Succé för en Hednisk Jul – och lite Julklappstips…

”Bockar och pepparkakor
bockar och pepparkakor
– i alla tider kan man lita
på denna helgrekvisita”

Nils Ferlin

Medan mörkret sänker sig över Landet Löfvén – det land som en gång var Sverige – konstaterar jag att vi nu lämnat Slaktmånad eller November, och befinner oss i Julmånad eller December. Asgårdsnyen passerades den 26 November, och snart är det halvmåne. I vårt lands nyhetsmedia har det konstaterats, att Regeringen Löfvén nu delat ut cirka 390 000 sk ”Samordningsnummer” till personer med högst oklar identitet, personer som inte skall vara i vårt land överhuvudtaget. Man vet inte om de har kriminell bakgrund, ifall de är sk ”IS-återvändare” eller överhuvudtaget vilka de är, och det har också besannats, att inte mindre än 3 vapenstölder av minst 8 stycken Glock-pistoler och över 300 patroner hålspetsammunition – av just den sort kriminella efterfrågar – försvunnit från Stefan Löfvéns eget Regeringskansli. Ska man skratta eller gråta, goda medborgare ?

Det framgår ju klart och tydligt, att regeringen Löfvén inte ens förmår skydda sig själv, än mindre det land vi lever i.  Vi kan också läsa i tidningarna om de senaste lustmorden, förövade av invandrare med unga svenska kvinnor som offer, ett fall i Uddevalla, det andra i Kristianstad. Samtidigt med dessa tragedier, och otaliga andra, dråp, mord, sprängningar, sk ”skjutningar” och andra nu vardagliga händelser, som polisen sällan eller aldrig klarar upp, medan ingen ställs till svars – den nya ”ensamkommande” herre-klassens medlemmar allra minst, växer intresset för den traditionella, hedniska Julen oförtrutet.

Egentligen tycker inte jag att detta är så konstigt. I tider av nationell kris, konflikt eller krig växer alltid intresset för traditioner, liksom religiositeten. Som vi snart skall se i ytterligare två inlägg för denna kväll gör den ”Svenska” Kyrkan ingenting, nada, niente, nix för att hjälpa den etniskt svenska befolkningen, och att folk då vänder sig bort från den och åter till Hedendomen, är kanske inte så underligt det heller.

I Gävle har nu Gävlebocken fått premiär, ackompanjerad av det gälla, taktfasta illvrålet från insändare i Gävle Dagblad, som i vanlig kristen ordning påpekar att nämnda bock förstås måste vara identisk med Satan, de kristnas ständiga ”låtsaskompis” och trofaste vän. Själv finner jag denna ständiga kristna djävulsbesatthet både motbjudande och äcklig, och förstår inte varför vi ska behöva stå ut med dessa Monoteistiska gaphalsar, som hela tiden vill bränna ned saker och förstöra Julen för alla oss andra. Vid det här laget torde det för länge sedan vara så, att folkopinionen i Gävle har svängt, och numera tycker ingen längre att det är ”ball” eller ”häftigt” att förstöra, vad frivilliga krafter byggt upp. Vi får hoppas att alla goda Gävlebor går samman nu, för att värna sitt land och sin stad, och inte låter det blinda våldet härska, trots lokala imamer och andra predikanter.

Gävlebocken har i år också fått sällskap av en kollega i granris från Bräcke, Jämtland, och man får hoppas att även han kan få sprida lite julefrid, som det en gång var tänkt och var menat, och inte blir nedbränd av dessa Monoteismens hantlangare, som vi tyvärr ännu har bland oss.

 

Inte heller Lucia som kulturellt fenomen väcker detta år några protester. Folk vill inte alls ”fira Lucia hur du vill” som en andefattig sekt vid namn ”forn sed” försöker pracka på oss i media, och det här året syns heller inga hat-professorer till, som påstår att Lucia skulle vara ”rasistisk” eller till och med ha sitt ursprung på Rasbiologiska Institutet, en lögn och ett stycke fake news som man lurade på oss i en debattbok så sent som 2017. För sådana närmast sinnessjuka uttalanden finns det inte längre någon grund, och numera ställer alla upp bakom den svenska Luciatraditionen istället, född som den är ur det hedniska firandet av ”Ljusi” eller ”lussi” som Prokopios talade om på det hedniska 500-talet, och först långt senare löst anknutet till et fiktivt katolskt helgon. (Se under ”Lussi” under rubriken högtider ovan)

”När tio dagar återstod av den eviga natten, klättrar en budbärare upp på ett av de höga berg som finns i dessa trakter, och där tänder han till slut ett bål, till tecken åt folk, som bor i dalarna nedanför, att han sett solen gå upp långt borta, och att den 40 dagar långa natten snart är över. Då tar kvinnorna i det nordliga landet fram facklor och ljus, för att smycka sig, och går klädda i vita kläder, och om midjan har de något rött, eller ett bälte av halm.”

Detta är vår tradition. Detta var och är Lusse – den dag då vackra kvinnor kommer med ljuset till sitt eget folk för att förkunna att den långa natten snart är slut. Låt ingen någonsin inbilla dig att vårt firande har med ett sicilianskt helgon att göra, och låt ingen ta denna kära tradition ifrån oss.

Ur Konstnären Jonna Jintons Lussi-film – som förkunnar Frejas återkomst med det nya ljuset – något fel med detta ?

Nuförtiden är det väl bara Galna Greta som gormar vidare om ”rasism”, som hon påstår skall vara orsaken till miljöförändringarna. Ett annat kärt debattämne såhär års brukar vara Tomten, eller rättare sagt Jultomten som dessutom blivit huvudperson i årets Julkalender i år. Tydligen har de utbrutit någotslags insändar-storm, eftersom Statstelevisionens julkalender redan i första delen låter sagda tomte tvivla på sig själv, vilket alltså skulle vara ett ifrågasättande, och därmed kunna underminera barns tomte-tro, har vi fått veta genom samma SVT.

Själv tycker jag inte det finns något skäl till oro bara för detta. Årets Julkalender i TV verkar utmärkt välgjord, och barn har alltid varit fascinerade av Jultomtens vara eller icke-vara. Också minsta barn vet, att han är Julens verkliga huvudperson – här skall ingen jesus eller kristus göra sig besvär – men egentligen tror jag att insändar-skribenterna blandar ihop två olika saker…

Jag finner inget att invända emot Per Anderssons Tomte eller Pernilla Wahlgrens söta Tomte-mor, men man skall egentligen inte blanda samman alla Tomtars store furste och Överste, nämligen Jultomten, med den mer beskedlige och vid alla tider på året existerande Gårdstomten, alltså varje bondgårds grundare, själva uppodlaren av marken, som lever kvar på varje gårdstomt. Jultomten syns bara vid vissa tillfällen på året, riktigt nog, men gårdstomtar finns hela året om, och man behöver inte ha tomtar på loftet för den sakens skull, ifall sagde gårdstomte nu låter sig observeras vid grötfatet eller eljest.

Åter ett Julklappstips från Libris !

 

Att Jultomten däremot är identisk med Oden, eller Jolner, alltså den stora Jularen, han som gör så att det blir Jul, vet ändå de flesta. Det är därför han bara syns under speciella tillfällen under Julnätterna, eller när Åsgårdsreien går, i denna årets sista månad, och det tjänar ändå inget till att tvivla på honom, eftersom han alltid finns – här eller i Valhall – varesig vi vill det eller inte..

 

Jodå – det finns rikhaltiga bevis – Oden och Jultomten eller Jolner, är samma person… Gårdstomten däremot är ett självständigt väsen..

Där hör ni ! Och hör upp sen !!

Jag vill avsluta detta inlägg med fem verkligt användbara Julklappstips:

1. En handsmidd, historisk yxa från Gränsfors Bruk pryder verkligen sin plats, och är värd sin vikt i guld – bokstavligen ! En vikingatida skäggyxa som denna, kan klyva en Koran eller strimla sönder en Bibel på mindre än en halv sekund, och stoppar även en kristen eller en muslimsk terrorist på samma tidden kan även kastas och fara genom luften emot angriparen !

2. Dalbränd Trätjära från Claessons Trätjäror är ett måste för båtbyggaren, eller den som vill hålla sitt Långskepp i fint skick – se alla användbara produkter på deras sida !

3. En låda med 4,5 kg Vildsvins-kött från Gläntans Köttprodukter är ett säkert val till Julen – så får du en SMAK AV SÄRIMNER i ditt hem !

KOM IHÅG: Den som är Hedning äter fläsk, den som äter fläsk är också Hedning !

4. Silversmycken och Torshammare från Viking.se pryder alltid upp, på kvinnor liksom män…

5. Dessa Frejas underverk är väl också en Julegåva, så god som någon – till henne som förtjänat den – den hårda vägen !

”Freyja Made me do it !” vore kanske än ännu mer säljande text

 

(PS Utgivaren vill understryka, att han inte fått betalt för att lansera dessa små reklaminslag, lagom till Julen…) För att inte överdriva köplusten, publicerar vi här den amerikanske konstnären Sam Flegals vackra tavla ”Gullveig – eller Guldtörsten”

 

Du kan inte fira lucia ”som du vill” – för då är det INTE Lucia…

Jag vet inte allt vad lögnhalsar, tokfransar och allmänt okunniga människor man får se på Internet nuförtiden, och framförallt förstår jag inte varför de ska yttra sig om asatro, ifall de ingenting kan eller ingenting vet om det ämnet, och heller inte praktiserar det själva. Nyss har någotslags extremistgrupp som påstår att de skulle syssla med ”forn sed” – ett kristet begrepp, som inte finns i några andra än ett par kristna källor från Island, minst 250 år efter att hedendomen där förbjöds i lag försökt ”sälja på” lika okunniga journalister i det här landet att det skulle finnas något som heter ”Vent” (redan själva begreppet är felstavat) eller Solväntan, som vi hedningar skulle fira.

Vad är det här för idioti ? Vad är källan till det ?? Varför ljuger man rent ut, och kallar det ”fornt” eller ens en ”sed” när det inte är så, utan bara meningslöst flum, flimseflams, ja hitte-på ?

Någotslags fullständigt ”nyutnämnd” person, som står upp i Hallandsposten och kallar sig ”Blotgydja” eller något liknande – det blir lätt löjligt när detta görs på en basis av högst fem-sex personer, i mina ögon är man inte gydja eller gode över någonting, så länge man inte kan demonstrera att man faktiskt har ett fungerande Godord – påstår också, att ”Vent” är att ”göra lite som man vill”.. Så uttrycker hon det hela. Detta skall alltså vara ”fornt” och en sedvänja – att bara göra som man själv vill, rakt ut i luften – och sen har man fräckheten att påstå, att detta är tradition.

”Man äger ej snille, för det man är galen” sa en svensk poet en gång. Vad vederbörande inte vet, inte läst, inte förstår är att Jul och Lussi eller Ljusi – den fest för ljusets återkomst vid Midvinter som hon syftar på, och säger sig vilja fira ”lite hursomhelst” har mycket gamla anor. Jag har tagit upp dessa traditioner under stycket Lussi här ovan, och jag får väl upprepa, tills den här delen av allmänheten – eller vad det nu är för några – verkligen lär sig…

Redan på 300-talet före kristus skrev den grekiske geografen Pytheas om sin resa till Ultima Thule – i ett nu försvunnet verk som vi bara har kvar utdrag av hos andra antika geografer, Prokopios till exempel. Åsikterna har gått isär om var Pytheas – som var från Massilla eller det nutida Marseilles i Sydfrankrike – egentligen låg, men på hans beskrivning om dagens längd vid midvinter, har man gissat att han följde den norska kusten ända till Ofoten i Norr. Och där, konstaterade han:

”När tio dagar återstod av den eviga natten, klättrar en budbärare upp på ett av de höga berg, som finns i dessa trakter, och där tänder han till slut ett bål, till tecken åt folk, som bor i dalarna nedanför, att han sett solen gå upp långt borta, och att den 40 dagar långa natten snart är över. Då tar kvinnorna i det nordliga landet fram facklor och ljus, för att smycka sig, och går klädda i vita kläder, och om midjan har de något rött, eller ett bälte av halm.”

Verksamhetsbilder

Likheterna med den förment ”nutida” Luciatraditionen, som man tyckt sig iaktta tydliga bevis för, från herrgårdmiljöer i Västergötland från 1763 och framåt, är faktiskt ganska slående. Och man firar inte alls Lussi eller Lucia eller Ljusets återkomst ”Lite som man vill” – för då faller hela idén bakom alltsammans…

Nämen Ey Babbe-Ribba ! Lysrörens Kavring – Snart Jäla Hipster-kräk, står din begravning….” (Du kan INTE fira Lucia… ”lite som du vill” – för då ÄR det inte Lucia längre…)

(Utdrag ur Joakim Pirinens serie ”Socker-Conny Lussar upp grannarna” från det glada 1980-talet)

 

Nuförtiden är det många som tycks tro, att Lucia ska vara en man, helst då förstås en neger. Detta anses ”inkluderande” som det heter, och skall vara högsta mode – ungefär som när IKEA härförleden försökte byta ut begreppet ”Jul” emot ”Vinterfest” i tron att man skulle tjäna ”brownie points” eller någotslags ”konsument-poäng” hos de muslimska 7 %-en av den svenska allmänheten, genom att censurera bort Julen som begrepp.

Ursprunget till själva ordet ”Jul” är som alla vet ett Germanskt ord, och julen är numera något som till och med de kristna firar, trots att exempelvis Julgranar, skinka och mångahanda andra ting är uttryckligen förbjudna i Bibeln, och vi kan svårligen tänka oss några svenska eller nordiska traditioner alls, utan att Jul och Lucia kommer med i sammanhanget. Att den ursprungliga solståndsdagen inföll 13 December enligt den gamla Julianska almanackan, och att de kristna inte firade jul alls förrän på 300-talet, då kejsar Konstantin i Bysans ”stal” hela festen från hedningarna och försökte appropriera den för egen räkning, har de flesta av oss numera helt glömt bort.

På samma sätt försöker makthavare av olika slag stjäla och förändra traditioner via ”kulturell appropriering” – men det mesta av det, blir bara fånigt…

Om jag själv skulle ta på mig en svart krullperuk och en regnbågsfärgad overall, sätta sugklockan till en gammal vasksug på huvudet, förse denna med en brinnande dildo högst upp och sedan ge mig ut på stan med en bricka full med mjuka taco-skal, falaffel och en blandning av messmör, maskinolja och majonnäs, tror jag inte detta skulle uppskattas någonstans. Sådant är inte särskilt ”nyskapande” eller ens ”inkluderande” som det heter, och varken kristna, muslimer eller hedningar skulle uppskatta sådana tilltag.

Ändå är det precis detta det lilla band av ”fornseds-patrask” som nu vill etablera sig i media, faktiskt gör med sitt idiotiska ”nämen gör precis som du vill, för ingen äger Lucia, så det så…

Inte heller skulle det uppskattas på de lokala ålderdomshemmen, daghemmen, regementena och skolorna om jag stängde in en levande katt i en konsum-kasse, och sa att detta var en ”Lusse-katt” som Socker-Conny på sin tid... Och sånger av typen: ”Någonting fruktansvärt / hänger i taket / blodrött och lite skärt / svullet och naket / Skrämda vi sitter här / ingen vet vad det är / utom Tant Sonja, / G-a-a-mla Tant Sonja (På melodi av den napoletanska fiskarvisan ”Santa Lucia”) skulle nog inte uppskattas de heller, lika lite som

  • Mohammed Ali var en Stalledräng
  • Då mörknar Imamen i Midvinter-tid
  • Akbar lelle, 13 dagar före Kamel
  • ”Nu är det Jihad igen”

Och flera andra, ”politiskt korrekta”, väldigt väldigt ”inkluderande” slagdängor, skulle nog inte göra någon större succe, annat än som en bisarr parodi.

De flesta människor i vårt land har ändå en mycket klar uppfattning om vad Lucia är för någonting, oavsett hur gammal vi anser traditionen vara, och det kan man inte ta ifrån dem. I Finland, vårt närmaste grannland, utsåg finska YLE eller Statstelevisionen Lucia kandidaterna för år 2019 härförleden, och då såg de ut såhär:

Som vi ser är det Nordiska flickor allesammans, och påfallande många av dem är blonda. På samma sätt är det nu både i UNT, samt Enköpings-Posten, förresten – och i år har man tydligen lämnat all denna lättköpta PK-mässiga, falska ”inkluderande” trend som inte gör någon människa glad bakom sig

Till och med UNT lät årets Lucia vara ljus och blond, som det en gång var tänkt och menat…

Att ljusets återkomst symboliseras av en blond, vitklädd kvinna är egentligen inte så konstigt. Hon är tänkt att vara Freja, eller Siv, solkvinnan – och i årets mörkaste, kallaste och råaste tid är det hennes ljus och upplysning människorna behöver – ”Frid på jorden, och till alla människor en god vilja”.

Som jag berättat för er (se ”Lussi” under Blot och Högtider här ovan) var Modranicht, eller ”Mödranatten”, natten för den nya kvinnliga solens födelse ett särskilt tillfälle, och både på brittiska öarna, i keltisk tradition och i Nordisk Hedendom var det detta man firade – vi kan se det hela lite som en ”förfest” rent kalendariskt sett, till Disablotet i Februari… Så var det ursprungligen tänkt, och följer vi naturens lagar, tror på en naturreligion och gör vad som är naturligt, så är det detta vi i Norden firar..

e36cb536f6c3d37443922bac69422c12freja-hacc88mndens-eld-1Det är i Frejas väna gestalt vi ser ”Lussebrudens” sanna ursprung…. Gudinnan stiger ned till Människornas värld, och tar sig en boning i en levande människa…

I Skottland blev nyligen åter en ”Pk-Ivrare” fullkomligt utskrattad i sociala media, enligt vad sajten ”Bored panda” vet att berätta. Han hade – anno 2019 – råkat hävda, att de skotska kandidaterna till Miss World var ”för vita” enligt hans åsikt, och att detta skulle vara detsamma som ”rasism”.

Det kan man ju inte påståför att någon har ett Nordiskt utseende, och anknyter till en verklig Nordisk tradition, gör inte denna någon ”bättre” eller ”sämre” än någon annan.

Jodå, skotska klankvinnor, som ställde upp i en miss-tävling anno 2019 var inga miss-lyckanden, utan påfallande blonda… undrar just varför ?

De flesta av de kvinnor som ställde upp, härstammad verkligen från Skottland och kom från kända skotska klaner – därför hade de också ett påfallande blont och Nordiskt utseende, vad det nu kunde bero på. Reglerna var helt enkelt sådana, att kandidaterna skulle motsvara folkflertalet, och vara ifrån Skottland – och det är faktiskt inte fel med sådana regler..

I Zimbabwe, däremot, såg kandidaterna till samma internationella tävling ut som såhär – och inte heller där var man ”inkluderande” som synes…

Föga förvånande…

Ingen tyckte det var något större fel på tävlingen och reglerna där heller – och på västindiska öar som Jamaica och Saint Lucia – ja – det finns faktiskt en sådan ö-nation – där såg man – ifall baddräkter skulle ingå – ut som såhär

och ingen reagerade, ingen gallskrek i pressen att detta var ”rasistiskt” eller ”icke inkluderande” eller annars betedde sig som en ”fornsedare” eller någon total djävla idiot – nej alla accepterade snällt grundförutsättningarna…

Vad man håller tävlingar om, kan variera, och naturligtvis finns det kanske dem, som tycker illa om ”talangjakter”, ”skönhetstävlingar” eller Lucia-kandidaturer rent generellt, eftersom de hatar det faktum att de själva kanske ingen talang har, inom just dessa ämnesområden, och därför inte kommer ifråga för just sådana arrangemang. Den inställningen kan man ju också ha ”om man vill” som det numera ska heta, men jag tror inte man blir särskilt hjälpt med den ute i stora vida Världen, där varje folk, varje etnicitet, varje nation och religion har sina traditioner av en alldeles speciell och naturlig orsak.

Här i Norden har vi ett Midvinter-mörker, och så kommer det sig att vi har börjat dyrka ljusets kvinnliga krafter. Bodde vi i Zimbabwe, dyrkade kanske vi något helt annat såhär års, och det behöver inte alls vara fel det heller, utan alldeles rätt efter de naturliga förutsättningar, som faktiskt råder precis där.

Vi behöver inte något djävla ”vent” hitte-på, något snack-i-backen eller nya Bogus-traditioner !

En kollega på jobbet idag berättade att hans egen tonårsdotter ställt upp i en lokal Lucia-tävling, eftersom hon kunde sjunga, och dessutom var en sådan person, som värnade om både barn och gamla. En ung kvinna, som ville göra något för sitt lokalsamhälle, grannar, vänner och de runt omkring henne.

Heder åt en sådan ungdom,tycker jag – för detta är precis vad Julen handlar om, och något vårt samhälle behöver. Det borde finnas fler flickor och kvinnor av hennes sort, och måtte vi en gång kunna skapa ett sundare, starkare släkte, höga och rakvuxna som Nordens furor, sega som Malungs läder och hårda som svenskt stål !

I vilket Afrodite visar sig ha varit dyrkad – minst ett sekel efter det att kristendom skulle ha införts i Grekland…

De kristna tjafsar alltid en massa om att just deras religion skulle vara ”bättre” eller ”mer högstående” än andra, oftast utan att kunna framlägga ett enda logiskt godtagbart argument för dessa bisarra påståenden. Och humanism, demokrati, ja hela vårt västerländska tänkande är ändå en produkt av Hedniska civilisationer, inte av några ökenreligioner från mellersta östern. Renässansen, och återupptäckten av antikens värld, var bara möjlig när trycket från kristendomen lättade, och en modern naturvetenskap och demokrati i modern mening, kom med upplysningstiden och kristendomens fall..

Tidigare i år hittade man i Grekland en hel del arkeologiska fynd, som vänder fullständigt upp och ned på den officiella historieskrivningen. Det var när man skulle bygga en tunnelbana genom Thessaloniki av alla platser – något som genom de inneboende geologiska förutsättningarna blir ganska svårt – som man hittade massor av spår av Afrodite-dyrkan i den staden – kanske inte så ovanligt, om det inte hade varit för det faktum att huvuddelen av fynden var från 400-talet efter kristus, inte före…

Officiellt sett heter det ju att Kejsar Konstantin, kallade ”den store” skulle ha infört kristendomen i det Byzantiska riket redan vid 300-talets början, och därefter skulle all dyrkan av antikens gudar ha upphört… Men så var det uppenbarligen inte alls – historien var mer komplicerad än vad vi har föreställt oss, i alla fall i Thessaloniki..

Most striking among them, however, are the pieces related to Aphrodite, testifying to the northern port city’s enduring bond with the goddess of love.

The most interesting of these are a marble sculpture and a mosaic depicting the goddess that were found during digging for the Aghia Sofia station. Dating to different periods, they are indicative of the fact that the goddess was worshiped in the what is now downtown Thessaloniki well into early Christian times.

Man har hittat mer än 300 000 objekt som på olika sätt belyser att stadens hedniska förflutna på alla sätt fortsatte i minst ca 100-120 år efter det att kristendomen skulle ha införts. Mängder av statyer, både mycket små sådana av marmor för personlig dyrkan (jämför de bilder av Tor och Frej som har hittats i Nordiska gravar – man har antagit att de skulle vara påverkade av de ”larer och penater” som också romarna förde med sig, exempelvis i penning-pungar) eller i jätteformat, och som måste varit placerade på stadens offentliga torg och handelsplatser, där de också hittats är bevis nog.. Man har hittat gyllene kransar i gravar, som visar att man fortfarande iakttog sedvänjor som man annars har bevis för från Alexander den Stores och Kung Filips tid, minst 600 år tidigare i den grekiska historien.

Several statues of Aphrodite, the goddess of love and beauty, were discovered, and she was also depicted in mosaics, with one showing her lying back on a couch in front of Eros. “A large number of statues depicting Aphrodite have been found in the city centre, while several more came to light in the area around the Church of the Acheiropoietos (a fifth century AD Byzantine church),” Dr Polyxeni Adam-Veleni, the head of the antiquities department in Thessaloniki, told a recent conference on the discoveries.

The fact that statues of Aphrodite dating from as late as the fourth century AD were found shows that “Thessaloniki served as a powerful bastion of the old religions until late antiquity,” said Prof Adam-Veleni.

– The Telegraph, 2019-04-21

De kristna vände sig med särskild vrede och ilska emot just Afrodite, eftersom hon var den mänskliga sexualitetens och kärlekens gudinna. I de lager som kommer från 500-talet enligt vår tideräkning förekommer idel sönderslagna statyer av gudinnan, och man hittar bevis för att en kyrka, helgad åt Jungfru Maria efterträdde det stora Afrodite-templet, som höll öppet till dess. Som vanlig plundrade, skövlade och förstörde de kristna allt vackert, överallt där de drog fram – och så gör ju vissa Monoteistiska ”kulturer” fortfarande…

Tänk så många oskattbara konstverk, vetenskapliga manuskript och skönlitterära mästerverk vi skulle kunna ha haft kvar, om det inte vore för kristendomen….

I alla tider är sig Monoteismen lik… Detta är scener, hämtade från IS senaste ”Kalifat”

Samma hat från monoteister och deras samfund har i och för sig inte bara drabbat Venus eller Afrodite. Också hennes föregångare Ishtar – som också tillägnades Morgonstjärnan eller just planeten Venus utsattes för svår förföljelse, i dagens Syrien och så fort Monoteistiska kulturer tog överhanden. Hon kallades ”den Babyloniska skökan” och hennes tempel och statyer jämnades med marken, bara för att Ishtar-kulten lärde ut ett annat sätt att vara för kvinnorna, än att gå tre steg bakom sin man och med ”påse över huvudet” vilket även blivit ett mode i vissa svenska förorter på sista tiden.

”Pappa pappa – vem var den Babyloniska skökan ?” – ”Jo, det var en tant från Babylon, som din mamma INTE vet något om, och så lille vän talar vi INGET mer om den saken...”

(Det var vist ”Fars Dag” igår…)

Också Freja i Norden fick sin beskärda del av det blinda hatet. Det finns de som noterat att av alla Nordiska gudar och gudinnor var det Freja man gav sig på allra först, och att hon mer än andra väckte de kristna missionärernas oresonliga hat och vrede. Inte för att det hjälpte stort. I folktron var hon ihågkommen långt in på 1800-talet, och som vi har sett ser vi hennes väna gestalt än idag, som ”Lussi” eller ”Lussebruden” – ljusbringerskan, vars kärlek vara för evigt och som inte kan utplånas, trots det mörker som omger oss..

Teckning av Anker Eli Petersen, Färeöarna

Men vår fru Freja….

Men vår fru FREJA – Hon är fin ändå – Hon gillar STORA – Hon gillar små – hon gillar några… UTAN förhud på…

Ja unser Freia – Sie ist Fabelhaft
das Weib das fast alles schafft !

Sie mag doch alle – gross oder klein
und auch solche ohne Vorhaut rein !

 

Yes Freyja loves you
one and all
big or small, fat or tall
with foreskin even, or perhaps without

Jump for joy
Scream and SHOUT !

”Gimmie Fever, Mrs Weber” – i vilket ”Världen idag” ATTACKERAR en kristen teolog…

Nu är jag ju förstås bara en Asatroende Hedning i mängden, som alla vet – och kanske inte någon teologiskt bildad person eller någon expert på kristendom, men jag har alltid lidit av den föreställningen att de kristne på något sätt skulle hålla ihop inbördes, eller i alla fall inte slåss eller hata varandra.

De säger ju hela tiden, om och om igen att just deras religion och lära skulle vara så mycket snällare, godare och bättre än alla andras, och med tanke på denna rent helgonlika snällhet – varför kan de då icke sluta kivas, frågar jag eder – ja sannerligen, sannerligen.. Idag angriper uti hätska tonlägen den synnerligen kristna nät-publiikationen ”Världen Idag” en viss Nadia Boltz Weber, som ”Svenska” Kyrkan lär ha bjudit in till bokmässan i Göteborg, läser jag i bladet. Då frågar jag mig själv genast vad sagda Ms eller kanske Mrs Weber har gjort, och vad hon är känd för…som vi ska se är det inte småpotatis…

”Gimmie Fever, Boltz Weber  – Oh be Bop – be nothing else ! Och du fastnar som en fluga i SÄRIMNERS päls…”

Fru eller fröken Weber visar sig vara ganska schnygg, fastän tatuerad – och det  – föreställer jag mig – är relativt ovanligt ibland kristna teologer. Till tidningen säger hon att det faktiskt inte har någon betydelse vilken andlighet en människa praktiserar, och därmed förklarar hon sig alltså vara Universalist, helt i strid med kyrkans lära – vilket ”Världen idag” också genast noterar med ilsken blick.

Hon har gjort sig känd som kritiker av den sk ”Helgelse-teologin” står det, en lära som hävdar att kristendomen i sig själv skulle vara bättre än allting annat, och därför har anspråk på att omvända och behärska världen. En del ”helgelse-profeter” tycker att denna omvändelse också kan ske med våld, medan andra tror att den går bättre att genomföra genom indoktrinering, ”operation övertalning” eller därmed analoga frälsnings-medel.

Fru eller Fröken Weber har också sagt att det kvittar vilken religiös symbol man bär, och det låter ju ganska sympatiskt, för att komma från en kristen. Tror vi på detta, så är hon fördomsfriare än vår Justitieminister, till exempel – och förbud emot Torshammare och Runor tillhör då också det förgångna. Ska vi kalla det för kristen tolerans, den här gången – och våga tro att det är sant ?

”Världen idag” skriver också att hon vill se en ”sexuell reformation” i kristenheten och ”uppmärksammats för att smälta ner avhållsamhetsringar för att skapa en symbol av ett kvinnligt könsorgan” vilket låter som den vildaste Freja-dyrkan…men inte mig emot… En sådan reformation, istället för de kristnas vanliga sexualskräck, kvinno-hat och djupa berörings-fobi för nästan allt sexuellt eller ”jordiskt” vore nog på sin plats, i alla fall enligt vad jag tror, men å andra sidan kan jag förstå att detta kommer att orsaka slitningar, då det direkt strider emot den kristna läran och all teologi.  Vidare skall Boltz Weber också ha varit verksam på Yoga-festivaler och tyckt om Yoga, har hon sagt – vilket den kristna tidningen tar upp som om det vore något djupt suspekt…

Ja usch ja och hosianna på er, alla kristna – Yoga och Meditation kan ju få en person att tänka lite själv, och glömma vitekrist – Huu så Heemskt !

Det förlag i Sverige som utgett hennes böcker, påstås också ta avstånd ifrån allt allt allt hon säger, synd och skam, synd och skam !

– Vi är medarrangör runt det som är vår bok. Vi står inte bakom något annat, och det markerar vi på olika sätt. Vi står bakom vår bok, punkt, säger tillförordnade förlagschefen Lennarth Hambre.

Han menar att om man tidigare hade känt till boken Shameless av Bolz Weber, där hon propagerar för en sexuell reformation i kyrkan, så är det inte säkert att Libris gett ut någon bok av henne.  (Världen idag 2019-10-01)

Ärlig talat, verkar inte detta som smygreklam från bokmässan – i alla fall för en viss kategori av läsare…

Allt var säkert den där Djävla Descartes fel – tror ni inte också det ?

Hell stora Freja Freyja Freya – samt OINK !!

Ännu ett SMART GRUFF från USA: Har VALKYRIORNA objektifierats ?

Det finns alltid människor som tror att de kan ägna sig åt vad jag kallar ”Smart gruff eller att ondgöra sig över saker. Oftast rör det sig om rena adiafora, eller ting som är överflödiga, ja lyxproblem. Vi har Dagens Nyheter med sin skandalfabrik och sina ”fake news” om en och annan Sverigedemokrat, som plötsligt kallas ”partitopp” och som beskylls för att ha skrivit ”kvinnofientliga inlägg” på ett och annat förfalskat Flashback-konto för tio år senhar något sådant ens nyhetsvärde ?

I Asatrons ankdamm och förtrollande lilla Värld har vi grälet mellan Lokeaner och ”Nokeans” i USA, som jag skildrade för en tid sedan. Samt alla andra humorlösa idioter, fragila lögnare samt lättkränkthetens banérförare och banerförerskor därute, ingen nämnd och ingen glömd…..

Min gamle vän (jo, jag har faktiskt träffat honom i levande livet) Mr Lucius Swartwulf Helsen, ”Cleric of Hel” eller dödsgudinnan Hels egen präst – som han kallar sig – trots att han inte alltid är en dysterkvist – träffade nyligen på en kvinna ur de Humorlösas skara – ja #metoo och #boohoohoo… Under den välfunna rubriken ”Babes, Boobs and Blasphemy” diskuterar han just nu de fruktansvärda hädelser emot Valkyriorna och själva Valkyriebegreppet, som många tycker sig se i Amerikansk populärkultur.

Jamen ”Brudar, Bomber och Blasfemi” – är väl detta konstverk ”Kvinnoförnedrande” ??

Bland annat hade en hednisk amerikanska i hans bekantskapskrets sett ovanstående ”fina” konstverk av en tatuerad kvinnotorso eller något, och förstås blivit heligt förbannad, eftersom detta då skulle vara ”kvinnoförnedrande” – en ”hädelse” emot gudinnor, Valkyrior med mera sådant. Främst handlade det om att kvinnotorson ifråga inte hade något huvud, ben och armar (nej, Torso-skulpturer brukar inte ha det) och därför skulle det röra sig om en ”objektifiering” av kvinnan, således… Jag skall snart återvända till det här med själva Valkyriebegreppet, och vad Valkyrior i själva verket är – samt varför det är skillnad på ”Skjaldmeyar” och alltså Sköldmör, kontra Valkyrior och andra övernaturliga väsen, för det verkar inte dessa amerikaner ha förstått… Men – nu när vi talar om det – har i så fall inte sk ”objektifikation” inom konsten alltid förekommit ?

 

Titta på den här sk ”Venusfiguren” från Hohe Fels i Schwaben, Tyskland, till exempel. Den är mellan 30 – 40 000 år gammal, och saknar som vi kan se nästan helt huvud, samt fötter – medan den däremot i rikt mått har vad amerikaner nuförtiden kallas ”T & A” alltså ”Tits and Ass” – för att säga det rent ut – jag hoppas mina läsare inte är pryda av sig –  samt en mycket naturalistiskt utformad, jättestor rakad vaginaMan känner till inte mindre än ett 40 tal fynd, många ännu äldre; som kan vara gjorda av såväl Homo Sapiens som Neanderthalare (eller andra förmänniskor) och det är helt obevisat att detta skulle vara någotslags ”gudinnestatyer” som de gudinne-troende tror – för övrigt kan dessa skulpturer ha varit gjorda av kvinnor, likaväl som mändet har aldrig bevisats, vilket kön som var bäst på att karva i mammutben eller i vilket kontext man alls gjorde de här miniatyrskulpturerna… Om definitionen på ”sexuell objektifiering” skall vara, att man överbetonar könsorgan, bröst mm, så har redan grottkonsten alla förutsättningar att framstå som ”pornografisk”….

 

Samma tendens eller samma fenomen är inte begränsat till Europa heller. Här ser vi ett ”konstverk” från Afrika, föregyptiskt och cirka 12 000 år gammalt, men inte särskilt anatomiskt korrekt – kvinnan på bilden har bara ett skissartat huvud, och vad som verkar vara antydda bröst, armar och ben, men könsorganet är överdimensionerat och rikt på detaljer, ”konstnären” eller ”konstnärinnan” som gjorde bilden har helt klart tyckt, att det var det enda viktiga… Är det då ”objektifiering” vi ser även där … eller ??

Och slutligen – hur är det med våra Nordiska Hällristningar från Bronsåldern ?  För att benämna saker och ting vid dess rätta namn, så är nästan alla manliga figurer på dem utrustade med stora k-u-k-a-r helt enkelt (ja, så är det – se efter själva !) – det råder närmast en total konvention, som säger att när man på en nordisk hällristning från bronsåldern avbildar just en man, ja då ska det alltid ”synas att han är en karl” så att säga… Är det då också ”objektifiering” – eller icke ? Ja, svara på det, den som vill eller kan…

En del svenska amatörforskare har till och med antagit, att de som gjorde bronsålderns hällbilder var kvinnor. Kvinnorna skulle ha haft mer tid  till förfogande än männen – bronsåldern var en förhållandevis varm tid (mycket ”varmare” än de klimat-paniska fruktar idag) med god tillgång på föda, men männen måste fortfarande vara bönder, hantverkare och krigare. Fast när kvinnorna inte direkt belastades av graviditeter och småbarn, så skulle de ha knackat in ett slags kvinnlig idealtillvaro eller ”önskedröm” i Bohusläns hårda granit – alla män skulle vara nakna jämnt, ha enorma praktstånd och vara ständigt tillgängliga..

Nu vet alla mina kvinnliga läsare att så är det förstås bara i önskedrömmen, verkligheten ser inte alls ut sådär, sorgligt nog.  Män som slåss med yxor, eller någon typ av vapen, som vi ser här ovan har sällan eller aldrig stånd – man får det inte heller när man skjuter med pil och båge eller AK4, AK5 – väpnad strid och fortplantning är två helt olika saker, och det är väl känt – även för den manlige läsaren – att ballarna såväl som kuken helt enkelt krymper medan man slåss – de flesta högre däggdjurshannar har det också precis så – oräknat kanske de djur som slåss rituellt under brunst, typ hingstar eller älgar, såväl som afrikanska elefanter – men människans krig har alltid varit på blodigt allvar, inte rituella.

Därmed är vi inne på det här med Valkyriorna kontra Sköldmöerna, eller fenomenet med kvinnliga krigare, och hur de avbildas i populärkulturen

Jag har redan skrivit ett helt inlägg vad beträffar vad man kunde kalla ”Valkyrie-kitsch” eller kanske mindre smakfulla framställningar, inklusive Marvel Comix Brynhilde-figur, under avsnittet Adiafora här ovan, och jag behöver nog inte upprepa det… trots att dåliga serietidningar, filmer eller populärkultur kanske kan vara kul för dem som nu gillar det, är jag ingen större vän därav – men – smaken är ju olika – och ser man nu ett eller annat alster som man själv inte tycker om – varför då fortsätta betrakta det ?

Så mycket mer finns väl inte att säga om just det ämnet..

 

Typisk amerikansk populärkulturell ”Vrångbild”. Detta är INTE en Valkyria – och kvinnliga krigare existerade knappast alls – framförallt inte i den utrustningen….

Ända sedan 1800-talet och Richard Wagner har vi levt med en felaktig föreställning om att Valkyriorna var krigarkvinnor, vilket INTE är sant. Inte någonstans i Eddan, skaldepoesin eller någon annan källa står det skrivet något sådant. Visserligen ses Valkyrior rida över slagfälten i skaldepoesin, men deras uppgift är att hämta de redan fallna till Valhall, och att ”kora valen” – det är vad deras namn betyder – och i Valhall lever de tillsammans med de Einherjar som finns där. De strider med andra ord inte, deras uppgift är att välja, vårda och värna – inget annat. Möjligen måste de också vara bra på självförsvar, och sköta sitt eget närskydd, men deras uppgift – att vara med de döende och föra dem till en trygg och säker värld, långt bortom Midgård, kräver nog snarare insikt och mildhet, även om Valkyrior för den delen också kan ha ett vildsint och skrämmande utseende – I dikten Darraljod i Njals Saga väver de till exempel en blodig väv av hela världens öden… och att möta en Valkyrias blick sägs betyda otur – bara de redan dödsvigda kan se dem i ögonen….

Under 1900-talet har vi alla – och amerikanska fantasy-illustratörer mest – rört ihop begreppen ”Valkyria” och ”Sköldmö” (alltså en kvinnlig krigare, Skjaldmöy) och förväxlat dem – men alla avbildningar vi har av riktiga Valkyrior ser ut på ett annat sätt, och visar dem inte i någon rustning eller med några vapen. Ett är säkert – Valkyriorna uppfattas också som övernaturliga varelser, och som alla sådana kan de såklart förändra sitt utseende, och likt Diser, Fylgior och andra kvinnliga väsen också uppträda i ”Hamn” eller förklädnad…

Att Freja har sin Falkhamn, vet vi alla – och att Loke kunde förvandla Idun till en hasselnöt, vet vi också. Gudinnor och Valkyrior kan förändra sitt utseende efter behag, och eftersom de är odödliga och har upplevt oräkneliga tidsåldrar och händelser tror jag inte de bryr sig så mycket om HUR vi människor försöker avbilda dem eller det sätt, som vi tänker oss dem på – allt sådant är dem nog tämligen fjärran – och med tanke på allt de upplevt, är våra föreställningar om deras utseende nog inte heller intressant för deras del. De har andra och bättre saker att ägna sig åt, hursomhelst – Valkyriorna styr ju faktiskt över det hinsides, och över livsavgörande insatser – och ”dålig” konst är inte livsavgörande…

 

På nästan alla samtida avbildningar vi har, från Mälardalens figuriner till Tjängvides och Gotlands bildstenar ser vi välkomnande Valkyrior med mjödhorn i handen, uppsatt hår och gala-klädsel, men knappast några krigarkvinnor under strid. I första strofen av Hrafnagalder Odins står det skrivet: ”Allfader verkar, alfvar skönja, vaner veta, nornor visa, troll närer, tider föda, tursar vänta, valkyrior längta.” Originalet har ordet ”trå”, alltså tråna – och längtan framhålls här som Valkyriornas främsta egenskap... andra varelser har andra utmärkande kännetecken – alferna skönjer eller förnimmer, Vanerna vet, Nornorna visar på ödet – och Allfader Oden verkar…

Sköldmör, eller kvinnliga krigare då ? Har vi egentligen något påtagligt bevis för dem, annat än legender ? Vi har naturligtvis Hervor i Hervarasagan, Blenda i Blendasägnen, den sköldmö vid namn Vesna som skall ha fört Harald Hildetands ”märke” eller Banér i Bråvalla slag – en strid som antagligen också hör till legenden – och utöver en uppgift i en av Skylitzes bysantinska krönikor om att Väringarna från Ryssland, efter förlusten i slaget vid Dorostolon, 971, skulle ha lämnat efter sig en hel del döda kvinnliga krigare på slagfältet (vilket överraskade deras byzantinska motståndare) finns det väldigt få bevis för kvinnliga krigares existens under Vikingatid eller Järnåldern överhuvudtaget.

Ett fynd, som ställt till åtskilligt rabalder i internationell press på senare tid är omtolkningen av ”Birka-kvinnan” i en av de förnämsta gravarna från Björkös citadell och borgberg. Hon begravdes med en full vapenuppsättning, och två hästar – men vad bevisar det ? Graven – en kammargrav av rysk typ – var kanske förbehållen en rik änka till en framstående härförare, och förekomsten av spelpjäser i graven samt frånvaron av några kraftigare muskelfästen eller synliga stridsskador på kvinnan har fått forskare att anta, att hon snarare var en befälhaverska, eller hade uppgifter inom stridsledning, men däremot aldrig var stridande soldat i reell mening – kanske var hon en tidig syster och föregångare till den nuvarande Chefen Livgardet, eller hennes kvinnliga kollegor på Ledningsregementet i Enköping, men det är också allt.

Carol J. Clover, bl.a. hedersdoktor vid Lunds universitet har anmärkt, att ”Birkakvinnan” från citadellet kanske begravdes med vapen för att visa att hon var en rik och mäktig kvinna rent generellt, men det finns ingenting i hennes bevarade ben som tyder på att hon var särskilt kraftigt byggd, eller att hon hade tränat, exempelvis med långbåge, ett vapen som man känt till sedan stenåldern, och som kräver träning sedan barnsben, i alla fall om man ska kunna skjuta någorlunda bra.. Det finns vapen i Oseberg-fyndet också, men ingen har någonsin kommit på tanken att de två kvinnor som begravts där skulle ha varit krigare…

All modern forskning kommer också till den ”trista” slutsatsen att om kvinnliga krigare alls fanns, så var de otroligt sällsynta.

Alla samhällen med låg teknologi har nämligen en sak gemensam: strävan efter att skaffa så många friska och livsdugliga barn och så stor befolkning som möjligt. För att lösa det behövde man också så många barnaföderskor som möjligt – och dem fick man såklart hämta från kvinnor i fertil ålder, gärna då yngre kvinnor. En gravid kvinna, eller en kvinna med småbarn kan såklart knappast utkämpa några krig – och heller inte vapenträna – så summan av alltsammans blev, att framgångsrika kulturer hade ovanligt få krigarkvinnor – och därmed punkt. Samma förhållande råder också idag – föräldraskap, och förmåga att delta i väpnad strid är knappast förenliga, i alla fall inte så länge barnen är små, eller föräldraskapet varar…

Visserligen ser vi undantag i de isländska sagorna här och där – vi har Freydis, Erik den Rödes mordlystna dotter i en av Vinlandssagorna, till exempel – men hon skildras som en kvinnlig psykopat, som drar hela Vinlandskolonin i olycka, och är en av de viktigaste orsakerna till att den upphör – och således är hon mest ett varnande exempel, ingen förebild.

Freydis slåss dock endast när absolut nödläge råder, och de flesta av vikingatidens kvinnor gjorde nog likadant. Till den nordiska kvinnans klädedräkt hörde alltid en kniv, och alla kunde säkerligen hantera både kniv och yxa eller spjut i självförsvar, men på självförsvarsförmåga vinner man inga krig. För att vinna i krig måste man nämligen kunna anfalla, och föra kriget på motståndarens territorium, och inte hemma i det egna landet. Det visste våra förfäder också, och just därför blev de framgångsrika i strid.

För att summera – dagens ”Schablonbild” av både Valkyrior och Sköldmör är falsk – javisst – men vad gör det ?

Var det inte Nietsche som sa: ”Om du går till kvinnor, så glöm inte NAVKAPSLARNA….

Dålig konst är dålig konst, populärkultur är populärkultur, och white trash på Asatrons bakgård, är fortfarande white trash… Fast – är det egentligen något att bli såvärst upprörd över ? Min väninna Bella (som inte är Blondin) har ett uttryck, som jag tycker är träffande: ”Ringbrynje-bikinis och Navkapslar” eller på engelska ”Chainmail Bikinis and Hubcaps”. Med det menar hon en utstyrsel eller ett slags klädsel, som ingen egentligen kan ta på så stort allvar – utan något som mest är menat som ”levande rollspel” – karnevalskostym eller ett stort skämt… och varför skulle man inte få ”skämta” ? 

I ett verkligt fritt samhälle kunde alla kvinnor få gå klädda hur de ville – eller ”vara klädda som Kraka” – alltså inte ha några kläder alls – och det gäller förmodligen männen ocksåMan behöver inte ha ”shador” eller ”påse över huvudet”….

Hur skulle den moderna tidens Valkyrior se ut, förresten ?

”Skaemtun” eller just skämt är en av Frejas käraste sysselsättningar, får vi veta i den prosaiska Eddan, och hon är som bekant en gudinna för krig, såväl som för kärlek. Antagligen tar hon inte heller sitt eget utseende för allvarligt, utan förändrar det efter behag – och efter vad som är lämpligt med tanke på situationen.

Och ”objektifiering” ?? – Nej, det struntar Freja nog i – liksom allt annat människorna har att erbjuda av struntprat – verkliga krigare – oavsett kön eller läggning – känner sig aldrig ”objektifierade” men situationsanpassar, förstår ni…

Bro Borg – den förglasade borgen…

Sajten ”Arkeologerna” skriver om den pågående forskningen kring Bro Borg i Knivsta. Arkeologerna har undersökt de stora och väl konstruerade murarna från 400-talet, och kommit fram till att de medvetet förglasats med användning av lämpliga bergarter och försiktig användning av eld. I Oktober 2017 började man undersöka borgen, med bistånd från United States Departement of Energy, Pacific Northwest National Laboratory och Luleå Tekniska Universitet/Tekedo AB.

Bro Borg i Knivsta – som den ser ut idag. Ett väl planerat försvarsverk, med symmetriskt anlagda ”bastioner” i vinkel – redan på 400-talet….

Att amerikanska myndigheter skulle bekosta arkeologiska utgrävningar i Sverige är exceptionellt, och säger något om de dåliga förhållanden som svensk forskning kring vårt kulturella arv befinner sig i. Eldarna som tänts runt borgmuren måste ha hållit temperaturer på över 800 grader, för att förglasningen av murytan skulle komma till stånd, och kan alltså inte vara slumpmässig, eller en fråga om anlagd brand från fiender. Man har också hittat ett stort antal djurben i borgen, vilket tyder på att dess befolkning levde gott och åt mycket kött. Kanske brändes djurbenen i samband med att borgmuren byggdes på, efter vad arkeologerna nu tror.

Fler resultat kommer att publiceras i samarbete med anrika Smithsonian i USA, skriver man på den svenska arkeologisidan. Men var har vi någonsin hört talas om borgar med ”glasmurar” eller förglasning av sten förut ? I Hyndluljöd säger gudinnan Freja att hennes tillbedjare Ottar – ett namn som har koppling till Uppland, tänk bara på Ottarshögen och Ottar Vendelkråka – har gjort en harg, eller en stor hög med stenar till ”rödaste glas” genom att utgjuta nötblod och offervätska över dem.  Freja nämns också gång på gång i både nordiska och kontinentalgermanska sägner om ”Glasberget” eller ”Lövjoberget” – som nämns i andra Eddadikter som Fjölsvinnsmál – ”Lyfjoberg” skall vara namnet på den ointagliga borg, där Freja och hennes jungfrur sitter… Hela C-uppsatser har skrivits av svenska akademiker om den här sägenfloran, och de berg – bland annat i trakten av Västervik – som de varit kopplade till..

Freja och de nio jungfrurna på Lövjoberget, enligt Lorenz Frölich 1893. De är – med undantag av Freja i mitten – Liv, Livtrasa, Tjodvarta, Bjärt och Blid, Blidr, Frid, Eir och Aurboda

Tjodvarta betyder ”folkbevarerskan” och Aurboda ”hon som bringar Aur” – den livgivande lera och substans som omger Världsträdet Yggdrasils rötter. Varför namnet ”blid” eller ”blidr” förekommer två gånger, är svårt att förstå – men nästan alla av de mindre gudinnor som omger Freja har på något sätt med hälsa eller fortplantning att göra, vilket är värt att notera.

Men var de högst reella och verkliga Borgmurarna i Bro verkligen länkade till traditionerna om Frejas berg, där hon dyrkades ? Det finns det inga som helst bevis för – i alla fall har jag inte hittat några… Även Asgård omges av brinnande murar, eller ständigt svävande ”Vaferlågor” heter det i mytens Värld – men den traditionen kan alltså visa sig ha ett verkligt upphov, och grundas på en faktiskt existerande, arkitektonisk verklighet.

Är inte forskning och arkeologi fantastiskt ändå – Och varför satsar våra egna myndigheter inte mer på att bevara kulturarvet ?