23 miljoner om året KASTADE I SJÖN… sk ”Folkbildare” visade sig vara Koran-Skola

Jag har sagt och skrivit det många gånger. Jag skriver det igen: INTE EN MAN, INTE ETT ÖRE MER TILL MONOTEISMEN !

Magnus Ranstorp och Aje Carlbom, kända forskare från Försvarshögskolan i Sverige – skrev för någon dag sedan en debattartikel i kvällstidningen Expressen om det sk ”Folkbildningsrådet” som inte alls är en statlig myndighet, utan ett slags partiorgan, som Regeringen Löfvén finansierat och fortfarande finansierar. Detta angående det ytterst märkliga ”studieförbundet Ibn Rushd” – som i själva verket driver Koranskolor över halva Sverige – och de 23 miljoner, som sagda ”Folkbildningsråd” av högst oklara skäl ger till samma organisation, där flera av de sex terror-dömda Imamerna, som enligt Regeringsbeslut skall utvisas, men som ändå är försatta på fri fot och samtidigt är kvar i landet, är trogna ”gästföreläsare”.

Verkar det egendomligt ? Svårt att förstå ??

Jo, mina läsare, så är det. Så är det i ett land, där ett visst parti förlorat ett Riksdagsval, men med odemokratiska metoder manipulerar för att hålla sig kvar vid makten, med hjälp av mörka krafter, som nu härjar i vårt land. Man har tillsatt en socialdemokratisk professor, en viss Erik Amnå – med legitimerat medlemskap i ”Tro & Solidaritet” eller den nu maskerade ”broderskapsrörelsen”, också kopplat till det ökända ”muslimska brödraskapet” i Egypten… Amnås utredning skall sedan visa, att ”Ibn Rushd” verkligen är stora demokrater, men det är helt fel, slår forskarna fast. Regeringen Löfvén fortsätter att binda ris åt egen rygg, genom att bygga en ”Salafist Haven” inuti det moderna Sverige. Vad konsekvenserna kommer att bli för hela vårt land, är lätt att inse…

Granskningen visar att arabiska språket och ”livsåskådning” (läs: islam) är de två största verksamhetsområdena för IR. Studieförbundet ägnar betydligt fler timmar åt dessa två ämnesområden än åt andra kurser. Det ligger flera problem inbyggda i detta om man kopplar det till IR:s huvudsakliga målgrupper, nyanlända muslimer och muslimer som lever socialt marginaliserade i utsatta stadsdelar.

Givet att dessa målgrupper befinner sig på långt avstånd från majoritetssamhället är det tveksamt om det är studier i arabiska och islam som bidrar till att öka deras möjligheter till delaktighet i den svenska demokratiska gemenskapen. Människor i de segregerade stadsdelarna, nyanlända och andra, har stora möjligheter att tala sitt modersmål (arabiska och andra språk) i vardagslivet men saknar vardagliga möjligheter att socialisera med svenskar för att på så vis lära sig språket och hur det svenska samhället är uppbyggt.

Att stödja eller arbeta med en kursverksamhet som uppmuntrar ytterligare isolering från majoritetssamhällets normer och språk blir därmed kontraproduktivt. — — Genom att utbetala 23 miljoner/år till IR så förstärker FR en politiskt inriktad grupp, nämligen den som kan kopplas till Muslimska brödraskapets ideologiska skola (Amnå gör även denna koppling). Denna grupp är en minoritet bland muslimer som i flera år arbetat med att skaffa sig inflytande över muslimers religiösa tänkande.

Också Antisemitismen finns med som en bärande del i dessa kristna Socialdemokraters program, hävdar forskarna vid FHS:

Det är svårt att tänka sig att någon annan organisation i Sverige än IR skulle ha kommit undan med att så systematiskt ha varit inblandad i att bjuda in rasistiska talare till olika arrangemang. Det är inte ungdomligt oförstånd eller misstag som förklarar att antisemitiska talare ständigt bjuds in. Givet att IR har varit verksamt som studieförbund sedan 2008 är det rimligt att utgå från att förbundet i flera år varit medvetet om att antisemitism är oacceptabelt i det svenska majoritetssamhället.

Det är således orimligt att förklara inbjudningarna av antisemitiska gäster som ett utslag av att IR är ett ungt studieförbund, som är slutsatsen i Amnås granskning. Det är snarare frågan om nonchalans från studieförbundets sida. Och, förstås, att FR har låtit det passera.

 Debattör efter debattör har krävt samma sak som FHS.

Regeringen Löfvén måste sluta att ”vaska” bort pengar, som champagne ur en sprucken flaska, eller kasta bort tiotals miljoner varje år på olika religiösa extremistgrupper. Det är ett naturligt krav, att detta ”Folkbildningsråd” omgående läggs ned, i likhet med Koranskolorna, som inte har i en demokratisk stat att göra.

Till och med en viss Fru/Fröken/Typ Motsvarande vid namn ”Ludvigsson” i SvD – vars människo- och barnfientliga åsikter om omskärelse vi alla minns – tycks ha fattat vad det här går ut på. Sekternas makt måste minskas !

”INTE EN MAN, INTE ETT ÖRE MER TILL MONOTEISMEN !”

En TORS dag… Och fler detaljer om ”Affären Radler”

”Dyster och vild TOR satt på Atlefjäll,
Och i svarta skyars virvel
Dovt stormen kring hans huvud röt:
.»Dödlige, kom !« sade hans rösts Åska till mig:
Jag kände kraft, I den stora känslans rysning.
Fröjd jag kände, och gick….

Thomas Thorild, 1787

I samband med vad som återigen kommit fram om STASI-prästen Alexander Radler, som hade nära band till den nuvarande ärkebiskopen Antje Jackélen, måste man ändå fråga sig, hur den ”Svenska” Kyrkan alls fungerar, och hur en sådan person alls kunde väljas till Ärkebiskop. Fler än jag har uttryckt den åsikten, och nu när ”Affären Radler” är aktuell igen i och med en ny bok – som jag rekommenderade igår – är det kanske dags att summera några lösa trådar i denna för ”kyrkan” så pinsamma historia om dess talrika kopplingar och långvariga samarbete med DDR, vilket fler faktiskt borde uppmärksamma – inte minst med tanke på vem eller vilka samma ”kyrkoledare” kan tänkas samarbeta med idag…

SVT har också visat filmer med författaren och prästen Anders Thörnwall, som fick Alexander Radler att flytta till det avlägsna Burträsk i Norrbotten och fortsätta sin verksamhet för DDR där, innan muren slutligen föll år 1989 – och kanske det borde vara dags för en repris…

Östgöta-Corren intervjuade redan 2014 Thörnvall om vad som hänt. Trots att Radler varit personlig handledare åt Jackélen, kunde han under hela tiden, till långt fram efter 2000 helt ostört verka som präst i Sverige, med Svenska Kyrkans ledning som högsta beskydd. Och han bad aldrig sina offer om ursäkt, visade inte ett enda ord av ånger, gjorde aldrig en gest av försoning – lika lite som den nuvarande ärkebiskopen.  Verkligen kristligt, eller hur ?

I denna artikel från ÖC står det om hur allt gick till, och hur Radler fortsatte sin verksamhet inifrån Sverige:

Som tack för sitt angiveri belönas Radler med en professur i systematisk teologi vid universitet i Jena, med lönen delvis finansierad av Stasi. Tack vare den meriten får han efter murens fall en gästprofessur i Umeå – och en tjänst som kyrkoherde i Burträsk. Sammantaget väger Radlers akt snart uppåt tio kilo och omfattar uppskattningsvis rapporter om 600 personer, ibland även detaljerade uppgifter om deras sexliv och alkoholvanor.

Vid DDR:s sammanbrott i november 1989 skulle akten ha bränts, men istället revs innehållet sönder för hand och slängdes i säckar. Först 13 år senare, 2012, hittades säckarna i Stasis arkiv. Myndigheten BStU, som förvaltar arkivet, började pussla ihop sidorna på nytt. Tack vare det mödosamma arbetet har vi nu en unik insyn i hur Stasi arbetade i Sverige. Visserligen finns även svenska arkiv från Kalla kriget med uppgifter om Radler, men de uppgifterna väljer svenska staten att hålla bakom lås och bom.

(Östgöta-Correspondenten, 2014-12-03)

Radler var bara en av ett femtontal präster i ett nätverk, troligen lett av honom själv. Hur många svenska medborgare dessa 15 förrådde, är ännu okänt. Birgitta Almgren, den främste forskaren på området, beordrades 2014 av SÄPO att bränna alla sina anteckningar – och återigen måste vi ställa frågan: Vem är det egentligen man försöker skydda ?

Att svenska myndigheter plötsligt beordrar en akademisk forskare att sluta forska på vad som hände för 30-40 år sedan, är extremt ovanligt. Vanligen brukar det inte gå till så i demokratiska länder, det kan man inte säga – och Birgitta Almgren sade år 2014 samma sak själv.. ”Kalla Kriget” borde för länge sedan vara historia, och i dagens Sverige, kan det inte längre vara politiskt relevant...ifall nu några makthavare inte är kvar någonstans, 30-40 år efter just den epoken…

Ska vi söka dem i just Burträsk, eller vad tror ni ? I Buren skall de i alla fall, och någon borde faktiskt rensa upp i det här träsket, för det kan inte bara vara min uppgift, Hedning som jag ju är..

 

Förrädarna var MÅNGA…Det visar Birgitta Almgrens böcker… om man kan få tag i dem… ”Sie Machten alle mit !

Också det kristna nyhetsmagasinet ”Inblick” har mer om denna unkna affär, där en Ärkebiskop hade ”hela handen i syltburken”.

I den högskolevärld i Lund, där Alexander Radler och Antje Jackélen vistades, som ett ”teologiskt radarpar ingick även flera personer, som visat sig ha kopplingar till terrorgrupper på den allra yttersta vänsterkanten, skrev ”Inblick” 29 November, 2018. Det är hög tid att sanningen bakom Antje Jackélens kontakter och umgänge kommer fram.

Varför hade hon Alexander Radler som ”personlig handledare” och till och med Biktfar ?

Varför tillsatte hon Anna Ardin, kvinnan som angav Julian Assange och numera påstås vara ledarinna för den (S) märkta rörelsen ”Tro och Solidaritet” som diakon ?

Varför skrev samma organisation under ett ”hemligt” avtal med en muslimsk rörelse, kallad SMR ?

Är allt detta verkligen bara ”lösa trådar” eller kanske – ”konspirationsteorier” som det numera brukar heta ?? Ja, vem vet… och vem får  alls veta, nu när urkunderna redan är brända… ?

Zombie-Nyheter från det Svenska Zombie-paradiset… Och så Mullornas IRAN…!

Vår käre, käre landsfader, den gudomlige Stefan Löfvén, har uttalat sig i debatten om manlig omskärelse. Många har uppmärksammat Landsfaderns och den Store Rorsmannens uttalanden,  bland annat den oppositionella bloggerskan Jenny Piper.

Landsfadern har uttalat sig. Titta på hans blick !

 

SvD ifrågasätter idag vad Stefan Löfvén är för ett slags människa egentligen, och framförallt vilka rådgivare han har omkring sig. Det kan man förvisso göra. I veckan kom det ju fram, att inte mindre än två läkare i ett visst Monoteistiskt trossamfund kan ha opererat hundratals spädbarn, helt utan bedövning – något som den store ledaren alltså tycker om, och applåderar. Barnens lidande rör honom tydligen inte i ryggen, för han säger att allt detta måste tillåtas, av religiösa skäl.

Läkarna undersöks just nu av IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, och det har också kommit fram att den ene av dem, en viss Peter Borenstein, gjort en del uttalanden som verkar vara rena pseudo-vetenskapen, när han påstår att barn under två år skulle vara neurologiskt förhindrade att känna smärta, att deras blod koagulerar extra lätt på grund av närvaro av K-vitaminer, och att det räcker med att smörja in deras läppar med ett slags klibbig sockerlösning (som Halloween-godis ungefär ? Vad är egentligen meningen med sådan ”terapi” ?) för att få dem tysta. Dr Borenstein har också citerats såsom en medicinsk auktoritet på området i Statstelevisionens program

Är karln fullkomligt känslokall, ja etiskt avtrubbad ? Vilket slags moralisk kompass agerar Stefan Löfvén efter ?

Hur kan någon alls tycka, att man av ”religionsfrihet” som enda skäl skulle agera såhär ? INGET barn i Sverige borde utsättas för sådan ”behandling”. Ingen annanstans heller !

För egen del tycker jag att Landsfadern, eller hans egna barn kanske, skulle kunna få prova på den utmärkta behandling eller rättare sagt spädbarnstortyr han rekommenderar åt andra. Och för att citera ett av Stefan Löfvéns egna favorituttryck som Statsminister i vårt land: ”Detta är oacceptabelt ! Helt Oacceptabelt !!”

Eller, för att citera Jenny Piper, som också är högst indignerad över att ett civiliserat land som vårt fortfarande skall behöva ha sådana här ledare:

I en tid när Sverige mer än någonsin behöver ta ett steg tillbaka vad gäller vurmandet för religionsfrihet och istället sträva efter att bli mer sekulariserade, sätter statsminister Stefan Löfvén ned foten och menar att omskärelse på barn ska vara tillåtet. S ska inte följa C, V och SD som vill förbjuda omskärelse av barn – anledning: ”Det är av respekt för religionen” och allt annat är likvärdigt med antisemitism.

Med antisemitismen som sköld vänder Löfvén ryggen åt alla barn som själva vill fatta beslut om sina privata delar, istället för att tvingas ligga under kniven på grund av föräldrarnas religiösa övertygelse. Barn behöver man tydligen inte visa någon respekt och trots alla vittnesmål som framkommit under debatten från omskurna män som definitivt vill se ett stopp på denna religiösa företeelse så väljer S ändå att stödja religiösa idéer framför barns rätt till frihet!

Löfvén spelar ut antisemitismkortet som en dålig ursäkt för att slippa tvingas diskutera saken, men glömmer samtidigt att även muslimer utför omskärelse på pojkar och då går det inte att skylla på antisemitism. Islamofobi är dock ett annat urvattnat ord som används lite hur som haver.

Det blir dessutom smått patetiskt att Löfvén försöker gömma sig bakom en fasad som landsfadern som vurmar för judar, när hans eget parti är skyldiga till den antisemitism som breder ut sig i samhället tack vare islamister som S i många år välkomnat till Sverige och som fått många judar att lämna landet på grund av den otrygghet som dessa extremister skapar genom att sprida judehat – ett mönster som för övrigt även ses i övriga Europa, särskilt i Tyskland och Frankrike.

Det är ytterst beklagligt att ett parti i regeringsställning inte vågar stå mot religiösa påtryckningar och för en gångs skull stå upp för barnens rättigheter, vilket även sker i slöjdebatten där det i riksdagen saknas majoritet för ett förbud mot slöja i skolan.

Tänk om och tänk rätt för en gångs skull!

Vad Jenny Piper säger om (S) som ett judehatande och antisemitiskt parti, stämmer faktiskt. Vi har de många skandalerna med Ilmar Reepalu i Malmö, som väckt även internationella protester, och de fortlöpande incidenterna med SSU Malmö så sent som i våras. Alla vet också, att det är inte antisemitism, utan vanlig enkel Humanism saken gäller – en Humanism som Löfvén helt saknar, en förståelse han inte har. Han är döv och blind för vanliga människors smärta och oro. Inte minst den brist på åtgärder som nu sprider sig angående ”IS återvändarna” är ett bevis på det. Sverige riskerar att bli ett ”Jihadist-heaven” eller ett enda zombie-land. Danmark har redan fråntagit IS-återvändarna och gjort klart att de inte är välkomna dit, men Regeringen Löfvén gör precis det omvända. Ny lagstiftning har skjutits upp i ett helt år.

SvD uppmärksammar idag de täta banden mellan Stefan Löfvén och Ibrahim Baylan, den muslimske minister som beräknas bli hans efterträdare på Statsministerposten – ifall (S) tillåts sitta kvar… Vi vet alla vad det kommer att innebära, både för etniska svenskar och den judiska minoritet, som fortfarande finns kvar i Sverige.

ZOMBIE WALK ! Vilse i dimman… Visst är det väl SPÖKLIKT – eller hur ? (teckning av Jan Erik Ander, svensk karikatyrtecknare)

Från den islamska diktaturstaten Iran som Regeringen Löfvén många gånger har stöttat – rapporteras i veckan om hur Instagram-kändisen och oppositions-bloggerskan (ja, det finns tydligen många av dem just i år !) Sahar Tabar nu framträtt i landets Statstelevision, ty även det strängt muslimska landet har en sådan, precis som i Sverige.

Som vi alla minns sminkade ju hon sig till en Zombie, mycket riktigt – eftersom fulhet och inte skönhet var det enda sätt, som fanns kvar för henne att alls göra en politisk protest på. Jag själv spekulerade en del kring anledningarna till ett sådant beteende.

Zombiefikation ! Vi haver Zombies i cirkulation… och för övrigt är det väl ungefär…samma zombies här som där…

Man åtalade henne för hädelse, anstiftan till våld, illegalt förvärvande av egendom, förolämpning av landets klädkod och för förledande av ungdom, men det har jag ju redan skrivit. Hon hotas ännu av minst två års fängelse, eller livstid, bara för att ha bedrivit ett ovanligt utflippat sk ”cosplay” i dessa Halloween-tider. Hädelsen skall ha bestått i, att hon visat sig utan Shador, alltså den huvudbonad kvinnor måste ha, enligt den lokala zombie-religionen… som griper omkring sig även i vårt land..

Överallt dessa zombies… levande lik, som följer ”Herren” utan tankeförmåga, utan känslor, utan logik….

Nu har man tvingat henne till att säga att hon såklart ångrar sig, ångrar alltsammans, och att ”hon borde lyda sin mor” vilket också en ditkommenderad kvinnlig psykolog fått säga. Och varje form av protest, förklaras naturligtvis som osund, för man får inte protestera emot regimen – det råder ju ”religionsfrihet” som alla vet… Men det Iranska folket, ja de ironiserar och Iraniserar över sina ”stora ledare” och vågar till och med skämta, rapporterar oberoende brittisk press, som inte bara är ”låtsasliberal” som diverse dagstidningar här hemma i Sverige.

One person tweeted: “What does Sahar Tabar have to confess to? Are there any principled people in Parliament to put an end to the broadcasting of dirty and immoral confessions in television?”

They wrote: “Showing her on TV is shameful and dirty. She is a sick girl. Pushing her to confess is disgraceful”.

A third said: “They put Sahar Tabar on television because of her makeup and tattoos, because she is a child of divorce and is making money from her Instagram page. Now you can repeat that we have freedom in Iran.”

Så långt de kommentarer, som undslapp censuren nere hos de mulliga mullorna – män som liknar Stefan Löfvén på pricken… om nu engelskans ”prick” är det rätta ordet i sammanhanget..

”All you zombies” ja… Ganska gott om sådana i år… Kanske en ”trend” ?

Vi får väl se vad unga Sahar Tabars öde blir så småningom, men säger inte hennes handlande en hel del om vad slags land hon lever i ? Man säger såklart att hon är galen, i vanlig ordning, men det sa de om Andrej Sacharov också, ifall ni nu alls minns vem han var…zombies som ni är… Jag avslutar nu detta inlägg med lite vacker musik – i mitt tycke alltså, för vad som är vackert eller fult här i världen, kan man ju ha många olika åsikter om.

En sak är dock säker, och det är vad jag redan skrivit. Jag accepterar inte en statsminister, sådan som Stefan Löfvén. Jag accepterar inte heller sådana uttalanden, från en svensk politikers sida. Barnmisshandel kan aldrig någonsin ursäktas av någon religionsfrihet, för verklig religionsfrihet kan också vara samma sak som frihet från religion, i alla fall vissa religioner, eller rätten att själv välja vad man tror på, eller bekänner sig till. Den rätten kan aldrig förnekas, trots att våra styrande nu gång på gång försöker göra det, här eller i Iran. Småbarn skall inte märkas med klan-märken, eller tvingas in i; vad de inte valt.

Vet ni vad som hände Dolores O-Riordan, som framförde den här vackra sångenvilken jag vill dedicera till Stefan Löfvén, och alla andra despoter och förtryckare av hans sort.. ? Jo—hon söp och knarkade ihjäl sig, och hittades död på ett hotellrum i London, år 2018,  vid 46 års ålder.  Zombiefikation, som sagt var….

” Another head hangs lowly
 Another child is slowly taken
And the violence, caused such silence
Who are we – mistaken ? ”
(från texten till ”Zombie” av the Cranberries, 1994)

DANMARK ställer upp för den Nordiska Julen – Är detta början till en KONSUMENT-BOJKOTT av IKEA ?

Från Danmark och Berlingske Tidene kommer spännande nyheter angående IKEA, som tydligen sänt ut sina Julkataloger en aning tidigt i år, men själva ordet ”Jul” är bortcensurerat från många sidor. Istället har man tämligen konsekvent försökt lansera ordet ”Vinterfest” och ratat det Nordiska och Hedniska ordet ”Jul” istället, sida upp och sida ner.

Hajar du IKEAs ”PK tugg” ? Pk…kan räkna upp till hundra… Pk…kan abc…

Till och med danska politiker börjar nu ifrågasätta all denna tröttsamma politiska korrekthet, och allt detta PK-tänk. Vad har IKEAs marknadsförare egentligen för motiv och agenda, undrar de. Och härmed ger jag ordet till Berlingske:

Det mener Dansk Folkepartis gruppeformand, Peter Skaarup, der lufter sin frustration over kollektionens navn på Facebook.

»Mens langt de fleste danskere glæder sig til at fejre den traditionelle danske jul, så er Ikea gået igang med at pynte op til »vinterfest«. Jeg holder meget af Sverige og svenskerne, men den politiske korrekthed, der udgår fra vores naboland, begynder at blive lidt anstrengende. Hvad med dig, skal du fejre julen i december eller holder du vinterfest den 24. december i år?«

— —

Christopher Azrouni, tidligere politisk rådgiver for Kristian Jensen (V) og nuværende External Affairs Manager hos tobaksvirksomheden Phillip Morris, har også lagt mærke til »Vinterfest«-kollektionen fra IKEA.

»»Vinterfest« er på vej i din lokale Ikea. Men Gud ske tak og lov for, at man stadig (helt personligt) må glæde sig til ’jul’, selvom det sprogligt set er et hedensk begreb. Nu tager selv Ikea afstand fra hedenskabet,« skriver han på Facebook.

Venstres Mads Fuglede melder sig ligeledes i koret:

»Jeg glæder mig til at sige: »Vi kan desværre ikke køre i IKEA, skat. Jeg gad ellers virkelig godt, men de kalder jul for vinterfest, så vi kan aldrig sætte vores ben der igen,« skriver han på Facebook.

Representanter för IKEA har i danska media påstått, att deras förakt för Norden, Hedendomen och våra Nordiska Jultraditioner skulle vara ett tecken för ”mångfald och diversitet” som de uttrycker det. Själv tror jag det här kan bli början på en ALLNORDISK BOJKOTT av Ikea som företag, fram till nyåret 2020.

Jag firar i alla händelser en äkta hednisk jul, jag fortsätter att säga ordet Jul och dricker Jul, äter Julmat och delar med mig av den, och jag kommer inte heller sätta min fot på IKEA igen, innan man ber oss Hedningar och Asatrogna om ursäkt, och erkänner den hedniska Julen.

SÅHÄR vill vi ha det… ”Hör gut zu, Herr Kamprad !”

”Affären Radler”, Antje Jackélen och STASI kommer fram i ljuset…IGEN !

Förvånande nog vågar den kristna nät-tidningen ”Dagen” återigen ta upp fallet med ”STASI-prästen”, förrädaren och angivaren Alexander Radler, tillika präst i Svenska Kyrkan i många år, men nu pensionär, och fortfarande i livet. Alltsammans rullades upp 2014-2015 i samband med Antje Jackélens föga lyckade tillträde som svensk Ärkebiskop, eftersom det kommit fram att Alexander Radler var hennes ”biktfar” redan under studietiden i Lund, och att de fortsatte med ett synnerligen intimt samarbete även sedan hon blivit biskop där.

Anders Törnvall i sitt bibliotek. Ett vittne man aldrig hann tysta ned…

Författaren Anders Törnvall, också från Burträsk i Västerbotten har skrivit boken ”Jag älskar dock er alla” om den fruktade STASI-chefen Erich Mieke och DDR:s mycket omfattande spionage emot Sverige under 1970- och 1980-talet, då den svenska ”Såsialdemokratin” stod i sitt flor, och kunde domptera och lura nästan halva befolkningen.. Han var också Alexander Radlers personlige vän, kristen och djupt insyltad i den ”Svenska” Kyrkan, med god kännedom om alla dess ränker under denna mörka tid i vårt lands historia. Numera har den hittat på nya, men de ränkerna har gått herr Törnvall förbi, där han sitter i sitt bibliotek och kartlägger historien.

Törnvall rådde Radler att flytta till Burträsk och bli församlingspräst där, när hans roll i ett nätverk av inte mindre än drygt femton präster i Svenska Kyrkan avslöjades.

– Jag tycker att det saknas realistiska och verkliga beskrivningar av själva spion- och angivarsystemet på svenska, jag vill skildra hur det drabbade människor. Otroligt många skadades av Stasi, ett av de viktigaste redskapen de ägnade sig åt var så kallad nedbrytning. De var experter på att förgöra personer, säger Anders Törnvall, till Norra Västerbotten. (Tekniken kallas på tyska ”Versetzung” och går ut på att förvirra, desorientera och skada offrens tro på sig själva –min kommentar)

– Han arbetade i 20 års tid frivilligt i det här systemet och angav oskyldiga personer där vissa satt i fängelset i hela livet. Flera av dem blev skadade för livet. Bland annat erbjöd han sig att frakta tre vänners brev över gränsen till Västtyskland, men i stället för att leverera breven åkte han direkt till Stasi och angav dem, säger Anders Törnvall, till Norra Västerbotten.

Radler förrådde också Anders Törnvall, för Radlers första åtgärd efter flytten till Burträsk, var att kontakta STASI på nytt, och fortsätta som IM eller individuelle Mitarbeiter, som man sa då. Han lämnade också ut ytterst noggranna upplysningar om Burträsk-borna, och det var inte det enda han hann med under sin tid i Sverige. Detta skedde redan på 1960-talet, då ”Svenska” Kyrkan hade ansvar för mantalsskrivning och folkbokföringsuppgifter, något den förlorade först efter Berlinmurens fall, anno 1991.

”nej men söte lille Jesus ni vet – han älskar ALLA han – liksom på sin tid Erich Mieke, chef för STASI…”

 

Även på stiftskansliet i Lund, där också ”Domkapitlet” var medvetet om Radlers ytterst märkliga beteende, fanns förstås folkbokföringsuppgifter. När Radler-Jackélen skandalen uppdagades år 2015, såg en jurist på ett annat ”Domkapitel” – i Luleå den här gången – vid besök i STASI:s gamla arkiv i Berlin tusentals akter på svenska medborgare, som ”Svenska” Kyrkan systematiskt och under en lång följd av år samlat in.

Alla fanns där. Postanställda. Reservofficerare, piloter i svenska flygvapnet, kända politiker, bibliotekarier, intellektuella. STASI hade listor på namn, adresser, personnummer, alltihop – liksom listor på de som skulle mördas i händelse av ett maktövertagande – eller vem som kunde tänkas bli överlöpare. Detta berättar förstås inte tidningen Dagen om, men det är sant, inte desdå mindre. Det har sagts, att Radlers nätverk omfattade minst 15 personer, däribland också en viss Biskop. En viss Sievert Öholm avkrävde före sin död 2017 besked från Antje Jackélen personligen hur mycket hon var involverad i Radler-nätverket..

Han visste. Han visste också att han visste att de visste… Medskyldiga allihop, varenda en, allesammans…

 

Fru Jackélen lär ha svarat, att ”sanningen får vi kanske veta om först femtio år” – ett mycket kryptiskt uttalande, som varken bekräftar eller förnekar något.

Och ännu märkligare saker har redan hänt.

STASI-forskaren Birgitta Almgren, under lång tid Sveriges ledande expert på ämnet, (och författare till boken ”Inte bara spioner” som är svår att få tag i på allmänna bibliotek) beordrades 2014 bränna allt sitt arbetsmaterial – av SÄPO !!

Att svensk säkerhetspolis direkt och rakt fram tar kontakt med en akademisk forskare, och ber denna att bränna allt sitt arbetsmaterial genast, är som vi förstår mycket mycket ovanligt, ja anmärkningsvärt i sig. Man måste fråga, hur det alls kan ske. Vem eller vems intressen kan det vara, som man försöker skydda ? Vilka namn är det, som inte får uttalas, inte får skrivas, inte får komma ut ??

Anno 2014 var ju som vi minns 24 år efter murens fall – och nu har det gått 29 år. Torbjörn Fälldin, Olof Palme, Tage Erlander. Alla de ledande svenska politikerna från denna tid är ju döda redan, eller för länge länge sedan pensionerade. Detsamma gäller våra generaler och amiraler från den tiden. Vem minns ÖB Stig Synnergren idag ? Vem minns Bengt Schuback ? De flesta militära befattningshavare, officerare, poliser – kommunala tjänstemän från 1980-talet – ja de är ju också döda idag, eller väldigt ålderstigna.

Inte kan det väl vara deras namn man skyddar ?

Men i just Svenska Kyrkan, och ”andliga” sammanhang ni vet, ja de anses ju liksom lite finare, lite ädlare, lite heligare än andra… Hur är det där ? Antje Jackélen finns kvar. Hon har ännu en mycket hög befattning. Så är det också med andra präster, biskopar, diakoner, domprostar – för dessa höga herrar och fruar pensioneras inte förrän uppåt 70, om ens aldrig. Är det då plausibelt att anta, att man varit åtminstone någon av dem på spåren ? Tja, välj själva..

En av de många, som tror att det var så är den hederlige prästen Dag Sandahl (ja, självfallet finns det många hederliga präster i Svenska Kyrkan också – det har jag för min del aldrig förnekat, även om en hel del uppenbarligen har förrått sitt eget land och folk, och stått för värderingar, som rent ut sagt är fasansfulla. Flera personer har för övrigt dött pga Radlers verksamhet i Tyskland och Sverige) och det har också kommit fram – bland annat via debattartiklar i Dagens Nyheter – en av Sveriges mest erkända nyhetsmedia – att det sk Rosenholtz arkivet i USA påstås ska innehålla uppgifter, som bevisar att Antje Jackelén var STASI-agent nummer 6 på deras lista i Sverige, och att hon var ganska högt upp i deras hierarki, vilket innebär att hon arbetade för dem i flera år, och under en längre tid.

”Aber Selbstverständlich kann mann lita på Svenska Kürkan. Den lüssnar jo alltid, ja immer – liksom Ich – Stasi Major Gerd Wiesler, jawohl !!”

Hennes Högvördighet själv har varken bekräftat eller förnekat, som sagt; och ingen skall väl dömas ohörd, inte ens en ärkebiskop. Själv dömer jag ingen. Jag bara säger vad jag redan vet, och vad jag vet, vet väldigt många andra människor också.

Vi får väl hoppas att Herr Radler och de andra får fred med sin kristne gud, eller den allsmäktige JHVH så småningom.

Han förlåter ju vad som helst, enligt den kristna läran. Bara att rabbla lite böner, så är allting bra igen – och man kan glömma de människor man dödat, de som torterades, psykiskt eller fysiskt, de som satt i Hohenschönhausen – numera ett såkallat ”Gedenkstätte” som jag faktiskt besökt..

(Teckning av Sergey Elkin, karikatyrtecknare från Moscow Times)

2,5 miljarder skattekronor RÄTT NED I SLASKEN – Regeringen ”Vaskar” alltihop…

Idag har det visst blivit bestämt, att den sk ”Svenska” Kyrkan – som inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än andra samfund, skall få 2,5 miljarder kronor i sk ”Kyrkoantikvarisk ersättning” som det så fint, innerligt och vackert kallas. Man ska bara ha och ha, få och få; precis som vanligt. Inga andra samfund får hålla på med att bedriva egna program för byggnadsvård, fornminnesvård eller kulturminnesvård överhuvudtaget, men just detta samfund – som bara representerar mindre än 55 % av befolkningen i dagsläget – skall alltså få lov att göra det.

I så fall – varför inte ge Nordiska Asa Samfundet rätt att tillse att all restaurering av hela landets bestånd av gravhögar eller runstenar skall ske också, och låta detta samfund få avlöna sin egen personal med statsmedel ? Eller varför inte ge Judiska Centralrådet pengar för att rusta upp Sveriges första synagoga, belägen i Norra Strandverket i Marstrand, till exempel. Just den har ju stått sorgligt förfallen i mer än 60 år nu, och en upprustning vore verkligen på tiden. Tycker inte ni också det, kära läsare ?

Vad döljer sig månne bakom denna fästnings-port ? Den som redan varit där, VET….

Dessutom har RAÄ, Riksantikvarie-ämbetet redan konstaterat, att Sveriges samtliga kyrkobyggnader aldrig varit i så bra skick som nu. Med andra ord behövs det inte mer pengar, och detta är att slänga pengarna rakt ned i vasken, eller rakt i sjön. Det har också – vid de sk ”Kontrollstationer” eller enstaka revisioner av de klerikal-ekonomiska transaktionerna, som RAÄ råkat utföra, kommit fram att det år efter år, decennium efter decennium funnits ett sk ”Verksamhets-glapp” på 12-15 %.  Alltså – man har rakt fram stulit mer än en tiondel av statsbidragen, och bedrivit församlingsverksamhet, gjort reklam och missionerat istället – trots att det inte alls var meningen, att man ska göra så.

Dessutom har man som sagt avlönat sin egen personal – som mestadels gjort helt andra saker än att restaurera gamla kulturbyggnader – för pengarna istället. Hur mycket som verkligen kom byggnadsvården till del, finns det ingen som riktigt vet, men läs RAÄ:s rapporter, och ni ska se att man undanhållit betydande summor.

Man har redan börjat ifrågasätta vissa projekt, som att till varje pris måla Storkyrkan i Stockholm i blomrosa, till exempel... Fler än jag har börjat uppmärksamma den mycket säregna ”miljonrullning” som försiggår.. Bara det projektet skall kosta över 70 miljoner kronor, och delar av det – som detta med färgen – verkar inte vara nödvändigt alls, inte heller under RAÄ:s bedömning, och de har faktiskt den största sakkunskapen på området – inte ”kyrkan”.

Svenska ”alternativmedia” i motsats till gammel-media har idag avslöjat mer om vad detta handlar om – men nu ska vi inte skjuta på budbäraren eller pianisten, utan studera sanningen, ja iaktta det faktiska utfallet av detta ”Kyrkliga samfund” och dess hantering av byggnadsvården.

Ni ser här till vänster den sk ”Fredrikskyrkan” i Karlskrona, tillika en av denna Marinbas stora sevärdheter, och mest berömda turistmål. Den har kallats ”Karlskronas Katedral” och ligger ännu där den alltid legat, dvs vid stora torget. Men hela interiören i Jugendstil och barock har nu förvanskats, stick i stäv med byggnadsvårdens bestämmelser. Altartavlan har tagits bort. Pilastrarna, som funnits där sedan 1600-talet – ja bort med dem, bara. Altarrunden, där man genuflekterar och har sig och den kristna kannibal-ritualen bedrives – ja ut med den genom fönstret..

Istället sätter man dit ett IKEA-bord, mitt på golvet. De gamla kyrkbänkarna med flera hundra år på nacken – dem sågar man upp och förstör ! Kvar finns bara lösa stolar i IKEA stil, och en modern filmprojektor-duk för Power Point presentationer i tidens anda – inga kors här inte !

Säg hej hej då till altaret, alla skenheliga kristna… Säg hej då till 400 års interiör, och välkomna lite extra psalmvers-tavlor från 1880-talet – just dem skulle man av någon outgrundlig anledning ha kvar.

Ni fick ett sterilt, avskalat, mycket Lutherskt kyrkorum, helt utan detaljer. En kal och tom hall, lika förbannat tom som er ökenreligion, eller kyrkofullmälktiges än tommare huvuden.

Så långt ”Byggnadsvården” i den ”Svenska” Kyrkan vill ni vara med där ett år till, förresten – eller vill ni gå ur – ni har exakt EN dag på er – annars får ni betala, betala, betala skatt skatt skatt i ett helt år extra…enligt detta samfunds mycket säregna och speciella ”rättvisa”.

Det har – enligt alternativmediet ”Nya Tider” framkommit att Karlskrona Kommun givit bort 100 000 kronor för en timmes föredrag – stängt för allmänheten och bara för de invigda, ”Solis Sacerdotibus” som det heter på Fredriks-kyrkans språk till ingen mindre än Fredrik ”Svenskarna har ingen kultur” Reinfeldt, ni vet den där konstige moderaten som säger att etniska svenskar inte har någon som helst rätt till sitt eget land, eftersom det enligt honom ”tillhör invandrarna”.

Det ÄR ett ”andligt frälse” – Solis Sacerdotibus – alla andra Skall BETALA, BETALA, BETALA….

Tidens Gång – Alvablot, Innan-Gard och Utan-gard…

Nu när Zombies faktiskt närapå finns på riktigt, och är tämligen allmänt och rikligt förekommande i det som en gång var Sverige numera, (se föregående inlägg ) så är det kanske dags att observera även tidens ljusare tecken. Man får väl som vanligt bli tvungen att ta det goda med det onda eller tvärtom, nu när det ändå finns så många zombies ute på stan..

Nackdelen med zombies, förresten, är att de är ”Dead Already” som Lux Interior, sångare i ”The Cramps” en gång sa. Om vi med detta uttryck menar andligen döda, tanketomma, andligen eller mentalt frånvarande personer, så nog finns det Zombies i tusental och hundratusental i våra dagars Sverige egentligen. Jag frapperas fortfarande en hel del över dem, som hela tiden låter sig dompteras att lyda nya, undergångs- och dödsfixerade religioner eller sekterDet finns många av dem, nuförtiden…

Zombies eller viljelösa nicke-dockor som drillats att utföra en roll i undergångs-kulternas drama, har vissa, säregna kännetecken…

Men som sagt, kanske finns det hopp. Jag noterar från mitt elektroniska Hlidskjalf, där jag ser ut över gammal såväl som ung, att en av mina ”vänner” på nätet låtit omvända sig, och plötsligt blivit ”Sverige-vänlig” som det heter. Tidigare var han en sån där LCHF-person, fanatisk Miljöpartist och tillika sk ”fornsedare” – vad det nu är eller skall vara för något. Numera publicerar han ihållande på sitt twitter-konto stoff av en viss karaktär, som jag på sätt och vis måste undanhålla er, eftersom jag inte vill bli mer pinsamt övertydlig än nödvändigt, så att säga.

Gräver man bara tillräckligt djupt här i världen, så finner man något. Jag har funnit att en del människors ”omvändelse” kommer ganska sent i livet, eller först när de fyller fyrtio år eller så, och äntligen inser vad de håller på med, eller rättare sagt hållit på med – måhända även en viss Grälsjuk Gretas uppvaknande kommer bli lika stort, och lika drastiskt, en vacker dag..

Asatron talade en gång om Midgård respektive Utgård. Amerikanska Asatroende av idag – lättomvända vrak också de, som byter åsikt lika ofta som vindflöjlar, och säger sig vara Hedningar ibland, kristna en annan dag, och bekännande Mosaiska trosutövare en tredje dag – jag måste säga att jag föraktar sådan brist på konsekvens och elementär logik, liksom respekt för de trosriktningar, de här herrarna och damerna over there råkar missbruka och förvanska talar däremot om Innangard och Utangard istället, vilket är smått felaktiga men ungefär likabetydande och likalydande termer.

Innangård eller Midgård är människornas värld, ätten, det egna samhället.

Utangård eller rättare sagt Utgård är jättarnas – etanaz på gotiska, dvs ätarna, de som bara tär och förtär – och trollens hemvist, allt det nedanför-mänskliga och undermänskligas värld.

En del människor har tyvärr hela sin Midgårdstillvaro begränsad till den egna individen, eller möjligen deras maka, make och närmaste barn. De är döva och blinda för allt annat, vill inte se det sammanhang, det folk och det samhälle med dess långa och mångskiftande historia som de faktiskt ingår i. De blir ”zombie-fierade” och isolerade, ensamma i sin bristande civilisation – och det är det som får dem att så lätt byta sida, falla offer för demagoger och ”kulter” av olika slag, inklusive kristendomen motbjudande döds-kult, som helt tar avstånd från livet här och nu, men inriktar sig på ”livet efter detta” med sagor om himlar och helveten istället.

Den vise vet, att livet är större än så. Han skaffar sig allmänbildning istället, och har kunskaper i geografi, historia – reser runt världen och studerar mångahanda ting, inte för att ta något Thunbergskt djävla sabbats-år eller sabba sitt eget liv på andra sätt, men för att lära, lyssna och skåda.

Den som har läst Hávamál, vet redan, att där inte står ett enda ord om ett liv efter döden eller någon tillvaro i Hel eller Valhall i den mäktiga och inspirerande dikten. Oden är hela tiden här och nu, inriktad på det varandes och de levandes värld – han är ingen ensam mästare, instängd i ett elfenbenstorn eller någon predikande profet. Man har sagt om mig, att jag är alldeles för ”oandlig” i mina betraktelse, men jag är ingen världsförnekare. Jag lever, arbetar och bor i den här världen, och självklart förbehåller jag mig den enkla rätten, att reagera över vad jag ser.

För varje dag vi lever i Hávamáls anda, och för varje dag vi är här och nu, i denna värld, denna verklighet men ingen annan, växer Midgård. Löv efter Löv på Yggdrasil formar gren efter gren, kausalitetens träd, så fyllt av möjligheter. Och Utgård minskar i farlighet och omfattning för varje gång Midgård växer, och för varje dag vi lever i Innangård, i Midgård.

Frans G Bengtsson, den svenske författaren som själv var närapå hedning, skrev en gång en essä, betitlad ”Värmeledningsmänniskan” . Jag har tagit upp den analogin och den essän förr, men för de av er som inte är bekanta med den, skall jag säga att den handlar om just skillnaden mellan Utgård och Innangård, samt mellan bönder och stadsfolk, om man så vill.

Bonden och den vise vet, att han själv måste leva i sin värld, och åtgärda och ta i tu med vad som finns där. Stadsfolk däremot – eller alla dessa Galna Gretor – klagar alltid på vicevärlden, FN, någon annan som hela tiden skall komma och lösa deras problem. En inbillad ”Frälsare” – en Führer, likt under kristendomens och islams eviga Führer-princip. De gör själva aldrig något åt saken, fixar aldrig en igenisad pump, skottar ingen snö, genomför själv aldrig en endaste en av de miljöförbättringar de tycker andra ska göra, medan de skickar åtta av sina medarbetare fram och tillbaka, fram och tillbaka över Atlanten, och säger sedan att de ”bekämpat koloxid-utsläppen”

Den vise spottar i gruset framför deras fötter, och låter sitt eget hjärtas Midgård växa istället.

Han eller hon förtröttas aldrig, men fortsätter arbeta, kämpa, se och skåda.

Gack ni och gör sammanlunda, ni hedna och ludna !

I morgon är alltid en ny dag – och medan Innangård växer, går Midgård eller Jorden aldrig under på mycket länge.

SvD om Kriminella Klaner och ”Zombie-landet” Sverige

I dagens SvD finns det infört två mycket intressanta artiklar, som i sin helhet naturligtvis bara publiceras i pappersbilagan, för pengar är ju som smördeg i journalisternas mun.. Den första artikeln handlar om Kriminella Klaner i Essen, Tyskland, och hur Tysk polis – bland annat med ”Einsatz” av kvinnliga Poliser och speciella noll-tolerans zoner som bäst bekämpar buset. Också svensk polis har mycket att lära av detta, konstaterar tidningen.

– I Sverige har vi samma sorts brottslighet. Men vi talar sällan om klaner och pratar inte om brottslighet i termer av etnicitet, säger Håkan Wall, chef för beredningsenheten på Nationella operativa avdelningen.

Polischefen i Essen, Frank Richter, menar att det har varit likadant i Tyskland.

– Det ansågs opassande och politiskt inte korrekt att tala om etnicitet. Men det är ju bara att blunda för verkligheten, säger han.

(SvD 2019-10-29)

SvD jämför öppet med den kriminella Ali Khan-klanen i Angered, och situationen i Malmö, samt allt fler och fler svenska städer och förorter. För första gången vågar man öppet säga och erkänna, att vissa religioner, etniciteter, nationaliteter, raser och klaner faktiskt är överrepresenterade när det gäller den mest våldsamma och farliga typen av kriminalitet, och att våra två senaste Regeringar – Regeringen Löfvén och Reinfeldt – faktiskt i stor utsträckning börjat importera denna kriminalitet in i Sverige. Detta är inte detsamma som rasism, eftersom ingen i de aktuella grupperna är predestinerad till att begå brott, just därför att han eller hon tillhör den aktuella gruppen – sociologiska faktorer som inkomstfördelning, grupp-tillhörighet överhuvudtaget, bristande socialisering, uppväxt och indoktrinering till ”blind lydnad” inför religion, klanledare och föräldrar – som tidningen faktiskt nämner – spelar förstås också in. Och att konstatera detta faktum, eller att olika sorters statistiska samband de facto föreligger, är nog knappast ”fördomsfullt” det heller.

Den andra artikeln handlar om den amerikanska skräp-kulturen, manifesterad i ”Halloween” fenomenet, och den våg av zombies, gastar, spöken och kväljande dödsångest samt billig ungdomsfylla, som detta fenomen fört med sig in i Sverige.

Som Zombies, ja som Levande döda sitter de bara där…Helt passiva… Muttrar med gravlik stämma sitt lumpna ”hejhej” och väntar på att ANDRA skall försörja dem…

Artikelförfattaren Thomas Steinfeld gör sin egen analys av det globala samhällets pacificerande zombie-kultur, och varför zombies blivit ett internationellt fenomen. Han menar att till skillnad från gastar och spöken, som är begränsade till en geografisk plats och hörde hemma i det gamla bondesamhället, så är Vampyrer, parasiter och utsugare – en grupp av varelser dit även zombiesarna hör, mer inriktade på klansamhällen och släktskap, till exempel. Jag måste ge honom rätt på den punkten. Skräckfilmer som ”Draculas son” respektive dotter, faster osv framhäver ofta släktskapen, men vampyrer är också relativt stationära, och begränsas av att de måste uppsöka sina kistor dagtid, och sova där, medan de om nätterna bara kan operera på ”fladdermusavstånd”, som i filmerna.

Men vampyrer kan också infektera sina offer, och sprida sjukdomar, som de halvruttna, stinkande ”levande döda” ofta gör. Enligt Draculamytenkan ju åtminstone Vlad själv och hans närmaste, öst-europeiska slavar och hantlangare se till, att varje person de suger musten ur, också blir vampyr, och får tillhöra deras ”stall” av levande döda, och slava vidare åt chefs-vampyrerna eller klanledarna så småningom. Det är helt enkelt så de Transylvanska och Rumänska utsugar-klanerna fungerar och arbetar…

Zombiesarna, däremot, säger Herr Steinfeld klarsynt, är helt rotlösa. De har ingen egentlig kultur, ingen släktkänsla eller heder heller. De tillhör inte ens någon klan, utan vegeterar och parasiterar helt passivt på det samhälle de lever i, och de kan dyka upp lite varsomhelst, närsomhelst. Sjukdom och förintelse följer i deras spår. Titta här bara… Här har nu zombies varit framme igen…eller ja … vilken VERKLIG klan var det den här gången ?

Scen från Järvafältet, Järfälla och Stockholms norra förorter tidigare i år… Vilka utom TOTALT HJÄRNDÖDA varelser, skulle kunna skräpa ned såhär ?

Ensamkommande Zombies, som emellertid inte alls är ensamma, utan uppträder i flock, är också ett vanligt problem i Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige nuförtiden.  Vi vet alla att Zombies ibland kan vara våldsamma av sig, och angripa allmänheten, försöka begå ”Nattvard” på folks hjärnor kanske – trots att de egentligen inte kan tänka – och annat sådant. Polisen Ted Eriksson, som knivhöggs i halsen av en ensamkommande zombie vid en demonstration på Medborgarplatsen till förmån för zombiesarna, är bara ett i raden av offer.

En zombie vid namn Amir, mördade en 89-årig kvinna i Småland i ett soprum förra året, enligt vad tidningarna erfar. En människa med tankeförmåga, skulle väl aldrig gjort så, kan jag tro – så nog måste det ha varit en zombie, eller hur ?

I Kil, Värmland hände det sig att en annan hastigt och lustigt zombiefierad ung man av obestämbar ålder plötsligt kastade sig över en mnist 50 år äldre kvinna – kanske med zombiefila böjelser – och ströp henne till döds. Så ni ser – Zombie-attackerna på vanliga, hederliga etniska svenskar blir allt vanligare… Fallet i Kil visar oss att det kan vara farligt att ligga med zombies, och utnyttja dem för diverse sexuella lustars skull, men det förstår ni nog själva…

Många Zombie-religioner utifrån sprider sig snabbt… Kult-deltagarna får ”påse över huvudet” och börjar följa ”den allsmäktige HERREN” samt lyda varje befallning de får… precis som ZOMBIES !

En hel del zombies i vårt land är numera också starkt religiösa, och följer den allsmäktige HERREN som de tror skall befalla och bestämma över minsta sak de gör, medan de själva förblir alldeles själ-lösa, utan varje ansats till egen vilja, och de lyder helt blint…ja…de kan till och med spränga sig själva i luften, bara för att visa sin hängivenhet emot Zombie-mästarna.

Slutligen har vi också våra Zombie-politiker, med deras minst 40 år gamla och redan förruttnade Zombie-ideologi utifrån Zombie-partiet och dess partiprogram...

Sssszzzzombie… Vilar det inte något ”sömngångaraktigt” över vissa sk ”Äldre Statsmän” (teckning av Jan Erik Ander, svensk karikatyrtecknare)

Zombie-ideologin inom ett visst parti fanns redan på 1970-talet, då man började pacificera och söva de svenska arbetarna. Zombie-partiet – ibland kallat ZAP – hade genomfört många stora reformer, och de svenska arbetarna hade det alltför bra. Därför föll Zombie-partiets valresultat, och de ledande Zombisarna – som inte var helt hjärndöda ännu – kom på den lysande idén att man kunde importera en ny underklass av viljelösa zombie-trälar utomlands ifrån, och få dessa att invandra hit. Redan punk-gruppen Ebba Grön skrev 1979 på sitt första album ”We are only in it for the Drugs” angående de etniska svenskarnas situation, att:

Ja så har det alltid varit här
– ingen djävel har brytt sig om oss…
Men förlåt – Jag överdrev !
Vi kan ju knarka, supa och slåss !”

Man ska va som en zombie –
och vara nöjd med sin lott
och INTE fråga om nå’t…”

”Hajar du zombisarnas tugg ? Det är väldigt INNE att vara Zombie i dagens Sverige, förstår du… achvadi houmus Akbar !”

Så gick åren – under partiboskapens taktfasta zombie-parad emot valurnorna. Nya skaror av Zombies flyttade hit, och rotade sig här – och fick det alltför bra i det luggslitna gamla ”Folkhemmet” som inte var till för det folk, som bott här från början. Och så fick man importera mer och mer och mer zombies – till och med analfabeter, och särskilt behövande zombiesar och levande lik från andra världsdelar. Här skulle de ju få ”vård” nämligen. Och Zombie-partiet behövde nya ”väljare”, nya hjärnor att äta upp och snuska ned med sitt tomma prat…

Efter 40 år, så fortsätter de ledande Zombies som har makten i vårt land samma zombie-artade refräng, helt tanketomma, närmast hjärndöda och utan varje form av idé, varje form av nytt tänkande… Nu tror de, att alla svenska kommuner som redan är utblottade och inte har några pengar kvar, skall kunna leva upp via nya ”Bidrags-Zombies”

Nog tusan finns det Zombies, eller personer som inte tänker alls i Dagens Sverige, alltid…

Hur det nyligen avslöjats, att stora skaror av sk ”Apatiska Barn” som tydligen av sina föräldrar drillats att bli sängliggande, avsågade små zombies, fast alltihopa visade sig vara en ovanligt sjuk lek, och inte ett medicinskt fenomen, kanske jag av medlidande med offren – och läkarkåren – skall undgå att nämna…

Jag slutar med en liten sång, benämnd ”Korpsvarta Natt” av Birgitta Andersson, bara för att den rätta Halloween-stämningen skall infinna sig för er. Eller också inte.

 

Enkelt Gåvobröd till Alvablot

Enligt de två klassiska beskrivningar vi har av Alvablotet, den Hedniska och Nordiska fest som föregick den kristna ”allhelgona” traditionen, som kom hit först under högmedeltiden, var Alvablotet alltid en privat fest, som man höll på den egna gården, i den egna familjens och ättens trängre krets.

Man ville absolut inte ha några kristna närvarande under denna högtid, för man ”höll heligt” som man sa, heligt för sina döda, heligt för de anhöriga och för familjen, och fortfarande delar ju vi inte minnet av våra anhöriga med vem som helst. Döden är en väldigt personlig sak och en personlig upplevelse för de flesta av oss, och våra anhörigas minne är faktiskt inte allmän egendom utan tillhör bara oss, om vi nu inte väljer att vräka ut det på Internet förstås, vilket har visat sig ha klara skadeverkningar, och även sårat människor i deras känslor.

Kyrkogårdar och Griftegårdar är ingen lämplig plats för kristen mission, och inte för annan mission heller. Människor skall kunna få lov att vara ifred med sin sorg, och minnet av sina döda – det är vad den svenska, nordiska samt värdiga och enkla Alvablot-traditionen och det senare Allhelgona går ut på. Något annat vore direkt främmande för de flesta av oss. Ändå har det flera gånger hänt – exempelvis på Skogskyrkogården i Stockholm, som annars är ett UNESCO Världsarv – att de kristna vägrat att respektera andra människors firande, och uppträtt störande – med broschyrer och missionärs-fasoner, precis som vanligt.

Låt oss bara hoppas, att vi svenskar allesammans får slippa att uppleva sådant det här året, oavsett var i landet vi bor, eller tror på.

Över 44 % av oss är faktiskt Hedningar numera, (enligt ”Svenska” Kyrkans egna siffrorden är i själva verket inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund, och den borde först om sist acceptera det och visa förståelse, genom att sluta topp-rida oss och göra som sin broderkyrka i Finland – där talar man om den ”Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Finland, men inte om någon ”Finsk” eller ens ”Finländsk” kyrka…)

I alla tider har det i Sverige varit vanligt att fira de döda i den närmaste familjens krets, som sagt – eller tillsammans med sina närmaste anhöriga. Man lämnar blommor och tänder ljus, och ägnar sig åt att minnas och berätta en stund, utan skrik, skrål och åthävor. Det är ett värdigt, stilla och naturligt firande – och det är vad Alvablotets stora gemenskap med allt levande och naturen går ut på.

Vi skriker inte, när vi befinner oss i naturen, eller går genom en skog. Vi respekterar andra människor, lika mycket som andra levande varelser. Vi far inte på dem utklädda till kristna djävlar, benrangel eller spöken, och vi försöker inte såra, skämta eller skrämmas – för att uppföra sig så är inget värdigt beteende inför döden.

Vad har alla dessa kristna demoner, djävlar och all onödig döds-skräck med Alvablot eller Allhelgona att göra ? Har du några kristna djävlar eller vampyrer i DIN släkt, kanske ? I så fall bör du nog söka hjälp, snarast möjligt… För det verkar inte sunt eller bra, att ha en sådan dålig relation till döden eller förfäderna..

Alvablot handlar om relationer, och framförallt goda och vänliga sådana. Det är mycket viktigt att förstå. Kan man inte respektera eller förstå det, så har man nog inte på en griftegård, vid en annan människas grav eller i något mänskligt sällskap att göra. Ok, nu finns det en massa ungdomar och till och med någon medelålders person som helt och hållet anammat den amerikanska, kommersiella, skräp, skrän och skål Halloween-traditionen, och som ser på skräckfilmsmaraton, går på maskerad och super till, dagarna i ända.

Så kan man ju göra om man vill, men för egen del avstår jag faktiskt från sådana upptåg. De som är begivna på alkohol eller festande och som ”måste” ha det denna helg eller andra helger super väl alltid till en aning i alla fall, och får då löpa risken att utsätta sig själva eller hela sin omvärd för de efterverkningar – juridiskt eller på andra sätt – dagen efter, som ruset alltid ger eller brukar ge. Man får alltid själv svara för sina handlingar, men om vi nu ser vad denna helg är till för, så finns det faktiskt värdigare, bättre och mer respektfyllda sätt att fira och vara tillsammans med andra människor.

Ett sätt är den gemensamma måltiden, som inte behöver vara fylld av ”Nattvard”, likätande, vampyrism eller annat kristet äckel.

I Hávamál säger Oden själv, att den bästa gåva han fått var ett vänligt ord i rättan tid, och att få dela en halv kaka bröd med någon. I många kulturer sätter man också ut bröd och mat till de döda, som en symbolisk handling – tänk bara på den svenska sedan om gröt till ”Tomten” eller Gårdstomten förste bebyggare, förr om Jularna. Rester av de traditionerna ser vi också i de sägner som i likhet med den kända sägnen om Trolle-Ljungby Horn och Pipa skildrar hur troll, älvor eller andra mytiska väsen – som i själva verket är de döda – håller fest i en stor gravhög, som kan vara upplyft på guldpelare, eller fylld av ett sällsamt ljussken. I en del varianter sker denna de dödas fest inte vid Jul, utan vid Allhelgona, och det lär finnas ett tjugotal varianter på den berättelsen, enbart i Småland och Götaland.  Hjalmar Gullberg, den svenske poeten, skrev en gång med tanke på Hedendomen, Asatron och Hávamál:

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

 

Tanken på att de döda och de levande delar något såhär års, samma upplevelse kanske, och att porten mellan världarna står öppen, så att levande och döda kan besöka varann, kanske inte är så långt borta i början på November ändå. Träden har tappat alla sina blad, men det är barmark ännu. Allt är fruset, tyst och stilla – djuren har gått till vila – en del av dem förbereder sin långa vintersömn. Redan naturen i sig ger oss en fingervisning om hur vi bör vara eller leva. Vi bör vara tysta, och lyhörda för vad som sker – annars får vi inte uppleva något, men om vi bara håller tyst och iakttar, kanske vi får uppleva något förunderligt, vackert och sällsamt.

Så vi bakar ett bröd, och delar med våra närmaste, eller ställer det på någon anhörigs grav – och korpar, ekorrar och himlens fåglar, kommer att dela denna gåva, om vi nu inte behöver äta upp den själv under en gemensam måltid med dem vi tycker om.

Ni tager vad ni haver, nämligen:

Beståndsdelar

  • 2 till 2,5 kopp gott mjöl, spelt, vete, råg, havre eller vad som finns i ert skafferi
  • 2 ägg
  • 2 teskedar bakpulver,
  • en nypa salt – för allt ni ser, bör ni ta med en sådan…
  • en halv stor kopp god blomsterhonung, eller annan honung
  • en halv kopp hackade hasselnötter, eller valnötter fint hackade om det alls has eller fås
  • 1 fint hackat skalat äpple, naturligtvis svenskt och av god kvalitet
  • 1 halv kopp röda eller svarta vinbär, tinade, eller björnbär
  • 1 fjärdedels kopp berberis-bär (kan ätas i små doser) eller tranbär
  • 1 fjärdedels kopp smält svenskt smör
  • 3 teskedar kakao-pulver, om ddet has och om ni vill
  • 2 teskedar vallmofrö
  • 1 tesked ingefära eller kanel, allt efter tycke och smak. Skalet från en halv riven citron
  • 1 halv kopp choklad, ljus eller mörk beroende på vad ni kan komma över
  • 4 teskedar konjak eller whiskey, eller också Ösgöta Sädes Brännvin

Tillagning

  • Blanda mjöl, smält smör och honungen i en skål. Svär tyst för dig själv eller säg alla hedniska eder och ord du kan komma på, som makternas heliga namn
  • Häll i äggen och rör av bara tusan. Fortsätt anropa makterna !
  •  Blanda i alla andra ingredienser, och fortsätt röra tills att allt är fullständigt blandat. Älta och knåda degen, men nämn nu Frigg och alla Diser.
  • Forma nu degen till et bröd, och om degen är för fast, så tillsätt spriten och lite vatten
  • Överför hela brödet till en långpanna eller annan panna, eller en eldfast form, som kan stå i ugnen. Använder du form, skall den vara väl smörad.
  • Baka nu alltsammans i 175 graders värme i 45-50 miuter, och känn eftr med en degsticka efter en halvtimme eller längre om brödkakan är fast
  • Låt den svalna under absolut tystnad och stilla kontemplation
  • ta loss den ur formen, om form användes, och beströ den med fint pudersocker eller ringla honung över den

 

Kom ihåg att under heden tid genomförde man gärna utesittning under Alvablotets natt. Det tillgick så att man gick till sitt lokala gravfält – ofta hade man ju en forngrav alldeles in på knutarna – det har många i Uppland och övriga landet ännu – i alla fall i de svenska kärnlanden – och satt överst på högen i tystnad och stilla kontemplation, tills gryningen och det första morgonljuset visade sig. Ofta varken åt man eller drack man något under attens lopp, och om man var extra tyst, kunde man höra sina förfäder och förmödrar komma med goda råd inför det kommande året. Så gå nu dit, och sätt ned era bröd och gåvor vid högens eller hargens fot, ack ni hedna och ludna !

VARNING: Du har väl inte tänkt att begå någon ”Nattvard” inför Allhelgona eller Alvablotet ?

De kristna praktiserar fortfarande rituell kannibalism i symbolisk form, såhär års och varje söndag, som Solen ger oss. De låtsas, att de dricker människoblod och äter människokött, och tycker att det ”ger en fin känsla av gemenskap” efter vad jag hört. Själv betackar jag mig för sådana vidriga kannibalritualer. Nästan alla kulturer på vår jord, undantaget möjligen några enstaka fårskallar på Paupa Nya Guinea, eller bortglömda stammar i Borneos djungler, förstår att det här med kannibalism är ett passerat stadium i mänsklighetens utvecklingshistoria, och att vi inte längre kan sjunka så djupt, och sysselsätta oss med något så lågt och något så frånstötande, som dessa kristna bruk.

Att fira sina anhöriga skall man göra under värdiga, enkla och okonstlade former – kannibalism och allsköns ”mässande” hör INTE dit !

Att de kristna sedan låtsas äta upp sin egen frälsare, till råga på allt, är ingen ursäkt – utan snarast en förvärrande omständighet, i alla fall i mitt tycke. Även om jag skulle kunna acceptera det faktum, att svaga människor kanske tycker sig behöva en ”Herre” eller ”Führer” som hela tiden befaller dem vad de ska göra, bara för att de inte klarar av att stå upp för sig själva, eller ens en normal tillvaro utan att ”frälsaren” skall komma och diktera en massa regler för dem (ja, jag vet – det är verkligen för ynkligt – vilken människa skulle egentligen vilja leva ett helt liv på knä ?) så skall de väl inte försöka ÄTA frälsaren ? Stycka hans kropp och stoppa bitar av den i munnen ? Vem som helst kan ju ändå förstå, att om frälsaren nu är en person man älskar och ärar, så har man faktiskt inte lov att behandla honom på det viset, och inte andra människor heller, för den delen. Hela denna kristna föreställningsvärld med ”dyrkan av lammets blod” osv osv framstår för mig som så vanvettigt sjuk, att jag faktiskt blir allvarligt äcklad av den, och så måste den väl rimligen framstå för alla någotsånär sunda och friska, vuxna människor.

Och jag är inte den förste, som äcklats, Ok, de kristnas ständiga ”mässande” och gregorianska psalmsång låter kanske ”pikant” för en del öron, och kanske man anser att det är särskilt ”rafflande” eller ger en speciell ”kick” för vissa personer att stå och berusa sig på billigt rödtjut och majsoblater.

Protestanterna – dit ”Svenska” Kyrkan hör, säger att de bara sysslar med rituell kannibalism i symbolisk form, dvs inte på riktigt, utan bara som en väldigt utflippad form av sk ”lajjv” eller ”laj”, alltså ett levande rollspel ungefär. Men vilken någorlunda vuxen och sund människa skulle alls kunna få ut någon vettig andlig upplevelse av att stå och låtsas vara vampyr, och dricka ”frälsarens” blod i någotslags altar-rund, och sedan låtsas äta en annan människas kött ? Så gör man ju bara inte, och det borde vara självklart för alla och envar.

Sedan finns också Katolikerna, ni vet de där kristna som insisterar på att deras kannibalism sker även i verkligheten. Deras präster förutsätts nämligen kunna ”trolla” eller utöva en särskilt stark och mäktig magi vid själva konsekrerandet av hostian, som det så vackert heter, och då förvandlas de smaklösa majsoblaterna och det billiga rödvinet till människokött och människoblod på riktigt, och sedan skall alla stå där och äta och dricka av detta minst 2000 år gamla, skämda blod och kött. Det kan inte smaka gott, det förstår ju var och en.

Enligt det Tridentinska mötets beslut från anno 1564 får ingen katolik tvivla på de här sakerna, för då är han eller hon faktiskt en kättare, och måste bli utesluten ur själva kyrkan. Inte ens nykterister, eller de som av någon anledning (medicinska skäl, till exempel) inte vill dricka rödvin eller låtsas vara vampyrer, ges den minsta pardon. Nej, man tvingas till de sjuka vampyrlekarna och de underliga ”rollspelen” i alla fall… Ska det vara så ? Är detta ens kristligt ??

En roman om en svensk kättar-process. Folk i vårt land blev dömda till döden och brända på bål, bara för att de inte ville vara kannibaler !

Anno 1303 ställde en god bonde vid namn Botulf Botulfsson i Gottröra, Uppland samma fråga, och vågade ifrågasätta de här sjuka och urspårade kannibal-ritualerna. Man försökte tvinga honom till botgöring och köra ut honom ur menigheten, som den friska och sunda hedning han var – för hedendomen var fortfarande stark på den här tiden, till och med i själva ärkestiftt, och rikets centrala delar. Men Botulf vidhöll sina åsikter sju år senare, och sade helt öppet följande:

Nej. Om brödet verkligen vore Jesu kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan. Jag vill inte äta Kristi kropp! Jag vill gärna visa Gud lydnad, men jag kan bara göra det på ett sätt som är möjligt för mig. Om någon skulle äta en annan människas kropp, skulle inte den människan hämnas, om hon kunde? Hur mycket skulle då inte Gud hämnas, han som har makt till det?

Man hotade honom med bålet, dödsdom och rättegång. Han stod vid sitt ord, som alla trofasta hedningar.

Jag har sagt det, och jag förnekar inte att jag sade det.

Man kastade honom i fängelse, bara för hans åsikters skull, men när man den 8 april 1311 – glöm aldrig detta datum ! – brände honom levande på bål, sa han bara;

”Den elden kommer att gå över efter en kort stund.”

Botulf dog som han levat, fullt övertygad om att Eukaristins sanslösa äckel-ritual måste avskaffas, och lika övertygad är jag själv. Inom parentes finns det dem, som tror att Botulf Botulfsson fortfarande spökar på Gottröra kyrkogård och kan ses som en stor eldkula där i de mörka höstnätterna, och det kan ju vara intressant att veta. Fast, han avrättades inte där, utan mitt i centrala Uppsala. ”Svenska” Kyrkan har hundratals etniska svenskars och svenskors liv på sitt samvete, men har aldrig aldrig gett den minsta ursäkt för vad man gjort – och om Botulf skulle spöka någonstans, skedde det kanske bäst hos en viss Antje Jackélen personligen…

Detta kristna ”kick-sökande” eller vad som nu kan antas ligga bakom att låtsas vara vampyr – i vuxen ålder – och inte som ett Halloween-skämt – utan på fullt allvar, kan lätt slå över, och många kristna har under tidernas lopp övergått till ”tyngre grejor” och börjat stycka, mörda och äta sina medmänniskor på riktigt, helt utan förbarmande. Detta visar tydligt hur farligt det är, när kristna föreställningar eller kannibal-ritualer – om så bara i symbolisk form – tillåts och accepteras i ett modernt samhälle…

 

När man under 1900-talet och i vår egen tid intervjuat riktigt sjuka psykopater och kända lustmördare som Peter Kürten, Geoffrey Dahmer och andra sådana, så har de alltid sagt samma sak som de kristna: Kannibalismen har gett dem en särskild ”kick” och de har blivit religiöst upphetsade av att dricka blod från sina offer, äta kroppsdelar från dem osv – ofta anger de den kristna ”Nattvarden” som direkt inspirationskälla, och tycker att deras egna illdåd är som en ”religion” för dem, vilket ju inte ursäktar vad de gjort – och fortfarande gör..

Vi andra, däremot, har för länge sedan övervunnit de här sjuka drifterna, och förstår nog allihop, att det inte skapar bra relationer att äta upp andra människor, allraminst en älskad och vördad ”frälsare” om man nu alls behöver hålla sig med just en sådan. Det är inte sunt, helt enkelt, och ingen värdig religiös symbolik heller – det kan man inte säga.

Låt oss nu göra ett litet ”andligt experiment” för ett tag.

Låt oss säga – bara rent hypotetiskt – att den kristna nattvarden togs bort ur alla kyrkor, totalförbjöds och aldrig praktiserades mer…

Vad skulle då hända, tror ni ?

Skulle hela Kristendomen dö ut, eller gå omkull  – Ungefär som en del mosaiska trosbekännare inom ett visst svenskt ”Centralråd” hävdar, ty de säger ju att hela Judendomen formligen skulle explodera, ja förintas sorgligt nog, bara därför att de själva inte får lov att skära förhuden av små pojkar utan bedövning längre – en annan blodig och onödig ritual, som de flesta kloka och civiliserade människor inte ser någon egentlig mening i längre..

Nja – till och med de flesta kristna skulle väl kunna erkänna, att själva budskapet eller kristi lära skulle finnas kvar i alla fall, och att det egentligen inte gör någonting alls, om nattvarden togs bort helt.

Vad är egentligen det viktiga i religioner – oavsett vilken religion vi nu talar om ?

Är det en massa ritualer, och deras utförande som är kärnan bakom alltihop – eller är det tron, det praktiska handlandet eller moralen ?

Ok – jag är inte kristen, blir det aldrig heller – men jag tror till och med att de flesta av mina kristna läsare håller med mig om att det inte är ritualerna som sådana, som är det viktiga i deras tro. Det viktiga är istället hur man uppför sig emot andra människor, och de flesta av oss har då i alla fall kommit så långt, att vi förstår och inser att det inte är bra att dricka blodet från en annan människa, eller försöka äta upp någon av våra medmänniskors lik. Inte ens apor eller högre däggdjur brukar bära sig åt på det befängda viset, förresten.

De kristna borde verkligen kunna avstå från sin avskyvärda låtsas-kannibalism, det är det minsta man får lov att säga.

Antag nu att någon djupt kristen person någonstans – eller lika gärna en Asatroende och Nordisk hedningannars lever helt och fullt ut i enlighet med diverse budord, aldrig begår några större synder värda namnet, och även annars lever ett syndfritt, stilla och värdigt liv, som inte skadar eller stör någon. Kan man då säga – eller kunde man då säga, att denne eller denna person inte vore ”god” enbart därför att hon eller han vägrar att ta nattvarden ??

Återigen – vilket är viktigast ? Enbart ritualerna, eller tron som sådan ??

Notera också, kära läsare, att jag aldrig aldrig någonsin talar om ”Forn sed” för Asatro är ingen Sed. Den är och förblir en levande tro, inget annat – det gäller att begripa skillnaden.

Det finns också andra bibelställen – ifall vi nu måste se allt ur ett kristet perspektiv – som väl mycket bättre fångar kristendomens högst eventuella anda, än några förgrymmade kannibal-ritualer.  Berättelsen om Bespisnings-undret, till exempel – det påstådda miraklet med sex kornbröd och två fiskar eller hur det nu var – även om det luktar bluff och båg lång väg.

Många religioner och livsfilosofier sätter värde på en gemensam måltid, eller gemensamma dryckeslag för den delen, så länge man inte går till övermått, i alla fall. Inget fel med det.

Sa Yeshua något om bröd och fisk ?? Hit med fiskarna i så fall !” (var och en väljer vad han tycker är värdigt eller kan tro på…)

Kaffe och bullar på Församlingshemmet, ja ett helt vanligt gammaldags ”Kyrk-Kaffe” – skulle inte det kunna ge de kristna en lika ”fin” eller minst lika bra gemensamhetskänsla, utan kannibalism, utan att dricka lammets blod, eller andra tokerier i någotslags utflippad Dracula-mässig Halloween stil ??

En del kristna propagerar idag för sk ”Bryt-bröd” och gemensamma måltider, och Frälsningsarmén driver sedan många år soppkök för städernas fattiga.

Förutsatt att vi nu – fortfarande helt hypotetiskt, bara för en gångs skull och bara för den hör gången resonerar som de kristna, vore det inte en mera Gudibehaglig gärning i så fall, att först utspisa de fattiga, och se till deras behov, än att skänka ut rödtjut och oblat-snusk till de rika, och redan frälsta ? Förutsatt att Yeshua nu alls har existerat, vilket skulle han mest uppskatta, tror ni ? Att några dårar står runt ett altare, och låtsas äta upp honom, eller att de verkligen hjälper någon medmänniska – på riktigt ? Vilket vore bäst ??

Även i Hinduisk tradition och många andra hedniska traditioner, som till exempel Asatron ingår bespisning av fattiga och hungriga som en del i vanlig gästfrihet. Det finns hela hindutempel i Indien, där man specialiserat sig på att dela ut gratis mat till svältande eller behövande, men tyvärr har man fått sluta med det nuförtiden, eftersom det visat sig att Muslimska terrorister infiltrerat templen och blandat gift i maten för de troende, med allvarliga förgiftningsfall som följd.

Enligt Hávamáls första, inledande strofer står det att en värd är skyldig att tillhandahålla mat till sina gäster, i den mån de uppför sig anständigt, och inte äter honom ur huset, bär sig svekfullt åt eller utnyttjar hans gästfrihet för egen snöd vinnings skull.

Både värdfolk och gästfolk har skyldigheter, och inte bara rättigheter, och det vore inte minst viktigt att komma ihåg i denna tid av massinvandring och globalism – för vi gör nog alla bäst i att minnas Havamals sunda och enkla regler om hur man skall vara och bete sig, här i livet.

I de nordiska sagorna – och även på runstenar, som en från Ryssby i Småland – finns ett begrepp som heter ”Matargothan” men som ofta blivit felöversatt.

Detta begrepp nämns även i den Norska ”Konungaspegeln” från 1100-talet. ”Matargothan” betyder inte matgodhet eller enbart matglädje, om nu någon trodde det.

Nej, det betyder att det är en furstes första plikt att sörja för god och nyttig mat till sitt folk, och se till att ingen blir utan. Kött, fisk, gröt, grönsaker, ägg. Ingen kannibalism, och annat kristet snusk – för sådant ville inte Nordborna ägna sig åt, ens i stunder av yttersta nöd.

Sund försörjning, sunda ideal, sunda kostvanor – helt enkelt – som det är och bör vara i vårt land.

VÅGA VÄGRA VARA KANNIBAL – SÄG NEJ till all kristen ”Nattvard” !!!

Ännu en IS ledare ur vägen…Men Sverige har fortfarande problem

Ikväll publicerade SVT, den svenska statstelevisionen, nyheten om att Abu Bakr Al-Bagdadi, mannen som utpekats som ledare bakom den Monoteistiska terror-sekten IS, och jagats av USA i dryga fem år, äntligen fått lämna det jordiska och tagits av daga, när USA och dess hantlangare hann upp honom. Det är ett steg i rätt riktning, och vi kan bara hoppas att alla Monoteismens ledare och förespråkare någon gång får vandra samma väg.

Samtidigt intervjuar samma Stastelevision nu den ökända Gävle-Imamen Abo Raad, en man som lockat sina församlingsmedlemmar att ansluta sig till IS, hela tiden stött IS och dessutom samlat in pengar till terror-organisationer, alltsammans från sin delvis kommun-finansierade moské hemma i Gävle. Plötsligt sägs det nu också i Media, att det utvisningsbeslut som SÄPO, den svenska säkerhetspolisen varit på väg att verkställa, inte gäller, och att Riksdagen nu skall ta ställning till om Abo Raad alls får stanna i landet, eller om han – vilket vore det enda rimliga – genast får respass härifrån.

Vilka krafter är det, som styr bakom Löfvén-Regeringen ?

(Teckning av Jan Erik Ander, svensk karikatyrtecknare)

 

Varför försöker SVT påverka Riksdagen och opinionen, med att låta en redan förvarstagen brottsling uttala sig offentligt i media ?

Svenska brottslingar får inte samma chans, och tillika verkar SVT:s journalister – som nu hjälper en terrormisstänktvara helt omedvetna om den muslimska list, som heter Taqiya, och som frikostigt tillämpas av alla dessa terror-imamer. Enligt den läran får alla muslimer öppet ljuga, förställa sig eller dölja sanningen och förklara sig oskyldiga, ifall de pratar med oss ”otrogna” eller Kafirs, som de säger.

Och för övrigt – när hörde vi alls en kriminell och förvarstagen person erkänna sin skuld ? Nej, förstås anser alla dessa mördare och terror-finansiärer att de är oskyldiga, fromma som små lamm…

Frågan är bara: varför tittar inte USA:s myndigheter närmare på vad som försiggår i Sverige, och vilket stöd IS faktiskt har här – till och med i statlig TV... De borde gripa in, och ju snarare de skickar en klar varning till Regeringen Löfvén, att inte låta Sverige bli en ”terrorist haven” eller en fristad för IS terrorister, desdo bättre…

”Som man bäddar, får man ligga” säger ett gammalt svenskt ordspråk (teckning från ”Steget Efter” på twitter)

Sven Yrjö Collin om Abrahamiterna och deras Öken-religioner

Kristianstad-professorn Sven Yrjö Collin, en frispråkig och ärlig man, har även förut omnämnts på denna blogg.Nyligen hade han ett synnerligen intressant inlägg i Kristianstads-Bladet angående det här med de Abrahamitiska Öken-religionerna, och deras syn på saker och ting. Låt oss studera vad som verkligen står i deras påstått ”heliga” skrifter…

Ordet är viktigt. Låt oss därför se hur de som bjuder in till debatten om ordets betydelse, judar, muslimer och kristna, själva använder ordet. Låt oss gå till de ord som förvisso är nedtecknade av människa, men som de hävdar är givna av deras gud. Följande textavsnitt ingår i deras heliga texter.

Så här skriver judarna och de kristna, ”Herren skall sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt arbete du utför, tills du utplånas och möter en snar förintelse på grund av dina onda gärningar, för att du övergav mig.” (Femte Mosebok 28:20)

Så här skriver muslimerna. ”Vi skall låta dem som påstår att Våra budskap är lögn brinna i denna eld – i den takt som deras hud förbränns, skall Vi ersätta den med ny hud, så att de får pröva straffet helt och fullt. Gud är allsmäktig, vis.” (Koranen 4:56)

Dessa texter är inte föredömliga som ord. De är bottenlösa i sin ondska. De kan motivera människor till de mest fruktansvärda brott mot mänskligheten. De är barbariska och ondskefulla. Hade någon skrivit så idag, hade sannolikt skrivaren blivit lagförd. Att dessa ondskefulla ord får finnas i böcker idag beror enbart på den profana religionsfriheten och yttrandefriheten. – Kristianstadsbladet 2019-10-19

Man måste hålla med Sven Yrjö Collin i vad han säger. Ni kan gå igenom hela Eddan från pärm till pärm, godvänner – men ni kommer inte hitta en enda passage i den, som ens svagt påminner om detta:

Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det…

Matteusevangeliet, 10:32 – 10:39

Detta är den påstådde ”frälsarens” egna ord – och notera hur Monoteisterna hela tiden säger, att alla deras motståndare skall dödas, dräpas och hamna i det allra yttersta helvetet. Passar sådana religioner alls in i en påstått ”Multikulturell” värld, eller ett dito samhälle, förutsatt att vi nu skall ha ett sådant ?

Just en snygg ”fridsfurste” eller hur ?

De som håller dessa ord för heliga får gärna komma ut i samhället för att diskutera och städa upp i vårt språk. Men först måste de själva städa i sina våldsamma texter. Så länge de hotar mig med Förintelse och evig eld och ny hud, saknar de trovärdighet när det gäller omvårdnad om oss genom vårt språk. De är långt från Johannesevangeliets visdom.

Judar, kristna och muslimer! Ni anmodas att göra en grundlig genomgång av era heliga texter. Gör en ny, reviderad upplaga, utan den abrahamitiska barbarismen och fanatismen. När den nya, reviderade upplagan av toran, bibeln och koranen kommer, då kanske ni får sådan trovärdighet att ni kan initiera en debatt om ordets betydelse. Då visar ni att ni har en förmåga att hantera Ordet.

Så Långt Sven Yrjö Collin. Och nu frågar jag er läsare – har han inte rätt, så säg ?