Goda Nyheter från Island – ASATRO och HUMANISM ökar, Kristendomen MINSKAR

Det isländska nyhetsmagasinet Reykjavik Grapevine, som skrivs på Engelska men behandlar vårt Nordiska grannland, har goda nyheter. Den avskyvärda Kristendomen minskar på ön, och Hedendom och Humanism går segrande över Islands vidder. Siffror från Tjodhskra Islands, motsvarigheten till SCB hos oss, visar att den påstådda ”Folkkyrkans” medlemstal på intet sätt ökar, detta Covid-19 epidemins år. Istället minskar de kristnas antal hela tiden, och nu är de nere på 62 % av befolkningen.

Snart ett hedniskt land, med en rent Nordisk kultur…

Dessvärre har också 4 % katoliker nästlat sig in i vårt Nordiska grannland, som i mer än 500 år varit protestantiskt, och där de inte hör hemma och inte skall vara. Men 33 % av Islänningarna är nu Hedningar, och erkänner det rakt fram och öppet, även inför myndigheterna. Tidigare undersökningar har visat, att även de påstått kristna islänningarna i mycket stor utsträckning tror på rent hedniska föreställningar som vättar och andra av folktrons väsen – som Alferna eller Förfädernas faktiska, fysiska existens – denna andel har angetts till så stor som 10 – 25 % av de kristna, varför Island snart kan ha en hednisk majoritetsbefolkning.

Berget Alfaborg på Island, där man ännu anser att förfäderna lever

Humanisterna på Island, Sidhmennt, ökar snabbast av alla trossamfund på Island med 225 nya medlemmar mellan 1 Januari och 1 Juni i år. Under samma tid fick Asatrufélagidh, det andra snabbast växande samfundet 179 nya medlemmar, och har antagligen nu över 5302 organiserade hedningar – Hedendomens hårda kärna som snart kan befria landet. Även om bara 1,4 % av Hedningarna är organiserade i Asatrufélagids form har minst 25 % av befolkningen uppgett att de tar klart avstånd från alla kristna kyrkor, och definierar sig som hedningar utan någon särskild organisationstillhörighet, varför det verkliga antalet Hedningar fortfarande ligger kring en tredjedel av befolkningen, eller mycket mera.

Själv har jag minst tre trogna vänner och läsare, som under Regeringen Löfvén emigrerat till Island, och numera bor där, fria från sk ”Multikulturalism” och annan förföljelse.

De vill inte längre bo i ett land, där tvångsreligioner från Mellersta Östern, som Islam och Kristendom skall spridas överallt, och i ett land där etniska svenskar inte längre kan kontrollera samhällsutvecklingen i det land de själva ärvt, och fortfarande lever i. Därför har de flyttat till Island, och så säger de själva om orsakerna till det. För egen del anser jag att det är varje svensk och svenskas självklara skyldighet och plikt att stanna kvar och försvara det andra territoriet emot islam, kristendom och andra totalitära samhällsuppfattningar, liksom de personer som inte hör hit och inte skall vistas här, av uppenbara skäl och med tanke på det allmänna säkerhetsläget.

Också under forntiden, när Island upptäcktes och koloniserades av Nordmännen, var förhållandena likartade. Folk flyttade till ett nybyggarland, där kristna despoter och  förtryckande kungar inte längre kunde ta ut skatt eller plåga vanligt hederligt folk med sin kristendom – och Island förblir den Nordiska Tankens och kulturens yttersta utpost – där Asatron bevarades och hyllades, också i skrift.

 

I vilket det Isländska Asatruarfelagid får hjälp från ett oväntat håll..

På Island och här i de Nordiska länderna talar man alltid om Asatro, men aldrig om någon inbillad ”forn sed” som är en kristen smädeterm från 1200-talet, som aldrig användes i hednisk tid och för vars bruk det inte finns några som helst bevis innan 1900-talet.

Den 2 Februari i år berättade ”The Reykjavik Grapevine” om hur Asatrufelagid och Hilmar Örn Hilmersson – den ende person i hela världen som verkligen har den minsta rätt att kalla sig Allsherjargodi, eftersom han representerar ett fungerande samfund på mer än tre tusen personer – fått hjälp från ett oväntat håll.

Buddhister i Thailand uppges nu har skänkt ”tusentals euros” till bygget av det kommande Gudahovet (ja,vi talar om Gudahov, men aldrig någonsin om ”tempel” som är ett latinskt och kristet ord) vars svårigheter jag redan tidigare skrivit om. Kostnaderna för den arkitektritade byggnaden uppges nu har stigit från 127 miljoner Isländska kronor till över 300 miljoner, men ändå har Asatrufelagid en solid ekonomisk grund.

Vid slutet, står segern – och detta innebär att hela Island får en kulturell och religiös sevärdhet av rang, konstaterar den Isländska dagstidningen ”Visir”.

När får vi Hedningar det första Gudahovet vid Gamla Uppsala, och när skänks den marken tillbaka till oss – platsens enda rättmätiga ägare ?

Thetta er Hof Ásatrúarfélagsins !

Wikipedia publicerar idag en artikel om det försenade bygget av Asatruarfelagids nya Gudahov (Nej, det heter i-n-t-e ”tempel” ! det är ett latinskt ord vi inte använder !!) vid Öskjuhlid utanför Reykjavik. Man påstår också, att finanskrisen på Island skulle ha orsakat de många förseningarna, som nu pågått sedan 2015. Detta verkar föga sannolikt, och även om jag själv inte sett några definitiva bevis till vad de mystiska förseningarna beror på, har jag en del teorier.

Gudahovsbygget, som det såg ut i slutet på 2018

På Island får samfund bidrag efter hur många medlemmar de uppger sig ha, och man vet att två kända kristna bedragare, bröderna Augustsson, lanserat en fiktiv fornsumerisk religion kallad ”zuism” bara för att konkurrera ut de många Asatroende på ön. Många islänningar anslöt sig till bedragarna, som lovade att deras medlemmar skulle få del av 53 miljoner i frikostiga statsbidrag, pengar som de kristna bedragarna behöll för sig själva. Efter detta inhopp av kristna sprängkandidater och sabotörer, fick Asatrufelagid mindre bidrag, och även om finanskrisen (som var slut år 2011) kan ha bidragit, tror jag att det är i dessa kristna ränker vi kan hitta orsaken till förseningarna, som drabbat gudahovet.

De kristna bedragarna bakom ”zuismen” är nu misstänkta för att ha förskingrat mer än 80 miljoner isländska kronor, och rättsprocessen emot dem pågick ännu i början på detta år. Bröderna Augstsson är även misstänkta för flera fall av grov förskingring, bland annat i samband med bedrägerier angående påstådda uppfinningar inom vindkraft, och falska insamlingar på Kickstarter, något som de också enligt isländska media påstås ha använt inom sin förment ”andliga” verksamhet.

Samtidigt med detta, och trots de kristnas vanliga krumsprång, finter och försök att påverka politiken på Island, har allsherjargoði Hilmar Örn Hilmarsson enligt Wikipedia sagt att Gudahovet tidigast kan invigas i slutet på 2019 – ett detum som nu kryper allt närmare och närmare. Under tiden har också Asatruarfelagid tagit flera banklån, och kostnaden för hela projektet, som kan fullbordas i etapper, uppges nu ha stigit till ca 130 miljoner isländska kronor, vilket lär vara ungefär 25 % eller så utöver den ursprungliga kalkylen.

 

 

Ur den isländska arkitektfirmans ritningar från 2015

Förslag har också funnits på om man skulle ”Crowdfundat” projektet via en isländsk, hårdare kontrollerad och helt legal insamlings-sajt som till exempel karolina.is, men vid en genomsökning av den sajten hittar jag inget, som relaterar till det Isländska Asatrosamfundet, även om där finns en hel del öppna insamlingar, som relaterar till islands musik- och mediaindustri. Inte för inte är Hilmar Örn Hilmarsson själv också känd för att ha haft ett förflutet som musiker. I planerna på Gudahovet ingår också en del, avsedd att bli ett forskningscenter kring Nordisk Mytologi och liknande ämnet, som till exempel isländska handskrifter, men troligen kommer denna del av projektet att bli färdigställd allra sist, medan den stora samlingssalen nog färdigställs allra först. De enda insamlingar som tycks pågå till förmån till Gudahovsbygget, finns på Asartruarfelagids egna webbsidor, och består i att man låter försälja en del böcker ur organisationens eget bibliotek. Det kan mycket väl vara så, att man – på grund av alla skandaler de kristna orsakat – valt att finansiera hela bygget helt via banklån, och utan att förlita sig på någon form av statsbidrag eller insamlingar. 

I Sverige pågår diverse religiösa bedrägerier i ”östkyrkors” och liknande nya samfunds regi hela tiden. Man vet att SST, den mycket märkliga ”Myndigheten för Stöd till Trossamfund” delar ut bidrag till diverse muslimska och andra organisationer, samtidigt som denna myndighets handläggare i flera fall enligt obekräftade uppgifter också varit med i just de samfunden, och alltså ”administrerat ut bidrag till sig själva”. Miljonrullningen i de svenska fallen uppgår till omkring 100 miljoner SEK – och samtidigt vägrar SST blankt att ge några bidrag alls till Polyteistiska samfund, som t ex Nordiska Asa Samfundet, med motivering att Asatron skulle ”sakna livskraft” som SST:s kristna – och därför partiska – handläggare uppges ha sagt..

I morgon skall byggnadsnämnden i Uppsala ge bygglov till Dawa-rörelsens moskébygge i Stenhagen utanför Uppsala, trots att det konstaterats att denna rörelse företräder en av de mest extrema formerna av Islamism, och att dess lokale ledare dömts för flera fall av allvarlig barnmisshandel – på sina egna barn ! Även Kommunstyrelsens Ordförande i Uppsala (KD) har skrivit ett öppet brev, angående Dawas byggplaner.

Islandsbloggen har rapporterat om hur Katolska Kyrkan nu siktar på att skaffa sig ett allt större och större politiskt inflytande på Island. Man skall bland annat påverka Alltinget, det urgamla Isländska parlamentet. Redan 2015 avslöjades flera barnsex-skandaler på Island, med dussintals katolska präster bland förövarna.

Enligt SVT fick även katolska kyrkan i Sverige sin första barnsex-skandal när förövare i form av katolska präster från utlandet skickades hit. Prästen påstod att han skulle ha speciella healing-förmågor, men fortsatte begå övergrepp, bland annat i Falun…

För att summera: Monoteisterna håller på som vanligt. De ljuger, bedrar, förgriper sig på barn och slukar ständigt mer, mer och mer i form av bidrag.

När andra, Polyteiskt sinade, icke-kristna religioner försöker genomdriva sina egna projekt, utan att vara beroende av några statsbidrag alls, utsätts de för sabotage.

Var finns rättvisan ?

Sent ska gudarna vakna, heter det – men på Island har de i alla fall vaknat. Gudahovet kommer att stå färdigt om några år, trots förseningarna. Och Särimners Sändebud lovar sina fränder en sak – får vi något över från vårt kalenderprojekt, skall vi också uppsöka er…

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?