Hedniska Tankars Runskola (del 18) Eh-runan

Runan Eh eller Ehwaz på gotiska följer som den artonde runan, och erinrar om ordet Equs på latin, vilket betyder häst. Även det fornisländska ordet jor för häst, hör hit, liksom forniriskans ech och sanskrits asva, som alla betyder häst de också. I sanskrits Asviner, för ett gudomligt brödrapar, har många etymologer sett början till vårt ord för Asarna, gudamakterna självt.

 

Hästrunan Eh ser ut som en högbent häst, eller bokstaven M med en mindre vinkel mellan de två upprätt stående skänklarna, och hade från början ljudvärdet eh som i , även om det senare övergick till en diftong ”jo” påminnande om ett j-ljud, medan idegransrunan eohfick representera i-ljudet. I den yngre, 16-typiga runraden föll runan bort, och man hade inte längre några särskilda runor för bokstäveerna eller språkljuden j eller e. Den kan numerologiskt förklaras som två gånger nio, Odens tal som syns i Naud runan, kopplad med dualismens tvåtal, eller tre gånger sex, alltså Asarnas heliga tretal gånger Gifu eller gåvorunan, eller till och med två gånger tre gånger tre, alltså thursatalet två gånger Asarnas tretal gånger sig självt. Föga förvånande har Eh-runan också många gånger tolkats som en Odens runa, den kanske viktigaste Odensrunan överhuvudtaget, efter Naud.

Hästar var viktiga för våra förfäder, och användes vid alla kortare resor. På hästryggen avgjorde man krig, och till häst red man till tings, eller till närmsta marknad. Sverige lär vara ett av de länder i Europa som fortfarande har flest hästar per capita, trots att vi inte någonstans i vårt nutida svenska samhälle använder hästen som nyttodjur, utan bara för sport och förströelse. Och vi talar fortfarande om ”hästkrafter” när vi vill beskriva motorstyrkan hos de bilar, som överallt fått ersätta hästarna; trots att vi lika gärna kunde använda SI-enheten watt. Kopplingen till våra riddjur är fortfarande stark och livslång, vilket nog alla hästintresserade läsare av denna sida lär hålla med om. Också gudarna har sina hästar, och namnen på alla dem samlades av min kollega Henrik Andersson för inte så länge sedan. Den ende gud som går till fots, över ”Kormt och Ormt och Karlögar två” – för alla de vattendragen korsar Tor på sin väg till Idavallen, är Tor själv, som är så stark så att han inte behöver någon häst, längre sträckor åker han som bekant i vagn.

Tor vadar över de vida vattnen – illustration av Lorentz Frölich till en av artonhundratalets danska Eddaöversättningar

Oden rider på Sleipner, och medan Bjarka-runan, som inledde den tredje aetten i runraden motsvarar Ur och Naud, motsvarar Eh-runan både Thursrunan och Isrunan, som båda är starka dödsrunor. Man har sagt att Oden på Sleipner kan rida in i den andra Världen eller dödsriket, vilket också motsvarar berättelsen om Hermods ritt ned till Hel efter Balder. ”Asarnas gåva” alltså tre gånger sex, syftar också på den underbara hästen Sleipner, och många runtolkare har ansett att Hästrunan Eh är en runa för resor i det Inre, meditation och esoterisk kunskap, som icke är för envar.

Det angelsaxiska runpoemet säger att:

Eh byþ for eorlum æþelinga ƿyn,
hors hofum ƿlanc, ðær him hæleþ ymb[e]
ƿelege on ƿicgum ƿrixlaþ spræce
and biþ unstyllum æfre frofur.
”The horse is a joy to princes in the presence of warriors.
A steed in the pride of its hoofs,
when rich men on horseback bandy words about it;
and it is ever a source of comfort to the restless.”

Just egenskapen att vara rastlös, ständigt sökande, ständigt trängtande efter mer vetande tillkommer Oden, valkyriornas herre. Om Reid-runan – som betecknar Tors Vagn – är en runa för resor i det yttre, eller i den här Världen, så pekar Eh-runan upp emot det översinnliga, och en tillvaro i evigheten, bortom Midgård.

Hingsthetsning – bildsten från 500-talet och Häggeby kyrka i Uppland, Håbo Kommun

Atreid Grimsson ville på 1980-talet koppla den till den Vilda Jakten, och Odens följe, som rider runt i Julnätterna, de dödas andar och det översinnliga. I Runatal Havamáls står den artonde runstrofen för den hemlighet, som oden aldrig berättar mer än för sin älskade (Frigg ?) eller den kvinna han ser som sin syster, och det passar ovanligt väl med Eh-runans fördolda natur. Edred Thorsson gav på 1960-talet en mer positiv tolkning av Hästrunan, och kopplade den även till Frej, äringen och hästoffer, som i berättelsen om Ragnvald Frejsgode på Island, han som hade en helig gudahäst, på vars rygg ingen fick rida. Han citerar även det isländska stävet ”marr er mans fylgia” och tar upp det faktum att Fylgiorna kan visa sig i hästgestalt, liksom Valkyriorna, andra väsen än Oden, som också far på hästryggen från en värld till en annan.

 

Freyja Ashwynn betonar liksom andra att hästrunan är ett medel för kommunikation, verktyget för övergång till ett tillstånd till ett annat, snarare än blott och bart fysiska resor, som ju syns i Reid-runan. Hon menar att hästrunan också syftar på nära förhållanden, i vänskap och kärlek, där ”två reser över världen” och att en omvänd hästruna också tyder på falsk vänskap, svek, ett förhållande som upphör. Runan kan också tolkas som två lagr-runor, eller två vattenrunor ställda mot varandra, vilket skulle ha viss betydelse för kärleksmagi, säger hon, men vattnet är ett lättrörligt och föränderligt väsen, och runan har inte samma starka betydelse här som den nästföljande Mann-runan, till exempel, utan tyder kanske mer på lättrörliga, föränderliga förhållanden.

Etymologer har spårat runans namn till gammalhögtyska Ehin = en, ehwa = evighet, fornisländska ae = alltid, aevi = livstid, och ytterst den förindoeuropeiska ordroten aiw- som betyder livskraft, livsålder. Också andra Europeiska folk, som Slaverna med Svantevit, eller Kelterna med Epona har haft hästgudomligheter som stått för det översinnliga, och resan till dödsriket eller andra själstillstånd. En senare form av Eh ser ut som en lodrät stav med en snedställd, åt vänster lutande bistav, och den formen av Eh har också använts inom stadhagalder. Det tidiga 1900-talets tyska runforskare såg i räckeföljen Bjarka (för födelse) Eh (för övergång) och Människans M runa (som följer härnäst) en berättelse om människans skapelse, eller Gudarnas kraft, som verkar även i Midgård, och till slut leder fram till människan, men Eh runan som verktyget för människoblivandet, människans vinnande av insikt genom studiet av sin egen natur.

Det är kanske den bästa sammanfattning av runans betydelse som någonsin gjorts. Agrell ansåg redan på 1920-talet, att Hästrunan också återfanns i Buslubön, ett sent kväde, där vi ser odenstalet 18 multiplicerat med 2 återigen, och vi får 36 strofer, varav den sista är ”hin mesta galdr” eller den mesta eller största galdern, ett av Odens mysterier eller förvandlingskonster, som kan förvända synen på vem som helst. Hästrunans betydelse för destruktiv magi ska inte överdrivas, men den har ändå alltid stått för övergång från ett tillstånd till ett annat, inre förändring, inre resa, meditation och introspektion, vinnande av insikt och vetskapen om det översinnliga. Kanske är den också en av den äldre runradens mest förbisedda och bortglömda runor.

 

Annonser

I vilket hans högvördighet Mikael Mogren, biskop av Västerås, svamlar och hymlar om Julen…

Vestmanlands Läns Tidning, eller VLT, hade den dåliga smaken att ta in en kristen partsinlaga om vår hedniska Jul den 19 December i år. Det är ingen mindre än Hans Högvördighet Mikael Mogren, annars Biskop av Västerås, som står för den sällsynt osammanhängande och illa skrivna krian, som aldrig borde ha publicerats av någon kritiskt tänkande tidning, förutsatt naturligtvis att Tidningsredaktionerna i vårt land faktiskt läser de insändare de får. I sin artikel påstår Mikael Mogren en mängd saker, som han gripit ur tomma luften, och som därför inte borde få stå oemotsagda. Just därför tänker jag kommentera vad han säger, på vägnar av den Hedniska Folkrörelsen i Sverige, och jag har med flit väntat en vecka eller två innan jag alls skriver något, eftersom jag velat se om denna ”Högvördiga” utgjutelse från en man som säger sig stå närmare ”gud” eller det andliga än oss andra skulle få några följdrepliker, men nu ser jag att så inte varit fallet. Kanhända är det inte heller så konstigt, med tanke på den biskopliga debattartikelns jämmerligt låga kvalitet.

För det första påstår biskopen, att ”julevangeliets” (eller rättare sagt Julevangeliernas) berättelse om Jesu födelse skulle vara ”helt sann” vilket är ren gallimatias. Inte ett enda historiskt bevis för att Julevangelierna skulle vara sanna har någonsin framkommit, och dessutom säger Hans Högvördighet själv i samma artikel, att Jesu påstådda födelse – en tradition som inte är äldre än 350-talet, för det var först då den bestämdes till månaden December omöjligen kunde ha ägt rum vid år noll enligt vår tideräkning, vilket han också anses att det finns historiska bevis för.

Följaktligen ljuger Hans Högvördighet, och bibelns berättelse är inte alls ”helt sann” eftersom man redan tidigt i historien varit helt oense om datum. Och fortfarande finns det inte ett enda historiskt bevis för att Jeschua ben Yussuf, som han väl borde ha hetat, son till en romersk ”fältmadrass” eller ett billigt fnask vid namn Maria, som skyllde på en ”helig ande” och gifte om sig med en lokal snickare; någonsin har existerat. Det närmaste och troligaste i källväg man ens har hittat, visar mycket klart, att denne person inte alls var så ”helig” som de kristna velat göra gällande.

För det andra gör Hans Högvördighet Biskopen också flera direkt lögnaktiga påståenden om vår Hedniska Jul, och blandar ihop Julblotet med Midvinterblotet, fast detta är två helt olika saker, vilket han uppenbarligen inte insett och förstått. Han ljuger grovt, när han påstår att Midvinterblotet ”bara” och endast bara skulle vara nämnt i Olav saga Haraldssonar, vilket är fel i sak, eftersom Orkneyingasagan med flera sagor också nämner samma tradition, men Midvinterblotet firades i Januari, och inte vid Jul. Att de isländska sagorna också skiljer på Julblot och Midvinterblot, har han heller inte förstått, och han skriver:

Två påståenden om julen återkommer i olika former så gott som varje år. Jag har hört dem så ofta att det går att ta för givet att de stämmer. Det ena är att julen egentligen bara är en gammal hednisk offerhögtid. Det andra påståendet säger att julevangeliet är en påhittad saga: Skattskrivningen har aldrig ägt rum och Jesus har aldrig fötts. Det ställer också djupare frågor. Behöver julen vara kristen? Kan den inte lika gärna avkristnas?

– Hans Högvördighet Biskopen av Västerås, VLT 2018-12-19

Ja, det är just det, Ers Högvördigt Högvördiga Högvördighet, ni som anser er förmer än andra i andliga sammanhang. Det behövs inget kristet Julfirande.  43 % och mer av vårt folk har redan gått ur den förment ”Svenska” Kyrkan, och de vill inte längre ha er här i landet. De anser att en hednisk eller sekulär Jul räcker, och ni borde faktiskt respektera dessa människors fria val och vilja…

Vad ska vi med alla dessa ”Högvördigheter” som ständigt trycker ned oss, våra familjer och våra svenska Jultraditioner ? Varför ger vi dem alls utrymme i våra liv ??

För det tredje påstår Hans Högvördighet, att övergången från Hednisk tro till kristendom ”verkar ha genomförts utan större konflikter” vilket skulle vara bevisat ur ”den senaste forskningen” enligt vad han påstår. Detta är en direkt lögn. Bränderna, som förstörde Kungsgården vid Gamla Uppsala och i Uppåkra visar bortom allt tvivel, att kristendomen infördes med våld, likaså skövlandet av tusentals hargar, gudahov och kultplatser. Mikael Mogren talar inte sanning, när han påstår att det faktum att en hel del teofora ortnamn typ Fröstuna, Torsåker och så vidare ändå överlevde, trots att Gudahov efter Gudahov blivit bränt, vanhelgat och skövlat med kristna kyrkor på samma plats – skulle betyda något, eller att veckodagarnas namn skulle ”bevisa” att Asatron levde kvar.

Så var det inte, och det vet till och med minsta skolbarn i Sverige också.

Häxprocesserna – dödandet av mer än 400 svenska män och kvinnor, Konventikelplakaten, Husförhören, Våldsregementet, och allt det andra, som ”Svenska” Kyrkan aldrig någonsin tagit avstånd ifrån, och aldrig bett sitt eget folk om ursökt för, nämner Hans Högvördighet inte alls, men de företeelserna hörde också till svensk historia – i nära sjuhundra år.

Inte någonstans i sin artikel kan Hans Högvördighet ge ens ett endaste ynka exempel på vilken ”senaste” forskning han menar. Till och med legenden om sankt Sigfrid och flera andra kristna berättelser – Biskopen av Västerås är ju svag för dem, nu när han anser att Julevangeliet skulle vara bokstavlig sanning – hävdar att kristnandet var kantat av våldshandlingar, vilket vi aldrig får glömma. Sedan svamlar han en massa om Julens röda färg, och anser att det är ”rimligt” att den och många andra drag tagits över från rent hedniska traditioner – och talar därför rakt emot sig själv. För övrigt har frågan om det finns ”kontinuitet” bakom färgen på dagens juldekorationer eller Dagens Asatro inte ett enda förbannat dugg med saken att göra.

Att helt och hållet underkänna den nutida Hedendomen – som aldrig någonsin hävdat att den skulle vara en historiskt exakt rekonstruktion – hans Högvördighet missförstår totalt vad modern Hedendom är, eller vad den är till för – och han resonerar mycket dumt och mycket fördomsfullt – Han förstår tydligen inte, att den baseras på ett fritt val, och att mer än 43 % av detta lands befolkning redan ratat honom och hans ”kyrka” – de vill helt enkelt inte veta av någon ”allsmäktig Herre” eller något våldsregemente mer -liksom att Modern Hedendom är något helt annat, än dess historiska föregångare för minst 7-800 år sedan – utvecklingen har gått framåt, helt enkelt – men detta har Hans Högvördighet helt missat…

Efter att ha konstaterat att vår tideräkning tillkom först 500 år efter kristus, säger Biskopen att ”försöken att avkristna Julen” först skulle ha tillkommit på 1700-1800 talet – och citerar forskningen om Flavius Josephus som ett avgörande ”bevis” för detta. Det är nys och dumheter det också, eftersom Flavius Josephus som historisk källa var känd redan under renässansen. Kritik av kristendomen fanns redan hos Mohammed, och hos otaliga av senantikens lärde likaså. Hans Högvördighet av Västerås kan inte bara bortse från detta – för då ljuger han återigen. Och förresten – varför skulle just kritik från 1700-talet eller 1800-talet vara ”mindre värd” i Hans Högvördighets ögon ? Ingenstans i hans artikel, möter vi annat än kristna skenargument…

Såhär talar en djupt vetenskapsfientlig och emot kritisk granskning fientligt inställd människa:

Det positiva är att Bibelns texter sedan dess varit möjliga att undersöka och diskutera, eftersom inga zoner hålls fredade. Samtidigt ledde det till avmystifiering. Det skimrande och oförklarliga i julens värld släcktes ner. Rysningen och förundran inför det heliga förpassades ut.

Det finns inte ett enda godtagbart argument för varför Bibelns påståenden inte skulle kunna underkastas en kritisk granskning. Forskare har granskat och kommenterat Eddan och Koranen i hundratals, ja tusentals år, och det har inte gjort Asatron eller Islam mindre gångbar, så varför inte granska det kristna Julevangeliet också ? Om Jesus visar sig vara en bluff, en mytisk gestalt i likhet med Tor och Oden – eller en allegori, om man så vill – vad förändrar det ? Kristendomens budskap, eller evangeliernas innehåll förändras inte för den sakens skull – Biskopen av Västerås, likaväl som andra kristna, kan ju välja att tro på dem i alla fall, om han nu vill. Varför detta ständiga kristna hat emot källkritik och vetenskap ?

Vidare svävar Hans Högvördighet ut, och säger följande:

Idealismen, eller snarare den tyska idealistiska filosofin, menade att idéerna fanns före historien, inte tvärtom. För Strauss innehöll Nya testamentet endast myter som hade till uppgift att ge de eviga idéerna en tillfällig klädnad. Strauss ville därför befria kristendomen så att det eviga kunde träda fram. Det som då återstod av personen Jesus var en fattig snickare.

De här 1800-talstankarna har sedan förts vidare i många handböcker och populärvetenskapliga medier in i vår tid. Under några av åren som akademisk forskare fördjupade jag mig i den idealistiska filosofin. Då slog det mig hur ofta dess grundtankar dyker upp i de mest skilda sammanhang. Kärlekens kraft och samhörigheten mellan människor är två exempel på idéer som enligt idealisterna har förkroppsligats i gestalter som Jesus, Buddha, Moses och Gandhi. Märkligt nog tycks stora idéer alltid landa i stora män.

Alla idealistiska filosofer skulle alltså ha fel, enbart därför att de är icke-kristna – eller för att några av dem är tyskar. Och ingen annan stor tänkare, manlig eller icke, i hela Världshistorien kan alltså komma med ett kärleksbudskap, enligt denne inskränkte, fullkomligt idiotiske biskop i Västerås. Vilken oerhörd fördomsfullhet ! Man häpnar. Varför skulle inte Buddhas, Gandhis eller någon annan lära vara precis lika kärleksfull, precis lika bra – här saknas all logik i vad denne ”Högvördighet” säger..

Svammel om ”inkarnation” osv för ingen vart, och leder ingenvart, för kristendomen är varken bättre eller sämre än andra religioner, andra mytkretsar, andra filosofier eller livsval. Vill herr Biskopen i Västerås ingå i ett fritt och demokratiskt samhälle, där han accepterar andra människors fria vilja gör han bäst i att snarast acceptera detta, och sluta missionera för en förlorad sak, som de flesta av oss redan valt bort. Julen är inte kristen, inte begränsad till någon kristendom. Själva ordet Jul och Julen som begrepp uppfanns i det hedniska Nordeuropa – det går inte att komma ifrån.

De flesta människor i dagens samhälle vill inte ha någon kristen Jul heller – och även där måste de kristna ge sig, och acceptera andra människors åsikter.

Julens viktigaste gestalter och traditioner ÄR hedniska… Det kan ingen förneka…

Men, vår biskop av Västerås svamlar och lallar ömkligt vidare… Såhär skriver karln, helt utan sinne för ens den elementäraste logik:

Det oroar mig, och då menar jag verkligen att jag ser en fara med avkristnandet av julen. Det beror på att det är en del av avkristnandet av människan och skapelsen. Den har pågått sedan 1700-talet och i framtiden kommer det förstås vara ekonomiskt attraktivt att se människan som en maskin där reservdelar kan bytas ut och avstängningen aktiveras så fort kostnaderna för fortsatt liv blir för höga. Tankar på skapelsen som ett konto att tömma vid behov gynnar möjligen storindustrin, men det är osäkert om planeten Jorden håller för påfrestningarna. I snabb takt tilltar problemen när kristen tro inte längre anses ha något att tillföra vare sig det gäller människan eller skapelsen; då blir det liksom fritt fram. Exploateringen av människa och skapelse kan pågå utan spärr när livets helighet släckts ner. Reduceras vårt existensberättigande till produktion och konsumtion, då blir värnandet om den utsatta människan allt svårare att hävda.

Detta är inget annat än kvalificerad bullshit, struntprat, ömkliga kulisser. Avkristnandet av Julen är inte alls någon ”fara” – det innebär bara att den återtar sin naturliga roll i folkmedvetandet.

Inte heller följer det, logiskt sett, att firandet av en hednisk Jul skulle leda till att någon ser ”människan som en maskin” vilket denne ”Högvördiga” biskop babblar om. Tvärtom innebär det en återgång till en respekt för givandets helgd, för människolivets helighet, respekt för ätten, släkten, naturen och traditionerna – allt det dessa kristna inte kan förstå, och evigt är utestängda från…

Asatron är Polyteistisk till sin natur, likaväl som 1700-1800 talet idealism, som inte heller förnekade Humanismen, eller andra eviga värden. Att bara jämställa Hedendom med Konsumism, på herr Västeråsbispens fullkomligt löjeväckande vis, finns det ingen som helst logisk grund för. Också Buddhistiska, Hinduiska eller vilka icke-kristna tänkare som helst, ja till och med rena ateister typ Stephen Hawking försvarar för övrigt människovärdet, och att det faktiskt är så, torde vara allom bekant. Själv tycker jag, att inskränkta kristna av denne förfärlige Västerås-biskops typ snarast borde besöka Humanisternas Hemsida, till exempel – och läsa på fakta – om vad Polyteistiska religioner, och vad Polyteistisk Humanism faktiskt är för något – liksom den sekulära Humanismen.

Herr Bispens studier i 1800-talets filosofi förefaller överflödiga, grunda och inte uttömmande nog, och därmed lämnar jag honom – åt sitt öde…

Vi behöver inte dessa  Kristusar, ”Högvördigheter” och Biskopar. Vi behöver Hednisk Humanism – och INGA förtryckare…

Kommer Dagens Nyheter att ÖVERGE Låtsas-Liberalismen ?

Den extremt pro-kristna morgontidningen Dagens Nyheter tog idag in en enda artikel, som inte hyllar kristna ideal. Det är ledarskribenten Lisa Magnusson, som för en gångs skull vågat avvika från den stenhårda linje som DN:s redaktion för, och dissa all den sunkiga ”låtsasliberalism” som sedan länga varit DN:s kännemärke. Kanske är det ett litet tecken på att landets största dagstidning återvänder till sundare ideal nästa år, och verkligen börjar försvara den liberalism, som man länge sagt sig representera. Hoppas kan man ju alltid.

Kristendomen och ”Svenska” Kyrkan är bara ”Islam light”. Monoteism är TYRANNI !

Lisa Magnusson konstaterar, att religiösa samhällen ”alltid blir tyranniska”, vilket innebär att hon inte lyckats frigöra sig från kristendomens förlamande grepp, trots att artikeln helt klart visar, att hon börjat få hedniska tankar. Ännu så länge har hon inte förstått, att Polyteistiska religioner och samhällen är helt annorlunda till sin natur än den kvava, instängda Monoteism, som kristendom och islam – de två huvudfienderna emot alla fria samhällen, representerar. För henne är begreppet ”religion” fortfarande helt synonymt med kristendom, och hon kan inte tänka sig att det finns andra alternativ – bland annat då vårt eget, Nordiska – för den som vill uttrycka sin andlighet. Hon har uppenbarligen helt glömt bort, att det var Hedniska, Polyteistiska samhällen som Grekland och Rom, som skapade början till vår tids humanism och demokrati, samt ett sunt människoideal. För henne finns ingen Hypatia, inget bibliotek i Alexandria, ingen Isländsk Fristat och Inga Eddor. Man märker hur begränsad hon är i sitt tänkande, nästan fjättrad vid den kristna läran, men på väg bort från den – och man önskar att frigörelseprocessen fortsätter. Ifall DN kunde tillsätta lite bildade människor bland sina ledarskribenter, skulle nog mycket vara vunnet inför nästa år.

Lisa Magnusson opponerar emot den kristne fanatikern Joel Halldoff, som hela tiden i namn av ”liberalism” vill ge allt högre och högre penningbidrag till Islamister och kristna kyrkor, trots att dessa grovt odemokratiska samfund inte borde ha ett enda öre i bidrag från den svenska staten. Att tvinga människor till tron på en enda gud, samtidigt som man ogiltigförklarar och olagligförklarar alla andra religioner, inklusive andra Monoteistiska läror, vilket både de kristna och islamisterna gör; låter sig aldrig någonsin förenas med ett demokratiskt samhälle. Samtidigt missförstår hon helt och hållet begreppet liberalism, och förstår inte, att friheten måste försvaras, och att totalitära läror och system inte kan tillåtas bygga upp ett ”parallell-samhälle” mitt inne i vårt sekulära Sverige. Hon skriver:

Frågan om vad liberalerna tror på utgår från att liberalismen ska ha något alls att säga om människors privata tro. Detta faller sig naturligt för den kristna eftersom religionen själv inte kan låta bli att göra den sortens totalitära anspråk på tanken, på själen. I svensk debatt brukar folk vanligen vara rörande överens om att det är ett problem. Åtminstone vad gäller islam. Men nu finns en liten klick intellektuella – jag har tvingats emotta spirituella rimmade verser (!) av dem på Twitter – som tycker att det är roligt att försvara just kristendomen. Och det kanske det är: något ska man ju tro på, och förfäkta. Postmodernismen är trots allt inget mer än en återvändsgränd intill nihilismens stinkande container.

Nihilism är inte ett alternativ, för alternativet till Monoteismen stavas Polyteism. Det är detta Lisa Magnusson inte lyckats lära sig. Hon förstår inte, att när mer än 43 % av svenska folket redan gått ur den ”Svenska” kyrkan, så är det Polyteism, och andra andliga alternativ de söker. Och inom Polyteismen finns ingen ”allsmäktig Herre” att hela tiden krypa och kräla i stoftet för, ingen slavmoral.

Bara fria människor, som står upp för verklig liberalism, och sig själva. Det är på tiden, att både Lisa Magnusson och DN:s övriga ledarskribenter lär sig förstå detta, och slutar att hela tiden böja sig inför korset..

Redan Hypatia av Alexandria, en av forntidens största matematiker, insåg att Monoteismen är en andlig återvändsgränd. Utan polyteism, ingen tolerans…

Hedniska Tankars Runskola (del 17) Bjarka-Runan

Om den 16:e runan i Utharken eller Tyr-runan, en manlighetens och stridens runa – den är ju både formad som en pil, en manlig torso eller ett manligt kön – nu väckt en stor och obefogad debatt samt fullkomligt galna och helt irrationella vredesutbrott från vår vansinnige Minister Morgan ”Mollgan” Johansson, så har den sjuttonde runan, Bjarka – på norröna – eller – som den också kallas Berkana eller Berkano, på gotiska Bairkan, på fornengelska Beork och på modern svenska Björk helt enkelt väckt mindre kontroverser…

Bjarka-runan finns med på nästan alla Terrängkartor i Sverige, där den står för ”botaniska minnesmärken”, precis som Raido-runan, Tors egen Vagnsruna eller Fornminnes-R:et som står för alla Fornminnen, och även flitigt används som karttecken. Även detta bevisar hur fullständigt verklighetsfrämmande ”Mollgan” Johanssons och Socialdemokratins blinda hatspyor emot runorna, och deras groteska tal om runförbud är. Man kan inte ändra hela rikets kartverk sådär utan vidare, och all denna sjuka förbudsmentalitet är verkligen efter sin tid. Också i dagarna har jag fått ännu fler vittnesbörd från den hedniska rörelsen i Sverige om att den aldrig tänker acceptera något ”runförbud” och kommer att använda civil olydnad som vapen, ifall den nuvarande expeditionsministären fortsätter med sina tramsigheter. Vi får väl hoppas att ”Mollgan” Johansson slutligen avgår, och ersätts med en kompetent Justitieminister istället. En som ägnar sig åt de växande problemen med sk ”skjutningar” eller rättare sagt Mord på öppen gata, de många våldtäkterna emot etniskt svenska kvinnor, bilbrännare och ökande våldsbrott istället för kulturell förföljelse av sin egen befolkning… ”Runförbud” är inte svaret på vårt lands problem – och hur skall Regeringen Löfvén alls kunna upprätthålla en sådan idiotisk lagstiftning ? 

Redan många copyright-belagda symboler som den för Bluetooth och andra data-teknikens landvinningar innehåller ju en Bjarka runa... Se här bara:

Hagal-runan (talvärde 8) samt Bjarka-runan (talvärde 17) = 25 ingår tillsammans med en Gifu-runa (talvärde 6) i Bluetooths firma-emblem, och kan numerologiskt utläsas som ”31” eller 3+1 = 4, eller 31 – 24 = 7, alltså Reid-runans tal för ”kommunikation” och Wynjo-runans tal för ”lycka” – vilket ju är ganska fyndigt för en kommunikationsbefrämjande teknologi – Och hur ska (S) Regeringen förbjuda runor, när de ändå finns ÖVERALLT i vårt Nordiska samhälle ?

Talet 17 är ett primtal, alltså ett tal som bara är jämnt delbart med sig självt, och siffran ett, vilket nästan alla indoeuropeiska folk uppmärksammat. Bjarka runan kommer som den andra i den sista Aetten eller åtta-talet i Utharken, då den gammalnordiska runraden ju innehåller tre gånger åtta runor, och man har sagt att där den första aetten står för Jotunheim eller urkrafterna i tillvaron, står den andra för Midgård och den tredje för Asgård, eller de krafter som bestämmer själva livet. I Tyr-runan såg vi den manliga kraften, eller Asarnas princip, så att säga – och i Bjarka följer så det kvinnliga, eller Vanernas princip.

Man har ansett, att Bjarka runan dels står för trädet björk, men också för det kvinnliga elementet i tillvaron, eller kvinnor i allmänhet. Liknelsen mellan unga kvinnor och slanka björkar finns inte bara i den nordiska skaldepoesin, utan också i Finlands Kalevala, bland Ryssarna och längre österut, och även den isländska sångerskan Björk använder precis samma symbolik i nutid.

Att björkar och kvinnor kopplas samman beror kanske på att björkens gröna blad slår ut i Maj, Frejas månad framför andra, och att Björken är ett högst användbart trädslag, som värmer våra hem, utgör grundstommen i våra hus och möbler och även savar om våren – alltsammans saker, som man förband med det ”kvinnliga” eller vanernas sfär. En del har till och med ansett, att Bjarka är Friggs speciella runa, en runa för äktenskapet, hemmet och moderskapet, vilket stämmer med dess ”fredliga” användningar. Bjarka runan kan tolkas som två stiliserade bröst, sedda ovanifrån, eller som ett par kvinnliga bröst ovanför en stor, gravid mage – bokstaven B blir då en bild av den havande kvinnan eller modern, sedd i profil…

Exempel på hur Bjarka-runan gestaltats i ”stadhagaldr” eller ”stående galder” – ett sätt att teckna runorna via handsignaler eller med hela kroppen…

Också moderna gestalt-psykologer som begränsat sig till det latinska alfabetet säger att där bokstaven A tänks som ”manlig” och står för entalet, kommer B att betraktas som kvinnlig, och beteckna talet två. Även om runraden är organiserad på ett annat sätt, känner man igen denna psykologiskt betingade ”teckenföljd” – kvinnan är ”det andra könet” – men utan henne kan mannen heller inte bli komplett.. Till och med hieroglyfen Ankh i det gamla Egypten, som innehöll en rund oval överst, och ett stående streck eller en påle underst, som går upp i ovalen, likt Midsommarstången på väg in i en krans (ursprungligen bestod ju midsommarstången av en lodrät påle och en eller flera kransar uppträdda på den – att ha kransarna hängande under en korsformad anordning är ett 1900-tals påhitt) och göra detta till ett tecken för ”nytt liv” är ju en enkel och lättförståelig symbolik, ett slags rebus eller bildskrift. Ursprungligen var B-ets båda bågar lika stora, men nuförtiden skriver vi fortfarande den latinska bokstaven B med en liten båge överst, och en större båge i B:et underst.

Engelsk översättning av Bjarka-strofen i det isländska ”runpoemet” som lär ut runornas rätta betydelse…

 

Inte konstigt då, att Bjarka runan sägs ha haft med kvinnor och fruktsamhet att göra ! Bjarka runan har dels kopplats till Frigg av Atreid Grimsson, dels Eir, läkegudinnan, och även fått symbolisera växtkraft i allmänhet enligt honom, något som dock går in på Eiw-eller idegransrunans traditionella betydelse. Runraden blir i så fall inte helt konsekvent, och själv tycker jag att det är bättre att betona, att Bjarka står för skapande av nytt liv, och moderskap i allmänhet. Inte heller varje runa kan kopplas till något trädslag, för Utmarken är inte något druidiskt beth-luis-nion alfabete, även om det finns en idegransruna, hagal jämförts med hagtorn, tyr runan med furan och bjarka som sagt med björken…

 

Grimsson påpekar att Bjarka-runan i sina negativa aspekter skulle betyda alltför mycket av självuppoffring och villkorslös kärlek som är en del mödrars största fel, och man kan se en parallell här till Tyrs offer. Så länge man offrar sig för en god och rättvis sak, eller använder moderskap och omvårdnad till de som verkligen behöver det, är detta goda och vackra egenskaper, men offrar vi oss för ovärdiga människor eller gör vi för mycket för de som egentligen inte behöver vår hjälp, sliter vi ut oss i onödan, och det är alla föräldrars och inte bara mödrars största gissel. I negativa tolkningar skulle den också tyda på ofruktsamhet, grälsjukhet, falskt martyrskap, sk ”passiv” aggressivitet och felriktade kvinnliga egenskaper i allmänhet, men däremot ha en koppling till Alferna, skog, natur och växande i positiv riktning.

Moderskap, födande, barn och föräldrar är alltså något av vad Bjarka runan pekar på och ”betyder”, särskilt i samband med spådomar. Exakt vad för svar spådomen ger, eller vad i detta förhållande runan tyder på, fick man dra fler runor för att svara på, för historiskt sett drog man aldrig någonsin runorna en och en, utan använde flera åt gången för att få fram någon mening i sina frågor, och det bör man komma ihåg. Redan på Tacitus tid, eller i de allra äldsta skriftliga källor vi alls har, gjorde man så.

Edred Thorson kopplade på 1960-talet Bjarka runan till livets fyra stora ceremonier eller initiationer, alltså födelse, vuxenblivande, bröllop och till sist begravning. Bjarka var för honom initiationens stora runa, övergången från ett tillstånd till ett annat, eller övergången från en ålder i livet, till en annan. Att bli först kvinna och sedan gift, därefter mor och kanske på slutet igen ensam, eller en gammal gumma, är den väg otaliga kvinnor fått vandra, och björkriset, som smyckar både bröllopsgården, bastun där man föder (i gamla tider gjorde man så, bastun var det renaste utrymme man hade) eller till sist ligger lik, är alla smyckade med björkris, och björken återkom ju år efter år i alla livets vårar, eller då man började något nytt.

Thorson helgar också Bjarka till Nerthus, Njrd eller Gerd, alltså moder jord, som är den stora modern framför andra, och ger dess stadhagalder som en människa som står med armen och ena benet krökt i vinkel, för att likna de två vinklarna på runan. Bjarka runan kan också sägas bestå av en I-stav för IS, plus två kaun-eller skenrunor, som ju hör till Freja, och som gör isens upprättstående kyla till något helt annat. Freyja Aswynn tillade, att Bjarka-runan såg ut som en sluten Perchta-runa (klipp eller stenrunan) och att Bjarka därför symboliserade ett moderskap, som varar längre än födelsen, och noterade också dess kopplingar till Midsommarens björkris, lövande och stänger, plus försommaren. Jan Fries i holland noterade att Beorc på fornengelska kommer från den urindoeuropeiska ordroten *bher för bära, fornnordiska burtis= birth, födelse, också bar och ord som bherg, som på urindoeuropeiska betydde berg eller kulle, alla ord som har med bärande-födelse, börda, bar = naken och till och med vågnamnet ”Bara” = den bärande att göra. Han citerar de tre runpoemen, och ger alternativa stadhagaldrar för liggande kvinnor, som vi inte behöver gå in på här. Men förvisso går det att meditera över Bjarka, med benen krökta uppåt vid knäna, och armarna vid huvudet, också krökta till en båge.

I kontinentalgermanska inskrifter har det nämnts en gudinna Verkana – Berkana som skulle vara ett annat namn för Nerthus, och även Agrell, Helmut Arntz i Tyskland och alla det tidiga 1900-talets forskare påvisade sambandet mellan Frigg, Bjarka runan och björken, som också redan fanns i istidens Europa, och var ett mycket spritt träd. Någon har velat se Eddans och Sigdrifumals ”bjargrunor” eller ”bärgningsrunor” i bjarka runan, och många historier finns (bland annat hos Freyja Ashwynn) om kvinnor och flickor som undgått olyckor, fall, hugg och slag, då de burit en bjarka runa på sig eller runt halsen, och alltså fått del av runans skyddande verkan.

Runatal Havamals säger att den sjuttonde runan är för ”mansongur” eller manande kärleksmagi, och för att man ”sent skall komma att skiljas” från sin älskade, och antyder väl också Bjarka.runans funktion i bindrunor, där den kan användas för att mana på eller frambringa något, samtidigt som den står för beskydd.

68 000 nya HEDNINGAR i Sverige i år…

Hednandet av Sverige fortsätter oförtrutet. Vårt antal blir större och större, och som jag visat omfattar vi redan mer än 42 % av befolkningen. Målet för den hedniska rörelsen i vårt land är oförändrat, och det är att nedbringa alla Monoteistiska religioner under 10 % av landets invånarantal. Ny statistik från den sk ”Svenska” Kyrkan – som inte är ett enda dugg ”svenskare” än något annat samfund – vore den ärlig, skulle den förmodligen kalla sig ”den evangelisk-lutheranska kyrkan i Sverige” precis som dess brodersamfund i Finland – visar att ungefär 68 000 människor kommer att hedna sig innan detta år är slut.

Fram till och med November var antalet 65 702, noga räknat, och enbart i den månaden hednades 3070 personer. Av någon anledning, som ingen förstår, vägrar ”Svenska” Kyrkan att låta människor gå ur den under November och December varje år. Istället tar de ut avgifter, tionden och skatter av människor i ett helt år extra, och vägrar att respektera de här personernas vilja. Det är ungefär som om någon skulle låta dig betala hundskatt i ett helt år extra, fast din hund redan har avlidit, och Karo övergått till de sälla jaktmarkerna. Eller som om någon skulle tvinga dig att betala bilskatt, fast du inte har någon bil.

”Svenska” Kyrkan styr och ställer med människor i det här landet på ett uppenbart orättfärdigt sätt, och det tror jag är en av orsakerna till varför den blivit så avskydd, för sin girighets skull.

Varje enskild svensk tvingas också betala ca 1,3 miljoner kronor till ”Svenska” kyrkan under en livstid, ifall hon eller han nu får en normalinkomst. Är det såhär vi ska ha det ? är det rimligt, att tvångsbeskatta ett helt land och ett helt folk på det här rent ut sagt snuskiga viset – och ta betalt för tjänster, som ingen efterfrågar ?

”Svenska” Kyrkans egna siffror visar, att bara 33 % av alla giftemålsceremonier är ”kyrkbröllop”. Mer än två tredjedelar av svenskarna och svenskorna, vill inte gifta sig kristet. Mindre än hälften av alla barn ”döps” och mindre än 25 % vill alls ”konfirmeras” på sin påstått kristna tro, när de blir tillräckligt gamla för att bestämma själva. Ny statistik visar också, att mindre än 73 % vill blanda in de kristna i begravningen – allt fler och fler väljer Borgerlig begravning eller andra alternativ. (Mer om detta i ett kommande inlägg)

Varför då fortsätta att betala för en ”gud” som vi inte längre tror på, när vi kan få bestämma över våra egna pengar och våra egna liv istället ?

doepler-heimdal-rig

Ni kan spara MILJONBELOPP till Pensionsförsäkringen – eller till era Barns Studier, gott folk”   (Emil Doeppler visar hur Rig eller Heimdal undervisar i stugorna…)

 

Att stjäla miljonbelopp från varje vuxen medborgare motsvarar inte de kostnader, som man rimligen kan kräva för någon enstaka vigsel och ett bröllop, begravning, dop eller någon gudstjänst några gånger om året – ens för de som nu är kristna, och vill delta i sådant. Jag för min del vill det inte alls, eftersom jag tillåter mig att själv besluta över mitt liv; och vad jag ska tycka eller tänka.

Men – tänk efter, kära medborgare, kära medborgarinna… Det finns kostnadsfria appar på nätet, där du kan räkna ut hur mycket pengar prästerna lurar av dig:

  • Låt oss säga, att du är 20 år gammal, och nyss fått ditt första jobb. Med en måandsinkomst på 18 000, stjäl de 85613 kr från dig, med ränta på ränta…
  • Är du 30 år gammal, och har en månadsinkomst på kanske 24 000, vilket inte är ovanligt ? – Nu stjäl de dig på över 97 000 spänn

Har du cirka 30 000 i månaden ? – ja, i så fall stjäl man 120575 kr från dig, med ränta på ränta, och mer än 3400 kronor, varje år.

Tänk dig nu för !

Är det verkigen lönt att betala allt det här för en tro du inte har, en gud du inte alls tror på (mindre än 10 % av svenska folket tror på ”gud” har det visat sig i attitydundersökningar och oavsett att ”nämen kyrkan ger så mycket till välgörenhet” (det gör man inte alls, man ger mindre än 8 % av sin budget i bistånd) så är det väl DU som bestämmer vem du ska ge till, när du vill ge och hur mycket – det kan man inte bara bestämma ovanför ditt huvud. Jag som hedning ger också pengar till Världsnaturfonden, Röda Korset, Rädda Barnen med flera välgörenhetsorganisationer, och det finns säkert mycket du kan göra med DINA pengar, som DU och DIN familj också har rätt att bestämma över.

Kanske vill du satsa på dina barns framtida utbildning eller bostad istället, eller ett bättre liv som pensionär ? – Ja, i så fall handlar du mycket bättre och sundare om du GÅR UR ”Svenska” Kyrkan med detsamma, och visar dig mogen nog att fatta beslut över din ekonomi själv – det ska ingen annan, och framförallt inte ”Gud” göra..

 

Jag har ett gott råd till dig som läser detta inför nästa år – och det är – att du låter hedna dig så fort som möjligt – nu när andelen kristna i landet inte är fler än ca 57 %

Dansk katolsk journalist RASANDE: ”Danska staten premierar Hedendomen” !!

Någon har sagt att mängden ”smarta gruff” och Skitstövlar i Världen är oändlig, och det stämmer kanske… En viss Iben Thranholm, tidigare Informationschef för ”Det katolska biskopsdömet i Danmark” angriper nu på nät-tidskriften ”Altinget” hela den danska Regeringen, som påstås sponsra Hedendom genom sin museums- och kulturpolitik. ”Jaha ja – mycket skall man då få höra, innan öronen faller av” svarar då jag.

Något fel med detta ? – Tycker vi inte alls…

Bland annat skulle DR, eller Danmarks Radio, ha visat ett – såsom i ett enda – inslag i Tv-programmet ”Langt fra Borgen” där man besöker ”en vikingaby” och träffar en kvinna som är Asatroende. Ett kortare blot ska ha visats på TV, och kvinnan skall ha offrat till förfäderna. Jaha. ”Förfärligt” enligt denne kristne journalist alltså – men vad klagar man över, egentligen ?

Efter et besøg i Københavns Domkirke trak Ask Rostrup de to gæster med til et sted, som han understregede, var forankret i den gode gamle danske muld, nemlig en vikingelandsby. En asatroende kvinde tog imod og inviterede Kjærsgaard og Helveg Petersen til at deltage i at blote, et hedensk offerritual, hvor man hylder afdøde.

Ideen med at sætte scenen hos den asatroende var at diskutere, om det er rimeligt, at andre trossamfund betaler til folkekirken over skatten, men det fremstod nu mere som en stærk markering af, at Danmark har andre guder, der er ældre end den kristne, og at troen på dem lever.

DR eller ”Danmarks Radio” visar kristna högmässor varje vecka, helgsmålsringningar såväl som Påvens Midnattsmässa från Rom varje Jul, om jag inte är helt fel underrättad – den senare är väl då ett måste för alla katolska tittare… Är det då helt fel att göra ett – alltså ett enda – inslag med Asatro också – eller ? Public servive och liknande skall allsidigt belysa hela samhället – det står väl antagligen i dansk lagstiftning såväl som svensk – och nog får man väl diskutera om det är rimligt, att människor som inte tror på Gud skall TVINGAS betala in pengar till ”folkekirken” – fast de inte vill vara med där – för så är det ännu i Danmark…

DR får väl föra en öppen debatt om denna fråga, såväl som andra – och varför skulle man inte få det ?

Ja – dessa kristna – dessa kristna… Så fort någon har en annan uppfattning om saker och ting än dem själva, så ska de censurera, förbjuda och trycka ned… Passar sådana fasoner verkligen i ett demokratiskt samhälle ? Skall inte Danmark – eller för den delen Sverige – inte vara just sekulärt ?? Men – herr – eller fru – Thranholm fortsätter, oförtrutet (namnet ”Iben” kan användas både för kvinnor och män):

 På Moesgaard Museum ved Aarhus er det hedenske også i centrum, hvor man her i julemåneden kan møde ti af julens mørke væsener. Man vil gerne vise befolkningen, hvad museet kalder for den ”oprindelige jul”, der er ”langt ældre end vores kendskab til jesusbarnet”, som der står på museets hjemmeside.

 

På Moesgaard Museum vid Århus visas bland annat Aboriginer, Thailändska Paviljonger och Modern arkitektur… Hur kan någon då hävda, att just Asatron skulle vara över-representerad där ?

Fast – där kom det ju förstås… ”mørke væsener” – eller ”mörka krafter” som alla dessa fanatiskt kristna journalister i Sverige brukar säga.. Ständigt denna djävulsbesatthet… Ständigt detta dillande och lallande om mörkrets furste hit och dit, Nidingar och allt vad det nu är… Och att Danska Muséer faktiskt tar upp fakta och nämner Julens sanna ursprung – var ligger det farliga i det ? Julen är faktiskt mycket mycket äldre än något ”jesusbarn” i Danmark, eller annars- och att säga det, är bara ett faktamässigt konstaterande – jag tror inte ens att de flesta kristna egentligen skulle bli upprörda av det… Det hindrar ju inte dem att fira Jul på sitt eget vis, om de vill – eller ?

Och Hr – eller är det Fru ?? – Thranholm tjafsar vidare – allt allt allt är nämligen den hemske, hemske Jim Lyngvilds fel, förstår ni…

Nationalmuseet er med på samme bølge, hvor man for tiden kan se den stærkt omdiskuterede vikingeudstilling, som den asatroende modeskaber og tv-kendis Jim Lyngvild står bag. Han har omtalt udstillingen som en hyldest til guden Odin.

Tidligere har han også sagt til BT, at kristendommen er det værste, der er sket for Danmark. Med hans egne ord har den skabt en ”nation af ynkelige, selvudslettende dovenmikler”. I stedet for at vende den anden kind til bør man gøre op med blødsødenheden, kæmpe for alt, hvad man har kært, og leve ærefuldt, mener han. Lyngvild har fået lavet en tatovering på siden af hovedet, der siger: “Odin ejer mig, jeg skylder ham alt.”

Jomenvisst. Hr Lyngvild är tatuerad, han. Föga radikalt, kanske – och Hva så med det ??

Författare och Konstnär sen flera år. Tatuerad och Hedersmedlem i Samfundet Särimner. Sannolikt ofarlig.

Jim Lyngvild har väl rätt till en åsikt, precis som alla andra – och många av hans landsmän håller uppenbarligen med honom – det får väl även kristna debattörer finna sig i ? För övrigt kanske Hr Lyngvilds uttalanden inte ska tolkas bokstavligt, ej heller lösryckta ur sitt sammanhangsom vi anar…

Vækkelse af de nordiske guder tog for alvor fart, da DR sendte julekalenderen “Jul i Valhal” i 2005. Interessen er ikke blevet mindre siden da. Alt tyder på, at den statstøttede promovering af hedenskab på DR og landets museer fortsætter for fuld skrue.

Derfor er der al mulig grund til at stå fast på, at kirke og stat ikke bør adskilles i Danmark.

Julkalendern är farlig för barn, alltså... Allt enligt denne kristne debattör i Danmark – tänk nu efter om även vi i Sverige har hört den slitna gamla refrängen eller den fina visan förut ? Och så dessa påståenden om att ”Danska staten” skulle stöda Hedendomen eller Asatron på allvar… Låter det ens rimligt, eller det minsta sannolikt – och vad tyder egentligen på att detta skulle vara sant, bara därför att ett eller annat Museum firar ”hednisk Jul” eller att just Jim Lyngvild får publicera lite fotografier och skulpturer på en utställning ?

Rasar hela Katolicismen eller hela de kristnas värld samman bara för detta – ja då är de nog intolerantare och grälsjukare än vi någonsin trott…

Men att Staten och Kyrkan bör skiljas åt – ja det är det många i Danmark som anser. I Sverige hände det redan år 2000, och i USA till exempel, i Tyskland och många andra länder – där har man aldrig haft någon Statskyrka eller någon Religiös Diktatur alls – den tanken är nog död nu, och vi får finna oss att vi lever i ett sekulärt samhälle, där alla religioner kan få utrymme, och få tillfälle att föra fram sina budskap – i DR eller Danmarks Radio – eller andra forum. Det kan man inte hindra eller stoppa, nämligen – och så var det med den saken !

Jim Lyngvild gör Succé på Danmarks Nationalmuseum…

Det nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm har varit ganska omskrivet i höst. Besk kritik har riktats emot dess utställningar, men alla besökare har varit glada och nöjda med att få tillbaka något av det bästa inom svensk konst och kultur. Nu har en liknande debatt utbrutit kring en ny utställning på Nationalmuseum i Köpenhamn, trots att det Danska muséet är ett historiskt och arkeologiskt museum i första hand, inget konstmuseum – eller kanske precis just därför.  Det är ingen annan än dansk Asatros egen Jim Lyngvild – för övrigt mode-designer, tv-kändis och nu en av Danmarks allra mest omtalade kulturpersonligheter som ihop med andra har gjort vinjetterna till en ny Vikingautställning – där Vikingatidens människor presenteras med porträttskulpturer och fotografier i ibland tidsäkta och ibland ”fritt inspirerad” klädsel.

Jim Lyngvild är också känd för att vara mottagaren av 2017 års Särimner-pris, och själv måste jag säga att jag älskar hans utställning – eller vad jag hittills sett av den, eftersom jag ännu inte haft tillfälle att se den på plats i Köpenhamn. Ärevärdiga Berlingske Tidene konstaterar också att besöksmässigt blev utställningen en enorm framgång för Muséet, och intresset för ”Danmarks Oldtid” har bara vuxit och vuxit – och det var ju det som var meningen ! 15.363 besökare såg utställningen redan de första 14 dagarna – och det var en ökning av besöksantalet med närmare 60 % mitt under lågsäsong, så här på Vinterhalvåret.

Danska Akademiker har surt konstaterat, att Jim Lyngvild är en herre utan formella meriter eller professors namn, likt dem själva. Men det är väl föga förvånande. Han är fotograf och konstnär – han har själv aldrig sagt något annat. Vid sitt eget hem i Ravnsborg, Fyn har han ordnat gigantiska vikingamarknader varje sommar och jul. Han driver ett eget blotlag, och han är Asatroende precis som jag och många andra. Men han företräder inte något särskilt samfund, eller en förening. Han är sin egen, och han har alltid varit sin egen. En fri skapare – och alla modeller är tagna från hans egen umgänges- och vänkrets.

Själv kan jag bara finna, att Jim Lyngvild och hans konstnärsgärning är något att beundra. Det har jag alltid synts, och det kommer jag alltid att tycka. Vad han skapar är konst och skall ses som konst, och i det perspektivet spelar det mindre roll, exempelvis, att de runtatueringar som visas på utställningen antagligen inte är autentiska. Det finns inga som helst arkeologiska bevis för att Nordborna under Vikingatiden tatuerade sig, nämligen. Ibn Fadhlans skriftliga kommentar om att ”de pryder sig med bilder från handloven till armbågen” i hans berömda ”Risala” är inte vittnesgill, för den har aldrig bekräftats ur arkeologin och den är fortfarande den enda källa, som alls hävdar något sådant. Vad som åsyftas i den kan lika gärna gälla textilier, eller smink och kroppsmålning – och den nämner inte alls någon skrift.

Men – sådant tycker jag för min del gör mindre, och är oväsentliga detaljer i sammanhanget. Dessutom är jag grundligt trött på människor som inte kan föra akademiska debatter på ett seriöst sätt, utan att brista ut i förolämpningar eller invektiv – och det gäller nog Jim Lyngvild med, för han har liksom jag låg idiot-tolerans, och vill inte ha med skrikande galningar eller tölpar att göra. Sådana finns det nog och övernog av – se mina egna inlägg från de senaste veckorna.

Hr Lyngvild og en representant for direksjonen… (figurerna till höger är inspirerade av guldhornen från Gallehus)

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Jag beundrar de som skapar fritt – och får andra att känna sig inspirerade. Jim Lyngvild har fått utstå mycket, från barndomen och genom ett helt liv av skapande, arbete och kamp för överlevnad för att komma dit han är idag – och det beundrar jag också. Han berättar själv för Berlingske:

Hvad var lavpunktet for dig i 2018?

»Det var faktisk også de to udstillinger. Det har været et tveægget sværd. Folk har kaldt mig de mest modbydelige ting, både i de trykte og på de sociale medier. Jeg tror ikke, at der er den lektor, der ikke har udtalt sig om mine kompetencer. Ofte meget politisk. Jeg har aldrig ønsket at snige politik ind i udstillingen på Nationalmuseet. Jeg har ønsket at lave noget visuelt smukt. Men mange har tillagt udstillingerne alle mulige politiske motiver, og det er helt afsporet. Forleden var der et indlæg i en avis, hvor en mente, at jeg leflede for højrefløjen, fordi jeg ikke har brugt trælle i det, jeg har lavet. Det var nærmest nationalsocialisme, forstod man. En museumschef skrev, at jeg er rablende dilettant, et barn af Trumps tidsalder og ønsker at gøre »Denmark great again«.

På sociale medier er jeg blevet kaldt pædofil. Forskellige mennesker har taget sig en fritur på mit navn. Når man stikker næsen frem, så er der ingen grænser for, hvad man kan blive udsat for. Jeg interesserer mig for vikingerne, men jeg har ikke udgivet mig for at være akademisk ekspert. Folk har nogle ideer om mig, som er betinget af deres egen politiske overbevisning. Måske skyldes det, at min bedste veninde hedder Inger Støjberg, og måske hænger det sammen med, hvor jeg sætter mit kryds, og at det ikke passer en meget rød kulturelite. Jeg tager det oppe fra og ned. Det handler om min person. Ingen har kunnet anfægte mine talenter. Jeg er ligeglad med, at en museumsdirektør synes, at jeg er et udueligt skvat, men jeg er ikke ligeglad med, at man siger usandheder om mig, og det har jeg oplevet.«

Rigtig nok. Sån er det, Jim, sier jeg. Men alla dessa klaffare och belackare skall till sist tystna, när de ser vad du uträttat. Gärningar och kärlek, väger alltid tyngre än ord.

Barock, Valkyrior och Valhall – i Lyngvilds tolkning… Hvergang ?

”Man skapar sina höjder – med det man förmår”