Ormsö, Estland och det Östliga Sverige

Jag rekommenderar eller omtalar sällan böcker jag själv inte läst på den här bloggen. Ibland gör jag undantag, men då gäller det bara böcker jag själv skulle vilja läsa, men ännu inte läst. För några dagar sedan dök det upp just en sådan bok. Det var Västmanlands Läns Tidning, VLT som recenserade Jonathan Lindströms bok ”Biskopen och Korståget 1206” härförleden. Jonathan Lindström är själv Estlandssvensk, och bördig just från Ormsö. Hans teorier om korstågen, och att det var den Lundensiske biskopen Andreas Sunesson som beordrade hundratals bönder från Norra Öland att med tvång flytta till Ormsö innanför Öel, som en del i en medveten dansk korstågs- och koloniseringspolitik, inriktad på folkutbyte, har presenterats också tidigare, bland annat i SVT, den Svenska Statstelevisonen.

Förutom de stora svenskbygderna på Dagö och Ösel var svenskarna i majoritet ända tills Stalins maktövertagande i slutet av Andra Världskriget. Det gällde även Odensholm, Runö, Ormsö, Nargö, Rågöarna och flera områden på det Estniska fastlandet..

Jonathan Lindströms teorier är intressanta för hedningar i båda länderna, eftersom de visar på de kristnas vanliga utrotningskrig och försök till folkombyte. Samma metoder används ju som vi fått se än idag, och så var det även på Stalins tid, när svenskbygderna i Estland avfolkades. Teorierna bygger på det faktum att man kunnat hitta ett 40 tal gårdar på norra Öland som avfolkats och övergivits under tidigt 1200-tal, samtidigt som motsvarande bebyggelse, med åkermarken indelad i stänger och alnar – måttsystemet är unikt för just Öland – dyker upp på Ormsö. Ungefär 200 personer ingick i kolonisationsvågen 1206.

Otvivelaktigt en bra bok, men den berättar inte sanningen om förhistorien eller den hedniska tiden

Tidningen skriver att Ormsö skulle varit helt tomt på befolkning tidigare, men det stämmer inte alls. Ifrån Estländsk arkeologi vet man, att korstågstidens kolonisation inte flöt in i någotslags ”maktvakum” eller ett folktomt land. Estland var befolkat sedan långt långt tidigare – av just Ester – och spår av täta kontakter med Sveariket, finns redan under Estnisk bronsålder.

För att se typiska skäggyxor, holkyxor från bronsåldern och spjut från Sveariket behöver man inte gå längre än till det arkeologiska muséet i Tallinn…

Området kring Pärnö, tvärs över från Ormsö var bebott redan 9000 år före kristus, och att då tro att Ormsö skulle varit obebott i 10 000 år, när man vet att det fanns bofast bebyggelse på alla omgivande öar, är naturligtvis omöjligt. Man vet att kamkeramikerna, förfäderna till dagens Finnar och Balter, hade bosatt sig på det Estländska fastlandet redan 6000 år fk. Ösel var bebyggt av båtyxekulturen – och därmed om inte av Nordbor, så i alla fall en folkstam med direkt Nordiskt inflytande vid den estniska bronsålderns början redan omkring 1600, och sen dess har kontakterna över Östersjön egentligen aldrig upphört.

Under det tidiga 1900-talet trodde man att Esterna bebodde det gula området på kartan ovan under Romersk järnålder, slaverna området i rött, goterna det i lila och gepiderna (en annan germanstam) det i ljusgrönt, medan det Romerska rikets gränser visas i blått… Nu vet man att Esterna redan fanns i Estland under stenåldern…

Tacitus skriver i sin ”Germania” om Aestii eller Esterna som ett självständigt, men mycket primitivt folk, underlägset Germanerna ifråga om kultur. Norr om dem bor fennoi, som är eländiga renskötare och nomader, skriver han. Under tidigt 1900-tal betvivlade språkforskare det här, men senare arkeologiska fynd i form av nästan ocirkulerade romerska silvermynt har bevisat, att Esterna hade direkta handelskontakter med romarriket, och att handelsmän från Rom verkligen kom till floden Vistulas eller Weichsels mynning i Bärnstenshavet eller Östersjön, precis som Tacitus skrev.  Ptolemaios och andra antika geografer skrev om ”Osilierna” som man identifierat med Ösel-borna, vars främste gud var Taara eller Tor. Ända tills 1200-talet förblev Ösels befollkning helt och hållet hednisk, och tyska korsriddare kunde skildra hur de på 1230-talet kastade en kristen präst i Valborgselden medan de ropade, ”laula, laula pappi!” (sjung, sjung, prästadjävel !)

Kalevipoeg, Karls son eller Poeg (Påg!) är esternas nationalhjälte – och Tore-Karl eller Horagalles var lapparnas namn på Tor, i Estland dyrkad som Taara redan under romersk järnålder…

Cassiodorus, en romare på 500-talet, omtalar direkt att Tacitus Aesti är samma folk som Esterna, och att de bodde i Estland hela tiden. Saxo Gramatticus påstår, att Ester och Kurer deltog i det legendariska Bråvalla Slag på Svearnas sida, och redan då hade Estland ungefär 45 000 invånare eller så. Men, redan på 600-talet kom i alla fall de Estländska öarna och delar av fastlandet under Svearnas välde – och det har man sensationellt nog kunnat bevisa genom arkeologiska fynd i vår tid…

Salme skeppen och de 42 noggrannt gravlagda män som var en del av deras besättning, visar att Ösel redan på 700-talet var en del av Svea Rike…

2008 – 2010 hittade man de sk ”Salme-skeppen” på ön Ösel – också mitt emot Ormsö – som MÅSTE ha varit befolkat då – och detta sensationella skeppsfynd från år 650 – 700 – FÖRE Vikingatiden bevisar bortom allt rimligt tvivel, att täta kontakter med Svea rike och regelrätt kolonisation redan hade förekommit då. Skeppsfynden från Salme har noga blivit tolkade och utgrävda av estniska arkeologer, och vad som stått om dem i svenska media till en början, är inte alls sant, men har omvärderats. 

Till en början kunde man i svenska media läsa, att skeppen – det ena med en längd på 11,5 meter och en bredd på 2 meter, det andra med hela 17 meters längd och 3 meters bredd – skulle vara ett bevis för ”plundringståg” på Ösel. Detta har visat sig vara helt felaktigt.  Dessa tidiga  Vikingar förlorade inte alls något slag – de vann tvärtom – och den noggranna gravläggningen av deras egna män av de som var kvar, bevisar det bortom alla tvivel. Dessutom har vi faktiskt skriftliga källor till vad som hände, vilka jag ska återkomma till om en stund. Männen som begravdes ombord på skeppet var alla i 40-50 års åldern, och deras skelett visar alla spår efter våldsam strid. Påfallande många har dött av pilskott. Men Estniska arkeologer hittade också jakthundar och falkar på de båda skeppen, liksom ett halsband av ryska björnklor.

Sådana förnäma gåvor har man inte med sig i krig, eller på plundringståg. Estniska chefsarkeologer, som skrivit om saken, är numera helt övertygade om att Salme skeppen hade ett diplomatiskt uppdrag. De skulle upprätta handelsförbindelser, eller överlämna gåvor till en lokal Svensk Jarl på Ösel, helt enkelt.  Dessutom har vi skriftliga källor i Heimskringla och hos skalden Tjodolf af Hvin, som direkt omtalar svenska Kungars kolonisering av Ösel och Dagö på just 700-talet.

Ingvar Eysteinsson, son till Kung Östen av Ynglingaätten skall ha levat från 616 till 683, och dött på ett fälttåg till en fästning som hette Sten, någonstans på Ösel. Även om det inte är hans grav arkeologerna nu hittat – den skulle vara vida större – är det oomtvistligt, att det faktiskt skett ett stort fälttåg med en ledungsflotta under just den tid sagan nämner – så männen i Saime-skeppen kan mycket väl ha varit denne kung Ingvars män. Och Ormsö måste nog ha varit befolkat av svear vid denna tid, eftersom det ligger mitt emot Ösel eller Ö-sysslan, där en svensk jarl skall ha regerat, redan på 700-talet.

 

Annonser

M-Y-K-L-E-B-U-S-T säger jag er….

Om det har kommit tragiska nyheter från Danmark, där ännu ett fall av sk ”fornsederi” uppdagats, så kom det för två dagar sedan desdå gladare och positivare nyheter från Norge. På det Norska Vestlandet, Norr om Bergen, har nu Myklebustskeppet sjösatts i kopia. NRK, den Norska Rikskringkastningen, rapporterade naturligtvis från evenemanget, som fått stort genomslag i Norska media, men inte en enda rad skrivs i svenska tidningar, och Svensk Statstelevision ignorerar förstås vad som inträffat, vilket är betecknande för den inställning till Nordisk kultur som finns här i landet.

Myklebustskeppet (överst), ett 32 meter långt och 6,5 meter brett långskepp, som antagligen hade 24 årpar och därför precis förtjänar storleksbeteckningen ”Drakkar” – Jämfört med sina mer berömda släktingar från Oseberg (nederst) och Gokstad (i mitten)

 

Myklebustskeppet hittades redan 1874, invid ett gårdsgravfält med samma namn strax nära det lilla samhället Nordfjordeid vid Nordfjordens slut. Där stod en mer än 30 meter bred och 4 meter hög gravhög, som man aldrig grävde ut mer än partiellt, men man hittade genast spår av ett skepp från sent 800-tal. Enligt traditionen blev Kung Audbjörn av Fjordarna gravlagd i Myklebust-högen efter att ha besegrats i det andra slaget vid Solskjel, då kung Harald Hårfagre enade Norge år 872. Om det är Kung Audbjörn som verkligen ligger i gravhögen kan inte bevisas med arkeologins hjälp, men man hittade skelettet efter en muskulös och högväxt man i 30-års åldern med en rik vapenrustning, som absolut kan vara en fylkeskung, om inte Audbjörn själv så i alla fall en lokal härskare från samma tid med ett skepp som i sanning är värdigt en konung…

Karta över vägen från Oslo till Vestlandet och Nordfjordeid. Att se skeppet på det nya muséet Sagastad kostar bara 100 NOK eller ca 110 SEK

Skeppet i högen var inte alls i samma skick som de mycket mer berömda skeppen från Oseberg och Gokstad, som minsta barn i hela Världen känner till. Dessutom hade man ingen metod för att konservera vad man fann. Den konservering med Alun som Oseberg och Gokstad undergick, och den montering av dessa båda skepp som fortfarande kan beskådas på Vikingeskipshallen på Bygdöy i Oslo har senare visat sig inte vara fullt korrekt. Idag har man fått lägga mycket pengar och möda på att bevara originalfynden för framtiden, och det har också visat sig, att de delar som bevarats faktiskt satt ihop på ett annorlunda vis. Det visade sig bland annat efter Osebergskopian ”Dronningens” förlisning, som inträffade för snart tjugo år sedan. Man tror kanske inte, att så små fel som 2-3 cm eller en grad annorlunda lutning på diverse bordplankor, från sambordet vid kölplankan och vidare uppåt skall kunna betyda så mycket för seglingsegenskaperna på ett över tjugo meter långt skepp, men det gör de faktiskt. Det har träbåtsbyggare som Jon Godal och andra sagt i föreläsningar i Ale på den svenska västkusten för många år sedan, så det är faktiskt sant.

Det nya muséet har byggts ihop med det lokala näringslivet, och har formen av ett jättelikt Naust eller Båthus. Skeppet sjösattes därifrån på den ramp, som syns till höger i bild. Det kan också tas in där vintertid. (Foto: Oddmund Haugen, NRK)

 

I Myklebust-högen hittades också 44 stycken sköldbucklor i ett ämbar av trä, och därför tror man, att skeppet skall ha varit minst en 22-sessa, dvs haft minst 22 årpar. Å andra sidan vet vi också, att högen inte grävts ut helt, och jag tror för min del mer på att skeppet haft 24 årpar, och alltså en besättning på minst 60 man, eftersom man vanligen räknar en fjärdedel extra manskap för segelföringen på riktigt stora skepp. Myklebust-skeppet är ingen exakt ”Class A museum Copy” enligt min egen tablå för några inlägg sedan, eftersom man förefaller ha använt moderna maskinverktyg under byggandet, istället för enbart hantverksmässiga och vikingatida metoder. Ändå har det tagit mer än 12 000 mantimmar och två år att bygga det stora skeppet, vilket är en mycket aktningsvärd prestation, som man bör vara fylld av beundran för.

Ojdå ! Här har det hamnat ett fult ”skråhugg” eller ett märke i förstäven nära Drakens huvud – men å andra sidan kan man minnas berättelsen om Ormen Långe, och varför det ibland anses bringa olycka att bygga ett helt perfekt skepp… Prydnaderna i för och akter var strängt hemliga, tills för två dagar sedan, då de avtäcktes vid jungfrufärden. (Foto Odddmund Haugen)

När det gäller de avsevärt mindre svenska skeppen från Vendel och Valsgärde, som man också byggt enstaka konstruktioner av (bland annat den helt privatbyggda Stefnir i Uppsala, som jag också har seglat och rott till Åland med) har man kunnat utgå från arkeologiska ritningar. En avgörande punkt har varit skeppsnitarnas läge i jorden, för även om plankor och trävirke till stora delar helt försvunnit, har man kunnat lista ut var båtspik och nitbrickor satt med hjälp av rostfläckar, som bevarats i marken. I det svenska fyndmaterialet lär det dock vara så att skeppens förstävar rasat samman inuti gravhögen, och dessutom har skeppssidorna kollapsat utåt under den ovanför liggande jordmassans tryck, så det har tagit åtskillig lärd forskarmöda att räkna ut, hur nitarna ursprungligen satt, och vilka exakta dimensioner på bordläggningen som gällde.

Jag vet inte säkert, eftersom mycket litet är skrivet och publicerat på Internet om Myklebust-kopians konstruktion, och vilka ritningar man utgått ifrån, men jag förmodar att det norska fallet är likartat, och det är på grund av att man först nu fått fram ny teknik och vet mer om hur andra skeppsrepliker uppför sig i sjön, som man kunnat rekonstruera detta norska skepp i full skala. Även det är en bedrift, även om det skulle visa sig att en hel del detaljer kanske inte alls är exakta, utan gjorda i ”fri stil”.  Jag gissar, att det måste vara så med rundhulten, styråran, vantsträckare och andra riggdetaljer, som man kan ha gjort nöjaktiga kopior av med ledning från helt andra skeppsfynd…

En kritisk detalj är ofta styråran, rodervårtan på skrovet och styrårans infästning emot skeppssida och rorkult. Passar man sig inte, och blir rammad här, är det en detalj som ofta går sönder. Svenska fynd visar, att styråran ofta var utformad som en flygplansvinge, alltså med den yttre sidan konvex, och den inre skrovssidan konkav. Man vinner flera saker med en sådan konstruktion. För det första får man lägre vattenmotstånd, och för det andra starkare roderverkan – och – enligt min erfarenhet – en styråra som är lättare att svänga i vattnet. Längst ut på styrårans aktre spets, har man ibland haft vad som liknar en ”winglet” på moderna passagerarflygplan, eller en liten träkil. Denna, blott en decimeter stora detalj har mycket stor betydelse för hur styråran skär genom vattnet, och reducerar virvelbildning. Myklebust-skeppet har tråkigt nog en helt annan och enklare styråra – man verkar inte ha ”trimmat in” konstruktionen än, för mina ögon ser den lite klumpig ut – åran är likadan på bägge sidorna..

”Ja, dere får da lykke til – med den slags styringa !” (Foto: Oddmund Haugen)

Av ”Sagastads” museicenters planer framgår, att Myklebust-kopian bara är tänkt att segla på Nordfjorden, nära sin hemmahamn. Fler vanliga människor och civilister ur allmänheten får då en chans att uppleva henne på nära håll, och det är naturligtvis ett stort plus för turistnäringen, men ett minus för oss riktiga Vikingar och Asatrogna Hedningar… Å andra sidan betyder Mykle stor, och vad Bust eller Byst betyder, vet ni kanske.. Redan Agnar Mykle, den kände Norske författaren, ändrade sitt namn från ”Bust Mykle” eftersom hans förfäder kom från denna trakt, och alltid finns det väl någon storbystad skönhet även på land, vill jag mena. Jag har redan händerna fulla så det räcker, och seglar därför inte just i år.

 

Ett skepp av denna storlek och med 6,5 m bredd midskepps, kan ta ett stridsutrustat kompani om 80 man med full packning, och mer därtill… (Foto Oddmund Haugen)

Blikk fra Nordfjordeid… ”Furet, Vaerbitt, men Forsåvitt Over Vannet” – Något helt annat än den djävla ”Eid-Al-Fitr” som nu tvingas på oss hemma i Sverige…

Även KNUBBSÄLEN dansar och ler – i Agnars efterföljd…

Engelbrektsdagen – därför att FRIHETEN alltid är värd att försvara…

Frihet är det bästa ting… som sökas kan all Världen kring

– Ur Biskop Thomas ”Frihetsvisa”

Igår var det Engelbrektsdagen, och den var jag inte ensam om att fira. Jag firade den i Västerås tillsammans med en god väninna, som av hjärtat förstår mig. Andra firade den också, som Mohamed Omar på bloggen ”Det goda samhället” förresten. Frihetsvisan skrevs först när Engelbrekt själv var död, fälld av en skändlig lönnmördare. Han levde i en annan tid än vår, då mycket i Sverige var helt annorlunda än nu. Det var under den kristna medeltidens mest feodala skede, då vårt folks självständighet var på väg att utplånas för alltid. Det var ”Unionstid” som man sagt under det tidiga 1900-talet.

 

Bild som vi fått av en Engelsk ”Odinist” – och oberoende vad vi tycker om Odinister eller EU – Har inte regimer i alla land  en viss moralisk skyldighet att FÖLJA folkomröstningars resultat ?

Tyskar och utlänningar var på väg att ta makten i Sverige. I Stockholm hade redan de bekanta ”Käpplingemorden” ägt rum 1389, då 76 svenska rådsherrar och adelsmän i Stockholm brändes ihjäl, instängda i ett trähus på Käpplingeholmen, nuvarande Blasieholmen, flera av dem efter svår och långvarig tortyr. Utländska fogdar hade installerats på slotten ute i Sverige, och for fram emot de självägande svenska bönderna som om de hade varit livegna. Men folket reste sig till sist, och det var ibland Dalarnas och Västmanlands allmoge, som upproret började… Huvudstaden var nästan helt i utlänningarnas händer, precis som idag.

 

Tyska fogdar och utlänningar gjorde allt för att ta ut skatt, och berika sig på den svenska allmogens bekostnad, och så gör de än…

 

Man har beräknat, att nästan 65 % av Stockholms medeltida befolkning kan ha bestått av utlänningar och Hanseater, men Stockholm var då en stad på kanske 3000 personer i ett bondeland med 2-3 miljoner invånare. Idag är situationen i Sverige värre än någonsin, då man beräknar att så mycket som 25 % av befolkningen här har ett utländskt ursprung. Det sker idag ett systematiskt befolkningsutbyte, där man försöker utrota den inhemska befolkningen, precis som på medeltiden. Vissa fogdar och deras medlöpare, som den danske adelsmannen Jösse Eriksson, till exempel, gick mycket längre för att genomföra befolkningsutbytet än vad Nomenklaturans (S)-märkta hejdukar och romska supporters gör idag. Han lät flytta in ”Garpar” eller folk från Nordtyskland och Polen för att slavarbeta i Bergslagens Gruvor och Hyttor, samtidigt som han plågade svenskarna och deras kvinnor till döds. Erikskrönikan berättar om denna grymma tid:

han loth them swa sara plaga
oc skattade them aff mest huat the aga
han loth the bönder j rök vphängia
Swa sara loth han them trengia
;there qwinnor loth han ther mz plaga
the spentis for hölass them sculle the draga
them giordis ther mz swa stor nödh
the födhe strax barn som waro dödh

Bönderna bakbands och hängdes över rykande eldar tills de dog. Deras gravida kvinnor spändes för hölass, tills de spontanaborterade sina foster och fick missfall. Under 1970-talet betvivlade Marxistiska historiker i Sverige att Jösse Erikssons härjningar i Bergslagen och folkmordet där verkligen ägt rum, men Socialister är ju fina på att förneka folkmord. Bevisen ligger i öppen dag, och består i bland annat rådsprotokoll från Stockholm, som visar att bönderna haft rätt i sina klagomål, och att den danske fogden upprepade gånger bröt emot landets lag. I tjugo år fick Bergslagsbönderna stå ut med tyranniet. I början skulle de bara utse Engelbrekt Engelbrektsson, själv tyskättad och ur lågadeln till sin talesman för att ”Gå till Kungs” med ett brev, som man sa.

 

Men budkavlen gick över de svenska landen… Och bönderna samlades som förr till Ting….

 

Och då som nu fanns där väl dönickar och töntar, som inte förstod vad som försiggick och som sa ”Nej men detta är inget politiskt” av ren räddhåga och för att de sket i byxorna av skräck, ungefär som när mer sentida töntar och små beskäftiga kladdsockar inom ett och annat samfund som kallas NAS, påstår att ”Nej, detta är inget politiskt” när de samlas utanför Riksdagshuset, på vars framsida man ännu kan läsa texten ”Här fattas visa beslut…” Och se – det stämmer – för nog fattas det visa beslut i dagens Riksdag, alltid !

Visste ni att det är Engelbrekts förtjänst, att vi alls har ett nationellt parlament eller en Riksdag…? ”Här fattas visa beslut” lär det stå över ingången… Och nog tusan FATTAS dem, som vi kan se…

Den historiska utvecklingen var ofrånkomlig. Folkets vilja kunde inte hejdas av överklassen, och feodalherrarna. På den tiden fanns ingenting annat att göra, än att gå man ur huse; och sopa bort denna överklass med våld. Kungen, Karl Knutsson, avgick självmant inte mindre än två gånger under Engelbrektsfejden eller Unionskrigen, som svenskarnas långa frihetskamp har kallats. Och den kampen har aldrig tagit slut, för den fortsätter också idag. I andra former, visserligen, och mot en annan union som vill förkväva Sveriges frihet och göra slut på de etniska svenskarna, men en befrielsekamp är det, lik förbannat – sak samma hur mycket vissa än ljuger, hur mycket de än förvanskar sanningen. En tysk borgare i Stockholm, Berndt Osenbrygge, skrev 1 Augusti 1431 till folk i sin hemstad Danzig:

”Här i landet är en man vid namn Engelbrekt Engelbrektsson, en svensk född i Dalarna, där koppar och järn brytes. Han har församlat folkskaror på fyrtio till femtio tusen man och kan säkert få mer när han vill. Under hans ledning har dessa nedbränt och erövrat många städer, fästen och byar. De kommo dragande till Stockholm, på vars ena sida de lägrade sig liksom kättarna utanför Danzig.”

 

Befrielsekriget bröt ut. Från 1436 till 1523 slogs svenskarna för sin frihet… Adelshärarna lockades in i skogarnas djup, där timmerbrötar och armborstpilar väntade dem…

Talet om ”kättarna utanför Danzig” kräver sin förklaring. Den högt ansedda amerikanska historikern Barbara W Tuchman har i sin bok ”A distant mirror” eller ”en fjärran spegel” från 1976 berättat om vad som försiggick i Tyska Ordens rike, på andra sidan Östersjön. Dit flydde den avsatte Kung Karl Knutsson, som direkt var lierad med dessa fanatiska kristna korsfarare, bondeplågare och mördare. Korsfarar-staten utrotade hela den Nordslaviska språkgruppen, under en hundraårsperiod, och förutom några folkspillror som Sorberna i Lausitz, och Kassjuberna utanför Gdansk i det gamla Ostpreussen (som nobelpristagaren Günter Grass skrivit mycket om) finns idag inga talare av nordslaviska språk kvar i livet… 10 miljoner Europeiska hedningar försvann spårlöst, över ca 150 år…

 

Den tyska rovriddarstaten dödade över 10 miljoner prusser, liver, litauer och även gotlänningar genom systematisk utrotning. Kalkindustrierna i Slite, grundades när Gotland tillhörde Tyska Orden, och den som inte ville ”jobbe å slite” hamnade själv i kalkugnarna…Därav fick orten ”Slite” sitt namn, och så blev Gotland en avfolkningsbygd, med tomma medeltidskyrkor…

Barbara Tuchman har i sin bok beskrivit, hur hundratals Europeiska adelsmän från Frankrike, Italien och England bjöds in av Tyska Orden, för att delta i deras ”Korståg” eller rättare sagt Folkmord på oskyldiga hedniska befolkningar. Litauen förblev nämligen hedniskt till åtminstone 1417, och under hela Engelbrekts livstid, fanns fortfarande hedniska stammar i Europa. Tyska Orden – som finns kvar än idag, med högkvarter i Wien och allt – har av tyska och polska 1900-tals historiker kallats ”ett medeltidens Waffen SS” och den beteckningen stämmer verkligen. Hade Karl Knutsson eller Erik av Pommern fått härska lite till, hade dessa rovriddare etablerat sig inte bara på Gotland, utan också i Sverige.

Tyska Ordens egna krönikor beskriver i detalj hur folkutplåningen gick till – och Erikskrönikans berättelse om Jösse Eriksson från Danmark, är antagligen inte alls överdriven. Sådana saker hände verkligen, både i Bergslagen och i Sveriges absoluta närområde. Också danska riddare deltog i stort antal i korstågen på andra sidan Östersjön, och de var inte slut med Valdemar Sejr på 1200-talet. Den tyske historikern Hartmut Bookman, vars bok ”Der Deutsche Orden” fortfarande står på min bokhylla (ISBN 3 406 08415X, 1981) berättar sanningen om dessa sk ”kristna riddare” och vad de i själva verket stod för, nämligen mord, tortyr, våld och brand:

”die Haiden aber sere schreien
in de Push, die ging ins Not
wen man slug ir vil zu Tot.
Gewangen wurden wib und kind
– Das wahr ein gemleich hofgesinT!
Man sach da vil maningem weib
zwai chint gepunden in irn leib…”

Här skildras hur bönderna slaktades, och hur man tillfångatog kvinnor och barn – och de gravida mödrarna skars upp som korvbröd – det var ”hofgesint” eller ”ett fint spektakel” när de hittade två foster att hälla ut på marken i samma gravida kvinna, ungefär som en medeltida variant av den gamla julleken ”filipin !”, och för att citera den tyske historikern:

Ein Bild des jammers und graunes ist es das führ ihn nicht, sonder vielmehr ein gelegenheit, diesen Eindruck ironish  mit der Heidnische lebensweeise zu konfrontieren, die er zu propagieren hat: Eine sonderbare unhöfsische Gesellschaft, die da aus den Wäldern auftacht...” (sagt om Hertig Albrecht av Österrikes ”fälttåg mot hedningarna 1337)

Medeltidens svenska bönder var inte dumma. De visste mycket väl vad som pågick på andra sidan Östersjön, och vad Europas feodalism stod för. De insåg mycket väl, att de själva skulle kunna komma att drabbas av exakt samma öde som Litauerna – precis som vi inser, att den ”Islamska Statens” härjningar i Syrien, också kan fortsätta i vårt eget land, nu när vår egen Regering försöker få hit alla ”återvändare” och deras barn ”av humanitära skäl” som det heter – fast det i verkligheten gäller att fortsätta och avsluta ett redan pågående befolkningsutbyte.

Men nu hade de Engelbrekt – folkets man !


 Engelbrekt-statyn i Arboga

Befrielsekriget rasade länge, och i nästan nittio år. Sturarna och Gustav Vasa skulle fortsätta kampen, efter att högadeln mördat Engelbrekt. Det finns olika versioner om hur det gått till, och populärhistorikern Dick Harrison har i Svenska Dagbladet sagt, att han inte tror på Erikskrönikans uppgifter, och att den fege mördaren och svikaren Måns Bengtsson Natt och Dag aldrig fick något straff, utan smet undan. Natt och Dag ätten – en av Sveriges mäktigaste – bodde på Göksholm söder om Hjälmaren, och deras adelsgods finns kvar än idag, även om det tillhör en annan godsägarfamilj. De hade nyss överfallit ett lybskt fartyg, som simpla sjörövare, trots att fred rådde mellan Sverige och Lübeck för tillfället. Engelbrekt dömde ätten Natt och Dag till att betala skadestånd, eftersom han ville upprätthålla lag och ordning, och därför mördades han.

Han kom utan svek, en gammal och sjuk man, stödd på en krycka och sårad av ett pilskott, till den lilla holme som kallas Engelbrektsholmen, och som nu är en halvö i Hjälmaren.

Mördaren gick mot honom, med tre man i följe, och skall enligt sägnen bakslugt ha dolt en yxa bakom ryggen. Så högg han av tre fingrar på Engelbrekt, så att den försvarslöse åldringen föll utan käpp till marken, och så högg han Engelbrekt flera gånger över bröstkorg och skalle. Det tog mycket lång tid för honom att dö, har det sagts, och han led oerhört under tiden. Men hans folk glömde honom aldrig. Engelbrekt blev – och är – en av den svenska historiens allra största hjältar.

På denna plats dog Engelbrekt enligt traditionen…

Svensk valaffisch från 1910-talet och det Frisinnade Partiet, som senare skulle bli ett Folkets Parti… Sedermera bytte det namn till ”Liberalerna” och har nu nästan helt försvunnit…

På 1930-talet använde De Frihetliga Socialisterna i Sverige Engelbrekt som symbol i kampen mot nazismen – något som också Vilhelm Moberg och flera andra författare skulle ta upp. Och Nils Ferlin, den store poeten, skrev en dikt, direkt inspirerad av Biskop Thomas i Strängnäs, och Frihetsvisan:

LIBERTAS

Du tändes och släcktes och tändes igen
där du bars genom mörker och hot
där du bars av de ödsliga nätternas män
genom sekler av jämmer och hot.

Det skall andas en sång ur din låga – en stum
som det innerst förtegnaste når
Över bila och kors och martyrium
skall du lysa till blomma och vår.

 

Engelbrekts kamp var en kamp mot kristenhet och katolicism. Det var en kamp för bönderna och folket, emot alla Europeiska Unioner och allt vad de står för, då som nu. Det var en kamp för Sverige, och det var en politisk handling. Inbilla er inget annat, och tro inte på hycklare eller lögnare ! Hans gärning fortsätter, och den är inte över. Den fortsätter, överallt där svenskar kämpar, lever och arbetar för sin överlevnad, och som det står i den gamla frihetssången:

”Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.

Frihet må liknas vid ett torn,
Der väktarn blåser i sitt horn:
Det klingar så klart och vida!
Om från det tornet ut du går
Och en annan det i händer får,
Då fäller du tårar strida.

Hafver du frihet fått i hand,
Lyck väl till och bind om band,
Att ej hon dig förlåter;
Hon liknar falken, stolt och snar;
Om en gång bort han flugit har,
Du får honom icke åter. […]

En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så göra de vilda djur för visst,
Nu märk, hvad du bör göra!
Gud hafver gifvit dig hjerta och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!”

 

”Fornsederi” och förstörelse också vid Lindholm Höje i Danmark…. ??

För en tid sedan kunde jag med stöd av Ystads Allehanda och andra vederhäftiga källor berätta om de skador på Ales Stenar, som vållats under hösten. Nu verkar det som ytterligare ett vansinnesdåd – elle meningslös förstörelse, som klart påminner om det i Skåne, inträffat vid Lindholm Höjes kända gravfält i trakten av Ålborg på Jylland. Den danska kvällstidningen ”Ekstra-Bladet” berättade för två dagar sedan om vad som hänt, och summerade situationen på ett bra sätt, även om den såklart också nämnts i flera andra danska media. 

Här i Sverige däremot, intresserar sig ingen för dådet, som riktats emot vår gemensamma Nordiska historia.

Under Påsken – en helg som inga verkliga hedningar firar – har någon grävt flera stora hål med ungefär 30 – 40 cms djup och ”torvat av” på flera ställen i det väl undersökta och redan utgrävda fornminnesområdet. Arkeologer vid Nordjyllands Historiske Museum uppges ha skickat ut en pressrelease om skadorna på det lagskyddade fornminnet. Man har valt att göra en polisanmälan den här gången, berättar Museiinspektör Lone Andersen – annars brukar man anmäla enstaka problem med vandalism till Slots- og Kulturstyrelsen, Danmarks motsvarighet till Riksantikvarieämbetet, den i dagarna kritiserade myndighet som har ansvaret för att bevara kulturminnen och kulturmiljöer i Sverige. Man har redan konstaterat, att antalet incidenter, där vissa personer försöker vandalisera hela kulturarvet ökar, säger Museinspektören till tidningen.

Hver gang det sker, går det direkte i mit arkæologi-hjerte. Det er en blanding af frustration og græmmelse over, at nogle mennesker har så skidt en moral. Det er ualmindeligt hæsligt at se på, siger hun.

”Skidt en moral” – ja – det uttalandet kan man upprepa. Varför bär sig dessa individer åt som lort ? Tidningen spekulerar också i att det skulle kunna vara ”enskilda skattletare” som orsakat skadorna, men varför skulle dessa nu dyka upp till påsk ? Och en annan arkeolog vid muséet säger till Ekstra-Bladet att de personerna måste vara osedvanligt dumma och inkompetenta i så fall; alla vet redan att fältet är väl utgrävt och undersökt, och att det knappast kan göras några spektakulära skattfynd där, även om ett antal stadsutgrävningar och bebyggelselämningar i Nordjylland gett ovanliga fynd på sista tiden, bland annat av svärd – men då har det varit medeltidsarkeologi det varit tal om…

Så vem eller vilka har orsakat det här ? Vem kan det vara, som håller sig framme ??

I Sverige har vi redan på 1980-talet haft en stor debatt om metallsökare, som torde vara välkänd för alla arkeologiskt intresserade, även amatörer; och som utlöste ändringar i kulturminneslagen. Samma debatt har i viss mån varit aktuell i Danmark och Tyskland och på fler ställen i Europa också, och redan vid 1990-talets början skrev RAÄ en fyllig rapport med information till allmänheten om vad som gäller. Länsstyrelserna på Gotland och i Kalmar län (Öland !) hade stora problem, men numera är allt bruk av metallsökare i Sverige belagt med tillståndsansökningar hos Länsstyrelserna. ”Branschen” eller det lilla fåtal försäljningsställen som finns, och som säljer sådana apparater till allmänheten har numera också tagit sitt ansvar, och upplyser i alla fall om att det finns en anmälningsplikt. Sedan dess har vi få problem i vårt land, och de incidenter som har funnits, verkar ha varit kopplade till enstaka myntsamlare på sydsveriges stränder, och de som utnyttjar en ”svart marknad” för fornfynd inom EU. Men till och med RAÄ:s rapporter från tidigt 90-tal visar, att de som är tillräckligt smarta för att använda metallsökare för någotslags ”skattjakt” också vet att röja undan sina spår, och lägga tillbaka grästorven efter sig…

Alla vet också att en gravhög eller ett gravröse vanligen innehåller brända ben och gravgåvor i mitten på röset, inte utåt kanterna. Som man förstår har stenkärnan i rösets mitt alltid lagts dit med syfte att försvåra för tjuvar, eller att hindra vilda djur från att rota runt på platsen – så var det redan på bronsåldern, när de flesta stora gravhögarna började byggas. Anledningen till att man kastade upp en så stor hög med jord som möjligt var förstås också att de döda skulle få vila i frid, och i de fall man i senare tider försökt gräva i högarna efter skatter, som aldrig funnits där, har man så gott som alltid försökt gräva sig in till högarnas kärna. Så var fallet också på Badelunda-åsen utanför Västerås, där okunniga bonddrängar orsakade krater-liknande fördjupningar redan på 1700-talet, tills deras egna gropar lär ha rasat igen ovanför huvudet på dem, och begravt dem levande så att de kvävdes – vilket folktron uppfattat som ett rättvist straff… Det finns också andra Skattsökar-sägner förknippade med gångna tider, och hur man då såg på de stora järnåldersgravfälten, om nu någon vill veta.

De skador som orsakats, kommer att kosta hundratusentals danska kronor att reparera, tror muséet. Och här är det alltså knappast fråga om skattsökning, eller amatörarkeologi på sandlådenivå, men något annat… Skadorna liknar de vid Ales Stenar, som jag redan berättat om. Marken har torvats av, och man verkar har tagit upp och forslat bort en mindre mängd jord från platsen, men lagt tillbaka stenar, som man inte velat ha – av foton som de här ovan att döma – men varför gör man så ? Vad är det för slags tänkande eller fasoner, som ligger bakom ??

För mig framstår det här som spår efter någotslags rituell verksamhet, eller något liknande. Det är den enda hypotes jag har om det. Det är väl känt, att markskadorna vid Ales Stenar från i höstas och Februari uppkom strax efter det att representanter för den svenska sk ”Forn sed” rörelsen besökt Malmö, och försökt etablera sig i Skåneområdet. NAS, Nordiska Asa Samfundet och snart sagt alla seriösa Samfund för Asatro och liknande som finns i Danmark och Sverige har tagit tydligt avstånd från de händelserna, liksom de senaste från Danmark i veckan. Det har framgått av diskussiongrupper över hela nätet. De enda som inte tagit avstånd, utan tydligen lever vidare i någotslags drömvärld, där inga problem existerar; är just de alltmer fåtaliga ”fornsedarna” i Sverige – betecknande nog. Representanter för NAS skall ha träffat ombud för Ase- og Vanetrosamfundet Forn Sidr i Danmark, som är ett helt annat slags samfund än den oansvariga sekt med samma namn som finns i Sverige.

Jag har själv berättat i den här bloggen om hur en ceremoni som de här svenska ”fornsedarna” höll vid Uppsala Högar förra året helt spårade ur, och slutade med att en massa berusade personer stod och skar sig med knivar, vid vad som skulle vara en bröllopsceremoni. Jag har berättat om de mycket underliga uttalanden de här personerna gjort genom åren, och hur de menat att det skulle vara ”fornt” eller ”sed” att göra Torshammaren till en internationell symbol för homosexualitet, till exempel. Jag har berättat om hur vissa ansvariga bland dem skrivit på sina interna debattsidor att man skulle få ”värdefulla andliga erfarenheter” genom bruk av droger, till exempel. Om skadorna på Havängsdösen i Skåne, strax efter att en del personer observerats på platsen – och mycket annat som skett genom åren, alltsammans genom samma personkrets.

Hela tiden har vi då fått höra, att ”forn sed” skulle vara en rörelse, som syftar till ”goda relationer” mellan människor, eller människorna och naturen (hur tror man, att det skulle uppnås med drogers hjälp ??) och andra dumheter i samma stil – och samma ständiga undanflykter från denna sekts sida. Jag har tidigare skrivit här, att det sannolikt är i utkanterna på ”forn seds” miljön i Sverige man skall leta, och det vidhåller jag.

Ekstrabladet skriver att det sannolikt är tal om flera gärningsmän, och inte en individ. Organiserad verksamhet, med andra ord. Man måste ha förberett sig, och forslat spadar och andra verktyg till eller från platsen.

Vari ligger charmen – hos folk med huvudet under armen ?

I ”fornsederiets” urspårade ritualer ingår ofta, att man ska ”magna jorden” till påsk, ”dyrka småfolket och vättarna” och andra stollerier. Detta ”magnande” lär också tagit sig sådana uttryck, att man tagit med sig jord hem från olika platser tydligen, och tillverkat sk ”fröbomber” eller jordkokor av dem, som man sen slängt omkring sig eller på andra. Saker som inga andra hedningar håller på med, så vitt jag vet. På sista tiden förefaller det som om även svårt förståndshandikappade personer lockats till att vara med i ”Forn Sed” Sverige, efter vad jag fått höra – men vad kan hända, om det sker i en miljö där droger helt uppenbart förekommer, även om man officiellt eller utåt är mycket noga med att förneka det ?

Nu säger inte jag, att de här personerna jag omnämnt är skyldiga, eller att just de skulle ligga bakom det hela. Det är hursomhelst en polissak, för polisen i ett nära grannland dessutom; men jag tror alldeles avgjort, att det är i kretsar som dessa, som dansk och svensk polis måste börja söka. Och det är allvarligt nog, som alla förstår. NAS har redan skrivit flera öppna brev till ”Fornsederiet” (ej att förväxla med de i Danmark) angående deras uttalanden och beteende, och det finns inga som helst skäl för mig att  åter upprepa det här, eftersom ni ju ändå kan konsultera andra hemsidor.

Inget svar har getts om missbruket av drogerna, Torshammaren, svårt sjuka personer i en för dem högst olämplig miljö, blodsoffren vid Gamla Uppsala och allt det andra.

Jag skulle våga påstå – utan omsvep – att offer av människoblod, ”magnande av jorden” med bortforsling av torv eller alven (alltså det lager av mineraljord under matjorden, som de här personerna tydligen vill åt – i rituella syften) och allt detta, är förargelseväckande beteende – i lagens mening.

I alla fall väcker det min förargelse, som alla vet och nog kan märka. Även många andra är förargade, och jag skulle också vilja påstå att blodsoffer, åverkan på fornminnen och gravfält, pajas-upptåg vid Gamla Uppsala och liknande är väldigt väldigt onödigt.

Det hjälper inte Hedendomen framåt i Sverige som rörelse, ingen annanstans heller, inte på minsta sätt – och det är nog allt som finns att säga om saken…

Om Tjärdoft, Skepp och Manskap

Jag aviserade igår att jag skulle byta ämne, vilket jag därmed också gör – och genomför. Hedning och Asatroende som jag ju är, tror jag nämligen på ett bra och väl förberett genomförande, vad än saken gäller. En av de områden, där sådant verkligen spelar roll, är på sjön – eller vid resor – för på sjön gäller som bekant Sjölagen, och i den står det, att det är skepparen ombord som för befälet, och som har det yttersta ansvaret, i kraft av att han just är befälhavare och inget annat. I snabba lägen finns det bara en som kan vara chef, och charmen med att segla sitt eget skepp, förstår envar; som varit herre över sitt.

Man må ha en liten båt eller ett stort skepp, en optimistjolle eller ett hangarfartyg – men inför Gudarna och Sjölagen, liksom inför naturen och havet självt, är alla män lika. Det är bara deras kunnande och skicklighet som gäller, inte vad de må heta, vad de tjänar eller vad för inkomst de har. Väjningsregler eller regler om upphinnande fartyg gäller i princip alla, oberoende av storlek – och det är just det som är charmen med att segla, vilket landbundna personer och de som aldrig varit i viking inte förstår. Friheten finns i dugligheten, i vad om uppnåtts och själva genomförandet – och det är en härlig, värdig och väldig frihetskänsla.

 

Byggd av en grosshandlare vid namn August Plym till Stockholmsolympiaden anno 1912, men hon seglar än.

En man som verkligen vet det och som är ärlig, då han lever efter sitt ord och löfte är Göran ”Järnruste” Karlsson, ordförande i Vikingaskeppsföreningen Viking Plym,som intervjuades i tidningen Norrort den 12 april 2019. Han är nu gammal vorden, och det kulturföremål ha har under sitt ansvar, förvaras i en av Hägernäs sista kvarvarande militära bunkrar, där det fanns både Marinflyg, torpedbåtar och en hel flottilj, på sin tid. Skeppet för fortfarande ohistoriska sköldar hängande direkt på relingen, vilket det alltid gjort, ända sedan groshandlaren Plym byggde – som man då trodde – exakta replik i halv skala av Gokstadskeppet, fastän alla män må veta, att ingen under riktig Vikingatid hängde sina sköldar så. Vågorna griper nämligen tag i sköldarnas undre del och frestar på dem under segling, och varje sjöman vet att man må ha relingen så ren som möjligt, och inte ha tampar eller annat släpande efter sig i vattnet, ty då minskas skeppets fart. Om en sköld ska ge skydd, ska den också skydda med så stor yta som möjligt, vilket är självklart för de som tänker efter. Därför reser man en sträva eller stötta, i ett hål mellan själva relingslisten och relingen, och hänger förstås skölden på den, vilket ser både snyggare och prydligare ut, och ger de roende i besättningen mer skugga på köpet.

Kom ihåg: Sköldarna SKA vila OVANPÅ relingen, och inte hänga ned UNDER den….

Så gjorde redan romarna, då deras Classis Britannica eller Rhenflottan (jo, Nordsjöflottan och Rhenflottan var de facto för dem samma militära enhet) kom till, vilket man idag kan övertyga sig om på Museum fûr Antike Schiffahrt i Mainz, till exempel. Jag sa ju till er, att det kan vara lärorikt med resor. Viking Plym är också berömd för sin unika ”solsköld” (när jag seglade med henne, förde hon bara en) som numera utökats till två, tack vare en intresserad ingenjör i Täby Vikinga Skeppslag, som jag aldrig tillhört, då jag aldrig någonsin varit Täby-bo. Inte heller representerar jag någon ”Täby Kommun” vilket detta skeppslag däremot gör. och ändå har jag varit ombord på och seglat med Viking Plym åtskilliga gånger, inte bara i eskader, utan genom att vara besättningsman på henne – och inget annat, och det är en ynnest, som få har råkat uppleva, inte minst därför att samma skeppslags stadgar förbjuder allt sådant. Det är därför med stor glädje och värme i hjärtat, jag nu återser en god kamrat, som jag seglat med, fast det var förr om åren nu.

Gammal är ändå äldst, och för ålderdomen hyser vi tillgivenhet och vördnad…

Viking Plym är självt ett museiföremål, och den äldsta ännu seglande Vikingskeppsreplikan inte bara i Sverige, utan i hela Norden – ja – några säger också Världen. Hon är ingen exakt replik, utan byggd med en stor tvärbalk midskepps, och sitt-tofter åt sidorna i akterskeppet, som man kan se; och hade dessutom en motor, redan från början. Hon hade ett alldeles för högt drakhuvud på framstammen, som finns kvar ännu, och massor av fina sniderier, vilka var gjorda i det tidiga 1900-talets Jugendstil, fast de såg ut som drakslingor – men det spelar mindre roll, liksom den dåtida uppfattningen om sköldarna – korrektare är då faktiskt hennes randiga segel – för rödvita segel – som på 1950-talets ”Explorer-flaskor” står faktikt omnämnda i Orkneyinga Saga, så de h-a-r funnits…

Man har nämligen att skilja mellan:

A) Exakta Museirepliker i full skala, byggda hantverksmässigt och med forntida teknik, alltså handbilat virke och rundhult, helt utan moderna maskiner eller hjälpmedel

B) ”Vanliga” replika-skepp eller båtar, inte nödvändigtvis i full skala, eventuellt med hjälpmotor inombords eller utombords, tillägg i form av moderna vattentoaletter, styrhytt eller pulpet osv – eftersom Sjöfartsverkets regler numera kräver det för ”passagerar-trafik” till exempel (Sigrid Storråda i Vänern, Vidfamne på Västkusten – varom mera nedan)

C) Rekonstruktioner i ”fri stil” som inte ger sig ut för att avbilda eller efterlikna någon bestämd, historisk farkost, utan bara är ”inspirerad” av dem – men som f-o-r-t-f-a-r-a-n-d-e kan vara hantverksmässigt byggd med enbart forntida teknik som under A,) eller vissa – smärre och vanligen ”kamouflerade” tillägg som under B) – (exempel: Vigdis, Langsveigen, Regin – varom mera nedan – och Draken Harald Hårfagre från Norge – en av de få verkliga, seglade drakskeppen av idag. Rekonstruktioner i fri stil finns det många, och de kan också använda maskinsågat virke, x-skruvar eller till och med pop-nitar eller – ve och fasa ! – vara gjorda i plast, som en del amerikanska horrörer.

D) Rent skräp, exempelvis restaurangpråmen Hektor, en flytande fyllveranda som länge missprytt Skeppsbron i Stockholm och lurat turister, ungefär som när vissa taffliga bedragare fortfarande vill slå i den svenska allmänheten att det finns något som heter ”forn sed” som då skulle ha med Asatro eller Hedendom att göra, fast så aldrig någonsin varit fallet.

Always demand the real thing. Accept no cheap substitutes !!

Viking Plym tillhör klassen B) ovan, men gränsar faktiskt till A), genom sin ovanligt höga ålder – och det faktum att hon hela tiden varit ett sjövärdigt, seglande skepp – och hon går ännu över Ålands hav och i sommar till Ängsö slott, har vi fått veta genom tidningen Norrort. 107 år av samlad svensk historia har inte förändrat henne nämnvärt, och ännu vet ingen, hur gammal en verkligt välvårdad träbåt kan bli. Inte minst därför är män som Göran Karlsson värda att komma ihåg, för de om några utför en kulturgärning.

Den enda skeppsreplik av ett Vikingatida skepp som är äldre, är den norskbyggda ”Viking” från 1892-93 som en riktig fullriggarbesättning – på den tiden fanns fortfarande yrkesverksamma Nordiska sjömän i segelsjöfart, vilket jag aldrig varit och aldrig heller kommer att bli – seglade över Atlanten till Chicago, och Världsutställningen där. Resan över Nordatlanten lär ha tagit den norska yrkesbesättningen något över tre veckor, i en öppen båt under bar himmel. Deras båt var av trä, men de var män av järn – eller ”wooden ships, and iron men” – som man sa om de Engelska sjömännen vid Trafalgar.

”Viking” borta i sitt plast-tält i Chicagos förorter är numera i så sorgligt dåligt skick, att hon aldrig någonsin kommer till att segla mer. Årtionden av amerikansk okunskap och vanvård fick henne nästan att ruttna bort, otjärad som hon fick ligga – men så kom några svensk-amerikaner och amrisar med Nordiskt påbrå att ta sig an henne, och nu har hon vederbörligen tjärats samt konserverats och stabiliserats, har vi fått höra. USA har inte mycket Nordisk kultur, det är sant – men också där finns ärliga människor, som gör vad de kan – utan snedseglare och annat bedrägligt folk – ty det är folkstammen ombord, det kommer an på..

Men – legio är de båtnyheter som når oss såhär års, och Mitt namn är legion, ty jag är icke en man – utan många !

I Göteborg, till exempel, kan ”Sällskapet Vikingatida Skepp” eller SVS snart fira jubileum. Många svenskar – detta obildade och halvt förstörda folk, som inte längre minns sin egen historia – vet inte ens, att det har gjorts Vikingaskeppsfynd i Sverige också, och inte bara i Norge eller Danmark. Vi har Äskekärrsskeppet, till exempel – eller Viksbåten, som med sina 9,6 meter är exakt 40 cm eller nästan en dansk aln för kort för att kallas för skepp, fast hon numera finns i inte mindre än tre kopior, och kan segla Mariehamn – Tallinn på under 40 timmar, vilket jag själv och två man till bevisat bortom allt rimligt tvivel, utan motor och med 3 timmars paus för sömn.

Vidfamne är en knarr på 19 ton, och hon gör ledigt 11 knop med ett skrov i handbilat virke, som klarar minst 4 gånger mer än vad maskinsågade bräder klarar av… I 26 år har hon seglat på den svenska Västkusten – utan en enda fattig krona i ”kulturbidrag” från staten…Frivilliga byggde henne, när muséerna vägrade. Frivilliga har seglat henne. Frivilliga har vårdat henne, år efter år.

Slå rekordet, den som vill och kan ! Ingen har slagit det, sedan 17 år tillbaka – seglande katamaraner kan gå mycket fortare, jag vet – men roendes lär få kunna göra det, i alla fall..

”Står jag och pratar ? Nej, RO, ERA SATAR – släng flaskan åt hels vite, Hej !”

En svensk kung – kanske ni själva vet vilken – lär ha haft valspråket ”Folkets kärlek – min belöning”. Så säger dock inte jag, för jag har aldrig någonsin varit uppskattad i vida kretsar, men om Skeppet Vidfamne i Göteborg – en av mycket få seglande Knarrar i Världen – undantaget Ottar från Danmark, och Anund från Västerås, salig i åmninnelse -nu kunde tala, tror jag att dess handbilade brädor kunde säga samma sak. Jag ska inte säga var hon ligger eller har sin hemmahamn i Göta Älvs dal, av fruktan för attentat och vandalism av alla de slag, som nu också tyvärr blir vanligare och vanligare, också för oss träbåtsvänner. Eliten har aldrig gillat oss, varken den politiska eliten i det här landet eller kultureliten. Man har sett ned på oss, och vi har aldrig haft en enda förbannad krona i ”kulturbidrag” som diverse kamelryttare eller mens-konstnärinnor.

Ingen sjöräddning och inget livräddningssällskap har någonsin behövt rycka ut och rädda oss, även om de är frivilliga som vi – och vi har satt en ära i att aldrig tära på vårt samhälles och lands resurser, men nära det istället, utan att orsaka skada eller kostnad.

Så har våra liv förflutit, och så tänker vi fortsätta tills våra dagars slut, när Ulls sköld – Solskölden – slutligen sjunker i de två hav som blev våra egna – Östersjön och Nordsjön. Detta är vårt liv, detta är vår stolthet och vår seger – och ni kan ta er ”prajd” – ni pyntade fjollor till lands – och ränna rakt upp i röven på er själva !

Vad känner DU v-e-r-k-l-i-g stolthet över ? Dina händers verk, vad du åstadkommit eller något annat ??

Sist i raden detta år, eller som trea i eskaderseglingen lär Regin få komma. Hon var fyra mäns verk från början, tror jag mig minnas – en av dem en skicklig smed från Södertälje. Hans namn minns jag dock mycket väl, liksom de andras. Originalbesättningen har bytts ut och skiftats, och Regin är och förblir en däckad båt, som inte avbildar något särskilt Vikingatida original – hon tillhör klass C ovan, enligt den lista jag gjort upp.

Hon tillhör ännu inte någon förening, utan ägs och drivs helt privat, och det är kanske vackrast och bäst så. Århål har hon, vilket är ovanligt på svenska skepp, och de med håar försedda båtar, som gick på floderna genom Gårdarike till Svarta Havet och Miklagård – och ned till det havet har jag också rott och seglat, om än inte hela vägen – fast det ibland nu ter sig som en vacker saga. I en tid när våra runor skall förbjudas, i en tid när vi ser hur sveket frodas och lögnen växer sig stark, återvänder våra tankar till de som gått före oss, de som seglat och rott med oss; och de enda som ändå betytt något, när alla ord har blivit sagda eller skrivna i denna legion av minnen. Mycket ter sig sällsamt, och som en saga – men mer ska vi få förtäljt, om än vi inte täljer någon ”kvarn” ombord på någon toft längre.

Erik ”Tofta” Johansson, från Gotland, minns vi också. En vänlig man, som inte skrädde orden, men som talade ur hjärtat, lika fritt som vi.

Erik Nylén, och ”Krampmacken” – bland det första av Gotlänningarnas byggen.

Alla de skepp och män, som inte seglar mer, utan förblir borta; i denna legion av minnen.

”St Crispian det är idag,
och må den dagen ej gå förbi
från denna dag till Ragnarök
om ej man minns oss då.

Vi få, vi lyckligt få
vi bröder alla
För den som idag med mig
sitt blod sen spiller
ska bli min broder,
hur usel han än vore
ska denna dag befodran ge.

Och fega svin i Sveriges Riksdag,
nu till sängs som vanligt
förbanna skall att de ej var här
och hålla käften sen,
när någon talar
som rott och seglat så med oss
på Crispins och vår segers dag !”

Mellanspel – ”Allt är politik !”

Människan, skrev den hedniske filosofen Aristoteles på sin tid, är ett ”zoon politikon” eller ett politiskt djur. Ett politiskt djur är nu inte alltid samma sak som en politisk vilde, till exempel – men religion, politik och kultur är inga skilda ämnen, som man kan låta uppresa vattentäta skott emellan. Överallt, i alla kulturer, tider och samhällen har det varit så. Och samlas man framför ett Riksdagshus, någonstans, till exempel – så  ÄR det – om inte annat genom den blotta plats man valt för manifestationen – otvivelaktigt en politisk handling. En direkt aktion.

Samlas man framför vårt lands Riksdagshus och väjer man att ha möte just där, så nog tusan är syftet POLITISKT !!

 

Varken media, allmänhet eller fristående kommentatorer, som väljer att inte närvara – som till exempel jag själv – kan inte heller uppfatta det hela på något annat sätt, och det råder inget som helst tvivel, att det är så det hela kommer beskrivas när det väl skett, eller inför eftervärlden.

 

Det går inte att komma ifrån, hur man än vrider eller vänder på det, och den som säger något annat, hycklar bara. Hedendomen i Sverige, till exempel, är i hög grad politisk – och man ska nog heller inte vänta sig något annat, trots att vissa – som vanligt – tydligen har gripits av ”byxångest” i sista minuten, eller beröringsfobi. Och ändå står man inför sitt genombrott på den dagspolitiska scenen – för snart kan det inte döljas eller undvikas längre. Snart står vår spirande lilla folkrörelse inför ett definitivt ställningstagande, varesig vi vill det eller ej. Kom ihåg vad jag skrev igår. Och Hedendomen är också en ”Befrielse-teologi” – ifall ni vet eller ens förstår vad som menas med det ordet…

Jag själv är inte, har inte varit och kommer aldrig någonsin att vara ”opolitisk”. Jag är tvärtom så politisk det alls går att bli – även om jag snart förbereder mig för att byta ämne i den här bloggen ett tag.  I en demokratisk stat går det nämligen vanligen till så, att alla medborgare vanligen får lufta och vädra sina åsikter, ja, till och med vifta med fanor, plakat och visa politiska symboler om de vill – och det enda problem som i så fall är förknippat med det, är vilka symboler man då alls visar – och vad som nu eventuellt skall bedömas som politiskt otillåtet – som man lätt inser – om man alls tänker efter, vill säga.

Den här symbolen, som jag själv visade igår, är vald med mening, uttryckligt uppsåt och omsorg, liksom mitt användande av det fina monumentet ”La Mano” från Katarinavägen i Stockholm, om någon nu skulle undra. Det är snart första maj, förresten – och inte bara Valborg – eller Vanadisblot. Kanhända vet ni också eller minns ni fortfarande vad Första Maj verkligen stod för, på den tiden dess firande i vårt land alls hade aktualitet eller legitimitet. Jag själv är heller ingen ”Påskfirare” till exempel, och jag firar inte något planlöst eller illa förberett ”vårblot” utan att ens veta vad det betyder, särskilt inte på påskdagen. 

Jag kan i och för sig förstå närvaron av Världsreligioner som säger sig förespråka en ”Soter” på grekiska, eller med andra ord en frälsar-gestalt. Ett slags Führer, som i kristendomen. En perfekt gudamänniska, som kräver absolut lydnad – men vad leder sådant till ? Och varför ens fasthålla tanken vid att Führerns död under tortyr skall orsaka någotslags ”rening” eller frälsning, alltså en känsla av välbehag inför denne persons frånfälle, som dessutom ska inträffa på helt olika dagar, varje år… En sådan religion är fullkomligt ologisk… Något sådant kan jag helt enkelt inte tro på alls, men från mitt elektroniska Hlidskjalf ser jag idag helt andra saker…

På bloggen ”Det goda Samhället” som jag refererat till en hel del på sistone skriver idag den åtskilligt mer ärlige, välformulerade och välartikulerade skribenten Patrik Engellau om den sk ”Mångkulturen” i Sverige, kontra Folkhemstanken – samma ämne som jag berörde igår. Han kallar ämnet för dagspolitikens absolut hetaste potatis, och ifrågasätter precis som jag själv starkt, ifall alla kulturer eller religioner verkligen är ”likvärdiga”, trots att deras utövare i och för sig har samma grundläggande rättigheter – men det är en helt annan fråga, förty_

Regeringens proposition 26 år 1975, som enhälligt antogs av riksdagen, brukar kallas mångkulturlagen och hållas för det aktstycke som införde mångkultur i Sverige. Det är inte riktigt sant eftersom staten inte genom lag kan etablera alla jordens kulturer i Sverige.– —

Det luriga med dessa ambitioner är att de bygger på en troligen världsunik föreställning, nämligen att alla kulturer är lika mycket värda. Det är de inte.

Observera att jag inte, inte här i alla fall, ifrågasätter den lika världsunika svenska föreställningen, som finns inskriven i regeringsformen, att alla människor är lika i värde. I alla andra länder (utom Norge) och i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är uppfattningen att människor är lika i värdighet, inte i värde. Men nu talar jag alltså inte om människor utan om kulturer.

Ingen känd lära, ideologi eller internationell traktat stadgar kulturernas lika värde. Det enda undantaget som jag känner till är Prop. 1975:26. Hela tanken att alla kulturer skulle vara lika mycket värda och därför ha samma rätt till statsbidrag, hemspråksundervisning, tolkar och föreningsstöd på svenska skattebetalares bekostnad om de lyckas etablera ett brohuvud på svensk mark är vad jag kan förstå absurd.

Det är inte bara jag som tycker den idén är absurd, utan det tycker alla. Fråga de latinamerikaner som vill ta sig in i USA om de föredrar att leva i den amerikanska kulturen eller om vid närmare eftertanke vill åka hem igen. Fråga en slumpvis utvald svensk på gatan om du kan locka honom att byta den svenska kulturen mot den somaliska. — — Allt vore mycket enklare om man fick säga som det är, till exempel att den svenska kulturen är bättre än de som finns i Mellanöstern. Då skulle vi inte heller behöva vara så otydliga gentemot invandrare – det var ett annat klagomål – om vilka regler som gäller i vårt land. Vi bör sluta skämmas över att vi är bra och i stället utan övermod erkänna detta. Räta på ryggen, svensk.

Så långt herr Engellau. Ifall avslutningen på hans artikel låter kortfattad, så är den rätt i sak. Islamiska Statens ”kultur” i Syrien och Irak var inte ”lika mycket värd” som den svenska, och det är långtifrån likgiltigt, vilken kultur vi väljer att bekänna oss till – det handlar mer än något annat just om en bekännelse, dvs en levande tro och inget annat.

Vår kära kvällstidning Aftonbladet rapporterar just idag liksom av en händelse eller en tillfällighet om den kristna Knutby-sektens barn, och all det lidande de utsattes för, nu när vi ändå talar om vissa Monoteistiska religioner.

Knutby, Knutby – Underbara stad – där de kristna står på rad… Skulle också denna ”kultur” eller ”religion” vara ”likvärdig” med alla andra förkunnelser, tror ni ??

I och för sig är det inte särskilt tydligt varifrån impulsen till kvällstidningens artikelserie kommer, men den baserar sig på de observationer, som den oberoende forskaren Sanja Nilsson,  doktorand i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna och Göteborgs universitet; genomförde åren 2014 till 2017 genom att vistas inuti Knutby-sekten. På ytan skulle allt vara perfekt. Alla påstods vara välkomna, vänliga och bara såå demokratiska. Men sen kom det fram att bakom kulisserna fanns hot, dolda bestraffningar. Föräldrar fråntogs sina barn och utsattes för slumpvis våld om de vägrade, trots att man bara påstod att det rörde sig om ”barnpassning hos grannarna” eller Koranskolor – förlåt jag menar Bibelstudier…

Att separera barn från föräldrar var satt i system. Under 2008 förklarar Waldau att detta med att ha barn är en egoistisk handling då man sätter barnen före Gud. De gifta paren i församlingens högsta ledning förbjuds att ha sex, eftersom Waldau själv ”inte har brudgummen vid sin sida”.

Jämför med IS, och andra mördarsekters metoder. Likheterna torde vara ganska uppenbara, men som tidningen berättar:

Ju närmare Waldau man står i församlingens strikta hierarki, desto större risk att ens barn lämnas över till andra. Föräldrarna är utmattade av allt jobb som församlingen kräver. De har inte tid att läsa läxor med barnen eller göra roliga saker med dem på fritiden. Barnen överlåts till andra vuxna, ofta E, antingen för att straffa föräldrarna eller för att få dem att ägna sig åt Waldaus behov. Ibland flyter de två motiven ihop. — — Överhuvudtaget ges en splittrad bild av obekymrad fasad och en mörk vardag där man när som helst kan bli straffad och utskämd, främst om man råkat misshaga Waldau.

Sektmedlemmarna utsattes småningom för alltmer våld och hot, slag, sparkar och fysiska bestraffningar – som hos IS i öknen. Doktoranden Nilssons uppsats, skildrar alltihop. Även ”Magasinet Paragraf”, en facktidskrift för Jurister, har tagit upp sekten och dess handlande emot enskilda medlemmar – och dess barn-. Är detta verkligen en ”likvärdig” kultur, som hör hemma i Sverige, eller ens i Frikyrkokretsar ?

Man kunde i och för sig förtvivla inför Monoteismen, och sluta att protestera emot dess metoder och yttringar – men inte ens Aftonbladets Inga-Lina Lindquist vill lägga ned sitt motstånd. Hon vet att det finns bot, efter att ha läst avhandlingen från Dalarnas Universitet – och den enda bot som finns, består i att avlägsna de här sekterna, en gång för alla...

Och i ett anfall av underbar klarsyn, skriver hon….

All traumabehandling börjar med så kallad stabilisering av yttre och inre faktorer. Minimikravet för stabilisering är att förövaren är avlägsnad och traumat inte pågående, annars kan man inte behandla. På ren svenska betyder det att offret måste ut och bort från situationen fysiskt.

De här ”kulturerna” eller vad vi nu skall kalla dem för, måste alltså bort rent fysiskt. Man måste avlägsna dem, som så behövs med juridiska tvångsmedel. Man kan inte ha dem inne i landet, inte på den egna kulturens område – och framförallt kan man inte ha en massa förövare som är ”återvändare” eller som ”migrerar” tillbaks till den miljö, där deras offer försöker bygga en ny tillvaro. Det går inte att ha någon ”samexistens” helt enkelt, eller i sin naivitet tro, att något sådant skulle gå att anordna, efter någotslags lagom svensk, socialförvaltningsmässig ”samförståndsmodell”.

Lyckligtvis finns det också andra kloka människor i vårt land, som kommit till liknande slutsatser. En av dem är den här mannen:

Det här är – ifall ni inte är bekant med honom – Tomas Tobé. Moderaternas talesman i rättspolitiska frågor, tillika samma Moderaters främste kandidat inför det stundande EU-valet. Han har gjort sig känd som en varm EU-förespråkare, och en stor fiende till det svenska folkets självständighet. Nu är jag själv inte Moderat, inte på något sätt, och jag delar som ni säkert förstår inte alls den hedervärde Herr Tobés åsikter om EU. Jag har bara tillhört två politiska partier i hela mitt liv, och det säger jag utan omsvep. Det är Folkpartiet samt – på den tiden de alls var värda något – Socialdemokraterna. Men – alltväl ! – Herr Tobé skall enligt Statstelevisionen idag ha framlagt ett förslag om att alla Statsbidrag till extrema religiösa samfund i hela EU genast måste upphöra – särskilt om de kommer ifrån länder utanför EU, eller kulturer som inte hör hemma i Europa, även om herr Tobé inte säger det sista så att någon hör…

(M) har heller inte preciserat exakt vilka religioner det skulle röra sig om, eller nämnt någon särskild religion eller något speciellt samfund vid namn, men det här är ändå exakt vad jag själv sagt och hävdat i många år. Nu är jag en svuren motståndare till allt vad EU heter, som alla vet, och jag kommer därför sannolikt bojkotta hela denna skendemokratiska fars, men om Tomas Tobé gör allvar av vad han faktiskt säger och föreslår, har han min uppriktiga beundran; och det gäller också de nödvändiga förslag om säkerhetspolitiken, som är huvudsumman av det moderata förslaget enligt SvD. 

Knutby-sekten och därmed jämförbara kristna samfund, Katolska Kyrkan, ”Studieförbundet Ibn Rushd” och därmed jämförbara islamistiska organisationer, inklusive IS och dess ”oskyldiga barn”, ”ensamkommande återvändare”, fornsedare och annan bråte kan inte, skall inte och bör inte få några statsbidrag överhuvudtaget, och det gäller oberoende av vilka religioner eller kulturer vi nu ens talar om – för uppenbart har de inte alls ”samma värde” – och det är hela summan av resonemanget…

Thomas Tobés resonemang liknar också påtagligt de lagar, som Vladimir Putin för några år sedan införde i Ryssland, och som går ut på att ”utländska agenter” eller rättare sagt aktörer inte får ge bidrag till direkt anti-demokratiska rörelser, som försöker etablera sig på ryskt territorium, eller allehanda ”Moské-sponsring” och sektetablering utifrån, likt den katolska våg, som från Polen mfl länder väller över Sverige. Sådant ligger inte i Rysslands intresse, nämligen – eftersom just Folkhemstanken – Ryssland som ett hem för det ryska folket, ja – men inga andra folk ! – där faktiskt lever i högsta välmåga – vilket är en realistisk, om än för vissa hård tanke…

Nej, inte heller alla polyteistiska samfund har ”samma värde” – tyvärr…

Från Tidningen ”Dagens Juridik” berättas det just idag av alla dagar om hur en viss ”Mollgan” Johanssons förslag om en särskild lag emot Blåljussabotage fullständigt dömts ut och ”sågats” av Lagrådets experter – som fortfarande utgör landets högsta samlade juridiska expertis…

Detta är kanske ingen nyhet, precis.

Lagrådet konstaterade redan för nästan ett år sedan att alla anständiga gränser för vad som är juridiskt acceptabelt passerats av Regeringen Löfvén, inför den sk ”Gymnasielagens” tillkomst. Det går inte, konstaterade man då, att tvinga svenska folket att betala gratis gymnasieutbildning åt sk ”ensamkommande”, eller tiotusentals ”migranter” av helt okänd härkomst och ålder, som på illegal väg tagit sig in i landet, och nu likt snyltgäster uppehåller sig här. De kan inte ”bjudas” på fria körkort, fria bostäder, fri utbildning eller något annat, eftersom detta inte alls står i överensstämmelse med internationell rätt, och de har ingen som helst anledning att kräva detta av det svenska folket.

Vi har sett hur mönstret hela tiden upprepas, igen och igen och igen. Varje gång lägger Regeringen Löfvén fram illa genomtänkta,dåligt genomarbetade och underhaltigt utredda lagförslag, som blir rena ”stolpskott” i juridikens underbara värld. Varje gång finner Lagrådet, att det rör sig om politiska floskler, som är praktiskt ogenomförbara, och som poliser, åklagare och domstolar inte kan rätta sig efter eller ta hänsyn till, eftersom vad man vill införa strider emot det sunda förnuftet, eller om inte emot det, så emot redan existerande lagar, lagrum och brottsrubriceringar.

Den här gången säger Lagrådet, att regeringens tal om ”blåljussabotage” är fullständigt nonsens, och att ingen lag rimligtvis kan heta så, eftersom det inte är klart definierat ens vad ett sådant brott skulle innebära.

Tänk er nu – goda medborgare (för det är ni väl ?) följande situation: En person ”dubbelparkerar” på öppen gata, och hindrar därmed ambulans och brandkår från att komma fram till ett brinnande hus, som några ”migranter” av en händelse råkat tända eld på, oavsett om där nu föreligger något egentligt uppsåt (Dolus eller Culpa ??) eller ej… På grund av detta dör ett flertal personer inne i det brinnande huset, några av dem också ”migranter”.

Föreligger då ”sabotage” eller inte ?

Den ”dubbelparkerande” har kanske gått ifrån platsen, och förstår inte vilka konsekvenser detta handlande kan få, lika lite som vissa ”husvagns-semestrande” grupper i Sverige inte förstår vad en skogsbrand innebär, och vilka extremt allvarliga konsekvenser just skogsbränder kan få för hela det svenska samhället, inte minst på grund av Regeringen Löfvéns ständiga felprioriteringar vad gäller räddningstjänst och brandflyg. Är då dessa personer också ”blåljussabotörer” eller ej ?

Lagrådet påpekar också att Regeringen bara tänker sig en enda påföljd, dvs fängelse – och till och med livstid, vilket i svensk rättvisa bara används för särskilt kvalificerade brott. Nu klumpar och klantar regeringen till det igen, och blandar samman hela straffskalan och påföljdssystemet på ett uppenbart oriktigt sätt, så att ingen kan se den minsta skillnad mellan ”grovt” eller ”uppsåtligt” brott eller ”oaktsamhet” respektive ”vållande” längre. De mer juridiskt bildade bland er minns kanske, vad sk ”vållande-problematik” innebär, och det är en central fråga också vad gäller andra av vår Justitieministers och hela (S)-regeringens undermånliga lagar och ödesdigra beslut.

Säger er namnen Julian Assange (Ass och Ange – det hör liksom ihop.. Man kan alltid försöka att ”stämma häcken” av folk…) respektive Jean Claude Arnault någonting ?

Vad var det nu dessa herrar anklagades för, och kan man alls påstå att någon rättvisa skulle ha skipats där, även om vi kanske inte ska kommentera enskilda fall….??

I fallet Julian Assage anklagades denne för att ha spräckt en kondom inuti Anna Ardin, en av den svenska ”Hängbröstvänsterns” och den (S)ledda nomenklaturans ledande namn. Detta skulle – enligt polisförhör – som är offentliga och finns på nätet – vara exakt detsamma som våldtäkt, och bestraffas som så – även om det inte precis är ovanligt, att kondomer går sönder. Vem som i själva verket haft sönder den famösa kådisen, går heller inte att fastställa eller bevisa alls. Ord står emot ord i det fallet, liksom vad gäller mycket annat. Det är också allmänt känt, att samma Anna Ardin – i närvaro av den likaledes famösa eller ökända ”Enköpingskvinnan” setts grovhångla med samma Julian Assange på en trädgårdsfest, dagen efter den påstådda våldtäkten. Detta skulle ha tillgått så, att Mister Assange skulle ha tafsat Fröken Ardin på brösten, upprepade gånger, utan att trovärdiga vittnen, som det fanns minst fem-sex stycken av, blivit särskilt illa berörda av detta beteende, eller däri funnit något särskilt anmärkningsvärt…

Ok, Mr Assange kanske inte är någon gentleman (gentlemen läser inte andras brev, som bekant !) – det får vi ändå medge – men hurpass vanligt är det att en kvinna går ut och grovhånglar med en påstådd våldtäktsman, blotta dagen efter att denna påstådda våldtäkt skulle ha ägt rum – och med en man som hon knappt känner, som inte utövar det minsta inflytande eller påtryckningar på henne, utan som hon fredligt ”håller handen” med – som ett sk ”one night stand” – av egen fri vilja. Och för detta oerhörda såkallade ”brott” har nu samme Julian Assange jagats av den svenska rättvisan i minst åtta år, och man reser fortfarande krav på hans snara utlämning till Sverige – i samma mål…

Verkar detta alls som rättvisa ? – oavsett om rättvisa och juridik nu inte hör ihop, som min gamle far sa – på den tid han fortfarande levde.

”Brottet” eller kondom-spräckandet som Assange skulle ha begått, preskriberas för övrigt 2020 – och trots den berömda ”feministiska utrikespolitik” Löfvén-regeringen påstår att den står för, har just denna politik inte åstadkommit någonting alls, under alla år som gått. Och varför är det såhär – jo – Regeringen Löfvén har macklat med preskriptionstiderna, och ändrat dem – tagit bort det tidigare brottet ”Våldförande” och infört sina egna – uppenbart icke-fungerande – lagar… allt allt allt i sexväg ska nu räknas som ”våldtäkt” nämligen – och det finns inga andra brottsrubriceringar, påföljder eller straffsatser att ta till – med groteska konsekvenser för både offer och förövare – som vi alla kan se…

Minns ni förresten den här skojfriske lille krabaten ?

Arif Moradi heter han. Här skakar han förresten hand med Sveriges egen Statsminister, som tydligt framgår av bilden. Unge Herr Moradis efternamn, ålder, härkomst och civilstånd har visat sig vara åtskilligt oklara, och han har bevisligen ändrat sitt efternamn minst en gång – men just han skulle på order av den lokala (S) nomenklaturan i den vackra staden Söderköping bli ”Ungdomens Ledare” i Sverige – och dessutom ”Representant för de ensamkommande” fick vi höra…

Men vad gjorde unge herr Moradi på konfirmationslögret i Norrland, där han tvingade ned en svensk 13-åring på golvet, höll fast henne och satt sig grensle över henne, förutom andra sexuella handlingar av likartat slag – vilket framgår av tingsrättsdomen…Hur kunde det komma sig, att unge Herr Moradi kunde konvertera till kristendomen, så hastigt och lustigt, och att han ibland angett sin ålder till 19 år, ibland 18 – och sedan skulle vara ”ungdomens ledare” – likt på sin tid Baldur von Schirach…

Självfallet var han inte skyldig till våldtäkt, som Mr Assange eller Herr Arnault.  Det framgår ju också av tingsrättens dom, som listar så många förmildrande omständigheter i fallet med den svenska 13-åringen.

Moradi fick bara ett straff för ofredande – just den brottsrubriceringen har regeringen inte hunnit avskaffa ännu, i sin sant feministiska världsförbättrar-iver

Nomenklaturan har ju så bestämt, unser Führer denkt für uns, wir aber folgt den Führer !

Nomeklaturan kan inte göra fel, sägs det – trots att ”opolitiska” – eller är det opålitliga – samfund börjat protestera…

Alla kulturer och alla personer är inte ”likvärdiga” som sagt, och har inte alls ”samma värde” även om de i och för sig måste ha samma rättigheter, och skall vara lika inför lagen… och det var summan av dagens ”summering”

 

Monoteister HOTAR hela vår planet – ”Samexistens” är totalt omöjlig…

Man kan inte ”samexistera” med en mördare. Man kan inte leva ihop med en individ, som hela tiden försöker ta livet av en. Man kan inte existera tillsammans med dem, som totalt förnekar ens egen rätt att existera och finnas till, och inte ha sådana människor som grannar. Som bekant drabbades ett antal kyrkor på Sri Lanka av Islamistiska attentat under påskhelgen. Över 290 personer dog och över 500 lemlästades på grund av Monoteismens härjningar den här gången.  BBC och andra internationella nyhetsmedia med hög trovärdighet uppger att IS eller Islamska Staten tagit på sig skulden för alltsammans, samtidigt som svenska tidningar och media inte vågar skriva eller säga detta. Man slätar över, och vill inte erkänna den bistra sanningen, och vad man redan konstaterat i utlandet.

Den brittisk-indiske författaren, Hedningen och Poyteisten Gore Vidals ord blir mer och mer aktuella för varje dag som går. Sedan 2000 år lever vi med Monoteisternas ständiga terror och våldsdåd…

 

Attackerna skall vara en hämnd för en kristen våldsmans attacker på Nya Zeeland, som i sin tur påstods vara en hämnd för de islamistiska vansinnesdådet på Drottninggatan i Stockholm, en terrorhandling emot fredliga svenskar, som mycket snart kan följas av fler terrordåd i samma stil. Vi har sett detta mönster förut, och vi ser hur det ständigt upprepar sig. Islamisterna och de kristna är exakt likadana – de är samma andas barn, och de opererar med samma totalitära ideologi. De vill inte erkänna andra gudar, de vill inte acceptera folk med en annan religiös uppfattning än deras egen, och därmed skiljer de sig fundamentalt och kapitalt från Hedendomen och de polyteistiska religionerna. Min bloggkollega Henrik Andersson på Ideell Kulturkamp frågar sig idag, om Monoteismen är riktigt frisk. Det är förvisso en fråga, som kan ställas i sammanhanget.

Kristendomen i Sverige och alla andra stater bygger på något som kallas ”Missionsbefallningen” och är en direkt order, inskriven i Matteusevangeliet i de kristnes Bibel. Deras gud skall vara allsmäktig, påstår de; och alla andra gudar och trosföreställningar skall utrotas, samtidigt som kristendomen ska spridas ibland alla folk och stater (alltså också Sverige och de Nordiska länderna, som aldrig varit särskilt kristna) och alla måste tvångsmässigt döpas och underkasta sig denna kristendom. Det är en totalitär filosofi i sin renaste och mest förtryckande form. Nu säger inte dessa befallningar från de kristnes gud att allt detta ska verkställas med grovt väpnat våld, men missionsbefallningen har genom årtusenden och århundraden tolkats på det viset. Överallt där kristendomen visat sitt fula tryne, har man sett samma resultat. Hela befolkningar har utplånats. Afrika. Centralamerikas och Sydamerikas indianbefolkningar. Australien, Europa, Norden. Folkmord efter folkmord, i land efter land, och det hela fortsätter, än idag…

Överallt där Kristendom eller Islam tillåts ta över i ett samhälle förekommer Korståg eller Jihad, terror och ständiga krig…

Islam går ett steg längre, eftersom dess Koran öppet förespråkar omvändelse med våld, samt Jihad eller det heliga kriget, som finns med som en bärande beståndsdel i de flesta tolkningar av denna lära. Frågan är då, hur länge vi ska tolerera närvaron av Monoteistiska religioner och totalitära filosofier i Västvärldens relativt fredliga och demokratiska samhällen. Är det inte dags att vi gör rent hus med dessa fulreligioner en gång för alla, och förbjuder dem ? Religionsfrihet är en sak, men hot emot demokratin och själva rättssamhällets grundvalar en annan. Demokratin är ingen självmordspakt. Och förr eller senare, kommer Monoteismens rätta ansikte att visa sig…

Jämför med vad som sägs i Hávamál. Där förespråkas inga heliga krig. Där förekommer inga allsmäktiga Gudar. Där står inte ens om något liv efter detta. Där ges inga uppmaningar om Jihad eller Mission – allt som sägs är följande, ty som det står i den  127:e strofen:

”Om ont du ser, kväd då att ont det är – Och giv ej din fiende frid !”

Att ej giva sin fiende frid, innebär inte att man ska döda honom eller henne. Det innebär bara, att våldsverkare skall straffas, och ställas till svars. Och det står inte, att det är någon Gud som skall anropas, när man ”kväder” att våld och missförhållanden råder i Världen – här eller på Sri Lanka. Att kväda är att säga något högt, eller offentligt. Det är till civilsamhället, och till människorna runtomkring, hedningarna riktar sig. Till rättsstaten, till de ting och folkförsamlingar vi alltid haft och ännu har i Norden. Så är det, och det är viktigt att förstå – även om Monoteisterna, fast i sitt våld och sitt hyckleri, aldrig någonsin kan förstå det.

Igår påpekade skribenten Sakine Madon i UNT, Uppsala Nya Tidning, hur feg och undfallande Regeringen Löfvén är.  Annie Lööf, vars lilla missnöjesparti på grund av en av de mest skändliga episoderna i Sveriges moderna historia nu sitter i regeringsställning, talar om ”troende” på Sri Lanka, och vågar inte ens kalla saker vid dess rätta namn. Och hon är inte den enda hycklerskan. På bloggen ”Det Goda Samhället” skrev vår gamle bekant Mohamed Omar – en islamsk extremist, som ångrat sig och som numera blivit ”kulturkristen”, men med stark sympati för hedendomen en dag tidigare – den 23 april – om hur ingen mindre än vårt lands Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson också fortsätter ljuga och hyckla. Enligt honom skall det nämligen vara dunkla ”högerextremister” som är den stora faran i Sverige, samtidigt som minst 30-40 svenska kommuner skall förberedas för att ta emot sk ”IS-återvändare” eller med andra ord krigsförbrytare och massmördare. Alla ska de komma till Sverige, med sina yngel och barnsoldater i släptåg, ungefär som om just vårt land skulle vara hela Världens socialkontor… Allt enligt denne förryckte Dvärg, denna ynklige lille despot..

Sverige under Regeringen Löfvén. Ett land där det är fullständigt OK och helt legalt att VIFTA MED IS-FANOR. Men där RUNOR måste TOTALFÖRBJUDAS enligt landets egen Justitieminister…

Från justitieministern själv har det under de senaste dagarna meddelats, att han tror att Svensk Polis måste skydda bönderna i landet från djurrättsaktivister, ungefär som om detta skulle vara den stora faran, och den största risk vårt land alls löper just nu, när tusentals islamska terrorister skall importeras ”hem” till Sverige. En bisarr prioritering av en totalt felslagen Socialdemokrati, som befinner sig på dekis…

På den tid när svensk socialdemokrati verkligen var värd någonting, fanns det något som hette Folkhemstanken. Det handlade om att skapa ett säkert hem för Sveriges folk – det svenska folket, vill säga, och att tjäna dess intressen, men inte det syriska eller turkiska, eller andra folkstammar som inte alls hör hit, och som gång på gång likt diverse ”EU-migranter” visat sig fullkomligt oförmögna att acceptera det svenska civilsamhällets lagar och levnadsregler. Per Albin Hansson var en svensk politiker, som i likhet med ”Mollgan” Johansson också kom från Skåne – och han sa – på sin tid… som såhär:

Även under det politiska fåväldets tid tillgreps den från makthavarnas sida i synnerhet när det gällde att hos massorna inpränta känslan av förpliktelse till det allmänna, skyldigheten att bära bördor och bringa offer. Det är kanske också i pliktkänslan som uppfattningen om samhället såsom det gemensamma hemmet starkast och bäst kommer fram.— — Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage,

(S)-regeringens Jurisprudens… Och Kulturpolitik…

I Landet Löfvén har allt detta förvandlats till sin motsats. Utländska befolkningsgrupper har fått en alltmer gynnad ställning. Bidrag efter bidrag betalas ut till de islamska centren, medan svenska fattigpensionärers tandguld via krematorierna får göda ”Svenska” Kyrkan, och ”Studieförbundet Ibn Rushd”.  Det svenska kulturarvet förstörs. De sociala skyddsnäten monteras ned, samtidigt som de nytillkomna fortsätter att sko sig på den inhemska befolkningens bekostnad – och klyftorna mellan närande och tärande växer oavbrutet, hela tiden… i takt med Annie Lööfs och ”Mollgans” floskler…

När ska vi kasta ut Monoteisterna ur Sverige ? När ska vi ta tillbaka vårt land, och avsätta Regeringen Löfvén ? Till och med bloggen ”Det goda samhällets” chefredaktör Jan Olof Sandgren, av allt att döma en fanatisk kristen, har insett ”Mollgan” Johanssons fullständiga omöjlighet på Ministerplats, och förstått det faktum, att hans idiotiska lagförslag om förbud emot runor inte har någon som helst förankring hos det svenska folket, och heller ingen förankring i verkligheten. Några runförbud behövs inte. Det är en åtgärd som inte hjälper den eroderade rättssäkerheten och det bekymmersamma säkerhetsläget i landet det minsta.

Om ministern alls oroar sig för högerextremism, eller extremister i övrigt, så är det den islamska extremismen han bör bekämpa först och främst, det inser vi allihop – och det inser man också efter att ha läst SÄPOS årsrapporter. Det finns lagar om förargelseväckande beteende, till exempel, och jag skulle nog vilja hävda, att de ytterst fåtaliga nazisternas missbruk av runor, faller under dem.

Det stora hotet för Sverige, och för hela Världen i övrigt, stavas Monoteism. Det stavas kristendom, och islam – för de här två religionerna är av precis samma skrot och korn. Vill vi alls ha ett fritt samhälle eller någon morgondag för människor i detta land, bör våra politiker inse detta faktum fortast möjligt, och handla därefter – allt tal om sk ”kristdemokrati” till trots.

Som avslutning på detta inlägg citerar jag ur ”Det goda samhällets” insändar-kommentarer om Justitieministern, Regeringen Löfvén och dess handlande mot sina egna medborgare…

svenne

”Det är detta skriftspråk som Morgan Johansson och hans kollegor nu upplever som ett hot.”

Varje dag blir man påmind om att det inte finns någon ände på den idioti som genomsyrar många av våra makthavare. Tror dom att alla dessa tokerier i slutänden skall resultera i ökade partisympatier hos allmänheten eller vad är syftet? Det finns ju flera mycket tydliga och handfasta problem som håller på att förstöra hela landet och att komma till rätta med dessa borde ju ha den högsta prioriteten i stället för att jaga ”hot” som i verkligheten är försumbara vid jämförelse.

Dnam

Tycker du ja, men de vill ha det så här.

cmmk10

Morgan vill säkert förbjuda det fria ordet och Internet. Undrar om han härigenom kan förbjuda symbolen för Bluetooth?

Tomas

Vi som inser att vi fått den mest hopplösa justitieministern i historien vilken, på eget bevåg eller på uppdrag av andra, försöker piska in alla i den hjärnlösa vänsterfåran får väl protestera genom att kalla honom AntiOden. Enögdheten har han men saknar alla övriga egenskaper. — — Hur än jag vill se något gott hos varje människa så lämnar mig Morgan svarslös.

Göran Holmström

Jan-Olof mycket bra skrivet. Morgans skräck är ju att vårt gamla arv ska till slut ena oss, det har inte ett dugg med nazism att göra utan det gäller att försvaga gruppen som finansierar deras maktinnehav.
Nästa del är att Morgan inte vill stöta sig med gruppen som ger dom röster att sitta kvar. Bevis för det är utrensningarna av gamla fynd som skulle kunnat säljas till intresserade människor, istället lät staten via valda ombud skrota bort vårt arv som skrot, Alice Bah Kunke stod som ytterst ansvarig för den övningen.
Ännu ett, är kvinnan som fick stöd för att forska i muslimska symboler invävda i vikingakläder, har själv kontaktat henne, hon sade att hon vart både feltolkad och använd för politiska syften. Och det enda hon hävdade var att vikingar och muslimer möts inget mer.
Vi har ett angrepp på vår historia och kultur, frågan är bara hur våra förfäder hade hanterat det? Vänt andra kinden till om och om igen? Tveksam, till det,
Att Morgan hatar starka män och starka kvinnor, har väl sin logiska förklaring,
Alfahanne är ju inte det han utstrålar direkt, fick leta långt ner i alfabetet innan jag hittade passande bokstav Ypsilon-hanne passar.
Fonetiskt så liknar det kräksljudet och det passar bra på denna person.

Aha

Om nazistiska symboler ska förbjudas ska naturligtvis kommunistiska och Jihadistiska symboler också förbjudas. Om hakkorset står för hets mot folkgrupp står kommunistiska och jihadistiska symboler för dödligt hets mot oliktänkande. Hammaren och skäran skulle bli ett minne blott. Sveriges kulturetablissemang får riva ned sina affischer från studietiden.
Så kommer inte att ske, att kommunistiska och jihadistiska symboler förbjuds. Man accepterar helt enkelt symboler från slaktarregimer. Ett paradexempel på hur degenererad den politiska debatten är, degenererad därför att protesterna mot att förbjuda kommunistiska och jihadistiska symboler kommer i stort sett att utebli, förmodligen också från det borgerliga lägret.

Den humanitära stormakten visar upp sitt hyckleri i full blom. Assholes.

  •  

  • Jag upprepar vad jag sagt – goda läsare. Man kan inte säga ordet ”Asatro” eller ”Hedendom” utan att också säga – Folkligt civilmotstånd – och kamp emot överheten !