Nu är det “Hedniska Tankars” äldsta kvinnliga redaktionsmedlem som sitter bakom tangentbrädet, denna Frejas Fredag – för ni vet väl att Fredagarna var helgade till Freja i Östnorden och på den Europeiska Kontinenten, medan de i Västnorden och på de Brittiska öarna tillhörde Frigg… På vår redaktion har vi ofta uppmärksammat detta med Synkronicitet, eller Asar och Vaners ingripande i verkligheten, för vissa saker som vi kan varsebli från vårt Elektroniska Hlidskjalf, tyder på Frejas direkta närvro, för de som har styrka nog i Hugen till att varsebli henne, det vill säga. Redan gamla skojare som Robert Anton Wilson och William S. Burroughs lade märke till den såkallade “23 paradoxen” eller det faktum att ju mer de själva studerade det nionde primtalet = 23, ju flera samband eller “slumpmässiga” händelser som hade samband med siffran 23 noterade de – deras hjärnor och medvetenhet ställde med tiden helt enkelt in sig på att “se” vissa saker, och mycket riktigt – de upptäckte allt fler och fler “23-relaterade incidenter” i sin vardag och verklighet.

Slump eller gudomarnas ingivelse ? Välj själva, men gotta er åt det faktum att Nio är Odens tal, som står för Naud-runan, och att Asarnas runa kommer som tredje runan i Utharken, för när man använder den äldre, 24-typiga runraden för magiska ändamål, sätter man Fehu eller F runan sist, och inte först – detta är ett såkallat “Caesariskt chiffer” – och den 23:e runan i Utharken är Odal-runan, Othala, som faktiskt står för hela den materiella världen – se i “Hedniska Tankars” runkurs – medan discordianerna och Robert Anton Wilson trodde att 23 kunde liknas vid 2 + 3 = 5, och den femte runan är Kaun, Sken, en femtedel av en Fem-uddig stjärna som tillhör Himladrottningen Frigg enligt vissa..

Men korrespondenserna slutar inte här... Ásatrúarfélagið på Island återfanns plötsligt i våra sökflöden, med Hyndluljóð – ett sent kväde ur 1200-talets Flatöbok i originalform. Egentligen tillhör detta kväde inte Eddan ellr Codex Regius alls, eftersom det måste ha diktats av skalderna någon gång mellan år 1000 och det tidiga 1200-talet i Norge eller på Island – och plötsligt hördes Hyndluljöd ljuda från Biennalen i Venedig, som Sveriges Radio – Riksradion – berättade om – men dess journalister förvred sanningen för oss, precis som vanligt.

När jag såg detta, skrattade jag högt – för de invigda vet, att Hyndla är diminutivum femininum av Hund, alltså en “liten hynda” – och alla sanna Islänningar känner sin historia, eftersom de kan den utantill, och sedan barnsben. Det var ju så att Mördar-prästen Thangbrand – missionären som kom till Island, dömdes fredlös efter ett mord och sedan återvände igen, för att mörda på nytt, intalade förrädare och svikare som Hjalti Skjeggjason till att kväda nidverser om Freja. Allt detta finns beskrivet i kristni saga. Och Hjalte reste till Svitjod sedan, där han bland annat skall ha deltagit i Norrmäns och Västgötars diplomatiska ambassad till Svearnas Olaf Skötkonung i den rättrådige Hedningen Torgny Lagmans tid – “Han själv son av tre Torgnyssöner” som vi skrev om härförleden, apropå den nuvarande Sveakungens 80-års dag.

Hjalte Skeggjason – innan han dog och sjönkt ned till Nástrand och det värsta och yttersta av Hels Viten, där NAS-arna dväljes – gav ormayngel ifrån sig, som växte upp till Biskopar och annat förbannat otyg, och de gjorde Island och dess fredliga folk stor skada, som tyvärr ej botats än idag, ty kristendomens svåra sjuka härjar än på den ön, som vi vet. Men Freja Freya Freyja lever också evinnerligen, och hennes “Fulltrui” eller de som verkligen tror på Freja av hjärtat och vandrar hennes på hennes stigar har INTE gett upp, värdiga Valkyriornas drottning, som de ju är.

Händelser framför Rysslands paviljong på Biennalen i Venedig – något så gott som INGA svenska media ens VÅGAR berätta om, eftersom de fylls till bredden av propalestinsk, islamistisk och kristen smörja – bevisar vad som hänt – med full tydlighet. BBC, The Guardian och andra Europeiska media skriver sakligare om ämnet.

VILDFREJORNA I FEMEN, den Ukrainska Protest-rörelsen som föddes 2008 i Kiev, innan Euromaidan-protesterna 2014 och sedan de TVÅ ryska krigen – är tillbaka, och de skräder inte orden. Medan en pro-muslimsk, socialistisk Regering väntas komma till makten i Sverige – och därmed göra slut på allt väsentligt Ukraina-stöd – Påverkansoperationerna har redan börjat, och vi vet så väl på vilken sida vår journalistkår befinner sig – det är inte på den sida som utgörs av det etniskt svenska och det etniskt ukrainska folket – så har nu Pussy Riot – sägs det – och anhängare i typisk “pussy” maskering också slutit upp, som vore de “Fröken Snusk” – hon är ju just nu under sitt rätta namn på väg till Mello-Dum-Pestivalen, för att erbjuda “panem et circenses” – bröd och cirkusar – till de auto-idiotiserade folkelement i alla länder som vill blunda för verkligheten.

KROSSA PATRIARKATET – SVEKFULL DÖD ÅT PUTIN, KYRKAN OCH MUSLIMERNA (Inna Shevchenko, en av Femens ledande gestalter efter sin flykt till Paris, 2014 – Hon trodde sig inleda en “världsrevolution” just där)

Vi Hedniska kvinnor och män är många, och vi minns. Det fanns en tid när vår redaktion skrev artikel efter artikel, inlägg efter inlägg om just FEMEN, och vi närapå höll på att bli en del av FIST – Femen International Support Team – tack vare vår redaktions fotografiska och konstnärliga färdigheter, liksom vår kunnighet i runor, kryptering och chiffer – något motståndsrörelser över hela världen kan ha nytta av. Det var innan Anna Hutsol, en av grunderskorna, hamnade i Moskva, där hon lever ett färglöst och anonymt liv som affärsjournalist. Det var innan Inna Shevchenko började skriva för Huffington Post och göra intervjuer för Al-Jazeera. Och innan Oksana Sjatjko tog livet av sig, ensam i Paris – och svenska tidningar började publicera lögner, lögner och åter lögner om också henne. Under lyckligare dagar nojsade och tjodade de som då var unga studentskor om att “we love FIST-ing” och “vi vill allt bli ordentligt fistade, allihop…”. Men – det var då, det. 2020-talets svenska kvinnor är snöpta, blyga, dompterade av Islam, Kristendom och “Sosseri” ända in i själen – och vågar inte välja Freja, vågar inte välja Hedendom och frihet. Vi väntar på en ny generation, och kanske väntar vi inte förgäves, denna torra och kalla vår 2026.

Vi lever i 2020-talets mitt, inte i 2010-talet.

Och vykortet – personligen signerat – från Oksana, som aldrig kunde fly i från sin kristna bakgrund och därför dog för egen hand, förskjuten av sin egen familj – hänger fortfarande på en vägg i våra redaktionslokaler. Vi minns Jenny Wenhammar från Kågeröd, Femens närapå enda svenska medlem, som tragiskt nog inte kunde frigöra sig från sin Miljöpartism, och som blev Islam-kramare efter sina sista aktioner. Svensk press hatade henne, och nu hämnas man – tio år och mer senare – genom att nästan helt ignorera Femens medverkan i den senaste aktionen i Venedig, bara därför att de maskerade demonstranterna i Rosa Riots-huvor var så mycket fler till antalet.

Vid en aktion i Katolska Domkyrkan eller Dumkyrkan nära Medborgarplatsen, Södermalm, Stockholm skadades Jenny Wenhammar allvarigt, när en “Kyrkotjänare” (inte präst) plötsligt sprang fram och försökte strypa henne, varefter han övergick till sparkar, slag och misshandel – som de kristna alltid gör, så fort de blir motsagda. Utomlands har – som ni kanske minns – sådant också hänt i Notre Dame de Paris, där en brand senare rättvist nog utbröt. Vi minns också Jenny Wenhammars och några andra aktivisters barbröstade aktion emot Moskén vid Björns Trädgård – där muslimsk hat-propaganda och Sharia-lagar emot kvinnor predikades så gott som dagligen på 2010-talet.

VÄLJ FREJAS VÄG – VID SLUTET STÅR SEGERN !!