”Hedniska Tankar leder – Andra följer” (episod femtielva)

Jag har sagt det förr – och jag säger det igen. Målet för den här bloggen är inte bara att rapportera om samhällsutvecklingen, sedd ur Hednisk synvinkel, det är också att påverka och leda denna samhällsutveckling åt rätt håll – i den mån det nu alls går. Men fler och fler medborgare i Riket och utanför dess gränser börjar nu få Hedniska Tankar.

 

Ni förstår väl tyska ?

Det står klart inte minst efter ett debattinlägg på SvD debatt, där inte mindre än 67 avhoppare från den fanatiska kristna sekten Jehovas Vittnen nu öppet protesterar emot hur Regeringen Löfvén börjat tilldela detta gravt odemokratiska samfund allt mer och mer pengar ur Statskassan. Varför ska det alls ske, frågade jag mig. Vad ska det vara bra för – representerar dessa aggressiva kristna ens något samhällsintresse – Och varför insisterar samma Löfvén-Regering på att ta hem sk ”IS-återvändare” från Syrien ?

Jehovas vittnen är en organisation vars grundläggande struktur bygger på kontroll och bestraffning. Det är högst problematiskt att regeringen nu på nytt tillåter statsbidrag till detta samfund. — — Kraven som ställs på ett trossamfund som vill få statsbidrag är nämligen att dess verksamhet ska bidra till att ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”. Men den 24 oktober i år ändrade regeringen sitt beslut och Jehovas vittnens svenska organisation kommer nu att få del av skattepengar.

Den kristna dörr-terror sekten uppmanar bland annat sina 22 000 medlemmar att inte ta emot blodtransfusioner. Till och med barn har dött på grund av detta – men ändå fortsätter man att sprida ut dessa fullständigt vidriga kristna läror, som sätter människors hälsa i fara. Sen när blev det ett ”samhällsintresse” att göra så, och är det något man ska stödja ?

Medlemmar i ”Jehovas” dompteras att inte engagera sig fackligt och politiskt, och vänder ryggen åt det demokratiska samhället. De diskriminerar likt muslimerna kvinnor helt systematiskt, och i organiserad form. Homosexualitet är inte tillåtet innanför sektens murar, och den vägrar också att hjälpa resten av samhället i händelse av kris eller krig.

Ännu en djupt problematisk aspekt av organisationen är deras bristande hantering av sexuella övergrepp. Fall av sexuella övergrepp hanteras internt av församlingens andliga ledare, äldstebröder, och anmäls inte till myndigheterna.

SvD 2019-11-09

Man kräver nu att Regeringen Löfvén snarast ändrar sitt beslut, och slutar slösa skattemedel över dessa galna Monoteister.

 

Vi behöver ett större ”Vittnes-skydd” – SLÅ TILLBAKA emot de kristna hundarna med deras egna medel…

SvD rapporterar idag också om hur svenska journalister hela tiden stödde STASI under DDR:s tid vid makten. Precis på samma sätt fortsätter vissa journalister i Sverige att stödja IS och islamiseringen, liksom ”IS-återvändarna” som de nu till varje pris vill skaffa tillbaka hit. Carl-Vincent Reimers, projektledare på Näringslivets Mediainstitut, borde nog titta lite närmare på dagens svenska journlistkår, och sluta forska så ,mycket i det förgångna, även om det idag råkar vara jubileum över Berlinmurens fall.

Han skriver att SÄPO sedan länge måste ha haft fullständiga listor över de som gick STASI:s ärenden i Sverige, och frågar sig varför dessa listor inte offentliggörs. Han nämner forskaren Birgitta Almgren, som på direkt order av samma SÄPO tvingades bränna all sin forskning, och avkrävdes ett tystnadslöfte intill döden, eftersom hon inte får säga vad hon faktiskt vet. Även Birgitta Almgrens bok ”Inte bara spioner” som bland annat berör ”Svenska” Kyrkans handlande under Stasi-tiden nämns i den aktuella artikeln.

Skulden ligger tung inte bara på journalisterna, och de enstaka politiker man ännu försöker skydda. Vi vet att ”Svenska” Kyrkans präster i flera fall var ”IM” eller ”Individuelle Mitarbeiter” och det gäller som bekant även en person idag, som tillåtits bli Ärkebiskop... och som har statsbidrag för sin fortsatta verksamhet… Kan det någonsin kallas moraliskt, eller ett samhällsnyttigt beslut ?

Varför skall religiösa samfund alls ha statsbidrag, förresten ? Är inte religionen en privatsak för varje medborgare, och ingenting staten eller det allmänna ska stödja ?

 

En TORS dag… Och fler detaljer om ”Affären Radler”

”Dyster och vild TOR satt på Atlefjäll,
Och i svarta skyars virvel
Dovt stormen kring hans huvud röt:
.»Dödlige, kom !« sade hans rösts Åska till mig:
Jag kände kraft, I den stora känslans rysning.
Fröjd jag kände, och gick….

Thomas Thorild, 1787

I samband med vad som återigen kommit fram om STASI-prästen Alexander Radler, som hade nära band till den nuvarande ärkebiskopen Antje Jackélen, måste man ändå fråga sig, hur den ”Svenska” Kyrkan alls fungerar, och hur en sådan person alls kunde väljas till Ärkebiskop. Fler än jag har uttryckt den åsikten, och nu när ”Affären Radler” är aktuell igen i och med en ny bok – som jag rekommenderade igår – är det kanske dags att summera några lösa trådar i denna för ”kyrkan” så pinsamma historia om dess talrika kopplingar och långvariga samarbete med DDR, vilket fler faktiskt borde uppmärksamma – inte minst med tanke på vem eller vilka samma ”kyrkoledare” kan tänkas samarbeta med idag…

SVT har också visat filmer med författaren och prästen Anders Thörnwall, som fick Alexander Radler att flytta till det avlägsna Burträsk i Norrbotten och fortsätta sin verksamhet för DDR där, innan muren slutligen föll år 1989 – och kanske det borde vara dags för en repris…

Östgöta-Corren intervjuade redan 2014 Thörnvall om vad som hänt. Trots att Radler varit personlig handledare åt Jackélen, kunde han under hela tiden, till långt fram efter 2000 helt ostört verka som präst i Sverige, med Svenska Kyrkans ledning som högsta beskydd. Och han bad aldrig sina offer om ursäkt, visade inte ett enda ord av ånger, gjorde aldrig en gest av försoning – lika lite som den nuvarande ärkebiskopen.  Verkligen kristligt, eller hur ?

I denna artikel från ÖC står det om hur allt gick till, och hur Radler fortsatte sin verksamhet inifrån Sverige:

Som tack för sitt angiveri belönas Radler med en professur i systematisk teologi vid universitet i Jena, med lönen delvis finansierad av Stasi. Tack vare den meriten får han efter murens fall en gästprofessur i Umeå – och en tjänst som kyrkoherde i Burträsk. Sammantaget väger Radlers akt snart uppåt tio kilo och omfattar uppskattningsvis rapporter om 600 personer, ibland även detaljerade uppgifter om deras sexliv och alkoholvanor.

Vid DDR:s sammanbrott i november 1989 skulle akten ha bränts, men istället revs innehållet sönder för hand och slängdes i säckar. Först 13 år senare, 2012, hittades säckarna i Stasis arkiv. Myndigheten BStU, som förvaltar arkivet, började pussla ihop sidorna på nytt. Tack vare det mödosamma arbetet har vi nu en unik insyn i hur Stasi arbetade i Sverige. Visserligen finns även svenska arkiv från Kalla kriget med uppgifter om Radler, men de uppgifterna väljer svenska staten att hålla bakom lås och bom.

(Östgöta-Correspondenten, 2014-12-03)

Radler var bara en av ett femtontal präster i ett nätverk, troligen lett av honom själv. Hur många svenska medborgare dessa 15 förrådde, är ännu okänt. Birgitta Almgren, den främste forskaren på området, beordrades 2014 av SÄPO att bränna alla sina anteckningar – och återigen måste vi ställa frågan: Vem är det egentligen man försöker skydda ?

Att svenska myndigheter plötsligt beordrar en akademisk forskare att sluta forska på vad som hände för 30-40 år sedan, är extremt ovanligt. Vanligen brukar det inte gå till så i demokratiska länder, det kan man inte säga – och Birgitta Almgren sade år 2014 samma sak själv.. ”Kalla Kriget” borde för länge sedan vara historia, och i dagens Sverige, kan det inte längre vara politiskt relevant...ifall nu några makthavare inte är kvar någonstans, 30-40 år efter just den epoken…

Ska vi söka dem i just Burträsk, eller vad tror ni ? I Buren skall de i alla fall, och någon borde faktiskt rensa upp i det här träsket, för det kan inte bara vara min uppgift, Hedning som jag ju är..

 

Förrädarna var MÅNGA…Det visar Birgitta Almgrens böcker… om man kan få tag i dem… ”Sie Machten alle mit !

Också det kristna nyhetsmagasinet ”Inblick” har mer om denna unkna affär, där en Ärkebiskop hade ”hela handen i syltburken”.

I den högskolevärld i Lund, där Alexander Radler och Antje Jackélen vistades, som ett ”teologiskt radarpar ingick även flera personer, som visat sig ha kopplingar till terrorgrupper på den allra yttersta vänsterkanten, skrev ”Inblick” 29 November, 2018. Det är hög tid att sanningen bakom Antje Jackélens kontakter och umgänge kommer fram.

Varför hade hon Alexander Radler som ”personlig handledare” och till och med Biktfar ?

Varför tillsatte hon Anna Ardin, kvinnan som angav Julian Assange och numera påstås vara ledarinna för den (S) märkta rörelsen ”Tro och Solidaritet” som diakon ?

Varför skrev samma organisation under ett ”hemligt” avtal med en muslimsk rörelse, kallad SMR ?

Är allt detta verkligen bara ”lösa trådar” eller kanske – ”konspirationsteorier” som det numera brukar heta ?? Ja, vem vet… och vem får  alls veta, nu när urkunderna redan är brända… ?

”Affären Radler”, Antje Jackélen och STASI kommer fram i ljuset…IGEN !

Förvånande nog vågar den kristna nät-tidningen ”Dagen” återigen ta upp fallet med ”STASI-prästen”, förrädaren och angivaren Alexander Radler, tillika präst i Svenska Kyrkan i många år, men nu pensionär, och fortfarande i livet. Alltsammans rullades upp 2014-2015 i samband med Antje Jackélens föga lyckade tillträde som svensk Ärkebiskop, eftersom det kommit fram att Alexander Radler var hennes ”biktfar” redan under studietiden i Lund, och att de fortsatte med ett synnerligen intimt samarbete även sedan hon blivit biskop där.

Anders Törnvall i sitt bibliotek. Ett vittne man aldrig hann tysta ned…

Författaren Anders Törnvall, också från Burträsk i Västerbotten har skrivit boken ”Jag älskar dock er alla” om den fruktade STASI-chefen Erich Mieke och DDR:s mycket omfattande spionage emot Sverige under 1970- och 1980-talet, då den svenska ”Såsialdemokratin” stod i sitt flor, och kunde domptera och lura nästan halva befolkningen.. Han var också Alexander Radlers personlige vän, kristen och djupt insyltad i den ”Svenska” Kyrkan, med god kännedom om alla dess ränker under denna mörka tid i vårt lands historia. Numera har den hittat på nya, men de ränkerna har gått herr Törnvall förbi, där han sitter i sitt bibliotek och kartlägger historien.

Törnvall rådde Radler att flytta till Burträsk och bli församlingspräst där, när hans roll i ett nätverk av inte mindre än drygt femton präster i Svenska Kyrkan avslöjades.

– Jag tycker att det saknas realistiska och verkliga beskrivningar av själva spion- och angivarsystemet på svenska, jag vill skildra hur det drabbade människor. Otroligt många skadades av Stasi, ett av de viktigaste redskapen de ägnade sig åt var så kallad nedbrytning. De var experter på att förgöra personer, säger Anders Törnvall, till Norra Västerbotten. (Tekniken kallas på tyska ”Versetzung” och går ut på att förvirra, desorientera och skada offrens tro på sig själva –min kommentar)

– Han arbetade i 20 års tid frivilligt i det här systemet och angav oskyldiga personer där vissa satt i fängelset i hela livet. Flera av dem blev skadade för livet. Bland annat erbjöd han sig att frakta tre vänners brev över gränsen till Västtyskland, men i stället för att leverera breven åkte han direkt till Stasi och angav dem, säger Anders Törnvall, till Norra Västerbotten.

Radler förrådde också Anders Törnvall, för Radlers första åtgärd efter flytten till Burträsk, var att kontakta STASI på nytt, och fortsätta som IM eller individuelle Mitarbeiter, som man sa då. Han lämnade också ut ytterst noggranna upplysningar om Burträsk-borna, och det var inte det enda han hann med under sin tid i Sverige. Detta skedde redan på 1960-talet, då ”Svenska” Kyrkan hade ansvar för mantalsskrivning och folkbokföringsuppgifter, något den förlorade först efter Berlinmurens fall, anno 1991.

”nej men söte lille Jesus ni vet – han älskar ALLA han – liksom på sin tid Erich Mieke, chef för STASI…”

 

Även på stiftskansliet i Lund, där också ”Domkapitlet” var medvetet om Radlers ytterst märkliga beteende, fanns förstås folkbokföringsuppgifter. När Radler-Jackélen skandalen uppdagades år 2015, såg en jurist på ett annat ”Domkapitel” – i Luleå den här gången – vid besök i STASI:s gamla arkiv i Berlin tusentals akter på svenska medborgare, som ”Svenska” Kyrkan systematiskt och under en lång följd av år samlat in.

Alla fanns där. Postanställda. Reservofficerare, piloter i svenska flygvapnet, kända politiker, bibliotekarier, intellektuella. STASI hade listor på namn, adresser, personnummer, alltihop – liksom listor på de som skulle mördas i händelse av ett maktövertagande – eller vem som kunde tänkas bli överlöpare. Detta berättar förstås inte tidningen Dagen om, men det är sant, inte desdå mindre. Det har sagts, att Radlers nätverk omfattade minst 15 personer, däribland också en viss Biskop. En viss Sievert Öholm avkrävde före sin död 2017 besked från Antje Jackélen personligen hur mycket hon var involverad i Radler-nätverket..

Han visste. Han visste också att han visste att de visste… Medskyldiga allihop, varenda en, allesammans…

 

Fru Jackélen lär ha svarat, att ”sanningen får vi kanske veta om först femtio år” – ett mycket kryptiskt uttalande, som varken bekräftar eller förnekar något.

Och ännu märkligare saker har redan hänt.

STASI-forskaren Birgitta Almgren, under lång tid Sveriges ledande expert på ämnet, (och författare till boken ”Inte bara spioner” som är svår att få tag i på allmänna bibliotek) beordrades 2014 bränna allt sitt arbetsmaterial – av SÄPO !!

Att svensk säkerhetspolis direkt och rakt fram tar kontakt med en akademisk forskare, och ber denna att bränna allt sitt arbetsmaterial genast, är som vi förstår mycket mycket ovanligt, ja anmärkningsvärt i sig. Man måste fråga, hur det alls kan ske. Vem eller vems intressen kan det vara, som man försöker skydda ? Vilka namn är det, som inte får uttalas, inte får skrivas, inte får komma ut ??

Anno 2014 var ju som vi minns 24 år efter murens fall – och nu har det gått 29 år. Torbjörn Fälldin, Olof Palme, Tage Erlander. Alla de ledande svenska politikerna från denna tid är ju döda redan, eller för länge länge sedan pensionerade. Detsamma gäller våra generaler och amiraler från den tiden. Vem minns ÖB Stig Synnergren idag ? Vem minns Bengt Schuback ? De flesta militära befattningshavare, officerare, poliser – kommunala tjänstemän från 1980-talet – ja de är ju också döda idag, eller väldigt ålderstigna.

Inte kan det väl vara deras namn man skyddar ?

Men i just Svenska Kyrkan, och ”andliga” sammanhang ni vet, ja de anses ju liksom lite finare, lite ädlare, lite heligare än andra… Hur är det där ? Antje Jackélen finns kvar. Hon har ännu en mycket hög befattning. Så är det också med andra präster, biskopar, diakoner, domprostar – för dessa höga herrar och fruar pensioneras inte förrän uppåt 70, om ens aldrig. Är det då plausibelt att anta, att man varit åtminstone någon av dem på spåren ? Tja, välj själva..

En av de många, som tror att det var så är den hederlige prästen Dag Sandahl (ja, självfallet finns det många hederliga präster i Svenska Kyrkan också – det har jag för min del aldrig förnekat, även om en hel del uppenbarligen har förrått sitt eget land och folk, och stått för värderingar, som rent ut sagt är fasansfulla. Flera personer har för övrigt dött pga Radlers verksamhet i Tyskland och Sverige) och det har också kommit fram – bland annat via debattartiklar i Dagens Nyheter – en av Sveriges mest erkända nyhetsmedia – att det sk Rosenholtz arkivet i USA påstås ska innehålla uppgifter, som bevisar att Antje Jackelén var STASI-agent nummer 6 på deras lista i Sverige, och att hon var ganska högt upp i deras hierarki, vilket innebär att hon arbetade för dem i flera år, och under en längre tid.

”Aber Selbstverständlich kann mann lita på Svenska Kürkan. Den lüssnar jo alltid, ja immer – liksom Ich – Stasi Major Gerd Wiesler, jawohl !!”

Hennes Högvördighet själv har varken bekräftat eller förnekat, som sagt; och ingen skall väl dömas ohörd, inte ens en ärkebiskop. Själv dömer jag ingen. Jag bara säger vad jag redan vet, och vad jag vet, vet väldigt många andra människor också.

Vi får väl hoppas att Herr Radler och de andra får fred med sin kristne gud, eller den allsmäktige JHVH så småningom.

Han förlåter ju vad som helst, enligt den kristna läran. Bara att rabbla lite böner, så är allting bra igen – och man kan glömma de människor man dödat, de som torterades, psykiskt eller fysiskt, de som satt i Hohenschönhausen – numera ett såkallat ”Gedenkstätte” som jag faktiskt besökt..

(Teckning av Sergey Elkin, karikatyrtecknare från Moscow Times)