Modell av Uppåkras Gudahov invigt

Från Skåne, kronan ibland Svea och Göta rikes provinser, meddelas idag att modellen över Uppåkras Gudahov nu är på plats och snart kommer att fullbordas, enligt vad ”Sydsvenskan” rapporterar. Gudahovet var mer än 13 meter högt och mer än tre gånger så stort när det var i bruk, och det nya huset kommer enligt obekräftade uppgifter inte att vara så stort att man kan gå in i det, men likafullt är det ett gudahov. Nordiska Asa Samfundet, region Syd, lär ha diskuterat att inviga hovet under värdiga och passande former på sociala media. Frivilliga och hedniskt sinnade krafter i form av Mats Mårtensson och andra på byggnadsfirman PEAB har själva bidragit med initiativ och dådkraft, vilket vårt land behöver.

Gudahovets tak kommer att vara upplyst nattetid, och synligt från motorväg E 22 till och från Malmö, i uppenbar konkurrens med Uppåkra Kyrka, som snart kanske kommer att hednas, och tas över av de Asatroende, den också. Själv välkomnar jag alldeles särskilt den sista detaljen, för alla som passerar över vårt Rikes gränser, kan nu få veta, att vårt Sverige är ett Hedniskt land, som det alltid varit, som det är och det skall vara.

SANNINGEN har SÄRIMNER sagt – Detta är HEDNINGA-MAKT ! (Märk de fina GALTARNA på gavelsluten !)

Uppåkra är och förblir Sveriges största Vikingatida stad någonsin, minst fyra gånger så stor och tättbefolkad som någonsin Birka, och är fortfarande långt ifrån utgrävd i sin helhet. Platsen föregick Lund, och platsen har bebyggelsekontinuitet ända sedan bronsåldern. Redan på 500-talet stod här ett stort och praktfullt Gudahov, där Asar och Vaner dyrkades, och vida tornade det upp sig över slätten…

Ett nordens Akropolis, som stod i mer än 400 år, tills de kristna brände och skövlade alltsammans. Så var det en gång, och så skall det åter bli..

Samtidigt med detta rapporteras det idag från det sönderinvandrade och föga inbjudande Klippan – av våra fränder på bloggen ”Den Rosa Traktorn” om hur unga muslimer påstår att deras enda anledning att alls befinna sig i Sverige är att försöka sprida islam – vilket flera föredragshållare med hjälp och bistånd från Klippans Kommun försökt tuta i dem. Men det skall vi nog sätta stopp för, gott folk ! Ingen Allah och ingen Sharia skall någonsin få råda i det här landet, så länge en enda infödd hedning finns kvar, det säger jag er !

Vägen framåt heter folkligt civilmotstånd – för Asatrons Estetik är Motståndets Estetik – och den vägen går inte via något undergivet, underligt Centerparti…

Ge oss våra Gudar och vårt land tillbaka !

Annonser

På Vårblot vid Anunds Hög med Nordiska Asa Samfundet

Visserligen tycker kanske somliga svenskar att våren ännu känns avlägsen i vårt land, eftersom den enligt Statens Meterologiska och Hydrologiska Institut, SMHI, inte hunnit längre än till Söderslätt och Skånes kuster, samt Ölands Alvar, Sudret på Gotland samt vissa isolerade platser på den svenska västkusten; men vi har i själva verket en högst normal vår. Om vi ser till hur det i genomsnitt varit de sista nittio åren, skall det inte vara en medeltemperatur över noll grader per dygn i Mälardalen förrän efter den 25 Mars, som denna karta tydligt redovisar.

Vårblotet hålls också för att skaffa våren till landet, inte för att fira att den anlänt (det gör man först vid Valborg och Vanadisblotet)  och att vissa andra samfund håller blot som är helt verkningslösa, kunde vi se för någon vecka sedan. Ungefär sju töntar och någon pajas skall ha träffats mitt inne i Tantolunden i centrala Stockholm efter vad jag hört, men de hade verkligen ingen framgång i sina förehavanden, för efteråt blev vädret bara så mycket kallare, och makterna visade tydligt sitt missnöje med vad de gjort.

Gudarna är med OSS – Och VEM kan då vara emot ?

Nordiska Asa Samfundet däremot, ja – de går från klarhet till klarhet just nu, och att deras blot sker med kraft och är mycket verksamma, helt utan något fusk och med stor professionalism i utförandet, därom kan jag likt Fänrik Stål ge besked, ”ty jag var med” som det heter. Över 60 personer deltog i själva ceremonin, som varade i mer än en hel timme, på slät mark framför Anundshögen vid Badelundaåsen nära Västerås.  När vi kom till blotplatsen redan tre timmar innan vi skulle börja var det mulet och dåligt väder. Det är viktigt att ”ta terräng” och etablera sin närvaro på rätt sätt, så man inte stör allmänheten – vilket somliga andra brukar slarva en hel del med – vårt blot däremot skedde med myndigheternas tillstånd, vilket känns viktigt att poängtera.

Men se ! – strax före blotet skulle börja klarnade himlen plötsligt upp, och blev helt molnfri och blå, som under den ljusaste sommar. Det var Ull själv, vinterns Solgud, som sände oss sin hälsning – det är jag helt övertygad om, och så tror även mina glada fränder. Ingenting är omöjligt, för de som verkligen tror, och som tror av själva hjärtat, inte efter någotslags ”sed” eller tom efterapning, helt utan mening. Vi framsade våra eder och löften inför våren starkt och tydligt. Varken tjutande barn eller mobiltelefoner störde arrangemanget, som gick lugnt och värdigt till – som det skall vara, med tydliga rörelser och gester, men utan åthävor. Vår Riksblotsansvarige talade väl över våren, och så tog vi vårt farväl till Skade och vintern på den vackraste och värdigaste av platser…

En helig plats, värd att vörda och vårda…

 

Vårt blot skedde inte inne i någon av de två skeppssättningarna, eller intill den enorma storhög, som än idag är mer än nio meter hög och mer än 63 meter i diameter, trots att dess topp kapats och skändats av kristna plundrare på 1700-talet. Trots att det funnits en levande tradition på platsen sedan åtminstone mitten av 1600-talet, är moderna arkeologer skeptiska emot att Bröt-Anund, Sveakungen från Tiundaland och Upplands centralbygder, någonsin kunnat vila här, eftersom högen är daterad till 210 – 540 enligt vår tideräkning, men Bröt-Anund själv, som bröt bygd och gjorde broar, bör ha levat någon gång strax efter år 600.

Man har påpekat, att en senare runsten från tidigt 1000-tal – helt hednisk och utan alla kristna symboler – omtalar en Folkvid, vars son Heden var bror till Anund, och att namnet skulle komma därifrån. Men då bortser man från en viktig sak, och det är att namnet Anund är ganska vanligt över hela Mälardalen, särskilt i runinskrifter, och att vi vet att vissa förnamn gick i arv inom en och samma släkt eller ätt. Långt fram i tiden, från de äldsta bevarade kyrkböckerna på 1500-talet ända till 1900-talets början, kunde det hända att huvudmannen i en släkt hette Axel Bengtsson, till exempel, och att hans son därför fick heta Bengt Axelsson, innan en ny Axel Bengtsson hade fötts, och på det här sättet bildade man ”namnkedjor” enligt traditionen. I Badelunda-fallet kanske det fanns män vid namn Folkvid Anundsson, samt Anund Folkvidsson – och vi vet att flera Lagmän av östergötland hetat Folkvid – det finns till och med medeltidsballader där namnet nämns – och Anundshög var mycket riktigt tingsplats, långt in på 1700-talet.

Därför är det inte alls omöjligt, att personen som vilar i storhögen vid Badelunda faktiskt kan vara en Kung, som just hetat Anund, även om han säkert inte var identisk med någon sveakung av Ynglingaätten, utan från en helt och hållet lokal stormannasläkt. Den senare Anund från runstenen var en helt annan person, som levde långt senare – men de kan mycket väl ha varit släkt – för Folkvid lät uppställa en hel rad resta stenar som gräns till området med storhögarna, just där Eriksgatan går fram från Uppsala till Västerås, från ett litet vadställe, alldeles nära där vi höll själva blotet på behörigt avstånd från högarna.

Man kan tydligt se att hela platsen utgör en mycket målmedvetet utformad anläggning, som måste vara planerad redan från början. Anunds storhög följs av två monumentala skeppssättningar, som liksom leder upp emot den, och bildar en åtta, formad som ett antikt oändlighetstecken. På ömse sidor ligger tre stora högar, men en av dem är numera förstörd, och bortodlad. På 1920-talet låg hela anläggningen mitt inne i tät granskog, vilket man kan se på stora fotografier inne på ett café, som ligger utmed vägen emot norr.

Och Anunds grav är orienterad i väster, så att solen kan gå ned där ungefär vid Vårdagjämningen, för precis så är det på dessa breddgrader. ”Här skall jag ligga”, har den väldige konungen sagt, ensam inför tingsmenigheten, ”och här framför skall mina söner och sonsöner ligga, en på vardera sidan om mig och så vidare utåt, längs med stora Eriksgatan, så att allt folk som kommer förbi här, kan se detta.. intill evig tid

Och så är det ännu. Anund var förvisso en stor Konung, och högt älskad av sitt folk, för de lydde verkligen hans befallning. Väldiga stenblock och ofantliga jordmassor röjde de, och fastän stora allfarvägen västerut flyttats nästan en hel kilometer och blivit motorväg numera, så kan man fortfarande se våra förfäders verk också därifrån. En gång i tiden trodde naiva arkeologer och fornforskare att Egyptens pyramider – som liknar Anunds hög av jord och torv – skulle ha byggts av trälar, fast numera vet alla, att det inte alls är sant. Arbetarna var högt avlönade, och fick gratis mat och öl – och så bör det nog ha varit även på Anunds tid, för med stolthet i rösten kunde alla fria män säga, att de byggde en tingsplats åt sig själva framför Anunds stora grav, och att deras minne därmed skulle leva för evigt. Så blev det också – men av Badelunda-åsens ursprungligen mer än 200 gravar, är många borta idag, då man gjort åsen till ett grustag.

Allt var byggt av HEDNA män !

En detalj, som jag inte förut känt till, är att två kvinnliga arkeologer år 2007 hittade massor av bevis, inte bara för den gamla tingsplatsen, en mycket stor hövdingagård och flera hål med stolprader, troligen av den typ som nyligen hittats också vid Gamla Uppsala. I fjol fortsatte utgrävningarna, enligt Västmanlands Nyheter, men det är oklart vad tidningen menar med att stolpraden gått genom området – menar man att den gick i vinkel, utmed Badelunda-åsen, eller längs Eriksgatan, som korsar denna nästan rätvinkligt, eller vad då ?

Också vid Gamla Uppsala har man hittat röjda processionsvägar, och räta vinklar mellan stolprader, som bestod av minst 50-60 cm stora furupålar, mer än 5 meter höga, som stod i två meterdjupa gropar tillsammans med en stenpackning, som ibland kunde uppgå till tre ton och aldrig mindre än 1000 kg… Hela kungsgården där måste ha varit inhägnad i ett fyrkantigt område på flera kvadratkilometer – också en planmässigt anlagd anläggning, som man förstår. Några klara arkeologiska rapporter om dessa fynd finns inte publicerade ännu – jag har dock skrivit om dem förr – och även om stolpraderna vid Badelunda inte heller är beskrivna i detalj, är det ju inte alls omöjligt, att det skulle kunna röra sig om en anläggning av samma typ..

Länsstyrelsen i Uppsala län har föreställt sig, att vägarna vid Gamla Uppsala bara skulle kantats av en sorts fackelhållare eller ”lyktstolpar” – men det kan inte stämma. Ingen människa i forntiden kan ha varit så dum, att man lägger tre ton sten på botten av en två meters grop, offrar djurben däri och sen reser en mer än sju meter rak och 70 cm vid fura, bara för att hålla en liten fackla eller ett bloss. Självklart måste stolparna ha burit upp en konstruktion av något slag – kanske ett tak eller flera portar i rad – eller också någon snidad utsmyckning, ja skulpturer… Men – det kanske vi aldrig får veta. Arkeologerna har med bestämdhet vänt sig emot tak-teorin, för de menar att man måste hitta spår efter takstolar eller bjälklag om taket ens funnits – men varför det ? Det är en felaktig slutsats. Man vet att stolpraderna bara stod i 200 år, ungefär – men om en buren konstruktion (det kan ju bara ha rört sig om en relativt klen ribba eller en tvärbjälke, som kunnat hålla upp ett tygstycke, liknande de banderoller och flaggor vi hade med oss – sådant är rätt vanligt på sina håll i hedniska kulturer ) ramlat ned på vägbanan, ja då tog man väl bort den direkt, för att ens kunna rida och åka i vagn – och då är det inte alls konstigt, att man inte hittar något spår av vad stolparna hållit upp…

Många hedniska folk har genom tiderna, och i olika miljöer rest portar i trä, till ingången eller som täckta arkader in till sina ”tempel”. Vem säger, att man inte kunnat haft något liknande också här i Norden, även om vi inte kan bevisa det…

1500-tals biskopen Olaus Magnus var fullständigt övertygad om att en jättelik ”guldkedja” hade omgett Uppsala tempel, som hans illustratörer i Tyskland och Italien trodde var en borgliknande byggnad, eftersom de ju visste att det rörde sig om en Kungsgård, men inte visste hur ett hedniskt Gudahov såg ut… Moderna arkeologer har varit blixtsnabba att avliva teorin om ”kedjan” som en myt – men var det verkligen så fel ? De nya fynd av stolprader, som hittats, kan mycket väl tänkas ha burit upp en stor, grov hamptross som målats gul med tjära (alla vet att linoljeblandad trätjära – som man använder till båtar – med tiden får en guldgul färg) eller ett ”Vébönd” som det heter på Isländska.

Lustigt nog VET vi att en guldkedja också omnämns i en gammal folksaga om just Badelunda-åsen, och Anundshögen. Amatörforskaren John Kraft, som annars forskat mycket om labyrinter (det finns en sådan längre bort på åsen också, men den är värd en helt egen artikel) i sin skrift ”Trojeborgen i Badelunda” utgiven år 1994 av den lokala hembygdsföreningen. Ett styggt bergatroll eller en rese skall ha fångat en jungfru med en guldkedja i labyrinten, som ska ha varit en ”trojeborg” med många lås, och på vägen in tappade hon kedjan. John Kraft har hittat namn på Njärd och Ull (alltså Gerd, jordgudinnan och himmelsguden ) överallt i hela Mälardalen, alltid i Par – Närlunda och Ullvi nära Västerås är bara ett par i mängden – och Skevi eller namn på Ske- , Skövde- efter Skade, vintergudinnan – finns också nästan alltid i närheten av dessa två, från Rösa Ring via Enköping ända till Kungsör, och Mälarens slut, där en annan labyrint ligger.

John Kraft tror med bestämdhet, att det går att spåra en hednisk häradsindelning eller vad han kallar ”kultförbund” i detta mönster, och han har utgivit flera böcker om detta – men det är en annan historia, som sagt. Emellertid – Västerås Kommun påstår på sina turist-siddor att det skulle vara ”en romersk portal”, alltså just en port, med pelare och allt, som ska vara avbildad på Runstenen vid Anunds hög – och vad man kallar ”en kvinnlig och manlig figur, som är sammanflätade med varandra” vad det nu ska betyda…

”En portal” säger vissa – den kvinnliga figuren skulle synas uppåt på stenen, den manliga vänd nedåt…

Det må nu vara som det vill och kan med den här saken – men om detaljen med den påstådda ”portalen” är sann – liksom kopplingen – kedja – stolprader – vad tyder detta på ? I Norge har man på platsen för Frostatinget verkligen hittat en gravhög, med stolpliknande resta stenar runt om, precis som den ”stenrad” som möter oss vid Eriksgatan förbi Anundshögen. Och på Island, vid Thingvellir, vet man att ”Vebönd” eller heliga band spärrade av ett inhägnat område – med två portaler – och så såg tingsplatsen där ut långt fram i tiden, till 16-1700 tal ungefär… Skulle verkligen allt detta vara en tillfällighet ?

Vad gäller bröllopet mellan Frej och Gerd (INTE Frej och Freja – ni MÅSTE lära er hur det hänger ihop…) eller Ull och Nerthus, samt riterna inför Moder Jords och Vårens väckande, John Krafts och labyrintens stora gäckande – ber jag att få återkomma.

There are more things in heaven and earth, Horatio,
Than are dreamt of in your philosophy..

Ske VÅRT Folks vilja – Så som i Himmelen, Så ock på Jorden… Och snart blir här VÅR !

Anlagd brand emot Vikingagård – Vem ligger bakom ?

Nu har det hänt igen. Ännu en anläggning, som försöker levandegöra det Nordiska och svenska kulturarvet har utsatts för ett skändligt attentat. Media berättar följande:

Ett av vikingahusen har brunnit.
Ett av vikingahusen har brunnit.

Strax efter åtta på måndagskvällen fick polis och räddningstjänst ett larm om en pågående brand på Gunnes gård i Smedby, en rekonstruerad Vikingagård i Upplands Väsby. – Den kommer förmodligen att brinna upp men förhoppningsvis kan vi rädda de andra byggnaderna, säger Peter Tistam på Storstockholms räddningscentral.

Det visade sig dock snabbt, att Vakthavande Tistam hade gjort en felbedömning. Ett hus, förvaringsplats för hö och halm åt djuren, blev lågornas rov. Brandkår och Polis kunde snabbt komma till platsen, tack vare effektiva samordningsinsatser, och man har enligt lokaltidningen säkrat bevis för, att branden varit anlagd. Uppsåt synes förelägga – men vem kan det vara, som hatar svensk kultur och vårt kulturarv så mycket, att man måste förstöra vad alla andra byggt upp ?

– Vi antar att det är några ungdomar som gjort det här. Det är så synd, alla skolbarn i området kommer hit, och det som är så tråkigt är att ge sig på vårt gemensamma kulturarv, en plats som alla får komma till, säger Gun Bjurberg, museichef. Men det hela är inte några oskyldiga ”pojkstreck” från ”ensamkommande”. En hel rad fönsterrutor har också krossats i Gunnes Gårds kontorslokaler, som ligger på en helt annan plats. Detta tyder på planlagd verksamhet, och det är dessutom inte första gången attentat inträffar. Enligt lokaltidningen har det hänt minst två gånger tidigare, även om ingen kunde gripas då heller. Storholmens Vikingaby i Roslagen har också utsatts för liknande attentat förra året, uppenbarligen förövade av ”Sverigehatare” eller svenskfientliga krafter i vårt samhälle.

Detta Gudahov brändes ned av attentatsmän och ”hatare” för flera år sedan. Men Gudaras bilder lyckades de inte förstöra, och inuti det nya Gudahovet, restes NYA bilder….

Återigen lyckades Polisen inte gripa några misstänkta, även om man hittade teknisk bevisning och säkrade spår. Mönstret känns igen, och blir allt tydligare och tydligare. Detta kan helt klart röra sig om hatbrott, som är ideologiskt motiverade, även om det nu är Polisens uppgift att utreda den saken. Jag har själv tidigare upplevt hur mina personliga vänner utsatts för attentat, och hur de fått Gudahov och andra anläggningar, som de bekostat själva och som varit privategendom (vilket Gunnes Gård och Storholmen inte är, eftersom de förvaltas av allmänna stiftelser) nedbrända.

Man har gett sig på deras familjer, och dem själva, uppenbarligen med avsikt att skada även enskilda personer – men – ingen har kunnat gripas... Jag har berättat om dessa upprörande händelser under rubriken ”Gudahov” ovan – även om jag lovat, att inte exakt avslöja, var de hedniska Gudahoven i vårt land ännu ligger – enskilda fruktar ännu för sin säkerhet – men till detta kan jag nu lägga, att jag även själv besökt Gunnes Gård och firat Jul där i ett eller annat sammanhang, samt träffat de, som rått om och byggt upp stället.

Privata initiativ skapade detta, som andra sk ”Samfund” inte förmått sen 90-talet

Jag har varit präktigt arg, ja mycket arg igår, när det gällt alla dessa förövare, och alla dem, som förstört så mycket av våra fäders tro. De som hindrat och sinkat oss, lika väl som de likt de kristna mördar, härjar, bränner och förstör… Men jag förlitar mig på min goda sak. Jag förlitar mig på medlemmarna ur släktet Tistam, vars namn kommer av Tyr, rättvisans och stridens Gud, och alla de män, jag tjänstgjort tillsammans med i flera decennier.  I mitt hjärta vet jag att jag kan lita på dem.

Och som jag skrev igår, tror jag inte på vedergällning, men på lag och rätt. Lagen och rätten kan också begära handräckning, när så behövs, och enskilda medborgare kan också hjälpa till med bevakning, eller med att undanröja det som är olagligt, och som står på ofri grund – vilket jag skrev om igår.  Risken finns, att attentatsmännens och missdådarnas verk, slår tillbaka emot dem själva. Risken finns, att någon – för att citera den finske poeten Elmer Diktonius ord ”Lär dem läsa folkets lag, fast den ej står att läsa i bok”, fast jag och mina bröder i Särimner menar, att vi skall avhålla oss från sådana metoder. Monoteisterna och fanatikerna må vara sig lika, idag som igår. Vi har mött dem i Afghanistan och utomlands, lika mycket som i vårt eget land, men vi är nu en gång satta på jorden till att vara gudarnas redskap, deras händer, fötter och vapen. Vi kommer att värja och försvara det som är vårt, och det som blev oss givet. Vi gör VÅR bit – och så får andra göra sin…

 

Att bygga upp, där andra bara river ned (2) – Hedniska Fundraisers

På Island byggs just nu ett Gudahov, och i Danmark står redan ett Gudahov klart, genom Jim Lyngvilds försorg. I USA har Hedningar och Asatrogna av det mest skiftande slag fått bygga sina egna anläggningar, men i vårt eget Sverige ser det mycket sämre ut.

När får vi åter se byggnader av det här slaget i vårt eget land ?

Vi kan minnas fadäserna med ”forn sed” och hur ett visst samfunds ”tempelkassa” stals i början på det här årtusendet – genom ett bedrägeri och genom en person, som aldrig någonsin bort utsetts till kassör. Jag har berättat för er om bränder, och om attentat som vänner till mig utsatts för (se under rubriken ”Gudahov” ovan ) Attentat och mordbränder, som drabbat hela familjer. Människor som varit krögare och restauratörer, lika harmlösa som Martin E-type Eriksson – privat den mildaste av män – och krogen Särimner på Birka, som snart öppnar återigen och som inte sysslar med något politiskt.  Jag har berättat för er om hur ”fornsedarna” hela tiden systematiskt förstört för alla oss andra, och om deras närmast fanatiska motstånd emot varje form av verksamhet, som varit bättre organiserad och mer kompetent än deras egen.

Jag har nämnt branden vid Storholmens Vikingaby – också där har ”fornsedare” varit inblandade i sammanhanget – och vilka svårigheter vi haft, med dessa ”fornsediska” element, som hela tiden raserat och förstört, där andra velat bygga upp och förbättra. Och mer än så. Jag har till och med publicerat mina egna ritningar på ett Gudahov av det ytterst lilla formatet, i hopp om att någon, någonstans ändå ville kopiera dem, och väntat på den stund, då vi verkliga seriösa Asatroende kan få utöva vår religion fritt, utan att detta förbannade pack och patrask kommer och förstör för oss, oavsett om patrasket i fråga nu hör hemma ytterst till höger eller ytterst till vänster på den politiska värdeskalan.

Och nu, äntligen; efter alla dessa år kommer äntligen en ljusning. Länge var jag som en ropandes röst i öknen, i sju långa år har jag skrivit på denna blogg, och spridit mina idéer överallt där jag kan. Ett ovanligt verksamt vapen, som vi hedningar kan ta till i dessa dagar heter Fundraisers, ett populärt uttryck för insamlingar via nätet. Nordiska Asa Samfundet – som nu har nått över sjuhundra medlemmar och därmed är det största samfundet i sitt slag i Sverige någonsin – har inlett en insamling, som redan om någon vecka kan passera de taffliga 12 000 eller så, som Sveriges Asatrosamfund blev av med, innan ”forn sed” och andra dumheter tog över, och man började sin långa väg utför.

 

Planerna är ytterst ambitiösa, och innefattar det högt satta målet om tio miljoner, men vill man verkligen bygga för framtiden, är detta onekligen helt rätt. Stenar Sonnevang, Nordiska Asa Samfundets grundare; utesluter inte övertagandet av vissa kristna kyrkor, ifall vi nu inte kan genomföra något bättre alternativ. Projektet med en insamling för ett eget Gudahov är det första i sitt slag i Norden, enligt vad jag känner till, men i USA finns flera exempel – jag själv känner till minst tre – där man på kort tid verkligen lyckats.

Man kan också jämföra med det faktum att det Isländska Asatrufelagid – som alltid stått upp för just Asatro och aldrig någonsin börjat använda kristna eller new age-anstuckna termer som ”forn sed” samlat in pengar till sitt eget bygge i över 25 år, långt innan Internet blev etablerat på Island.  I USA gjorde nyss ”The Open Halls Project” – en organisation som i huvudsak riktar sig till Asatroende inom USA:s väpnade styrkor – och som kämpar för att få sin egen religion erkänd av andra försvarsgrenar än Flygvapnet – USAF skall ha varit först med att erkänna Asatron – en egen insamling, med målet att nå 1000 USD – för även om Torshammaren är tillåten som symbol på Arlington-kyrkogården nuförtiden, och en erkänd religion enligt DoD eller Department of Defence återstår mycket att göra för de amerikanska Asatrogna soldaterna och deras anhöriga. Och – som ni kanske vet – också vi här i Sverige firade nyligen Veterandagen – för det gjorde ni väl – goda medborgare ?

Vindarna vänder och vaknar. Mordbrännare, mörkmän och ”fornsedare” lyckas inte i sina planer, ens för en stund. Och efter ett förlorat decennium, på grund av allt detta brist på förstånd, kommer vår Asatro äntligen tillbaka. Och det känns skönt att leva.