Om den Nordiska tilliten (inlägg från 19 Juni 2017)

Yle Nyheter i Finland publicerade en intressant nyhet för tre dagar sedan, som inte fått komma fram i svenska media, men nu är det Svenska Finland på många sätt ett mycket sundare land än Sverige, i alla fall med tanke på vad slags land Sverige har blivit. Nordiska Ministerrådet – ingen ringare institution – har publicerat en liten rapport om Tilliten i Det nordiska samhället, en värdefull resurs som vi nordbor alla gemensamt haft tillgång till, men som nu snart gått helt förlorad i den nya tidens förment ”Multikulturella” samhälle.

En gång var vårt rike som störst…

Norden var en gång etniskt och socialt homogent. Sverige, Norge, Danmark och Island – samt Finland som en del av det svenska väldet – var en gång bondeländer, med en socialt och befolkningsmässigt ensartad befolkning. Man kunde lita på varandra. Än idag utgör saker som samhällsansvar, gott medborgarsinne, förmåga att göra rätt för sig och betala sin skatt en sorts Nordiskt ideal, konstaterar Ministerrådet i sin rapport, och det är inte bara med Gustav Wasa och den svenska nationalstatens födelse som dessa ”dygder” etablerats. De fanns hos oss långt tidigare än så.

Nordisk tillit – hur länge till?

Tillit är en del av det sociala kapitalet. Ett samhälle med hög social tillit präglas i mindre grad av formaliteter, konflikter, rättsprocesser och korruption.

Samhället upplevs i stället som rättvist och berättigat och skatterna anses gå till goda ändamål. Föreningslivet och samarbetet blomstrar.

Kort sagt: Tillit är det kitt som får samhället att hålla samman.

— —

Redan de gamla vikingarna…

Som region är Norden världsmästare vad gäller social tillit inom befolkningen, skriver NMR:s generalsekreterare Dagfinn Höybråten. De höga tillitsnivåerna är resultatet av flera samhälleliga processer, en del från långt tillbaka i historien.

Här hänvisas rentav till vikingatiden och införandet av protestantismen i Norden.

De skandinaviska utvandrarna förde med sig en form av tillit till USA som man fortfarande ser rester av, flera generationer senare, enligt rapporten. — —

Det ligger pengar i tillit. Både för samhället och den enskilda människan.

Rapporten talar om att transaktionskostnaderna för efterlevande av avtal är små eftersom man i Norden kan slippa konflikter och rättsprocesser.

Det finns mer tid för produktivt arbete än för kontroll och formaliteter. Också handeln gynnas av den höga tilliten, och den bidrar till fördelaktiga förutsättningar för investeringar.

Tillit är viktig också för hälsa och lycka. Känslan av delaktighet har till och med en gynnsam negativ effekt på kriminalitet, enligt rapporten.

— —

Ett enat land, med samma värderingar och samma etniska bakgrund – där alla kunde känna sig säkra…

Förenings-Norden enar

De stora folkrörelsernas tillkomst i slutet av 1800-talet har ett samband med den nordiska tilliten.

Det frivilliga organisationslivet har gett ett sammanhållande kitt i samhället.

Det syns i starka sociala normer om tillit och respekt som stöttar och underlättar samarbete, förhandlingsvilja och konsensus.

Staten är vår vän, likhet ger tillit

Staten och lagstiftningen ses av nordborna inte som en fiende utan som en vän, påpekas det i rapporten. Men på senare år har folkrörelserna minskat i betydelsen. Organisationslivet torkar in eller förändras.

  • YLE 2017-07-16

Så långt Nordiska Ministerrådet, eller Nordiska Rådet som det vanligen kallas, enligt sin senaste rapport. Men vad händer då när likheten bryts upp, och de sociala sambanden slits sönder ? Långt fram på 1900-talet har det varit vanligt i alla små brukssamhällen runt om i Sverige att man lämnade sina ytterdörrar olåsta, så att grannar eller kanske grannens barn kunde gå in. Så var det också i min barndom, till och med i huvudstadens södra ytterförorter. Alla kunde lita på varandra, och alla visste; att ingen skulle stjäla eller baktala den andre. Men – hur har det blivit idag ? Hur skall vi ta hand om allt avfall i vårt samhälle ? frågar sig YLE och Nordiska Rådet helt retoriskt.

Vi har fått in befolkningsgrupper och religioner som inte hör hemma här, och massor av personer som bara utnytttjar vår välvilja och vår tillit, ja de missbrukar själva tilliten med att sätta sig rakt ner och tigga, samt pressar pengar av oss – vilket inte kan vara någon stadigvarande lösning – för med allt fler och fler bedrägerier – blir tilliten rubbad…

Är det såhär vi vill att framtidens samhälle ska se ut ?

Hur länge går vi med på att sortera avfallet?

Trots tillit i hundratals år kan den inte tas för given.
Rapporten pekar på att likheten försvinner om det finns ”fripassagerare”. Då blir individerna mindre benägna att bidra till det gemensamma eller upprätthålla normerna.

Rapporten citerar professor Bo Rothstein. Han har pekat på att om den sociala tilliten minskar så minskar meningsfullheten i att betala skatt, sortera avfall, följa lagstiftning, inte missbruka försäkringssystemen och avstå från korruption.

Trots flera tuffa utmaningar är den sociala tillitens framtid inte ödesbestämd enligt den nordiska generalsekreteraren Höybråten. Men det ligger på många sätt i händerna på politiker och andra beslutsfattare.

Risk för att Norden blir mer heterogent

Rapporten nämner också farorna med ökad heterogenitet i Norden genom ekonomisk olikhet, arbetslöshet, invandring och politisk polarisering.

Självklart finns det flera vägar framåt för att lösa dessa problem, menar Nordiska Rådet, och någon klar politisk lösning eller någon särskild politisk ideologi som kan lösa alla dessa problem finns såklart inte – inte ännu i alla fall. Men genom att öka klassklyftor och spänningar i samhället via Regeringen Löfvéns hävdvunna ”söndra och härska” ideologi, och ständigt skapa en konstlad underklass av importerade människomassor, håller den etniska majoriteten på att förvandlas till en minoritet. Tilliten har försvunnit, islam, kristendom, terror och ökad kriminalitet har kommit i dess ställe – och det är också precis vad vår nuvarande regering vill, för endast så kan den vinna i nästa val, genom att hålla oss nere i okunnighet och rädsla. Blir vi återigen medvetna om vad vi hade och vilka vi är, så blir vi starkare inför framtidens utmaningar, vad vi ån må anse om den politik, som tyvärr förs i vårt land just nu.

I fäders spår för framtids segrar ?

Tillit mellan människor handlar om mer än politik. Den är också en andlig egenskap, eller något som hör till var och ens personlighet.  Min tillit och mitt förtroende är mycket lätt att vinna – i princip brukar jag lita på alla goda medborgare jag möter, men den är också mycket lätt att rasera, och det finns fall när min tillit raserats så till de grader, att jag inte alls litar på vissa personer, gäng, organisationer eller samfund mer – och den kristne guden, dessa öknarnas Jehova är jag också hjärtligt trött på vid det här laget.

Man brukar säga, att tillit tar år att bygga upp, men att den tar en enda sekund eller ett enda ögonblick för att rasera. Så kan det vara för individen, och så var det också i det nu famösa lastbilsattentatet på Drottninggatan, som vi alla fick se prov på i våras.

 

I princip har jag lättare att vinna tillit till kvinnor istället för hos män, eftersom jag av födsel och ohejdad vana faktiskt föredrar kvinnligt sällskap framför manligt, framförallt då jag inte arbetar och på min fritid. Ja, jag vet, kära läsare. Det faktum att jag är helt och hållet heterosexuell kommer förmodligen som en mycket svår chock för många av er, eftersom det inte alls är modernt i vårt samhälle med heterosexualitet numera, men nu är det en gång så att jag dyrkar Freja, och Freja finns som bekant i många former, liksom Gerd eller Moder Jord. Även här är min tillit och mitt förtroende lätt att rasera, även om jag inte fäster mig vid småsaker som otrohet, och att det så att säga också finns kvinnor, som så att säga ständigt måste gå Frejas ärenden här i Midgårds gröna dalar, särskilt nu om sommaren.

Det moderna samhälle, som vi alla har runt omkring oss gynnar inte precis framväxten av tillit eller respekt, eller ens någon kommunikation, även om vi har tusentals möjliga eller rättare sagt helt omöjliga kommunikationsmedel runtomkring oss numera. Det är twitter, tjatter och knatter, sociala media och tidningsartiklar för utan all ände.

Saker som försämrar tillit och kommunikation, och förmodligen inte stärker den.

En vis man stänger förmodligen sin dörr för det fördömda skrålet, och flyr från Storstaden till sina riktiga vänner, som jag konstaterade i gårdagens inlägg..

 

 

Hos den HEDNISKE Tandläkaren…

Har ni hört den där historien om personerna av olika ursprung och nationalitet, som skulle gå till en Hednisk tandläkare ? – Jaså inte ?

Då ska jag berätta den historien för er:

”Gör det hållbart” sa tysken

”Gör det vackert” sa Fransmannen

”Gör det billigt” sa Skotten

”Gör det snabbt” sa Amerikanen

”Gör det ont ?” sa Svensken…

hqdefaultDags att HEDNA hela Världen – steg för steg…

Men skämt åsido: Att BLI HEDNING gör inte ett dugg ont ! Det kostar heller inte några pengar, utan är alldeles gratis. Ja, som jag berättat – så kan du faktiskt spara pengar på det. Stora pengar ! Varje dag, varje månad, varje år av ditt liv i det här landet tar ”Svenska” Kyrkan 1 % eller mycket mer av vad du tjänar, direkt ur din plånbok – och de flesta svenskar är inte ens medvetna om det här fusket. Tycker du inte att du är gammal nog att själv bestämma över dina pengar istället ?

Du kanske vill ge dem till välgörenhet – och själv få bestämma hur mycket du vill ge. Eller ge dem till din familj och dina barn, din hustru eller man kanske ?

wp-1458361233208

Det kan bli verklighet, säger jag dig. Din dröm kan bli sann. Du kan BLI HEDNING – helt enkelt – allt du behöver göra är bara att använda denna händiga blankett – och fylla i den…

”Slå Katten ur Tunnan” – en ”forn” sedvänja som återuppväckts

Fastan eller Fastlagen är visserligen en kristen fest, liksom Valborg – i början på Maj – Frejas månad – är en hednisk.. Och om folk nu anser sig vara ”forna” – vilket inte alls behöver betyda något bra i sig – så kan man också notera, att vissa traditioner ibland försvinner helt ur folkmedvetandet, för att därefter återkomma så mycket starkare och klarare efter en tid. I Danmark och Skåne har det sedan åtminståne 1300-talet funnits en ryttarlek, som heter ”slå katten ur tunnan” och som – trots att den varit försvunnen under större delen av 1900-talet – kommit tillbaka på 2000-talet och fått allt större och större utbredning, även om den inte utövas exakt så, som man gjorde under tidigare århundraden.

Sista gången seden utövades ordentligt, och i originalutförande lär ha varit i 1830-talets Skåne, då det gick till som bilden ovan visar. Man tog helt enkelt en tunna, stängde in en levande katt i den och fäste tunnan på en ställning – och sedan red man förbi i galopp och försökte slå sönder tunnan eller välta den upp och ned genom att banka löst på den med träpåkar eller hugga sönder den med sablar. Idag gör ingen så längre, och tur är väl det, eftersom det förmodligen skulle räknas som djurplågeri eller straffbart beteende att bära sig åt såhär emot levande katter.

Scen från Fd ”Prins Husar” eller Kronprinsens Husar-Regemente i Helsingborg, 2016

Diverse forskare har påstått att ”Slå katten ur tunnan” skulle vara en rest av medeltidens tornérspel, eller ett slags rit där man skulle ha velat skydda sig emot Digerdöden, som skulle ha tänkts i kattens gestalt – men några vidare bevis för de här grumliga teorierna har aldrig framkommit. Andra akademiker – exempelvis Gullan Gerward i boken ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet (1996) har helt enkelt vägrat att studera alla källor före år 1500, och dömt ut dem allihop som ”ointressanta” vilket är ett minst sagt egendomligt sätt att bedriva ”vetenskap” på….

De flesta av akademikerna har numera insett, att traditionerna kring Majgreven, Majandet, ”Valborg” eller Vanadis – med andra ord Freja – och en stiliserad skildring av kampen mellan Vinter och Sommar är mycket, mycket gamla, och antagligen går tillbaka på Nordisk Hedendom, även om det inte är helt klart var katten och tunnan passar in i sammanhanget, eller när den sedvanan egentligen uppkom…

Norsk skogkatt – Nordens enda ursprungliga katt-ras. Bitsk, lodjursliknande och fullkomligt rasande – ifall den blir instängd…

Men varför ska det egentligen vara just en katt ? Vore ambitionen den, att man skulle hålla ett ryttarspel för att fira vårens ankomst, så kunde det ju ha varit vilket slags djur som helst – en hund, en hare, ett lamm till exempel – katter är vanligen svårfångade, i synnerhet om man försöker stänga in dem i trånga utrymmen som burar eller tunnor.. En vanlig bondkatt skulle antagligen dö, få hjärnskakning eller falla till marken efter några få försök, men inte alla katter eller kattdjur är lika lättbesegrade. En Norsk skogkatt, exempelvis, skulle säkert kunna kasta sig över både häst och ryttare, ifall den blev tillräckligt uppretad…

En bild från katedralen i Slesvig i Södra Danmark från 1200-talet anses visa Freja, som rider på en katt, och katter har också av de kristna alltid demoniserats, satts i samband med djävulen och häxor, alltihop för Frejas skull – katten är ju som bekant hennes dragdjur – och därför ligger det nära till hands att anta, att vårtraditionen med katten och tunnan faktiskt har med henne att göra – även om det i och för sig inte går att bevisa något – detta är bara en hypotes…

I Sverige har ”slå katten ur tunnan” nu degraderats till en fånig lek för barn, mest utövad på daghem och liknande, och blandats ihop med helt onordiska traditioner typ Pinata – en Jul-lek från Mexico som inte alls har med våren, fastlagen eller ens Valborg att göra – medan ursprunget – man måste rida – och får inte springa – och användandet av svärd eller sabel har glömts bort, sorgligt nog.

I Danmark, däremot, tar man ”Slå katten ur tunnan” traditionen på det allra högsta allvar, och gör den till en nationell fest – som detta filmklipp visar. Dessutom är man exakt trogen originaltraditionen, och har inte förvanskat den på något sätt – utom att man använder en upp-stoppad katt numera..

Freja är nu en gång en krigets gudinna, lika mycket som kärlekens, och även om vi aldrig sett några historiska belägg för att kampkonster och ryttarspel utövats till just hennes ära, kan man inte vara alltför säker på att inte en lokal tradition skulle kunna uppstå – och hur var det egentligen med Romarnas ”Hippica Gymnasia” och andra spel – uppfördes inte de till ära för gudinnor som Venus och Ceres – och var inte Nordgermanerna och Goterna i hög utsträckning i anspråktagna som just romerskt kavalleri ?? Återigen en vild hypotes – men studera sidorna på Gundestrup-kitteln från Danmark, till exempel, och ni ska få se både ryttarscener, Freja själv och kattdjur också, för den delen…

Svensk Kavallerisabel m/1824 – enbart tilldelad officerare vid Skånska Husarregementen…

Svensk Husarmössa – Gula Husarerna – 1762

Hednisk Katt, som begrundar Världshistorien och sina anfäder

147 Gudamakter… (del 1)

Min vän Henrik Andersson, hednisk bloggare sen tre långa år utgav för en tid sedan en lång lista över Asatrons 147 gudamakter – för så många namngivna gudar, gudinnor och makter har han faktiskt hittat. Ni kan läsa mer om hans arbete på länken här, och under de följande dagarna och veckorna fram till Jul, kommer jag publicera några utdrag ur detta arbete – till och med en smula utökat med mina kommentarer (i kursiv)

mememonotheismisonetruthforthemassesbutpolytheismismanytruthsfortheindividualhilmarornhilmarssonasatruarfelagidasatruheathenicelandicelandicnorsemythologyblogm

Bokstaven A

Annar
Anar eller Onar är Natts andre make. Anar och Natt är föräldrar till gudinnan Jord, Anar är därmed Tors morfar. Namnet betyder den andre och mycket riktigt är han nummer två av Natts totalt tre makar. En del har menat på att egentligen är Annar ett av Odens namn, och baserar sig på Gylfaginning som källa, där Annar nämns som Tors far – och eftersom Tor har Oden till far, har man tänkt sig att denne ”andre” måste vara just Oden – han uppträder ju också som en av de tre gudarna ”Hög, Jämnhög och Tredje” i samma källa, eller Tor, Oden och Frej – Asatrons viktigaste gudatriad..

220px-treated_nks_gylfiHög, Jämnhög och Tredje enligt Brynjulfssons Edda från 1600-talet

Angeyja
Angeyja är en av Heimdalls nio mödrar, som några anser är havsvågorna. Han vårdades ju och frodades hos dem, stärkt av iskallt vatten, jord och galtars blod. Eyja betyder ”ö” på norröna, men var Angey, eller ”ångön” ligger vet man inte, ifall detta inte är Island, i det yttersta nordhavet.
Atla
Atla är en annan av Heimdalls nio mödrar. ”atli” anses av några vara ett heite för Tor, och betyda den ”fruktansvärde, allstarke” vilket också är ett bra binamn på en stor havsvåg – i kvinnlig form skrivet ”atla”
Auðr
Aud eller Auðr är son till Natt i hennes första äktenskap med Nagelfare. Han är en personifiering av midnatten. Skalderna kallar Jord för ”Auds lysande syster”. Aud betyder också Öd, alltså guld, lösöre eller lösegendom, som i ”Uppsala öd” och var annars ett vanligt kvinnonamn, även om män också kunde heta så.

heimdal_and_his_nine_mothersSolguden Heimdalls nio mödrar, vågorna…

Aurboða
Aurboda är en av de diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Frejs maka Gärds mor har samma namn. Troligen är det inte samma person. Det är nog som med oss människor, många har samma namn, så ock i myterna värld.

En del forskare har förväxlat jättinnan Aurboda (som alltså var mor till Gerd eller Jorden) med Angrboda, en helt annan och mindre behaglig jättinna, som inte alls har med Freja och hennes tärnor att göra – som sitter på det magiska Lövjoberget – ett berg av renaste kristall eller glas – men kanhända hör jordgudinnans moder faktiskt dit. Lövjerskor, ibland kallade lövjungfrur – finns också i våra dagar.   Aur betyder på norröna grus, ör, ej att förväxla med aud – och Aurboda är alltså ”grusgiverskan” – ett inte oävet namn för Jordens moder, alltså hon som frambringar jord, och därmed lycka, växtkraft och rikedom.

 

8836556_orig

Freja och hennes väninnor, Diserna – på Lövjobergets eller Läkedomsbergets topp enligt Lorenz Frölich, 1893

jomfruen_fra_glasberget-barne-eventyr1915p071

Senare sagor om ”Glasberget” eller den ouppnåeliga Freja, har sitt ursprung i myterna

12314065_766700603473307_1202995256780247878_n

Asatro är inte någon förlegad ”Forn Sed” eller något som bara fanns i ”forntiden”

Den FORTSÄTTER  att inspirera och ge hopp – också IDAG !

”Rotlöshet” och andra utforskar Kärlekens natur

Den hedniska, Asatrogna och relativt nystartade bloggen ”Rotlöshet” spekulerar lite om kärlekens rätta natur, och konstaterar – jämsides med en ny runformel – att det viktigaste med ett förhållande är att ha ett klart mål om varthän någonstans det ska leda. Det är gott nog, säger jag – men motparten i varje relation har också sina mål, förstås; och i bästa fall möts man på halva vägen. Själv har jag alltid tagit med både Gifu- eller Gåvorunan (den sjunde runan i Utharken) och Wynjo-runan, vällustens runa, som är den sjätte i utharken när jag ägnar mig åt älskogsmagi.

gebo_rune  rune_08_wunjo

Man bör dock tillse, att det inte går som för den Värmländske bonddrängen i Egil Saga Skallagrimssonar, han som var en så oskicklig ristare att han inte uppväckte kärleksglöd utan häftig feber hos sin åtrådda, och istället gjorde så att hon blev häftigt sjuk. Mera om dessa ting lär jag inte ut, ty då bleve ni klentrogna – men en sak säger jag er – inlåt er inte med huldror...

tumblr_nviu4vaWwS1t271yno1_500

”Rotlöshet” funderar också om ett äktenskap med en kulturkristen partner alls kan fungera, och säger:

Men när det väl kommer på tal om din tro, så kanske din partner argumenterar som en kristen predikant. Där du anses kalla på demoner eller självaste Satan. Fördömer din usla livsåskådning och som barbarism.

Kan man leva tillsammans då? Fungerar det alls? Går det i så fall respektera varandra? Om den ena partnern byter skepnad till en väl vässad kristen predikare? Går det argumentera sig fram till en bättre förståelse för dig och din tro? Eller är det ett överkomligt hinder, bara en sten på vägen som får tillvaron att hoppa till.

Nä, den vässade predikanten är inget jag har upplevt själv. Min hälft himlade med ögonen och skakade på huvudet. I det läget hade jag väl önskat att min hälft sagt något klokt eller uttryckt någon form av förståelse.

Det verkar mest handla om kunskap, historisk kunskap, att se vad som finns relaterat till vår nutid. Att se de nära sambanden till sig själv och sin omgivning. Att kunna knyta sig till sin historia, att se värdet i att bland annat visa uppskattning till sina fäder och förfäder. Inte bara historisk kunskap utan också att man kanske har läst Eddan eller läst sagorna och känner till en del av historierna. Okunskap är vad jag ser som kanske det större hindret. Kunskap behövs för att vinna förståelse och viss acceptans. Det jag märkt är alla dessa inbillningar om Kristendomen som antas vara grundare för allt vi känner till om våra traditioner och kultur. Även om traditionerna och folktron mot arbetades med diverse psykologiska och fysiska medel. Så är det inget många känns vid idag då minnet verkar kort och många väljer att bara känna till det som är uttalat i nära tid.

Och han konstaterar, på tal om förståelsen från partnern, och omvändelsen till det hedna:

Är det inte då din skyldighet, kanske din plikt att med mjuka medel, med tiden, avbryta den vilsna färden för att visa andra möjligheter? För det tar tid, du kan aldrig begära eller kräva att andra direkt ska se eller uppleva världen som du gör.

Det hela kanske bottnar trots allt i hur relationen är. Kanske hur du eller din partner upplever eller ser på kärlek och ert förbund? Eller hur du eller din partner upplever vilka åsikter eller krav som finns på hur en relation och er kärlek ska vara. Livet, partnerskapet och familjen är en vardaglig kamp på många plan.

Var tålmodig!

leap_elkVarje kvinna blir nog hednisk, förr eller senare…

Liknande tankar återfinns hos skribenten bakom den amerikanska asatrogna bloggen ”Of Axe and Plough” som nyligen bevistade en god väns kristna bröllop, och fick sig påtvingad nattvarden, vilket faktiskt är mycket anstötligt för oss Asatroende. Till skillnad från de kristna är vi inte kannibaler, och vi äter inte frälsarens människokött, eller håller på med sjuk blods-drickningsritualer och vampyrism, som dessa hemska kristna.

Sådant är ju verkligen inte kärleksfullt, och har inte på en stämningsfull familjehögtid som ett bröllop att göra.

Being forced to suffer through a Christian ceremony for the sake of familial peace. Or, being forced to suffer through distinct Christian ritual for the sake of familial peace. — —

Likewise, if one did not wish to take communion, they could approach and receive the blessing of the priest instead. Or, do as I did, and sit awkwardly out of the situation.

Simple, yes? Don’t take communion, and you’re not interacting in a religious ritual.

The problem with this incident is that my friend had been told “in no uncertain terms” that he was to take this communion, or else risk alienating himself from his in-laws for the foreseeable future. It is an all too common example of having to bend subservient knee to the in-laws in order to maintain decent understanding, especially if they had provided significant financial support for the wedding.

Ett problem ? – Ja – men de kristna orsakade det… En samvetsfråga – onekligen… Själv skulle jag göra som den amerikanske skribenten – nej – jag tar aldrig nattvarden, och jag böjer inte knä för någon kristen Gud – och jag skulle hellre aldrig göra det, ens om jag vore kristen…

Och han avslutar:

How can one be expected, be demanded, to take part in such an act? How can the burden of debasing ourselves to a foreign system be expected upon us? As a visitor to such a wedding, it is no concern. I opted out of taking part in any aspect of the rites in question. But my friend was not so lucky. His entire future had been predicated on this one act which, while he obviously did not mind paying for. And that is well for him.

But if it were someone who places a great deal of emphasis on these rituals? Like me? Being forced between a religion, which is of utmost importance in my life, and the family of the woman I would be wedded to? How can anyone be expected to reconcile that? And Americans view it as the ultimate expression of love to do so, to be willing to set aside something which others seem to place less emphasis on, in order to do “what is right” in their eyes.


No one should be forced into taking part of the cannibalistic rite of a religion not their own.