Bröllop och Trolovning

Goda nyheter i Frejas Månad: ”Inga giftemål i Svenska Kyrkan ! Ingen gud och inga jesusar i sovrummet !” (inlägg från 20 Maj 2015)

Skall man söka sig goda nyheter i denna Frejas månad, är det tydligen till lokaltidningarna man måste gå. Ida Persson, skribent för den Stockholmsbaserade lokaltidningen Mitt i” rapporterar om hur svenskarna i huvudstadens stormiga och fattiga nordvästra sektor helt och hållet ratar den Evangelisk-Lutheranska förtryckarapparaten, och inte längre vill ha ”Svenska” Kyrkans inblandning i sina egna bröllop eller vigslar. På ett år har de borgerliga vigslarna i detta område ökat med 26 procent. Bara 30 % av befolkningen i detta område gifter sig i kyrkan.  resten vill helt enkelt inte ha med den att göra längre, och vill inte ha dess inblandning i sina egna bröllop.

projekt2.JPG-for-web-small-1241983486

NEJ ! Såhär vill vi svenskar INTE ha det. Ingen allsmäktig gud skall befalla över vår kärlek !

swords

Såhär blir det mycket bättre ! Genast lite gladare…

Humanisterna, the Swedish Humanist Association har i flera år krävt, att Svenska Kyrkans vigselrätt avskaffas, en gång för alla – liksom vigselrätten för alla religiösa samfund, för den delen. Trolovning och vigsel är något man lovar inför det övriga samhället, och inför alla människor runtomkring. Ett människopar förenas i kärlek, och därmed är det också två ätter eller två släkter som förenas. Så var och är Asatrons syn på detta med bröllop, och som alla kan se, står Asatron – i motsats till någon påhittad och inbillad new age eller ”fornsed” för Humanistiska Värderingar och Humana Värden, som passar det moderna samhället.

41aeYuAFdbL._SY344_BO1,204,203,200_Nej, någon inbillad ”allsmäktig fader” som ska övervaka och styra allt, hör ta mig tusan INTE hemma i Sovrummet ! Där vill nog de flesta gifta par vara för sig själva…

Jag själv, som skriver dessa rader, har under mitt tidigare liv som ”Gode” med eget Godord (jag förutsätter, att ni alla är tillräckligt kunniga för att känna till dessa Nordiska begrepp) har förrättat inte mindre än sex vigslar och en begravning tillika. Carita Wallman Larsson, Borgerlig vigselförrättare i Järfälla Kommun, instämmer i Asatrons och Humanisternas syn. ”Många väljer att sköta det juridiska borgerligt, och går sedan till ett religiöst samfund för att få välsignelsen” säger hon till tidningen. Och jag har ett åtskilligt bättre ”track record” eller genomsnittligt resultat än ”Svenska” Kyrkan, vars resultat är ungefär 50 % – för hälften av alla äktenskap som ingås i Sverige, varar alls inte för evigt, eller livet ut… I mitt fall däremot, varar 4 av äktenskapen, så jag har i alla fall uppnått 66 % lyckat resultat, vilket är klart bättre… Och hittills har ingen klagat…

BSCTYQGIFTA SIG gör man inte hur som helst – Sker det med fel person kan det faktiskt FÖRGIFTA hela livet… (obs ironi!)

Ur prästelig synpunkt är förstås bröllop en av de lättare ritualer man kan göra eller utföra. Båda kontrahenterna är glada över vad som sker, och har ofta inget emot att själva komma med förslag och idéer inför själva ceremonin, så att de får sitt bröllop som de vill ha det. Släkt, vänner och inbjudna skapar också – får vi väl förutsätta ! – en positiv stämning. När det gäller Knäsättning (nej, vi Asatrogna och Hedningar talar aldrig någonsin om ”dop” och aldrig heller om ”namngivning” – det är inte namnet som är det viktiga, inte heller skulle vi påtvinga ett spädbarn någon religion, som barnet helt saknar intellektuella förutsättningar för att ens förstå innebörden av – men däremot ber vi dess föräldrar att ta hand om det och vårda det, när vi placerar barnet i deras knä – som det är och skall vara enligt Nordisk sed !) är det hela svårare, eftersom huvudpersonen, eller den, för vars skull riten utförs är omedveten om vad som sker, eller åtminstone bara ytligt medveten, och knappast har något minne av det efteråt, eftersom det näppeligen finns någon levande människa, som direkt kan minnas vad man sa till den före ett års ålder. Vad en präst eller vigselförättare sa vid ett bröllop, däremot, minns de flesta par nog livet ut, ifall talet var bra nog; och för övrigt är det olagligt att gifta sig, om man inte är intelligent nog att förstå vad som sägs vid själva ceremonin, nykter och vid sina sinnens fulla bruk.

Kan ni nu hålla er till detta, ni goda medmänniskor och medborgare (för det är ni väl!) viger jag er gärna, i Tors, Frejas och alla makters namn, så framt ni nu vill. Men, samhällets lov att gifta er, lagligen och med lagens fulla stöd bör ni först av allt inhämta av Lagmannen vid någon Tingsrätt (sedan gammalt har Lagmännen i vårt land också rätt att viga, tillika sjökaptener, om bröllop må ske på internationellt vatten) eller hos närmaste vigselförrättare på edert kommunkontor. Men gift er icke olagligen, i otid, fornsediskt eller kristet – det vill jag säga er !

 

IMG_3575_thumb%255B2%255D

”Gode” på denna bild är en gammal kollega, fd Löjtnant vid Livgardet…

l

Inte ens de som gifter sig i Kyrkan vill ha med ”Gud” att göra.. (inlägg från 13 Juni 2015)

Igår rapporterade flesta tidningar i Sverige utifrån ett TT-telegram att till och med de allt färre personer som väljer att gifta sig i Kyrkan, inte vill blanda in ”gud” eller rättare sagt den kristne guden i sina äktenskap. Han har ju, strängt taget inte det minsta med saken att göra. Det är bara 33 % av alla vigslar i Sverige som alls sker kyrkligt, visar data från 2014. Nu har ”svenska” kyrkan och kyrkans tidning gjort en enkät bland prästerna, och inte mindre än 216 av dem har svarat på den. I enkäten noteras också stora regionala skillnader, något som också jag varit den förste att konstatera, när jag undersökt det här med Hedendomen i Sverige tidigare i år.

brollop_2003

Vad handlar bröllop och giftemål om ? Är det inte fråga om två människor och två släkter som förenas inför samhället. Det är ingen ”gud” inblandad i det hela..

I två fall av tre utav den enstaka tredjedel som alls vill ha kyrkbröllop, så har man nu bett prästerna att tona ned detta med ”gud” och det är kanhända inte så konstigt.  I Linköpings stift lär det vara nästan hälften av den sista tredjedelen som inte vill blanda in gud i äktenskapet – vilket man nog kan förstå.

Har egentligen religion att göra med äktenskap och giftemål alls ?

Humanisterna har lanserat tanken att Giftemål först bör ske hos Länsstyrelsen eller Kommunen, och registreras där, och sedan kan man alltid hålla en ceremoni – religiös eller inte – i det samfund eller den kyrka man själv råkar föredra. Det blir nog mer demokratiskt på så vis.  Och borde inte giftemålet handla mer om de två personer som gifter sig, snarare om vad de tror eller inte tror ?

I äldre tid såg man giftemål och bröllop mer som en förening mellan två hela släkter – det var ett uttryck för dåtidens ättesamhälle. Likadant borde det vara än idag. Vi gifter oss nog knappast helt för vår egen skull, även om vi får vara huvudpersoner på det egna bröllopet – vad släkt och vänner tycker om ceremonin och var och när den hålls är nog minst lika viktigt – annars vore ju få gäster närvarande. Vi gifter oss lika mycket för samhällets skull, egentligen, och för att få en bekräftelse eller ett slags officiellt godkännande av vår relation, och det är väl det som egentligen är det viktigaste ?

Att brudparet själva älskar varann, visste väl alla förut – och ”gud” har nog inget med deras förhållande att göra – eller ?

funny-joseph-mary-god-sex-pics

Stackars dygdige Josef ! ”Gud” har varken i sovrummet eller äktenskapet att göra…

Nej, ”Handfästning” ingår inte i någon Nordisk Hedendom, men kanske i Keltisk… (artikel från 16 Juni 2015)

Man bör tala sanning – eller i varje fall försöka undvika lögn. Ett sätt att undvika att ljuga, är förstås att sluta lära ut lögner och sprida missuppfattningar om Hedendom, till exempel genom att ta alla möjliga ”blandade” bruk och seder, blanda ihop dem ännu mer till någotslags multikulturellt mischmasch, och sedan kalla resultatet ”Forn Sed”. Om man nu alls skall vara ”forn” alltså. Själv sysslar jag som bekant med Asatro, som är en levande tro och gör inget anspråk på historisk korrekthet, utan försöker anpassa mig till  sunt förnuft och till nutiden, och säger mig därför inte representera det påstått ”forna” i och för sig.

Det är nämligen mycket ärligare så – enligt min uppfattning.

fenris3Vill du vara som Tyr, eller som Fenrisulven ? Idag är det i alla fall Tisdag eller Tyrs Dag.

En del människor hyser nu den beklagliga missuppfattningen att det skulle finnas något som heter ”Handfästning(eller till och med ”Handfästande” – fråga mig inte varför en del använder den språkliga formen och vad de i så fall menar med det)  och att detta skulle vara namnet på en urgammal nordisk bröllopsceremoni. Men så är det inte alls. Det ord som används för just Bröllop i alla Norröna källor, är faktiskt just Bröllop – och det var det enda ord man behövde använda. Ordet bröllop kommer av fornsvenskans bruþlöp, alltså ’brudlopp” – själva brudfärden från brudens hem till brudgummens, och det kan ju sägas höra till årstiden, eftersom ovanligt många par fortfarande gifter sig på försommaren.

handfasting-gallery-1Nej, en massa konstiga manipulationer med snören och band, ”smyg-bondage” och liknande ingick inte i den Nordiska bröllopsritualen….

Med ”Handfästning” menade våra förfäder något enklare och rejälare, för det var helt enkelt ett handslag, eller att ta varann i hand, som man gjorde när ett löfte eller ett juridiskt bindande avtal ingicks, och man lovade – just att hålla sig till sanningen… Äktenskapet är i och för sig också ett juridiskt bindande avtal, som fortfarande påverkar Arv, Ägandeförhållanden, Familj, rätt till umgänge med barn och mycket annat, och det finns faktiskt en källa i islänningasagorna som nämner ordet ”fästning” också om ett bröllop – i överförd bemärkelse – eftersom brudens far där lägger brudparets händer i sina och därefter skakar hand med brudgummen till tecken på att han accepterat bröllopet, och ger bort sin dotter frivilligt. Men, där förekom inga konstiga manipulationer med snören och band, och ordet handfästning används överallt annars i helt andra sammanhang – mest om diplomatiska avtal och överenskommelser kungar emellan, vid edgång och svärjande och annat sådant.

olausmagnus-morasten Ordet Handfästning användes om Konungaförsäkran eller Kungaval – då Kungen lovade att försvara landet, och alla medborgare. Det har ingenting alls med bröllop att göra…

Idag finns det dock en massa wiccaner – anhängare av keltisk religion – som säger sig praktisera ”handfasting” i sina bröllopsritualer, trots att begreppet är ett helt nordiskt uttryck, som inte finns i keltiska språk. Hur kan det nu komma sig ? Jo, först på den kristna medeltiden, eller närmare bestämt på 1200-talet, långt efter den normandiska erövringen av England, så började man felöversätta den ”troth-plight” eller ”trohets-plikt” som rått i helt feodala förhållanden mellan herre och tjänare till att också omfatta kristna bröllop. (Hedendomen var helt förbjuden på de brittiska öarna på den tiden, vilket man måste komma ihåg. Wicca är inte en urgammal religion som många tror, utan artificiellt skapad på 1800-1900 talet). Också i de nordiska länderna inträffade på det kristna 1300-talet samma betydelseglidning, och man började använda ordet om bröllop, helt utan att veta, respektera eller förstå vad det ursprungligen stod för.

Dagens ”nyhedningar” på de brittiska öarna nappade på denna helt nya tolkning av begreppet, och så kom det att en felöversatt ”Handfästning” eller ”Handfästande” började göra sig påmind här i Sverige.

0

Gulle-Gulligt värre, hörni ni ni – men något ”Nordiskt” över detta bröllop är det inte…

9780738704708

Visst kanske en del par behöver ”Heras Välsignelse” över sina Keltiska bröllop, men allt sånt är New Age – inte Asatro eller Hedendom… Kanske de istället borde satsa på ”Tyrs förbarmande ” ??

I ett tidigare inlägg har jag varit inne på varför vi alls gifter oss. Brudparet behöver uppenbarligen inte giftemålet som sådant – de vet ju redan förhoppningsvis att de älskar varandra. I gammal tid var giftemål en förening mellan två ätter eller släkter, men så är det inte nu. Släktens – och diverse svärmödrars – uppfattning om saken brukar fortfarande spela roll, men det är varken släkten, de inbjudna vittnena eller vännernas åsikt som är huvudsaken, i alla fall inte nuförtiden. Vi gifter oss förmodligen inför gudarna, eller rättare sagt i samhällets ögon, och det är för att få hela denna legalisering som ceremonier, ritualer ja-ord och handskakningar måste till… I och för sig kan man gifta sig och hoppa fallskärm samtidigteller hoppa utan fallskärm om man vill – men det hör inte hit – för det är inte Asatro….

wed_unusual1Inte Asatro – inte Hedendom heller…

Man kan också gifta sig under vatten, eller ta sig vatten över huvudet med hela bröllopet…

underwater-wedding

 Men det hör FORTFARANDE inte hit – för det är inte Asatro – ens om man slipper svärmor – hon kan nämligen svårligen ta på sig tuber på ryggen och kommer därför inte att kunna andas under vattenytan, så kanske den fula kärringen (nej vad säger jag – jag menar naturligtvis ”den förtjusande kvinnan högt ovan övre medelåldern” ) går åstad och dör. Minns vad det står i Trymskvidas sista strof om just svärmördar – alltså sådana där mödrar, som man svär över.. Slag i stället för slantar hon fick /och hugg av hammaren /istället för hopen av ringar.

Annars kan man ju alltid åka till Las Vegas eller kanske Las Svegas (i Sveg, Härjedalen!) också…

songs-to-play-at-a-weddingNej, Nej och åter Nej – ”Church of Elvis” eller C of E är inte Hedendom det heller, liksom….

 Då kan man ju lova varann att ”love me tender, love me do, a be bop a loo…” eller vad tusan man vill, praktiskt taget -vem som helst kan ändå skriva sin bröllopsceremoni som den personen vill – men hör vad jag säger – hör vad jag säger ! – det är FORTFARANDE ingen Asatro, och inte någon ”forn sed” eller ens Hedendom… De flesta sk ”Vikingabröllop” (där deltagarna går klädda i säckväv och bara bär sig dumt åt) som firas i dagens Sverige har knappt ett enda förbannat dugg med riktig Hedendom att göra heller – tyvärr..

eldens_element

GOD SMAK och SUNT OMDÖME är ibland inte så lätt att hitta… för vissa… men här tycks man HÅLLA STILEN….

I det Nordiska bröllopet, som det en gång såg ut, ingick alltid en Vighammare, eller en Torshammare i riktigt stort format, som efteråt skulle placeras i brudens knä – med hammarskaftet pekande uppåt.

Edsring_och_hammare

Kvinnan hade rätt att innan bröllopet få hela brudutstyrseln betald av sin släkt, om hon inte kunde betala den själv. Mannen skulle lova att ge hustrun en hemgift – så stor han nu förmådde – ifall äktenskapet skulle ta slut, och de skildes åt i framtiden. (så är det – i ett rättvist samhälle har man inte bara rättigheter, utan också skyldigheter ) Ceremonin började alltid med att vigselförrättaren (goden eller gydjan) lade sina händer över brudparets, och förde dem samman. Så skakade brudens far hand med brudgummen, till tecken på att det skulle bli hederligt gjort, och att kvinnan inte togs med våld; och man frågade alltid om någon av de närvarande hade något att invända, som det ännu görs i en del kristna kyrkor. Gudinnan Var – hon som bekräftar avtal och eder genom att Varsna dem, som det ännu heter på god svenska – nämndes alltid i ceremonin – och man tog ringed, på en edsring, naturligtvis. Först därefter tog man på sig sina egna bröllopsringar, som var avslutningen på ceremonin – sunt förnuft säger att man inte gör det först, utan att fästning, handslag, vigning med hammaren (som placeras i brudens knä vid bröllopsmiddagen) ja-ord, svärandet av eden med edsring och sedan ringpåtagningen, till sist – kommer i just den ordningen. Ingen annan, för då hakar gydja, gode eller brudparet gärna upp sig.

Man bör nämna Frej och Gerd – som det är och skall vara – tillsammans med Vár – och inte halka över i missuppfattningar eller fel gudom vid fel tillfälle. (om brud eller brudgum inte är allvarligt sjuk, kanske du inte direkt ska nämna Hel, dödsrikets härskarinna, vid sitt uttryckliga namn ) Tänk på vems uppmärksamhet man vill påkalla, inför en glad fest, och läs Östen Källmans bok ”Den forna seden” avsnitt II sidorna 40-61 om du vill ha direkta referenser till sagatexter, eddan och norrön litteratur vad gäller allt det, som ovan sagts. har du nog rätt att verkligen kalla dig ”forn” – men inte annars !

var1_liten

Várs bild bör inte saknas vid bröllop, för hon ser allt och dig också… ”Eros ser oss, när vi svinar ner oss” sa en gång Alf Henriksson, men det är en annan historia (och hör till bröllopsnatten)

 

Lagom fräcka visor ansågs befrämja fruktsamheten, och får därför inte saknas vid gillet efteråt !

IMG276L

”vårt bröllop bliver icke stort, det firas på en hästelort…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s