Hur Jens Flycht avslöjar Kommunal Kristifikation

Bloggen ”Sverigebilder” skriven av journalisten Jens Flycht tillhör de bloggar jag brukar läsa. Senast avslöjade han hur Upplands Väsby kommun kör med en osaklig ”kristifikation” av den svenska historien, och hur de publicerar kristna fantasier som fakta. Bland annat gäller det den runsten ni kan se på bild här, U 112, som sedan 1600-talet varit känd för vetenskapen.

Runstenen U 112 saknar som synes helt kristna kors, och är därför en sten ristad av Hedningar

Man påstår felaktigt att stenen skulle stå utmed en ”kyrkstig” på informationsskyltar, trots att stenen står intill den urgamla färdvägen runt Edssjön. En ca 500 meter lång vägbank av okänd ålder – den har aldrig blivit ordentligt arkeologiskt undersökt – löper nära det flyttblock som stenen är ristad på, och att då påstå att stigen skulle ha något med kristendomen att göra är bara nys, hitte-på, BOGUS och en förvridning av hela historien. Visserligen skriver Ragnvald, som lät resa stenen, att hans mor Fastvi antagit kristendomen, och anger den kristna standardformuleringen kuþ hialbi · ant · hena eller gud hjälpe hennes ”and” men själv var han aldrig kristen – och berättar på en inskrift till att han i Grekland var krigarföljets hövding – liðs forungi – eller den som förde hela Väringagardet.

Tragiskt nog hade hans mor svikit vårt lands tro vid hans återkomst, men några kyrkor fanns med säkerhet inte alls i Upplands Väsby när detta hände, under sent tusental eller tidigt 1100-tal. Stenen har alltid kallats ”Kungs-stenen” av Upplands allmoge, står det att läsa på Wikipedia, och man återfann år 2010 de försvunna manuskriptsidor ur Collectaneum Monumentale Runicum, där riksantikvarien Martin Aschaneus (cirka 1575-1641) redan under 1600-talets första hälft omnämnt och beskrivit inskrifterna på bild.

 

Mycket riktigt skriver Aschaneus också att det rör sig om en sjöstig och inte alls en kyrkstig, som alla kan se på bilden ovan. Den är tydligt märkt ”Eds stigen” och ligger vid ”Eds sjön”. Därmed står det klart, att Upplands Väsby kommun publicerar falska fakta och inte använder originalkällorna. Man påstår också andra kristna osanningar och lögner – men Jens Flycht avslöjar alltsammans som den påhittade dynga det är, ty:

Men idag dominerar bilden av stigen/färdvägen som en kyrklig förbindelse i en lokalt delvis snedvriden historiebeskrivning. Detta är olyckligt då stor del av platsens historia kommer i skymundan för besökarna.

Ett exempel är den skylt som Upplands Väsby kommun nyligen satte upp och som beskriver Ragnvalds runristade flyttblock som en kyrksten. Här ger sig kommunen ut på mycket osäker mark som helt saknar vetenskapliga referenser.

Att Ragnvalds runristade flyttblock skulle vara en kyrksten, det vill säga en plats för kristna predikningar på 1100-talet, är ett häpnadsväckande påstående som det saknas historiska belägg för.

Även på sin hemsida hävdar Upplands Väsby kommun att det flyttblock som Ragnvald lät rista runor på, är en kyrksten.

Över huvudtaget är kopplingen mellan Eds kyrka och Ragnvalds runristningar inte möjlig.
Nuvarande Eds kyrkas äldsta delar anses vara från 1100-talets mitt eller senare del. Ragnvalds runristningar är från sent 1000-tal eller tidigt 1100-tal. Runristningarna fanns redan när den nuvarande kyrkan började byggas.

Även stigen/färdvägen har en historia som är betydligt äldre än den kristna närvaron och som sannolikt går tillbaka till hednisk tid. Den kan, räknat utifrån den höjd över havet som den följer, vara 500 år äldre än runristningarna. Därför går det med säkerhet säga att stigen/färdvägen ursprungligen inte var en kyrkstig.

  • citat från bloggen ”Sverigereportage” 14 November 2021

 

Jens Flycht är värd en eloge, då han avslöjar hur lögnaktiga kultursekreterare och andra vill ”kristifiera” vår hedniska historia, och dölja vårt kulturarv – men – det skall de inte få komma undan med – alla invånare i kommunen har rätt att kräva en ändring..

Sverigereportage – en utmärkt sajt

Ibland hittar jag sajter på nätet, vars innehåll imponerar, inte minst därför att de innehåller massor av spännande fakta jag inte kände till förut. En sådan sajt, som funnits i nätan ett helt år och lite till är Jens Flychts ”Sverigereportage” som ni kan finna på länken här. Han skriver om udda personer, platser och händelser i Sverige, allt från intressanta och insatta artiklar i arkeologi till nittonhundratalshistoria, och artiklar om bortglömda fordon. Artiklarna bygger ofta på intervjuer och håller genomgående en mycket hög journalistisk kvalitet, som vi knappt är vana vid nuförtiden.

Jens Flychts arkeologiska artiklar har stort intresse för oss hedningar, och det är inte utan att jag påminns om förlaget  Raben & Sjögrens serie ”Sällsamheter” som utkom på 1970- och 1980-talen, och som skildrar udda platser och okända turistattraktioner i hela Sverige, redovisade landskap för landskap i en stor serie på närmare 40 böcker, som dock för länge sen är slut på förlag, och bara kan köpas antikvariskt. Här, till exempel, syns en av Västgöta-delarna, som också står i mitt privata bibliotek.