Isländska Asatrufélagid fyller 50 år

21 april i år kunde Frettabladid på Island berätta om hur Isländska Asatrufélagid fyller 50 år i år, och samtidigt förklarade dess Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarsson att det länge efterlängtade Gudahovet kommer stå klart nästa år – se tidigare inlägg i ämnet.

Islänningarna firar sitt Segerblot 21 april, eftersom man då av tradition firar inledningen på sommarhalvåret, men egentligen är sanningen om Asatrufelagids tillkomst äldre än 1972.– Det fanns människor runt Sveinbjörn Beinteinsson som hade träffats sedan 1960 i tionde sommarveckan på Þingvellir, säger Hilmar Örn Hilmarsson. ”Detta var en liten grupp människor, mestadels från Borgarfjörður, som ville återuppliva denna gamla tradition.

Håll Island Asatroget !

Redan från början var kristna fundamentalister emot det hela, men de sanna islänningarna under den legendariske Sveinbjörn Benteinsson gav sig inte. Idag finns mer än 6000 organiserade Asatrogna på ön, och kampen går vidare sedan 50 långa år. Undersökningar visar dock, att de flesta Islänningar iakttar Asatrons bruk lite till mans, och folktron är i stora drag oförändrad på ön. Kontoret och delar av det bibliotek som kommer byggas vid det nya gudahovet är redan klart, trots att kristna grupper lyckats få Asatrufelagid avstängt från alla statliga bidrag. Men firats har det, och blotas skall det ännu mer, när allt står klart !

Arkitektritningar av det nya Gudahovet (under byggnad sedan 2015)– som blir det första på Island sedan 1000 år – Hedniska Tankar gratulerar !

NIDSTÅNG rest på Island – emot Fornsedare och annat patrask…

En Nidstång har rests på Island, kunde Islandsbloggen rapportera för sex dagar sedan. Vid gården Skrautholar – som på vårt språk en smula skämtsamt kunde översättas med ”Skrothålan” har det tyvärr uppstått ett ”tillhåll” för fornsedare, söndags-schamaner, drogmissbrukare och annat patrask, som gjort sig präktigt impopulära i grannskapet, och nu drabbas av en hednisk förbannelse, lagd i munnen på ett avhugget hästhuvud, som sig bör då Nidstänger skall resas (se för övrigt i Egils Saga)

Skrautholar ligger på ett näs norr om Reykjavik, och där har sedan länge funnits en sjaskig och nedgången campingplats, där man ställt ut gamla diesel-bussar rakt ute i det isländska landskapet, och fraktat dit några sorgliga och slitna barracker. Så etablerade sig en galen gydja – sådana exemplar har vi tyvärr i Sverige också – i Härnösand och på andra ställen – på platsen, och så grundades ett slags pårökt kollektiv, som kallar sig Sólsetrið eller ”Solsätern” och som bjudit in flummiga söndags-schamaner och andra ”wonderful people” i stora hopar – mönstret känns tyvärr igen från Gamla Uppsala, som sorgligt nog också blivit ett ”tillhåll” för fornsedare och därmed likställda.

Vad har rostiga och diesel-läckande bussar samt sketna barracker ute i ett annars orört Isländskt naturlandskap att göra ?

Sällskapet har ingenting med det Isländska Asatrufelagid att göra, för på Island ägnar man ju sig som bekant bara åt Asatro, men aldrig åt ”fornsederi” som mest är ett slags drogromantik och new age, som inte har ett enda dugg med seriös Hedendom att göra. Händelsen med Nidstången har såklart blivit mycket omtalad på ön, men Asatrufelagid har avstått från att kommentera det hela, och så blir det nog bäst, för man skall inte beblanda sig med ”fornsedare.

En av de boende vid Skrautholár heter Guðni Hall­dórs­son, och är liksom av ett sammanträffande ordförande för hästorganisationen Lands­sam­band hesta­manna­fé­laga, samt bebor en hästgård i närheten, och han är givetvis djupt uppbragt över det inträffade. Källor jag läst på nätet nämner minst tre andra fall av Nidstänger som rests på Island under 2000-talet, och man kan misstänka att en viss Linda Mjöll Haraldsdotter kanske rest Nidstången själv, för att skapa mer publicitet kring sin new age-organisation.

Händelsen utreds fortfarande av polis, och vad ”fornsedarna” vid Skrautholar nu angår, så har det funnits uppgifter om användning av narkotika, fester inpå småtimmarna och sex mellan medlemmarna samtidigt som barn ska ha varit närvarande. I förra veckan publicerades en inbjudan som vissa tolkade som en uppmuntran till användning av psykedeliska droger och sexualisering av barn – vi känner igen mönstret från ”goden” Henrik Hallgren och flera andra inom Forn Sed Sverige.

Fornsederiets anhängare är hjärtligt ovälkomna på Island, vilket framgår av budskap som har klottrats på några av organisationens skyltar de senaste dagarna: perrar (pervon) och djöflar (djävlar). Vi på Hedniska Tankar kan bara instämma..

Goda Nyheter från Island – ASATRO och HUMANISM ökar, Kristendomen MINSKAR

Det isländska nyhetsmagasinet Reykjavik Grapevine, som skrivs på Engelska men behandlar vårt Nordiska grannland, har goda nyheter. Den avskyvärda Kristendomen minskar på ön, och Hedendom och Humanism går segrande över Islands vidder. Siffror från Tjodhskra Islands, motsvarigheten till SCB hos oss, visar att den påstådda ”Folkkyrkans” medlemstal på intet sätt ökar, detta Covid-19 epidemins år. Istället minskar de kristnas antal hela tiden, och nu är de nere på 62 % av befolkningen.

Snart ett hedniskt land, med en rent Nordisk kultur…

Dessvärre har också 4 % katoliker nästlat sig in i vårt Nordiska grannland, som i mer än 500 år varit protestantiskt, och där de inte hör hemma och inte skall vara. Men 33 % av Islänningarna är nu Hedningar, och erkänner det rakt fram och öppet, även inför myndigheterna. Tidigare undersökningar har visat, att även de påstått kristna islänningarna i mycket stor utsträckning tror på rent hedniska föreställningar som vättar och andra av folktrons väsen – som Alferna eller Förfädernas faktiska, fysiska existens – denna andel har angetts till så stor som 10 – 25 % av de kristna, varför Island snart kan ha en hednisk majoritetsbefolkning.

Berget Alfaborg på Island, där man ännu anser att förfäderna lever

Humanisterna på Island, Sidhmennt, ökar snabbast av alla trossamfund på Island med 225 nya medlemmar mellan 1 Januari och 1 Juni i år. Under samma tid fick Asatrufélagidh, det andra snabbast växande samfundet 179 nya medlemmar, och har antagligen nu över 5302 organiserade hedningar – Hedendomens hårda kärna som snart kan befria landet. Även om bara 1,4 % av Hedningarna är organiserade i Asatrufélagids form har minst 25 % av befolkningen uppgett att de tar klart avstånd från alla kristna kyrkor, och definierar sig som hedningar utan någon särskild organisationstillhörighet, varför det verkliga antalet Hedningar fortfarande ligger kring en tredjedel av befolkningen, eller mycket mera.

Själv har jag minst tre trogna vänner och läsare, som under Regeringen Löfvén emigrerat till Island, och numera bor där, fria från sk ”Multikulturalism” och annan förföljelse.

De vill inte längre bo i ett land, där tvångsreligioner från Mellersta Östern, som Islam och Kristendom skall spridas överallt, och i ett land där etniska svenskar inte längre kan kontrollera samhällsutvecklingen i det land de själva ärvt, och fortfarande lever i. Därför har de flyttat till Island, och så säger de själva om orsakerna till det. För egen del anser jag att det är varje svensk och svenskas självklara skyldighet och plikt att stanna kvar och försvara det andra territoriet emot islam, kristendom och andra totalitära samhällsuppfattningar, liksom de personer som inte hör hit och inte skall vistas här, av uppenbara skäl och med tanke på det allmänna säkerhetsläget.

Också under forntiden, när Island upptäcktes och koloniserades av Nordmännen, var förhållandena likartade. Folk flyttade till ett nybyggarland, där kristna despoter och  förtryckande kungar inte längre kunde ta ut skatt eller plåga vanligt hederligt folk med sin kristendom – och Island förblir den Nordiska Tankens och kulturens yttersta utpost – där Asatron bevarades och hyllades, också i skrift.

I vilket det Isländska Asatruarfelagid får hjälp från ett oväntat håll..

På Island och här i de Nordiska länderna talar man alltid om Asatro, men aldrig om någon inbillad ”forn sed” som är en kristen smädeterm från 1200-talet, som aldrig användes i hednisk tid och för vars bruk det inte finns några som helst bevis innan 1900-talet.

Den 2 Februari i år berättade ”The Reykjavik Grapevine” om hur Asatrufelagid och Hilmar Örn Hilmersson – den ende person i hela världen som verkligen har den minsta rätt att kalla sig Allsherjargodi, eftersom han representerar ett fungerande samfund på mer än tre tusen personer – fått hjälp från ett oväntat håll.

Buddhister i Thailand uppges nu har skänkt ”tusentals euros” till bygget av det kommande Gudahovet (ja,vi talar om Gudahov, men aldrig någonsin om ”tempel” som är ett latinskt och kristet ord) vars svårigheter jag redan tidigare skrivit om. Kostnaderna för den arkitektritade byggnaden uppges nu har stigit från 127 miljoner Isländska kronor till över 300 miljoner, men ändå har Asatrufelagid en solid ekonomisk grund.

Vid slutet, står segern – och detta innebär att hela Island får en kulturell och religiös sevärdhet av rang, konstaterar den Isländska dagstidningen ”Visir”.

När får vi Hedningar det första Gudahovet vid Gamla Uppsala, och när skänks den marken tillbaka till oss – platsens enda rättmätiga ägare ?