American Bullshit Revealed yet again – Slim ”evidence” for alleged Loki Worship (artikel från 2 april 2024)

Jag förundras fortfarande över all skit, som är publicerad på Internet. Särskilt Amerikansk Skit, en produkt vi Nordbor inte behöver, men som ändå översvämmar hela Världen, likt ”nyheten” om Donald Trump och hans porrstjärna, samt det i dagarna aktuella åtalet mot honom. I USA finns också en liten klick av folk som kallar sig ”Asatroende” eller till och med ”Lokeaner” eller ”Lokeans”. Dessa personer – oftast långt långt ut på den politiska vänsterkanten, och inte högerkanten som Mr Trump tror till exempel att kristet bönerabblande eller ”prayers to Loki from their pagan altars” (sic!) tillhör den Nordiska Traditionen, och de kan inte ens förstå skillnaden mellan böner och blot. De påstår också att 1 April skulle vara ”en genuin nordisk tradition helgad åt Loke, och andra idiotiska dumheter förutom det. Vi rabblar inga böner, för böner är meningslösa. Endast att ge makterna något i gengäld hjälper. Och – vi har inga kristna ”altaren” eftersom vi inte är kristna, inte varit kristna och inte blir kristna. Möjligtvis har vi ett Gudahov och en harg utomhus, eller en stallr eller en ställning för gudabilder inomhus, men det är också allt. Den som bara talar amerikansk engelska och bara läser amerikansk engelska, utan att behärska några nordiska språk överhuvudtaget, och som inte kan läsa åtminstone någon Norröna eller Isländska i original skall enbart hålla käften, för på det sättet kan man inte förstå någon Nordisk kultur alls, oberoende av vilken epok, era eller tidsperiod vi talar om. Jag skall snart demonstrera varför det är så.   Nej, Loke kan inte reduceras till någon ”Eldgud” och är heller ingen ”Lapsk trickster” – Han tillbads knappast i Norden och framförallt inte på 1 April, ett datum som inte alls har med Loke att göra.. Ingenting kunde vara felaktigare. Studerar man de eländiga amerikanernas källor, och vad de bygger sina mycket svaga hypoteser på – man kan inte ens kalla det teorier, därför att det akademiskt sett är skillnad på begrepp som teori eller hypotes – så faller hela det ömkliga korthuset samman och avslöjas obarmhärtigt som den eländiga soppa det ändå är, lika ”verklig” som Marvels Universum, eller Hollywoods missbruk av såväl Loke som Tor. ”Bevisen” i det här fallet påstås utgöras av det faktum att den arabiske hävdatecknaren Al-Tartusi, också känd som Ibrahim ibn Yaqub – han kan mycket väl ha varit Jude och inte Muslim – från Kalifatet Cordoba på sin tid ( år 961 – 962 närmare bestämt) besökte Hedeby i Slesvig, dåförtiden en stad med sådär 3000 invånare – och invånarna där dyrkade Sirius, skriver han. Men – vad betyder det ? – och vad tusan har det med Loke att göra ?? Harris Birkeland, och alla senare akademiska forskare som alls studerat ”Nordens Historie i middelaldern etter arabiske Kilder” – för så heter det på Norskt Bokmål – har för länge sedan kommit fram till att ”Sirius-dyrkan” var det dåtida arabiska namnet på Hedendom som generellt begrepp. Sirius eller ”Hundstjärnan” var ju sedan länge känd i Medelhavsområdet, och viktig för astronomerna i Faraonernas Gamla Egypten, bland annat – liksom bland Kaldéer och Mesopotamier. Av dess gång över himlen, kunde man utläsa när Nilen skulle översvämmas, och andra – i Medelhavsområdet – högst väsentliga ting, och Araberna hade faktiskt en viss respekt för de gamla, hedniska Mellanösterncivilisationernas lärde. Men i Norden hade Sirius ingen större betydelse alls, även om man självklart hade namn för både Friggerocken (Cassiopeja) Karlavagnen (Tors Vagn, Stora Björn) eller Aurvandil – Örvendel (Orion) till exempel, likaväl som Mardöll eller Venus, Morgon- och Aftonstjärnan, som faktiskt är samma planet eller ”stjärna” vilket Nordborna visste, men Medelhavsfolken aldrig insåg, eller förstod. Nu påstår vissa amerikaner plötsligt – helt felaktigt ! – att ”Lokabrenna” skulle vara det Norröna namnet på Sirius, och att de kan ”bevisa” detta enbart med härledning av två äldre källor från det tidiga 1900-talet, Finnur Magnusson och Axel Olrik – men jag tvekar på om de alls LÄST dessa källor på Originalspråk, istället för dåliga, halvt felaktiga och missvisande översättningar till Engelska. Den amerikanska källan påstår till exempel att ”Olrik states that “it stands in connection with the extreme late summer heat”. Det är FEL I SAK för så skriver Olrik INTE ALLS. Går man tillbaka till det textställe som skulle citeras, så står där följande på danska: Hvis lokabrenna egenlig betyder sommerheden (og ikke stjærnen Sirius), må det vel også hænge sammen med vor ”Lokke” og hans sommerhede Det står aldrig ”extreme heat” och heller inte ”late summer” även om det hör till saken att Sirius vanligen INTE är synlig på våra breddgrader förrän långt in på sensommaren, då det i och för sig kan vara varmt vissa år – men inte alls varmt utan kallt under andra. Och Finnur Magnusson, för sin del – skrev ALDRIG att ”Lokabrenna” betydde detsamma som Sirius, för VAD är en ”Lokabränna” ? Med Lokabrenna menade den dansktalande Islänningen och Folkloristikern en kal fläck, exempelvis på en åker eller ett gräsfält, liknande de fläckar av bar jord ni ser på bilden här ovan. I och för sig är det helt sant att man i folktron kunde tänka sig att sådan mark var förbannad, möjligen beroende även på Lokes inflytande, eller snart sagt vad oknytt och troll som helst, men det betyder INTE, att man därmed skulle dyrka trollen eller oknyttet, utan snarare avsky dem – likt Loke. Svensk Ortnamnsdatabas citerar över 100 platser i Sverige som heter ”Loka” för övrigt – eller saker som ”Lokbodarna”, ”Lok” osv – men detta har inte med några moderna Lokstallar att göra, och heller inte med Loke som gudom betraktat. För övrigt finns det ett samiskt-norrländskt dialektord, från slaviska språk loku = båge, finskans loukka = böjt trä som betyder bogträ eller koller på Germanska språk – men att härleda det till Guden Loke är helt kollrigt, snack-i-backen, djävla struntprat.. Varje person, som vet hur språk är uppbyggda eller hur etymologi fungerar aktar sig noga för ”Folketymologier” som man ibland nog är snäll nog att kalla det, eller felaktiga härledningar. Jag upprepar vad jag redan skrivit. Kan man inget om Nordiska språk, talar man inget Nordiskt språk och har man aldrig läst Eddan i originaltranskription, så skall man inte uttala sig om den. Det är sedan länge bevisat, att det INTE finns några verkliga ”Teofora Ortsnamn” med Loke i de Nordiska länderna – motbevisa mig gärna om ni kan hitta ett enda giltigt belägg… Lika lite finns det några verkliga ”Teofora Ortsnamn” på ”Heimdal-” vilket bevisar, att Heimdal inte varit så värst dyrkad han heller…Förutsatt nu naturligtvis, att ni faktiskt VET vad begreppet ”Teofora Ortsnamn” verkligen ÄR för något, och HUR det ska användas, govänner… Och Heimdal är förstås, som alla bildade människor redan visste – Lokes fiende nummer ett – som slutligen tar livet av Honom vid Ragnarök – och en Sol-gudomlighet enligt många, likt Bronsålderns Ull, eller Frej, som mot den hedniska erans slut fick överta rollen som både Himmelsgud och nära nog solgud – fastän Loke, Heimdals fiende, inte alls är någon ”eldgud” bara för det, eftersom alla dessa epitet OCKSÅ är missvisande, då våra Gudomar inte låter sig fångas och beskrivas med så enkla medel.. Läs Svensk etymologisk ordbok, till exempel. Gjorde ni det, skulle ni lärt er, att Loka = bogträ eller växter på -loka (hundloka, jättebjörnloka exempelvis) inte har det minsta med Loke att göra, utan med ”lök” och ”slokörad” vilket även en Loke, Floke eller liknande möjligen kan tänkas vara, liksom en karlslok, eller något annat som slokar – men detta är FORTFARANDE inget djävla bevis för Lokedyrkan, eller andra sakramentskade amerikanska dumheter. Det gäller att ha känsla för våra språks naturliga höghet, och vad de försöker uttrycka. Fähundars eller idioters ordlekar, som att ”Skärtorsdag” skulle komma av den lätt rosa färg, som guden Tor om vårarna har i ansiktet, kan vi lämna därhän. En idiot till Fornsedare försökte en gång lansera detta, men han dog innan fyrtio års ålder, av Covid och andnöd, genom att långsamt kvävas till döds utanför Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg. Tro ni mig, för jag kände till personen i fråga, och jag kan inte säga, att jag på minsta sätt sörjer honom. Han förtjänade vad han fick, på flera sätt än ett. De som dyrkar Loke, slutar ofta på det sättet – de som döper sina barn till något sådant, kan också råka mycket mycket illa ut – som man vet… Vidskepelse är det inte, folktro inte heller  – men låt oss kalla det bevisade, av (läkar)vetenskapen konstaterade sammanhang, som man sett upprepas oftare än man kan tro. ”Lokeanism” slutar aldrig väl… Det vet vi av erfarenheten. Och de, som tror att de kan uppkalla sina barn direkt efter våra gudar, gör sig skyldiga till hybris, grotesk självöverskattning – och orsakar därmed sina barns olycka. Kom ihåg vad jag redan skrivit i detta ämne, och vad all erfarenhet klart utvisar. Skitstövlar, Kladdsockar, finniga små ”thirtysomethings” med hipster-tycke – ni är inte ens värdiga att bebo vårt land – så försök inte – det är allt jag säger. Makterna, och därmed hämnden, hinner ifatt er i alla fall, på det ena eller andra sättet – men ta avstånd från all kristendom. Det är huvudsaken. Lär era barn blota till Vaner och Asar, men gör det på rätt sätt – för annars… Slutligen finns då ortnamnet ”Loka” som Hälsokällan i Bergslagen – men NEJ – dessa ortnamn är, som jag redan berättat INGA bevis för en antagen Loke-dyrkan de heller. Sjöarna ”Norra och Södra Loken” i Dalarna är rätt små, och betyder ju på Dalmål vattensamling, dypöl, vattenpuss, isländska och Norröna Lökr betyder exakt samma sak, liksom ”Lök” i Norska Ortnamn – och Loke är Dyngherren, som Strindberg skrev och profeterade om. Ur dyngan uppstod han, dynga blir han åter i Glyngves dyhålor, och på Holmen med detta namn. Man DYRKAR inte honom – möjligen blotar man till Loke eller sätter ut mat till honom, för att han ska hålla sig BORTA från gästabudet.. De svenska teorier – ja – man kan tala om färdiga teoribildningar i det fallet – om ”Lördagsgåtan”, ”Hagtornsgåtan” och guden Lodur – som i gudatriaden Oden, Vile, Ve vid Ask och Emblas skapelse – jo – den teorin finns som sagt, och är betydligt vettigare än de vettlösa amerikanernas brist på bevis, därför att man i det fallet kan prestera en relativt trovärdig förklaring till Lokes förstadier, om än inte till den senare, Vikingatida Loke.

Dyrkades Loke – Nej Knappast !!

En avbild av Loke – som dock inte är bevis för ”Lokeanism”… (artikel från 9 September 2015)

7 September i år skrev Muséet i Sönderskov, Danmark (Södra Jylland) om ett litet fornfynd, som amatörarkeologen Bent Hansen råkade göra förra året. Det är den här lilla figuren med vad som verkar vara ”bävertänder” som är gjord i rent silver och som här visas i nära naturlig storlek. Nationalmuseum i Danmark kommenterade saken i ett pressmeddelande, liksom den danska dagstidningen Kristeligt Dagblad, som ibland också skriver om Asatro och Hedendom, låt vara starkt negativt och inte alltid objektivt, eftersom det ju är en kristen dagstidning. Genast uppmärksammade sk ”Lokeaner” i USA – dvs moderna Loke-dyrkare, som det finns ganska många av tack vare amerikanska media, serietidningar och filmer. Loke-figuren har romantiserats och gjorts oskyldig, samt framställts som någotslags hjälte, vilket Loke-gestalten dock aldrig var i forntiden. Loke ses som en oskyldig pajas eller trickster, en sorts Asarnas uppfinningsrike clown, gud över alla perversioner och avvikelser, samt skratt och skämt. I själva verket är han inte helt så oskyldig, som vi snart skall se – och det mesta talar för att om man ens dyrkat honom, har det mest varit för att hålla sig väl med Loke, snarare än att försöka imitera eller tillbe honom.  Lokeanerna påstod genast, att vad som kan vara ett hängsmycke skulle ha blivit burit ungefär som Torshammaren, och vill anföra det nya fyndet som ett bevis på Loke-dyrkan i vikingatidens Danmark…

En mycket övertygande, porträttlik Loke kreerad av ”Lokeaner” i USA. Loke är och var en rödhårig eldgud.

Men hur förhåller det sig egentligen med detta ? Att någon ”Lokeanism” funnits i det förflutna finns det inga som helst bevis för, och få om ens några Teofora ortsnamn – alltså namn på platser där Loke kan ha dyrkats, som alla Ullevi, Torsvi, Odensala, Odensvi, Frövi osv runt hela Norden, har man aldrig hittat. Det finns ett Locknevi i Småland, visserligen, men det namnet tolkar ortnamnsforskare på helt andra sätt. Dessutom säger det Danska Nationalmuséets experter att fyndet snarast liknar eller påminner om de Odensmasker man funnit från samma tid, och på det foto som publicerats av fyndet syns ingen ögla eller liknande, även om det kanske finns en brottyta upptill, så man vet inte alls om detta var ett hängsmycke, eller bara en lös prydnadsdetalj av silver för exempelvis ett bälte, ett klädesplagg, en skinnpung osv. Och för övrigt – även om fyndet v-a-r ett hängsmycke finns det inte den minsta antydan om att det burits som en amulett, eller för att hedra en gud. Det skulle lika gärna burits intill en Torshammare, som ett tecken på att man önskar sig, att Tor kommer och håller Loke i schack – inget annat…

John Bauers klassiske Loke från Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga” 1906

Teorierna om Lokes uppkomst är många, men vad som numera dessvärre står att läsa på den svenska upplagan av Wikipedia behöver ingen tro, för där står bara ”fornsederi”. Kontrollera med andra källor utomlands istället, så får ni se. Källkritik skadar nämligen aldrig. Det är bara i Sverige han uttalas med ett långt ”oo”-ljud, medan han är ”Locke” överallt annars i Norden. Många har sett honom som uppkallad efter släktet Locke-spindlar – Loke är ju fisknätets uppfinnare – men ända sedan 1600-talet, har man i honom sett en eldgud för smide och skogsbrand, och i Tyskland och på Sydgermanskt område är han alltid ”Loge” – den flammande lågan, skogsbrandens och den förstörande eldens gud, i klar motsats till den gode Heimdall, som på sätt och vis är en eldgud han också.

Loke och den troskyldiga Idun enligt Bauer

Två ytterst intressanta böcker om Lokes Ursprung, ”Hagtornsgåtan”, och ”Lördagsgåtan” av den svenske forskaren Jan Ekermann (finns ännu att få från Credendum bokförlag, se länk här) hävdar att eldguden Loke, Tors ständige följeslagare hör samman med den vådeld, som blixtnedslag kan förorsaka och i sägnerna om hur Tors hammare Mjölner och Gudarnas andra dyrbarheter skapades, spelar Loke en huvudroll. Många varianter av ”eldbesvärjelser” och liknande, hela Norden över, nämner också Loke som just eldgud eller lysande låga, ända till Wagners opera-variant: Loge, hör! Lausche hieher! /Wie zuerst ich dich fand, als feurige Glut, /wie dann einst du mir schwandest,/als schweifende Lohe;/ wie ich dich band, bann ich dich heut! (”feuerzauber” ur ”Valkyrian”). Nästan alla sådana ordstäv och ramsor talar om hur Loke till sist ska bindas eller besegras, och han ses inte som någon god gud värd att dyrka, men som något ont man undviker.

Loke i Wagneropera-version från Metropolitan i New York, 2010

En gång, säger sagan, slog han vad med Brock och Sindre, två av Ivaldesönerna – naturens egna smeder – om de kunde skapa en lika bra gåva, som de smitt för Lokes skull åt de andra gudarna, och själv lovade han bort sitt huvud i pant. Så smiddes till sist Mjölner, trots att Loke för sin del gjorde allt för att förhindra det, men när Ivaldesönerna kom för att ta hans huvud, svarade Loke att de inte fick röra hans hals – den hade han inte sagt något om i vadet !

Så säger många, fast det inte är någon ursäkt…

Brokk sydde till sist ihop Lokes läppar med en rem, som kallas Vartare, säger sagan – och därför ser vi också Loke med ärrad käft på silversmycket överst i detta inlägg. Även andra liknande fynd har nämligen gjorts i Danmark – Snaptun-stenen, funnen på 1950-talet till exempel. Den har använts för att skydda blåsbälgen i en blästugn, och länkar samman Loke med just eld och smide. På den syns tydligt ett slags mask-ansikte, som också har ränder mycket lika dem på det fynd som gjorts nu – och att Loke är eldens gud, är obestridligt…

Snaptun-stenen är en importvara gjord av täljsten, som inte finns i Danmark – och den avbildar också Loke med ihopsydd mun…

Egen ”förstudie” (utan kläder och rekvisita) till Loke och Idun. Loke skulle i den färdiga versionen iklädas tysk uniform, 1930-tal, och Idun i Norsk ”Bunad” men vissa krafter motarbetade genast detta fotoprojekt… 🙂

Marvel Comics lanserar ”Loki for President” i USA… (6 Okotber 2016)

Naturligtvis är det inte på riktigt, och möjligen en form av satir. Det hela tilldrager sig i Marvels Universum, alltså i Amerikanska Serietidningar och slika sammanhang, och där kan som vi vet allting hända. Det kan det nästan i verkligheten också, som vi väl vet. Föregående inlägg var faktiskt menat helt på allvar, och innehöll inga försök till ironi, humor eller skämt, men vad sägs om detta:

Why settle for any LESSER EVIL when you can have 100 %

Ok, nu är jag inte alls någon fan av amerikanska serietidningar, och speciellt inte mainstream dito. Men – man har nog anledning misstänka att Marvels senaste album – som tydligen fanns på ritbordet redan i maj i år men lär utkomma först nu – kan ha med Donald Trumps framgångar att göra. Loke är som bekant Lögnens Fader i Asatron, en Trickster, Skämtaren och Pajasen bland Gudar, men inte renodlat ond – under rubriken ”Goda kristna” ovan har jag förklarat varför Polyteister inte tror på något så naivt som renodlad godhet eller renodlad ondska, utan hur vi bara tror på detta som relativa storheter, eftersom man kan vara god respektive ond emot något eller någon, dvs en handling eller ett uttalande måste ses i förhållande till vem det drabbar eller gynnar – så är det som bekant också inom Politikens Värld. Tydligen har ”Loki for President” väckt en del uppseende, och ses av en del sk ”Lokeans” – alltså Lokeaner eller fanatiska Loke-dyrkare – som faktiskt existerar i stort antal i USA – mer eller mindre allvarliga – som ett verkligt politiskt alternativ, ungefär som ”Kalle Anka Partiet” här hemma hos oss. Skådespelaren Tom Hiddleston – som är Engelsman och inte Amerikan – lär ha setts framträda på seriemässor och liknande i Marvels fejkade Loke-utstyrsel (som inte har något med den verkliga Asatrons gestalt med samma namn att göra) och gjort en del förmodligen politiska uttalanden i Lokes namn på allvar.

Faktum är ju att Kalle Anka – utan att vinna – faktiskt ställt upp i svenska Riksdagsval sedan åtminstone 2001, och när Donald Duck gör detta, kan då Donald Trump vara långt borta ? En amerikansk seriefigur i svenska val, en Nordisk gud i Amerikanska – ja skillnaden är som synes inte så stor…

Loke är också känd för att kunna förvandla sig till kvinna, t ex – och får därför ”the minority vote” och extra poäng i politisk korrekthet hos den amerikanska ADHD-HBTQB rörelsen. ADHD-HBTQB är ju en ofta spridd åkomma även här hemma, och blir alltmer värdesatt och uppmärksammad, så nog skulle Loke ha en chans även här…

Bild från ”The Oval Office” 2017 ??

För övrigt kan Loke förvandla sig till nästan vad som helst, i kraft av att han är en gud, ingen människa. I en del myter förvandlar han sig bokstavligt talat till en fluga på väggen, en loppa (stölden av Brisingamen !)  eller en ”wasp” eller geting – uttrycket wasp har en viss betydelse i amerikansk politik också – när Tors Hammare skapas, och Loke sticker smidesdvärgen Sindre i ögat, så att hammarens skaft blir för kort. I och med detta behövs inget Watergate längre. Loke kan som president övervaka allting, och inga pinsamma Lewinsky-affärer behöver uppstå inne i Vita Huset. Loke kan ju själv övervaka alla som finns där, helt omärkligt, och han behöver inte heller Secret Service, några specialstyrkor, Swat teams eller ens något NSA för att försvara sig.  (Vem sa att Amerikanska myndigheter inte lyssnar på sitt eget folk ? NSA och CIA lyssnar och bryr sig om vad också du och jag tycker, käre läsare – ja de bryr sig verkligen – var så säker ! Med Loke som president, kommer de att bry sig så mycket mer…)

Hans hälsa är för övrigt utmärkt, bättre än exempelvis Hillarys. Han är dessutom odödlig – kan Donald Trump matcha det, kanske ?

Marvel har inte gett Loke någon agenda, vilket jag tycker är svagt. Det hade varit roligt att höra vad han tycker i rena sakfrågor, som Charlotte-skjutningen, eller de växande rasoroligheterna – som fortfarande inte slutat ”over there”. Vad Loke anser om ”Obama care” är fortfarande i högsta grad oklart. Vi vet inte var han står i fråga om miljöfrågor eller koldioxidutsläpp heller – men som far till Sleipner kan Loke mycket väl ha som slogan att ”Apple Pie on every Table – an eight legged horse in every garage !”

Hur han lockade Idun ut från Asgård är ändå allmänt känt – vad gäller äpplen – och alla amerikaner gillar american apple pie – det vore opatriotiskt att inte göra det !

Donald Trump har sagt att han vill bygga en mur mellan Mexico och USA. Loke skulle – om han vore närvarande – inte nöja sig med det. Varför skulle bara människor i Texas, respektive Mexico få en gratis mur – på amerikanska skattebetalares bekostnad ?  Så kan vi ju inte ha det. Detta är ren diskriminering, Ladies and Gentlemen – det moderna USA borde kräva en mur runt hela North och South Dakota. North Carolina – South Carolina – de behöver också murar, något säkert att luta sig emot – för utan murar ingen arkitektur. Byggprojekt ger arbetsfällen – och fler murar är bra för USA. Vad ska annars Amerikas uppväxande ungdom ha att studsa sina basketbollar emot, och var ska USA:s alla grafitti-konstnärer spraymåla på, om det inte fanns gratis murar åt alla ?

Loke uppfann det första nätet, därmed även internet, hävdar vissa. Politiken blir roligare, om den sköts i Lokes namn – dessutom lär hans serietidningsjag ha intressanta polare och sockenpajsare, vilket torde tilltala alla och en var – i passande ålder. Många amerikaner ser redan ut som fula troll – de troll Loke har med sig inför Ragnarök är ännu fulare…

Liberalt så det förslår… Duger detta för USA, så duger det i Svedala

Kort sagt – är det ”Running for Office” som gäller – så är det Running for office och inget annat. No holds barred ! Alla fula grepp är tillåtna, personval och personkult, jajamensan. I Sverige har valdeltagandet gått upp i de senaste Riksdagsvalen – och låg nu senast (2014) på 86 %. Samtidigt har Sverige haft tre svaga och ofärdiga minoritetsregeringar tre valperioder i rad – helt emot vad Parlamentarism verkligen innebär. Meningen med parlamentarism är ju att tillgodose; att en stabil majoritet, som verkligen företräder majoritetens och folkflertalets åsikter kommer till makten, medan minoritetsgrupper ska hållas utanför Regeringen – särskilt då de mer extrema minoriteterna.

I USA ligger valdeltagandet omkring 57 % – och det har nästan aldrig varit lägre – trots att USA i början av 1900-talet hade 80 – 90 % valdeltagande. Amerikansk demokrati har utvecklats bakåt, inte framåt, liksom i Sverige. Minoriteter, yngre och fattiga vill inte rösta — för i dagens tvåpartisystem – jämför med Sveriges blockpolitik – Alliansen eller (S) – har vi egentligen några fria val längre ? –  så känner nog de flesta i dagens USA att de inte har någon som företräder deras intressen.

Kan LOKE och Asatron nu verkligen locka någon amerikansk väljare till valurnorna ? Ja, ärligt talat vore det kanske inte så dumt, om man nu försökte – om så med fåniga medel, typ serietidningar – röstar fler personer i vad som utmålar sig som ”jordens största demokrati” utan att alls vara det, så vore det inte helt fel..”Democracy by default” är inget bra alternativ – inte här hemma heller.

25-årig kvinna döpte sin son till Loke – barnet fick missbildningar och blev svårt sjukt… (inlägg från 25 Oktober 2017)

Ibland får vi läsa tragiska historier i rikets tidningar, som får oss att tänka efter. Denna gång skriver kvällstidningen Excessen – en av de mindre seriösa publikationerna i hela landet – om Michelle Jansson (25) och sonen Loke (4) som lider av ständiga krampanfall till följd av en allvarlig medfödd genetisk defekt, men som nekas assistans av Försäkringskassan. I vanlig, känd Excessen-stil skriver tidningen nämligen ut de agerandes ålder, ungefär som om det vore det allra viktigaste i sammanhanget, och som om just åldern vore den mest centrala av alla egenskaper, som de här personerna kunde ha, eller de facto har. Man skall självklart vara försiktig när det gäller det här med folks personliga egenskaper, förresten. Tidningen ger inte någon förklaring till varför den här kvinnans barn fick en sällsynt genetisk sjukdom, eller vad hon möjligen kunde ha gjort för att undvika den. Skulle hon alls skaffa barn, ifall hon varit medveten om riskerna ? Gjorde hon det i alla fall, trots att hon kanske var medveten om risken; och var barnet alls planerat ?? – Ja, det finns mycket i ett föräldraskap som kan gå ordentligt snett ibland, och även om det nödvändigtvis inte behöver finnas något orsak-verkan förhållande i denna på alla sätt beklagansvärda och ledsamma historia. Hon döpte sin son till Loke – barnet blev svårt handikappat, lider av ständiga epilepsikramper och måste sitta i rullstol… Ofta har jag själv genom mer än 30 års tillvaro som hedning sett, att personer som av ouppmärksamma föräldrar döps till ”Loke”, ”Hel” eller något annat demoniskt, sjukdomsframkallande väsen själva blir svårt sjuka, eller drabbas av förfärlig otur på olika sätt, kanske inte just genom medfödda sjukdomar, men genom plötsliga, oförklarliga olycksfall, alkoholism, narkomani, trafikolyckor, kriminalitet, och annat i den stilen. Det här har såklart inga ”övernaturliga” orsaker alls, men man får vara försiktig med vilka krafter man anropar, så att säga. Hur de här mekanismerna – antagligen – fungerar – låt vara att det för det mesta är undermedvetet – ska jag förklara här nedan. Namn, ord och språk kan påverka oss mycket mer än vi tror – också undermedvetet – och att ett barn skulle få Lokes hemska egenskaper, är nog inte något man önskar.. Man bör inte döpa ett stackars oskyldigt barn till saker som ”Fenris”, ”Loke”, ”Pitten Thurs Pettersson”, ”Ernest Oden Carlsson” eller något annat sådant. För det första har det i äldre tid aldrig någonsin varit skick och fason att göra så. Det bruket ingår inte i Nordiskt Namnskick, helt enkelt. Man uppkallar inte sitt eget barn direkt efter en gud eller någon annan andemakt, för i gamla tider ansåg man att sådant kunde straffa sig rejält, och det tycks det också ha gjort i det här mycket tragiska och upprörande fallet. Istället namngav – inte d-ö-p-t-e – man verkligt Hedniska barn till saker som Torbjörn,Torborg, Torsten, Torkel, Tora, Odendisa, Odinkarl, Frejdis, Fröjdis, Friggethora eller liknande sammansatta namn, om man ens tyckte att man måste uppkalla barnet efter en gudom (det är verkligen mindre lämpligt, och det av flera skäl) Tänk dig om du skulle kalla din dotter för ”Allah Stina” till exempel, ”Snurre El Humid Satansson” (jo, det finns här i landet en person som heter just så – ”El Humid” betyder ”den fuktige”) eller kanske ”Jesus Hitler Kristus Svensson” – sådant vittnar inte om respekt för barnet, inte om respekt för andra kulturer och traditioner (Vad tror du att dina muslimska grannar direkt från Syrien skulle säga, om de konfronterades med ”Allah Stina” ? ) och heller inte om tillräckligt med respekt för Asatron, eller vår egen Nordiska Kultur och tradition, om man gör på det här befängda viset. En sak är vad vi skriver eller debatterar om på bloggar som den här. Du som läser denna text befinner dig här frivilligt, det utgår jag åtminstone ifrån. Du har själv valt att läsa just den här texten, och förmodligen har du kanske också letat upp just denna bloggsida med Google eller någon form av sökmaskin, kanske hört talas om bloggen på sociala media, eller annars sökt upp den frivilligt. Det är ingen som tvingar dig att vara här. Du måste inte läsa den här texten, särskilt inte om du skulle bli upprörd av den eller så, förmodligen är det inte heller bra för dig att göra saker som så lätt får dig upprörd, ifall du är lagd åt det hållet, och kanske borde du göra något vettigare än att läsa denna text – ta hand om din avkomma, till exempel – men namn – nej det är en helt annan sak, för med dem förhåller det sig fullständigt annorlunda. Ett egen-namn, alltså ett namn på en person, kan man aldrig någonsin fly ifrån, för man blir ju tvungen att hela tiden säga det högt, i alla möjliga sammanhang, ute i den existerande, objektiva verkligheten, eller hur ? Namnet ingår i presentationer och liknande, inte minst i yrkeslivet, och det sociala samspelet människor emellan (oavsett ålder) och då är det definitivt olämpligt att gå omkring och heta saker som väcker anstöt, exempelvis Dracula, Loke, Hel – förruttnelsens och dödens gudinna – eller något liknande. Ingen vettig förälder och ingen förnuftig människa borde döpa något barn till något sådant, det är i alla fall min personliga åsikt om saken. Hybris – den form av grotesk självöverskattning som uppkommer, när människor försöker stjäla Gudarnas namn, eller själva bli till Gudar, var något som man i alla hedniska kulturer varit oerhört RÄDD för, och till varje pris försökte undvika. Så är det också i kristendomen ”Du skall icke missbruka gudens namn…” Så var det förr också.   I antikens värld – liksom i den gamla Norden – talade man om Hybris, alltså självöverskattning  när vissa föräldrar försökte jämföra sig med gudarna, eller uppkalla sina barn direkt efter dem.  Gjorde man så, riskerade man att utsättas för makternas hämnd, tänkte man sig – och det här var dåtidens sätt att förklara, varför ”förskräcklig otur” som i det här Loke-fallet kan uppkomma. Historien om Niobe, till exempel – hon som skröt över sina nio döttrar, och genast ådrog sig gudinnan Letos vrede. Leto sände Artemis och Apollon för att ögonblickligen skjuta ned Niobes alla barn med giftpilar, och så dog de i krampanfall och hemska kval, inte olika de som verklig epilepsi kan ge, och på ett sätt har alla dessa myter en naturlig förklaring, när de med sagans språk antyder, vad som kan hända människorna om de är ouppmärksamma vad gäller barn, genetik eller arvsmassa. Och där stod så Niobe, utan några döttrar eller avkomma alls. ”Om du är kvinna och väntar barn – Utmana då inte ödet eller Gudarna ! – SKÖT DIG !! ” Excessen berättar också om ett annat fall, där ett litet barn som heter Saga (från Sökkvabäck, liksom gudinnan ?) blivit svårt sjukt, och nekats försäkringsbidrag. Bara ett sammanträffande, eller ? Någon utmanade ödet. Och ödet svarade, hårt och brutalt… Kanske bäst att sluta utmana ödet då, och göra som folk gjort i alla tider, och ge barnen sunda, vettiga och användbara namn. ”Man ska inte ge Hundnamn eller vedernamn åt folk”. Det sa alltid min gamla farmor, som blev 92 år gammal och var mäkta vis, ty hon var också en hednisk människa. Det är heller inte lämpligt, friskt eller sunt att döpa någon till ”Kurt Berit”, ”Eva Pelle” eller liknande saker, som river sönder och förstör den personliga identiteten, och dessutom är det numera förbjudet i svensk lag. Att tvinga små barn att bli lydiga ”hens” eller små halvkönisar, är inte så nyttigt för barnen, det heller. Namnet ger en viktig indikator åt den framtida personligheten, och utan sunda namn, finns så småningom heller inga sunda människor. Var blir det av alla små ”Blancefloor”,  eller ”Bo Kaspers”, förresten ? Vem vill ha en pajas-figur till son, eller ett mähä till dotter, en Twilight Pärsson, eller Sundbyberg Hilton kanhända ( Lilla Sundbyberg ser ut som Paris Hilton ungefär, fast djävligt mycket billigare !)  Namnlagen gäller inte längre, utan har sedan just i år ersatts med en helt ny lag, vilket kanske ni som ansvarsfulla medborgare och vuxna faktiskt uppmärksammat. Numera säger lagen såhär, och om vi vill vara goda medborgare, så är detta något att ta fasta på:

§ Som förnamn får endast förvärvas ett namn som inte 1. kan väcka anstöt, 2. kan antas leda till obehag för den som ska bära namnet, eller 3. av någon annan anledning är olämpligt som förnamn.

 

Paragraf 28, Lag 2016:1013

Jag skulle vilja påstå, att namn som ”Loke” faktiskt väcker anstöt, och är lika olämpliga som att döpa någon till Allah, Jesus eller kanske Hitler; även om det kanske görs i vissa sk ”kulturer”. Dessutom är det faktiskt så, att namnet av andra skäl är olämpligt som förnamn (att jämföra sig med en ond trickster och ett monster i människohamn är kanske inte så bra) och att det på goda grunder kan väntas, att obehag kan uppstå för den som ska bära namnet. I alla fall har det redan inträffat i det här tragiska fallet med stackars Michelle (25) och hennes barn, som vi alla tydligt och klart kan se. Alla tre rekvisiten är uppfyllda här, och alltså bör man inte göra på det här viset. Jag kan också ta upp andra fall, jag själv sett på nära håll och upplevt. En kvinna som blandade ihop kristendom med Asatro och inte kunde hålla isär begreppen (ja, hon kallade sig ”Rådsgydja” eller något sådant – hon kunde inte ens stava till det ordet – ibland var hon råd– ibland råds, iland ”översteprästinna” eller något annat) fick ett barn, som visade sig vara vanskapt, och lida av hjärtfel. Modern saknade helt hjärta i kroppen, och visade sig vara en hänsynslös egoist. I vårt samhälle har det barnet visserligen överlevt, men får sannolikt ha vissa besvär för resten av livet. ”Somliga straffar gudarna med detsamma” som sagt. Hybis där också – liksom denna hybris ofrånkomliga och mycket obehagliga konsekvens. Man bör hålla sig ifrån sådana sammanhang, och sådana människor – det är allt jag säger. Skapa själv ditt öde, och du ska se att lyckan ler emot dig, så länge du är rättvis..   Jag kan ta ett annat exempel – denna gång från min egen släkt. En god och stark kvinna jag känner, som i allt gör skäl för epitet som ”Valkyria” eller åtminstone ”Sköldmö” (ty hon har skaffat sig namnet inte av födsel, men av livslångt lidande, träget hårt arbete, daglig träning, viljestyrka och överlevnad – ingen person jag känner är mer livsduglig än just hon) namngav sin andra dotter till Ragna, efter Ragnarök och den första till Tove, som i Tova eller hårtofs. Och vad hände ? – Jo, båda döttrarna blev starka, förunderligt vackra och livsdugliga kvinnor de med, en verklig heder för sitt samhälle och sitt land, precis som vi alla bör sträva efter att vara. Men – så snart de nådde upp i vuxen ålder, så bytte de genast bort de där namnen, och både ”Tove” och ”Ragna” heter numera något annat – men i mitt hjärta – och kanhända deras mor och fars – lär de kanske ännu bära dessa namn… Starka, friska barn är familjens, samhällets och släktets ära.. Det gäller att föda fler av dem, och inte barn som utvecklas till rena motsatsen… Då behövs också rätt anlag, rätt arv, rätt kultur, rätt namn, rätt inställning… Ta till sist ett annat, tänkt exempel… Tänk dig en familj, som i oförstånd och av ren dumhet döper deras första dotter till Freja. Kanhända tycker du att det låter sött och gulligt, men det tycker inte jag. Har lilla Freja ens fått välja det namnet själv, eller vad säger hon om saken när hon blir äldre ?? Vad för slags kvinna ska hon alls bli ?? Att ge ett barn en kvarnsten om halsen i form av ett dåligt valt namn, som man inte ens tänkt igenom, är det värsta en förälder alls kan göra, och den största otjänst – för tänk efter före ! Visst, alla kvinnor kan ibland axla Frejas roll, så att säga; eller ta upp Frejas fallna mantel och pröva hennes lårhöga, högklackade stövlar ( i rött lack – Freja gillar sånt !) ifall ni förstår hur jag menar. och varje vuxen kvinna kan åtminstone en gång i livet b-l-i Freja eller vara någons Husfreja, till exempel, liksom varje man för en dag kan bli till Frej – men att tvinga någon att bära detta ok, varje dag och hela tiden, vilket man faktiskt gör, om man utsätter ett flickebarn för det namnet. Det är fel. Moraliskt fel, fel tänkt, fel levt, fel rakt igenom. Frejas döttrar har jag mött själv, eller de som kreerar Frejas roll – den eviga sexualiteten, rakt fram och rakt igenom, genomfört och med Brisingamen och alltihop, rakt av, utan kompromisser. Sådant skrämmer inte mig, men utlevelse i all ära – ÄR detta något öde att önska över någon annan, och speciellt en ny dotter, eller tillökning i familjen. Återigen nej och åter nej. En Gode eller präst – oavsett religion – bör till sist ha lov att vägra ge vissa namn åt vissa individer, eftersom Goden eller Prästen måste ha rätt, att få följa sitt eget förnufts och samvetes roll, oavsett vilket samfund han nu företräder. Och man bör ALDRIG ge Gudars namn åt människor. Sånt kan straffa sig, som sagt. Detta är ofta sett, och ofta omvittnat, av skäl jag redan berört.  

Dagens fall av ”Loke on Screen” (inlägg från 5 Oktober 2017)

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Loke skall man inte dyrka, tillbe eller frambesvärja, för nämner man honom, eller namnger man till och med sina egna barn efter honom; ja då kan obehagliga saker hända, som vi redan har sett och konstaterat.  Loke själv kommer att uppenbara sig för er, mycket direkt – och är ni verkligen säkra på, att ni vill se just honom ? Loke skall man inte försöka efterlikna, i alla händelser. Det sker inte utan risk, nämligen… Den nya svenska ”Namnlagen” eller Lagen om personnamn (2016:1013) ger i alla händelser en god grund att stå på, för namn som väcker anstöt eller inte kan godkännas av praktiska skäl kan genomgå ett slags ”screening”, och det kanske också en hel del presumtiva eller reella föräldrar borde genomgå, fast på ett annat sätt. Hälsomässigt, och vad arvsmassan angår, om inte annat. Tänk efter själva, och ni ska se att både arv och miljö påverkar, likaväl som man kan tala om ett socialt arv, till exempel, apropos gårdagens inlägg. Röker eller dricker en ung mor för mycket under graviditeten till exempel, ja då kan det också bli tråkiga följder för nästa generation, och därmed för samhället, det vet vi allihop – men därför vill jag för den skull inte peka på någon enskild person. Utom Loke, och hans anhängare..

”Du Perikles, hvornaar gør Loke virkelig ondt? – Hvergang !”

Från goda gamla Danmark kommer denna kreativa hilsen, signerad Jim Lyngvild – som också är fotokonstnär, som bekant. Dock är han en bedre og langt større kunstner än jag någonsin varit – denna bild är exempelvis tagen med 7 sekunders självutlösare och ”onanisator” som det ju kallas på fotografspråk, och även ljusmässigt,  samt rent tekniskt är detta en vida bättre bild än jag själv brukar ta, hursomhelst.

Lägg dessutom märke till Brisingamen, som Loke-gestalten håller i handen. De kunniga asatroende vet, att han spelade en rätt stor roll i dess bortrövande, om ej dess skapelse, angående detta med Freja och skapelseakten.

Jag har redan nämnt begreppet ”Wyrd” eller ödet för er, liksom detta med vad antikens folk kallade ”Nemesis Divina” eller ska vi säga Nornors och Fylgiors förbannelse. Dag Strömbäck, den svenske folkloristen, skrev en gång en uppsats om Sagan om Gunnar Tidrandebane och Diserna, eftersom det i just den sagan förekommer ett långt stycke om hur tolv goda diser ses kämpa med tolv onda. Vi skulle också kunna ta exemplet med Norna-Gest, som spås en hemsk framtid av Nornorna (varför tror ni han råkar ut för det, och varför åläggs detta öde också hans mor, om inte annat än för föregående generationers förbrytelser) eller Starkad den Gamle, som råkar ut för det ödet, att han skall leva i tre mansåldrar, men för varje mansålder måste begå ett gruvligt nidingsdåd, vilket också förutspås av gudarna själva. Jämför också med hur Norna-gest lever i 300 år, alltså just ”tre mansåldrar” eller i vart fall sekel.

I nästan varje Isländsk släktsaga betonas, att en släkt eller ätt också har sitt öde, sina speciella kännetecken, och sitt särskilda förhållande till släktens Fylgia eller skydds-dis, som det aldrig, aldrig går att komma ifrån, därför att Fylgian är evig, och nedärvd över generationerna.

Det finns goda Fylgior, liksom det finns onda – men man bör inte utmana ödet, och göra saker som kan förarga dem – och att döpa ett barn till fel namn, hör alldeles avgjort till de tingen. Allt det här är ingen mystisk mumbo-jumbo, utan högst reella råd från våra förfäder rörande hur man bör förhålla sig till detta med namn, släktskap och arvsmassa. Nu påstår jag inte att detta är vetenskaplig sanning i dagens Värld, men otvivelaktigt ingick det i Asatron att beakta det här med namn, och ätters öde…

Kvällulv, den norske Herse som nämns i Egils Saga Skallagrimssonar, hade namn om sig för ett sturskt sinne (minst sagt!) och se – detta gick i arv till hans sonson Egil, sagans huvudperson, även om han blev en långt vassare skald än farfadern. Kvällulv ska en gång ha brustit ut i ett skallande skratt, om jag inte minns fel – ”det var ofta så med honom, när krig och blodsutgjutelse kom i hans tankar” tror jag visst att Frans G Bengtsson skriver i en välfunnen essä, och hans vänner, som satt vid ölbänkarna i gillestugan runtomkring, frågade varför Kvällulv skrattade.

Då sade han bara: ”Jag tänke på, hur enkelt det vore att döda er allihop” vilket måste gett en viss förstämning åt bordssällskapet, men Asatron är ingen snäll religion, för ulliga, mulliga små guds lamm eller regnbågsbarn av pastellfärgad kaliber – och Loke är den han är. Ta det lugnt med Fylgiorna, och vårda dem och ödet väl !

Forskare har till och med diskuterat, om Egil Skallagrimssons utseende, rent bokstavligen; berodde på att även han led av någon nedärvd sjukdom, och nära nog kommit fram till, att så kunde vara fallet, även om det förblir en intressant hypotes, och inget man med vetenskaplig säkerhet kan bevisa…

”Makterna…” sade en gång Strindberg. ”Nemesis Divina” sade en gång Linné, den kände svenske naturforskaren. ”Karma” säger Budddhisterna ännu, och ”Örlog!” eller öde sade Nordmännen.

Begrepp som dessa existerar alltså inom Asatrons värld – och – tycks det mig – stundom också i den högst krassa verkligheten, och det går inte att kommma ifrån..

Delade meningar om Danskt fynd av Loke på spänne (??)

2020-05-12 av Hedningen