”Slå Katten ur Tunnan” – en ”forn” sedvänja som återuppväckts

Fastan eller Fastlagen är visserligen en kristen fest, liksom Valborg – i början på Maj – Frejas månad – är en hednisk.. Och om folk nu anser sig vara ”forna” – vilket inte alls behöver betyda något bra i sig – så kan man också notera, att vissa traditioner ibland försvinner helt ur folkmedvetandet, för att därefter återkomma så mycket starkare och klarare efter en tid. I Danmark och Skåne har det sedan åtminståne 1300-talet funnits en ryttarlek, som heter ”slå katten ur tunnan” och som – trots att den varit försvunnen under större delen av 1900-talet – kommit tillbaka på 2000-talet och fått allt större och större utbredning, även om den inte utövas exakt så, som man gjorde under tidigare århundraden.

Sista gången seden utövades ordentligt, och i originalutförande lär ha varit i 1830-talets Skåne, då det gick till som bilden ovan visar. Man tog helt enkelt en tunna, stängde in en levande katt i den och fäste tunnan på en ställning – och sedan red man förbi i galopp och försökte slå sönder tunnan eller välta den upp och ned genom att banka löst på den med träpåkar eller hugga sönder den med sablar. Idag gör ingen så längre, och tur är väl det, eftersom det förmodligen skulle räknas som djurplågeri eller straffbart beteende att bära sig åt såhär emot levande katter.

Scen från Fd ”Prins Husar” eller Kronprinsens Husar-Regemente i Helsingborg, 2016

Diverse forskare har påstått att ”Slå katten ur tunnan” skulle vara en rest av medeltidens tornérspel, eller ett slags rit där man skulle ha velat skydda sig emot Digerdöden, som skulle ha tänkts i kattens gestalt – men några vidare bevis för de här grumliga teorierna har aldrig framkommit. Andra akademiker – exempelvis Gullan Gerward i boken ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet (1996) har helt enkelt vägrat att studera alla källor före år 1500, och dömt ut dem allihop som ”ointressanta” vilket är ett minst sagt egendomligt sätt att bedriva ”vetenskap” på….

De flesta av akademikerna har numera insett, att traditionerna kring Majgreven, Majandet, ”Valborg” eller Vanadis – med andra ord Freja – och en stiliserad skildring av kampen mellan Vinter och Sommar är mycket, mycket gamla, och antagligen går tillbaka på Nordisk Hedendom, även om det inte är helt klart var katten och tunnan passar in i sammanhanget, eller när den sedvanan egentligen uppkom…

Norsk skogkatt – Nordens enda ursprungliga katt-ras. Bitsk, lodjursliknande och fullkomligt rasande – ifall den blir instängd…

Men varför ska det egentligen vara just en katt ? Vore ambitionen den, att man skulle hålla ett ryttarspel för att fira vårens ankomst, så kunde det ju ha varit vilket slags djur som helst – en hund, en hare, ett lamm till exempel – katter är vanligen svårfångade, i synnerhet om man försöker stänga in dem i trånga utrymmen som burar eller tunnor.. En vanlig bondkatt skulle antagligen dö, få hjärnskakning eller falla till marken efter några få försök, men inte alla katter eller kattdjur är lika lättbesegrade. En Norsk skogkatt, exempelvis, skulle säkert kunna kasta sig över både häst och ryttare, ifall den blev tillräckligt uppretad…

En bild från katedralen i Slesvig i Södra Danmark från 1200-talet anses visa Freja, som rider på en katt, och katter har också av de kristna alltid demoniserats, satts i samband med djävulen och häxor, alltihop för Frejas skull – katten är ju som bekant hennes dragdjur – och därför ligger det nära till hands att anta, att vårtraditionen med katten och tunnan faktiskt har med henne att göra – även om det i och för sig inte går att bevisa något – detta är bara en hypotes…

I Sverige har ”slå katten ur tunnan” nu degraderats till en fånig lek för barn, mest utövad på daghem och liknande, och blandats ihop med helt onordiska traditioner typ Pinata – en Jul-lek från Mexico som inte alls har med våren, fastlagen eller ens Valborg att göra – medan ursprunget – man måste rida – och får inte springa – och användandet av svärd eller sabel har glömts bort, sorgligt nog.

I Danmark, däremot, tar man ”Slå katten ur tunnan” traditionen på det allra högsta allvar, och gör den till en nationell fest – som detta filmklipp visar. Dessutom är man exakt trogen originaltraditionen, och har inte förvanskat den på något sätt – utom att man använder en upp-stoppad katt numera..

Freja är nu en gång en krigets gudinna, lika mycket som kärlekens, och även om vi aldrig sett några historiska belägg för att kampkonster och ryttarspel utövats till just hennes ära, kan man inte vara alltför säker på att inte en lokal tradition skulle kunna uppstå – och hur var det egentligen med Romarnas ”Hippica Gymnasia” och andra spel – uppfördes inte de till ära för gudinnor som Venus och Ceres – och var inte Nordgermanerna och Goterna i hög utsträckning i anspråktagna som just romerskt kavalleri ?? Återigen en vild hypotes – men studera sidorna på Gundestrup-kitteln från Danmark, till exempel, och ni ska få se både ryttarscener, Freja själv och kattdjur också, för den delen…

Svensk Kavallerisabel m/1824 – enbart tilldelad officerare vid Skånska Husarregementen…

Svensk Husarmössa – Gula Husarerna – 1762

Hednisk Katt, som begrundar Världshistorien och sina anfäder

Mera om en Hednings Liv i Frejas månad

Nu när vi är mitt i Frejas månad, den som kallas Maj och som inleds med det stora Vanadisblotet till Vanernas Dis, Freja personligen; kan vi mycket väl minnas att namnet Maja är urindoeuropeiskt, och att hon så långt bort som i Indien, under Vedisk tid för 4000 år sedan ansetts vara en blond ung kvinna, samt att alla Europeiska folk dyrkat och tillbett henne, i en eller annan form, så har jag som ni ser tagit en kortare paus från mitt bloggande.

Under tiden har jag rest till Reichshauptstadt Berlin tillsammans med två av mina Husfrejor, om ni råkar undra; eller om ni inte förstod finessen med det lilla Zara Leander-klipp jag hade den dåliga (?) smaken att spela för er i det förra inlägget. Husfrejornas antal är lika stort som himlens stjärnor, det vill säga att de är tolv till antalet, liksom Asarnas och Asynjornas antal och antalet för Djurkretsens stjärnbillder, och i mina väna och vackra Husfrejors sällskap trivs jag förstås alldeles utmärkt, tackar som frågar. Mycket av våra förfäders astronommiska veetande skrevs ned och samlades ihop av en man kallad Stjarnar-Oddi eller Oddi Helgasson, under sent 1000-tal, om ni vill veta, och zodiakens tolv tecken var inte heller obekanta för nordborna, som hade sina egna namn för dem.

”Gold-Else” eller ängeln på Siegessäule, segermonumentet som en gång stod framför Riksdagen…

Änglar, Diser, Fylgior och andra väna varelser fins på riktigt, det har jag klara och ovedersägliga bevis för. De två jag åkte med är inte bara ensamstående mödrar, utan enastående mödrar  (nich alleinstehende Mutter, sondern Einzigartige) faktiskt, dvs de är enastående starka kvinnor och mycket bra för sina tre barn – men det är inte jag som är far till alla barnen, ifall nu någon av mina kristna läsare eller andra käppgalna fundamentalister genast misstolkar detta. Kort sagt, andra kan också vara i behov av semester, och eftersom jag är en hednisk och Asatrogen man, ser jag det som en plikt att ta hand om mina vänner, när de förtjänar det. Efter resan har jag tyvärr insjuknat i en svår och tärande sjukdom, men jag är långtifrån död – till mina fienders stora sorg, får jag förmoda.

Mannens uppgift – enligt Asatron – är i alla händelser att ta hand om kvinnor och barn, försörja dem, se till att de får ett drägligt liv och försvara dem emot allt och alla, som vill dessa kvinnor och barn illa. Så har jag också försökt leva, efter bästa förmåga; och så länge jag kan ge av mig själv åt vem jag vill och de som verkligen förtjänat det, gör jag det också – ty sådan är min hedniska moral – jag säger för den skull inget om er andras..

Det har varit fyra otroligt minnesvärda dagar, men några vidare detaljer från resan tänker jag förstås knappast avslöja, då jag är lojal emot de som förtjänat den allra största lojalitet, och räknar med att mina verkliga vänner – långt borta från Internets falska skenvärld och den kristna dagspressens ständiga förföljelse och hat-attacker – också är lojala mot mig. Vi har haft trevligt. Vi har flanerat längs Unter Den Linden, hand i hand. Vi har ätit gott, och de av oss som dricker damdrinkar har kunnat konsumera minst tre long drinks om dagen. Vi har handlat skor till de som förtjänat läckra sommarskor, och om än KDW eller Kaufhaus des Westens (Berlins svar på NK) inte kunnat erbjuda högklackade sandaletter för mindre än 800 Euro eller cirka 8500 krisch, i Landet Löfvéns underhaltiga mynt, har vi i alla fall lyckats komma bort från Landet Löfvén, som ingen av oss älskar.

Mina husfrejor är både anspråkslösa och realistiska, så en av dem hittade omedelbart – eller sådär fem minuter senare – ett par lika fina skor på Deichmann istället – en affärsskedja som nu även finns i Sverige. Där kostade de 35 Euro, vilket är mera realistiskt som pris, trots att jag och mina Husfrejor har väldigt enkel smak – vi nöjer oss bara med det allra bästa – och Berlin är en mycket vänlig stad, fylld av toleranta människor (inte bara låtsas-toleranta, men i själva verket dumdryga som här i Stockholm, en stadd som aldrig någonsin varit någon Världsstad och som heller aldrig någonsin kan bli det) vilket gör att vi förstås stormtrivs, och även kommer återvända – när vi kan.

Om ni har en tam knubbsäl, så ta inte med den till fisk-disken på KDW. Det är bara såå onödigt – man vet ändå hur det slutar – med en tom fisk-disk, en länsad plånbok och en magsjuk säl…

Maximiner Grünhüser Herrenberg från ´84 och ´87 säljs nu för sådär 80 Euro flaskan. Å andra sidan är det de absolut bästa årgångarna sedan 1920-talet, och så bra årgångar kommer knappast att inträffa mer under min eller läsarnas livstid…

Sedan jag skilts från Husfrejorna – dessa underbara kvinnor utan vilka jag knappt kan leva – tillbringade jag tre dagar själv i den tyska huvudstaden, för att beskåda staddsplanering, arkitektur, gå på bryggeripubar och annat. Men – det sparar jag åt mig själv, och de som verkligen förtjänat att få höra mina minnen.

De flesta av er har inte förtjänat det, i alla händelser; men kanhända får ni följa med ett annat år, om ni är Asarna och framförallt drottning Freja trogna..

Nej, ”Valborg” är inget kristet helgon, och dagen har INGENTING med kristendom att göra

Som bekant är det Valborg idag, eller rättare sagt Valborgsmässoafton, eftersom Valborgsdagen – som nästan överallt i Sverige ansetts vara Vårens höjdpunkt, och tiden för det egentliga vårfirandet, ”Majandet” då man ”sätter Maj i vägg” och sjunger Majvisor.  Folklivsforskare som Martin P:son Nilsson och andra pionjärer inom etnologin hittade paralleller till Majandet, eller inbärandet av de gröna kvistarrna hos alla Europas folk, och till och med i den grekiska antiken, då det inte fanns någon kristendom överhuvudtaget.

Och vem är Valborg, eller som det heter på Tyska – Walphurgis ? Hon som borgar för Valen, med andra ord eller Valfrun, Vårfrun – den stora korerskan, Valeburga, Valepurga, Valdis, Vanadis – hennes namn är känt inte bara i Tyskland utan i alla länder med Germanska språk, alltså inte bara de Nordiska språken, utan också Frisiska, Tyska (i alla varianter) och Engelska samt holländska. Överallt tänder man så här års stora eldar till hennes ära, och utser ”May Queens” eller Majdrottningar, vilket också är ett hedniskt bruk från början, som inte alls har med någon krystad kristendom att göra. Jungfru maria har inte ett enda dyft med saken att göra hon heller, för våren är inte steril, den är könlig och sexuell, ingen trist ”jungfrufödsel”.

Freja tar var dag av Valplatsens fallna hälften” står det i Eddan, och hon ensam är Vanernas Dis, själva Vanadisen – Walphurgis. Det är ett namn som inte många kristna begriper idag, men som är helt och hållet hedniskt från början.

De kristna har visserligen hittat på ett fiktivt helgon, en ”sankta Walepurga” som skall ha levat på 700-talet, men vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, och fortfarande bara är en from helgonlegend. Hon skulle ha varit syster till en viss Willibald, som i samband med Bonifatius härjningar och plundringståg emot Sachsarna rest från England till Tyskland, och under Bonifatius huggt ned inte bara den heliga eken vid Geismar, utan som alla kristna förstört, mördat, skövlat och bränt och slutligen – när hon blev för gammal för det – slutat sina dagar som abedissa i ett nygrundat kloster i Eichstedt, som man byggt på ännu en skövlad och förstörd hednisk kultplats. De få skriftfragment man tillskriver henne är från 800-talet, dvs långt senare, och hennes ben ska också ha placerats i en klippskreva utanför klostret, när uthungrade människor i närheten mycket riktigt brände det. Hennes ben ruttnade sönder, på det vanliga katolska viset, och från dem sipprade en helig olja, påstås det, men det behöver ingen tro på. Så långt katolikerna, och deras smutslegend.

Valborgsmässoeldarna är däremot mycket äldre, för även om man inte har några beläggg för deras tändande just i Sverige innan 1700-talet, förekom de på kontinental botten långt innan den fiktiva Walepurga ens var påtänkt eller uppfunnen, och varför ett kristet helgon ska gå omkring och bära Frejas eller Vanadis namn kan man ju fundera mycket över, men det här är bara samma tröttsamma ”kristifikation” som när Skade i Skadevi fick bli ”Sankta Elin” av Skövde (ett annat helgon som sannolikt aldrig funnits, och som inte är erkänt av kyrkan ens idag)

Valborg fortsätter att vara en obskyr, endast till hälften känd gestalt, men Freja, majfesten, majdrottningen och majandet känner alla till. På slavisk botten – för Majfirandet är känt även där – heter Majdrottningen ibland ”Kostrubunku” och det är också hon som är huvudpersonen i Igor Stravinskijs ”Våroffer” som väl de flesta bildade människor hört om. De kristna bevisar bara sin egen okunskap genom att dilla och lalla vidare om katolska helgon, och de är utestängda från så mycket skönt och vackert, som den hedniska delen av mänskligheten genast förstår och känner sig hemma med.

Stravinskijs balett har ibland uppförts just under namnet ”Walpurgis” eller Valborg, men i verkligheten skedde inga människo-offer, särskilt inte av slaviska majdrottningar. Vad den slaviska – och baltiska traditionen – som också kopplats till ”Kupala” eller Midsommar – gått ut på, är däremot att kvinnorna som deltog i majfesten anordnar ett gemensamt bad istället, där ”majdrottningen”, ”kostrubunko” eller vad hon nu kan antas heta ska kastas i vattnet, och under fröjdefulla former badas. Jämför med Nerthus, som Tacitus och romarna var så rädda för… Vid Midsommar offrar de ukrainska flickorna Midsommarkransar, liksom vi ibland här även bekransar oss vid Maj, och att de väljer åt sig en man för Midsommarnatten, har jag själv sett, och upplevt…

Maj och Midsommar brukar ofta glida över i varandra, och eftersom vissa inte kan få för mycket av det goda, eller i det här fallet Frejas sällsamma kraft, kan man ju tänka på alla de sk ”Pingstbrudar”, ”Majbrudar” och andra folkliga seder som förekommit ända in till 1800-talets slut eller 1900-talets början i Sverige. Till ”Majbrud” eller Frejas gestalt, nedstigen på jorden och levande bland människorna, skulle man i 1880-talets Skåne ta en kvinna som var ”en rikti Dansekatta” eller med andra ord tillräckligt lätt på foten, och alltid lång, blond och högvuxen, så att hon kunde gestalta Freja eller Vårfrun. ”Den som har stått Majbrud, får heller inte någon brudeskrud” sade man också, och med det menades att den som tagit på sig den utvaldas roll, måste stå vanliga människor och förhållanden fjärran för åtminstone en tid, eftersom hon så att säga närmat sig det gudomliga. Frejas fester var visst inga lössläppta orgier eller något annat, utan högst ordentliga kransagillen, dansfester och våröl för bygemenskapen, och så var det långt fram i tiden…

Till och med min gamla farmor – som blev över 92 år blev utsedd till majbrud i sin ungdom, men slutade som en högst respektabel prästfru, så där ser man…

Ska man ikläda sig Frejas roll och bära Brisinga-men, det stora havssmycket, måste man ha vad som krävs... Det går inte för vem som helst…

Den friska havsbrisens glöd eller men, är förstås solen, som sjunker i havet eller reser sig ur oceanen, precis på samma sätt som planeten Venus eller Mardöll – som är och förblir Frejas stjärna – kan vara Aftonstjärna eller Morgonstjärna, beroende på när man ser den. Men, inte alla kvinnor förmår bära solsmycket. För att komma dit hän måste man ha vad som krävs, och även tänka, tala, gå och handla på rätt sätt – och det är inte alla som kan, särskilt inte dumma, feta och fula amerikanskor, eller andra som missbrukar Frejas heliga namn – vilket man ska akta sig noga för att göra… Många har tänkt sig Brisingamen som gjort av guld eller bärnsten, och det finns absolut inga hinder för att uppfatta smycket så, inte heller Frejas heliga gördel, som hon kan spänna om sig som ett slags styrkebälte, för att öka sin attraktionskraft och sin förmåga till sexualitet månggfaldiga gånger, ungefär som Tors egen Megingjord, som emellertid bara ökar styrkan och de manliga kroppskrafterna.

Allt är inte kärlek, som kallas så, och bara för att vissa figurer går runt och bräker som får om det, blir livet eller Våren inte kärleksfullare eller godare för det. Se på ”fornsedarnas” idiotiska flumsnack, till exempel…

Striden mellan Sommar och Vinter, eller Majgrevens kamp med Vintergreven, en annan främst medeltida sedvänja, har knappast varit så vanlig i vårt land, men vanligare på kontinenten, där redan Frankerna och andra Germaner höll ”Campus Majus” eller stora truppmönstringar och torneringar på just den första maj, då alla vapenföra män skulle inställa sig ”med fulla folkvapen” inklusive tre tolfter pilar och mat för två veckor inför tinget och kungen.  Här syns den äldre Freja, hon som är stridens gudinna lika mycket som kärlekens – och vad en del underhaltiga avhandlingar beträffar, som t ex Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet 1996, ger jag inte mycket för dem, därför att man konsekvent valt bort alla hedniska källor, eller utelämnat allt förkristet material, och sedan försöker bortförklara Majgreven och Majdrottningen som ”gesunkenes kulturgut” i någotslags Kvasi-Marxistisk anda, dvs Vårfesterna skulle vara ett slags parodi – i medeltida gillesform – på adelns tornerspel, intåg i städer och ridderliga ideal överhuvudtage, fast överförda till landsbygden, där de alltså skulle ha hållit sig kvar intill industrialismen… Men till och med i Ryssland, och så även Sovjetunionen, firades Första Maj alltid med enorma militärparader…

Men allt det här smakar dålig vetenskap, för man kan inte bara ”välja bort” källor bara för att de är förkristna, och förekommer över hela Europa gemensamt – och även om Vårfesterna så småningom – under den kristna tiden – fick en delvis annan funktion och nedsjönk till vanliga bykalas, där folk åt, drack och hade roligt av hjärtans lust – så kan Hedendomen aldrig besegras i alla fall. Den uppspirar alltid, som studenternas valborgsfirande eller gräset om våren, och Frejas verkliga budskap är evigt – det handlar om man och kvinna, inte om man och man, eller två kvinnor, som försöker ligga med varandra.

Slutligen borde här sägas något om Frejas Vrede – ett ämne jag har berört förr.

I början av 2000-talet hittades denna figurin i Silver från 800-talet i Tissö, Danmark, och den föreställer mycket riktigt Freja när hon är ordentligt arg, på precis det ställe som nämns i Trymskvida 13, där både Tor (den manliga styrkan) och Loke (den manliga slugheten) blir utkastade ur hennes bostad, och hon skriker, vrålar och sliter sitt hår:

Freja blev så arg, att  solsmycket Brisingamen (som mycket riktigt syns på figurinens bröst) sprang i småbitar, och hon rev sönder sina egna kläder i vreden, och kastade trasorna efter Tor och Loke, som ensam plockade upp de ömkliga resterna, och försökte skapa sig något därav – vilket inte alls lyckades, utan bara blev en hemsk travesti – för han hade inte den rätta förmågan, eller vad som alls krävs för att skapa något vackert. Freja hatar att utnyttjas, på alla sätt, och jag skulle tro att de som nu missbrukar hennes namn till att sälja allehanda varor, såsom Freja Melkesjokolade i Norge, diverse bryggerier, cigarrfabrikanter i Sverige och andra – exempelvis i Berkely, California, USA får akta sig, den dagen Freja slutligen tröttnar på dem, och vänder sitt ansikte ifrån dem för alltid – för sådan är hon nämligen.

Den rasande Freja enligt en tysk illustration från 1800-talet

Man ska inte ta Freja och hennes krafter för givna, ty även om hon förstår skämt och skoj och har en viss humor samt – har jag förstått – till och med medlidande med människorna, så tål hon inte att missbrukas, eller att bli utnyttjad. Där går ändå gränsen, och ifall den gränsen överskrids, så vänder hon på klacken och vänder sig om och går – för alltid ! Detta gäller även var och ens Husfrejor, som ni kanske redan märkt, och redan förstår. Allt tål Freja, Freya, Freyja (upprepa alltid hennes namn, särskilt i sänghalmen !) – till och med att låta sig bindas fast, bli ordentligt piskad och ligga fjättrad i underjorden, glömsk av det faktum att hon faktiskt är Freja – ifall vi får tro Viktor Rydberg, som i ”Fädernas Gudasaga” återgav en av hennes mindre kända myter, inklusive berättelsen om Svipdag eller Od, den man hon överallt sökt men som hon inte funnit, och som hon alltid trånar efter. ”Nicht Menschliches ist mir Fremd” eller ”Inget mänskligt är mig främmande” är också Frejas ordspråk, när det kommer till kärlekens och erotikens område, men att bli utnyttjad, tål hon som sagt inte.

Överskrider man kärlekens gränser, och visar man inte Freja tillbörlig respekt – hon korar valen, det är på hennes och ingen annans villkor som det hela sker – så går hon sin väg, så ÄR det bara – så går det också som det går. Missbruka aldrig aldrig hennes namn, och uppkalla aldrig aldrig barn eller er själva efter henne,  för det kan sluta illa – mycket mycket illa – utan håll er till sanningen, de namn ni verkligen fått, och vad ni egentligen är och heter. Blota aldrig i människoblod till henne, men ära henne med hjärtat istället.

Kom ihåg vad som står att läsa om Ottars blot i Hyndluljöd !

Endast så och bara så blir Freja nöjda med er. Endast så och bara så får Freja inom och utom er verklig tillfredsställelse.

”Frejas tårar av guld, över människornas missbruk och oerhörda dårskap” (Tavla av Gustav Klimt)

Själv åker jag nu iväg någonstans – med två av mina Husfrejorde är ju tolv till antalet, och lika strålande som himlens stjärnor – men sådant är inte till för er, ni oinvigda, ty allt är icke som ni tror, och ni är bara lekmän, där jag är en äkta Gode – och slutar med en vacker sång. För – ska man ta ut svängarna ordentligt, kan man alltid göra som den store skalden Bellman ni vet – han som först av alla på svenska sade ”Jag är en hedning” och rakt fram ”Jag till Fröjas dyrkan går” så att man verkligen förstod vad han menade. Tänk på detta i Valborgs- och Midsommarnatten:

Drick ej mera än du tål – tänk på dina göromål ! – Tänk på din Chloris, där hon ligger, pigger – visar dig sin blomsterskål !

Detta skrev Bellman verkligen i sin 49:e epistel, och alltsammans är alltså dagsens sanning – det har intet med katolska helgon att göra

Var det ”Blomsterskål” eller Picnic Basket eller ”Party Bowl” det hette – ja en del saker har som Freja många namn

Ja, kort sagt – och för att bre på tjockt och fläka på med musik:

Ich weiß, es wird einmal ein Wunder geschehn
und dann werden tausend Märchen wahr.
Ich weiß, so schnell kann keine Liebe vergeh’n,
die so groß ist und so wunderbar.

Wir haben beide den selben Stern
und dein Schicksal ist auch mein.
Du bist mir fern und doch nicht fern,
denn unsere Seelen sind ein.
Und darum wird einmal ein Wunder geschehen
und ich weiß, dass wir uns wiedersehn…

 

”STÖKIG” PÅSKHELG OCKSÅ INOM DEN AMERIKANSKA ASATRON

In with a left hook is the Bethnal Green Butcher, But he’s countered on the right by Mick’s chain-gang fight, And Liquid Len, with his smashed bottle men, Is lobbing Bob the Nob across the gob. With his kisser in a mess, Bob seems under stress, But Jones the Jug hits Len right in the mug; And Harold Demure, from art litterature, Fires acorns from out of his sling. (Here comes the cavalry!)

  • Popgruppen Genesis från ”The battle of Epping Forest”

”No snowflake in an Avalanche ever feels responsible”

 

Om Asatro och Hedendom i Sverige präglas av stök, allmän nedskräpning vid Gamla Uppsala och andra saker – exempelvis Blodsoffer av människoblod, personer som står och skär sig själva med knivar direkt inför UNT:s eller Uppsala Nya Tidnings kameror och liknande, så är sakernas tillstånd i USA och ”Landet Trump” ännu mycket mycket värre än hos oss här hemma i ”Landet Löfvén” som vi snart skall få se och bevittna.

Man undrar ju vad det kan vara för figurer som alls tillåter en sådan ceremoni, för om vissa yngre deltagare tydligt ”spårar ur” och gör saker som inte alls lämpar sig på just den platsen och vid just det tillfället, varför avbryter man inte hela verksamheten fortast möjligt, och stoppar alltsammmans – eller motar bort de personer saken gäller, samt börjar om från början ?? Någotslags förvirrat ”blodsbrödraskap” eller ovärdiga försök till bröllop, förlovning eller liknande verkar ha föresvävat dessa förvirrade stackars människor, som inte vet vad de håller på med, och inte har någon aning alls om Asatrons traditioner.

Ja, hur kan dom ? Dåligt omdöme ??

Det finns kanske inga lagar emot att stå och skära i sig själv och andra med knivar så att blodet flyter, oavsett hur lite eller hur mycket det nu var, och kanske skedde alltsammans på en frivillig basis, men hursomhelst var det här ingen olyckshändelse, inte någon som råkade slinta vid anläggandet av en brasa på marken eller liknande (Men varför skulle någon börja elda direkt på marken vid Uppsala Högar – återigen frågar man vad syftet är och hur det här egentligen kommer sig ?) Det var dåligt omdöme att alls utföra det i sådana sammanhang, så var det bara.

Det intryck man får, är att de ansvariga tillhör en liten extrem grupp, som har ”ballat ur” för gott, och detsamma gäller om en hel del grupper i USA också – efter Påskhelgens små förlustelser och äventyr. Ingen skall tro, att ”forn sed” är representativa för oss svenska Asatroende, eller att de ens har rätt att tala för någon av oss, som jag redan berättat, gång efter annan. Jag har också visat på alternativ, och mera positiva typer av föreningsliv att delta i, för de som nu vill.

Islänningarna har nu på förslag att helt stänga av alla utomstående aktiviteter vid Thingvellir, av nog så förklarliga skäl, och det tycker jag för min del att de gör alldeles rätt i. Ju fortare ”forn sed” och liknande grupper försvinner från Gamla Uppsala och förhindras att vara där överhuvudtaget, ju bättre är det.

Men nu över till påskhelgens amerikanska muntrationer, these ”jolly shenanigans” som det heter ”over there”.

Frivillig sjukvårdare i arbete… Frejadyrkan, anyone ??

Vid Berkely Universitetet i Kalifornien hade man anordnat ett sk ”Freedom of Speech Rally” som också skulle visa sig vara en demonstration för eller emot President Donald Trump, enligt vad den ansedda hedniska nyhetsbloggen ”The Wild Hunt Blog” erfar.

Kanske inte så konstigt egentligen – jag diskuterar ju som bekant politiska frågor här med, för eller emot Löfvén, ”Statskyrkan” och så, men jag gör det ur en helt annan synvinkel – detta är en personlig blogg –  och jag arrangerar inga protestmarscher eller någotslags resande cirkus…

Marschen arrangerades av en organisation som kallar sig Liberty Revival Alliance (LRA) och en herre vid namn Rich Black, som lär ha motiverat sig med ”we are the heroes this country needs”. Sådär brukar ju även Trumps twitter och nästan all politisk retorik låta – tänk bara på ”The tea party movement,” men ändå..

. Men ganska snart drogs både Extrem Våldsvänster och Extrem Höger till platsen och lade sig i hela programmet, liksom Hedningar typ Wiccaner (anhängare av ett slags new Age betonad keltisk hedendom, helt utan geografisk och historisk förankring eller en kulturell kärna) samt just Asatroende.

Polisrapporterna efteråt talar om 11 skadade och 20 gripna personer på bägge sidor.

While pro- and anti-Trump rhetoric did flow through the event, and many people attended solely for that purpose, the rally ultimately was neither a political protest nor a free speech rally. It was a public show of the deep and troubling divides stirring just beneath the surface of the current social climate in the U.S., and what Esquire magazine has described as a confrontation between “anti-fascists and white nationalists.”

 

Varför just Esquire Magazine, som annars är en “mjukporrtidning” med ibland seriösa artiklar, och inte mer seriösa morgontidningar typ San Fransisco Chronicle eller ens “USA Today” ska vara den, som blåser i Gjallarhornet och ens vågar ta upp frågan, förstår jag inte.  Skulle det syfta på den typ av bilder, som jag ibland publicerat här, eller ??

Nåväl, vem om inte den gamla Wiccanska berömdheten Diane Paxson (ålder 82) skulle komma promenerande i vårvädret, känd nyhäxa som hon är – liksom av en ren tillfällighet ? Mrs Paxson är   gammal vid det här laget, och mycket känd i Wiccanska cirklar, samt lär ha förklarat sitt deltagande tillsammans med den extrema vänsterns eller ”The Antifa movement”, samt ökända organisationer och hat-forum typ Huar, Huginns Heathen Hof och allt vad det heter med följande ord:

“I felt that if someone was going to publicly present Heathenry as a religion for European-Americans only, someone needed to be there to present Heathenry as a culturally-based but inclusive religion. […] Too many people already think Heathens are racists or neo-Nazis. We have to counter the bad PR.”

Visst, det ger säkert jättebra publicitet om man stöder eller går med i obskyra sällskap typ “Anti-fascistisk Aktion” om man är wiccan – tror ni inte också det ? Gamla Fru Paxson säger sig vara mycket intresserad av Europeisk kultur, och så är vi alla, men man försvarar den inte på det här sättet…

Och andra personer var naturligtvis också där.

Den kontroversielle gamle herr Stephen McNallen (föddf 1948) som annars inte alls bor i the Bay Area – var också närvarande. Han bar för dagen en hjälm på huvudet – uppgifterna går isär om vilken sorts hjälm det var – jag har sett källor som hävdar att det var en sporthjälm för amerikansk fotboll – andra hävdar att det var en korintisk hjälm med maskvisir (sådana hjälmar har jag händelsevis visat bilder av tidigare, dock endast i samband med historiska ämnen).

Växer hedendomen när dess anhängare gör såhär ?

Som jag berättat, är det ju så att han leder en rörelse som kallas AFA, Asatru Folk Assembly – i sin tur INTE att förväxla med den svenska förkortningen AFA, som står för ”Anti-Fascistisk Aktion” som sagt, och som alltså stöder den rakt motsatta sidan, även om man bör beakta, att nyligen grundade svenska Asatru…någonting INTE har något med amerikansk extremhöger att göra, så vitt det är känt – Herr McNallen är annars känd som filosof och författare – jag äger bara en helt oläst bok av honom, som jag nyss köpt – han talar mycket om något han kallar ”meta-genetics” och liknande, vilket mest verkar vara någotslags pseudovetenskap, en omedveten rationalisering – men eftersom jag inte vet vad det är, hade jag tänkt lära mig något om det.

Intet mänskligt är mig främmande” sade en gång den store hedningen Gaius Petronius.

Mr McNallen lär ha förklarat sin närvaro inför press och polis med det faktum att några ej identifierade personer gärna ville träffa honom för att samtala, och även det är ju ett högst märkligt sammanträffande, med tanke på situationen – det får vi väl ändå säga ?

Skulle du gå på ett ”blot” eller en sammankomst, där deltagarna har med sig sånt här ? Det kan hända, om du har med vissa samfund att göra… De flesta TAR AVSTÅND ifrån sådant (bild från Polisen i San Franscisco)

Strax utbröt slagsmål, stenkastning, besprutning med pepparsprej från Polisens sida. Man gick lös på varann med allehanda tillhyggen, käppar och basebollträn, efter vad det ser ut. Foton har publicerats, som påstås visa wiccanska ”barfotasjukvårdare” under arbete – ett slags ”medborgarvittnen” liknande dem, som plötsligt uppenbarade sig på Drottninggatan under det senaste Stockholmsattentatet – det här med ”frivilliga läkarinsatser” är till yttermera visso något jag själv propagerat för i orostider…

I främsta frontlinjen befann sig en mycket ung ”hen” eller liknande, en sk ”transgender woman” som kallade sig ”Mardollsdottir” som tillsammans med en manlig person, kallad ”Gunn” uppger sig ha varit där för att ta hand om skadade, med redan förberedda sjukvårdväskor… klorhexidin och alltsammans

Så rörande såå – men har de här individerna tänkt på, att man inte kan gömma sig bakom en rödakorsflagga först, och sen gå ut och vara kombattant, genom att kasta av sig de röd-vita armbindlarna, och sedan kasta sten och skrika slagord som alla andra. Gör man så, bryter man emot Geneve-konventionen, och uttalanden av typen:

 

“I was grateful for the opportunity to help and would be grateful to return to support the fight against fascism and racism,” Mardolssdottir said låter I sammanhanget mest som rent hyckleri.

 

I Donbass, Ukraina finns det frikårer vars ledare säger exakt samma sak, och ni får tro mig när jag säger det, för jag känner folk som varit där, och faktiskt suttit fångna hos just de frikårerna. Källorna avslöjar jag inte– och det är en helt annan sak att ha hört honom berätta om vad han varit med om och upplevt – krig är en sak man ska lämna åt proffsen, det är inget för uppkäftiga små amatörer på några och tjugo…

Jag känner många lustiga människor, och kanske är jag lite lustig själv, det medger jag gärna.

En av dem har jag redan berättat om, en svensk-persisk fotomodell som också tagit ett av Frejas binamn som sitt eget, och som till skillnad från amatörer typ Mardöllsdotter verkligen haft anledning att vara rädda för polisen – det är Irans muslimska polis det nu är tal om, och de går onekligen hårdare fram än LAPD eller någon, som förmodligen har all rätt i världen att arrestera den stenkastande och genom tårgasmolnen vilt framspringande ”priestess of the eternal flame” som varit synlig i Berkely med omgivning, ifall hon nu verkligen gjort så. Jag kan inte få fram exakt info, eftersom jag finns på andra sidan jordklotet från dessa uppslitande händelser, men jag tror inte ett enda ögonblick på Frk mardöllsdotters berättelse, och sen må hon vara hur mycket eller lite ”trans”, eller ”cis” eller ”alternativperson” hon än vill vara.

 

Jag har just inga fördomar själv, som ni märker. Jag talar om Peter Weiss, och Motståndets Estetik, och Herr Weiss var som bekant socialist, samt jude. Hur i hetaste, glödröda Muspelheim kan man då tro att jag skulle vara högerextremist eller något liknande själv, bara för de här amerikanska knäppgökarna, samt ”forn sed” i Sverige, alltså sådana människor, som vill förstöra hela Asatron för oss.

 

Jag har sett ett och annat exemplar till blogg själv också, och även om jag är synnerligen frispråkig, finns då här – efter den sista veckan INGA tvivelaktigheter om vad jag själv står. Mitt språk är rått, ohyfsat och till och med vulgärt ibland, jag häcklar tidens händelser och jag sticker inte under stol med vad jag tycker, men på min värdegrund kan ni alla lita.

Det är inte allt som kallas ”Freja” som är Freja likt – en del är en rent osmaklig soppa också…

Jag är bara en enkel gammal fanjunkare, varken mer eller mindre än så.

I ett helt liv har jag tjänat mitt land, och även om man säger att jag inte tjänat det troget nog – för det är mycket jag fått se, mycket jag gjort, och många människor jag fått hand om, så står jag här ändå – livs levande. Hjältemod hör inte hit, inte ett djävla dugg; ära och hedersbegrepp inte heller, för sådant tror jag nu inte mycket på, först som sist.

En sak är emellertid säker, o ni mina följare, o ni mina vildvuxna barn, och mina raglande, omdömeslösa, till hälften medvetslösa ”nyttiga idioter” till hedningar i alla land, o ni ävlande människoförsamling.

Jag trodde inte – eller anade inte – att jag själv och min blogg – på svenska språket – skulle bli ett slags Al Quaeda Inspire Magazine för diverse utflippade amerikaner i alla åldrar, och av alla upptänkliga raser och kön.

Det var inte riktigt vad jag menade med den här bloggen, men det finns många saker jag känner mycket djupt och varmt för – oskyldiga människor som far väldigt, väldigt illa och min egen kultur inte minst – och man skall inte gå på diverse ”möten” där folk är beväpnade med kniv, baseboll-trän och annat sånt, och där man inte vet vem man möter, vad man råkar på för slags ”ritual” eller vem man nu stöter ihop med – det säger väl nästan sig självt.

Jag tar avstånd från extremisterna, och som jag alltid sagt – tror jag på något utomparlamentariskt alls, så är det fredligt civilmotstånd och inte sånt här, där diverse ”hedningar” lånar sig att vara ett slags TOLO-omgång till rena våldsverkare, support teams till AFA (av alla sorter) osv.

Freja är krigets och kärlekens gudinna, sant nog.

I krig och kärlek är allting tillåtet och ingenting förbjudet, det måste vi vara vidsynta nog för att inse, men man skall inte överdriva.

Undvik all kontakt med de här, nu beskrivna och omnämnda grupperna – det säger jag er. Och det gäller både här hemma i Sverige, eller utanför dess gränser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regardless, the conflict was not one between two opposing political groups as suggested by some media outlets, but rather of ideological factions. And, for many in attendance, religion, whether it be Christianity or Heathenry, is a definitive and essential part of their world view.

Bible verses and shouts of “God bless” were just as present as any of the Heathen signs.

For Paxson, the intersection between race, culture, and religion are complicated. She said, “I have loved European culture since I got into medieval studies in college, and was attracted to Heathenry in part as a way to avoid misappropriating any of the other cultures I was interested in, however ancestry is only one element in ethnicity, and affinity and adoption can outbalance it.

“Heathens say ‘We are our deeds,’ and deeds mean more than DNA. Those who are called by my gods I will not deny.”

 

Från klarhet till klarhet med en ny bild av Freja

Medan det tyvärr finns sådana urspårade människor i vårt land som kallar sig ”fornsedare” och inte ens har kunskap om de allra mest grundläggande begreppen inom Asatro – ”Frej och Freja” har aldrig haft något förhålllande med varandra, utom i Lokes beskyllningar – incest var något som man avskydde i den Nordiska kulturen – Frej är gift med Gerd, Jordgudinnan (som alla vet) och Freja söker efter Od, eller Svipdag – så finner jag andra och bättre framställningar av makter och gudar i Asatrons värld utomlands. Från Ryssland kommer denna bild – som säkert provocerar vissa – av Freja, ridande på Hildisvin, strids-svinet, vars namn också ses i Hilda, eller Hildur.

Som ni ser är den något kommersiell, men inte prålig, och har sin Sugg-estiva charm, angående detta med konst. Yxan på bilden kunde gärna ha fått bytas ut – den passar inte in – och förlagan är antagligen den här – en bild i John Bauers stil (han tecknade ju de ursprungliga illustrationerna till Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga”)

Härmed lämnar jag konstens och fotograferandet framställande Värld för ett tag, och går in på andra ämnen…

Friggas Fredag – Inte alltid Frejas… + ”Arla i Urtid, när Ymer byggde”

Fredagens namn kommer av Frigga, och inte av Freja som många en smula felaktigt tror, även om det är mycket lätt att kontrollera hur det förhåller sig med den saken numera. Sk ”Folketymologi” eller vad folk rakt av associerar till, utan att kolla upp fakta är en sakvad mer seriösa och insatta människor anser en annan.

På fornengelska hette det Frīġedæġ eller Friggas dag, mycket riktigt. I det tidigmedeltida Tyskland, på Karl den Stores tid, hette det ännu Frīatag – först långt senare blev det Freitag eller en Fridag, för att hedra Frigga, ska ni veta, är INTE detsamma som att ta sig vilka friheter som helst, särskilt inte med Frigga själv. Hon går inte med på vad som helst, och det gör inte Freja heller..

På Norröna skulle det då ha hetat friggjar-dagr – men det står faktiskt frjá-dagr istället, vilket har lett till en del missuppfattningar, särskilt ibland amerikaner och andra som inte hat förstånd nog att skilja på de två helt olika gudinnorna, och inte observerat, att de har helt olika roller, beskrivs som kvinnor i två helt olika åldrar (ung kvinna för Freja, Frigga den medelålders kvinnan) och att de har helt olika funktioner. Freja är utåtriktad, och kärlek och kamp i samma person. Frigg är modern, hustrun, hemmets härd och himlens härskarinnasjälva stjärnhimlen personifierad, långt innan katolikerna kom med sin falska och motbjudande Maria, hon som inte ens kunde få barn på naturlig väg

Frigga på sin tron, med Gnå budbärarinnan, Fulla bevarerskan, och Hlin, spinnerskan.

Det kontinentalgermanska Frīatag kan inte ljudmässigt föras tillbaka till Frejas namn, även om det står Freyjudagr i vissa sentida källor, som hos Sturlasson, 200 år efter den verkliga hedendomens slut, när folk på island hade glömt bort det rätta förhållandet. Nu kan den som verkligen ber om det, och som är fast i tron och verkligen hedrar Freja, säkerligen få sig en helafton i hennes sköte jag menar verkligen bokstavligenvilket ingen av er behöver tvivla det minsta på. Drottning Freja bara ger och ger av sig själv, och hon är outtömlig, outtröttlig, evinnerligen. ”Av valplatsens fallna tar hon var dag hälftenär det sagt, och Sessrumnirs varma och härliga hall står för evigt vidöppen, fuktdrypande och liksom på spärr, ty finnes där hjärterum, finnes även stjärterum.  Men den som där inträder, lär få vara kvar där och på Folkvangs slätter, där mycket folk saamlas – intill Ragnarök, då den sista kampen står. Och allt är inte så, som det först kanske verkar…

Finns kärlek, finns också krav. Finns krav, finns också ansvar, och finns ansvar så finns aktsamhet, omtanke och vördnad inför Frejas gudomliga kropp. Glöm aldrig detta, mina barn !

Detta vare nu sagt om fredagen, och dess förlustelser. Men, det var icke därom, vi nu skulle tala – ty annat utlovades ju er igår, då det var Tors dag.

Arla i Urtid, när Ymer byggde” står det i Eddan. Bygga och Bo är ännu för många samma sak – så är det fortfarande i Sverige och övriga Norden, där det är glest befolkat och gott om mark – mark som tillhör oss – inte EU eller någon annan – och Urjätten Ymer, världsskaparen och de övriga skaparna, som fanns långt innan Asarna, torde väl de flesta känna till.

Mina Hedniska vänner inom Bifrosts Blotlag, en del av Nordiska Asa Samfundet (som jag verkligen rekommenderar att ni går med i – vi har nu över 630 medlemmar, och blir större och starkare och mäktigare för varje dag, trots islam och de kristna) är idag på krogen, och förlustar sig. drekki þó at hófi mjöð, mæli þarft eða þegi” – vad de orden ur Hávamál betyder, har jag redan förklarat för er – för den vise dricker sitt mjöd vid Gudahovet, ensam inför Gudarna, men låter de andra fritt ha gille för sig. Efter hov eller behov ska mjöd drickas, men den som ej har behov av att dricka, behöver inte heller göra så. ”Tala vad tarvas, eller tig !”  Så är det sagt, och så är det skrivet, och jag skriver och talar ännu vad som måste sägas, utan att tiga, men nyktert och inte i berusning, utom inför min Frejas oerhörda skönhet.

Och jag arbetar för Hedendomens och Asatrons sak, idag som alla dagar.

Också gudarna, gudinnorna och makterna själva bygger och timrar, de arbetar ständigt för mänsklighetens bästa, och upphör aldrig med sitt arbete. Detta ovedersägliga faktum har fascinerat minst en hängiven deltagare i Samfundets grupp för Eddastudier, ty där andra bara läser bibeln eller koranen, och ibland läser den som fan, dvs baklänges, eller upp och ned, så läser vi vår Edda framifrån, rakt och som den skall läsas – i original, och utan översättningar, utan tveksamma tolkningar, utan felaktigheterHängivenhet, som broder Sibbe talade om – minns ni hur jag citerade honnom för någon dag sedan ?

Brates översättning, 1913. No flimflam. No compromise. No sell out (Malcolm X)

Hittusk æsir á Iðavelli, þeir er hörg ok hof hátimbruðu; afla lögðu,auð smíðuðu,tangir skópu ok tól gerðu.

Så lyder Völuspás sjunde strof. Hittusk är hittade, och vad harg och hov är, vet ni förhoppningsvis, ifall ni alls följer med i vad jag skriver. ”Afla” är en avel, en plats eller ett ting som producerar, gör, frambringar andra ting – audh är bland annat ett städ, tangir är förstås tänger och tól är engelskans ”tool” – närbesläktat med den gamla nordiska årtullen men också betydelsen ”tull” som i redskap.

Bild från en i min läsekrets. Vad är livets mening ? Är det bara att sitta och vara passivt lycklig och liknöjd ? Finns det inte en arbetets glädje, glädjen i att göra något för andra, glädjen i att stå upp och försvara vad som är rätt, och att göra skillnad här i Världen ?? Är inte det att leva väl ??

Hela översättningen kunde lyda såhär:

Asarna fann varann på Idavallen, där står harg och hov högtimrade, där gjorde de smedja, smidde städ, skapade tänger och gjorde sig verktyg

Idavallen är en arbetets slätt, där det också finns plats för idrott, den vackraste typ av id man kan utöva. Styrka – arbete och skönhet – allt hänger samman. Ordet hov betyder inte bara Gudahov, som jag förklarade i det förra inlägget. Det betyder också gilleshall, bostad, gudarnas egna palatslika bostäder och mycket annat – och så skapades världen – ett slags bild av ett helt samhällsbygge, ett hem för ett folk – ja i tidens förlängning en stark stat, ett folkhem…

Det finns andra som tagit fasta på detta – Jim Lyngvild nere i Danmark till exempel. Han köpte en hel dansk kringbyggd gård, som hade rivits och förfallit när han kom dit. Men så byggde han en stor, stor hall – och ett gudahov som vi alla vet. Med vänner, fränder och goda hantverkare… Att bygga och bo. Att skapa i skönhet och glädje.

Bakåt leder INGEN väg – detta är INGEN ”forn sed” – FRAMÅT !! – endast så, kan man segra…

Till och med i en och annan usel Hollywood-produkt, kan man ibland få höra sanningen…

Där somliga bara blickar bakåt, blickar jag och mina fränder framåt. Där andra bara vill riva ned och förstöra, vill vi bygga upp.

När nyheten om Asatrufélagids stora bygge på Island nådde oss första gången 2016, vägrade de 30-40 ”fornsedarna” att samarbeta. Deras ledare – som inte kunde leda – han är visst fortfarande medlem i ett eller annat kommunistparti, eller om det nu är fi – sa att han ”bara ville springa runt i skogen och blota som vanligt”.

Men på det viset kommer man ingenstans alls. Det visste redan själve Ymer.

”Annari Mynd” – ett helt center för Asatru vid Reykjavik – och inte bara ett Gudahov. Att leva, växa och utvecklas. FRAMÅT – inte bakåt…

Om värdet av kontinuitet och en kristen lögn i Flatöboken

Sverige har existerat som ett självständigt land i över tusen år, därför att människor har respekterat vissa grundläggande värden, och inte låtit sig styras utifrån. Isländskan har kunnat bevar sitt talspråk i stort sett oförändrat i över tusen år, därför att människor respekterat sin egen kultur, och haft en kulturell medvetenhet. På samma sätt har Kina kunnat bevara sitt skriftspråk i mer än två tusen år, och utvecklat en av de mest särpräglade kulturerna på hela vår planet.

Utan kulturell medvetenhet, uppnår man ingenting här i Världen. Utan respekt för den enka, oförstörda naturen och alla de generationer av människor som levat här före oss, och gjort vår del av Världen till vad den är, uppnår man heller ingenting. Ständigt finns det människor som säger ”allt förändras” och återupprepar detta för sig själva som ett dåligt mantra. Oftast sätter de här individerna likhetstecken mellan ”allt förändras” och ”allt MÅSTE bara förändras”, dvs de tror, att de själva kan behandla hela Världen, naturen omkring dem och hela skapelsen som de själva vill.

polluted_riverSkitsnack som ”jamen allt förändras” används ofta av sådana, som tror att de kan bära sig åt precis hur som helst, utan lagar och regler – men inget samhälle kan bestå eller vara med en sådan inställning….

Vad ett sådant perverst tänkande leder till, har vi redan fått se. Det har lett oss till en enorm miljöförstöring och till Donald Trump, bland annat…

Det är ett tänkande som river ned och sliter sönder, men det är främmande för Asatron, för vad de här individerna glömmer, är att Asatro bygger just på kontinuitet, släktkänsla, språk, kultur, medvetenhet om vem man är och vårt historiska arv. Också andra livsfilosofier och tros- eller moralsystem säger samma sak. Det finns vissa värden som är oföränderliga, och som man inte tummar på. Så är det också i moderna samhällen. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, till exempel, bygger på principen om att 1948 års deklaration gäller oförändrat, för evigt och för alla tider – och att senare generationer inte får göra förändringar eller strykningar i den texten, oavsett hur deras samhällen ellerr kulturer skulle ”utvecklas” (eller kanske snarare av-vecklas) i framtidden.  I och för sig gjordes det smärre tillägg år 1976, men det ursprungliga fördraget kan som sagt aldrig ändras.

Också Monoteister har sina eviga värden och principer, men när Nordborna drabbades av det kristna folkmordet och kulturförstöringen, förstod de ganska snart vad som väntade dem, och vad som skulle drabba derass gamla ättesamhälle och släktsamhälle. Såhär påstår man att en viss profet sa – och vad som förespråkades var total anarki, allas krig emot alla, den fullständiga, nedriga ondskan.. Hör här bara:

”Ni ska inte tro att jag kommit för att skapa frid på jorden. Istället har jag kommit för att skapa krig. Jag har kommit för att uppväcka söndring, så att sonen går emot sin fader, dottern emot sin moder, broder emot broder och sonhustrun emot sin svärmoder, och alla ska få sin egen släkt till fiender…” (Matteus 10:34 – 10:36)

”Den som vågar älska sin far och mor mer än mig, han är inte mig värdig. Den som vågar älska sin son eller dotter mer än mig, han är mig inte värdig” (Matteus 10:37)downloadedfileNej, gamle Yeschua ben Yussuf var ingen ”Fridsfurste”. Han var sin tids Osama bin Ladin

”Jesus” som denne profet antogs heta, ”drev ut månglarna ur templet” och ställde till med väpnade uppror och inbördeskrig. Osama sprängde World Trade Center, men skillnaden mellan dessa två herrar var att den ene av dem hade tillgång till sprängmedel, vilket den andre inte hade – men bådas anhängarskaror har fortsatt att mörda, döda, skövla, bränna och våldta så fort de kommer åt. Kultur efter Kultur. Land efter Land. Världsdel efter Världsdel – samma sak ! Inkariket, Nordamerikas Indianer, Afrikas tidiga stater – bortblåsta allihop, och Monoteisternas mördande fortsätter i våra dagar”Allt förändras” säger ni – men uppenbarligen förändras inte alltid saker och ting till det bättre. Tänk därför lite än vad näsan räcker !!

För Hedningarna i Norden var allt detta en ren styggelse. De insåg vad kristendomen förde med sig, av våld inom och utom familjer, och skrev i Eddan mycket riktigt:

Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.

Så lyder den 45:e strofen ur Volúspa i Erik Brates kända tolkning. Vissa Edda-forskare – med början hos Sophus Bugge, den norske biskopen, menar att Volúspas 45:e strof skulle vara direkt inspirerad av det bibelställe jag nyss nämnde, men tyvärr övertolkade också den gamle biskopen ruskigt mycket, och trodde förstås – som alla Monoteister – att Hedningarna i Norden skulle vara oförmögna att skapa någonting själva, fastän inget kunde vara felaktigare. I Voluspás 45:e strof gav de bara uttryck för hur Kristendomens påstådda ”fredsbudskap” såg ut – ur deras egen synvinkel sett.. Krig och split inom ätter, eller inbördeskriget som idé var det värsta våra förfäder kunde tänka sig – och de fick allt detta över sig också – mycket riktigt – när de kristna och nu också muslimerna kom in i bilden…

bjhvuepciaee-ug-large

Såhär har Islam och de kristna alltid hållit på – om vi alls ska ha någon religion, är det inte dags vi skaffar oss bättre och värdigare religioner ?

Både kristendom och Islam är döds-centrerade religioner. Båda två dyrkar Yttersta Domen, Harmageddon, den totala förintelsen av hela Världen, och ser detta som sitt yttersta mål. De vill förstöra naturen, och det lär till och med finnas kristna Senatorer i Trumps Regering som ser fram emot klimatförändringarna, med argumentet att detta påskyndar Armageddon och därmed Jesu ankomst.. Det är viktigt att förstå och komma ihåg. Visserligen har Asatron också sin Ragnaröksmyt; men Ragnarök är inget vi Hedningar och asatroende ser fram emot, tvärtom. Dessutom är Ragnarök inte en slutgiltig undergång, utan bara en naturens återfödelse med nya gudar och en ny Värld, inget statiskt Världsherravälde av ”den ende guden” som hos de kristna.

Många forskare ser faktiskt Ragnaröksmyten som en spegel av vad som händer i Naturen varje höst och vinter, ja något som är grundat på faktiska, logiska observationer – och att den finns i Eddan beror inte alls på någon kristen påverkan. Se till exempel denna artikel, som ger en ny dimension åt saken…

quote-i-regard-monotheism-as-the-greatest-disaster-ever-to-befall-the-human-race-i-see-no-gore-vidal-52-99-79

Nu finns det förstås alltid de kristna fundamentalister eller ”Kristna i Asatro-förklädnad” som måste försöka peta in ”käre lille Jesus” i Asatron ändå, trots allt vad denne sk ”frälsare” står för av död, lidande och plåga.  För några år sedan lanserade ett samfund som påstår sig stå för ”Forn Sed” vad det nu är – en kalender med en tecknad bild för December, där Gudarna – som blivit gamla och ”inaktuella” förutsattes det, skulle tänkas ”mysa” åt Jesusbarnets födelse. Bilden var minst sagt fånig, och jag tänker inte besudla vad jag anser en bra blogg med att återge den. Själv förstår inte jag vad sådana oriktiga sammanbladningar alls skall tjäna till. På det sättet får man ingen fungerande religion alls, utan ett massmediokret missfoster, en blandkultur som varken tilltalar Hedningar eller Kristna.

I förra veckan hörde jag ett mycket underligt påstående från en ”följare” på nätet, troligen härrörande från kristna fundamentalister. De påstod att Jesu återkomst skulle finnas ”förutspådd” i Voluspá, och åberopade sig på att Viktor Rydberg på 1800-talet skulle ha upptäckt en del sena isländska kväden typ ”Merlinus-spà” och andra, som skulle bevisa att ”jamen alla vikingar var kristna egentligen” och annat trams i samma stil. Visst – Merlinusspá var en direktöversättning av Engelska kristna texter på 1200-talet, 200 år efter det att Asatron hade blivit i lag förbjuden på island, men vad bevisar det ? Det bevisar ingenting, förutom det faktum att 1200-talets islänningar kunde översätta från Engelska, och att de inte levde i ett intellektuellt vakuum, samtidigt som de just också hade känsla för kontiniuitet – det bevisade män som Snorre Sturlasson, när han ensam gjorde en enorm kulturgärning med att ”Rädda” massor av Edda-texter åt oss..och åt eftervärlden… utan respekt för den egna historien, den egna kulturen hade detta aldrig skett..

11906141_1046048642081050_300750699_n

Hade inte Islänningarna trott på sig själva, på sitt eget språk, sin egen nationella identitet, sin kultur och sin förmåga skulle vi kanske inte alls haft någon Asatro kvar idag, men nu stod de upp som fria män… emot Monoteism, beroende av andra, kryperi för utlandet och andligt slaveri…

weber-06-800x600Jalla Jalla svensken – Du ska bli ”Frälst” serru kompiss, bara bocka, bocka kryp kryp för resten av livet.. Allahu Akbar !

Men i Voluspá står – föga förvånande – inte något om en ”allsmäktig herre” som alla måste lyda och krypa inför. Vad man åsyftar är en passage av Flatöboken, som skrevs av två kristna präster år 1387 – till 1392, av Jon prestr Þórðar son respektive Magnús prestr Thorhallz sun, son också försåg verket med illustrationer. Dessa båda lärda herrar levde alltså nästan 400 år efter att Hedendomen officiellt förbjudits, och småningom belagts med dödsstraff, men ändå skrev de bara av stora delar av Snorres Kungasagor i ”Heimskringla” – och dessutom gav de oss en version av ”Hyndluljöd” som i deras version blev utökad från 33 strofer (i Codex Regius eller Saemunds Edda) till 49 strofer – bland annat med ”Voluspá hin Skamma” eller ”Det korta Voluspá” som en del av detta kväde kallas.

 Det hela är djupt ironiskt, eftersom Hyndluljöd som alla vet handlar om Freja – hon för ”Ottar hin Heimski” (”hemsk” betydde inskränkt eller enfaldig, ungefär som de två begreppen ”fornsedare” eller kristen gör idag) till trollkonan och Völvan Hyndla, genom att förvandla honom till sitt vanliga rid-djur, galten Hildisvin eller Strids-svinet. Då får Ottar lära sig sin släkts historia, han väcks till en högre medvetenhet, och han får insikt i vem han verkligen är, och var i världen han hör hemma.

images

Frejas bild kunde de katolska prästerna inte utplåna ur sina sinnen, fast de skulle leva i celibat. De skrev en hel hyllningsdikt till henne och endast henne – för inom sig var de fortfarande islänningar och nordbor – det satt i deras gener, och generna kunde de inte förändra. De visste att det fanns en annan, riktigare, större kärlek än vad kristendomen kunde ge, med all dess homosexuella sadism, och den halvnakne ”frälsaren” på korset, blödande ur alla hål… Freja var hos dem, och hon styrde deras pennor. Trots allt det onda, dessa kristna gjort, glömde hon inte bort dem ändå… Ty sannerligen sannerligen säger jag er – Sådan är Freyja, Freya, Freja i sin barmhärtighet, i sin givmildhet, i sin oerhöra, allt omfattande kärlek, i sin visdom…

Bara i den aktuella strofen, strof 43, fogade de – pliktskyldigast – in en liten, troligtvis helt ”egenpåhittad” undanflykt om att det efter Ragnarök måste komma en okänd gud, vars namn de inte vågar nämna – och denna lilla passus från två mycket hedniskt sinnade och öppet Freja-dyrkande präster – var kanske närmast menad som en ”ursäkt” eller ett sätt att undgå dödsstraffet. Kom ihåg att Snorre mördades, eftersom han haft alltför stor sympati för det hedniska, och att han införde ”halvtaskiga ursäkter” i sin Prosa-Edda också han, som att Asarna egentligen skulle varit ”Asia-män” eller riktiga historiska personer, ungefär som i Troja-sagan, som islands intellektuella och präster kände till redan på 1200-talet. Idag har vulgärhistoriker som Herman Lindquist använt detta textställe som ”argument” för ökad islamsk invandring…

Þa kemr annar
enn maatkari
þo þori ek eigi
þann at nefna.
faair sia nu
fram um leingra
enn Odinn man
vlfui mæta.

Eller, i min ordaagranna översättning – så nära originalet som möjligt, utan att göra våld på textens innebörd: ”Då kommer en annan, ännu mäktigare, Men törs jag ej hans namn att nämna… Få kan nu sia än längre fram, än när Oden månne Ulven mätta

Oden dör ju mycket riktigt i kampen emot Fenris vid Ragnarök, men hans föga kände son Vidar hämnas detta, men få är de sagor som nämner Vidars namn – men de kristna fundamentalisterna läser alltså in ”jehova” här, och påstår babblande som småbarn, att detta ”måste” vara en förutsägelse om Jesus, varför hela Voluspá ”måste” vara kristen. Problemet är förstås bara att det där är en dålig lögn, förvridning av sanningen, rena påhitt och undanflykter… Flatöboken är en av de senaste norröna texter vi har, och den skrevs 400 år in i den kristna tiden, då hedendom som sagt var belagt med stränga straff.

I föregående strof nämns en gud som ”ökar jordens makt” (aukin jardar megni) som måste vara Frej, som ju också dör i Ragnaröksslaget, enligt den riktiga Voluspá, inte den 290 år senare skrivna, tillrättalagda halvkristna versionen… Och som sagt – antagligen k-a-n det mycket väl vara Vidar, som åsyftas i denna föga kända Edda-strof, men alla som läser den ser tydligt, att den inte har så mycket med någon kristendom att göra…

Och för övrigt – ingen version av Voluspá – varesig från 1200 talet eller ens strax före år 1400 – nämner Frejas öde, som bara hon själv känner till. Inget står om att hon dör vid Ragnarök, och det finns de som tror att hon överlever. The Goddess Prevails !

90bf37149eba0fb4bcd2f99e5620c356

Bevisen för det är kraftfulla, och om skapandet av ”Voluspá hin Skamma” alls tyder på något. är det just den kulturella kontinuiteten i Asatron och Hedendomen. En kontinuitet, som ingen kristendom och inga kristna prräster någonsin kunde ändra på. Att förneka Freja, eller att förneka Asar och Vaner är att förneka sig själv, och så gör bara Loke, som bekant, men därför lider han evinnerligen. Hedendomen ligger i vår natur, i våra kroppar, i hamn och hug och alla våra sinnen. Det kan inga Monoteister ändra på !