“Artificiell Intelligens” är tidens honnörsord, och nu kan man också “googla” fram sådan, eller söka sig till ChatGPT . Idag är det även Lövtungel i Blomstermånad enligt vår Asatrogna kalender – och vad “Tungel” är för någonting förklarade vi redan den 20 Maj 2025 enligt nutida tideräkning. Vi hatar att tjata, men tydligen måste vi göra det – tills merparten av våra läsare faktiskt lär sig något – och vi själva tillika.
“Repetition är kunskapens moder” har man sagt.
“Mitt namn är LEGION, ty jag är icke EN man – utan MÅNGA!” (remember the Gadarene )
Vad säger då ChatGPT om Hedniska Tankar ? Låt oss se efter. Man har kallat oss för hädare, nynazister, anarkister, narcissister och till och med satanister – för enligt de kristna fundamentalisterna skulle Hedniska Tankars redaktion vara besatt av själve Satan, ja alltså Shaitan Mekatrig, Iblis, Hin Onde, “Han som tyckte att Åmål ändå var något”, Horn-per, Gammel-Erk, Sjul, Oon och så vidare. Själva kan vi garantera, att ingen djävel satt sig på våra redaktionsstolar – de är inte alls så nedsuttna som ni kanske tror, utan ganska solida, trots sin ringa storlek. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum, och somliga av oss skall få skåda Sessrumnirs Salar, där Hildisvinet ännu lever och verkar och lyser i mörkret likt Frejs galt, Gullinbursti själv. De kristnas ständiga demonisering, dille och häxförföljelser tror vi inte så mycket på – trots att de är vanligt förekommande också i vår samtid (se i artikelarkivet under huvudrubrik “Adiafora” underrubrik “Häxor, Häxeri och annat Okult” )
Bloggen Hedniska Tankar är en svensk, privatägd blogg som fokuserar på hedendom, asatro och nordisk kultur.Den grundades av en författare som går under pseudonymen Hedningen och har varit aktiv sedan åtminstone 2015
Innehåll och fokusområden
Bloggen presenterar ett brett spektrum av ämnen med en tydlig nordisk och hedniskt präglad synvinkel. Några av de centrala temana inkluderar:
Hedendom och Asatro: Utforskning av nordisk mytologi, ritualer och historiska perspektiv.
Bloggen är inte en del av något organiserat samfund utan uttrycker en individuell och ofta kritisk hållning gentemot etablerade institutioner och mainstreamkultur.Den riktar sig till dem som är intresserade av en alternativ syn på nordisk identitet, andlighet och historia.
För den som söker en personlig och ofta polemisk inblick i nordisk hedendom och relaterade ämnen kan Hedniska Tankar vara en intressant resurs.
Så långt ChatGPT och den “artificiella intelligensen” – som kanske bara “tjötar och tjötar” som man säger i Göteborg. Va ska vi la tjöta om nu ?
Analysen synes ganska så korrekt vid en hastig besiktning. Kanske är inte ChatGPT en meningslös “ordblandare” utan en av algoritmer styrd process, som kan hitta det väsentliga i olika, av människohand skrivna texter och av människohjärnor tänkta tankar. Än så länge kan ingenting ersätta mänskligheten...
Som bekant är det Valborg idag, eller rättare sagt Valborgsmässoafton, eftersom Valborgsdagen – som nästan överallt i Sverige ansetts vara Vårens höjdpunkt, och tiden för det egentliga vårfirandet, “Majandet” då man “sätter Maj i vägg” och sjunger Majvisor. Folklivsforskare som Martin P:son Nilsson och andra pionjärer inom etnologin hittade paralleller till Majandet, eller inbärandet av de gröna kvistarrna hos alla Europas folk, och till och med i den grekiska antiken, då det inte fanns någon kristendom överhuvudtaget.
Och vem är Valborg, eller som det heter på Tyska – Walphurgis ?Hon som borgar för Valen, med andra ord eller Valfrun, Vårfrun – den stora korerskan, Valeburga, Valepurga, Valdis, Vanadis – hennes namn är känt inte bara i Tyskland utan i alla länder med Germanska språk, alltså inte bara de Nordiska språken, utan också Frisiska, Tyska (i alla varianter) och Engelska samt holländska. Överallt tänder man så här års stora eldar till hennes ära, och utser “May Queens” eller Majdrottningar, vilket också är ett hedniskt bruk från början, som inte alls har med någon krystad kristendom att göra. Jungfru maria har inte ett enda dyft med saken att göra hon heller, för våren är inte steril, den är könlig och sexuell, ingen trist “jungfrufödsel”.
“Freja tar var dag av Valplatsens fallna hälften” står det i Eddan, och hon ensam är Vanernas Dis, själva Vanadisen – Walphurgis. Det är ett namn som inte många kristna begriper idag, men som är helt och hållet hedniskt från början.
De kristna har visserligen hittat på ett fiktivt helgon, en “sankta Walepurga” som skall ha levat på 700-talet, men vars historiska existens aldrig någonsin bevisats, och fortfarande bara är en from helgonlegend. Hon skulle ha varit syster till en viss Willibald, som i samband med Bonifatius härjningar och plundringståg emot Sachsarna rest från England till Tyskland, och under Bonifatius huggt ned inte bara den heliga eken vid Geismar, utan som alla kristna förstört, mördat, skövlat och bränt och slutligen – när hon blev för gammal för det – slutat sina dagar som abedissa i ett nygrundat kloster i Eichstedt, som man byggt på ännu en skövlad och förstörd hednisk kultplats. De få skriftfragment man tillskriver henne är från 800-talet, dvs långt senare, och hennes ben ska också ha placerats i en klippskreva utanför klostret, när uthungrade människor i närheten mycket riktigt brände det. Hennes ben ruttnade sönder, på det vanliga katolska viset, och från dem sipprade en helig olja, påstås det, men det behöver ingen tro på. Så långt katolikerna, och deras smutslegend.
Valborgsmässoeldarna är däremot mycket äldre, för även om man inte har några beläggg för deras tändande just i Sverige innan 1700-talet, förekom de på kontinental botten långt innan den fiktiva Walepurga ens var påtänkt eller uppfunnen, och varför ett kristet helgon ska gå omkring och bära Frejas eller Vanadis namn kan man ju fundera mycket över, men det här är bara samma tröttsamma “kristifikation” som när Skade i Skadevi fick bli “Sankta Elin” av Skövde (ett annat helgon som sannolikt aldrig funnits, och som inte är erkänt av kyrkan ens idag)
Valborg fortsätter att vara en obskyr, endast till hälften känd gestalt, men Freja, majfesten, majdrottningen och majandet känner alla till. På slavisk botten – för Majfirandet är känt även där – heter Majdrottningen ibland “Kostrubunku” och det är också hon som är huvudpersonen i Igor Stravinskijs “Våroffer” som väl de flesta bildade människor hört om. De kristna bevisar bara sin egen okunskap genom att dilla och lalla vidare om katolska helgon, och de är utestängda från så mycket skönt och vackert, som den hedniska delen av mänskligheten genast förstår och känner sig hemma med.
Stravinskijs balett har ibland uppförts just under namnet “Walpurgis” eller Valborg, men i verkligheten skedde inga människo-offer, särskilt inte av slaviska majdrottningar. Vad den slaviska – och baltiska traditionen – som också kopplats till “Kupala” eller Midsommar – gått ut på, är däremot att kvinnorna som deltog i majfesten anordnar ett gemensamt bad istället, där “majdrottningen”, “kostrubunko” eller vad hon nu kan antas heta ska kastas i vattnet, och under fröjdefulla former badas. Jämför med Nerthus, som Tacitus och romarna var så rädda för… Vid Midsommar offrar de ukrainska flickorna Midsommarkransar, liksom vi ibland här även bekransar oss vid Maj, och att de väljer åt sig en man för Midsommarnatten, har jag själv sett, och upplevt…
Maj och Midsommar brukar ofta glida över i varandra, och eftersom vissa inte kan få för mycket av det goda, eller i det här fallet Frejas sällsamma kraft, kan man ju tänka på alla de sk “Pingstbrudar”, “Majbrudar” och andra folkliga seder som förekommit ända in till 1800-talets slut eller 1900-talets början i Sverige. Till “Majbrud” eller Frejas gestalt, nedstigen på jorden och levande bland människorna, skulle man i 1880-talets Skåne ta en kvinna som var “en rikti Dansekatta” eller med andra ord tillräckligt lätt på foten, och alltid lång, blond och högvuxen, så att hon kunde gestalta Freja eller Vårfrun. “Den som har stått Majbrud, får heller inte någon brudeskrud” sade man också, och med det menades att den som tagit på sig den utvaldas roll, måste stå vanliga människor och förhållanden fjärran för åtminstone en tid, eftersom hon så att säga närmat sig det gudomliga. Frejas fester var visst inga lössläppta orgier eller något annat, utan högst ordentliga kransagillen, dansfester och våröl för bygemenskapen, och så var det långt fram i tiden…
Till och med min gamla farmor – som blev över 92 år blev utsedd till majbrud i sin ungdom, men slutade som en högst respektabel prästfru, så där ser man…
Den friska havsbrisens glöd eller men, är förstås solen, som sjunker i havet eller reser sig ur oceanen, precis på samma sätt som planeten Venus eller Mardöll – som är och förblir Frejas stjärna – kan vara Aftonstjärna eller Morgonstjärna, beroende på när man ser den. Men, inte alla kvinnor förmår bära solsmycket. För att komma dit hän måste man ha vad som krävs, och även tänka, tala, gå och handla på rätt sätt – och det är inte alla som kan, särskilt inte dumma, feta och fula amerikanskor, eller andra som missbrukar Frejas heliga namn – vilket man ska akta sig noga för att göra… Många har tänkt sig Brisingamen som gjort av guld eller bärnsten, och det finns absolut inga hinder för att uppfatta smycket så, inte heller Frejas heliga gördel, som hon kan spänna om sig som ett slags styrkebälte, för att öka sin attraktionskraft och sin förmåga till sexualitet månggfaldiga gånger, ungefär som Tors egen Megingjord, som emellertid bara ökar styrkan och de manliga kroppskrafterna.
Allt är inte kärlek, som kallas så, och bara för att vissa figurer går runt och bräker som får om det, blir livet eller Våren inte kärleksfullare eller godare för det. Se på “fornsedarnas” idiotiska flumsnack, till exempel…
Men allt det här smakar dålig vetenskap, för man kan inte bara “välja bort” källor bara för att de är förkristna, och förekommer över hela Europa gemensamt – och även om Vårfesterna så småningom – under den kristna tiden – fick en delvis annan funktion och nedsjönk till vanliga bykalas, där folk åt, drack och hade roligt av hjärtans lust – så kan Hedendomen aldrig besegras i alla fall. Den uppspirar alltid, som studenternas valborgsfirande eller gräset om våren, och Frejas verkliga budskap är evigt – det handlar om man och kvinna, inte om man och man, eller två kvinnor, som försöker ligga med varandra.
Slutligen borde här sägas något om Frejas Vrede – ett ämne jag har berört förr.
I början av 2000-talet hittades denna figurin i Silver från 800-talet i Tissö, Danmark, och den föreställer mycket riktigt Freja när hon är ordentligt arg, på precis det ställe som nämns i Trymskvida 13, där både Tor (den manliga styrkan) och Loke (den manliga slugheten) blir utkastade ur hennes bostad, och hon skriker, vrålar och sliter sitt hår:
Freja blev så arg, att solsmycket Brisingamen (som mycket riktigt syns på figurinens bröst) sprang i småbitar, och hon rev sönder sina egna kläder i vreden, och kastade trasorna efter Tor och Loke, som ensam plockade upp de ömkliga resterna, och försökte skapa sig något därav – vilket inte alls lyckades, utan bara blev en hemsk travesti – för han hade inte den rätta förmågan, eller vad som alls krävs för att skapa något vackert. Freja hatar att utnyttjas, på alla sätt, och jag skulle tro att de som nu missbrukar hennes namn till att sälja allehanda varor, såsom Freja Melkesjokolade i Norge, diverse bryggerier, cigarrfabrikanter i Sverige och andra – exempelvis i Berkely, California, USA får akta sig, den dagen Freja slutligen tröttnar på dem, och vänder sitt ansikte ifrån dem för alltid – för sådan är hon nämligen.
Den rasande Freja enligt en tysk illustration från 1800-talet
Man ska inte ta Freja och hennes krafter för givna, ty även om hon förstår skämt och skoj och har en viss humor samt – har jag förstått – till och med medlidande med människorna, så tål hon inte att missbrukas, eller att bli utnyttjad. Där går ändå gränsen, och ifall den gränsen överskrids, så vänder hon på klacken och vänder sig om och går – för alltid ! Detta gäller även var och ens Husfrejor, som ni kanske redan märkt, och redan förstår. Allt tål Freja, Freya, Freyja (upprepa alltid hennes namn, särskilt i sänghalmen !) – till och med att låta sig bindas fast, bli ordentligt piskad och ligga fjättrad i underjorden, glömsk av det faktum att hon faktiskt är Freja – ifall vi får tro Viktor Rydberg, som i “Fädernas Gudasaga” återgav en av hennes mindre kända myter, inklusive berättelsen om Svipdag eller Od, den man hon överallt sökt men som hon inte funnit, och som hon alltid trånar efter. “Nicht Menschliches ist mir Fremd” eller “Inget mänskligt är mig främmande” är också Frejas ordspråk, när det kommer till kärlekens och erotikens område, men att bli utnyttjad, tål hon som sagt inte.
Överskrider man kärlekens gränser, och visar man inte Freja tillbörlig respekt – hon korar valen, det är på hennes och ingen annans villkor som det hela sker – så går hon sin väg, så ÄR det bara – så går det också som det går. Missbruka aldrig aldrig hennes namn, och uppkalla aldrig aldrig barn eller er själva efter henne, för det kan sluta illa – mycket mycket illa – utan håll er till sanningen, de namn ni verkligen fått, och vad ni egentligen är och heter. Blota aldrig i människoblod till henne, men ära henne med hjärtat istället.
Kom ihåg vad som står att läsa om Ottars blot i Hyndluljöd !
Endast så och bara så blir Freja nöjda med er. Endast så och bara så får Freja inom och utom er verklig tillfredsställelse.
“Frejas tårar av guld, över människornas missbruk och oerhörda dårskap” (Tavla av Gustav Klimt)
Själv åker jag nu iväg någonstans – med två av mina Husfrejor – de är ju tolv till antalet, och lika strålande som himlens stjärnor – men sådant är inte till för er, ni oinvigda, ty allt är icke som ni tror, och ni är bara lekmän, där jag är en äkta Gode – och slutar med en vacker sång. För – ska man ta ut svängarna ordentligt, kan man alltid göra som den store skalden Bellman ni vet – han som först av alla på svenska sade “Jag är en hedning” och rakt fram “Jag till Fröjas dyrkan går” så att man verkligen förstod vad han menade. Tänk på detta i Valborgs- och Midsommarnatten:
“Drick ej mera än du tål – tänk på dina göromål ! – Tänk på din Chloris, där hon ligger, pigger – visar dig sin blomsterskål !”
Detta skrev Bellman verkligen i sin 49:e epistel, och alltsammans är alltså dagsens sanning – det har intet med katolska helgon att göra…
Ja, kort sagt – och för att bre på tjockt och fläka på med musik:
Ich weiß, es wird einmal ein Wunder geschehn
und dann werden tausend Märchen wahr.
Ich weiß, so schnell kann keine Liebe vergeh’n,
die so groß ist und so wunderbar.
Wir haben beide den selben Stern
und dein Schicksal ist auch mein.
Du bist mir fern und doch nicht fern,
denn unsere Seelen sind ein.
Und darum wird einmal ein Wunder geschehen
und ich weiß, dass wir uns wiedersehn…
Processionsvägarna med stolprader finns också vid Gamla Uppsala, vid Degeberga på Österlen i Skåne, vid Anundshög, Tomteboda norr om Stockholm, och vid Anundshög på Badelunda-åsen utanför Västerås. Överallt leder de fram till mäktiga gravhögar, och allesammans är de från tidig järnålder, flera hundra år innan Vikingatiden. Att säga att “vi ingenting kan veta” om dem är kristen bullshit, för vi vet redan att de kanske belystes av facklor och eldsken på kvällar och nätter, och att det var på dessa vägar alla vandrade, för att hedra gudinnor och gudar – liksom förmödrar och förfäder. Detta går inte längre att prata bort, fast det finns dem som hatar vår historia och kultur, och gör allt de kan för att utplåna den – kanske inte bara i nutidens Staffanstorp, där jag själv växte upp.
En av de största och mest berömda gravhögarna på gravfältet – se kartan nedan – tillhör en rikt utstyrd kvinna från 600-talet, som av gravfyden att döma kan ha kommit från Mellansverige, eller Mälardalsområdet. Hur kom hon till Skåne, och Bara-bygden ? Det måste ha skett genom giftemål, för där Oden finns, är Frigg inte långt borta.
“Skånska rekognoceringskartan” från 1815 i skala 1:10 000 – och en blå ring, som visar var Kvinnogravarna från 600-talet fanns.
Vid Vikhem (rött område på kartan) skulle arkeologer under 2010-talet finna ett mer än 54 meter stort långhus, en mäktig hövdingagård och en hel bosättning från tiden kring år noll – en “Vicus” eller en liten by med en egen gata på latin. De gula ringarna visar andra boplatser nära Segeån, som fortfarande rinner genom det vackra slättlandskapet. Det har aldrig lyckats för de kristna att utplåna spåren av Hedendom i denna bygd, eller spåren av kvinnorna, som levat där. Bevisen hopar sig. Forskningsrapporter, gravfynd och vetenskapliga fakta som inte kan motbevisas. Flera föremål visar att den äldre kvinnan var högättad – det syns på fibulorna eller axelspännena till hennes dräkt, och hennes släkt måste levat kvar i Önsvala ända in på 800-talet. I de båda yngsta kvinnogravarna fanns rester av exklusiva textilier med guldbroderier och invävda silvertrådar. Och ingen av dessa kvinnor var kristen, för kristendomen kom med Sven Tveskägg, den folkförrädaren, först på 1000-talet, när Drottens kyrka i Lund grundades på hans befallning, och Egil Skallagrimsson på 980-talet hunnit skalda om Uppåkras förstöring och brand, trots att det står “Lund” i de medeltida handskrifter, som kom att skrivas ned först 3-400 år senare.
Fynden från Önsvala och Nevishög finns idag på Historiska Muséet och “Barbaricum” i Lund, där man bara vågar ställa ut ett fåtal av dem
Det finns fortfarande inte ett enda gångbart bevis för några kyrkor äldre än från 980-talet i dagens Sverige, fastän Västgötar och Linköpingsbor försökt komma med motbevis, och under 2020-talet har man famlat och fumlat efter “halvrunda stensättningar” och rester av väggar på Björkö eller Birka, nära Korshamn och Kugghamn – men vad bevisar stenar lagda i en halvcirkel ?
Ingenting alls, som vi alla nog förstår.
Glaspärlor, ädelstenar, rester av rika dräkter – från Önsvala och Staffanstorp
Frigg och Freja lever ännu, och deras släkte – liksom deras män – har inte försvunnit. Vi finns och lever här, än idag – 2026. Vi är Hedniska, Asatroende Människor. Vänta er inget annat.
Jultolften nämns redan i Heimskringla och de Isländska Sagorna, och den har ingenting alls med kristendomen att göra, trots okunniga skribenter på svenska Wikipedia. Knut den Store var som alla vet kristen endast till namnet, och styrde också över Frisland samt delar av Irland, Orkney eller Jorkna, Shetland och Färeöarna, samt Island och Skåneland och Ranrike tillika – vilket Wikipedias eländiga brödskribenter helt glömt bort. Men i sitt hjärta och sin hug var han Hedning, och Asatroende, samt stod de gamla gudarna nära – vilket vi alla bör minnas.
I den andan publicerar vi nu – under den kommande månaden – en rad sånger av den Irländske poeten Shane McGowan (1957 – 30 November 2023) – mera känd som grundare av bandet “Pouge Mahone” vilket på Anglifierad Gaeliska betyder det samma som “Kyss migdär ryggen slutar !” på god svenska. Förvisso var han en stor suput, alkoholist och dessutom knarkare, men trots sitt missbruk hyllas han av Hedniska Tankars yngsta kvinnliga redaktionsmedlem, som återupptäckt hans sångskatt via sin far. Att McGowan avled samma dag som Karl XII, är också en händelse som ser ut som en tanke – och The Pouges – bandet alltså – har mycket riktigt återförenats under 2024, samt bokat in konserter under 2025 – och nu när vi inte kan se “Knorkator” på scen i Leipzig nästa år, hyllar vi i alla fall den stackars avdöde Shane genom flera hedniska versioner av hans texter – ty mycket i dem är inte bara självupplevt av honom, utan av många hedna och ludna män, vilka samtliga kan skriva under på vad som sjungits, och sjungas skall – i hundratals år…
Geir Stavgard’s Song
Copyright Hedningen och Hedniska Tankar, 2024
(Originalets text av Shane McGowan, the Pouges, från Albumet “Rum, Sodomy and the Lash” 1985)
Oh my name is Geir Stavgard, I am an Asatru Mann and a roving young soldier I’ve been – I’m a man you don’t meet every day
I have huge tracts of land I have men at command I have always ten Daler to spare So, be easy and free, and go drinking with me – I’m a man you don’t meet every day
Well, I took out my dog And him I did shoot all down in the county Killdare
So, be easy and free, and go drinking with me – I’m a man you don’t meet every day
Then, fill up your horns and tankards with ale Whatever it costs, I will pay and be easy and free while you’re drinking with me – I am a man you don’t meet every day
Fotnötter, till de som inte begriper hela texten, eller vartåt den syftar:
Frasen “Huge tracts of land” eller “Stora landamären” förekommer i filmen “Monty Python and the Holy Grail” (Monti Pyton ok then Hölie Grailen ) i scenen om Sir Lancelots bröllop, samt är lånad därifrån
Originalets “Shilling” har utbytts mot det svenska Daler, vilket på Tyska stavas Thaler, och är en myntsort som inte alls har något med nutida Dollar att göra, lika lite som svenska Skilling, vilka förekom först på 1800-talet
John Peel, som i den skotska sången “D’ye ken John Peel with his coat so grey” gav troligen Shane Mcgowan inspiration till strofen om hunden, som blev skjuten. Den verklige John Peel, 1776-1854 var en legendarisk jägare efter räv, skotsk ripa och storvilt, som fick en hel del sånger sjungna till sitt minne. Hugade kan läsa mera på länken här.
“Beer” fanns inte i England eller på de brittiska öarna under hednisk tid. Då drack man ohumlad ALE i huvudsak, eller vanligt öl, som var överjäst och inte underjäst, som idag
Twelve men strong and true Twelve men fight for you Varangian Guards all dressed in green Twelve men – Invisible. The A team…
Twelve men heard the call Ready to give their all They bring hope when they are seen Twelve men – Invincible. The A team…
From Norway’s coldest autumn rains All the way to Utah’s burning plains
Wherever there’s trouble, night or day We will come to lead the way And to guard your freedom’s dreams Twelve men – Invincible. The A team….
(aningen fritt efter en sång av Barry Sadler, 1966 )
Att vara chef för FBI, Federal Bureau of Investigation eller den “Federala Utredningsbyrån” är inte lätt. Det är minst lika svårt som att vara Påve, och vill det sig illa kan man bli ställd under åtal eller få ett mycket dåligt rykte i efterhand, likt – på sin tid – J Edgar Hoover, FBI:s längst sittande chefsperson någonsin… Nu så har det hänt igen. De har problem borta i Vinland, och till sist måste även vi Asatrogna Hedningar rycka in, och göra vad vi kan för att rädda vad som räddas kan av ett sönderfallande imperium, nämligen den alltmer sargade och förvirrade stat som kallas US of A eller kort och gott “Amerika”.
Även tidigare har vi fått se hur poliskårer i storstadsområden i USA förklaras bankrutt, och beordrats att omedelbart ställa in all ordinarie verksamhet och allt utredningsarbete, på order av Donald Trump. Detta skedde efter de såkallade “Black Lives Matter” eller BLM-riotsen, då en svart alkoholiserad narkoman vid namn George Floyd avled i samband med ett polisingripande. Själva minns vi en tid då förkortningen “BLM” på svenska stod för “Bonniers Litterära Magasin”, men det var förstås före Trump-eran.
Förvirrad indier, chef för FBI – lallade och dillade om Valhall – utan att förstå vad det betyder. “A Moving tribute” ?!? – Nej, men PLUMPT, Trumpt och BARA DUMT…
Mr Patel höll nyligen ett uppmärksammat tal, efter det politiska mordet på Charlie Kirk, en av Republikanernas högerkristna demagoger. Han är Hindu, men svamlade om “Valhall” – vilket han inte har det minsta rätt till…
Charlie Kirk kommer med all säkerhet att hamna i Hel, som de flesta kristna.
Han kommer aldrig, aldrig någonsin att få Skåda Särimner eller Valhalls härlighet, och det kommer nog inte Kash Patel heller…
”En indier som säger till en kristen att de ska mötas i Valhalla är teologiskt helt förvirrad”,
“Vi tror inte på Valhall, din tönt . Det här är verkligen inte rätt tid och plats för att skoja till det”.
“you dork”, “so not the time and place to be cute”
En FOLKSTORM rasar redan emot Kash Patel som chef för FBI, både i Indien och andra polyteistiska länder och det med rätta. Han är inte, har aldrig varit och kommer sannolikt aldrig att vara Asatroende, och har inte rätt att göra sådana liknelser som han nu gjort. Det tillkommer inte honom, som en dum, enfaldig, kristifierad amerikan.
Låt oss – som de goda Asatrogna Hedningar vi är – först konstatera detta. Vi skall nu förklara allt det som okunniga amerikaner inte vet – med TOLVMANNA-ED som det var under Hednisk tid, och under sanningsförsäkran, såsom stode vi i Senats-förhör:
Till Valhall kommer bara och endast bara de som dött i strid – men inga andra. Politiska mord, olyckshändelser, dråp osv RÄKNAS INTE och leder inte dit.
Till Valhall kommer bara och endast bara de som är VÄRDIGA nog, och som GÖR NYTTA för Asar, Asynjor och alla goda makter inför det RAGNARÖK, som kommer vid tidens slut och ände. De som INTE gör nytta, sett ur ett evighets-perspektiv, giltigt idag, i morgon och för alla tider – kan INTE komma till Valhall – och det eftermälet eller den domen sätts INTE av människor… Dock kan vi alla fråga oss – Hur mycket NYTTA gjorde Charlie Kirk, ens som högerkristen amerikansk debattör och talare ?
Det är INTE chefen för FBI som bestämmer vem eller vilka av de stupade som alls ska få komma till Valhall. Det urvalet görs av Val-Kyriorna, översinnliga varelser som är till för just det syftet, att “kyrja wal” eller kora Valen. Ingen människa, levande eller död kan någonsin – i förhand eller efterhand – åberopa sig på att få “veta” vem som kommer till Valhall. Allt sådant bestäms av högre makter, som Kash Patel, Mr Trump osv mfl etc aldrig aldrig aldrig någonsin kommer att förstå vidden av eller ens möta, fastlåsta som de är i sin idiotiska Monoteism och kristendom.
Enligt Grimnesmál, strof 14 – kjosar eller väljer Freja själv – som “Vanadis” eller Vanernas dis varje dag hälften av de på slagfältet fallna åt sig, eftersom Sessrumnirs väldiga hallar på Folkvangs slätter eller Folkets Vångar kanske rymmer en skara, större än Valhalls. Detta är dock inte belagt ur andra källor – och så var det med den saken ! “halfan val hon kýss hverjan dag,en halfan Óðinn á”. Detta enda textställe kan också tolkas så, att skaran av Frejas Einherjar – de som är enastående krigare – aldrig kan bli större än Odins, eller det antal som är i Valhall… Sannolikt är de dock färre till antalet än Odins utvalda – varför skall vi återkomma till nedan…
Valkyrior och Diser kan likt Asynjorna anta vilka former som helst, och det utseende de själva väljer… “I slaktningens mitt, titta aldrig rakt upp”
(Håll fokus på uppgiften, låt dig aldrig distraheras av “drönare” )
I Grimnesmáls 23:e strof står tydligt sagt, att Valhall har 540 portar, eller 12 gånger 45 portar, alltså 12 gånger 5 gånger 9 ingångar. Nio är ett Odenstal, den femte runan i Utharken är Kaun eller Sken, en udd av ett pentagram, som står för siffran 5 – och 12 är ett heligt tal för Nordborna, då tolv är antalet månader, bland annat. Allt detta är ingen slump, då också själva runraderna är en oktal kod från början, likt den som finns i våra datorer. Vidare sägs det, att varje port är så bred, att den kan släppa igenom 800 Einherjar, när de drar ur till strid – och det är enbart antalet av de män, som går i det främsta ledet – vi vet ingenting om hur många led, som taktfast marscherar fram bakom det främsta – men dödliga kvinnor kan i vissa fall komma till Valhall de också, men det är ytterst svårt att alls komma dit. Långtifrån alla som faller i väpnad strid, har slagits för sitt liv eller i väpnad konflikt emot väpnade motståndare med dödlig utgång för dem själva (detta är det första, och grundläggande kravet !) kan alls aspirera på att få tillhöra de utvaldas skara. Charlie Kirk var ingen soldat eller krigare överhuvudtaget. Han var kristen, och politiker. Därför hamnar han hos Hel. Det går åt Hels vite eller straff-orter som Nástrand, och Glyngves dyhålor för honom, och dit kommer också de som vandrar Lokes vägar, likt ADHD-HBTQB sektens mördare, typ Tyler Robinson, och alla dem – som gör samma livsval.
Många har genom tiderna spekulerat om Valhalls verkliga storlek, och somliga – partiska kristna forskare – vars uttalanden inte är vittnesgilla – har sagt, att Valhall som idé eller tanke kan vara inspirerad av Colosseum, den jättelika arenan i det hedniska och inte kristna Rom, som hade plats för drygt 24 000 personer. Men – antalet Einherjar i Valhall ÄR mycket större än så, ty 540 x 800 = 432 000, och det var bara dem som gick i det främsta ledet, som sagt. Vi kan anta, att minst 800 led kan följa bakom det främsta för enkelhetens skull– vilket skulle bli en mycket stor “fyrkantsformering” för var och en av de 540 portarna – vilket ger oss – håll i er ! – 34 560 000 eller minst 34 miljoner Einherjar och utvalda – större än den största armé som någonsin existerat på vår planet, eftersom också den Sovjetiska armén, på höjden av sin makt under 1980-talet som mest kunde mobilisera ungefär 22 miljoner soldater. Matematiska uträkningar som dessa kan jämföras med antalet fördubblingar av riskorn på ett schackbräde med 64 rutor, vilket även Hinduiska matematiker kände till, minst 1000 år före någon “kristus” eftersom det var räknekunniga indier som uppfann just det exemplet…
“Hedniska Tankars” redaktion kan gå TOLVMANNAED på, att vi efter Eddans vittnesbörd en gång räknade ut Valkyriornas Flykthastighet i Valhalls helgade salar. Enligt Grimnesmál 36 är det så att Hrist och Mist bär Vin – som Oden allenast får dricka – och Heidruns helgade mjöd till honom, och de är i sanning Valkyrior, liksom “Skeggjöld ok Skögul, Hildr ok Þrúðr, Hlökk ok Herfjötur, Göll ok Geirönul, Randgríðr ok Ráðgríðrok – Reginleif, þær bera Einherjum öl.” Dessa elva – men bara dem och endast dem ! – bär öl till Einherjarna, och mjöd också – när det alls skall skänkas i, och det är inte varje dag, må vi säga. Elva är jara-runans och fruktbarhetens förmerande tal, bland annat – men Valkyrirornas fart blir så hög, att de kan röra sig fortare än ljusets hastighet, ja översinnligt fort, fortare än några nervinmpulser går från en hand till en mänsklig hjärna. Och knappt har någon av alla dem, som sitter i Valhall ens märkt att deras horn är tomt, och att ölet tagit slut – för tillfället – förrän en underskön, ursinnigt stark varelse som vi levande inte ens kan uppfatta, fyllt i detta ölhorn på nytt. Därför VET vi med säkerhet, att Valhall ÄR ett paradis, långt bortom de kristnas eller islamisternas tröga fattningsförmåga. Och de, som dväljes där – skall få SKÅDA SÄRIMNER – ja sannerligen, sannerligen !
Antalet “Sköldmör” – alltså vanliga,dödliga kvinnor som tagit till vapen och fallit i strid, skall inte överdrivas. Vi vet, att kvinnliga krigare eller soldater i alla tider kv varit oerhört sällsynta, särskilt i den Nordiska kulturen. Groteska överdrifter hos kristna författare eller moderna arkeologer och deras svammel om grav Bj 581 på Birka kan vi glömma – kvinnan i den var kortvuxen och anorektisk, och inte i stånd att hantera en pilbåge eller vapen under längre tid. Sannolikt var hon “krigsmans änka” eller den sista av sin ätt, liksom vissa kvinnor i gravar från Sydnorge – och Hervara-sagans uppgifter om “Vapentak” – alltså att kvinnor efter fäders och makars död återtog i jord och gravhögar nedlagda vapen måste ihågkommas – men också det var otroligt sällsynt, och förekom bara som bevis på högsta lojalitet inom en och samma släkt. Orden “krigare” och “soldat” är inte synonyma begrepp, därför att en soldat uppvisar disciplin, stragegiskt tänkande – som är skild från taktisk förmåga eller skicklighet – en sak författare som Lars Magnar Enoksen aldrig insett – han kan inte ens skilja den rent taktiska eller stridstekniska nivån från den operativa, och förstår knappt vad som menas med strategi- den är alltid långsiktig, och omfattar flera århundraden, årtusenden och hela samhällen, inklusive infrastruktur, försörjning på föda, vetenskap och mänskliga kulturkretsar eller alla civilisationer som helhet – om det vill sig väl – observera Kina och Indiens roller i dagens Värld, eller varför Ryssland på många sätt är geopolitiskt skickligare som stat än Donald Trumps USA. Vi Asatroende Hedningar har för länge, länge sedan förstått – att Soldaterna hamnar hos Oden, men Krigarna hos Freja… och detta kan förtydligas, efter Grimnesmáls vittnesbörd.
Uttrycket “Av valplatsens fallna, tar Freja var dag hälften” i Grimnesmál 14 – där ordet “kyss” av Freja används – ska inte förstås så, att de som tillhör den förlorande sidan i en strid blir kyssta av gudinnan, eller att hon – med s-i-n-a diser eller Valkyriror tar dem till Sessrumnir salar på Folkvangs slätt – Sessrumnir är ju rik på sittplatser, och antagligen större än Valhall, som byggnadsverk betraktat. Inte heller är det så, att Oden enbart tar vinnarna, eller de som fått faktisk framgång i strid. Detta bevisas helt klart av källa efter källa i sagalitteraturen, bland annat i berättelserna om Bråvalla slag, stridsvagns-slaget i Mahabarata, den “stora berättelsen” enligt hinduismen. Mr Patel och “Times of Indias” alla miljoner läsare borde ta lärdom av detta – i tid. Oden tog slutligen Harald Hildetand av Danmark och Sigurd Ring till sig, eftersom de levat länge på jorden, styrt sina riken väl och möttes i ett slag, så stort, att det var det största som alls utkämpats i Nordens riken. Förgäves har sentida forskare försökt lokalisera Bråvalla tillantingen Småland eller det Bråviken, där det sedan länge funnits en flygflottilj och en flygplats med samma namn – men se ! – Valkyrior följer inga jordiska “flight paths” och behöver varken GPS eller radiofyrar...Inte ens Medevac-helikoptrar, vore de aldrig så moderna kan jämföras med dem, och om vad Valkyrior är och vilken syssla de har, kan ni läsa om under “adiafora” på denna blogg, bland annat under avsnitten om Brynhild eller Brynhilde, som okunniga och efterblivna amerikaner nästan förstört i sin populärkultur, som de redan gjort med Marvels Thor. Men – förall del – vi Nordbor är likt det Isländska Asatru-felagid inte långsinta. De flesta amerikaner bär sig åt som auto-infantiliserade barn, och är inte vuxna nog att ingå i ett globalt samhälle, kristna som de ju tyvärr är. Deras egna handlingar och oredan i USA bevisar allt detta, ställt bortom alla mänskliga tvivel – och det är efter handlingarna och inte orden eller tankarna, som de slutligen skall dömas.
Endast de, som VERKLIGEN tror – utan att “trua á” – utan bara “trua” och som har KUNSKAP och utbildning om saken borde få bära en sån här “Shoulder Patch”…
Den tillhör inte några kristna amerikaner och därmed likställda folkelement.
Vad betyder Grimnesmáls eller Odens egna ord – i gestalt av Grimner – den fördolde – när han säger att “hälften” av de utvalda tillhör Freja ? En rimlig tolkning är – enligt “Hedniska Tankars” uppfattning – att Frejas Einherjar eller enastående kämpar är just “krigarare” – men INTE “soldater”. Odens utvalda har disciplin, strategisk och operativ förmåga – men Frejas utvalda är kanske annorlunda till sinnes, de slåss i huvudsak motiverade av sina känslor, sina passioner om ni så vill. De känner kärlek, likt den stora gudinnan Vanadis själv. Kärleken till land, hem och barn samt de ätter och familjer som blev deras, förmådde dem alla att gå i strid för en rättvis sak. Men aldrig någonsin lät de känslorna helt ta kontrollen över deras inre, och de begick inga krigsbrott, de mördade inte, de ägnade sig inte åt blind terror – eller uttalanden i stil med Mr Patels eller Trumps. Förty – då vore de inte värdiga ens Sessrumnir, eller självaste Freja, som är Vanernas Dis, för evigt och evinnerligen. Kanhända finner vi bland Frejas utvalda också civilister, aktivister och frivilliga utan adekvat utbildning, med felaktig eller bristande materiel, illa fungerande vapen – medan Oden äger yrkeskrigarna, de verkligt kunniga – för all aktivism är inte lika med terror, eller idiotiska hyss likt “Global Sumud“ – ett sjötåg och ett barnkorståg, som aldrig någonsin kommer att hjälpa den civilbefolkning i Gaza den påstod sig värna om – inte minst därför att det finns reella fredsförslag – Mr Trump har försökt ta äran åt sig av dem, men han är redan genomskådad.
Shish-Ke-Bob-Allah ! Så kan USA:s “religiösa landskap” beskrivas – och vi vet, att det aldrig någonsin går att lita på Amerikaner…
Frågan har hängt i luften ett par år, och blivit obesvarad, därför att man aldrig skall svara på narr-aktiga frågor enlig Hávamál, men bortom alla skämt – nej – ofödda barn kan inte anses “strida” ens om de sparkar sin gravida mor i magen, före födseln – och de kan heller inte anses vara “väpnade” som alla förstår – så om de dör, eller föds utan liv, kommer de också till Hels salar i den gröna och ljusa underjorden, där det är gott att vara, för Hels riken är många till antalet, och rymmer inte bara straff-orter.
Vi firar snart Alvablot, i år som alltid, “hvetud I enn, eda hvat ?”
Ett spädbarn, däremot – som drar andan in och ut och som är fött med liv, utan att ryggmärgen ligger bar eller att de inre organen är utanför kroppen vid födseln (sådant står i våra hedniska landskapslagar, förr i tiden stod sådana liv inte att rädda, men med modern läkekonst förmår vi mer, och därför har lagarna ändrats, som alla någotsånär kloka människor vet) kan rent teoretiskt strida – om det kommer över några vapen – sträcker ut sin lilla hand efter en kniv eller en enkel yxa, kanhända – och verkligen möter en fiende, som avser att dräpa det. Men även detta är ytterst sällsynt, och enbart de som gör gudarna och Asarna nytta inför Ragnarök kommer ju till Valhall, hursomhelst.
De flesta av oss inser lätt, att i verkliga krig är barn enbart en belastning och inte en tillgång, även om Hávamáls ord lär oss att “ingen är så usel, att till intet de duger” – ty sunt förnuft har funnits i alla tider, även om det saknas hos påstådda “fornsedare” och andra klantskallar av idag.
Illustration av Palle Bregnhöi, Danmark i Anders Baekstedts klassiska “Guder og Helde i Norden” från 1963, översatt till svenska 1970…. “Då Gudrid som av kärlek till sin son klädde sig i manskläder och deltog i slaget tog hon sin son Harald och bar honom – som bara var ett barn – därifrån, därför att hans stallbröder flydde. Hon bar honom på sina skuldror till en lund i närheten.. De flesta av fienderna var för trötta för att förfölja dem, men en av dem sköt en pil genom arslet på Harald, medan han hängde utefter ryggen hennes, och Harlad syntes det därför, att han mor påfört honom mera skada än hjälp…” (ur Saxos original)
Sagan om Harald Hildetand av Danmark – av Sköldungarnas hus och därmed Heimdalls blod – berättar om Gyrid Alfsdotter, sondotter av Kung Siggeir av Götaland i Völsungasagan. Saxo Grammaticus, den lärde munken nere i sitt kristna 1200-tal, beskrev allt i sjunde boken av sin “Gesta Danorum” eller Danernas Historia… Harald Hildetand KUNDE ha kommit till Valhall, tillsammans med sin tappra mor – redan som barn – men ödet och makterna beskärde dem ingalunda detta. Därmed är vi åter inne på detta med Bråvalla slag, eller Mahabarata-slaget – av stort intresse för alla indier och Induer – därmed också för FBI-chefen Mr Patel..
Man har sagt att alla dessa personer skulle vara ohistoriska, men se – det stämmer inte – för bakom sägnerna – lika tilltrasslade som förhållanden inom USA:s maktelit idag – se bara på Trump-klanen, Kennedys, klanen Clinton och så vidare – finns verkliga, historiska personer. Och visst – de som slåss för en rättvis sak, väljer att stödja det som är bestående och inte agerar ansvarslöst i sina gärningar eller ord, kommer till Valhall – men ingen kan straffas för sina tankar om saken – eller tankar om sådana, som helt klart INTE kan komma dit.
Det är summan av vad som lärs ut här, och det må de eftertänksamma noga besinna och grunna på.
Om Gyrid gäller förresten också, att hon blev gift med Halvdan i Gårdarike eller de ryska länderna, som dåförtiden även omfattade ett fritt Ukraina, och att hon själv nog var hugstark nog att framsäga ett kväde i den hall där hon gifte sig om trohet för evigt – eftersom man felaktigt hade sagt henne att Halvdan vore död. Härav kan man se, vad slags kvinna hon var – och hon höll verkligen vad hon lovade, sedan mannen i hennes liv dött i strid mot en man som hette Visäte, och som var Skåning. Honom hämnades Harald på, fastän två tänder i hans mun blev utslagna, men sedermera växte väldiga betar ut – säger några – och därav fick han heta Hildetand, tro det den som vill och kan – efter Hildisvin, Frejas väldiga galt. Sådana lär människorna ha varit förr, enligt Saxo – men hur de numera vansläktats, kan vi ju alla se och tydligt märka.
Fältropet – Till Valhall ! – höjdes i modern tid första gången av NORSKA soldater på uppdrag i Afghanistan – i VERKLIG Strid och under krigsförhållanden – av deras egen Bataljonchef i Telemarks-bataljonen år 2009.
De hade RÄTT att använda de orden, eftersom många av dem de facto VAR – och ännu ÄR – Asatroende, som riskerade sina liv i kamp mot Monoteistisk Islam och Talibaner
Och i alla krig gäller, att båda sidor kan använda sig av samma sorts taktiska uppträdande…symboler eller till och med ceremonier – men för den skull är de inte alltid av samma skrot och korn…
Det gäller att välja rätt sida inför historiens dom, här i livet och inför nästa, som sagt….
Inför Nästa Riksdagsval – som kommer om ungefär ett år – kan det “Såsialdemokraturiska” partiet komma till makten, återigen. Det vore en katastrof för hela Sverige, för vi vet vad som då kommer att hända med vår Försvars- och utrikespolitik i en orolig tid, liksom befolkningspolitiken. Ett radikalt minskat stöd till Ukraina, på bekostnad av mer stöd till extrem islam, inom som utom landet, ett fortsatt befolkningsbyte och en nedvärdering av svensk och nordisk kultur kommer att bli den enda följden, och andra rejäla bakslag kommer också att drabba oss alla i snabb takt.
Vi rekommenderar er alla att läsa vad han skriver i sin synnerligen välskrivna och väl formulerade artikel – som ni kan nå om ni trycker på den rödmarkerade länken ovan.
Runorna är offentliga symboler, och de kommer aldrig, aldrig aldrig någgonsin att kunna förbjudas. De står ristade i sten, ben, trä och metall – och en del medborgare i detta land bär dem till och med intatuerade på sina kroppar. Människor har svurit vid sina gudar att de hellre skall gå i fängelse som martyrer för sin tro, hellre att än att gå med på Socialdemokraternas idiotiska förbud…
Åkallan och Löfte ingick på sin tid en diktsamling, som gavs ut av en svensk Nobelpristagare. Hans liv var skiftande och intressant. Han drunknade nästan på Vättern, när den båt han satt i kantrade, tillsammans med en nära släkting ombord. Han reste till Beirut, som var en dålig och otrivsam plats i Mellanöstern redan då. Han fick vandra förbi Olshammar och flera smedjor med sin käraste, eftersom hans släktingar förbjudit honom att gifta sig med just henne, och han var inte alls så konservativ, som okunnigt folk idag påstår. Nej, den Nobelpristagare jag talar om skrev poesi, också när han var över 80 år gammal och borde ha dragit sig tillbaka för längesedan, och om någon nuförtiden kallar honom för förlegad, är det för att han var tvungen att skriva den sorts poesi som folk dåförtiden ville ha, därför att poesi för det mesta inte ger några pengar att leva av överhuvudtaget.
Gustaf Fröding, Nobelpristagare Verner von Heidenstam (1859-1940) och Albert Engström badade NAKNA på Sandhamn år 1905.
De var män, som hyllade HEDENDOMEN i Sverige – och inte alls kristna så att det störde.
De led heller inte av någon ADHD-HBTQB eftersom de allesammans var Heterosexuella av sig, faktiskt…
Nu ger han också ut sin första diktsamling i 101 exemplar – och den vill Hedniska Tankars tre personer starka redaktion verkligen ställa sig upp och rekommendera.
Vad Jalkr-runan eller Algiz står för, vet de invigda. Henrik Anderssons poesi är avsedd att läsas högt, om än den är frivers, och av den orimmade sorten. Redan Heidenstam skrev fri vers i obunden meter, förresten – och idag har verklig skaldepoesi – som kräver massor av tid och större språk-känsla än vi nutidsmänniskor har – för länge sedan dött ut som konstart, tragiskt nog. Detta är enkla, folkliga, okonstlade dikter – hymner till Ratatosk, ekorren – den ratade tossen – som är korrespondent i Världarnas och Varats träd.
Man kan använda texterna även då man blotar, eller tjänar de gudomar vi Nordbor har som sina egna, och som bara tillhör oss. Varje folk och varje kultur på hela jorden har sin Hedendom, och sin förkristna historia, sant nog – men om man inte är Same, ska man inte utöva Samisk religion, eller på falska grunder påstå att man är det. Är man inte svensk, utan amerikan – kan man utöva den sorts Hedendom, som finns i Amerika – men verklig Asatroende kan man aldrig bli – och bara Japaner kan bli företrädare för Shinto – för utan japanskt påbrå, så går inte det – faktiskt – för så råkar det vara i Japan.
Vi möter dikter, som erinrar om Erik Axel Karlfeldts ord om “den vår, som de svage kallar höst” och dikter till Skade, vinterns hårda gudinna, som förvisso kräver mycket av människorna, då hon är av jotnars släkte. Vi möter Vidar, som inte bara är en Odens son och arvtagare utan en, som hämnas fadern – för hämnd är ett ord som kan förstås på många sätt – den största hämnden är att leva vidare, även efter Ragnarök, även efter varje vinter – och att som Asarna trogen överleva Monoteismen och de fientliga makterna – alla dem, som vi ändå möter varje dag.
Detta är inte sådan poesi, som man läser hastigt – eller några Tranströmmerska futiliteter, någon Björn Ulvaeus-mässig trivialitet eller några barnsliga “Mello” inslag.
Det är ord som kräver att läsaren noga kan begrunda och besinna dem, samt tolka alltsammans rätt.
“Som två blodspår skulle kristendomen och frihetskampen gå bredvid varandra genom seklerna. Staden på ön skulle utplånas, och ingen skulle under långa tider veta var den legat. Men de två spåren, som började där, har ännu efter ett årtusende inte nått sitt mål”
– Slutorden ur romanen “Offerrök” av Fride Johansson, alias Jan Fridegård, 1949
Fullmånen i Julmånad, alltså Julmånen har redan passerats, eftersom den i år inföll 15 December, och nu befinner den sig i nedan tills att Tunglet inträffar, 22 December, och månen går sedan i ny på nytt. “Tungel” som i ortnamnet Tungelsta heter det på svenska – new age trams om “mörkmånar” kan ni glömma.
Allt nog – den dag som är Lördagen 21 December är idag rätta tidpunkten för jublotet. DÅ – och bara DÅ. Er Hedning har i sitt liv mött skrikande, oartikulerade Västgötska Lastbilschaufförer med ett förflutet i “Biker-miljön” eller lokala MC-klubbar – och dessa galningar har under direkt hot förklarat för oss på “Hedniska Tankar” att deras fäder och förfäder minsann firade Midvintern vid den tidpunkt, som Islänningar firar Thorrablot på. Och för all del, vi måste ge även galningarna rätt, även om vi inte är i logistikbranchen – men vi känner dem allihop – blott alltför väl – och om vi hade tio fördelningar, divisioner eller kanske tre armékårer av sådana män, vore mycket vunnet i vår Värld, i synnerhet österut och i Ukraina. “Man väntar ej med dem attack – Man GÖR !” skrev på sin tid Johan Ludvig Runeberg – Finlands nationalskald – och Finland hade nationaldag den 6 December i år.
Kampen står för evigt mellan Hedendom och Humanism på den ena sidan, Kristendom, Islam och andra Totalitära Läror på den andra.
Denna bild togs i Ukraina i år – där många städer gått under och förstörts. Hur många städer skall då gå under, innan vår mänsklighet lär sig läxan ? HUR MÅNGA ??
Nästa år – har vi förklarat – är ett Odens År, eftersom detta år var ett år för Tyr eller rättvisan. Asatron är grundad på en nioårscykel, ty av hävd var det alltid så i Svea Rike att de stora bloten hölls i Gamla Uppsala just vart nionde år, och inte vart sjunde. Men sju är veckans dagar, och Odens dag, följer på Tyrs. Våra Götar, okunniga som de är, vill fira Tors år direkt på Tyrs, helt utan rim eller reson, helt utan logik i deras tro. Nu säger eder Särimners Sändebud, ja sannerligen, sannerligen – att han nog skall fira Midvinterblot eller Thorrablot med dem, och det blir något de ej skall glömma.
Deras dag kommer. Snar och Säker nalkas den – och liksom Julen är och har varit Nordbornas gåva till mänskligheten, återstår en ännu större uppgift för oss. Krigens år skall en gång vara förbi, och då kommer ett år av kunskap, återuppbyggnad och större visdom.
Sådant är Odens Budskap, oavsett vilket år det sker, oavsett vilken tidpunkt vi talar om. Oden själv ska leda oss, och än är det långt till Ragnarök. Ni ska inte tro på de kristna, inte på Thunbergeriet, inte på SVT – för mänskligheten kommer trots allt att överleva länge till, trots drönare, AI och de genomvidriga Muharrems, som nu förbereder sig på att försöka ta över Sverige, återigen – stödda av Magadan Magda – men än är det långt till 2026 – och vi får hoppas på förnuftets seger.
I en liten landsortshåla, någonstans i Mälardalen ligger ett bortglömt antikvariat, nära en järnvägsstation. Dess ägare är gammal nu, och fadern – som grundade firman – är ännu äldre, ja 90-årig. Där stegar vår Hedning in, för att köpa en bok, glad i hågen såhär före Jul, och blotet – som nu kommer. “Den boken, skall du veta, gav min son lust att läsa” säger antikvariatets ägare till Hedningen. – Jaså, svarar han. Ingen läser böcker längre, läskunnigheten i vårt land sjunker, liksom överallt annars – och vi behöver inte fråga vilka befolkningsgrupper som drar ned den. Men en god trilogi var detta, på sin tid. Dess skapare var färgad av sin miljö, och det Världskrig han såg utspela sig rakt framför honom.
De båda männen samtalar en stund, och därefter går Hedningen hem till sin familj med boken, som han skall ge till en god väns yngsta barn, som vistas långt borta – och vars mor förlorat vårdnaden om honom i en domstolsprocess, som nog aldrig bort äga rum – för Kärring-statens rättvisa, ger Hedningen inte mycket för, Moder Frigg till trots. Julgåvan kommer inte denna Jul, utan om många Jular – ty en man kan förstå vad han är gjord av – och varifrån han kommer – först när han blir en man.
Fride Johansson, 1897 – 1968 gjorde sig känd som en proletär författare, men hatade Sovjetmakten.
En man, utan illusioner. Hedning och Humanist. Aldrig kristen.
Fride Johansson, en av dessa Johanssöner, Andersöner och Pettersöner var Hedning rakt igenom. Han vägrade acceptera kristendomen, han slogs för evigt emot det totalitära och hans böcker bevisar det – liksom hans liv – för de som nu forskat kring det, och är bekanta med den Mälardal och det Svearike, som var hans. Han skrev “Jag – Lars Hård“. “Torntuppen” om sin egen fars död, anno 1941 – ett år som påtagligt liknar vårt eget – i ett annat land dog en bysmed, frivillig i en lokal brandkår, och han var i år 83 år gammal – född just 1941, som genom ett sammanträffande.
Tror ni då att Fride Johanssons värld är borta, och oaktat förvridningarna, och den spegel han såg Sveriges hedna tid genom – är den då så olik vad vi just nu ser ?
Fride Johansson blev journalist, först i trettioårsåldern, men var alltid en skrivande man. Hans far dog strax före sin åttioårsdag, efter att ha huggit ved till vintern – och Fride Johanssons mor och ende bror gick med i en såkallad “frikyrka” – en fanatisk, kristen sekt som gjorde honom arvlös. Före allt det där, hade han hunnit återvända till sin hemstad, landsortshålan – där en Hednisk man långt senare köpte hans mest kända Trilogi. Det var medan han fortfarande var ung. “Jag har liksom satt mitt märke på den här stan” sade han, inför fadern – 70-årig – och denne svarade, lungt och stilla – enligt vad en annan man vid namn Bengt Järbe berättat i en av sina böcker: “Märke, säger du… Jag var dum nog att gå in på Stadshotellet du ser där borta en kväll – men fick fyra man efter mig. Två av dem slog jag ned, med mitt knogjärn. De andra två lyckades jag springa ifrån – och märket på planket, kan du själv se här”
Så berättas det, på antikvariatet i den lilla Landsortshålan. Hedendomen och Humanismen lever, men den tar sig uttryck på lite olika vis. Fride Johanson blev en Hednisk Man, men hans far Johan Alfredsson From dog som påstådd kristen – i alla fall till namnet, men knappast gagnet. Själva kommer vi från en släkt, som låtit Hedna sig – och så skall det förbli.
Låt oss vara Hedningar – och Humanister. Ned med Islam, ned med all kristendom, ned med Monoteismen, ned med all totalitärianism !
Att den sista fullmåne som infaller i Gräsmånad eller April (enligt den gamla svenska kalendern) kallas Segerfull kanske de flesta Asatroende och verkliga Hedningar känner till. Och jo – det kan faktiskt slumpa sig så vissa år – att en och samma månad har två fullmånar...Däremot är det i-n-t-e bevisat, att just Tiburtius-dagen, 14 April skulle utgöra sommarhalvårets början i Sverige – detta är “Wikipedia-kunskap” och slidder-sladder.
I Reykjavik hålls nu Segerblotet klockan 1400 i morgon.
I Skagafjord hålls det klockan 1300
I Blöndalsbodar vid Egilsstad hålls det klockan 1800
och – slutligen – i Akureyri på Islands nordkust hålls det också om kvällen, 1800.
Med lite god vilja kan ju dessa blot få representera de fyra fjärdingar det Hedniska Island var indelat i, på den tiden det var en Hednisk fristat. Dessutom var varje fjärding indelad i tre tredningar – men det visste ni väl redan – eller hur ?
Att Nordiska Asa Samfundet – det största samfundet för Asatro i det nutida Sverige firar Segerblot, nämnde HT redan för några dagar sedan. Nu sällar sig även “Blotlaget Vergelmer” i Luleå till de lokala evenemangen – 27 April, inte den 25:e – men det är väl vackert så. Också i Norrbotten och Norra Norrland har man nu i alla fall kommit så långt, att man inser att Vårblot, Segerblot och Vanadisblot är tre olika saker, som sker i tur och ordning – vilket Hedniska Tankar och Samfundet Särimner införde i Sverige redan 2015. Sakta men säkert tar vi tillbaka det arv, som så länge förvägrats oss. Vi förvaltar den kultur och den tro som är vår – men ingen annans. Och vi är varken bättre eller sämre än någon annan kultur och tro i det avseendet, eftersom vi för det mesta håller fred, vill vara ifred och inte “inkluderar” vem som helst.
Eikþyrnir heitir hjörtr, er stendr höllu, ok bítr af Læraðs limum; en af hans hornum drýpr í Hvergelmi, þaðan eigu vötn öll vega.
(Grimnesmál, 26:e strofen)
I Hedniska Tankars översättning lyder samma strof sålunda:
Ektyrnir heter hjorten
som står på Hallen
och biter av Lärads lemmar.
Men av hans horn
dryper det ned i Hvergelmer
och dädan flödar vatten alla vägar.
Läser vi så den poetiska Eddan, närmare bestämt i Gylfaginning, där Oden själv blev till Hög, Jämnhög och Tredje – så ska vi finna att Hvergelmer omtalas flera gånger. “Hallen” är här detsamma som Valhall, får vi veta, och hjorten Eiktyrnir på dess tak har så väldiga horn, att daggen som dryper av dem blir till alla floder, som rinner i underjorden. Eller – i Finnur Jonssons transkriberade original:
Þá mælti Jafnhárr: “Fyrr var þat mörgum öldum en jörð var sköpuð er Niflheimr var gerr, ok í honum miðjum liggr bruðr sá, er Hvergelmir heitir, ok þaðan af falla þær ár, er svá heita: Svöl, Gunnþrá, Fjörm, Fimbulþul, Slíðr ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð, Leiftr. Gjöll er næst Helgrindum.”
“Då mälte Jämnhög: “Före dess var många åldrar när jorden skapades (den skapades inte på en gång, utan byggdes av många gudar) och Nifelhem gjordes, och mitt i Nifelhem ligger så en brunn, som heter Hvergelmer, och därifrån faller det åar, som heter så: Svöl, Gunnthra, Fjörm, Fimbulthul, Slidr och Hrid, Sylg och Ylg, Vid, Leiftr, men Gjöll ligger närmast Helgrinden…
Nifel i Nifelhem är samma ord som “nebel” på modern tyska, dis, töcken, dimma… Svöl är en sväljande underjordsflod, Gunn-Thra är “Gunns” = stridens trånad, Gunn är också ett Valkyrienamn, Fjörm är Fjärran, Fimbulthul är ett Odens-heite, Slid och Strid är strida, vida floder, Sylg är ett annat ord för svalg, Ylg kan tolkas som glupande gap, Vid fodrar ingen förklaring, Leiftr är kanske den som kommer efter, men Gjöll eller Gäll är den flod, som faller nedåt i Hel, som ligger under själva Nifelhem – för världarna under jorden är i sanning många, och inte en – det är underjordiska glaciär-floder, slukhål, svalg och dolda djup man sett i naturen man talar om, inte bara “grundvatten”.
Och vi läser också:
Ein er með ásum, en önnur með hrímþursum, þar sem forðum var Ginnungagap. In þriðja stendr yfir Niflheimi, ok undir þeiri rót er Hvergelmir, en Níðhöggr gnagar neðan rótina. En undir þeiri rót, er til hrímþursa horfir, þar er Mímisbrunnr, er spekð ok mannvit er í fólgit, ok heitir sá Mímir, er á brunninn. Hann er fullr af vísendum, fyrir því at hann drekkr ór brunninum af horninu Gjallarhorni. Þar kom Alföðr ok beiddist eins drykkjar af brunninum, en hann fekk eigi, fyrr en hann lagði auga sitt at veði.
Här talar Jämnhög eller Oden om de tre rötterna till Yggdrasil, Världsträdet:
“En leder till Asarna, en annan till Rimtursarna, där som fordom var Ginnungagap. Den tredje leder över Nifelhem, och under denna rot är Hvergelmer, men Nidhögg gnager ner (den) roten. Och under den rot, som vetter åt Rimtursarna, där är Mimersbrunnen, som ger talförmåga och manvett i följe, och han heter Mimer, som är i brunnen. Han är full av visdom, förty han dricker ur brunnen av det horn, som heter Gjallarhorn. Dit kom Allfader och bad om en dryck av brunnen, men han fick inget, innan han lade sitt öga i pant…”
Skall man ens översätta, skall man var så noggrann det går, och inte modernisera eller bastardisera. Och man får ingenting för ingenting. Också Oden själv måste BLOTA eller OFFRA för att uppnå Visdom – och att “bedja” eller fä-aktigt be som de kristna, leder ingenstans, ingenvart, ingenstädes.
Så STÅR det i Eddan – Begrips !!
Där hör ni – Hedningar små – ack ni Hedna och mycket Ludna…
Varför “Majgreven” slutligen segrade över “Vintern” hör dock till Majandet, Valborg och Vanadisblotet – som är en pan-Europeisk sedvänja – utan förbindelse med all kristendom, och vida äldre... men – mer om det kan ni läsa under rubriken “Högtider och Blot” här ovan… eller i Maj månad, Vårmånad – när den slutligen kommer…
Skulle DENNE MAN vara “Djävulens Hantlangare” ? – Ja, Katoliker runt om i Världen tycks tro det…
Den katolska nät-tidskriften fortsätter, helt upprört, och i gammal känd, närmast medeltida stil, medan den försöker sig på att indirekt uppmana till moralpanik:
Epicentrum för häxeri och ockultism ligger i Lombardiet- regionen i norra Italien, med 2 800 ockulta operatörer och 200 000 klienter – siffror som vida överstiger andelen bosatta katolska präster och katoliker som deltar i den heliga mässan varje vecka.
En undersökning som genomfördes 2023 av marknadsundersökningsföretaget SWG visade att 34 procent av italienarna tror på eller ägnar sig åt nekromanti (= siande, spådom, förutsägelse. Övers. anm.), 24 procent åt svart magi, 19 procent åt att förutsäga framtiden med kort, 18 procent åt vit magi och 17 procent åt psykiska eller ockulta healers.
“Katolsk Horisont” 2024-03-22
Uppenbarligen kan dess översättare inte ens grundläggande latin, vilket de flesta sanna katoliker väl borde kunna, eftersom de vägrar att hålla gudstjänster på något annat språk. “Nekromanti” betyder förutspåelse via de dödas andar, och har inte alls något med vanliga förutsägelser att göra – man undrar förresten också hur dessa katolska vrak genast tror sig se en koppling mellan personer som spår i kort och så vidare, och någotslags djävulsk dödskult – om någon religion står för något sådant är det ju kristendomen själv, som nästan helt är inriktad på “livet efter detta”.
Anständiga hedningar, däremot, ägnar sig knappast åt sådant där, och det har sina naturliga orsaker, vilket man inser om man tänker efter en smula…
“Forn sed”, New Age osv har INGENTING med Asatro eller Nordisk Hedendom att göra. Så ÄR det !!
Samtidigt med detta försöker Katolikerna också angripa alla dem som har en organiserad, Hednisk religion som främsta intresse, istället för allehanda new age-hokuspokus.
Man attackerar med särskild skärpa och tonen fylld av sedvanligt hat de som praktiserar “Via romana agli dei” (alltså “den romerska vägen till Gudarna” på modern italienska) eller rättare sagt – Communitas Populi Romani, som beskriver sig själv som en “sammanslutning av fria män som erkänner att de håller fast vid samma andliga och kulturella värden som den antika religionen i Rom, offentlig eller privat”.
Romersk Hedendom är VACKRARE och på alla sätt NATURLIGARE än Katolikernas dyrkande av likdelar (sk “helgonreliker”) och vampyrism samt kannibal-ritualer (drickande av blod, sk “helig nattvard” som de hävdar är helt nödvändigt…)
I och för sig kan man väl ifrågasätta hur många utövare den gamla Romerska, polyteistiska tron kan ha i dagens Italien, men om någon återupplivade den, och katolska kyrkan därigenom fick lite konkurrens, vore det egentligen så farligt ? Vad är dessa intoleranta kristna egentligen så rädda för ? Att någon firar vårens ankomst, eller intresserar sig för andliga ting på ett annat sätt än de själva ?? Vari ligger faran att tänka själv, eller utöva sina medborgerliga fri- och rättigheter ?
Enligt katolikerna skall Nyhedniska Rörelser, inklusive Traditio Romana och Asatro nu ha över 230 000 utövare i det moderna Italien redan år 2017, vilket var en ökning med 143 procent under 10 år.
Den 10 februari år 2024 samlades en eklektisk grupp entusiaster från Communitas Populi Romani nära det antika Forum Romanum för att uttrycka sin hängivenhet till gudarna Juno, Jupiter och Apollon. — —
I den Romerska tron ingår utövandet av forntida dygder som kvinnlighet och manlighet (“Virtus”) samt Fides – Trohet emot lagarna, staten och samhället – något som katolikerna avskyr och hatar, därför att de sätter trohet emot Påven före staten, och även före troheten till den egna nationen.
Vi hedningar betonar däremot även Pietas (rättvisa, respekt och hängivenhet mot gudarna) och Religio (korrekt uppförande och värdighet, samt ett slut på rituell kannibalism, vampyrism, blodsoffer och andra ovärdiga ting, som katoliker över hela världen alltjämt ägnar sig åt).
Om utövande Hedningar får ha ett Romerskt tempel i Poltava, mitt under brinnande krig – Varför får vi svenska Hedningar då INTE ha ett Asatempel vid Uppåkra eller Uppsala Högar ? KRÄV GUDAHOV NU !!
