Månadsarkiv: april 2024

Inför Vanadis-blotet – om verkligt Hedniska Kultskådespel, kontra vår tids dåliga teater (repris från 2021)

av

Vanadis-blotet eller Valborg närmar sig alltmer. De flesta forskare erkänner nu att Valborgs och Valborgseldarnas ursprung är helt och hållet hedniskt, och en sedvana som finns inte bara i vårt land, utan också på Kontinentalgermansk botten. Också i Baltikum, Finland och övriga Norden firas vårens inträde och sommarens början i Maj med väldiga eldar, liksom i Nederländerna, och detta har inte med något kristet helgon att göra, lika lite som seden med ”Majdrottningar”.

I Valborgs eldar ser vi Freja – Vanernas Dis eller Vanadis, som härskar över Maj månad, den vackraste tiden på året

Det har också funnits och finns fortfarande andra hedniska traditioner än Valborgsfirandet och Majdrottningarna, som jag skrivit om förr om åren. Vi har kampen mellan sommar och vinter, illustrerad i en dust eller envig mellan ”Majgreven” och ”Vintergreven” – något det skrivit hela uppsatser om – men något av det mest underliga jag sett på senare år är Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet, en avhandling som helt förnekar alla källor före år 1500 och väljer bort dem – ett mycket underligt sätt att bedriva vetenskap på – ifall en forskare bara väljer källor hon ”gillar” är resultatet knappast vetenskap…

På kontinenten och i resten av Europa har man alltid tyckt, att den kamp mellan Vinterns och Sommarens representanter och Frejs gestalt, lätt kamouflerad till ”Majgreve” med gröna blad i sin krona, och ridande en yster häst är mycket mycket äldre än medeltiden, och snart är det också dags för Frösgången över åkrarna, och firandet av ”Sankt” Erik, som ju ursprungligen var Yngve-Frej han också.

Striden mellan Frej (Sommaren) och ”Vintern” enligt Olaus Magnus historia om de Nordiska Folken, 1555

 

Vad alla de här riterna har gemensamt, är iscensättandet av ett slags kultiskt skådespel, liksom vid Midsommar, då man firat Frej och Gerds bröllop – ni som är obevandrade inom Asatro måste observera att det är Frej och Jordgudinnan det gäller, inte hans syster Freja – men det är hon som ensam äras vid Vanadisblotet….

Själv tycker jag det är synd att några sådana hedniska skådespel inte förekommer så ofta nuförtiden, särskilt inte detta oår, drabbat av Corona, men jag minns den tid då jag själv redan på 1990-talet satte upp ett slags pjäs om Gudarnas bröllop i Tyresta naturreservat söder om Stockholm – och det var med ett riktigt bröllopspar som skulle gifta sig den gången, även om det äktenskapet inte hörde till de bestående. Man säger ju att ”den som varit Blomsterbrud, ej bär riktig brudeskrud” eller att den som iklätt sig Frejas roll, har svårt att bli gift i Midgård eller i den rådande verkligheten – något av det gudomliga kommer alltid att låda vid henne, och det stämde också vad den kvinna det gällde den gången nu anbelangar.

 

Frej och Gerds bröllop om våren, Iduns äpplen och Skörden, illustrerade av en engelsk konstnärinna

Jag minns att jag i mina teaterplaner den våren fick hjälp av en man, som kallades Kardinal Kaos, ty han var känd för att driva med de kristna, och för övrigt en icke oäven teaterregissör. Han led av en obotlig sjukdom, som fick honom att åldras i förtid och bli sjukpensionär, och numera finns han sorgligt nog inte bland oss längre – själv saknar jag honom – för han var en sann vän och som vänner skall vara.

Kanske återses vi bortom Midgårds dalar, kanske inte – men efteråt sa åhörarna att min pjäs och jag själv varit vacker – mycket har man i sanning kallat mig för, och mycket blir jag kallad än av de som är kristna moralister innerst inne och hedningar bara till namnet, men aldrig till gagnet – och deras sort finns ju nog och övernog.

Emellertid, för någon vecka sedan fick jag mig snabbt tillsänd Vilhelm Mobergs ”Gudens Hustru” från ett känt antikvariat, och det är en hednisk kultkomedi som heter duga. Det är mycket synd att den pjäsen inte spelas numera, för den är både välskriven och respektfylld emot hedendomen, vilket få om ens någon pjäsförfattare är numera, men Vilhelm Moberg skrev sina texter med stor känsla för poesi, svenska språkets inneboende skönhet – när det behandlas rätt – och framförallt med en stor kärlek till Asatron och det hedniska, eftersom han framställde det på ett helt annat sätt än det vanligen brukar framställas i teatervärlden.

”Riksteatern” satsar detta år på ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande när det är som värst…

Jag har skrivit för er om begreppet ”Christian belittlement” eller Kristet Förminskande, och hur moderna teatermakare hela tiden försöker förlöjliga våra gudar och vår tro, och utsätta den för öppet hat och hån. Ofta görs det här under en mask av självpåtagen ”modernitet” eller såkallad ”fri bearbetning” – något som blir allt vanligare och vanligare på teatern nuförtiden.

Man skarvar, kortar ned och vanställer kända pjäsförfattares texter till rent vansinne, lägger till än mer själv – repliker utan kvalitet – och låter sedan William Shakespeares ”Hamlet” till exempel, spelas av feta Etiopiska Dvärgar i 50-tals kostymer med miljön hämtad från en bensinmack utanför Säffle, och sedan säger man ”jamen detta är Shakespeare, detta är stor teater” fast vad man hittat på, är ren djävla dumhet.

Jag har redan tagit upp fjollifieringen av ”Arnjot” eller hur Wilhelm Petterson Bergers nationella opera först blev till en tafflig buskis-pjäs med tycke av Marcoolios ”Hem till Midgård” och sen fjollifierades alldeles, så att den totalt urartade, och blev något helt annat, än vad dess skapare avsett. Detta är att förgripa sig på författarnas intentioner, och behandla dem som kreatur, snarare än kreatörer.

Ett av de allra värsta exempel jag sett i år utgörs av någonting, som man inbillar oss skall vara ”Riksteater” och som nu dessvärre spelas via Internet – jag tänker inte länka till skiten, därför att den innehåller ren, rå rasism riktad emot oss Nordbor – Pjäsen ”Innan Jorden blev rund” innehåller lögn på lögn, förvridningar och vanställningar av vår tro – man påstår redan i inledningstexten att ”Gudarna skapar problem” vilket är ett uttalande fyllt av kristna fördomar – och dessutom insåg Nordborna mycket väl att Jorden är rund och inte platt – det var de kristna som kom med den lögnen – för som alla sjöfarande folk såg de skepp försvinna ned bakom horisonten när de var till sjöss, och kunde förstås dra den självklara slutsatsen att jorden var krökt utifrån det – dessutom beräknade matematiker som ”Stjarnar Oddi” och Erathostenes jordens omkrets med häpnadsväckande precision.

Det kunde man också göra redan från Stenålderns megalitmonument, om ni vill veta…

”Vi hade tänkt att sätta upp en PJÄS på Stora Teatern – detta är till exempel en LUFTVÄRNS-PJÄS, men den STÄLLER BARA TILL EN SJUDJÄKLA SCEN… ”

Vilhelm Mobergs pjäs, däremot innehåller så mycket hedniskt stoff, att den är det närmaste man kommer en ren lovsång till herren Yngve-Frej själv. Handlingen tilldrar sig i Värend, den del av Småland Vilhelm Moberg själv kom ifrån, och är hämtad från den Isländska sagatåten om Gunnar Helming och hans resa till Sverige.

Vilhelm Moberg undgår också skickligt den fallgrop, som mängder av pjäsförfattare före och efter honom hela tiden fallit i – Hedendomen och Asatron framställs alltid som ond eller enfaldig, och kristenheten hyllas på ett ensidigt och förljuget sätt – redan Petterson-Berger gjorde det misstaget i ”Arnjot” – ofta är man inte långt borta från 1800-talets skolplanscher, med sin Ansgar-idyll, så menlös att den bräker…

I Nära 200 år har vi tvångsmatats med förljugna, idylliserande skildringar av kristnandet, som inte har det minsta med sanningen att göra… Gudahov brändes och skövlades hänsynslöst, människor mördades för sin hedniska tro…

Istället innehåller Mobergs skildring av en torr och mycket kall vår i Värend mycket som kan betraktas som äkta, både galdrar och ”majvisor”, hedniska ramsor och ordstäv, men utan att vara skrivet på bygdemål, utan på allmängiltig, hög och naturlig svenska. Han skrev pjäsen under andra världskriget, och låter Gunnar Helming vara en högst motvillig kristen missionär, som blivit utsedd att offras till Frej efter att ha motsagt Sveakungen på tinget, efter vad vi – åhörarna – förstår – och i pjäsens början dyker han oförmodat upp i en skog i Värend, där fem Smålandsjäntor går och letar efter sina kor…

Här syns pjäsen i första upplaga med dedikation från författaren…

Kvinnorna berättar om Frej, den store guden, och Moberg sjunger ut om vad som också måste ha varit hans egen tro, för särskilt kristen var han ju aldrig:

 

”Lyss ! Lyss nu noga !

Om våren stiger han med det stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar och hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen…

Så går sommarn, han sjunker och krymper och kallnar. Hösten kläds naken i frost, hans mark hårdnar och hans åker gulnar. Och alla strömmar stannar. Då är han borta. Och borta är det stora ljuset. Det begynner sin kringfärd under jorden. Den färden räcker tusende raster genom mörka natten, den räcker från västan ända till östan.

Men när det stora ljuset hunnit fram där östanom, då stiger han åter opp i sin härlighet. han växer och värmer och glänser. Han kommer tillbaka till oss i sin ungdom. Så är hans kringfärd, den strålandes !”

Moberg skildrar i sin pjäs hur Ingegärd, den yngsta av flickorna, ”omedveten om mannens älskog” efter vad de äldre av dem säger, träffar på den flyende Gunnar, och säger insiktsfullt att han ändå inte kan undgå Frej, för ingen undgår sitt öde. Så blir det också. I byn kastar Locke, en korrupt gode – Ville Moberg hatade präster och överhet – lott om vem som ska bli Frejs brud, och lotten faller förstås på Ingegärd, vilket får hennes mor att närapå spricka av stolthet – för se sådana är Småländskorna…

Gunnar gömmer sig inuti Frejs heliga bild, och kommer – medan han funderar vad som är värt att offra livet för – alltid får man offra sitt liv ändå – antingen via ond bråd död inför sin fiendes vapen, eller genom ett långt liv fyllt av mödor och arbete – att bli buren in till det brudgemak där Ingegärd väntar, vilket får Moberg att skriva både sant Hedniska besvärjelser, bröllopskväden värda att minnas, och på sidorna 118 – 121 – som han tydlige fäste stort avseende på i sin personliga dedikation (se bevisen ovan !) detta:

”Vår Frej ! I frukt och korn har jag smakat ditt blod !

Du som spräcker åkerns tjäle ! Du som väcker kornets groe ! Du som spränger kvistens knopp – Du som öppnar blommans krona – du skall öppna mig, din brud !”

Varpå Gunnar Helming, som förstås också är Moberg själv, får svara;

”Du kvinna – av jordens saft, av mullens djup; av åkerns alv – av kornets gyllene kärna – du offrar mig din mark, dina fält , de jungfrugöna, bröstets korg med de hullmjuka frukter, och skötets röda dunkel. Det är kvinnans gåva, som du bjuder. Så säger du i månans natt till min ungdom att stanna..”

Mobergs högstämda text, om mannens och kvinnans förening – Himlens och Jordens makter – fortsätter sida upp och sida ned i en verklig Frejs och Gerds besvärjelse, som endast sanna Asatroende kan förstå och fatta – och till slut träder Gunnar – nu i den tidigare gudabildens kläder – fram inför folket och BLIR verkligen Frej i allas uppenbara åsyn, medan Locke – den korrupte goden – blir påkommen med att ha ätit av Frejs offrade blotmat, men storsint nog skonas, mot att han avstår från sitt ämbete – för gudar måste, förklarar den i guden omskapade Gunnar, vara storsinta och givmilda – och efter ett livgivande vårregn slutar pjäsen med att Frej och Gerd i människors gestalt drar vidare i vagn, under hoppets skimrande regnbåge.

Bara en Hedning skulle kunna skriva sådant, och det är allt bra synd att Mobergs pjäs inte spelas betydligt oftare, som sagt. Mycket av vad som ingår i den, skulle kunna ingå i hedniska ceremonitexter rätt av, och överglänser allt vad ”modern teater” heter. Pjäsen förblir en klassiker.

Valborg 2022 – i repris (Varning – SATIR !)

av

En ny Valborgs-visa:

Vintern Rasat ur bland våra Fjällar
Koranen bränns i köld och snö !
Sverige ler i vårens ljusa kvällar
För Islam skall nu för evigt dö !

Snart står Achmets fejs i purpur-lågor,
och han svär, helt Rosenrasande !
Men Koranen sveds av VALBORGS lågor
Och i Lunden dansar Svenskarne…

Kolla Pöbeln !
Alla galna ”Mussar”
kastar sten, som värsta dårarne
Och de bränner hus och bilar
Djävla drägg, det kan nu alla se !

Ja, Kolla Pöbeln !
Alla galna ”Mussar”
kastar sten, som värsta dårarne
Och de bränner hus och bilar
Djävla drägg, det kan nu alla se !

 

KRÄÄÄNKT – Jah bli´ så KRÄÄNKT – Vaffö ska svenschka’ ha kultur ?

(Jo, därför att vi har vår EGEN !! )

 

”What is the Rune of Courage ?” – och ett Sorgligt Jubileum

av

What is the Rune of Courage ?
For which some will figth and die ?

What is the Rune of Courage ?
For which only the brave will try ?

It’s a simple little thing that we wear
But a thing that not just anyone can share.

You must study, and work and learn
just to earn the rigth to the Rune of Courage !

What is the Rune of Courage ?
It’s sweat and blood and tears
It is the work of a lifetime, and many years.

It’s a thousand years of struggle
For which the blood of nations were shed.
Our forebearers toll on history’s scroll
Written in bright lines of red.

And it is only a posthumous honour

What is the Rune of Courage ?
– Well, my friend…
– If you do not know by now,
Then, I cannot tell you !

 

– Hedningen, 2024-04-25, ganska så fritt efter en sång av Barry Sadler, 1966.

Bindrunor fanns redan tidigt i historien, och sträcker sig ända tillbaka till Runskriftens uppkomst, antydd i Cornelius Tacitus ”Germania” och bevisligen existerande redan på 300-talet enligt vår tideräkning. Man har sagt, att de två Reid-runorna med talvärdet 4, samt Odal-runan med talvärdet 22, Ing-runan med talvärdet  21 och Is-runan med talvärdet 10 – för så räknar man när den äldre runraden används på esoteriskt vis, tillsammans skulle stå för begreppet ”mod” – även om denna bindruna är en sentida skapelse. Hela Bindrunan har talvärdet 57, eller 3 gånger 19, alltså Asarnas Ass-runa multiplicerat med Laug-runan – som står för rinnande vatten – eller – om man så vill – 5 + 7 = 12, den 12:e runan är Pertha, som bland annat står för sten, mineral och orubblighet – samt årets 12 månader. Gör av detta vad ni vill, gott folk, men kanske är då mod detsamma som Asa-kraftens aldrig stillastående flöde över tidens gång, år, decennier och en hel livstid igenom.

Idag firar jag själv – och ett dussin eller en tropp män som då var med mig i Österled – 20 års minnet av 28 April, 2004.

Det skulle lika gärna ha kunnat vara en dag som inträffade för tusen år sedan, för så känns det faktiskt – även om jag minns alltsammans, varenda detalj, landskapet, fågelsången, våren i Ukraina det året – och sedan dess har jag aldrig lämnat den by, som fortfarande heter Zmievka, Gammalsvenskby – eller Gross-Schlangendorf för Volgatyskarna – och som en gång var belägen uppströms Aifurs forsar – för det var så våra förfäder benämnde den sista stora forsen i den väldiga floden Dnjepr just så. Herodotos, den gamle greken som många kallar ”Historieskrivningens fader” kallade floden för Borysthenes, och berömde den för dess klara och kalla vatten. Han skrev också att den rann upp i ett land i norr, där det föll snöflingor stora som handflator från himlen.

Anno 2004 var Aifurs forsar tysta, och dolda under den damm som Stalin lät bygga, och som stod klar först 1959 – men som vi alla vet, sprängdes den i luften på Rysslands order ifjol, 6 Juni 2023 – och 6 Juni är Sveriges nationaldag. Det är ingen slump att man valde just detta datum för sin meningslösa förstörelse. Ryssarna gjorde det med full vetskap, just den dagen – som ett hån och en krigsförklaring emot Sveriges och Ukrainas gemensamma förflutna.

 

Babords åra längst akterut är ”taktåran” vars uppgift är att agera ”riktkarl” under marsch…

29 April 2004 var en särskild dag. Jag stod och talade med en medlem ur familjen Annas – hans förnamn hör inte hit, och för övrigt är det bäst att inte nämna det på Internet i dagar som dessa. Byn Zmievka eller Gammalsvenskby innehöll då – den dagen för tjugo år sedan – cirka 400 mer eller mindre svensktalande personer – en del – också en ung kvinna som en tid förra hösten befann sig på den ryskockuperade östra stranden – talade faktiskt svenska perfekt, och bland dem fanns också min sagesman. Han var vid den tiden några och sextio år fyllda, men idag lever han kanske inte mera – han borde vara långt över de 80 nu. Bara cirka ett hundratal mycket gamla och fattiga människor bor idag kvar i byn – som sedan Chersons befrielse 19 November 2022 befunnit sig under nästan konstant eldgivning från den ryska sidan.

Gammalsvenskby har bombats från luften med glidbomber, beskjutits med stridsvagnsartilleri tvärs över Dnjepr – men några militära mål eller Ukrainska trupper har aldrig befunnit sig i byn. Missiler och artillerigranater har regnat ned – och var och en kan övertyga sig på andra Internet-sidor om de skador man lidit – ifall man nu är villig att läsa, och inte hela tiden plottrar bort våra egna landsmän för situationen i Gaza, eller någon annanstans i vår Värld. Det senaste vapen man använder emot byborna – också volgatyskar och Ukrainare – är såkallade FPV-drönare, fjärrstyrda små farkoster fyllda med brandämnen, fosfor och annat.

Vi stod på den svenska kyrkogården, som i ”det 47:e året” – alltså 1947 hade grävts upp av Röda Armén, vandaliserats och det året var fylld av likrester, sönderslagna kistor och omkullvälta gravstenar, sedan de Svenskbybor som överlevt Andra Världskriget kommit hem igen från Sibirien – Regeringen Per Albin Hansson hade varit verksam genom sk ”tyst diplomati” och innan dess var Gammalsvenskbys historia precis lika blodbestänkt som den är idag. – under såväl 1920-talets ”Holodomor” eller mass-svält under Kommunismen – 1800-talets konflikter med de volgatyska storgodsägarna och ursprungligen ”Dödsmarschen” från Ösel, Dagö och Runö, under Katarina den Stora och furst Potemkin, som gjorde hela denna nyanlagda by till en ”Potemkin-kuliss” – 90% av de svenskar som anträdde dödsmarschen från Baltikum överlevde inte – de flesta som dog den gången, var naturligtvis kvinnor och barn.

Från slussen vid Nova Kachovka. Den hade en fallhöjd på dryga 11 meter, innan Ryssarna sprängde sönder alltihop. Vinden från Svarta Havet som koncentrerades genom slusskammaren när slussporten gick upp var något att minnas  – det var 7 Beaufort eller styv kuling…

”Du måste förstå” sa min Ukrainske sagesman till mig – ”Att ryssarna är ett helt annat slags folk. Det är gott nog för oss att träffa på landsmän, men ryssen tänker annorlunda, handlar annorlunda och är annorlunda. Så ÄR det bara – och du gör bäst i att aldrig någonsin glömma bort det. De har en annan kultur, ett helt annat slags mentalitet, medan Ukrainarna liknar oss svenskar…”

Och jag svarade ingenting, för jag trodde honom inte. Allt det där var ju med utgångspunkt av 1947 års erfarenheter, Stalins terror, Kommunisterna – som ännu sitter i Sveriges Riksdag – och allt det andra. Inte kunde väl historien upprepa sig ? Inte kunde väl Rysslands ledare vara så dåliga ?? Ärligt talat, det finns ju ändå sådär 175 miljoner ryssar i Världen, eller Ryska medborgare och medborgarinnor – inom Rysslands geografiska gränser eller utanför – och så onda kan de väl inte vara ? De känner väl kärlek som vi, har barn och familjer som vi – och bebor väl ändå samma klot, så nog måste de väl vara humanister och hedningar, de också ?

Så tänkte jag anno 2004, 29 April – Leonid Kutjma var ännu Ukrainas President – man talade mycket om EU-inträde och reformer det året. Vi vet också vad som hände sedan. Regeringen Janukovytj kom till makten – en Regering som mycket påminner oss om ”Magadan Magda” och Nomenklaturan i Sverige. Och hela situationen i Ukraina eskalerade, bortom allt förnuft, bortom all kontroll. 10 år efteråt – ungefär – var vi framme vid Euromajdan 2014, när Ryska specialstyrkor och OMON-förband besköt fredliga demonstranter i Kiev på öppen gata – och ”de vita hjälmarna” uppträdde samtidigt med Röda Korsets frivilliga, på samma sätt som i Syrien. Det första Ukrainska kriget inträffade, med annekteringen av Krim, samt den med militärt våld genomförda ockupationen av regionerna Donetsk och Luhansk.

Och så har det fortsatt. SÅ FEL JAG HADE… Totalt och ohjälpligt fel. Jag hade velat tro på freden, javisst – MEN DEN INFANN SIG INTE – och det finns ingen ursäkt för svensk naivitet, det finns ingen ursäkt för historiska misstag. Att hela Svenska folket misstog sig, liksom våra ännu naivare politiker förändrar ingenting.

JAG HADE FEL !!

Idag MÅSTE vi allesammans förstå, att även om Gazas sak må vara svår – så är Gazas sak INTE vår. De drabbade i Palestina må ha samma rätt till humanitär hjälp som alla andra, visst – och till och med den Brittiska Armén – som varit insatt i Palestina förr, innan Israel ens existerade som självständig stat – må göra sig klar till insats – men det förändrar ingenting.

Både ryssar, diverse ”frikårer” av ganska obehagligt och folkrättsvidrigt slag har – liksom den reguljära Ukrainska Armén och dess frivilliga från andra länder – åberopat sig på Runorna och Asatron – egendomligt nog – och som alltid har vissa symboler kommit att missbrukas. Inte heller det ändrar någonting, inte i sig – inte i det krig som ännu pågår.

Det är inte, kan inte vara och kommer inte vara Sveriges uppgift att ingripa för någon ”tvåstatslösning” eller fortsatt Islamisering av vårt eget land – trots att vi nu har SVT och andra Riksmedia samt Politiker och en mycket aggressiv grupp av islamister inuti vårt eget land som hela tiden driver denna agenda.

Vi är ändå Européer, och till sist handlar det om vårt eget Europa, vårt eget Norden – och våra landsmäns överlevnad.

Så enkelt är det faktiskt – och denna dag – med ett tragiskt tjugoårsjubileum i bakgrunden tänker jag på andra människor jag mött under mitt liv, delat mer än 6 år tillsammans med – och på verklig vänskap, vardagar och allt det jag upplevt och fått se.

Kollegor, som aldrig kommit tillbaka. De som kom tillbaka från s-i-n-a resor i Österled, trots allt – och Jan Majlard, den sk ”sportjournalisten” på SvD – som upprepat Rysslands propaganda och spottat dem alla i ansiktet, vid Azovstals fall, 2022. Jag tänker på alla andra hycklare, floskel-makare, propagandister, ”nyttiga idioter” i Putins ledband – I Sverige eller på andra sidan många hav. Och på de totalidioter, som säger sig tillämpa någon ”forn sed” fast deras hyckleri når över alla gränser – för vem var det i den hedniska rörelsen här hemma, som först ställde sig på Ukrainas sida ?

Jo, det var jag själv – med mina Hedniska Tankar – och mina kamrater. Nu är jag gammal vorden, och förhindrad att strida – för med två genomlidna blodproppar i höger ben, och ett hot om slopat Medborgarskap för varje ärlig svensk, som ställer sig till Ukrainas förfogande – annat än i helt civila organisationer – så är det ingen nytta med resor Österut, för min del.

Krig och Konflikter – av alla slag – tvingar människorna att ta ställning, och välja sida. Det är så det är – och så har det alltid varit, hela den mänskliga historien igenom. Allt jag kan säga er är att sedan 28 April 2004, vidpass klockan 1030 på morgonen, så är jag också Ukrainare – Europé, samt för evigt Asatroende Nordisk Hedning – och Humanist – fast kanske inte alltid i den ordningen – och Hedning har jag ju egentligen varit alltsedan födseln.

Redan berättelsen om dessa saker, redan själva erkännandet, redan det faktum att också stenarna kan ropa där människorna tystnar och skräms till evig tystnad – är ändå värt någonting.

Jag kan bara förakta vissa människor i det land jag tyvärr bebor för deras indolens, brist på medvetenhet och brist på initiativ, om inte annat. Jag föraktar dem, därför att de väljer måttlös Islamism och föråldrad Monoteism framför Humanism, och stöder det värsta slödder vi har i vår Värld istället för att stödja ett fritt Europa – vilket faktiskt måste få gå före – eftersom det ändå är även Sverige och Nordens framtid det pågående kriget i Österled gäller. Var och till vem skall våra få sjukvårdsresurser koncentreras, var gör de mest nytta ? Svaret talar fortfarande till Ukrainas fördel och Gazas nackdel – tyvärr – för de få resurser Sverige har kvar, räcker inte till att lösa båda uppgifterna samtidigt. Sådan är den bistra sanningen.

Ingen kan göra allting, och man kan fråga vad nytta ekonomiskt bistånd har i ett krig som ännu pågår, och där återuppbyggnad inte kan ske – eftersom varje försök att skapa ett fungerande samhälle vid Dnjeprs nedre lopp ser ut att vara omöjligt. Men striderna pågår ännu vid Krynky på andra sidan floden, och de Ukrainska soldaterna håller ändå ut.

Låt oss hoppas på deras seger, och ljusare tider i det land som en gång var Gårdarike, och som en gång också var vårt.

 

Sagastad och Myklebust-skeppet åter i sjön…

av

Nu – kära läsare och läsarinnor (nej, det gives inte något tredje!) – mes amis, citoyens et citoyennes – kan HT avslöja, att Sagastads-Muséet på Norska Vestlandet åter fått sin kopia av Myklebust-skeppet i sjön – och obekräftade uppgifter som kommit oss till handa, säger att man planerar en segling till eller i Medelhavet, okänt vilket år. I tider som dessa, när svensk kultur och historia inte längre värdesätts i sitt hemland, och inte ens Roskilde-muséet i Danmark med sin förnämliga samling av skepp planerar några långfärder mer, är det Norrmännen som tagit över ledartröjan när det gäller byggandet och seglandet av stora långskepp. Det finns dock andra projekt på gång i utlandet, bland annat i Normandie – som ju har ett arv från oss Nordmän att förvalta. (Se för övrigt rubriken ”rekonstruerade vikingaskepp” här ovan för mer fakta om Myklebust, och andra nutida seglande kopior av Vikingatida skepp)

Det nya är att man i Januari i år bildat ett Rodslag – som vi säger i Sverige – eller ett ”Rolag” som det heter på Norska för Mykebust-skeppets segling och rodd – även om det synbarligen inte försetts med mast eller segel ännu.  Jämför det norska namnet ”Roar” vilket betyder ”manlig roddare” och ordet ”viking” – som antagligen kommer av ”vikja” – alltså ett roddpass – jämför begreppet ”veckosjö” – det är inte alls den distans, man kunde ro på en vecka… okunniga journalister och snurriga kristna medeltidsarkeologer har helt feltolkat begreppet.

Hur långt man ror, innan man ”viker” och alltså byts av vid åran och låter näste man ta vid varierar såklart, dels beroende på hur stark man är, och vilket väder som för tillfället råder på sjön, men under mina seglande år på Nordsjön, Östersjön och Svarta Havet (1997-2021, 25 somrars erfarenhet, helt eller delvis) har det aldrig varit mindre än en timme och minst en full distansminut, inte ens i den hårdaste motvind eller den grövsta sjö – dyningar är en sak, men är sjön kort och krabb, bör våghöjden aldrig vara mer än 3 meter. Skulle vinden vara mer än 10 Beaufort eller 25 meter per sekund har de flesta moderna besättningar i sådana här båtar inte på sjön att göra i alla fall, men våra förfäder kunde åtskilligt mera, och visste bättre hur man seglar.  Norrmännen är styvare seglare än Danskarna, än idag – och Svenskar är allra sämst – till och med Ryssar, Ukrainare och Balter är bättre på att ro, seglar och arbeta om bord än svenskarna, som nästan allesammans har vansläktats, blandats upp och förklenats.

Originalet till detta skepp var 32 meter långt, men kopian har ”kortats av” till 30 meter. Hon är – i sin nuvarande form – inte alls någon exakt fullskale-kopia. Inte heller är hon ”det största långskepp som funnits i Norge” som man felaktigt skriver på Internet. Det är fel i sak, eftersom en annan ”fri rekonstruktion” – Draken Harald Hårfager, som är ohistorisk; med sina 25 årpar faktiskt är 35 meter – men hon är fortfarande bara ett vanligt Ledungsskepp – redan Gulatingslagen nämner att man hade 116 24-sessor i enbart Vestlandets Ledungsflotta – medtaget Nordland, Östfold och Vestfold, var de Norska flottorna åtskilligt större. För övrigt seglade ju ”Harald” redan år 2016 till Mystic Seaport, Connecticut, USA tvärs över Nordatlanten – och där har – det är ju allmänt känt – Hedniska Tankars chefredaktör släkt – de enda av hans ätt som någonsin bosatt sig i ”Trumpilandia”.

I Kaupang på Sörlandet funnit ”Naustar” eller skeppshus inklusive stapelbäddar där skepp bevisligen måste ha kölsträckts som haft en total längd av över 50 meter. Redan under det tidiga 1960-talet beräknade den legendariske svenske Marinarkeologen John Landström Olaf Tryggvasons berömda ”Ormen Långes” längd till ungefär 70 meter. – ”Ormen” var enligt Heimskringla bara en 34-sessa eller ett skepp med 34 roddbänkar – eftersom Torberg Skravhogg eller Snedhugg satte in två roddbänkar till – och gränsen för ett riktigt ”Drakskepp” går för övrigt vid exakt 32 bänkar. Som jag redan berättat för er, är alla Vikingatida skepp över hela världen uppbyggda kring multipler av talet 8 – en ”aett” i den äldre runraden – utom vad de mindre båtarna angår – idag går ju gränsen mellan just ”skepp” och ”båt” faktiskt vid precis 10 meter löa, eller ”längd överallt” som varje nautiskt kunnig person vet.

Idiotiska påståenden om att ”långskepp lätt skulle välta” på nätet hör inte hit. De kan kryssa, och de kryssar utmärkt väl i alla vindar, förutsatt att besättningen vet vad den ska göra – och leds på rätt sätt. De har ett mycket bra lateralplan och en undervattenskropp, som helt förhindrar allt sådant. Sippa, extremt stupida kristna Gotländska författarinnor typ Agneta Arnesson Westerdahl – vars verk nog borde gjutas in i betong, och sänkas i Landsorts-djupet där de gärna kan förmultna – om hur inkompetenta skeppare med vett och vilja skulle ha seglat sitt eget manskap i kvav, kan vi också glömma. Tvärtom gäller det, att ett skepp av den danska ”Havhingstens”, ”Myklebust” eller ”Harald Hårfagers” storlek också kunde ha två roddare vid varje åra – eller vid behov än fler – eftersom de var mellan 3 och 7,5 meter breda – ja kanske 10 meter eller mera, vad gäller ”Ormen Långe”. Dessutom är ”tumregeln” att segelföringen, i sig – kräver ungefär en fjärdedel av besättningen – på skepp av denna storlek – alltså 24 bänkar eller mera – men – kom ihåg ! – ett drakskepp har minst 32 !

Vikingatidens män var inte ”pirater”, ”slavhandlare” eller något annat. De var väl tränade krigare i yrkesarméer, redan på 800-talet; och fullt jämbördiga med vilken samtida kultur som helst.

Westerdals romaner och annan skit, duger inte ens att torka upp i Krapparummet med – om ni vet vad ett ”krapparum” är…eller vad ordet ”crap” på engelska betyder. Krapparummet sitter där fallet går ned, och vet ni inte var det är – kan ni nog inte sätta segel, än mindre skota hem eller brassa..

 

Jon Bojer Godal, den legendariske skeppsbyggaren och hantverkspionjären från Fosens Folkhögskola – som redan på 1980-talet ägnade sitt livs gärning åt att dokumentera Nordlandsbåten och Åfjordsbåten – bevisade redan för mer än 40 år sedan att alla större vikingatida skepp är byggda enligt ett ”modulsystem” i alnar, vad roddplatserna angår. Nu är det så, att den danska alnen förmodligen var kortare än den norska – eller att man valde ett annat mått i tum räknat, nere i Danmark – där man ville ro också i Inlandsvatten och på Limfjorden och mellan de Danska öarna – och jodå – jag minns mina intensiva diskussioner med Henrik Andersen, Roskilde på tiden det begav sig – Skulderlev 2 har antagligen haft 26-28 årpar, inte 30 – med sina 29,4 meter.. På 1980-talet sade kristna forskare helt felaktigt – att Vikingtida skepp ”omöjligen” skulle komma över 30 meter i längd, men det är för länge sedan direkt motbevisat av arkeologin och vetenskapen – och fler fynd kommer säkert att göras.

Dåliga Internet-sajter i Norge påstår nu, att bara därför att 44 sköldbucklor skulle ha hittats i Myklebust-fyndet, så skulle det skeppet nödvändigtvis inte kunna ha mer än 22 bänkar – vilket är ett logiskt felslut. Det stämmer inte alls. Visst – sköldar satt ovan relingen (de släpade inte den undre halvan i vattnet) – men det säger inget om bänkarnas antal i förskepp eller akter, som man lätt kan inse.

Vi får räkna med en minsta besättning för ”Havhingsten fra Glendalough” om 64 man – alltså 8 x 8 – eller ett skepp som kunde ta 12 hästar (tänk Islandshäst, inte Shetlandsponny !) ombord – samt en maximal besättning om kanske 80 man – och en bevisad längd enligt arkeologin på 29,4 meter

”Harald Hårfager” räknade enligt norrmännen ”100 roddare” vilket är en betydlig överdrift, eftersom det rör sig om en ohistorisk 25-sessa – 56 man, eller ett 28 bänkars skepp vore mera sannolikt – men detta är fortfarande ett normalt ledungsskepp – INGEN ”Drakkar” eller ett drakskepp. Medtaget ”seglande personal” skulle ”Harald” minst ha 70 mans besättning, eller som mest kanske 96, givet sina 35 meter.

”Myklebust” har – i sin avkortade, icke-historiska version 22 bänkar på 30 meter, samt 6 meters bredd. Det är mycket klent med roddplatser, och i så fall får vi tänka oss minst 2 man per åra, om man vill komma någonstans i Medelhavet, eller på längre resor. Med 11 man för segelföring, och 1 skeppare får vi minst 56 man i besättning för henne med, och som mest kanske 80 – eller ”tio aettir” = ”en full centuria” i det gamla Rom, eftersom centurian bara hade 80 stridande män – men hos oss stred alla – och alla var fria män ombord – så var förhållandet också i Grekland, och på Romerska Flottans skepp – deras roddare eller ”Marines” var högt betalda, med ungefär 1,5 gånger solden för en fotsoldat, eller lika mycket som en kavallerist – som också hade en häst och en hel del utrustning att hålla reda på.

”Visund” – Håkon Jarls berömda skepp – lär ha varit en 112-sessa – om jag inte minns fel, och det är helt rimligt, eftersom man bevisligen kan och kunde bygga skepp med en köl-längd av över 50 meter, eller upp emot 70 meter löa – ”Victory” som Lord Nelson seglade på sin tid – hade en köl på dryga 75 meter – och den var ingalunda stor – man kunde bygga ännu längre träkonstruktioner redan då – redan en liten grekisk Trireme (inte en pentekonter !) hade en längd på 37 meter – varför skulle inte våra förfäder bygga över 40 meter ?

Måtte lycka och välgång följa våra Norska vänner på färden, och måtte inget kristet folk och andra fördomsfulla, som ingenting vet och ingenting kan göra sig det minsta besvär.

MYKLE OR BUST – HELT ENKELT !!

Riktiga skepp bygger man av fura och eketrä. Man ska ta Lärk till mast, och Granvirke till åror, Hassel till Dvergr och Snälla under Tofter, men aldrig aldrig Rönnträ ombord – Ty ”Rönn är Tors Bärgning”. Så är det, och så skall det evigt varda !!

Trons Eldar och Egendomligheter – i Svea Rike och Eljest…

av

”Det är mycket som är eljest” lyder ett svenskt uttryck – och det kan man hålla med om. Från USA eller Trumpilandia (det som en gång var Vinland) rapporterades den 17 April om ännu en Kristen Galning, en viss Sean Patrick Palmer, 49 som fått ett budskap från ”gud” (ja ni vet! alla kristna massmördare, psykopater, våldsmän och terrorister dillar ju ständigt om hur ”gud” och ”söte lille jesus” ger dem order om ständigt nya våldsdåd) om att resa till Salem, Massachusetts denna påsk, och lämna en rörbomb utanför lokaler tillhörande en helt sekulär organisation som kallar sig ”The Satanic Temple” men som inte tror på några kristna djävlar överhuvudtaget, utan i själva verket vill stärka individers rättigheter, och dessutom driver ett konstgalleri…

Åter en KRISTEN DJÄVEL och Terrorist från Oklahoma. Han TOGS PÅ BAR GÄRNING i Salem, Mass… (bildkälla: The Mirror, UK)

 

Den kristne fanatikern misslyckades i sitt uppsåt, och rörbomben detonerade inte helt, men orsakade endast en mindre brand – som i Sverige skulle utretts som ”Mordbrand” därför att alla anlagda bränder i vårt land utreds så pga vårt juridiska system. (”Arson” är den korrekta termen enligt anglosaxisk jurisprudens).

Nu får denne kristne skitstövel antagligen 20 års fängelse och dessutom böter på upp till USD 200 000 – och antagligen skulle man väl belägga alla kristna i USA, inklusive den vittberömde Mr Trump med liknande straff. De är ju alla ”lika goda kålsupare” och ”lika mycket värda” enligt den svenska nomenklaturans slentrianbegrepp – så varför inte…?

Såhär håller Monoteisterna på. Jämför med de Islamister och Kristna som härjar runt framför folks ytterdörrar här hemma i Sverige…

Det är TYDLIGT – mycket TYDLIGT – att Monoteistiska Religioner utgör en FARA för säkerheten och människors välbefinnande, OAVSETT var man befinner sig här i Världen. Från Sverige och Skärholmen rapporteras om hur en mer eller mindre sinnessjuk kvinna, som påstås vara ”Präst i Allmänna Apostoliska Kyrkan” (vad det nu är för någe ??) för andra gången arrangerat en Offentlig Koranbränning, vilket orsakat Polisiärt tumult och offentliga kravaller.

SVT och andra ”mainstream media” i Sverige vågar mystiskt nog inte rapportera om detta. Endast ”alternativmedia” som Samnytt beskriver vad som pågår, men de stämplas ju offentligt hela tiden som ”högerextrema” när de i själva verket är Systemkritiska, och mot den mycket snäva politiska Nomenkatura, som styr över alla större svenska media. Den sk ”Korskvinnan” – som den bigotta, sjuka personen kallas – försvarar sitt handlande såhär – och av hennes yttranden framgår, att hon nog inte är riktigt frisk i huvudet – precis som de flesta kristna av hennes sort..

I och med att jag tror på Jesus Kristus och har kristendomen och Bibeln som mitt rättesnöre, så menar jag att det är det här som ska gälla i Sverige..

– Citat ”Jade Sandberg” enligt Samnytt, 2024-06-26

Ja, ni ser ju själva – kära läsare och läsarinnor (något tredje gives inte !) Vår Nomenklatura och våra ”goda kristna” känner vi blott alltför väl.

”På RÅSUNDA stadion får vi snart stapla Liken – För såhär går det till – I Banan-republiken….”

Från Gubbängen rapporterar Riksmedia med SVT:s lögnaktiga Rapport-redaktion i spetsen om hur ”Nazister” skulle ha spöat upp grundaren av den såkallade ”Anti-Fascistisk Aktion”, alltså AFA – en organisation i den ”Autonoma” Miljön på yttersta vänsterkanten som har flera politiska mord på sitt samvete – men som nu börjat ”samarbeta” med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – till synes ”helt oförklarligt” som alla naturligtvis förstår.

Inte EN ENDA person blev allvarligt skadad, och det hela kan mycket väl ha iscensatts av AFA själva – även om vi kanske inte skall vara alltför konspirationsteoretiska. Men Statsministern skall förstås lockas att uttala sig om de ”onda nazisterna” ty de äro hemska ondingar ju, och onda hemskingar tillika – till och med Jimmie Åkesson säger sig ha blivit mycket mycket upprörd – fast ingen skadades… SÄPO, alltså Säkerhetspolisen i Sverige har om och om och om och om igen i sina årliga rapporter, alltsedan år 2000 ungefär, listat just AFA och de ”Autonoma” som en av de i särklass farligaste terror-grupperna i Sverige, förutom Islamisterna, som FORTFARANDE utgör terror-hot nummer ett… De Högerextrema är ”hot nummer tre” – men nu ska det gullas med ”Galna Greta” – och vi förutsätts stödja extrema Palestina-förespråkare tillika – för Malmös Judar är ju också ”onda” som vi alla vet- särskilt under Mellostrunt-pestivalen…

 

Detta är Vänster-journalisten och AFA-grundaren Mathias Wåg – som numera påstås vara ”rumsren” och som fick agera ”röd gubbe” i Gubbängen ”Packe Schlägt sich – Packe Verträgt Sich” sade man på Fredrik den Stores tid (obs, ej Fredrik Reinfeldts… för han var inte ”stor”)

Ja, vad ska man väl säga ? Pack förblir pack, och Vänster-etablissemanget förblir de som styr allt vi får se på Statstelevisionen, allt vi får läsa, allt vi får höra – i alla våra ledande media. Man bäddar för mera Palestinier i Sverige, och en Putin-seger 2028 – för detta är precis vad våra Miljöpartister mfl vill ha. Sk ”Rådsgydjor” – ibland stavade ”rådgydjor” från ”Samfundet Forn Sed” deltog – och fotograferades – helt följdriktigt på flera av AFA:s aktioner i Stockholmsområdet redan innan 2019 – men de foton har HT:s reportrar för länge sedan överlämnat till Polisen, tillsammans med vad som är känt om ”toppskiktet” i denna förment hedniska organisation.

Salwan Momika – den fd. Koranbrännaren och Plutonchefen från Irak – möjligen Kurdisk Peshmerga-soldat – även om vi ingenting kan veta säkert – påstås redan ha blivit förpassad ur Sverige i myndigheternas ögon, eftersom han påstås ha lämnat falska uppgifter vid sin inresa i landet – för mer än två år sedan. Dessutom har han försökt fly till Norge, som genast överlämnat honom i Svenska myndigheters händer, på det att han må överlämnas till Islamisterna i sitt hemland – och sedan mördas – för det är nog precis det en hel del ”Myndighetspersoner” i vårt land gärna vill se – kanske rent av ”Migrationsöverdomstolens”  jurister inbegripna – för vilken religion eller religioner hava de ?

Kanske en fika med Salwan Momika ? ”Vem vet, inte du – inte jag ?” sjöng en gång Eva Dahlgren…

Men tusentals afghanska kriminella, och personer av mycket oklar härkomst får stanna – liksom alla ”Kurdiska Rövar” och andra rövarband – dessa kan märkligt nog inte utvisas, nej dem bara måste vi hysa, dem måste vi allesammans ha kvar i Sverige – eller måste vi det ? Sannerligen Sannerligen säger jag eder – Vi hava många märkliga lagar, en synnerligen ”Trumpad” jurisprudens… Media har över-trumfat eller ”över-trumpat” lagarna. Sverige är INGEN Rätts-stat längre – som vi alla kan se…

”Njämen Iäääguuoufth- VÄÄÄDEGJUND ! säger Annie Lööf, 41, från Vääänamo… Ja – hur ”grund” är inte den svenska ”Värdegrunden” ??

Hur var det förresten med RASMUS PALUDAN – ledare för system-kritiska och EU-fientliga Populist-partiet ”Stram Kurs” från  Danmark ?? – honom skäller ju också den svenska Nomenklaturan ut för att vara ”Höger-extrem” samt ALLA KORAN-BRÄNNARES ANDLIGE FADER – fast han aldrig skadat någon enda människa, aldrig använt rörbomber, aldrig ens varit Plutonchef i Irak, aldrig förespråkat Krysten-dum eller sk ”kristendom” – vilket faktiskt inte är ett brott, om någon råkar undra…utan bara vansinnigt obegåvat.  Salwan Momika har aldrig begått en enda våldshandling, så vitt man vet – men ändå skall han utvisas till en nation, där risken för politiska mord är ännu högre än här – var är rättvisan i det – jag bara frågar – eller skall vi fråga herr Justititeminister Gunnar Strömmer – som ju har ett förflutet i den sk ”Frälsnings-armén” och vuxit upp inom denna kristna sekt.

”Tungt vägande” Jurist – eller bara sk ”soldat” i ”frälsningens” armé – ni vet…. Ja…man kan verkligen undra var han egentligen står... (Bildkälla: Dagens Nyheter)

Det har befunnits – i domar från Rättsvårdande Myndigheter, som det så vackert heter – i inte mindre än FYRA fall – att Rasmus Paludan HAR haft rätten att hålla Valmöten i Sverige hela tiden – och därmed också innehaft rätten att bränna Koranen offentligt – och att Svensk Polis INTE haft rätt, när de tvingat honom att hålla möten i undanskymda industri-områden, försökt hindra hans inresa i landet mm – eftersom han faktiskt råkar vara nordbo, och Svensk Medborgare.

Varför vågar Mainstream media inte skriva ett ord om det ? Är Nomenklaturans glada gossar och lejda kreatur skraja, kanske ?

Hur var det nu med ”försvaret av demokratin” herr Statsminister ??

Låt oss motverka Rörbomber och Kristet Trams – Gaza ska utrymmas, för de har ingen chans !

Låt Quatar och Egypten ta sitt ansvar – för de grannfolk de ännu har…

”Med en enkel Paludan – På bemärkelse-dan”  – Lagen gäller INTE lika för alla medborgare – och hur var det nu med ”försvaret av demokratin” under Regeringen Kristersson (eller om det nu var Kristen-son… )…if you listen to fools – THE MOB RULES !!

Segerfull och Engelbrekts-dag (repris från 2021)

av

En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så gör också vilda djur förvisst,
Nu märk, vad du bör göra!
Gudarna gav dig sinne och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!

Frihet är det bästa ting
Som sökas kan all världen kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig själv vara huld,
Så älska frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

  • Ur ”Frihetsvisan” från 1430-talet, något moderniserad

 

Idag är dagen för Segerfullet, den fullmåne som kommer mellan Segerblotet i början på April, då alla de som är Asar och Vaner trogna firar vårens inträde, och Vanadisblotet vid Valborg, som firar sommarens början. Våren har låtit vänta på sig i år och varit kall och torr, och även på andra sätt har det varit ett svårt oår.  Som den hedning jag är låter jag mig inte skrämmas av det. Det dillas en del i media och av new age folk om en ”Supermåne” i April på detta datum, men förutom att månen står ovanligt lågt på himlen och därför verkar större om morgonen samt orsakar en springflod eller en tillfällig höjning av vattenståndet om 50 cm på sina håll, medför detta fenomen knappast några märkbara effekter.

Det är med Supermånen som med Per Bolund, ni vet , Samme Per Bolund lär också ha sagt att ”Av människan orsakade klimatförändringar skulle ha påverkat jordaxelns lutning” vilket är ren gallimatias. Jordaxeln har visserligen förskjutit sig ungefär 6 cm sedan 1920-talet, då man för hundra år sedan först uppmärksammade att jorden faktiskt gyrerar något i sin bana, som alla större himlakroppar. Detta har inte ett enda dugg med mänsklig påverkan att göra, och som de flesta någotsånär bildade människor lätt inser, så betyder en förskjutning av jordaxeln med 6 cm ingenting för klimatet överhuvudtaget, eftersom det tar årmiljoner för jordaxelns ytterst långsamma progression att alls göra sig påmind.

Viktigare för många är att vi firar Dagen Engelbrekt i den svenska almanackan, efter Engelbrekt Engelbrektsson från Bergslagen, den store folkhjälten och upprorsmannen, som blev dyrkad som helgon efter sin död och svekfullt mördad, precis som de flesta som kämpar för oberoende och rätt. Idag firar ingen honom officiellt längre, påminner oss vännen Mohamed Omar på sajten ”Det Goda Samhället” men Engelbrekts historia är alltjämt giltig, också i vår egen tid.

Under Engelbrekt gjorde hela vårt folk gemensam sak emot utländska legoknektar och främlingsvälde i form av fogdar och adelsmän. Och främlingsväldet och det rasistiska övervåld, som hela tiden drabbar oss svenskar har vi tyvärr kvar, fast nu i en annan form. Stat eller Kung tillsätter inte lägre män som Jösse Eriksson – han som enligt krönikorna lät oskyldiga bönder ”i rök upphänga” och spänna gravida kvinnor framför plogen, och Johan Vale, ståthållare på Stegeborgs slott, under vilken uttrycket ”Tvi Vale !” myntades av Östgötarna, är också ett minne blott.

Men ”ensamkommande” kriminella, som torterar och våldtar svenska män på kyrkogårdar utvisas inte, utan får stanna i landet. Mord kan nu ostraffat begås av 16-åringar, och nya undersökningar visar att minst 60 % av alla våldtäkter emot svenska kvinnor begås av utländska medborgare eller män med invandrarbakgrund, vilket till och med Statstelevisionen uppger kan förklaras med kulturella faktorer. Ändå lever vi i ett land, där en viss Märta Stenevi kan stå rakt fram i Riksdagens plenisal och utpeka ”alla” män i Riket som skyldiga, trots att 90 % av gruppvåldtäkterna och överfallsvåldtäkterna begås av samma utländska förövare, som öppet säger att de ”krigar” emot svenskarna.

Vi lever också i ett land, där en viss Utrikesminister Linde vägrar att erkänna folkmordet på Armenierna, därför att det utfördes av Turkiet eller Ottomanska Riket på sin tid, och vi har en  Statsminister, som säger att han ”aldrig kommer att kritisera Islam”, samtidigt som hans Regering numera godkänner Barnäktenskap, Mång-gifte och Sharia-lagar enligt ”synnerliga skäl” som det så vackert heter... Stick i stäv med vad som uttryckligen hävdas i FN.s Konvention om de Mänskliga Rättigheterna, och stick i stäv även med FN:s Barnkonvention..

Är då mordet på Engelbrekt – eller för den delen Olof Palme – verkligen så långt borta ?

Enligt vissa historiker skall det ha inträffat den 2 Maj, vilket beror på en sammanblandning av datumen i den dåtida Julianska och den sentida Gregorianska kalendern, men alla är överens om hur det gick till, mördarens identitet och motiv, liksom det faktum att han gick helt fri från straff, och slutade som adlig Lagman i Närke så småningom. Nomenklaturan skyddar sina egna, då som nu.

Engelbrekt var en gammal man är 1436, och stödde sig på en krycka. Mördaren högg först av tre fingrar på honom när han försökte värja sig med kryckan, högg honom sedan bakifrån och i ryggen, och krossade slutligen hans skalle, innan hans lejda hantlangare sköt Engelbrekts lik fullt med pilar. Vid Riksdagen i Arboga – det första Ting eller Riksdag med full folkrepresentation sedan den hedniska tiden – valdes Karl Knutsson till Kung med Adelns och Stormännens gillande, men folkets röst ignorerades helt.

Sven ”X:et” Erikssons berömda målning av Engelbreks död visar mördaren Måns Bengtsson som en feg adelsman, vilket han också var..

Men Engelbrekts folk glömde honom aldrig. Frihetsfacklan, som tändes i Bergsmännens gårdar, brinner ännu – och män som Vilhelm Moberg skrev en hel del om Engelbrekt i sin svenska historia, samtidigt som samme Engelbrekt fick stå som enande symbol för kampen emot nazisterna på 1940-talet. Idag är hotet emot vårt folk och land ett helt annat, och som vi alla kan se, har vi fienden mitt ibland oss, mitt inne i landet – då som nu. Engelbrekt var ”then lilsta man” står det i Erikskrönikan, vilket har tolkats så att han antingen var kortväxt eller en enkel man av folket, men fler statyer har rests av honom än av alla svenska Kungar, i alla fall om man får tro Ville Moberg, som ska ha räknat efter. Vackrast i mitt tycke är kanske Bror Hjorts Engelbreksmonument – den namnlöse skäggige mannen med den knutna näven höjd emot skyn – En ensam Hedning, skuren i sten… Snart är det den 1:a maj, och den dagen kan vi fira till minne av en nu tandlös arbetarrörelse, som i grunden svikit inte bara sina egna ideal, utan hela det folk den en gång skulle representera.

Hedniskt monument – till minne av en folkets befriare..

I Falu Stad utbröt det i början en ”skulpturstrid” om förslagen till en Engelbrekts-skulptur på Stora Torget – och ett kanske mindre lyckat förslag av en konstnär vid namn Karl Hultström antogs 1919 – men en rik bankkamrer i staden gav sitt eget bidrag till staty-insamlingen med enbart följande villkor:

Ni får bidrag om ni lagar så att gubben på torget vänder aschölä åt Kristine Kyrka”.

På ett sätt är det helt följdriktigt. Man kan aldrig någonsin vara en fri människa, om man inte vänder ryggen åt ”Svenska” Kyrkan, och alla Monoteistiska slavreligioner med sina ”allsmäktiga” gudar överhuvudtaget, för under dem har man ingen frihet, varken andligen eller kroppsligen, utan bara en sorts diktatur. Det är bättre att förbli Hedning och Humanist.

Det visste Engelbrekt Engelbrektsson på sin tid. Och i sitt hjärta och sitt sinne var han nog också hedning, trots att han levde på den kristna medeltiden.

Värt att MINNAS: Ibland måste man VÄNDA RYGGEN åt ”Gud” och Kyrkan för att få någon Frihet – och FRIHETEN är ALLTID värd att FÖRSVARA !

Seger-bloten hålls i rättan tid – av de Asatroende….

av

Att den sista fullmåne som infaller i Gräsmånad eller April (enligt den gamla svenska kalendern) kallas Segerfull kanske de flesta Asatroende och verkliga Hedningar känner till. Och jo – det kan faktiskt slumpa sig så vissa år – att en och samma månad har två fullmånar...Däremot är det i-n-t-e bevisat, att just Tiburtius-dagen, 14 April skulle utgöra sommarhalvårets början i Sverige – detta är ”Wikipedia-kunskap” och slidder-sladder.

På Island räknade man vanligen sommarhalvåret från den tredje Torsdagen i April, men nuförtiden har Asatrufélagidh – ja  – man talar inte om någon ”forn sed” på Island, och man diskuterar inte med Amerikaner och andra utomstående på nätet – de förvrider ju ändå allt vi säger till oigennkänlighet – bestämt sig för att årets sommarhalvår skall inledas 25 April, dvs den Tors dag som infaller i morgon, vilket just i år är den fjärde Tors dagen, inte den 3:e...

 

SEGERBLOT genomför vi för att fira Vårens SEGER över Vintern – men det ska göras på rätt datum, när Sommarhalvåret verkligen börjar…

Vanadisblot – senare tvångs-kristnat till ”Valborg” är något helt annat…

Det Multikulturella Misch-Masch som kallas ”forn sed” ska vi inte gå in på. De här personerna säger att ”vi måste samarbeta med islam och de kristna ” (Varför det ? Får man inte ha självständiga samfund eller trosuppfattningar ?) – att man ska hålla ”Påskblot” – Påsken är en kristen och hebreisk fest -och de har gjort hela sin kalender till ett oaptitligt sammelsurium, helt utan logik, rim eller reson… Hedniska Tankar tar skarpt avstånd från allt sådant. Vi är inte ”New Age”. Vi är inte ”Wiccaner”, vi är inte ”Interfaith” eller något liknande, lika lite som exempelvis Folkekirken i Danmark eller Shintos fredliga utövare i Japan råkar vara det. Får de vara sig själva – utan inblandning – så får väl även vi…

I Reykjavik hålls nu Segerblotet klockan 1400 i morgon.

I Skagafjord hålls det klockan 1300

I Blöndalsbodar vid Egilsstad hålls det klockan 1800

och – slutligen – i Akureyri på Islands nordkust hålls det också om kvällen, 1800.

Med lite god vilja kan ju dessa blot få representera de fyra fjärdingar det Hedniska Island var indelat i, på den tiden det var en Hednisk fristat. Dessutom var varje fjärding indelad i tre tredningar – men det visste ni väl redan – eller hur ?

Här i Sverige har vi en lika gammal, hednisk indelning i Härad, Hundare och Skeppslag samt andra folkland – och den är inte alls medeltida eller kristen, även om wikipedia och vulgär-historiker typ Herman Lindquist och därmed likställda säger något annat. Läs Jon Krafts utmärkta böcker om Hednagudar och Hövdingadömen, samt hur de långt senare socknarna uppstod. Han har kartlagt Gudahov, Hargar och Hedniska kultplatser över hela det nutida Sverige, och ni ska få se – geografin stämmer överraskande väl med de arkeologiska bevisen – ända ned till bronsåldern för centralbygderna, inte alls ”900-talet” som Wikipedia felaktigt påstår.

Att Nordiska Asa Samfundet – det största samfundet för Asatro i det nutida Sverige firar Segerblot, nämnde HT redan för några dagar sedan. Nu sällar sig även ”Blotlaget Vergelmer” i Luleå till de lokala evenemangen – 27 April, inte den 25:e – men det är väl vackert så. Också i Norrbotten och Norra Norrland har man nu i alla fall kommit så långt, att man inser att Vårblot, Segerblot och Vanadisblot är tre olika saker, som sker i tur och ordning – vilket Hedniska Tankar och Samfundet Särimner införde i Sverige redan 2015. Sakta men säkert tar vi tillbaka det arv, som så länge förvägrats oss. Vi förvaltar den kultur och den tro som är vår – men ingen annans. Och vi är varken bättre eller sämre än någon annan kultur och tro i det avseendet, eftersom vi för det mesta håller fred, vill vara ifred och inte ”inkluderar” vem som helst.

Varför man stavar sig ”Vergelmer” när det heter ”Hvergelmer” med tydligt H, och ”Bärgälmer” enligt Viktor Rydberg på sin tid undandrar sig dock vår enkla bedömning. Tycker man att det är ”lattjo” uppe i Norrbotten att papegojmässigt upprepa allt svenska Wikipedia skriver, utan att verkligen studera källorna ?

Det står skrivet:

Eikþyrnir heitir hjörtr,
er stendr höllu,
ok bítr af Læraðs limum;
en af hans hornum
drýpr í Hvergelmi,
þaðan eigu vötn öll vega.

(Grimnesmál, 26:e strofen)

I Hedniska Tankars översättning lyder samma strof sålunda:

Ektyrnir heter hjorten
som står på Hallen
och biter av Lärads lemmar.
Men av hans horn
dryper det ned i Hvergelmer
och dädan flödar vatten alla vägar.

Läser vi så den poetiska Eddan, närmare bestämt i Gylfaginning, där Oden själv blev till Hög, Jämnhög och Tredje – så ska vi finna att Hvergelmer omtalas flera gånger. ”Hallen” är här detsamma som Valhall, får vi veta, och hjorten Eiktyrnir på dess tak har så väldiga horn, att daggen som dryper av dem blir till alla floder, som rinner i underjorden.  Eller – i Finnur Jonssons transkriberade original:

Þá mælti Jafnhárr: ”Fyrr var þat mörgum öldum en jörð var sköpuð er Niflheimr var gerr, ok í honum miðjum liggr bruðr sá, er Hvergelmir heitir, ok þaðan af falla þær ár, er svá heita: Svöl, Gunnþrá, Fjörm, Fimbulþul, Slíðr ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð, Leiftr. Gjöll er næst Helgrindum.”

”Då mälte Jämnhög: ”Före dess var många åldrar när jorden skapades (den skapades inte på en gång, utan byggdes av många gudar) och Nifelhem gjordes, och mitt i Nifelhem ligger så en brunn, som heter Hvergelmer, och därifrån faller det åar, som heter så: Svöl, Gunnthra, Fjörm, Fimbulthul, Slidr och Hrid, Sylg och Ylg, Vid, Leiftr, men Gjöll ligger närmast Helgrinden…

Nifel i Nifelhem är samma ord som ”nebel” på modern tyska, dis, töcken, dimma… Svöl är en sväljande underjordsflod, Gunn-Thra är ”Gunns” = stridens trånad, Gunn är också ett Valkyrienamn, Fjörm är Fjärran, Fimbulthul är ett Odens-heite, Slid och Strid är strida, vida floder, Sylg är ett annat ord för svalg, Ylg kan tolkas som glupande gap, Vid fodrar ingen förklaring, Leiftr är kanske den som kommer efter, men Gjöll eller Gäll är den flod, som faller nedåt i Hel, som ligger under själva Nifelhem – för världarna under jorden är i sanning många, och inte en – det är underjordiska glaciär-floder, slukhål, svalg och dolda djup man sett i naturen man talar om, inte bara ”grundvatten”.

Och vi läser också:

Ein er með ásum, en önnur með hrímþursum, þar sem forðum var Ginnungagap. In þriðja stendr yfir Niflheimi, ok undir þeiri rót er Hvergelmir, en Níðhöggr gnagar neðan rótina. En undir þeiri rót, er til hrímþursa horfir, þar er Mímisbrunnr, er spekð ok mannvit er í fólgit, ok heitir sá Mímir, er á brunninn. Hann er fullr af vísendum, fyrir því at hann drekkr ór brunninum af horninu Gjallarhorni. Þar kom Alföðr ok beiddist eins drykkjar af brunninum, en hann fekk eigi, fyrr en hann lagði auga sitt at veði.

Här talar Jämnhög eller Oden om de tre rötterna till Yggdrasil, Världsträdet:

”En leder till Asarna, en annan till Rimtursarna, där som fordom var Ginnungagap. Den tredje leder över Nifelhem, och under denna rot är Hvergelmer, men Nidhögg gnager ner (den) roten. Och under den rot, som vetter åt Rimtursarna, där är Mimersbrunnen, som ger talförmåga och manvett i följe, och han heter Mimer, som är i brunnen. Han är full av visdom, förty han dricker ur brunnen av det horn, som heter Gjallarhorn. Dit kom Allfader och bad om en dryck av brunnen, men han fick inget, innan han lade sitt öga i pant…”

Skall man ens översätta, skall man var så noggrann det går, och inte modernisera eller bastardisera. Och man får ingenting för ingenting. Också Oden själv måste BLOTA eller OFFRA för att uppnå Visdom – och att ”bedja” eller fä-aktigt be som de kristna, leder ingenstans, ingenvart, ingenstädes.

Så STÅR det i Eddan – Begrips !!

Där hör ni – Hedningar små – ack ni Hedna och mycket Ludna…

Varför ”Majgreven” slutligen segrade över ”Vintern” hör dock till Majandet, Valborg och Vanadisblotet – som är en pan-Europeisk sedvänja – utan förbindelse med all kristendom, och vida äldre... men – mer om det kan ni läsa under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan… eller i Maj månad, Vårmånad – när den slutligen kommer…

 

”The Wistleblowers”

av

We rise, we grow  – We walk and we stand tall
We never fall. As big as the sky. As far as the dawn
We walk. And we do not fall.

We sleep, we dream with no time in between
We never stop whistling our chant in the heat of the night
Just watch – our spirit is clean!

From the North – to the South !
We come from east and west breathing as one
Living in shame or dying in flame,

We just laugh, our mission is blessed
We fight for you, for freedom and for sin !
Thinking as one, marching along to the beat of the drum

We Are Millions And Millions Are One

We stand alone !
But soon our day will come

When the war is done
We shall meet again in eternity.
And march once more as one!

     – ganska fritt efter Laibach, den slovenska supergruppen, 2014 från låten ”The Wistleblowers”
THIS ONE IS FOR THE CHILDREN OF UKRAINE
MILAN FRAS, THE HEATHEN… WOHIN UND WOTHAN !!

Minns Kurer och Ösel-bor….Idag är det den 23 April…

av

Hedningar har förstås inte bara funnits i Norden, ty varje folk har sin egen Hedendom – och detta är något de enfaldiga Monoteisterna aldrig någonsin kan lära sig att förstå. På 1800-talet försökte de krista desperat leda i bevis, att det skulle ha funnits någotslags ”Ur-monoteism” men religionshistorikerna vet sedan länge, att Monoteismen strider emot hela mänsklighetens sanna natur, och att Polyteism eller rättare sagt Schamanism – Polyteismens första och numera föråldrade stadium – var den äldsta religionen.

Estlands kustbygder var befolkade av svensktalande långt in på 1900-talet. Först efter 1945 började den definitiva utrotningen, och det sista skedet i Josef Stalins folkmord. Ösel och Estland var koloniserat av Svear redan på 900-talet, och antagligen skattskyldigt under Sveakungen redan under tidigt 800-tal – liksom staden Apuole i den nutida Litauen…

 

Svenska ”Wikipedia” publicerade i vecka två dåligt översatta artiklar, som är mer läsbara i sin Engelskspråkiga version. Det gäller dels Ösel-borna, dels Kurerna. För några år sedan började det dyka upp rena villfarelser i svenska media, spridda av Dick Harrison i SvD och andra ”populärhistoriker” – fast ”vulgärhistoriker” borde nog vara ett bättre uttryck. Dåligt insatta journalister i Västerviks Tidning och andra organ förgrovade arkeologen Jonathan Lindströms påståenden i boken ”Biskopen och Korståget” från 2015 till rena falsarier. Man påstod att Ösel, Dagö, Ormsö, Runö, Nargö och de andra öarna i den Estländska arkipelagen aldrig skulle ha haft någon Hednisk befolkning, och att de aldrig skulle ha koloniserats av svenskar, danskar och andra Nordmän förrän under Medeltiden. Inget kunde vara felaktigare. Det är fel i sak, eftersom hela Estlands arkeologi och förhistoria utgör ett ytterst tydligt motbevis.

Långt före ärkebiskop Andreas Sunesson av Lund fanns även Danska Vikingar i Ösel-arkipelagen. Venderna – det heter ju Sveriges, Göta och Wendes Rikes Konung – detta är elementära historiekunskaper för envar svensk – plundrade ju Sigtuna och anföll Agnefit innan Stockholm ens grundlades – på 1100-talet. De bestod lika mycket av Öselbor som Dagö-dito, och av Ester såvälsom Estlandssvenskar och Danskar samt rena Svear, vars bosättningar på alla öarna inklusive Runö i Rigabukten ibland var mer än tio generationer lång, ibland bara någon generation – eftersom det med tvång och våld kristnade Svea rike gav upphov till våg efter våg av Hednisk utvandring, när etniska svenskar som blev förföljda i sitt eget hemland inte kunde bo där längre. Jämför också med Finland – Tavastland var knappast kristet alls, långt in på 1300-talet. Hedniska Tankar känner till flera Asatrogna och Hedna familjer från Svealand, som idag tvingats bort till Åland och Finlands Svenskbygder – i mycket därför att de delar av Sverige de bebott, råkat bli nedlusade med Muslimer. Det är samma process som alltid, överallt där Monoteisterna visar sitt fula tryne – men i mycket mindre skala – och troligtvis kommer den att fortsätta i framtiden. Andra vänner har flyttat så långt bort som till Akureyri på Island, mycket beroende på att Sverige blivit ett dåligt land att bo i – det är enbart de sanna patrioterna och de som svurit att försvara Sveriges och majoritetsbefolkningens intressen som stannar – och då går de verkligt Asatrogna alltid i främsta ledet.

 

För övrigt besökte ju idag Alexander Stubb, Finlands nyvalde President Svea Rike, bland annat för att samspråka med vår Statschef, Hans Majestät Carl XVI Gustav, Folke Hubertus – som ju är en Folkets Man. Herr Stubb nämnde uttryckligen, att Sverige har tydliga problem med sin identitets- och befolkningspolitik, och även HT:s chefredaktör har ju vissa kopplingar till Stubb-släkten – vilket varit allmänt känt ända sedan 1990-talet.

I mer än 600 år kämpade Ester, Letter och Litauer emot de kristna och Korstågens TYRANNI ! Svärdsriddarna och Tyska Orden hade mer än 6 miljoner liv på sitt samvete, och utrotade nästan fullständigt den västslaviska språkgruppen (utom sorberna och några få folkspillror)

I dag är det St Georgs Dagen – eller Sankt Görans Dag – vilket är betydelsefullt för alla Ester och Svensk-Estländare. Ösel-borna och Estlands alla hedningar tvingades till lydnad, underkastelse och kristendom år 1227, när Svärdsriddar-orden – ett ”svansdingel” till Tyska Ordens skoningslösa ”Herrar av Järnkorset” formellt kristnade dem.  Men St Göran eller Georg, drakdödaren framstod som Tor själv för alla Hedna, eller Esternas Taara även känd som Ukko eller Jumala – finnarnas åskgud – och 1343 gjorde Hertigdömet Ösel-Wieks alla Hedningar UPPROR i Tors namn – vilket skedde just på ”St Görans Natt” – 23 April, enligt vår moderna kalender. Tyska Orden kastades ut ur Reval, det nutida Tallinn. Folket reste sig, och några hundra år senare tillföll Estland Sverige – som alla vet – och ”den goda svensktiden” minns många Ester än idag… I motsats till Tyskars och Ryssars kristna herravälde…

Det är inte bara vi svenskar som har Hedniska rötter, och inte bara Finland har ett hedniskt arv. Ester och Balter har det också – och i en sekulär framtid, utan kristna, utan muslimer och utan Monoteism – är upprorens tid och rötterna viktiga att komma ihåg.

ALLA dessa Folk var HEDNINGAR långt in på 1200-talet. Litauerna kristnades inte förrän 1387-1460 ca. Detta är FAKTA….

Ifråga om Kurerna – ett folk ingen mera minns – Kurland har blivit ett geografiskt namn, inte mer… tar svenska Wikipedia numera till ännu mera braskande tongångar. Man anger Kurernas deltagande i Bråvalla slag som historisk sanning, trots att det inte finns några historiskt godtagbara bevis för att ”Bråvalla 753 AD” någonsin utkämpats, varesig utanför det nutida Norrköping eller i Småland, som Rudebeck lärde ut på 1600-talet. Religonshistoriker har på fullt allvar sett paralleller mellan Saxos berättelse om Sigurd Ring och hans körsven Brun i Mahabaratas indoeuropeiska berättelse om ett stort stridsvagns- och kavallerislag – någonstans i den grå forntiden. Riktigare är att det faktiskt fanns Gutniska och Svenska handelsstationer på Kurlands kust redan på 700-talet, och att kurerna de facto betalade tribut till Sveakungen inte bara till år 857 – utan långt in på 900-talet och än senare…

I Rimberts krönika om Ansgar står det skrivet om hur Ansgar under sin andra resa till Svearna gjorde gemensam sak med Kung Olof och Hergeir, hans ståthållare på Birka, för att i Hedningars och en Hednisk kungs namn skattlägga staden Apuole – Rimbert nämner uttryckligen, att staden alltid betalat skatt till Svearnas kung så länge den alls existerat – och dess namn kan dessutom vara svenskt, trots att Litauiska forskare – utan framgång – försökt tolka det annorlunda. I hjärtat av Svearnas land ligger nämligen byn Apalle – i Uppland, strax utanför Bålsta – där det för övrigt finns en av Sveriges absolut största bronsåldersbyar – en hantverksby, där många sorters handel och inte bara brons- och metallgjutning idkades. Ett rent sammanträffande ? – Ja, vem vet – men Apalle kommer av ”Apel” som i Äppelträd, och fortfarande kan man – precis som på Birka – odla rikligt med äpplen på denna plats.

Ansgar förbjöds av Påven att företa några som helst missionsresor till Svearnas land efter sin andra färd, skriver Rimbert – ty alla penningmedel drogs ”mystiskt” nog in. Det är inte den enda egendomligheten i Rimberts krönika. Vi har de ”litteraturintresserade piraterna”  under den första resan som omedelbart beslagtog alla Ansgars biblar och annan kristen smutslitteratur, så fort han sjövägen landsteg norr om Blekinge – och samma ”pirater” ledsagade honom snällt och försiktigt till häst, utan att röra guld, mynt och andra dyrbarheter som han i sinom tid skulle frambära till Kung Björn i Birka – Vem var det då som var ”Pirat” ? Rätt svar är att det var Ansgar själv, som kränkte Svears och Götars gemensamma rike. Vi har ”pojkuppköpen” i Ribe, och hur Ansgar – olikt andra munkar i sin samtid – inte besov eller knullade sina små ”lekbröder” ens på sjöresor, vilket Rimbert framhåller. Vi har Munken Fulbert – i Nya Corvey i det nyligen kristnade Sachsen – där Ansgar var chef – som ”blev ihjälslagen med en bräda” varefter Ansgar avsattes. I Rimberts krönika står också om hur Ansgar med svärd och spjut i högsta hugg värjde Hamburg mot Vikingar – men misslyckades, därför att hans nya ”ärkestift” blev nedbränt i grund med katedral och allt, samt hur Ansgar blev vän med krigaren Hergeir – vilket inte alls var något ”mirakel” – och hur han – ombord på Hergeirs långskepp – berättade för diverse svea-krigare om att munkar inte får äta fläsk, och inte vältra sig i sänghalmen med kvinnor – åtminstone inte till sjöss – vilket storligen imponerade på i alla fall ett litet fåtal Svear – men när Julen kom, var allt som förut – öl dracks, mjöd också – fläsk åts i väldiga mängder, och det knullades i långhusen så att det stod det härliga till – allt detta står faktiskt att läsa i Rimberts krönika – även om den vanställts, censurerats – och de bästa bitarna plockats bort – i synnerhet på Internet.

Det var endast med största tvekan, som kejsarens och påvens representanter – i ett nordtyskt benediktiner-kloster – alls godkände Ansgars fullständigt dårhusmässiga förslag om en ”missionsresa” till Svearna år 832 – och det berodde inte alls på några ”sändebud från sveakungen” år 830, som Wikipedia ljuger om. Ansgar hade – i ett annat Benediktiner -kloster – lyckats slå sig ihop med den munk som var chef för vinkällare och vingård (samt, förmodar man – det som idag heter ”logistik”) och framlade sedan sin ”genialiska plan” – men den kostade massor av pengar…

Detta är ungefär som om chefen för Bundeswehr-Garnisonen Grafenwöhr i Tyskland – med Brigadchefs grad – skulle få besök av Överstelöjtnanten S4 och Chefen ToC, S3 och dessa båda i korus skulle utbrista ”Jamen visst serru – vi tycker vi schka pallra oss iväg till Strängnäs åsså bygga en j-ä-ä-ä-t-s-t-o-r Armébas prec-i-i-s dähr asså, FÖRE Jänkarna och Engelsmännen, ba’ fatt svenskarna e me i Nato nu så att asså liksom vettu va chiifen..” (fast på tyska, naturligtvis).

Kom ihåg att Ansgar och hans synnerligen provisoriska ”Ärkestift” Hamburg-Bremen hea tiden konkurrerade med Anglosaxiska munkar om vem som skulle få våldta och härja i Svea rike allra först, göra slut på ett självständigt rike och mörda en livskraftig kultur – som Ryssland i Ukraina, som Mullorna i Iran…

Katolska kyrkan och dess kloster var ett multinationellt företag, en makt-fabrik – inget annat. Det handlade inte om civilisationsförsök, eller ulliga små lamm på gröna ängar, som i de kristnas förljugna lögner från 1900-talets ”småskolor”.

Inget, absolut inget blev bättre med kristendomen – snarare tvärtom.

Kurerna besegrades med våld. Sverige kristnades med våld. Biskop Absalon, Köpenhamns grundare – var en våldsman. Kurerna besegrades i två fältslag – 1230, respektive 1266 – och som oss Svear och Götar, fortsatte de att in i det sista slåss för sin nationella överlevnad och frihet.

Ingen ska tro något annat. Idag är en Tyrs dag – och Tyr står för rättvisa och strid, som alla vet.

 

Trons ELDAR (del 2) Umgås med Jarlar, inte med Trälar…

av

Hedendom och Asatro är inte en ”inkluderande” tro eller livshållning, och det är inte andra livsåskådningar heller. Man kan inte vara Asatroende och Monoteist samtidigt. Lika lite går det att tro på New Age, såkallad ”forn sed” (själva termen är en andefattig, kristen spe-glosa från 1200-talet, vilket visar hur halvdebila dessa ”fornsedare” är) eller att inkludera de som ingenting kan och ingenting vet i bevarandet av vår Nordiska Kultur. Alla mänskliga kulturer bygger på kunskap och erfarenhet, och de som varken har kunskaper eller erfarenhet, gör bäst i att tiga.

Jag vet inte hur många dåliga ”cirkelblot” jag fått se från mitt elektroniska Hlidskjalf i veckan, där jag ser ut över världarna. Motbjudande tönterier, obligatoriska krav på att man ska ”samarbeta med islam och kristendom” (varför det – du kan omöjligen ”samarbeta” med de som vill förinta dig ?) och att man skall hylla Halvkönsiar, förståndshandikappade personer med Downs Syndrom, oavbrutna offentliga rövknull och allt vad det nu är, samt dra med sig skrikande, drägglande småbarn till varje sammankomst, så att de får kleta snor och spya ned hargar, marken runt omkring och orena inom Vébönd och på våra heligaste platser.

Jag är trött, fullständigt trött och utledsen på skiten, för sådant hör inte hemma i vår kultur, lika lite som bajsande zigenska dvärgar i Peterskyrkan, ett utbränt Danskt Nationalarkiv eller för den delen ett brinnande Notre Dame – för de kristna. I Stockholm viftar dräggen fortfarande med sina Palestinaflaggor, och allt är upplagt för vidare kravaller i Malmö, men det har jag redan konstaterat – ni kan alla läsa Hedniska Tankars föregående inlägg.

Bildkälla, Sveriges Radio, 2019

En ljuspunkt i mörkret och kylan, som tycks ovanligt kompakt denna sista vecka i Gräsmånaden 2024 är att Nordiska Asa Samfundet ändå finns till för de intresserade, så att de förhoppningsvis kan lära sig något och komma ur det träl-tillstånd, som vidlåder de stackars människorna i Sverige och – än mer – i resten av Världen.Blotlaget Ymer har utlyst ett segerblot i Uppsala vid Ulltuna (märkligt nog stavar de fel – vet de inte ens att det är efter bronsålderns mäktige solgud, Ull själv som platsen är uppkallad) och det är kanske vackert så . HT önskar dem lycka till, och hoppas på framgång för dem, samt ”fornsederiets” och multikulturalismens snara undergång, för vi har slutat tro på den, liksom all andefattig globalism – som bara utarmar och inte stärker mänskligheten.

Allt annat fortsätter som förut. Man vill nu – från vår Riksdag och EU-parlamentet – hysteriskt skrikande förbjuda all bränning av trädgårdsavfall, liksom Miljöpartiet och de ”Galna Gretorna” redan 2018 vid vite och straff ville förbjuda allt eldande i vedspisar.

Talibanism av den sorten lönar sig föga, liksom allt politiserat ”fornsederi”. Om man vill införa något sådant får vi alla leva i en polis-stat, liknande Mullornas Iran, med 24 timmars övervakning från luften i form av ”drönare” eller eljest – men i en värld där Ukrainas städer fortsätter brinna, tillsammans med ryska oljeupplag är det nog föga bevänt med den sortens lagar i vårt land.

Några lusteldar i någons trädgård, eller enstaka kommunala valborgseldar skadar inte Världens klimat det minsta, och SVT:s groteska tjutande om att ”muuhåååiäoughft – åljets tejmepejatuej äj de högsta som uppmätts” – kan vi helt glömma bort – det FANNS inga termometrar i dagens mening förrän på 1700-talet, och global temperaturövervakning – i ordets rätta mening – alltså med mätstationer över hela jorden inklusive polartrakter och oceaner, har vi knappt haft i mer än 150 år (lord Kelvin !), liksom en någorlunda acceptabel standard ifråga om mätskalor och vetenskaplig metodik vid observationernas utförande.

Varför man då fortsätter att ”sälja på” oss alla de Galna Gretornas kristet influerade Harmageddon-romantik är en fullständig gåta. Offentliga demonstrationer har redan anordnats emot media-lögnerna som sköljer över oss, och fler lär det bli…

Den gamla Nomenklaturans och Såsialdemokraturens tid är för länge sedan förbi, för den sortens Sverige som de förordar, har redan gått under i en spiral av social utsatthet och grovt väpnat våld – som alla redan ser och redan vet.

Själv hyllar jag vårens makter med att maja med gröna blad, och tända Valborgs eller Vårfruns – alltså Frejas eld. Endast invigda deltar, ur Samfundet Särimner, ty vi är esoteriska, exkluderande och icke för envar. Vi talar för Jarlar och Jarlars hustrur, för karlar och kvinnor – men inte för ofria och trälar, patrask och pöbel.

Så är det. Så har det alltid varit, och så skall det förbli, så länge Ragnarna Råder och Midgård består.

 

I Vanadisfullets tid: Trons ELDAR kring Öresund….

av

I staden Malmö rustas till Eurovision Song Contest, eller Mellostruntfestival. Ett arrangemang som överlevt sig självt, och som i år väntas bli föremål för både rena terror-attacker och våldsamma protester, enbart för att staten Israel faktiskt tillåts delta. På ”Ledarsidorna” skriver den professionelle journalisten Johan Westerholm om hur AFA-drägg och andra extremister nu arrangerat bussresor för att delta i kravaller – men inte själva musikarrangemanget. De bär sig kort sagt åt som svin, ja som vilken Black Army hejaklack som helst..

Representanter för den sk ”BDS-rörelsen” – ett mycket märkligt muslimskt brödraskap – följer också med.  ”I Sverige har BDS-rörelsen starkt stöd i den Svenska kyrkan. Särskilt den tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén och prästerna Anna-Karin Hammar (S) samt Gunilla Hallonsten har uttalat ett stöd för rörelsen ” skriver Johan Westerholm klarsynt.

Och inte bara det. ”Partiet Nyans” som velat Islamisera Riksdagen, och inte bara Malmö är också på marsch – nu beväpnat med en ny tentakel, det såkallade ”Institutet för Samhällsanalys – INSAN”. Ett bättre namn vore kanske ”insane” – för den samhällsanalys extrem islams företrädare i Sverige presterat, haltar faktiskt mer än något.

”if you listen to fools – the MOB rules…” (bildkälla: Sydsvenskan)

Vi har sett det förut. Nya Husby-kravaller som under 2013, en ”svensk intifadan” – främst naturligtvis emot judarna men också emot etniska svenskar – skall genast proklameras. Hur var det nu med Mega-Fånarna inom den sk ”Megafon-rörelsen” som påstod att de ville starta en ”rättvise-byrå” och ägna sig åt juridik – efter att Fredrik Reinfeldt fegt nog gett dem alla amnesti för landsomfattande kravaller, upplopp, nedbrända skolor, bilbränder och mycket mer… ?

För två dagar sedan meddelade SVT Rapport i sin 1930-sändning märkligt nog, att ”Det Danska Riksarkivet” skulle ha brunnit ned, till följd av en mystisk olycka. Det pågick byggnadsarbeten – men det var Börshuset från 1600-talet som brann, och vars spira störtade till marken. Vilket sammanträffande ! Något Riksarkiv befann sig inte i byggnaden, Danmarks Nationalbibliotek, kallat ”Den sorte Diamant” befinner sig inte ens i samma del av staden. Det hela erinrar osökt om Notre Dames brand i Paris, påstår SVT:s reportrar – men det är en falsk association – förutom detta med ”olyckan” och ”byggnadsarbetena”.

Minns ingen vad som hände i Göteborg i Februari, där Liseberg helt oförklarligt drabbades av en annan ”byggnadsolycka” och katastrof-brand i samband med att den nya turistattraktionen ”Oceana” – som skulle gett miljardinkomster till Västsverige – påstod man – också förstördes i grund ? En man, som troligtvis höll på med elinstallationer blev innebränd, men alla övriga som arbetade på det bygget kunde utrymma i tid. Detta skedde 13 Februari i år – i det som en gång var Göjemånad, och snösmältningstid..

Ja – vi ska inte spekulera kring brandorsaker – alla storbränder i vårt land och kanske även Danmark skall utredas som Mordbrand, varken mer eller mindre – för sådan är lagen i Sverige – och i Danmark med – det är nog sannolikt att säga.

Hedniska Tankars redaktion påminns för dagen om en helt annan händelse, som alla på SVT helt glömt bort – men som Köpenhamnsborna nog minns – nu när de räddar Kröyer-Tavlor och rester av Edda-illustratören Lorentz Frölichs fresker ur förödelsen..

21 Mars 1945 var en minnesvärd dag i Köpenhamns Historia – då inföll ”Operation Carthage” iscensatt av RAF, Brittiska Royal Airforce…

Den gången var det inte något Börshus som brann – utan det såkallade ”Shell-huset” som låg på Kampmann-gatan, Nörrebro – intill vallgraven. Shell-huset var inte någon skyskrapa, om någon nu tror det, utan ett vanligt femvåningarshus, som före Andra Världskriget tillhörde Oljebolaget Shell – men som blivit Gestapo-Högkvarter efter den 9 april 1940. På 1950-talet ersattes det av ett nytt hus med samma namn.

Den Danska Motståndsrörelsen hade noga kartlagt byggnaden, och man har i efterhand framställt hela ”Shell-raiden” så att de 20 Mosquito-flygplan som deltog – med jakteskort bestående av 30 stycken flygplan från de Nyazeeländska och Australiska flygvapnen skulle ha flygit in snett, och ”lobbat” in sina bomber mot husets mittersta våningar, eftersom man ville skydda de ”VIP-personer” på dansk sida som satt säkert inlåsta i förhörs-källorna längst upp under taket. Om det verkligen var sant, kan betvivlas.

En våg av Mosquitos på väg in över Köpenhamns takåsar…De flög så lågt de bara kunde… (källa: ”The people’s mosquito”)

Minst en Mosquito ur den första anfallsvågen kraschade nära Köpenhamns Zoo, vilket skulle leda till en än värre katastrof.. 9 Mosquitos havererade under hela ”operation Karthago” och med dem dog 9 flygare. 1 man tillfångatogs. I Shell-huset – som totalförstördes – dog 55 tyska soldater, och 47 danska medborgare, som var på tysk sida. Vida värre var att den Franska Skolan i Köpenhamn – i det såkallade Institut Jeanne d’Arc, det ville säga Den Franske Skole i Köpenhamn, adress Fredriksbergs Allé nr 74 också drabbades av ”Collateral Damage” som det heter.   Det kan ha varit så, att andra och tredje vågen trodde att det brinnande vraket efter den första nedskjutna Mosquiton var rätt anfallsmål – och så hände det som inte fick hända..

”Shell Huset” – innan anfallet…

Minst två plan ur den andra anfallsvågen fällde sin bomblast över den franska skolan. 86 skolbarn dödades, 19 lärare och skolpersonal fick sätta livet till  – många fler blev svårt skadade- och ni må tro, att den tyska propagandan inte var sen att utnyttja detta faktum. Studera kartan från ”OpenStreetMap” här ovan ! Också på en tredje plats i Köpenhamn fick anfallet stora verkningar, denna minnesvärda – men fruktansvärda dag för nu 78 år sedan..

Det var i den såkallade ”Ködbyen” – Köpenhamns gamla slakthusområde på Vesterbro, nära Hovedbangården och den slum, som långt fram i våra dagar bredde ut sig på Istedgade, Köpenhamns värsta horstråk – där 1980-talets stadsgeografer kunde konstatera, att Nordens enda verkliga innerstads-slum existerade.

”Ködbyen” har idag rustats upp till ett elegant restaurang-kvarter för turister, men på tiden när detta hände var där ett slags provisoriskt fångläger, liknande ”Slaughterhouse 5” eller ”Schlacht-Hof Fünf” i Dresden som den amerikanske författaren Kurt Vonnegut skulle skriva en roman om – 1969.  Grafitti, inristat av de tyska soldater som höll vakt där finns fortfarande inristat på väggarna. Författaren Jan Fridegård skrev i en av sina böcker om ett stycke ”beundrarbrev” som han fick av tre unga danskar år 1955 – tio år efteråt. De var då alla över 30 år, men trodde att en av Fridegårds böcker – som de fick insmugglad till sig av en tysk medborgare – skulle vara den sista bok, de någonsin fick läsa. Fridegård själv gick ur tiden 1968 – och beskrev det i förordet till den bok de unga danskarna fick läsa – men vad den hette, skall inte nämnas här.

Hursomhelst – en dag öppnades Ködbyens portar – mycket beroende på ”Shell-Raiden” – och de unga danskarna blev tillsagda att fly, sparkades halvt om halvt ut på gatan och fick omgående rådet att ta sig till anhöriga, föräldrar, kärestor – ja vem som helst som stod dem nära – men stanna kunde de inte – de måste därifrån – och det fort.

Shell-huset, Köpenhamn, 22 Mars 1945… En totalförstörd, utbränd byggnad..

Även på andra sidan sundet fick raiden stora verkningar. I Malmö, vid Bulltofta flygplats – där allierade piloter satt internerade – i Nordanå, ända till Görslövs Prästgård syntes rökpelarna från det brinnande Köpenhamn. Många Malmö-bor bevittnade händelsen. En av dem var min far. Han berättade för mig om allt detta, det år jag fyllde 12.

Har vi lärt oss något nu – goda människor i Malmö – Inför er förbannade Pestival ?

Vad skall ni alls ha den för ?

Tänd en liten eld till Valborg – samlas runt den, fira våren och minns.

Dan Park – eller någon – en av de sista uppviglarna, en lokal skämtnisse kanhända – har valt tillfället att elda upp en Koran istället – men det är nog inte en arabisk sådan. Ansökan har vederbörligen lämnats in – och en symbolisk protest emot allt det vansinniga i vår Värld är nog på sin plats.

Andra Bloggar – I Vanadisfullets Tid (del 2: Don Collin)

av

En blogg av ett helt annat slag – som HT också följt genom åren – skrivs av Sven-Olof Yrjö Collin i trakten av Kristianstad – en lärd man, som av och till också berör Asatron, och vad som händer i Riket. Han har också haft mycket att säga om identiteter, lagar och mycket annat som sker i den samtid och det svenska samhälle som är vårt.

Ni får ursäkta, att jag blott citerar – och ger ordet till honom, rakt av:

”Det Demokratiska Gapet”

Riksdagen har röstat om könstillhörighetslagen. 234 ledamöter röstade för lagen, 94 röstade nej. Således var 71% för förslaget medan 29% var emot.

TV4 gjorde en enkätundersökning, som visade att 59% anser att förslaget mycket eller ganska dåligt, medan 22% anser att det är bra. Demoskop har i en undersökning funnit att 60% är negativa och 20 procent är positiva. Riksdagens politiker röstade därför 2,84 gånger mer på ja än folket, 71% mot 25%. Det är ett ansenligt avstånd i attityd mellan folket och de som skall representera folket. Det är ett ansenligt demokratiskt gap som borde föranleda diskussioner om den representativa demokratin.

Vi har redan varit inne på det – i föregående inlägg. Varför förhäver sig vår del av mänskligheten så till den grad, att man låter rösta igenom ett fullständigt ofullgånget lagförslag inom sk ”Identitetspolitik”, när det i själva verket gör mer skada än nytta ?

Inte ens de människor lagen påstås vara tillkommen för att hjälpa, instämmer i dess formuleringar. Stående invid träskmarker liknande dem nära Hammarsjön och Rinkaby utbrister Adelina Strand, nu 25 år gammal att vi i huvudsak har två kön, nämligen man och kvinna – vilket nästan ordagrant är ett citat från Hedniska Tankar.

Sådant inser inte en 12-åring, eller en människa som bara sett 16 år – och som ännu står under inflytande av sk ”målsmän”, idiotiska föräldrar, experimentlystna hormon-läkare, falska skolkuratorer och alla andra i en omgivning som driver sina egna agendor. Det krävs – som 1Sigfridsson fick säga i det förra inlägget – en hel del kraft för att stå emot. August Strindberg sade på sin tid att det är synd om människorna.

Det stämmer.

Ännu en berättelse från träskmarkerna ?