Kristna och Islamister pratar ständigt om hur bra deras egna religioner är, och påstår alltid att deras religioner skulle vara så mycket kärleksfullare eller godare än alla andras. Men det stämmer inte alls, som den existerande verkligheten kan visa oss. Redan det senaste vansinnesdådet i Frankrike, eller attentaten emot värdefulla kulturföremål i Berlin motbevisar deras påståenden – och för övrigt – Med vilken rätt kan man alls säga, att någon religion överhuvudtaget skulle vara kärleksfullare än någon annan ?

Henrik Andersson, som i likhet med mig skriver snabbt, rappt, snärtigt och medvetet populistiskt ibland, skrev igår följande på sin egen bloggsida, och dessa formuleringar är så bra att jag måste citera dem, i Frejas namn, i Frejas namn !

teckning: Dani Kaulakis

Det tre ökenreligionerna snobbar med att de har ett kärleksbudskap. Detta budskap ska vara något i stil med ”älska din nästa”. Nu bevisar ju dessa monoteister dagligen att de inte älskar sin nästa eller för den delen med sin nästa. om de gjorde det sistnämnda så skulle det varit ett ändlöst ”nuppande” och intet skulle bli gjort.

Det är lätt att raljera över monoteismen i sin abrahamitiska prydno. Men faktum är att de inte har en enda kärleksgudinna, de kristna har förvisso Maria men hon är ändå bara en blek kopia av en riktig gudinna. Alla polyteistiska religioner har gudinnor och alla har vad man kan kalla en kärleksgudinna. Främsta av asynjorna är Freja och hon är förvisso inte bara kärleksgudinna utan en hel del annat, men hennes funktion som kärleksgudinna är den viktigaste.

Kärlek hos monoteisterna är ett medel att tjäna gud, hos hedningarna är kärlen ett mål i sig. Med dessa rader anser vi att hedendomen har ett finare och bättre kärleksbudskap än monoteister som skriker högt om någon har sex utanför äktenskapet, ännu ett bevis på att kärleken inte står så högt hos dessa men väl kontrollbehovet!

Enda SANNA Kyrkan –  Freja-Dyrkan ?