium mot dess vilja – detta lär redan ha hänt för minst 30 000 människor från andra delar av Södra Ukraina – och var den befolkningen hamnar sedan, återstår väl att se – men det var ju så Gammalsvenskby kom till, i de ryska Potemkin-kulissernas århundrade, redan anno 1780. Ryssland är sig likt, liksom dess befolkning, dess soldater, dess armé och dess styrande. Ryssland går aldrig att civilisera, därför att dess handlande gentemot omvärlden alltid är precis likadant, århundrade efter århundrade – och därför måste väst sätta stopp för dess agerande, intill dess att förhållandena österut går in i en fredligare fas.
 
 

Ukrainska flaggan hissas av frivilliga på Khersons stadshus, mitt under rysk ockupation, vid Frihets-torget den 24 Mars 2022 – civilmotstånd, när det är som BÄST !

Khersons befolkning har hela tiden bjudit hårt motstånd mot ockupationsmakten, med fredliga medel. Vid Frihetstorget, men också på annat håll i staden, sker ständiga demonstrationer. De har fått ryska lastbilar att backa – likt Kineser på Himmelska Fridens Torg – vilket skedde för fyra dagar sedan.

Bilder som dessa – visas aldrig av svensk statstelevision, för det vågar inte fegisarna på SVT ! De är fortfarande i händerna på ”Magadan Magda” och den regering vi nu har, och någotslags konstigt mjäk-svenskt konsensus, och därför vågar svenska media inte rapportera fritt – som jag – och många andra..

https://www.youtube.com/watch?v=N4_o8y33BHU

”Varningsskott” eller beskjutning över huvudet på obeväpnade demonstranter lär ha förekommit vid minst två tillfällen, 23 och 24 Mars 2022.

Vad slags stad är då Kherson ? frågar ni kanske. Jo, Kherson är en närmast sydlänsk stad – med svenska mått mätt kunde vi kalla denna hamnstad vid Dnjepr, långt uppströms från Svarta Havet – men ändå ganska nära , nära nog för att känna havsbris och doften av tång om somrarna – för ”Ukrainas svar på Göteborg”. Före kriget hade den 283 000 invånare, och de flesta har stannat kvar i sin hemstad ännu. Den påstås vara grundad först 1778, men det är långtifrån sant, för trots den 1800-tals prägel den har idag – med raka gator och avenyer, en fin ”gamla stad” – kaféer och plataner som i alléer kantar gatorna – jag minns i alla fall en sådan gata, och där var som i södra Frankrike – så har det legat flera Ukrainska städer i den trakt, där Cherson eller Kherson (på ukrainska !) ligger nu.

Jag är övertygad om att Kherson-borna också har sin ”Glenn” och sin Göteborgsmässiga humor, för de hade de i alla fall 2004, när jag besökte stan. Kanske utgör även den ett vapen, att ta till i dessa tider. 1 Maj i Kherson, 2004- var inte alls någon socialistisk helgdag, utan en ledig dag för människorna, en dag utan all politisk betydelse, då de strosade i sina parker – upplevde frihetstorget – som ni kan se på videon ovan – och mycket annat.

Bland alla marmorpalats och 1800-tals byggnader av det slag som man också kan se i Helsingfors – där märks ännu det ryska inflytandet – körde enstaka röda SL-bussar omkring – en lätt surrealistisk syn och upplevelse, ibland allt det ryska och ukrainska. Sverige hade under denna tid ett konsulat i en stad vid namn Kachovka, och var rikt på Ukrainska affärskontakter, bland annat inom dess livsmedelsindustri. Och så kom det sig, att gamla bussar faktiskt kunde doneras till stadens linjenät.

Hur det kunde se ut i Kherson, före Putins krig – om sommaren och våren (bildkälla Internet)

Kherson – eller Kimbrike Chersonessos, som antikens greker kallade området, inklusive halvön Krim, var en gång Kimbrernas eller Kimmerernas hemland, befolkat av Sarmater och Skyter, och nämns i den Isländska Ingvars Saga Hin Vitförla. Mats G Larsson, den svenske forskaren har skildrat den delvis legendartade, men ändå väldigt sanna berättelsen i flera böcker, som jag rekommenderar er att läsa.

Kherson var en stad av den vitaste marmor, står det i sagan – och det stämmer i viss mån fortfarande. Den låg i en grön och välkomnande trakt, och man märkte genast, att kvinnorna där var ovanligt vackra, säger sagan – det stämmer också, för jag har sett det med egna ögon. Kherson skulle – under antiken – vara huvudstad i det land Amazonerna kom ifrån, och både ytterst moderna rörelser som FEMEN och Asgarda – den senare rörelsen var ett slags kvinnlig kampsport-organisation, som både blandade element från Asatro och japansk Kendo och mycket annat – driven av en kvinnlig fitness-instruktris från Mosva, samt hennes filosofiske man på sin tid – sist man hörde om dem var för över 8 år sedan, och just den rörelsen kan – liksom FEMEN – Kherson var ett av deras starkaste fästen – nu betraktas som skäligen utdöd – mot bakgrund av de senaste krigshändelserna.

 

Khersons moderna förorter – före kriget. Rysk Pre-fab, men ändå grönskande, lummiga och fulla av strövområden. Dnjepr skymtas på avstånd.

Under 2000-talets två första decennier fick Kherson ibland ett oförtjänt dåligt rykte, eftersom hamnstaden – som också är en universitetsstad, liksom Göteborg – skulle vara hemort för alla de ”mail order brides” eller ”postorder-brudar” som sökte sig över till väst – men sådan verksamhet förekommer i hela Östeuropa, och det var fel redan då att ge de ovanligt frimodiga kvinnorna i just Kherson skulden för alltsammans. Ni kan lita på mig i det avseendet, för jag minns åtminstone två av dem, och de var inte blyga, inbundna och smittade av allt det, som förekommer i det numera halvmuslimska, genomkristna Sverige – som kallats för ”Hängbröstfeminismens Saudi-Arabien” – jag säger inte mer än så – men under pågående krig, behåller jag mina berättelser och minnen för mig själv, liksom minnet av alla de människor jag mött.

En annan sida av Kherson är dess skeppsvarv, och dess hamnområden – det stora Komosomolsk-varvet, till exempel, där den ryska Svarta Havsflottans kärnvapenubåtar renoverades och byggdes. Minst 10 000 personer arbetade i den industrin under dess höjdpunkt, men redan år 2004 var allt förfallet. Enbart varvsinvaliderna – en trasig, brokig och hålögd skara – bestående av gamla arbetare – var kvar, och skötte om resterna av sitt gamla ubåtsvarv – inne på området rådde fortfarande fotoförbud, men jag minns dem – särskilt hur ryska läkare kapat av förstörda underben nedan om knäleden, och inte vid knäet som hos oss – sågar man av en människas skenben och vadben på detta sätt, är det för det första risk för infektion i benstumpen, för det andra blir den obekväm, där den sticker ut bakom knäet i rak vinkel, och för det tredje kan där bli komplikationer, bensmärtor…

Många var sönderslagna, och saknade både fingrar, händer eller hade fullt av ”svetsloppor” och ärr i ansiktet, men som varande utbildad plutonssjukvårdare, kunde jag i alla fall bidra med något ur mitt fältapotek, och enklare omläggning av sår, den gången – anno 2004. Det var en insats som jag aldrig räknat med, men som var nödvändig redan då – fråga mig inte hur situationen är just nu, eller hur den blir om några dagar… Vi avtackades vederbörligen genom att bli kallade för ”arbetarklassens hjältar” av varvsdirektionen, till och med – mycket har man kallat mig genom mitt långa liv, Hedning som jag är – men ”Arbetarklassens hjälte” – det är en titel jag aldrig förr har blivit tilldelad. ”A working class hero is something to be” skrev en gång John Lennon, men det är förstås en annan historia

Ett annat kapitel är stadens hundar, som också förde ett hårt liv – och jag skriver detta eftersom jag särskilt minns en hund, som fick lämnas kvar – därborta. Kvinnor kan man både ha och mista, för de tröstar sig fort – men en hunds lojalitet – den är långt större än människornas, för hundar biter inte den hand som föder dem, och de sviker dig aldrig. Jag gjorde mig till och med en liten staty i en bit funnen marmor över honom, som ett ”sjömansarbete” – och den finns ännu i mina samlingar – nu nedpackade – men kanske tar jag en gång fram den, när kriget nu slutar.

Våren fortsätter närma sig den svenska huvudstadens nordvästra sektor, i vilket jag sitter och skriver detta. Befolkningen i övrigt sövs och dompteras av svenska media och lögnaktiga journalister, tillsammans med en ännu lögnaktigare (S)-märkt Regering, precis som vanligt.

Få – om ens någon – vill inse vad det pågående kriget i Ukraina faktiskt handlar om, innan det kommer hit till oss på allvar.

Vi kan fortsätta att hoppas på det bästa, på mänskligheten och på våren; men vi bör inte ta ut någon seger i förskott. Tiderna är hårda, och de kan bli hårdare ändå.

Tills vidare uppmanar jag er att göra aktivt motstånd emot allt vad ni ser av Putinism, motstånd emot allt vad ni ser av Totalitära läror och stater, motstånd emot allt vad ni ser av kristendom och islam, motstånd emot allt vad ni ser av Ryssland – och hålla fast vid Hedendom och Humanism, precis som jag.

Dyrka våren, Dyrka Freja – vars månad Maj snart kommer – men gör det med förstånd, och utan att glömma den kamp, som fortfarande pågår.

Valborg – Walphurgis – Valfreja

Ropucha

av

Hedning som jag är, så vaknar jag tidigt, och somnar alltid sent. Exakt klockan 0623 går reveljen, vilket är ovanligt sent i mitt fall, eftersom jag annars alltid vaknar 0520 varje arbetsdag, och sällan lägger mig före 2330. Jag kan å andra sidan konsten att sova i alla sorters fordon, från SL-bussar till tåg och till och med pbv 302, stridsbåt 90 eller exempelvis helikopter 15. Jodå, kära läsare – var viss om att jag under ett långt liv fått förmånen att åka dem allesammans…

Men det första ord jag tänker på, och det första som kommer in i mitt medvetande denna morgon, just idag – är ordet ”Ropucha” – vilket står i eldskrift framför mig, som om det vore skrivet i luften med stora, röda bokstäver.

Hallucinerar jag ? Ser jag in i framtiden, eller har jag blivit ”synsk” – som Hedning borde jag ju vara väldigt ”Clairobscure” – så hur kunde jag veta vad som faktiskt hände, just idag – INNAN det hände ? Den frågan skall jag få be att återkomma till här nedan, efter det att jag behandlat dagens händelser.

Rummet jag sover i är ganska litet, och håller absolut inte någon ARA-standard – dess luftkub är mycket mindre än 7 kubikmeter, vilket är den luftvolym en normal mänsklig varelse ungefärligen förbrukar på sju timmars sömn eller vila. Allt det här råkar jag veta, och det är inlärd kunskap sedan länge – dessutom har jag besökt något som hette och heter det 9 Fortet utanför Kaunas, Litauen – ifall ni som är mina läsare eller läsarinnor (nej, något tredje finns inte – ni är antingen det ena eller det andra !) är tillräckligt bildade för att komma ihåg vad som hände där. Ni övriga, som inte är bildade eller inte känner till historien kan lika gärna dra åt Hels Vite, dvs DRA ÅT HELVETE just nu, precis i det här ögonblicket, och för evigt sluta läsa den här bloggen – det är inte för obildade, sinnessvaga eller de av er som är ”i anden fattiga” som jag skriver det här – utan Solis Sacerdotibus, ifall ni nu råkar veta vad jag menar med just det.

Exakt klockan 0823 – knappt två timmar senare, nås jag av meddelandet att en kraftig explosion inträffat i staden Berdyansk, vid Azovska sjön, Ukraina. Senare under dagen skall det visa sig att minst två större ryska örlogsfartyg är utslagna precis där – och ett av dem är – som om av ett rent sammanträffande – av Ropucha-klassen.

De flesta sk. ”oberoende” journalister vi har i Sverige kan inte ens bekväma sig till att stava namnet korrekt – de ryssvänliga ”alternativmedia” vi har stavar det till exempel med TJ – vilket är helt inkorrekt på alla världens kända språk, mycket beroende på att korrekt stavning är -ch i det här fallet, och ingenting annat. Inte mindre än 4 fartyg av Ropucha-klassen är i det här ögonblicket stationerade i Östersjön, och de av er som bor på Gotland, kanske i en mycket nära framtid får stifta närmare bekantskap med dem, och hur mycket trupp de innehåller. Det rör sig om fartyg som är mer än 100 meter långa, och som vart och ett kan transportera två hela kompanier ryskt marininfanteri. Ni som följt med i den här bloggen ett tag vet att jag läst öppna källor, som berättar att minst två brigader ryskt marininfanteri befunnit sig på Krim-halvön, och att en bataljon i förra veckan sattes in emot staden Mariupol, där den redan är invecklad i hårda strider med en Bataljon ur Azov-Regementet (just det, det rör sig om ett Regemente om tre bataljoner, kära idioter och före detta sportjournalister på SvD – och dess soldater är visst inte ”Högerextrema” utan patrioter, som försvarar sitt land)

Nu försöker man alltså med Berdyansk, den enda hamnstad i Azovska sjön som fortfarande är öppen, och som skulle ha intagits av ryska styrkor så tidigt som 24 Februari, men ändå utlöses en kraftig brand i hamnen… Vad är det som har hänt ? Ukraina har inte tillgång till sjömålsrobotar eller några marina enheter av större betydelse, särskilt inte i Azovska sjön. Rysk trupp spärrade ju bron över Kertj-sundet från flyende ryssar, som söker sig bort från Krim så sent som igår, och i minst åtta års tid har Ryssland haft full kontroll över dessa farvatten – så vad händer ? Jag inser, att eldgivningen måste komma från landsidan. Men – skjuter Ukrainarna artilleriraketer då, GRAD kanske ? Har de fortfarande attackflyg i luften ?? Det senare tror jag knappast – men hur vore det med ett välriktat psk m/86, eller möjligen en ensam rb 57 ? Kan det vara rätt sorts vapen – hanterat av en man eller kvinna med säkert sikte, och i säkra händer ?

Det får vi nog aldrig veta svaret på, kära läsare – men en enda beslutsam individ – eller ett litet fåtal individer, kan avgöra mycket.

Man har senare konstaterat att det ryska fartyget BDK-69 Orsk (Alligator-klassen) som skickades in först var proppfullt med ammunition och sprängämnen, och nu gick det under. Minst ett Ropucha-fartyg blev satt ur stridbart skick, och brann fortfarande omkring kl 1730 idag. Ett annat har setts röra sig runt, runt på Azovska sjön i cirkel, medan det också delvis brinner och desperat försöker göra undanmanövrar på klassiskt vis, trots att inga ukrainska fartyg ens finns på Azovska sjön, och därför inte kan dyka upp ur dimman. Minst tre Ropuchas har iakttagits i området, förutom det som förstördes, trots motstridiga uppgifter i vanligtvis trovärdiga internationella media.

Ropuchas har, lika lite som andra typer av moderna örlogsfartyg, någon större bepansring, och skjuter man bara en enda granat av rätt sort genom deras glas- och kolfiberskrov, så skulle det för den delen sätta dem i brand lika lätt som vore de av trä. Även träfartyg har jag ju såsom varande Hedning själv seglat och rott för hand genom liknande vatten, som alla vet.

När vi diskuterar Azovska Sjön och Svarta Havet, kom då ihåg att det var vi HEDNINGAR som var där FÖRST !

Jag märker också att SvDs redaktion ändrar de rubriker och den text som skrivits av en av deras mest odugliga medarbetare. ”Jan Majlard” som han heter, har verkligen inget gott rykte i publicistiska sammanhang. Han är känd för att vara en ”riktig pajas” enligt många – det finns hela Fb-grupper om just honom, boende i sin fina villa på Bergdalsvägen 47 i Saltsjö-Boo som han ju är. Han är knappast någon, som ska yttra sig om vad som händer i staden Mariupol just nu. Kanske någon av mina läsare ville bjuda honom på restaurang någon kväll – med ett litet glas ricinolja som kvällens absoluta ”clou” – jag tror det skulle passa honom bra – nu när han skriver så ryssvänliga artiklar. Men – för all del – vi ska väl inte önska våra kära ”medsvenskar” illa eller – trots att det framgår ganska väl, vem de är lojala med…

Nu har SvD – hastigt och lustigt sedan vidpass kl 1000 idag ändrat sin text – klara tendenser till ”papegojmässig upprepning” finns vad gäller denna tidning – smutspublikationer som DN skall vi inte ens tala om…

I dagens SvD fanns det till exempel infört en kria om Mariupol, signerad av en viss Sara K Lindquist, som bara gjorde ett lågstadiemässigt referat av vad Mstyslav Chernov, reporter från Associated Press och en av de absolut sista journalisterna i just den staden, skrev för två dagar sedan. Sedan dess har det nämligen inte kommit ut ett enda reportage därifrån – man vet att stadens BB bombats till grus och aska, liksom stadens finaste teater och dess konstskola, men den slutstrid som nu utkämpas inne på stålverket Azovstals område, skriver naturligtvis svenska media inte ett enda ord om, lika lite som situationen för de 100 000 eller så Ukrainska civila som fortfarande befinner sig inne i Mariupols centrum, de flesta av dem utan några större mängder mat eller vatten.

En organisation som kallas ”Svenska Ryss” – nej förlåt vad skriver jag – ”Svenska Freds” skall det naturligtvis vara – skriver fortfarande på sina hemsidor att Azov-regementet uteslutande består av ”nynazister” och tjänstgör därför själva som Putins Papegojor. Man kan inte ens kalla dem för ”nyttiga idioter” längre, eftersom de i högsta grad är onyttiga. SvD besudlar sina sidor genom att ge dessa ”nötter” flera uppslag och sidor, och upprepar deras onyttiga idiotargument om att ”krig slutar alltid vid förhandlingsbordet” (ja – sedan REN HANDLING respektive den starkare sidan tagit saken dit !) och trams som ”pansarskott och robotar kan komma i fel händer, och därför användas emot dem vi skulle hjälpa” vilket är en ren upprepning av vad som skrevs i ryska media för någon dag sedan, och dessutom ren dumhet, eftersom det rör sig om engångsvapen. Till och med en berusad fyraåring eller ”Galna Greta” borde känna till att pansarskott och robotar skjuter man endast av en gång och sedan aldrig mera – därför kan de inte användas flera gånger – för sådana är fakta !

Sankta Javelina – Pansarskottens och Robotarnas gudinna – samt det enda Grekisk-Ortodoxa ”Skyddshelgon” ni behöver..

Idag har naturligtvis också Ukrainas President, Volodymir Zelensky – som han vanligen stavas i utlandet – hållit tal inför den svenska Riksdagen, som inte på minsta sätt lät sig bevekas, inte på minsta sätt omprövade sina felaktiga och försenade beslut, och inte på minsta sätt gav den Ukrainske presidenten det stöd han verkligen behöver – annat än i ord, ord och åter ord – meningslösa ord, för övrigt – som ”Magadan Magda” Andersson – den suggan ! – lovat ”ta med sig till Bryssel” ungefär som om hon ingenting kunde besluta, ingenting kunde ordna eller ingenting kunde göra själv.

Ni som läst denna blogg vet redan, att Ukraina så tidigt som 6 Mars begärde av Sveriges regering, att få sig tillsänt flera robot 56 – som man är i desperat behov av – samt psk m/86, luftvärnsmissiler, stridsvagnsminor och mycket annat – ”en hel lista” som vår Utrikesminister Ann Linde – enligt media ”rörd” av presidentens tal – krokodiltårar och spel för gallerierna endast – tydligen uttryckt det.

”Moder Svea” eller Magdalena Andersson, som nu påstås vara ”landsmoder” är sannerligen inte mycket att hurra för…

Vi vet redan, att ”Magadan Magda” först åkte till Boris Johnson i London, samt uppgavs ha ett långt samtal med honom – medan hon inget gjorde.

Sedan åkte hon till Bryssel och EU – medan hon ingenting ingenting gjorde.

Gammalsvenskby i Ukraina, med mer än 180 kvarvarande svensktalande – (ca 20 av dem har nu räddats, helt utan vår Regering och enbart genom frivilliga insatser – den senaste ser ni på länken här ) blev under tiden inringat av rysk trupp – medan Magdalena Andersson ingenting ingenting ingenting gjorde eller sade…utom sina ”ord som skulle till Bryssel ”- värdelösa vackra små ord, som ingenting ingenting betyder…

Har denna kvinna alls något samvete ? Vad svarar hon Zelensky med, annat än rena floskler ??

 

Nu får Ukraina ytterligare 5000 helt föråldrade pskott m/86 från det fjärran 1980-talet – och det var alltsammans. Det är den enda hjälp Regeringen Andersson och Sverige ger – efter att ”Magadan Magda” förhalat, skjutit upp, prokrastinerat, försenat, dragit i långbänk, och varit overksam – i hela 18 dagar och mer än så…

Hjälpen kommer för sent. Mariupol brinner redan. Azov-bataljonen och dess sista försvarare har tur, därför att deras egna fortfarande hjälper dem, och för att en enstaka hedning i Sverige fortfarande kan se, fortfarande vet och fortfarande bryr sig – men det var det hela. Liberalerna – som en gång var ett Folkparti, och till för det etniskt svenska folket – har krävt utbildningsintensiva robot 70 till Ukraina, och Ulf Kristersson lovar att ”vi ska göra mer” men kan inte svara på när eller hur.

Initierade bedömare vet, att den ammunitionen lika gärna kan skjutas bort på en enda dag, och även om den fortfarande – i rätt händer – är effektiv emot enstaka pansarskyttefordon (förutsatt att man träffar med 3-4 pskott i samma fordon eller har enorm skicklighet eller oerhörd tur ) samt förstås opansrade lastbilar och annat – så är den helt värdelös emot T 72, T 80, T 90 eller varje form av modernare stridsvagnar.

Visst – det var ”en ära” för oss att höra Zelensky tala, och se en verklig ledare och en verklig politiker i TV – för en enda gångs skull – men det var inte det, som behövdes.

Vad som Sverige skulle ge och BORDE ha gett av hjälp och bistånd, gavs idag av Storbritannien – ett verkligt NATO-land – och just den politiker – Boris Johnson – som Svenska media hela tiden kritiserat. Bland annat har vi ju katoliken Erik Helmerson i DN, som skrivit om ”vilda fester på 10 Downing Street”, ”honom skall det brittiska folket ta hand om” och annat i den stilen…

England does its duty ! 6000 nya Rb 56 med svenska komponenter är ÄNTLIGEN på väg !!

Zelensky har varnat det svenska folket för vad som kan hända angående Rysslands planer för Gotland. Harald Stoltenberg har också varnat för den upptrappning i form av kemiska vapen, som redan är på väg från Rysslands sida. Ni som har ett bra underrättelseunderlag och kan konsten att dra slutsatser, har redan sett två industrier ge ifrån sig allvarliga ammoniakutsläpp inne på Ukrainskt territorium, hört om minsprängningarna vid Ukrainska kärnkraftverk, de anlagda bränderna i den ”förbjudna zonen” nära Chernobyl, och andra liknande händelser, som utspelats just idag.

Jag spår fördärv, kära läsare. Jag har dragit mina slutsatser av dagen, och en av dem är vad den gamle knarkaren och fullblodsheroinisten William S Burroughs sa – på sin tid: ”If you cut too deep into the present, the future leaks out”.  Eller på mitt sätt – och på engelska ”Information forms a gateway between what you don’t know that you do know – and so you actually know more than those who don’t know, once you are in the know – if you’re able to draw conclusions…”

Eller – som en av mina instruktörer inom underrättelsebranschen en gång sa: ”Fakta innebär Slutsatser” – men först måste man ta reda på – vad som VERKLIGEN är fakta…

HANDLING väger alltid TYNGRE än bara ORD – för oss HEDNINGAR och ASATROENDE –

Därför ska man alltid utgå vad som faktiskt HAR hänt och HÄNDER – inte det man TYCKER eller TROR sig se.

Mariupol brinner fortfarande – men minst 1 bataljon Marininfanteri har idag inte kommit dit, utan BESEGRATS av de Ukrainska styrkorna.

Det inger hopp för morgondagen – och i morgon skall jag berätta lite för er om Ryska media – som ljuger nästan lika bra som SVT, SvD, DN och andra ”konventionella svenska”

”Vid Kievs portar” – Vad svenska media inte vill berätta, men vad Hedniska Tankar visar…

av

Hedniska Tankar kommer att fortsätta sin mediabevakning till stöd för Ukraina och dess folk, till dess att Rysslands orättfärdiga krig är slut. Svenska media berättar inte sanningen, och gör inte några allvarliga försök att skildra den militära situationen. Istället berättar de bara om en pågående ”flyktingkatastrof” och invaggar oss alla i en känsla av defaitism och hopplöshet. Visst är den humanitära situationen allvarlig, men de som verkligen är vänner av Ukraina och vår Västerländska civilisation, skulle må bra av att ta fasta på den väpnade kampen istället.

Situationen i Mariupol – där cirka 370 000 civila fortfarande är instängda…

 

Tidigare under dagen har svenska media citerat en amerikansk brigadgeneral – som bekant motsvarar en sådan en svensk 4-stjärnig överste – som påstår att de tio närmaste dagarna kommer att bli avgörande. Vinner inte Ryssland hela kriget inom tio dagar, är det försent att vinna det med konventionella medel – och en möjlig tolkning är att kärnvapen eller kemisk-biologiska stridsmedel kan framstå som mera attraktivt för Ryssland istället. Polen har via sin premiärminister nu åter begärt, att NATO sätter in fredsbevarande styrkor i Ukraina. Det är det enda sunda, hållbara alternativet.

Den Ukrainska generalstaben lär idag ha meddelat, att Ryssland praktiskt taget har skjutit slut på sina Iskender- och Kalibr kryssningsmissiler med konventionell laddning. Antingen måste de producera nya, eller så blir nästa steg kemisk krigföring eller kärnvapen. Detta är mycket illavarslande, men svenska media är helt blinda för faran.

Ukrainska och amerikanska underrättelsekällor har fått reda på, att inte mindre än 40 000 muslimska och syriska ”frivilliga” står redo att skeppas över till Ukraina. Det bedöms som säkert, att Ryssland kan flygfrakta in ca 300 av de här fanatikerna varje dag; men det påstås också att självstympningar sker i Syrien, där president Bashar-al-Assads soldater hellre hugger tummarna eller händerna av sig själva än att låta sig skeppas till Ukraina, där de ska agera ”polistrupper” och främst ”kontrollera” den ukrainska befolkningen, enligt vad Kreml avser. Svenska media ignorerar helt den religiösa dimension, som finns i Ukraina kriget. Det är islam, och den kristna rysk-ortodoxa kyrkan, som hela tiden engagerar sig för Putins sak – och svenska journalister förstår inte, att detta är en kamp mellan civilisationer, mellan olika sätt att leva.

Svenska media har i mer än tre veckor systematiskt underlåtit att nämna, att det enligt obekräftade uppgifter finns mer än 10 000 muslimska fanatiker på Putins sida i Ukraina…

Många av de här muslimerna tros också kunna desertera till Västeuropa, och tecken finns på att de har blandat sig med de flyktingströmmar, som nu genom Polen och Tyskland rör sig emot Sverige. I Frankrike har det redan kommit fram, att 30 % av de som anländer till Franska gränsen och uppger sig vara från Ukraina, i själva verket kommer från helt andra länder – och en del av dem är underligt nog helt svarta i hyn…Svensk gränspolis har bekräftat, att det finns sådana som ”gömmer sig i flödet” och Tyska myndigheter lär ha kritiserat Danmark för att kräva riktiga pass och korrekt legitimation för de personer, som vill ta sig till Danmark – detta borde vara ett helt naturligt krav för alla stater i EU – som faktiskt är ansvariga för sina egna medborgares säkerhet, liv och hälsa.

Strider uppges nu pågå i centrala Mariupol, som sedan länge är omringat av ryska trupper. Delar av den ryska 810:e marininfanteribrigaden förflyttades från Krim för två dagar sedan, och är nu insatta i strid. De är inte på väg till Odessa, som västerländska bedömare trott, och Ukrainska myndigheter säger att en systematisk förstörelse, hus för hus i hela Mariupol redan pågår. Amerikanska bedömare tror att staden inte kan hålla ut i längden, och att den kommer falla under ”de närmaste veckorna” vilket innebär att Ryssland kan frigöra minst 5, kanske 8 bataljonsstridsgrupper för att rulla upp den Ukrainska fronten i öster söderifrån. Frågan är då bara hur många civila dödsoffer det skall kräva, och hur länge Azovbrigadens isolerade bataljon kan hålla ut i staden.

Ukrainska media berättar om att bussar med civila har lämnad Berdyansk, och andra städer nära Mariupol och Azovska sjöns norra kust. Svenska media tiger om händelseförloppet, och berättar inte heller att Zaporizhia, vid Dnjeprs östra strand – där många flyktingar från just Mariupol samlats, sedan 6 timmar tillbaka ligger under kraftig artilleribeskjutning, också med Grad-raketer.

Amerikanska bedömare rapporterar, att Ryska styrkor inom kort väntas anfalla Zaporizhia, vilket kan ske inom 48 – 72 timmar. Nära kärnkraftverket vid Enehodar, och Dnjepr-stranden i väst-östlig riktning väster därom, finns uppskattningsvis hela 7 bataljoner, som kan sättas in emot Zaporizhia i närtid. Svenska media förefaller helt omedvetna och obekymrade om den saken. Ukrainska generalstaben har förmodligen en helt annan uppfattning om läget.

Vid Kiev gör den ryska arméerna små eller inga framsteg. Amerikanska bedömare bekräftar, att ryska styrkor bara anfaller kompanivis eller inom bataljons ram, och att de förefaller vara osedvanligt dåligt koordinerade i sina attacker. Detta är överraskande, för finns det något som den ryska armén kan, och ofta har övat på – i Zapad-övning efter Zapad-övning – också i Sveriges omedelbara närhet – så är det övergång av vattendrag, eller samordning av hela brigader, divisioner och armékårer. Den enda sannolika förklaringen kunde vara bristande samband, att ukraina stör ut ryska sambandsmedel (det finns inga uppgifter jag sett som skulle kunna bekräfta det antagandet) eller att Putin medvetet väntar med att ge order om ett samlat anfall, vilket är det mest sannolika.

Ukrainska källor har för första gången använt ordet ”artilleribekämpning” eller ”counter-battery fire” enligt amerikanska uppgifter. De försöker att leda sin egen eld in mot ryska batteriplatser, för att slå ut de allerstädes närvarande Grad-raketfordonen, eller det ryska, konventionella artilleriet – och ändå är ryssarna redan ”inom granatkastaravstånd” från centrala Kiev. I Irpin fortsätter bostadshus och förorter att brinna. Sverige har genom Magdalena Anderssons handlande försenat och förhalat den andra omgången av sin militära hjälp (se gårdagens inlägg) – och det är väl osäkert om robot 57 alls kommer fram till Kiev, innan den ryska förbekämpningen med artilleri (det är början av den vi nu ser) inleds, för att ”pulverisera” så mycket som möjligt av försvararna och omkringliggande civila mål, innan man snart – inom en vecka eller minst 6 dagar – återigen försöker storma Ukrainas huvudstad.

Varför försenade och förhalade hon i mer än två veckor den militära hjälp, som Ukraina så desperat behöver ?

Vid Sumy och Charkiv finns klara tecken på att ryska enheter fortsätter att gå runt städerna, ca 30-60 km söder om dem – och svenska media skriver inte en rad, gör inga observationer, missbedömer eller utelämnar helt det militära läget – vilket är ett allvarligt misstag i rapporteringen, eftersom det ger Sverige och svenskarna en skev och felaktig bild av Rysslands förehavanden. Kriget i Ukraina är på intet sätt vunnet av den Ukrainska sidan, och det är direkt farligt att ta ut segern i förskott, vilket jag hoppas att mina civila läsare inser.

Över 25 % av Ukrainas statsterritorium är nu i ryska händer. Att påstå att Ryssland håller på att förlora, är INTE rätt slutsats !!

De enda Ukrainska framgångar vi kan glädjas åt, sker vid Mykolaiev – Odessa- Kherson i söder. Ukraina har slagit ut ett stort antal attackhelikoptrar på ett flygfält nära Kherson – vilket svenska journalister såklart helt ignorerat. I gårdagens anfall på Kryvyi Rih nådde ryssarna små framgångar, och Ukrainska källor rapporterar nu att flottaktionerna i Svarta Havet nära Odessa är ”i huvudsak av psykologisk betydelse” och ett försök att skrämmas, precis som de ständiga ”snyft- och gråtreportagen” i svenska media – indirekt faller man rakt i Putins fälla, genom att hela tiden framhäva flyktingarnas lidande – och sedan utelämna allt som händer inuti Ukraina som nation.

Ukraina går också till motattack i norr, och det Ukrainska folket gör just nu allt vad de kan för att försvara sitt land. Polen och andra länder stöder dem aktivt, och det är också vad vi svenskar och inte minst vår Regering AKTIVT borde göra. Den militära och humanitära hjälpen är tillräckligt försenad som den är, och nu kan varken Gammalsvenskby eller hela Ukraina accpetera fler förseningar, byråkratiserade hinder eller Nato-fientliga uttalanden från vår Statsministers sida.

Det är inte Nato som ”destabiliserar vårt närområde” utan Putin, och Putins Ryssland.

Magdalena Anderssons uppträdande är idiotiskt, och tjänar bara till att förhala.

Det är NU det väpnade stödet för Ukraina behövs – precis som den polske Premiärministern säger. Inte ”i helgen”, ”kanske nästa vecka” eller ”i morgon”.

Jag hyllar Ukraina och dess väpnade styrkor med att spela ”Vid den stora porten till Kiev” av Modest Mussorgsky.

Det är inte mycket, utan en modest hyllning – från ett Sverige vars ledare och fähundar till journalistkår till skillnad från mig själv inte bryr sig, utan fortsätter att likt strutsar sticka huvudet i sanden och ignorera Ukraina – vilket vi inte har råd med.

Ukraina kämpar också för oss, och för hela den fria Världen.