Att bygga upp, där andra bara river ned (2) – Hedniska Fundraisers

På Island byggs just nu ett Gudahov, och i Danmark står redan ett Gudahov klart, genom Jim Lyngvilds försorg. I USA har Hedningar och Asatrogna av det mest skiftande slag fått bygga sina egna anläggningar, men i vårt eget Sverige ser det mycket sämre ut.

När får vi åter se byggnader av det här slaget i vårt eget land ?

Vi kan minnas fadäserna med ”forn sed” och hur ett visst samfunds ”tempelkassa” stals i början på det här årtusendet – genom ett bedrägeri och genom en person, som aldrig någonsin bort utsetts till kassör. Jag har berättat för er om bränder, och om attentat som vänner till mig utsatts för (se under rubriken ”Gudahov” ovan ) Attentat och mordbränder, som drabbat hela familjer. Människor som varit krögare och restauratörer, lika harmlösa som Martin E-type Eriksson – privat den mildaste av män – och krogen Särimner på Birka, som snart öppnar återigen och som inte sysslar med något politiskt.  Jag har berättat för er om hur ”fornsedarna” hela tiden systematiskt förstört för alla oss andra, och om deras närmast fanatiska motstånd emot varje form av verksamhet, som varit bättre organiserad och mer kompetent än deras egen.

Jag har nämnt branden vid Storholmens Vikingaby – också där har ”fornsedare” varit inblandade i sammanhanget – och vilka svårigheter vi haft, med dessa ”fornsediska” element, som hela tiden raserat och förstört, där andra velat bygga upp och förbättra. Och mer än så. Jag har till och med publicerat mina egna ritningar på ett Gudahov av det ytterst lilla formatet, i hopp om att någon, någonstans ändå ville kopiera dem, och väntat på den stund, då vi verkliga seriösa Asatroende kan få utöva vår religion fritt, utan att detta förbannade pack och patrask kommer och förstör för oss, oavsett om patrasket i fråga nu hör hemma ytterst till höger eller ytterst till vänster på den politiska värdeskalan.

Och nu, äntligen; efter alla dessa år kommer äntligen en ljusning. Länge var jag som en ropandes röst i öknen, i sju långa år har jag skrivit på denna blogg, och spridit mina idéer överallt där jag kan. Ett ovanligt verksamt vapen, som vi hedningar kan ta till i dessa dagar heter Fundraisers, ett populärt uttryck för insamlingar via nätet. Nordiska Asa Samfundet – som nu har nått över sjuhundra medlemmar och därmed är det största samfundet i sitt slag i Sverige någonsin – har inlett en insamling, som redan om någon vecka kan passera de taffliga 12 000 eller så, som Sveriges Asatrosamfund blev av med, innan ”forn sed” och andra dumheter tog över, och man började sin långa väg utför.

 

Planerna är ytterst ambitiösa, och innefattar det högt satta målet om tio miljoner, men vill man verkligen bygga för framtiden, är detta onekligen helt rätt. Stenar Sonnevang, Nordiska Asa Samfundets grundare; utesluter inte övertagandet av vissa kristna kyrkor, ifall vi nu inte kan genomföra något bättre alternativ. Projektet med en insamling för ett eget Gudahov är det första i sitt slag i Norden, enligt vad jag känner till, men i USA finns flera exempel – jag själv känner till minst tre – där man på kort tid verkligen lyckats.

Man kan också jämföra med det faktum att det Isländska Asatrufelagid – som alltid stått upp för just Asatro och aldrig någonsin börjat använda kristna eller new age-anstuckna termer som ”forn sed” samlat in pengar till sitt eget bygge i över 25 år, långt innan Internet blev etablerat på Island.  I USA gjorde nyss ”The Open Halls Project” – en organisation som i huvudsak riktar sig till Asatroende inom USA:s väpnade styrkor – och som kämpar för att få sin egen religion erkänd av andra försvarsgrenar än Flygvapnet – USAF skall ha varit först med att erkänna Asatron – en egen insamling, med målet att nå 1000 USD – för även om Torshammaren är tillåten som symbol på Arlington-kyrkogården nuförtiden, och en erkänd religion enligt DoD eller Department of Defence återstår mycket att göra för de amerikanska Asatrogna soldaterna och deras anhöriga. Och – som ni kanske vet – också vi här i Sverige firade nyligen Veterandagen – för det gjorde ni väl – goda medborgare ?

Vindarna vänder och vaknar. Mordbrännare, mörkmän och ”fornsedare” lyckas inte i sina planer, ens för en stund. Och efter ett förlorat decennium, på grund av allt detta brist på förstånd, kommer vår Asatro äntligen tillbaka. Och det känns skönt att leva.

Nordiska Asa Samfundet BYGGER UPP där andra bara River Ned…

I Danmark har man redan gjort det, och på Island kommer det första Gudahovet stå klart redan i år, 2017. Här i Sverige har det skett många försök, och ännu flera sabotage, men än så länge har vi inget Gudahov (nej – det heter inte ”Asatempel” eller något liknande – ni måste lära er grundbegreppen) som är öppet för alla i vårt land.

Bild från Jim Lyngvilds Ravnsborg, tagen igår. Gudahovet är byggnaden med drakhuvuden i bakgrunden. Jim belönades med priser av Samfundet Särimner och Nordiska Asa Samfundet för sina privata initiativ i fjol, 2016

Nu sällar sig Stenar Sonnevang och Nordiska Asa Samfundet till Gudahovsbyggarna. Planerna på samfundets Asa Center – som också är ett bibliotek, ett akademiskt centrum och en samlingssal för intresserade – har redan funnits tillgängliga en längre tid, men nu genomför man ett sk ”Crowdfunding-Initiativ” på Internet. Ni kan alla bidra till det nya projektet genom att följa länken här, och jag hoppas ni också gör det månatligen. Kampanjen har bara varat i 12 dagar än så länge, och man ska minnas att första gången initiativet till något liknande togs, var redan på det nu fjärran 1990-talet, innan ”forn sed” kom med i bilden, och det som en gång varit en väl fungerande organisation med namnet Sveriges Asatrosamfund urartade totalt, och förbyttes i något helt annat, som nästan ingen av oss längre vill förknippas med.

3d skiss av det kommande Asa-Centret

Visserligen har projektet inte fått ihop så mycket pengar ännu, men vi som varit med ett tag och som minns 1990-talets Asatro vet att saker som denna kräver tid. Och vi har också fått se hur illa det kan sluta, när ”forn sed” kommer med i bilden. Under 2000-talets första år stal en viss person med namnet Finn (som i ”Finn fem fel”) som plötsligt utsetts till kassör hela tempelkassan från Asatrosamfundet, som kort därefter bytte namn… Och resten vet ni. Ca 13 000 kronor rörde det sig om den gången, och inte ens som stöld var det särskilt lysande. Finn – vars efternamn jag inte ska nämna – var nämligen narkoman – som många av ”fornsedarna” är – och förskingrade naturligtvis alla pengarna. Så kan det gå, när opålitliga personer utan ledarskap och utan förmåga kommer till makten i ett samfund eller en förening.

Jag själv och många av de vettigare medlemarna i det gamla Asatrosamfundet skakade på huvudet, anslöt oss till Särimner och bidade vår tid.

Föga anade vi hur vi skulle bil systematiskt motarbetade, förtalade, angripna och utsatta för ”media-drev” av fornsedarna under nästan tio års tid – en intern fejd som närmast tagit proportionerna av ren personförföljelse. Men – låt mig inte gå händelserna i förväg….

Under 2000-talet inledde jag och tre goda bröder i Särimner vårt eget, mycket mindre projekt i form av ett slags ”Gudahov, modell Friggebod”, DIY – IKEA style nära Blot-Svens hög på gränsen mellan Uppland och Västmanland.

Vi hade redan goda kontakter med markägaren, men eftersom vi befann oss i uppenbar närhet av ett fornminnesområde krävdes tillstånd från Länsantikvarien, som den gången var en svårt kristen person. Plötsligt fick vi oss ett brev till handa, där man hänvisade till NRL:s gamla paragraf om ”påverkan av landskapsbilden” (som upphävdes redan innan år 2000 och alltså är ett felaktigt lagrum) och gav oss avslag, utan pardon. I närheten pågick ett större motorvägsbygge, och i närheten fanns occkså en enorm plåtverkstad occh lastbilscentral, men dessa båda anläggningar och nya E 18 påverkade alltså inte ”landskapsbilden” alls, enligt samma myndighets sätt att se. Det lät ju mystiskt, och när jag själv undersökte saken, fick jag veta att en viss ”Emma H” som numera kallar sig ”översteprästinna” hade ringt till sagde Länsantikvarie, och med vett och vilja påstått att vi skulle vara medlemar i ”Blot-Svens MC” – en ”outlaw biker club” från Strängnäs, mer än 80 km bort från den aktuella platsen.

Personen ifråga  påstår också på Internet att hon egentligen är en varulv, samt har svans – också tilll vardagslag – och har tydligen haft någotslags kontakter med Historiska Muséet – samtidigt som hon gör anspråk på att styra över landets alla ”fornsedare” som bara är ca 70 till antalet – och har nyligen varit synlig i ett slags betalt reklaminslag för henne själv i SVT, där det också rackats ned på Nordiska Asa Samfundet, som framställts som nidingar och högerextremister. Själv är hon Miljöpartist, tidigare medlem i AFA (Nej, inte McNallens AFA i USA, utan alltså ”Anti-fascistisk Aktion” i Sverige – en organisation inom våldsvänstern) Dessutom ska sagda person nu ocså ha anställts ”som lärare” enligt SVT, men i vad slags befattning hon egentligen arbetar, får dock anses vara osäkert. Skall en sådan människa alls få komma i kontakt med skolbarn, förresten – och är det så lämpligt ? – med tanke på hennes ideologi eller förflutna ?

Jag är inte förvånad, med tanke på vad jag vet om den personen och hennes umgänge sedan tidigare.

Men alla Hedningar i Sverige är som bekant inte sådana.

Jag själv lade ut mina ritningar på min sajt här (se under ”Gudahov”) ovan och många människor över hela landet har sedan dess spontant tagit kontakt med mig och visat deras egna Gudahov, ”tempel”, meditationsplatser och andra anläggningar, så jag vet att många av dem fortfarande är i bruk. En av de trevligaste ser ni här nedan, tillsammans med den blonda kvinna av mitt folk, som visade mig platsen och berättade om sitt liv..

Jag har redan berättat för er om ”Svenska” Kyrkans skövling av Gudalunden vid Gamla Uppsala, där svenska män och kvinnor spontant hängde upp små smycken som offergåvor. Jag har också skrivit om en god vän till mig, Tv-kock, restauratör och krögare från Stockholmstrakten, som fick sitt eget gudahov nedbränt i ett attentat emot sittt eget hem – vilket allvarligt skrämde hans familj – och fått honom att dra sig tillbaka från alla offentliga sammanhang, där Asatro finns med i bilden. ”E-type” och andra kändisar tänker visserligen annorlunda, liksom Jim Lyngvild i Danmark – men förföljelse och ”drev” är inte trevligt – det har jag själv många många gånger fått känna på…

Så fort ett eller annat projekt för Gudahov – som på Island eller i Danmark – har kommit upp, så har ”fornsedarna” konsekvent motarbetat det ellerr saboterat det, för alla oss andra. I Göteborg finns en mycket märklig person med namnet ”Oderhatt”, ”Folie-berg” eller något sådant, som stoppat alla lokala initiativ med orden ”jag tycker vi ska springa omkring i skogen och göra som vi brukar” vilket alltså ska ursäkta blockering, uppsåtligt sabotage i form av anlagd brand och liknande, telefonsamtal till myndigheter med falska uppgifter som bärande inslag, hat och smutskastning i sociala media, mm.

Jag har också på sista tiden mött andra Asatroende, som börjat reagera emot allt detta. Här är en av dem.

Däremot vill jag att asatro och hedendom ska bevaras och praktiseras traditionellt så långt det nu är möjligt. Kallar man sig asatroende eller hedning ska det vara ett signum som folk känner igen och vet vad det innebär. Ärlighet, rakhet, inkluderande (utan att tappa fokus på tron) och hedervärt!

Ni vet den där känslan man får, när klassens värsta mobbare blir vald till kamratstödjare som ska jobba för att hindra mobbning? Den känslan kan man lätt få när man ser vilka som kallar sig asatroende och hedningar och sedan agerar fullt ut efter helt egen agenda…

Att stå med pekpinnar och avgöra vem som är vad är inte min grej riktigt, men jag har stött på vissa individer som i sitt ”trosutövande” och beteende verkligen inte motsvarar något som ens ligger i närheten av vad vårt signum står för. Snarare har de kidnappat vår fornnordiska kultur och använder den på ett sätt jag ser som helt främmande för vår tro.

Läs gärna på olika forum och tänk till på vad följande individer oftast hålls med:
Xan folmer – driver sidan huginn’s heaten hof
Jarle skaug – student med åsikter, massor…
Sunniva Elvestrand – påstådd gydja
Marcus räv Skogsberg – medlem i FSS
Magnus j Lindeberg – ordförande i del av FSS
Björg – admin på ”skandinavisk hedendom – öppen grupp”
Ross Downing – säger sig tala för Göteborgs universitet och är redaktör på FSS tidning (anser sig opartisk också)

Hittar ni dem alltid i diskussioner där NAS målas ut negativt?
— —Titta gärna på hur dessa (bland andra) hanterar när någon eller några framför en tanke de inte håller med om, eller hur de agerar när någon lägger fram fakta som inte gillas av dem.— — Och det försvårar för allas vår verksamhet för folk blir oroliga och avskräckta när de ser massa fjanteri och trams. Jag drar en linje i sanden och menar på att det finns en hel del som anser sig som ”hedniska” men som inte hör hit. För att asatro och hedningaskap ska kunna ta plats under offentliga är det faktiskt dags att klargöra något vilka som hör hit – och vilka som definitivt borde söka sig till andra sfärer där de passar bättre…

  • Från Facebook-sajten ”Tyrheim”

Så kan man också uttrycka det. ”Forn Sed” river ned, där Nordiska Asa Samfundet och alla andra – Jim Lyngvild, Islänningarna och många många fler – mig själv inbegripet – fortsättter att tro, fortsätter att kämpa, fortsätter att bygga upp.

Själv ger jag min tro och min tid – samt i viss mån pengar – till de som visat sig värdiga mitt förtroende…

Slutar – helt opåkallat – med en vacker liten parodisk sång, jag såg på en Amerikansk Asatrogen sajt härförleden, apropos detta med att bygga upp kontra att riva ned, ”fornsedare” och vad de vanligen håller på med – och önskar Stenar och NAS ett stort, stort lycka till i det kommande crowdfunding-projekt, som helt säkert kommer att sysselsätta oss alla i flera år.

Vid slutet står segern. Hold the line !

Friggas Fredag – Inte alltid Frejas… + ”Arla i Urtid, när Ymer byggde”

Fredagens namn kommer av Frigga, och inte av Freja som många en smula felaktigt tror, även om det är mycket lätt att kontrollera hur det förhåller sig med den saken numera. Sk ”Folketymologi” eller vad folk rakt av associerar till, utan att kolla upp fakta är en sakvad mer seriösa och insatta människor anser en annan.

På fornengelska hette det Frīġedæġ eller Friggas dag, mycket riktigt. I det tidigmedeltida Tyskland, på Karl den Stores tid, hette det ännu Frīatag – först långt senare blev det Freitag eller en Fridag, för att hedra Frigga, ska ni veta, är INTE detsamma som att ta sig vilka friheter som helst, särskilt inte med Frigga själv. Hon går inte med på vad som helst, och det gör inte Freja heller..

På Norröna skulle det då ha hetat friggjar-dagr – men det står faktiskt frjá-dagr istället, vilket har lett till en del missuppfattningar, särskilt ibland amerikaner och andra som inte hat förstånd nog att skilja på de två helt olika gudinnorna, och inte observerat, att de har helt olika roller, beskrivs som kvinnor i två helt olika åldrar (ung kvinna för Freja, Frigga den medelålders kvinnan) och att de har helt olika funktioner. Freja är utåtriktad, och kärlek och kamp i samma person. Frigg är modern, hustrun, hemmets härd och himlens härskarinnasjälva stjärnhimlen personifierad, långt innan katolikerna kom med sin falska och motbjudande Maria, hon som inte ens kunde få barn på naturlig väg

Frigga på sin tron, med Gnå budbärarinnan, Fulla bevarerskan, och Hlin, spinnerskan.

Det kontinentalgermanska Frīatag kan inte ljudmässigt föras tillbaka till Frejas namn, även om det står Freyjudagr i vissa sentida källor, som hos Sturlasson, 200 år efter den verkliga hedendomens slut, när folk på island hade glömt bort det rätta förhållandet. Nu kan den som verkligen ber om det, och som är fast i tron och verkligen hedrar Freja, säkerligen få sig en helafton i hennes sköte jag menar verkligen bokstavligenvilket ingen av er behöver tvivla det minsta på. Drottning Freja bara ger och ger av sig själv, och hon är outtömlig, outtröttlig, evinnerligen. ”Av valplatsens fallna tar hon var dag hälftenär det sagt, och Sessrumnirs varma och härliga hall står för evigt vidöppen, fuktdrypande och liksom på spärr, ty finnes där hjärterum, finnes även stjärterum.  Men den som där inträder, lär få vara kvar där och på Folkvangs slätter, där mycket folk saamlas – intill Ragnarök, då den sista kampen står. Och allt är inte så, som det först kanske verkar…

Finns kärlek, finns också krav. Finns krav, finns också ansvar, och finns ansvar så finns aktsamhet, omtanke och vördnad inför Frejas gudomliga kropp. Glöm aldrig detta, mina barn !

Detta vare nu sagt om fredagen, och dess förlustelser. Men, det var icke därom, vi nu skulle tala – ty annat utlovades ju er igår, då det var Tors dag.

Arla i Urtid, när Ymer byggde” står det i Eddan. Bygga och Bo är ännu för många samma sak – så är det fortfarande i Sverige och övriga Norden, där det är glest befolkat och gott om mark – mark som tillhör oss – inte EU eller någon annan – och Urjätten Ymer, världsskaparen och de övriga skaparna, som fanns långt innan Asarna, torde väl de flesta känna till.

Mina Hedniska vänner inom Bifrosts Blotlag, en del av Nordiska Asa Samfundet (som jag verkligen rekommenderar att ni går med i – vi har nu över 630 medlemmar, och blir större och starkare och mäktigare för varje dag, trots islam och de kristna) är idag på krogen, och förlustar sig. drekki þó at hófi mjöð, mæli þarft eða þegi” – vad de orden ur Hávamál betyder, har jag redan förklarat för er – för den vise dricker sitt mjöd vid Gudahovet, ensam inför Gudarna, men låter de andra fritt ha gille för sig. Efter hov eller behov ska mjöd drickas, men den som ej har behov av att dricka, behöver inte heller göra så. ”Tala vad tarvas, eller tig !”  Så är det sagt, och så är det skrivet, och jag skriver och talar ännu vad som måste sägas, utan att tiga, men nyktert och inte i berusning, utom inför min Frejas oerhörda skönhet.

Och jag arbetar för Hedendomens och Asatrons sak, idag som alla dagar.

Också gudarna, gudinnorna och makterna själva bygger och timrar, de arbetar ständigt för mänsklighetens bästa, och upphör aldrig med sitt arbete. Detta ovedersägliga faktum har fascinerat minst en hängiven deltagare i Samfundets grupp för Eddastudier, ty där andra bara läser bibeln eller koranen, och ibland läser den som fan, dvs baklänges, eller upp och ned, så läser vi vår Edda framifrån, rakt och som den skall läsas – i original, och utan översättningar, utan tveksamma tolkningar, utan felaktigheterHängivenhet, som broder Sibbe talade om – minns ni hur jag citerade honnom för någon dag sedan ?

Brates översättning, 1913. No flimflam. No compromise. No sell out (Malcolm X)

Hittusk æsir á Iðavelli, þeir er hörg ok hof hátimbruðu; afla lögðu,auð smíðuðu,tangir skópu ok tól gerðu.

Så lyder Völuspás sjunde strof. Hittusk är hittade, och vad harg och hov är, vet ni förhoppningsvis, ifall ni alls följer med i vad jag skriver. ”Afla” är en avel, en plats eller ett ting som producerar, gör, frambringar andra ting – audh är bland annat ett städ, tangir är förstås tänger och tól är engelskans ”tool” – närbesläktat med den gamla nordiska årtullen men också betydelsen ”tull” som i redskap.

Bild från en i min läsekrets. Vad är livets mening ? Är det bara att sitta och vara passivt lycklig och liknöjd ? Finns det inte en arbetets glädje, glädjen i att göra något för andra, glädjen i att stå upp och försvara vad som är rätt, och att göra skillnad här i Världen ?? Är inte det att leva väl ??

Hela översättningen kunde lyda såhär:

Asarna fann varann på Idavallen, där står harg och hov högtimrade, där gjorde de smedja, smidde städ, skapade tänger och gjorde sig verktyg

Idavallen är en arbetets slätt, där det också finns plats för idrott, den vackraste typ av id man kan utöva. Styrka – arbete och skönhet – allt hänger samman. Ordet hov betyder inte bara Gudahov, som jag förklarade i det förra inlägget. Det betyder också gilleshall, bostad, gudarnas egna palatslika bostäder och mycket annat – och så skapades världen – ett slags bild av ett helt samhällsbygge, ett hem för ett folk – ja i tidens förlängning en stark stat, ett folkhem…

Det finns andra som tagit fasta på detta – Jim Lyngvild nere i Danmark till exempel. Han köpte en hel dansk kringbyggd gård, som hade rivits och förfallit när han kom dit. Men så byggde han en stor, stor hall – och ett gudahov som vi alla vet. Med vänner, fränder och goda hantverkare… Att bygga och bo. Att skapa i skönhet och glädje.

Bakåt leder INGEN väg – detta är INGEN ”forn sed” – FRAMÅT !! – endast så, kan man segra…

Till och med i en och annan usel Hollywood-produkt, kan man ibland få höra sanningen…

Där somliga bara blickar bakåt, blickar jag och mina fränder framåt. Där andra bara vill riva ned och förstöra, vill vi bygga upp.

När nyheten om Asatrufélagids stora bygge på Island nådde oss första gången 2016, vägrade de 30-40 ”fornsedarna” att samarbeta. Deras ledare – som inte kunde leda – han är visst fortfarande medlem i ett eller annat kommunistparti, eller om det nu är fi – sa att han ”bara ville springa runt i skogen och blota som vanligt”.

Men på det viset kommer man ingenstans alls. Det visste redan själve Ymer.

”Annari Mynd” – ett helt center för Asatru vid Reykjavik – och inte bara ett Gudahov. Att leva, växa och utvecklas. FRAMÅT – inte bakåt…

Nej, Asatron var ALDRIG någon ”Utomhusreligion”

Jag har varit inne på ämnet redan många gånger förut, men idag har en skicklig smed och hantverkare i min bekantskapskrets tipsat mig om en användbar och bra bok, som jag förvisso kan ha nytta av. Det är den här nya akademiska avhandlingen, som publicerats på Carlssons bokförlag. Tyvärr har jag inte läst den själv ännu, men om denna bok verkligen håller vad den lovar (man ska kanske inte hoppas på för mycket, i vårt av ”PK-tänk” och politiserad forskning med starkt pro-kristen bias präglade land) anser jag den för ett bra köp.

Nyare forskning har visat att vad man kallar ”Kulthus” eller Gudahov funnits i vårt land ända sedan bronsåldern, och kanske ännu längre tilllbaka. Bara för att våra förfäder i allt väsentligt hade en trä-kultur (det är heller ingenting konstigt, alla kulturer har använt sig av de råmaterial som var mest användbara och som det också fanns mest utav) och inte en stenkultur – när det kom till byggnadsverken så betyder det inte, att just de skulle vara sämre ellerr dummare eller primitivare än andra folslag, vilket kristna rasister hela tiden har hävdat.

Hela tiden har man rackat ned på det nordiska, och i flera hundra år har ”forskare” på det mest rasistiska och fördomsfulla sätt skildrat Asatron ssom en förment ”primitiv” religion, som skulle sakna förmåga att framställa några kultiska byggnadsverk överhuvudtaget. Men, ingenting kunde vara felaktigare, och i denna bok redovisas bevis på bevis..

I många fall var det ju faktiskt så att inskrifterna höggs i sten och byggnader, verktyg och snart sagt allt annat gjordes i trä, istället för tvärtom. Det visar också mycket tydligt, vilka saker den Nordiska kulturen värdesatte. Vissa symboler och hågkomster var värda att bevaras för evigt. Därför högg man in dem i den hårdaste granit, det mest tidsbeständiga material man kunde finna, men också hem, hus och mycket annat visste man att man både kunde ha och mista – och därför blev det inga byggnadsverk i sten eller murat tegel..

Visserligen har det funnits sk ”genus” eller snarare anus-forskare, som tvärtemot alla språkhistoriker hävdat, att ordet ”Gudahov” inte skulle finnas i de Isländska sagorna, men en sådan uppfattning är lätt att vederlägga. Även de mest inbitna anus-teoretiker måste erkänna, att ”Hov” var stora hövvdingagårdar och stormannahallar, avsedd inte bara för dyrkan, utan också för fest och även för vardagsliv, alltså byggnader som förenade flera funktioner i en, och det är känt även för de flesta kulturer Världen över.

Men inte nog med det. Projekt som 2012-2013 års utgrävningar vid Gamla Uppsala har visat oss vad våra förfäder verkligen var mäktiga.

Man fann kilometerlånga stolprader, där över 45 cm tjocka och minst 4 meter höga ekstammar hade hamrats ned i stenfundament med mer än ett ton solida gråstenar i varje, sådär en och en halv meter ned i jorden. Dessa stolpar var placerade med sådär 30 meters mellanrum, i en närmast fyrkantig, enorm formation som kanhända inneslöt ett flera kvadratkilometer stort område. För övrigt har man ju nyligen också funnit spår av en fjärde kungshög, minst lika stor som de övriga – ett folkminne som ”svenska” Kyrkan förstörde vid sin ännu pågående våldtäkt och skändning av platsen, som bland annat yttrat sig i nedhuggandet av sentida ”gudalundar” (direkt mot Länsstyrelsens skötselplan) utplacerandet av kristna utomhusaltare direkt på fornminnesområdet, helt utan varje form av tillstånd osv.

Dessa stolprader omgav en mer än tio meter bred väg, efter vad forskare tidigare ansett, men de kan knappast ha varit till för något så futtigt som belysningsändamål, som vem som helst kan förstå. Man behöver inte 45 cm:s ekstammar som fackelhållare, och bara därför att arkeologerna inte hittat någon form av takstolar eller portkonstruktion, verkar det mesta – om ni frågar mig – tyda på mig att denna enorma ansamling av tjocka träpelare klart visar att man ville bära upp någon sorts överliggande konstruktion. Man anlägger inte såpass tjocka stenpackningar i botten på stora gropar annars..

Och för övrigt – om processionsvägen i mitten verkligen var just en ”väg” – vilket arkeologerna har antagit – ja då skulle man väl inte låta nedfallna takstolar eller andra rester av tak ligga kvar och skräpa mitt på vägbanan, om man sedan ville fortsätta använda den i en icke-hednisk tid – det är ju ganska självklart om man tänker efter… Kanske är det just därför, som spåren av den överliggande kosnstruktionen saknas… några ”nakna” stolpar helt utan utsmyckningar var det nog knappast tal om – istället bör de ha varit rikt utsnidade och målade i klara, lysande färger – för sådan var dåtidens smak…

Hela anläggningen har daterats till 500-700, och kanhända innehåller den aktuella avhandlingen mer om ämnet – det är i alla fall vad jag själv hoppas. Adam av Bremen säger i sin starkt lögnaktiga, kristna skildring (inte ett enda, inte ett endaste ett hållbart bevis för det myckna struntpratet om ”människo-offer” som fortfarande sprids via kristna ”friskolor” och som fortfarande tillåts indoktrinera barn över hela riket har framkommit, varken vid de senaste utgrävningarna eller tidigare) att ”Templet” i Gamla Uppsala omgavs av en enormt tung och stor guldkedja – men fanns verkligen en sådan avspärrning i verkligheten, dvs ett ”Ve-bönd” ??

”Guldkedjan” på ”templets” tak enligt Suecia Antiqua et Hodenia

Hittills har det ofta antagits, att ”kedjan” skulle suttit på byggnadens tak, eller löpt runt densamma, men hur var det egentligen ? Här finns spår av ett helt sakralt landskap – hela Naturen och slätten runt Gamla Uppsala har avsiktligen omdanats och gjorts till ett slags stor amfi-teater..

Allt detta gjordes med avsikt, och kanske med den intentionen, att likt Tor själv visa vad man kunde och förmådde. Man gör inte så – med frivillig arbetskraft under ett ganska kort antal år (personerna som byggde alltsammans var visst inte trälar utan fria män, det vet man av kammar och matfynd som gjorts i groparna) utan en hög grad av organisationsförmåga och ett slags stat – ja en Sveakung – samt nog med resurser i form av födoämnen och allt annat som behövs för att förverkliga ett sådant projekt. Gravhögarna vid Gamla Uppsala har med rätta jämförts med Egyptens pyramider (de byggdes heller inte av slavar, utan av högt betalda yrkeshantverkare) och även om de inte är lika stora eller gamla, så är det i sina stycken en fullt adekvat jämförelse..för hela projektet måste varit en ”pyramid” eller en centralort av oerhört stor betydelse, för den kultur som bestämde sig för att ära sina gudar, genom att bygga allt detta..

Hittills har de kristna antagit, att det skulle varit deras kultur, som skapat de första stavkyrkorna. Nu visar forskningen, att det kan förhålla sig precis tvärtom. Det var INTE stavkyrkorna eller impulser utifrån, som kom först. Det var Gudahoven och Hallarna som var först, och det var de senare kristna kyrkorna som försökte imitera dem och ”härma” den inhemska byggnadskonsten i trä, för att alls bli accepterad och småningom smälta in i kulturlandskapet.

Hästhuvudena – helt hedniska symboler – på de norska stavkyrkornas krön visar detta med all önskvärd tydlighet – det har man länge haft klart för sig. Författarna i boken lär dra paralleller till Birkas borgtorn, eller andra väldiga tornkonstruktioner som fanns på fornborgar i Mälardalen, har jag hört (att nordborna skulle varit oförmögna att bygga i flera våningar är en grov lögn och en kristen fördom) och dessutom har vi de fynd som gjorts vid Uppåkra och i Danmark bland annat – som tyder på stora, tiotals meter höga Gudahov.

Författarna i boken drar liknande paralleller med tornkonstruktioner i sydöstasien, som Ankor Wat och andra kulturlandskap (anläggningen bestod av en konstgjord sjö, sinnrika bevattningskanaler och inte bara ett ”tempel”) men så långt ska man nog inte behöva gå.

Vår nordiska trä-arkitektur räcker gott, den räckte då och den räcker nu också.. som vi ska få se i morgondagens blogginlägg.

 

Slaviskt tempel i Wroclaw, Polen

Asatrufelagids kommande tempel på Island är inte det enda hedniska tempelprojektet i dagens Europa. Ifrån Polen, eller närmare bestämt Wroclaw, kommer spännande nyheter. Där har anhängarna av Rodnovery, eller Slavisk hedendom, nu startat sitt eget tempelprojekt har jag fått veta.  Nyheten kommer till mig efter det jag skrivit om hur Dick Harrison plötsligt ställt sig upp i Svenska Dagbladet och hävdat att Sjöbo skulle ha befolkats av Polacker på 900- eller 1000-talet, efter vad han minst sagt förvånande nog påstår, enbart på grundval av några krukskärvor och ett enstaka myntfynd.

En hel del läsare har också reagerat emot denna gallimattias, och hur den gode herr professorn på grundval av några skärvor Vendiskt lergods och ett mynt kan påstå, att en hel befolkning skulle varit slavisktalande, när det finns mycket goda bevis för att den mesta av  kolonisationen på den tiden gick den omvända vägen, dvs det var så att Skåningar, Danskar och övriga Nordmän faktiskt bosatte sig på Polens norra kust, eller vendiskt territorium.

Handel förekom såklart, men den gick säkerligen åt båda håll – fast på grundval av enstaka fynd, kan man inte säga mycket om vilka språk som talades var och när, eller vem som bosatt sig vart. Det måste till mycket mer av substans för att kunna uttala sig om den saken.

15037338_2129678343923078_4697605479047103906_n

Men alltnog, Wroclaw ligger i södra Polen, långt bort från Östersjöns kust, och har så gott som alltid varit polskt eller slaviskt, om vi inte räknar in den period från 1240-talet och framåt, då staden kallades Breslau och med tvång koloniserades av tyskar – precis som vi under vårt 1200-tal också kristnades med tvång – för innan dess fanns det inte många kyrkor i Sverige. Nu är Polen ett av Europas mest katolska länder, och dess befolkning om mer än 630 000 personer är så gott som helt och hållet polsk. För övrigt har Hare krishna också lustigt nog något som kallas ”tempel” i just Wroclaw, vilket enligt polska förhållanden får ses som ett stort bevis på tolerans, nu när den kristna dominansen ändå är så hård.

Men – våra tappra polacker – de har redan samlat in 900 EUR av de 16000 EUR de behöver för att fullborda projektet. Det rör sig inte bara om vad vi Asatroende skulle kalla ett gudahov och en andlig byggnad, utan om ett helt kulturcenter. För de av er som talar eller läser Polska – jag känner till en hel del polsk-svenska Vikinga re-enactors – kan bidrag lämnas här..

Det polska projektet har också fått stöd utomlands av konstnärer och andra – som ni kan se av denna länk.

Polackerna uppges ha känt sig inspirerade av bland annat Jim Lyngvilds Gudahov i Danmark, som ju redan står klart efter invigningen i år, och liknande anläggningar som ska finnas i Ryssland. Också utanför Reykjavik bygger man kulturcenter och Gudahov inför framtiden, som sagt.

slavic-pagan-temple-758x695Svantevits eller Swetowids stora bildstod i Arkona tillbads av Vender och Vikingar gemensamt ! (det var innan biskop Absalon och de kristna kom dit och förstörde alltihop)

Också i Sverige finns de som driver projekt för skapandet av stora Gudahov och kulturcenter med läsesalar, forskarrum och mycket annat. Tyvärr motarbetas vi aktivt av andra påstått ”hedniska” grupper just nu – personer som skriver på nätet och kallar oss rasister, bland annat – helt utan att kunna bevisa det. Och för övrigt – hur kan de ens kalla oss något sådant, när vi är de första att erkänna, att hedendomen är en universell företeelse.

tortempel-2014-bottenvacc8aning

Jag kommer ihåg hur en liten grupp människor i Göteborg med omnejd – de går omkring och kallar sig ”fornsedare” fast ingen vet vad det är, eller vad det ska vara formligen tjöt av hat för något år sedan, så fort det isländska Gudahovsprojektet kom upp, och deras föga vördnadsbjudande ledare förklarade för oss att ”han alltid tänkt vara i skogen som han brukat” samt att man med all kraft skulle motarbeta detta. Jag har skrivit till er om brandattentat emot de få personer i Sverige som ens vågat försöka, och vad deras familjer drabbades av.

Under veckan har jag fått än mer samtal, som i högst inflammerad ton upplyst mig om att jag underdrivit ”fornsederiets” inverkan. En man som säger sig ha varit personligen närvarande när Sveriges Asatrosamfund upplöstes och gick över i ”fornsederi” och diverse politiska utgjutelser säger att tempelkassan som stals, uppgick till minst 11 000 SEK och att han och flera andra personer också hotades till livet i samband med detta. Händelsen uppges också ha blivit polisanmäld, och det visade sig att en person med grava missbruksproblem, som på något mystiskt vis utsetts till kassör, också var inblandad. Allt enligt min gode sagesman, men å andra sidan var det minst ett tiotal år sedan detta hände.

Tydligen minns jag fel, eller så har jag inte skrivit tillräckligt om dessa och andra händelser i samband med ”forn sed” eller ”fornsederi” tycker man, och därför har jag funnit det på sin plats att infoga en liten rättelse. Det var alltså så, att man hotade oss till livet, man stal från oss, man släpade vårt namn i smutsen – vi polisanmälde – och inget hände…

Så kan det gå när man har med ”fornsedare” eller ”fornsederi” att göra – men i andra länder än Sverige, är man som sagt framgångsrikare – än så länge…

15281873_10211707014693487_1415011698_nStämningsbild ?

Till sist segrar vi ändå – det är jag fullständigt övertygad om. De Asatroendes antal i Sverige är nu över 570 stycken om man ser till det största samfundet – det där de 80 ”fornsedarna” inte gillar – och mer än 1100 totalt, om man ser till alla samfund i landet – i alla fall de mer rumsrena – och de jag själv väljer att engagera mig i.

Polackerna är inte så många fler heller – men deras tid kommer – liksom Islänningarnas och Danskarnas… Många Gudahov är redan byggda, och tyvärr – jeschua lovers – nu är det för sent att bränna allihop, som om ni trodde att det bara var halmbockar ni kunde få fyr på…

Om Asatrogen Trolovning – som den är och borde vara…

Om nu Polyteismen är en bättre förklaringsmodell, rent andligen – om vi vill se det så – än Monoteism och liknande bisarra avarter av mänskligt tänkande (se i föregående inlägg) så borde det vara dubbelt angeläget, att sprida information om asatron och dess mest grundläggande riter – det har jag också försökt göra i denna polemiskt hållna blogg jag måste debattera och ta upp även ”obekväma” åsikter för att ens synas eller höras – så är det på dagens Internet – och det kan jag inte göra något åt. Men – som jag sagt – varför skilja på oandligt eller ”andligt”. För en verklig, äkta hedning, finns ingenting ”övernaturligt” – för ingenting kan existera över eller utanför naturen.

13882549_312861712380371_2290265923258450210_n

En god vän frågade efter Höstblotet – som jag själv höll – mig om riter för Förlovning enligt Asatro – eftersom han själv står i begrepp att förlova sig. ”Fornsedare” eller liknande samfund för New Age kunde inte hjälpa honom, inte på minsta sätt – för han är inte ”new age” och inte hans fästmö heller. Han är Asatro, rakt igenom, precis som jag – och det är hans tillkommande också. Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun här, och tänka igenom vad som är vad.

Ordet ”Förlovning” har ingen gammal historia på svenska, eftersom det förekommer första gången i skrift år 1739, har man sagt. Men själva funktionen har alltid funnits. Det har alltid funnits ett behov, att tala om, att man önskar gifta sig eller sluta ett förbund mellan varandra, och i det gamla ättesamhället var detta behov starkare än nu – inte svagare. Utan elektroniska eller sociala media fanns verkligen behov av en rit, som kunde försiggå i allas åsyn, och där två släkter offentligt och med samhällets acceptans gemensamt kunde förklara, att en tillkommande fanns för båda de personer, som senare skulle ingå äktenskap. Man har ända sedan äldsta tid i Sverige talat om trolovning, eftersom det begreppet är vida äldre än kristendomen. Under hela den kristna tiden fanns trolovning kvar, som en separat rit, och ett speciellt rättsinstitut, som man kallar det – alltså en juridisk avtalsform. som just hade med tro att göra – det var en överenskommelse, likaväl som Tron på asarna eller gudarna – trofasthet var något man lovade – en Ed, som man svurit att hålla. Man talade till och med långt in på 1700-talet i Sverige om ”sängledning”  – något som nämns redan i de isländska sagorna – äktenskapet mellan man och kvinna skulle avslutas med att det efter bröllopsgillet fanns vittnen till att de båda nygifta lade sig ned tillsammans, och att vad som sedan – i enrum och utan någons åsyn – blev gjort, gjordes rejält och ordentligt, utan kristet knussel.

cbb49b4d8b430a2530d8436fa2384b84

Förstår man inte innebörden i vad som menas med Eder eller Edgång, kan man helt enkelt inte vara Asatroende…

Begreppet ”Trua” eller ”Tro” har alltid funnits, i alla nordiska språk. De som säger, att begreppet Asatro – som finns också i Eddan och släktsagorna – skulle vara någon sentida nytolkning, ljuger bevisligen, och far med osanning. Begreppet ”forn sed” däremot nämns bara i en enda källa från 1200-talet, och ingen har vetat vad det står för, innan någon försökte göra någotslags konstig new age-tradition av det – på 2000-talet.

I gamla tider talade man också om ”Ringed” som något som hade samband med trolovning – som alltså kom före själva giftet och bröllopet. Ring-eden var något man avlade i det lokala Gudahovet, och inför Gudarna – där fanns ju en stor Edsring, som låg på Stallen (det heter stall, och inte ”altare”) och som ibland – ända sedan bronsåldern – kunde vara armring på en gudabild, till exempel. Ville någon trolova sig, måste där finnas en Gode eller Gydja, som högtidligen tog ned armringen från gudabilden, och bad paret avlägga sin ed inför gudarna, sina släkter, sina föräldrar och varandra, innan ringen sattes tillbaks. Så gick det till. Också i våra dagar ger vi varandra förlovningsringar – ofta helt släta – ibland med stenar och andra utsmyckningar – och denna vana fanns både under antiken och i Nordisk järnålder, har man tydligt konstaterat. Redan västgoterna under 600-talet hade den seden – ringar utväxlades alltså.

index22Vighammare och Edsring får aldrig saknas vid ett Gudahov (nej – just det – det finns aldrig och har aldrig funnits Asatrogna ”tempel” som fornsedarna felaktigt tror)

Många ”fornsedare” och speciellt ett väldigt oseriöst samfund (som jag inte vill nämna) har försökt dra in keltiska seder vid trolovning och giftemål, fast de aldrig haft det minsta med Asatro att göra. På de brittiska öarna fanns och finns ännu en bisarr bondage-ritual där man binder samman de trolovades handlovar med rep, kedjor och annat sådant – vilket aldrig någonsin varit känt från skriftliga källor i norden. Dessutom – enligt asatron var det viktiga, att Trolovningen var helt frivillig, och att den skulle ingås som en Ed, där både brud och brudgum hade lika del i överenskommelsen och skulle svara för sig själva – av egen övertygelse. Då behövdes inga bojor, inga rep, inga ovärdigheter.

Visserligen finns det något som på gammal svenska kallas ”Handfästning” men handfästning var ett köpeavtal, eller en diplomatisk förbindelse kungar emellan, när man med ett handslag bekräftade att en affär hade gjorts upp – och ”brudköp” förekom aldrig någonsin i det gamla norden – det är en muslimsk och kristen sedvänja. De idioter, som kallas ”fornsedare” har i sen tid blandat ihop det här, och tror att kelternas ”handfasting” på något sätt skulle vara samma sak, trots att det rör sig om två helt olika ord, två helt olika traditioner och två helt olika saker. Handfästninng är än idag en synomyn till det, som kallass Konungaförsäkran eller en Kungs ed till sitt folk, och ahr ingenting med giftemål att göra. I kelternas kristna ”handfasting” finns ingen jämlikhet, men däremot att kvinnan binds fast vid mannen, och släpas iväg som ett viljelöst ting – totalt motsatt den nordiska synen på saken..

imagesNej Nej Nej – såkallad ”handfasting har INGENTING med Nordiska traditioner eller Asatro att göra…

johan-och-beatrice-3

Enfaldiga Pajas-konster, simpla utklädnings-lekar eller ”Onda Clowner” som de här är INTE Asatro….

Vad som däremot har mycket med Asatro att göra – förutom Eder, Edsringar i ett gudahov och därefter trolovningsringar av valfritt utseende – är något som kallas ”Guldgubbar” av arkeologerna, och som hittats vid flera forntida Gudahov, bland annat i Uppåkra i Skåne – som jag skrivit om – men också på flera platser i Danmark, i Blekinge och på Bornholm, ja över hela Norden faktiskt, Norge inbegripet. 

På Bornholm har det hittats över 2500 på ”Sorte muld” vid Bornholm, och över 122 – i varierande storlekar från 5-6 kvadratcentimter till 5-6 mm vid Uppåkra. Man vet att minst tjugo – funna i Blekinge – var stämpelidentiska eller tillverkade med exakt samma verktyg, och exakt samma metod som andra fynd från Öland och Bornholm. Det kan till och med vara samma guldsmeder och hantveerkare som man köpt dem hos, även om det inte går att bevisa med 100% säkerhet. Alla forskare är ense om att Guldgubbarna – som nästan alltid avbildar en man och en kvinna, ställda ansikte mot ansikte – måste ha varit någotslags offergåva, som man lämnade vid bröllop eller trolovning.

uces-gulgubber3Kanske var det här det juridiska eller bindande dokumentet, i en tid när få var runkunniga – och på Vikingatiden, när alla kunde runor – Runstenarna bevisar det – varför skulle man annars resa stora stenblock med inskrifter, om inte helt vanliga vägfarande och förbipasserande kunde läsa vad som stod där – behövdes de inte längre.

Man har också hittat enstaka figurer av båda könen – detta kan ha varit offergåvor när man gjorde ”vapentak” och blev vuxen man eller vuxen kvinna – eller som tacksamhet efter en övervunnen sjukdom, tror en del forskare. I mycket få, enstaka fall – inte mer än 2-3 % av det totala antalet finns också ”samkönade” par  – men sådant var under forntiden högst ovanligt – alla ville ha barn – annars kunde samhället inte fortleva – och barn kunde bara kvinnor och män få, i heterosexuella förbindelser enligt naturens krav – inte annars. Det har vi nästan glömt bort nuförtiden – i alla fall några av oss – men fynden visar ändå sitt tydliga vittnesbörd, och det kan vi aldrig någonsin prata bort…

28e189ec591cf75342b4018c9e21335aI många fall syns en växt, ett slags blomma mellan de båda älskande – som föreställer Frej och Gerd, jordgudinnan (inte alls Frej och Freja – dev ar syskon, och syskon har aldrig någonsin tillåtits gifta sig med varandra – sådant ger ingen livskraftig eller stark avkomma, utan missbildade monster i stil med de Loke framföder – det visste alla !)  och man har till och med spekulerat att detta skulle vara växten Kvanne, Angelica Arcangelica, eller den änglalika Angelican, ett slags vacker planta, som vi ännu har kvar i rikt antal…

index

Själv funderar jag på en sak – varför anser vi än idag, att förlovningsringar skall vara av guld ? Just att guld är den enda metall som räknas i sammanhanget, är något vi har gemensamt med den äldre järnålderns människor. Tiderna må växla, men kärleken är alltid ny – eller behovet av att förlova sig och giftas är konstant, i alla tider – liksom behovet av att göra det på ett värdigt och riktigt sätt – genom Asatro !

13220785_1052322714814814_5246184639288630302_oVarför har vi än idag ett behov av att fira förlovningar med blommor och guldringar ? Är det inte därför att Asatrons värde varar – idag som i alla dagar…

Intoleranta Kristna emot Jim Lyngvilds Gudahov

Som jag berättat i denna blogg (se inlägg från 15 Maj) har Danmark nu fått sitt första, officiella Gudahov enligt Asatron. Då invigde nämligen byggaren och ägaren Jim Lyngvild alltsammans, rituellt sett, men först den 1 Juni i år kom den officiella invigningen, med en stor Vikingamarknad och gäster i form av Talmannen för Danmarks Nationella Parlament, som dessutom är nära personlig vän med Hr. Lyngvild själv, liksom Utlännings- och Integrationsministern i Danmark.

13406816_1067841729952159_1174442457621221558_nAllas vår Hr. Lyngvild med två representanter för det uppväxande släktet

13315572_10209533687806238_3962207077832895367_n

Og det ER Fröjas Sal !

13335575_10207420097752885_1486434945498285775_n

Skåda Särimner – Andra gör det !

Allt kunde nu vara Frid, Fröjd och Freja (inte minst !) i vores trogne gamle Danmark. Medverkade gjorde också Nordiska Asa Samfundet från Sverige, som tilldelade Jim Lyngvild en särskild utmärkelse, till tack för hans stora kulturella insatser för oss alla. Tyvärr kunde jag själv inte närvara – någon måste ju sköta redaktionen här också, och som jag sagt är det inte allom givet att åka till Korinth. Efter att denne sannskyldige begivenhed ägt rum i veckan, började dock som vanligt de kristna genast protestera.

Ständigt dessa kristna ! Det är något ruttet i den danska staten, det måste man verkligen säga. Först ut var den intolerante fd biskopen av Århus, Kjeld Holm, som kallade Jim Lyngvilds initiativ för ”groteskt” och som protesterade emot att kända politiker närvarade vid själva invigningsceremonin:

 Tidligere Aarhus-biskop Kjeld Holm ryster på hovedet ad Kjærsgaard og Støjberg:

– Det er grotesk, at en minister og folketingsformand deltager i et arrangement, der ligger langt ude på det religiøse overdrev. Hverken Inger Støjberg eller Pia Kjærsgaard ville drømme om at være med til at indvie en moské, så at de vil deltage i et arrangement med én, der udtaler sig så bombastisk og historieløst om kristendommen, er komplet uforståeligt, siger Kjeld Holm.  (Danska TV 2 3 Juni 2016)

http://nyheder.tv2.dk/samfund/2016-06-03-ryster-paa-hovedet-af-kjaersgaard-og-stoejberg-grotesk-at-indvie-hedningested#

Danmarks ”Kirke och Kulturminister” (hur kan de ens kalla kyrkan för kultur ? undrar jag) Bertel Haarder har också protesterat emot arrangemanget, och givit ett officiellt nej som svar på inbjudan. De deltagande politikerna har svarat honom att inte vara så fördomsfull, inskränkt och intolerant som de kristna ofta är – och Jim Lyngvild själv har enligt lokalpressen uttalat sig som följer:

3420763-bertel-haarder

”Til dig Berthel Haarder din sure gamle lort! Os en lille hilsen til tosse Birthe Rønn… Gamle nokkefår!

”Det er IKKE i orden at Berthel – som KIRKEMINISTER (Højeste religiøse instans i DK) udtaler sig negativt om anerkendte trosretninger (som asatroen er) – når vi i grundloven har en sikret ret til religionsfrihed…”

Så är det nämligen. Gäller religionsfrihet i Danmark, så gäller den verkligen landets egna, inhemska religion också – och att till och med Ministrar uttalar sig så intolerant, är inte acceptabelt. Skitstövlar är skitstövlar, det har jag alltid sagt – och i Sverige har det som Polisen redan konstaterat gått så långt som till Mordbrand när det gäller Gudahov (se mina tidigare inlägg om hur man har behandlat och fortsätter att behandla oss Asatroende i vårt eget land)

Ifall nu någon tycker att Jim Lyngvilds – och min egen – vokabulär – är något ovanlig, eller aningen respektlös,  så må man betänka, att Berthel Haarder inte är en man som skräder orden, precis:

Ministeren råbte gloser som ‘pis mig i øret’, ‘dumme svin’ og ‘røvhul’, men forklarer sig med, at han blev hevet væk fra sin risengrød og julekoncert med konen.

– Min stress-situation opstod, fordi jeg skulle i Domkirken med min kone, og fordi du ikke som aftalt kom ud til min bopæl. Du opfordrede mig indtrængende til at forlade aftensmaden (min livret risengrød) for at suse ind til DR

13312637_10207420098032892_7452521817410678966_n

Värdig tron för gästande minister – där maa han faa söd gröd med ister !

På varje dansk julefrokost, eller julmåltid serveras enligt tradition söt gröt, och detta med att han gick miste om julegröden fick ministern ifråga att få ett vansinnesutbrott, vad gäller dansk tv:s reportrar. Nu har han ”sannynligvis” fått ett utbrott över Jim Lyngvild också, men allvarligt talat – skall inte en Kyrko och Kulturminister kunna begripa det här med religionsfrihet som princip ?

Många hedniska och Asatrogna sajter i utlandet har redan reagerat, och alla stöder Jim Lyngvild samt oss Danskar, Svenskar och Nordbor i vår rättmätiga frihetskamp emot det kristna förtrycket.

Kjeld Holm also seems to have a problem with respecting the views of others.

Facing this criticism, Pia Kjærsgaard says that people shouldn’t be so judgemental, and instead pay respect to the views of other people; and that the Norse heritage of Denmark and the stories of Odin and Thor are fantastic – and that they are an important part of Danish history. She also emphasizes that she indeed would not be present in any opening ceremony for a mosque.

In any case, we have reason to believe, that we haven’t heard the end of this story yet.

malcom-muhammad”P-p-Pork of Ages – Muhammad Ali – Ma-ma-Malcolm X” (DE slogs för SITT folks frihet – VI slåss för VÅRT !)

Själv är jag inte för att förhandla med de kristna. Kan de inte acceptera religionsfriheten som princip, så bör vi heller inte förhandla med dem, så länge de inte ger oss vår frihet.

Man kan inte förhandla med någon som vill döda en, eller som förnekar ens mänskliga rättigheter.

I veckan dog en stor boxare. Nu har han samlats till sina fäder, och om ni frågar mig, är han just nu hos Thor i Thrudvang – styrkans boning.

Själv boxas jag vidare, som ni alla kan se…

ja, kjere lesere – paa gensyn !