I vilket AFA i USA bygger ett andra Gudahov….

I Sverige är den ominösa och lätt olycksbådande förkortningen AFA känd för att stå för en extremt militant grupp inom yttersta vänstern, som inte drar sig för att använda väpnat våld emot sina motståndare. I USA, och inom amerikansk Asatro – som nog inte ska blandas ihop med den Nordiska – står däremot förkortningen för något helt annat. Där står samma förkortning för Asatru Folk Assembly, en grupp med mer än 500 medlemmar, som tydligen är väldigt kontroversiell för vissa personer, åtminstone här hemma i Sverige. AFA och dess stridbare ledare Stephen  McNallen har flerfaldiga gånger beskyllts för rasism, en ofta – inte minst från den extrema vänsterns håll – upprepad anklagelse, som också riktats emot alla Asatroende i allmänhet; men utan att innehålla någon särdeles substans eller saklighet, måste man säga.

Jodå – sanning nog det är – att det finns ”Tribalister” over there…

Jag rekommenderar den utmärkta sajten ”Tankar om den forna tiden” med dess inlägg ”Konvertiter och Galningar”, skriven redan Mars 2017 för den som vill fördjupa sig i denna debatt, och studera vad vad vissa individer i landet Trump sagt eller gjort, vad just AFA angår. Själv håller jag mig strikt neutral i frågan, och tar inte ställning för någondera parten, för så är det nog bäst.

Emellertid – för två år sedan lyckades McNallen, en gång i tiden ”Ranger” i amerikanska armén och senare även militärt verksam i Sydafrika, efter vad vi förstår (hans engagemang för djurskydd och elefanters bevarande är även väl känt -”surely, one can see no harm in that”) ena sina följeslagare kring ett byggnadsprojekt, som varken vi här i Sverige eller Islänningarna lyckats med. Däremot finns som ni vet Gudahov i Danmark, liksom andra länder, men AFA kom först i USA – till sina många fienders klara avund – och nu är det alltså dags för Hovprojekt nummer 2, har man stolt deklarerat. Det är trots allt resultatet som räknas – och AFA har faktiskt nått resultat.

Snickarglädje och röd stuga med vita knutar – american size – som en gammal folkets park – ”Folk Park” – och det passar väl bra ?

 

Vad detta med rasismen nu angår, så är det sant att AFA på sistone lierat sig med en del kanske tvivelaktiga grupperingar i resten av Världen, som jag skulle vilja säga tillhör Asatrons absoluta utmarker. Dessutom har AFA ända sedan sin tillblivelse 1995 vänt sig till endast vita amerikaner med Europeisk bakgrund, men jag tycker för min del att det vore relevantare att påpeka, att jag för min del inte kan gå med i Afro-svenska Riksförbundet, eftersom jag inte är svart, och inte heller kan jag bli medlem i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, eftersom jag faktiskt inte är någon kvinna. Är då också dessa organisationer rasistiska, månne ?

För egen del skulle jag också vilja påpeka, att det nog är si och så med den genetiska renheten hos de flesta av AFA:s medlemmar, även om vi nu ansåg, att just genetik, kultur och religion på något sätt hörde ihop. De flesta amerikaner av idag är inte mer än ”mongrels” eller någotslags gatukorsningar sedan mint fyra fem generationer tillbaka, och skulle vi nu använda genetik som bevekelsegrund, är det ett ovedersägligt faktum att de nordiska länderna varit mycket stabilare befolkningsmässigt. Å andra sidan resonerar jag inte på det här befängda viset, men vi skall komma ihåg att både i USA och i Sverige är föreningsrätten fri. Om man vill bilda ett andligt samfund för människor, som alla heter Olsson, eller kanske ”De rödhårigas förening” (som de facto lär existera) så är det inte särskilt rasistiskt det heller, och för övrigt går det ju bra att ta del av AFA:s stadgar på nätet, och själv se efter vad det nu är, man eventuellt har att vända sig emot, innan man ens öppnar käften. AFA har för sin del så vitt jag vet aldrig hävdat, att just deras medlemmar eller de själva skulle vara bättre än någon annan, i någon bemärkelse, utan bara annorlunda, och att de har rätt att bygga upp sin andliga gemenskap för sig, på sina premisser. Afro-Svenska Riksförbundet och de flesta muslimer, som numera bosatt sig i Sverige, tycker antagligen nog likadant.

Jag själv kan inte se att det skulle finnas någon begränsning för ”konvertering” till Asatron, annat än intresset; eller vad vi kan kalla kulturell tillhörighet. På det sättet är jag alldeles avgjort ”tribalist”, jag också. Men – för amerikaner utan koppling till Norden eller de nordiska länderna, till exempel, som aldrig talat något Nordiskt språk, aldrig befunnit sig här (nåja, just Stephen McNallen har det faktiskt, även om just jag inte fått förmånen att träffa honom) och heller inte har någon förståelse för våra heliga platser eller våra traditioner annat än vad de läst sig till, eller hört i andra hand – kan de verkligen kallas ”Asatroende” ?

Eller en person, som vuxit upp i en Västafrikansk kultur, till exempel, och som är bosatt i just Västafrika ? – Det är nog så, i de flesta fall, att det finns en hedendom i varje folks tradition, varje land, varje region och varje världsdel världen över. Japaner utövar Shinto. Indier utövar ofta Hinduism, och är – också om de råkar vara Buddhister eller Muslimer, rent personligen till mycket stor del påverkade av den hinduiska kulturen. På Jamaica och i Haiti utövas Vodoo, i Finland även finsk hedendom, och i Ryssland naturligtvis slavisk dito.

Och ingen har det minsta lov, rätt eller skäl att tillägna sig andra människors religion eller kultur, utan att verkligen omfatta den, för det vore detsamma som ”kulturell appropriering”  vilket inte minst i Amerikanska liberala eller vänsterliberala kretsar anses vara något väldigt fult.

Själv önskar jag därför AFA ett kraftigt lycka till, rörande deras nästa Gudahovsprojekt – eftersom deras attityd emot oss Nordbor på det hela taget varit vänlig, respektfylld och byggd på respekt samt lärande. Det är mer än vad man kan säga om en del andra amerikanska intellektuella, särskilt i New York, Chicago, i Arizona och på andra ställen, där Asatron nog har få förutsättningar för att slå rot och frodas, och nog heller inte hör hemma, om vi ska vara riktigt ärliga – för den här hemma här hos oss, i Norden och Europa. Inte i USA, eller i Amerika generellt.

Också deras förra projekt var ”Crowdfundat” via insamlingar på nätet, och gav snabbt resultat. Inte minst därför stödde jag själv det.

Det är mycket mer än vad vi kan säga om NAS, Nordiska Asa Samfundet, eller för den delen om ”Forn Sed” och därmed likställda Söndags-Schamaner, till exempel.

Annonser

Gudahov snart också i Norge – Men hur är det i Sverige ? Har vi Asatroende någon ”religionsfrihet” ??

Något som ofta förekommer såhär års är Årsmöten i föreningar och samfund, och i Norge håller snart Åsatrufellesskapet Bifrost årsting, enligt vad Hedniska Tankars kontaktpersoner i Norge erfar. Detta samfund verkar bland annat för den Norske ”Folkekirkens” upplösning, och verklig religionsfrihet i vårt Nordiska brödraland, något som ju inte kan inte kan sägas gälla, innan Asatron och alla andra religioner i Norge verkligen får lika villkor, och befrias från det kristna förtrycket. Precis som Samfundet Särimner och många andra i Sverige kämpar de för att barn inte ska bli påtvingade sk ”kristna värden” eller andra former av indoktrinering, och för acceptans av ett sekulärt och modernt samhälle, något som de Monoteistiska religionerna i Norge fortfarande verkar ha svårt att erkänna.

Medlemskap i Bifrost är bara öppet för Norska medborgare, eller personer som i varje fall är bosatta inom Norges gränser. Till skillnad från en rad mindre klokt skötta samfund här i Sverige och utomlands, följer Asatrufellesskapet Islänningarnas goda exempel, och beblandar sig icke med amerikaner, diverse obskyra individer som påstår sig pyssla med ”forn sed” – vad det nu är för något – eller för den delen rasister.

Första gången jag själv kom i kontakt med Bifrost och dess medlemmar var under 1980-talets sista år, och jag har själv alltid å det kraftigaste stött deras värderingar och program. Men, det var länge sedan, och förra året hände en stor nyhet i Norge, som jag själv och många med mig har missat. I Augusti 2018 köpte Asatrufellesskapet Bifrost Fagerhøi Humanistiske Senter i Søre Osen vid den vackert belägna Osensjøen i Trysil, strax nära den svenska gränsen. Byggnaderna  där tillhör en tidigare folkhögskola, och är uppförda på 1920-talet och vidare framåt. Skolan är idag i något slitet skick, men innehåller bland annat sovsalar för strax över 50 personer, matsal, festsal, stort kök och minst 20 hektar skogsmark. Egendomen har köpts aav aksjeselskapet Odrører AS, som består av Åsatrufellesskapet Bifrost och sju privatpersoner. Kort sagt – man har nu förvärvat en egen kursgård för spridande av Asatro och Hedendom, och i planerna ingår givetvis etablerandet av ett Gudahov, samt aktiviteter också för inbjudan utanför Bifrost, samt konstverk, installationer utomhus och mycket annat.

”furet og vaerbitt – men försåvitt over vannet”

Harg för utomhus blotande kommer också tillhandahållas, meddelar man, och detta innebär att nu även Norge har ett högklassigt centrum för Asatro, vilket Sverige ännu totalt saknar. Danmark har ettt redan, genom Jim Lyngvilds insatser vid Ravnsborg – helt på privat initiativ – och det Isländska Gudahovet i Reykjavik är ännu under konstruktion, som jag skrivit om tidigare.

Alla våra Nordiska grannländer har Gudahov, som får fungera som kultställen och samlingsplatser, som kan och får fungera helt öppet.

I andra länder disponerar och äger Hedendomen hela kursgårdar. I fallet ” Samfundet Forn Sed” stals tusentals kronor av en av det samfundet utsedd förvaltare inom några månader. Han ertappades med att köpa narkotika för alla pengarna, som han tog ut från närmsta bank, och Samfundet ”Forn Sed” i Sverige har fortfarande ingen tydlig drogpolicy, utan har fortfarande flera ”snarlika” personer ibland sina funktionärer. Sedan dess har över tjugo år gått, och fornsedarna har totalt misslyckats med uppgiften. NAS eller Nordiska Asa Samfundet bedriver en insamling, men har mycket långt kvar till sitt mål, och bedöms inte heller kunna lösa uppgiften inom överskådlig tid, huvudsakligen därför att god ledning och planering saknas;  i alla fall som jag ser det.

Storholmen. Gunnes Gård. Härjarö. Flera platser i Mälardalen. Listan på Gudahov och Hargar, som vissa främmande religioners företrädare hela tiden utsätter för attentat och bränner ned till grunden, växer och växer… Allt vi begär är att få bli lämnade ifred och utöva vår egen tro – Men vad gör samhället för att hjälpa oss ?

Men här – i vårt eget land – Landet Löfvén eller det land, som en gång var Sverige – är vi Hedningar och Asatroende fortfarande diskriminerade, förföljda och utsatta för våld och hat. Jag har under rubriken ”Gudahov” ovan berättat om vänner till mig, som fått sina hem skövlade av brand, och förlorat sina händers verk och vad de själva genom frivilligt arbete byggt upp under flera år. Och detta är inte det enda exemplet. Jag har berättat om Storholmens Vikingaby utanför Norrtälje, som utsatts för svåra bränder, samt rasistiskt våld och hat – alltsammans riktat emot oss etniska svenskar, och vår kultur — för på något annat sätt kan detta inte rubriceras. Jag har berättat om Gunnes Gård i Upplands Väsby, där ”ensamkommande” vandaler också varit och hälsat på, med mordbrand och ödeläggelse som följd.

Jag har berättat om Härjarö Kursgård, där det fanns en hel gudalund i  trä, skapad av Litauiska konstnärer – men enligt uppgift är även den skövlad och förstörd, och ingenting återstår, sedan Härjarö förvandlats till sk ”flyktingförläggning” liksom Venngarns slott, och i samband med det blivit utsatt för skadegörelse. Härjarö är nu ute till försäljning, men blir nog aldrig mer vad det varit.

Ja till och med när det gäller Svenska Riksregalier – utan samband med Asatron – och oersättliga kulturföremål, som lämnats i ”Svenska” Kyrkans vård, ser vi hur fridstörare, kultur-skändare och grovt kriminella från utlandet hela tiden förstör vårt kulturarv – och sällan eller aldrig får förövarna och de kriminella något kännbart straff. Gång efter annan heter det, att Polisen ”inte kan hitta någon misstänkt” när det är rasistiska, Sverige-fientliga och Monoteistiska motiv, som tydligt ligger bakom..

Själv har jag försökt vittna om vad jag vet. Jag har försökt göra något åt saken, och hävda de chanser till religionsfrihet och frihet att organisera sig som trots allt finns, även för oss som är Svenskar, Hedningar och Asatroende.

Men ändå ser jag hur vi i vårt eget land blir utsatta för övergrepp och förföljelse, gång efter annan. I trettio år och mer har jag ägnat mig åt Asatro. Samfund har kommit och gått. De har krossats utifrån genom propaganda och våld, eller inre stridigheter. I Norge och Danmark lyckas man nu bra, liksom på Island – men i Sverige har vi fortfarande problem med ”Samfundet Forn Sed” och alla andra, som under lång, lång tid förstört så oerhört mycket för oss. Det är sorgligt, renodlat sorgligt att det skall behöva vara så. Ännu sorgligare är våra folkvaldas attityd emot Kulturminnesvården, och deras förakt för frivilliga insatser.

Men kampen går vidare. På Storholmen har man just inlett ännu en insamling, och över hela vårt land finns ännu frivilliga entusiaster för Vikingatid – inte alltid andligt intresserade och heller inte alltid Asatroende, men de verkar i alla fall i Asatrons anda, och fortsätter hjälpa oss. De står bi likt Särimner, och likt Särimner återföds vi – också ur elden !

Tack, alla ni därute. Tack alla ni, som inte ger efter inför påstådd ”forn sed” eller islams och de kristnas ständiga våld och hat. Tack till er som bekämpar bränderna, och de hederliga i vårt rättsväsende. Tack ni som inte låter er förledas av media eller Ministrar. Tack alla ni som kämpar för ett sekulärt samhälle – och som är Hedningar – liksom jag.

När värjer vi svenskar oss ? När skall vi vakna ??

Islandsbloggen bekräftar Hedniska Tankar fullt ut

Islandsbloggen, en svensk bloggsida som under närmare ett årtionde bevakat händelser i ett av våra minsta grannländer, bekräftar idag fullt ut och i varje detalj vad jag sagt om byggandet av Gudahovet i Reykjavik. (Inte templet – Islandsbloggen undviker också helt det ordet, vilket är logiskt och helt följdriktigt, eftersom det inte heter så, utom i de kristnas och några sk ”fornsedares” förvridna Värld.)

De kristnas fräcka kupp mot Asatrufélagid med att bilda ett samfund för ”Zuism” var helt och hållet dikterat av de skatteregler som finns på Island – i November varje år får alla religiösa samfund och organisationer bidrag från staten efter det antal registrerade medlemmar de har, erfar Islandsbloggen. Jag citerar:

Hittills har bygget huvudsakligen finansierats genom en del av de statliga anslag som alla registrerade trossamfund får via medlemmarna. Bidragen är kopplade till samfundets storlek. Inför 1 november varje år vänder sig därför trossamfunden på olika sätt till de aktiva med uppmaningar om att registrera sig hos ”rätt” samfund. I annat fall går pengarna till något annat samfund eller stannar kvar i statskassan. – Islandsbloggen, 2019-02-11

Nu har det visat sig att de kristna personer som stått bakom bildandet av den fiktiva ”zuismen” – som de påstår skulle ha varit inspirerad av forntida sumerisk religion – som inte hör hemma på Island – dömts till nära fyraåriga fängelsestraff för bedrägeri, trolöshet emot huvudman (genom uttag av miljonlöner) och annan försnillning av statsbidrag. Även om det inte är absolut säkerställt att detta gjordes som ett rent sabotage emot Asatruarfelagidh, som alltjämnt är Islands största icke-monoteistiska samfund, pekar alla indicier mot att det faktiskt var så det gick till. Det skulle vara intressant att höra fler kommentarer från islandsbloggen i detta ämne.

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?

Stor Odensvi funnet vid Ribe, rapporteras det..

Den populärvetenskapliga och inte alltid särskilt vederhäftiga tidskriften ”Allt om Historia” rapporterade igår att de byggnadslämningar man funnit utanför Ribe, Danmark, och som jag själv tidigare rapporterat om, skulle vara rester efter ett ”Odentempel” som man skriver. Uppenbarligen kan Bue Kindtler-Nielsen, den journalist som skrivit Allt om Historias text, inte skriva på god svenska, utan stavar fel. Kanhända må det vara honom förlåtet, eftersom han är dansk, men det heter ju, som alla någorlundad bildade och skrivkunniga människor vet, Odenstempel, med ett inskjutet s, eftersom detta är en gentiv-form på svenska.

Men – några ”tempel” har aldrig funnits i Norden, eftersom det är ett latinskt, inte germanskt ord. Man talar om Gudahov, eller Vin – och vad vi här ser är och förblir ett Odensvi – inget annat !

Konstruktionen har varit undersökt sedan Februari 2018, och området var så rikt på föremål att arkeologerna var rädda att det skulle plundras. Vid de bärande stolparna nära Gudahovets dörrar har arkeologerna funnit ett stort antal spjutspetsar. Vapnen har bränts som offergåvor, men metallen behöll sin form. Vid två stolphål hade depåer med bland annat guldsmycken grävts ner. Man jämför nu fynden med det såkallade Uppåkra-templet, ett annat Gudahov eller Vi – och det är redan klarlagt, att detta Gudahov ute på vad som nu är åkrar var i bruk genom tidsintervallet 150 till 450 enligt vår tideräkning.

Man identifierar det som ett Odensvi – sådana är ju bekanta även genom svenska ortnamn – genom spjutoffren. Ett märkligt drag är också att byggnaden bränts ned i jämna intervaller, säger arkeologerna, vilket kan ha skett minst åtta gånger – och förmodligen en nionde gång. Om detta stämmer, hänger genast en hittills obevisad hypotes i luften, i alla fall för den Odenstroende. Nio är Odens tal, talet för Naud-runan och om byggnaden förstördes och byggdes upp med jämna mellanrum, exempelvis i nio- eller artonårscykler (jämför de stora bloten vart nionde år vid Gudahovet i gamla Uppsala) så är detta bara logiskt följdriktigt.

Helgedomen i det Japanska Ise har genom 2000 år och mer haft en mycket enkel konstruktion i trä, som på sitt sätt starkt påminner om de Nordiska Gudahoven…

 

Det finns många andra kulturer på jorden, som förnyat sina mest centrala helgedomar och heliga byggnader med jämna mellanrum. I Japan finns solgudinnan Amaterasus tempel i Ise, som har rivits ned och byggts upp igen vart tjugonde år i en räcka av minst 2000 år, och som genomgående måste förnyas ifall gudomens boning blir för orenad i kontakten med människorna – efter vad de Shinto-troende där tror. I Japan valde man motståndets och frihetens väg, och var skyddad av sitt geografiska läge. Vi Nordbor föll däremot offer för kristendomens gränslösa olycka, och fick väsentliga delar av vår kultur totalförstörd genom dessa kristna – och det är en skada som vi inte lyckats reparera, ens idag. Japan, å andra sidan, hyser fortfarande en av den här planetens starkaste och mest kreativa kulturer, och inte ens dubbla kärnvapenangrepp har lyckats ändra på den saken. Tänk om också vi kunde vara lika starka i vår kulturella medvetenhet, och åter få bygga upp, vad vi så länge saknat ?

Nytt Gudahov funnet nära Ribe

I Danmark görs hela tiden fler arkeologiska upptäckter, därför att man i det landet satsar på att bevara sin historia och sitt kulturarv, istället för att göra som i det av Regeringen Löfvén styrda Sverige (se även under rubriken ”Arkeologi” här ovan). Nu har forskare funnit vad lokaltidningen ”Jydske Vestkusten” felaktigt kallar ett ”tempel” nära Ribe.

Det finns inga Asatrogna ”tempel”. Det har heller aldrig funnits några, utan det heter ”Gudahov” – det ordet användes redan i de isländska källorna, och alla urkunder vi har. Anläggningen påminner mycket om den vid Uppåkra i Skåne, säger man, och man har hittat flera grova och väl tilltagna stolphål till en byggnad, som måste höra ihop med Hednisk kult. Också sajten ”Vitenskap.dk” berättar om fynden.

Lagom till Midvinterdagen sänder TV4 Danmark också ett program om upptäckterna, får vi veta; och mer kan människor i hela Sydsverige se den 21 December.

Fynd av guld, rituellt sammanböjda svärd och lansspetsar har gjorts på platsen – segrarnas sätt att ta hand om vapen från Danmarks fiender. Platsen är daterad till ca 150 efter vår tideräkning, och aktiviteter pågick här till år 450 – 500. Senare flyttades dyrkan av gudarna till en annan plats nära Faested och Ribe, där man för något år sen fann den enorma Faested-skatten, på mer än ett kilo massivt guld... Ribe var rikt, och Ribe var inte en kristen stad från början, för den blev det först långt in på 1000-talet.

Platsen kallades långt fram i tiden ”Dankirken” eller ”Danernas kyrka” och även långt in emot vår tid, visste alla bönder i grannskapet att det var här Danerna dyrkade sina gudar – inte någon jesus kristus. Det är faktiskt möjligt, säger den danska lokaltidningen stolt, att man bygger upp en fungerande kopia av Gudahovet igen, och att Västra Jylland får sig ännu en fin arkeologisk kultplats och kulturbegivenhet att besöka – för så resonerar man i goda gamla Danmark… Landet där man är stolt över sitt ursprung, och sin egen historia..