Vårblot

När är rätt tid för att fira Vårblot ? (artikel från 30 Mars 2015)

Vårblot enligt Asatron firas inte till påsk, eftersom påsken är en kristen sedvänja, och dessutom en rörlig helg, som nästan ingen människa kan hålla reda på. Inte heller firades det stora Nioårsblotet i Gamla Uppsala på Vårdagjämningen, enligt vad den vanligtvis vederhäftiga sajten ”Arkeologi i Gamla Uppsala” vet att berätta. Man citerar religionshistorikern Andreas Nordberg, som skrivit om den forntida kalendern i ”Jul, disting och förkyrklig tideräkning”. Det enda riktiga och acceptabla, säger han, är att fira på första fullmånen efter Vårdagjämningen, precis som Jul förr i tiden vanligen firades på första fullmånen efter Vintersolståndet.

Att fira Vårblot på påsken är helt och hållet en nutida vana, och inte alls ”sed”. Det är något vi införde för att skilja ut oss ifrån de kristna, och för att medvetet trotsa dem – för så var tanken, på den tiden vi hade ett fungerande Asatrosamfund här i Sverige. Nu finns det dem, som säger att vi hela tiden skall anpassa oss efter kristenheten istället, och till och med ”ha goda relationer” med denna religions allt färre förespråkare. ”Varför det ?” säger jag. Vi är Hedningar – och som Hedning – har jag ingen relation till kristendomen överhuvudtaget – eftersom jag helt tagit avstånd ifrån den. Påstår man sig verkligen följa det ”forna” – ja då är det på första fullmånen efter Vårdagjämningen – dvs Fredag 3 April – som är rätt tid för firandet

Det är DÅ man ska fira, och inte på någon annan tid – i alla fall vad forskning och fakta visar – om man får tro experterna – och det tycket jag för min del har all anledning att göra.

Avslutar detta inlägg med en hälsning från Hedningar och Asatroende i Tyskland – samt en staty av Ask och Embla – det första människoparet, som Tre högmäktiga Gudar skapade…

ostara15

is_36

Det hedniska året enligt Asatron kan liknas vid ett hjul, med åtta ekrar. Vintersolståndet vid Midvinter, och Sommarsolståndet vid Midsommar bildar två motsatta punkter på detta Årshjul. Då – och bara och endast bara då – är rätt tidpunkt för att fira Midvinterblot och Midsommarblot, vad än våra moderna kalendrar säger. På motsvarande sätt förhåller det sig med Vårdagjämningen och Höstdagjämningen, då man firat Vårblot respektive Höstblot. Disablotet (se mina artiklar om detta ämne ovan) faller på första fullmånen i Göje månad, dvs Februari, och följs av Vanadisblotet, som vi alla känner som Valborg i början på Maj – Frejas månad. Alvablotet i November känner de kristna som Allhelgona, och Skördeblotet har firats till ära för olika gudar och gudinnor i olika delar av landet – främst kanske Tor och Frej, om vi utgår från vad som varit det vanliga här i Mellansverige…

Och ni – prata inte så mycket om ”forn sed” ni som ingenting vet, och ingenting kan ! Ni blir själva inte Godar eller Gydjor, därför att ni egenmäktigt, och utan att fråga andra efter Godord (obs att det heter Godord, som i godkänna, godta och godfinna – det heter inte godeord med ett extra inskjutet e, som en del okunniga fåntrattar skriver !)

blot

Ni talar väl ändå Ärans och Hjältarnas språk, för att citera Esaias Tégner, den store skalden ? Och – om ni inte gör det, och om ni ingen hyfs eller bildning har – så kan ni alltid studera denna av wiccaner gjorda bild från USA. Också i keltisk hedendom finns motsvarande årshjul, fast där har de olika festerna vid solstånd och fullmånar helt andra namn, nämligen. Lär er nu detta, och inse grunderna, innan ni går att fira vårblot på fel dag, i fel sällskap, på fel ställe och vid fel tidpunkt – för så bör ni väl inte göra ?

2d77dce8b1ec2e039eb433947f1979d1

Vanadisblot, men inte ”Segerblot” i morgon… (artikel från 29 April 2015)

I morgon står enligt svensk Asatrogen tradition det stora Vanadisblotet, mera känt som Valborg inom det nutida sekulära samhället. Valborgsfesten, eller Walphurgisnacht som den fortfarande kallas i Tyskland, har fullständigt oriktigt anknutits till ett fiktivt katolskt helgon, som skall ha varit en gammal maläten abedissa från Englands 700-tal. Hon har emellertid ingenting alls med Valborgseldarna vid vårens inträde att göra, eftersom det var (och är) en kontinentalgermansk sedvänja av vida äldre ursprung. I bakgrunden till Valborgstraditionerna döljer sig också Brigid, kelternas gamla eldgudinna och Beltane, den keltiska vårfest som markerade början på sommarhalvåret, och som också firats med stora eldar, sång och dans sen urminnes tid.

 laxmi-aftrodit-storDet är Freja, den stora Vanadis vi firar vid Valborg – ingen annan !

Här i Norden har vi alltid talat om Freja, majdrottningen – vars stora tid för året kommer just i Maj – som den viktigaste gudomen just nu – i naturen syns det verkligen tydligt att ”the merry month of May” är Frejas och kärlekens månad, liksom April varit Gerds, eller jordgudinnans – den period då ”jorden reder sig” och vegetationen börjar vakna till liv, medan Maj däremot bjuder på utslagna blommor och frisk grönska…

IMG567LHon kan ändra ålder och utseende efter behag, men är mycket synlig och kan uppenbara sig var som helst såhär års… till och med i landets vanliga dödliga, hedniska döttrar..

Ändå finns det de fåkunniga, främst ”fornsedare”och andra mindre vetande, icke pålästa personer, som har blandat ihop Vanadisblotet och Valborg med det Segerblot, man brukade fira den första sommardagen på Island. Hur kan det komma sig ??

display_1157416-1Brigid, den keltiska eldgudinnan, och Freja – gudinna för kärlek men också för krig – har mycket gemensamt..

Segerblot har alltid firats första fullmånen efter Vårdagjämningen, och har alltså ingenting med Vanadisblotet att göra, eftersom Valborg vanligen minst inträffar 2-3 veckor senare. Visserligen förlägger det Isländska Asatruélagid i år ”Sumardaginn Fyrsta” – som det alltid har hetat på Island till den 23:e april, men det är ett modernt påfund, eftersom Sommarhalvårets början i den gamla Isländska kalendern alltid inträffade mellan 19 – 25 april enligt den moderna Gregorianska kalendern, alltså före valborg men aldrig till den 30 april.

Innan den gamla, Julianska månkalendern avskaffades på Island, låg förstås Segerblotet 13 dagar tidigare ändå, alltså 6 – 12 april, eftersom man vid den gregorianska kalenderns införande på 1700-talet flyttade fram tideräkningen med 13 dagar, för att anpassa sig till solens gång. Det gäller som vanligt att hålla reda på fakta, och kunna sin historia om man alls skall syssla med Hedendom.

I morgon firar vi alltså Vanadisblot, till Frejas ära – men inte Segerblot, eftersom det infaller en hel månad tidigare. Första fullmånen i Maj, förresten – infaller i år den 4:e, men då utspelade sig vanligen i Svea rike något helt annat – som bara vi Asatroende kommer ihåg, och påfallande ofta utövar… Vad skall jag kanske berätta, när det blir så dags men tills vidare – håll reda på tiden, och årstidernas gång, om ni alls skall kalla er hedna eller ludna !!

Ring48Man ska inte blanda ihop Segerblot med Vanadisblot – då råkar ju hela Årshjulet i obalans…

 blotVårblot eller Segerblot på sin rätta plats – Vanadisblot eller Valborg när det är tid för det…

Frösgång och ”Sankt”  Eriks dag… (inlägg från 11 Maj 2015)

Det hedniska årets fester och blot är många, för oss Asatroende inte minst. En fest eller händelse som alltid firats i Norden, men som numera verkar ha blivit helt bortglömd är den Frösgång som av hävd firades den första fullmånen i Maj månad. På grund av att solkalendern – som vi numera använder – och månkalendern – som var mer vanlig under hednisk tid, även om man förstås använde solkalendrar då också – inte överensstämmer, och att vi sedan 1700-talet och framåt rört till tideräkningen ännu mer genom att byta från den Julianska till den Gregorianska kalendern, kan datumet för första fullmånen i Maj variera ganska mycket. I år inföll den till exempel redan den 4 Maj, men nästa år, 2016, kommer den att inträffa först 21 Maj.

tumblr_maf0rwNmE51qer9b0o1_500

Alla seriösa Hedningar och Asatroende är överens om att det är Freja eller Vanadis vi hedrar vid det stora Vanadisblotet eller Valborg. Maj är inte för inte Frejas egen månad, vilket syns i naturen så här års, men för den skull får vi inte glömma bort hennes bror, äringsguden Frej. Frej – eller Yngve-Frej som han också kallats, var Sviagod eller Svearnas speciella gud enligt de isländska sagorna, liksom Oden eller Gautatyr var Götarnas. Behovet av Äring eller årsväxt känner tydligen en hel del av oss inte lika starkt som förr, trots att det fortfarande är en ren överlevnadsfråga. Vi har blivit stadsbor och inte lantbor, och har vant oss vid ett överflöd av mat, som vi kan köpa i butiker. Fram till 1947 var dock vårt Sverige ett land, där mer än 50 % av alla invånare levde på landsbygden, och med mindre än 200 personer på 1 km avstånd ifrån sig – numera har vi blivit så urbaniserade, att mindre än 10 % av befolkningen sedan mer än tjugo år bor utanför alla tätorter, och vi vet knappast längre vad självhushåll och folkförsörjning vill säga… Men i den gamla tidens samhälle, fick alla människor arbeta, och försörja sig själva..

03_120519_STAR

Frösgång kallades den stora fest, när man bar Frejs bild över åkrarna för att välsigna den nya grödan. Den här tiden på året, när fälten i Sydsverige lyser guldgula av raps och oljeväxter, och när den späda grönskan tagit fart efter det att Freja väckt Gerd eller jorden till liv, känner nog var och en av oss ändå att Frej måste hyllas och äras om äringen och därmed vår egen överlevnad under resten av året ska ha en chans. På medeltiden, och efter kristnandet – som inträffade långt efter år 1200 – påstod man plötsligt att det fiktiva ”helgonet” Erik Jedvardsson skulle ha sin helgondag den 18 maj, och i Uppland och Uppsalatrakten bar man så långt fram som på 1600-talets omkring med ”Sankt” Eriks skrin och i flera andra landsändar bar man omkring på ”Sankt” Eriks fana eller standar, liksom man innan burit runt på Frejsbilder.

 

190px-Stockholm_vapen_bra.svg

Nej, någon fiktiv helgonkung från 1100-talet finns inte på Stockholms vapensköld – Det är Herren Frej – alla Svears Gud !!

Men vem var då Erik Jedvardsson ? Han har aldrig någonsin ens blivit saligförklarad av den katolska kyrkan, och någon säker uppgift på när den Erikska ätten, som han tillhörde, ska ha satt honom på tronen finns inte heller. Redan på 1890-talet betvivlade en hel del forskare om Erik ens varit på korståg i Finland, vilket skulle vara den enda orsaken till hans påstådda ”helighet” och inte heller grundade han Stockholms stad, eftersom han dog redan 1160, just den 18 Maj och i Uppsala – och Stockholm som stad betraktat är bevisligen inte äldre än 1250-talet.. Dessutom visade historikern Knut Stjerna att Erik ”den helige” var en i högsta grad ljum kristen, som tillsammans med sin drottning – som bar namnet Kristina, trots att hon knappt var kristen hon heller – drev ut munkarna ur Varnhems kloster i Västergötland, och med all kraft bekrigade Västgötarna istället – han kom nämligen från Östergötland själv, och Upplänningarna – som fortfarande var hedningar till största delen – slog slutligen ihjäl honom, när han stod alldeles norr om Domkyrkan i nuvarande Uppsala, och där skall också en ”helig” källa runnit upp, säger legenden, trots att detaljen med källan på Uppsalaåsen – som fanns även långt tidigare – är falsk, liksom de flesta helgonlegender.

normal__DSC5472_1436”Sankt” Eriks skrin i Uppsala Domkyrka pryds ännu med sädesax, liksom Frejs bilder var prydda en gång…

Flera påstådda ”underverk” som att människor återfick synen, eller hälsan, när ”Sankt” Eriks skrin bars förbi, påstods också om Frejsbilderna enligt Gunnar Helmings Saga och flera andra sena isländska uppteckningar. Förra året, 2014, öppnade man skrinet igen för att DNA undersöka innehållet. Sedan dess har inget om de eventuella resultaten publicerats i svenska media. Ett kranium, som förvaras i skrinet, tillsammans med vad som påstås vara Erik Jedvardssons kungakrona – kronor såg ut som enkla ringar, eller den gamla Langobardiska Järnkronan, långt fram på 1200-talet – det var först på 1300-talet som de började få ”taggar” kommer bevisligen från en man som halshuggits med svärd, och som grovt räknat kan vara från 1150 ungefär, men ”helig” var Erik Jedvardsson verkligen inte..

St_Erik_relik_krona_400

Snarare var kungen bara det sista utskottet på en lokal tradition i Svea Rike – själva namnet Erik, den ensamt mäktige, har använts också som ett namn eller Heite för Frej. Hela den katolska traditionen med Gångedagarna, som man kallade tiden kring Eriksdagen, går tillbaka på den tradition, då Frejs bild kördes runt i vagn; och guden tänktes besöka människorna. Gunnar Helmings Saga handlar om hur en norsk mördare, som är kristen, flyr till Sverige och Sveariket, där Frejs bild om våren körs omkring i en vagn. Frejs makt är så stor, att hans gudabild av trä både kan tala och äta, står det i sagan, men de kristna skyller som vanligt allt på djävulen, och Gunnar tar trägudens plats och har samlag med Frejskonan, en Gydja som tagit Gerds plats i vagnen. Sagan är otroligt fördomsfull och hatisk emot svenskarna, och enligt flera analyser som gjorts på senare år bygger den på äkta hedniskt kult, som nedvärderats och svärtats ned av de kristna. Se detta exempel från Danmark !

imageGenerator”Årsäll och Vänsäll är Yngve Frej” heter det

Den verkliga Frejskulten, eller historien om hur Frej ger bort sitt svärd för Gerd, jordgudinnans skull, och hur de två slutligen firar sitt stora bröllop vid Midsommar, är alltför lång för att berättas här, men ”Frejsgången” eller Frejs besök på jorden hos sitt folk är bara ett exempel på de kultdramer och riter, som utspelades så här års. Ett annat är ”Majgrevens” strid med Vintern, en ursprungligen kontinental-germansk sedvänja, som redan Olaus Magnus i sitt 1500-tal helt korrekt noterade som inhemsk här uppe hos oss..

valborg-ny-1-olaus-magnus177

”Majgreve” festen, då Frej själv, smyckad med en krans av björklöv och gröna blad red som till tornerspel emot vintern, och alltid vann – för vårens makter segrar alltid ! – har också samband med segerblotet och Valborg, som jag redan berättat om. De två festerna ska inte blandas samman, eftersom de var helt olika saker med olika innebörd. Vid Ragnarök tänkte man sig att Frej och Surt, hettans vulkaniske eldgud från södern, skulle drabba samman – och Frej skulle då vara beväpnad endast med ett hjorthorn, eftersom han gav bort ”Gambanteinn” eller Glädje-tenen (för så hette hans svärd) enbart för Gerds skull. Vad ”Frejs svärd” i själva verket är för något, förstår de som är vuxna och kloka nog, men att kärleken till människorna och till Jorden, till sist blev Frejs fall, är förstås mycket symboliskt…

The Norse God Freyr rides upon Gullinbursti, the golden boar, into battle at Ragnarok, but behind him approaches his doom, Surt the mighty giant king of Muspelheim, the land of fire.

Frejs kamp emot Surt vid Ragnarök, som den hedniske konstnären Sam Flegal tänkte sig det hela år 2014

”Vem älskar Yngve Frej” frågade den svenske författaren Slas, eller Stig Claesson i sin kända roman från 1968, som också blev en film. Sanningen är förstås, att det finns många som ännu älskar honom. Min gode vän musikern Johan Svärdshammar gör det till exempel, och de som räknar sig som Frejs män – Fredens och den Goda Odlingens representanter – har aldrig lämnat oss.

Vilhelm Moberg, till exempel, den självlärde bondsonen från Småland som blev historiker och skrev ”Från Oden till Engelbrekt” skrev år 1946 ”Gudens Hustru – En kultkomedi i sju akter” som en modern hednisk teaterpjäs, byggd direkt på de gamla kultdramerna, och prisar Frej med följande ord:

”Lyss! Lyss nu noga!
Om våren stiger han med stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar, hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen. Så går sommarn. Han sjunker och krymper och kallnar.  Hösten kläds naken i frost, hans mark hårdnar och hans åker kallnar. Och alla strömmar stannar. Då är han borta.

Och borta är det stora ljuset. Det begynner sin kringfärd under jorden. Den färden räcker tusende raster genom mörka natten, den räcker från västan ända till östan. Men när det stora ljuset hunnit fram så där till östanom, då stiger han åter upp i sin härlighet. Han växer och värmer och glänser, och han kommer åter till oss i sin ungdom. Så är hans kringfärd, den strålandes ! — — Och så är det med mannens älskog !

Moberg förstod alldeles initutivt, att Frej, Solen och Frejs tjänare Skirner, är ett och samma. Han skrev också texten ”Svensk Strävan” under samma tid – en sammanfattning av allt det, som Frej, Hedendomen och Sverige står för.

freyr_by_darantha-d7a5neb freys_sword

Även i andra länder – exempelvis USA – är Frej flitigt dyrkad, också i våra dagar. Inte bara den växande säden och grödan, utan också guld, honung och därmed öl och mjöd – som hans tjänare Byggve bereder – räknas där till Frejs gåvor till oss alla, och man påminner sig att om bina försvann från jorden, vore det också ute med åkerbruket; och att vi människor har mycket att vinna, om vi följer Frejs principer, och vad berättelserna om Frej, den givmilde äringsguden och fruktbarhetens fader, egentligen handlar om. Här är ett exempel på en hednisk webbsida, som omtalar hur vi bäst kan hedra Frej, och hur vi alla sannerligen bör blota till honom !

Också bland hedningar i Tyskland är Frej mycket hedrad, liksom i Danmark, har jag fått veta – men så står det också i Eddan att ”Frej var bland ö-Danerna först sedd” och en del har velat sätta honom i samband med det flacka, sandiga kustlandskapet och sparrisen, som gror flitigt i Danmark och Tyskland så här års.

In einem Folientunnel auf dem Spargelhof Gehrer in Durmersheim (Kreis Rastatt) wird am Donnerstag (26.03.2009) badischer Spargel gestochen. Der Kälte zum Trotz wird in Baden schon der erste Spargel verkauft. Zwar gibt es noch wenige der bleichen Stängel und sehr teuer sind sie auch. Derzeit kostet Spargel laut der Obst-und Gemüse-Absatzgenossenschaft Nordbaden (OGA/Bruchsal) zwischen 12 und 17 Euro pro Kilo. In der normalen Saison - von Ende April bis traditionell zum 24. Juni - ist er für fünf bis acht Euro zu haben. Foto: Uli Deck dpa/lsw +++(c) dpa - Report+++

Påminner dessa spirande knoppar inte om något ? Och vad visar Ing-runan ??

fotografie-im-spargelfeld-c65dfb01-297c-47cf-a92c-61cc103910a9

Denna tyska kvinna tycks plötsligt ha blivit inspirerad till ja – vadå ? ”Och Frej var alltid av kvinnor älskad” säger skrifterna (det heter ju Sparris-Säng – undras just varför ?)

Jag trotsade NÖJESFÖRBUDET under Långfredagen – samt Annandag Pisk – förlåt Påsk… (text från 30 Mars 2016)

Mitt Hedniska skrivande når ständigt nya höjder. Nu har jag också fått fin draghjälp på denna sajt via Humanistbloggen och Patrik Lindenfors, som uppskattade mitt senaste inlägg om Påsken, Ostara och Freja, och hur oändligt mycket bättre och tolerantare Freja är jämfört med han den där ni vet, som dog för tvåtusen år sedan under skamliga omständigheter och som lär kallas för Krystis Jesus eller något sånt krystat. Polyteism, har Lindenfors insett, är antagligen vägen, för Polyteismen leder alltid till ett tolerantare, öppnare och liberalare samhälle. I och för sig finns det alltid de, som säger att alla religioner är av ondo, och att även Polyteismen skulle kunna utvecklas till någonting dåligt eller intolerant.

Man skulle förmodligen kunna förgifta sig själv med senap till påsk-supén också, ifall man bara svalde åtta kilo senap på en enda gång – tillräckliga mängder Lewisit eller senapsgas hade då konsumerats, och visst – allt skulle kunna vara fraligt – men varför förneka kärleken och Freja genom allt detta ”skulle kunna” ?

Se på Indien ! I Indien har man praktiserat Hinduism i minst 5000 år, men trots detta har inga mer frekventa förföljelser av oliktänkande utbrutit. Lika lite av den varan ser man i det Polyteistiska Japan, där Shinto och Buddhism råder, och där man aldrig någonsin accepterat kristendomen, – Japan förblir ett högteknologiskt land utan någon större invandring, och lever vidare i bästa välmåga, trots en liten, av Västerlandet inspirerad Imperialistisk fas av Stats-Shinto – som tog slut för över 70 år sedan, och som de flesta Japaner nuförtiden bara ser som en parantes i mer än 6000 år av gemensam, Polyteistisk språklig och kulturell enhet. (Vill ni veta mer om Shinto, läs vidare här)

a5916e332acc9278000cda1a5b47fc2fHell Freja ! I krig och Kärlek är allt tillåtet, och ingenting förbjudet !

Och apropos det här med Statsreligioner, ni vet – samt vårt mossiga gamla fossil till före detta STASI-agent som nu är Ärkebiskop – blir någon egentligen glad av hennes närvaro, andligen eller kroppsligen – så rapporterade media i helgen om hur alltmer högljudda och renodlat aggressiva kristna fanatiker dragit sina traditionella tortyrinstrument och motbjudande döds-symboler genom Stockholms gator...

korsvandringLångfredag i Stockholm 2016: Medeltida fasoner: Intoleranta kristna släpar runt på stora kors och kräver Nöjesförbud – stängda biografer, teatrar och ingen glädje eller dans bara därför att deras egen synnerligen motbjudande ”gud” ska få höras och synas… Hur kan man ens tillåta, att FARLIGA DÅRAR som dessa får agera GLÄDJEDÖDARE i ett fritt och öppet samhälle – och förstöra för alla oss andra ??

Jämför detta med Frejas kärlek…

Vem tror ni vinner i längden ??

Visste ni förresten att det rådde Officiellt Nöjesförbud på Långfredagarna i Sverige ända fram till 1969 ? – Jo, så var det faktiskt. Det här var i min tidiga barndom, och det var som att växa upp i Mullornas Iran, ungefär. Alla teatrar måste vara stängda – för dessa kristnas skull. Inga biografer fick ha öppet. Inga restauranger fick heller ha öppet, inte ens till lunch. Människorna måste sitta inomhus, och ingen fick gå ut. Ingen dans, absolut ingen sång och skratt. Privata radiostationer var inte tillåtna i Socialdemokratins och den gamla kristna ”broderskapsrörelsens” Sverige – för så var det på 1960-talet. Numera är samma rörelse – som liknar organisationer typ ”Det Islamska Brödraskapet” ni vet omdöpt till ”Tro & Solidaritet” men den representerar bara samma gamla skit, samma gamla intolerans och hat i ny och gladare förpackning – som egentligen inte gör någon människa glad.

Också Kommunism och Kristendom har mycket gemensamt. Kommunismen tror på en enda, allsmäktig klass och ett allsmäktigt parti, som ska behärska alla, överallt. De kristna tror på en allsmäktig gud – och samma politiska och andliga förtryckskillnaden är egentligen hårfin...

a6ea12518e6f7a7f3876bdc63df6b61eNej – tacka vet vi Freja – vad gäller ”hårfinhet”

Och på Åland – mycket nära Sverige – avskaffades det kristna Nöjesförbudet faktiskt först 1 juli år 2010 – alltså för mindre än sex år sedan.

 Längre bort har vi inte till länder som Irak, eller Intoleransens och Mullornas Iran. Och nu vill dessa kristna fanatiker införa alltihop om igen – med sina medeltida fasoner om att kvinnor inte får gå barhuvade, att alla måste klä sig i svart – bara kristna program på TV, hela Påskhelgen igenom – och bara ”Mozarts Requiem” för Frimurare och annan kristen sorgemusik i radio – allt för dessa jesus-tokars skull…

Ja – så var det när jag växte upp – och nu vill dessa Statskyrkliga fanatiker, som inte kan förstå att tiden runnit ifrån dem och att vårt samhälle är annorlunda och öppnare nu återinföra allt sitt medeltida trams igen.

Långfredagen i år var även VÅRFRUDAGEN – en kristen fest som firas till minne av Jungfru Marias högst eventuella sk ”Bebådelse” – men i svensk folktro har ”VÅRFRUN” hela tiden varit någon helt annan…

2007-may-14-virgin-mary-mothers-dayTänk om ”jesus” i själva verket var en enda stor OLYCKA… ”Jungfru Maria var helig och KÅT – Rullan går, Rullan går ! – Knulla det gjorde hon, så fort hon kom åt – Rullan går, Rullan går ! Hon sprang med den ene, Hon sprang med den andre – och ALLTIHOP SKYLLDE HON PÅ ”DEN HELIGE ANDE” (Ur en gammal svensk folkvisa)

Ursprungligen – sägs det – var det ingen annan än FREJA som var Vårfrun, Vana-disen, Valborg eller själva vårens gudinna – och den kristna ”vafferdagen” blev också missuppfattat som ”Våffeldagen” då man fick äta våfflor – vilket kanske är ett nöje i sig, och därmed strider emot själva nöjes-förbudet på denna dag

v_fflor-2011

Om vi förvandlar våfflorna till en pizza, och därtill lägger att jag förstås även begick hädelse under Annandagen, beskriver detta perfekt min egen påsk. Dessutom re-kreerade jag själva Påskens väsen eller Ostara, Vårfrun med ett foto, för vilket en god väninna stod för den artistiska utformningen, men det är förstås en annan historia….

12891510_1025107177536368_7346763213082942618_o

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s