En ”Swedish Grace” – en gång och aldrig mera… (Tertzin i okonstens tid)

Jag gräver i mig inte för att gräva

i mig men komma till den friska åder,

jag känner i vart pulsslag hemligt bäva

– Hjalmar Gullberg, ”Tertziner i okonstens tid” 1958

 

SVT:s rapportering från kriget i Ukraina blir alltmer bisarr, alltmer osaklig, alltmer osammanhängande och alltmer full av rena sakfel. Man hasplade i gårdagens 1930-sändning av ”Rapport” – fortfarande det största nyhetsmediet för oss etniska svenskar – ur sig den ”sanningen” att de explosioner som hörts i Lviv eller det gamla Lemberg, skulle härröra från just den staden, när det i själva verket rörde sig om en utslagen oljedepå i Dubno, Rivne-distriktet, mer än 120 kilometer längre bort.

Förvisso kan ljudet från tillräckligt stora detonationer färdas väldigt långt, beroende på vissa atmosfäriska komplikationer, men som vanligt ignorerar SVT helt det avgörande, och den militära dimensionen. Förstörelsen av en oljedepå av nationell betydelse är inte alls utlösta av President Bidens besök i Polen, utan av det rent militära skälet att Ryssland önskar stoppa de försiktiga, mycket taktiskt genomförda motoffensiver som pågår från den Ukrainska sidan. Man ignorerar helt andra synvinklar än den humanitära situationen, och fortsätter spela Putin rakt i händerna genom att framställa hela den Ukrainska befolkningen som räddningslöst förlorad, vilket är exakt vad Ryssland vill.

På detta sätt vinklar svenska nyhetsmedia under Regeringen Andersson, och på samma sätt har man ljugit och vinklat för oss i en hel månad, och mer än så.

Inga väsentliga eller läsbara rapporter tillåts komma ut om den verkliga situationen i Mariupol, och de strider som pågår där. Man väljer att inte rapportera om det faktum, att Ryska trupper nu med våld bortfört både läkare och patienter från det centrala sjukhuset i Mariupol, bara för att stänga ned det helt och hindra de kvarvarande försvararna att få varje form av avancerad vårdresurs, medan det fortfarande finns sådana kvar. Man dribblar helt bort det faktum att Mariupol nu klyvs i två delar av en väst-östlig front, och inte den från nord till syd gående floden Kalmius, som skiljer den gamla stadskärnan från Azovstal, och det enorma fabriksområdet, där Ukrainska styrkor fortfarande håller stånd. Som jag redan berättat för er har ju SvD via fd sportjournalisten Jan Majlard stämplat dem som högerextremister, och därmed svalt Putins lögner med hull och hår.

Man berättar ingenting om de desperata striderna kring Mariupols Maria-kyrka, lagom till Bebådelse-dagen, och hur den nu ökända teatern med dess rasmassor nu snart övergår i rysk hand, tillsammans med resten av innerstaden. Allt sådant skall döljas, skylas över för den svenska allmänheten, som skall hållas i omedvetenhet om de militära realiteterna, för så har våra ledande media bestämt. Problemet är förstås, att sanningen om vad som faktiskt pågår redan börjat läcka ut ändå.

Till och med de bästa amerikanska bedömarna börjar nu vakna upp ur sin slummer rörande Kherson, och har observerat det självklara faktum som jag konstaterade redan för mer än en vecka sedan – hur mycket trupp och hur många bataljonsstridsgrupper kan Ryssland dra ur från Mariupol-fickan, när slaget om Mariupol väl är över ??

Vem som helst kan ändå begripa var dessa kommer att sättas in, och vad som händer när den östra fronten, Luhansk-Donetsk-Sieverodonetsk-Izum kollapsar – om den nu gör det. Resultatet kan mycket väl bli ett halverat Ukraina, ituskuret vid Dnejpr, som en viss ”Nemtsov” en gång rapporterade om – innan han mördades. Jag förutsätter dumt nog att ni, min kära publik, ändå har förstånd och minne nog att minnas vem Gospodin ”Nemtsov” var.

 

Känns ”Magadan Magda” och den Svenska Nomenklaturans (S)-märkta beteende igen, månne ?

(teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare 13 mars 2022)

 

Inte ett enda ord får vi höra om de Ukrainska soldaterna, inte ett enda ord till stöd för dem, deras mod och offervilja. Jag skäms fortfarande över mitt Sverige, och inte minst dess journalister, dess ignoranta politiker; vars felprioriteringar är ännu större än den svenska journalistkårens..

Men vad gör jag då själv i detta läge, söndagen den 27 Mars – då ett världskrig helt uppenbart kan stå för dörren, och väntas ske nästan vilken dag som helst ?

Enkelt – jag går och ser en verkligt bra konstutställning, om det så skall bli det allra sista jag gör här i livet – för ärligt talat – i ett land och en tid som denna räknar jag inte med att få leva så särskilt länge till, etnisk svensk som jag är. Vår nation håller redan på att tas över av andra nationaliteter utifrån, det egna språket görs ned med allehanda ”hens” och banaliteter. Men – Nationalmuseum finns ännu kvar, den stora utställningen om 1920-talets ”Swedish Grace” kan fortfarande beses och beskådas, trots att man stavar helt fel rörande titeln på en utställning om svenska kvinnliga skulptriser från 1880-1920. (Just det – det heter ”skulptris” på svenska, eftersom vi har två genus i vårt språk och i vår elementära mänskliga biologi – man och kvinna. Det gives inte något tredje eller fjärde, osv)

 

Att alls kunna besöka utställningen från mitt hem i sektor nordväst blir förstås ett helt logistiskt äventyr. För det första kan man inte tillhandla sig en vanlig biljett längre, för det andra går det bara att förbeställa genom ett internet-baserat system som lämnar alltför många spår efter sig, för det tredje går det bara att alls bese utställningen under exakt trettio minuter, trots dess relativa storlek – för efter de oerhört torftiga förhållanden som gäller för Kulturlivet och framförallt nationella muséer nuförtiden är den nämligen mycket stor och mycket lyckad, den öppnade redan 27 Februari – massor av recensioner – och eloger – finns redan att läsa på annat håll.

Jag kanaliseras genom stadsrummet, hänvisas till vissa kommunikationer med personer jag överhuvudtaget inte vill dela stad och samhälle med, av uppenbara säkerhetsskäl. Men – nog om det. Utställningen innehåller allt den bör innehålla, och visar konst från en period som redan ligger exakt 100 år eller lite mindre bakom oss, då svensk konst, svensk design, svensk arkitektur och svenskt konsthantverk fortfarande betydde något, och kunde skapa något helgjutet, enhetligt – logiskt och hedniskt försvarbart.

Det var en tid präglad av ett humanistiskt konstnärsideal, som tyvärr sökte sig bort från det nordiska arvet och istället satsade hela sin kraft på att bejaka arvet från Grekland och Rom; och den klassiska antiken – ja även av det gamla Egypten lät man sig inspireras – men ytterst lite. Utställningen vinklar sällan, och är fortfarande objektiv och saklig i sin katalog (som kostar 350 SEK – någon mindre populärutgåva ges inte, inte ens för skolbruk) och lyckas trots allt träffa exakt rätt, utan överdrifter varken på det språkliga eller konstnärliga planet – allt finns med, allt är noga redovisat.

Det stod en kamp om modernismen” får vi veta, och det stämmer. Slutligen vann teknokraterna över traditionalisterna, personer som Carl Malmsten och de som ville ha en vackrare vardagsvara baserat på svenskt hantverk och svenskt kunnande städades undan, ett nytt världskrig kom istället. 50-talet, Le Corbusier, neobrutalismen och Stalin-arkitekturen fick ersätta allt det konstnärliga, Art Deco världen försvann, och med den dog väldigt mycket.

Vad blev kvar för vår tid – 100 år senare – att känna igen oss i ? M/S Kungsholm, det stolta skeppet, på sin tid sprängfyllt med de allra bästa exemplen på ”Swedish Grace” och allt vad vårt land kunde uppbringa, av möbelkonst, textilier, glaskonst, ja bestick till middagen och allt – bästa kvalitet, mest enhetliga utformning som fanns att få, ett ”gesamtkunstwerk” i verklig mening – ja hon slutade sina dagar som amerikanskt trupptransportfartyg under Andra Världskriget, beslagtagen av USA:s regering, fördärvad för all framtid och för all evighet, nedsliten av soldatesk från Schenecdaty och Pougkeepsie, köttpackare från Chicago och Scranton, slutligen uppeldad och förintad i alla fall.

Och ingen mindes vad som gick förlorat, nej inte på minsta sätt. M/S ”Gripsholm” tog över tätpositionen bland kryssningfartyg, sant nog, och Karl Gerhards attiska salt överlevde Ernst Rolf, Rörstrands ”Vackrare Vardagsvara” och några Graal-vaser finns kvar i de flesta svenska hem, innan String-hyllor och massproduktion tog över. Men världen kunde ha gått åt ett annat håll.

Vad hade hänt, om inte ett andra världskrig kommit emellan – som nu det tredje, vilket mycket väl kan bryta ut fortare än vi inser ? Hur hade all denna humanistiskt färgade, antikiserade konst till slut utvecklats, och hade den hittat hem till slut, ifall svenska konstnärer och designers inte velat göra stor succé i Paris, och sätta sitt eget land, sitt eget arv under skeppan – tillsammans med flykten från det Nordiska ? Över Carl Milles och Einar Forseths verk står fortfarande överskriften HEDENDOM skriven i eldskrift, för Forseths Mälardrottning i Stockholms Stadshus är fortfarande ingenting än en nödtorftigt maskerad Frigg eller Freja.

Konserthuset, också Art Deco – i vår huvudstad är ”smyghedniskt” och inte kristet till sin utformning, lika lite som stadsbibliotekets rotunda, dess megalitportaler, och dess klassiska arv – som fortfarande omger oss.

I en tid av idioti, okonst, okunskap och dyrkande av det fula och skändliga, överlever humanismen ändå – liksom Greta Garbos ansikte, och allt som verkligen är skönt eller sant. Ingen har hittills lyckats fullständigt förstöra alltsammans, och utställningen slutar följdriktigt just med ”M/S Kungsholm” som ett slags civilisationens ”Titanic” – sin tids och Svea rikes mest osänkbara skepp, en tidskapsel – ett minne.

Själv vandrar jag vidare, ständigt vidare – ”immer weiter” som Ernst Jünger – också en tjugotalsförfattare – emot nya horisonter..

Kherson

Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.
 
O, säg, Ni som är här,
Vad skulle Ni då göra,
Vad skulle Ni då höra,
Om den stad Ni har kär
 
Blev borta i ett krig
Till ingen, ingen nytta
Där mänskor blev förbytta
Som djävlarna med dig.
 
Fast fåglarna ger hals
Och träden gröna vaknat
Jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.
 
För den stad jag höll av
Har stympats, bränts och satsats,
Förlorats, glömts och kastats
Med andra i en grav
 
– Aningen fritt efter Boris Vian och Lars Forsell, 1954 resp 1979
 
 

Kriget närmar sig nu åter Kherson och Gammalsvenskby denna vår, i takt med att det ryska anfallet emot Mykolaiv och vidare emot Odessa har avvärjts. I norr pågår hårda strider längs Sumy-fronten och Charkiv. Blir det ett genombrott för Ryssland här, faller hela Ukraina öster om Dnjepr, den väldiga floden som jag en gång seglat på. Blir det ett genombrott vid Luhansk och Donetsk, vilket är mycket mindre troligt; händer samma sak. Odessa har räddats, och dito Kiev – för stunden – trots sporadisk beskjutning – och Mariupol slås till grus och aska, medan omvärlden tittar bort; och ignorerar alltsammans – hur kan ni alls uthärda det med behållen självaktning, kära läsare ?

Men Kherson – den stad som först erövrades av ryssarna – är ännu oförstörd, och dess befolkning ägnar sig åt intensivt civilmotstånd och protester, som ibland lyckas ovanligt väl. Jag sätter inte ut Gammalsvenskby på denna karta, men ni kan hitta byn på den stora udde i Kachovka-reservoaren i nordöst, där floden gör en tydlig U-krök – byn ligger alldeles ovanför U-et. Den svenska Regeringen med ”Magdadan Magda” Andersson i spetsen har fortfarande inte omnämnt de 180 svensktalande i byn med ett enda ord, inte gjort ett enda försök att undsätta dem – och totalt ignorerat deras öde. Detta efter en hel månads strider. Aldrig var en svensk Regering så tyst, aldrig så ignorant, så öppet svekfull eller så totalt handlingsförlamad när det gäller de människor, som är våra landsmän.

Alla nyheter om Gammalsvenskby har nu förvisats till publikationer som ”Hela Gotland” och landsortstidningarna – inga Riksmedia vill ta upp vad som händer. Bara Gamla män, föredragshållare, enstaka präster ur Svenska Kyrkan och andra vill alls ta upp eller nämna den del av Sverige – vårt Sverige – som faktiskt ligger i Ukraina, efter mer än 250 år av gemensam historia. Och tidningarna rapporterar som om det vore något slags ”mysigt soffhörnsprogram” som pågår, och ignorerar helt själva kriget, och den uppenbara fara, de nu omkring 180-170 kvarvarande befinner sig i.
 
Frivilliga insatser för att rädda åtminstone ett par invånare, är i alla fall ett ljus i mörkret, liksom de Ukrainska truppernas framryckning. En del bedömare antyder rent av, att Kherson kommer göra väpnat uppror, och att rysk militär kommer att ge upp försöken att fortsätta med sitt besinningslösa erövringskrig och sin allmänna terror emot civilbefolkningen på just denna front, och som jag själv antytt fortsätta förstörelsen av andra delar av Ukraina – men vi har inte sett något av detta ännu !
 
 
Det är nu bekräftat att byn står under rysk ockupation, även om inga ryska trupper ännu nått byn – deras framstöt åt nordväst har varit snabb, och begränsats till huvudvägarna. Artilleribeskjutning hördes igår från Khersons utkanter, och dess flygplats, där Ukraina slog ut ett stort antal attackhelikoptrar för någon vecka sedan, är fortfarande ur funktion. Ryssarna använder fortfarande Kherson som underhållsbas, och dess befolkning som ”mänsklig gisslan” – och som vi sett från Mariupol och många andra ukrainska städer, kan man när som helst börja döda gisslan, föra bort den genom att ”evakuera” den in på ryskt territorium mot dess vilja – detta lär redan ha hänt för minst 30 000 människor från andra delar av Södra Ukraina – och var den befolkningen hamnar sedan, återstår väl att se – men det var ju så Gammalsvenskby kom till, i de ryska Potemkin-kulissernas århundrade, redan anno 1780. Ryssland är sig likt, liksom dess befolkning, dess soldater, dess armé och dess styrande. Ryssland går aldrig att civilisera, därför att dess handlande gentemot omvärlden alltid är precis likadant, århundrade efter århundrade – och därför måste väst sätta stopp för dess agerande, intill dess att förhållandena österut går in i en fredligare fas.
 
 

Ukrainska flaggan hissas av frivilliga på Khersons stadshus, mitt under rysk ockupation, vid Frihets-torget den 24 Mars 2022 – civilmotstånd, när det är som BÄST !

Khersons befolkning har hela tiden bjudit hårt motstånd mot ockupationsmakten, med fredliga medel. Vid Frihetstorget, men också på annat håll i staden, sker ständiga demonstrationer. De har fått ryska lastbilar att backa – likt Kineser på Himmelska Fridens Torg – vilket skedde för fyra dagar sedan.

Bilder som dessa – visas aldrig av svensk statstelevision, för det vågar inte fegisarna på SVT ! De är fortfarande i händerna på ”Magadan Magda” och den regering vi nu har, och någotslags konstigt mjäk-svenskt konsensus, och därför vågar svenska media inte rapportera fritt – som jag – och många andra..

”Varningsskott” eller beskjutning över huvudet på obeväpnade demonstranter lär ha förekommit vid minst två tillfällen, 23 och 24 Mars 2022.

Vad slags stad är då Kherson ? frågar ni kanske. Jo, Kherson är en närmast sydlänsk stad – med svenska mått mätt kunde vi kalla denna hamnstad vid Dnjepr, långt uppströms från Svarta Havet – men ändå ganska nära , nära nog för att känna havsbris och doften av tång om somrarna – för ”Ukrainas svar på Göteborg”. Före kriget hade den 283 000 invånare, och de flesta har stannat kvar i sin hemstad ännu. Den påstås vara grundad först 1778, men det är långtifrån sant, för trots den 1800-tals prägel den har idag – med raka gator och avenyer, en fin ”gamla stad” – kaféer och plataner som i alléer kantar gatorna – jag minns i alla fall en sådan gata, och där var som i södra Frankrike – så har det legat flera Ukrainska städer i den trakt, där Cherson eller Kherson (på ukrainska !) ligger nu.

Jag är övertygad om att Kherson-borna också har sin ”Glenn” och sin Göteborgsmässiga humor, för de hade de i alla fall 2004, när jag besökte stan. Kanske utgör även den ett vapen, att ta till i dessa tider. 1 Maj i Kherson, 2004- var inte alls någon socialistisk helgdag, utan en ledig dag för människorna, en dag utan all politisk betydelse, då de strosade i sina parker – upplevde frihetstorget – som ni kan se på videon ovan – och mycket annat.

Bland alla marmorpalats och 1800-tals byggnader av det slag som man också kan se i Helsingfors – där märks ännu det ryska inflytandet – körde enstaka röda SL-bussar omkring – en lätt surrealistisk syn och upplevelse, ibland allt det ryska och ukrainska. Sverige hade under denna tid ett konsulat i en stad vid namn Kachovka, och var rikt på Ukrainska affärskontakter, bland annat inom dess livsmedelsindustri. Och så kom det sig, att gamla bussar faktiskt kunde doneras till stadens linjenät.

Hur det kunde se ut i Kherson, före Putins krig – om sommaren och våren (bildkälla Internet)

Kherson – eller Kimbrike Chersonessos, som antikens greker kallade området, inklusive halvön Krim, var en gång Kimbrernas eller Kimmerernas hemland, befolkat av Sarmater och Skyter, och nämns i den Isländska Ingvars Saga Hin Vitförla. Mats G Larsson, den svenske forskaren har skildrat den delvis legendartade, men ändå väldigt sanna berättelsen i flera böcker, som jag rekommenderar er att läsa.

Kherson var en stad av den vitaste marmor, står det i sagan – och det stämmer i viss mån fortfarande. Den låg i en grön och välkomnande trakt, och man märkte genast, att kvinnorna där var ovanligt vackra, säger sagan – det stämmer också, för jag har sett det med egna ögon. Kherson skulle – under antiken – vara huvudstad i det land Amazonerna kom ifrån, och både ytterst moderna rörelser som FEMEN och Asgarda – den senare rörelsen var ett slags kvinnlig kampsport-organisation, som både blandade element från Asatro och japansk Kendo och mycket annat – driven av en kvinnlig fitness-instruktris från Mosva, samt hennes filosofiske man på sin tid – sist man hörde om dem var för över 8 år sedan, och just den rörelsen kan – liksom FEMEN – Kherson var ett av deras starkaste fästen – nu betraktas som skäligen utdöd – mot bakgrund av de senaste krigshändelserna.

 

Khersons moderna förorter – före kriget. Rysk Pre-fab, men ändå grönskande, lummiga och fulla av strövområden. Dnjepr skymtas på avstånd.

Under 2000-talets två första decennier fick Kherson ibland ett oförtjänt dåligt rykte, eftersom hamnstaden – som också är en universitetsstad, liksom Göteborg – skulle vara hemort för alla de ”mail order brides” eller ”postorder-brudar” som sökte sig över till väst – men sådan verksamhet förekommer i hela Östeuropa, och det var fel redan då att ge de ovanligt frimodiga kvinnorna i just Kherson skulden för alltsammans. Ni kan lita på mig i det avseendet, för jag minns åtminstone två av dem, och de var inte blyga, inbundna och smittade av allt det, som förekommer i det numera halvmuslimska, genomkristna Sverige – som kallats för ”Hängbröstfeminismens Saudi-Arabien” – jag säger inte mer än så – men under pågående krig, behåller jag mina berättelser och minnen för mig själv, liksom minnet av alla de människor jag mött.

En annan sida av Kherson är dess skeppsvarv, och dess hamnområden – det stora Komosomolsk-varvet, till exempel, där den ryska Svarta Havsflottans kärnvapenubåtar renoverades och byggdes. Minst 10 000 personer arbetade i den industrin under dess höjdpunkt, men redan år 2004 var allt förfallet. Enbart varvsinvaliderna – en trasig, brokig och hålögd skara – bestående av gamla arbetare – var kvar, och skötte om resterna av sitt gamla ubåtsvarv – inne på området rådde fortfarande fotoförbud, men jag minns dem – särskilt hur ryska läkare kapat av förstörda underben nedan om knäleden, och inte vid knäet som hos oss – sågar man av en människas skenben och vadben på detta sätt, är det för det första risk för infektion i benstumpen, för det andra blir den obekväm, där den sticker ut bakom knäet i rak vinkel, och för det tredje kan där bli komplikationer, bensmärtor…

Många var sönderslagna, och saknade både fingrar, händer eller hade fullt av ”svetsloppor” och ärr i ansiktet, men som varande utbildad plutonssjukvårdare, kunde jag i alla fall bidra med något ur mitt fältapotek, och enklare omläggning av sår, den gången – anno 2004. Det var en insats som jag aldrig räknat med, men som var nödvändig redan då – fråga mig inte hur situationen är just nu, eller hur den blir om några dagar… Vi avtackades vederbörligen genom att bli kallade för ”arbetarklassens hjältar” av varvsdirektionen, till och med – mycket har man kallat mig genom mitt långa liv, Hedning som jag är – men ”Arbetarklassens hjälte” – det är en titel jag aldrig förr har blivit tilldelad. ”A working class hero is something to be” skrev en gång John Lennon, men det är förstås en annan historia

Ett annat kapitel är stadens hundar, som också förde ett hårt liv – och jag skriver detta eftersom jag särskilt minns en hund, som fick lämnas kvar – därborta. Kvinnor kan man både ha och mista, för de tröstar sig fort – men en hunds lojalitet – den är långt större än människornas, för hundar biter inte den hand som föder dem, och de sviker dig aldrig. Jag gjorde mig till och med en liten staty i en bit funnen marmor över honom, som ett ”sjömansarbete” – och den finns ännu i mina samlingar – nu nedpackade – men kanske tar jag en gång fram den, när kriget nu slutar.

Våren fortsätter närma sig den svenska huvudstadens nordvästra sektor, i vilket jag sitter och skriver detta. Befolkningen i övrigt sövs och dompteras av svenska media och lögnaktiga journalister, tillsammans med en ännu lögnaktigare (S)-märkt Regering, precis som vanligt.

Få – om ens någon – vill inse vad det pågående kriget i Ukraina faktiskt handlar om, innan det kommer hit till oss på allvar.

Vi kan fortsätta att hoppas på det bästa, på mänskligheten och på våren; men vi bör inte ta ut någon seger i förskott. Tiderna är hårda, och de kan bli hårdare ändå.

Tills vidare uppmanar jag er att göra aktivt motstånd emot allt vad ni ser av Putinism, motstånd emot allt vad ni ser av Totalitära läror och stater, motstånd emot allt vad ni ser av kristendom och islam, motstånd emot allt vad ni ser av Ryssland – och hålla fast vid Hedendom och Humanism, precis som jag.

Dyrka våren, Dyrka Freja – vars månad Maj snart kommer – men gör det med förstånd, och utan att glömma den kamp, som fortfarande pågår.

Valborg – Walphurgis – Valfreja

”Galna Gretas” retorik alltmer som Vladimir Putins….

Få torde ha lagt märke till det, men ”Galna Greta” eller Greta Thunberg, som hon ibland kallas – använder numera en retorik och ett uttryckssätt, som är på pricken likt Vladimir Putins.

Den svenska Regeringen har givit ett miljöprövningstilltånd till den grundligt utredda gruvan i Kallak, och de flesta renägare och företrädare för Samebyar i närheten uttrycker sig med försiktighet, medan näringsminister Karl Peter Thorvaldsson inte gör större affär av en 100 hektar stor grop inne på ett 1300 hektar stort område – och det behöver man heller inte göra, nu när frågan ändå blivit grundligt utredd i nio år.

Asbergers och alkoholskador under graviditeten kan ge upphov till stora beteende-störningar längre fram i livet

Ändå står detta sjuka barn – formellt sett några månader över 18, men intellektuellt sett kvar på en sjätteklassares nivå – kvar och skriker att Svenska staten är rasister, nykolonialister, att Sverige ska få evig skam, att ”detta datum ska ihågkommas i den mänskliga historien” och så vidare och så vidare – och hon låtsas fortsatt vara Same, samt ger sig ut för att vara en sådan – trots att hon inte kan det ringaste om renskötsel, inte har det minsta av samiskt blod i ådrorna och inte på något sätt kan vara företrädare för en påstådd ”urbefolkning” som invandrat hit österifrån under århundradena närmast efter vår tideräknings början – för några bevis för en samisk närvaro och en renägar-kultur, i motsats till renjägare är faktiskt inte äldre än så.

Det enda ”Urfollk” som finns inom det nuvarande Sveriges gränser är och förblir de etniska svenskarna, som spårats tillbaka ända till 30 000 år före kristus, och som kom hit i samband med istidens slut för ca 14 000 år sedan. Om några ”urfolksbestämmelser” alls borde tillämpas i vårt land, så är det den stora etniska majoritetens – för närvarande nedtrimmad till 75 % genom ett på mycket kort tid genomfört befolkningsutbyte som gäller, och majoritetens lagar – därmed punkt. Detta är elementära fakta, och inte alls svårt att förstå. Till och med grundskole-elever borde kunna begripa det.

 

Enligt Greta Thunberg är den nuvarande Socialdemokratiska Regeringen RASISTER… Kan det stämma ? En viss Stefan Löfvén lär ha sagt att målet med Regeringens politik är att Sverige snabbt skall förvandlas till ett ”blandland” och genomföra ett befolkningsutbyte – så visst finns här RASISM – men vem riktar den sig emot ? (källa SCB – diagram över Sveriges nutida befolkningsutveckling)

 

Om 22 Mars i år alls kommer ihågkommas för något i framtiden, blir det inte för beslutet om en vidare utredning av en skäligen obetydlig svensk järnmalmsgruva – men Greta Thunbergs retorik är mycket lätt att känna igen – liksom andra – renodlat sjukliga eller skall vi säga psykopatoida drag i hennes personlighet.

Det har till och med på allvar i pressen diskuterats, om en del ryska ledare kan uppvisa samma personlighetsdrag, och jag tror inte vi kan missta oss på den saken heller, även om vi inte ska överdriva. En annan bloggare vid namn Carl Bildt har idag – via det Ukrainska Försvarsdepartementet (jo, faktiskt – dessa har haft följande TV-inslag uppe på sin twitter-sida från vad som sänds i rysk TV och ryska media just nu. Även tidigare har jag ju för egen del haft just herr Bildt på besök här i min blogg, och kanske kan han då – som en förhållandevis saklig man – som ofta kvarhåller just det nordiska eller cirkumpolära perspektivet – bidra med en del intressanta synpunkter:

Det är kriget i Ukraina – inget annat – som månaden Mars 2022 skall ihågkommas för i framtiden – och inte Greta Thunberg, sanna mina ord !

Såhär låter den ryska retoriken – märk likheterna med Greta Thunbergs ADHD-mässiga svammel:

Vad är likheterna mellan ”Galna Greta” och de ryska demagoger och TV-journalister vi ser här ?  Kanske borde vi stanna upp ett tag, och försöka beskriva dem närmare.

1. Både ”Galna Greta” och andra media-fenomen är noggrant regisserade individer, som inte ens skriver sina tal och texterna till sina framträdanden själva, utan bara tjänar som ”nyttiga idioter” för en viss, fast kontrollerad ideologi

2. De omges av ja-sägare, fullständigt avskärmade från den yttre verkligheten, och kan inte ”ta in” fakta som lätt motbevisar deras falska verklighetsbild – ett av de främsta tecknen på en verklig psykopat, eller i alla fall en psykopatoid personlighet. Detta lilla ”entourage” rekryteras också ur den styrande makteliten, och är till för att producera lättköpta ”sanningar” som ska domptera och ”träna” det egna folket för vad som kommer.

3. Psykopaterna företräder alltid en extrem ideologi, driven inte bara till sin spets, utan ren absurditet. Det är så man känner igen dem – deras yttranden har ingenting med realism, realistisk politik eller ens realiserbara mål att göra – men det värsta är som vi vet – att vanligt folk tror på dem…

 

Dessa två de är – LIKA SOM BÄR – och för övrigt nog det är – Samma PSYKOPATER här som där….

 

Kring Järnvägsarbetarna i Belarus….

Jag antar att ganska många av mina läsare aldrig ägnat växlarna, ställverkspersonalen och bangårdsarbetarna på de Belarusiska eller rättare sagt Vitryska Statsjärnvägarna någon närmare tanke – men det borde kanske samtliga, varenda en och alla av mina läsare ändå göra. Igår nämnde jag båtar och maritima ämnen, på tal om vissa hamnstäder; men även järnvägen – detta sorgligt bortglömda transportmedel – har fortfarande sin roll att fylla, särskilt i tider av kris eller krig.

Dessa män från lokverkstäderna i Gomel, stickspåren i Retjutsa, eller lastramperna i Svedske (jo, det finns faktiskt en sådan ort) – eller vad vi nu ska tänka oss – är faktiskt något av Europas okända hjältar just nu – och dessutom hederliga människor, även om de här i väst brukar vara tarvligen bortglömda för det mesta. Skitiga av dieselfett och och allehanda smuts, som lätt samlas i brännolja och andra ämnen som förekommer på en järnväg, går de hem och tvättar av sig det allra värsta om fredagarna, precis som oss andra – och umgås väl också med hustru och barn, om än inte med vodkaflaskan, mer än på särskilt påbjudna nationella festdagar, då deras Regering anser att detta är vad de borde göra – för sådant är livet i Belarus.

Det svenska huvudskyddsombudet på denna bild, har förstås ingenting ingenting ingenting alls att göra med vad som skildras i detta inlägg….

Och kanske är livet också – i viss mån – exakt så i Sverige också – ibland svenska järnvägsarbetare, vars liv ibland är mycket, ja nästan slående likt vad som upplevs ibland deras Vitryska kollegor. Vi vet också att Volodymir Zelensky – ingen ringare person, just han och bara han i egenskap av sitt ämbete som Ukrainas President i ett tal i Sveriges Riksdag igår tackade de svenska Hamnarbetarna och Transportarbetarna för sin blockad av ryska fartyg. Dessa män gör vad den Socialdemokratiska Regeringen med ”Magadan Magda” Andersson i spetsen hela tiden vägrar göra, och inleder en mellanfolklig solidaritetsaktion. Vem kunde ha trott det ?

Också i Belarus sker nämligen dylika Mellanfolkliga solidaritetsaktioner, märkligt nog. Vi vet att den ryska armén fortfarande är mästerlig i att ilasta eller rättare sagt upplasta sin materiel på järnväg, och att en hel stridsvagnsbataljon faktiskt kan lasta på flakvagnar inom loppet av föga mer trettio minuter – men underligt nog kommer järnvägstransporterna sällan fram. De hamnar ibland på fel spår, växlingen går inte alls som den skall, vagnar i ett och samma tågset kopplas inte ihop på rätt sätt, utan kommer på drift, och börjar ibland av egen kraft rulla ned för rangerryggarna åt alldeles fel håll… Ja – visst är det anmärkningsvärt… men det har sin enkla och naturliga förklaring…

Vad skedde på vissa järnvägsstationer i Belarus, natten den 24 Februari ? Och varför misslyckas ibland sådan ”transitering” ??

Alltihop beror på historiska faktorer. Belarus eller Vitryssland, Polen, Ukraina och Litauen har en gång i tiden varit samma nation, samma land – och del i ett Östeuropeiskt rike som var större än Moskovien, ja större än det egentliga Ryssland, större än Republiken Novgorod till och med – och dessa folk betraktar varandra än idag till mycket stor del som grannar och bröder. Danskar, Norrmän och Svenskar har ibland haft sina krig, de också – men i stort sett har de alltid varit brödrafolk, som talat samma eller liknande språk, och antalet ”Bondefreder” i gemensam svensk, dansk och skånsk historia är som de flesta bildade svenskar vet – legio !

En gång fanns ett gemensamt polskt-litauiskt-ukrainskt-vitryskt rike, som sträckte sig från Östersjön till Svarta Havet, och som i mer än 500 år var en stormakt att räkna med…

Under denna fjärran tid fanns inget Ryssland, inget Mongol-välde och närapå inget Moskva – och inte ens idag vågar Lukasjenko ge sig ned i det Ukrainska blodbadet. Vitryska militära förband visar en i västs ögon underlig passivitet – som naturligtvis också har en mycket enkel förklaring, sett emot nutidens historia – med tanke på de protester, som redan skett i Belarus på senare år, så vågar helt enkelt dess diktator inte att gå med i ett krig som snart skulle visa sig mycket impopulärt, och utlysa fler vågor av folkligt missnöje – utan har – av fullt förståeliga skäl – hittills hållit sig utanför allt sådant utrikespolitiskt ”vingleri” – trots upprepade påtryckningar från Kreml om att han borde göra slag i saken…

Därför kan nog Oleksandr Kamyshin – chef för de Ukrainska statsjärnvägarna – nog sova lugnt om nätterna ändå – allra helst som han antytt det i en Intervju med Radio Free Europe. Ukraina och Vitryssland har numera inga direkta järnvägsförbindelser, för de spåren har blivit avbrutna, och trots att järnvägen mellan Gomel och Ukrainska gränsen fortfarande fungerar som ryska arméns försörjningslina nummer ett, kan man aldrig riktigt veta hur det står till med just den järnvägslinjen, för… (jag citerar !)

“I believe that among the Belarusians — and particularly among the rail workers — there are still honest people,” he said. “I don’t want to betray them. I am grateful to them for what is happing today…. And I am sure that the honest people in this organization will be able to stop the work of Belarusian railways regarding the transfer of military equipment in the direction of Ukraine.”

Så – ni ser – gott folk – den enskilde järnvägsarbetaren kan vara en okänd hjälte – och samtidigt med det krig som rasar i Ukraina, har 41 Ukrainska järnvägsarbetare dödats i tjänsten, medan 40 sårats – enligt uppgifter från 20 Mars i år. Rysslands krig har inte avgjorts till dess egen fördel, trots försenade vapentransporter från ett Sverige, som är påfallande likgiltigt för att ge militärt stöd till Ukraina, och som allrahelst ser till sina egna, snäva intressen – trots att den nuvarande svenska Regeringen mycket väl vet, att den inte borde göra så.

De Ukrainska Statsjärnvägarna har också – som alla av oss numera vet – transporterat mer än 3 miljoner av sina egna medborgare i riktning Västeuropa, samt mer än 10 miljoner personer från de östra till de västra delarna av Ukraina, efter vad det ser ut. Detta är fakta, och fakta går inte att förneka – och att förflytta alla dessa människor är också en bragd i sammanhanget. Hur bra tror ni förresten att svenska SJ skulle lyckas i en liknande situation, som den nuvarande i Ukraina ? Tror ni alls våra Statsjärnvägar skulle kunna uppnå ett sådant resultat, under de omständigheterna ??

Ja, kort sagt – det är mycket sant, vad den gamla amerikanska visan säger:

Headaches and heartaches
And all kinds of pain
All the part of a railroad train
Sweat and toil  – the good and the grand
Are part of the life of a railroad man…

 

 

Ropucha

Hedning som jag är, så vaknar jag tidigt, och somnar alltid sent. Exakt klockan 0623 går reveljen, vilket är ovanligt sent i mitt fall, eftersom jag annars alltid vaknar 0520 varje arbetsdag, och sällan lägger mig före 2330. Jag kan å andra sidan konsten att sova i alla sorters fordon, från SL-bussar till tåg och till och med pbv 302, stridsbåt 90 eller exempelvis helikopter 15. Jodå, kära läsare – var viss om att jag under ett långt liv fått förmånen att åka dem allesammans…

Men det första ord jag tänker på, och det första som kommer in i mitt medvetande denna morgon, just idag – är ordet ”Ropucha” – vilket står i eldskrift framför mig, som om det vore skrivet i luften med stora, röda bokstäver.

Hallucinerar jag ? Ser jag in i framtiden, eller har jag blivit ”synsk” – som Hedning borde jag ju vara väldigt ”Clairobscure” – så hur kunde jag veta vad som faktiskt hände, just idag – INNAN det hände ? Den frågan skall jag få be att återkomma till här nedan, efter det att jag behandlat dagens händelser.

Rummet jag sover i är ganska litet, och håller absolut inte någon ARA-standard – dess luftkub är mycket mindre än 7 kubikmeter, vilket är den luftvolym en normal mänsklig varelse ungefärligen förbrukar på sju timmars sömn eller vila. Allt det här råkar jag veta, och det är inlärd kunskap sedan länge – dessutom har jag besökt något som hette och heter det 9 Fortet utanför Kaunas, Litauen – ifall ni som är mina läsare eller läsarinnor (nej, något tredje finns inte – ni är antingen det ena eller det andra !) är tillräckligt bildade för att komma ihåg vad som hände där. Ni övriga, som inte är bildade eller inte känner till historien kan lika gärna dra åt Hels Vite, dvs DRA ÅT HELVETE just nu, precis i det här ögonblicket, och för evigt sluta läsa den här bloggen – det är inte för obildade, sinnessvaga eller de av er som är ”i anden fattiga” som jag skriver det här – utan Solis Sacerdotibus, ifall ni nu råkar veta vad jag menar med just det.

Exakt klockan 0823 – knappt två timmar senare, nås jag av meddelandet att en kraftig explosion inträffat i staden Berdyansk, vid Azovska sjön, Ukraina. Senare under dagen skall det visa sig att minst två större ryska örlogsfartyg är utslagna precis där – och ett av dem är – som om av ett rent sammanträffande – av Ropucha-klassen.

De flesta sk. ”oberoende” journalister vi har i Sverige kan inte ens bekväma sig till att stava namnet korrektde ryssvänliga ”alternativmedia” vi har stavar det till exempel med TJ – vilket är helt inkorrekt på alla världens kända språk, mycket beroende på att korrekt stavning är -ch i det här fallet, och ingenting annat. Inte mindre än 4 fartyg av Ropucha-klassen är i det här ögonblicket stationerade i Östersjön, och de av er som bor på Gotland, kanske i en mycket nära framtid får stifta närmare bekantskap med dem, och hur mycket trupp de innehåller. Det rör sig om fartyg som är mer än 100 meter långa, och som vart och ett kan transportera två hela kompanier ryskt marininfanteri. Ni som följt med i den här bloggen ett tag vet att jag läst öppna källor, som berättar att minst två brigader ryskt marininfanteri befunnit sig på Krim-halvön, och att en bataljon i förra veckan sattes in emot staden Mariupol, där den redan är invecklad i hårda strider med en Bataljon ur Azov-Regementet (just det, det rör sig om ett Regemente om tre bataljoner, kära idioter och före detta sportjournalister på SvD – och dess soldater är visst inte ”Högerextrema” utan patrioter, som försvarar sitt land)

Nu försöker man alltså med Berdyansk, den enda hamnstad i Azovska sjön som fortfarande är öppen, och som skulle ha intagits av ryska styrkor så tidigt som 24 Februari, men ändå utlöses en kraftig brand i hamnen… Vad är det som har hänt ? Ukraina har inte tillgång till sjömålsrobotar eller några marina enheter av större betydelse, särskilt inte i Azovska sjön. Rysk trupp spärrade ju bron över Kertj-sundet från flyende ryssar, som söker sig bort från Krim så sent som igår, och i minst åtta års tid har Ryssland haft full kontroll över dessa farvatten – så vad händer ? Jag inser, att eldgivningen måste komma från landsidan. Men – skjuter Ukrainarna artilleriraketer då, GRAD kanske ? Har de fortfarande attackflyg i luften ?? Det senare tror jag knappast – men hur vore det med ett välriktat psk m/86, eller möjligen en ensam rb 57 ? Kan det vara rätt sorts vapen – hanterat av en man eller kvinna med säkert sikte, och i säkra händer ?

Det får vi nog aldrig veta svaret på, kära läsare – men en enda beslutsam individ – eller ett litet fåtal individer, kan avgöra mycket.

Man har senare konstaterat att det ryska fartyget BDK-69 Orsk (Alligator-klassen) som skickades in först var proppfullt med ammunition och sprängämnen, och nu gick det under. Minst ett Ropucha-fartyg blev satt ur stridbart skick, och brann fortfarande omkring kl 1730 idag. Ett annat har setts röra sig runt, runt på Azovska sjön i cirkel, medan det också delvis brinner och desperat försöker göra undanmanövrar på klassiskt vis, trots att inga ukrainska fartyg ens finns på Azovska sjön, och därför inte kan dyka upp ur dimman. Minst tre Ropuchas har iakttagits i området, förutom det som förstördes, trots motstridiga uppgifter i vanligtvis trovärdiga internationella media.

Ropuchas har, lika lite som andra typer av moderna örlogsfartyg, någon större bepansring, och skjuter man bara en enda granat av rätt sort genom deras glas- och kolfiberskrov, så skulle det för den delen sätta dem i brand lika lätt som vore de av trä. Även träfartyg har jag ju såsom varande Hedning själv seglat och rott för hand genom liknande vatten, som alla vet.

När vi diskuterar Azovska Sjön och Svarta Havet, kom då ihåg att det var vi HEDNINGAR som var där FÖRST !

Jag märker också att SvDs redaktion ändrar de rubriker och den text som skrivits av en av deras mest odugliga medarbetare. ”Jan Majlard” som han heter, har verkligen inget gott rykte i publicistiska sammanhang. Han är känd för att vara en ”riktig pajas” enligt många – det finns hela Fb-grupper om just honom, boende i sin fina villa på Bergdalsvägen 47 i Saltsjö-Boo som han ju är. Han är knappast någon, som ska yttra sig om vad som händer i staden Mariupol just nu. Kanske någon av mina läsare ville bjuda honom på restaurang någon kväll – med ett litet glas ricinolja som kvällens absoluta ”clou” – jag tror det skulle passa honom bra – nu när han skriver så ryssvänliga artiklar. Men – för all del – vi ska väl inte önska våra kära ”medsvenskar” illa eller – trots att det framgår ganska väl, vem de är lojala med…

Nu har SvD – hastigt och lustigt sedan vidpass kl 1000 idag ändrat sin text – klara tendenser till ”papegojmässig upprepning” finns vad gäller denna tidningsmutspublikationer som DN skall vi inte ens tala om…

I dagens SvD fanns det till exempel infört en kria om Mariupol, signerad av en viss Sara K Lindquist, som bara gjorde ett lågstadiemässigt referat av vad Mstyslav Chernov, reporter från Associated Press och en av de absolut sista journalisterna i just den staden, skrev för två dagar sedan. Sedan dess har det nämligen inte kommit ut ett enda reportage därifrån – man vet att stadens BB bombats till grus och aska, liksom stadens finaste teater och dess konstskola, men den slutstrid som nu utkämpas inne på stålverket Azovstals område, skriver naturligtvis svenska media inte ett enda ord om, lika lite som situationen för de 100 000 eller så Ukrainska civila som fortfarande befinner sig inne i Mariupols centrum, de flesta av dem utan några större mängder mat eller vatten.

En organisation som kallas ”Svenska Ryss” nej förlåt vad skriver jag – ”Svenska Freds” skall det naturligtvis vara – skriver fortfarande på sina hemsidor att Azov-regementet uteslutande består av ”nynazister” och tjänstgör därför själva som Putins Papegojor. Man kan inte ens kalla dem för ”nyttiga idioter” längre, eftersom de i högsta grad är onyttiga. SvD besudlar sina sidor genom att ge dessa ”nötter” flera uppslag och sidor, och upprepar deras onyttiga idiotargument om att ”krig slutar alltid vid förhandlingsbordet” (ja – sedan REN HANDLING respektive den starkare sidan tagit saken dit !) och trams som ”pansarskott och robotar kan komma i fel händer, och därför användas emot dem vi skulle hjälpa” vilket är en ren upprepning av vad som skrevs i ryska media för någon dag sedan, och dessutom ren dumhet, eftersom det rör sig om engångsvapen. Till och med en berusad fyraåring eller ”Galna Greta” borde känna till att pansarskott och robotar skjuter man endast av en gång och sedan aldrig mera – därför kan de inte användas flera gånger – för sådana är fakta !

Sankta Javelina – Pansarskottens och Robotarnas gudinna – samt det enda Grekisk-Ortodoxa ”Skyddshelgon” ni behöver..

Idag har naturligtvis också Ukrainas President, Volodymir Zelensky – som han vanligen stavas i utlandet – hållit tal inför den svenska Riksdagen, som inte på minsta sätt lät sig bevekas, inte på minsta sätt omprövade sina felaktiga och försenade beslut, och inte på minsta sätt gav den Ukrainske presidenten det stöd han verkligen behöver – annat än i ord, ord och åter ord – meningslösa ord, för övrigt – som ”Magadan Magda” Andersson – den suggan ! – lovat ”ta med sig till Bryssel” ungefär som om hon ingenting kunde besluta, ingenting kunde ordna eller ingenting kunde göra själv.

Ni som läst denna blogg vet redan, att Ukraina så tidigt som 6 Mars begärde av Sveriges regering, att få sig tillsänt flera robot 56 – som man är i desperat behov av – samt psk m/86, luftvärnsmissiler, stridsvagnsminor och mycket annat – ”en hel lista” som vår Utrikesminister Ann Linde – enligt media ”rörd” av presidentens tal – krokodiltårar och spel för gallerierna endast – tydligen uttryckt det.

”Moder Svea” eller Magdalena Andersson, som nu påstås vara ”landsmoder” är sannerligen inte mycket att hurra för…

Vi vet redan, att ”Magadan Magda” först åkte till Boris Johnson i London, samt uppgavs ha ett långt samtal med honom – medan hon inget gjorde.

Sedan åkte hon till Bryssel och EU – medan hon ingenting ingenting gjorde.

Gammalsvenskby i Ukraina, med mer än 180 kvarvarande svensktalande – (ca 20 av dem har nu räddats, helt utan vår Regering och enbart genom frivilliga insatser – den senaste ser ni på länken här ) blev under tiden inringat av rysk trupp – medan Magdalena Andersson ingenting ingenting ingenting gjorde eller sade…utom sina ”ord som skulle till Bryssel ”- värdelösa vackra små ord, som ingenting ingenting betyder…

Har denna kvinna alls något samvete ? Vad svarar hon Zelensky med, annat än rena floskler ??

 

Nu får Ukraina ytterligare 5000 helt föråldrade pskott m/86 från det fjärran 1980-talet – och det var alltsammans. Det är den enda hjälp Regeringen Andersson och Sverige ger – efter att ”Magadan Magda” förhalat, skjutit upp, prokrastinerat, försenat, dragit i långbänk, och varit overksam – i hela 18 dagar och mer än så…

Hjälpen kommer för sent. Mariupol brinner redan. Azov-bataljonen och dess sista försvarare har tur, därför att deras egna fortfarande hjälper dem, och för att en enstaka hedning i Sverige fortfarande kan se, fortfarande vet och fortfarande bryr sig – men det var det hela. Liberalerna – som en gång var ett Folkparti, och till för det etniskt svenska folket – har krävt utbildningsintensiva robot 70 till Ukraina, och Ulf Kristersson lovar att ”vi ska göra mer” men kan inte svara på när eller hur.

Initierade bedömare vet, att den ammunitionen lika gärna kan skjutas bort på en enda dag, och även om den fortfarande – i rätt händer – är effektiv emot enstaka pansarskyttefordon (förutsatt att man träffar med 3-4 pskott i samma fordon eller har enorm skicklighet eller oerhörd tur ) samt förstås opansrade lastbilar och annat – så är den helt värdelös emot T 72, T 80, T 90 eller varje form av modernare stridsvagnar.

Visst – det var ”en ära” för oss att höra Zelensky tala, och se en verklig ledare och en verklig politiker i TV – för en enda gångs skull – men det var inte det, som behövdes.

Vad som Sverige skulle ge och BORDE ha gett av hjälp och bistånd, gavs idag av Storbritannien – ett verkligt NATO-land – och just den politiker – Boris Johnson – som Svenska media hela tiden kritiserat. Bland annat har vi ju katoliken Erik Helmerson i DN, som skrivit om ”vilda fester på 10 Downing Street”, ”honom skall det brittiska folket ta hand om” och annat i den stilen…

England does its duty ! 6000 nya Rb 56 med svenska komponenter är ÄNTLIGEN på väg !!

Zelensky har varnat det svenska folket för vad som kan hända angående Rysslands planer för Gotland. Harald Stoltenberg har också varnat för den upptrappning i form av kemiska vapen, som redan är på väg från Rysslands sida. Ni som har ett bra underrättelseunderlag och kan konsten att dra slutsatser, har redan sett två industrier ge ifrån sig allvarliga ammoniakutsläpp inne på Ukrainskt territorium, hört om minsprängningarna vid Ukrainska kärnkraftverk, de anlagda bränderna i den ”förbjudna zonen” nära Chernobyl, och andra liknande händelser, som utspelats just idag.

Jag spår fördärv, kära läsare. Jag har dragit mina slutsatser av dagen, och en av dem är vad den gamle knarkaren och fullblodsheroinisten William S Burroughs sa – på sin tid: ”If you cut too deep into the present, the future leaks out”.  Eller på mitt sätt – och på engelska ”Information forms a gateway between what you don’t know that you do know – and so you actually know more than those who don’t know, once you are in the know – if you’re able to draw conclusions…”

Eller – som en av mina instruktörer inom underrättelsebranschen en gång sa: ”Fakta innebär Slutsatser” – men först måste man ta reda på – vad som VERKLIGEN är fakta…

HANDLING väger alltid TYNGRE än bara ORD – för oss HEDNINGAR och ASATROENDE –

Därför ska man alltid utgå vad som faktiskt HAR hänt och HÄNDER – inte det man TYCKER eller TROR sig se.

Mariupol brinner fortfarande – men minst 1 bataljon Marininfanteri har idag inte kommit dit, utan BESEGRATS av de Ukrainska styrkorna.

Det inger hopp för morgondagen – och i morgon skall jag berätta lite för er om Ryska media – som ljuger nästan lika bra som SVT, SvD, DN och andra ”konventionella svenska”

Vårdagjämning 2022 – och ett krig, som ännu pågår

Idag är det Vårdagjämning, ett viktigt datum för alla Hedningar. Vinterhalvåret slutar, och ett nytt halvår börjar. I Mälardalen är det den första varma vårdagen, men landskapet är ännu bart efter vintern – och vi är i den tid då ”föråret” slutar. Människorna njuter av vårsolen, men glömmer vad som sker bara några hundratal mil bort i Öster. Mariupol brinner, och Ukrainas folk får offra sig för Västeuropas frihet – är en hållning, likt den vår Regering står för egentligen moralisk ?

På statstelevisionens sedvanliga nyhetsutsändningar 1930 erinrar man om Sverker Göransson, och det svenska ”enveckasförsvaret”. Ukrainas armé har stått utan nästan all hjälp i tjugofyra dagar nu, frånsett en del tillförda vapen. De har kanske visat resten av Världen vad vi alla borde göra, och vad vi borde ha slagits för. Amerikanska bedömare skriver nu att Rysslands invasion ”nått sin kulmen” och att Ryssland ”doktrinärt sett borde avsluta kriget, reorganisera sin armé eller sluta en separatfred, eftersom målet att erövra hela Ukraina nu framstår som onåbart.

En Ikon för dagen ?

Mariupols fall framhålls som oundvikligt, och man vet att minst fyra ryska örlogsfartyg nu beskjuter staden. Cirka 200 000 av 450 000 civila uppges finnas kvar i stadsområdet, och under dagen har det förekommit uppgifter, som säger att Rysk militär tvingar med sig civila ukrainare i riktning österut för att ”omlokalisera” dem till städer långt inne i Centralasien och Sibirien – ytterligare folkrättsbrott rapporteras också – de kommande dagarna kommer att visa, om dessa uppgifter är sanna eller inte – i dagens av mobiltelefoner översållade Värld, kommer det bli svårt att hålla något sådant hemligt.

Azov-regementet – som SVT fortfarande skäller för nynazister och benämner med öknamn, skamligt nog – kämpar en hård, skoningslös strid i vad som är ett av Europas största stålverk, och utlandet kan bara bevittna vad som här sker. Människor offrar livet för allas vår frihet. Ett större blot och offer kan aldrig tänkas, än att ge sitt liv för friheten – och det är VÅR frihet detta regemente dör för att försvara. Vi borde alla hedra deras minne, om vi nu inte kan göra annat.

En annan skildring av slutstriden vid Mariupol, och ett heroiskt sista försvar. (Källa ”Jomini of the West”)

Och kriget i Ukraina visar kanske en sak. Det är ute med islam, österländsk despoti, kristendom och Putinism. Inget av detta kan försvaras i längden. I morgon segrar den västerländska Humanismen, Polyteismen och Hedendomen. Kanhända befinner vi oss ändå i början av en ny tidsålder, kanhända spirar något nytt också ur denna meningslösa förintelse av en stad. De amerikanska bedömarna menar, att även om det nytillkomna Marininfanteriregementet och de sju bataljonsstridsgrupper som omringat staden nu skjuter den sönder och samman, så kommer de ändå förlora så mycket av sitt manskap att de ändå blir upprivna, och de kommer därför sannolikt inte kunna fortsätta sin erövring av Ukraina på annat håll. Stadserövringen kostar mycket mer, än vad som skulle låta sig vinnas.

Ryska rester i vårsolens glans – 20 km från Mykolaiev, och ca 80 km från Gammalsvenskby

Initiativet har förlorats också på annat håll. Anfallen emot Kryvyi Rih fortsätter, men ryssarna står ännu 20 km från den staden. I Kachovka och Cherson demonstrerar befolkningen fortfarande på gatorna, trots närvaron av ryska säkerhetsstyrkor. Vid Severodonetsk pågår fortfarande strider – här ett klipp från de ukrainska styrkorna.

Luftvärnselden skakar Kiev, och i förorten Brovary på östra sidan Dnjepr, anländer bussar med evakuerade – för Ukrainarna lyckas faktiskt med att evakuera sina egna från den terror och de bombardemang, som ryssarna utsätter dem för. Vi här på Hedniska Tankar fortsätter att träget bevaka situationen, nu när vi inte kan hjälpa Ukraina på annat sätt – genom att föra fram vad svenska media inte vill se, att rapportera om den militära situation, som svenska media hela tiden ignorerar. Utländska experter antar nu att kriget kan fortsätta som en blodig utnötningsmatch i veckor eller månader – om omvärlden inte griper in på allvar, och visar Ryssland att fortsatt krig och fortsatta illdåd och grymheter emot ett fredligt grannfolk är en civilisatorisk omöjlighet.

”Vårbild” från Irpin utanför Kiev, nu två dagar gammal – det kunde lika gärna vara Sverige – men kriget emot despoterna, utkämpas DÄR !

Oden, Valfader – ryttarnas och stridernas gud – uppstod en gång på Ukrainas slätter, efter vad många forskare tror. Och Ruriks ättlingar är honom i sanning värdiga.

Överallt strider denna vår, överallt det totala kriget. Men ur den striden växer något nytt, och kanske ett starkare Ukraina.

Bilden ovan – klicka på den för att nå en förstorad vy – visar situationen vid Sievorodonetsk, som denna viktiga knutpunkt heter på Ukrainska. Det bedöms, att den ryska anfallskraften nu är uttömd, och att man inte lyckas omringa staden – Ukraina kan mycket väl omgruppera sina två brigader och resterna av en enstaka lokalförsvarsbataljon åt sydöst, för att undvika ett nytt Mariupol – i längden vinner de på det – eftersom terrängen söder om staden inte är helt platt, och gynnar försvarsstrid.

 

Vid Charkiv har ryssarna heller inte lyckats knäcka motståndet, eller nå fram till stadskärnan. Det antas, att de ryska styrkorna – om minst en förstärkt division – nu försöker bryta sig ur i riktning Poltava – enbart för att utsätta ännu en Ukrainsk stad för förstörelse genom artillerield, men det återstår att se om de verkligen kan lyckas med denna manöver, eftersom den ukrainska armén fortfarande har stridskontakt, och kan beskjuta dessa ryska förband i sin tur.

Så segrar inte ondskan, denna vår. Makterna är med den Ukrainska sidan, och vad som än må ske, är detta inte slutet för den fria Världen eller det fria Ukraina. Än är det långt till Ragnarök, och vårens, växtkraftens och framtidens makter börjar så smått att segra. Det är hedendomens, polyteismens och frihetens seger vi ser…

”Rasputitsa”- och vad svenska media INTE vill skriva…

Kriget i Ukraina går vidare, liksom Hedniska Tankars rapportering. Enligt DN börjar nu till och med de värsta trädkramarna och ryssvännerna i den svenska Riksdagen inse det oundvikliga. Moderaterna deklarerade igår att de kommer att genomföra en svensk NATO-ansökan om de vinner nästa val, och man bör minnas att NATO innebär skyldigheter, inte bara rättigheter. Snart blir det kanske slutlekt i den svenska sandlådan, och vi kan äntligen få politiker som agerar likt vuxna människor. Den gamla nomenklaturan behöver städas ut, här som i en del andra länder.

Rasputitsa !

Få media i Sverige vågar skriva om den rent militära situationen i Ukraina. I takt med att det bli vår även där, uppenbarar sig det säsongvisa fenomen som kallas Rasputitsa, eller Sunnanväder. De av mina läsare som är riktigt minnesgoda, minns kanske att Sverige en gång hade en katolsk biskop i Västerås som lystrade till det efternamnet, samt hur det slutligen gick för honom. För en del av de ryska styrkorna i Ukraina verkar det nu inte gå så mycket bättre, men som jag skrev igår – vi skall inte ta ut någonting i förskott, när det gäller Ryssland.

Vid det här laget torde de flesta bedömare ha insett, att Rysslands attacker i söder och runt Kiev bara är avledningsmanövrer, som syftar till att sätta ett hårdare tryck på Ukraina. Endast de trögdjur och fähundar, som heter svenska journalister är så dumma att de inte inser det uppenbara i den nuvarande situationen, och helt misstolkar hela lägesbilden. Jag ska återkomma till hur de snedvrider läget här nedan, men först en uppdatering ur öppna källor utomlands.

Svenska media har inte nämnt ett enda ord om att Ukrainska förband gått till motattack vid Mykolajev, och drivit fienden minst 10 km bakåt, enligt vad den Ukrainska generalstaben vet att berätta. I vår omvärld är man mycket väl medveten om detta, och det saknar inte alls betydelse för svenska läsare heller, eftersom det betyder att kriget nu åter rör sig i riktning emot Gammalvenskby, som fortfarande är avskuren, bakom de ryska linjerna.

I Mykolajev lyckades de Ukrainska myndigheterna evakuera inte mindre än 250 000 civila, och staden har hållit ut, till priset av mer än 130 ukrainska soldater, som ockå drabbats av en missilattack. Inte ett enda ord har stått i svenska tidningar om detta – man vill inte rapportera om den lyckade evakueringen, utan allt vi hör talas om, är fortsatt civil massflykt – man försöker närmast medvetet skapa en känsla av hopplöshet – och går Kremls ärenden genom att spela rakt i händerna på Putin, precis som vanligt.

Det faktum att Odessa inte anfallits, och att Ukraina från luften slagit till mot ryska baser i Kherson, nämns inte heller i svenska media, utan förtigs. Kryvyi Rih uppe vid Dnjepr-reservoaens övre del, är nästan det enda ställe där det under gårdagen noterats fortsatta ryska attacker, men nu har Ukraina två infanteribataljoner och inte bara en ensam stridsvagnsbataljon att försvara med. Styrkorna är ungefär jämnstarka, och det gynnar försvararen – för att kunna anfalla och ”ta terräng”, har man i alla moderna krig räknat med, att angriparen måste ha ett överläge om minst 3:1. (klicka på bilderna här ovan för att få upp en tydligare lägesbild)

Vid Kiev använder båda sidor nu flygspaning med UAV:er, och man har från Ukrainskt håll noterat, att ryssarna i större och större utsträckning gräver värn och vallar runt sina pansarfordon – vilket betyder att de räknar med att inte fortsätta framåt inom de närmaste 48 timmarna. Ryska armén har alltid varit en mästare på att gräva ned sig, medan svenskar ofta har en tendens att helt glömma bort betydelsen av skyddsvärn – Ukrainarna har nu också lärt sig grävandets konst av ren nödvändighet.

Klicka på bilden nedan för att förstora den !

När Aftonbladets och SVT:s inkompetenta civilister sitter och skriver av CNN, och felaktigt översätter att ”Kievs två huvudvägar har blockerats” så vet de överhuvudtaget INTE vad de talar om. Deras formuleringar är helt missvisande, och bevisar bara deras egen brist på den allra mest elementära form av militär insikt.

Vad som händer, är att de två huvudvägarna in i Kiev från söder fortfarande är ÖPPNA för civil trafik, men att man AVVÄRJT de ryska försöken att inringa staden. Detta är inte alls en ”blockering” som man påstår, utan ett exempel på ett LYCKAT försvar – den enda ”blockering” som finns här, sitter i huvudet på SVT:s egna medarbetare, som inte ens kan se skogen för bara träd.

Ryssland har fortfarande lokal överlägsenhet i antal förband väster om Kiev, men offensiven har helt avstannat under de senaste 72 timmarna. Artilleriduellerna fortsätter, och Irpin och Kievs nordvästra förorter beskjuts fortfarande. Även om man från Ukrainskt håll rapporterar om att de förband från ryska fjärran östern, som är insatta här är demoraliserade, och uppvisar dålig stridsvilja – de liknar nästan de ”ensamkommande” mongoler och kirgiser, som i stora flockar och gäng går omkring i Stockholms tunnelbana numera – så ska man inte låta sig lura av det. Ryssland har nu adopterat taktiken, att metodiskt försöka mala sönder alla Ukrainska städer via bombningar och artillerield, och gör allt för att knäcka befolkningens motståndsvilja. De journalister i Sverige, som hela tiden oartikulerat babblar om ”flyktingkatastrof” och så vidare, spelar Putin rakt i händerna genom att fortsätta sprida denna känsla av hopplöshet, och att väst inget kan göra åt saken – vilket vi mycket väl kan.

 

Öster om Dnjepr är det snarast de ryska förbanden som är inne i ett hopplöst läge. Ukrainarna fortsätter att göra eldöverfall på deras långa, utsträckta underhållsvägar. En ensam ukrainsk bataljonsstridsgrupp, förstärkt av lokal polis, håller fortfarande stånd längst i norr vid Chernihiv, där ryssarna har fyra bataljoner. Den sk ”Nizhyn-fickan” – där flera Ukrainska förband är inneslutna – något som svenska media helt ignorerar, därför att deras bristfälliga rapportering om slaget vid Kievs portar är under all kritik – är brydsam för Ukrainarna, men nu slår sig de Ukrainska förbanden ut i sydlig riktning, och kan anfalla de mer än 6 ryska bataljonsstridsgrupper som står öster om Kiev bakifrån – ifall ukrainarna nu har bränsle, ammunition och krafter kvar att anfalla med.

Det återstår att se, när ryssarna åter går till anfall runt Kiev. Enligt min enkla bedömning sker det först kanske om en vecka, och efter det att en rad förutsättningar längre österut blir uppfyllda – ifall det nu ens sker – Putin och Stavkan håller medvetet inne med sin stormning av Ukrainas huvudstad, som alla kan se – utom svenska journalister, förstås…

Klicka på bilden ovan för att får fram en tydligare och större bild !

Ryssland har fyra hela divisioner kvar runt Charkiv, och i Sumi-området. Just staden Sumi är en avgörande punkt, som vi inte en endaste gång har fått höra om i svenska media – men det är här en hel del av de hårdaste striderna stått – och fortfarande står. Att glömma bort vad som håller på att ske där, och den inringning av Ukrainska förband som ryssarna nu håller på att rensa – är att fatalt missbedöma situationen – för här befinner sig Ukraina verkligen i ett farligt läge. Det finns tecken som kan peka på, att den avmattning som vi sett runt Charkiv och överallt annars, inte kommer att ske just här – och om så är fallet, är hela Östra Ukraina illa utsatt, därför att ryska anfall snart kan fortsätta norrifrån…

Längre bort i Öster, i riktning Donetsk, noterar Ukraina fler framgångar – vilket svenska reportrar helt glömt bort att rapportera. Vid Izium har flera motanfall utförts, och amerikanska bedömare tror att det kommer ta lång tid för ryssarna att reorganisera vid Charkiv, där ukrainska styrkor fortfarande håller stånd. Vid Severodonetsk – som jag skrev om igår – finns en illa utsatt Ukrainsk stridsgrupp, som snarast borde dra sig ur åt sydväst, ifall det nu ens är möjligt, men som ilsket fortsätter att försvara varje tum, varje centimeter av sitt område. Ingenting ingenting berättas förstås i svenska media om detta – det är bara jag och allenast jag, som uppmärksammat Severodonetsk.

Kanhända håller den ukrainska fronten vid floden Donetsk länge än. Ukraina har fått åtta år på sig att förbereda sitt försvar emot de såkallade ”utbrytarrepublikerna”, och som jag sagt – vida värre är vad som händer i Mariupol, där SVT och svenska journalister intagit en rent ukrainafientlig hållning, och dessutom håller på att sprida ut pro-rysk propagandaredan deras rubriksättning visar, i vems sold de står.

Observera också vad som händer nära Zaporizhyia, där Ryssland kan få ytterligare kraft att anfalla, så snart Maruipols tappra försvarare ger upp. Väst kunde mycket väl försöka ordna en ”luftbro” här – för de ukrainska linjerna blir alltmer avlägsna i takt med att fronten förskjuts ytterligare norrut, och det som skulle vara en ”säker” stad för de evakuerade från Mariupol har nu förvandlats till motatsen – uppgifter finns om att ryskt artilleri skjuter med GRAD-raketer rakt in i flyktingkolonnerna.

Svenska journalister här eller på plats i Ukraina har ingenting förstått, ingenting rapporterat – och helt missat det väsentliga i det krigsförlopp, vi nu ser utspelas rakt framför oss. Ukraina har fortfarande goda chanser att hålla ut i några veckor till, och fördröja den ryska offensiven genom samma framgångsrika manöverkrig, som de utfört hittills.

Men i slutändan MÅSTE de ha hjälp – Militär hjälp och INGET ANNAT. Väst och länder som Sverige kan inte stå blinda för vad som nu sker.

Vi talar mycket om humanitet, men gör väldigt lite för att visa den. Nato-Länder som Polen har en annan syn på saken. Det har ukrainarna också, och det är för dem jag skriver detta, inte för de lögnaktiga, ohederliga Putin-sympatisörerna på SVT…

Moralisk hållning från Väst ? ”Magadan Magda” Andersson en god ”landsmoder” – SÅ I HELVETE HELLER !!

 

Ryssvänliga SVT kallar dem för ”Fascister” – medan de slåss för sina liv…

Ryssvänliga SVT ljuger rätt ut om händelserna i Mariupol, och sprider budskapen från den ryska sidan. De påstår att Azovregementet (nej, det är inte en enstaka bataljon längre, utan TRE bataljoner – vad SVT skriver är som vanligt FEL I SAK – enheten det gäller ombildades redan 2017) enbart skulle bestå av ”extremnationalister”, nynazister och liknande, enbart därför att den består av Ukrainska soldater, som vill försvara sitt eget land, och den stad de kommer ifrån. Det är en stad som bombats sönder, och som också i denna stund förvandlas till en grushög, mycket beroende på att omvärlden vill ha det så, och för att NATO inte vill införa en flygförbudszon över Ukraina.

Förvisso är Azovregementets tidiga historia från åren 2014 – 2016 inte okontroversiell, men att kasta alla dessa obefogade, Putin-fabricerade anklagelser i ansiktet på dem NU – efter att de rensat sina led, decimerats, omorganiserats och fått gå alla kurser som en soldat rimligen kan önska sig, är som om någon anno 1953 skulle säga, att det vore rätt att bomba Tyskland sönder och samman, därför att vissa medlemmar i Bundeswehr faktiskt var nazister anno 1939-45.

När SVT papegojmässigt upprepar Putin-vänlig propaganda, helt utan nyanser och förklaringar, ljuger de faktiskt i sin rapportering. Man kan inte ta händelser som nu är historia, och som ligger 8-9 år tillbaka i tiden som ett argument, till varför Mariupol skulle bombas, och dess civila befolkning slaktas.

”Hedniska Tankar” har kommit över budskap gjorda av dessa soldater, som just nu kämpar för sina liv, och för sin frihet.

Också andra bedrövliga organisationer typ ”svenska freds” och liknande kallar dem på sina hemsidor rätt ut för nynazister och liknande, men ÄR det så ?

Finns det alls någon grund för dessa absurda påståenden, som vår Statstelevision hela tiden vräker ur sig ?

”Hedniska Tankar” låter de Ukrainska soldaterna själva tala. Vi sänder ut deras röster över världen. Varje hederlig människa, som någonsin varit soldat eller fortfarande är det, och som lärt sig försvara sitt eget land, står på deras sida – och inte på SVT:s eller dess lögnaktiga journalisters. Om bara några dagar lever de kanske inte längre, och vi vet också allihop vad som kommer att ske dem, ifall de skulle ha oturen att levande falla i rysk fångenskap

 

 

 

Ukrainas President Volodymir Zelensky tackade idag det svenska folket och det Svenska Transportarbetarförbundet för sitt beslut att blockera alla svenska hamnar för ryska fartyg. Sveriges folk har nu gjort vad ”Magadan Magda” Andersson och vår Regering inte vågat göra, i sin krypande undergivenhet inför Ryssland. Vi visar solidaritet, och vi ställer upp för Ukrainarna. Vi gör mera än vad vår Regering gör. Det är väl känt, att Ukraina och Mariupols försvarare desperat bad oss om mer hjälp redan kring den 6 Mars.

Magdalena Andersson förhalade, försenade och sköt upp varje form av vettigt beslut tills efter det att hon kom hem från London, och EU-ledda förhandlingar om JEF, EU:s snabbinsatsstyrka, som fortfarande inte satts in i Ukraina – medan Polen så sent som igår bad NATO om att sätta in fredsbevarande trupper. För de instängda människorna i Mariupol brådskar det – deras situation blir värre och värre för varje timme, varje dag. Sveriges Statsminister har genom sitt handlande nu försenat ytterligare militär hjälp till Ukraina för Sveriges del med cirka två veckor, och det får vi aldrig någonsin glömma.

Hon är moraliskt skyldig, och bär sin del av skulden för vad som nu sker, och det gäller för varje person, som istället för att stödja Ukraina hela tiden bistår och främjar den ryska sidan – inte minst genom att sprida Kremls påståenden om vad som sker i Mariupol.

Vi här på ”Hedniska Tankar” vet var vi står. Det är tillsammans med dem som står i främsta linjen, och vill försvara sitt land…

”Vid Kievs portar” – Vad svenska media inte vill berätta, men vad Hedniska Tankar visar…

Hedniska Tankar kommer att fortsätta sin mediabevakning till stöd för Ukraina och dess folk, till dess att Rysslands orättfärdiga krig är slut. Svenska media berättar inte sanningen, och gör inte några allvarliga försök att skildra den militära situationen. Istället berättar de bara om en pågående ”flyktingkatastrof” och invaggar oss alla i en känsla av defaitism och hopplöshet. Visst är den humanitära situationen allvarlig, men de som verkligen är vänner av Ukraina och vår Västerländska civilisation, skulle må bra av att ta fasta på den väpnade kampen istället.

Situationen i Mariupol – där cirka 370 000 civila fortfarande är instängda…

 

Tidigare under dagen har svenska media citerat en amerikansk brigadgeneral – som bekant motsvarar en sådan en svensk 4-stjärnig överste – som påstår att de tio närmaste dagarna kommer att bli avgörande. Vinner inte Ryssland hela kriget inom tio dagar, är det försent att vinna det med konventionella medel – och en möjlig tolkning är att kärnvapen eller kemisk-biologiska stridsmedel kan framstå som mera attraktivt för Ryssland istället. Polen har via sin premiärminister nu åter begärt, att NATO sätter in fredsbevarande styrkor i Ukraina. Det är det enda sunda, hållbara alternativet.

Den Ukrainska generalstaben lär idag ha meddelat, att Ryssland praktiskt taget har skjutit slut på sina Iskender- och Kalibr kryssningsmissiler med konventionell laddning. Antingen måste de producera nya, eller så blir nästa steg kemisk krigföring eller kärnvapen. Detta är mycket illavarslande, men svenska media är helt blinda för faran.

Ukrainska och amerikanska underrättelsekällor har fått reda på, att inte mindre än 40 000 muslimska och syriska ”frivilliga” står redo att skeppas över till Ukraina. Det bedöms som säkert, att Ryssland kan flygfrakta in ca 300 av de här fanatikerna varje dag; men det påstås också att självstympningar sker i Syrien, där president Bashar-al-Assads soldater hellre hugger tummarna eller händerna av sig själva än att låta sig skeppas till Ukraina, där de ska agera ”polistrupper” och främst ”kontrollera” den ukrainska befolkningen, enligt vad Kreml avser. Svenska media ignorerar helt den religiösa dimension, som finns i Ukraina kriget. Det är islam, och den kristna rysk-ortodoxa kyrkan, som hela tiden engagerar sig för Putins sak – och svenska journalister förstår inte, att detta är en kamp mellan civilisationer, mellan olika sätt att leva.

Svenska media har i mer än tre veckor systematiskt underlåtit att nämna, att det enligt obekräftade uppgifter finns mer än 10 000 muslimska fanatiker på Putins sida i Ukraina…

Många av de här muslimerna tros också kunna desertera till Västeuropa, och tecken finns på att de har blandat sig med de flyktingströmmar, som nu genom Polen och Tyskland rör sig emot Sverige. I Frankrike har det redan kommit fram, att 30 % av de som anländer till Franska gränsen och uppger sig vara från Ukraina, i själva verket kommer från helt andra länder – och en del av dem är underligt nog helt svarta i hyn…Svensk gränspolis har bekräftat, att det finns sådana som ”gömmer sig i flödet” och Tyska myndigheter lär ha kritiserat Danmark för att kräva riktiga pass och korrekt legitimation för de personer, som vill ta sig till Danmark – detta borde vara ett helt naturligt krav för alla stater i EU – som faktiskt är ansvariga för sina egna medborgares säkerhet, liv och hälsa.

Strider uppges nu pågå i centrala Mariupol, som sedan länge är omringat av ryska trupper. Delar av den ryska 810:e marininfanteribrigaden förflyttades från Krim för två dagar sedan, och är nu insatta i strid. De är inte på väg till Odessa, som västerländska bedömare trott, och Ukrainska myndigheter säger att en systematisk förstörelse, hus för hus i hela Mariupol redan pågår. Amerikanska bedömare tror att staden inte kan hålla ut i längden, och att den kommer falla under ”de närmaste veckorna” vilket innebär att Ryssland kan frigöra minst 5, kanske 8 bataljonsstridsgrupper för att rulla upp den Ukrainska fronten i öster söderifrån. Frågan är då bara hur många civila dödsoffer det skall kräva, och hur länge Azovbrigadens isolerade bataljon kan hålla ut i staden.

Ukrainska media berättar om att bussar med civila har lämnad Berdyansk, och andra städer nära Mariupol och Azovska sjöns norra kust. Svenska media tiger om händelseförloppet, och berättar inte heller att Zaporizhia, vid Dnjeprs östra strand – där många flyktingar från just Mariupol samlats, sedan 6 timmar tillbaka ligger under kraftig artilleribeskjutning, också med Grad-raketer.

Amerikanska bedömare rapporterar, att Ryska styrkor inom kort väntas anfalla Zaporizhia, vilket kan ske inom 48 – 72 timmar. Nära kärnkraftverket vid Enehodar, och Dnjepr-stranden i väst-östlig riktning väster därom, finns uppskattningsvis hela 7 bataljoner, som kan sättas in emot Zaporizhia i närtid. Svenska media förefaller helt omedvetna och obekymrade om den saken. Ukrainska generalstaben har förmodligen en helt annan uppfattning om läget.

Vid Kiev gör den ryska arméerna små eller inga framsteg. Amerikanska bedömare bekräftar, att ryska styrkor bara anfaller kompanivis eller inom bataljons ram, och att de förefaller vara osedvanligt dåligt koordinerade i sina attacker. Detta är överraskande, för finns det något som den ryska armén kan, och ofta har övat på – i Zapad-övning efter Zapad-övning – också i Sveriges omedelbara närhet – så är det övergång av vattendrag, eller samordning av hela brigader, divisioner och armékårer. Den enda sannolika förklaringen kunde vara bristande samband, att ukraina stör ut ryska sambandsmedel (det finns inga uppgifter jag sett som skulle kunna bekräfta det antagandet) eller att Putin medvetet väntar med att ge order om ett samlat anfall, vilket är det mest sannolika.

Ukrainska källor har för första gången använt ordet ”artilleribekämpning” eller ”counter-battery fire” enligt amerikanska uppgifter. De försöker att leda sin egen eld in mot ryska batteriplatser, för att slå ut de allerstädes närvarande Grad-raketfordonen, eller det ryska, konventionella artilleriet – och ändå är ryssarna redan ”inom granatkastaravstånd” från centrala Kiev. I Irpin fortsätter bostadshus och förorter att brinna. Sverige har genom Magdalena Anderssons handlande försenat och förhalat den andra omgången av sin militära hjälp (se gårdagens inlägg) – och det är väl osäkert om robot 57 alls kommer fram till Kiev, innan den ryska förbekämpningen med artilleri (det är början av den vi nu ser) inleds, för att ”pulverisera” så mycket som möjligt av försvararna och omkringliggande civila mål, innan man snart – inom en vecka eller minst 6 dagar – återigen försöker storma Ukrainas huvudstad.

Varför försenade och förhalade hon i mer än två veckor den militära hjälp, som Ukraina så desperat behöver ?

Vid Sumy och Charkiv finns klara tecken på att ryska enheter fortsätter att gå runt städerna, ca 30-60 km söder om dem – och svenska media skriver inte en rad, gör inga observationer, missbedömer eller utelämnar helt det militära läget – vilket är ett allvarligt misstag i rapporteringen, eftersom det ger Sverige och svenskarna en skev och felaktig bild av Rysslands förehavanden. Kriget i Ukraina är på intet sätt vunnet av den Ukrainska sidan, och det är direkt farligt att ta ut segern i förskott, vilket jag hoppas att mina civila läsare inser.

Över 25 % av Ukrainas statsterritorium är nu i ryska händer. Att påstå att Ryssland håller på att förlora, är INTE rätt slutsats !!

De enda Ukrainska framgångar vi kan glädjas åt, sker vid Mykolaiev – Odessa- Kherson i söder. Ukraina har slagit ut ett stort antal attackhelikoptrar på ett flygfält nära Kherson – vilket svenska journalister såklart helt ignorerat. I gårdagens anfall på Kryvyi Rih nådde ryssarna små framgångar, och Ukrainska källor rapporterar nu att flottaktionerna i Svarta Havet nära Odessa är ”i huvudsak av psykologisk betydelse” och ett försök att skrämmas, precis som de ständiga ”snyft- och gråtreportagen” i svenska media – indirekt faller man rakt i Putins fälla, genom att hela tiden framhäva flyktingarnas lidande – och sedan utelämna allt som händer inuti Ukraina som nation.

Ukraina går också till motattack i norr, och det Ukrainska folket gör just nu allt vad de kan för att försvara sitt land. Polen och andra länder stöder dem aktivt, och det är också vad vi svenskar och inte minst vår Regering AKTIVT borde göra. Den militära och humanitära hjälpen är tillräckligt försenad som den är, och nu kan varken Gammalsvenskby eller hela Ukraina accpetera fler förseningar, byråkratiserade hinder eller Nato-fientliga uttalanden från vår Statsministers sida.

Det är inte Nato som ”destabiliserar vårt närområde” utan Putin, och Putins Ryssland.

Magdalena Anderssons uppträdande är idiotiskt, och tjänar bara till att förhala.

Det är NU det väpnade stödet för Ukraina behövs – precis som den polske Premiärministern säger. Inte ”i helgen”, ”kanske nästa vecka” eller ”i morgon”.

Jag hyllar Ukraina och dess väpnade styrkor med att spela ”Vid den stora porten till Kiev” av Modest Mussorgsky.

Det är inte mycket, utan en modest hyllning – från ett Sverige vars ledare och fähundar till journalistkår till skillnad från mig själv inte bryr sig, utan fortsätter att likt strutsar sticka huvudet i sanden och ignorera Ukraina – vilket vi inte har råd med.

Ukraina kämpar också för oss, och för hela den fria Världen.

Gammalsvenskby – Bortglömt av Media, Sviket av Sveriges Regering…

Svenska media och svenska myndigheter fortsätter att svika och förråda de 200 svensktalande i Gammalsvenskby, Ukraina på det mest skamliga och skändliga vis. Ingen bryr sig om deras öde. Ingen underlättar för dem att ta sig till Sverige, deras egentliga hemland. Ingen hjälper dem. Inga vita bussar, inga hjälpkonvojer når deras område, nära den ofantliga Kachovka-reservoaren – som jag själv seglat och rott på, under ett nu fjärran 2004 – och Dnjeprs högra strand.

Det borde vara självklart för Regeringen Magdalena Andersson och dess Ministrar att göra något för dessa människor, men nej, men nej…

Hon är en svikare och en folkförräderska. Hon hjälper inte dem, som det borde vara hennes främsta plikt att försöka hjälpa. Hon lyfter inte ens ett enda finger..

Svikarna har förrått dem. Gammalsvenskby är sedan en hel vecka omringat av ryska trupper. Själv berättade jag redan för sex dagar sedan om detta. För två dagar sedan reagerade Svenska Dagbladet – helt ensamma bland Rikstidningarna – och uppmärksammade Gammalsvenskbybornas situation, bland annat genom ännu en intervju med Sofia Hoas, ordföranderska i föreningen Svenskbyborna på Gotland. Mat och Mediciner kan inte längre komma in till byn. Förråden krymper i snabb takt, medan ”Magadan Magda” och hennes svenska myndigheter ingenting ingenting gör. Den ”tysta diplomatin” som vi hörde så mycket talas om under Carl Bildts tid vid makten som svensk utrikesminister är nu ”tystare” än någonsin förr – och inte ett enda ord hörs om några högst eventuella hjälpinsatser från de som nu har makten i vårt Sverige.

Varför är det såhär ? Var ligger Regeringens sympatier ?? Varför hjälper de inte våra landsmän i Ukraina ???

SvD uppger, att tre familjer tagit sig till Sverige på egen hand, och att en fjärde familj från Gammalsvenskby är på väg till Gotland. Uppgifter finns om att ryska soldater – som saknar eget underhåll och ”är hungriga” nu plundrar enstaka hus på landsbygden, och kräver att få mat från de Ukrainska bönderna. Samtidigt måste närmare 180 svenskspråkiga vara kvar i byn, om vi utgår från att de 4 familjerna inte kan vara så många fler än kanske 20 personer.

Centerpartisten Lars Thomson – vars släkt kom från Gammalsvenskby till Sverige redan på 1920-talet, har som ende svenske Riksdagsledamot – och en verklig centerpartist av den gamla stammen – till skillnad från ”halvfigurer” som Annie Lööf och hennes ”Stureplanscenter” hållit ett skarpt anförande i vårt nationella parlament vid början av Rysslands invasion, och han säger sig ”må dåligt” av händelseutvecklingen. Det kan man förvisso göra, men DET RÄCKER INTE !!

Vad som behövs här, är konkreta insatser.

Snart kan här finnas många som DÖR – därför att ”Magadan Magda” Andersson INGENTING gör…

Sveriges Radio har sänt ett reportage betitlat ”därför rapporterar P4 Gotland om läget i Gammalsvenskby i Ukraina” ungefär som dessa Putins nyttiga idioter i Riksradion måste berätta om VARFÖR de alls uppmärksammar situationen, när läget borde vara det omvända – för att inte berätta något om en befolkning som i mer än 200 år kulturellt sett tillhört Sverige och bevarat sitt svenska arv, är verkligen lågt och skamligt av de Satans kräk, som till vardags kallar sig för svenska journalister.

Vi är många som undrar var de humanitära insatserna för Gammalsvenskby egentligen blivit av. Från andra sidan Dnjepr kan SvD berätta om de svensktalande som nu lever under rysk ockupation, med allt vad det innebär och som gömmer sig hos sina släktingar, av rädsla för att bli upptäckta.

Samtidigt lever vi själva i ett land, där idioter, svikare och små pomaderade fähundar som Calle Schulman sitter rakt fram i P3 och säger att han inte vill försvara Sverige, vårt svenska samhälle och våra medmänniskor, utan fegt vill fly sin kos, med svansen mellan benen som en liten hundracka. Man kan inte mer än förakta honom, och mötte jag en sådan människa, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet. Fler försök till uppvigling – för något annat är det ju inte – och bevis på den mest föraktliga svaghet kommer idag från Fredrik Strage i DN, som tydligen tycker att han kan göra sig lustig över Ukrainas situation, och samtidigt racka ned på Sverige.

Vårt Sverige.

Enligt brottsbalken, 5 Kap 16 § är uppvigling, alltså uppmaningar till landssvek eller desertering ett mycket svårt brott, lika med Landsförräderi. Tyvärr finns inte längre Dödsstraff i händelse av krig, eftersom vårt land avskaffade det redan 1974 om jag inte minns fel, men levde herrar Schulman eller Strage i Ukraina, antar jag att där snabbt blev annat ljud i skällan. Det skulle – på det mest personliga av alla plan – inte göra mig särskilt mycket om jag – rent hypotetiskt – fick order att verkställa exekution – för egen del har jag inte svårt för att utföra den sortens handlingar – när det är motiverat – och det ÄR det närapå i dessa personers fall.

5 Kap 16 § lyder:

5 §  Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på annat sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.

När Carl Schulman framträder i Sveriges Radio och säger att han inte vill försvara Sverige, så är det ett svårt brott. Han har uppmanat till svikande av medborgerliga skyldigheter i radio, och det gör hans brott extra allvarligt, inte minst med tanke på uppgifternas spridning.

Polisanmälan emot SR och de som sänder ut sådana här budskap i den kris Sverige och världen befinner sig i, är den absolut lägsta nivån. Dito vad gäller herr Strages framträdande i DN. Det finns inga ursäkter där heller.

Nu är det inte min sak att polisanmäla dem, visserligen – men någon borde faktiskt göra det.

Likaså är det vår moraliska plikt – och vår juridiska skyldighet – att göra något för Gammalsvenskby.

 

 

Severodonetsk, 18 Mars 2022

Det mälte mig Valfader själv
från Hlidskjalfs tron under
Lärads grenar.

Att ingen var så värdig
att komma till Valhalls sal
som Ruriks egen ätt
från de vida slätter.

Hård strid erbjöd de allahs
och österns horder
på gator av sten,
bland ris och skogar

Hårdare dock blir Nornors
dom över dem, som hjälp ej ger
och sitt hemland fegt nu sviker

Så är Ragnarnas vilja täljd
och makternas ord klart uttalat
Midgårds barn till skydd och helgd
ifrån Heidruns fjärran salar.

”Ukrajnaban Katonadal” – Vad svenska Media ALDRIG låter dig veta om Kriget i Ukraina…

Det är svårt att vara ödmjuk, då man vet att man är bäst. Långt före det att SVT:s grafikredaktion uppdaterade sig på dagliga data från Johns Hopkins-institutet under Covid-19 pandemin, rekommenderade jag – som ni väl alla minns – dem att ta del av data från den sajten. Sedermera blev den allmänt spridd. Och långt före det att DN:s, SvD:s och SVT:s grafikredaktioner använde data från amerikanska ISW – Institute for the Study of War om kriget i Ukraina, så var det JAG och ingen annan är JAG (av den kristne gudens synnerliga nåd och Hedniska Makters uppenbara bistånd utsedd till Överfurir Josef Porta) som tipsade dem om det. Jag var FÖRST helt enkelt…

Josef Porta, ex officio…

 

Jag har sagt det förut – och jag säger det igen. Hedniska Tankar LEDER – andra bara FÖLJER. Danska media har redan upptäckt den amerikanska twitter profeten ”Jomini of the West” (alla militärhistoriskt bildade personer vet vem Jomini var, men svenska journalister vet det inte – eftersom de inte ens har någon allmänbildning) och citerar honom ofta. Här i Sverige får vi ingenting veta om de verkligt kvalificerade sammanställningar som görs utomlands av läget i Ukraina. Den här underrättelserapporten – för det är så man måste se den – används inte av SVT, till exempel – som bara citerar en skäligen gaggig och numera för länge sedan pensionerad överstelöjtnant, som jag också haft en del att göra med, och dessutom inte gillar – rent personligen – av det skälet att han är en lögnare och bedragare, inte bara en lokalpolitiker i Danderyd.

Sagde Övlt däremot, har koll på källorna, och det har jag också. Därför har jag nu tänkt redovisa detta.

 

Klicka på lägesbilden ovan, så att du får upp den i stort format ! Svenska och Västerländska media har haft en egendomlig tendens att övervärdera Ukrainska insatser den senaste veckan, medan de genomgående underskattat och nedvärderat de ryska. Detta kan visa sig vara ett mycket farligt misstag, eftersom Ryssland visat sig kunna överraska många gånger förr. Hela det besinningslösa och folkrättsvidriga överfallet på det fredliga Ukraina är ett bra exempel på det – nästan alla media i väst lät sig vilseledas, liksom stora delar av befolkningarna – och ingen förutsåg vad som nu pågått i nästan tre veckor – utom experterna, såklart.

Vad som i själva verket hänt, är att republiken Ukraina nu förlorat 25 % av sitt territorium till lands. Det berättar aldrig svenska media, som istället förvrider sanningen emot ett ryskt nederlag och en ukrainsk seger – något man verkligen inte bör ta ut i förskott. Även om vi alla såklart har våra sympatier på den Ukrainska sidan (det har jag med) så får vi inte dra förhastade slutsatser om Rysslands beteende och krigsmål i detta läge. Ryssland har redan vunnit sitt mål att skapa en landkorridor fram till Luhansk och Donetsk, och så när som på den belägrade och hårt trängda staden Mariupol har detta lyckats. Den förväntade sjö-invasionen emot Odessa har inte kommit igång, trots att amerikanska bedömare ständigt papegojmässigt upprepat i flera veckor att den skulle komma inom 24-96 timmar – men så har som väl är inte skett.

Det krävs inte mycket strategisk kompetens för att förutse, att det borde vara ett ryskt krigsmål att slå ut och erövra Ukrainas sista öppna hamn, och därmed helt skära av landet från alla sjötransporter. Likaså är det en lätt genomskinlig slutsats att Ryssland måste erövra Charkiv, Sumi och Kiev – alla tre viktiga nyckelstäder vid Ukrainas nordgräns, som förutom huvudstaden också har avsevärda naturtillgångar. I söder och öster har Ryssland den uppenbara avsikten att tränga fram till Dnjepr, vilket till och med en rysk oppositionell som Boris Nemtsov lär ha avslöjat före sin död för många år sedan.

Nu gör man sig ofta lustig över de ryska försöken, och säger att de ebbat ut – och källor typ Financial Times säger att det skulle vara en hemlig fredsuppgörelse på gång mellan de ryska och ukrainska regeringarna. Man sprider ut rykten om att Ryssland skulle ha framhållit länder som Sverige och Österrike som goda exempel för Ukraina, och krävt att Ukraina skulle förbli neutralt, utanför NATO och utan några utländska militära styrkor överhuvudtaget, och påstår till och med, att President Zelensky redan skulle ha gått med på detta. Det återstår nog att se, ifall det verkligen är sant. Man påstår också, att Ryssland skulle kunna diktera för Ukraina att ukrainarna nästan måste halvera sin försvarsmakt, och i gengäld skulle Ryssland då genast vara villigt att lämna tillbaka alla områden som de erövrat, sedan detta krig började.

Inte heller det framstår som särskilt sannolikt. Det skulle vara högst svårt för Ukrainas president att i nuläget förklara för sin egen befolkning att de måste halvera sin armé, just när de blivit överfallna av Ryssland och lidit svåra civila förluster. Ukrainas befolkning har heller ingen större anledning att lita på den ryska arméns högst eventuella tillbakadragande, särskilt inte efter händelser som beskjutningen av ”säkra” civila konvojer, eller illdåden i Cherson och Mariupol.

Denne man vill kanske le, på inte mindre än 15 punkter…Han säger att ”allt går enligt plan” – och det beror ju helt på, vad han då har för planer..

Ryssland kan mycket väl ha räknat med mindre ambitiösa krigsmål från början, men inlett sin erövring med målet att bara utöva terror mot Ukraina, och sätta landet under stark press – och sedan ”spela läget” helt därifrån. Men titta noga på vad som händer för den Ukrainska armén längst österut, där den varit invecklad i strider mer än sju år nu – och ”inte har några särskilt formidabla försvarslinjer” enligt Amerikanerna. Klicka på bilden nedan !

Vid staden Severodonetsk har den ryska artilleribeskjutningen intensifierats, liksom mot Mariupol. Allra längst upp i nordöst kan Ukraina snabbt förlora en hel brigad, som kan bli inringad, och då riskerar hela fronten söderut emot Mariupol att rullas upp. Mariupol försvaras bland annat av den berömda Azov-bataljonen, som svensk press aldrig vill nämna vid dess rätta namn. Numera är den utökad till ett helt regemente, och den har en hela bataljonsstridsgrupp i Charkiv, samt en i Kiev – där Ukrainas nyuppsatta ”Främlingslegion” nu också finns insatt i de norra förorterna. Ukraina har sannolikt bara tagit emot högst 4000 utländska frivilliga, däribland högst ett hundratal svenskar – polacker och amerikaner är mycket mer manstarka. Samtidigt vet vi, att inte mindre än 16 000 muslimer och tjetjener, syrier med mera drägg och mänskligt avskum är på väg att med rysk hjälp sättas in i Ukraina – återigen i vad som förmodas vara ett rent terror-syfte.

Men – det viktiga är vad som kan hända om Mariupol faller – Ryssarna får då tillgång till sju stycken bataljonsstridsgrupper, som kan reorganisera och ånyo sättas in. I norr kan samma sak hända med fem ytterligare stridsgrupper i bataljons ram – och Ukraina får i så fall fly hals över huvud med sina återstående fyra brigader från öst. Samtliga av dem lär vara pansarskytteförband, men hur många fordon de har kvar och hur snabbt de kan röra sig är osäkert. Dessutom finns det flera ”kittlar” – ni minns kanske den tyska termen ”kesselschlacht” i norr, där Ukrainska förband är instängda och under belägring – detta får vi aldrig höra talas om i svenska media.

Inringningarna vid Charkiv och Sumy är typexempel på detta. Å andra sidan har amerikanska bedömare helt rätt i att Ukrainarna har varit mycket framgångsrika i sin fördröjningsstrid, och lyckats försena den ryska tidtabellen med flera veckor. Underhållsvägarna – som löper västerut emot Kiev på kartan ovan är utsträckta, och ryssarna blir hela tiden utsatta för eldöverfall, eller riskerar att förlora sina uh-baser. Men – återigen – faller Charkiv eller Sumi, så frigörs tiotals ryska bataljonsstridsgrupper, och kan solfjäderformigt rycka fram över den östra sidan av landet – vilket kan leda till en förlust och inringning av kanske en tredjedel av den ukrainska armén.

Man har påpekat att det ryska taktiska uppförandet är mycket dåligt, och svårförklarligt nog helt bundet till vägarna. Att framryckningen nu avbrutits, och att ryska styrkor inte gör några förnyade försök att anfalla, skall vi inte fästa för mycket avseende vid. Det kan hända, att detta avbrott skett på direkt order från Kreml, eller att det sker en gradvis återhämtning – hittills förekommer inga nämnvärda protester emot Putinregimen i Ryssland.

”Flitigt läsa gör dig mycket klok – DÄRFÖR: LÄS VARENDA BOK !!”

 

Observera nu vad som händer i Twitter-klippet ovan – förutsatt att det nu är äkta, och inte manipulerat. Det skjuts ett pansarskott från vänster i bild, men ryska pansarskyttefordon kör rakt ut på det öppna fältet – de gör inte motanfall in i den mycket glesa skogen, som de borde. Längre bak i kolonnen reagerar till slut en ensam stridsvagnsskytt alldeles rätt. Han ger eld emot de Ukrainska infanteristerna med sin stridsvagnskanon, men antagligen försent. Detta är närmast ett ”skolexempel” på hur eldöverfall stereotypt kan gå till – nästan som det vore hämtat från legendariska ”H Storm 3” eller Handbok Stormakten från det fjärran 1980-talet. Blir den ryska taktiken inte bättre än såhär, är det uppenbart att man förlorar.

Här är ett annat ”föregivet äkta” exempel. En ensam rysk stridsvagn (T-80 ??) övergår ett vattendrag, men råkar omedelbart in i ett minförsåt. Vi förstår nu, varför Ukrainas Regerig så enträget ber om svenska stridsvagnsminor – men här gäller som alltid, att kunna skilja på mina och dina – minor som läggs ut nu, kommer ligga kvar efter krigets slut.. Sånt här får du aldrig se på svt – som istället bara sänder ”civila snyftreportage”.

Självklart är lidandet i Ukraina med omnejd stort, men vad svenska journalister gör, är att som ”Putins nyttiga idioter” spela honom rakt i händerna – de framhäver hela tiden ”flyktingkatastrofen” och skapar därigenom ett falskt intryck av hur själva kriget går, eller hur det verkligen förs – eftersom de aldrig berättar om den faktiska, militära situationen.

Här är åter en bild av det faktiska militära läget, som det såg ut klockan 2300 igårkväll, 16 Mars 2022. En bild, som svenska media aldrig visar dig, utan helt förtiger. De ryska styrkorna – bland annat ett helt luftburet Regemente, har blivit tillbakaslagna tre gånger, när de försökt att övergå floden Irpin per broar. Ändå kan de – trots att deras främsta enheter i sydväst är isolerade (2 bataljonsstridsgrupper !) fortsätta sin framryckning söderut, och inringa Kiev. Om de sex bataljoner som finns öster om Kiev kan framrycka, är osäkert – de kan sannolikt ha brist på underhåll – men observera den stora ukrainska ”fickan” runt Nichny – något som nästan liknar den tyske general Hubes berömda ”ficka” under andra världskriget, 1943 vid Don – här var glesa tyska förband inringade, precis som de Ukrainska – och band som nu upp tre hela regementen – men i det tyska, historiska fallet lyckades enstaka tyska soldater nattetid smyga sig ur den ryska inringningen, fastän de fick lämna ifrån sig mängder av materiell – något liknande kan mycket väl hända snart i den öppna terrängen nordöst Kiev. Ryssarna har handlingsfrihet för minst ett stridsvagnsregemente (se Charkiv-bilden ovan) och med det kan de svepa ned söderut, antingen emot Kiev eller mot Charkiv, beroende på vad de vill uppnå. Slaget om Kiev är långtifrån över – och dessutom vet man, att ryssarna har dolda sabotage-förband inne bland den Ukrainska befolkningen, ungefär som vi har i Stockholms nordvästra förorter – fast där kallas de ju för ”grupperingar” och ”gäng”..

De amerikanska journalister, som blivit nedskjutna i eller nära Irpin, blev det därför att de råkade ut för tjetjensk milis, enligt vad envisa rykten förmäler. Muslimska frivilliga gillar inte journalister från väst, vad det nu kan bero på…

Studera slutligen denna karta över läget i söder, och ävenså Gammalsvenskby, vars 200 svenskspråkiga Regeringen Andersson gör ingenting ingenting ingenting alls för att rädda, hjälpa eller evakuera – trots att den mycket väl kunde ha gjort det. (klicka på kartan för att få upp en förstoring)

Den ryska offensiven har kört fast runt Mykolaiev, där stora förband ännu binds, medan Ukraina försvarar staden med minst tre bataljoner. Men i Cherson hittades igår en stor vapengömma, med bland annat svensktillverkad pansarförstöringsmtrl, efter vad ryska media vet att berätta. SVT Rapport visade igår 1930 bilder på denna mtrl, som man fått ifrån den ryska sidan, och helt okritiskt publicerade. Man sade också på svensk statstelevision, att dessa vapen nu skulle användas av ryssarna emot Ukraina – i vilket syfte detta sades av svenska journalister, kanske ni själva kan spekulera om – jag säger ingenting – men något syfte hade man säkerligen…

Vi förstår också, att det är framstöten emot Kryvyi Rih och vidare norrut som är det viktiga för Ryssland här – men samtidigt vill de nog inte utsträcka sina underhållslinjer för långt, när de bara har Cherson som sin enda större bas. Det kan vara så, att man med avsikt väntar med att köra norrut, trots att det finns enorma ”frontluckor” i de ukrainska linjerna. Kan Ryssland få in mer trupp och materiell via Kertj-sundet, vilket realistiskt sett kan ta några dagar, så kan denna front hastigt börja röra på sig. Om en sjöinvasion emot Odessa verkligen kommer, så finns det som vi ser ett helt regemente i Transdnjestr, och om man luftlandsätter fler förband mellan Mykolajev och Odessa, så ligger de Ukrainska försvararna illa till – men det bör nog bedömas så, att Ryssland avstår från att göra detta.

Svensk TV och svenska media resonerar fortfarande i blindo, och med stor inkompetens om vad som verkligen händer i Ukraina. Vi får bara se flyende civila på TV, i stort sett – och uppmanas alla att själva ta hand om ännu en ”flyktingkatastrof” eftersom våra myndigheters insatser visat sig totalt underhaltiga. Bland annat uppgav SVT Rapport idag i sin 1930 sändning att det saknas 150 000 av 160 000 omedelbart nödvändiga sängplatser.

Samtidigt är det med militära maktmedel och INGENTING ANNAT som kriget kommer att avgöras. Det har såväl Ryssland som Ukrainas hjältemodige President gjort klart för oss, och att tro något annat, är att tro på en illusion – eller en ”medialögn” och ”ett spel för gallerierna” som just nu kablas ut i alla våra media.

Krisen och kriget är fortfarande långtifrån över, och jag vill mana er alla till vaksamhet.

Nästan vad som helst kan fortfarande hända – och kom ihåg hur fel våra politiker i årtionden haft om hela den försvarspolitiska situationen.

Vi utbildar och mönstrar i år endast 19 000 en årsklass om över 20 000 svenska ungdomar. Av dem, får endast cirka 5800 vara med och lära sig, hur man försvarar sitt eget land. Det är ett ynkligt resultat, ett rent djävla ”fattigdomsbesvis” från Magadan Magda Andersson. Hela Ukraina skulle gapskratta åt oss, om de bara visste – och polackerna skulle svära och gråta.

Jag avslutar dagens ampra inlägg i en lite glättigare och måhända opassande ton, företrädd av den ungerska sångerskan Vali Rácz, på sin tid ett kiligt vax, av den sort som Josef Porta och väl även Josef Svejk en gång kan ha lyssnat till – via radio eller grammofon.

Glömskans frid över mitt enkla stoft, och kom ihåg att kriget fortfarande pågår.

Gewaltig ist, was in Osten Vorgeht