Om uppriktiga blot och lögnaktiga kristna ”forskare”…

Minns ni den ökände Fredrik Gregorius, den kristne teologen som försöker leka att han är en opartisk forskare, och som nu fått anställning vid Linköpings Universitet, även om det är ytterst oklart vad han egentligen ska göra där. Hela Hedniska samfund har protesterat högt och ljudligt på Internet emot Gregorius doktorsavhandling från 2009, bland annat därför att den innehåller avsiktliga felcitat och andra grava förvanskningar.

Till Linköpings Universitet säger samme Gregorius nu, nio år senare att Asatrons tillväxt i Sverige bara beror på en media-hype och populärkultur, att ingen Asatroende tror på Freja eller Oden ”på riktigt” och att alltihop alltså skulle vara en stor bluff. Detta kallar han – skrattretande nog – att ge en ”nyanserad bild” av saken. De flesta i den hedniska Världen som jag någonsin talat med, ger inte mycket för Herr Gregorius kunskaper. Hur kan han egentligen veta, hur mycket folk tror eller inte tror – och varför anser sig han ha monopol på att torgföra detta, bland annat i DN – över huvudet på alla utövare, som själva inte tillåts uttala sig i media. Hur sakligt är detta ?

En falsk människas ansikte… Ganska skrämmande, eller hur ?

Antag att vi skulle behandla alla andra religioner enligt Fredrik Gregorius utmärkta, självpåhittade recept. Antag att någon skulle ställa sig upp och säga: ”Nej, de som säger sig fira Ramadan i Sverige firar nog inte på riktigt…De fuskar nog med fastan, allt är bara hype och hitte-på…” Eller om någon skulle säga om kristendomen, den religion som sagde herr Gregorius – som också läst till präst – öppet bekänner sig till, samtidigt som han påstår att han skulle vara opartisk… ”Nej men allt är bara populärkultur… förvirrade ungdomar som snöat in på Jesus Christ Superstar och sådan där modern rock-musik ni vet.. Men inget av det är ju äkta...Bara politik och struntprat, alltsammans..

Hur kan någonsin en person som sägs vara ”akademiker” och till på köpet seriös forskare vräka ur sig uttalande efter uttalande i den stilen gång efter annan, och ändå göra anspråk på att bli trodd… Visst – åsikter är en sak, och åsikter har vi alla rätt till att ha och till och med vädra i pressen, i kraft av att det sägs råda yttrandefrihet i det här landet, men det finns ändå gränser för vad man kan tillåta sig i form av ”forskning” – det är inte första gången Gregorius metoder råkar i blåsväder och sägs vara kontroversiella…Som sagt hände det redan för nio år sedan, och i våras hände det igen.. Att likt DN tillskriva hela samfund på 1200 personer och mer vissa åsikter, och sedan neka alla dessa personer all genmälesrätt – det är inte riktigt ärligt, inte god publicistisk sed, och heller ingen ”schysst” journalistik, vill jag mena…

Det är trots allt en skillnad i ”verkshöjd” på akademiska avhandlingar, journalistik i vad som ska vara landsomfattande media, och sedan bloggar som den här, till exempel..

På Engelska kallas herr Gregorius ”metoder” för Christian Belittlement, eller Kristet Förminskande. Att ironisera, drygt flyta ovanpå och göra sig lustig över Asatron och inte ta den riktigt på allvar har sedan länge varit Fredrik Gregorius och hans akademiska gelikars kännemärke. Själv kan jag försäkra honom – och alla andra kristna i det här landet – att detta är i allra högsta grad på allvar. Blodigt allvar till och med, och inser inte herr Gregorius med flera det, så kanske de får lära sig detta – ”den hårda vägen” så småningom…

Jag säger inte detta som ett hot, men ett definitivt löfte. Varför tror ni fler än 30 % av ”Svenska” Kyrkans medlemmar lämnat den bakom sig och låtit hedna sig sedan år 2000 ? Varför tror ni jag själv skriver på den här bloggen, kväll efter kväll, vecka efter vecka, månad efter månad i mer än fem långa år ? Varför tror ni att hundratals människor samlades vid Gamla Uppsala förra året, för att under Nordiska Asa Samfundets ledning fira midsommar ? Varför har detta samfund på mindre än två år mer än fyrdubblat sitt medlemsantal för att bli det näst största i Norden, förutom det på Island, som har mer än 40 år av dokumenterad historia ?? Menar Herr Gregorius verkligen, att alla dessa tusentals människor inte skulle ”tro på riktigt” – och hur kan just han avgöra det.. ? Vad baseras hans utsagor på ?? Var är hans statistik ?? Vad har han för fakta ??

Om ÅSIKTER kan man resonera, javisst – och HUMOR får man också försöka ha… Men FAKTA är ändå FAKTA… (FACE the FACTS, Xistians !)

Nej Herr Gregorius, vet skäms på er, vet sjufalt skäms och vet hut, karl ! Detta är i allra högsta grad på allvar… Det kan jag försäkra…

Ifall inte de troende vid detta och många andra blot vore ärliga, som Fredrik Gregorius påstår, varför åkte de då hundratals kilometer för att samlas på just den platsen ? Skulle Fredrik Gregorius ha uttryckt sig likadant om exempelvis Mohammedaner eller Kristna ??

Jag kan också försäkra er om att alla de Midsommarbröllop, Knäsättningar av barn (nej, som jag berättat sysslar vi inte alls med blott och bart ”namngivning” eller dop, och vi tvingar inte på barn vår tro, men vi knäsätter och välkomnar alltså – olikt dessa kristna !) och till och med begravningar – av min egen far, till exempel – varit på fullaste allvar, och att ingen av de sjuttio eller fler personer som samlats vid detta eller andra tillfällen haft något att invända, vad det nu kan bero på. I dessa fall har jag själv verkat som Gode – i mer än 18 år av mitt liv – och jag kan återigen försäkra er, att det varit så ”äkta” som någonting kunnat vara eller bli. Och äkta känslor har upplevts också av åhörare och deltagare – efter vad de själva samstämmigt upplyst mig om – och jag finner inga skäl till att likt herr Gregorius misstänkliggöra deras känslor, påstå att ”allt är politik” och släpa alla dessa människor i smutsen, på det uppenbara och lögnaktiga sätt som han själv gör.

Jag har till och med publicerat hela ceremonitexter jag själv skrivit, bearbetat eller översatt på den här bloggen, och bjudit in personer att kommentera dem – ifall de har haft något att invända. Jag har till och med uppmanat mina läsare att leta efter påstådd såkallad ”rasism” i de texterna, eller något annat stötande – men inte en säger en enda läsare har hört av sig – inte ens någon kristen dito. Återigen frågar jag mig vad detta kan bero på, månne – och varför fler personer inte uppfattar saken på Herr Grregorius egentligen ganska respektlösa och skenheliga sätt – ifall han nu har rätt…eller har någonting alls i vad han säger…

Kommentar av Muralgranskaren, alias David Nessle… Är inte dessa kristna profeter ganska skrattretande, så säg ?

 

Låt oss nu ägna oss åt något andligt, sedan jag klargjort allt utav det ovanstående. Blot till Frejas ära, till exempel. Det är fortfarande hennes månad, trots allt, även om den avslutas just idag, och vi vet från Eddan att Freja kan anta många olika former, flyga över Midgård i falkhamn, rida på suggor och enorma svin, samt anta i stort sett vilka former hon vill. Angående suggorna – Revenons-en à nos moutons– så vill jag bara påpeka, att flera av mina tidigare dambekanta och flickvänner anmärkt, att själva ridandet på svinen är något de själva också klarar av, med eller utan knäfall, om så erfordras – men ber gör vi hedniska män och hedniska kvinnor aldrig, som bekant. Vi blotar, eller offrar däremot, ty ”gåva kräver att gengåva gives” – det är det första av alla bud – och detta gäller även och i synnerhet Freja…

Så kan man också uppfatta det…

I Hyndluljöds tionde strof – tio är inte för inte Jara-runans tal – där Freja själv från ryggen av Stridsgalten Hildisvin upplyser en av hennes trognaste tillbedjare om hans ursprung och härstamning, sägs det rent ut och tydligt följande, som är mycket upplysande för hur Gudinnan och Gudamakterna själva ser och uppfattar själva Blotet, som människorna förärar dem:

Hörg hann mér gerði -hlaðinn steinum,- nú er grjót þatat – gleri vorðit; -rauð hann í nýju – nauta blóði; æ trúði Óttarrá ásynjur.

”Harg han mig gjorde av lagda stenar – nu är allt detta grå – som glas vordet… Med rött lät han färga i ny, av nötblod… Alltid Ottar på Asynjor trodde !”

Freja Freya Freyja finns i många former, och kan förändra sitt utseende efter behag…

En harg eller en stenhög är inte mycket att förära en gudinna, kan man tycka. Men Ottar, den fattige bonden, blir mottagen hos Freja ändå; och hon uppskattar hans offer och prisar det högeligen. Han har offrat av sina krafter, sin möda, sitt arbete och sin svett – och Gudinnan ser till uppsåtet, all den tid och det arbete Ottar lägger ned. Hon bryr sig inte om värdet, inte om guld, inte om ädla stenar i detta fall – för vanlig gråsten visar sig också duga bättre än allt sådant, som bara är prål; för det viktigaste är innehållet. Freja betonar just Ottars tro, Truá, som inte bara betyder tro i betydelsen ärliga och uppriktiga känslor, utan trofasthet, ”Treue” på Tyska, som i ”Meine ehre heisst Treue” (Trofastheten är min ära) även om det blivit ett i senare tid ofta missbrukat valspråk.

Detta är inte en ”forn sed” eller en mekanisk, ålderdomlig upprepning som Ottar gör, helt utan att förstå ritens mening. Alla sådana uttryck är gravt missvisande, och kommer i vägen för själva det centrala begreppet ”Trua”. Freja säger inte heller ”trua á” eller ”tro på” därför att det är en onödig abstraktion. Det norröna språk som används här är mycket subtilt, och man måste ha studerat det noga för att märka små, små nyanser och skillnader i språkbruket. Gudinnan säger ”han tror mig” eftersom hon vet att Ottar talar absolut sanning, Asynjorna finns ju på riktigt, precis som Freja naturligtvis vet att hon finns på riktigt, därför att hon upplever sig tänka och alltså existerar (nej, Descartes var inte först – detta skrevs hundratals år innan den franske filosofen) – och hon vet alltså, att hon själv ”finns”. Hon vet också att hon helt och fullt kan lita på Ottars känslor, hon tar emot hans kärlek och återgäldar den – och det sker via ord och gåvor, gåvor och ord som ingen kristen människa någonsin kan förstå, därför att de för evigt är utestängda från allt detta. De har inte Frejas kärlek, helt enkelt – och därför kan de inte heller förstå den…

Ottars gåva är också ”rödfärgad” (röd anses ju vara kärlekens färg) får vi veta, och den sker ”i Nyju” det vill säga ”på nytt” – men också i ny, i nymåne, för det är vad ordet betyder. ”Att niga för nymånens skära” som vid Nyårsny och Midsommarnyet, är också ett Blot till Freja, och det har personen eller personerna som skrev Hyndluljöd vetat om. Ottarsgåvan skapas för första gången – den är visst ingen ”sed” utan helt nygjord – bakåt leder ingen väg – och kärleken känns som bekant alltid ny, den också, hur ofta man än må ha upplevt den. Ottar offrar nötblod – den dyraste formen av boskap han äger – och i detta offer finner Freja alltså stort behag – hon vet att Ottars kärlek är ren och fullkomligt äkta, hon litar helt och fullt på honom – som Fulltrui (få vet idag vad som ens menas med detta begrepp) och hon säger ”ae” vilket också betyder ”för evigt”, ”i evigheters evighet” för också hennes kärlek och känslor är hundra procent rena, tillgivna och visar på en fullkomlig styrka, som den icke-asatroende kristne aldrig kan dela, aldrig kan inse, aldrig kan förstå…

På samma sätt är det med Oden – med Tor – och med de andra gudamakterna. Varför tror Gregorius, denne lögnaktige kristne, att just vår och våra gudar skulle vara sämre än hans egen ? Är inte det oerhört fördomsfullt resonerat, ja fullkomligt inskränkt, liksom tron hos alla andra Monoteister – för sann tro måste väl ändå innehålla FLERA Gudomar och möjligheter, inte bara EN gudom ?

Den som haver tron, skall vara frälst” lär det till och med stå uti de kristnes bibel – efter vad jag har hört sägas, för själv har jag givetvis aldrig läst den, utan bara Eddorna.

Och tvivla aldrig på människors känslor, säger jag eder; så framt det må gå er väl – men betvivla vad ni läser i DN och andra lögnarblaskor, eller vad ni får lära er på de såkallade ”Universiteten”, i Linköping eller någon annanstans. Gatan och Kasernen har för min del varit mina främsta ”Universitet” – det säger jag med emfas, och jag tänker, talar och handlar därefter. Basta cosi – och hell Freyja Freya Freja – för i ny och vid fullmåne bör man bringa blot och offer…

 

Vände Freja dig ryggen, Gregorius, och månde stjärten hennes skina över dig, evinnerligen – ty du kan icke något veta, om det du icke har eller tror. Kyss oss du där ryggen slutar – så får du se vartåt det hela lutar !

Rundturer i Södermanlands Runriken…

Om ni nu är lockad av lokala sevärdheter såhär i slutet på Frejas Månad, månaden Maj (se bilden längst ned i gårdagens inlägg) så har jag givetvis fler turistiska tips, som den Asatrogne Hedning jag givetvis är. Redan den 12:e maj i år lanserade Trosa Kommun (hör hör – say no more ! ) en ny app, med vilken den vetgirige kan kryssa omkring bland södermanlands runinskrifter, varav minst 17 stycken finns i kommunen. Roger Wikell, arkeolog och känd i hedniska kretsar, står bakom alltsammans tillsammans med en hjälpreda, meddelade SVT.

Ordet Trosa kommer av Os eller Åmynning, som ses också i stadsnamnet Aros och Truso i Polen – alla var de städer vid åmynningar…

Vid Trosa bro över Trosaån – jämför handelsplatsen Truso i Polen, som också fått sitt namn därifrån då den grundades av svenska vikingar – står till exempel denna äkthedniska sten, som kan vara värd att minnas en veterandag som den här:

I kommunen finns det urnordiska stenar ända bort till folkvandringstid, vilket visar att Runskriften tidigt var etablerad i dessa delar av Södermanland, och säkerligen vanligare än vi tänkt oss, då man har få stenar kvar. Precis som i Uppland är inte alla stenar från det sista, kristna runristarskedet, och väldigt många har hedniska solkors, medan inte ett enda ord på dem berör kristna begrepp som ”gud” eller ”ande”. De namnformer som förekommer i landskapet och på stenarna är också intressanta, och mera om dem kommer i nästa inlägg..

Se Freja i naturen, Skåda makternas hand överallt !

Pingst – Högtiden som ingen längre firar – ersätts lämpligen med Frejsgång och Majbrudar..

I fredags var det Dagen Erik enligt den svenska almanackan, den dag som Sankt Eriks skrin bars över åkrarna, en tradition som inte alls är kristen utan härleds ur den Frösgång som brukade firas såhär års, och en fest som var alltigenom hednisk. Jag har skrivit om den förr, se artikeln från 11 Maj 2015 under rubriken ”Vårblot” här ovan. De kristna påstår att vi ska fira något som heter Pingst istället för våren, naturens uppvaknande och den goda årsväxt vi alla vill ha. Knappast någon enda svensk firar pingsten numera, och ovetskapen om allt detta kristna mumbo-jumbo har gått så långt, att till och med kvällstidningen Aftonbladet numera måste förklara för oss svenskar varför vi ska sysselsätta oss med all denna kristna smörja.

Frej – här på Gyllenborsti – var en gång ”Sviagod” eller Svearnas Gud. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON, säger jag…..

Annandag Pingst är också avskaffad som helgdag i Sverige sedan år 2004, dvs för mer än 14 år sedan, och ersatt med den svenska nationaldagen den 6 Juni istället, som det är och bör vara, därför att Nationen hursomhelst är långt viktigare än själva kristendomen, som alla sanna svenskar vet. Men de monoteistiska fanatikerna rabblar sina böneramsor, och lallar och dillar om någotslags ”helig ande” som de tror ska utbreda sig över mänskligheten, och till och med tränga in i kroppen på mycket små och späda barn. Om detta inträngande eller denna osmakliga penetration skall tänkas ske framifrån eller kanske bakifrån kan jag dock inte svara på, men för all del – är ni intresserade eller lagda åt det hållet kan ni ju fråga närmsta kristpräst – vi hedningar håller i alla fall inte på med en massa konstiga religiösa riter med spädbarn, och andra tokerier i den stilen.

En och annan svensk vet kanske, att Esaias Tégner – en biskop av Växjö som hade stor sympati för det hedniska – han skrev ju ”Fritjofs Saga” – kallade pingsten för ”Hänryckningens Tid” men då var det säkerligen ingenting kristet han tänkte på, utan allt det goda och hedniska vi kan möta i naturen så här års. Särimner är liksom Gyllenborsti och de andra galtarna en symbol för naturens livgivande krafter, som kommer tillbaka år efter år, och den gröna jorden, som rätt utnyttjad och odlad ger människosläktet allt det behöver, utan att kräva något mer än arbete och kunskap i gengäld. Själv firade jag Pingsten genom att bli utnämnd till Blotförrättare inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, som jag verkligen hoppas att ni stöder..

Några ”heliga andar” från mellanöstern behövs inte för oss svenskar och nordbor. Vi ser det heliga i naturen själv, och vi behöver ingen Allah, ”gud” eller Jehova i vårt land, därför att vi redan har Yngve Frej, han som är Erik eller den ensamt härskande, och en gång ska Asatron härska ensam över detta land, precis som den en gång gjort och åter bör göra. Med den insikten kommer frid, ja Frodefred, ty Frej är förvisso en fredlig och frodig gud, älskad av kvinnor allt över Världen, och hans uppenbarelse kan vi se även idag, ja till och med i Aftonbladet..

”och Frej var bland Ö-danerna först sedd”

 

En annan tradition som är vanlig såhär års, och som är dokumenterad över hela det indoeuropeiska Europa av såväl Engelska, Tyska som slaviska forskare, är bruket att utse ”Majbrudar” eller ”Pingstbrudar” – ett bruk som man i nästan varje land i Europa helt säkert vet är mycket äldre än kristendomen, och kanske ytterst sett går tillbaka på den romerska ”Floralia” festen, Kelternas Beltane eller Vanadisblotet, den tyska Walphurgisnacht eller Valborg. Ibland har detta bruk kopplats till den första Maj, ibland till Pingst, men traditionen är över hela Europa ständigt densamma. En ung kvinna eller flicka utses halvt på skämt till kärleksgudinnans representant på jorden, och hon antas fira sitt ”bröllop” just i Maj, när naturen är som vackrast och härligast, och detta blir en stor livets och kärlekens fest. Cornelius Tacitus, den romerske senatorn och författaren, beskriver Nerthus eller Jordgudinnan Njärd, Gerd eller Jords fest hos ”Nerthus-folken” på de danska öarna kring 70-talet enligt vår tideräkning, och även om en del forskare velat koppla den festen till Midsommar, finns det inte ett enda ord i Tacitus originaltext som talar om när den festen äger rum, mer än att vattnet är badbart när festen sker, och att Nerthus bor i en grönskande lund, vilket innebär att festen måste ha ägt rum under försommaren, eller i alla fall sommarhalvåret, eftersom alla andra tolkningar av tidpunkten är omöjliga.

Nerthus tänktes ofta i vitt, och med dolt ansikte…

Då Nerthus kommer, ”majas” och smyckas med lövade stänger, som symboliserar Frejs mandom och makt, och till och med i en såpass sen källa som 1300-talets norska Flatöyarbok, ingår Gunnar Helmings Saga – där ”Frejs Hustru” – alltså Gerd nämns, och hur hon symboliskt får ersättas med en levande kvinna, som tänks fira sitt bröllop med Guden. Många är de författare – Vilhelm Moberg till exempel – som skrivit pjäser eller romaner om detta, till ära för Gerd, Frej och Vanerna, vars fest detta är…

Nerthus, och hennes badande eller nedsänkande i en sjö, dit hon återvänder efter att ha låtit sig hyllas av människorna, syns också i den slaviska festen ”Kupala” som ännu firas i Ryssland, Ukraina och angränsande länder. Överallt möter oss gudinnan i naturen, överallt plockas blommor och firas fester till hennes ära, och enbart hon, Freja, Vanerna och Frej hyllas, i det som är livets stora mysterium, större än all kristendom och några ”heliga andrar” eller någon pingst, som vi hedningar inte firar och inte behöver...

Några ”heliga andar” från mellanösterns öknar eller någon trist ramadan med svält och lidande behövs inte. Man kan fira hänryckningens tid på ett bättre och naturligare vis…

Om den Nordiska tilliten (inlägg från 19 Juni 2017)

Yle Nyheter i Finland publicerade en intressant nyhet för tre dagar sedan, som inte fått komma fram i svenska media, men nu är det Svenska Finland på många sätt ett mycket sundare land än Sverige, i alla fall med tanke på vad slags land Sverige har blivit. Nordiska Ministerrådet – ingen ringare institution – har publicerat en liten rapport om Tilliten i Det nordiska samhället, en värdefull resurs som vi nordbor alla gemensamt haft tillgång till, men som nu snart gått helt förlorad i den nya tidens förment ”Multikulturella” samhälle.

En gång var vårt rike som störst…

Norden var en gång etniskt och socialt homogent. Sverige, Norge, Danmark och Island – samt Finland som en del av det svenska väldet – var en gång bondeländer, med en socialt och befolkningsmässigt ensartad befolkning. Man kunde lita på varandra. Än idag utgör saker som samhällsansvar, gott medborgarsinne, förmåga att göra rätt för sig och betala sin skatt en sorts Nordiskt ideal, konstaterar Ministerrådet i sin rapport, och det är inte bara med Gustav Wasa och den svenska nationalstatens födelse som dessa ”dygder” etablerats. De fanns hos oss långt tidigare än så.

Nordisk tillit – hur länge till?

Tillit är en del av det sociala kapitalet. Ett samhälle med hög social tillit präglas i mindre grad av formaliteter, konflikter, rättsprocesser och korruption.

Samhället upplevs i stället som rättvist och berättigat och skatterna anses gå till goda ändamål. Föreningslivet och samarbetet blomstrar.

Kort sagt: Tillit är det kitt som får samhället att hålla samman.

— —

Redan de gamla vikingarna…

Som region är Norden världsmästare vad gäller social tillit inom befolkningen, skriver NMR:s generalsekreterare Dagfinn Höybråten. De höga tillitsnivåerna är resultatet av flera samhälleliga processer, en del från långt tillbaka i historien.

Här hänvisas rentav till vikingatiden och införandet av protestantismen i Norden.

De skandinaviska utvandrarna förde med sig en form av tillit till USA som man fortfarande ser rester av, flera generationer senare, enligt rapporten. — —

Det ligger pengar i tillit. Både för samhället och den enskilda människan.

Rapporten talar om att transaktionskostnaderna för efterlevande av avtal är små eftersom man i Norden kan slippa konflikter och rättsprocesser.

Det finns mer tid för produktivt arbete än för kontroll och formaliteter. Också handeln gynnas av den höga tilliten, och den bidrar till fördelaktiga förutsättningar för investeringar.

Tillit är viktig också för hälsa och lycka. Känslan av delaktighet har till och med en gynnsam negativ effekt på kriminalitet, enligt rapporten.

— —

Ett enat land, med samma värderingar och samma etniska bakgrund – där alla kunde känna sig säkra…

Förenings-Norden enar

De stora folkrörelsernas tillkomst i slutet av 1800-talet har ett samband med den nordiska tilliten.

Det frivilliga organisationslivet har gett ett sammanhållande kitt i samhället.

Det syns i starka sociala normer om tillit och respekt som stöttar och underlättar samarbete, förhandlingsvilja och konsensus.

Staten är vår vän, likhet ger tillit

Staten och lagstiftningen ses av nordborna inte som en fiende utan som en vän, påpekas det i rapporten. Men på senare år har folkrörelserna minskat i betydelsen. Organisationslivet torkar in eller förändras.

  • YLE 2017-07-16

Så långt Nordiska Ministerrådet, eller Nordiska Rådet som det vanligen kallas, enligt sin senaste rapport. Men vad händer då när likheten bryts upp, och de sociala sambanden slits sönder ? Långt fram på 1900-talet har det varit vanligt i alla små brukssamhällen runt om i Sverige att man lämnade sina ytterdörrar olåsta, så att grannar eller kanske grannens barn kunde gå in. Så var det också i min barndom, till och med i huvudstadens södra ytterförorter. Alla kunde lita på varandra, och alla visste; att ingen skulle stjäla eller baktala den andre. Men – hur har det blivit idag ? Hur skall vi ta hand om allt avfall i vårt samhälle ? frågar sig YLE och Nordiska Rådet helt retoriskt.

Vi har fått in befolkningsgrupper och religioner som inte hör hemma här, och massor av personer som bara utnytttjar vår välvilja och vår tillit, ja de missbrukar själva tilliten med att sätta sig rakt ner och tigga, samt pressar pengar av oss – vilket inte kan vara någon stadigvarande lösning – för med allt fler och fler bedrägerier – blir tilliten rubbad…

Är det såhär vi vill att framtidens samhälle ska se ut ?

Hur länge går vi med på att sortera avfallet?

Trots tillit i hundratals år kan den inte tas för given.
Rapporten pekar på att likheten försvinner om det finns ”fripassagerare”. Då blir individerna mindre benägna att bidra till det gemensamma eller upprätthålla normerna.

Rapporten citerar professor Bo Rothstein. Han har pekat på att om den sociala tilliten minskar så minskar meningsfullheten i att betala skatt, sortera avfall, följa lagstiftning, inte missbruka försäkringssystemen och avstå från korruption.

Trots flera tuffa utmaningar är den sociala tillitens framtid inte ödesbestämd enligt den nordiska generalsekreteraren Höybråten. Men det ligger på många sätt i händerna på politiker och andra beslutsfattare.

Risk för att Norden blir mer heterogent

Rapporten nämner också farorna med ökad heterogenitet i Norden genom ekonomisk olikhet, arbetslöshet, invandring och politisk polarisering.

Självklart finns det flera vägar framåt för att lösa dessa problem, menar Nordiska Rådet, och någon klar politisk lösning eller någon särskild politisk ideologi som kan lösa alla dessa problem finns såklart inte – inte ännu i alla fall. Men genom att öka klassklyftor och spänningar i samhället via Regeringen Löfvéns hävdvunna ”söndra och härska” ideologi, och ständigt skapa en konstlad underklass av importerade människomassor, håller den etniska majoriteten på att förvandlas till en minoritet. Tilliten har försvunnit, islam, kristendom, terror och ökad kriminalitet har kommit i dess ställe – och det är också precis vad vår nuvarande regering vill, för endast så kan den vinna i nästa val, genom att hålla oss nere i okunnighet och rädsla. Blir vi återigen medvetna om vad vi hade och vilka vi är, så blir vi starkare inför framtidens utmaningar, vad vi ån må anse om den politik, som tyvärr förs i vårt land just nu.

I fäders spår för framtids segrar ?

Tillit mellan människor handlar om mer än politik. Den är också en andlig egenskap, eller något som hör till var och ens personlighet.  Min tillit och mitt förtroende är mycket lätt att vinna – i princip brukar jag lita på alla goda medborgare jag möter, men den är också mycket lätt att rasera, och det finns fall när min tillit raserats så till de grader, att jag inte alls litar på vissa personer, gäng, organisationer eller samfund mer – och den kristne guden, dessa öknarnas Jehova är jag också hjärtligt trött på vid det här laget.

Man brukar säga, att tillit tar år att bygga upp, men att den tar en enda sekund eller ett enda ögonblick för att rasera. Så kan det vara för individen, och så var det också i det nu famösa lastbilsattentatet på Drottninggatan, som vi alla fick se prov på i våras.

 

I princip har jag lättare att vinna tillit till kvinnor istället för hos män, eftersom jag av födsel och ohejdad vana faktiskt föredrar kvinnligt sällskap framför manligt, framförallt då jag inte arbetar och på min fritid. Ja, jag vet, kära läsare. Det faktum att jag är helt och hållet heterosexuell kommer förmodligen som en mycket svår chock för många av er, eftersom det inte alls är modernt i vårt samhälle med heterosexualitet numera, men nu är det en gång så att jag dyrkar Freja, och Freja finns som bekant i många former, liksom Gerd eller Moder Jord. Även här är min tillit och mitt förtroende lätt att rasera, även om jag inte fäster mig vid småsaker som otrohet, och att det så att säga också finns kvinnor, som så att säga ständigt måste gå Frejas ärenden här i Midgårds gröna dalar, särskilt nu om sommaren.

Det moderna samhälle, som vi alla har runt omkring oss gynnar inte precis framväxten av tillit eller respekt, eller ens någon kommunikation, även om vi har tusentals möjliga eller rättare sagt helt omöjliga kommunikationsmedel runtomkring oss numera. Det är twitter, tjatter och knatter, sociala media och tidningsartiklar för utan all ände.

Saker som försämrar tillit och kommunikation, och förmodligen inte stärker den.

En vis man stänger förmodligen sin dörr för det fördömda skrålet, och flyr från Storstaden till sina riktiga vänner, som jag konstaterade i gårdagens inlägg..

 

 

Hos den HEDNISKE Tandläkaren…

Har ni hört den där historien om personerna av olika ursprung och nationalitet, som skulle gå till en Hednisk tandläkare ? – Jaså inte ?

Då ska jag berätta den historien för er:

”Gör det hållbart” sa tysken

”Gör det vackert” sa Fransmannen

”Gör det billigt” sa Skotten

”Gör det snabbt” sa Amerikanen

”Gör det ont ?” sa Svensken…

hqdefaultDags att HEDNA hela Världen – steg för steg…

Men skämt åsido: Att BLI HEDNING gör inte ett dugg ont ! Det kostar heller inte några pengar, utan är alldeles gratis. Ja, som jag berättat – så kan du faktiskt spara pengar på det. Stora pengar ! Varje dag, varje månad, varje år av ditt liv i det här landet tar ”Svenska” Kyrkan 1 % eller mycket mer av vad du tjänar, direkt ur din plånbok – och de flesta svenskar är inte ens medvetna om det här fusket. Tycker du inte att du är gammal nog att själv bestämma över dina pengar istället ?

Du kanske vill ge dem till välgörenhet – och själv få bestämma hur mycket du vill ge. Eller ge dem till din familj och dina barn, din hustru eller man kanske ?

wp-1458361233208

Det kan bli verklighet, säger jag dig. Din dröm kan bli sann. Du kan BLI HEDNING – helt enkelt – allt du behöver göra är bara att använda denna händiga blankett – och fylla i den…

”Slå Katten ur Tunnan” – en ”forn” sedvänja som återuppväckts

Fastan eller Fastlagen är visserligen en kristen fest, liksom Valborg – i början på Maj – Frejas månad – är en hednisk.. Och om folk nu anser sig vara ”forna” – vilket inte alls behöver betyda något bra i sig – så kan man också notera, att vissa traditioner ibland försvinner helt ur folkmedvetandet, för att därefter återkomma så mycket starkare och klarare efter en tid. I Danmark och Skåne har det sedan åtminståne 1300-talet funnits en ryttarlek, som heter ”slå katten ur tunnan” och som – trots att den varit försvunnen under större delen av 1900-talet – kommit tillbaka på 2000-talet och fått allt större och större utbredning, även om den inte utövas exakt så, som man gjorde under tidigare århundraden.

Sista gången seden utövades ordentligt, och i originalutförande lär ha varit i 1830-talets Skåne, då det gick till som bilden ovan visar. Man tog helt enkelt en tunna, stängde in en levande katt i den och fäste tunnan på en ställning – och sedan red man förbi i galopp och försökte slå sönder tunnan eller välta den upp och ned genom att banka löst på den med träpåkar eller hugga sönder den med sablar. Idag gör ingen så längre, och tur är väl det, eftersom det förmodligen skulle räknas som djurplågeri eller straffbart beteende att bära sig åt såhär emot levande katter.

Scen från Fd ”Prins Husar” eller Kronprinsens Husar-Regemente i Helsingborg, 2016

Diverse forskare har påstått att ”Slå katten ur tunnan” skulle vara en rest av medeltidens tornérspel, eller ett slags rit där man skulle ha velat skydda sig emot Digerdöden, som skulle ha tänkts i kattens gestalt – men några vidare bevis för de här grumliga teorierna har aldrig framkommit. Andra akademiker – exempelvis Gullan Gerward i boken ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet (1996) har helt enkelt vägrat att studera alla källor före år 1500, och dömt ut dem allihop som ”ointressanta” vilket är ett minst sagt egendomligt sätt att bedriva ”vetenskap” på….

De flesta av akademikerna har numera insett, att traditionerna kring Majgreven, Majandet, ”Valborg” eller Vanadis – med andra ord Freja – och en stiliserad skildring av kampen mellan Vinter och Sommar är mycket, mycket gamla, och antagligen går tillbaka på Nordisk Hedendom, även om det inte är helt klart var katten och tunnan passar in i sammanhanget, eller när den sedvanan egentligen uppkom…

Norsk skogkatt – Nordens enda ursprungliga katt-ras. Bitsk, lodjursliknande och fullkomligt rasande – ifall den blir instängd…

Men varför ska det egentligen vara just en katt ? Vore ambitionen den, att man skulle hålla ett ryttarspel för att fira vårens ankomst, så kunde det ju ha varit vilket slags djur som helst – en hund, en hare, ett lamm till exempel – katter är vanligen svårfångade, i synnerhet om man försöker stänga in dem i trånga utrymmen som burar eller tunnor.. En vanlig bondkatt skulle antagligen dö, få hjärnskakning eller falla till marken efter några få försök, men inte alla katter eller kattdjur är lika lättbesegrade. En Norsk skogkatt, exempelvis, skulle säkert kunna kasta sig över både häst och ryttare, ifall den blev tillräckligt uppretad…

En bild från katedralen i Slesvig i Södra Danmark från 1200-talet anses visa Freja, som rider på en katt, och katter har också av de kristna alltid demoniserats, satts i samband med djävulen och häxor, alltihop för Frejas skull – katten är ju som bekant hennes dragdjur – och därför ligger det nära till hands att anta, att vårtraditionen med katten och tunnan faktiskt har med henne att göra – även om det i och för sig inte går att bevisa något – detta är bara en hypotes…

I Sverige har ”slå katten ur tunnan” nu degraderats till en fånig lek för barn, mest utövad på daghem och liknande, och blandats ihop med helt onordiska traditioner typ Pinata – en Jul-lek från Mexico som inte alls har med våren, fastlagen eller ens Valborg att göra – medan ursprunget – man måste rida – och får inte springa – och användandet av svärd eller sabel har glömts bort, sorgligt nog.

I Danmark, däremot, tar man ”Slå katten ur tunnan” traditionen på det allra högsta allvar, och gör den till en nationell fest – som detta filmklipp visar. Dessutom är man exakt trogen originaltraditionen, och har inte förvanskat den på något sätt – utom att man använder en upp-stoppad katt numera..

Freja är nu en gång en krigets gudinna, lika mycket som kärlekens, och även om vi aldrig sett några historiska belägg för att kampkonster och ryttarspel utövats till just hennes ära, kan man inte vara alltför säker på att inte en lokal tradition skulle kunna uppstå – och hur var det egentligen med Romarnas ”Hippica Gymnasia” och andra spel – uppfördes inte de till ära för gudinnor som Venus och Ceres – och var inte Nordgermanerna och Goterna i hög utsträckning i anspråktagna som just romerskt kavalleri ?? Återigen en vild hypotes – men studera sidorna på Gundestrup-kitteln från Danmark, till exempel, och ni ska få se både ryttarscener, Freja själv och kattdjur också, för den delen…

Svensk Kavallerisabel m/1824 – enbart tilldelad officerare vid Skånska Husarregementen…

Svensk Husarmössa – Gula Husarerna – 1762

Hednisk Katt, som begrundar Världshistorien och sina anfäder

147 Gudamakter… (del 1)

Min vän Henrik Andersson, hednisk bloggare sen tre långa år utgav för en tid sedan en lång lista över Asatrons 147 gudamakter – för så många namngivna gudar, gudinnor och makter har han faktiskt hittat. Ni kan läsa mer om hans arbete på länken här, och under de följande dagarna och veckorna fram till Jul, kommer jag publicera några utdrag ur detta arbete – till och med en smula utökat med mina kommentarer (i kursiv)

mememonotheismisonetruthforthemassesbutpolytheismismanytruthsfortheindividualhilmarornhilmarssonasatruarfelagidasatruheathenicelandicelandicnorsemythologyblogm

Bokstaven A

Annar
Anar eller Onar är Natts andre make. Anar och Natt är föräldrar till gudinnan Jord, Anar är därmed Tors morfar. Namnet betyder den andre och mycket riktigt är han nummer två av Natts totalt tre makar. En del har menat på att egentligen är Annar ett av Odens namn, och baserar sig på Gylfaginning som källa, där Annar nämns som Tors far – och eftersom Tor har Oden till far, har man tänkt sig att denne ”andre” måste vara just Oden – han uppträder ju också som en av de tre gudarna ”Hög, Jämnhög och Tredje” i samma källa, eller Tor, Oden och Frej – Asatrons viktigaste gudatriad..

220px-treated_nks_gylfiHög, Jämnhög och Tredje enligt Brynjulfssons Edda från 1600-talet

Angeyja
Angeyja är en av Heimdalls nio mödrar, som några anser är havsvågorna. Han vårdades ju och frodades hos dem, stärkt av iskallt vatten, jord och galtars blod. Eyja betyder ”ö” på norröna, men var Angey, eller ”ångön” ligger vet man inte, ifall detta inte är Island, i det yttersta nordhavet.
Atla
Atla är en annan av Heimdalls nio mödrar. ”atli” anses av några vara ett heite för Tor, och betyda den ”fruktansvärde, allstarke” vilket också är ett bra binamn på en stor havsvåg – i kvinnlig form skrivet ”atla”
Auðr
Aud eller Auðr är son till Natt i hennes första äktenskap med Nagelfare. Han är en personifiering av midnatten. Skalderna kallar Jord för ”Auds lysande syster”. Aud betyder också Öd, alltså guld, lösöre eller lösegendom, som i ”Uppsala öd” och var annars ett vanligt kvinnonamn, även om män också kunde heta så.

heimdal_and_his_nine_mothersSolguden Heimdalls nio mödrar, vågorna…

Aurboða
Aurboda är en av de diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Frejs maka Gärds mor har samma namn. Troligen är det inte samma person. Det är nog som med oss människor, många har samma namn, så ock i myterna värld.

En del forskare har förväxlat jättinnan Aurboda (som alltså var mor till Gerd eller Jorden) med Angrboda, en helt annan och mindre behaglig jättinna, som inte alls har med Freja och hennes tärnor att göra – som sitter på det magiska Lövjoberget – ett berg av renaste kristall eller glas – men kanhända hör jordgudinnans moder faktiskt dit. Lövjerskor, ibland kallade lövjungfrur – finns också i våra dagar.   Aur betyder på norröna grus, ör, ej att förväxla med aud – och Aurboda är alltså ”grusgiverskan” – ett inte oävet namn för Jordens moder, alltså hon som frambringar jord, och därmed lycka, växtkraft och rikedom.

 

8836556_orig

Freja och hennes väninnor, Diserna – på Lövjobergets eller Läkedomsbergets topp enligt Lorenz Frölich, 1893

jomfruen_fra_glasberget-barne-eventyr1915p071

Senare sagor om ”Glasberget” eller den ouppnåeliga Freja, har sitt ursprung i myterna

12314065_766700603473307_1202995256780247878_n

Asatro är inte någon förlegad ”Forn Sed” eller något som bara fanns i ”forntiden”

Den FORTSÄTTER  att inspirera och ge hopp – också IDAG !